andra värdskriget
DESCRIPTION
Andra värdskrigetTRANSCRIPT
1
smb presenteraröverraskande krigshistoriska fakta
del 1
SS i LuleåAv Lars Gyllenhaal
En av de större myterna om de så kallade ”tysktågen” genom Sverige 1940-43 är att det första och enda förbandet som med vapen och allt fick genomkorsa Sverige var Engelbrecht-divi-sionen sommaren 1941. I själva verket var det en SS-bataljon som året före blev först med att transitera, med start i Luleå. Senare anslöt sig två furirer från ett Luleå-regemente till SS.
Det var nästan ett år före Engelbrecht-divisionen som SS-sol-daterna anlände till Luleå. Men av någon anledning är hän-delsen än idag inte särskilt känd eller omskriven. Mer exakt var det på morgonen den 4 oktober 1940 då det tyska lastfartyget
Isar anlände till Luleås hamn med en last av 1030 SS-soldater och deras beväpning och fordon.
Det var inte heller helt ”vanliga” SS-soldater, utan man kom från en del av SS som kallades SS-Totenkopfverbände (SS-TV), alltså SS-dödskalleförbanden. Soldaterna utgjorde den andra bataljonen av Totenkopfstandarte (dödskalleregementet) ”Kir-kenes”, uppkallad efter Nordnorges östligaste stad. Deras resa hade börjat i Stettin den 29 september och man var nära Visby den 1 oktober. Därefter eskorterades fartyget en lång sträcka norrut av den svenska marinen genom minerade vatten.
Totenkopf, d.v.s. dödskallen, var samtliga SS-soldaters
Någonstans mellan Stettin och Luleå togs denna bild av SS-soldaterna ombord på fartyget Isar. Soldaterna till vänster bär ännudödskallar på kragarna, övriga SS-runor. Dödskallar på kragen förekom bara inom SS-Totenkopfverbände (SSTV) och divisionen“Totenkopf”.bildkälla: erich körner via rune rautio
2
mössemblem men det var bara ett fåtal förband inom SS som hade dödskalle i sitt namn och bar SS-dödskallen även på kragen. Ursprungligen hade dödskalleförband enbart vaktat koncentrationsläger, men 1939 hade de flesta omorganiserats till stridande förband.
Luleå tog alltså emot massmördare? Många kom inte från koncentrationslägertjänst utan var nyrekryterade eller hade förflyttats från olika infanteriförband inom SS. Men högst san-nolikt hade flera av männen som kom till Luleå tidigare vaktat koncentrationsläger. Dessa personer hade spärrat in och beva-kat oskyldiga civila. Men hur många av dem som kom till Lu-leå och hade mördat lägerfångar är svårt att besvara. Generellt var förhållandena i koncentrationslägren före 1940 och senare rätt olika, några regelrätta förintelseläger kan SS-männen som kom till Luleå inte ha arbetat inom, eftersom sådana ännu inte existerade 1940.
När tyskarna klivit ombord på tåget som skulle föra dem till nordnorska Narvik rullade de först in på Luleås järnvägs-station och anmärkte senare i ett kompaniblad: ”Man ville ju se något av Sverige. Redan på Luleås järnvägsstation fick vi en syn som hette duga. En tät kedja av vakter hade dragits samman. Gevären redo, handgranaterna rätt krigiskt instoppade i bäl-tet och stålhjälmarna på sned på samma sätt som de engelska Tommies bar sina. ”
Samma dag, den 4 oktober, klockan 15.30 stannade tåget till vid den lilla gränsorten med namnet Riksgränsen och den svenske tågvakten klev av. Någon timme senare var man framme i Narvik. Slutdestinationen, det otillgängliga Vardö i Norges nordöstligaste hörn, nådde man först nästan två veckor senare.
När ”Kirkenes” följande sommar sattes in mot Murmansk i Sovjetunionen hade det bytt namn till SS-infanteriregemente 9, något senare fick det även ett nytt namn, ”Thule”, som enligt
Himmlers tro var det nordliga urhemmet för den ariska rasen. I slutet av 1941 inlemmades en del personal i division ”Nord” varefter återstoden av ”Thule” skickades till östfronten söder om Leningrad och tillfördes division ”Totenkopf ”, där det slu-tade sina dagar.
Genom ett ödets ironi finns två män som varit furirer på luftvärnsregementet i Luleå (Lv7) med på den enda kända bil-den av svenska frivilliga tillsammans med Heinrich Himmler. Luleå-furirerna är tredje respektive fjärde soldat från höger. Den som syns bäst är tredje mannen, Karl Ågrahn, som en tid var vid Totenkopfdivisionen och därmed kan ha tjänstgjort tillsammans med någon av de tyskar som transiterades genom Luleå 1940. Nästan helt skymd av Ågrahn står Walter Nilsson, som tillsammans med Ågrahn deserterat från Lv 7.
Walter Nilsson, som var född i Boden, stupade 1944 som plutonchef i SS-divisionen ”Nordland”. Karl Ågrahn, ur-sprungligen från Lycksele, lyckades däremot både desertera en andra gång – i Kroatien 1943 – och överleva detta, möjligen tack vare ett personligt ingripande från Heinrich Himmler. Var det månne en referens till att de träffats och avbildats till-sammans som avgjorde saken?
Man kan väl även spekulera i att Nilsson och Ågrahn varit med och vaktat Luleås hamn eller järnvägstation under SS-transiteringen 1940. Eller att de åtminstone hade kamrater på Lv 7 som varit med och berättat för dem om den i medierna helt nedtystade händelsen
Totenkopfdivisionens sköldemblem.
Denna bild från sommaren 2011 är tagen sannolikt precis där Totenkopfbataljonen anlände och lastades om till ett SJ-tåg. Det är Luleås domkyrka man ser. foto: lars gyllenhaal
3
En tidigare aldrig publicerad bild som visar soldater ur 9. SS-infanteriregementet vid ishavskusten 1941. Flera på bilden kan alltså ha varit med om transiteringen genom Norrbotten hösten 1940. Man kan notera tundraterrängen och ”snusk-burkarna”. bildkälla: erich körner
Mycket om andra världskriget och Tredje riket återstår att klarlägga. Vill du veta mer om Tredje riket är boken Tredje ri-ket från uppgång till fall ett viktigt referensverk. Du får boken för 0 kronor när du blir medlem i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. Värde ca 298 kr.
Gå in på www.krigsmyter.nu/tredjeriket för att läsa mer.
Heinrich Himmler hälsar på svenska och estlandssvenska frivilliga. Luleå-furirerna är tredje respektive fjärde soldat från höger. Den som syns bäst är tredje mannen, Karl Ågrahn, som en tid tjänstgjorde vid Totenkopfdivisionen. Nästan helt skymd av Ågrahn står Walter Nilsson, som tillsammans med Ågrahn deserterat från Lv 7 i Luleå. bildkälla: martin månsson
Jakten på sanningen
Som styresman för Sveriges största intresseforum för militärhistoria – S
venskt Mi-
litärhistoriskt Bibliotek – upphör jag aldrig att förvånas. Mycket överr
askande ny
fakta om andra världskrigets förlopp har kommit fram under de senaste år
en. Tack
vare öppnandet av tidigare stängda krigsarkiv har större möjligheter för
efterforsk-
ningar skapats. Och en lång rad av nyfunna skeenden och sammanhang – som
skiljer sig
från den allmänna uppfattningen – förts fram i ljuset!
Jakten på sanningen pågår ständigt. När jag läser den militärhistoriske
författaren
Lars Gyllenhaals artikel känner jag därför stor tilltro till den fortsat
ta militär-
historiska forskningen. Nya upptäckter görs och historien omstöps. Allt
för att sy-
nen på vår samtid inte ska grunda sig på en felaktig historieskrivning!
Som militär-
historiskt intresserad har du därmed en viktig uppgift att fylla. Genom
att sprida
de nya kunskaperna hjälper du till att motverka den historielösa trenden
som fått
ett allt större fäste i vårt samhälle.
Det andra världskriget var en omtumlande tid i världshistorien. Gränser
ritades om
och miljontals människor avled i kriget mellan axelmakternas och de alli
erade. Få
krig är så mytomspunna som just det som påbörjades när Nazi-Tyskland inv
aderade Po-
len 1939. Men hur ska vi någonsin kunna förstå krigets uppkomst, förlopp
och konse-
kvenser i det myller av böcker och artiklar som skrivs?
Om du vill veta mer om Tredje riket och andra världskriget kan jag varmt
rekommen-
dera det välskrivna praktverket Tredje riket från uppgång till fall. Frå
gorna om
krigets uppkomst är många och boken besvarar dem – en efter en. Vilken t
ysk gene-
ralfältmarskalk undrade om ”man inte kunde hänga det svinet Goebbels”, o
ch vem var
mannen bakom den så kallade ”Bogergungan”i Auschwitz tortyrkammare? Vart
tog Mar-
tin Bormann vägen i krigets slutskede, och varför kunde han dödförklaras
först den
11 april 1973? Hur behandlades Sepp Dietrich av de allierade efter kapit
ulationen,
och vilken hög tysk officer varnade Nederländerna för det förestående ty
ska
blixtanfallet 1940? Verket rymmer hela 1 500 artiklar, trettio kartor oc
h hundrata-
let fotografier och är ett absolut måste i bokhyllan hos
den som intresserar sig för andra världskriget.
Nu har du chansen att få boken för 0 kr när du går med i
Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks militärhistoriska
gemenskap (värde ca 298 kr). Som medlem i SMB får du även
det uppskattade och fullmatade militärhistoriska magasi-
nen Pennan & Svärdet sänd till dig fjorton gånger per år
helt kostnadsfritt (värde av ca 588 kr). Tveka inte – se
till att alltid ha tillgång till det senaste inom mili-
tärhistoria! Ingen medlemsavgift och inget köptvång som
medlem i SMB. Gå in på www.krigsmyter.nu/tredjeriket för
att läsa mer.
Välkommen till en bokklubb som är så
mycket mer än bara böcker.
Per-Anders Lundström,
styresman för SMB
+