elektrokardiografi - ekg

Elektrokardiografi - EKG

Helena Gustafsson2020

EKG är summationen på kroppsytan av enskilda

aktionspotentialers propagation genom hjärtat

Hjärtat består av muskel lager arrangerade i olika riktningar

Summationen av AP blir en vektor med storlek och riktning

Elektroder med potentialskillnad (bipolär avledning)

eller indifferent elektrod (unipolär avledning).

Placering av elektroder

Den explorerandeelektroden definieras

som positiv (pilspetsen)

Registrering avde- och repolarisering Kammarvägg EKG-elektrod

lumen

Registrering

Ju fler muskelceller per tidsenhet

som depolariseras desto högre

utslag

Hjärtats de- och repolarisering

Tolkad via extremitetsavledning I

EKG registrerar vektorer (impulser med riktning och storlek) i olika tidsfaser av hjärtats elektriska aktivering.

• Depolariseringen startar i sinusknutan och fortleds via retledningssystemet

• Repolariseringen startar epikardiellt

Avledning I

Avledning I

Cabrera systemet

Extremitetsavledningarna i ett 6-axlat

koordinatsystem i relation till hjärtat

Einthovens triangel

Extremitetsavledningar

Extremitetsavledningar (6 st)

Dessa avledningar ser hjärtat i frontalplanet (vertikalt) och kan beskrivas som en cirkel med ett inlagt koordinatsystem.

Varje avledning registrerar från en egen vinkel i koordinatsystemet. Vinkeln får man via elektrodernas laddningsdifferenser (3 elektroder, en på varje arm och en på vänster ben). Om vektorn (summationen av depolarisationerna i hjärtat i ett visst tidsögonblick) rör sig mot en avledning blir utslaget positivt, och vice versa.

Avledning III och aVF kallas inferiora eller diafragmalaavledningar

Avledning I och aVL kallas laterala avledningar, vänsterkammarens laterala vägg.

AVR vänds till –aVR och registrerar tillsammans med avledning II från det apikala, laterala området

-aVR (+30o)

Bröstavledningar (6 st)

Dessa avledningar (6 st elektroder) ser hjärtat i horisontalplanet, anteriort.

Om vektorn (summationen av depolarisationerna i hjärtat i ett visst tidsögonblick) rör sig mot en avledning blir utslaget positivt, och vice versa. Exakt placering är viktig för utslaget.

Avledning V1 och V2 ligger över höger kammare, V3 och V4 ligger över septum och V5 och V6 liggeröver vänster kammare.

Bröstavledningar

Extremitetsavledningar

Tolkning av EKG

Det normala EKG utseendetP-våg, PQ-sträcka, QRS-komplex, ST-sträcka, T-våg

QRS-komplexetR kallas den första positiva vågen efter PQ och S är negativa (Q före R och S efter R)Djup Q är alltid patologisk

EKG registrerar ett tidsförlopp

Extremitets-

avledningar

Bröstavledningar

Bröstavledningarna

Standard EKGExtremitets- och bröstavledningarna placerade

i varsin kolumn i ett 12-avlednings EKG

FLIMMER OCH FLADDER

EKG förändringar vid ischemi och infarkt

EKG - en kort sammanfattning

EKG är ett redskap med anmärkningsvärd klinisk relevans, både med tanke på den enkla

registreringsmetodiken och för den mångfald av information som kan utläsas i olika situationer.

EKG är ett diagnostiskt hjälpmedel vid många allvarliga tillstånd såsom vid hjärtinfarkt,

arytmier, belastning av vänster kammare vid hypertension eller höger kammare vid akut

lungemboli. Men metoden är dock helt beroende av tolkarens kompetens!

EKG är inget annat än registrering av hjärtats elektriska aktivitet.

Hjärtcellens vilopotential är negativ, dvs. insidan är negativt laddad jämfört med utsidan.

Hjärtceller som förlorar sin negativa insida depolariseras och denna depolarisering sprids från

cell till cell, vilket motsvarar en elektrisk ström som kan registreras av elektroder på huden.

Hjärtcellen återfår sin negativa laddning via repolarisation som också är möjlig att registrera via

elektroder.

EKG registreringens vågor har duration (tidsförlopp) och amplitud och representerar en

summation av hjärtmuskelcellernas elektriska aktivitet. Man kan också beskriva registreringen

som en vektor med både storlek och riktning. Ju mer muskel som depolariseras/repolariseras per

tidsenhet, desto högre amplitud. Duration mäts i millisekunder och amplitud i millivolt. Vågorna

registreras på remsor med rutmönster, en stor ruta svarar mot 0,2 ms horisontellt och 0,5 mV

vertikalt.

P-vågen är den första registreringen i en hjärtcykel. Den är en registrering av hela

depolarisationens spridning genom förmaksmuskulaturen. När depolarisationen är komplett

återgår EKG-registreringen till baslinjen. P-vågens första del speglar framförallt höger förmak

och dess senare del vänster förmak.

Depolarisationens vidare spridning till kammaren går via AV-noden där en fördröjning sker.

Själva AV nodens depolarisation registreras inte på EKG men ger en ca 0,2 ms fördröjning innan

kammarkomplexets depolariseringsvåg registreras. Inom denna tysta sekvens ryms också

retledningssystemet som fortleder depolarisationen ned i septum via His’ka bunten, dess vänstra

och högra gren, där en vänstra brukar dela sig i en septal fascikel, samt en främre- och bakre

fascikel, och så småningom ut i kammarmuskulaturen via purkinjeceller.

Kammarens depolarisation registreras som QRS komplex, storleken speglar kammarmassa.

Om den första vågen är negativ (nedåt) kallas den Q. Den första positiva (uppåt) vågen kallas R

(den andra R) och en negativ våg efter den positiva kallas S-våg.

Den första delen av komplexet speglar depolarisering av septum (från vänster till höger) och ses i

vissa avledningar som en liten Q-våg.

Höger och vänster kammare depolariserar ungefär samtidigt men det vi ser i de flesta avledningar

är framförallt vänster kammares depolarisation beroende på dess större muskelmassa.

Efter depolarisering följer en kort refraktärperiod och därefter repolariseras myocardiet, vilket

registreras på EKG som en T-våg. Förmakens repolarisation har döljts i QRS komplexet.