utstallning rod som karleken
Post on 21-Jun-2015
143 Views
Preview:
TRANSCRIPT
1
välkomna till en
liten utställning av texter
på gottsunda koloniområde lott 179
röd som kärleken
läkaren i sammanhanget
här ville jag för mig själv sätta upp ett axplock egna texter skrivna 2008 som inspirerar och motiverar mig när jag behöver
i den miljö som inspirerar mig allra mest i naturen
ute i friska luften trivs jag som allra bäst här minns jag vem jag är och vad jag vill
välkomna!
pia wikström augusti 2010 076-140 4470
foto denna sida lilian molin
2
3
4
5
foto samtliga sidor utom försättsbladet
joakim sjöåker
6
musik
sköljer mitt inre om mitt inre
vill bli sköljt annars bråkar
vackra stråkar som raspar i min själ
7
milstolpe passeras
en efter en på denna
stod
framme hemma
jag såg mig om ingenting annat än
vatten träd
ängar soluppgång mina stövlar
djupt i myllan
8
dans kassaskåpet inom mig
har flyttat det trivdes
inte längre i min
allt rörligare kropp det fanns
en tid
när det var bra att det bodde
inom mig det förtöjde mig
på jorden
i en tid när min hemlängtan
var stark mina hemligheter
många och hemliga
även för mig koden till skåpet glömd och gömd
en dag kom siffrorna tillbaka
hemligheterna blev en del av mig
det är tid
för dans
9
mörker
ljus
mörker ljus grått
grått grått
blodrött skrikorange
flammande gult
stilla violett kraftfullt blå
strömmar himlen emot mig
där jag ligger
i det läkande gröna
10
promenader milslånga
jubel inombords
jag och min kropp rör oss
i dans i trans
mot ett mål
som bara vi vet
automatiskt utan ansträngning
händer
att görandet övergår i varandet
det eviga
11
om jag lägger mig ner
i ensamhetens vrå
stänger ute en stormande omvärld
rensar i mitt inres irrgångar
vrider ner samtliga
volym knappar stänger av
turbinerna som
driver mig mot avgrunden
om jag målmedvetet följer rösten i mitt hjärta
trots att den skrämmer och förvirrar
en människa ovan att lyssna till en kärlekens röst
vet jag innerst inne att det finns
stora möjligheter
att hitta nålsögat till
kärleken i mig
till mig
och till allt levande
12
i landet bortom orden
läker min kropp i landet bortom orden
är jag trygg nog
att vara mig själv i landet bortom orden möter jag mina vänner
gamla men också
de ännu omötta energin
sprakar och brakar
gnistrar och lever vi möts
träffas samspelar
älskar
kreerar rör om rörs om
i den gryta av liv
där allting redan finns
i landet
bortom orden
13
den yttersta friheten
har snuddat vid min kind bilder fyllda av möjligheter
snurrar i min inre biograf den som nu visar filmer utan censur
utan skuld, skam, begränsningar och jante
vild vacker lycka i mig
i varandet
i landet ingenstans tas jag med på en flygtur
ser jorden på avstånd människornas isolering
avstånden
ibland avgrundsdjupa ångestframkallande
förlamande brinnande hemlängtan
varligt går vi in för landning
tyst och långsamt som i dvala lastar jag av min packning
böckerna som berättar
om paradiset på jorden om paradiset i oss själva
om oss ensamma i kontakt
med oss själva och därmed tillsammans
14
man & kvinna
sammanlänkade
i helig förening grundstenen i skapelsen
allt livs ursprung börjar och slutar här
relationerna kraftigt störda
på sina håll skadorna till synes
oreparabla
vittgående konsekvenser i oss människor
kvinnor och barn män barn
kvinnor män
människor djur och växter i allt levande
i varje cell har en felprogrammering uppstått
vi har glömt
känslan av alltings ursprung
glömt själva motivet för vår existens
att vi alla är
kärlekens budbärare
15
stjärnklara nätter vet jag vem jag är
en av alla dessa lysande partiklar som visar vägen & inspirerar skiner i min fulla potential
alldeles självklart & naturligt utan betänkligheter
utan skam eller blygsel utan rädsla utan jante
jag är den jag är gör det jag är ämnad att göra
utan krusiduller
utan hybris utan skuld
fylld av kraften vi alla bär
men så få släpper fram till fullo
den leder mig rätt den leder mig framåt
även om jag inte alltid förstår till en början brukar svaret
lösningen och det oerhört
intelligenta upplägget visa sig även för mig
enkelheten
komplexiteten övergår mitt förstånd
imponerar och förstummar tacksamt och ödmjukt inser jag återigen
att jag är en del av något större
än vi människor på jorden varken kan överblicka
bevisa eller förstå
det berusar!
16
frid lugn
bottenlös stillhet vattenytan spegelblank
magisk
fångar och absorberar alla stökiga sinnesintryck
sedan urminnes tider lugnar
skalar av
alla lager av sårskorpor
från livets skador
varet lämnar sina grottor långsamt och trögt till en början
lättare och mer flödande så småningom olika stora
vargrottorna
olika infekterade vargrottorna
men samtliga gömda och glömda
förtryckta till och med
förvisade till det undermedvetnas marker
skyddade endast av
glömskan och rädslan nu finns ingen återvändo
allt öppet och naket inflammerat och rött
rött som kärleken
läkaren i sammanhanget
17
kärleken
lenar och lindrar smälter isberg och isstoder
smeker frusna kroppar
brustna hjärtan till och med såna
som låg i högen för skrotning
till synes
omöjliga att laga krossade så många gånger
att endast smulor återstod
av dessa kan man
med tårar blanda en deg och
forma något
som liknar ett hjärta
fungerar som ett hjärta
tills kärleken kommer till det
gjuter nytt liv nytt hopp
ny kraft ny kunskap
ny vishet
ett hjärta nyfött
för den nya tiden
dimensionerat för kärlek
i den nya tiden av det nya slaget
villkorslös på riktigt
18
urmodern varm och kärleksfull
tolerant fylld av omsorg
om oss moderslösa varelser
ger konstant i en aldrig sinande ström av
generositet av sällan skådat slag omhuldande armar håller mig varligt
under tiden jag provar mina vingar
bräckliga
osäkra rostiga sedan länge
svajar till lyfter
försiktigt men
beslutsamt med ovana rörelser
rör jag mig framåt uppåt
tar sats mot vinden stiger högre ökar farten
på egna vingar flyger jag mot
framtiden utmanar alla mina rädslor
en gång för alla
19
starkt fokus på
själva livet
levandet det outforskade
levande
brusande livet
varsamt klär jag mig
för all slags väder
alla slags liv nyfiken stormar jag ut
redo att möta världen klokare än förr naknare än förr
starkare än någonsin möter jag mina
tvillingsjälar
från förr tillsammans
möter vi gryningen
20
vacker måne berusande sol
smekande vågor renande vindar närande gräs
lindrar och läker våra plågor vishetens träd
famnar mig varligt låter tröttheten
rinna ur min kropp
dropp dropp landar på stenar
orubbliga
opåverkbara av tvivlens nycker
omutbara inför det faktum att vi endast kan
vara oss själva när stormen river och sliter
våra kroppar och våra liv sönder och samman
när det mojnat
reser vi oss likt fågel fenix
överraskade av lättheten
i steget hos en människa
som lärt känna sitt bagage
21
kärleken till dig värmer och hettar
böljar och pulserar jag håller dig i min famn
tätt intill mitt hjärta vaggar dig
stilla berättar för dig
att du är trygg nu du har överlevt
burit färdigt
dig själv och andra du är fri nu
att följa med i livets eget flöde i ditt eget flöde
följa din inre övertygelse om vad som är rätt
just för dig
jag ska också försöka finna ut
vad som är rätt just för mig tillsammans
i förening blir vi hela och starka
jag älskar dig
mitt inre barn
22
en kall hand
kramar ett kallt hjärta is möter is
kontaktlöst ingen kontrast
inget möte
ingen attraktion en kall hand
kramar ett varmt hjärta
det skälver till av oro och ångest men till slut
släpper en uppvärmd hand taget och går ut i livet pånyttfödd
en varm hand
kramar ett kallt hjärta det tinar
och släpper ifrån sig ett dovt gurglande ljud
av lättnad
en varm hand kramar ett varmt hjärta
underbar känsla
underbar puls kontakten elektrifierad
luften dallrar av outtalad passion de bästa av världar
möts
23
tystnaden ler
vet att det är nära nu bakom gråten
bakom sorgen ligger friheten
som en vackert blommande sommaräng
där jag kan pusta ut efter ett liv
fyllt av kamp
mot allt och alla ständigt och jämt
egot är genomskådat nu intrigmakare av stora mått
det enorma behovet av
att rättfärdiga mig själv och mina handlingar
är sprunget ur egot behovet att framhäva mig själv
som bättre än många andra
har i korta stunder berusat mig men sedan har skammens bälte
slagit mig blå
när jag insett vad jag gjort och sagt men i stället för att be om ursäkt
har en ny handling tagit form iscensatt av egot
och så har karusellen fortsatt
snabbare och snabbare tills yrseln blivit vardagsmat och ångesten hålls i schack
genom ständig rörelse ständigt prat
i tystnaden blir jag varse vem jag är
24
rasande vacker
naken dans kroppar i rörelse
inneslutna i sig själva förenade med kraften
förenade med varandra
och ändå inte förenade i rytmen förenade i anden
och ändå så olika så vitt skilda uttryck
starka individer utan risk att överge sig själva
basen stark
förankringen likaså stängda för intrång
ovälkomna men öppna för
kärleken
förenade i röd längtan
helar vi
varandra
25
natten kommer
lugn
stannar jag i mig själv lugn
väntar jag in tiden
den oräkneliga
den gränslösa lugn
andas jag
in och ut förundras över
kroppens oerhörda intelligens automatiskt
för den oss vidare i livet
ett ögonblick i taget fast inget annat finns
inget annat existerar i våra kroppar
än nuet
i våra tankar däremot
skapar vi dramer
av varierande karaktär när vi lyckas få
alla våra delar att samverka
i nuets klassrum
öppnas portarna till alla våra drömmar
alla våra krafter
allt vi någonsin kan önska finns inom oss
framför oss
26
kraften fyller mig
salig fri
vibrerande
fokuserad i mig själv
mitt eget centrum
navet till alltings skapelse där är jag
fast förankrad till jordens innersta kärna
mina rötter
slingrar sig mot den innersta axeln
som vi alla roterar runt med armarna sträckta mot skyn
förvandlas jag
till ett epicentrum där jag kan förverkliga
allt
27
postlåda röd
tar emot
de meddelanden jag väntat på
länge
länge det närmar sig
det börjar bli dags trots att jag fortfarande
tvivlar
fylls jag av lugnet allt oftare
inför vissheten om att jag kan
det jag ska
vare sig jag vet det eller inte
allt finns här redan
har alltid gjort men jag var upptagen
med annat
döv för min inre värld döv för min rikedom
sökte febrilt efter sådant
som har mycket kort livslängd tom lycka
flyktig till och med i landet ingenstans och överallt
finner jag nyckeln
28
månsken på gipen
landskapet badar i ljus jag likaså
fullmånen vräker sitt ljus
ner mot oss människor jag står som fastvuxen
fötterna stadigt på marken lyfter blicken känner hur
någonting fyller mig som jag ännu inte förstår
står kvar
med armarna mot skyn ansiktet likaså
ensam i natten känner jag
att jag mottagit hemligheter
av ovanligt slag
29
brytpunkt
jag har nått fram till en
brytpunkt till en plats
i mig
där det inte längre var möjligt att fortsätta
kämpa emot vetskapen
om kunskapen som bor i min kropp
rädslan stor
men inte tillräckligt stor
för att låta mig hindras
på min väg
min väg den som skall vandras
innan jag lämnar
min fysiska kropp om inte hela
vandringen ska ses som meningslös
vägen står öppen nu öppningen inte helt lätt
att finna
men nu när jag väl hittat ingången
längtar jag
30
erkänn att du längtat
erkänn
att du varit uttråkad erkänn
att du saknat utmaningen i livet
just i ditt liv
erkänn att du stått ensam i din värld
fyllt den med allehanda
uppgifter viktiga visserligen
men inte dina att brinna för uppgifterna
dina
har fått stå åt sidan kanske för att du varit rädd
att din kraft ska skrämma bort de du äntligen kommit nära
förminskat dig
för att passa in och accepteras på vägen sålde du dig själv
gav dig själv till välgörande ändamål
i väntan på andra tider är det dags?
att hämta hem den själen igen
31
fantasirika
bollar vi tankar och idéer
fram och tillbaka i livets tennismatch
galna idéer visar sig vara
fantastiska idéer
när de får landa mjukt och försiktigt
utan omedelbar uppmärksamhet
utifrån här
i våra egna rum får de galna idéerna
möjlighet att bekanta sig med
våra inbyggda föreställningar
om vad som passar sig om vad som är möjligt
även när vår första reaktion är
att det är omöjligt det går inte
det kommer aldrig att bli bra!
hur kan vi veta det så säkert? utan tillstymmelse
till utrymme för tester på livets racerbana startar för få bilar
av det slaget som utmanar
på djupet
32
späd vacker grönska
ljusgrön mild som vårluften
fåglarna ackompanjerar trafikbruset
kontrasten slående
den gamla världen kontra den nya
den som vi människor
skapat under lång tid delar av den medvetet
andra delar en konsekvens av vår omedvetenhet
vår likgiltighet vårt icke-engagemang
hur vill vi ha det? egentligen
vad vill vi lämna över
till våra barn hur kan vi ställa till rätta
det vi hittills förstört
skulden förlamar oss så låt oss lämna den därhän
men kanske vi kan vara modiga nog att våga se vår egen del
vår egen roll
se var vi skulle kunna börja städa upp
sortera upp
strulet vi åsamkat strulet
vårt att reda ut
33
behovet av närhet stort
skavande skälvande
hud mot hud
längtan stark langtan gammal
kvävande
kunde än en gång inte förmå mig
att uttala min innersta längtan mitt innersta behov
av att få ligga nära tyst
andas in och ut tills vi försvinner
in i evigheten
tillsammans den evigheten där smärtor
brinner upp förångas
där rädslan för den yttersta
katastrofen
bleknar tappar greppet strypgreppet
den evigheten där kärleken och tilliten bor
34
vatten
ljudet av vågor spegelblank yta
min kropp som lyfts
mot oanade höjder
som sänks mot oanade djup
min blick drunknar
i rasande vågor
i en stilla krusning helas jag speglas
i den tysta ytan jag syns
jag finns jag är
jag
35
stormar blåser upp och bedarrar
som en
gigantisk reningsprocess
river ner river upp sliter loss
stycken i oss runt oss
kring oss som måste försvinna
för att vi ska hitta oss
känna oss
som oss själva den dekor
vi skapat måste rämna
slås bort
slås ner efter stormen
finns en chans
att vi står där nakna med oss själva
med livet inom räckhåll det enda som hindrar oss
är vår brist på mod
inför att ta ett steg
ut i det okända
36
top related