Astrid Brozén VT 2020

Institutionen för arkeologi och antik historia

Det var en gång en grotta- om hästarna från Stora Förvar

Astrid Brozén

Kandidatuppsats 15 hp i Osteologi

VT 2020

Handledare: Gustav Malmborg

Bihandledare: Paul Wallin

Astrid Brozén VT 2020

Abstract

Brozén, A. 2020. Det var en gång en grotta… Om hästarna från Stora Förvar.

Brozén, A. 2020. There once was a cave… Concerning the horses of Stora Förvar.

Humanity has long lived alongside a variety of animals. We have eaten their flesh, utilized their bones for tools and trinkets and learned to care for and appreciate them. When animal remains are ignored or left out in archaeological research, a large part of our common history is left untold. This is especially true in the case of the cave Stora Förvar on Stora Karlsö outside the west coast of Gotland. The cave was first excavated in 1888–1893 by Lars Kolmodin and Hjalmar Stolpe. Their excavations left behind a little more than two metric tonnes of animal bones of various species which since then have not been thoroughly analysed. The equine remains have barely been touched at all. The purpose of this essay is therefore to create an overview of the horse population from inside the cave and determine in what manner they were used by the humans. In order to do so the author will utilise a microarchaeological approach along with ritual theory. Through an osteological analysis combined with literary studies the equine remains and their uses are discussed. Hopefully, this work will add another piece to the puzzle that is Stora Förvar.

Keywords: Hästar, Stora Karlsö, Stora Förvar, animalosteologi, Equus

Kandidatuppsats i Arkeologi med inriktning mot osteologi 15 hp. Handledare: Gustav Malmborg. Bihandledare: Paul Wallin. Ventilerad och godkänd 2020-06-15

© Astrid Brozén

Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramérgatan 3, 621 67 Visby, Sweden

Tack

Till mina handledare Adjunkt Gustav Malmborg för stöd och uppmuntran genom den osteologiska analysen såväl som hela utbildningen och Docent Paul Wallin för hjälp och stöd under skrivprocessens gång.

Till Nathalie Bärgman fil. Master i arkeologi, för råd och vägledning med såväl litteratur som analys. Din expertis har varit ovärderlig.

Till förste antikvarie för osteologi Johnny Karlsson vid Stockholms Historiska Museum för navigeringshjälp i de digitala arkiven.

Till personalen på Svahnströmska arkivet och Almedalsbiblioteket. Utan er hade detta arbete blivit mycket kortare.

Astrid Brozén VT 2020

Innehåll

1. Inledning ...................................................................................................................................... 5

1.1 Syfte och frågeställningar .......................................................................................................... 5

1.2 Teori ........................................................................................................................................... 5

1.2.1 Mikroarkeologi .................................................................................................................... 5

1.2.2 Ritualteori och offerbegreppet .............................................................................................. 6

1.3 Metod ......................................................................................................................................... 6

1.3.1 Ålder ................................................................................................................................... 7

1.3.2 Kön ..................................................................................................................................... 7

1.3.3 Mankhöjd ............................................................................................................................ 7

1.3.4 Patologi ............................................................................................................................... 7

1.3.5 MNI..................................................................................................................................... 7

1.4 Material ...................................................................................................................................... 8

1.5 Avgränsning ............................................................................................................................... 8

1.6 Källkritik .................................................................................................................................... 8

2. Tidigare forskning ....................................................................................................................... 10

2.1 Stora Förvar ............................................................................................................................. 10

2.2 Grävningarna 1888–1993 ......................................................................................................... 10

2.3 Grävningarna 1973–1981 ......................................................................................................... 12

2.4 Grävning 2014.......................................................................................................................... 12

2.5 Dateringar ................................................................................................................................ 13

2.6 Hästforskning........................................................................................................................... 13

2.7 Hästen i naturen ...................................................................................................................... 14

2.8 Hästen och människan ............................................................................................................. 14

3. Osteologisk analys ...................................................................................................................... 16

3.1 Begrepp och förkortningar ....................................................................................................... 16

3.2 Sjukliga förändringar............................................................................................................... 17

3.3 Trauma .................................................................................................................................... 17

3.3.1 Skärspår ............................................................................................................................. 18

3.3.2 Huggmärken ...................................................................................................................... 18

3.3.3 Frakturer ............................................................................................................................ 19

3.3.4 Eldpåverkan ....................................................................................................................... 20

4. Resultat av osteologisk analys ..................................................................................................... 21

4.1 Ålder......................................................................................................................................... 21

4.2 Kön ........................................................................................................................................... 22

4.3 Mankhöjd ................................................................................................................................. 22

4.4 MNI .......................................................................................................................................... 23

4.5 Fördelning i parcellerna .......................................................................................................... 23

5. Diskussion .................................................................................................................................. 25

5.1 Slutsatser .................................................................................................................................. 29

5.1.1 Hur såg populationen ut? En osteologisk undersökning av individantal, mankhöjd, kön, ålder

samt patologiska förändringar. ............................................................................................. 29

5.1.2 Kan hästarnas olika roller urskiljas? Var de födodjur, offer, bruksdjur eller husdjur? .......... 29

5.1.3 Varför låg hästarnas kvarlevor i grottan? Har hästarna självmant gått undan för att dö i

grottan tillsammans med alla andra arter (inklusive människor) eller har de medvetet

deponerats av människor? .................................................................................................... 30

5.1.4 Kan hästbenen belysa Stora Förvars möjliga användningsområden? ................................... 30

6. Sammanfattning .......................................................................................................................... 31

7. Källförteckning ........................................................................................................................... 32

7.1 Tryckta källor ........................................................................................................................... 32

7.2 Meddelanden ............................................................................................................................ 33

7.3 Figurförteckning ...................................................................................................................... 33

8. Bilaga 1: Benlista ........................................................................................................................ 34

5

1. Inledning

1.1 Syfte och frågeställningar

Utanför Gotlands västkust ligger två mindre öar; Lilla och Stora Karlsö vars förhållandevis begränsade yta inhyser en stor mängd arkeologiska lämningar. En av dessa lämningar är kulturlagren inuti grottan Stora Förvar på Stora Karlsö vilka grävdes ut för första gången 1888 - 1893 av Lars Kolmodin och Hjalmar Stolpe. Under dessa utgrävningar omhändertogs en stor mängd keramik, artefakter samt djurben från olika arter. Dessvärre avled både Stolpe och Kolmodin innan de hann publicera sina resultat, även Adolf Pira vars uppdrag var att analysera det osteologiska materialet avled innan arbetet var slutfört (Schnittger & Rydh 1940: 3f). Benen tillhörande häst (equus caballus) har sedan dess i stort sett legat orörda bortsett från ett fåtal dateringar samt ytliga analyser. Problematiken i detta arbete är därför tydlig; dokumentationen av benen samt den ursprungliga utgrävningen är bristfälliga och innehåller luckor som inte fyllts i av senare forskning. Hästen är viktig att analysera då den ej innehar samma betydelse som andra hus- eller födodjur. Hästen har en lång historia av att beundras, dyrkas och avbildas. Sällan har hästen enbart ett användningsområde och dess närvaro i detta material innebär att en stor del av Stora Förvars historia ej blivit berättad. På grund av ovan nämnda problematik samt brist på tidigare analyser syftar denna uppsats till att få en överblick över hästpopulationen inne i Stora Förvar. För att uppfylla uppsatsens syfte har följande frågeställningar valts;

• Hur såg populationen ut? En osteologisk undersökning av individantal, mankhöjd, kön, ålder samt patologiska förändringar.

• Kan hästarnas olika användningsområden urskiljas? Var de födodjur, offer, bruksdjur eller husdjur?

• Varför låg hästarnas kvarlevor i grottan? Har hästarna självmant gått undan för att dö i grottan eller har de medvetet deponerats av människor?

• Kan hästbenen belysa Stora Förvars möjliga användningsområden?

1.2 Teori

1.2.1 Mikroarkeologi

Detta arbete kommer att baseras på Fredrik Fahlanders mikroarkeologiska teorigrund. Mikroarkeologi grundas delvis som så många andra i Bourdieus handlingsteori, då Fahlander presenterar denna teori på ett mer allmänt åtkomligt sätt har författaren valt att enbart använda sig av denne. I sin text förklarar Fahlander (2003: 7f; 15) att mikroarkeologi ger en generell utblick, terminologi och verktyg för att kunna analysera social praktik. Mikroarkeologi är alltså inte bara en teori utan också en metod för att analysera till exempel materiell kultur. Fahlander (2003: 15f) menar att sociohistoriska fenomen såsom materiella lämningar av handlingar inte skapas slumpmässigt, utan är resultat av social praktik eller handlingar vilka sedan förvrids över tid. Mikroarkeologins teori grundas i strävan att förena tankesätt, metoder

6

samt utövande oberoende av dess ursprung. Vidare är syftet med mikro-prefixet att synliggöra relationer mellan kedjor av händelser samt återupprepade handlingar. Analyser av enskilda och upprepade handlingar sker därmed genom förhållandet mellan det särskilda och det generella. Genom detta fokus på den utövade handlingen snarare än tanken bakom eller upplevelsen av handlingen behöver inte mikroarkeologiska analyser definiera abstrakta idéer av sociala kontexter såsom kultur, samhälle eller etniska grupper (Fahlander 2003: 16f). Genom att använda denna teoretiska utgångspunkt hoppas författaren kunna synliggöra i vilka handlingar hästen deltagit utan att fastna för mycket i tidigare diskussioner om Stora Förvars användning och betydelse.

1.2.2 Ritualteori och offerbegreppet

Begreppen ritual och offer behöver definieras och förklaras då kvarlevor av häst ofta hamnar i en särskild kategori och gärna tillskrivs bemärkelsen offer. Ritualteorin som används här baseras på en sammanställning av Åsa Berggren i hennes avhandling där Berggren undersöker begreppen offer och ritual genom ett handlingsteoretiskt perspektiv. På svenska används endast termen offer medan andra språk nyttjar fler ord på ett mer nyanserat sätt, med olika termer som gör skillnad på sakrala och profana offer. Svenskan använder enbart det bredare begreppet offer med ett syftande prefix såsom löftesoffer eller blodsoffer då meningen bakom ska tydliggöras. Detta språkbruk menar Berggren (2010: 45ff) kan göra att en skillnad ej behöver göras mellan profant och sakralt vilket underlättar den analytiska processen.

I samband med begreppet offer brukas även begreppet ritual, vilket inom arkeologin vanligtvis definieras genom att en handling uppfyller ett antal kriterier, exempelvis genom begreppen repetition, formalism och beständighet (Berggren 2010: 99f). Vidare nämner Berggren problematiken kring ritualbegreppet som slasktratt för det som ej kan förstås eller definieras i fungerande termer, något som enligt Berggren kritiserats inom arkeologin. Berggren (2010: 101–103) skriver att problematiken kring begreppet ritual bottnar i att tanke och handling separeras där handlingen ses som uttryck för en tanke. Kan lösningen finnas i att definiera om begreppet ritual för att istället lägga fokus på handlingen och sätta tanken bakom i sekundärt fokus? I material där inga skrifter som uttrycker dåtidens tankar bevarats kan arkeologers tolkningar aldrig beskrivas som säkra, i dessa fall är det mer givande att konstatera att en handling utförts på en plats och att utifrån ett mikroarkeologiskt perspektiv senare identifiera eventuella mönster. I detta arbete används Berggrens term ”ritualisering” för att undersöka huruvida hästarna varit en del av kulturella strategier som använts för att urskilja handlingar från varandra. Ritualisering beskriver Berggren (2010: 369–377) som en formaliserad handling där människor agerar efter etablerade mönster vilka kan synas i ett material. Ritualisering innebär att handlingar skiljs ut från mängden och denna urskiljning kan synas materiellt. Skapandet av rumsliga strukturer kan vara en vanlig ritualiseringsstrategi, medan specifika rumsliga förhållanden inte är en del av ritual. Olika miljöer leder till olika ritualiseringar av handlingar. Ritualisering kan, men måste inte innebära att handlingen hade att göra med religion. Ritualer kan vara både sakrala och profana och den skillnaden är inte alltid relevant. Ritualisering är kontextbundet och måste därför alltid definieras specifikt då generella definitioner blir oanvändbara. Slutligen menar Berggren (2010: 369–377) att ritualisering bör betraktas som meningsskapande istället för meningsbärande i och med att ritualiseringens urskillnadsstrategier lämnar spår och skiljer ritualiserade handlingar från andra handlingar i ett arkeologiskt material.

1.3 Metod

Den osteologiska analysen har utförts i det Osteologiska laboratoriet vid Campus Gotland, Uppsala universitet. Identifieringen av benen har genomförts med hjälp av referensmaterialet som för häst består av hela obrända ben. De analyserade benen har förts in i en exceldatabas (se bilaga 1) och organiserats efter olika kategorier. Den osteologiska analysen tar stöd av

7

metriska metoder för att ge en indikation av individernas fördelning gällande kön, ålder, storlek samt allmän hälsa. Uppdelning av ben i tabellen baseras på Malmborg (2004). Standardiserade mått är tagna efter Von den Driesch (1976).

1.3.1 Ålder

Åldersbedömning utförs enligt Silver (1969), Budras (2012) samt Habelmehl (1975). Åldersbedömningen baseras dels på graden av fusionering på hästens olika ben enligt Silver (1969), Budras (2012) samt Habermehl (1975) för att skapa en generell uppskattning av populationens ålder. Graden av fusionering är bedömd enligt skalan O (open- ej fusionerad), C (closing- pågående fusionering) till F (fused- fusionerad). Specifika åldersbedömningar utförs främst med hjälp av graden av tandslitage enligt Habermehl (1975) vars metod täcker både framtändernas (incisiv) och kindtändernas (premolar, molar) slitage se fig. 1.

Figur 1. Tabell över kindtändernas längd vid specifika åldrar. Ur Habermehl 1975: 47.

1.3.2 Kön

Könsbedömning genomförs enligt Budras (2012) på bäckenet då detta är den mest definitiva metoden för att avgöra kön. En generell uppskattning av kön kan fås genom förekomsten av premolar ett (vargtanden) i överkäken (os maxilla) som främst förekommer hos hingstar. Denna tand är dock inkonsekvent och även ston kan ha denna tand.

1.3.3 Mankhöjd

Mankhöjdsberäkning är gjord enligt Johnstone (2004: 156). Johnstones metod för mankhöjdsberäkning är baserad på reviderade formler från Kiesewalter (1888) och Vitt (1952) då de ursprungliga formlerna var uträknade på monterade skelett och därmed inte tog hänsyn till ligament, brosk och annan mjukvävnad.

1.3.4 Patologi

Tecken på sjukliga förändringar eller yttre påverkan dokumenteras under analysens gång. Beskrivningar och definitioner av olika patologier baseras på Bartosiewicz & Gal (2013), Fisher Jr (1995) och Binford (1981).

1.3.5 MNI

Utförs genom att räkna flest antal ben av samma sort och sida för att ge en uppskattning av

8

minsta antal individer efter Lyman (1994).

1.4 Material

Uppsatsens material består av 181,547 kg ben fördelat på 18 lådor, av detta har drygt 32 kg fördelat på 455 ben analyserats. Materialet härrör från utgrävningarna 1889–1893 med motsvarande inventarienummer. En del av materialet återupptäcktes under en omorganisation på SHM (Stockholms Historiska Museum) 2009. Då benens ursprungliga kontext inuti Stora Förvar ej kunde avgöras fick de inventarienumret 34889 (Johnny Karlsson, skriftlig korrespondens 2020-03-24). De lådor som analyserats för uppsatsen är enbart en liten del av det osteologiska material som grävdes ut under 1800-talet och är endast de med registrerat innehåll av häst. Överlag är materialet mycket välbevarat och de flesta benen verkar vara opåverkade sedan de deponerats. Ett antal påsar avviker dock från normen då de legat närmare grottans mynning eller rent av utanför grottan då benen bär spår av rötter och är påverkade av jord och insekter. Större delen av materialet är opåverkat av eld med ett fåtal undantag som delvis är brända. Häst identifierades i de flesta parceller (se Tabell 1) och påträffades under samtliga utgrävningar utom år 1888.

Tabell 1. Översikt av fördelningen av de analyserade benen.

Utgrävningsår Inventarienummer Antal

Vikt

(g) Procent (vikt)

1888 8473 0 0 0

1889 8678 9 270 0,7

1890 8764 12 959 3

1891 8983 47 2034 6

1892 14344 199 10 059 31

1893 14345 2 150 0,4

Okänt 34889 186 19 375 59

Summa

455 32 847 100

1.5 Avgränsning

Undersökningen begränsas rumsligt till Stora Karlsö som plats med Stora Förvar i fokus. En avgränsning sker därtill genom att fokusera på tidsperioden mellan yngre stenålder- cirka 4000 f.kr- till yngre järnålder 1050 e.Kr. På grund av materialets storlek och varierande grad av organisation kommer ett urval att göras. Ur de påsar vars innehåll är blandat kommer tre till fem ben att analyseras, ur de påsar som enbart eller till största del innehåller häst kommer samtliga ben att analyseras. Slutligen kommer undersökningen att sätta hästen i fokus, människan kommer enbart diskuteras i relation till hästen då de interagerat tillsammans på ett sådant sätt att spår lämnats på benen.

1.6 Källkritik

Redan under Stolpe och Kolmodins grävningar syns den problematik som präglar detta material. För det första har grottan använts under lång tid vilket lett till ojämna kulturlager och en sluttande markyta. Detta faktum gör att fynd från samma skikt men olika avdelningar (= parceller) av grottan kan ha legat på helt olika djup (se fig. 5), därmed försvåras tolkningen av materialet (Schnittger & Rydh 1940:19; Knape & Ericson 1984: 172). För det andra utfördes dokumentationen av grävningarna på ett sätt som är svårt att förstå utan Stolpe och

9

Kolmodins tolkningar vilka då Rydh författade rapporten endast fanns i form av lösa anteckningar från grävningarna. Exempelvis infördes inte parcellsystemet förrän grävningen 1891, två år efter att den påbörjats och tidigare uppmärkta fynd märktes om (Knape & Ericson 1984: 170f). För det tredje avled både Kolmodin och Stolpe dessvärre år 1905 innan de hann analysera eller skriva en rapport, detta föll istället på Bror Schnittger på uppdrag av Vitterhetsakademin. Liksom sina företrädare avled Schnittger år 1924 innan dennes arbete var slutfört vilket ledde till att rapporten till slut skrevs av Schnittgers maka Hanna Rydh år 1939 nära 50 år efter att utgrävningarna genomförts. De osteologiska analyserna utfördes i början av 1920-talet av Adolf Pira, dessvärre avled även han är 1924 innan arbetet var slutfört (Schnittger & Rydh 1940: 3f). Inga utförliga analyser har i skrivande stund utförts på benen tillhörande häst, på grund av detta har hästbenen i senare arbeten exkluderats ur analyserna.

Vidare undersöks enbart en del av grottans hela material då endast de förvaringspåsar med registrerat innehåll av häst skickats till Gotland (Johnny Karlsson skriftlig korrespondens. 2020-04-14). Där finns alltså en risk att ben uteslutits ur det urval som författaren haft att tillgå, därtill har identifieringen av hästbenen skett med hjälp av Campus Gotlands referenssamling vars uppsättning hästben härrör från två moderna halvblod vilka är mycket större än de hästar som funnits i grottan (Nathalie Bärgman muntligt medd. 2020-03-26). Författaren har valt att analysera ben som med säkerhet kan bestämmas till häst, därav kan ben ha exkluderats ur analysen. Värt att nämna är dock att häst och nötkreatur (bos taurus) i materialet är väldigt lika i storlek samt vad det gäller en del ben vilket kan ha gjort att ben från nötkreatur kan ha ingått i denna analys av misstag. De ben som bevaras bäst och är lättast att identifiera är hand- och fotrotsben (manus/ pedis) samt tänder, då de bevaras bättre än större ben. På grund av detta kan en möjlig överrepresentation av dessa skelettdelar synas i analysen, både på grund av författarens förmåga att urskilja häst från det övriga materialet men även på grund av benens tidigare organisation.

Även de senare undersökningarna präglas av liknande problematik som grävningarna från 1800-talet. År 1973 genomfördes en mindre provgrävning i parcellerna BII och C som en del av RAGU, dessvärre publicerades ej rapporten förrän år 2008 vilket gör att informationen återigen till större del är en utomståendes tolkning av anteckningar och annat material från utgrävningen då rapporten författades av Jenny Örjestad som ej var delaktig i grävningarna i samarbete med Elisabeth Almgren-Aiken. Viss svårighet kopplas även till de metoder som finns tillhanda, särskilt vid könsbedömning. I denna analys sker könsbedömning primärt via den första premolarens förekomst eller avsaknad, där en premolar ett antas tillhöra hingst trots att tanden kan förekomma hos båda könen, eller inte alls.

10

2. Tidigare forskning

2.1 Stora Förvar

Grottan Stora Förvar är belägen i Norderhamnsområdet på Stora Karlsös norra sida (se fig. 2). Stora Karlsö ligger cirka 6,5 km utanför Gotlands västkust med en yta på 2,5 km2 tillhörande Eksta socken (Rydh 1931: 11). Delar av Stora Förvar har grävts ut i tre omgångar, först på 1890-talet av Lars Kolmodin och Hjalmar Stolpe, sedan på 1970-talet av Bertil Almgren och Elisabeth Almgren-Aiken och senast av Ny Björn Gustavsson år 2014. Mellan grävningarna har det omhändertagna materialet använts i olika projekt och forskningssyften, exempelvis av Christian Lindqvist och Göran Possnert på 1990-talet i samband med ett dateringsprojekt. Övriga platser på Stora Karlsö har också grävts ut ett flertal gånger och överlag är ön relativt väl undersökt. Dateringar visar att grottan Stora Förvar använts av människor sedan 7500 f.Kr. och många teorier har framlagts angående grottans (såväl som öns) syfte (Lindqvist & Possnert 1997: 35).

Figur 2. Karta över Stora Karlsö ur Schnittger & Rydh 1940: 10

2.2 Grävningarna 1888–1993

Sommaren 1888 påbörjades utgrävningen i Stora Förvar av Lars Kolmodin i form av en provgrävning. Kolmodin grävde i två omgångar under två till tre dagar per tillfälle i en provgrop vid grottans mynning kallad parcell ett, vilken senare benämndes parcell D samt två

11

mindre gropar längre in i grottan (parcell två, senare kallad parcell G) se fig. 4. Kolmodin grävde ner till 3,2 meters djup och påträffade ben från både människa och djur, keramik samt redskap i ben. Föremålen från 1888 års grävning fick inventarienummer 8473 (Schnittger & Rydh 1940: 20ff; 30).

Tack vare Kolmodins lyckade resultat sommaren 1888 fick denne på uppdrag av Vitterhetsakademin sommaren 1889 fortsätta arbetet, även då i grottans mynning, parcell D samt parcell G längre in i grottan, se fig. 4. Inventarienumret för 1889 års grävning är 8678 (Schnittger & Rydh 1940: 22; 31). Även 1890 förlades arbetet i parcell D. Därtill undersöktes kulturlagret utanför grottan (parcell A, se fig. 4) för att kunna avlägsna den undersökta jorden från grottans inre. Föremålen från 1890 har inventarienummer 8764 (Schnittger & Rydh 1940: 23; 37). 1891 anslöt sig Hjalmar Stolpe till Kolmodins grävning. Kolmodin fullbordade grävningen av parcell D vartefter Stolpe och Kolmodin tillsammans grävde parcell E samt F. Inventarienummer för år 1891 är 8983 (Schnittger & Rydh 1940: 23; 42). Arbetet fortgick sommaren 1892 då Stolpe avslutade grävningen i parcell F skikt tio. Stolpe grävde även parcell G skikt fyra och nedåt samt parcell H medan Kolmodin grävde skikt ett till fem i parcell B (1). Föremålen från 1892 års utgrävning har inventarienummer 14344 (Schnittger & Rydh 1940: 28; 46f). Kolmodin avslutade sommaren 1893 grävningen av parcell B I skikt sex till elva där botten av avskrädeshögen nåddes. Även parcell I utgrävdes innan arbetet avslutades med parcell B II samt C fortfarande orörda, dessa två parceller tillhör det som benämnts som avskrädeshög utanför grottan. Detta års inventarienummer är 14345 (Schnittger & Rydh 1940: 28; 55). Allt uppgrävt material från dessa grävningar omhändertogs av SHM där de numera är arkiverade. Grävningarna åren 1888–1893 genomfördes genom att dela upp grottan i olika avdelningar- parceller- vilka benämns A – I (se fig. 4 och 5) vilka grävdes i skikt om 30 cm (se fig. 3). Totalt grävde Stolpe och Kolmodin ner till fyra meters djup. Detta system infördes efter Hjalmar Stolpes anslutning till grävningen år 1891 (Schnittger & Rydh 1940: 23; 32; 62).

Figur 3. Förklaring till parcellernas skiktdjup. Figur 4. Parcellritning över Stora Förvar ur Schnittger &

Ur Schnittger & Rydh 1940: 32 Rydh 1940: 23.

12

Figur 5. Längdsektion över Stora Förvar med parcellindelning samt originalhöjden av grottgolvet ur Schnittger

& Rydh 1940: 62

2.3 Grävningarna 1973–1981

Mellan åren 1973–1981 genomförde RAGU (Riksantikvarieämbetets gotlandsundersökningar) ett flertal arkeologiska undersökningar av fornlämningar i Norderhamnsområdet på Stora Karlsö. Under ledning av professor Bertil Almgren och fil.kand. Elisabeth Almgren-Aiken från Uppsala universitet utfördes en provundersökning av parcellerna B II och C (se fig. 4) vilka tidigare ej undersökts (Örjestad & Almgren-Aiken 2008: 5; 9). Norderhamnsundersökningens syfte var att undersöka möjliga boplatser i området medan syftet för provgrävningarna utanför Stora Förvar var att blottlägga de orörda kulturlager samt deras profiler och därmed avgöra hur intakta de var. Därtill skulle djupet på jordhögarna- bestående av den utkastade fyllningen från 1800-talets grävningar i grottan- kartläggas på en begränsad yta (Örjestad & Almgren-Aiken 2008: 35). Örjestad & Almgren-Aiken förklarar att merparten av grottans fyllning under grävningarna 1888–1893 placerades nordväst om parcellerna BII och C men att en del även hamnade ovanpå de två orörda parcellerna. Tack vare skillnaden i porositet kunde fyllningen från grottan skiljas åt från de orörda kulturlagren längre ner. Lagret av fyllning innehöll dessutom en större mängd fynd från olika tidsperioder vars originalkontext tyvärr är okänd, en mindre mängd gjutformsfragment påträffades vilka var av särskilt intresse (Örjestad & Almgren-Aiken 2008: 35f). Ben från häst identifierades i båda parcellerna. Elisabeth Almgren-Aiken (1979: 169ff) publicerade en kortare artikel i Gotländskt Arkiv där hon efter 1973-års grävning framlägger en teori om Stora Karlsö som tillfällig viloplats för skepp och deras besättningar på resan mellan Gotland och Öland. Almgren-Aiken baserar sitt resonemang på de småskaliga fynden av verktyg från metallhantverk samt benmaterialets utseende. Hon menar att benen från nötkreatur och får/ get är huggna i lagom storlek för medhavd matsäck vilket skulle antyda att slakt och styckning skett på annan ort. Baserat på fynden av ett romerskt mynt i silver samt bronsvikter och en ring i guld föreslår Almgren-Aiken att Stora Karlsö möjligtvis varit en frihamn under folkvandrings- och vikingatida handelsresor mellan Gotland och fastlandet. Detta argument menar Almgren-Aiken skulle stödjas av upptäckter av bostäder och förråd, vars husgrunder på 1970-talet ej hade identifierats (Almgren-Aiken 1979: 170f).

2.4 Grävning 2014

Följande de Almgrenska grävningarna på 1970-talet grävde Ny Björn Gustafsson i augusti 2014 sex rutor i parcellerna B II och C (Gustafsson 2015: 5–10). Syftet med Gustafssons undersökning var att öka kunskapen om det möjliga metallhantverk som kan ha bedrivits i grottan. Under grävningens gång noterades en omvänd kronologi där äldre fynd från stenålder identifierades nära ytan medan yngre fynd fanns längre ner, något som Gustafsson noterar

13

som självklart då han grävde i tidigare utschaktat material. Bland fynden återfanns 390 g hästben i ruta ett och fem; två tänder (dentes), ett skenben (tibia), en kota (vertebrae) samt ett strålben (radius). Gustafsson gör tolkningen att hästbenen härrör från en individ tillhörande vikingatid efter ett 14C-prov taget på skenbenet vilket visar en datering på 770–970 e.kr (Gustafsson 2015: 14f). Vidare presenterar Gustafsson upptäckten av en möjlig terasskant vilken gränsar mot parcell A. Terasskanten tillsammans med keramik, gjutfragment samt bearbetade ben föreslår Gustafsson är belägg för att Stora Förvar under 800-talet använts som hantverksplats med avgränsade områden för olika typer av hantverk. Varför just Stora Förvar valts ut för detta ändamål lämnar Gustafsson till framtida undersökningar (Gustafsson 2015: 14ff).

2.5 Dateringar

År1997 publicerade Christian Lindqvist och Göran Possnert resultaten av en undersökning rörande Stora Karlsös miljömässiga och ekologiska utveckling från 8500–800 BP i Remote Sensing vol. 1. (Lindqvist & Possnert 1997: 29). Undersökningens syfte var att datera människans invandring till Gotland samt förekomsten av olika vilda land- och havslevande djur. Dateringarna visar bland annat att människor använt Stora förvar så tidigt som 7500 f. Kr. Författarna noterar även ett uppehåll i användningen av grottan på cirka 2000 år alltså ungefär mellan 6200 f.Kr. och 4200 f.Kr. (Lindqvist & Possnert 1997: 35). Hästbenen från Stora Förvar som daterades härrör från yngre järnålder, medan hästben från Ire och Västerbjers daterats till mellanneolitikum. Lindqvist & Possnert (1997: 52; 68f) föreslår dock att de tidigare hästarna skulle vara importer från östeuropeiska hästkulturer då hästen inte blev ett vanligt domesticerat djur på Gotland förrän yngre järnålder. Lindqvist & Possnert (1997: 73,79) noterar även att häst förekommer i lager från senneolitikum/ tidig bronsålder (Parcell G:4) men även i parcell G:7–5. Författarna argumenterar dock för att dessa ben skulle vara inblandade från senare lager.

Datering av hästben utfördes dessutom i samband med Gustafssons utgrävning. Prov togs från ett skenben upphittat i ruta fem, lager ett (parcell B II) vilket gav en datering på 770–970 e.Kr. (Gustafsson 2015: 14; 31).

I skrivande stund arbetar Nathalie Bärgman med ett dateringsprojekt bland annat med hästarna ur Stora Förvar (Muntligt medd. 2020-03-26). Förhoppningsvis innebär dessa dateringar att frågan om Stora Förvars hästars ursprung kan besvaras.

2.6 Hästforskning

Studiet av hästar och hästkulturer är ett brokigt, interdisciplinärt forskningsområde. I detta område ingår artefaktstudier relaterat till såväl ridkonst som hantverk där hästens kropp och ben är materialet, även skriftliga och ikonografiska studier är vanligt förekommande då människan sedan 30 000 år tillbaka avbildat hästen i olika sammanhang. Se exempelvis grottmålningarna från Lascaux eller Niaux där hästens ben och leder blivit korrekt avbildade (Forrest 2016: 9–12). Inom etnologi och sociologi har studier utförts av de mänskliga samhällen som nyttjat hästar på olika sätt. Anneli Sundkvist är en av de ledande forskarna inom området häst i Sverige. I sin avhandling Hästarnas Land kombinerar hon arkeologi och hippologi för att ge en bild av de förhistoriska hästarna i sin egen rätt och inte bara deras utrustning. Sundkvist (2001: 11; 66) diskuterar hästrelaterad terminologi, hästens olika användningsområden samt forntidens hästhållning i en kartläggning av hästens olika sociala roller och menar att den förutom arbetsdjur och köttdjur haft en viktig roll som stridshäst och maktsymbol. Vidare redogör Sundkvist (2001: 220–223) för hästforskningens inriktning inom arkeologin vilken av uppenbara anledningar domineras av studier av hästutrustning vilka ofta

14

kompletteras med litterärt material, ikonografi och olika jämförelser av östliga ryttarfolk. I dessa undersökningar ligger människans handling och nyttjande av hästen i fokus. Sundkvist påpekar att en lucka finns i de aspekter som inte lämnar materiella spår såsom fodervanor. Den mer zoologiska och osteologiska forskningen fokuserar på hästarnas ålder, kön och storlek vars resultat ofta används i arkeologiska undersökningar om hästen i krig eller i “rituella” sammanhang. Detta gäller särskilt studiet av ryttarkonst. Många forskningsfält, inklusive arkeologin tillskriver gärna hästen rituell mening i vad som benämns offersammanhang då forskarna helt enkelt inte riktigt vet varför materialet deponerats där det har (Sundkvist 2001: 220–223). De senare årens utveckling inom DNA-forskning har gett stora möjligheter för kartläggning och undersökning av hästens ursprung, spridning och avelshistoria. Denna typ av forskning tillsammans med arkeologiska undersökningar visar att hästen och människan har haft ett förhållande under 30 000 år, men att hästen inte domesticerats förrän för mellan 4000–6000 år sedan (Bailey & Brooks 2013: 1–4).

2.7 Hästen i naturen

Sundkvist (2001: 37–39) förklarar att hästen i naturen lever i hjordar om ett antal ston (vuxna honor) med en dominant hingst (vuxen hane) och ett dominant sto som bestämmer vart hjorden skall beta. När hingstfölen blir könsmogna stöts de bort av ledarhingsten och skapar små ungkarlsband vilka följer efter etablerade flockar för att locka till sig ungston och bilda nya flockar eller ersätta ledarhingsten. Hingstbytet sker ganska ofta och förhindrar på så sätt inavel. Vilda hjordar har inga egentliga etablerade revir utan rör sig efter betet över stora områden vilka ändras allteftersom flockarna byter hingstar. Hästar är dräktiga i cirka elva månader och föder oftast ett föl. Nio dygn efter födsel går stoet genom en fertil period (brunst) och efter det ungefär var tredje vecka tills hon blir dräktig igen. Hästar blir beroende på miljö och fodertillgång könsmogna mellan ett och två års ålder eller senare. De flesta ston fölar första gången mellan tre till fyra års ålder och kan föda ett föl varje år fram till dess att de är i 20-årsåldern. Ponnyer tenderar att leva längre än stora hästar, uppemot 30 år. Hästar är specialiserade gräsätare men kan vid behov äta buskar, blommor, örter och mossa. De har små magsäckar och behöver därför äta lite men ofta och spenderar en stor del av dagen med att beta. Dagens hästar var från början stäpplevande och behöver ha ganska hårt underlag för att hovarna ska slitas ned naturligt då de växer konstant men kan anpassa sig till en variation av klimat (Sundkvist 2001: 39).

2.8 Hästen och människan

Gotlandsrussen som idag går på lösdrift på Lojsta hed är en liten ponnyras med mankhöjd mellan 110–130 cm. Russen är kända för att vara väldigt tåliga med hårda hovar som sällan behöver skötsel och som klarar sig bra i dåligt väder samt vid knapp tillgång på foder. Specifikt när gotlandsrussen kom till Gotland är för tillfället obestämt, men dateringar och DNA-forskning visar att en russliknande häst levt på Gotland under järnåldern (Sundkvist 2001: 58f). Sundkvist redogör bland annat för Sveriges tidigare tamhästar, där förklarar hon att de tidigaste tamhästarna har ett antal gemensamma drag. De är generellt sett små i storleken men mycket viktbärande och klarar av en vuxen ryttare och har även använts som brukshästar. Dessa tamhästar var väl anpassade till Nordens kalla klimat med ett stabilt temperament som likt gotlandsrussen överlever på liten mängd foder. Sundkvist avslutar resonemanget med att dessa hästars lättskötthet möjliggjort såväl små- som storskalig hästhållning utan en större mängd resurser (Sundkvist 2001: 63f).

Vidare beskriver Sundkvist (2001: 67) hästens deltagande i religiösa måltider, där kroppen förtärs medan skinn, huvud, ben och svans pålas upp som gest till gudarna. Hästar som offras valdes enligt Sundkvist för sitt symboliska värde, det var alltså inte viktigt att de var fullt friska vilket syns då många offrade hästar uppvisar spår av exempelvis spatt. Även

15

Ylva Telldahl (2012: 42f) diskuterar urvalet av offer, och kommer fram till att hästar som offrats varierar i storlek, kön, ålder och hälsa enligt en ”man tager vad man haver”-attityd. Vidare skriver Telldahl att hästarna som offrats hade spår av sjukliga förändringar, med de var inte sjukare än den del av populationen som inte offrats.

Sundkvist (2001: 66) diskuterar även hästen i gravkontexter och visar att hästar begravts med både män och kvinnor även om med män verkar vara vanligast under yngre järnålder. Sundkvist hänvisar till en äldre teori om att hingstar föredras vid offer eller gravläggning där den vanligaste tolkningen av manliga gravar är att hästen var mannens personliga stridshingst. Däremot skriver Sundkvist (2001: 172) att ridhästars kön samt deras värde är högst beroende av kulturen de tillhör. Hästars generella värde och könspreferens varierar även beroende på i vilket syfte hästen används. Förutom hästens fysiska användningsområden har djuret under lång tid inspirerat konstnärliga avbildningar i olika medier. Under yngre järnålder figurerade hästen i olika konsthantverk, Sundkvist (2001: 150–157) redogör där en koppling mellan hästen och metallhantverk där ett exempel är gjutformsfragment från Danmark vilket har formen av en häst.

16

3. Osteologisk analys

3.1 Begrepp och förkortningar

Då analys och resultat nedan använder de latinska termerna presenteras här en kort ordlista med översättningar till svenska. Endast de ben som presenteras i tabellerna nedan översätts i ordlistan.

Benelement:

Cranium Kranium Ilium Tarmben

Mandibula Underkäke Ischii Sittben

Maxilla Överkäke Pubis Blygdben

Dentes Tänder Femur Lårben

I (incisiv) Framtand Tibia Skenben

P (premolar) Främre kindtand Pedis Samlingsnamn för fotben.

M (molar) Bakre kindtand Humerus Överarmsben

di/p Ett litet d framför ett i eller p Ulna Armbågsben

indikerar en mjölktand. Radius Strålben

Atlas Ringkota Manus Samlingsnamn för handben.

Axis Tappkota MT (metatarsus) Mellanfotsben, hästen Ve. (vertebrae) Kotor har tre.

Ve. Cervicales Nackkotor MC (metacarpus) Mellanhandsben.

Scapula Skulderblad PH 1 (phalanx prox.) Falang ett.

Costae Revben PH 2 (phalanx media) Falang två.

Coxae Bäcken, bestående av tarmben, PH 3 (phalanx dist.) Falang tre (hoven).

sittben & blygdben.

Terminologi:

Sin (sinister) Vänster Ll (lateral length) Lateral längd

Dx (dexter) Höger Gl (greatest length) Största längd

17

3.2 Sjukliga förändringar

Sjukliga förändringar har identifierats på tre ben varav två är fotrotsbenen TC och T3 sammanvuxna som resultat av utläkt spatt. Den ena är vänster sida och kommer från parcell B skikt två med inventarienummer 14344. Detta ben var även bränt distalt (se Fig. 6). Det andra är höger sida med inventarienummer 34889 och okänd originalkontext. Detta ben var ej eldpåverkat och så sammanvuxet att en linje knappt syns mellan de två benen (se Fig. 7). Sjukdomen spatt hos hästar spatt i hos hästar karaktäriseras vanligen genom fusionering av fotrotsbenen TC och T3, ibland växer dessa ben även samman med MT III. Det är även vanligt med benpålagringar på eller kring leden (Bartosiewicz & Gal 2013: 124).

Figur 6. Sammanvuxna fotrotsben från parcell B:2 Figur 7. Sammanvuxna fotrotsben utan känd kontext.

med eldpåverkad fläck.

Det tredje benet är en proximal falang med inventarienummer 34889 och okänd kontext med en rundad hålighet på den dorsala sidan vilken verkar vara naturligt formad (se Fig. 8). Möjligtvis kan detta vara spår av en infektion eller liknande.

Figur 8. Proximal falang med hålighet.

3.3 Trauma

Totalt 95 ben med olika spår av trauma har ingått i analysen, samtliga delar av kroppen är representerade även om större delen är hand- eller fotben.

18

3.3.1 Skärspår

Fisher Jr. (1995: 12) beskriver skärspår som ett långsträckt, linjärt och relativt smalt märke, v-format i genomskärning med platta sidor. Dock menar Fisher Jr. även att genomskärningen och bredden på märkena kan variera beroende på verktyg etcetera. Denna typ av märken har identifierats på 16 ben ofta i samband med huggmärken, brända delar eller andra former av påverkan (se Fig. 9, 10 & 11). Märkena varierar något i djup men är i övrigt sammanhängande vad det gäller placering på benen då de huvudsakligen återfunnits på eller kring benens epifyser. Benen med skärspår kommer från parcellerna B, D, G och H (se Tabell 2).

Figur 9. Fragment av lårben Figur 10. Epifys av mellanhand- eller Figur 11. Del av nackben

med skärspår. fotrotsben med skärspår. (occipitale) med skärspår.

Tabell 2. Översikt över benen med skärspår och dess fördelning i parcellerna.

Benslag B:2 D/G:4 GH:3

Cranium 1 1 0

Ossa longa 4 0 0

Coxae 1 0 0

Manus/ pedis 6 1 2

3.3.2 Huggmärken

Till skillnad från skärspår är huggmärken breda och korta fördjupningar i benen. Liksom skärspåren är genomskärningen av ett huggmärke V-format (Fisher Jr. 1995: 19). 45 ben bär

19

denna typ av märken, eller har huggits i bitar. En del av dessa ben visar även en annan typ av huggmärken (se Fig. 12, 13, 14 & 15) samt facetter där mindre bitar av benet slagits av.

Figur 12. Överarmsben med Figur 13. Skenben med Figur 14. Underkäke med huggmärken.

huggmärken. huggmärken.

Figur 15. Mellanfotsben med huggmärken.

3.3.3 Frakturer

Två former av frakturer har påträffats bland detta material. Den ena verkar vara en fraktur med kombinerad infektion vilket lämnat spår av periostit kring frakturen (se Fig. 16). Benet är ett höger mellanfotsben (metatarsus III) från parcell B skikt tre med inventarienummer 14344. Detta ben är komplett och tillhörde en individ med mankhöjd på cirka 1294 mm. Vad som orsakat skadan är oklart, möjligtvis rör det sig om en underliggande infektion vilket spräckt benet från insidan, eller en skada utifrån. Frakturen liknar Bartosiewicz & Gals (2013: 47) beskrivning av greenstick frakturer vilka innebär sprickor eller splittring av ett ben utan att fragmenten separeras och bibehåller sin ursprungliga plats. Bartosiewicz & Gal (2013: 93) förklarar även att längre infektioner kan lämna den typ av benpålagringar som syns kring frakturen.

Den andra frakturen finns på en del av ett höger strålben vilket har en krosskada på höger sida av benet (se Fig. 17). Då fragmenten är kvar på benet och ej ramlat loss har skadan troligtvis skett nära döden, möjligtvis i samband med slakt och/ eller märgutvinning. Skadans utseende och placering följer tydligt det mönster av märgutvinning vilket presenteras av Binford (1981: 160ff).

20

Figur 16. Höger mellanfotsben med frakturer.

Figur 17. Höger

strålben med krosskada.

3.3.4 Eldpåverkan

31 ben är eldpåverkade i varierande grad. Två ben är helt svartbrända, resterande är enbart fläckvis brända i olika grad, exempelvis en del av ett lårben (se Fig. 18, 19 & 20) från parcell B skikt två vilket bränts i en cirkel där kanten är svartbränd och mitten vitbränd, däremellan nästan opåverkad. Ben från hela skelettet är eldpåverkade och kommer främst från parcell B.

Figur 18. Fläckvis bränt Figur 19. Fragment av lårben (femur) Figur 20. Bränd och sprucken

språngben (talus). bränd i cirklar. epifys av överarmsben.

21

4. Resultat av osteologisk analys

4.1 Ålder

Den generella indelningen utifrån fusioneringsgrad av epifyser (se Tabell 3) visar att majoriteten ben som undersökts härrör från individer över två eller tre års ålder. Halskotornas (vertebrae cervicale) caudala (bakre) epifys fusionerar mellan fyra och sex års ålder, återigen tillhör majoriteten kotor en individ som överstigit denna ålder (Budras 2012: 164). Den första och andra falangen tillsammans med tre epifyser från antingen MC eller MT III tillhör individer under sex månaders ålder. Strålbenen visar en jämn fördelning mellan stängda och öppna epifyser, där åtta ben tillhör individer under 20 månader och sju ben tillhör individer över två år. Sju ben har bedömts till closing och tillhör därmed individer i åldersspannen ett till två år, två till tre år, fyra till sex år eller 20 till 24 månader.

Den mer specifika åldersbedömningen (se Tabell 4) visar att benen och tänderna tillhör individer av en varierad ålder, då den yngsta är två till fyra månader och den äldsta mellan 16–18 år. Större delen av benen härrör från individer mellan ett och sex års ålder.

Tabell 3. En översiktlig bild av fusioneringsgraden Tabell 4. Resultat av den

i det analyserade materialet. specifika åldersbedömningen

Ålder Antal ben

2-4 mån 1

1-3 år 15

4-6 år 14

7-10 år 9

11-13 år 2

14-16 år 4

16-18 år 1

Ben O C F

Atlas 0 0 1

Axis 0 0 1

Ve. Cerv. (distal) 1 1 8

Scapula (prox.) 0 1 4

Humerus (distal) 1 0 11

Radius (distal) 8 1 7

Radius (prox.) 2 2 11

Ulna (prox.) 1 2 6

Femur (distal) 1 0 11

Tibia (distal) 3 0 18

Calcaneus 1 0 8

MC III (distal) 3 0 22

MT III (distal) 3 0 14

PH 1 (prox.) 2 0 31

PH 2 (prox.) 2 0 19

22

4.2 Kön

Könsbedömning har kunnat utföras på tre ben (se Tabell 5.). Bäckenet (os coxae) indikerar hankön (se Fig. 21). Två överkäkar (maxilla) har undersökts, den ena saknar helt tecken på premolar ett och tros därför vara ett sto. Den andra överkäken har en tydlig alveol efter premolar ett och tros därför vara av hankön. Samtliga ben tillhör inventarienummer 34889 och saknar därmed kontext.

Tabell 5. Översikt över de könsbedömda benen.

Benelement Inventarienummer Kön

Os coxae 34889 M

Maxilla 34889 F?

Maxilla 34889 M?

Figur 21. Bäckenet bedömt till hankön.

4.3 Mankhöjd

Mankhöjd har beräknats på 26 ben och visar en variation mellan 129 cm och 147,7 cm (se Tabell 6 & 7). Beräkningarna har utförts enligt både Ll och Gl (Von den Driesch 1976: 77; 79; 85; 87; 93) och visar en skillnad i 20–30 mm, detta noterar Johnstone (2004: 156) kan ha att göra med variation inom populationen.

23

Tabell 6. Mankhöjd enligt MC & MT III. Tabell 7. Mankhöjd enligt rörben (ossa longa).

4.4 MNI

Har utförts med hjälp av höger mellanhandsben (metacarpus III). Totalt 19 mellanhandsben har analyserats varav elva är från höger sida, alltså innefattar analysen ett minimum av elva individer.

4.5 Fördelning i parcellerna

Endast en del av de ben som analyserats var märkta med sin ursprungliga kontext, nedan följer en överblick av populationens utseende i de olika parcellerna så långt det gått att utröna. Ben från parcell A, B I, D, E, F, G, H samt I har ingått i analysen. Endast ett ben från parcell A skikt nio har analyserats, en underkäke (mandibula) utan vidare anmärkningar.

166 ben från parcell B skikt ett till fyra har ingått i analysen. Både benen från de yngsta och de äldsta individerna härrör från denna parcell och ben från hela kroppen finns representerade. I övrigt är benen i varierat skick, en stor del uppvisar patologiska förändringar och en del saknar förändringar överhuvudtaget. Största delen är opåverkade av eld men ett fåtal ben är delvis brända, ofta fläckigt svartbrända.

De nio ben tillhörande parcell D är märkta D/G, med ett undantag som endast märkts med D. Samtliga är från skikt fyra. Materialet från denna parcell innehöll fyra tänder, fragment av en underkäke, nackben (occipitale) samt en falang ett och två mellanhandsben. Åldern varierar från juvenil till adult där de juvenila benen bär spår av trauma.

Materialet från parcell E skikt 12 består av fyra falanger, ett lårben, ett skulderblad samt ett strålben. Endast lårbenet bär spår av trauma och samtliga ben har tillhört individer kring eller över ett år.

15 ben härrör från parcell F skikt tre, fyra och 12. Främst består materialet av tänder och handrotsben med inslag av mellanhandsben, en falang två rörben samt två fragment av underkäke. Åldern är vitt spridd från under ett år upp till 12 år, endast ett ben är eldpåverkat.

Ben Mankhöjd (mm)

MC III 1290

MC III 1328

MC III 1367

MC III 1372

MC III 1387

MC III 1388

MC III 1396

MC III 1415

MC III 1425

MC III 1472

MC III 1487

MT III 1294

MT III 1336

MT III 1376

MT III 1422

MT III 1477

Ben Mankhöjd (mm)

Femur 1309

Femur 1310

Humerus 1338

Humerus 1339

Radius 1337

Radius 1360

Radius 1393

Tibia 1418

Tibia 1425

Tibia 1451

24

Parcell G skikt fyra, sju och nio bidrar med 20 ben, varav hälften är hand/ fotben och resten fördelas mellan rörben och kranium/ tänder. Två ben uppvisar spår av trauma och ett har svartbrända fläckar. Även i denna parcell är åldern spridd.

13 ben är märkta parcell GH skikt tre. Två tänder, en knäskål, resten är hand/fotben där de flesta blivit påverkade. Åldern varierar från under ett år till sex år eller äldre.

31 ben kommer från parcell H skikt ett, två och tre. I denna parcell finns hela kroppen representerad med spår av trauma på hälften av benen. I en av påsarna påträffades rörbenen från en människa. Tre ben är eldpåverkade och åldern varierar.

Endast två ben identifierades till parcell I skikt två, en del av ett blygdben samt ett mellanhandsben utan vidare anmärkningar.

191 ben kunde ej härledas till en specifik parcell. Ben från hela kroppen är representerade. Av dessa är ett ben eldpåverkat, ett bär spår av trauma och ett par visar utläkt spatt. Överlag är dessa benen sämre bevarade, smutsigare och mer slitna. En stor del rötter har vuxit igenom benen och en del är ännu mögliga. Åldern varierar från under ett år upp till 12 eller äldre.

25

5. Diskussion

I texten nedan görs ett försök att reda ut de resultat som erhållits i undersökningen ovan. Diskussionen utgår ifrån Fahlanders (2003: 16f) mikroarkeologiska synsätt och Berggrens (2010: 269–277) teori och koncept kring ritualisering för att kunna besvara arbetets frågeställningar. Materialet som analyserats inför denna uppsats innefattar 32,8 kg ben från ett minimum av elva individer. Deras ålder varierar mellan den yngsta på två månader och den äldsta över 18 år med en medelålder på cirka fem år. Även mankhöjden varierar från cirka 130 cm till 147 cm. Gränsen mellan ponny och häst dras vid 148 cm vilket gör dessa individer till ponnyer även om en del är väldigt stora, större än dagens gotlandsruss vars mankhöjd ligger mellan 110–130 cm. Eventuellt kan dessa hästars storlek stödja belägg för utomstående importer från fastlandet eller Östeuropa då större hästar var vanligare där än de som senare levt på Gotland. Kön kunde endast bedömas på tre ben, varav två indikerar hankön och ett indikerar honkön. Könsbedömning är dock en osäkrare uppskattning då två av bedömningarna baseras på närvaron av premolar ett. De patologiska förändringar som identifierats visar att individerna som undersökts överlag inte varit sjuka eller skadade på ett sådant sätt att det lämnat spår på deras ben. Som alltid vid osteologiska undersökningar innebär ej frånvaron av patologiska förändringar att individen var frisk. Då en stor del av benen uppvisar spår av trauma är det möjligt att en del av hästarna avlivats eller slaktats på grund av snabbt framskriden sjukdom som ej hunnit lämna spår på benen. De tre ben där sjukliga förändringar identifierats med säkerhet visar att åtminstone en individ levt med sjukdomen spatt tillräckligt länge att den läkt ut. Sammantaget indikerar resultaten att benen härrör från individer med variation i både storlek och ålder, möjligtvis även i hälsa.

Som Sundkvists (2001: 150–157; 66f; 172) undersökning visat skiljer sig hästens roll och användning mycket från kultur till kultur. Hästen har använts som transport, följeslagare, arbetsredskap samt ingått i måltider och diverse ritualiserade handlingar. I Stora Förvar verkar hästen ha använts till mat och/ eller hantverk baserat på den mängd slaktspår som identifierats. Dessa slaktspår stämmer dessutom överens med Binfords (1981: 106) beskrivning av märken lämnade av stenverktyg snarare än metallverktyg. Den stora variationen i hästarnas ålder antyder dock att föda och hantverksmaterial inte var hästens enda användningsområde. Åldersbedömningarna som utförts visar något olika resultat. Den icke-specifika (se Tabell 3.) bedömningen indikerar att benen främst härrör från individer vars epifyser har fusionerat. Däremot visar den specifika åldersbedömningen (se Tabell 4.) att den största mängden ben härrör från individer under tio år. Preliminärt visar alltså dessa resultat att hästarna i grottan slaktats främst i åldrar mellan ett och sex år. Om detta enbart varit lämningar av slaktavfall borde individerna rimligtvis vara yngre med få undantag som behållits för avel för att tillförse människorna med en kontinuerlig källa till mat, vilket är ett mönster som delvis syns i detta material. Då antalet individer dock är oklart samt avsaknaden av hela individer är det svårt att definitivt avgöra huruvida ben i samma åldersspann tillhört samma individ. Dessa svårigheter gör att åldersspridningen bör bedömas som just preliminär. Faktumet att benelement från hela kroppen identifierats antyder att hästarna faktiskt levt på Stora Karlsö och inte bara tagits dit i delar. Denna hypotes stöds av Rydh (1931: 15f) som skriver att Stora Karlsö under stenåldern hade en god vattentillgång. Dels ligger en källa vid Norderslätt, vilket under stenåldern var på stranden (1–8 på kartan, se fig. 2) nära Stora Förvar. Det fanns även en myr på västerberget samt fyra sötvattenskällor i Hien, samt vid Söderslätt och Stie. Därtill förklarar Rydh att vid tidigare utgrävningar har det påträffats rötter från stora lövträd samt kolrester från ask, lind, hassel och ek i kulturlager från stenålder. Rydh

26

antar att dessa träd vuxit på Stora Karlsö och ej importerats från Gotland, vilket skulle innebära att ön var kapabel till att försörja en mindre mängd hästar och andra växtätare under stenåldern och troligtvis även längre fram i tiden.

Resonemanget om hästar som enbart köttdjur håller inte då de inte ”lägger på” kött på samma sätt som nötkreatur eller svin gör. Även om hästen är vuxen har de inte så stor mängd kött, särskilt inte ponnyer i den storlek som verkar funnits i grottan. Deras ben innehåller förvisso en god mängd benmärg, dock är det ett svagt argument för enbart slakt då hästen är så mycket värdefullare vid liv än som föda. Särskilt med tanke på att det verkar funnits god tillgång på både nöt, svin, får/ getter, sälar, fåglar och fisk. Hästen brukar till skillnad från andra födodjur betraktas som mer värdefull, de är användbara och bekväma transportmedel, de kan dra vagnar, plogar och andra fordon. Följaktligen skulle det vara högst ovanligt att enbart använda hästen till föda eller hantverksresurs sett till hur hästen brukats i övriga världen. En möjlig anledning kan vara att människorna ej insett eller värdesatt hästens övriga användningar och således behandlat dem likt övriga djur vilket varit mer troligt om hästen förekommit naturligt på Stora Karlsö i stor mängd vilket rimligen inte kan stämma. De hästar som deponerats i Stora Förvar har troligtvis transporterats till ön av människor, om det rör sig om importer från Östeuropas hästkulturer som Lindqvist och Possnert (1997: 52; 68f) föreslår skulle hästarnas värde definitivt kommunicerats vid inköp.

Avsaknaden av ridutrustning och skador på underkäkarna efter betsel visar att hästarna som deponerats i grottan ej använts till ridning i så stor utsträckning att det lämnat spår på deras ben. Antingen har annan utrustning använts eller så har de ridits minimalt, vilket ytterligare bidrar till förvirringen kring dessa hästars användning. Att träna en häst för att bli en bra ridhäst, draghäst eller liknande kräver tid, energi och kunskap, det vill säga en mängd resurser. Att lägga ner den tiden och resurserna för att sedan slakta och äta ett fullt friskt djur verkar inte troligt. Dessutom identifierades två ben med spår av utläkt spatt. Alltså har någon låtit hästen stå och vila tills den tillfrisknat istället för att avliva den. Varför? Samtidigt finns en underkäke från en 2–4 mån gammal individ med hackspår, föl i denna ålder har väldigt lite kött, deras ben är inte färdigvuxna eller solida nog för att passa till hantverk. Varför har just denna individ slaktats? Har den ens slaktats eller dog den av okända orsaker varefter kroppen omhändertagits och de få resurser den innehöll tillvaratagits?

Faktumet att endast separata ben -som i bästa fall kan pusslas ihop via spekulation- hittats och inga hela individer väcker frågor. Även fast materialet författaren undersökt endast är ett urval finns inte så många fler hästben i förvaringspåsarna med blandade ben, i alla fall inte tillräckligt många för att räcka till elva eller fler hela individer. Kanske kan hästarna ha levt på Stora Karlsö medan endast styckade delar tagits in till Stora Förvar efter slakt? Rimligtvis bör i sådana fall en del av benen antingen ligga kvar i grottan -vilket är möjligt med tanke på att jorden inte sållades vid grävningarna under 1890-talet- eller så har en del deponerats någon annanstans. Gustafsson (2015: 14ff; 29) föreslår som tidigare nämnt att delar av grottan valts ut till olika typer av hantverk under järnåldern. Då hästbenen med dokumenterad kontext främst härrör från parcell B skikt ett till fyra samt parcell H skikt ett till tre finns en lösare koncentration av hästben inom två skilda områden i grottan. Gustafssons hypotes skulle alltså kunna stämma med tanke på spåren på benen samt deras placering i lagerföljden. Om hästbenen använts till hantverk och handel kan det också förklara varför inte hela individer hittats, de färdiga föremålen skulle då ha sålts vidare till andra platser, eller deponerats i gravar på ön med deras ägare.

Baserat på dessa resultat verkar det troligaste scenariot att hästen varit en del i en hantverkscykel där deras ben använts för tillverkning. Exempelvis till spelpjäsen av tand som hittades av Stolpe och Kolmodin (Schnittger & Rydh 1940: 42), därtill har ben använts i tidig ståltillverkning samt för att magra keramik. Samtidigt har möjligtvis märgen utvunnits och köttet ätits för att inte låta någonting gå till spillo. För att tillhandahålla en kontinuerlig ström av material bör åtminstone en småskalig uppfödning ha skett på ön, såvida de inte hade en väldigt pålitlig och kontinuerlig tillgång till styckade hästar via handel från fastlandet,

27

Gotland eller Östeuropa. En del av hästarna bör således ha hållits vid liv för avelssyften, främst ston med en eller ett par hingstar som bör ha roterats för att undvika inavel (Sundkvist 2001: 37–39). Om en DNA-analys utförs på benen kanske en mer pålitlig könsfördelning kunde etableras, skulle denna hypotes stämma bör de slaktade individerna främst vara hingstar eller valacker, den skillnaden är dock svår att avgöra osteologiskt. De hästar som använts för avel skulle även kunna vara de som använts för ridning eller transport något sparsamt för att inte skada avkomman då stoet är dräktigt.

Belägg för handelsverksamhet på Stora Karlsö finns i de flesta tidigare undersökningar. Till exempel menar Schnittger och Rydh (1940: 79) att Stora Karlsö, särskilt under mellanneolitikums andra hälft ingått i ett större sammanhang med utomstående kontakter. Vidare skriver Lindqvist och Possnert (1997: 52) att cirka 4000 BP fanns tillräckligt sofistikerade båtar i Östersjöområdet för att kunna transportera nötkreatur, svin, får/ getter eller hästar till Gotland. Författarna menar att detta är den mest uppenbara slutsatsen då Sverige och Gotland under den senatlantiska perioden saknade dessa djurarter. Då ben från häst på Gotland daterats till yngre järnålder föreslår Possnert och Lindqvist (1997: 69) att gotlandsrussen är förvildade ättlingar till hästar som importerats från hästkulturer i Mellan- och Östeuropa vilket således skulle göra hästarna från Stora Förvar till dessa importer.

Vidare belägg för Stora Förvar som del i ett handelsnätverk står att finna i fynden från både Gustafssons och de Almgrenska grävningarna i form av gjutformsfragment, bearbetade och obearbetade djurben samt föremål i ben. Även keramik, flinta, flintskrapor eventuellt från lädertillverkning - djurens hudar bör använts vilket ej gör läderhantering otänkbart- grävdes ut (Gustafsson 2015: 11–14; 25–31, Örjestad & Almgren-Aiken 2008: 13–21). Även Cassel och Nilsson (2009: 23) hittade liknande föremål på andra delar av Stora Karlsö. Örjestad & Almgren-Aiken (2008: 13–21) grävde även upp ringar, pärlor, benföremål samt järnföremål. Gustafsson (2015: 25–31) hittade också spikar, benföremål, kärl, keramik, gjutformar och mynt. 14 föremål i ben från Stora Förvar finns idag i SHM arkiv (se fig. 22) med dateringar från stenålder till tidig medeltid vilket visar på en längre tids produktion. Föremålen härrör från parcellerna A, D, F samt G. Hästben har identifierats i dessa parceller även fast koncentrationen är större i parceller B samt H.

8647:3 Sverige Go Eksta Stora Karlsö kam ben 1

jäå

- 8647:1 Sverige Go Eksta Stora Karlsö kam ben 1

jäå

- 8764:A11-12 Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Grottan Stora Förvar

RAÄ Eksta 138:1»

nål (bennål) ben 1

vik-t med

- 8764:A10 Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Grottan Stora Förvar

RAÄ Eksta 138:1»

nål (bennål) ben 1

med

- 8764:A7 Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Grottan Stora Förvar

RAÄ Eksta 138:1»

skaft (knivskaft) ben 1

med

- 8983 (F2) Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Stora förvar

RAÄ Eksta 138:1»

sländtrissa horn,

ben

1

y jäå

- 8983:F1:29 Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Stora förvar

RAÄ Eksta 138:1»

nål (bennål) ben 1

y jäå

- 8983:E1 Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Stora förvar

RAÄ Eksta 138:1»

spelpjäs ben, horn

1

y jäå

28

14344:G5:14 Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Grottan Stora Förvar

RAÄ Eksta 138:1»

harpun ben 1

stå

- 14344:G5:19 Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Grottan Stora Förvar

RAÄ Eksta 138:1»

harpun ben 1

stå

- 14344:G6:42 Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Grottan Stora Förvar

RAÄ Eksta 138:1»

harpun ben 1

stå

- 14344:G6:53 Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Grottan Stora Förvar

RAÄ Eksta 138:1»

pryl ben 1

stå

- 14344:D1:28 Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Grottan Stora Förvar

RAÄ Eksta 138:1»

kam (enkelkam) horn, ben

1

vik

- 14344 Sverige Go Eksta Stora Karlsö, Grottan Stora Förvar

RAÄ Eksta 138:1»

spelpjäs (förarbete) ben 1

y jäå

Figur 22. Överblick över benföremålen som omhändertagits från Stora Förvar. Från SHM katalog.

Ytterligare tecken på denna långvariga användning syns även utanför Stora Förvar. Resultaten av de Almgrenska utgrävningarna visar att Norderhamn haft stor betydelse under mellersta till yngre järnålder och brukats för många olika syften. Vidare skriver Örjestad (2008: 22–25) att fosfatkarteringarna som utfördes visar på intensiv eller långvarig användning av Norderhamn. Det osteologiska material som grävdes ut under denna period bestod till stor del av djurben, med en mindre mängd fiskben än väntat. Sammantaget med resultaten av undersökningarna av de gravar som finns på Stora Karlsö menar Örjestad att det kan ha funnits en bofast befolkning på ön under järnåldern. I linje med denna hypotes antas Stora Förvar ha varit ett lagerutrymme med motiveringen att mängden fynd visar på en kontinuerlig användning under lång tid (Örjestad & Almgren-Aiken 2008:22–25). De hypoteser som läggs fram förklarar Örjestad som preliminära då materialet som undersökts är för litet för att avgöra någonting med säkerhet. Med det sagt för Örjestad samtidigt en intressant diskussion kring Stora Karlsö som handelsplats. Utifrån fynden av gjutformar i Stora Förvar tillsammans med andra hantverksrester skriver Örjestad att metallhantverk bedrevs på ön, däremot är det än så länge omöjligt att avgöra huruvida eller hur mycket handel bedrevs samt vilka som handlade (Örjestad & Almgren-Aiken 2008: 25). Detta resonemang fördes redan av Almgren-Aiken (1979: 170) år 1979 då hon i gotländskt arkiv lyfte förslaget om Stora Karlsö som frihamn eller mindre handelsplats mellan Gotland och fastlandet. Stora Karlsös läge gör ön dessutom till ett lämpligt stopp på rodden mellan Öland och Gotland för måltider, vila eller reparation av fartyg. För att denna hypotes skulle kunna vara riktig anser Almgren-Aiken att förråd, lager, vävbodar och bostäder bör ha funnits då en frihamn kräver en bofast befolkning. Just Stora Förvar skulle kunna haft funktionen som hantverksplats, förråd eller lager.

Genom att applicera Berggrens (2010: 369–377) definition av ritualisering på materialet verkar hästens typiska rituella roll saknas. Hästbenen verkar behandlats och deponerats enligt ett mönster, däremot är de ej särskilda från övriga lämningar. Alla fynd och ben låg vid tiden för grävningarna blandade vilket snarare tyder på att hästen tillsammans med både människor såväl som övriga djur värderats lika efter döden då eventuella skillnader än så länge är otydliga. Dock kan diskussionen kring den eventuellt störda lagerföljden vara en påverkande faktor för dessa tolkningar då det är oklart vad som skett i grottan mellan deponering och utgrävning. Fahlander (2003: 15f) skriver som tidigare nämnt att materiella lämningar ej skapas slumpmässigt utan som resultat av social praktik. Hur förvridna dagens tolkningar av detta material än kan visa sig vara står en sak klart; hästbenen låg ej i Stora Förvar av en slump. De bär tydliga spår av mänsklig påverkan vilka verkar följa ett givet mönster för hur

29

de skulle behandlas. Däremot kan det vara möjligt att hästarna i Stora Förvar enbart utgör en mindre del av de som funnits på Stora Karlsö och därmed syns inte deras hela användning eller syfte i detta material. Om Stora Förvar använts som handelsplats eller för tillverkning bör enbart det nödvändiga råmaterialet finnas där. Hästben har hittats vid grävningar av andra delar av Stora Karlsö, kanske finns fler kvarlevor som ännu ej upptäckts?

Utifrån det teoretiska ramverk som använts blir tolkningen att hästarna behandlats med ett för dåtidens människor tydligt syfte. För att tydliggöra vad detta syfte kan ha varit krävs en mer grundlig och bred undersökning än detta arbete. Hästen ingick med säkerhet i de handlingar som utförts i Stora Förvar och måste därför ingå i framtida studier av grottans material. För att få ett definitivt svar på frågan om vad Stora Förvar egentligen varit måste artefakter, mänskliga kvarlevor samt djurens kvarlevor analyseras ytterligare. Om en helhetsbild av Stora Förvars och Stora Karlsös historia ska fås kan delar av lämningarna ej exkluderas. Vidare forskning där hästbenen kan bidra till denna bild kan vara en noggrannare spridningsanalys av benens placering i grottan, tillsammans med fortsatta dateringar och andra möjliga isotopanalyser. Som tidigare författare poängterat skulle det dessutom vara givande att genomföra fler noggrannare grävningar av Stora Karlsös övriga fornlämningar. I och med att hästarna i Stora Förvar ej verkar erhållit den särskilda status som hästar i övriga delar av världen skulle det dessutom vara av intresse att undersöka exempelvis den myr som nämns av Hanna Rydh (1931: 15f) för att se huruvida våtmarksdeponeringar som förekom bland annat på Öland utfördes på Stora Karlsö.

5.1 Slutsatser

5.1.1 Hur såg populationen ut? En osteologisk undersökning av individantal,

mankhöjd, kön, ålder samt patologiska förändringar.

Denna undersökning visar att populationen inuti Stora Förvar består av minst elva individer vars ålder varierar från två månader till 18 år med en medelålder kring fem år. Dessa hästar var något större än dagens russ med mankhöjd mellan 130 cm och 147 cm. Av 455 ben har tre kunnat könsbedömas och indikerar två hingstar och ett sto. Tre ben uppvisade sjukliga förändringar varav två är resultatet av utläkt spatt och det tredje en hålighet troligtvis som följd av någon form av infektion. 95 ben bar spår av trauma, främst olika märken från verktyg, -troligtvis knivar, skrapor samt yxor av sten- men även två former av frakturer på två ben noterades. Resultaten indikerar hittills en mindre population av varierad ålder och storlek vilken åtminstone osteologiskt verkar huvudsakligen frisk. Detta är dock ej garanterat då inte alla sjukdomar hinner lämna spår på ben innan individen avlider. Tyvärr är undersökningen för liten för att definitivt kunna avgöra en fördelning av kön.

5.1.2 Kan hästarnas olika användningsområden urskiljas? Var de födodjur, offer,

bruksdjur eller husdjur?

Den osteologiska analysen visar att en stor del av benen bär spår av bearbetning, troligtvis till följd av eller i samband med slakt. Dessa resultat sammantaget med mängden verktyg samt övriga föremål som noterats i samband med övriga grävningar indikerar att hästarna ingått i någon form av produktion eller hantverk. Troligtvis har de även tjänat som föda tillsammans med den mängd djurben de deponerats med. Faktumet att hästbenen var så blandade med resterande osteologiskt material tyder på att de inte behandlats på något särskilt sätt utan värderats lika med övriga djur. Då hästbenen ej särbehandlats utan följer det övriga materialets utseende finns inga spår av att hästen skulle ha offrats i grottan, hur hästarna brukats utanför grottan ingår ej i denna undersökning. Skillnaden i ålder tillsammans med att ben från hela kroppen finns representerade kan eventuellt vara belägg för att en mindre

30

population levt på ön, möjligtvis för att tillgodose en kontinuerlig tillgång till både mat och råmaterial. Trots avsaknaden av spår efter ridning eller körning har jag svårt att tro att mat och råmaterial var hästens enda syfte. Dels på grund av populationens utseende -fördelningen av ålder, storlek och patologier- dels på grund av hur hästen brukats utanför Stora Förvar och Stora Karlsö. Det skulle därför vara intressant att utföra en större studie av både det osteologiska materialet från Stora Förvar samt de hästben som påträffats på övriga delar av Stora Karlsö för att kartlägga hästens betydelse på Stora Karlsö i stort. Resultaten av denna undersökning ger dock enbart belägg för hästens användning inom hantverk samt som föda.

5.1.3 Varför låg hästarnas kvarlevor i grottan? Har hästarna självmant gått undan för

att dö i grottan) eller har de medvetet deponerats av människor?

Som nämnt ovan verkar hästen främst använts som resurs till hantverk samt till föda. Avsaknaden av hela individer tyder på att ben eller kroppsdelar deponerats av människor efter att ha utvunnit de resurser som sökts. Resultaten från undersökningen visar heller inga tecken på särskilda eller avgränsade deponeringar i samband med gravar eller liknande då ben från en mängd arter legat blandade i grottan. Beroende på lagerföljdens ursprungliga utseende- alltså innan diverse utgrävningar eller annan påverkan- finns möjligheten att människor gravlagts i grottan under början av dess användning, däremot verkar lagren ha rörts om vilket idag gör en sådan bedömning omöjlig.

5.1.4 Kan hästbenen belysa Stora Förvars möjliga användningsområden?

Genom att studera hur hästbenen använts och påverkats av de människor som brukat grottan går vissa användningsområden att urskilja. Tillsammans med övriga fynd ger benen en mer komplett bild av Stora Förvars möjliga användning. I nuläget är det troligaste scenariot att hästbenen ingått i någon form av hantverk som utförts i grottan, möjligtvis i samband med handel. Detta är säkerligen inte Stora Förvars enda användningsområde, men denna undersökning syftar ej att till fullo avgöra hur grottan brukats utan det överlämnas till vidare forskning. Framtida dateringar samt en mer genomgående undersökning av hästbenen skulle kunna avgöra när hästen började användas i grottan, vilket kan stödja de hypoteser som finns angående Stora Karlsö som del i ett handelsnätverk då hästen ej förekommer naturligt på varken Stora Karlsö eller Gotland.

31

6. Sammanfattning

Åren 1888–1893 grävde Lars Kolmodin och Hjalmar Stolpe ut delar av grottan Stora Förvar på Stora Karlsö, en liten ö 6,5 km utanför Gotlands västkust. På grund av externa omständigheter analyserades enbart en del av det stora osteologiska materialet som omhändertogs varav hästbenen i stort sett icke analyserades. Stora Förvar och dess material har sedan dess ingått i ett antal mindre undersökningar vilka syftat till att lägga pusslet kring Stora Karlsös betydelse och användning. I dessa undersökningars efterföljd har detta arbete syftat till att mer ingående analysera de hästben som grävdes upp på 1890-talet för att klargöra en del av hästens användning och betydelse i Stora Förvar. Till hjälp ställdes följande frågeställningar;

• Hur såg populationen ut? En osteologisk undersökning av individantal, mankhöjd, kön, ålder samt patologiska förändringar.

• Kan hästarnas olika användningsområden urskiljas? Var de födodjur, offer, bruksdjur eller husdjur?

• Varför låg hästarnas kvarlevor i grottan? Har hästarna självmant gått undan för att dö i grottan eller har de medvetet deponerats av människor?

• Kan hästbenen belysa Stora Förvars möjliga användningsområden?

Undersökningen grundades i ett mikroarkeologiskt perspektiv och innefattade 181 kg ben varav 32,837 kg ingick i analysen. Materialet innefattade ett minimum av elva individer. Deras ålder varierar mellan två månader och över 18 år med en medelålder på fem år. Även mankhöjden varierar från cirka 130 cm till 147 cm. Könsbedömningen visar två hingstar och ett sto. De patologiska spår som identifierats tyder på att hästarna i grottan främst använts till hantverk samt som föda vilket troligtvis är varför de deponerats just i grottan. Möjligheten finns att en mindre population levt på Stora Karlsö för kontinuerlig tillgång på råmaterial. Hästarna i grottan visar inga förslitningsskador vilka associeras med ridning eller körning, vilket i författarens mening enbart innebär att ridhästar med spår efter utrustning ej deponerats i grottan. Slutligen är det troligt att en del av bitarna till pusslet om hästarnas betydelse på Stora Karlsö saknas och deras fulla användning kan ej utläsas enbart från grottans material. Framtida forskning kan inriktas på Stora Karlsös övriga fornlämningar för att vidare besvara dessa frågor.

32

7. Källförteckning

7.1 Tryckta källor

Almgren-Aiken, E. 1979. Stora Karlsö—rastplats eller frihamn. I: Arkeologi på

Gotland, 1979, 169–172.

Bartosiewicz, L. & Gal, E. 2013. Shuffling Nags, Lame Ducks: The Archaeology of Animal

Disease. Oxbow Books

Bailey, E. Brooks, S.A. 2013. Horse Genetics, second edition. Gutenberg Press Ltd, Tarxien,

Malta.

Berggren, Å. 2010. Med kärret som källa: om begreppen offer och ritual inom arkeologin. Diss.

Lund: Lunds universitet.

Binford, L. R. 1981. Bones: Ancient Men and Modern Myths, Academic Press, New York.

Budras, K. D. (red.) 2012. Anatomy of the horse. 6., rev. ed. Hannover: Schlütersche

Cassel, K & Nilsson, B. 2010. Stora Karlsöundersökningarna 2009; Delundersökning av

området söder om RAÄ 217 i Norderhamn och provgrävning i grottor RAÄ 206, 207, 208, 215

samt Jungfruhålet på Stora Karlsö, Eksta socken, Gotland. Södertörn arkeologiska rapporter

och studier. Södertörns Högskola.

Driesch, A., von den, 1976. A guide to the measurement of animal bones from archaeological sites. Peaboby Museum Bulletin I, Cambridge Mass.: Harvard University.

Fahlander, F. 2003. The materiality of serial practice: a microarchaeology of burial. Diss.

Göteborg: Univ., 2003.

Fisher, Jr, J.W. 1995. Bone Surface Modifications in Zooarchaeology. I: Journal of Archaeological Method and Theory, Vol. 2, No. 1

Forrest, S. 2016. The age of the horse. Atlantic books, London.

Gustafsson, N.B 2015. Arkeologisk undersökning av schaktmassor från 1888-års undersökning

av grottan Stora Förvar, Stora Karlsö. Fornlämning RAÄ 138:1, Eksta sn, Gotland 2014.

Rapporter från Arkeologiska forskningslaboratoriet 25.

Habermehl, K-H. 1975. Die Altersbestimmung bei Haus-und Labortieren. 2., vollst. neubearb.

Aufl. Berlin: Paul Parey

Johnstone, C.J. 2004. A Biometric Study of Equids in the Roman World. University of York,

Department of Archaeology.

33

Knape, A. & Ericson, P. 1983. Återupptäckta fynd från grottan Stora Förvar: ett preliminärt

meddelande. Fornvännen 78.

Lindqvist, C & Possnert, G. 1997. The subsistence economy and diet at Jakobsvide/Ajvide and

Stora Förvar, Eksta parish and other prehistoric dwelling and burial sites on Gotland in long-

term perspective. I: Burenhult (red.), Remote sensing: applied techniques for the study of

cultural resources and the localization, identification and documentation of sub-surface

prehistoric remains in Swedish archaeology. Tjörnarp.

Lyman, R. L. 1994. Quantitative Units and Terminology in Zooarchaeology. American

Antiquity, Vol. 59, No. 1. pp. 36–71. Cambridge University Press

Malmborg, G. 2004. Konsten att koda ett fragment. Benbiten vol. 2004:1

Outram, A & Rowley-Conwy, P. 1998. Meat and Marrow Utility Indices for Horse (Equus).

Journal of Archaeological Science 25. Academic Press. s. 839–849.

Rydh, H. 1931. Stora Karlsö under Forntiden. Karlsö: Karlsö jagt- o. djurskyddsförenings AB.

Schnittger, B., & Rydh, H., 1940. Grottan Stora Förvar på Stora Karlsö. Undersökt av Lars

Kolmodin och Hjalmar Stolpe. Beskriven av Bror Schnittger och Hanna Rydh. KVHAA.

Stockholm.

Silver, I.A. 1969. The ageing of Domestic Animals. Brothwell, D & Higgs, E., (Eds.). Science

in archaeology: A survey of progress and research, 2nd ed, New York.

Sundqvist, A. 2001. Hästarnas land: aristokratisk hästhållning och ridkonst i Svealands yngre

järnålder. Occasional papers in archaeology 28. Institutionen för arkeologi och antik historia.

Uppsala universitet.

Telldahl, Y. 2012. Working Animals and Skeletal Leisons: Paleopathology of Cattle and Horse in Iron Age and Medieval Öland, Sweden. Doctoral Thesis. Theses and Papers in Osteoarchaeology No 7. Stockholms Universitet.

Örjestad, J. & Almgren-Aiken, E. 2008. Arkeologisk undersökning boplatslämningar på Stora Karlsö, sammanställning över arkeologiska undersökningar vid Stora Förvar och Norderhamnsområdet mellan 1973 – 1981. Raä Dnr. 321-2322-2008. Länsmuseet på Gotland. Visby.

7.2 Meddelanden

Muntligt meddelande: Nathalie Bärgman, fil. Master i osteoarkeologi. Visby 2020-03-26

Skriftliga meddelanden: Johnny Karlsson, förste antikvarie för osteologi vid Stockholms Historia Museum. 2020-03-24 samt 2020-04-14.

7.3 Figurförteckning

Omslagsbild: Två underkäkar ur det analyserade materialet. Fotograf: Astrid Brozén.

34

Figur 1: Tabell över kindtändernas längd vid specifika åldrar. Ur Habermehl 1975: 47.

Figur 2–5: Kartor över Stora Karlsö samt Stora Förvar. Ur Schnittger & Rydh 1940: 10; 23; 32; 62.

Figur 6–21: Fotografier av analyserade ben. Fotograf: Astrid Brozén.

Figur 22: Tabell över benföremål från Stora Förvar. Från Statens Historiska Museer föremålssök.

http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_foremal.asp (Hämtad: 2020-05-12)

8. Bilaga 1: Benlista

Benen är indelade i 17 kategorier. Eld hänvisar till förbränningsgrad, O/C/F hänvisar till fusioneringsgrad, SHMnr hänvisar till inventarienummer och MH (mm) hänvisar till mankhöjd.

5

Benslag Benelement Vikt (g) Bendel Antal Sida Påsnr SHMnr Parcell Skikt Eld Kön Ålder O/C/F Mått MH

(mm) Anmärkning

Cranium Mandibula 87 F 1 Dx 8425 8764 A 9 U N/a Indet Käkled fusionerad. 8764:A9 (56 A)

Costae Costae 60 F 1 Dx 12869:2 14344 B 3 U N/a Indet

Coxae Ilium 22 2 1 Sin 12866:2 14344 B 2 U N/a Indet

Manus/ Pedis PH 3 49 C 1 N/a 12866:2 14344 B 2 U N/a F Anterior del avhuggen?

Vertebrae Cervicale 9 4/3 1 N/a 12866:2 14344 B 2 U N/a F Avhuggen

Cranium Frontale 6 F 1 N/a 12879:2 14344 B 2 U N/a Indet

Cranium Frontale/ lacrimale/

maxilla/ zygomaticum 23 F 1 Dx 12855:1 14344 B 2 U N/a Indet O Symfysfogar minimalt

fusionerade

Manus/ Pedis PH 2 16 F 1 12830:2 14344 B 2 U N/a Avhuggen

Cranium Mandibula 13 6 1 Sin 12866:2 14344 B 2 U N/a F

Manus/ Pedis MC III 152 C 1 Dx 8983 B 2 U N/a F Gl = 224

mm 1367 B.2 no 20 hackspår

Manus/ Pedis PH 2 33 C 1 N/a 8983 B 2 U N/a >1 F B.2 no 20 hackspår

Cranium Mandibula+dp4+P3 62 F 1 Sin 14344 B 3 U N/a 2.5 P4 ej frambruten, dp3 redo att ramla loss. B.3

Ossa longa Femur 50 2 1 Dx 12868:1 14344 B 2 PB N/a Indet Snitt/ hackspår. Cirkelbränt

6

Cranium Maxilla + palatinum +

M3 101 F 1 Sin 12822:2 14344 B 2 U N/a

Gl= 53.3, mid = 47.5, min= 42.7

Cranium Maxilla + M1+M2+M3 216 F 1 Sin 14344 B 3 U N/a 3-3.5

M1 Gl=76.3

M2 Gl=75.9

M3 ej frambruten. B.3

Cranium Mandibula + I1x2+I2x2 47 F 1 Sin+ Dx

8983 B 2 PB N/a 6-7 B.2. no 20.

Manus/ Pedis MT III 134 1-6

(halv) 1 Dx 12855:1 14344 B 2 U N/a F

GL= 255 mm

1335.945 Ben delat längs mitten,

hugg, skrap ev gnagspår.

Cranium Mandibula+P4+M1+M2 167 F 1 Sin 8983 B 2 PB N/a Ca 14 Gl M2=73.9

B.2 no 20. M2 den enda med hela rötter

Ossa longa Femur 164 1-2 1 Sin 8983 B 2 U N/a >3 F Skärspår

Cranium Maxilla + I1+di3 39 F 1 Sin 14344 B 3 U N/a Ca 2.5

I1 ej ute, lite av di1 finns kvar ovanpå. di3 redo att

ramla loss. B.3

7

Cranium Maxilla+dp3+dp4 51 F 1 Dx 8983 B 2 PB N/a >2.5 Dp3 nästan redo att lossna.

Manus/ Pedis Talus 67 C 1 Sin 12855:2 14344 B 2 PB N/a F Bränd fläck

Dentes M1(mandibula) 25 F 1 Dx 8983 B 2 U N/a >1 Skadade rötter. B.2. No 20

Dentes dp3 (mandibula) 23 C 1 Dx 14344 B 1 U N/a <2.5 B.1. Fortfarande långa rötter.

Dentes P3 (mandibula) 41 C 1 Dx 14344 B 1 U N/a <6 Gl= 71.5 B.1

Dentes M1 (maxilla) 32 F 1 Sin 12825:1 14344 B 2 U N/a >1.5 Rötterna trasiga.

Dentes M2 (maxilla) 71 C 1 Sin 14344 B 3 U N/a 10-12 Gl=80.3 B.3.

Dentes M1 (mandibula) 26 C 1 Sin 12798:1 14344 B 2 U N/a 14-16 Gl=67.01

Dentes P4 (mandibula) 29 C 1 Dx 14344 B 3 U N/a 16-18 Gl=60.3 B.3

Dentes dp2 (maxilla) 27 C 2 Dx 14344 B 3 U N/a 2.5 Redo att lossna. En mindre och en större. B.3.

Dentes dp2 (mandibula) 18 F 1 Dx 14344 B 1 U N/a 2-2.5 Påväg loss. B.1

8

Dentes dp2 (maxilla) 28 C 1 Dx 14344 B 1 U N/a 2-2.5 Redo att lossna. B.1

Manus/ Pedis MT/MC II/IV 2 1 1 Indet 8983 B 2 BB N/a Indet Bränd

Dentes I3 (mandibula) 7 F 1 Dx 8983 B 2 U N/a 5-9 (trol

7)

B2. No 20. Hör ihop med 4 andra tänder från maxilla

nedan.

Dentes I1 (maxilla) 15 C 1 Dx 12869:2 14344 B 3 U N/a 6-8

Ossa longa Femur 27 1 1 Dx 12825:1 14344 B 2 PB N/a 1.5-3 C Delen där epifysen ska sitta fast saknas.

Dentes M2 (maxilla) 81 F 1 Dx 14344 B 1 U N/a >3 Roten skadad. B.1.

Dentes P2 (mandibula) 42 F 1 Dx 14344 B 4 U N/a >3 Rötterna trasiga men korta. Sliten tand.

Dentes P3 (maxilla) 51 F 1 Dx 14344 B 3 U N/a >3 Roten skadad men tanden är använd. B.3.

9

Dentes P3 (mandibula) 36 F 1 Sin 8983 B 2 PB N/a >3 Skadade rötter och skadad kona. B.2. No 20.

Dentes P4 (mandibula) 32 F 1 Sin 8983 B 2 U N/a >4 Skadade rötter. B.2. No 20

Ossa longa Femur 59 2 1 Sin 12868:1 14344 B 2 U N/a Indet

Välutvecklad 3e trochanter, snittspår på

caudala sidan. Möjlig märgspaltning.

Dentes I1/2 9 C 1 Dx 14344 B 4 U N/a >8 Osäker på vilken tand. Gammal häst i vilket fall.

Manus/ Pedis PH 1 189 C 3 N/a 14344 B 1 U N/a >1 F B.1

Manus/ Pedis PH 1 24 1-4 1 N/a 14344 B 1 U N/a >1 F

Manus/ Pedis PH 1 60 C 1 12820:1 14344 B 2 U N/a >1 F

10

Manus/ Pedis MC III 90 1-5

(halv) 1 Dx 12855:1 14344 B 2 PB N/a F

Distal ände saknas, splittat på mitten ev

märgspaltning.

Manus/ Pedis PH 1 109 C 2 14344 B 3 U N/a >1 F B.3.

Manus/ Pedis PH 1 64 C 1 12849:1 14344 B 1 U N/a >1 F

Manus/ Pedis PH 1 43 C 1 14344 B 4 U N/a >1 F

Manus/ Pedis PH 2 27 1-5 1 12820:1 14344 B 2 PB N/a >1 F Distala epifysen saknas och botten hårt bränd

(BB)

Manus/ Pedis PH 1 73 C 1 N/a 8983 B 2 U N/a >1 F B.2 no 20

Manus/ Pedis PH 2 21 1-5 1 N/a 12841:1 14344 B 1 PB N/a >1 F Ena halvan av distala

epifysen saknas. Svartbrända fläckar

11

Ossa longa Radius 15 6 1 Sin 12825:1 14344 B 2 U N/a Indet Indet Epifysen avsågad under fusioneringsgränsen.

Manus/ Pedis PH 2 133 C 4 N/a 14344 B 1 U N/a >1 F B.1

Manus/ Pedis MC IV 10 C 1 Sin 12868:1 14344 B 2 U N/a F Facetter på proximala

delen som liknar bearbetning på ngt sätt

Manus/ Pedis PH 2 32 C 1 14344 B 3 U N/a >1 F B.3.

Manus/ Pedis PH 2 22 C 1 14344 B 4 U N/a >1 F

Manus/ Pedis PH 2 39 C 1 N/a 8983 B 2 U N/a >1 F B.2 no 20

Manus/ Pedis MC II 10 1-4 1 Dx 12825:1 14344 B 2 U N/a F Skärspår.

Manus/ Pedis Calcaneus 67 C 1 Sin 14344 B 1 U N/a >2 F B.1

Manus/ Pedis C3 18 C 1 Sin 12841:1 14344 B 1 U N/a F

Manus/ Pedis C3 22 C 1 Sin 12798:1 14344 B 2 U N/a F

12

Manus/ Pedis Calcaneus 29 F 1 Sin 12848:1 14344 B 1 U N/a <16 mån

O Häldelen ofusionerad. Ledytan klar

Manus/ Pedis MT/MC III 12 6 1 Sin 12879:2 14344 B 2 U N/a <6

mån O Ofusionerad epifys, ngt

kantstött

Manus/ Pedis MC II/IV 13 1-4 1 Sin 8983 B 2 U N/a F B.2 no 20 skärspår

Manus/ Pedis Ci 12 C 1 Dx 14344 B 1 U N/a F

Manus/ Pedis Cr 31 C 2 Dx 14344 B 1 U N/a F

Manus/ Pedis Cr 15 C 1 Dx 12820:1 14344 B 2 U N/a F

Manus/ Pedis MC II 4 1-2 1 Dx 8983 B 2 U N/a F

Ossa longa Femur 64 5 1 Sin 12825:1 14344 B 2 U N/a <2 O Hackspår

Manus/ Pedis MC III 37 1-2 1 Sin 12825:1 14344 B 2 U N/a F Hackspår

Manus/ Pedis MC II/IV 12 1-5 1 Sin 14344 B 1 U N/a F B.1

Manus/ Pedis MC II/IV 7 1-3 1 Dx 14344 B 1 U N/a F B.1

Scapula Scapula 157 3-5 1 Dx 12825:1 14344 B 2 U N/a O-6 Hackspår

13

Coxae Ilium 109 F 2 Dx 12825:1 14344 B 2 PB Indet Indet Hackspår. Den ena gråbränd.

Manus/ Pedis Talus 39 1-6 1 Dx 14344 B 1 PB N/a F Splittad på mitten

Ossa longa Ulna 35 2 1 Sin 14344 B 1 U N/a Indet Kapad

Manus/ Pedis MC III 27 5-6 1 Sin 8983 B 2 PB N/a >6

mån F Delvis vit/ svartbränd.

Spår av bearbetning

Manus/ Pedis MT II/ IV 16 1-4 1 Dx 8983 B 2 U N/a F B.2 no 20

Manus/ Pedis MT II/ IV 9 1-3 1 Dx 14344 B 1 U N/a F B.1

Manus/ Pedis MC IV 8 1-3 1 Dx 12868:1 14344 B 2 U N/a F Mindre snitt/ hackspår.

Manus/ Pedis MT III 31 2 1 Sin 12825:1 14344 B 2 U N/a F

Ossa longa Humerus 41 2 1 Sin 12825:1 14344 B 2 U N/a <2 O-1 Märgspaltning?

Ossa longa Tibia 107 1-2 1 Dx 8983 B 2 U N/a >3 F Märgspaltning? B.2.20

Cranium P2 + mandibula 66 F 1 Dx 12855:1 14344 B 2 U N/a 8-10 P2= 58 mm Gl

Möjliga skär/ hackspår på botten

14

Manus/ Pedis MC III 55 5-6 1 Dx 14344 B 1 U N/a >6

mån F

Manus/ Pedis PH 2 34 C 1 N/a 12855:2 14344 B 2 U N/a >1 F Ngt sotigt

Manus/ Pedis MT/MC III 20 6 1 Indet 8983 B 2 U N/a <6

mån O Nästan fusionerad.

Konstigt ben

Dentes M2 (mandibula) 35 F 1 Dx 14344 B 1 PB N/a >3 Roten skadad och bränd. B.1.

Dentes M3(mandibula) 34 F 1 Dx 14344 B 1 PB N/a >5 Roten skadad och bränd. B.1.

Dentes P4 (mandibula) 45 F 1 Dx 14344 B 1 PB N/a >3 Roten skadad och bränd. B.1.

Ossa longa Femur 47 1 1 Dx 12798:1 14344 B 2 U N/a >3 F Skuren på mitten

Manus/ Pedis PH 3 44 C 1 N/a 8983 B 2 U N/a F B.2 no 20

Manus/ Pedis PH 3 49 C 1 N/a 8983 B 2 U N/a F B.2 no 20

Manus/ Pedis PH 3 43 C 1 N/a 8983 B 2 U N/a F B.2 no 20

Manus/ Pedis PH 3 61 C 2 N/a 14344 B 1 U N/a F B.1

Manus/ Pedis PH 3 15 F 1 12830:2 14344 B 2 U N/a Indet Tåspetsen

15

Manus/ Pedis PH 3 51 C 2 14344 B 3 U N/a F B.3.

Manus/ Pedis PH 3 26 C 1 12849:1 14344 B 1 U N/a F

Manus/ Pedis PH 3 37 C 1 14344 B 4 U N/a F

Cranium Occipitale/ temporale 104 F 1 Dx 12855:1 14344 B 2 U N/a Indet Skärspår på laterala delen

av occipitale. Spår av spräckta epifyser (öppna)

Manus/ Pedis PH 1 67 C 1 N/a 12855:1 14344 B 2 U N/a >1 F Skärspår

Manus/ Pedis Sesamoid 8 C 1 N/a 12866:2 14344 B 2 U N/a F

Manus/ Pedis Sesamoid 5 C 1 Indet 12822:2 14344 B 2 U N/a F

Manus/ Pedis T3 15 C 1 Dx 14344 B 1 U N/a F

Coxae Pubis 49 F 1 Sin 12825:1 14344 B 2 U Indet Indet Skär och hackspår. Sotig.

Manus/ Pedis Talus 72 C 1 Sin 14344 B 1 U N/a F B.1

16

Manus/ Pedis Sesamoid 8 C 1 N/a 12855:2 14344 B 2 U N/a F Skär/ hackspår på både ledyta och knöl

Manus/ Pedis Tc 15 C 1 Sin 12849:1 14344 B 1 U N/a F

Manus/ Pedis TC 16 C 1 Dx 8983 B 2 U N/a F B.2.20

Ossa longa Tibia 88 5-6 1 Dx 12825:1 14344 B 2 U N/a >2 F-6 Sotig. Hackspår.

Manus/ Pedis MT/MC III 13 6 1 Indet 8983 B 2 U N/a Indet Splittad mitt itu, djupa skärspår

Ossa longa Humerus 148 5-6 1 Sin 14344 B 1 U N/a >2 F B.1

Ossa longa Humerus 91 5-6 1 Dx 14344 B 1 U N/a >2 F B.1

Manus/ Pedis MC III 64 2-4 1 Dx 12820:1 14344 B 2 U N/a F splittad mitt itu.

Ossa longa Humerus 65 6 1 Dx 8983 B 2 U N/a >2 F Halva saknas. B.2.20

Ossa longa Radius 86 1-2 1 Sin 14344 B 3 U N/a >2 F-1 B.3.

Manus/ Pedis PH 2 27 1-6 1 12820:1 14344 B 2 U N/a >1 F Splittad mitt itu.

17

Ossa longa Radius 27 1 1 Sin 8983 B 2 U N/a >2 F Halva saknas. B.2.20

Ossa longa Tibia 205 4-6 1 Sin 14344 B 1 U N/a >2 F B.1

Ossa longa Femur 177 1-2 2 Sin 14344 B 1 U N/a >3 F Splittade mitt itu

Ossa longa Tibia 67 5-6 1 Dx 14344 B 3 U N/a >2 F-6 B.3.

Manus/ Pedis MT III 119 1-6 1 Dx 12825:1 14344 B 2 U N/a >6

mån F Splittad mitt itu.

Ossa longa Tibia 36 6 1 Sin 12848:1 14344 B 1 U N/a <1.5 O-6

Ossa longa Femur 25 2 1 Dx 12855:2 14344 B 2 U N/a Indet

Manus/ Pedis MC III 33 1-3 1 Dx 12879:2 14344 B 2 U N/a F Spår efter märgspaltning

Ossa longa Radius 214 2-5 1 Dx 14344 B 1 U N/a <11 mån

O

Ossa longa Radius 30 1 1 Dx 14344 B 1 U N/a <11 mån

O

Ossa longa Radius 45 4-5 1 Sin 12869:2 14344 B 3 U N/a <11 mån

O

Ossa longa Tibia 32 6 1 Sin 12875:1 14344 B 1 U N/a <17 mån

O

18

Manus/ Pedis MC III 14 1-2 1 Dx 12879:2 14344 B 2 U N/a F Spår efter märgspaltning

Ossa longa Radius 63 3 1 Sin 12868:1 14344 B 2 U N/a <11 mån

O Märgspaltning

Ossa longa Ulna 48 2-3 1 Dx 14344 B 1 U N/a <2 O

Ossa longa Radius 84 6 2 Dx 14344 B 1 U N/a <20 mån

O B.1

Manus/ Pedis Talus 72 C 1 Dx 12798:1 14344 B 2 PB N/a F Svartbränd fläck

Manus/ Pedis Calcaneus 82 C 1 Dx 12825:1 14344 B 2 PB N/a >2 F Svartbrända fläckar.

Ossa longa Humerus 39 6 1 Sin 12825:1 14344 B 2 PB N/a >2 F-6 Svartbrända fläckar.

Manus/ Pedis MC III 205 C 1 Dx 14344 B 1 U N/a >6

mån F

Gl = 220 mm Ll = 224 mm

Gl=1342 Ll=1434

B.1

Ossa longa Humerus 68 1 1 Sin 12841:1 14344 B 1 U N/a >3 F Sågad mitt itu

Scapula Scapula 62 1-2 1 Dx 12825:1 14344 B 2 U N/a >2 F-1 Sågad och kalkig.

Manus/ Pedis TC + T3 33 F 1 Sin 12820:1 14344 B 2 PB N/a F tc & t3 fusionerade , "botten" bortbrända.

SPATT

19

Ossa longa Tibia 114 5-6 1 Dx 12798:1 14344 B 2 U N/a >2 F-6 Torrt och sprucket. Mindre hackmärken

Ossa longa Radius 30 1 1 Dx 12825:1 14344 B 2 U N/a 1-2 C Sömmen synlig.

Ossa longa Radius 34 1 1 Sin 12825:1 14344 B 2 U N/a 1-2 C Sömmen synlig, öppen på

ett par ställen. Hackad/ slipad.

Ossa longa Tibia 309 2-6 1 Sin 14344 B 1 U N/a 2-2.5 O-1 F-

6 Gl = 296

mm B.1

Manus/ Pedis MT III 182 C 1 Dx 14344 B 3 U N/a >6

mån F

Gl= 248 Ll=242

1290-1299

Två läkta (?) frakturer? B.3

Coxae Ilium 28 3 1 Dx 12879:2 14344 B 2 U N/a Indet Tydliga hugg/skärmärken

Dentes P/M (mandibula) 40 F 1 Dx 14344 B 1 U N/a Indet Täckt i dentin? B.1.

Ossa longa Tibia 21 6 1 Sin 12855:2 14344 B 2 U N/a 3-17 mån

O Distal epifys med skär/ hackspår

Sesamoideum Patella 30 C 1 Sin 14344 B 3 U N/a F B.3.

20

Vertebrae Axis 33 1 1 N/a 12869:2 14344 B 3 U N/a >4 F

Vertebrae Atlas 39 F 1 12830:2 14344 B 2 U N/a F Hälften av distala epifysen

Vertebrae Thoracicae 28 2,5 1 12825:1 14344 B 2 U N/a <5 O

Manus/ Pedis MT/MC III 11 6 1 Dx 12828:1 8678 D 4 U N/a <6

mån O

Dentes P2 (mandibula) 37 C 1 Dx 12828:2 8678 D/G 4 U N/a 10-12 Gl=52.2

Dentes M1 (mandibula) 32 C 1 Sin 12828:2 8678 D/G 4 U N/a 14-16 Gl= 58.5

Dentes P3/P4 (maxilla) 37 F 1 Dx 12828:2 8678 D/G 4 U N/a >3 Sliten. Rötterna skadade.

Manus/ Pedis MC II 9 1-3 1 Sin 12828:2 8678 D/G 4 U N/a F Skärmärken, avsågad.

Manus/ Pedis PH 1 52 C 1 12828:2 8678 D/G 4 U N/a >1 F

Cranium Mandibula 45 F 1 Sin 12828:2 8678 D/G 4 U N/a 2-4

mån C Hackspår

Cranium Occipitale 23 F 1 Dx 12828:2 8678 D/G 4 U N/a 4-18 mån

C Skärspår.

Dentes M1 (mandibula) 24 F 1 Sin 12828:2 8678 D/G 4 BB N/a >1 Sliten men så bränd att

ålder inte går att bestämma närmre.

21

Manus/ Pedis PH 1 41 C 1 12774:2 8983 E 12 U N/a >1 F

Ossa longa Femur 20 1 1 Sin 12772:2 8983 E 12 U N/a Indet Indet Epifysen bortkapad och delad itu.

Manus/ Pedis PH 2 47 C 2 12772:2 8983 E 12 U N/a >1 F En mindre och en större.

Manus/ Pedis PH 1 31 2-6 1 12774:2 8983 E 12 U N/a <1 O

Ossa longa Radius 27 6 1 Sin 12774:2 8983 E 12 U N/a <20 mån

O

Scapula Scapula 98 1-3 1 Sin 12772:2 8983 E 12 U N/a 5-12 mån

C Sidoepifysen saknas. Ganska litet ben.

Cranium Mandibula 42 6 1 Dx 8983 F 4 U N/a

Cranium Mandibula 41 4 1 Dx 8983 F 4 U N/a

Dentes P3 (mandibula) 42 C 1 Sin 12907:1 34889 F 4 U N/a <6 Gl= 74.42

Dentes Incisiv 7 F 1 Indet 8983 F 4 U N/a Indet

Dentes M3(mandibula) 31 C 1 Sin 12906:4 34889 F 3 PB N/a 10-12 Gl=69.2

22

Dentes I2 (maxilla) 7 F 1 Dx 12907:1 34889 F 4 U N/a 3.5-4 Minimalt slitage, väldigt ny tand.

Dentes P2 (mandibula) 26 C 1 Dx 8983 F 4 U N/a 8 Gl=56.3 Ena roten skadad.

Manus/ Pedis Ca 12 C 1 Dx 8983 F 4 U N/a F

Manus/ Pedis PH 2 6 2-6 1 12906:4 34889 F 3 U N/a <8

mån O Helt ofusionerad proximal

epifys! Is baby!

Manus/ Pedis Cr 17 C 1 Dx 12906:4 34889 F 3 U N/a F

Manus/ Pedis Ci 15 C 1 Dx 12907:1 34889 F 4 PB N/a F Lite bränd

Manus/ Pedis MT/ MC III 108 5-6 2 Dx 12777:2 14344 F 12 U N/a >6

mån F Märgspaltning?

Ossa longa Tibia 135 5-6 1 Sin 8983 F 4 U N/a >2 F-6

Ossa longa Ulna 27 F 1 Dx 8983 F 4 U N/a 1-2 C

Cranium Mandibula+M1+M2+M3 287 F 1 Sin 12779:10 14344 G 4 U N/a 3.5-4.5

M3 inte helt frambruten.

Små hack borta från tänderna. G.4-8

23

Dentes dp2 (maxilla) 17 F 1 Sin 12819:11 14344 G 9 U N/a 2-2.5

Trol redo att lossna. Parcell G skikt 9. Prov nr 7 för linqvist och possnert

’91.

Manus/ Pedis PH 1 46 C 1 14344 G 4 U N/a >1 F G.4

Manus/ Pedis PH 2 69 C 2 14344 G 4 U N/a >1 F En mindre och en större.

Manus/ Pedis PH 1 28 4-6 1 14344 G 4 PB N/a Fläckar av svartbränt. G.4

Dentes I1/2 (maxilla) 6 C 1 Dx 12819:10 14344 G 7 U N/a 9-12 G.7. Gammal häst, se bild.

Manus/ Pedis C3 15 C 1 Sin 8983 G 4 U N/a F G.4

Manus/ Pedis Calcaneus 93 C 1 Sin 14344 G 4 U N/a F G.4

Cranium Mandibula 57 4 1 Dx 12779:10 14344 G 4 U N/a Hackspår. G.4-8

24

Dentes P4 (maxilla) 75 F 1 Dx 12819:10 14344 G 7 U N/a 3.5-4 Knappt använd. Prov no

24 från ch linqvists dateringar 1992.

Manus/ Pedis MT II 10 1-3 1 Sin 14344 G 4 U N/a F G.4

Manus/ Pedis T3 17 C 1 Sin 8983 G 4 U N/a F G.4

Manus/ Pedis Talus 85 C 1 Sin 14344 G 4 U N/a F G.4

Manus/ Pedis TC 25 C 1 Sin 8983 G 4 U N/a F G.4

Ossa longa Radius 127 5-6 1 Dx 14344 G 4 U N/a >2 F-6 G.4

Manus/ Pedis PH 1 39 1-6 1 N/a 8983 G 4 U N/a >1 F Splittad mitt itu. G.4.

Ossa longa Ulna + Radius 154

Ulna:2-4

Rad:1-2

1 Sin 14344 G 4 U N/a <11 mån

Ulna: O-1 Rad: F-1

Ulna och radius

fusionerade mot varandra. G.4

Ossa longa Radius 42 6 1 Dx 14344 G 4 U N/a <2 O G.4

25

Ossa longa Radius 41 6 1 Dx 8983 G 4 U N/a >2 F Halva saknas, kan höra ihop med beneet ovan.

G.4

Dentes P4 (maxilla) 76 C 1 Sin 14344 GH 3 U N/a ≤6 Gl=76.9 GH3

Manus/ Pedis PH 1 21 F 1 14344 GH 3 PB N/a >1 F Delvis svartbränd och splittad längs mitten. GH3

Dentes M2 (maxilla) 59 C 1 Sin 14344 GH 3 U N/a >3 GH3

Manus/ Pedis PH 1 54 C 1 14344 GH 3 U N/a >1 F GH3

Manus/ Pedis PH 1 75 F 2 14344 GH 3 U N/a >1 F Ena splittad vertikalt, andra horisontellt. GH3

Manus/ Pedis MT II 9 1-4 1 Dx 14344 GH 3 U N/a F GH3, märkt som mt iv lol

Manus/ Pedis PH 1 25 2-6 1 14344 GH 3 U N/a <1 O GH3

Manus/ Pedis MT/MC III 32 6 1 Sin 8983 GH 3 U N/a >6

mån F Halva saknas. G H 3?

26

Manus/ Pedis PH 2 45 C 1 14344 GH 3 U N/a >1 F GH3. Små skärmärken.

Manus/ Pedis Talus 72 F 1 Sin 14344 GH 3 U N/a F GH3, konstiga märken

Sesamoideum Patella 33 C 1 Sin 14344 GH 3 U N/a F GH3

Manus/ Pedis MC IV 8 2-3 1 Dx 14344 GH 3 U N/a F Översta biten av epifysen avlägsnad. GH3

Coxae Ilium 31 1 1 Dx 12794:1 14344 H 1 PB N/a Indet

Manus/ Pedis PH 3 17 F 1 14344 H 3 U N/a F Bakre delen saknas. Mkt skrovligt ben.

Ossa longa Radius 93 1-2 1 Dx 14344 H 3 U N/a >2 F Centrerad krosskada på anterior sidan nedanför

epifysen.

27

Dentes M2 (mandibula) 12 F 1 Dx 14344 H 3 U N/a >3 Roten saknas, bortslagen men tanden är väl använd.

Scapula Scapula 58 1 1 Sin 12794:1 14344 H 1 PB N/a >2 F Delvis svartbränd,

epifysen splittad längs mitten

Ossa longa Tibia 27 F 1 Dx 14344 H 3 U N/a >2 F Distal epifys (6), mindre än hälften

Manus/ Pedis Calcaneus 81 C 1 Dx 12794:1 14344 H 1 U N/a >2 F Hör ihop med talus

Manus/ Pedis C3 13 C 1 Dx 14344 H 3 U N/a F

Manus/ Pedis Ci 8 C 1 Dx 14344 H 3 U N/a F

Manus/ Pedis Ci 11 C 1 Sin 14344 H 3 U N/a F

Manus/ Pedis Cr 14 C 1 Dx 14344 H 3 U N/a F

Manus/ Pedis PH 2 9 2-6 1 14344 H 3 U N/a <8

mån O

28

Ossa longa Radius 39 1 1 Dx 8983 H 3 U N/a >2 F Halva saknas, krosskada. H.3

Manus/ Pedis MT III 22 1-2 1 Dx 14344 H 3 U N/a F H.3

Manus/ Pedis MT IV 21 1-3 2 Dx 12877:2 14344 H 2 U N/a F

Manus/ Pedis MT IV 15 1-4 1 Dx 12779:15 14344 H 3 U N/a F H3-9

Manus/ Pedis MT III 36 1-3 1 Dx 14344 H 3 U N/a F Märgspaltning? H.3 skrivet på

Manus/ Pedis Talus 69 C 1 Dx 12794:1 14344 H 1 U N/a F Hör ihop med calcaneus

Manus/ Pedis Tc 14 C 1 Dx 14344 H 3 U N/a F

Ossa longa Radius 42 6 1 Sin 14344 H 3 U N/a >2 O H.3

Ossa longa Radius 34 F 1 Sin 12877:2 14344 H 2 U N/a >2 F-6 Halva del 6

Ossa longa Tibia 60 5 1 Dx 14344 H 3 U N/a >2 F

Ossa longa Femur 42 1 1 Sin 14344 H 3 U N/a Indet Halv epifys, ej ledyta

29

Ossa longa Tibia 212 4-6 1 Dx 12826:3 14344 H 8 U N/a >2 F-6

Stora hackspår, urgröpt men ej splittad.

Människoben i påsen. Femur, tibia,

radius+ulnax2 en individ?

Ossa longa Tibia 79 5-6 1 Dx 14344 H 3 U N/a >2.5 F H.3

Ossa longa Ulna 67 2-3 1 Dx 14344 H 3 U N/a >3 F Hör ihop med radius ovan

Ossa longa Ulna + Radius 147 1-2 1 Sin 12794:1 14344 H 1 PB N/a >3 F Ulnan nästan helt fäst på radius.

Ossa longa Ulna 40 2-4 1 Dx 12877:2 14344 H 2 U N/a 2-3 C Delvis fusionerad mot radius

Sesamoideum Patella 36 C 1 Sin 14344 H 3 U N/a F H.3

Vertebrae Thoracicae 24 2-5 1 14344 H 3 U N/a <5 O H3

30

Coxae Pubis 100 F 1 Dx 12854:1 14345 I 2 U N/a Indet Acetabulum fint fusionerad resten okänt

Manus/ Pedis MC III 50 5-6 1 Dx 12854:1 14345 I 2 U N/a >6

mån F