Antikens litteratur

* Tänkesättet bestämmer hur författarna skriver

* Tillgång till papper (vellum eller papyrus), kostnader, tid att skriva

* Författarna skrev om mysterier i kosmos och i livet

* Författarna är på väg mot en grekisk rationalism:

- de första verken om logik och filosofi- de första historiska verken- de första försöken att rationellt förklara världen

* Antikens hedniska världsbild: - andar styr kosmos - människor och gudar är ödesbestämda - människan kan inte kontrollera sitt liv - gudar kan inte kontrollera sina liv

* Grekisk rationalism förändrar detta

*Grekisk rationalism styrde litteraturen till att skildra människan och hennes val

*Författarna slutade skildra gudarna och vad människan kunde göra för att behaga dem

*Historia handlar om vad människor kan göra för att förändra sig och sin värld

*Grekiska språket är viktigt för skrifterna: - enkelt uppbyggt, baserat på geometri - ganska få ord jämfört med romanska språk och engelska - olika ord för komplicerade betydelser, t ex mer än 14 ord för “älska” - moderna språk använder nyanseringar mer än grekiska

*Grekiska är ett orientaliskt språk: - mnemoniskt, kräver minnesteknik, texten ska endast väcka minnet (liksom Torans text) - ingen interpunktion, inga meningar - inga stycken, inga mellanrum

* Vår latinska interpunktion kom ca 1000 eKr

*En “grammataeus” skrev ner din text efter din diktion efter att han memorerat ditt tal - texten är endast ett minnesdokument för nytt muntligt framförande. Stavning spelar ingen roll, allt handlar om ljud.

* Ingen författare i GT eller NT skriver själv, de dikterar för en skrivare, en grammataeus.

* Det grekiska språket kommer ur en viss världsbild: - gudarna har med allt att göra - världen är en skräckinjagande plats - världen måste definieras dualistiskt i termer av heligt och vardagligt, heligt och profant

*Dualistiskt språk: - agape/phileo = endast gudar kan göra det ena, människor det andra - chronos/pathos = öde för gudar, öde för människor - apostolos/presbeia = sändebud* det gäller att behaga gudarna eller ta emot bestraffning

* Antikens mysteriereligion: - pilgrimsfärder och festivalen krävdes - musik, alkohol, sex (med slavar och prostituerade) - män och kvinnor har inte samma religion - sex är endast fysiskt, religionen berörs inte - sex blandades in i allt annat, dominans, kraft, nästan som en sjukdom

* Offer är gåvor till gudarna* Offren ska leda fram till att gudarna visar mysteriet - som är obeskrivbart* Exstas och profetior kunde uttrycka mysteriet* Grekisk mysteriereligion är orientalisk: - inriktad på exstas - sex är centralt, rikt finansierad (Korint)

* Tydlig skillnad mellan litteratur som är:

1 narrativ - historisk, t ex Herodotos 2 profetisk - citatuppbyggd, t ex de sokratiska dialogerna, alla ställen i GT där “Och Herren sade:...” eller NT där Jesus inleder: “Ni har hört...men jag säger er....”

* Jämförelse mellan språk och texter: - Svenska: Introduktion - Avhandling/diskussion - Slutsats - Hebreiska: Parallellism mellan Synopsis - Avhandling/diskussion - t ex 2 skapelse- berättelser i Genesis - Grekiska: logiska argument för ett slutmål - Avhandling. Logos till telos (NT skrevs så)

* Aesopos fabler: logos till telos - moralismerna lades senare till av romarna) - grekerna menade att moralen finns i argumenten själva - grekerna menade att resan är viktigare än slutet på berättelsen

* NT’s författare skrev - första person som perspektiv - omedelbara händelser - krav på citatuppbyggnad - berättade krävs för kontexten - alla citat är logos till telos i sin struktur - avvikelse: det gnostiska Tomasevangeliet har ingen kontext

*NT är nyskapande genom - alla citat av Jesus är små avhandlingar i en berättelsekontext, “narrativ diskurs” - förstaperson som perspektiv - omedelbara händelser, inte typexempel (helt ointressant för de grekiska författarna)* Ny litteraturhistorisk genre: diskurser sammanhållna av unika berättelser

*Vad vi INTE ser i grekisk litteratur: - perifera detaljer - sidoförklaringar - multipla storylines - varje liten detalj är en del av det hela - ordrika och onödiga beskrivningar - varje enskilt ord riktat mot telos

*NT är skrivet som logos till telos: - allt finns i en kontext för att få oss att förstå något, allt sitter ihop - ingenting kan brytas ur och göras till en enskild devis eller motto - utanför sin logos till telos - kontext är allting meningslöst

*Historiska skrifter kräver balans mellan det som sägs och det som sker i världen. Objektiviteten kan ifrågasättas.

* Logos till telos är inte historiskt utan en form av organiserad diskurs, medvetet skriven för att driva fram en viss förståelse. Objektiviteten kan inte ifrågasättas.

*Grekiskt litteratur är olik vår moderna

* Fokus är att få fram en förståelse, ett telos

* Vi kan inte analysera grekiskt litteratur på något annat sätt

*Grekiskt litteratur är olik vår moderna

* Fokus är att få fram en förståelse, ett telos

* Vi kan inte analysera grekiskt litteratur på något annat sätt