LinköpingsuniversitetSE-58183Linköping,Sverige

013-281000,www.liu.se

Linköpingsuniversitet|InstitutionenförekonomiskochindustriellutvecklingExamensarbeteiFöretagsekonomi,30hp|Internationellacivilekonomprogrammet

Vårterminen2018|ISRN-nummer:LIU-IEI-FIL-A--18/02825--SE

Attfåbuktmedinvesteraresmagkänsla

Enkvalitativstudieomhurettformellt

analysverktygpåverkarinvesteringsanalyser

ochentreprenörs-teaminomventurecapital.

ThomasMurvallOlleReichardHandledare:KarlWennberg

Förord

Vi vill börja med att tacka samtliga respondenter som har deltagit i studien. Vi tackar för er tid

och den information ni har bidragit med. Vi vill även tacka våra opponenter och studiekollegor

för deras tips och stöd under arbetets gång. Ett särskilt tack riktas till vår handledare, Karl

Wennberg, vars stöd och engagemang har bidragit till att studien har kunnat tas från idé till

verklighet. Vi är evigt tacksamma för era respektive roller under studiens gång.

Linköping, 2018-05-28

Thomas Murvall & Olle Reichard

____________________________________ ____________________________________

Thomas Murvall Olle Reichard

Sammanfattning

Titel: Att få bukt med investerares magkänsla - En kvalitativ studie om hur ett formellt analysverktyg påverkar investeringsanalyser och

entreprenörs-team inom venture capital.

Författare : Thomas Murvall och Olle Reichard Handledare: Karl Wennberg Nyckelord : Start-up, venture capital, team, analysmetod, teamutveckling, investeringsanalys

Bakgrund : Ett avgörande moment för nygrundade start-ups är processen att få in externt kapital för att kunna finansiera sin verksamhet. Ofta erbjuds lösningen genom venture capital-bolag vars

uppgift är att utvärdera start-ups och därefter investera i de som bedöms ha god

framgångspotential. När venture capital-bolag utvärderar vilka start-ups de vill investera i, är

entreprenörs-teamet en viktig faktor. Bedömningen av vad som är ett bra team görs traditionellt

genom möten mellan investerare och teamet, men på senare år har en mer formell analysmetod

introducerats där entreprenörs-team utvärderas med hjälp av verktyg baserade på forskning.

Utvecklingen av formella analysverktyg har således skapat ett behov av forskning som kartlägger

effekterna av dessa för att utvärdera teams.

Syfte: Studiens syfte är att kartlägga hur ett formellt analysverktyg påverkar investerare inom venture capital när de fattar investeringsbeslut, samt hur utvärderingen genom ett formellt

analysverktyg påverkar de entreprenörs-team som utvärderas.

Genomförande: Studien karaktäriseras av ett kvalitativt tillvägagångssätt. Empirin har samlats in genom ett målinriktat urval vilket har lett till att totalt nio investerare har intervjuats under en

tidsperiod på fyra veckor. Samtliga respondenter är anställda av samma venture-capital-bolag

och ingår i en utvecklingsgrupp där de använder ett formellt analysverktyg för utvärderingen av

entreprenörs-team.

Slutsats : De största effekterna på investerare av att nyttja ett formellt analysverktyg, är en ökad förståelse och jämförbarhet av entreprenörs-team. Vidare visar studien att det formella

analysverktyget även reducerar den påverkan som undermedvetna faktorer och fördomar kan ha

på investerare under investeringsprocessen. För de entreprenörs-team som utvärderas,

identifieras effekterna till verktygets förmåga att identifiera olikheter i medlemmarnas

personligheter och skapa en förståelse för vad de drivs av. Detta möjliggör diskussioner som kan

förbättra teamets gruppdynamik och hjälper dem undvika potentiella utmaningar i framtiden.

Abstract

Title: To Recess an Investors Gut Feeling - A qualitative study on how a formal team assessment tool affects investors and

entrepreneurial teams within venture capital.

Authors : Thomas Murvall and Olle Reichard Supervisor: Karl Wennberg Keywords : Start-up, venture capital, team, analysis, team development, investment analysis

Background : A defining moment for newly founded start-ups is the process of acquiring external capital in order to be able to finance their initial operations. The solution is often found

within venture capital. A company within venture capital evaluates different start-ups and

consequently offer to invest in those that are determined to have high potential. When these

companies evaluate the potential of a start-up, the entrepreneurial team is an important factor.

The evaluation of what makes a good entrepreneurial team is traditionally done through meetings

between the investor and the team, but during recent years a more formal team assessment

method has been introduced, were the team is evaluated through models and facts based on

previous research. The development of formal team assessment tools have thus created a demand

for research that determines the effects of these tools, both for the investment analysis that

investors make, as well as for the entrepreneurial teams being evaluated.

Purpose: The purpose of this study is to evaluate how a formal team assessment tool influences investors when they make their investment decisions, as well as how the evaluation affects the

entrepreneurial teams being evaluated.

Completion : This study is characterized by a qualitative research approach with empirical data collected through a target sample. A total of nine investors has been interviewed during a time

period of four weeks. All investors are employed by the same venture capital firm and are part of

a development group which utilize a formal team assessment tool for the evaluation of

entrepreneurial teams.

Conclusion : The most meaningful effects for investors are identified as the team assessments tools’ ability to visualize and compare the personalities of entrepreneurial team members with

each other. This benefits the investors by increasing their understanding of how a start-up team

will perform and behave in the long run. Additionally, the study indicates that the introduction of

the formal team assessment tool reduces the impact that bias normally has on the evaluation of

entrepreneurial teams. For the teams being evaluated, the most significant effect of the team

assessment tool is found to be its ability to improve the group dynamics of entrepreneurial teams.

Språk, förkortningar och definitioner

Inom den svenska start-up-branschen blandas svenska ord frekvent med engelska, vilket innebär

att vissa översättningar av engelska ord skulle ses som främmande för läsaren. Vi har därför valt

att bevara ord som saknar en träffsäker svensk översättning. Nedan förklaras några av de

förkortningar och termer som läsaren inte förväntas vara bekant med sedan innan.

Affärsängel: Privat investerare som investerar sina egna pengar i ofta riskfyllda mindre företag. Entreprenörs-team: Ledningsgruppen (oftast grundarna) för en start-up. Exit: När ett venture-capital-bolag eller en investerare säljer sina andelar i ett portföljföretag. Formell analysmetod : En analysmetod som grundar sig i objektiva bedömningar genom att utgå från en mall eller ett verktyg som kartlägger analysobjektets styrkor, svagheter, personlighet

samt drivkrafter.

Immateriella tillgångar: Ett företags/privatpersons tillgångar som inte går att fysiskt ta på. Detta kan vara ett patent, samarbetsavtal, applikation, kompetens eller goodwill.

Internränta: Avkastningen på eget kapital. Informell analysmetod: En analys som grundar sig på en subjektiv bedömning. Analysen baseras vanligtvis på möten, observationer och annan interaktion med teamet.

IPO: Initial Public Offering. En börsnotering där ett företags aktier säljs för ett täckningspris till allmänheten.

MBTI: Myers–Briggs Type Indicator. Ett framstående personlighetstest. Portföljföretag: En start-up som fått finansiering av ett VC-bolag och ingår i deras portfölj. Start-up: Ett ungt onoterat företag med en skalbar idé. Tech: En engelsk förkortning på det svenska ordet teknologi. Tech syftar till en högteknologisk lösning.

USD: Amerikanska dollar. VC: Venture capital. En form av riskkapital. VC-bolag: Venture capital-bolag.

0

Innehåll

1Introduktion 41.1Bakgrund 4

1.2Problemdiskussion 5

1.3Syfte 8

1.3.1Forskningsfrågor 9

1.4Forskningsbidrag 9

1.5Begränsningar 9

2Venturecapital 112.1Enintroduktiontillventurecapital 11

2.1.1Investmentmanager 12

2.2Investeringsfaserinomventurecapital 12

2.3OlikakategorieravVC-bolag 14

2.4För-ochnackdelarmedventurecapital 14

3Metod 153.1Forskningsdesign 15

3.2Datainsamling 16

3.2.1Litteraturgenomgång 16

3.2.2Urval 17

3.2.3Sekretessavtal 19

3.2.4Intervjuer 19

3.2.5Intervjuguide 21

3.2.6Pilotintervjuer 22

3.2.7Transkribering 23

3.3Analysmetod 23

3.4Forskningsetik 24

3.5Metodkritik 25

3.5.1Pålitlighet 25

3.5.2Tillförlitlighet 26

1

3.5.3Överförbarhet 26

3.5.4Bekräftelse 27

3.5.5Generaliserbarhet 27

4Teoretiskreferensram 284.1Analysmetoderförutvärderingaventreprenörs-team 28

4.1.1Informellanalysmetod 28

4.1.2Formellanalysmetod 29

4.1.3Kombinationavinformellaochformellaanalyser 30

4.2Principal-agent-teorinochasymmetriskinformation 31

4.2.1Moraliskrisk 31

4.2.2Snedvrideturval 32

4.3Undermedvetnafaktorer 32

4.4KollektivIntelligens 33

5Empiri 365.1Företagetsanalysmetod 36

5.1.1Möten,företagetsinformellaanalysverktyg 36

5.1.2Verktyget,företagetsformellaanalysverktyg 36

5.1.2.1Personlighetstestet 37

5.1.2.2Testresultat 37

5.1.2.3Återkopplingsmötet 38

5.1.2.4Verktygetsirelationtillandrapersonlighetstester 39

5.2Intervjudata 40

5.2.1Respondenternasinställningtillverktyget 40

5.2.2Informellutvärderingavteam 40

5.2.3Nackdelarmedinformellutvärdering 41

5.2.4Formellutvärderingavteam 42

5.2.4.1Medvetenhetochkartläggningavbefintligtteam 42

5.2.4.2Verktygetsstödvidrekrytering 43

5.2.4.3Verktygetsompotentiellriskfaktor 44

2

5.2.5Verktygetspåverkanpåinvestmentmanagers 45

5.2.5.1Tryggarebeslutsfattande 45

5.2.5.2Riskminimering 45

5.2.5.3Ökadjämförbarhet 46

5.2.5.4Verktygetikombinationmedinformellbeslutsanalys 46

5.2.5.5Ökatfokuspåentreprenörs-team 47

6Analys 496.1Detformellaverktygetspåverkanpåinvesteringsbeslut 49

6.1.1Beslutsfattandeunderhögrisk 49

6.1.2Personlighetstestetochdessresultat 50

6.1.3Återkopplingsmötet 51

6.1.4Kombinationenavtvåanalysmetoder 52

6.2Detformellaverktygetspåverkanpåentreprenörs-teamet 53

6.2.1Personlighetstestetochdessresultat 53

6.2.2Återkopplingsmötet 54

6.2.3Rekryteringochuppföljning 55

7Slutsats 577.1Verktygetspåverkanpåinvesteraresteamutvärdering 57

7.2Verktygetspåverkanpåentreprenörs-team 58

7.3Studiensbidrag 58

7.4Förslagpåvidareforskningsområde 59

8Källförteckning 608.1Publiceradekällor 60

8.2Elektroniskakällor 70

3

Figur-samttabellförteckningFigur 1 - Start-ups olika stadie. Modell framtagen av författarna men baserad på information

från European private equity activity (EVCA) (2016) 13

Figur 2 - Intervjuguidens struktur 21

Figur 3 - CICS-Modellen – The Collective Intelligence Capability System, utvecklad av Philip

Runsten och Andreas Werr (2016) 34

Figur 4 - Visualisering av verktygets tre moment 37

Figur 5 - Testresultat för området prestationsorientering för ett fiktivt team 38

Tabell 1 - Sammanfattning av empiri 48

4

1IntroduktionI detta kapitel introduceras den svenska marknaden för venture capital och hur venture capital-

bolag går tillväga för att identifiera start-ups med framgångspotential. Därefter följer en

problemdiskussion som mynnar ut i studiens syfte. Avslutningsvis beskrivs studiens tänkta

forskningsbidrag samt dess avgränsningar.

1.1Bakgrund

Sverige och främst Stockholmsområdet har idag blivit ett hem för många teknikbaserade företag

som ligger i den digitala framkanten. Framförallt unga onoterade företag, så kallade start-ups

(Sahlman, 1990) attraheras av Sveriges attraktiva entreprenörsklimat. Med en historik av många

framgångsrika start-ups som Spotify, Skype, Mojang, King och Klarna kallas Stockholm på den

internationella marknaden för “The Unicorn Factory” (Ljungman, 2017), syftandes på

teknologiföretag som grundats efter år 2003 och har en värdering på över 1 miljard dollar (GP

Bullhound, 2016). I svallvågorna av dessa extremt framgångsrika start-ups, startas det ständigt

nya. För att bibehålla ett levande entreprenörsklimat krävs det att dessa start-ups lockar till sig

externt kapital för att finansiera sin verksamhet. Den höga risken som nystartade start-ups

präglas av innebär dock ofta att traditionell finansiering genom banklån inte är ett alternativ.

Istället söker många nygrundade start-ups riskkapital från så kallade venture capital-bolag (VC-

bolag).

Genom att utvärdera start-ups med syfte att generera en positiv avkastning, väljer VC-bolag ut

ett fåtal start-ups som de vill investera i. Hur ett VC-bolag utvärderar investeringsmöjligheter är

således mycket avgörande för det ekonomiska utfallet. Traditionellt brukar VC-bolag utvärdera

investeringsmöjligheter främst genom möten med entreprenörs-teamet. Detta är ett exempel på

en informell analysmetod och får idag betraktas som en branschmässig standard. Samtidigt har

den informella analysmetoden fått skarp kritik för att vara ostrukturerad och delvis grunda sig på

omedvetna faktorer (Franke, Gruber, Harhoff & Henkel, 2006; Drover, Busenitz, Matusik,

Townsend, Anglin & Dushnitsky, 2017). Som reaktion har en formell analysmetod utvecklats

där modeller och objektiv fakta ligger till grund för valet av investering. Formella analysverktyg

5

är dock fortfarande ett relativt nytt tillvägagångssätt inom venture capital och dess inverkan på

investerares analyser får således ses som outforskad.

1.2Problemdiskussion

Finansieringen av en start-up är av största vikt för att företaget ska bli framgångsrikt (Cooper,

Gimeno-Gascon & Woo, 1994; Shane & Stuart, 2002). Att mobilisera kapital och resurser för att

bygga en start-up är dock både svårt och riskfyllt (Huang & Pearce, 2015). Ofta differentierar sig

start-ups genom att erbjuda en ny typ av produkt eller service (Kaplan, Sensoy & Strömberg,

2009; Swedish Private Equity & Venture Capital Association, 2014), vilket innebär att det sällan

finns tillräckligt med marknadsinformation för att bedöma företagets faktiska framgångspotential

(Isaksson, 2010). Utöver det tenderar företagsvärdet i en start-up att huvudsakligen grunda sig på

immateriella tillgångar, vilket gör värderingen ännu mer riskfylld (Carpenter & Petersen, 2002).

Den stundtals extrema osäkerheten som existerar i tidiga investeringsfaser rörande start-ups

definierar Huang och Pearce (2015) som oöverskådlig. Det kapital som investeras i start-up bär

således en extremt hög risk (Isaksson, 2000).

Det investerade kapitalet kommer till största del från venture capital-bolag som arbetar aktivt

med investeringar i riskfyllda och traditionellt sett onoterade företag. Tidigare studier indikerar

att start-ups finansierade av VC-bolag överlever i mellan 60 % (Sahlman, 1990) till 85 % av

fallen (Dorsey, 1979). Av de start-ups som lever vidare, når endast 20 % en tillräckligt hög

kapitalavkastning som kan bedömas lönsam för VC-bolagen (Ruhnka, Feldman & Dean, 1992).

Forskningen ovan visar på att antalet start-up som faktiskt blir lönsamma är extremt få, vilket

speglar den oöverskådliga och således höga risk som VC-bolagen tar på sig vid en investering.

Då investeringarna är så pass riskfyllda strävar VC-bolagen efter att identifiera så kallade super-

framgångar (home runs), vilket Wiltbank (2005) definieras som en försäljning av en start-up där

VC-bolagets avkastning överstiger en internränta på 100 %. För att identifiera dessa

investeringar gör VC-bolagen en grundlig genomgång av de start-ups som de anser vara aktuella

för investering (Kaplan & Strömberg, 2001). Tidigare forskning har flertalet gånger visat att

6

följande fyra kategorier tenderar att ligga i fokus vid bedömningen av en start-up:

1. Entreprenörs-team

2. Produkt/service

3. Marknad och konkurrensförhållande

4. Potentiell avkastning ifall investeringen blir framgångsrik

(Wells 1974; Poindexter 1976; Tyebjee & Bruno 1984; MacMillan, Siegel, & Narasimha 1985;

MacMillan, Zeman, & Narasimha 1987; Robinson 1987; Timmons, Muzyka, Stevenson, &

Bygrave 1987).

Av dessa ovanstående kategorier har forskning indikerat att VC-bolag framförallt är intresserade

av entreprenörs-team (Macmillan et al. 1985; Milliken & Martins, 1996; Simons, Pelled &

Smith. 1999; Foo, 2011). Huruvida teamets vikt har fått ett alltför stort fokus bland VC-bolagen

har debatterats hektiskt och således skapat två åsiktsläger. Gladstone och Gladstone (2002)

hävdar exempelvis att “Du kan ha en bra idé med svag ledning och förlora varje gång. Du kan

ha en svag idé med stark ledning och vinna varje gång.” (egen översättning) (ss. 91–92). Detta

skiljer sig från Gompers och Lerner (2001) som menar att produkten är det viktigaste och att

framstående VC-bolag främst fokuserar på huruvida en start-up har ett teknologiskt försprång

gentemot dess konkurrenter. Debatten låg till grund för en studie utförd av Kaplan, Sensoy och

Strömberg (2009) där de undersökte hur VC-investerare vägde teamet i relation till verksamheten

som helhet. Författarna argumenterar att verksamheten är av större vikt, men lyfter även fram

Steve Jobs som exempel på hur oöverskådligt ämnet är samt hur stor påverkan en effektiv

företagare kan ha på team.

Komplexiteten angående vad ett ”bra” eller ”effektivt” team är, speglas i den uppsjö av forskning

inom team och gruppsammansättningar där faktorer som kommunikation, erfarenhet och

ledarskap presenteras som avgörande (Gladstein, 1984; Hackman, 1987, 1990; McGrath, 1984;

Ring & Van de Ven, 1994; Vinokur-Kaplan, 1995). För att hitta ett team med god

framgångspotential bör en investerare således kunna identifiera och bedöma dessa faktorer

relativt snabbt. Detta kräver att investeraren kan hantera svårbedömda investeringssituationer där

7

analyser och bedömning av team är av största vikt. Metoden som VC-bolag använder sig av för

att bedöma olika entreprenörs-team blir därför helt avgörande. Huang och Pearce (2015) menar

på att seniora investerare i svårbedömda och finansiellt riskfyllda situationer främst använder sin

magkänsla för att ta beslut gällande investeringar. Vidare menar de att magkänslan baseras på

erfarenheter som investeraren har från tidigare situationer i kombination med en utvärdering av

företagets affärsdata. Inom forskningsvärlden är detta välkänt och investerare ses därför sällan

som fullt rationella (Simon, 1955; Cyert & March, 1963; Newell & Simon, 1972). Rationalitet är

ett återkommande tema i investerings- och beslutssammanhang, det syftar till att beslutsfattaren

gör ett val baserat på ett logiskt resonemang och inte baserat på känslor eller impulser (Whyte,

2000). Kahneman och Tversky (1974) genomförde flera experiment som sammanställdes i en

uppdagad studie där de identifierade flera faktorer som visade på människans oförmåga att fatta

opartiska beslut. Studien belös hur människan söker snabba lösningar och således ignorerar eller

systematiskt snedvrider relevant fakta, vilket resulterar i förutsägbara felbedömningar. Detta

visade även Zacharakis och Meyers (2000) i en experimentell studie som jämförde VC-

investerares bedömningsförmåga av start-ups framgångspotential med en investeringsmodell.

Modellen baserades på de faktorer som VC-investerarna själva ansåg vara de viktigaste för att

identifiera en framgångsrik start-up. Resultatet visade att investeringarna utförda av modellen

gav en högre avkastning än 52 av 53 VC-investerares investeringsbeslut. Med detta som grund,

argumenterade Zacharakis och Meyers (2000) att modellen alltid vägde den givna informationen

på samma sätt och således investerade fullt rationellt, medan investerarna tolkade informationen

genom ett filter av tidigare erfarenheter och därför gav olika faktorer för stor respektive liten vikt

i relation till andra. Baserat på detta samt i kombination med Kahneman och Tversky (1974),

borde då en mer begränsad användning av investerares magkänsla således reducera risken för

felbedömningar och bidra till fler rationella och därför lönsamma investeringar. Samtidigt,

visade Bhattacharya, Hackethal, Kaesler, Loos och Meyer (2012) i en studie baserad på nästan

8000 investerare, att de investerare som erbjöds opartiska men professionella investeringsråd,

tenderade att ignorera dessa vid investeringsbeslutet. Med detta som grund blir frågor som berör

hur investerare förväntas agera gentemot hur de faktiskt agerar vid tillgången av externa

analysverktyg och rationella råd, aktuella att studera.

8

Genom att ta Zacharakis och Meyers (2000) argumentation ett steg längre och titta på verktyg

som ett hjälpmedel vid utvärderingen av investeringar, öppnas nya användningsområden upp.

Baserat på ett rationellt tillvägagångssätt borde ett verktyg kunna identifiera entreprenörs-team

med goda respektive mindre goda förutsättningar att lyckas (ibid). Med detta som grund borde

verktyget även kunna fungera som ett utvecklingsstöd för de team som utvärderas då styrkor och

svagheter förtydligas. Hackman (1987) menar att framgångsrika team och grupper måste

utvärdera sig själva för att nå högre effektivitet. Koellinger, Minniti och Schade, (2007)

argumenterar dock för att detta kan ses som problematiskt då entreprenörer tenderar att

överskatta sina egna kvalitéer och således inte skulle ge en trovärdig bild av sig själv. Med detta

som grund borde ett objektivt analysverktyg kunna tydliggöra styrkor och svagheter hos både

team som enhet samt teammedlemmar. Ett sådant verktyg borde således kunna identifiera

potentiella utmaningar som annars inte hade uppdagats. Förutsatt att ett formellt verktyg skulle

kunna tydliggöra detta, skulle risken för interna konflikter kunna begränsas. Med detta som

utgångspunkt menar vi att användandet av ett formellt verktyg inom VC-branschen är av intresse

att studera och förstå.

1.3Syfte

Denna studie har för avsikt att kartlägga hur användandet av ett formellt analysverktyg påverkar

investeringsanalyser av entreprenörs-team i ett svenskt VC-bolag. Ett sekundärt syfte är även att

skapa en utökad förståelse för hur ett formellt verktyg kan bidra till utvecklingen av ett

framgångsrikt entreprenörs-team. Vår förhoppning är således att denna studie dels ska fungera

som stöd för VC-bolag när de överväger att introducera formella analysverktyg, samtidigt som

det kartlägger effekterna av en formell teamutvärdering på entreprenörs-team.

9

1.3.1Forskningsfrågor

För att granska och förstå användandet av ett formellt verktyg och dess inverkan i investerings-

och utvecklingsprocesser, har två forskningsfrågor formulerats. Uppdelningen av frågorna

skedde i syfte att förtydliga studiens infallsvinklar där både investerare och team står i fokus.

1. Hur påverkas VC-investerares analyser av entreprenörs-team, genom användandet av ett

formellt analysverktyg?

2. Hur påverkas entreprenörs-team av att bli utvärderade av ett formellt analysverktyg?

1.4Forskningsbidrag

Då nyttjandet av formella verktyg är ett tillsynes nytt koncept för utvärderingen av entreprenörs-

team inom start-ups, är området fortfarande relativt outforskat. Studien är därför tänkt att bidra

till en ökad förståelse för hur ett formellt verktyg kan påverka en investerares team-analys samt

visa på vilken information som tillkommer genom användandet av ett formellt analysverktyg.

Vidare kommer studien att belysa vad ett formellt analysverktyg kan bidra med i form av

utvecklingsunderlag för de entreprenörs-team som utvärderas. Då tidigare forskning med denna

infallsvinkel inte existerar i dagsläget, fyller studien ett tydligt kunskapsgap.

1.5Begränsningar

Vi har valt att begränsa studien till den svenska venture capital-marknaden då det är en av de

snabbast växande i världen samt har flest teknikbaserade start-ups värderade till över en miljard

USD per capita (Financial Times, 2015). Det faktum att Sverige har lyckats generera så många

framgångsrika tillväxtbolag trots dess låga population indikerar att det är en exceptionellt

framgångsrik marknad och således attraktiv att fokusera på ur ett forskningsperspektiv.

10

Då studien sätter användningen av formella analysverktyg i centrum, innebär det att studiens

urvalsgrupp begränsas kraftigt. Studien är baserad på en utvecklingsgrupp hos ett VC-bolag där

ett formellt verktyg har implementerats och appliceras idag på start-ups som genomgår deras

investeringsprocess. Till vår och VC-bolagets kännedom, fanns det inget annat VC-bolag som

hade implementerat ett liknande formellt verktyg vid just utvärderingen av entreprenörs-team.

Detta visar delvis på hur unik studien är och att formella analysverktyg ligger i VC-branschens

framkant. Detta begränsar dock studiens urval till endast ett företag och deras utvecklingsgrupp.

Då företaget nästan uteslutande investerar i teknikbaserade start-ups, appliceras verktyget i en

absolut majoritet av fallen på start-ups inom tech-sektorn. Tech-sektorn är dock den snabbast

växande start-up-sektorn i Sverige (DI Digital, 2015) och svenska start-ups inom tech-sektorn

fått över 15 % av alla investeringar som gjordes av utländska finansiärer under 2015

(Techcrunch, 2016). Detta visar på hur aktuell sektorn är, vilket förstärker attraktivitet för

forskning inom området ytterligare.

En investeringsprocess är oftast lång och innefattar många olika delar, denna studie är begränsad

till de delar av processen där det formella verktyget aktivt används eller ligger till grund för

diskussioner. Studien inkluderar utvärderingar av entreprenörs-team där VC-bolaget redan har

gjort en investering samt de team som VC-bolaget anser vara aktuella för en första investering.

Detta innebär att team kan vara i olika investeringsfaser och kommit olika långt i sin

mognadsfas. Dock har majoriteten av teamen inte fått något kapital från VC-bolaget vid den

tidpunkt verktyget appliceras på teamet.

11

2Venturecapital

I detta avsnitt ges läsaren en introduktion till venture capital som finansieringsalternativ. Nedan

introduceras läsaren i hur bolag inom venture capital arbetar, samt vilka för- och nackdelar det

finns med venture capital som finansieringsalternativ. Läsare som redan besitter kunskap inom

området kan fortsätta på kapitel 3.

2.1Enintroduktiontillventurecapital

Venture capital (VC) är en finansieringsform som oftast riktar sig mot mindre och mer riskfyllda

företag i en traditionellt sett tidig fas. Investeringen sker genom köp av minoritetsandelar i start-

ups som bedöms ha potential att skapa långsiktig tillväxt. VC-bolag brukar traditionellt sett

investera efter att affärsänglar och ägarna själva har investerat i företaget. Vanligtvis består VC-

bolag av mer seniora investerare med kunskap inom en specifik bransch och hur verksamheter

inom denna bedrivs (Privata affärer, 2014). Utöver finansiering, brukar start-ups även få tillgång

till VC-bolagets kontaktnätverk, kompetens samt erbjudas hjälp med till exempel rekrytering.

Traditionellt sett får en representant från VC-bolaget en styrelsepost i företaget och således

inflytande i verksamheten (Kaplan & Strömberg, 2003). Målsättningen för VC-bolag är att

identifiera och utveckla skalbara företag som på lång sikt kan ge hög avkastning vid en framtida

försäljning, även kallad exit (Driva eget, 2016). En klassisk målsättning för ett VC-bolag är att

avyttra sin initiala investering inom 5–7 år för att då ha skapat en positiv avkastning (Isaksson,

2010). Under tiden som VC-bolag äger innehav i företag, vill de se en värdeökning hos företaget.

Det är värdeökningen hos företaget som genererar den positiva avkastningen vid en exit (ibid).

Som tidigare nämnt är VC-bolagens investeringar väldigt riskfyllda och 90 % av alla start-ups

misslyckas med sina tillväxtmål och förblir olönsamma för VC-bolaget (Fortune Magazine,

2014). De investeringar som faktiskt lyckas med sina tillväxtmål innebär dock ofta en extremt

hög avkastning vid en eventuell exit. Att hitta en köpare för en utvecklad start-up, är för VC-

bolaget ett minst lika viktigt moment vid identifikationen av en lönsam start-up (Isaksson, 2010).

Oftast sker en exit genom en IPO eller försäljning av andelarna till ett större företag där det

köpande företaget vanligtvis vill åt den teknik eller marknad som en start-up har tillgång till

12

(Isaksson, 2010). Detta görs oftast när en start-up har lyckats etablera sig på en marknad och inte

längre är i samma behov av riskkapital och den externa kompetens som VC-bolaget kan erbjuda

(Black & Gilson, 1998). En start-up som har etablerat sig på marknaden och kommit förbi

uppstartsfasen bär generellt sett även lägre risk och har således större möjligheter till traditionell

finansiering genom till exempel banklån (ibid).

2.1.1Investmentmanager

En investment manager har som huvudsaklig arbetsuppgift att utvärdera investeringsmöjligheter

och besluta vilka start-ups som deras VC-bolag ska investera i. Då investment managers, även

benämnda som investerare, träffar start-ups tidigt i investeringsprocessen och utvärderar dem

successivt har de goda insikter i hur ett team ser ut, deras förutsättningar samt om de är aktuella

för investering eller inte.

2.2Investeringsfaserinomventurecapital

Att grunda en start-up är ett riskfyllt uppdrag. Särskilt riskfyllt är det för start-ups som agerar på

nya marknader eller där marknadsinformationen är svår att få tag på (Huang & Pearce 2015).

Dessa start-ups kräver ofta större investeringar än företagarna personligen har tillgång till och är

således i behov av externt kapital. Traditionellt sett gör VC-bolag investeringar i så kallade

investeringsrundor. Olika rundor attraherar olika typer av investerare (Isaksson, 2000), vilket gör

att en start-ups ägarstruktur tenderar att bero på vilken fas företaget är i (ibid). En tidig

investering i en start-up tyder generellt på en högre risk, men högre potential till en hög

framtida avkastning (Isaksson, 2006). För att nå framgång tenderar VC-bolag att fokusera på

investeringsfaser där deras kompetens kommer till bäst nytta (Isaksson, 2006). Nedan

presenteras en modell som visualiserar de olika investeringsfaserna och till vilket stadie dessa

tillhör.

13

Figur 1: Start-ups olika stadie. Modell framtagen av författarna men baserad på information från

European private equity activity (EVCA) (2016)

En investering som görs i ett företags allra tidigaste skede kallas för sådd-investering. Denna typ

av investering görs för att utveckla en initial idé och identifiera en marknad där produkten eller

tjänsten kan säljas (EVCA, 2016). Då investeringar i denna fas ofta saknar välutvecklad produkt-

och marknadsinformation så präglas de av extremt hög risk och attraherar sällan annat än

affärsänglar och ett fåtal tidiga VC-bolag (ibid). Nästa investeringsfas kallas för Start-up och

syftar till finansieringen som krävs för skapandet av en skalbar produkt. Detta är fortfarande en

tidig och mycket riskfylld fas, men här har företaget oftast sålt sin första produkt och således

bevisat att det finns en efterfrågan vilket minskar risken något (Carpenter & Petersen, 2002;

Isaksson, 2006). Denna fas är oftast mer kapitalkrävande och lockar därför mer kapitalstarka

aktörer som VC-bolag. Nästa steg är tillväxt/expansion, vilket indikerar att företaget har fått

igång sin operativa verksamhet och har gjort sin produkt eller service tillgänglig på marknaden.

Investeringar i denna fas görs ofta till företag som redan har fått finansiering men behöver

ytterligare kapital för att expandera sin verksamhet (Isaksson, 2006). Utöver dessa, definierar

EVCA (2016) även två mindre vanliga investeringsfaser som de kallar för räddning och

ersättning. Räddning görs med syftet att vända en negativ utveckling hos ett företag vars

affärsidé eller potential bedöms som god. Ersättning innebär att ett VC-bolag köper ut en annan

investerares andel i ett företag och därmed tar över deras ägandeandel (ibid). Investeringar gjorda

i de två första faserna sådd och start-up benämns av EVCA (2016) som investeringar i stadie 1

medan de tre senare investeringsfaserna görs i stadie 2.

14

2.3OlikakategorieravVC-bolag

VC-bolag brukar delas in i olika kategorier beroende på deras ägarstruktur och ursprunget av

investeringskapital. Privatägda VC-bolag är den vanligaste typen av venture capital både i USA

(Sahlman, 1990) och i Europa (EVCA, 2016). De består av privata investerare som gått samman

och formar ett företag eller fond (Ibid). En annan kategori är interna VC-bolag vilket innefattar

exempelvis banker, försäkringsväsen eller andra kapitalstarka företag med egna VC-enheter med

investeringar i moderbolagets egna bransch (Nisser, 2017). En tredje kategori av VC-bolag är

statliga och karaktäriseras av att de har ett överliggande politiskt syfte som att till exempel

främja tillväxt i regionen (ibid). Vidare innebär statligt ägda VC-bolag att det är statens kapital

som investeras. Investeringar gjorda av statliga VC-bolag görs dock ofta tillsammans med

privata investerare vilket Cumming och Macintosh (2002) definierar som hybrida VC-fonder.

2.4För-ochnackdelarmedventurecapital

För entreprenörer innebär tillgången till venture capital en möjlighet att ta en produkt eller tjänst

från idé till verklighet, vilket kan ses som positivt, men det finns även en baksida till denna typ

av extern finansiering. Nedan presenteras för- och nackdelar i punktform:

+ En tidig investering ger start-ups en startbana för att bygga upp sin verksamhet utan att

behöva oroa sig för att generera intäkter samt att entreprenören slipper bära hela risken

själva (Startup Institute, 2015).

+ VC-bolag bidrar ofta med kompetens i form av företagsledning, marknadskunskap och ett

vidgat kontaktnät (Braunerhjelm, 1999)

- I samband med en investering tar VC-bolag vanligtvis en position i företagets styrelse,

vilket ger dem en viss kontroll över företaget (Kaplan & Strömberg, 2003). Detta leder i

sin tur till att entreprenörens ägarandel sjunker, vilket kan betraktas som en nackdel då

inflytandet och den potentiella avkastningen sjunker.

- Beslutsprocesserna bli mer utdragna när VC-bolagen börjar engagera sig mer djupgående

i portfolioföretag (Hellmann & Puri, 2000).

15

3Metod

I detta avsnitt presenteras studiens tillvägagångssätt för att samla in teori och empiri. Valet av

metod motiveras även med en argumentation kring hur den bidrar till att uppfylla studiens syfte.

Avslutningsvis granskas studiens kvalitet och etiska förhållningssätt.

3.1Forskningsdesign

Studien utgår ifrån vad Andersson (2014) beskriver som ett hermeneutiskt perspektiv.

Hermeneutiken används effektivt i sammanhang där det finns rum för tolkningar och den

absoluta sanningen kan ses som relativ. När ett hermeneutiskt perspektiv används är det inte de

kausala sambanden som ligger i fokus utan tolkningarna och således förståelsen för ämnet som

prioriteras (ibid). Valet att använda oss av ett hermeneutiskt perspektiv föll naturligt, då studiens

respondenter har tidigare erfarenheter inom det berörda ämnet och följaktligen får ses vara

begränsat rationella (Hipp, 2010). Studien kommer således att belysa beteendet samt de

resonemang respondenter för. Med detta som grund anser vi att det hermeneutiska perspektivet

passar väl in på studiens karaktär.

Studien behandlar ett kognitivt ämne där bedömningar, uppskattningar samt antagandet om

rationella beteenden är centrala delar. Därför anser vi att ett induktivt tillvägagångssätt passar

studien väl, vilket stärks av Heit (2007). Det induktiva tillvägagångssättet baseras på enklare

antaganden och behandling av empiriskt insamlad data för att utveckla nya teorier samt att dra

slutsatser inom mer komplexa områden (Bryman & Bell 2005; Heit, 2007). Till skillnad från det

deduktiva tillvägagångssättet som är “baserat på logiskt validerade slutsatser som måste följa ett

specifikt tillvägagångssätt” (egen översättning) (Heit, 2007 s. 2), är det induktiva

tillvägagångssättet inte bundet till att bekräfta eller dementera tidigare forskning, utan används i

syfte att kartlägga mönster eller skapa djupare förståelse inom ett specifikt område (Polit &

Beck, 2012). Inom organisatorisk forskning används den kvalitativa metoden oftare än den

kvantitativa (Lee, 1999), detta ter sig naturligt då syftet med dessa studier är att förstå en

organisation istället för att förutspå den, vilket brukar vara fallet i en kvantitativ studie (Cassell

16

& Symon, 1994). Den ofta högre komplexiteten i data som genereras genom en kvalitativ metod

kräver vanligtvis en kontext och kan således inte generaliseras till samma grad som den

kvantitativa metoden. Det ses ofta som en “trade-off” mellan de två metoderna (Cassell &

Symon, 1994). Eftersom denna studie kommer att behandla ett specifikt verktyg och investerares

användande av det - är det av större intresse att förstå processerna och det resonemang en

investerarna för, än verktygets faktiska förmåga att finna lönsamma investeringar. Vi

argumenterar därför att ett kvalitativt tillvägagångssätt är optimalt för att besvara studiens

forskningsfrågor.

För att samla empiri till studien, valde vi att intervjua investment managers som har erfarenhet av

att använda analysverktyget. Valet av intervju som tillvägagångssätt föll sig naturligt, då studien

fokuserar på effekter som investerare inte nödvändigtvis har reflekterat över själva. Detta gör

att vissa intervjufrågor kan kräva längre svar och att dessa kan komma i form av ett

självreflekterande resonemang. För denna typ av forskning så är intervjuformatet mer gynnsamt

då intervjuaren ges möjlighet att ställa specifika följdfrågor och gå på djupet i ett ämne

(DiCicco- Bloom & Crabtree, 2006). Detta ter sig väl, då studien undersöker det kognitiva

området och den relativa sanningen.

3.2Datainsamling

3.2.1Litteraturgenomgång

I enlighet med vad Bryman och Bell (2011) menar viktigt, kartlade vi tidigare forskning och

kunskaper inom ämnet genom en omfattande litteratursökning. Majoriteten av de artiklar och

tidigare studier som vi har använt oss av, har hittats genom sökmotorer som Google Scholar,

Libris och Scorpus. Vid litteratursökningen använde vi oss av sökord som exempelvis: start-up,

team, venture capital, new venture, decision-making och decision models för att hitta relevant

forskning inom ämnet. Vi har även granskat andra studiers källhänvisning för att identifiera

ytterligare artiklar av relevans. För att säkerställa att andra författare inte har feltolkat

information har vi valt att använda oss av ursprungskällor i den mån det gått (Bryman och Bell,

17

2011). Vi har även valt att inom vårt ämnesområde hålla oss till publicerat material. Detaljer som

antal citeringar av artiklar har också varit avgörande i trovärdigheten. För att hålla en hög

standard på källorna valde vi att i så stor utsträckning som möjligt använda artiklar som blivit

citerade 500 gånger eller fler i Google Scholar. Bryman och Bell (2011) menar även att fakta

hämtad från hemsidor innebär en risk då det är svårare att identifiera författaren och innehållet

kan komma att uppdateras och förändras i framtiden. Med detta som grund har vi begränsat oss

till att främst använda oss av hemsidor i det inledande kapitlet. Ett fåtal undantag har dock gjorts

i den teoretiska referensramen för officiella hemsidor från oberoende branschaktörer. För att öka

studiens pålitlighet ytterligare har vi försökt undvika användandet av äldre litteratur. Ett fåtal

undantag har dock gjorts för att till exempel förklara teoriers historiska ursprung eller ämnen där

andra alternativ saknas. Dessa har dock alla varit väl accepterade källor.

3.2.2Urval

Studien har ämnat undersöka hur introduktionen av ett formellt analysverktyg påverkar

investerare vid utvärderingen av ett entreprenörs-team. Med detta som bakgrund har vi strävat

efter att hitta intervjuobjekt som har erfarenhet av att fatta investeringsbeslut inom venture

capital med hjälp av både formella och informella verktyg. Vi kom tidigt i kontakt med ett VC-

bolag som stämde in på studiens erfarenhetskrav. Företaget visade intresse för studien och lät oss

intervjua en grupp investment managers. Sedan sommaren 2017 har dessa investerare varit del av

en utvecklingsgrupp som använder ett analysverktyg för utvärderingen av olika entreprenörs-

team. Gruppen består av nio personer där alla jobbar heltid inom venture capital och har som

huvudsaklig arbetsuppgift att identifiera långsiktigt lönsamma start-ups inom tech-sektorn. Av

dessa nio, är åtta stycken investment managers med samtliga erfarenheter inom branschen samt

en analytiker med begränsad erfarenhet inom ämnet. Då urvalet var så extremt begränsat valde vi

att att inkludera svaren från analytikern i studien trots att denne inte kunde tillfredsställa studiens

krav på erfarenhet. Empirin genererad av denne är dock hanterad med en försiktighet och

medvetenhet. Då alla nio deltar i studien, innebär det att vi har intervjuat 100 % av

utvecklingsgruppen som använder det formella analysverktyget för sina investeringsanalyser.

18

Analysverktyget som utvecklingsgruppen använder sig av är ett perfekt exempel på ett formellt

verktyg med syftet att underlätta och stödja beslutsfattande vid investeringar. Analysverktyget,

även kallat verktyget, kommer att presenteras i mer detalj under rubrik 5.1.2.

Innan utvecklingsgruppen började använda analysverktyget, användes endast en klassisk

informell analysmetod där investerare fattade investeringsbeslut baserade på sin subjektiva

uppfattning. Vid studiens genomförande användes analysverktyget i kombination med den

klassiska informella utvärderingen av team. Det faktum att studiens respondenter har erfarenhet

av att använda både informella och formella analysmetoder gjorde det möjligt att ställa

analysmetoderna i relation till varandra. Detta menar vi underlättade analysen av verktyget då

skillnaderna mot den informella analysmetoden blev tydligare.

För att säkerställa att utvecklingsgruppen besatt den erfarenhet vi efterfrågade för studien,

använde vi oss av ett målinriktat urval (Bryman & Bell, 2011). De kriterier vi använde för

utvärderingen var: (1) Erfarenhet av investerande (2) Erfarenhet av analysmetoder och (3)

Anställning. Det första kriteriet innebär erfarenhet av investerande, där vi eftersträvade

respondenter med minst 5 års erfarenhet av investerande. Detta sökte vi då det ger en trygghet i

att studien baseras på erfarna och kunniga respondenter som kan bidra med mer pålitliga och

välgrundade svar. Vi anser att 5 års erfarenhet reflekterar detta. Vidare utgick vi från antagandet

att erfarna investerare skulle kunna ge mer verklighetsbaserade exempel för att konkretisera sina

intervjusvar. Det andra kriteriet, erfarenhet av analysmetoder, syftar till att bedöma investerarens

erfarenhet av att använda både informella och formella analysverktyg vid utvärderingen av team.

Detta ansåg vi vara centralt för att kunna uppfylla studiens syfte. Då användandet av formella

analysverktyg fortfarande är ovanligt inom venture capital valde vi att inte definiera hur länge

investeraren borde ha använt de olika analysmetoderna. Samtliga respondenter har dock använt

företagets verktyg i minst 8 månader. Detta innefattar utbildningar, diskussionsmöten och

praktisk erfarenhet av verktyget. Vi anser det att vara tillräckligt för att kartlägga initiala

beteendeförändringar hos investeraren i samband med introduktionen av det formella verktyget.

Urvalets sista kriterium är anställning, där vi menar att alla intervjuobjekt måste ha varit

anställda inom branschen för venture capital i minst 3 år. Här skiljer vi på branscherfarenhet och

19

erfarenhet inom investeringar då vi menar att erfarenheten inom investeringar är väldigt brett och

kan innefatta många olika delar som är användbara på olika sätt. Att respondenterna besitter

branschmässig kunskap anser vi vara viktigt då metoder och fokus kan skilja sig branscher

emellan och vi vill säkerställa att samtliga respondenter har gedigen erfarenhet av just VC-

marknaden. De ovan ställda kraven säkerställer att respondenterna har den erfarenhet och

insikter som krävs för att kunna ge erfarenhetsbaserade exempel och välgrundade svar.

3.2.3Sekretessavtal

När vi kontaktade VC-bolaget för intervjuer erbjöd vi oss att skriva under ett sekretessavtal för

att skydda deras företagsnamn och affärshemligheter. Vi ansåg att detta sannolikt skulle öka våra

chanser att få studera företaget och deras analysverktyg, då ämnet är ett affärskritiskt område för

företaget. Om vi skulle sprida för detaljerad information om hur VC-bolaget går tillväga för att

utvärdera investeringsmöjligheter, finns det en risk att informationen skulle kunna användas av

stat-ups för att manipulera testet och förvränga dess resultat. Det låg därför i vårt gemensamma

intresse att undvika att affärskritiska hemligheter sprids genom studien.

3.2.4Intervjuer

Då studien grundar sig uteslutande på investerares uppfattningar, erfarenheter och attityder,

valde vi att samla in empirisk data genom intervjuer. Bryman och Bell (2005) menar att denna

typ av datainsamling är optimal då författare söker djup data från en mindre population som är

svår att kvantifiera. Då studien undersöker hur en grupp investerare agerar och resonerar vid

användandet av ett specifikt verktyg, föll valet att göra en intervjubaserad studie naturligt.

Samtliga intervjuer har haft en semi-strukturerad struktur. Detta innebär att kortfattade eller

otillräckliga intervjusvar kan kompletteras med hjälp av följdfrågor (Bryman & Bell, 2011). Vi

menar att detta genererade välbalanserade intervjuer där respondenterna fick möjligheten att ta

upp konkreta händelser, samtidigt som vi fick chansen att ställa följdfrågor vid behov för att

djupare förstå bakomliggande processer och tankesätt. Bryman & Bell (2011) nämner dock att

semi-strukturerade intervjuer kan resultera i att intervjuaren formulerar sig annorlunda under

20

olika intervjuer och att respondenten därför tolkar frågorna annorlunda. För att minimera denna

risk ansträngde vi oss för att formulera huvudfrågorna som de skrivits i vår intervjuguide. Vi kan

dock inte utesluta att vår intervjudata har påverkats på grund av den semi-strukturella

intervjuformen. Vi anser däremot att den semi-strukturerade intervjumetoden var den mest

lämpliga för att generera kvalitativa och väl underbyggda intervjusvar som kan bidra till studiens

syfte.

Då studien är beroende av respondenternas egna erfarenheter och uppfattningar, har samtliga

intervjuer genomförts individuellt. Fördelen med detta är att respondenten isoleras och således

inte kan påverkas av andra deltagares svar eller av externa faktorer som till exempel grupptryck

(Asch & Guetzkow, 1951).

Då respondenterna var utspridda över hela Sverige, hade vi inte möjlighet att intervjua samtliga

på plats. 6 av 9 intervjuer gjordes därför över videolänk medan resterande 3 genomfördes på

företagskontor i Linköping respektive Stockholm. En fördel med personliga intervjuer är att

intervjuaren får bättre kontroll över händelseförloppet under intervjun (Lekvall & Wahlbin 1979)

då det blir en mer naturlig intervju där man träffas någon minut innan och får presentera studien

på ett mer avslappnat sätt. Denna intervjumetod tenderar dock att vara mindre tidseffektiv i

jämförelse med de över videolänk, som inte ger samma möjligheter till relationsskapande mellan

intervjuaren och respondenten (ibid). Graham (2008) menar att en nackdel med videointervjuer

är att det finns en risk att information går förlorad på grund av tekniska problem. En fördel med

videointervjuer är däremot att de ger intervjuaren möjlighet att spela upp intervjuerna igen och

granska respondenternas kroppsspråk igen (ibid). Då majoriteten av studiens intervjuer har gjorts

över videolänk, har vi varit väl medvetna om risken för informationsbortfall och därför valt att

vara extra noggranna vid transkriberingen.

I syfte att inte missa väsentlig data under intervjuer samt kunna använda oss av korrekta citat,

valde vi att spela in samtliga intervjuer. Innan intervjuerna frågades därför var respondent om de

samtycker till att vi spelade in intervjun, vilket alla godkände. Enligt Alvesson (2011) finns det

både för- och nackdelar med att spela in intervjuer. Han menar att om intervjun inte spelas in

21

riskerar intervjuaren att viss data går förlorad då forskaren exempelvis inte hinner anteckna alla

svar. Om intervjun däremot spelas in så finns det risk för att respondenten påverkas negativt av

till exempel en förstärkt nervositet (Alvesson, 2011). Vi menar att det sekretessavtal som vi

ingått med företaget bör ha reducerat denna risk, då respondenten har lovats anonymitet och

försäkrats att varken videointervjun eller transkriberingen kommer delas vidare. Dock kan vi inte

utesluta helt att respondenterna har påverkats i viss mån av att samtalet har spelats in.

3.2.5Intervjuguide

Inför intervjuerna förbereddes en intervjuguide (se appendix 1) där vi listade samtliga

grundfrågor och följdfrågor under olika teman som intervjun berörde. Bryman och Bell (2005)

menar att en intervjuguide underlättar insamlingen av kvalitativ data då den säkerställer att alla

frågor tas upp under intervjun och stämmer väl överens med studiens syfte. För att säkerställa

detta utformade vi teman och intervjufrågor relaterade till forskningsfrågorna. Även Webb

(1992) betonar vikten av att sortera intervjufrågor under olika teman då det är viktigt att frågorna

ställs i en logisk ordningsföljd och inleds med allmänna frågor för att sedan gå in i mer specifika

ämnen. Med detta som grund valde vi att inleda intervjuerna med en kort presentation av oss

själva och studiens syfte samt bakgrund. Därefter kartlade vi respondentens erfarenhet inom fem

olika teman som vi formulerat för intervjuguiden. Intervjuerna avslutades med ett stycke där vi

tackade respondenterna för deras medverkan, rättighet att korrigera transkriberingen i efterhand

och erbjöd oss att skicka studien till dem vid publicering. Intervjuguidens struktur och de olika

teman är visualiserade i kronologisk ordning i figur 2 nedan.

Figur 2: Intervjuguidens struktur

22

Det beskrivna upplägget i figur 2 formulerades då Alvesson (2011) menar att intervjuguide ska

ha en tydlig inledning, ett mittparti och ett slut för att ha en lämplig intervjustruktur. Detta bidrar

till ökad kontroll under intervjun (ibid). I Appendix 1 är både den inledande och avslutande

texten samt intervjufrågorna inkluderade.

Det inledande momentet av intervjuguiden bestod av en presentation av oss själva och studiens

syfte, följt av en inledande text som försäkrade respondenterna att alla namn som nämns i

intervjun kommer att hållas anonyma i enlighet med vårt sekretessavtal. Tema 1 kartlade

respondentens erfarenhet och kunskap inom det aktuella ämnet genom ett antal enkla frågor

beträffande respondentens yrkesliv. Vår tanke med enkla inledande frågor var att ge

intervjuobjektet en uppvärmning inför de djupare frågorna som skulle kräva mer självrannsakan.

Under de senare teman övergår intervjuguiden till mer öppna frågor. Här gavs respondenterna

ofta frihet att svara utefter deras individuella erfarenheter och resonemang. Om vi upplevde att

en respondent missförstod en fråga eller inte motiverade sitt svar till fullo, kompletterades

grundfrågan med följdfrågor. Dessa var alltid av öppen karaktär och eftersträvade ett

förtydligande eller vidareutvecklande av tidigare svar. Bryman och Bell (2005) menar att denna

typ av följdfrågor ger respondenterna en möjlighet att kommunicera en mer konkret och

färgstark bild beträffande ett specifikt område. Vi har båda varit närvarande under samtliga

intervjutillfällen, men valde att dela på ansvaret genom att fördela våra intervjuteman

sinsemellan. Detta bidrog med ökad kontroll under intervjuerna då vi som intervjuare kände oss

mer säkra inom våra respektive ansvarsområden. Eventuella följdfrågor ställdes dock fritt, då vi

var måna om att få välgrundade svar på samtliga frågor för att kunna uppfylla studiens syfte.

3.2.6Pilotintervjuer

Innan vår första intervju genomförde vi två pilotintervjuer. Dessa genomfördes på en senior

affärsängel med lång erfarenhet med investeringar samt en student med tidigare erfarenhet av att

jobba inom en start-up. Syftet var att öva på att ställa följdfrågor och testa om frågorna riskerade

att misstolkas, detta i linje med vad Jacobsen, Sandin och Hellström (2002) menar lärorikt inför

första intervjun. Ett sekundärt syfte med pilotintervjuerna var att ge oss själva praktisk erfarenhet

23

av att leda intervjuer. Vi menar att detta gav oss möjligheten att utvärdera vårt egna beteende för

att undvika att respondenterna påverkas annorlunda av hur vi agerar under de riktiga

intervjuerna. Som resultat från pilotintervjuerna valde vi att förtydliga intervjufråga 5.3 då både

affärsängeln och studenten missförstod denna.

3.2.7Transkribering

Vår empiriska data är baserad på intervjuer genomförda under fyra veckor under våren 2018.

Totalt genomfördes 9 intervjuer som alla var mellan 45 – 75 minuter långa. Samtliga intervjuer

spelades in och transkriberades i efterhand för att vi skulle kunna fokusera helt på att ställa

lämpliga följdfrågor under själva intervjun. Alvesson (2011) menar att en optimal transkribering

görs genom att vara noggrann och detaljerad. Med detta som grund har intervjuerna

transkriberats ordagrant, vilket innebär att transkriberingsarbetet har varit väldigt tidskrävande.

Vi menar dock att vår noggrannhet under transkriberingen har lett till att studiens citering och

bearbetning av material har blivit fullständigt sanningsenlig (ibid). När transkriberingen var

färdig fick var respondent sin respektive transkribering skickad till sig för att godkänna,

dementera eller ändra citat. Två respondenter valde då att förtydliga eller komplettera sina svar.

3.3Analysmetod

Kvale och Brinkmann (2014) menar att forskare bör inleda sitt analysarbete med att läsa igenom

samtliga transkriberade intervjuer igen, för att få en känsla av helheten och för att effektivt kunna

knyta ihop relevant empiri i en beskrivande analys. Med detta som grund inleddes bearbetningen

av data med att vi läste samtliga nio transkriberingar och markerade delar som vi fann relevanta

för att besvara studiens forskningsfrågor. Därefter skapade vi ett exceldokument där samtliga

intervjusvar delades in under respektive huvudfråga. Detta bidrog till att vår data blev mer

överskådlig och enklare att tolka.

Utöver ovanstående så har vi även granskat transkriberingarna för att identifiera nyckelord och

återkommande teman som inte togs upp i intervjufrågorna. Ett exempel på ett återkommande

tema som respondenterna nämnde var nyckelordet ”rekrytering”. Då flera respondenter

24

diskuterade just detta, valde vi att tematisera ämnet och analysera hur verktyget skulle kunna

användas för rekrytering då det är relaterat till forskningsfråga 2. Denna analysmetod har bidragit

till att vi fått en utförlig sortering och överblick över all insamlad data, vilket enligt Alvesson

(2011) är en viktig förutsättning för att kunna skriva en bra analys. Vidare menar Alvesson

(2011) att en bra analys skrivs genom att kritiskt granska det insamlade materialet och därefter

göra en tolkning av vad som är relevant. För att skapa en djupare förståelse för respondenternas

individuella agerande och svar, beaktade vi respondenternas intervjusvar i relation till deras

erfarenhet. Detta gjordes framförallt för en av respondenterna som hade begränsad erfarenhet av

investeringsarbete i jämförelse med sina kollegor. Genom att kritiskt granska respondenterna

menar vi i enlighet med Alvesson (2011) att den insamlade empirin blir mindre komplex och

enklare att analysera.

3.4Forskningsetik

Inom forskning finns det etiska principer som bör efterföljas för att säkerställa att studien har

genomförts på ett etiskt sätt. Bryman och Bell (2013) nämner fem etiska forskningsprinciper som

bör uppnås för att en studie ska hålla en hög etisk nivå. Dessa fem principer är;

informationskravet, samtyckeskravet, anonymitetskravet, nyttjandekravet och falska

förespeglingar. Samtliga presenteras nedan i punktform.

- Informationskravet. Detta syftar till att respondenten har rätten att vet syftet med studien

och vilken roll respondenten har i den. Detta ska presenteras innan intervjun startar.

- Samtyckeskravet. Författaren måste göra respondenten medveten om att dennes

medverkan är frivillig och har rätt att avbryta pågående intervju.

- Anonymitetskravet. Författarna måste hantera informationen från respondenterna med ett

konfidentiellt förhållningssätt och erbjuda respondenterna anonymitet.

- Nyttjandekravet. Den information som respondenten delar med författaren ska endast

användas i forskningssyfte.

- Falska förespeglingar. Respondenten ska inte vilseledas eller ges falsk information.

25

Ovanstående etiska riktlinjer har legat till grund för hur vi har agerat under studiens gång. För att

hålla en så transparent relation till respondenterna har vi innan genomförandet av intervjuerna

läst upp en informativ text som förklarar syftet med studien och respondentens del i det hela

(Appendix 1). Respondenternas personliga information har genom benämningar av kodnamn

hanteras på ett professionellt och korrekt sätt. Slutligen ställde vi endast öppna frågor samt

följdfrågor där vi bad om vidareutveckling av ett resonemang eller konkret exempel. Genom att

följa dessa förhållningsregler menar vi att har studien har hållit en hög etisk standard.

3.5Metodkritik

Då man ska avgöra kvalitén på en kvalitativ studie bör man titta på studiens trovärdighet

(Bryman och Bell, 2013), vilket baseras på fyra olika faktorer: pålitlighet, tillförlitlighet,

överförbarhet och bekräftelse (Bryman & Bell, 2013; Elo, Kääriäinen, Kanste, Pölkki, Utriainen

& Kyngäs, 2014).

3.5.1Pålitlighet

En studies pålitlighet grundar sig i att forskare har ett kritiskt granskande synsätt på sin egen

forskning. För att säkerställa studiens pålitlighet genomfördes en bred litteraturgenomgång inom

studiens område. Detta genomfördes i syfte att förstå forskningsområdet. Vidare användes ett

målinriktat urval av respondenter för att säkerställa att de besatt god kunskap inom

forskningsområdet. I enlighet med Bryman & Bell (2013) menar vi att detta har minimerat den

påverkan som till exempel fördomar och subjektiva åsikter kan ha haft på studien.

Genomgående har studiens obundenhet legat i fokus. Små misstag som att ställa riktade frågor

eller att reagera distinkt på svar från en respondent kan påverka respondenten och så väl svaren.

Då detta inte är önskvärt, bör det aktivt motarbetas. Bryman & Bell (2011) menar att intervjuer

av semistrukturerad struktur innebär att respondenterna påverkas annorlunda av hur forskaren

formulerar sina frågor och följdfrågor. Vidare menar Bryman & Bell (2011) att konsekvenserna

av detta kan vara mindre jämförbara svar, vilket kan påverka studiens pålitlighet negativt.

26

Bryman & Bell (2011) menar även att forskare kan påverka respondenternas svar genom att

ställa ledande frågor. För att undvika ledande frågor utformade vi intervjufrågorna så att varje

tema påbörjas med öppna frågor. Om vi därefter anser att respondenten inte gett ett fullständigt

svar så har vi ställt öppna följdfrågor eller bett respondenten att ”berätta mer!”. I de fall där vi

fortfarande upplevt att respondenten inte gett ett tillräckligt välgrundat svar inom området, har vi

återupprepat en sammanfattning av respondentens svar och frågat om denne ville addera något

till svaret. Genom användandet av denna teknik har ledande frågor undvikits under samtliga

intervjuer, vilket vi anser ha bidragit till studiens goda pålitlighet.

3.5.2Tillförlitlighet

Tillförlitlighet syftar till att studiens empiri speglar det som respondenterna hade för avsikt att

kommunicera (Bryman & Bell, 2013). I syfte att generera en så applicerbar och sanningsenlig

empiri som möjligt valde vi att genomföra två pilotintervjuer. Under pilotintervjuerna ställde vi

samtliga intervjufrågor för att sedan analysera svaren i syfte att radera eventuella oklarheter i

frågorna. Detta var i förberedande syfte inför intervjuerna med de riktiga respondenterna och bör

således ha gynnat studiens tillförlitlighet.

När de riktiga intervjuerna var genomförda och transkriberade, erbjöd vi samtliga respondenter

att läsa respektive transkriberingar för att komplettera eventuella felaktigheter. Detta innefattar

att studiens respondenter har fått tillgång till sin transkribering och således fått möjlighet att

säkerställa att deras svar har kommunicerats på ett korrekt sätt, vilket ökar studiens tillförlitlighet

i enlighet med Bryman & Bell (2013).

3.5.3Överförbarhet

Överförbarhet mäter huruvida en studies resultat går att generalisera och således applicera på

andra objekt och populationer än studiens urval. Bryman och Bell (2011) menar att det ofta är

svårt att hålla en hög nivå av överförbarhet i kvalitativa studier då respondenternas svar är

subjektiva och således svåra att mäta. Detta gäller naturligtvis även för denna studie. Trots att

27

studiens överförbarhet bör ses som relativt låg, anser vi att studiens resultat bör kunna ligga som

grund för att formulera hypoteser inför framtida forskning inom närliggande fält.

3.5.4Bekräftelse

Slutligen ska studien bekräfta att inga personliga värderingar har haft en inverkan på studiens

genomförande eller utfall. Vi har genomgående arbetat med vår objektivitet då vi har kritiskt

granskat varandra och gemensamt diskuterat vår inverkan på studien. Studiens analysmoment var

dock problematiskt ur denna synvinkel, där är objektiviteten extremt svår att upprätthålla. Vi var

medvetna om detta och valde därför att presentera var sitt utkast för att sedan sammanställa en

gemensam analys som vi båda kunde stå bakom.

3.5.5Generaliserbarhet

För att en studie ska hålla en hög nivå av teoretisk generaliserbarhet ska dess antaganden,

avgränsningar och förenklingar generera en teori som ger en rättvis bild av de samband som

studien studerar (Wallén, 1996). I denna studie har flera avgränsningar gjorts med syftet att

spegla samband mellan formella analysverktyg och dess påverkan på investerare och

entreprenörs-team. Vi menar att dessa avgränsningar har bidragit till att studien håller en god

teoretisk generaliserbarhet.

28

4Teoretiskreferensram

I detta avsnitt presenteras de teorier som är av relevans för studien. Kapitlet inleds med en

beskrivning av olika analysmetoder som används för att utvärdera entreprenörs-team inom

venture capital. Därefter följer teorier som kommer att relateras till effekterna av de olika

analysmetoderna.

4.1Analysmetoderförutvärderingaventreprenörs-team

4.1.1Informellanalysmetod

Newell, Shaw och Simon (1958) hävdar att informell analysmetod innebär att en beslutsfattare

utgår från subjektiva argument för att underlätta beslutsfattande i situationer där risken bedöms

som väldigt hög. Denna analysmetod baseras på besluttagarens egen erfarenhet, kunskap,

uppfattning och observationer vilket skiljer sig från person till person (ibid). Vidare menar de att

dessa subjektiva argument främst formas genom möten eller integration med objektet som ska

analyseras. Andra forskare har traditionellt kallat denna typ av beslutsfattande som

intuitionsbaserad (Tversky & Kahneman, 1986; Epstein, 1990; Hogarth, 2001) och ställt den som

motsats till formella analysmetoder. Dane och Pratt (2007) definierar en intuitionsbaserad metod

som att beslutsfattaren använder sin individuella förmåga för att snabbt och effektivt analysera

information i syfte att fatta ett beslut. Många inom forskarvärlden anser även att termen

magkänsla inkluderas under definitionen intuition (Harper, 1988; Agor, 1989; Vaughan, 1989;

Harung, 1993; Mintzberg, 1994; Parikh, 1994).

Den nobelprisbelönade professorn Herbert Simon menar att intuition är starkt sammankopplat

med minnet och tidigare erfarenheter. Simon (1987) genomförde en experimentell studie där han

studerade professionella schackspelares förmåga att fatta snabba beslut. I studien konstaterade

Simon att drag som vanligtvis kräver flera minuters analys kunde göras på någon sekund av en

professionell spelare. Beslut som de professionella spelarna förklarade som intuition, menade

Simon grundade sig i många års erfarenhet av liknande situationer och utfallen från dessa. Simon

29

jämförde schackspelarnas intuition med att kunna ett språk flytande, ett ord eller drag vi har stött

på i flera olika situationer tar extremt lite tid och kraft för personen att tolka och fenomenet är

ofta svårt att förklara i ord (Simon, 1987).

Gemensamt för ovanstående nämnda studier är att en intuitionsbaserad analysmetod är mer

subjektiv och mindre strukturerad än en formell analysmetod. Dane och Pratt (2007) menar att

intuitionsbaserade analysmetoder leder till att beslutsfattare sällan kan återskapa sitt resonemang

för ett visst beslut, då faktorerna ofta är omedvetna och inte utvärderas enligt en tydlig mall. En

annan viktig aspekt av intuitionsbaserade beslut är hur känslor påverkar beslutsfattaren. Burke

och Miller (1999) menar att känslor inte påverkar intuitionsbaserade beslut, medan Simon (1987)

menar att det har viss påverkan. Vidare argumenterar mer modern forskning för att intuition har

både känslosamma och kognitiva inslag (Hindriks, 2014). I vår studie kommer den subjektiva

och intuitionsbaserade analysmetoden att benämnas som den informella analysmodellen i syfte

att förtydliga dess motsats till den formella analysmodellen.

4.1.2Formellanalysmetod

Formella analysmodeller innebär, till skillnad från informella analysmodeller, att beslutsfattaren

utgår från en mall eller ett verktyg för att kartlägga faktorer som påverkar beslutsfattandet.

Denna typ av modell är oftast välstrukturerad och genererar mer objektiv data. Analyser baserade

på denna typ av data tenderar att leda till att mer rationella, avsiktliga och noggrant övervägda

beslut tas, i relation till de som baseras på data från informella analysmodeller (Huang & Pearce,

2015). Vidare argumenterar framstående forskare att formella analysmodeller leder till bättre

resultat, eftersom informella analysmetoder ofta leder till att partiska och förutsägbara misstag

begås (Kahneman & Tversky, 1986: Bazerman, 2006). Den rationella fördelen som en formell

analysmetod bidrar med, tenderar att över tid generera en överavkastning i relation till erfarna

VC-investerare trots att modellens mål är att efterlikna dessa investerare (Zacharakis & Meyer,

2000). Forskarvärlden är dock inte överens på den punkten, exempelvis menar Ambady och

Rosenthal (1992) att informella analysmodeller som grundar sig på gedigen erfarenhet ofta leder

till bättre beslutsfattande. Detta speglas även i vad Khatri och Ng (2000) konstaterade i en

enkätundersökning baserad på seniora företagsledare i USA, att ju mer osäker en organisations

30

miljö är, desto mer används informella beslutsmetoder och intuition. Vidare konstaterar

författarna att dessa organisationer dessutom nådde högre resultat än genomsnittet i industrin

(Khatri & Ng, 2000). Detta indikerar således att informella metoder kan vara mer effektiva i

beslutssituationer som karaktäriseras av hög instabilitet och risk inom ett område där

beslutsfattaren besitter relevant och välutvecklad erfarenhet. Ovanstående forskning indikerar

följaktligen att industrin för venture capital borde vara en industri där VC-bolag skulle gynnas av

informella beslutsmetoder, då industrin präglas av just hög instabilitet och risk. Samtidigt borde

det ligga i investerares intresse att minimera effekten som omedvetna faktorer har när en

informell beslutsmetod används, då detta tenderar att leda till sämre resultat (Kahneman &

Tversky, 1986; Bazerman, 2006).

4.1.3Kombinationavinformellaochformellaanalyser

Utöver de formella och informella metoderna som används för att nå ett investeringsbeslut, har

somliga forskare även identifierat att investerare ibland använder en kombination av dessa.

Huang och Pearce (2015) menar att kombinationen av informella och formella metoder är ett

vanligt tillvägagångssätt för att fatta ett investeringsbeslut. Kombinationen mellan de två kan

uttrycka sig på en mängd olika sätt, exempelvis genom att formellt analysera ett

investeringsobjekts affärsdata och informellt analysera entreprenören. Affärsdata är kvantifierbar

och finansiell information som man kan använda för att utvärdera ett företags potential (ibid).

Ofta hittas denna typ av information i företagets affärsplan eller genom att studera marknaden

och eventuella konkurrerande företag. Exempel på detta är potentiell marknadstillväxt och data

ur entreprenörens bakgrund som går att kvantifiera (ibid). Den informella analysen görs under

möten med entreprenören där investeraren istället observerar och granskar entreprenören med

syftet att bedöma dennes trovärdighet, engagemang och förberedelse inför utvecklingen av

företaget (ibid). Kahneman och Tversky (1986) menar dock att investerare tenderar att snedvrida

vikten av olika informationskällor baserad på deras tidigare erfarenheter. Huang och Pearce

(2015) bygger vidare på detta och argumenterar att investerare främst använder sig av informella

analysmetoder då de fattar beslut under hög risk. Detta innebär att investerare som har tillgång

till både formella och informella analysverktyg således använder informella framför formella.

31

4.2Principal-agent-teorinochasymmetriskinformation

Under sent 60- och tidigt 70-tal började ekonomer utforska information- och riskförhållandet

mellan två parter eller grupper som samarbetar med varandra (Wilson, 1968; Arrow, 1971;

Akerlof, 1978). Forskningen vidareutvecklades därefter till att inkludera agentproblemet som

uppstår när samarbetande aktörer har olika målsättningar och inställning till risk (Eisenhardt,

1989). Teorin grundar sig i ett vanligt förekommande affärsförhållande där en aktör (agenten)

utför ett arbete som helt eller delvis ska främja en annan aktörs (principal) intressen (ibid).

Ursprungligen användes teorin främst inom finansbranschen men sedan dess har teorin visat sig

vara användbar även för analyser av affärsförhållanden mellan start-ups och VC-bolag (Van

Osnabrugge, 2000). Detta då start-ups ofta saknar stabil och trovärdig finansiell information

vilket ger VC-bolag ett tunt beslutsunderlag och således försvårar deras beslutfattande (Isaksson,

2010). I en traditionell affärsrelation mellan en start-up (agent) och ett VC-bolag (principal), har

agenten ett behov av kapital som principalen tillfredsställer i utbyte mot en eventuell framtida

avkastning (Kaplan & Strömberg, 2001). Dessa affärsförhållanden präglas ofta av asymmetrisk

information, vilket innebär att agenten har tillgång till mer information än principalen

(Eisenhardt, 1989). Detta sätter agenten i ett informationsövertag som fördelaktigt kan nyttjas för

att gynna sin egen vinning. Exempelvis skulle en start-up medvetet kunna undanhålla

information för ett investerande VC-bolag, i syfte att försköna sin aktuella position och således

öka sannolikheten för att få kapital. Med detta som grund, finns det två underliggande problem:

moralisk risk och snedvridet urval. (Amit, Brander & Zott, 1998).

4.2.1Moraliskrisk

Begreppet “moralisk risk” (moral hazard) diskuterades först inom försäkringsbranschen och

beskrev då hur en försäkrad aktörs agerande påverkade hur stor risk försäkringsbolaget tog

(Arrow, 1971). Ett riskfyllt beteende skulle resultera i en riskpremie för kunden och försäkringen

skulle då kosta mer medan ett mindre riskfyllt beteende skulle belönas med en lägre prislapp på

försäkringen (Allt om försäkring, 2013). Sedan 70-talet har begreppet moralisk risk börjat

användas inom allt fler områden, bland annat inom juridik där exempelvis en försvarsadvokat

anlitas för att representera en uppdragsgivare (Amit et al.,1998). I dessa situationer kan

32

advokaten (agenten) fatta mer riskfyllda beslut för att vinna målet, då hen inte bär risken att bli

fälld och således inte blir straffad (Fama & Jensen, 1983). I detta exempel är det

uppdragsgivaren (principalen) som bär risken och följaktligen får stå för majoriteten av

kostnaden och ett eventuellt fängelsestraff. Denna typ av problematik uppstår ofta när agenten

har ett informationsövertag och andra målsättningar än principalen (Eisenhardt, 1989). För att

minimera effekterna av moralisk risk menar Eisenhardt att principalen kan vidta åtgärder som

synkroniserar aktörernas målsättningar eller reducerar informationsgapet. Målsättningarna kan

exempelvis synkroniseras genom att principalen erbjuder agenten bonusar för att uppnå mål som

är i linje med principalens långsiktiga vision (ibid). Vidare menar Eisenhardt att

informationsgapet kan reduceras genom åtgärder som förstärker principalens kontroll över

agenten.

4.2.2Snedvrideturval

Ett snedvridet urval kan uppstå i affärsförhållanden som präglas av asymmetrisk information.

Detta innebär att agenten medvetet underhåller betydelsefull information för en principal och

gynnas av detta. Agenten har således ett informationsövertag och kan styra principalens

uppfattning om företaget genom att framhäva viss information för att exempelvis ge intrycket att

vara extraordinärt skicklig inom ett ämne (Van Osnabrugge, 2000). Konsekvensen av detta kallas

snedvridet urval och uppstår således på grund av att principalen inte kan veta och verifiera en

agents kompetenser innan de ingår en affärsrelation (ibid). Van Osnabrugge (2000) menar att

principalen kan reducera nivån av asymmetrisk information genom att exempelvis tillämpa en

noggrannare utvärdering av agenten innan de kontrakteras.

4.3Undermedvetnafaktorer

Ordspråket “Lika barn, leka bäst” illustrerar väl vad Byrne (1971) samt Franke et al. (2006)

visade genom sina respektive studier. Byrne (1971) belyste det mänskliga beteendet, att likheter

attraherar varandra. Människor som identifierar sig med varandra tenderar att tycka bättre om

varandra än andra. Denna teori har legat till grund för ett flertal studier, där bland annat Huston

och Levinger (1978) visade att individer med delade attityder, åsikter och övertygelser leder till

33

en ökad attraktion och mer troligen integration. Men även att ett liknande utseende (Feingold,

1988) och värderingar (Meglino & Ravlin, 1998; Drover et al., 2017) spelar en avgörande roll för

beslutsfattare: desto högre identfikationsgrad beslutsfattaren känner gentemot motparten, desto

större fördelar tenderar motparten att få under beslutsprocessen (Byrne, 1971, 1997; Harrison

Price & Bell, 1998).

Med utgångspunkt i forskningen om undermedvetna faktorer, utforskade Franke et al. (2006) hur

VC-bolag agerade under beslutsprocesser och kunde visa på liknande resultat. Investerare hos

VC-bolag tenderar att favorisera investeringar i team där teammedlemmar liknar investerarna

själva i form av utbildning och professionella erfarenheter. Detta innebär att det spelar en

avgörande roll vem hos VC-bolagen som bedömer team och att sannolikheten att olika team blir

bedömda på samma grunder är små (Franke et al., 2006; Drover et al., 2017). Obalansen i

bedömningarna ger således en systematiskt snedvriden utvärdering av team samt respektives

sannolikhet till lönsamhet. Teorin bygger vidare på bilden att investerare tenderar att agera

partiskt vid investeringsbeslut och således riskera att gå miste om lönsamma investeringar

(Kahneman & Tversky, 1986). Franke et al. (2006) lyfter dock fram fördelar med beteendet hos

investerare. De förklarar att då en homogen grupp förstår varandra lättare, kommer sannolikt

kommunikationen och samarbetet mellan investeraren och teamet att vara mer effektivt.

Samtidigt förtydligar de att beteendet genererar systematiska felbedömningar och således bör

begränsas, men att risken för felbedömningar kan förminskas genom att flera investerare med

olika erfarenheter utvärderar teamet.

4.4KollektivIntelligens

Begreppet kollektiv intelligens härstammar från 1800-talet och användes ursprungligen för att

beskriva utveckling av kunskap och forskning (Graves 1842, Shields, 1889). Det övergick sedan

till att användas i syfte att förklara hur samhällen utvecklas med hjälp av gemensam kunskap

(Ward, 1906). Sedan dess har begreppet breddats och idag talar man framförallt om kollektiv

intelligens inom utveckling av effektiva organisationer och grupper (Losada & Heaphy, 2004;

Wheelan, 2005; Runsten, 2011; Runsten & Werr, 2016). Runsten och Werr (2016) menar att en

34

grupp eller organisations framgång i stor utsträckning beror på dess medarbetares

samarbetsförmåga och deras förmåga att integrera olika kunskaper. Vidare menar Runsten och

Werr (2016) att kollektivt intelligenta grupper är en benämning av grupper som lyckats optimera

sin grupps totala kunskapspotential, vilket bygger på en effektiv kommunikation mellan

gruppmedlemmarna. Detta stämmer väl överens med tidigare forskning inom gruppeffektivitet

som visar att nyckeln till framgångsrika grupper är att dess medlemmar är aktiva, lyhörda,

närvarande och omsorgsfulla (Weick & Roberts, 1993; Edmondson, 1999; Losada & Heaphy,

2004; Wheelan, 2005; Runsten, 2011).

För att visualisera hur en grupp kan maximera sin kunskapsintegration för att bli effektiv, har

Runsten och Werr (2016) utvecklat CICS-modellen – The Collective Intelligence Capability

System.

Figur 3: CICS-Modellen – The Collective Intelligence Capability System, utvecklad av Philip

Runsten och Andreas Werr (2016)

CICS- modellen förklarar hur en grupp kan minimera sina kostnader för att koordinera och leda

gruppen, samtidigt som de maximerar nyttan av att arbeta tillsammans (Runsten & Werr, 2016).

Modellen gör detta genom att förklara sambandet mellan fyra olika gruppförmågor och hur dessa

påverkar gruppens kollektiva intelligens. Genom att ha regelbundna gruppmöten, kan gruppen

diskutera de olika förmågorna och förbättra sin koordination inom dessa. Om detta görs

framgångsrikt, kommer gruppens kunskapsintegration och kollektiva intelligens att förbättras

35

(Runsten & Werr, 2016). De fyra gruppförmågor som inkluderas i CICS-modellen presenteras

kortfattat nedan.

Reflektionsförmåga kan beskrivas som gruppens förmåga att mobilisera individernas

individuella kompetenser och integrera dessa. Målet är dels att få en högre nytta av var individs

enskilda kunskaper istället för att medlemmarnas kunskaper reduceras när de integreras i en

grupp (ibid). I praktiken handlar denna process om att både kunna reflektera över själva

problemet liksom över potentiella lösningar.

Representationsförmåga är förmågan att utveckla en förståelse för hur gruppen är organiserad

samt hur deras arbetsuppgift och arbetssituation ser ut (ibid). Olika individer har ofta olika

perspektiv för hur en specifik arbetsuppgift eller situation ska lösas. Utmaningen är att

kombinera medlemmarnas olika perspektiv utan att förlora koordination. Om gruppen ges alltför

många perspektiv kan arbetsuppgiften bli mer komplex vilket kan leda till ändlösa analyser och i

värsta fall att gruppen förlorar förmågan att agera överhuvudtaget (ibid).

Integrationsförmåga syftar till gruppens förmåga att agera som en koordinerad enhet och hur en

grupp kan öka sin koordination genom ett stöttande beteende (ibid). Ett stöttande beteende

innebär att individerna i gruppen ska hjälpa varandra och utvecklas av varandra. Denna förmåga

lägger därför stor vikt på gruppmedlemmarnas individuella beteende, då en grupp aldrig kommer

att bli effektiv enbart genom att adressera gruppens totala förmåga (ibid). Vidare är det viktigt att

alla gruppmedlemmar dynamiskt och flexibelt koordinerar sina kunskaper till gruppens fördel

(ibid).

Relationsförmåga är förmågan att bygga förtroendefulla relationer mellan medlemmarna i en

grupp (ibid). En hög relationsförmåga kännetecknas av att gruppmedlemmarna är öppna för

olikheter mellan individer. Vidareutvecklat innebär detta att gruppen skapar ett arbetsklimat där

gruppmedlemmarna är öppn