at n en - lul.se¤nsbibliotek uppsala/upplysningen_2015_1_150_ppi.pdf · lisa – lyrik i...

NUMMER012016

ETT MAGASIN FRÅN LÄNSBIBLIOTEK UPPSALA

ATT DANSA EN BOKNYTT MENTORSPROGRAM FÖR FÖRFATTARE

KOD PÅ BIBLIOTEK

RAPPORT FRÅN ETT OTROLIGT ÄVENTYR

PÅ GÅNG I LÄNET

2 3UPPLYSNINGEN | 1 2016 UPPLYSNINGEN | 1 2016

Efter åratal av planering och möten, av ritningar och samtal, av förhoppningar och farhågor, så är vi nu på plats i vårt nya kontor, i det alldeles nybyggda huset Eldaren, ett stenkast från centralen här i Uppsala. När jag skriver det här har det gått exakt en månad sedan jag för första gången tog trapporna upp till våning två, och letade mig fram till mitt nya skrivbord i det öppna kontorslandskapet, blickade ut över en ny del av staden.

Förändring är, sägs det, den enda konstanten, det enda vi kan vara säkra på. Och efter bara en månad är det förstås omöjligt att uttala sej om ”hur det blev”, hur just den här förändringen påverkar oss på länsbiblio-teket, och sättet vi arbetar på. Vad jag vet är att det är roligt och intressant att jobba närmare våra kollegor på Kultur & Bildning, att få veta mer om vad de håller på med, och förstås fundera över hur vi framöver kan samverka i olika frågor.

Ett sådant, redan existerande, samverkansprojekt kan du läsa mer om på sidorna 10 och 11, nämligen projektet Dansa en bok, där länsbibliotekets Anneli Lidström arbetar tillsammans med danskonsulent Eva Forsberg Pejler. Även den förestående konferen-sen Kulturting 2017, som går av stapeln i mars nästa år, blir ett tillfälle för oss att jobba ihop oss och lära oss mer om varandras verksamheter.

LISA ERIKSSON KONSULENT PÅ LÄNSBIBLIOTEK

UPPSALA OCH REDAKTÖR FÖR UPPLYSNINGEN

LEDARE INNEHÅLLSFÖRTECKNING UPPLYSNINGEN 1 2016 MEDARBETARE

BÄST JUST NU:

Ja inte är det vädret

i alla fall. Men Bob

Dylan, kanske. Och

Hälsingland.

LÄSER JUST NU:

1947 av Elisabeth

Åsbrink och Vad gör

man inte av Maja

Hjertzell.

STEFAN EURENIUSKonsulent på länsbiblioteketBäst just nu: Skotten i Köpenhamn av Niklas Orrenius. Om extremism, yttrandefrihet och demokrati – frågor som finns där oavsett vad vi tycker om Lars Vilks och vad han gör eller inte gör.

ELEONOR GRENHOMKonsulent på länsbiblioteket

Längtar efter: Julen förstås! De senaste åren har vi laddat upp med att läsa berättelser upp-delade i 24 avsnitt. I år läser vi Uppdrag: rädda julen från Olika förlag. Supermys!

ANNELI LIDSTRÖMKonsulent på länsbiblioteket

Bäst just nu: Den fantastiska möjligheten att låna e-böcker. Senast läste jag De oroliga av Linn Ullman. Ville aldrig att den skulle ta slut!

Ansvarig utgivare: Malin Ögland

Redaktör: Lisa Eriksson

Redaktion: Stefan Eurenius, Eleonor Grenholm och

Anneli Lidström

Grafisk form: SCHLOOK-A-LING Johan Olsson

Tryck: Kommuntryckeriet, Uppsala kommun

Har du idéer på saker vi borde skriva om?

Skriv till [email protected]

OMSLAGSBILD: Elin Selin

KOD PÅ BIBLIOTEK

ETT OTROLIGT ÄVENTYR PÅ BARA NÅGRA DAGAR!

FLYTTKORT FRÅN LÄNSBIBLIOTEKET DELA LÄSLUST

PÅ GÅNG I LÄNET

NYTT MENTORSPROGRAM

RAFFLANDE LÄSNING

KULTURTING 2017

10

12

14

6 17

7

16

26

27

I det pågående projektet Dansa en bok försöker barn och vuxna tillsammans ta reda på hur man gör när man dansar en bok.

Kod och programmering är på god väg in i biblioteksrummet. Eleonor Grenholm har tagit reda på hur det ser ut på någ-ra av länets bibliotek.

Saskia Heinemann var en av deltagarna i årets Unga skrivare. Här beskriver hon själv sin upplevelse.

KAN MAN DANSA EN BOK? The times they are a-changing

UPPLYSNINGEN


Projektet ”Synen på skönlitteratur på svenska bibliotek” har pågått sedan 2011, och letts av Kultur i Väst och regionbiblio-teken i Halland och Stockholm. Målet har varit att stärka forskningen runt skönlit-teratur på bibliotek, till exempel vilka lit-teratursyner som är i omlopp på folkbib-lioteken, och initiera utbildningsinsatser.

Hösten 2013 startade ViSA (Vi-da reut veck ling inom skönlitterärt arbete), ett utveck-lingsprojekt som samlade bibliote-karier och biblio-tekskonsulenter från hela landet, varav tre bibliote-karier från Uppsala län. ViSA pågick under ett år, med 6 träffar runt om i landet. Föreläsningar och studiebesök

varvades med diskussioner och eget projektarbete.

Som uppföljare till ViSA pågår nu LiSA – Lyrik i Skönlitterärt arbete. Un-der hösten 2016 och våren 2017 drillas biblioteksfolk från hela landet i teorier kring lyriken, får praktiska idéer, ut-byter erfarenheter, träffar lyriker från Sverige och Norden och lär om lyriken som nyckel till integration och inter-kulturalitet. Ett initiativ att gilla, för som någon sa: Om inte biblioteken job-bar med lyriken, vem ska då göra det?

Projektets tredje och sista publikation, Läsarnas röster, presenterades under Bok-mässan i Göteborg i september 2016. Den är inriktad mot biblioteksbesökarna och vad de anser om folkbibliotekens insatser för skönlitteraturen. Du hittar den på Re-gionbibliotek Hallands hemsida.

STEFAN EURENIUS

Från ViSA till LiSA

NOTERATNOTERAT

FILM Maja Hagerman turnerar länet runt under hösten inom Litteraturka-rusellen med boken Käraste Herman, om Herman Lundborg, ledaren för det stat-liga rasbiologiska institut som fanns i Uppsala åren 1922–35. Förutom boken så

finns också Maja Hagermans timslånga film Hur gör man för att rädda ett folk, en djupdykning i den svenska rasbiologins historia. Är ni intresserade av att visa den på ert bibliotek? Kontakta Stefan på länsbiblioteket för mer information.

BOKSLÄPP Säkert minns många av er Petra Trobäck från KUB-projektet 2012-2014 – och gör ni inte det finns dokumentationen från de fyra dagar Petra höll i fortfarande att ta del av via kubprojektet.wordpress.com. Lösenordet till dokumentationen: KUBmarknadsforing.

Nu har Petra Trobäck skrivit en bok – Skapa ett attraktivt biblioteksrum – om att jobba med biblioteksrummet. Hon bygger den på sina egna studier av bibliotek och möten med biblioteksfolk. I boken gör hon jämförelser med detaljhandeln, och vad biblioteket kan lära därifrån för att få till ett attraktivt rum där folk trivs, som fungerar läsfrämjande och är lätt att orientera sig i. Boken finns att beställa via petratroback.se.

STEFAN EURENIUS

Arbetet vid Kungliga biblioteket med att ta fram en biblioteksstrategi för hela Sverige fortsätter till och med mars 2019. Strategin ska främja samverkan och kvalitetsutveckling inom det allmänna biblioteksväsendet. Erik Fichtelius – när-mast från SR och UR – leder arbetet som nationell samordnare, och har som utre-dare med sig Krister Hansson, tidigare regionbibliotekarie vid Regionbibliotek Stockholm samt (t o m 31/12 2016) Karin Linder, tidigare DIK-ordförande.

I oktober 2016 presenterade Nationella biblioteksstrategin sitt senaste förslag: ”Digitalt först med användaren i fokus”, ett digitalt kompetenslyft i en bred biblio-tekssatsning. I förslaget pekar utredaren bland annat på Danmark, där det sedan 2005 finns ”borgerservicecentre” i alla

kommuner, bland annat på bibliotek, för att höja invånar-nas digitala kom-petens och vara en ingång till offentlig sektor. Danmark toppar nu EU:s in-

dex över medlems-ländernas digitala kompetens.

Nationell biblioteksstrategi anser att landets folkbibliotekarier ska fortbildas och vara en hjälp för befolkningen i ett digitalt kompetenslyft, där målen är att ”Öka invånarnas digitala kompetens för att alla ska ha kunskap och möjlighet att ta del av och nyttja digitala sammanhang.

Använda bibliotekens unika roll (till för alla) för att synkronisera den digitala kompe-

tensen hos nyanlända med samhällsoriente-ring och svenska demokratiska verktyg.

Öka kompetensen hos den vuxna be-folkningen med avseende på källkritisk granskning av medier, ägarstrukturer och globala sammanhang.

Genom att höja kunskap och förtro-genhet med digital teknik skapa samhäl-lelig och individuell tillit till myndig-heter, e-förvaltning med flera i en snabb teknisk utveckling.”

Förslaget har överlämnats till Kul-turdepartementet, med en önskan om 25 miljoner kr årligen under en treårs-period. Följ Nationell biblioteksstrategi på nationellbiblioteksstrategi.blogg.kb.se eller via Facebook facebook.com/groups/nationellbiblioteksstrategi

STEFAN EURENIUS

UNDRAN Under två veckor våren 2016 genomförde länsbiblioteket en frågeinventering i sex kommuner i länet. 4161 frågor samlades in dessa veckor och 23% av dem ställdes av barn. Ungefär 40% av frågorna handlade om hjälp med att hitta, be-ställa och välja litteratur, 30% gällde praktiska saker kring det egna låne-kontot och hantering av låneautoma-ter, 10% om hjälp med kopiering, 7% om att söka information med hjälp av och hantera datorer, 3 % om pro-gramverksamhet på biblioteket eller i kommunen och 10% var Övrigt. Övrigt kan handla om wifi, inköps-förslag, låna pennor, häftapparat, hörlurar…leta efter barn, få hjälp med läxan, få hjälp med inloggning för nedtankning av talböcker, fråga om studierum med mera.

Filmen om Herman Lundborg

SKAPA ETT ATTRAKTIVT BIBLIOTEKSRUM

NATIONELL BIBLIOTEKSSTRATEGI

Vad frågas det om på biblioteken?Tidskriftsklubb

– en metod för reflektionReflektera kan man förstås göra själv, men ofta är det bra att reflek-tera tillsammans i grupp – särskilt om det handlar om dilemman i yrkesrollen. Länsbibliotek Uppsala använder regelbundet metoden Tidskriftsklubben för gemensam reflektion i kombination med att vi läser en text. Näst på tur för vår Tidskriftsklubb står Biblioteka-riens praktiska kunskap som Malin Ögland skriver mer om på sid 26. Om du vill pröva metoden på ditt bibliotek, så hör av dig till oss på Länsbiblioteket – vi kommer gärna ut och hjälper er att komma igång!

CR

EATIV

E C

OM

MO

NS

Erik Fichtelius.

Petra Trobäcks värdefulla handbok finns nu att beställa.


INTERVJUFLYTT PÅ GÅNG I LÄNET

Är du van att slinka förbi oss på länsbiblioteket när du varit på möte på stads-biblioteket i Uppsala? Från och med den 19 sep-

tember är det tid för nya vanor, och nu hittar du oss på Storgatan 27 (gå från cen-tralen i riktning mot UKK så kan du inte missa det nybyggda huset bakom Kata-lin). Det är också här i huset som vi fort-sättningsvis, oftast i alla fall, kommer att ses om du till exempel är med i något av våra nätverk. Vi har våra arbetsplatser på plan 2, och när du kommer in i receptio-nen på bottenplan så anmäler du dig helt enkelt i receptionen, och berättar vem du

är här för att träffa. Är du nyfiken på att komma hit och

kolla in hur vi har det? Kanske titta på den löjligt fina utsikten från vårt lunchrum? Ta då chansen torsdag den 1 december

klockan 14.30, för då bjuder vi på rund-vandring och efterföljande adventskaffe. Närmare information om det kommer i separat utskick men redan nu kan vi lova att du är varmt välkommen!

MOT NY ADRESS!Text: Lisa Eriksson Foto: Sara Forsman och Annika Nagorsen Kastlander

Kan du berätta lite om vart ni är i pro-cessen just nu? Vi står precis i begrepp att starta upp själ-va byggprocessen. Den lokal dit vi ska flytta ska byggas om, och det ska göras arbeten inom el, IT, larm och så vidare. Parallellt med detta jobbar vi med frågor om inredning, och om hur vi kan profi-lera bibblan framöver. Vi behöver också prata om arbetssätt i det nya biblioteket. Vi planerar att ha meröppet, vilket kom-mer att göra oss mer flexibla. Dessutom håller vi på och gallrar, och målet är att vi ska gallra bort hundra hyllmeter böcker. Sedan behöver vi också ett möb-lemang som är avpassat för ett mindre bestånd. Ja du hör, det är mycket på gång samtidigt!Hur ser tidplanen ut? Första februari ska både gallringsarbe-tet och bygget vara klart, och då kan vi börja flytta in. Vi siktar på invigning i

mars. Det är både läskigt och fantastiskt att få vara med om den här förändringen, för det har pratats om den sedan åttitalet och gemene man har väl slutat tro att det nånsin ska hända…Vad tror du blir den största förändring-en för användarna? För personalen? Självscanning och meröppet blir två stora förändringar. Men vi tänker oss också att det nya biblioteket kommer att erbjuda en bredare verksamhet, och bli mer av en mötesplats. Vi ser framför oss att vi ska ha pysselverksamhet, mer spelverksamhet, kafé och dessutom en ny lösning för studerande. Jag tror att om vi får till det här som vi har tänkt

det så kommer det att bli ett lyft för hela kommunen, det kommer verkligen att sticka ut! Vad ser du för eventuella utmaningar? Att få invånarna att förstå att bibliote-ket är tillgängligt också på de meröppna tiderna, det blir ju nåt helt nytt och det måste vi försöka nå ut med! Det vi hop-pas på är att när man kommer till vårt bibliotek så ska man känna att ”wow, det här var verkligen nåt nytt”! Så att det inte blir ett ”jaha, var det inte mer?”. Att få till den på den nivå vi siktar på – det är för-stås också en fråga om pengar. I stort sett gör vi detta inom befintlig ram, förutom vissa investeringskostnader.

PÅ GÅNG I LÄNET

Heby flyttar – och gallrar hundra hyllmeter

Det är inte bara länsbiblioteket som får ny adress, också flera av kommunbiblioteken i länet står i begrepp att flytta in i nya lokaler – eller utöka de befintliga. Här kan du läsa lite om vad som är på gång i Heby, Älvkarleby och Östhammar.

Text: Stefan Eurenius och Lisa Eriksson

Till vänster Hej då, gamla kontoret! På bilden syns från vänster Stefan Eurenius, Sara Forsman, Malin Ögland, Anneli Lidström, Lisa Eriksson, Eleonor Grenholm och Kerstin Hedlund. Längst ner Utsikten från nya kontoret.

En flytt av biblioteket i Heby har diskuterats under många år, och 2017 blir det så verklighet. Jag får en pratstund med Joakim Lun-din, kultur- och fritidschef i Heby kommun.


PÅ GÅNG I LÄNET

Hur började arbetet med att förändra rummen hos er?Det finns flera anledningar och behov, som vi nu ska se till att få ihop till en bra helhet. Dels så har vi märkt ett tydligt behov av fler studieplatser i biblioteket de senaste åren. Vi har besökare som skriver, läser och studerar på alla till-gängliga platser i biblioteket. Sedan så ville vi förbättra möjligheter för möten och barnaktiviteter och dessutom så kommer Stig Dagermansamlingen hit från Laxön.Vilka blir då förändringarna?Tre kontor görs om till publika ytor. Ett större kontor som finns i anslutning till

den tysta delen i biblioteket blir studie-rum med flera studieplatser i. De andra två kontoren som finns i anslutning till tidskriftsavdelningen öppnas upp mot biblioteket genom att väggar tas bort. Där blir det sittplatser längsmed de stora fönstren mot innertorget och Upplands- och Dagermansamlingen utefter väg-garna. Det nuvarande Upplandsrummet blir utställningshall och nuvarande utställningshall blir ett trevligt och om-bonat mötes-, aktivitets- och studierum. Det rummet ska vara flexibelt och ska lätt kunna ställas i ordning för till ex-empel aktiviteter med barn. När de här delarna är klara får vi även möjlighet att

utöka ytorna för barn- och ungdomsav-delningen i biblioteket.Hur kommer det sig att ni just nu får möjlighet och medel att göra de här för-ändringarna?Grannlokalen som ligger i samma hus som biblioteket blev ledig och jag bör-jade driva frågan aktivt om behovet av större lokaler. Sedan några år ligger biblioteket under Samhällsbyggnads-nämnden, i och med det har vi blivit en del av ett större sammanhang. Det finns en bredare förståelse för hur vik-tigt biblioteket är, bland annat som mötesplats. De senaste åren har våra besökssiffror ökat rejält så det har varit enkelt att påvisa det. Sedan så handlar det förstås om ett envist arbete med att berätta inom kommunen vad biblio-teket gör, är och står för. Det tillsam-mans med ett positivt driv hos perso-nalen ger nu resultat!

Hur ser tidplanen ut?Huvudbiblioteket i Östhammar flyt-

tar in i nya lokaler under 2018. Det är det anrika huset Storbrunn som då kommer att inhysa ett helt kulturhus, inklusive bio, fritidsverksamhet och bibliotek.

Biblioteket kommer till största delen att ligga i en helt ny tillbyggnad som börjar byggas i början av 2017. Vad tror du kommer bli den största för-ändringen för era besökare?

En nyhet för besökarna kommer att bli öppenheten för många sorters kul-turverksamhet, där man kan komma att mötas av såväl bibliotekspersonal som kulturaktörer, tjänstemän och fri-tidsledare.

Besökaren kan själv vara med och komma med idéer till vad huset ska er-bjuda, för alla åldrar och alla intressen. Man ska känna att man kommer till en mötesplats för alla.

Biblioteket i Skutskär kommer fram till sommaren 2017 att göra en hel del förändringar. Upplysningen ringde upp Jessica Lindegren, kultur- och fritidschef i Älvkarleby kommun för att få veta mer.

Efter många år av väntan står det nu klart att Östhammars bibliotek kommer att flytta till nya lokaler, detta enligt ett beslut som fattades i september. Upplysningen ställde några frågor till Magnus Åberg, som sedan augusti är ny bibliotekschef i Östhammar.

PÅ GÅNG I LÄNET

Nya rum på Älvkarleby folkbibliotekÄntligen, Östhammar

Miljön runt entrén till biblioteket i Skutskär har fixats till – ett stort lyft enligt många besökare.


DANSA EN BOK

Det visade sig att kombina-tionen dans och läsning fungerade väldigt bra tillsammans med barn. Knacka-på-r yggsäcken

har lånats flitigt till biblioteken i länet och många barn har fått ta del av den ro-

liga bokdansen.Men skulle man kunna knyta ihop

dans, rörelse och läsning ännu mer? Det var en fråga som jag och danskon-sulenten vid Kulturenheten, Eva Fors-berg Pejler började fundera kring för drygt ett år sedan.

Vi kom fram till att vi ville ta dans och bok ett steg vidare och producera en metodhandledning och musik som kan användas för att dansa många olika böcker. Metoden och musiken ska alltså inte vara knuten till vissa bestämda böcker. Och de ska vara möj-liga att använda för delar av en berät-telse också – kanske kan man plocka ut enstaka moment ur en bok, använda föremål ur berättelsen som rekvisita, improvisera handlingen i rörelse…

Vi tog kontakt med Sophia Färlin Månsson som är koreograf och hade

arbetat med Knacka på-projektet och frågade om hon ville vara med och tänka vidare kring idén. Och det vil-le hon! Efter ett antal möten började vi formulera en ansökan till Statens kulturråd kring vårt projekt som helt enkelt fick namnet Dansa en bok. Mål-gruppen för projektet är barn i åldern fyra till sju år, som vi tänker oss att nå via bibliotekspersonal, pedagoger och danslärare. I december 2015 fick vi be-sked om att länsbiblioteket fått bidrag från Kulturrådet till projektet och vi kunde sätta igång på allvar i januari 2016.

Kombinera dans och berättandeVår tanke är att kombinationen av olika konstformer – musik, litteratur och dans – ska inspirera och uppmuntra barnen att använda olika uttryck och medel för berättande. Vi vill ge barn en möjlighet att upptäcka glädjen med att läsa och dansa. Ett mål med projekt är också att genom att koppla ihop text med rörelse och dans underlätta språk- och läsinlär-ning. ”Det du lär med kroppen fastnar i knoppen!”

Dans och rörelse är en icke-verbal kommunikationsform som kan an-vändas oavsett om du kan språket eller ej. För barn med andra modersmål än svenska ger metoden ge en möjlighet att dela med sig av sitt eget språk eller sitt sätt att dansa genom att låta kom-pisarna få ”smaka på mitt sätt att röra mig” eller få ”smaka på mitt språk”.

Barn som medskapare i projektetBarnens reaktioner, tankar och idéer är centrala för oss, och en viktig del i projektet är att metoden ska utarbetas tillsammans med barn. Därför kon-taktade vi några förskolor och skolor för att hitta fokusgrupper att arbeta med. Våren 2016 hade Sophia Färlin-Månsson workshops med förskolan Humlegården i Tierps kommun och en klass på Eriksskolan i Uppsala som

då fick prova på Dansa en bok. Med sig hade Sophia musikern och dansaren Peter Lagergren och många spännande instrument. Peter kommer att kompo-nera musiken till projektet och mötena med barnen gav honom bra tillfällen att prova olika typer av musik och in-strument till bokdansen.

Hur tyckte då barnen att det var att dansa en bok? Ja, till exempel så här:

”Bra – att vi fick göra bokstäver av våra kroppar!”

”Jättebra – hitta på nya rörelser som jag aldrig gjort tidigare.”

”Allting var bra – göra tunnlar, forma stenar, vara en stock och en sten...”

”Jättebra – skriva namn med sin egen kropp!”

Vi testade också arbetsmaterialet med en grupp av barnbibliotekarier under seminariet Mötesplats för Läskonster

i september och fick många värdefulla tankar med oss av deltagarna.

Det händer i projektet framöverI höst kommer Sophia Färlin Månsson att ha fler workshops med fokusgrupper av barn på olika håll i länet. Samtidigt pågår arbetet med att börja skriva hand-ledningen och komponera musiken. Under senvåren 2017 planerar vi sedan att börja introducera Dansa en bok för pedagoger, bibliotekspersonal och dans-lärare genom workshops. Därefter kan de ta ”bokdansen” till sina barngrupper. Inte minst på bibliotek kommer man att kunna använda metoden för att prova nya former att leka och dansa fram tex-ter, något som går väl ihop med biblio-tekens mål att arbeta med ett utvidgat textbegrepp.

Både handledningen och musiken kommer att finnas att ladda ner på Länsbibliotek Uppsalas och Kultur och bildnings webbplatser och kommer att vara fria att användas.

En bok läser man väl? Eller lyssnar på? Men kan man verkligen dansa en bok? Ja, tänk för att det kan man! Det vet till exempel alla vi som provat på att dansa boken Knacka på genom metoden ”Dansa, lyssna, läsa – Knacka på” som togs fram inom Region Gävleborg.

Text: Anneli Lidström Foto: Elin Selin

DANSA EN BOK

KAN MAN DANSA EN BOK?


…Charlotte Larsson och Helena Valde-marsson på Skutskärs bibliotek, som arbetat med programmering för barn under hösten.

Berätta lite mer om ert arbete med kod-ning för barn!Vi har hittills jobbat med spelprogram-mering i Scratch. Det ska vara enkelt och roligt och kanske inspirera till fortsatt intresse för kodning. Intresset har varit stort och det har funkat väldigt bra. Bar-nen har fortsatt efter vår genomgång och provat olika varianter och visat varan-dra. Hur har ni lärt er att programmera själva?Det krävs egentligen inte så mycket för-kunskap, men det kan vara bra att läsa på lite, liksom vi gör i samband med arbetet med läsfrämjande och språkutveckling. Att lära sig kod ingår/borde ingå i detta och på biblioteket ska det vara lustfullt och kravlöst. Det finns bra manualer på Youtube om man vill prova på Scratch, där man steg för steg ser hur man gör. Hur passar programmering in i biblio-tekets uppdrag?Vi ser det lite som folkbildning. När samhället utvecklas och förändras är det viktigt att även biblioteket försöker följa med i den utvecklingen. Det ligger

en demokratiaspekt i att erbjuda männ-iskor möjlighet att utvecklas inom den digitala sfären, eftersom så mycket i dag hänger på att du kan tillgodogöra dig information exempelvis via nätet. Kod-ning är också ett slags ”språk”, så i ett vid-gat textperspektiv är det helt i linje med både folkbildning och läsfrämjande. Har ni några spännande framtidspla-ner på detta tema?När det gäller Barnhack så har vi fun-deringar på att låta barnen själva hålla i det, kanske visa upp något som de själva har kodat ihop, så att det inte bara är vi, bibliotekspersonalen, som står där och lär ut.

…Anna-Lotta Jadinge arbetar på Gottsun-dabiblioteket och har skapat Hacker-klubben.

Berätta lite mer om Hackerklubben, vad gör ni där? Vi använder programmeringsverktyget

Scratch, som passar bra för barn från 8 år och uppåt. Barnen som deltagit hit-tills har varit oerhört positiva. Ja, till och med ”lyriska” som en mamma uttryckte det efteråt! De tycker att det är väldigt ro-ligt och lärorikt. Vi märker också att det har varit ett oerhört stort intresse för att delta.Hur har du lärt dig att programmera?Scratch är inte svårt att lära sig, men det underlättar nog om man har ett visst in-tresse för logik, spel och matematik. Sen hjälper det att ha ett intresserat barn vid sin sida också! Jag och min son har lekt mycket med Scratch tillsammans och det har varit otroligt roligt och värdefullt in-för planeringen av hackerklubben.Har ni några spännande framtidspla-ner?Man kunde tänka sig att fortsätta att utveckla klubben till en mer avancerad kurs då man i förlängningen kanske tit-tar även på andra programmeringsspråk än Scratch. Samtidigt är det viktigt att låta barnen som individer få utforska programmeringen på sin egen nivå, och därför tror jag att det skulle vara intres-sant att ha öppna ”kodstugor” då jag el-ler någon annan kunnig person finns till hands för frågor och som bollplank. Det vore också spännande att hitta metoder för att jobba med berättande tillsam-mans med barnen. Hur kan man utfor-ma en story och göra ett spel av det? Hur kan jag skapa en spännande animation? Och så vidare.

Under hösten 2016 har kod och programmering varit på mångas läppar. Skol-verket har påbörjat ett ar-bete med att inkorporera

programmering i den svenska läropla-nen och varje torsdag går programmet Programmera mera på Barnkanalen. Ka-rin Nygårds är programledare:

– Många förväntar sig kanske att ett programmeringsprogram ska handla om datorer och kod, men vi har valt att fokusera på allt tankearbete som krävs för att kunna programmera.

Detta tankearbete kan lika gärna utföras i det fysiska rummet och i Pro-grammera mera arbetar deltagarna med pärlor, experiment, problemlösning och annat lustfyllt. Syftet med detta är inte att alla ska jobba som programmerare i framtiden utan att alla behöver ökad digital litteracitet. Digital litteracitet kan liknas vid läs- och skrivkunnighet – en förutsättning för att kunna orientera sig i och vara en del av samhället. I en digi-tal värld behöver också alla förstå hur datorer fungerar, eftersom alla behöver orientera sig i, förhålla sig till och med-

verka i den digitala samtiden och utveck-lingen.

Nu börjar allt fler bibliotek också ar-beta med programmering. Men hur går det till? Vi frågar!

KOD PÅ BIBLIOTEK KOD PÅ BIBLIOTEK

Kod på bibliotek – hur kan det gå till?

Hallå där...

Text: Eleonor Grenholm Foto: Rainer Stropek (CC BY 2.0)

Det är lätt att tänka att programmering är ett ensamt arbete med abstrakt text. Men idag finns grafiska gränssnitt som gör det lätt för vem som helst att börja programmera. Ovan till vänster är ett exempel från Scratch, verktyget som biblioteken i Älvkarleby och Gottsunda använt sig av.

Programmet Programmera mera finns på UR Play.

Intresserad av programmering och annat skapande på biblio-tek? Gå med i facebookgruppen Skaparbibblan.

Kolla in internetguiden Kom igång med Scratch! och Barnhack på iiis.se


UNGA SKRIVAREUNGA SKRIVARE

Jag var en av de unga skrivarna som deltog i Unga skrivare i somras, och för mig var det en fantastisk upplevelse. Kursen i sin helhet handlade om att utveckla sitt eget skrivande och lära sig tekniker för att

förbättra sitt skrivande – helt för sin egen skull. Utan fokus på betyg eller kritik blev hela upplevelsen tryggare och gav mig självförtroende i en upp-muntrande miljö.

Under den första dagen möttes alla för första gången och som det brukar bli när en grupp främlingar möter var-andra var det nervöst. Men när kursen började smälte den nervositeten ned till något lugnare. Vi började med att vi rita-de av varandra utan att titta på pappret. Vi fick se otroligt knäppa bilder av oss själva och av de andra, så vi fann snabbt en gemenskap genom skratten.

Kursen ägde rum över fyra dagar och under den tiden lärde vi oss myck-et. Vi fick börja med att skriva om världen och om oss själva i ett flöde som bara avbröts av ord som kursle-

daren Anna-Lena gav oss, och som vi skulle väva in i texten. Det var stort fokus på skrivandet istället för själva redigeringen, vilket gav mig självför-troende. Det viktiga var det vi skrev,

inte de stavfel vi gjort under proces-sen. Det var otroligt att sitta i ett rum med så många andra som hade samma relation till skrivandet som jag själv.

Under kvällarna satt vi alla i det

delade vardagsrum som var hjärtat i den byggnad där vi sov. Vi satt tysta med papper och penna, eller datorer, och stirrade koncentrerat på texten framför oss. Vi skulle skriva en text inför kom-mande dag och detta gjorde vi varje kväll. Det fanns ett slags lugn i att sitta i ett helt tyst rum (om man inte räknar brödrosten och vattenkokaren som an-vändes med jämna mellanrum) tillsam-mans med människor som brottades

med sina texter för att få ut det bästa av dem, precis som jag själv gjorde.

Den andra dagen lyssnade vi på en föreläsning av Katarina Kieri, en förfat-tare som skriver allt från barnböcker och ungdomsromaner till poesi och ro-maner som binder samman kulturer. Vi fick en otrolig inblick i en författares liv, både skrivmässigt och personligen. Jag insåg att ingen sätter sig ned och skriver en perfekt text, för att sedan skicka in den för publicering och bara vänta på att pengarna flödar in. En annan viktig sak jag insåg var att du kan bli författare när som helst i ditt liv. Du behöver inte lyckas med att skriva en kritikerhyllad roman i din ungdom. Men allt tar tid, och du förlorar inte något på att ta den tid just du behöver.

Efter föreläsningen kom frågor som aldrig upphörde. Vi hade möjligheten att fråga allt vi själva undrat om skri-vande och om hur det egentligen är att vara författare. Så det blev inte mycket skrivande den morgonen. En av de saker Katarina sade genljöd dock i mig efteråt: ”Det är en sorts frihet att skapa, utan att någon vet om det förrän du vill”. Det var mycket sant som hon sade, att allt jag skapar under den tid jag sitter med pen-

nan i handen och pappret (eller datorn) framför mig är helt och hållet mitt eget. Egna känslor kryper in i det jag skriver och jag är helt fri att skriva vad jag vill. Att skapa världar och universum på papper ger en själv en känsla av kontroll som man kan behöva när allt annat känns okontrollerbart.

Under en av kvällarna fick vi gå in i själva Wiks slott. Vi började på övers-ta våningen med en historisk föreläs-ning om byggnaden och alla dem som bott där. Vi avslutade i källaren som en gång varit fängelsehålor. Det var en skrämmande stund för vissa, kan jag lugnt säga!

När vi inte skrev badade vi, eller fi-kade, vandrade och pratade. Det fanns så mycket att göra för både inspiration

och för skojs skull. På onsdag kväll, den sista kvällen,

var det ”open stage”. Vi satt alla blyga i en ring och all den säkerhet vi känt förut försvann lite, fram tills att nå-gon vågade gå upp och läsa. Det var underbart att få höra berättelser och dikter från så många olika människ-or, som fick mig att undra över både författaren och det de upplevt. Det var en vacker upplevelse att kunna läsa upp det jag aldrig hade tänkt att jag någonsin skulle dela med mig av.

Den sista dagen läste vi upp de tex-ter vi skrivit kvällen innan, och det var magiskt att lyssna till. Författaren fick aldrig kommentera, bara lyssna, och att få höra allt det som de man lärt känna under fyra dagar hade skrivit, var en perfekt avslutning. Allt från po-esi och noveller till magisk naturalism och realism. Jag upplevde så många känslor när jag satt där på min stol och lyssnade: sorg, ilska, medlidande och nyfikenhet. Alla hade något eget och personligt att dela med sig av och ing-en text var lik någon annan.

Det var några av de bästa dagarna jag har upplevt. Inget slår att utforska och utmana sig själv genom sitt skri-vande och samtidigt kunna prata och skratta under kvällarna med de vän-ner man lärt känna, om allt från Char-les Dickens till studio Ghibli. Om det finns en sak som jag har tagit med mig från denna vecka och som jag skulle vilja att du tog med dig från min arti-kel så är det att det aldrig är för sent att skriva, vad du själv än tror.

ETT OTROLIGT ÄVENTYR PÅ BARA NÅGRA DAGAR!

Saskia Heinemann åkte på skrivarläger och berättar här om hur fyra dagar kan vara ett stort, stort äventyr, och om vad som händer inuti en när skrivandet får finnas i sin egen rätt, utan bedömning eller betyg.

unga skrivare

Text och foto: Saskia Heinemann

”Det var en vacker upplevelse att kunna läsa upp det jag ald-rig hade tänkt att jag någon-sin skulle dela med mig av.”


I november 2016 arrangerade Länsbiblio-tek Uppsala tillsammans med Kulturen-heten vid Kultur och bildning, Lands-tinget i Uppsala län, en halvdag om hot och trakasserier inom kulturområdet.

Med detta tillfälle ska problemet med hot synliggöras och skapa en ökad med-vetenhet. Det finns en rad frågor som be-höver svar: Vilket ansvar har arrangörer av program och utställningar för att stär-ka tryggheten för dem som verkar här i

länet? Hur jobbar polisen med frågorna? Vilka kunskaper behövs för att kunna hantera situationer som kan uppstå? Vilka samarbeten kan behövas?

Bakgrunden finns i Myndigheten för kulturanalys rapport Hotad kultur?, som kom i april 2016. Den visar bland annat – och siffrorna gäller även Uppsala län – att var tredje författare och konstnär nå-gon gång har drabbats av hot, våld, tra-kasserier, stöld eller skadegörelse. Var

sjätte har utsatts under det senaste året. Rapportens del 2 publiceras i dagarna, och den fokuserar på uppdragsgivarna.

Tillfället riktade sig till tjänsteperso-ner inom kultursektorn, kulturskapare, politiker, forskare, chefer och program- och utställningsansvariga på bibliotek, museer och gallerier. Frågan är, tyvärr, aktuell och från länsbibliotekets sida lär vi återkomma till den i våra olika kanaler.

STEFAN EURENIUS

NOTERATFÖRFATTARUTREDNING

Kort efter att utredningen presenterats kom idén om ett mentorsprogram upp, som ett sätt att utrusta författare med aktuella

kunskaper, nya kontakter och erfaren-heter. Idén fick fäste och under 2017 ska ett mentorsprogram etableras och funge-ra som ett stöd och en uppmuntran i den professionella utvecklingen – för både mentor och adept. Båda parter ska här få möjlighet till ett ömsesidigt lärande, få se saker ur nya perspektiv och kunna utbyta erfarenheter. Icke-etablerade, yngre författare ska ges bättre förut-sättningar att etablera sig i den litte-rära världen.

Inrättandet av ett mentorsprogram

blir ett svar på flera av behoven som uttrycktes i utredningen, bland an-nat det om en litterär agent. Genom denna form blir författarna på sätt och vis varandras agenter. Kunskaper och erfarenheter tas tillvara, idéer testas,

möjligheter till reflektion skapas – inte bara knutna till skrivande utan också kring läsare, bibliotek och personlig ut-veckling. För vid sidan av projektbidrag och stipendier är möten och lärande ett minst lika viktigt stöd för ett gott krea-tivt och konstnärligt klimat.

Nästa steg är nu att informera förfat-tarna, ta in ansökningar samt matcha adepter och mentorer. Programmet star-tar i januari 2017. Vi börjar lite försiktigt med två mentorer och två adepter som träffas under 6 månader, därefter match-as nya par ihop. Mentorerna arvoderas, enligt Författarförbundets arvodesre-kommendationer.

Redan i somras såg vi från läns- och regionbiblioteken att det fanns en del pengar kvar i projektets budget och vi ansökte därför till Kul-

turrådet om att få förlänga projekttiden med några månader. Nytt datum för pro-jektslut är 30 april.

De fyra inplanerade basdagarna är nu genomförda, och i november deltar sex medarbetare från länets kommuner i en studieresa till Malmö, på tema mångspråk. Det blir också några regionala lärtillfällen under hösten, bland annat ett om förmed-ling av e-böcker den 29 november.

Vi vet också att mycket har hänt på kommunbiblioteken under projektti-

den. Somligt har ni beskrivit i form av processer på Dela Läslusts blogg, men vi vet att ni också gjort mycket mer än så! För att få en tydligare bild av både nuläge och framtid kommer vi från länsbibliote-ket att besöka alla kommuner i länet nu under hösten. Vi tror att det är bra både för er och för oss att synliggöra det som gjorts och görs, och vi vill också gärna veta mer om vilka delar av läsfrämjande-arbetet som ni vill fokusera på framöver. Ju mer vi vet, desto bättre kan vi vara ett stöd för er i ert utvecklingsarbete!

Vi är också nyfikna på att prata mer om det här med processer. Är det ett bra sätt att bedriva utveckling?

Vad behövs i så fall för att en process ska ”lyfta”? Vad kan stå i vägen? Om detta får vi prata mer när vi ses!

I författarutredningens spår – mentorsprogram för författare startas

Dela Läslust – the extended version

I mars 2016 presenterade utredaren Marie-Louise Riton den författarutred-ning hon skrivit på vårt uppdrag – Om författares villkor i Uppsala län. Där identifieras ett antal områden som länsbiblioteket kan ta sig an för att stödja och utveckla det litterära Uppsala län – litteraturhus, marknadsföring, in-vandrade författare och exilförfattare, litterär agent, stipendier samt struktur för samverkan. Utredningen är nu ett viktigt kunskapsunderlag för oss i det vidare arbetet med att stödja länets professionella författare.

Tack vare tre extra projektmånader finns fortfarande möjlighet att ordna lärtillfällen, studiebesök och workshops inom ramen för Dela Läslust. Ditt bibliotek kan vara med och påverka innehållet under projektets sista halvår!

Text: Stefan Eurenius Foto: Mostphotos

Text: Lisa Eriksson

Hotad kultur


WIKIPEDIA – 15 ÅR WIKIPEDIA – 15 ÅR

Wikipedia har blivit en maktfaktor och anges som källa i otaliga samman-hang. Eftersom

Wikipedia skapas av vem som helst är det ju också lätt att ifrågasätta den som en kunskapsauktoritet. Å andra sidan är det just dess styrka: då Wikipedia skapas av hur många som helst vidareutvecklas ar-tiklarna och kompletteras med nya käl-lor hela tiden.

Sara Mörtsell jobbar som Education managager på Wikimedia Sverige, den förening som arbetar med att vidareut-veckla Wikipedia. Sara konstaterar att Wikipedia är en utmärkt startpunkt i ett sökarbete, men att det inte ska vara slut-punkten. Hon uppmanar alla att följa de källor som finns i anslutning till alla påståenden i artiklar på Wikipedia och utifrån dessa själv bilda sig en uppfatt-ning om rimligheten i dragna slutsatser

och tolkningar. Bibliotekslagen ger folkbiblioteken

uppdraget att arbeta med MIK – medie- och informationskunnighet – så att ”kunskapen om hur informationsteknik kan användas för kunskapsinhämtning, lärande och delaktighet i kulturlivet” ökas. Men hur kan folkbiblioteken ar-beta med detta, rent konkret? Ett sätt kan vara att arbeta med att vidareutveckla Wikipedias artiklar. Under hösten har Kungliga Biblioteket och Wikimedia Sverige gett kurser på temat wikipedia-kunskap för bibliotekarier. Peter Krantz som arbetar på Kungliga biblioteket ser klara kopplingar mellan bibliotek och Wikipedia:

– Vi vet idag att många i samhället använder Wikipedia som en startpunkt i forskning, informationssökning och kunskapsbildning. Eftersom det är något som ligger biblioteken varmt om hjärtat hoppas vi kunna inspirera fler inom bib-

lioteksväsendet att delta i den fantastis-ka kunskapsmiljö Wikipedia blivit.

Från Kungliga biblioteket hoppas man att detta kommer leda till att fler bibliotek börjar arbeta med Wikipedia:

– Förhoppningen är att fler inom bib-

lioteksväsendet ska ha fått en förståelse för hur Wikipedia fungerar och kanske kunna hjälpa kollegor och biblioteksan-vändare i att samarbeta runt kunskaps-förmedling och källkritik. Jobbar man på bibliotek har man tillgång till en

unik samling referensmaterial som kan användas för att källbelägga påståenden i artiklar. Hjälps vi åt med det ökar kva-liteten på den kunskap som förmedlas samtidigt som vi hjälper användare att hitta fördjupningslitteratur.

TRE TIPS FRÅN SARA MÖRTSELL TILL BIBLIOTEKARIER SOM ÄR NYFIKNA PÅ WIKIPEDIA

1. Testa Citation hunt (www.tools.wmflabs.org, sök efter citation hunt). Det är ett snabbt sätt att få syn på textstycken som finns i Wikipedia som innehåller ifrågasatta uppgifter, uppmärkta med den välkända fra-sen ”källa behövs”. Sidan innehåller också länk till Wikipedias regler för källhänvis-ningar och om man fastnar för något särskilt av de stycken som kommer upp så får man gärna ta sig an uppgiften och lägga till en källa som kan styrka uppgiften eller en som motsäger uppgiften och då uppdatera innehållet.

2. Klicka på Wikipedias Senaste ändringar som finns i vänstermenyn på desktopvyn. Där syns allt som just nu sker på Wikipedia och det kan vara intressant att se hur många ändringar som sker per minut och vilka artiklar som verkar vara aktuella just nu. Det kan fungera som ett bra diskussionsun-derlag för hur användargenererat innehåll skapas, kontrolleras och förhandlas.

3. Kolla in hashtaggen #1lib1ref (one libra-rian one reference) i sociala medier. Det var en global kampanj i början av året och den återkommer i januari 2017. Det är ett perfekt tillfälle att tala om bibliotekariers kompeten-ser och betydelse för att ge kontext, kvalitet och tillgång till kunskap av alla de slag.

WIKIPEDIA – VÄLANVÄND OC H OMTVISTAD FEMTONÅRINGText: Eleonor Grenholm Foto: Lane Hartwell (CC BY-SA 3.0)

I år fyller Wikipedia 15 år. Under den tiden har 3,5 miljoner artiklar skrivits och varje månad läses cirka 80 miljoner artiklar på den svenskspråkiga delen av Wikipedia.

JAN

AIN

ALI (C

C B

Y-SA

4.0)


SPRÅKNÄTETSPRÅKNÄTET

Vad skulle du säga är kärnan i Språknätet?Det är främst fyra hörnstenar jag skulle vilja lyfta fram. De är samtidigt metoder för att för att åstad-komma ökat engagemang i samverkan, vilket ock-så var ett övergripande syfte med projektet.

Den första hörnstenen är de så kallade lokala språknäten. De består i första hand av biblioteka-rie, BHV-sjuksköterska och pedagog från öppna förskolan. De lokala språknäten har haft som upp-gift att stärka och utveckla samarbetet.

Den andra hörnstenen skulle jag säga är den ge-mensamma fortbildningen på regional nivå, som riktar sig till alla de samverkande yrkesgrupperna.

Den tredje hörnstenen är den överenskommelse om att samverka över sektorsgränserna, som un-dertecknats av chefer på både regional och kom-munal nivå.

För att tydliggöra och konkretisera målen med denna samverkan utvecklades en modell i form av en taxonomi i sex nivåer, och jag skulle säja att taxonomin är den fjärde hörnstenen.

Eftersom överenskommelsen och taxonomin, som undertecknades 2013, skulle revideras efter tre år så behövde arbetet i Språknätet utvärderas.

Kan du berätta lite om hur du gick tillväga?Eftersom Språknätet startade redan 2010 så fick

jag börja med att avgränsa utvärderingens omfatt-ning. Jag bestämde mig för att lägga tyngdpunkten på nutid och framtid. Huvudfokus för min utvärde-ring är samverkan, med utgångspunkt i de lokala språknäten och taxonomin som använts. Sedan har jag intervjuat mej igenom mina frågeområden, kan man säja. Totalt har 24 informanter medverkat i intervjuerna, vissa träffade jag enskilt och vissa i grupp, yrkesvis.

Kan du beskriva de här frågeområdena närmare? Jag ville ta reda på hur samverkanspro-cessen kan se ut i de lokala språknä-ten, och hur taxonomin fungerar som verktyg. Jag var också nyfiken på hur deltagarna ser på sin egen yrkesroll i förhållande till de andras. Sedan ville jag förstås veta mer om hur samverkan i Språknätet kan utvecklas framöver!

Så, vad har du kommit fram till, till exempel när det kommer till de lokala språknäten?Jag har ju tittat närmare på tre lokala språknät, men via gruppintervjuerna har jag fått insyn i fler. Generellt så sam-verkar man främst kring föräldrautbild-ningarna, men också kring gåvoböck-erna till nyfödda. De lokala språknäten arbetar förstås utifrån sina lokala förut-sättningar, har varit med olika länge och kommit olika långt med sin samverkan. Det finns alltifrån lokala språknät som träffas regelbundet till sådana som inte träffas alls.

Jag vill nog påstå att de lokala språk-näten är en förutsättning för fördjupad samverkan, men bara om de träffas re-gelbundet, och också systematiserar sitt arbete på något sätt. Det är förstås också eftersträvansvärt att det lokala språknä-tet har deltagare från alla samverkande sektorer.

Nätverket som samverkansform kan vara både stark och sårbar, eftersom den baserar sig på relationer mellan männ-iskor. Så när relationerna är svåra att eta-blera, behålla eller fördjupa – till exem-pel på grund av hög personalomsättning eller tidsbrist – blir det också svårt att få till en fungerande samverkan.

Taxonomin då, hur ser informanterna på den?Informanterna är överens om att det är viktigt att det finns en underskriven överenskommelse. Jag uppfattar att själ-va taxonomin har gett riktning och va-

rit tydliggörande i samverkan, särskilt i uppstartsfasen. Har man kommit längre i samverkan kanske taxonomin inte rik-tigt utmanar längre? Har man på grund av bristande yttre förutsättningar inte kunnat få till samverkan kan taxonomin däremot uppfattas som en källa till då-ligt samvete. Taxonomin uppfattas helt enkelt olika av olika informanter, även vad gäller grad av konkretion, detaljnivå och hur den ska tolkas.

Oavsett vad, så visar utvärderingen att chefsförankringen är avgörande för Språknätets legitimitet. Överenskom-melsen har förvisso ett symbolvärde i sig, men utan chefsförankring så visar den sig ändå väga alltför lätt.

Framåt då, vilka framgångsfaktorer ser du för Språknätet?Ja, som jag redan varit inne på så är star-ka lokala språknät viktiga. Jag ser också att den regionala nivån fyller fler roller än den fortbildande. Den fungerar också som en katalysator för det lokala arbe-tet, ger sammanhang och bidrar till att skapa legitimitet. Det att arbetet inom Språknätet har ett tydligt, gemensamt,

professionellt objekt – små barns språk-utveckling – gör det lätt att engagera sig i. En förankrad överenskommelse till-sammans med gemensamma riktlinjer för samverkan är också en tydlig fram-gångsfaktor.

Avslutningsvis, är det något ytterligare du särskilt vill lyfta fram?Då skulle jag vilja säja något om det tvärprofessionella, samverkan över sek-torsgränserna. Det är förstås en fram-gångsfaktor i sig, men det ger också ett mervärde, alltså något mer än varje part skulle kunna åstadkomma var för sig. Här blir det olikheterna som blir en tillgång, som gör skillnad. Varje verk-samhet inom Språknätet har sin egen ingång till barns språkutveckling. När deltagarna blir medvetna om de här olikheterna, och lär sig mer om varan-dras verksamheter ökar förståelsen och förtroendet för varandra, och det i sin tur bidrar till att fördjupa samverkan. Genom varandras olika ingångar till små barns språk får de också syn på sin egen roll och profession, den framträder tydligare och stärks.

Språknätet – från projekt till etablerad verksamhet

Projektet Språknätet startade 2010, som ett samverkansprojekt med bibliotek, barnhälsovård och öppen förskola kring små barns språkutveck-ling. När projektet avslutades 2013 gick Språknätet över i kommunernas ordinarie verksamhet. Vad har hänt sedan dess? Hur arbetar man i de olika kommunerna? Vilka är de framtida utmaningarna för Språknätet? Vi träffar utvärderaren, Ulrika Danielsson, som ger svar – och ställer nya frågor.

Text: Lisa Eriksson


TIME OUTTIME OUT

En fråga som vi funderade över inför starten av projek-tet var hur vi skulle engagera ungdomar. Vi ville inte att det skulle bli ett traditionellt

biblioteksprojekt där bibliotekarier går ut och bokpratar. Istället landade vi i idén att rekrytera läspolare, idrottande ungdo-mar, som skulle fungera som läsinspiratö-

rer för yngre barn. Läspolarnas uppdrag har dels varit att besöka utvalda lag och träningsgrupper i de deltagande idrotts-föreningarna, dels medverka vid fotbolls-skolor och andra idrottsevenemang för att väcka nyfikenhet på och lust till läsning. Under projektet har tre fotbollsförening-ar och en simklubb deltagit.

Upplägget har krävt mer, och annat

slags, förberedelsearbete än ett rent bib-lioteksprojekt. Utmaningarna har varit många – till exempel att lagledare oftast arbetar ideellt och lägger mycket av sin fritid på sitt uppdrag. Det har inte alltid varit lätt att övertyga dem om att de också har haft något att vinna på att delta i Time out för läsning. Men i arbetet som idrotts-ledare ingår också att jobba med idrottens värdegrund. Hur får man alla att känna sig inkluderade? Vad händer när det blir kon-flikter inom laget? När vi valde medier till projektet utgick vi därför ifrån att en del av böckerna skulle kunna fungera som un-derlag för diskussion kring sådana frågor.

Under 2015 hade sex läspolare uppdrag

inom projektet. De föreningar som deltog var Fanna BK i Enköping, Östervåla IF och Håbo FF. Läspolarna var hälften kil-lar, hälften tjejer och bland deltagande lag var det också tre flick- och tre pojklag. Förutom att träffa lagen deltog läspolarna också tillsammans med biblioteket i Öpp-na veckan i Enköping och de var ute på fot-bollsskolor och andra idrottsevenemang med sina oranga ryggsäckar packade med böcker och en iPad laddad med e-böcker. I år har Håbo simklubb deltagit i projektet istället för fotbollsföreningen. Och i Öster-våla deltog bara ett lag i år så det blev fem läspolare som jobbade i projektet 2016.

Under de här två åren har både jag och de andra i projektteamet imponerats av hur läspolarna har tagit sig an uppgif-ten. Det har inte alltid varit lätt att få till tiden till ”boksnacket” och motivera var-för det kan vara givande att kombinera läsning och idrottande. Vi i projekttea-met har försökt skicka med ungdomarna argument – bland annat detta att böcker kan ge bra underlag till de diskussioner om kamratskap, inkludering och sådant som ingår i idrottens värdegrund. Vi har också pratat om att idrott inte bara hand-lar om att ha tekniska färdigheter och kondition, utan också förmågan att ana-lysera situationer, kunna ha överblick och kunna samarbeta. Och att läsning kan bidra till dessa förmågor.

Projektteamet har bestått av mig, bib-liotekarier från de tre kommunerna och utvecklingsledare och konsulent från SISU IU Uppland. Bibliotekarierna har

lärt läspolarna att ladda ner e-medier på de iPads som ingått i projektet och man har också producerat metodhandledning-ar till böckerna, tillverkat bokdomino och andra boktävlingar som läspolarna haft med sig på sina uppdrag. Länsbib-lioteket har haft rollen som projektägare, svarat för inköp av medier och iPads med mera. SISU IU Uppland har tillsammans med biblioteken haft kontakterna med idrottsföreningarna och administrerat avtal och arvoden. SISU IU har också stått för att ge läspolarna sin utbildning Unga ledare för att de ska kunna fortsätta i sin roll som unga förebilder.

I projektet har också två författarbesök ingått. 2015 var det Johan Unenge som be-sökte de tre biblioteken och pratade med barn och unga om hur han blev författare och om att hitta sin egen läslust. I höst har Malin Stehn varit ute hos Östervåla IF och Håbo simklubb – det blev roliga mö-ten i ovanliga miljöer. Extra utmanande var det att ordna ett författarbesök på en simhall, men det gick också bra! Författar-besöken har gett barnen och ungdomarna ett exklusivt tillfälle att prata med en för-fattare, något som uppskattats. Vad händer sen?Nu går projektet mot sitt slut. Min för-

hoppning är att de kontakter som knu-tits ska fortsätta att ge biblioteken och idrottsföreningarna idéer till samarbete. De boksamlingar som placerats i klubb-lokalerna kan förhoppningsvis inspirera barnen till läsning framöver. Utställ-ningar om idrottsföreningens verksam-het på biblioteket, samarbete kring in-tressanta föreläsare eller biblioteket som möteslokal för föreningen är andra saker som diskuterats inom projektet. Bibliote-ken kommer säkert att tänka extra på att leta efter intressanta medier som passar den här målgruppen, både böcker och tidskrifter. Men det allra viktigaste är nog att vi sett vilken potential det finns i att involvera unga i vårt arbete. Ungdo-marna kan och vågar så mycket mer än vi tror, bara vi ger dem verktyg och stöd.

I två år har biblioteken i Enköping, Heby och Håbo tillsammans med Länsbib-liotek Uppsala och SISU IU Uppland samarbetat kring Time out för läsning – ett projekt som syftar till att öka kontaktytorna mellan bibliotek och idrotts-rörelsen och koppla ihop läsning och idrott.

Text: Anneli Lidström

TIME OUT FÖR LÄSNING – SÅ GICK DET!

AN

KI K

ÄLL

EB

BA

LUN

DIN

AN

NE

LI LIDS

TRÖ

M

HE

LEN

A G

ILLE

Läspolare 2016, Hampus, Anna, Orion och Sofie – Ebba saknas på bilden.

Foto till tävling 2015. Tjejerna bildar en fotboll och en sittter och läser i mitten.

Öppna veckan Enköping 2015.

Läspolare,2015. Linus,Tim, Niklas, Ebba,Sofie, Frida


KVALITETKVALITET

Vad är kvalitetsmodellen och vad en BVC-träff?Kvalitetsmodellen är en sammansättning av olika modeller som används för utvärdering av tjänstekvalitet. Regionbibliotek Stockholm har testat modellen på tjänster som sagostunden, samt fysiska och digitala referenssamtal.

BVC-träffar anordnas som en del i barnhälso-vårdens föräldrautbildning och sker i samarbete mellan bibliotek och barnavårdscentraler i hela landet. Tjänsten riktar sig till föräldrar och deras nyfödda barn och träffens utseende och innehåll kan variera.

Som en del i projektet Dela Läslust ville vi på

länsbiblioteket testa kvalitetsmodellen på tjäns-ten BVC-träff – en tjänst som i någon form erbjuds i alla länets kommuner.

Så gick det tillNio samtal har genomförts med totalt tio infor-manter, från åtta olika bibliotek. Jag har varit och samtalat med bibliotekarier i sex olika kommu-ner: Enköping, Heby, Håbo, Tierp, Uppsala och Älvkarleby. Vid fem samtal har jag haft med mig en kollega och vid ett samtal var två informanter samtidigt närvarande.

Kvalitetsmodellen beskriver 11 parametrar som samtalen koncentrerades kring. Informan-terna fick resonera kring var och en av parame-trarna. Samtalen spelades in, transkriberades och sammanfattades. Utifrån resonemangen formulerades markörer till varje parameter. Där-efter hölls ett uppföljningsmöte dit samtliga tio informanter bjöds in. Utifrån de tankar som lyf-

tes under mötet skapades ett förslag till en checklista för kvalitet i BVC-träffen. Listan kan nu testas och revideras vidare i den ordinarie verksamheten.

ErfarenheterJag kan konstatera att det inte var helt lätt för informanterna att komma igång att fundera kring parametrar och markö-rer. En del informanter upplevde det som svårt att förstå meningen med att ägna ett helt samtal åt att filosofera kring mar-körer och parametrar. Men det har också många gånger uppstått aha-upplevelser, där informanten mitt i sitt funderande helt plötsligt stannar upp och uttrycker ”det har jag inte tänkt på tidigare” eller ”nu plötsligt kommer jag på att så här kan vi ju göra”. Det var härligt att få vara med om dessa moment.

Något av ett genombrott kom i det av-slutande mötet, där deltagarna tillsam-mans i en större grupp fick diskutera olika markörers och parametrars vara el-ler icke-vara i en checklista. Här fick in-formanterna själva handgripligen flytta om parametrar och markörer, och en

djupare förståelse för vad resonerandet kring parametrar och markörer egentli-gen hade handlat om verkade infinna sig hos deltagarna.

Tänk om man fick börja om…Om jag skulle göra om arbetet med kva-litetsmodellen så skulle jag vilja starta med ett uppstartsmöte, där alla deltagare bjuds in att ta del av en introduktion om kvalitetsmodellen. Jag är övertygad om att ett uppstartsmöte skulle ge mycket bättre förutsättningar för det fortsatta arbetet. Det är viktigt att presentera och gå igenom både modellens parametrar och syftet med samtalen, så att de som deltar är på det klara med vad hela arbe-tet går ut på.

Det har fungerat förvånansvärt bra att då och då vara ensam samtalsledare, då allt som sades spelades in. Men jag behövde förstås ha stenkoll på tekni-ken. Och då jag, rädd för att tekniken skulle svika, även valde att samtidigt anteckna vad som sades, förlorade jag ibland den viktiga ögonkontakten med informanterna. Så min rekommenda-

tion för framtida ”kvalitetsmodellerare” blir att både spela in och ha med sig en kollega som kan anteckna i bakgrun-den. Då blir samtalsledaren helt fri att verkligen kunna ägna all sin uppmärk-samhet åt att samtala!

Sitta, prata, tänkaDet har varit en mycket lärorik tid och jag menar att ett arbete med kvalitetsmodel-len kan skapa utrymme för gemensam re-flexion över den praktik man är en del av. Att få stanna upp och fundera på sin egen profession och kunskap har uppskattats av de flesta deltagare. Här får ni ett smak-prov på de många kloka ord som jag har fått ta del av när jag var ute och samtalade om kvalitetsmodellen:

”[…] bara det här att vi sitter och pratar det gör ju att man tänker till. Vi gör det i van-liga fall i arbetsgruppen att vi tittar igenom vad vi gör och hur och så, men just att foku-sera på de här punkterna som jag inte har tänkt så noga igenom innan ger någonting”.

Må vi aldrig underskatta betydelsen av att ta sig tid för att sitta, prata och tänka!

Under våren 2016 begav jag mig ut på en spännande resa till några av länets bibliotek för att samtala om kvalitetsmodellen och BVC-träffar. Nu är det dags att reflektera lite kring arbetet med modellen.

Text: Annika Nagorsen Kastlander

”Det är viktigt att presentera och gå igenom både modellens parametrar och syftet med samtalen, så att de som deltar är på det klara med vad hela arbetet går ut på.”


KULTURTING

Det första Kulturtinget anordnades redan 2007, då som ett samarbete mellan Landstinget Västmanland och Re-

gionförbundet Örebro. Tanken var att skapa en årligen återkommande mötes-plats för politiker och tjänstemän inom kultursektorn, en möjlighet att få ta del av aktuell forskning och kunskap, och samtidigt knyta nya kontakter. Under åren har sedan Landstinget Sörmland samt Landstinget i Uppsala län anslutit sig till de ursprungliga arrangörerna, och från och med Kulturting 2017 går också Region Gävleborg in som medar-rangörer.

Samtid och framtid är det övergripan-de temat för årets ting, och i fokus står frågor om samverkan och utveckling i en föränderlig tid. Hur kan samverkan inom kulturområdet stärkas? Vilka goda erfarenheter finns redan, och hur tar vi tillvara dem? Hur kan kulturen (och kul-turskaparna) stärkas och utvecklas av att ingå i större sammanhang? Hur han-terar vi förändring, och hur rustar vi bäst våra organisationer för förändring?Vi kommer att hålla till på UKK, och da-garna bjuder på inslag från såväl forsk-ning som praktik. Bland annat kommer vi att få lyssna på Lars Strannegård, pro-fessor och rektor på Handelshögskolan

i Stockholm. Han kommer att prata om vad som händer med kulturen – och sam-hället – när den i allt högre utsträckning ska mätas. Insprängt i programmet – och i miljön! – hittar du också högklassiga kulturupplevelser. På tingets första dag har vi till exempel äran att, i samarbete med UKK, presentera Her Self, en svind-lande, interaktiv konstfilm som ställer uppmanande frågor till betraktaren. Vi får också möta Maud Karlsson och Mar-tin Lima de Faria, två av upphovsperso-nerna bakom verket. Efter införandet av kultursamverkans-

modellen har tinget fått en fördjupad betydelse som arena för dialog och kun-skapsspridning kring aktuella kulturpo-litiska tendenser. En eventuell komman-de storregionalisering ställer ytterligare krav på samverkan, och här finns i så fall en redan etablerad mötesplats. Den primära målgruppen för Kulturting 2017 är politiker och tjänstemän inom kultursektorn i de fem arrangörslänen samt Dalarnas län. Även politiker och tjänstemän från andra politikområden, media och övriga intresserade är förstås välkomna.

LÄSTIPS

Folkbibliotekarier från olika bibliotek i Stockholms län har gemensamt re-flekterat kring förändringar i yrkes-rollen och de kunskapsmässiga och etiska utmaningar de ställs inför. De

har skrivit varsin essä med utgångpunkt i en si-tuation där de hamnat i sitt dagliga arbete på ett bibliotek, och som de uppfattat som ett dilemma; där yrkeskunnandet och yrkesrollen ställts på sin spets. Eftersom texterna är skrivna i essäform, så är de subjektivt hållna, och beskriver konkreta situationer. Sen kopplas de personliga berättel-serna till teoretiska perspektiv som författarna reflekterar kring.

För vad gör egentligen en bibliotekarie på job-bet? Tillsammans beskriver berättelserna bibliote-kariens breda handlingsfält och hur det utmanas genom besökarnas frågor, behov och förväntning-ar på vad man kan tänkas få hjälp med på ett biblio-tek. Var går gränsen för yrkesrollen? Vad är egentli-gen uppdraget? Vilka kunskaper krävs?

Eva Schwarz, som är filosof och lektor på Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola och redaktör för boken, skriver själv två av kapitlen. Hon anknyter till de teoretiska per-spektiv som bibliotekarierna läst under kursen och som de kopplar sina reflektioner till. Här får vi till exempel möjlighet att lära oss om Aristote-

les begrepp fronesis, klokhet. Hur går vi från att på utbildningen lära oss om den teoretiska kun-skapsformen (episteme) till att i praktiken till-lämpa den (techne) och med tiden utveckla prak-tisk klokhet, en förmåga att bedöma i stunden hur man ska agera? Ja, övning behövs nog, men också tid och avstånd för att betrakta och reflektera över sina val av handlingar och beslut.

”Praktisk klokhet förstår jag som ett kunnande som kräver erfarenhet och fingertoppskänsla, en insikt i när, hur och varför man ska göra det ena eller det andra, hur länge man får stanna kvar vid ett ärende, hur nära man får komma en ’låntagare’ och hur mycket ansvar man ska ta.”

Eva Schwarz

Just reflektion, menar Eva Schwartz, är avgörande för att man inte bara ska hamna i rutin utan också utveckla erfarenhet. Med hjälp av reflektionen kan man gå från att formas av praktiken till att faktiskt också forma praktiken.

Det är så otroligt intressant – ja, rafflande fak-tiskt! Inte minst tack vare bibliotekariernas in-tressanta essäer om de dagliga mötena på bibliote-ken. Jag är övertygad om att de flesta som arbetar på bibliotek kommer att känna igen sig och kan finna stöd i sitt eget reflekterande.

RAFFLANDE LÄSNING OM BIBLIOTEKSVARDAGEN

En uppdragsutbildning som har organiserats i samarbete mellan Regionbibliotek Stockholm och Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola under vårterminen 2015 har resulterat i kan-ske höstens mest rafflande bok – Bibliotekariens praktiska kunskap – om kunskap, etik och yrkesrollen.

I mars 2017, närmare bestämt den 8-9 mars, är Uppsala för första gången värd för evenemanget Kulturting. Vad är då Kulturting och varför ska du inte missa det?

Text: Malin Ögland

Premiär för Kulturting i Uppsala!

Följ planeringen av Kulturting 2017 på http://www.lul.se/sv/Kultur/Kultur-ting-2017/ och följ oss gärna på Facebook https://www.facebook.com/kultur-ting/ Färdigt program släpps i mitten av november. Sprid gärna informationen i dina nätverk. Har du frågor? Kontakta Lisa på Länsbibliotek Uppsala, som också är projektledare för tinget, på telefon 0706186624.

Text: Lisa Eriksson Foto: Sara Forsman

bcdefghijklmnopqrstuvwxyzabcdefgabcdefghijklmnopqrstuvwxyzabcdefe

fghijklmnop

qrstuvwxyzabcd

efghijklmn

abcd

efghijklmnop

qrstuvwxyzabcd

efghijkl

Välkommen på adventsfika

1 December klockan 14.30-15.30Kom och hälsa på oss i våra nya lokaler! Titta på utsikten,

ät en lussebulle och träffa kollegor från länet.

Anmäl dej på: www.lul.se/sv/Kultur/Lansbibliotek-Uppsala/Kalendarium/Valkommen-pa-adventsfika

at n en - lul.se¤nsbibliotek uppsala/upplysningen_2015_1_150_ppi.pdf · lisa – lyrik i...

Documents