.9Llfveniana 1-2/92CUtgiven av :}{ugo Yllfvensä[fs/(apet

Omkring Midsommarvaka

Alfveniana 1-2/92Utgiven av Hugo Alfvensällskapet

Ansvarig utgivare:Hans NordmarkRedaktör:Jan Olof RudenSvensk Musik, Box 27327,102 54 Stockholm. Tel: 08-783 88 58,fax 08-662 62 75Prenumerationsärenden:Agneta Ljunggren,S:t Olofsgatan 1B, 752 35 Uppsala.Postgiro: 42 88 52 - 8

ISSN 1101-5667

Tryckt av Ekonomiprint, Stockholm

Omslaget:Edith Westergaard, Sven Nielsen och Ulla Beckerframför det hus på Skagen, där Hugo Alfven till-bringade somrarna 1903 och 1904.Foto: Rune Bonnevier

2

InnehållMidsommarvaka - Från skiss till utgåva - uruppförande- kritik. Av Jan Olof Rudan 3Ett Alfvanbrev . 3 4Stig Westerberg och Jan Olof Rudan samtalarom Midsommarvaka 5Analyser, kommentarer till instrumentationen i Midsom-marvaka. Av Siegfried Naumann 616 låtar från Svartnö - modemusik från 1890-talets Ros-lagen. Av Gunnar Ternhag 7Midsommarvaka - föregångare och efterföljare. AvMartin Tegen 9Midsommarvakas öden och äventyr som balett. Av AnnaGreta Ståhle 13Midsommarvaka på CD. Av Stig Jacobsson 19Dalaresenärer besökte Alfvans Törnrosakrypin. AvSeth Karlsson 21Jan Kask recenserar BIS CD-395 22Alfvans koster. Av Hans-Lennarth Ohlsson 23Alfvankonstverk på Waldemarsudde 24Föreningsmeddelanden 26Framföranden - Litteratur - Inspelningar - Noter 28

Omkring Midsommarvaka

Midsommarvaka är kanske det verk som manomedelbart associerar med Hugo Altven. Mennär det tillkom var det ett sidospår i hansproduktion. Först några år senare återknöthan till de svenska rapsodierna. Detta num-mer av Attvenrana belyser olika aspekter påverket.

En utställning av Alfvenakvareller på Walde-marsudde uppmärksammas.

Vårutflykten sker till Roslagen den 23 maj, dåockså Föreningsstämma hålles. Dröj inte medanmälan!

Midsommarvaka- från skiss till utgåva - uruppförande - kritik

A V JAN OLOF RUDtN

• • • Det började i Roslagen sommaren 1894.I den skissbok som jag döpt till Häfte 1 i min bokHugo Alfvlms kompositioner (Stockholm 1972)och som nu finns i Uppsala universitetsbibliotekshandskriftsavdelning under signum Vok.mus i hs187 finns på fol 20v-26 "Sexton låtar upptecknadeefter Erhard Lännman somaren 1894". I enrenskrift UUB 186:17 finns tillägget "i Harängen påEknö".Dessa melodier skulle ligga och gro nästan ettdecennium.

Sommaren 1903 tillbringade Alfven på Skagen i närhetenav den älskade Maria och konstnärerna omkring Severin (eller- som han kallade sig - Sören) Kröyer.

I en annan skissbok (Häfte 2, UUB 188) f.12 finner vi därfördateringen "Skagen 23 juli 1903" vid en sång med titeln VedHuset till text av Emil Aarestrup. Utan tvekan är det det hussom han själv bodde i som inspirerat honom (se omslagsfo-tot), Sången renskrevs omedelbart. Den skulle under nästa årsvistelse på samma plats få sällskap med andra sånger undertiteln Marias sånger op.21.

På denna romans följer så ett melodiutkast som kombinerarde två folkmelodierna] össehäradspolska och Trindskallar ärvi allihopa. Detta kan vara ursprungsiden till den "rhapsodi"som Alfven börjar skissera en vecka efter Ved Huset (den 30juli) och avslutar efter tolv dagar, den 11 augusti.

Exakt en månad senare, den 11 september, börjar Alfveninstrumentera verket och blir färdig med blyertspartituretefterfyra veckor, den 7 oktober, som också är det datum han sätterpå de två renskrifter han gör i tusch. I renskriften kallas verketSvensk Rhapsodi. Om skissen ger intryck av omedelbarhet ikompositionen med sina ändringar och tillägg, så gerrenskrif-terna i stället prov på Alfvens kalligrafiska notskrift.

Nästa version i verkets tillblivelse är ett 4-händigt klaverut-drag av Alfven som är daterat den 6 december påföljande år,1904. Före grammofonens tid var detta det enda sätt som fannsför andra slags framföranden än med orkester, t ex i hemmet.Även Beethovensymfonier och andra mästares verk kunde på

detta sätt nå en större spridning.

Men dessförinnan hade uruppförandet skett vid en konsert,

där tonsättaren själv dirigerade egna verk på Kungliga Teaterndär landets enda professionella orkester fanns i form av Hov-kapellet. Det var den 10 maj 1904 och på programmet stodSymfoni nr 1, fem romanser (bland dem Ved Huset) samtMidsommarvaka som den svenska rhapsodin nu kallades.

Inte mindre än sju dagstidningars musikrecensenter bevista-de konserten samt veckotidningen Idun. Dessutom hade Da-mernas Musikblad redan i april publicerat ett miniporträtt avtonsättaren och hans verksamhet.

Av recensionerna att döma var konserten inte särskilt välbesökt denna tisdagskväll i maj. Symfoni nr 1, som speladesförst ( i en omarbetad version) jämförs i recensionerna medSymfoni nr 2, som överlag skattas högre. Sångerna till pia-noackompanjemang som följde därpå omfattade två redankända, Svarta rosor och Sommardofter och de tre nya Truba-durens ande, Se, allena har jag vandrat och Ved Huset.Omdömena om sångerskan, Ebba Björkbom, som uttolkare avdessa "modulatoriska experiment" växlar, medan pianistenMärtha Olsson får beröm överlag. Ved Huset är kanske densång som mest uppskattas, kanske för dess" erotiska svärmeri"(SvD).

Det finns litet delade meningar bland recensenterna omvilka folkmelodier som bör förekomma i en svensk rapsodi.Just Jössehäradspolska och Trindskallar väcker lustigt nogkritik. Men man är överens om att det är ett spirituellt verk som"rymmer ett rikt mått af poesi" (Vårt Land). Dessa intryckframmanades inte minst av den effektfulla instrumenteringen.Det framskymtar också av recensionerna att publiken blivitinsatt i det programmatiska innehållet i stycket.

Hovkapellet spelade inspirerat under tonsättarens ledningoch publiken var begeistrad. Alfven inropades flera gånger föratt ta emot bifallet. Det var säkert inte utan betydelse att prinsEugen bevistade konserten, vilket nogsamt noteras i tidning-arna.

Man får av recensionerna intrycket, att Midsommarvaka varett verk som inte stämde överens med kritikernas och publi-kens förväntningar. Man hade vant sig vid att Alfven var enallvarligt syftande tonsättare i en högromantisk tradition, dvsmotsvarade den bild som Robert Thegerströms porträtt för-medlar. Särskilt "svenska" drag i hans musik hade inte före-

3

kommit tidigare. Och nu stod han där och målade upp densvenska midsommaraftonen med dess dans och skogsstäm-ning och dans igen.

Inte kunde åhörarna ana att det verk de just hört skulle bli såtill den grad förknippat med Alfven.ja att det skulle bli en sortsurbild för svenskheten som skulle spridas över hela världen.

Ett steg i den riktningen togs när Wilhelm Hansen trycktepartitur, stämmor och klaverutdrag år 1907 och därigenomunderlättade spridningen. Tryckningen innebar även inkom-ster, vilka Alfven mer än väl behövde. Hur mycket han skullebegära för verket ville han undersöka och skrev därför ett brevtill vännen Wilhelm Stenharnmar som här avslutningsvispubliceras.

Ett faksimil av originalskissen till Midsommarvaka jämte kommentarer av tonsättaren, brev tillOttoEckennan()Chinledning av Jan Olof Ruden finns utgiven av K Musikaliska akademien till jubileet 1972. Några exemplar finns tillförsäljning genom Alfvenianäs redaktion till ett pris av 100:- Beloppet kan sättas in påpg 428852- 8 Skriv "Faksimil"

Ett Alfvenbrev. 3

{fibble, Leksand/ 27 okt. /1906/

Käre Sten. '

Jag har fått ett förlagserbjudande på min rhapsodi, men jag vet ej hurmycket jag skall begära. Giv mig ett råd och säg under vilken gräns jagicke bör gå vid försäljningen av såväl Orkester som ett fyrhändigtklaverutdrag! Helst vill jag sälja hela smörjan tillsammans. Vore Digmycket tacksam om Du ville säga mig Din tanke härom och helstom~ående , ty karln ligger åt.Önskar Du lära känna Firenzes konstnärsliv , kan jag giva Dig ett korttill en förtjusande Professore Paolo Pavolini, som inför Dig i Leonardoda Vinci klubben. Där göres bl.a. mycket kammarmusik och har Du iövrigt några konsertplaner, kan Du ej bli bättre införd än genom denklubben.

Min Fru ber om sin hälsningdin tillgivne vän

Hugo Alfven

Om måndag reser jag till Stockholm och då blir min adress Odengatan32.

/PS'; Pavolini talar Tyska, franska och engelska, han kan t.o.m. litetsvenska /OS/

4

Stig Westerberg och Jan Olof Huden sam-talar om Midsommarvaka

SW: Det viktigaste mötet med Hugo Alfven var i sambandmed inspelningen av Midsommarvaka. Jag repeterade in denåt honom. Han satt på en stol och jag repeterade in och så gickhan upp och slog in det och så höll vi på stycket igenom.

Jag var anställd på Operan 1954, när inspelningen gjordes. Jagbörjade där -53 och stannade till -57. Därför var det kanskenaturligt att jag skulle hjälpa till att repetera in verket medHovkapellet. Inte vet jag om han hade hört talas om migeftersom jag fick det hedervärda uppdraget. J ag var väldigttacksam och glad för det, naturligtvis, och insåg det stora an-svaret att närvara vid hans inspelning. Så tog jag ju vara på alltha sa. Han var ju härlig. Han berättade alltid på sitt säregna sätt.Det var myckt lättare för musikerna i orkestern att föreställasig en gammal kärring t.ex.Det är ju en egenskap som är värdefull. Det är inte mänga somkan förklara lättillgängligt för orkestern. Jag kan det inte. Jagvet inte om jag hört någon. I viss mån Tor Mann, men inte påsamma sätt. Det var som en tavla.

JOR: Är det inte typiskt för Alfven att han målar i toner!

SW: Ja, det är precis vad han gör.

JOR: Jag tror han har föreställt sig någonting och det kanmycket väl motsvara den handling han berättar att det finns iMidsommarvaka.

Om man tittar på skissen så ser den väldigt enkel ut. Det är istort sett en melodistämma. När man tittar i det färdigapartituret och lyssnar på verket så är det en väldigt rik orkester-sats.Har du några föreställningar varför han har valt klarinett sompresenterar den första melodin?

SW: J ag vet inte riktigt. Kanske instrumentets böjlighet ochmjukhet.

JOR: Annars kunde man tänka sig fiol. Det är alltså folklåtarsom Alfven har upptecknat. De instrument som var vanligasti slutet av 1800-talet som folkmusikinstrument var säkertfioler och klarinetter. Det kan vara en mer eller mindremedveten anknytning till detta.

SW: Han kopplar ju på andra instrument sedan. Men just att

själva öppnandet har en klarinett tror jag är väldigt klokt. Justpå grund av mjukheten som ett sådant instrument besitter.

JOR: Stycket är ju tredelat. Varje del böljar svagt och fint ochleder fram till ett klimax. Sedan sker en överledning och såkommer någonting nytt.Det långsamma avsnittet dirigeras ju väldigt långsamt avAlfven. när pojken och flickan dragit sig ut i skogen. Varförtror du Alfven har valt engelskt horn här?

SW: Det är väl skogsinstrumentet om något.

JOR: Man skall väl få en vision av vallhorn, en flicka på sätern.

SW: Avsnittet är gräsligt vackert.

JOR: Det är högromantik det.

SW: Det tycker jag inte man skall vara rädd för. Man jag tyckerinte att man behöver göra det värre. Inte romantisera mera.Sen har jag ett minne av att Alfven gör rätt mycket av sådanahär meno mosso-ställen och även i första delen finns det ställensom vi i en yngre generation har så bråttom med att vi inte törsta ut svängarna ordentligt. Det gjorde ju Alfven.

JOR: Det är väldigt lugna tempi som Alfven har i inspelning-en. De där danserna går verkligen i allegretto, inte i allegro.

SW: J ag kanske repeterade ibland i det hastiga tempot, menhan orkade inte med att slå det.

JOR: Det kan ju också vara något som spelar in när manbedömer Alfveris inspelning. Man kan alltså inte vara säker påatt han verkligen ville ha det så där.

SW: Jag har en anteckning om det någonstans i ett partitur påRadion, där han skrev upp vilka tagningar han godkänner. Ja,även om han var yngre på den tiden, var han ju rätt gammaländå, han orkade inte så mycket. Han var trött i armarna,.Mendet gjorde ju att jag fick en väldigt fin inblick i stycket och hansintensioner.

Han var väldigt noga med alla accenter. Kollosalt. Varendaaccent skulle han ha. De här tvåorna, dem tjatade han mycketom.

5

En sak är jag i alla fall ensam om i min egen inspelning. Detär i den långsamma delen. Det finns två fraser, framför allt densista, höjdpunkten, horn-triol alldeles innan, och på den tredjetrioldelen stannade Alfven. Ta-ta-taa .. Det gör jag också. Jagkände att det var fullt medvetet från hans sida. Där gör hanfermat.

JOR: Det är en fundering som jag har haft angående vem somkan dirigera Alfvens verk riktigt bra. Jag tror att en sådandirigent är operakapellmästre -- eller har varit det. Jag tror atten sådan erfarenhet krävs för att rätt gestalta Alfveris orkester-musik. Eller kanske det ligger hos orkestern? Alfven hade nogalltid Hovkapellet i tankarna när han komponerade för orke-ster. För det första var det i början av hans karriär den enda pro-fessionella orkestern i Sverige. För det andra hade han lockatur hovkapellistema alla klangfärger och idiomatiska drag somderas instrument besatt. Och för det tredje var hovkapellister-na vana vid flexibla tempi från operalitteraturen. Är det intejust detta som krävs när Alfven målar i toner?

SW: Vad som kan vara känsligt i Midsommarvaka är tempot,att hitta rätt. Det är klart att man kan ta lite så eller lite så, detär väl inte så att det finns bara en enda väg. Men det finns intemånga vägar för att det skall flyta och hålla samman. FörMidsommarvaka har ett visst inre sammanhang mellan delar-na. Och så finns det naturligtvis ett instrumentalt tak för vadsom är möjligt, framför allt i slutet, horn-insatserna i slutet.Det går inte att göra hur fort som helst. Och det är väl det sommånga forcerar; det skall gå så fort och virtuost som. möjligt.

JOR: Tror du inte att det ligger väldigt bra till för hornen?

SW: Jovisst. Sen skall det gå snabbare med det samma. Förstär det huvudtempot här och sedan piano. Och sedan stringen-dot i slutet. Jag tror frånsett det att det är svårt att spela vissasaker är det för dirigenten en avvägning av tempona i de olikasatserna som kan vara problematisk: att de ska hänga ihop ochha en viss kontinuitet.

Analyser, kommentarer till instru-mentationen Midsommarvaka

AV SIEGFRIED NAUMANN

Analyser

Takt i partituret (Wilhelm Hansen Edition)1 fjärdedel = 112, Alfvens egen grammofoninspelning

har fjärdeIdel 102 ca3 vIa 4-stärnmigt pizzicato, mindre vanligt7, 8 m fl med avslutande båge och tenutostreck: stötes ej om

= "luftaccent", lång21-25 fl imiterar26, 28 m fl båge och punkt vid åttondelen bör stä utanför

bågen, tonen släppes, stötes ej om, se paralleller29 se 21-25, el och cor imiterar37 diminuendo, avklingande49 arpe non arpeggio53 ändrad artikulering i vl, jfr t 555 m fl jfr t 7, 861,63 accord a 3 i stråkar (arpeggio)65-68 cor IV!66 se 7,869 småstråkar imiterar, se artikuleringen73-76 cor dominerar, fl och el imiterar79 och framåt vl II fram if)87 jfr basinstrument med cor IV t 656

89 jfr fag I med cor i i 96 (båda är druckna)131 kontrapunkt i b-el, cor II, fag I t 135139 genomföring!145 fag, trb t 150 (solo)187 "på fritt vatten"218 mästerlig hornkvartett231 Andante, bl.a. vIe och vl II, fjärdeldel = 56, Alfven

dirigerar 42 ca237 subitopp, se fortsättningen med personliga styrkegra-

der255 som gjort för cor i med ''kusinen'' t 277262 märk den vackra vla - cb-kvartetten, harpstärnman

något sammanträngd263,285 Alfven behåller här 2/4, temat är även tredelat294-296 ett gripande ångestuttryck!315-316 eventuellt non tremolo i vl I, temat fram322 överledning330 celesta = Glockenspiel, fjärdedel = 116, Alfven

dirigerar ca 118368 vl I = arpa, vl II = vl I (divisi)

374 senza vIe382 och framåt mästerliga sekvenser420 jfr> (accent)! Allegro con brio punkterad halvnot = 66,

Alfven dirigerar ca 58451 två teman465 virtuosa vl I478 "solistisk" timp480 två teman487 virtuosa vl I och II509 cor plus fag!

Kommentar

Hugo Alfveris Midsommarvaka är ett underbartverk. I vilka svenska partitur finner vi vår nordiskalängtan, vårt beryktade tungsinne så förädlat, såförklarat, så "vårt", som i den långsamma andante-satsens homsoli, med den skälvande, ångestfylldainledningen. Ett h-moll som med sina avvikelser

(Lex. det stora septimackordet t 270 m fl) kanske ärden mest svenska tonanläggning som någonsinskrivits. Det är mer än toner. Kurt Atterberg liggerväl näst intill i sin Svit för violin och viola, även denmed h-moll i sitt följe. Jag vill inte ens försökaförklara vad Alfven har gjort eller hur. Jag vet baraatt jag, vi, får en klump i halsen när vi tar emot sam-klangen. Formen i övrigt, med sina spänstiga rytmer(mest snabba), är inte mindre beundransvärd. Rap-sodier stöps ofta enligt "behovet av omväxling".Inte så här. Inte en enda rutin-sekvens finns attupptäcka, inte en självmatande temaomtagning. Ton-sättaren måtte, när verket koncipierades, formligenlevat i ett D-dur/h-moll-rus. Midsommarvakan ärett mästerverk. Den höjer sig till ett nationellt epos.Det är en fröjd att den finns.

Stockholm i februari 1992

Siegfried Naumann

16 låtar från Svartnö - modemusikfrån 1890-talets Roslagen

AV GUNNAR TERNHAG

På sitt eget oefterhärmliga sätt har HugoAlfven berättat om upprinnelsen tillMidsommarvaka (op.19). I memoarde-len Första satsen (1946) tecknar han sittlevande minne av ett bröllop som ägderum på Svartnö sommaren 1894. In-trycken från bröllopet som varade idagarna tre gav inspiration till den be-römda rapsodin. Den litterära skildring-en är både detaljrik och medryckande,precis som den musikaliska komposi-tionen. Alfven beskriver bl a hur dans-musiken gick: "Nu började spelmännengnida sina fioler, och snart var dansen ifull gång. Själv dansade jag inte, menvar en dess uppmärksammare åskådare.Där dansades polketta, roslagshambo,Pekdansen, gammalvals, och några

överdängare dansade till och med enhemmagjord masurka, som väckte all-män beundran" (sid 243).

Lite senare i samma skildring berättarAlfven om hur han övertog spelmans-funktionen, sedan den tingade musikan-ten fallit i sömn under ett bord. Det varmöjligt för fiolspelaren Alfven att ryckain, eftersom han "kunde hela repertoa-ren".

Bröllopet var en stor upplevelse för som-margästen som alltså nästan femtio årsenare förmådde återge festens detaljer.Vad gäller uppräkningen av Svartnö-bornas danslåtar kunde han dock förlitasig på en mindre samling melodiupp-

teckningar som han gjorde sammasommar.Uppteckningarna, som finns i tonsätta-rens renskrift i Hugo Alfven-arkivet hosUppsala universitetsbibliotek (UUB186: 17), innehåller de danstyper som re-dovisas imemoarcitatet.

Hugo Alfven skrev ner danslåtarna efterden unge drängen Erhard Lännman "iHarängen på Eknö", där den 22-årigeAlfven fått hyra en stuga. Lännman sägsha sjungit melodierna inför uppteckna-ren. I notskriften återges de emellertid iG-dur och D-dur, vilka tillhör de allravanligaste tonaliteterna i svenska fiollå-tar. Alfven visste med andra ord hurmelodierna skulle placeras in tonarts-

7

härstammar från spel på fioler - figure-rade brutna ackord ligger lättare till påfioler än på enklare dragspel. De upp-tecknade låtarna är sammanfattningsvis

Andersson, skaparen av samlingsverketSvenska låtar. 1894 hade Alfven ännnuinte mött dessa folkmusiksamlare medtillbakablickande hållning, utan skrev

mässigt.Renskriften innehåller sammanlagt 16låtar. Lennart Hedwall, som behand-

:II

~---(

$# l ) ~ W Er r Q II~ '/'

~ I Ef EJ J Il ~7 I ffi) t r l f J J I BY L r I l -, k !11

Il Schottis upptecknad av Alfven. Denna omformades till inledningsmelodin tillMidsommarvaka spelad av klarinetten. UUB Vok.mus i hs 186:17

lar rapsodin i sin Alfvenbiografi (1973, med friska ögon ner de melodier som tidstypiska melodier frånsid 194ff), visar hur Alfven vida- råkade falla honom på läppen. dansbanor.reutvecklade en tämligen enkel schottistill verkets första och mest bekanta tema,den melodi som långt senare fick egnavingar och förorsakade tonsättaren juri-diska bekymmer. Hedwall har i sammasammanhang helt korrekt omtalat attytterligare två av Lännmans låtar ingår irapsodin, nämligen en "pekdans" ochett brottstycke av inledningen till enbrudmarsch.

ungdomens

Som redan framgår av citatet ur Alfvensmemoarer dansades en rad olika danserpå Svartnö. Valsen dominerar i denbevarade samlingen melodier - troligenhade den samma ställning hos skärgårds-borna. Alfven antecknar en som "gam-mal vals", trots att den knappast skiljersig från de andra i musikaliskt avseende.Det finns dock uppgifter om att denbeteckningen syftat på en särskild formav valssteg. Av andra välkända dan sty-per kan nämnas schottis och polka.Polkett, som numera alltid är en snabbtvåtaktsdans. var på Svartnö en hastigdans i tretakt, inte olik våra dagars hamboeller mazurka. Den redan nämnda"pekdansen" var en egen dans, sannoliktmed pekande rörelser av något slag.Polskan var borta ur bilden, hambongjorde sin entre lite senare. En trerepri-sers brudmarsch som också Alfven lätteckna upp utnyttjades kanske vid detskildrade bröllopet?

Att det spelades modemusik på 1890-talets Svartnö är ingen överraskning.Den som vill förstå bakgrunden till detförhållandet behöver bara ta fram enkarta. Från Svartnö var det lätt att sjövä-gen ta sig till andra platser. Den sjövanabefolkningen var sannolikt betydligt rör-ligare än folket i inlandets många byar.Närheten till vida kontakter speglas så-ledes i den moderna dansmusiken. När

Om melodilämnaren Lännman är intemycket känt. Hans person är kanske inteheller det mest intressanta i samman-hanget, utan hans musik. Om vi här kon-centrerar oss på låtuppteckningarna ochlämnar anknytningen till Midsommar-vaka åt sidan, finns en hel del att säga:

Hugo Alfven i ett brev till sin vän teolo-giprofessorn Oscar Quensel (Tempofurioso, 1948, sid 171) meddelar den"fatala" upptäckten att pekdansen iTyskland sjungs "till den oanständiga-ste text", är det bara en god belysning avSvartnölåtamas karaktär av vandrings-melodier. Flera av låtarna efter ErhardLännman har bevisligen spelats på an-dra håll i landet. Landsbygdens dan slå-tar började i slutet av 1800-talet bli endel aven hörbar musikalisk gemenskapsom sträckte sig långt utanför landetsgränser. Det kan gott tänkas att rörligamiljöer - som exempelvis fanns på enRoslagsö - snabbare anammade de nyainfluenserna. Kanske tog någon vakenskeppare och spelman med sig musika-liska nyheter från besök i Stockholmeller någon annan större kuststad? HugoAlfvens 16 låtuppteckningar från som-maren 1894 ger i alla fall en bra bild avden samtida musik som öborna användevid bröllop och andra danstillfällen. •

Den lilla samlingen dansmelodier från1890-talets Roslagen utgör ett illustra-tivt dokument över den låtrepertoar somjust då var aktuell i denna del av landet.Alfven ansträngde sig inte för att fångaålderdomligt klingande melodier. Hanskrev i stället ner de låtar som han hördeur Lännmans mun. Den inställningen ärvärd att notera, eftersom dåtidens syste-matiska folmusikinsamlare nästan utanundantag var ute efter att "rädda" detallra äldsta stoffet. Alfven skulle senarekomma i personlig kontakt med spel-mansrörelsens främsta representanter -1907 och 1908 satt han exempelvis somdomare på Anders Zorns spelmanstäv-lingar i Mora tillsammans med Nils

8

Sammanställningen beskriver en förhål-landevis modem dansrepertoar, typiskför många mindre orter vid den här ti-den. En titt på musiken i sig ger ungefärsamma slutsats. Låtarna bygger nästanuteslutande på en enkel treklangsmelo-dik, där man i bakgrunden kan ana detpopulära dragspelet. Merparten skulleutan problem kunna utföras på en- eller

. tvåradiga dragspel. Några passagerskvallrar om att vissa låtar trots allt

Midsommarvaka - föregångare ochefterföljare

• •• Har Midsommarvakanågra föregångare eller rentavförebilder? Ja, utan tvivelföregångare, om man med detmenar den allmännaresymfoniska konceptionen. Menknappast förebilder, om manmed det syftar på den speciellauppläggningen av Alfvens verk.Som konstverk är det unikt,även om det går att Inordna i enav traditIonsvägarna inom deneuropeiska konstmusiken.

Liszts symfoniska dikter

Den traditionsväg jag syftar på ärnaturligtvis den symfoniska dikten,sådan den utformades av Franz Liszt på1850-talet i de tolv berömda verken.Liszt ville gå några steg längre än Beet-hoven i två avseenden. Dels ville hanskapa ett ensatsigt orkesterverk, sominom sina ramar rymde tillräckligtmycket av kontraster och tematisk rike-dom för att kunna ersätta den klassiskasymfonins fyra satser. Kontrasternamellan satserna flyttades in i det ensatsi-ga verket. Detta motiverades genom enberättande, litterär bakgrund, som för-klarade de starka förändringarna av stäm-ning och karaktär i den symfoniskadiktens olika delar. Samtidigt bibehöllLiszt åtskilligt av symfonins landvin-ningar, som den tematisk-motiviskabearbetningstekniken. Men den ställdesnu inte längre i den absolutmusikaliskalogikens tjänst, utan i den nya program-matiska metamorfos- och kontrasttekni-kens.

AV MARTIN TEGEN

Men när det gäller att hitta föregång-are till Midsommarvaka vore det ettalltför stort företag att undersöka allasymfoniska dikter från Liszt och framåt.Det är tämligen självklart att Alfven hartagit intryck av sin store föregångare.Men därtill kommer säkerligen andraintryck, inte minst från Johan Svendsensnorska rapsodier, tillkomna på 1870-talet och spelade i Stockholm från 1880-talet. Men även andra symfoniska dikterspelades i Stockholm, som BedrichSmetanas Moldau och andra ur cykelnMitt fosterland. Richard Strauss intro-ducerades 1901 med Till Eulenspiegel,där det humoristiska elementet är fram-trädande. Det bör ha tilltalat Alfven.liksom den virtuosa instrumentation-skonsten.

Svensk folkton för orkester

Men jag lämnar den internationellautblicken och inskränker mig till detsvenska materialet, och dessutom tillsådana verk som använder svenska folk-

Ex. l.

melodier eller åtminstone strävar motnågon fonn av svensk folkton, alltså enkonstmusikalisk efterbildning av folk-melodier. Man kunde gå ännu längreoch leta efter verk med någon sorts folk-livsskildring, som erinrar om Midsom-marvaka. Men ett sådant letande slutarmed konstaterandet, att Alfvens verk ärunikt - liksom varje bättre symfoniskdikt. Jag inskränker mig således till verkav programmatisk karaktär som ocksåanvänder sig av folkloristiska inslag.

Det tidigaste verket av detta slag tycksvara Jacob Edvard Gilles Midsommar-festen, som uppfördes i Stockholm år1850. Det är således tidigare än de liszt-ska symfoniska dikterna, men så är detockså fråga om en fyrsatsig symfoni,och modellen är snarare BeethovensPastoralsymfoni. Något detaljerat pro-gram har Gille inte försett sin symfonimed, men med utgångspunkt från titelnkan man gissa sig till avsikten med sat-serna. Första satsen tycks skildra all-mänt rustika stämningar av idyll ochfest-förväntan. (De inledande takternavisas i ex.l ).

9

I andra satsen vidtar dansen till en radpolskemelodier, troligen delvis uppfun-na av Gille själv. Mot slutet mattas dansenav och satsen slutar i pianissimo, varef-ter tredje satsen vidtar attacca med ennattstämning i långsamt tempo. Finalenär återigen livlig. Ett koral artat temaavbryter, varieras och kommer fortissi-mo mot slutet. Som synes finns rentaven del av ingredienserna till Midsom-marvaka, fast här mer eller mindre i denklassiska symfonins form.

1840- och 1850- talen är kända för sinanationella stämningar och sitt nyvakna-de intresse för folkliv och folkkonst. Dåuppfördes på Operan verk som Värm-länningarna och en rad s.k. national-di-vertissement med folkliga danser. I någrauvertyrer citeras folkmelodier, utan attman kan tala om symfoniska dikter. Mendet finns åtminstone en uvertyr som gårlängre och symfoniskt bearbetaren folk-melodi. Det är hovkapellmästaren Jaco-poForonis Uvertyr nr 3 (som den kallas

EX.2.

i Milano-trycket). Den skrevs för någotsvenskt dans-divertissement - okäntvilket - på 1850-talet. Den börjar medatt i långsamt tempo citera en för dåtidenvälkänd melodi, "Skeppsfarten" avValerius till en melodi av Hurka. Sedanbörjar oavbrutna, virvlande violinfigu-rer i snabbt tempo, och till dem kommerdiverse korta fragment, som efter handvisar sig tillhöra en känd polska. Denkommer så småningom i sin helhet, fastmärkligt nog i fyrtakt (se ex. 2).

I förbigående dyker också en del avmelodin till "Per Svinaherde" upp.Uvertyren kan kanske inte kallas försymfonisk dikt, i synnerhet som pro-gram saknas, men bearbetningstekni-ken placerar den ändå rätt nära en sådan.

Omkring 1860 propagerade AlbertRubenson ivrigt för att tonsättarna skul-le införliva nationella tongångar i sinmusik. Själv gjorde han det som allra

Ex. 3 a.

Adagio .J.J J. hj) I

Takt 4-6:

PPTromboni&Tuba •.. I

:r r r I

:::t: Låga str.

"Ex. 3 b.

1':'\

(Ad')~~

pp

T k 96 102agio d: qd q~ ir1 a t

t.J~J J~J I -:

pr r ../r r~r F' f' 1-:"'" - p'1 ~ ~Tromboni, dirn pptubafag.

Puka fr

10

p --====

tydligast i ett Symfoniskt intermezzo(1860), som trots titeln omfattar tre sat-ser. De är korta och fyller väl inte deyttre måtten för en symfoni, men de ärintressanta därför att de så tydligt arbe-tar med nordiska folkvise- och folk-dansmotiv. Men något program ellerkarakteriserande titlar på satserna finnsinte.

Sådana blir något vanligare från 1870-talet, fast det måste sägas att den sven-ska produktionen av orkestermusik ärtämligen sparsam ända fram till sekel-skiftet. Den främste symfonikern viddenna tid, Ludvig Norman, skrev ingenprogrammusik. Den som på allvar intro-ducerade den symfoniska dikten i Sveri-ge var i stället Andreas Hallen. Det finnsockså enstaka andra försök, som Som-marminnen (1874) av John Jacobsson,uppförd på en populärkonsert under Aug.Meissner 1875. Den håller sig docknärmast i Mendelssohns kölvatten. EllerTomte/ek av Johan Fredrik Kjellstrand,uppförd på Operan under Norman 1881.Här spelar polskorna en stor roll, men deär troligen inga direkta citat utan tillrät-talagda av tonsättaren. Verket är klartsymfoniskt getaltat, men utan nämnvärdmotivbearbetning.

Motivbearbetningen spelar däremoten stor roll hos Hallen, som komponera-de sex verk av den symfoniska diktenstyp. Hans första försök, Frithiof ochIngeborg (1872), är visserligen nordiskttill sitt ämne, eller snarare fornnordiskt,men folktonen lyser i stort sett med sinfrånvaro. Den är desto påtagligare iSvensk rapsodi (1882), ett verk somHallen tillägnade "mästaren Franz Liszt"och som säkerligen Alfven kände till.Det kan i någon mån ha inspirerat Alf-ven till hans Midsommarvaka, som jukallades just Svensk rapsodi innan ver-ket fick sin slutliga titel. Hallens verk ärett slags polskans apoteos. Men det ärpolskan sedd ur två helt olika perspek-tiv, det sorgmodiga och det levnadslu-stiga. Det sorgmodiga anknyter till"Näckens polska", sådan den uttolkadesav A A Afzelius:

Freja smyckar sitt gyllne hår,och Näcken så sin sorg på harpanslår:

"O, var dväljs du, klaraste blandstjärnor,i den blånande skymningsstund?Du, somfordom. en av jordens tärnor,var min brud uti havets grund ... "

Första delen av rapsodin bearbetarolika fragment av den kända melodin,inte minst slutfrasen, som återkommer iskiftande orkesterdräkt flera gånger (seex. 3).

Det är den drömmande, trolska, lik-som världsfrånvända sidan av det sven-ska psyket som skildras. Den andra de-len är desto mer världstillvänd. Detdansas och virvlas till några polskeme-lodier i ett successivt accelerando frammot presto-slutet. Men på några ställenhejdas dansen och man hör reminiscen-ser från den trolska världen. Näcken görsig påmint, och man får förmoda attHallen velat skildra hur sorgen och glä-djen aldrig riktigt kan skiljas åt, hurNäckens förbannelse ligger i att hanmåste spela till dans fastän sorgen sitteri hjärtat.

I sina övriga symfoniska dikter an-vänder inte Hallen någon folkton. Inteens i En sommarsaga (1889), förmodli-gen hans mest lyckade, där innehålletantyds genom en dikt av Heine. Härtolkas snarare vad naturen, träden, dim-bilderna har att berätta. Kanske kan manana en smula folkton här och där, mennågon folklivsskildring är det inte frågaom.

Alfvens samtida och efterföljare

Över huvud är den svenska orkester-musiken under 1890-talet snarast inter-nationellt präglad. Folktonen och folk-melodierna förvisades till de mindreformerna, som sånger och pianostycken(peterson-Bergers Frösöblomster) eller

togs upp i potpurrier eller bearbetningar(som Tor Aulins Tre gottländska dan-ser). Alfven själv var internationalist isina båda 90-talssymfonier och det blevnärmast en överraskning när han vir-tuost lyckades kombinera den symfoni-ska dikten med folkmelodiken. Men dettavar en utflykt till folklivsskildringen,och han återgick till huvudströmfåranredan i En skärgårdssägen (1905). Påsamma sätt skildras naturlyriska ström-ningar utan folklorismer i Ernst EllbergsVårbrytning (1906), Olallo MoralesFör-sommar (1910) eller Sigurd von Kochsl Pans marker (1917). I det sistnämndaverket, som inspirerats av Knut Ham-suns roman Pan, finns dock några visar-tade, folkliga fragment inbäddade i denganska impressionistiska orkestersatsen.

En intressant pendang till Alfvens verkskapades av Wilhelm Stenhammar. Mankan nästan tala om motpol, eftersom hanväljer ämnet Midvinter (1907) i ställetför midsommar. Och behandlingen avämnet är snarast mytisk än realistisk.Stenhammar använder sig av tre folkli-ga melodier som han själv upptecknatvid ett besök hos Zorn i Mora 1902. Hanskriver i ett brev att verket vill visa hur"gammalhedniskmidvinterdansochme-deltida kristen psalmsång klinga sam-man i samma längtan ur vintermörkretmot sol och ljus". Det hedniska elemen-tet representeras - något anakronistiskt- aven polska och en gånglåt, medan detkristna återges genom den krusade dala-versionen av "Den signade dag", förövrigt sjungen aven unison kör. Kora-len inbakas så småningom med de"hedniska" låtarna med Stenhammarskända mästerskap.

Något större likheter med Midsom-marvaka uppvisar däremot HelenaMunktells Dalsuite, även om det intebehöver vara fråga om någon direktpåverkan. Verket har troligen tillkom-mit under tonsättarinnans Paris-vistel-ser någon gång under 1900-talets förstaårtionde. Det uppfördes i Paris 1910.Sviten har fyra satser och här och där

11

finns en påtaglig folkton. Men den ärstiliserad för att passa till den lätt im-pressionistiska och franskt eleganta or-kestersatsen. De tre första satserna ärganska korta och skildrar l) en söndag ibyn (marsch) 2) Siljan - kyrkbåtarnadrar förbi 3) spelmännen kommer(scherzo). Betydligt längre är den fjärdesatsen, kallad "Sommarnatt", och det ärden man framför allt kan jämföra medMidsommarvaka. Här omväxlar im-pressionistiska nattstämningar med sti-liserade polskeiåtar , allt i raffinerad or-kesterdräkt. Ett notexempel kan visa huren polska i allegro litet senare förvand-las till en kvardröjande reminiscens (seex. 4)

Helena Mu nk te11gick ännu längre iimpressionistisk skildringskonst i Val-borgsmässoeld, som trycktes i partitur(1922) efter tonsättarinnans död 1919.Men här är folktonen nätt och jäm t skönj-bar, och programmet talar mest om denvårliga naturen och eldarna på berg-skammarna. Men ämnet är onekligensvenskt.

Det finns ytterligare några orkester-verk som kallas Svensk rapsodi, ett avKarl Wohlfart och ett av Melcher Mel-chers. Det senare tillkom 1914. De voreförmodligen av intresse i detta samman-hang, men jag har inte haft tillfälle att separtituren (de saknas på Musikaliskaakademiens bibliotek). Men av Melchersfinns ett annat stycke, som kan varalämpligt att nämna som avslutning pådenna översikt, nämligen en symfoniskdikt kallad Necken. Den komponerades1916 och instrumenterades färdig 1919.Och instrumenteringen är mycket vä-sentlig i detta verk för stor orkester. Urtonvågorna dyker små fragment av"Näckens polska" upp, försvinner i deimpressionistiska virvlarna och åter-

12

EX.4 a.

All Vl.~egrof ~ r11 m.rn r;:::,

--'1_1l I I

u l' ~. :Jfl II f'

uStr. ~Fag.

'1

:

izzL,....- c-= L,....- ~ ~

pr:

Ex. 4 b.

Meno mossoS åk1\ II tr ar ~ ~ dim.--

,JP

-------- I I I

-==== f ~ dim.

fi: fr ~ e , !l= ! ; ! p

1'1'"' oJ il ; i F-=== f

pIr; JR .f1i Jr; km n~ Ii, di:r, I:

, ,,----"0' r~ I -:--- I I I

-=== f -Cor, -=== -Clar,

Ex. 5.

Andante moderateHarpa (höger handen)

I,~i bj I~f jH.M. MelchersNecken, början

P

kommer i kortare eller längre fraser,men aldrig hela polskan från början tillslut. Det hela ebbar ut i pianissimo. Menredan från början finns också ett kontra-sterande element, som anknyter till ver-kets motto: "Och Necken så sin sorg påharpan slog" - vi känner igen raden frånAfzelius' romantiska dikt. Och hosMelchers är det faktiskt en harpa somljuder (se ex5) •

Midsommarvakas öden och äventyrsom balett

AV ANNA GRETA STÅHLE

••• Svenska Balettendebuterade 1920 inför eninternationell publik i Paris. Rolfde Mare gav sig in på ett djärvtvågspel när han under en tid, dåDiaghilevs ryska balett firadestora triumfer, grundade en nyensemble och tog uppkonkurrensen med de väletablerade ryssarna.Tillsammans med sin koreograf,Jean Börlin, planerade han nogadet första programmet, somskulle ange den konstnärligafärdriktningen. De hade genomvännen Nils Dardel kommit in ien ung falang franska målareoch tonsättare, som gärnaengagerade sig i SvenskaBaletten. Man skulle ha bredd irepenoaren, men gärna varaavant-garde. Dessutom måsteensemblen göra skäl för sittnamn och ha helsvenskabaletter att visa, helst som detnordiska framstod som någotexotiskt och spännande förpubliken på kontinenten.

Den första föreställningen bestod avtre nummer: Iberia och Jeux till musikav Albeniz och Debussy och i dekor avSteinlen och Pierre Bonnard samt somsvenskt inslag Midsommarvaka. IHugoAlfverts rapsodi från 1903 fann de Mali

och Börlin allt vad de sökte av nordiskasommarstämningar, folkliga låtar ochdansrytmer. Dardel ombads att skapascenografin och det var ett lyckosamtval. Jean Börlin gjorde koreografin ochdansade den manliga huvudrollen. Mid-sommarvaka var en succe.

På Dansmuseet finns skisser, fotogra-fier och s.k. maquette, en modell i färgav Midsommarvakas scenbild och dan-sarna som små klippfigurer. Det är rödastugor, vitstammiga björkar, skir grön-ska, svenska flaggor och en sommarängmed majstång i mitten. Bondflickor irutiga bomullsklänningar och schaletteroch pojkar i gula byxor med knätofsarsvänger runt i midsommardansen.

Genom Värmlänningarna och AndersSelinders folklore baletter på 1800-taletuppstod en tradition inom KungligaTeatern att bevara och lära ut scenisksvensk folkdans. Jean Börlin hade växtupp inom den traditionen och hyste ettpersonligt intresse för folkdans, som hanstuderade hemma i Sverige och underresor utomlands.

Midsommarvaka blev en genomkom-ponerad folkdan sbale tt , vilket faktisktvar något nytt, enligt vad Bengt Hägerpåpekar i sitt stora verk om SvenskaBaletten. Bland danserna förekom entrio för Jenny Hasselquist, Jean Börlin

13

och Carina Ari och en dryckesdans för sexbondpojkar, ringdansen kring majstången inteatt förglömma.

En föreställning hände något oväntat. Rolf deMm stod i kulissen och såg till sin häpnad enäldre herre i grön kostym från anno dazumalblanda sig med bondfolket. Den okände togplats vid bordet och deltog med liv och lust iringdansen. Dansarna blev än mer häpna, när deskulle låtsas dricka varandra till och fann attbägarna i stället för luft innehöll gott vin. Re-kvisitans konstgjorda bullar var utbytta motvälsmakande av riktig deg. Efter ridåfalletavslöjades den gröne som den gamle fine teck-naren Steinlen. Han hade gjort en svit storarta-de scenbilder till lberia och tillhörde kretsenkring de Mare och Börlin. Han var mycket nöjdmed sitt upptåg.

Börlins Midsommarvaka dansades 253 gång-er av Svenska Baletten.

Gala tör kungligt fästfolk

I november 1926 var det stor uppståndelse iStockholm, ty då förlovade sig prinsessan Astridmed Leopold av Belgien. Det var mycket ro-mantiskt. Tidningarna var fyllda av bilder pådet vackra, förälskade paret. Svenska folketstartade en insamling och skänkte fästmön enjuvelprydd tiara. På Nådigste Befallning gavsen galaföreställning på Kungliga teatern den 3november. I teaterns maskinmästarbokkan manläsa hur salongen pryddes av långa blomsterra-batter. Programmet innehöll tre nummer. In-klämd mellan akter ur Lohengrin och Aida komMidsommarvaka instuderad av Lisa Steier.

1922 gästade Svenska Baletten Stockholmoch dansade bland annat Midsommarvaka. LisaSteier rekonstruerade alltså baletten för dettasolenna tillfälle. Man gjorde så på den tiden.

1. Jean Börlin dansade bondpojken vid urpremiären på Midsommarvaka 1920. Han varbalettens första koreograf. Här omgiven av Edith Bohnsdorff och Klara Kjel/blad. Foto:Dansmuseet.

14

,I dag Onsdag den 3 Nov. 19261J1>diJ RJdiI(jj]a(fJ~aC2 -IixEV(JiJUUJiDfrw.@ 3

CGcmn<ID.~@lfce§~~nnJTIlnrrngoe. m.:

1) Första akten ur

IL@·J]I~N@ illJIN·Romantisk opera i 3 akter av B:.charå Wagner. Onrsättnin~ a.••Pra~ H,dwg.

Dekorationerna av Thoralf JON'a... llukineriet av P. Lind,tr6m och G. Broh.,.g,Diricent: Arma& JllrnefeU. Regi; G-uataf Bergman.

Henrik Fågelfängaren, tysk konung Ake WallgrenLohengrin 0............ David StockmanElsa &'r Brabant.. Nanny Larsen-TodeeaFredrik ay Telramund, brabant3k: ädling Josef HerouOrtrod, hans gemåL.................................................. Kerstin ThorbergKonungens hiirropare................................................ Conny llolin

2) li.c[ii<ill~<IDmm.mmQlPVO~aSvensk rhapsodie av Hugo Alfven. Dansscen :lY Lisa Steier,

Dirigent; Nils GreviUius.

Fli"kall.. Elly Holmberg I Patronen........ Eugen Bergström.Gossen Oscar Trapp I Patronessen Lisa HolmSpelmannen James Wf'stheimer Dansande ungdom Hela balettkAren m.li.

3) Andra aktens 2:dra tablå ur

~JI]])~Opera i • akter (l~sta, 2:dra och .:de avdelade i tablået') ay .4. Giuia_i.

Musiken av G. Verdi. Dansen av Gunhild Rosen.Dekorationer och kostymer efter slcizzer av Professor Ragnar Östberg

utförda å Kungl. 'I'eaceras ateijeer,Dirigent: Armas Jilrne{elt. Regi: Gustaf Bt,rgnw/n.

Konungen Conny MolinAmner!s, hans dotter.................................................. Kerstin Thorborg -Aida, etiopisk slavinna Greta SödermanRadamea. befälhavare för hären ~ Oscar &alfRamphis, överstepräst Åke WallgrsDAmonlll!ro, Etiopiens konung, Aidas fader JOlIef Herou

I 2:a aktens balett dansa: Siri Österholm, Elly Holmberg och balettkåren.

:E:Lg)-oxn.k.r. 1.1.,löe.lD...OBS.! Publll'l/oyepr2 ilP för GltCTlJeDQ'aJ§tiingd.OBS.! Publiken uppmana!} flöUJ{o'gQ!!i!att tr;,taga §Ina plat!j(!p senast 1l1. 8,50.

I morgon Torsda.g den 411ov.: Ingen f'öli.'estäJJning. ~

Fredagen den 5 November:

~ YMJF'<rDNJrn:<IDNf§)JE1PlT.Dirigent: ARr..1:AG JÄRf-lEFELT.

Solister: KERSTIN THORBORG, JOHAN NILSSON.

Biljetter (Bymfouilronsertpris) säljas i dag kl. 12-3 med enhelt förköp.

lJeaioreperioar: Lördag kl. 7,30: Sista. gästupptr. a.v Hovsångerskan !fANNY LARSEU-TODSEN.Gioconda.. (Gioconda- NaDDYLarsen-Todsen.) Söndag' kl. 8: Den sköna. Helena..

S;uillllmitlfll: Ruth Althen, Magnus Andersen. Stellan SIAIa Bol<~cl<eri. St.ockbolm 1926

.2. Afischen till den gala, som gavs på Kungliga Teatern vid Astrids och Leopoldsjörlovning. Midsommarvaka stod påprogrammet. Året var 1926

15

Något rättsligt skydd för koreografiexisterade inte. Det var vanligt att pre-sentera en balett till exempel "efterFokin", Om Fokin fått betalt alla gångerhans Sylfiderna dansades runtom i Eu-ropa hade han vältrat sig i guld.

Lisa Steiers version av Midsommar-vaka blev inte recenserad utan försvanni förlovningsyran på tidningssidorna.

En gång till fick föreställningenkomma på scenen. Man ville visa någotgenuint svenskt för de utlänningar, somdeltog i festföreställningen den 28 maj1927 med anledning av Internationellahavsforskningens rådssammanträde.Rollerna som Flickan och Gossen dan-sades vid båda tillfällena av det charm-fulla paret Elly Holmberg och OscarTropp.

Vykort Inköpt I en lanthandel

Efter andra världskriget kom danskonsti fokus. De stora länderna sände sinabästa balettensem bIer som kulturam bas-sadörer. Språkgränser var inga barriärerför denna konstform. Ä ven dans livet iStockholm berördes av det nyväckta in-tresset. Det betydde också en del att vi

3. Detförälskade paret dansades 1952av Björn Holmgren och GunnelLindgren. Foto: Kungliga Teaternsarkiv

16

fick en första generation av betydandesvenska koreografer, främst BirgitÅkesson, Birgit Cullberg och Ivo Cra-mer. Cullberg slog igenom 1950 medFröken Julie och försedde i flera ärKungliga teatern med nya verk, somdrog stor publik. Eftersom hennes balet-ter var korta, måste programmen fyllasut med annat. Någon stående repertoaratt ösa ur fanns ännu inte på balettsidan.Förmodligen var det orsak till att pre-miärerna 1952 på Cullbergs Ungersven-nen och de sex prinsessorna och FokinsPaganini iscensatt av Cissi Olsson-Åhrberg fick göra sällskap med Mids-ommarvaka.

Uppgiften att återuppliva den gamlabaletten gavs till Sven Tropp, en veteransom blev premärdansör 1913, fungera-de som balettmästare 1920-22 och gicki pension 1932. På tjugotalet gjorde hanutan större framgång koreografi till någrabaletter. Uppdraget verkade som en väl-villig gest frän teaterns sida. Kritiken

blev minst sagt mördande.

Gustaf von Platen, som skreven re-cension i Veckojournalen kallade balet-ten för falsk bygderomantik. När hankom till scenografin tog han i på skar-pen: "Dekorationen förflyttade åskådar-na direkt frän Gustaf Adolfs torg till Hö-torget, fast den till skillnad från andraskräcktavlor presenterades osignerad".Förmodligen ville ingen på teatern stämed sitt namn för de gamla dekorele-ment man hämtat fram ur förråden.

Sven Stål, en utmärkt kritiker, somskrev i lilla Lidingö Tidning och lästesav hela teatervärlden, var inte nådigarehan. Stål tyckte att dekoren såg ut somett vykort inköpt i en lanthandel. Hankonstaterade att Sven Tropp till stor delbyggt sin koreografi på egna infall ochbara i några moment tryggat sig tillminnetav Börlins skapelse. Inom paren-tes hade Tropp även lagt in en scen urBergakungen, nämligen den då näcken

stiger upp ur källan och spelar, omsvä-vad av älvor. Men det blev inte så illuso-riskt den här gången, när falluckanöppnades i scengolvet.

Kompositionen föreföll lös, tyckteStål, det fanns inga stegringsmoment.Det brast också i precisionen. "Mandansar som yra höns". Den ende somverkligen fick fint betyg var Björn Holm-gren, som "ensam bland herrarna ärmusik i hela kroppen, allt vad han görblir musik". Holmgren dansade bond-pojken och flickans roll utfördes först avGunnel Lindgren och sedan av premiä-releven Gerd Andersson. Denna Mids-ommarvaka var ett fiasko - givetvis intepå grund av den härliga musiken, utandärför att koreografin var svag, instude-ringen bristfällig och scenografin be-drövlig. Trots detta gavs baletten åttagånger.

Midsommarvaka på tå

1951-52 vistades den franske dansa-ren och koreografen Maurice Bejart i

Stockholm och fick en rad spännandeuppdrag. Han gjorde till exempel koreo-grafin till musik- och dansfi lmen Eldfå-geln med Ellen Rasch i huvudrollen.Han återvände till Paris, grundade sinförsta ensemble, Les Ballets de 113,toile,och medförde då Ellen Rasch som balle-rina. Det var hon som föreslog att hanskulle lyssna på Alfvens rapsodi ochkanske göra en dansscen till musiken.Han nappade på iden och hade snart ettpas de deux färdigt för dem båda. Pre-miären ägde rum i Paris och sedan dan-sadedeLaNuitdeSaint-lean påtumeeri Frankrike och Belgien,

1955 var Ellen återbördad till Stock-holm och nu kom tillfället att visa dans-numret för svensk publik vid en avDansfrämjandets galaaftnar på Kungli-ga teatern. Björn Holmgren övertogBejarts roll. Detta var ett rent klassisktpas de deux med piruetter och dans på tå.En viss färgning av svensk folklore ochnordisk sommarnatt fanns i dräkternaoch stämningen på scenen. Det blev ettväl dansat inslag i programmet, även omtåspetsdans till Alfvens folkton kändes

litet ovant för en del.

I böljan av 50-talet gjorde sig en nybalettform starkt gällande. Det var densymfoniska, nästan abstrakta baletten,vars förgrundsgestalt var koreografenGeorge Balanchine. Han kom 1956 medsin New York City Ballet till Stockholmoch gästspelade. Ingen kunde undgå attta intryck av hans sköna danskonst.

På Kungliga teatern hade balettenunder Mary Skeapings stränga färla gåttframåt med stormsteg och började blieftersökt. Det kom inbjudan om gästspelfrån festivalarrangörer utomlands. Iseptember 1958 skulle hela ensemblenresa till Edinburgh, vars festspel hade ettfint renomme. Något nytt och riktigtsvenskt måste skapas och budet gick tillden forna bondpojken i Tropps före-ställning, Björn Holmgren. Vid sidan avsin karriär som dansare hade han sysslaten hel del med koreografi och var ingennovis. Han valde Midsommarvaka, somdöptes om till Svensk rapsodi för attmarkera att det inte rörde sig om någonkopia av Börlins balett.

4. Elsa Marianne von Rosen och Björn Holmgren invid majstången i Holmgrens Svensk rapsodi, 1958. Foto StudioLipnitzki.

17

Holmgren lämnade realism och byg-deromantik därhän och valde en stilise-rad form, något som ju låg i tiden. Heltbröts inte banden till det nationella imusiken. Allan Fridericias scenbilderbjöd svensk miljö. Man såg Slotts-backen med lejonen och en majstång.Kostymerna hade små detaljer inspire-rade av svenska folkdräkter. Men dan-söserna hade läskor och tutu, den klassi-ska tyllkjolen. Resultatet blev en ung-domlig och fräsch föreställning, somhade ett uppbåd av solon, duetter och en-sembledanser. Huvudrollerna dansadeElsa Marianne von Rosen och BjörnHolmgren.

Svensk rapsodi fick ett gott mottagan-de i Edinburgh, visades sedan i Hollandoch Schweiz, var 1960/61 med på denlånga turnen genom Kina, deltog i ba-lettfestival i Paris och gick naturligtvisupp på hemmascenen i Stockholm. Sam-manlagt dansades denna version avMidsommarvaka 29 gånger hemma ochute .•

5. Björn Holmgren gjorde en klassiskbalettversion av Alfvens rapsodiMidsommarvaka. Hans partner ibaletten var Elsa Marianne vonRosen. Foto Enar Merkel Rydberg.

18

Midsommarvaka på CDAV STIG JACOBSSON

Att Midsommarvaka behåller sinplats som ett av svensk musiksangelägnaste och mest fram-gångsrika verk, bevisas inte minstav att det redan finns sju utgåvorav verket tillgängliga på CD. Allaär visserligen inte nyinspelade,men man har ändå funnit detmödan värt att överföra styckettill det nya formatet, vilket talarsitt tydliga språk.

Swedish Society DiscofilSCD 1003Av alla dessa inspelningar intargivetvis Hugo Alfvens egen enrangplats. Att detta blev den för-sta stereoinspelningen av ett klas-siskt svensk verk ger en tekniskudd åt tolkningen, men givetvis ärdet mest betydelsefullt att tonsät-taren var en mer än habil dirigentav egna verk, även om han hunnitbli 82 år gammal den 7 oktober1954 då inspelningen ägde rum.Han förstod mycket väl att ta varapå sina egna verks inneboendekvaliteter - vilket inte alla dirige-rande tonsättare gör. Att dennainspelning börjar känna avålderssvagheter har ingenting medde konstnärliga kvaliteterna attgöra, enbart med de ljudtekniska- och ännu är den fullt acceptabel.

Midsommarvaka är ett verkmed många fållor och klurigheter.Det är som att dirigera ett styckedramatisk svensk verklighet. EttIitet teaterstycke, en operascenutan ord. Här finns ett detaljeratprogram, en handling som kanföljas steg för steg, och som styrden musikaliska tolkningen. Na-

turligtvis kände ingen bättre änAlfven själv innebörden i denmusikaliska utformningen ochman behöver inte tvivla över atthan hundraprocentigt fönnåddelocka fram den ur orkestern. Ingenhar tydligare för sin inre syn settkärleksparet i skogsbrynet ellerslagsmålet på logen och hur hantänkte sig detta omformat imusik.Han hade säkert varit med om detsjälv - och vem har det mer änhan? Grevillius kanske? Wester-berg? Definitivt inte Järvi, Sa-lonen, Edlinger - i varje fall inteunder samma tidsepok eller isamma kulturkrets.

Alfven svarar alltså för ennormgivande, innehållsbundennationalromantisk tolkning avdetta programmusikaliska verk,där svenskt sekelskifte är inbyggti Hovkapellets klang, med sinainstrumentala tillkortakomman-den och något dova klang. Enga-gemanget och kärleken till upp-giften är däremot inte att ta mistepå. Det är en autentisk, riktig bild- som är på väg att bli historisktdokument. Ett museiföremål, omän så värdefullt.

Denna skiva är obetalbaräven därför att tonsättarens egeninspelning av Bergakungen ochDen förlorade sonen tagits medoch dessutom Westerbergs ver-sion av Festspel inspelad undertonsä ttarens överinseende.

BIS-CD-421-424 8CDÄven Grevillius var väl förtrogenmed Alfvens intentioner ochframförde tidigt och ofta Mid-

sommarvaka liksom flertalet an-dra orkestrala Alfvenverk. Atthans version med SFO från 24februari 1939 kommit ut på CDhör ihop med Carl-Gunnar Åhlenshistoriska kavalkad "SFO 75 år"som på 8 CD givits ut av BIS.Ingen köper väl denna jätte box(till priset av 4 CD) bara för att fåhöra Midsommarvaka tolkas avGrevillius, men tolkningen harändå sina poänger - även om denaldrig var avsedd för skivut-givning, utan snarare är en i sigspännande ögonblicksbild av ti-dens konsertnivå.

Den har en frisk utstrålningoch tempot är högt - två och enhalv minut snabbare än Alfven.Av CD-utgåvorna är tonsättarensjälv faktiskt långsammast - ettresultat av hög ålder eller konst-närlig medvetenhet? Ljudkvali-teten i Grevillius' tappning är gi-vetvis betydligt sämre. I sanningett historiskt dokument men ettganska ytligt framförande.

Caprice CAP 21340Stig Westerbergs inspelning ärdaterad den 21 november 1985,och den blir med Radioorkesternsfina spel en högst kompetent ochinspirerad tolkning som på ett för-nämligt sätt kombinerar traditionmed nytänkande. Dirigenten haren fullständig kunskap om inne-hållet och detta har fått tolkningenatt kännas logiskt riktig samtidigtsom klangen är fyllig och varm.

Skivan i sig är en omåttligtchauvinistisk historia där allanationalromantiska svenska god-

19

bi tar samlats - den verkar tänktsom en presentskiva till utländskavänner. Här saknas varken Dugamla du fria, StenhammarsSverige eller Kungssången. Densom står ut med den omgivningenfår också en mycket bra Mid-sommarvaka. Den är just nu minfavorit.

Återstår tre tolkningar med ut-ländska dirigenter. Det är välbe-kant hur "Swedish Rhapsody" isin tidiga grammofonhistoria fickutstå svåracceptabla bearbet-ningar. Idag behöver man inte oroasig för sådant. Midsommarvakahar etablerat sigi sin originalform,och tas väl omhand även av diri-genter som kommer från andrakul turkretsar.

BIS-CD-385Neeme Järvi är i alla fall grannemed vår verklighet, kommen frånett land där gamla svenskakulturtraditioner i viss mån be-varats bättre än här hemma.Dessutom dirigerar han SFO därtraditionen från Alfven är levande.Inspelningen gjordes den 3-5 de-cember 1987, alltså på något årnär 50 år efter Grevillius med"samma" orkester. Järvi är densom kommer närmast tonsättarensjälv i speltid - de är praktiskttaget identiska. Och här kan högålder inte vara skälet. Kopplingenär attraktiv: med andra symfoninblir det en generös speltid på över67 minuter. Och Järvi visarmusklerna i ett välspelat och ru-tinerat framförande. Det är ljustoch friskt. Detaljrikt och djärvt,ibland med härligt primitiva ut-spel. Han skapar atmosfår ochdrömska nyanser. Och vilkengrann soluppgång!

En ny tid, nya ideal. Detgenuint lokala byts mot en euro-peisk gemenskap. Den svenskanationalromantiken blandas upp

20

med inflytande från Borodin ochDvoråk, och musiken stöps i enallmän form - på gott och ont.Alfven och Enesco blir europe-iska rapsoder - lätta att accepterai alla läger. Musik spelas av diri-genter som aldrig mött de ingå-ende folkmelodierna i sin ur-sprungliga form. Som kanske inteens vet att det är fråga om folk-melodier. Vad blir kvar? Kan manhålla fast vid det gamla? Kan vispela Eneseos Rumänska rapso-dier på ett adekvat sätt?

Anpassningen och interna-tionaliseringen lockar fram andrakvaliteter. Man upptäcker vilkenstilig musik det faktiskt är frågaom. Midsommarvaka är överdå-digt instrumenterad och fantasi-full.

Naxos 8.550090En joker förvisso! ÖsterrikarenRichard Engländer är en kompe-ten t dirigent som ofta förekommeri Österrike, Ungern, Rumänien.Hans tolkning börj ar detaljrikt ochtydligt med skickligt spel - mendet hela tappar geisten, blir slar-vigt och fel spel förekommer. Härdominerar en annan speltraditionmed våldsamma hornvibrato ochovanliga accenter. Soluppgångenblir torftig. Det här klingar så an-norlunda trots goda enskildheter.Tror han att Alfven ska spelassom vore det Grieg? Just Grieg,Sinding, Svendsen och Sibeliusdelar utrymmet med Alfven pådenna Scandinavian Festival, somskivan kallas.

Man tar nog inte helt fel omman antar att dirigenten fullgörskivbolagets beställning snarareän att han själv aven inre nödvän-dighet begärt att få spela just dessaverk.

SONY SK46 668Den färskaste utgåvan (inspelad24- 26 september 1990) är ett

mycket starkt alternativ. Radio-symfonikerna är åter i farten medMidsommarvaka, fem år efterWesterberg, men denna gång medEsa-Pekka Salonen. Han som gjortsig känd som en den modernamusikens förespråkare - vad kanhan känna för mossig nationalro-mantik. Faktum är att han mer änen gång visat sig vara just en per-fekt uttolkare av sådan musik.

Orkestern är avgjort densom spelar mest virtuost och somär mest samspelt. Ljudteknikenfirar här de största triumferna. Detklingar helt enkelt förbaskt grann t,vitalt och rytmiskt livfullt. Stor-slaget! Och vilken musik hanlockar fram, han Salonen. Är detför tjusigt? Har vi inte kommit förlångt från Alfven?

Olika tider måste få ha olikaideal. Musik måste kunna spelaspå olika sätt - om inte är den död.Måste, eller får, musiken vara såbunden till ett program att tolk-ningar som inte stämmer medprogrammet måste anses dåliga,eller ska man låta musiken tala försig själv utan hänsyn till program-met. Tja, bestäm själv - något svarfinns inte.

Salonen inleder sin skiva,kallad A Nordie Festival (översatttill svenska som Nordiska mäs-terverk), med Midsommarvakaoch fyller även han på med Sibe-lius och Grieg, för att sedan ge ennågot moderna och friskare fort-sättning med musik av Leifs ochNielsen.

Som avslutande kuriositet ska iall hast bara nämnas en sjundeinspelning av Midsommarvaka,versionen för fyrhändigt piano,som numera också finns på CD(Bluebell ABCD 023) spelad avInger Wikström och Conny Ar-vidsson.

Dalaresenärer besökte AlfvansTörnrosakrypin

AV SETH KARLSSON

• •• Denna artikel som varinförd i Dalarnas Tidningar den4.9 1991 har Alfveniana fåtttillstånd att trycka av.

Mitt Tömrosakrypin kallade HugoAlfven det lilla gula hus i Vesterbyen iSkagen, där han sommaren 1903 kom-ponerade Midsommarvaka. Huset hadeskaffats för tonsättarens räkning av SörenKröyer, trots att den hetlevrade svenskemusikern berövade den internationelltberömde danske konstnären hans hustruMarie.

Nu 88 år senare har tidningens rese-grupp som första sällskap i världenbesökt det historiskt intressanta stället.

Gruppen kunde göra det märkligabesöket genom förmedling av Alfven-kännaren Edith Westergaard. Huset ägsav Ulla Becker, en av dagens främstakonstnärer i Skagen och sambon, tonsät-taren Sven Nielsen.

Vi gästade stället en solvarm augusti-dag 1991. Paret Becker-Nielsen tog emotpå det mest älskvärda sätt. Inför besökethade Edith Westergaard ordnat en litenbildutställning från Alfvens vistelse påSkagen 1903-04. Hon gav även en ini-tierad och fängslande muntlig beskriv-ning av den svenske tonsättarens amo-rösa äventyr i Kröyers revir. Naturligt-vis lyssnade vi denna gång med särskiltöppna öron på rapsodin Midsommarva-ka, som Alfven fick iden till på ett bröl-lop i Roslagen tio år tidigare, men somhan med stor inspiration komponeradesommaren 1903 i sitt Törnrosakrypin.

Hundratals rosor

Det är fascinerande att bevittna, attAlfveris måleriska beskrivning av husetstämmer än idag. Det ligger väl dolt frångatan på en gräsbevuxen sandkulle ochträdgården är full av hundratals rosor.Så här lyder tonsättarens skildringminnesböckerna:

Den stuga Kröyer skaffat mig lågverkligen så idealiskt den kunde ligga,endast tre minuters väg till det kröyer-ska hemmet - som nu ijuli lågfullkom-ligt inbäddat i Plantagens grönska -och två minuters väg till havsstranden.Stugan var omgiven aven hög och täthäck som skyddade mot blåsten, ochrunt om låg en liten blomsterträdgårdmed yppig vegetation. Där växte högabuskar med röda och vita rosor, hallon,krusbär, fruktträd och blommor; ochstugans väggar täcktes nästanfullstän-digt av vildvin och plommonspalje, vil-kas rankor och kvistar delvis hängdeöver fönstren. Så det var ett sannskyl-digt litet Törnrosakrypin.

Sommaren efter tillkom på sammaställe den symfoniska dikten En skär-gårdssägen och Marias sånger. Denmest berömda heter Ved Huset.

Kärleksroman

Stället har senare ägts bl a av EvertTaubes danska dotter. Nuvarande äga-ren Ulla Becker är en speciellt skickligakvarellmålare. Och tonsättaren SvenNielsen, vars musik ännu inte framförtsi Sverige, har komponerat allt tänkbartfrån en symfoni och en violinkonsert till

kammarmusik och sånger för kör ellersoloröst.

Mötet med Marie Kröyer har Alfvenbeskrivit som en spännande kärleksro-man. Det började med att han vid sekel-skiftet fick ett Jenny Lindstipendium,som möjliggjorde studier utomlandsunder tre år. Efter första Italienresan190 l befann han sig i Köpenhamn för attnärvara vid framförandet av sin D-dur-symfoni. Intresserad som han var avmåleri gick han en dag till Glyptoteketoch fick där syn på Kröyers suggestivamålning av hustrun Marie med hunden imånsken på Kattegattstranden. Alfvenblev helgalen i damen på bilden. Honbeskrevs som Köpenhamns vackrastekvinna. Enligt uppgift viskade han"mums-mums", men "glömde" heroisktnog snart både dam och målning.

Efter vistelse i Dresden för att läradirigering året därpå, mötte han operett-sångerskan Anna Norrie, som inviteratsatt besöka väninnan Marie Kröyer iTaormina på Sicilien. Anna tvekademellan den resan och en tur till Paris.Alfven övertalade henne att välja Taor-mina, dit han skulle följa med. Mötetmed Marie blev rena eldsvådan. NärAlfven och Anna skulle resa, följde Mariemed.

På den sena kvällsturen med passage-rarfärjan från Messina bekriver Alfven isina minnen upplevelsen med Marie.Det brusande havet är fyllt av guldskim-rande fiskar. Över paret gnistrar stjär-norna, vars ljus speglar sig i vattnet.Himmel och hav smälter samman. Alf-ven tycker, att han befinner sig inne i enkosmisk kristallglob.

21

Dramatiskt

I Rom skiljs trion. Marie reser tillParis för att begära skilsmässa från sinman. Men Kröyer, som är äldre än hust-run, går inte med på detta. Han tror, attdet hela är en flyktig förälskelse. Enfattig svensk musiker kan inte varanågonting för hans lyxiga Marie. Våg-halsigt bjuder han i stället Alfven till

Skagen och ser till att tonsättaren får detalldeles utmärkt i det lilla hus, som snartblir Törnrosakrypin för både Hugo ochMarie. Efter två somrar följer Marietonsättaren till Sverige.

1909 dog Kröyer och Alfven gifte sigmed Marie. Paret köpte hus i Tällbergstrax ovanför nuvarande Dalecarlia.Alfven blev director musices i Uppsala

JAN KASK recenserar BIS CD-395

och legendomspunnen ledare för OD-kören. I slutet av 20-talet sprack äkten-skapet. Alfven gifte om sig och Marie,som bodde växelvis iLeksandoch Stock-holm avled 1940. Hon vilar intill dotternMargita på Leksands kyrkogård. Ettstenkast från den svenske tonsättaren,som på ett så dramatiskt sätt ingrep ihennes liv. •

Hugo Alfven) Svensk rapsodi nr 2 (Uppsala-rapsodi) op.24)· Symfoni nr l)f-moll ap. 7)' Drapa för stor crresiei; Andante relfgioso urUppenbarelsekantaten. Stockholms fi lfiarmoniska orkester) dirigentNeeme Järvi. BIS CD-395. ODD.

Hugo Alfven var tillsammans med desamtida och var för sig märkliga antipo-derna Wilhelm Stenhammar och Wil-helm Peterson-Berger en av de ledande,lovande unga tonsättarna i det svenskamusiklivet vid tiden kring sekelskiftet.Redan 1890 blev Alfven violinist iHovkapellet och varvade detta med stu-dier i komposition och egna konsert-framträdanden. Hans första symfoniuruppfördes 1897, den andra efter stu-dieresor till Berlin, Paris och Brysselredan 1899. Den mogna och formelltnydanande D-dursymfonin blev hansdefinitiva genombrott och framstår allt-mer som det viktigaste som dittills skri-vits inom svensk symfonik sedanBerwald.

Ändå är den första symfonin i f-moll(1897, reviderad 1903-05, senare omor-kestrerad även för mindre besättning)ett nog så intressant vittnesmål aven 24-årig tonsättare som i ovanligt hög gradanade att hans begåvning skulle ligga pådet symfoniska området. Själv ansåghan t.o.m. att symfonin var den förstasom skrivits "på svenska" till skillnadfrån föregångarnas som han ansåg varaalltför påverkade av tysk och danskmusik.

Efter serierna med orkesterverk avStenhammar, Sibelius och Tubin på BIS

22

har turen kommit också till Alfven.Neeme Järvi känner som få den konti-nentala, centraleuropeiska symfoniskarepertoaren - han har ju inte minst i sinenorma diskografi botaniserat i de min-dre nationernas strömningar - och diri-gerar därefter. Den svala nordiska glödsom återfinns i Stig Westerbergs tidiga-re enda tolkning på skiva från 1972(Swedish Society Discofil) hittar mandärför inte här, i stället skapar den rätt-frarnme Järvi en mera oförbindligt ström-linjeformad drive med en för honomtypisk, rustik men också mera anonymklangvärld som på något sätt går utanpåde nationella särdragen. Detta är på gottoch ont, men med tanke på Alfvensangelägenhet att "uttrycka sig på sven-ska" känns Westerbergs definitivt ge-nuinare.

Även om Järvi är flexiblare i tempovaloch har en större spännvidd mellansnabbt och långsamt som mycket väl görAlfven rättvisa (symfonin har ju avtonsättarens sagts skildra erotiska epi-soder ur hans Sturm- und Drangperiod)känns också Westerbergs musikaliskaidentifikation starkare: Järvi hemfalleråt i förväg instuderade, ofta övertydligaeffekter som kan verka ytliga och ma-niererade. Där Westerberg låter uttryck-et växa fram ur formen och klangen ochdärigenom skapar en starkare helhets-upplevelse bygger Järvi på fristående

passager och dirigerar i sin tolkningsi-ver ibland förbi musiken. Ibland blirresultatet då litet tröttande och tolkning-en inte tillräckligt känsligt avspeglandemusikens inre utveckling; återtagning-en förändras knappast av det som utspe-lats i genomföringen och blir upplevel-semässigt alltför lik expositionen.

Tydligast blir skillnaderna mellandirigenterna i den tematisk rika inled-ningssatsen där ödesmättade och dra-matiska partier omväxlar med lyriska.Järvi har där en tendens att övertolka ochbehöver två minuter mer; den ännu stör-re skillnaden i spel tid i den korta ele gan-ta tredje satsen beror även på att Järvi isin version är generösare med repriser.

På skivan finns dessutom Svenskrapsodi nr 2 (Uppsala-rapsodin), ettgott alternativ till Stig Rybrants tidigareinspelning av detta skickligt hopflätademen litet forcerade potpurri, den sällanhörda Drapa för stor orkester ffg påskiva och arrangemanget för harpa, ce-lesta och stråkar av det innerliga Andan-te religioso ur Uppenbarelsekantaten.

Konstellationen av verken på skivankan förefalla underlig: det hade varitnaturligare att inleda med symfonin, somju också är det äldsta verket, än med denlättviktiga rapsodin. •

Attveris kosterA V HANS-LENNARTH

OHLSSON

"Jag ligger makligt utsträckt påtördäcket och drOmmer medhalvslutna Ogon, njuter avbåtens mjuka gungning ochlyssnar till vågbruset. Detsamlar sig till en melodi, det tarallt fastare form. Omedvetetgräver jag i fickan efter minskissbok ..."

Så skriver Hugo Alfven i sin bok Min-nen. Melodin han tyckte sig höra kom såsmåningom att ingå i de tre första satser-na i hans andra symfoni (D-dur, 1899).Fördäcket han låg på, hörde till famil-jens koster som ursprungligen inköptsav hans mor, Lotten Alfven. 1889. Detvar mest den yngre brodern Gösta somhade hand om båten och det var ocksåhan som 1968 skänkte kostern till Sjöhi-storiska museet. Familjen ägde båtenunder åttio år men den fick aldrig någotannat namn än just kostern, med litet k.

Kosterbåten (ur C Smith, Om båtaroch båtsegling. 1873)

Kosterbåten, som vi kunna anse somtyp för våra vestkustbåtar , uppnår iganska hög grad den egenskap, som viddess konstruktion synes hafva varithuvudsyftet, nemligen sjöduglighet. Detkarakteristiska i dess form är att den,ehuru onekligen ett helgjutet mäster-verk i sitt slag, dock så att säga framstäl-ler två motsatta principer i sin öfver- ochundervattenskropp, och drager fördelenafbådas tillämpning. Undervattenskrop-

pen, kort, djup, smidig och skarp görbåten lättmanövrerad, styf och välse-glande, under det öfvervattenskroppen,bred, flat och fyllig gör den lastdryg,rymlig och sjöduglig. Dessa sex egen-skaper äro de som företrädesvis utmärkaKosterbåten, och dess olägenheter äro iöfverensstämmelse härmed. Den ärtungrodd och djupgående. De mycketutfallande stäfvame och den korta kölengör det möjligt att kryssa med den iBohusskärgårdens trånga farleder, ihvilka den vänder rigtigt med näsanöfver den branta stranden, liksom denäfven, till följe af denna konstruktionsamt sin stora tyngd, lätt vänder i hvadväder som helst, och ofta så qvickt att,sedan en svår brottsjö är passerad på enabogen under kryssning, är båten öfverpå andra bogen och med fulla segel igeninnan nästa brottsjö kommer. En välskött och god kosterbåt vänder till ochmed genom vinden för refvad stag fockensamt i sådant väder att endast dettasegel kan föras. •

Texten sammanställd ur Sjöhistoriskamuseets folder 1991.

23

Alfvenkonstverk på Waldemarsudde12 mars - 3 maj

Hugo AlfvenAnacapri den 28juli, 1922akvarell.

HUGO ALffiN STIFTELSEN.

24

Under rubriken Två villor på Capri (Villa San Michele och Villa Lysis-Fersen) visas bl.a. sex konstverk av Hugo Alfven från åren 1922 och 1924med anknytning till San Michele.

Det är förutom tuschteckningen Antågande regnväder på Anacapri, 19juli1922 (i privat ägo) två akvareller, likaledes i privat ägo dateradeAnacapri nov 1924 samt tre målningar tillhörande Hugo Alfven Stiftelsen(nu i Leksands kulturhus) daterade Anacapri 28 juli 1922 och Anacapri 10augusti 1922 samt San Michele 10 april 1924 .

Ur utställningskatalogen nr 16:92 hämtar vi Ulf Lindes karakteristisk avHugo Alfven som akvarellmålare.

ISIN UNGDOM STUDERADE Hugo Alfven måleri för OscarTörnå och Otto Hesselbom. Men det var musiken hankom att ägna sig åt - ett "tonrnåleri" vars stämningar

ändå ibland påminner om Hesselboms.

De akvareller som visas på utställningen är senare, samtli-

ga gjorda på 1920-talet, då han efter ett långt uppehåll bör-

jat måla igen på Anacapri; något nationalromantiskt ljus-dunkel vidlåder dem inte - de är ljusa, glasklara och - kan-

ske inte oväntat - mycket fint komponerade. "Sedan damm-luckan dragits upp för min så länge tillbakaträngda målar-drift vräkte den fram som en forsande flod", skrev han.

Han blev saklig som en Oskar Bergman, allt registrerade

han med en beundransvärd envishet; han kunde sannerligengenomföra vad han satt sig i sinnet. Och hans hand var

ackurat; hans partitur var ju ryktbara för sin precisa piktur -när hans fjärde symfoni publicerades behövde man barafotografera av hans original. Hans hand var lika disciplineradnär han tecknade. Egentligen är det obegripligt att hansakvarellteknik inte känns torr, att ambitionen inte tar loven

av lyriken - men det sker inte. Förmodligen hade han för

mycket inom sig, ett ursprungligt liv som det inte gick att ta

loven avens med det pliktskyldigaste pedanteri. Det var

ljuvliga ting han åstadkom.

25

I Föreninqsrneddelanden

Föreningen Hugo Alfvensällskapet

Verksamhetsberättelse för år 1991

Hugo Alfvensällskapet bildades den 11juni 1990 på initiativ av Hugo AlfvenStiftelsen. Föreningen har till ändamålatt främja kännedomen om Hugo Alf-ven och hans gärning.

Styrelsen har under året bestått av HansNordmark (ordförande), Gunnar Tern-hag (vice ordförande), Jan Olof Ruden(sekreterare), Agneta Ljunggren (skatt-mästare) sam t av ledamöterna Gösta Alf-ven, Hans Henrik Brummer, GöranFuruiand och Sten Gunnar Hellström.I arbetsutskottet har ingått ordföran-

den, skattmästaren och sekreteraren.

Protokollförda styrelsemöten har sedanföregående Föreningsstämma ägt rum30/5,19/9,7/11 1991,6/2,22/4 1992.

Revisorer har varit Sven Wilson ochGunnar Petri.

Medlemsantalet uppgick den 31/121991till ca 80 personer och institutioner.

Föreningen är för sin verksamhet allt-jämt beroende av bidrag från HugoAlfven Fonden.Beträffande den ekonomiska förvalt-ningen hänvisas till vinst- och förlust-samt balansräkning.

26

Aktiviteter

Föreningen har utgivit Alfveniaria1991: 1-2 under redaktion av Jan OlofRuden.En reklamfolder för föreningen trycktesi november.

Den 5 juli anordnades Alfvendag i Tib-ble/Tällberg i samarrangemang medMusik vid Siljans vänner. En redogörel-se härför återfinns i Alfveniaria 2/91.

Den 7 november anordnades Konst- ochmusiksoare på Waldemarsudde i sam ar-bete med museet. Ett 30-tal personerdeltog i Hans Henrik Brummers visningav prins Eugens hem och konstsamling-ar. Idet nyrenoverade galleriet framför-de Margareta Jonth och Kerstin Åbergsånger och pianostycken av Ernst J0-

sephson, Oskar Lindberg, Bo Linde ochHugo Alfven.

Stockholm i april 1992

Styrelsen

Alfvendag i Roslagen den 23 maj

Välkommen ut i den Roslagsnatur somvar Hugo Alfveris ända tills han upp-täckte Siljansbygden. Hugo Alfvensäll-skapet och Norrtelje Kammannusikfe-stivals Vänner inbjuder till en heldagmed besök i Svartnö, där Alfven bl.a.upptecknade de folklåtar som skulle ingåiMidsommarvaka och påEdöö, dit manmåste åka båt. Våra ciceroner är välhemmastadda. Missa inte detta tillfälle!

Vid detta tillfälle hälls också den for-mella Föreningsstämman med redovis-ning av det gångna året, val av styrelseoch revisorer samt möjlighet att påverkainriktningen av verksamheten.

PROGRAM

9.30 Samling på Svartnö, där en skyltmed texten Alfvensällskapet talarom att Du är framme. Till Svart-nö, som ligger på väg 278, straxinnan Du kommer till Furusund,

kommer Du längs kustvägen 276,antingen från Stockholm ellerfrän Norrtälje. Parkering.

10.00 Kulturnämndens ordförande iNorrtälje, Åke Söderman, väl-komnar, visar och berättar om

Hugos vistelse på Svartnö. Däref-ter bilfärd med vägvisare till

11.45 Ljusterö färjeläge för överfart.

12.30 Samling vid Åsättra brygga ochöverfart med privat båt till Edöö, Hugos skärgårdsparadis.Föreningsstämma.Därefter rundvandring underledning av familjen Alfven ochintagande av rökt laxöring medpotatissallad, bröd och dryck(utomhus).Lennart Bagger-Sjöbäck, tidi-gare VD för Gehrmans musik-förlag, berättar.Vi får lyssna till de danslå-tar som Hugo Alfven uppteck -nade 1894 och då var moderna.

15.30 Återfärd till Ljusterö färjeläge.

Oöm klädsel och paraply rekommende-ras samt sittunderlägg.Medtag morgonsamlingskaffe.

Kostnader:

200 kr per person. I priset ingår båtöver -fartLjusterö -Edöösamtmatochdryck.Beloppet insättes på Alfvensällskapetspostgirokonto 42 88 52 - 8 senast 11maj 1992. Detta för att vi skall kunna fåen uppfattning om antalet deltagare.Märk talongen med ditt namn och"Roslagen 23 maj".

Du kan anmäla dig till Jan Olof Ruden,tel 08-783 88 58 om Du vill ha bilskjutsfrän Stockholm eller om Du kan ta medpassagerare i din bil.Om Du bor i Norrtälje och vill åka ellerkan ta med passagarere så anmäl dig tillAiri Christofferson, tel 0176-101 37.

~ ~tonscen.ama,~,-'.~' \

-~; :.,- .~_:.~:~r.. •.:

c' :J:~-....._Ston,

-~onP_n

Ö'~I_'" l.1dna6n '. NorTf'_, •

Kom med i Hugo AltvsnsällskapetlFöreningen Hugo Alfvensällskapet bild-ades den 11 juni 1990. Föreningen skallverka för att främja kännedomen omHugo Alfvens musik och gärning ochstår öppen för alla mot erläggande avmedlemsavgift. Föreningens säte är i

Stockholm men Dalarna, skärgården,Uppsala och orter i utlandet är naturligareplipunkter. Intresseområden är folk-musik, symfonisk musik, körmusik, so-losånger, akvarellmåleri. fotografi,hembygdsrörelsen m m allt i överens-

stämmelse med Hugo Alfvens verksam-het.Årsavgiften för 1992 är 100:-Insättes på postgiro 42 88 52-8.

27

I Framföranden avAlfvenmusik

Här förtecknas kända live-framföranden. Redaktören är tack-sam för meddelanden om kommande framföranden

1/1 Julsång (1934)Uppsala, Uppsala akademiska kammarkör, dir StefanParkman

25/2 Midsommarvaka för piano 4hParis, Centre culturei suedois, Carl-Axel och MonicaDominique

febr Vallflickans dansRoyal Philharmonic Orchestra, dir Okko Kamu påturne i Australien

20-26/3 RoslagsvårÖstersunds serenadensemble på tumeGoxsjö 20/3, Östersund 21/3, LillherrdaI22/3, Häg-gnäs 23/3, Slandroms föreningshus 24/3, RossjönsFolkets hus 26/3

20/5 MidsommarvakaStockholm, Filharmonikerna, dir Gennady Rozhdest-ven sky

27/5-4/6 MidsommarvakaStockholms filharmoniker på turne i Japan,Tokyo 27-28/5, Osaka 30/5, Kyoto 1/6, Nagoya 2/6,Matsudo4/6

30/5 Skogen soverReykjavik, Gösta Winbergh, Islands symfoniorkester,dir Mats Liljefors

28

LitteraturGösta Norell, Wilhelm Peterson-Berger och dikten. 1. Enkonstnärsstudie. Arboga, Norrlandsförlaget/Kulturbild, 1991.200 s., iII. 125:-

Knud Voss, En kvinna mellan två män :konstnärsparet Kröyeroch Hugo Alfven på Skagen. Övers Öjevind och Helmer Lång.Helsingborg, NordJem, 1991. 80 s., iII. 220:-

Alfveniaria återkommer med recensioner

Jörgen Grundström, Uti vår hage. En jämförelse mellanHugo Alfvens folkvisearrangemang för blandad kör ochmanskör. Uppsala: Musikvet. inst., 1990.60 p.-uppsats.

InspelningarMidsommarvaka. Naxos 8.550090

Midsommarvaka. SONY SK46 668

Noter

<Tio sånger op.4:4> Var det en dröm? f röst och piano.I: The Aksel Schiötz Anthology ofNordic solo songs: 2, s. 48.Egtved 1985. Edition Egtved ED MF 432.

-cMidsommarvaka op.19> Swedish rhapsody / arr <f skolor-kester> by Nicholas Hare. London, Chester. Partitur ochstämmor.

<Gustav II Adolf op.49 : svit; 5> Elegi / arr f orgel.I: Lux aeterna : orgelmusik för begravningsgudstjänst ochmeditation / red Kjell Bengtsson. Sthlm 1991, CG 6713.

Saa tag mit Hjerte / Arr f röst och bläsensemble av StigGustafson. Sthlm 1991. CG 6879. Partitur och stämmor