Sida 1

2018 nr 4

Redaktionen: Omar Magnergård o Per Liljeqvist

Ännu ett avsnitt i serien Vad har du gjort i livet förutom att orientera? Intervjuad i dag är Gösta Gustavsson, Skogsluffare sedan 1975 och ny Gammelluffare. Han hann med fler strapatsrika tävlingar än kanske någon av oss innan sjukdomen satte stopp.

18 maror och nattligt 10­milaloppDet finns stunder då man blir stum. Att lyssna till Gösta Gustavsson, 68 år, Gammelluffare sedan i våras, är ett sådant tillfälle. Denne mycket beläste kamrat har utsatt sig för tidskrävande, idrottsliga strapatser som få om ens någon av oss kan mäta sig med.Vi sitter i köket i Göstas helt handikappanpassade lägenhet vid Bordsvägen i Gubbängen. Plötsligt säger Gösta:­Nog är det märkligt, jag har bott på många ställen. Men till denna lägenhet kom jag med pappa Sven och mamma Elsa som 4­åring. Och nu är jag tillbaka igen.Gösta för kaffekoppen till mun med vänster hand.

Två lönsamma Luffarligor av de våraTvå Gammelluffare var ansvariga för Luffarligan under hösten. Först Gustaf Richert vid Visättra i oktober, så Tommy Ljusenius vid Edsbergs sportfält i november. 254 orienterare ställde upp på Tommys tävling. Ett rekord som gav ett tillskott på c:a 9 500 kr till Gamla Skogsluffare.Sid 4

Krönika om skönhetsid 5Dovhjort störde nattsömnensid 740 på lyckad jullunchSid. 8Gustaf in på livetSid.12Idrottsminister i en timmesid 16Stene pånyttföddSid.20

Gösta Gustavsson säger att han trots allt är nöjd med tillvaron.Foto: Omar Magnergård

Lasse Andersson satte ut kontroller, Ulla­Britta Hall sprang, Sven Gärderud hejade på i Visättra..

Foto: Omar Magnergård

Sida 2

Högerhanden är utslagen, obrukbar. Liksom benen. Han har sedan 25 år svår MS, Multipel skleros. Vad finns det för hjälp?­Ingen. Forskarna har inte hittat något.­Är du bitter?­Inte alls. Det är som det är. Det gäller att göra så gott det går av situationen, betonar han med ett leende och tillägger att nu ska han få elektrisk rullstol. Han provade ut en i morse.När Gösta växte upp hade han kompisar i varenda portgång. Han gick i Gubbängens enhetsskola. I tredje klass fick han hoppa direkt till fjärde klass och slapp alltså ett år. Sedan blev det matematiska reallinjen i gymnasiet. Gösta var 17 när han tog studenten. Militärtjänsten gjorde han i flygvapnet, var placerad på olika håll i landet och underbefäl när han utexaminerades.­Jag trivdes i det militära. Dessutom fick jag gott om tid att löpträna.

Matematik, filmvetenskapStockholms universitet väntade. Gösta tog en fil. kand i favoritämnet matematik. Han läste också teoretisk filosofi, filmvetenskap, nationalekonomi, matematisk statistik, ADB, astronomi med praktisk erfarenhet från observatoriet i Saltsjöbaden. Studierna pågick 1968­77.­Jag varvade dem med arbete, bl a på Statistiska centralbyrån på Karlavägen. Där var jag kollega med Leif GW Persson. Han var ofta iväg på olika uppdrag. Då hänvisades jag att använda hans stol…En lapp på en anslagstavla berättade att Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (som har hand om försörjningsfrågor vid kris och krig) sökte en vikarie. Gösta sökte, fick jobbet och blev kvar där i 18 år. Då hade programmeraren Gustavsson avancerat till byrådirektör. Vid ett tillfälle på SCB bad han om att få ta ut två semesterdagar. Ett 10 mil långt lopp i Ruhrområdet lockade.­Start på kvällen, mål på morgonen. Jag använde 12 timmar, hela natten, till mina 10 mil.Vid ett tillfälle fick han för sig att prova den något suspekta sporten gång. 10 km, start och mål på Stadion och rundor på Gärdet.

­Jag kom i mål samtidigt som John Ljunggren, flerfaldig OS­medaljör med guld på 50 km i London 1948. Han var visserligen 31 år äldre än jag, men ändå.. Jag var mer än nöjd.En annan gång deltog han i ”Den store styrkeprova”, 56 mils cykling från Trondheim till Oslo. De som klarade den kunde få köpa en speciell mugg vid mål.­Jag höll på i 36 timmar. Medtävlarna hade racercyklar. Jag en vanlig cykel med två växlar, skrattar Gösta och håller upp muggen.Nåja, kondition hade han ­ och vilja! Han har åkt Vasaloppet, cyklat Vättern runt, simmat Vansbrosimningen, sprungit Lidingöloppet och alltså erövrat Klassikern. Dessutom har han sprungit 18 maratonlopp.­Det första var en vintermaraton i Göteborg. Kallt och kämpigt men roligt. Jag har sprungit maran i Tanzania, där jag hade skuggan under fötterna. Solen stod i zenit. Mina flesta maror har dock varit i Stockholm. Tyvärr fick jag bryta mitt 19:e lopp. Sjukdomen gjorde att benen inte bar efter ett tag.

Orienterade i skolanOrientering började han med i skolan. Som 13­åring sprang han skol­DM. Han hade en omtyckt lärare i historia, geografi och samhällskunskap som hette Anders Bergman, sedermera känd Luffarprofil. En kväll på Operan träffade Gösta sin lärare, som sa:­Du, vi har en lagtävling vid Lida på söndag. Kan du ställa upp?­Visst. Vad ska jag ha på mig?

Gösta och Olga trivdes på årets jullunch.Foto: Omar Magnergård

Sida 3

­Jag fixar skor och tävlingskläder, så kom du bara.Anders var aktiv i numera avsomnade OK Skogsrännarna. Där fanns andra som så småningom kom till Skogsluffarna, bland dem Sten Bergstrand.. Gösta följde dem och blev Skogsluffare 1975.­Men jag hann i alla fall springa ett 10­Mila för Skogsrännarna. Det var fyra dagar före min studentexamen. Tävlingen gick vid Riksten, jag hade tredje sträckan och minns att jag tyckte det var himmelskt ljust av alla pannlysen.Under sin aktiva tid lade Gösta sju Luffarkavlar. Och han var ofta i täten i handicaploppet. Gösta och jag hade alltid en match i matchen. ­Vi slog väl varandra ungefär varannan gång, minns han Första symptomen på sjukdomen kände han av 1991. Höger fot ville inte hänga med efter någon mils löpning. Det onda spred sig uppåt. Han måste snart ha käpp för att inte ramla. Sedan rullator och rullstol. Gösta måste sluta 2005 på affärsresebyrån, där han trivdes så bra. Ett par år senare var det slut på allt tävlande.

Oförglömligt ögonblickDet finns ett ögonblick som för alltid etsat sig fast i Göstas minne.­Den 12 maj 1990 kl. 9 vid Ravinens stuga. Där stod Olga och talade med vår vän Rune Englund.Gösta hälsade och de började prata. Gösta fick veta att Olga kom från en orienterarfamilj i Dnipro i östra Ukraina, att hon varit med i Ukrainas juniorlandslag, att hon organiserat ett utbyta med svenska orienterare, att hon var änka och hade Svetlana, en 6­årig dotter.Hon och Gösta började umgås. I december samma år gifte de sig i Söderledskyrkan.Sedan dess har Olga och Gösta under flera år ordnat Sverigebesök av unga orienterare från Olgas klubb Azimut. Dessutom besök av artister, konstnärer och vice borgmästaren i Dnipro. De har även bildat ett ukrainskt­svenskt kultur­ och informationscenter, invigt 1993 i närvaro av Sveriges ambassadör Martin Hallqvist med fru och kulturattachén Solveig Hallqvist.Olga är verksamhetschef i Vuxenskolan. Fritiden ägnar hon åt att ta med Gösta på museer, konserter, utställningar, föredrag.Svetlana började tidigt med balett. Hon har

Ordning i förrådet efter ”fixardagen”

Samma helg som Daladubbeln ägde rum samlades en mindre skara för att i första hand rensa och flytta över från det gamla förrådet bakom herrarnas omklädningsrum till det nya utbyggda förrådet.Tommy Ljusenius, Olle Öberg, Ulf Ranhed och jag hade förarbetat och påbörjat rensningen några dagar innan. Mycket gammalt skräp kunde köras till återvinningen.På fixardagen fick vi förstärkning av Ulla och Björn Ekblolm, Thomas Eklund med sonen Alfred, Lasse Mongård, Josefina och Mirja Hård. Mot slutet dök också Ulrika Nyblom upp.Ulla hjälpte till med att gräva ur komposten. Café Brotorps kaffesump bidrar till en väldigt fin jord.Mirja tog ansvar för att huggen ved staplades i vedbon. Thomas Eklund som nu är klädansvarig bl a, är en mycket god organisatör, och tog sig an vedbon tillsammans med Lasse Mongård. Nu är där ordning och reda, snöskoveln står redo vid dörren och gräsklipparen är placerad längst in i väntan på våren. Bord och stolar till Café Brotorp står också lättillgängliga vid dörren.Och allt kartmaterial, tävlingsmaterial mm är nu inflyttad i det större förrådet. Det som återstår är att göra klart plattläggningen ut mot grinden, men det får vänta till våren. Liksom ”Brittis trädäck”, en altan utanför vedbon mot ängen, där solälskare kan sitta och njuta på våren och barnen kan samlas på lördagarna. Det får också vänta till tjälen gått ur jorden i vår. Nu är vi redo för den första snön, och har påbörjat Caféplaneringen.

Britt­Marie Skog

utbildats till yrkesartist samt teaterpedagog och regissör. Hon bor i London och har i stort sett hela världen som arbetsplats.I dag har Gösta hemtjänst fyra gånger om dygnet och får hjälp av ledsagare om han ska på något när Olga arbetar.­Jag har det bra och så många härliga minnen att se tillbaka på, säger han förnöjt.

Omar Magnergård

Sida 4

Vid Gamla Luffares årsmöte konstaterades att kassan var lite skral. Utifrån detta kläcktes idéer kring hur vi skulle åstadkomma en kassaförstärkning. Beslut togs att arrangera Luffarligan en extra gång under året utöver Gustaf Richerts traditionsenliga tävling vid Visättra. Jag åtog mig att ta hand om en extra Luffarliga och tog mig då friheten att arrangera på min hemmaplan uppe i Sollentuna, närmare bestämt från Edsbergs sportfält. Då kunde jag utnyttja Rösjökartan, där jag själv bor strax utanför kartkanten.Det datum som vi fick oss tilldelat var den 14 november. Då tänker man sig att det nog inte dyker upp så mycket folk i höstrusket. Döm om min häpnad när en karavan av bilar rullade in och folk stod i kö för att registrera sig. Till slut räknade vi in 254 startande, vilket var det högsta antalet under hela hösten. Eftersom det i november inte blir ljust förrän framåt åttatiden valde jag att sätta ut kontrollerna på tisdagseftermiddagen strax före mörkrets inbrott.

Kontroll var bortaFör säkerhets skull sprang Leif Magnusson och Börje Lenas ut och kollade samtliga punkter på onsdagsmorgonen samtidigt som de då ”väckte stämpelenheterna”. Så ringde Börje från skogen och sade att han befarade att en kontroll som var gemensam för tre banor var borta, alternativt låg fel.

Efter en kort konferens med mig gjorde han ytterligare en liten koll, men fann att det åtminstone inte satt någon kontroll där den skulle. Därvid utbröt febril aktivitet. Jag fick snabbt märka om en enhet med annat nummer och denna måste registreras i datorn, så att inte alla skulle bli diskade för felstämpling. Därefter mötte jag Börje i riktning mot kontrollen varefter denne i god fart sprintade iväg och satte upp den. Då var klockan nästan halv tio. Som alltid stod folk redan vid starten och frustade av iver att få komma iväg. Vi hade 98 löpare på C­banan, vilket är ”all time high”. Kartorna på de två kortaste banorna tog slut. Jag fick störta hem och trycka nya banor på min skrivare.

9 500 kr till ossMartin Eriksson kom tidigt ut och instruerade Ina Widegren och Gustaf Richert. Ina är ju hemma på datorer. Hennes arbete nu var en god investering för framtiden. Vi fick goda vitsord för banorna och arrangemanget. Mängden deltagare och Norrkartors vänlighet att skänka oss rätten att utnyttja deras kartprofil för Rösjökartan gjorde att det blev ett gott netto. Gamla Skogsluffare får genom tävlingen ett tillskott i kassan på c:a 9 500 kr!Gustaf och jag beslutade lite enrådigt att vi kör samma koncept nästa höst. Så boka gärna in den 6 november 2019. Gustaf har redan bestämt att arrangera ännu en Luffarliga från Visättra den 25 september.Följande Gammelluffare jobbade i teamet: Ina Widegren, Gustaf Richert, Hasse Svensson, Torsten Jansson, Janne Hägerskog, Olle Öberg, Leif Magnusson, Börje Lenas och Ulf Ranhed. Dessutom jobbade Lasse Mongård, som trots påtryckningar ännu anser sig för ung för att bli Gammelluffare. Tack till er alla!

Tommy Ljusenius

Dramatik före start: Rekorddeltagande i Luffarligan

Sida 5

Jag har förut skrivit till er om kärlek i olika former. Nu, mitt i höstens vedermödor vill jag tala om skönhet. Just det!!En orienteringsbana kan vara vacker, även rent visuellt, menar jag. På kartan, att titta på redan hemma. Den har en harmoni i omväxling av sträcklängder, vinklar och riktningar, den kan utgöra en vacker figur. Skönhet kan också vara rena linjer hos en skål eller en vacker kropp hos en kvinna eller en man. I höst har vi åter gjort en konstresa, till Amsterdam denna gång. Det var roligt att se Rembrandts mästerverk, men jag har en särskild beundran för Vermeer van Delft. Hans tavlor är genuint vackra med sin stabilitet, sitt lugn i motiv, i färg och i form. Bara lugnet i sig har en skönhet.Men målet för vår resa var van Gogh. Knappast någon av hans tavlor är genuint visuellt vacker men berör ändå. Dramatiken i hans inre avspeglas tydligt i hans tavlor. Han var ju predikant som ung, engagerade sig socialt, tavlan ”Potatisätarna” kan verkligen inte kallas vacker. Van Goghs ”karriär” som målare blev kort, bara 10 år innan han tog sitt liv. Men han utvecklade ständigt sina uttryckssätt, hans religiositet blev allt tydligare, man kan inte förbli likgiltig inför hans tavlor. Hans liv blev ett crescendo furioso, den sista tiden målade han minst en tavla per dag. Jag tror bestämt att det är den intensiva kraften i hans skapande som är vacker.Jag jobbade på 1980­talet på Atlas Copco. Företaget tillverkade bland annat hydrauliska

bergborrmaskiner som skulle bäras av stora riggar. De var stora, ingenjörsmässigt perfekta klumpar. Jag tyckte alltid att de var vackra, de uttryckte så tydligt den enorma kraft de kunde utöva.En svensk konstnär som vi följer med särskilt intresse är Lars Kleen. Vi såg nyligen hans utställning ”Båt”, och skall snart se uppföljaren ”Ö”. Kleen är i vår ålder, men hans konst visar på en obruten, enorm skaparkraft. Vad han än gör så utstrålar hans verk genom storlek, form och material en samlad kraftutövning. Hur har en man kunnat åstadkomma hela detta? Kleen gör det inte lätt för sig, hans konstverk väger ofantligt mycket, men kan möjligen skruvas isär och flyttas till annan plats. Hans Båt ser egentligen ut som ett dinosaurieskelett. Jag vill påstå att konstnärens kraft och mitt medvetande om den har sin skönhet. Vi orienterare bör begripa sånt här. Åratal av träning och tävling är uttryck för skaparkraft och våra banor är konstfärdiga installationer. Kleens utställning stänger 13 januari. Gå genast dit och kolla om ni reagerar som jag!! Besök alltså Kummelholmen, en utrangerad panncentral något hundratal meter sydväst om Vårbergs T­banestation. Den utnyttjas kongenialt som konstgalleri. Man behöver inte åka till Amsterdam!!

Gustaf Richert

Bergsvandrare: Kerstin och Leif Magnusson. Tre dagar i slutet av november vandrade de i bergen i Soller på västra Mallorca.­Bra leder och bedövande vackra utsikter, konstaterar Leif.De bodde billigt i Palma, åt gott där och tog på morgonen bussen till Soller. Resan dit tog 45 minuter.

Delar på sig: Roger Magnergård är ju Postkodlotteriets presschef. Nu är han även kommunikationschef för det Postkodlotteri som dragit igång igång i Norge.­Det blir femte landet efter Nederländerna, Tyskland, Storbritannien och Sverige, säger han. Än så länge har Norge bara 28 000 lottköpare. Sverige har 1,3 miljoner.Genom åren har Postkodlotteriet skänkt 80 miljarder kronor till sina välgörenhetsorganisationer. Därmed är det tredje största privatan donatorn i världen.

Höstkrönika om skönhet och kraft

Sida 6

Jubilarer75­åringarna dominerar bland Gammalluffarnas jubilarer 2019. Här är dem du inte får glömma bort att gratulera:Börje Lenas, 75 år den 19 januari.Tommy Ljusenius, 75 år den 26 april.Ulla­Britta Hall, 90 år den 27 juni.Tomas Bruce, 75 år den 8 juli.Nils­Olof Persson, 75 år den 17 juli.Ulf Ranhed, 75 år den 28 juli.Sten Bergstrand, 85 år den 25 augusti.Björn Stolt, 80 år den 1 september.Maud Gustafsson, 95 år den 13 oktober.

430 Naturpass såldesI år har fler än någonsin gett sig ut för att leta kontroller i Nackareservatet, i alla fall när det handlar om Naturpasset och Skogsluffarnas OK. Mer än 430 pass såldes så trycket har varit högt vid försäljningsställena. Kontrollerna får i allmänhet sitta kvar, men försvinner någon så är "Naturpassarna" väldigt snabba med tips om vilken skärm som saknas.I samarbete med Erik Froode och Lostwater tog vi fram 20 vattensäkra Naturpass som användes för träning i den relativt nya sporten swimrun­orientering där ett ytterligare vägval finns med nämligen vattenvägvalet. Detta i samma maritima område som i generationer använts för transporter till och från Skarpnäcks gård via Brotorp, Nacka ström och Järla sjö.En annan nyhet är att man från och med i år kunnat betala sitt naturpass via Swisch hos Naturkompaniet i Sickla och Apoteket Hjärtat i Bagarmossen. Detta har fungerat utmärkt bra.

Lars Mongård

En av fem: Hasse Rosén är särskild ledamot i Mark­ och miljödomstolen. Den leds av en rådman. Ledamöter är fyra experter.­Just nu har vi ett knivigt ärende som gäller vattenregleringen i Mälaren, berättar Hasse. Stockholms stad får se till att vattennivån inte blir för hög och dränker låglänta områden. I januari väntas vi vara klara med vårt beslut om vilken högsta nivå som ska gälla olika årstider.

Festlig förlagsfest: Röda mattan var utrullad. In i de festligt dekorerade lokalerna klev ett drygt 50­tal författare, bland dem Omar Magnergård med dottern Tina. Båda har gett ut böcker på Ekerlids förlag, som denna sena novemberkväll firade sina 25 år med påkostad fest. Sittande bord, läckerheter på tallrikarna och goda drycker i glasen. På scenen underhållning av bl a Mattias Enn, som framförde såväl Birgit Nilsson, Zarah Leander som Evert Taube. Hellyckat, var omdömet.

Kanarieöarna igen: Den 28 december reser Clary och Torsten Jansson till Kanarieöarna för några vekors värme.­Det är 13:e året i följd för oss, säger Torsten. Vii har haft tur och fått samma lägenhet som vi haft i fem år och som vi stortrivs i.

Körförbud: Ante Strömberg var, som vi tidigare berättat, tvungen att operera bort vänster öga i höstas. Nu har specialisterna tagit bort starr från höger öga.­Tyvärr hittade de gula fläcken, vilket komplicerar det hela, säger Ante. Jag ska till optiker och fåsärskilda glasögon.Liksom alla som opererat bort ett öga får Ante inte köra bil på ett halvår. De handlar bl a om bedömningen av avstånd. Och hans Inga har inget körkort.­Men vi har fantastiskt goda och bussiga grannar. De skjutsar oss när det är nödvändigt.

Ny familjemedlem: Karin och Kalle Lindqvist har utökat familjen med Zingo, en söt katt. Den har en favoritplats i bokhyllan. När Luffarna kom på besök för planeringsdag flyttade Zingo till Petter Linds knä. Där låg den timme efter timme, blev kliad och spann.

Sida 7

Nattsömnen störd: Det fick Börje Lenas i fritidshuset väster om Nynäshamn.­Plötsligt började det att bröla alldeles förskräckligt. Det lät som ett mellanting mellan gris och traktor. Omöjligt att sova.Börje klev upp och lyste ut mot vildstängslet. Där stod en stor dovhjort. Flera andra tjurar fanns i närheten.­Jag har nu fått lära mig att dovhjortar har brunst i slutet av oktober­november. Då brölar tjurarna ihop sitt harem. Emellanåt slåss tjurarna rätt våldsamt om honorna.Börje prisar det elstängsel han satte upp runt tomten för några år sedan. Det håller inte bara dovhjortarna utan även vildsvinen utanför ­ och han får behålla sin gräsmatta intakt.

Dubbelbas: Vår ordförande Janne Hägerskog är nu även stormästare (= ordförannde). Janne valdes vid årsmötet i Pro Silva et Fraterrnitate, vilket fritt översatt betyder För skog och vänskap.Årsmötet hölls den 28 november hemma hos Torsten Jansson på Ringvägen.Klubben har nio årliga möten med tävlingar i varpa, biljard, bowling m m. Det är nu Jannes uppgift att ordna kommande möten. Då tas bilder från aktiviteterna, som det vid årsmötet röstas om. Lennart Spetz ansågs ha tagit Årets bild. Årets fotograf blev den nyutnämnde stormästaren.

Frossat i julbord: Det har Lilian Ireby verkligen gjort i år. Kalasandet började med att Lilian som gammal medarbetare var bjuden på Handelsbankens julbord den 3 december. Dagen efter åt hon med oss i Hartwickska. Därpå fick hon vila magen i fyra dygn, men den 8 december bar det av ihop med Handelsbankens veteraner till Axmars havskrog i Gästrikland för julmarknad och julbord.Väl hemma igen var det dags att nästa dag äntra ny buss. Denna gång tillsammans med Tellus fritidscenter. Målet var Nora, ny julmarknad och nytt julbord.­Det ska bli gott med lite vanlig mat igen, tycker Lilian.

Håller igång: Måndagar har Ulla­Britta Hall först gymnastik. Både med och utan redskap. Efter det väntar ett Minispa. Där masseras hennes händer och rygg. Allt sker i Hammarbyhöjden och är helt gratis. Så är det för alla som är 65 +.

Åldrad ängel: I första klass i folkskolan i Uppsala gjorde Ulla­Britta Hall en ängel. Den har hängt med varje jul sedan dess.­Den är så fin med sina små vingar, säger Ulla­Britta. Jag är mycket rädd om den. Ängeln har hedersplats i min lilla gran.Den är en dryg decimeter stor och förvaras i ett kuvert när den inte pryder granen.

Bengt Åhlander hade Ulla­Britta Hall till bordet vid jullunchenFoto: Omar Magnergård

Fin OperakvällVi fick en fantastiskt fin present av Hans Lindskog (via hans dotter ”Banjo”) – biljetter till Operan och Madam Butterfly Det har inte blivit så många Operabesök genom åren så det var med stor förväntan vi bänkade oss i salongen. Och inte blev vi besvikna. Det var en mycket fin föreställning. En nyhet för oss var textningen av sången som gjorde handlingen lätt att följa. Den tekniken har tagits fram av Skogsluffaren Per Liljeqvist och hans son Martin.Det blev verkligen en fin teaterkväll som gav mersmak. Så tack för en fin kväll som kommer att leda till fler besök.

Ulla o Björn Ekblom

Sida 8

Leif och Kerstin tilldelade Operapriset

Små julstjärnor lyste från de två långborden, där fanns vid varje plats en rund jultallrik med båd´sill, skinka, sylta och det andra som hör julen till, där satt som vanligt Anders Zetterström och klinkade på pianot. Kort sagt: en förväntansfull jullunch väntade oss 40 som tackat ja till Hartwickska huset den 4 december. Janne Hägerskog och styrelsen, inklusive hustrur, hade varit i farten med att duka och göra det mysigt för oss sedan 9 på morgonen. Då hade Göran och Marianne Hyttfors ännu inte lämnat hemmet i Rembo. Bland andra långväga gäster fanns Hans Svensson från Gnesta, Bengt Pettersson från Borlänge och Nils­Olof Persson från Finspång, en gång studiekompis med Bengt. I välkomsttalet välkomnade Janne särskilt Gösta Gustavsson med Olga och Hasse Rosén, båda skgsluffare i åtskilliga årtionden men nu med på sin första jullunch med Gamla Skogsluffare.Innan vi satte oss till bords väntade Sven Gärderuds finurliga frågor. Både Börje Lenas och Björn Stolt visste att Kaknästornet invigdes 1967 och svarade rätt på nio av Svens tolv frågor. Resultaten för oss andra kan vi glömma. Som utslagsfråga gällde att gissa hur högt Sven hoppade som 16­åring. Rätt svar: 156 cm. Börje tippade 165 cm, var ändå närmare än Björn och belönades med en flaska rödvin.Operapriset tilldelades under stora ovationer Leif och Kerstin Magnusson. Premiären på Carmen den 19 januari väntar dem. Janne berättade att flera från Operan numera deltar i Luffarligan och att de sagt att vi rör oss lätt och graciöst. Därom kan man förstås ha delade meningar.Berit Hägerskog, även i år skapare av partyvisan, anknöt till detta när sextetten sångare tog ton:Gemenskapen har vibåd´med och utan springen Luffares ålderbetyder ingentingsjöng de i en av slutverserna.Bengt Åhlander tackade Janne och styrelsen för arrangemanget och så reste vi oss, tog varandras händer och sjöng med kraft Luffarsången ­ ” Vi äro skogsluffare med liv och med lust/ i skog och i mark tar vi gärna en dust…Sedan var det dags att traska hem. I plusgrader och ett lätt duggregn ­ men med värme inombords.Förhoppningarna hade infriats.

Omar Magnergård

Vår sjungande sextett. Fr.v Torsten Jansson, Leif Magnusson, Janne Hägerskog, Reine Borgström, Peter Ahlstedt och Lasse Andersson

Foto: Berit Borgström

Gubbhylla? Nej då. Däremot de raska gossarna Ante Strömberg, Bengt Pettersson, Nils­Olof Persson, Ulf Ranhed samt Ina Widegren och Tommy Ljusenius. Till höger Berit Borgström, Tomas Bruce och Omar Magnergård.

Foto: Reine Borgström

Inget fel på aptiten hos Björn Ekbom (t.v) och mitt emot sittande Hans Lindskog och Bengt Åhlander.

Foto: Omar Magnergård

Sida 9

Vi var 23 Gammelluffare som träffades på klippiga Kvarnholmen en solig torsdag i slutet av oktober Besök i Operans kostymförråd, dekorverkstad, snickeri m.m väntade.Den trevlige guiden Roy Sandgren, själv tidigare dansare, förde oss runt och berättade. Bl a att Operans scengolv lutar 4 proc, Detta för akustikens skull! Det måste snickarna ta hänsyn till när det gäller t. ex stolar och bord. På scenen ska dessa se ut att stå rakt. Här är hylla efter hylla med möbler, med vilda djur lätta att lyfta, med maträtter i plast på tallrikar, med svärd och andra krigiska attribut. De flesta svärd är lätta för fäktandes skull, men några så tunga att det säger dong när de stöts i scengolvet. Här finns rekvisita från 1782 till i dag. 100 000 dräkter, kostymer, klänningar hänger där bara i oändliga rader. Vissa får inte användas igen. Sådan var överenskommelsen när de kom hit.. Operan har 30 skräddare.Stora hallar är ljusa som på dagen. Belysningen är så ordnad att ingen skugga må falla på den dekor som målas eller det finsnickeri efter scenografens påbud som pågår. Scenografen tycks vara kung i operavärlden och verkar bestämma det mesta för de c:a 100 personer som arbetar här.Operan och Dramaten samsas sedan 1995 i denna byggnad som tidigare var ett kafferosteri. Men bara

två år till. Då vill Nacka stad börja bygga bostäder här. Vad ske ske med dessa gigantiska förråd, denna enorma mängd rekvisita? Ingen vet, det var vad vi fick veta.Efter en dryg timme var specialvisningen över för oss Gammelluffare och vi gick för att spisa i intilliggande restaurang. Överväldigade och häpna ­ över mångfalden, ordningen (allt är datoriserat) och kostnaderna. Hoppas att Roy berättat detta för sin chef ”Banjo”, Ann Snell, dotter till Hans Lindskog.

O.M.

”Operans förråd fick oss att häpna”

Guiden Roy Sandgren t.v berättar om en sydd, jättelik gobeläng som använts i en Bergmanfilm.Foto: Omar Magnergård

Besök i en av de jättestora hallarna, där ljuset är så ordnat att det inte ska bli skuggor.

Foto: Omar Magnergård

Sida 10

Gammelluffare på OperapremiärSista juni innevarande år blev gammelluffaren Bengt Åhlander 90 år. Födelsedagen firades med en lunch för de närmaste i Johan Fants (Bengts styvson) vackra villa i Enebyberg. Bland mångfalden presenter till jubilaren fanns ett kuvert med två biljetter till premiären av Verdis opera Rigoletto på Kungliga operan..Premiär den 24 oktober.Avsikten var att Tussan (Bengts särbo) skulle vara med, tyvärr blev det inte så. Jag erbjöds ersätta och var inte svårövertalad.. För att förgylla lördagskvällen bokade vi ett bord på Brasseriet inrymt i operahuset, för att inta en enkel måltid. Ja, så enkel blev den inte, när vi studerat menyn såg vi båda att röding fanns där. Självklart blev det så och den var sagolikt god. Till rödingen tog vi varsitt glas Gruener Veltliner (från Österrike)mycket gott. Sammantaget en underbar måltid och vi var i god form när vi bänkade oss på åttonde raden!Ingen av oss hade sett Rigoletto , men kände väl till den och kunde faktiskt gnola några av ariorna. Librettot är hämtat från Victor Hugos pjäs ”Kungen roar sig”. Här ärdet dock inte kungen som roar sig utan hertigen av Mantua som roar sig på folketsbekostnad. Hertigen är ett riktigt svin som våldtar och tar för sig, jämt och ständigt. Rigoletto är hans narr och trogna vapendragare. Puckelryggig och låghalt, förödmjukar och blir förödmjukad.Vad hertigen inte vet är att Rigoletto har en hemlig dotter, Gilda, vacker och överbeskyddad av sin far. Av en händelse träffa hertigen Gilda , som blir över öronen kär i otäckingen, som här utger sig vara en fattig student.Som väl alla förstår blir det en olycklig fortsättning och slut. Operan Rigoletto ansesvara en av Verdis mörkaste och dramatiska, men med en fantastisk musik och sång.Och en föregångare till ”Me­too­rörelsen”!Redan upptakten i första akten var storslagen och mäktig och tog andan ur oss! Hela föreställningen blev för oss (och nog för alla närvarande) en fantastisk upplevelse.Scenografi, ljus, kläder och masker var tidlöst och imponerande. Som vi förstod var regissörens (Sophia Jupither) insats enastående liksom hovkapellets och körernas.

Skönsången med Karl­Magnus Fredriksson i titelrollen och Ida Falk Winland som Gildavar underbar och gripande. Slutsångerna märkligt inlevelserika och tårfyllt rörande!Det oundvikliga och svåra slutet blev för några ögonblick så smärtsamt att det tog oss en stund innan vi kunde delta i de entusiastiska applåderna och inropningarna som aldrig tycktes ta slut. Operan Rigoletto spelas på Kungliga Operan en bit in i februari. Ett besök av alla gammelluffare rekommenderas!

Hans Lindskog

Nästan ett måste: Bengt Åhlander missar ogärna Förväxlingen. En turkisk dramaserie i 146 (!) delar. Den sänds i SvT 2 halv åtta på kvällen.­Väldigt spännande, försäkrar Bengt. Dessutom skådespelare som är stiliga män och omger sig med tjusiga kvinnor.

Fitidshuset är äntligen klartVi fick för några år sedan överta mina svärföräldrars sommarställe på Värmdö. Det blev många funderingar vad vi skulle göra av det. Renovera, bygga ut eller riva och bygga nytt. Resultat blev att det gamla huset fick stå kvar och att vi byggt ett hus som ska inrymma Ann o jag och våra barn med familjer. Ett stort projekt med många viljor. Nu står huset där efter 10 månaders arbete. Inte vårt utan byggfirmornas arbete. Nu påbörjas möblering och inflyttning, Målet är att kunna fira jul där. Alla som varit med vid ett husbygge vet nog hur mycket stök och beslut det är innan man är klar. Själv trodde jag väl inte att det skulle vara så här mycket. Men nu vet jag hur det går till, när jag jag ska bygga hus nästa gång. :)

Per Liljeqvist

Sida 11

Rejäl fest planerasFörr hade vi en hel planeringshelg, som förlades till januari. Då fanns även skidåkning på programmet. Ett par år var vi på Klackbergsgården i Norberg, en annan gång var vi i Hemlingby utanför Gävle för att ta ett par exempel. Som bekant så är det tidstypiskt att ”det är mycket nu”. Förr i världen var det rätt många som åkte med en hel helg för att planera, åka skidor och bara umgås. Nu är det avsevärt färre, som ser sig ha tid att lägga en dag i november för planering. Tiderna förändras men kanske inte odelat till det bättre? I år deltog hela styrelsen plus fyra andra medlemmar. Det är inte så ”pampigt” om man besinnar att vi är uppåt 400 medlemmar. Å andra sidan blev det en lagom stor arbetsgrupp.Det vart ett bra möte. Vi blev inbjudna att vara hemma hos familjen Lindqvist, eftersom Karin då simultant kunde se till sina barn. Kalle var nämligen borta på kurs. Vi satt utmärkt bra vid ett förlängt matbord, och vi var lagom många för att kunna arbeta konstruktivt. Som namnet planeringsmöte antyder lades fokus på att planera nästa års verksamhet. Det gällde sådana saker som prioriterade tävlingar, egna arrangemang, KM­tävlingar och träning samt resor och läger. Speciell tonvikt lades vid ungdomsarbetet. Där var Johan Tirén med som representant för ungdomsledarna. Han kunde bland annat förtälja att några ungdomsledare slutar men att man lyckats täcka upp med några nya. Två av dessa ska i närtid gå på ungdomsledarkurs. Detta är minst sagt glädjande, då ju just ungdomsverksamheten är den absolut mest prioriterade verksamheten i klubben. Christer Moreau kom med ett förslag om att vi nästa år bör ställa till med en rejäl fest för att fira vårt lyckade 10­milaarrangemang. Detta var något som gillades av mötet. Christer fick i uppdrag att jobba vidare i ärendet och presentera ett förslag.Nästa år har vi inga större arrangemang. Vi ska arrangera vinter­ och sommarserien samt en deltävling i ungdomsserien. Närmaste riktigt stora arrangemang, som vi blir medarrangörer i, är USM 2021 tillsammans med Enskede och Skarpnäck. Planerna där är ännu i sin linda, och här får vi förstås återkomma med mera fakta när planerna

hunnit utkristalliserat sig mera.Jag kan väl även berätta att vi inte endast jobbade och slet. Brittis hade även beställt en lunchbuffé på catering, som var både riklig och välsmakande. Man behövde absolut ingen mera lagad mat den dagen. Mötet skulle pågå mellan klockan 10 och 16, och som ordförande slog jag den imaginära klubban i bordet och förklarade mötet avslutat kl 16.03. Var det Parkinson som hade en tes som löd: ”Arbetsuppgifterna tenderar att uppta tillgänglig arbetstid”?

Tommy Ljusenius

Återvänder: För ett år sedan var Lasse Lindgren och hans särbo Stina Hansson i Vietnam. Den 19 januari återvänder de dit.­Jag har flera favoritländer. Av rankar jag Vietnam högst, betonar Lasse Så trevliga och vänliga människor. Så mycket gott att äta relativt billigt, sådan service och 30 grader i luften så här års.Paret tänker stanna i två veckor. Kortare tid är inte att tänka på. Flygresan dit tar 13 timmar…

Glädjebesked: Redaktionen fick sista dagarna i november ett glatt besked från Gustaf Richert. Han hade då hittat sin hörapparat. För åttonde gången under månaden!

Oväntat möte: I en säng på Huddinges hjärtkärlavdelning låg Olle Öberg. I sängen bredvid låg Lennart Spetz. Ingen av de två Gammelluffarna visste att den andre också skulle vidga blodkärlen. Och just denna dag i slutet av november.­Jag hade förträngning i kranskärlen, berättar Olle. De gick in via armen och fixade det hela på 90 minuter.­På mig opererade de in en stent, säger Lennart. Jag måste stanna kvar över natten medan Olle fick åka hem samma dag. Orättvist!Båda säger att de mår bra, men är tillsagda att ta det lugnt de närmaste tio dagarna.

Sida 12

Vad vet vi om Gustaf Richert, denna man som alltid får beröm för sina banor av oss som springer Luffarligan. En klurig Gammelluffare . Hur kom han in i orienteringen? Vad har han gjort i sitt vuxenliv? Efter en filosofitur i Nationalstadsparken bjöd Annika och Gustaf hem Ulla och mig på en måltid i hemmet på Östermalm och jag fick chansen att höra lite om hans tidigare liv.Efter uppväxt på olika ställen i Stockholm och Norrköping (därför håller han på lokala laget) så blev det internatgymnasium i Sigtuna (dock inte Sigtunaskolan) med lite orientering som ende student i Sigtuna OK. Märkligt var att när han skulle springa en söndagstävling så fick han lov att begära ledigt från morgonbönen. Så var det på den tiden. Till sist blev det Teknis i Stockholm – ut som Väg­och Vatteningenjör 1960. Han disputerade i ämnet 1968.Lite orientering blev det, men inte något större satsning. Men han hade sett Folke Franzon i ett reklamblad och Folke såg ut att ha roligt så det blev Skogsluffarna. Visserligen hade Gustaf tillsammans med Skogsluffarkamraterna Valter Hagström och min bror Håkan Ekblom vunnit den prestigefyllda ”Skogiskaveln” en gång men något mer blev det inte. Fast så dålig var han ändå inte. Kom 10:e plats på DM någon gång i början på 1960­talet. Och han fick springa SM­kavel en gång – se nedan.Efter Teknis blev det STU (Styrelsen för Teknisk Utveckling), Atlas Copco och flera andra ställen och så småningom blev han ”Teknisk Vetenskaplig Attaché” i Ottawa i Kanada under åren 1975 – 79. Där kom orienteringen in igen – Gustaf hjälpte till med kartritning och han skulle ha vunnit Nordamerikanska Mästerskapen om han inte råkade ut för en tveksam diskning. Som diplomat kunde han inte lägga in en protest!Sen kom han hem till Stockholm. Auravägens Orienteringsklubb var första anhalten men så blev det Skogsluffarna igen. Och här har han lämnat stora avtryck. Hans Luffarligabanor är välkända och uppskattade, han har varit behjälplig på olika sätt i många arrangemang men han har gjort annat också. Jag har två särskilda minnen av Gustafs teoretiska och pratiska orienterande.Det första var en gång när vi diskuterade vägval. Det måste han varit på Teknistiden. Vi diskuterade hur mycket man vinner på att ”springa runt” mot att ”gå rätt på”. Det blev en diskussion som handlade om en rätvinklad triangel – dvs ”rätt på” var hypotenusan och ”runt” på de två kateterna. Och där presenterade

förstås Gustaf en formel. Om motståndet i ”rätt på” bestod av trög terräng av viss dignitet så kunde man vinna mycket på att gå runt. Svårigheten var bara att de olika faktorerna egentligen var okända. Men erfarenheten talar för att ofta vinner man ganska mycket på att man som god löpare kan springa runt.Ni som har ”Skärmen” kan läsa om de stora långa vägval som många gör på bland annat Lån­SM. Så Gustafs formel håller i principDet andra minnet är mer komiskt. Gustaf hade fått uppgiften som god nattorienterare att ta hand om första sträckan för Skogsluffarna på Budkavle­SM. På den tiden gick nattsträckan på natten med omstart för de andra sträckorna på morgonen efteråt. Tävlingen gick i Dalarna, tror jag. Kartan var som vanligt på 60­talet dålig. I förväg hade man sagt att det fanns nya vägar och annat som inte lagts in på kartan. Gustaf drabbades av detta. Han fick fel ingång till en kontroll därför att en ny väg dragits i området och det kunde han och andra inte kontrollera. Därför bommades det en hel del i natten. Obegripligt för oss nu men så var det på den tiden. Väl i mål slängde en klart förbannad Gustaf, som hoppats på bättre resultat, kartan i kontrollanternas bord och skrek så att alla hörde: ”Den här dj­la kartan stämmer sämre än Expressen”.Det intressanta var att i den tidningens rubrik till reportaget om SM nästa dag stod: ”Kartan sämre än Expressen”.Det får man ge tidningen kredit för!

Björn Ekblom

Gustaf Richert prickade av löparna i mål vid hans Luffarliga i Visättra. Gustaf fick mycket beröm för de stora, röda ringarna på kartan kring kontrollerna.

Foto: Omar Magnergård

Gustaf Richert in på livet

Sida 13

Magnus nattmästare ­ igen!För sjätte året i rad blev Magnus Falkenström klubbmästare i nattorientering. Sonen Henning slog två år äldre medtävlare och vann H 14. Natt­KM sprangs den 16 oktober i ett arrangemang av Skarpnäcks OL. 22 Luffare ställde upp. Elva av dem var 13 år eller yngre­Resultat:H10 3 deltagare1. Caio Pruth 22:252. Janne Synnermark 25:213. Hjalmar Holmström 31:13

H12 2 deltagare1. Sandro Pruth 27:272. Ebbot Dahlberg 37:48

H14 6 deltagare1. Henning Falkenström 25:422. Åke Falkenström 26:123. Sixten Lindqvist 28:01

Damer 3 deltagare1. Catrin Johnson 1:11:202. Karin Skog 1:31:48

Herrar 5 deltagare1. Magnus Falkenström 44:442. Petter Lind 56:593. Johan Tirén 1:13:31

Oldgirls 1 deltagare1. Karin Edström 1:12:56

Oldboys 2 deltagare1. Ulf Malmborg 55:172. Lars Mongård 1:13:32

Första Femdagars?Förste advent. Kyrkobesökarna gläds åt Kristi förestående ankomst. Och sjunger Bereden Väg för Herran, glädjepsalmen som skrivits av biskopen Franzén. Samma biskop som skrev den dryckesvisa jag sjöng vid jullunchen härom året. Nu har jag fått höra att nästa års Femdagars skall utspelas i södra Kolmården. Jag bodde i Hults Bruk och gick i Åby skola i fjärde klass. Mitt däremellan ligger numera Yxbacken. Terrängen är tufftuff; jag gick vilse där när jag letade efter hunden. Jag har aldrig deltagit i Femdagars, kanske detta skall bli första gången? På ålderns höst! Något slags återkomst­till­bygden­händelse, då.Alltså inleder jag kyrkoåret med en rejäl power walk i Lill­Jans­skogen.

Gustaf RichertBok om farfar

Efter utgåvor om 10­Mila och 10­Milanatten har Göran Hyttfors i dagarna gett ut ännu en bok ­ Arrendatorn. Den handlar om Jöns Anders och Kerstin Persson, Görans farföräldrar. De var arrendatorer av Tanså gård, ägd av Stora Kopparberg.Görans pappa Oscar ­ duktig orienterare, död 2010 ­ fick Jöns Anders och Kerstin att berättaom vardagen i det Sverige som en gång var, hur industrin sakta förvandlade bondesamhället. Utgångspunkten för Göran har varit pappa Oscars nedtecknade och sparade anteckningar. Dessa har Göran kompletterat med egna forskningar. Påsken 1940 bytte för övrigt släkten Persson namn till Hyttfors. Flera kallades ju redan som man gjorde i dessa bygder ”Hytt­Eric”, ”Hytt­Oscar” efter Tanså hytta där de bodde.En ömsint bok om gången tid.

O.M.

Vår favorit bland bidragen till pepparkakshustävlingen.Bidraget heter Skidspåret. En underbart fin illustration av hur lyxigt det kan vara i den fina svenska skogen.

Se vidare sid 17

Sida 14

25­manna, från panik till framgång!

Årets 25­manna ägde rum vid Hägerstalunds gård öster om gamla Barkarby flygfält. Skogsluffarna ställde upp med två lag, som en breddsatsning för att få många aktiva att delta. Några pretentioner på framskjutna placeringar fanns dock inte. Vi var inställda på att ha två lag som tog sig runt. Dessutom fanns alltså tanken att många Skogsluffare skulle träffas och ha det trevligt tillsammans i den färgrika höstnaturen. Dagen började dock i något som får betraktas som panik. Elias Tidevall, som skulle springa andra sträckan i vårt förstalag, dök inte upp. Han visade sig ligga sjuk hemma och av för mig okända skäl hade inte lagledaren Karin Führ fått vetskap om detta. Situationen räddades av att Leif Magnusson, som fanns tidigt på plats, gick in och tog den sträckan. Den var 7,9 km. Leif måste ha varit den i särklass äldsta löparen på den sträckan. Nämnas bör att långdistans i H 75 är cirka 4 km! När jag skriver detta har jag Leifs karta liggande invid datorn och kan konstatera att den dessutom var rätt svår. Han hade cirka 83 minuter, vilket gör 10,5 min/km. Hur många 75­åringar kan matcha detta?Förutom Leif deltog ännu en ”gammelluffare” i lagen. Det var Börje Lenas, som sprang 3:e sträckan i andralaget. Där var han över 10 minuter snabbare än de övriga tre i laget, trots att han var äldst! Efter en händelserik dag lyckades vi få igenom 23 sträckor innan det blev omstart. Lagen slutade till sist 270 och 314 av totalt 375 startande lag. Det får vi absolut vara nöjda med om vi betänker hur illa dagen startade. Inför framtiden kan vi även se ljust på att ett antal ungdomar nu börjar visa framfötterna. Till nästa år kommer flera av dessa att kunna ta sig an längre och svårare sträckor. Redan nu är de i klass med betydligt äldre löpare. Som exempel kan nämnas att Sixten Lindqvist var snabbast av de fyra som sprang 3:e sträckan i förstalaget. Han hade sin far Kalle några sekunder bakom sig. På sträcka 23 sprang endast 11­årige Henning Falkenström. Sträckan var orange (medelsvår) och mätte 4,1 km. Han avverkade den på 35 minuter! Vad månde bliva?Jag bör väl även nämna att fyra ”gammelluffare” satte upp Skogsluffarnas tältstad dagen före tävlingen. Det var ett gediget arbete. Där vi

kånkade tält, bord och matvaror samt satte upp tre tält. Vi som jobbade med detta var Ulf Ranhed, Olle Öberg, Britt­Marie Skog och undertecknad. Brittis, Olle och jag var även aktiva under tävlingsdagen, då Brittis stod för mathållningen i gammal god ordning, medan jag var en av lagledarna, som tillbringade åtskilliga timmar i växlingsfållan för att se till att växlingarna fungerade. Det blev till sist en lyckad dag i bra höstväder. Dagen som alltså startade i panik ändade till sist i den framgången att båda lagen kom runt. Framåt sextiden gick jag på trötta ben tillbaka till bilen som stod parkerad på flygfältet drygt 2 km bort.Jag får tillstå att jag var avundsjuk på dem som var i form att delta! Själv fick jag ge mig efter 2014. Då hade jag sprungit 40 stycken 25­manna i rak följd. Det tror jag att det inte så många som slår?

Tommy Ljusenius

Sixten Lindkvist var snabbast av vår kvartett i förstalaget på tredje sträckan. Pappa Kalle var några sekunder efter.

Foto 25­manna: Michael Thulin

Sida 15

Börje Lenas och Lisa Behrenfeldt ger sig ut på 3:e sträckan. Skymd bakom dem är Thomas Eklund.

Henrik Falkenström, 11 år, sprang 23:e sträckan och gjorde det bra…

…liksom pappa Magnus på sista.

Sida 16

Ulla och jag var med på en 8­dagars rundresa i buss i Baltikum i höstas som avkoppling från vardagslunken. En mycket intressant resa i för oss ganska okända utmarker i vår geografiska närhet. Tyvärr blev Ulla infektionssjuk efter ett par dagar och spenderade stora delar av de sista av dagarna på hotellrum. Vi hade en mycket trevlig och kunnig guide, Stellan Davidsson, som lyckades skapa stort intresse kring de platser vi besökte. Vi fick se många vackra kyrkor av olika religiösa inriktningar, fina slott såsom Peter den Stores sommarslott Kadriorg i Tallinn och Rudale i Lettland. I Rudale slottsträdgård finns 2 230 olika sorters rosor. Givetvis besökte vi också många museer där nog Leonardo da Vinci­museet i Tallinn tillhörde de mest intressanta.

Statyn av tonsättaren och dirigenten Gustaf Ernesaks påminner om hans storartade arbete för musiken i Estland. Han inspirerade bl a till den stora sångfestivalen i Tallinn med tusentals sångare.Spåren efter den långa historien av krig och uppror finns överallt i de tre baltiska staterna. För mig var KGB­muséet i Vilnius, Litauen, ett skrämmande exempel på människors grymhet med olika typer av fängelser och tortyrkammare mm. För att inte tala om alla bilder och dokument som fanns i olika rum i

den fina utställningen. Men där fanns en överraskning – jag hade ingen aning om (eller möjligen glömt) det uppror mot Sovjets ockupation av landet som Litauens frihetskämpar genomförde mellan 1944 och 1953 med ofantliga förluster i människor genom avrättningar och deportationer till Sibirien. Man förlorade visserligen frihetskriget men vann sin stolthet, förstod jag. Detta resulterade senare i händelserna med de svåra striderna vid TV­tornet i Vilnius 1991. Att Sovjet genomförde en grym ockupation var väldigt tydligt, men man får heller inte glömma alla de nazistiska förbrytelserna mot judarna i Baltikum under kriget. Allt detta dokumenterat och fint redovisat på olika ställen.

Kontrollen bakifrån bästSom gammal orienterare hade jag förstås ögonen på terrängen. Långa stycken av Baltikum är oerhört platt, stora åkrar och andra öppna ytor och i mitt tycke stora obearbetade skogar – ingen gallring, noll röjning. Men besöket vid borgen Turaida, som var en del i VM­tävlingarna i våras, fick mig att ändra uppfattning. Alla vi som följde TV­utsändningen från VM minns hur löparna på slutet av banan skulle upp till borgen och stämpla i en ”ficka” i muren. Det såg ganska enkelt ut men det fanns ett vägval runt till höger på några ängar där man sedan tar kontrollen bakifrån att jämföra med det som var vänstervägvalet ”rätt på”. Det kanske inte ser lätt ut att välja på kartan men som jag såg det på plats så måste det första ha varit absolut bäst. Jag gick fram till sluttningen som ledde upp till borgen vid vänstervägvalet och förundrades över hur dom över huvud taget kunde komma uppför sluttningen. Det såg ut att vara minst 45 graders lutning med löst lerigt underlag och en del vindfällen – man blir imponerad av att de som tog det sämre alternativt över huvud taget kom uppför branten. I Riga gick VM­sprinten i Gamla Stan. Det var gamla byggnader, trånga gator och förrädiska genomgångar genom hus och murar. En medresenär från Mälarhöjden/Tumba och jag gick omkring och kände igen en del kontrollpunkter. På TV såg det rätt lätt ut, ska medges, men i hög hastighet på ojämna stengator så kunde det säkert bli lite klurigt. Jag förstår att rätt väg i vissa gathörn missades.

Statyn av Gustav Ernesaks, den store poeten som ordnade visfestivalerna i Tallinn.

”Idrottsminister i Lettland för en timme”

Sida 17

Björn hälsar på svenske hjältekonungen.

Samtidigt med påvenEn lustighet på resan var att Påven Fransiscus besökte Baltikum när vi var där. Först i Vilnius där det var mycket stor uppståndelse med storbildsskärmar på många platser. Man kom helt enkelt inte fram på stan. Resegruppen försökte men vi fick ändra gångväg. Att passera poliser och militärer var inte möjligt. I Riga träffade vi på Påven igen nästa dag och då stod jag nästan längst fram vid staketet utan trängsel vid Frihetsmonumentet. Skillnaden i uppståndelse beror på att i Litauen är majoriteten katoliker medan katolikerna är i klar minoritet i Lettland.Och så fick jag vara Idrottsminister för ett par timmar. Jag och vår guide skulle se Idrottsmuséet i Riga men när vi kom fram till rätt hus så var det stängt för omarbetning av utställningarna. Men dörren var faktiskt olåst så vi klev in. Där satt en kvinna som upplyste om att det var stängt. ”Så synd”, sa vår guide, ”idrottsministern här – han pekade på mig ­ skulle väldigt gärna ville se lite av ert arbete”. Därefter fick vi en timmes guidad genomgång av Lettlands idrottshjältar. Jag beklagar att jag medverkat till en ful fint.Att resa i grupp blir inte bättre än kvaliteten på ansvarig guide och Stellan var fantastiskt bra. Han är göteborgare med fotbollskarriär i ÖIS, fast han var GAIS:are, och provat lyckan i Djurgården. Klart att jag pikade honom för det men jag fick på nöten dagen efter när AIK slog mitt Hammarby i derbyt.Det blir nog fler resor så småningom.

Björn Ekblom

Den årliga pepparkakshus tävlingen

Så var det dags för en tävling igen. Vi har varit med så många år nu att vi har tappat räkningen . Vi brukar vara tre familjer som slår oss ihop och funderar och bakar. I början av november skickar ArcDes ut ett tema för tävligen. I år var temat Lyxigt. Ett ivrigt funderande och mailskickande vidtar. Ideer kommer till och förkastas. När vi sen samlas på bagardagen så brukar vi vara lika förvirrade som när vi startade att fundera. Men på nåt sätt enas vi till slut.I år var temat ”Lyxigt”. Det slutade med att vi fastnade för tiden och den lyx det är att ha tid. Namnet på skapelsen blev : ”Lyx är ett liv med tid för allt man vill göra.”. Resultatet blev klockor och dygnet uppdelat i

sömn, arbete och fritid. Med illustrationer av vad man då kan göra. Vid prisutdelningen, det blev inget pris för oss, visade det sig att ”Tid” var ett vanligt återkommande tema för de inlämnade bidragen. Annars var det en stor blandning av vad som kan anses som Lyxigt.Gå in på : https://pepparkakshus.arkdes.se/2018 där finns alla vinnare och alla bidrag. Vår favorit bland vinnarna är ”Skidturen” . En så härlig illustration av den fina känslan i skogen vid det lilla torpet med ett ensamt skidspår. Om nåt ät lyxigt så är det väl det.

Per Liljeqvist

Sida 18

För ungdomarna och klubbarna i Stockholmsregionen är Ungdomsserien en av årets största händelser. Det är tävling, klubbsammanhållning och kamp om vilken som ska ta hem utmärkelsen årets ungdomsklubb.Skogsluffarna har under de senaste åren varit med och utmärkt sig som en av de större och mer framgångsrika orienteringsklubbarna i Stockholmsområdet. Vi har bland annat tagit utmärkelsen Årets Uppstickare. Det var därför naturligt att klubben för några år sedan skulle söka värdskapet för att arrangera finalen i Ungdomsserien.Valet på arena föll snabbt på Bagarmossens skola vilket visade sig vara ett mycket bra val. För detta behövdes en utökning av sprintkartan som vi har i området Skarpnäck­Bagarmossen. Magnus Falkenström påbörjade att rita området som krävdes men överlät det till Gustav Bergman. Mellan landslagsuppdragen så ritade Gustav klart kartan så att Luffarnas banläggarduo Douglas Lundin och Fredrik Wallstedt kunde lägga banor. Även här hade Magnus ett finger med i spelet.

Eftersom det var en stadssprint som arrangerades så tog Douglas och Fredrik möjligheten att visa upp orientering för alla i Bagarmossens omgivning. Banorna lades så de passerade fontänen på Lagaplan vilket gjorde att löparna under dagen fick lite extra publik.

Statsrådet Ibrahim Baylan och dottern är vid en kontroll.

Lördagen den 29 september arrangerade Skogsluffarna Ungdomsseriens final. Ett lyckat arrangemang som lockade drygt 1 000 deltagare. Här berättar tävlingsledaren Michael Thulin om tävlingen.

120 ungdomar tågade från T­banan

I år var det Järfälla OK som blev bästa klubb. De hade 120 deltagare gjorde en storartad entré i Bagarmossen. Hela klubben kom med tunnelbanan och tågade gemensamt till arenan på Bagarmossens skola. På andra plats i den totala ställningen kom Tullinge SK.Luffarnas ungdomar slutade på en fin 10:e plats. Under finalen så var det en hård kamp mellan Järla, Skarpnäck och Luffarna om vem som skulle ta 10:e platsen. Först mot slutet av tävlingen var det klart att Luffarna drog det längsta strået följt av Järla och Skarpnäcks OLHelgen efter att Ungdomsseriefinalen avgjordes så var det även avslutning på Världscupen i Tjeckien. Karolin Ohlsson från Järla passade på att använda sprint banorna i Bagarmossen som träning inför finalen. Det visade sig vara en bra träning då Karolin slutade 2:a i knockout­sprinten och 4:a i sprinten.

Starten har gått.. Ungluffaren t.v. tar snart in på de äldre.

Sida 19

Maj Falkenström, 3 år, stämplar. Mamma Victoria kollar att hon gör rätt.

Segerpokalen i luften och jubel i Järfälla.

Alla åldrar njuter på sitt sätt

Jag vill passa på att tacka alla funktionärer som ställde upp inför, under och efter tävlingen. Arrangemanget krävde bland annat kontrollvakter och lite större marka än vad vi brukar ha, men allt löste sig på bästa sätt. När nu Olle Öberg har räknat ihop alla plus och minus i ekonomin så ser det ut som om vi får ett bra tillskott till klubbkassan!

Michael Thulin

Foto från Ungdomsfinalen: Michael Thulin.

Sida 20

Vad ligger bakom Sten Bergstrands pånyttfödelse? Hela hösten har han varit bäste Gammelluffarepå Luffarligans nästa kortaste bana (oftast 2,5 km). Placeringarna har varit kring 15­20 bland ett 60­tal startande.­En del av förklaringen till att jag kommit tillbaka till lite av mitt gamla jag är operationen den 27 mars i år, svarar han. Men jag hade gått på gym innan, så muskler hade jag.Vänster höftled var utsliten. Nu har han titankula där.Vi var många som tjatade om att han skulle operera sig. Det var ingen skön syn att se Stene halta omkring med en käpp i skogen. Även operatören tyckte att han skulle ha kommit långt innan.­Jag hade inga smärtor. Men rörligheten var förstås nedsatt.Särskilt nätterna var jobbiga veckan efter operationen. Han kunde inte röra sig som han ville i sängen. Efter två veckor blev det sjukgymnastik två gånger i veckan. Den höll han på med i fem veckor.Första försöket att gå en orienteringsbana blev lite av en fadäs. Det var på Gotland i somras.­Jag tog med mig stav för att hålla balansen. Och så satte jag den mellan benen och föll omkull på tävlingscentrum när jag skulle gå till start. Folk kom springande för att hjälpa mig upp…Nå, bättre tider skulle snart stunda. Tommy Ljusenius, Torsten Jansson, Björn Stolt, Ina WIdegren, Hasse Svensson, Ulla­Britta Hall, Kerstin Magnusson, alla har de varit en bit efter Stene i höstens prislistor. Vid Rudan den 21 november slog han t om Björn Ekblom med sex minuter.Stene går snabbt sina banor, missar sällan en kontroll och vill alltid ha markkontakt. Delvis

Pånyttfödd Stene går bäst av Gammelluffarna

Marianne Bergstrand kramade om sin man Sten vid målet i Nya Säckatorp den 28 november.

Foto: Omar Magnergård

förlorar han den om han springer.­Måste jag hoppa ner någonstans är jag noga med att landa med höger ben först, alltså det inte opererade.Sten är 84 år och har orienterat i 50 år. Han har samlat på sig 10­15 DM­segrar ­ ”vet inte så noga, har inte räknat medaljerna”. I höstas vann han natt­DM.­Det gick vid Lida i ösregn och ett hiskeligt åskväder. Det blixtrade och small hela tiden. Men jag tog mig i mål, vann med 20 minuter före tvåan.Innan han började med orientering spelade han lite fotboll i Rotebro IF. Men mest bandy i Turebergs IF.­Jag var högerhalv. Klubben tyckte tydligen att jag gjorde så mycket för dem att jag blev hedersmedlem.En gång i veckan går Sten och Marianne på Friskis&Svettis. En gammal vana som sitter i ­ liksom den dagliga promenaden. Orken måste hållas uppe om man vill något, betonar Sten Bergstrand.

O.M.

Förmågan att ta oss fram i terrängen, veta var vi är och snabbt söka av ett skogsområde är egenskaper som vi orienterare kan bidra med när polisen söker efter försvunna personer.Nu vill polisen etablera samarbete med länets orienteringsklubbar för att på ett bättre sätt organisera de orienterare som vill hjälpa till om det skulle behövas. I november var vi fyra Skogsluffare som var med på en informationsträff hos polisen. Under genomgången fick vi en beskrivning av polisens metoder för att söka efter försvunna och hur en sådan insats organiseras.Polisen inleder räddningsinsatser då det finns farhågor om fara för någons liv eller hälsa. En räddningsledare från polisen leder insatsen. Insatsledaren skapar en profil över den som försvunnit och baserat på data från sökinsatser över hela världen skapas en profil. Sökområdena prioriteras utifrån denna profil. Ett exempel är att statistiken visar att barn nästan alltid rör sig i vindriktningen. Troligen för att det är obehagligt att få vind i ansiktet. Gamla människor å andra sidan rör sig nästan alltid nedåt i terrängen.Polisen har egna resurser för att söka efter försvunna, men de är mycket begränsade. Vid en större sökinsats är polisen helt beroende av andra myndigheter och inte minst av frivilligorganisationer. Organisationer som Missing People och SAR Sweden spelar därför en avgörande roll i sökandet, liksom orienteringsklubbar. Vid sökinsatsen i Falkenberg nyligen deltog ett femtiotal orienterare.

Sida 21

Luffarligan från 26 september * = Gammelluffare

LL 7/ 26 september TC: Hanvedens ip. Arrangör: Fredrika Bremers orienteringsakademi.Ansvariga: Maria von Schmalensée och Robert Wallsten. Antal startande: 136.Bana A, 5,5 km, 19 start: 1) Jens Pajunen, IFK LIdingö,41,53. 9) Hans­Christian Höie, Luffarna, 73,05, 15) Lisa Behrenfeldt, Luffarna, 145,64.Bana C, 3,5 km, 55 start: 1) Per Ljung, Stockholms OK, 39,41, 11) Börje Lenas*, 20) Leif Magnusson* 57,57, 49) Liselott Retsloff, Hellas, 410,29. Lars Mongård, Luffarna, ej gk.Bana D, 2,4 km, 34 start; 1) Jan Bejling, Solna OK, 42,43, 12) Björn Stolt* 50,33, 14) Sten Bergstrand* 54,44, 22) Torsten Jansson* 64,06, 29) Ina Widegren* 112,42.

Ibland kan det vara bråttom att hitta en försvunnen, till exempel någon som är beroende av medicin eller om det är kallt. I dessa fall är orienterarnas insatser extra värdefulla.När en hund söker igenom ett område utan att hitta någon kan man med 70 procents säkerhet säga att personen inte finns i området. Men sökandet tar väldigt lång tid. Ett par orienterare söker av samma område mycket snabbare men med något lägre säkerhet.­ Sannolikheten är kanske 50 procent men fördelen är att det går snabbt. Därför är orienterare en viktig resurs för oss, Särskilt när det är bråttom att hitta en person. Säkerheten är mindre men tillsammans med annan data kan vi göra nya prioriteringar snabbt, berättade polisens sakkunnige i eftersökning. Och de förväntar sig inte att vi ska hålla tempo som en landslagslöpare. Det är vår vana att hitta och ta oss fram i terrängen som gör att det går fort för oss att söka av ett område.Nu får vi i klubben fundera igenom om, och i så fall hur, vi kan vara en resurs då någon försvinner. Det är upp till varje klubb att organisera sig. Viss samordning från Stockholms orienteringsförbund kan bli aktuell. De som kan tänka sig att delta kommer att få en grundligare utbildning av polisen.

Fredrik Wallstedt

PS: Dessa Skogsluffare deltog i informationen hos polisen: Linnéa Skog, Lisa Behrenfeldt, Per Westerlund och Fredrik Wallstedt.

Orienterare viktig resurs i sökandet efter försvunna

Sida 22

LL 8/3 oktoberTC: Järlagården. Tävlingsledare: Jan Olof Norén. Banläggare: Jan­Erik Wiberg och Lars Englund. Antal startande: 173.Bana A, 4,9 km, 33 start: 1) Kasper Giding, KIF,29,51, 30) Karin Edström, Luffarna, 68,32, 31) Gustaf Richert* 99,23, 32) Tommy Wåhlin, Västerås OK, 102,37.Bana B, 3,9 km, 34 start: 1) Claes Ögren, Skarpnäcks OL, 39,45, 13) Hans­Christian Höie, Luffarna, 51,48, 15) Lars Mongård, Luffarna, 54,16, 22) Gunnar Mongård, Luffarna, 58,41. 34) Karl­Anders Eriksson, Klubblös, 92,20.Bana C, 3,7 km, 48 start: 1) Tommy Holmér, Väsby OK, 26,27, 11) Leif Magnusson* 37,45, 16) Börje Lenas* 41,55, 45)Tomas Möller, OK Södertörn, 78,57.Bana D, 2,5 km, 58 start: 1) Bengt Eklund, Fredrikshof, 26,45, 13) Björn Stolt* 37,11, 20) Torsten Jansson* 39,11, 27) Sten Bergstrand* 41,47, 37) Olle Öberg* 47,46, 38) Ina Widegren* 49,09, 53) Mats Jonsson, Bromma­Vällingby, 74,23. Hans Svensson* ej gk.

LL 9/10 oktoberTC: Visättra ip. Banläggare: Gustaf Richert stödd av ett gäng Gammelluffare. Antal startande: 220.Bana A, 5,8 km, 25 start: 1) Göran Thimberg, Söder­Tyresö, 44,02, 22) Hans­Christian Höie, Luffarna, 84,18, 24) Christer Nordström, OK Älvsjö­Örby, 95,41.Bana B, 4,7 km, 31 start: 1) Per Owe Wallén, Täby OK, 43,33, 23) Börje Lenas*, 70,27, 25) Lars Mongård, Luffarna, 71,39, 30) Roland Löwgren, Spårvägen, 96,18.Bana C, 3,7 km, 81 start: 1) Tommy Holmén, Väsby OK, 32,40, 68) Tomas Bruce*, 95,03, 70) Tommy Svensson, Hellas, 111, 00.Bana D, 2,5 km, 57 start: 1) Jan Söderberg, IFK Lidingö, 29,11, 9) Björn Ekblom*, 42,53, 22) Björn Stolt*, 51,51, 46) Ina Widegren* 81.05.Bana E, 1,7 km, 26 start: 1) Alf Persson, OK Österåker, 32,31, 5) Sverker Tirén* 37,56, 15) Ulla­Britta Hall* 51,30, 16) Ulla Ekblom* 54,02, 22) Sonja Perneby, Tullinge SK, 354, 46. Sten Bergstrand* ej. gk.

LL10/17 oktoberTC: Enebybergs ip. Banläggare: Stellan Fehrnström. Antal startande: 218.Bana B, 4,4 km, 38 start: 1) Tommy Holmér, Väsby OK, 35,02, 13) Leif Magnusson* 47,49, 23) Börje Lenas* 53,53, 33) Per­Erik Jansson, IF Thor, 1.21,25.Bana C, 3,7 km, 86 start: 1) Björn Reger, Söders ­Tyresö, 34,33, 15) Lars Mongård, Luffarna, 45,29, 74) Tomas Bruce* 1.12,18, 82) Ingvar Oskarsson, Klubblös, 1.57,50.Bana D, 2,4 km, 64 start: 1) Sören Andersson, Klubblös, 26,55, 15) Sten Bergstrand* 39,23, 21) Björn Stolt* 41,35, 36) Torsten Jansson* 45,21, 37) Kerstin Magnusson* 45,29, 51) Sverker Tirén* 50,48, 55) Tommy Ljusenius* 1.05,07, 56) Ina Widegren* 1.07,16, 60) Margit Lundström, OK Sänkan, 1.34,48. Björn Ekblom* ej godk.Bana E, 1,5 km, 18 start: 1) Olle Öberg* 30,39, 12) Jan Hägerskog* 51,59, 14) Ulla Ekblom* 56,53, 17) Yngve Hedberg, Snättringe, 1.18,31.

LL 11/24 oktoberTC: Rudan. Arrangör: Haninge SOK. Banläggare: Tommy Lindberg. Antal startande: 231.Bana B, 4,4 km, 40 start: 1) Stefan Myrefelt, Skarpnäcks OL, 45,34, 13) Elisabeth Tollemark, Luffarna, 58,11, 16) Börje Lenas* 60,30, 36) Kerstin Frenckner, Södertälje­Nykvarn, 115,28.Bana C, 3,4 km, 91 start: 1) Anders Gärderud, IFK Lidingö, 36,31, 21) Lars Mongård, Luffarna, 48,12, 85) Ingvar Oskarsson, Klubblös, 117,05.Bana D, 2,1 km, 66 start: 1) Anne­Chr. Schunnesson, Attunda OK, 23,38, 15) Sten Bergstrand* 36,18, 29) Tommy Ljusenius* 38,56, 37) Ina Widegren* 41,32, 38) Torsten Jansson* 41,40, 43) Hans Svenssosn* 43,35, 58) Ulla­Britta Hall* 54,22, 65) Yngve Hedberg, Snättringe, 97,49.Bana E, 1,5 km, 14 start: 1) Hans Eriksson, Hellas, 28,55, 7) Olle Öberg* 33,46,13) Saga Mård, Bromma­Vällingby, 52,49.

Sida 23

LL12/31 oktoberTC: Runby skola, Upplands Väsby. Ansvariga: P­Å Carlenstam och Bengt Eriksson.Antal startande: 189.Bana A, 5,5 km, 18 start: 1) Christian Foley, Sigtuna, 41,52, 7) Hans­Christian Höie, Luffarna, 53,54, 17) Kurt Eriksson, Vandrarringen, 73,53.Bana B, 4,6 km, 16 start: 1) Marie Malmborg. Söders­Tyresö, 44,16, 16) Gustaf Richert* 94,10.Bana C, 3,6 km, 82 start: 1) Ingemar Gard, Söders­Tyresö, 33,05, 30) Börje Lenas* j47,15, 73) Gunnar Mongård, Luffarna, 65,46, 81) Barbara Foley Fisher; LVO, 109,41.Bana D, 2,5 km, 62 start: 1) Ulf Camby, Täby OK, 30,40, 14) Sten Bergstrand* 43,36, 31) Tommy Ljusenius* 52,19, 41) Torsten Jansson* 58,39, 49) Ina Widegren* 65,06, 53) Yvonne Roos, Attunda OK, 85,42.Bana E, 1,6 km, 11 start: 1) Saga Mård, Bromma­Vällingby, 25,47, 5) Olle Öberg* 37,23, 9) Tage Eriksson, Bromma­Vällingby, 53,57. Marianne Bergstrand* Ej godk.

LL13/7 novemberTC: Farstaborgs ip. Arrangör: Gustavsbergs OK. Banläggare: Magnus Haraldsson. Antal startande: 209.Bana A, 5,4 km, 16 start: 1) Love Benzell, Ravinen, 39,50, 11 )Hans­Christian Höie, Luffarna, 72,15, 13) Birger Andrén, Fredrikshof, 98,42.Bana B, 4,4 km, 42 start: 1) Janne Nilsson, Centrums OK, 47,21, 28) Lars Mongård, Luffarna, 71,45, 30) Börje Lenas* 74,12, 36) Gunnar Mongård, Luffarna, 168,51. Elisabeth Tollemark, Luffarna, Ej godk.Bana C, 3,4 km, 83 start: 1) Nicklas Hermundstad, Snättringe, 39,35, 12) Leif Magnusson* 48,31, 65) Tomas Bruce* 83,43, 77) Ingvar Oskarsson, Klubblös, 107,68.Bana D, 2,7 km, 47 start: 1) Per Ljung, Centrums OK, 33,51, 12) Sten Bergstrand* 61,30, 22) Torsten Jansson* 71,13, 38) Ina Widegren* 118,34. Björn Stolt* Ej godk.Bana E, 1,9 km, 21 start: 1) Olof Rudin, Tumba­Mälarhöjdens OK 45,23, 12) Ulla­Britta Hall* 79,40, 13) Ingrid Gunnarsson, Räby OK, 91,21.

LL14/14 novemberTC: Edsbergs sportfält. Arrangör: Gamla Skogsluffare. Banläggare: Tommy Ljusenius. Antal startande: 254.Bana A, 5,5 km, 19 start: 1) Jonas Halai, Kamrat och IF KIF, 41,36, 11) Hans­Christian Höie, Luffarna, 54,23, 19) Birger Andrén, Fredrikshof, 69,07.Bana C, 3,5 km, 98 start: 1) Jan Söderberg, IFK Lidingö, 36,03, 50) Gunnar Mongård, Luffarna, 50,39, 94) Tomas Bruce* 80,20.Bana D, 2,6 km, 72 start: 1) Gerhard Lilliestierna, OK Roslagen, 31,01, 11) Björn Stolt* 35,34, 22) Sten Bergstrand* 42,12. Björn Ekblom* Ej godk.Bana E, 16 km, 23 start: 1) Albert Mård, Bromma­Vällingby, 25,04, 13) Ulla Ekblom* 41,17, 22) Tage Eriksson, Bromma­Vällingby, 93,11.

LL15/21 novemberTC: Rudan. Arrangör: Fredrika Bremer Gymnasiet. Banläggare: Robban Wallsten. Antal startande: 217.Bana B, 4,5 km, 33 start 1) Johan Forsstedt, Söders­Tyresö, 41,25, 18) Börje Lenas* 65,16, 31) Gustaf Richert* 124,09.Bana C, 3,9 km, 80 start: 1) Per Ljung, Stockholms OK, 43,59, 14) Lars Mongård, Luffarna, 56,59, 15) Elisabeth Tollemark, Luffarna, 57,46, 60) Gunnar Mongård, Luffarna, 83,20, 69) Tomas Bruce* 89,03, 71) Per Geijer FM IF 118,45.Bana D, 2,8 km, 68 start: 1) Sören Andersson, OK Lochness, 25,43, 21) Sten Bergstrand* 40,12, 26) Tommy Ljusenius* 41,51, 36) Björn Ekblom* 46,25, 38) Ina Widegren* 48,12, 44) Björn Stolt* 49,52, 46) Torsten Jansson* 50,28, 64) Margit Lundström, OK Sänkan, 91,51.Bana E, 1,8 km, 17 start: 1) Hans Eriksson, Hellas, 46,13, 8) Ulla­Britta Hall* 69,55, 14) Ulla Ekblom* 86,32, 15) Mats Jonsson, Bromma­Vällingby, 93,56. Olle Öberg* Ej godk.

Sida 24

LL16/28 novemberTC: Nya Säckatorp. Arrangör: IFK Lidingö. Banläggare: Jan Söderberg. Antal startande: 191.Bana B, 4 km, 40 start: 1) Tommy Holmér, Väsby OK, 33,34, 10) Leif Magnusson* 48,02, 25) Börje Lenas* 55,56, 29) Lars Mongård, Luffarna, 58,36, 37) Bjarne Erlandsson, Hammarby, 1.17,31.Bana C, 3,3 km, 72 start: 1) Per Ljung, Centrum OK, 31,28, 57) Tomas Bruce* 59,13, 72) Ove Forsberg, Tureberg, 1.26,34.Bana D, 2,4 km, 45 start: 1) Margareta Wadin, OK Älvsjö­Örby, 29,36, 5) Björn Ekblom* 35,55, 11) Sten Bergstrand* 42,36, 23) Tommy Ljusenius* 50,24, 31) Ina Widegren* 55,25, 39) Torsten Jansson* 1.07,51, 40) Anders Hallgren, Gustavsberg, 1.09,48. Björn Stolt* Ej godk.Bana E, 1,5 km, 19 start: 1) Alf Persson, OK Österåker, 33,13, 16) Ulla­Britta Hall* 54,54, 17) Ulla Ekblom* 59,57.

LL17/5 decemberTC: Ursviks motionsgård. Arrangör: Sundbybergs IK.Banläggare: Gunnar Bramsten. Antal startande: 200.Bana A, 5,3 km, 16 start: 1) Galina Ribedice, Hellas, 31,36, 2) Torbjörn Thorsen, Luffarna, 31,36, 14) Birger Andrén, Fredrikshof, 61,27.Bana B, 4,2 km, 32 start: 1) Johan Forsstedt, Söders­Tyresö, 30,49, 21) Börje Lenas* 48,47, 31) Bjarne Erlandsson, Hammarby, 68,51.Bana C, 3,5 km, 88 start: 1) Peter Karlberg, Snättringe, 27,40, 7) Leif Magnusson* 31,21, 54) David Eiderbrant, Luffarna, 44,09. 67) Tomas Bruce* 47,56, 72) Gunnar Mongård, Luffarna, 51,47, 83) Ina Widegren* 60,21, 85) Ingvar Oskarsson, Klubblös,73,13. Per Westerlund, Luffarna, Ej godk.Bana D, 2,3 km, 47 start: 1) Jan Bojling, Solna OK, 23,46, 5) Björn Stolt* 26,23, 8) Björn Ekblom* 27,02, 14) Sten Bergstrand* 30,21, 39) Torsten Jansson* 47,36, 44) Margit Lundström, OK Sänkan, 69,46. Olle Öberg* Ej godk.Bana E, 1,5 km, 17 start: 1) Alf Persson, OK Österåker, 25,15, 12) Ulla­Britta Hall* 35,29, 15) Ulla Ekblom* 60,07, 16) Tage Eriksson, Bromma­Vällingby, 72,11.

LL18/12 decemberTC: Brantbrinks ip. Arrangör: Tullinge SK.Banläggare: Jan­Erik Danell. Antal startande: 217.Bana B, 4,5 km, 31 start: 1) Tommy Holmér, Väsby OK, 42,57, 30) Gustaf Richert* 98,33.Bana C, 3,7 km, 75 start: 1) Peter Karlberg, Snättringe SK, 33,52, 6) Börje Lenas* 40,49, 12) Lars Mongård, Luffarna, 44,48, 19) Leif Magnusson* 48,46, 49) Tomas Bruce* 58,38, 73) Tomas Möller, OK Södertörn, 115,45.Bana D, 2,6 km, 68 start: 1) Rune Rådström, Snättringe SK, 29,55, 14) Björn Ekblom* 39,34, 18) Björn Stolt* 42,20, 38) Tommy Ljusenius* 49,25, 39) Torsten Jansson* 49,55, 41) Sten Bergstrand* 50,51, 59) Ina Widegren*, 65,12, 62) Margit Lundström, OK Sänkan, 74,39.Bana E, 1,7 km, 33 start: 1) Olof Rudin, Tumba­Mälarhöjden, 27,18, 10) Reine Borgström* 37,38,15) Hans Svensson*41,21, 19) Ulla­Britta Hall* 43,58, 23) Jan Hägerskog* 47,59, 24) Olle Öberg* 52,19, 26) Lars Andersson* 63,22, 27) Ulla Ekblom* 73,01.

Avsändare:GAMLA SKOGSLUFFAREc/o Lars AnderssonRådmansbacken 15145 56 Norsborg