att leva livet lycklig i frihet
Post on 23-Jun-2015
1.593 Views
Preview:
TRANSCRIPT
Att leva livet lycklig i frihet
Bli fri från vanföreställningar om
dig själv och din kropp som hindrar
dig från att leva livet fullt ut.
Att leva livet lycklig i frihet
Att inte kunna lämna sitt hem utan smink, att undvika allt vad kameror och fotografier heter. Att inte
vilja köpa nya kläder på grund av obehaget du känner när du är avklädd i provrummet. Att kämpa
med olika dieter, med mat, mot socker, mot alkohol. Den dagliga fighten skiljer sig åt människor
emellan men det kan tex vara att äta, att inte äta, att spy att inte spy, att motionera, leta ursäkter,
förtränga sina inre behov, att hata sig själv och eller undvika speglar. All energi går till att kritisera
sina val, fortsätta att göra fel för att fyllas av ångest och skam. För att till slut isolera sig, gråta i sin
ensamhet för att man är misslyckad, ful, fel, ful, fel, fet, äcklig och bortgjord genom sin blotta
existens. Det är ett problem om det mesta i livet hetsar kring utseendet. Kan man inte gå i badkläder,
eller bära tighta kläder utan att konstant tvinga sin mage att vara spänd, då har man ett problem!
Hälsohets och kvinnostress
Hej och välkommen. Den här lilla e-boken är skriven för att du och jag ska hitta varandra. Dig som jag
vill nå ut till kommer mer eller mindre att känna igen flera aspekter av dig själv i mina texter. Du
känner mycket av det jag har känt och du vill ha en förändring så att du kan få ditt liv tillbaka. Jag
sitter med lösningen som hjälper dig att älska dig själv precis som du är nu, oavsett om du vill
förändras till det yttre eller inte. Min teknik kommer att hjälpa dig till en inre transformation vilket
resultaterar i mer tid, kraft och energi så att du kan leva ditt liv i frihet. Med frihet menar jag en
mental frihet så att du kan byta fokus och tex kan prova dina vingar inom karriären, resa runt i
världen eller spendera mer tid med familj och vänner. Du kommer att leva ett liv fri från stress och
tvångstankar som i dagsläget håller dig fången i destruktiva dieter, ångest kring dig själv, smink,
plastikkirurgi eller kläder.
Som kvinna blir man alltid bedömd utifrån sitt utseende, sina klädval, hår, accessoarer, vikt, längd
osv. Listan kan fortsätta i all evighet. Och visst kan det vara kul med det yttre och visst kan det vara
härligt att göra sig extra fin för att sedan få bekräftelse på det. Men om något ska vara kul på riktigt,
så måste det vara stressfritt på alla plan. Du måste älska dig själv precis som du är för att verkligen
kunna uppskatta dig själv en finare kväll. Kom ihåg att det aldrig kan bli för mycket av det goda ;-)
Tonårskrisen
Som barn växte jag upp som en lycklig prinsessa i rosa fluffiga klänningar vilka jag matchade hur jag
ville, exempelvis med röda mjukisbyxor, vita strumpor, svarta lacksor och ett blommigt diadem
noggrant placerat mitt på pannan. Ja, min mamma ville att jag skulle få känna mig fin även om det
visade sig vara utanför samhällets normer.
När det goda självförtroendet förbyttes vet jag inte, men likt så många andra så fick jag ett nytt sätt
att se på mig själv under tonåren. Jag såg mig själv som ful, eller rättare sagt, jag visste att jag var ful.
Jag ältade det aldrig, brydde mig inte om någon vikt, sällan om kläder eller smink. Jag intalade mig
själv att jag inte var ledsen över att jag var ful utan jag låtsades om att jag accepterat livets lotteri och
undvek därmed saker som fula människor borde undvika. Tex att gå in i butiker som Åhlens. I min
skruvade värld så var det nämligen bara fina människor som fick strosa runt där inne.
Jag hade en märklig hang up i denna ytliga soppa gällande mitt hår. Om jag vaknade på morgonen
och såg att det var fettigt då kunde jag få en sådan stark ångestattack att jag lade mig i sängen direkt
igen och sjukanmälde mig från skolan. Sedan tog det några timmar innan jag kunde ta mig ner till
duschen och tvätta håret. Stressen av att ha fettigt hår överumplade mig så starkt att den tog över
allt logiskt tänkande, jag menar, vaknar jag idag med smutsigt hår så tvättar jag det i mån av tid,
hinner jag inte det så fortsätter jag leva dagen utan en negativ tanke om mig själv och tar istället itu
med det när jag kommer hem.
Men sextonåriga lilla jag var vilse i ett träsk, likt så många andra. Utsidan gick före så mycket annat
och jag förutsatte att alla såg mig precis på samma sätt som jag gjorde. Under denna period var jag
omgiven av vänner som svalt sig själva, snodde diet piller av sina mammor och ställde sig på vågen
varje dag. Tyvärr, på grund av skam var detta något som sällan togs upp på tal oss emellan.
Fotografier
Jag avskydde att vara med på bilder, och den osäkerheten speglade sig på bilderna. De blev sällan
”fina”. Mina ögonen var stängda på kanske 90% av alla bilder som togs, eventuellt halvstängda, min
mun var i rörelse eftersom jag alltid lyckades säga något precis när bilden togs. Allt jag kunde tänka
på var hur fina alla andra var och hur misslyckad jag var. Som barn älskade jag förstås bilder, jag
smajlade stolt framför kameran utan några tankar på komplex eller fumlighet.
Min första ångestbild togs vid skolfottot när jag var elva år. Jag hade hår
framför ansiktet, jag hade inte placerat det där medvetet, men jag kände det,
såg det och lät det vara. Varför? Därför att jag var helt övertygad om att jag
såg ut som tjejerna i hårfärgs reklamerna och schampoo reklamerna. Ni vet
sådär när håret faller lite förföriskt över ena ögat. Ni kan tänka er hur chockad
jag blev när jag såg hårtampen som låg mitt över ansiktet, det enda som
doldes var näsan. Till mitt nästa skolfotto bestämde jag mig för att se bra ut,
jag valde linne noggrant, tränade lite hemma framför spegeln och i skolan tog
jag mitt bästa fotografi någonsin, tolv år gammal.
Tyvärr så var ångesten starkare än segern, så mitt misslyckade skolfotto från femte klass tillsammans
med andra saker som hände i livet så ”blev” jag osäker och FUL.
En viktig milstolpe i min transformering var när jag såg en bild på två äldre vänner. De var
framgångsrika, fina, bar dyra kläder och hade råd att regelbundet färga håret hos frisör. De visste vad
de tyckte om, de var (och är) sociala, glada, snälla och trevliga. De var perfekta i mina ögon. Vi kan
kalla dem Ettan och Tvåan. Jag bodde granne med Ettan, hennes lägenhet var färgglad kuddrik och
otroligt mysig. Väggarna var dekorerade med fina bilder på hennes familj, vänner och djur. Bland
annat fanns det en närbild på de två perfekta vännerna mitt i ett gapskratt. Kan ni tänka er min
förvåning? De perfekta vännerna Ettan och Tvåan kunde helt odramatiskt kunde visa upp en bild som
INTE var posande perfekt. Där och då förstod jag vad bilder är, de är ett magiskt sätt att fånga vackra
minnen. Den dagen lovade jag mig själv dyrt och heligt att släppa kraven och se bilder som härliga
minnen fri från negativ kritik. Sakta men säkert blev det min sanning, både framför och bakom
kameran, men även när jag tittade på bilder av mig själv och andra.
Än idag kan det komma någon bild som får mig att reagera negativt, men när jag tänker efter inser
jag oftast att det inte handlar om bilden. Känslan som triggas av bilden är egentligen en effekt av
dålig sömn, ett missförstånd med en vän eller något annat som gör en svagare. När jag inser det blir
det tusen gånger lättare att släppa känslan och gå vidare med min dag.
Jag minns så väl när det här fotografiet togs! Jag var i Frankrike för en termins studier och var
på en dagstripp med mina nya vänner. Vi låg på gräset allihopa med huvudena tätt intill
varandra i en liten cirkel. När jag sätter mig upp börjar alla skratta, en efter en. Varför? Jo för
att jag hade en pinne i håret. Gamla ångestfyllda Nadia hade dött inombords och velat
glömma händelsen, åka hem och äta choklad. Den nya Nadia, som redan på den tiden
kommit en lång väg i sitt helande, började också skratta. Dramatiskt poserar jag framför
kameran för att demonstrera min olycka, fast istället för att göra det med ångest så gjorde
jag det fullt av livsglädje. Från mitt hjärta kunde jag genuint bjuda på mig själv. Den här
bilden som symboliserar det här minnet, den dagen och alla underbara människor jag var
med, är en av mina favoritbilder genom tiderna. Den har fått äran att figurera som diverse
profilbilder,på facebook, i bloggar och nu även här. Jag älskar den, och jag älskar mig. Det är
SÅ skönt!!!
Ingen kan påstå att detta är en lyckad pose. Men shit vad glad jag var där, och gud vad kul
jag hade det. Det är vad jag känner när jag ser denna bild. Den är kul, jag skrattar till när jag
ser den. Och tro det eller ej, men jag har på riktigt fått komplimanger för hur VACKER jag är
på denna bild. Smaken är som baken – delad. Alltså borde det inte spela sådan stor roll om
vem som tycker vad om vem. Vi kan ju omöjligt tycka samma sak om allt och alla. Vi behöver
inte se samma sak även fast vi tittar på samma bild. Något annat som jag glatt firar när jag
ser den här bilden är hur ångestfri jag är. Jag gör en min som hade gett mig ångest nog att
stanna i sängen hela dagen som tonåring, men idag så blir jag bara varm om hjärtat och
minns hur kul vi hade den kvällen. Jag känner mig så tacksam över min frihet.
No money no honey
Att vara kvinna och försöka vara fin inom alla dess ramar är en kostsam tvångstanke, eller ett
kostsamt intresse. Det beror på hur man ser på saken. Men det ska köpas rakhyvlar, peelings,
lotions, parfymer, smink, hudåterfuktare, rengörare, locktångar, borstar, penslar, kläder, skor
och naggelack. Men inte nog med det, kläderna ska vara rätt i tiden, från rätt designer och
sitta rätt på kroppen. Ja då behöver man äta rätt, träna nåt kul, eller bara träna även om det
är astråkigt. Så får man inte glömma att gå på gym, träna rätt samt skaffa PT kostar pengar!
Energin som går ut i ångest över att man inte har råd med allt man behöver för att vara fin är
utmattande. Detsamma gäller energin som lämnar en när man inser att man spenderat alla
matpengar på en skinnjacka så det enda man har råd med tills nästa lön är nudlar. Snacka
om obalans och snedvriden syn på livskvalitet. Men det är inte så lätt att bara bestämma sig
för det enda eller det andra.
Anledningen till det är att våra vanor är inpräntade i vårt undermedvetna, vilket är ett
område vi sällan tar oss tid till att utforska eller lära oss att nå. Därför är det så lätt att falla
tillbaka i gamla spår och känna sig maktlös. Destruktiva mönster kan också vara en
täckmantel för en känsla eller ett trauma som vi springer ifrån, om vi står emot att ta den där
cigarretten eller bakelsen så kommer en obehagskänsla komma ikapp. Tar vi mod till oss
kommer en storm närma sig som egentligen bara vill ridas ut. Men det är lättare och skönare
att bedöva smärtan och avleda tankarna vilket gör oss mindre och mindre medvetna med det
undermedvetna. Men oroa dig inte. Det är aldrig för sent. Bara det att du läser det här nu är
ett tecken på att du vill ändra något destruktivt hos dig själv. Du är på rätt spår. Var stolt över
att du tar ett steg i taget.
Den gravida kvinnan
”Det sägs att man blir vackrare när man har en pojke i magen, jag tror du har en flicka”
”OOOOJJ vad stor du är, är du säker på att det inte är tvillingar?”
Detta är bara två av otroligt många märkliga saker som främlingar(!) slängt ut sig till mig under min
graviditet. Om man får höra saker och ting om sitt yttre som kvinna så är det nog överlag ingenting i
jämförelse med vad man får höra som gravid kvinna. Helt skamlöst påpekar folk huruvida man har en
stor eller liten mage, om man är smal i övrigt eller om man borde ta det lugnt med godiset. Alltså
gud. Jag hade sådan stress över att äta hälsosamt att det blev en sjukdom. Jag hade ångest över att
jag inte var tillräckligt nyttig, över att andra åt ”fel” och ångesten drev mig till att trycka i mig ännu
mera skit. Jag var så insnöad att jag inte förstod att jag hade gått för långt förrän mina älskade fina
vänner började påpeka fint och försiktigt hur de inte vågade äta socker i min närvaro. De trodde att
jag åt superbra, vilket jag också gjorde, men vad de inte förstod var att jag samtidigt åt en massa
massa skit (ja man kan göra både och samtidigt haha). Och inte åt jag bara en massa skit, jag gjorde
det under stress, ångest och upplevde stor skam efteråt.
Ska man äta godis glass och tårtor så ska man njuta av det. Livet är för kort för destruktiva tankar och
känslor.
Hur som helst. Vi kvinnor växer upp och lär oss mer eller mindre att vi inte duger som vi är, vi måste
sminka, fixa, banta, träna och trixa för att duga. Sen så blir vi gravida, vi föder barn, vi får nya
kroppar. Nya pinsamma kroppar, med märken över mage, bröst och lår. Rumpan har en tendens att
bli hängigare precis som brösten. Nu måste vi antingen ta till alla medel för att få tillbaka kroppen vi
en gång hade, kirurg-kniv, grönsaker och baddräkt istället för bikini. Med en graviditet kommer även
en bebis som många gånger ger en mindre sömn och mindre tid, därför ser vi också trötta ut många
gånger med ringar under ögonen och oborstat hår.
Fy fan alltså. Att få barn är en enorm omställning och allt fokus borde få gå till det nya livet och hur
man vill vara som förälder. Men nej. Man måste titta sig i spegeln och undra om ens partner
fortfarande kommer vilja ligga med en.
Och när man inte tror att det kan bli värre, då slutar man att amma och kvar är två fruktansvärda tax-
öron. Sådana där bröst man blivit varnad för i hela sitt liv.
Det är inte konstigt att vi mår så himla dåligt när kraven är så orimliga och straffen är så hårda. Hela
samhället vet. Alla ser. Hårdast av alla är en själv.
Jag tror jag är fri från min hälsohets. Jag kan äta socker utan att få ångest, jag kan ge mitt barn en
yougurt med färgämnen i, han får också glass och kakor utan att jag känner mig som världens sämsta
mamma. Jag säger att jag TROR att jag är fri från den ångesten för att jag vet hur lätt det är att bli
hemmablind. Men nu är jag uppmärksam på mig själv och mina känslor, och när något emotionellt
besvär dyker upp som inte är till min fördel så ser jag till att rensa det. När det kommer till min ”efter
graviditets kropp” så är jag trygg i mig själv. Jag älskar mig lika mycket naken som påklädd, älskar
speglar fotografier, hänga på stranden och bara vara den jag är. Visserligen kan det komma stunder
på stranden då jag funderar om jag ska dra in magen när det är dags för fotografering. Men då andas
jag djupt, påminner mig själv om alla underbara saker min mage gör för mig varje dag och har gjort
för mig i hela mitt liv, och så släpper jag den osäkerheten.
Att släppa en osäkerhet så snabbt är enkelt, men bara om man vet hur och har fått hjälp innan. Det är
bland annat det som jag vill göra för dig. Jag vill hjälpa dig att släppa en massa problem så att du
tillslut en dag är stark nog att känna igen stormen och rida ut den innan den tagit över ditt sinne helt.
Men vi kommer prata mer om det lite senare. För nu ska vi prata lite om träning. För även om jag är i
ro med hur jag ser ut och älskar mig själv så vill jag träna. Dels så har jag har märkt att jag har ett
jämnare humör med regelbunden träning, men jag har också funnit en ny passion, yoga. Sist men
inte minst så är jag motiverad att göra det bästa möjliga med mitt liv på alla plan, därmed få en
starkare kropp så jag bland annat kan orka bli gravid igen och föda flera barn
Så vidare till nästa kapitel, håll i er!
Jakten på drömkroppen
Strong is the new skinny! Real men likes real curves!
Och så vidare.
Vad är din drömkropp? Varför har du den bilden och vad är känslan du förväntar dig att få när du fått
den kroppen? Fundera över det. Och så tar du reda på hur olika skönhetsideal är i olika kulturer och
delar av världen. Ta reda på vilken skillnad normerna för den perfekta kroppen har haft genom
decennierna. Så frågar du dig själv igen, varför är det viktigt för dig att nå den målbild du har satt
upp?
Ja, strong is the new skinny. Det är skitbra att kvinnor uppmuntras att ta plats på gymmet, träna med
vikter, ta för sig, våga vara stark. Men det blir ett problem när du upplever en hälsohets. Stress sätter
sig i kroppen och tar form som huvudvärk, axelvärk, sömnsvårigheter osv. Det innebär att det blir en
motsägelsefull vardag där du upplever stress av att titta dig i spegeln, stressar till gymmet, stressar
när du missar gymmet och stressar över din diet. Äter jag verkligen bra mat? Vilken diet ska man
följa? Hoppsan jag fuskade visst, jag springer en straffrunda... Det kan fortsätta i all oändlighet. Men
sanningen är den att kropp och sinne går hand i hand och för att kunna skapa sunda vanor som leder
till en drömkropp som ska leda till ett psykiskt långsiktigt välmående så måste du reducera
stresspunkterna.
Du måste älska dig själv, dina val och din kropp hela vägen. Då ökar chansen att din hälsosamma
livstil ska komma av sig själv en vacker dag och din disiplin och energi kan riktas mot annat håll.
Kanske har du alltid velat lära dig ett nytt språk? Ta ett extra jobb? Volontärarbeta eller satsa på din
utbildning eller karriär? Vad än för andra drömmar du har i ditt liv så kan du skapa energi och
möjlighet att nå dom genom att göra om hälsohetsen till en sund självgående vardag.
Jakten på drömkroppen är inget dåligt, det negativa kan finnas i anledningen bakom jakten. Blir du
glad när du ser dig själv på bilder, i spegeln eller när du ser din nakna kropp?
Jag själv började träna när min son var runt 6 månader gammal. När han fyllde ett var jag på gym och
lyfte vikter för första gången med hjälp av en coach. Coachen gjorde mig medveten om att jag hade
lite överflöd på magen. Hennes filosofi var att överflödet på magen var en signal från min kropp som
jag borde lyssna på. Det är en signal om att jag måste ändra något i min vardag och ta bättre hand om
min kropp. Och jag håller verkligen med henne, kroppen är mycket vis och ger oss signaler som vi bör
vara lyhörda för. Men där och då började jag se på min mage på ett nytt sätt.
Efter en tid började jag på Yoga, där läraren upprepade gånger sa ”Dra in magen”. Hon sa även ”lyft
knäskålarna”, ”sträck på dig”, ”ha vikten i hälarna”, men just att jag skulle dra in magen var så starkt
associerat med den stressade kvinnobilden som återfinns precis över allt att den magstressen som
väckts till liv på gymmet sakta men säkert ökade.
Stressen kring magen. Jag började spegla mig, dra in magen, fundera över om jag var tjock och hade
en märklig självbild eller om jag såg ut som jag såg mig själv i spegeln. Jag visste inte om jag såg
sanningen som den var eller om jag manipulerade den. Den stressen smög sig på, tyst på tå och vips
så pratade jag om platta magar dag ut och dag in. WOW!! Vad fort det kan gå, det är nästan så man
blir lite imponerad över hur de destruktiva tankarna kan hoppa på en snabbt! Det är inte konstigt när
allt vi ser på internet, tv och tidningar påminner oss om hur vi ska vara och se ut. Tack och lov så
visste jag nu vid det här laget hur jag skulle arbeta för att släppa denna tidsförödande stress.
Jag älskar min mage för all mat den tagit hand om i alla år, för mitt barn den har burit och för att den
ger plats till mina lungors djupandning samt dess säkra förvaring av mina andra inre organ. Jag älskar
min mage för att den är där för mig även när jag behandlar den som skit.
Varför lever vi?
Jag tror livet är till för att utvecklas leva och ha roligt. Livets lotteri kan verka orättvist, vi föddes i fel
kropp, i krigsdrabbat land, eller med missbrukarföräldrar. Listan kan göras oändligt lång. Vi kan inte
stå som ansvariga för det vi inte kunde hjälpa. Men vi kan ta ansvar för hur vi väljer att leva från och
med nu. Det betyder inte att vi ska kasta allt det dåliga åt sidan för att maniskt jaga lycka. Jag tror det
betyder att vi ska lära oss att känna känslorna klart, låta de passera och sedan se nuet med nya ögon.
Precis som barnen gör. Alltså ska vi lära oss något som vi redan bär inom oss, något som vi kunde
som barn. Vi ska väcka den kunskapen till liv. Det är ingen lätt sak, trauman stress och förträgningar
sätter sig hårt i kroppen och kan skapa fruktansvärda ånges attacker och depressioner. Sällan kan vi
ändra vårt liv ensamma, vi är sociala varelser, vi behöver närhet, vi behöver samtal och vi behöver
nya perspektiv, förståelse och kärlek.
Därför har jag utvecklat en process som hjälper dig att finna de känslor som fastnat i din kropp och i
ditt sinne, de som väntar på att få komma ut och rensas för att du ska få leva ett liv i frihet. Meningen
med livet enligt min mening är att leva det , att stå stark i en emotionell berg och dalbana där lyckan
växer för varje gång du nuddar den. Att den stannar längre för var gång den når fäste. Så att du lär dig
att känna klart dina dippar för att snabbare lämna dem bakom dig. Att lära sig att älska sig själv är en
av de viktigaste lärdomarna vi kan få, utdelningen är fantastisk.
Och det är min fulla övertygelse att oavsett hur mycket eller hur lite vi älskar oss själva idag så kan
det, med lite vilja, fördjupas varje dag för resten av våra liv.
Vad säger en bild egentligen? Jag visade några vänner detta mini collage och alla upplevde att det var
typiskt före och efter bilder, ni vet sådana där som man ser dagligen på internet och tv. Men det är
inte alls vad det är, det är två olika bilder (samma bikini), olika stränder olika år, olika livsfaser. På
bilden till vänster befinner jag mig i södra Frankrike och badsäsongen har precis startat. Jag hade
spenderat de senaste månaderna med att dricka rödvin, äta baguetter, ostar och mängder av
choklad. Sprang gjorde jag också, samt tog många promenader och dansade järnet på de få
nattklubbar som fanns. För första gången på många år så var jag fri, nöjd och glad. Ingenting gjorde
någonting. På bilden till höger är jag gravid i andra månaden, jag spydde inte så mycket men mådde
illa från att jag vaknade till att jag gick och lade mig. Det enda jag kunde äta var vattenmeloner och
gurkor. Sex dagar i veckan spenderade jag arbetandes på en ranch i linne o shorts på den lilla ö jag
befann mig på i Karibien. Jag skrattar på bilden åt min störtsköna bonde bränna, men bra mådde jag
inte! Jag var långt hemifrån, full av hemlängtan, matlängtan, rädsla för graviditet, mammaliv och så
vidare. Och så var jag ganska ensam. Hon som tog kortet på mig var typ den enda jag KUNDE umgås
med, vi hade verkligen inget gemensamt och det var verkligen en värdelös upplevelse. Jag delar den
här historien för att jag vill påminna er om att en bild eller en kroppstprlek inte säger någonting om
verkligheten egentligen.
Tack för att du tog din tid och läste det här.
Kände du igen dig och tycker att det är dags att ta första steget mot inre frid och ökad självkärlek
föreslår jag att du klickar dig in på min facebookgrupp https://www.facebook.com/liveforlife2014
så att du kan ta kontakt med mig för ett första samtal samt mer information.
Ha en underbar dag
Varma Kramar, Nadia Wallin
top related