att ta bort trösklarna till ett självständigt liv...den här rapporten redogör för resultatet...

Att ta bort trösklarnatill ett självständigt liv

Slutrapport från studienom nyttan och värdet

av bostadsanpassningar

© FoU i Väst och författarnaFörsta upplagan juni 2006Layout: Infogruppen GRTryckeri: PR-Offset, MölndalISBN: 91-89558-34-0

FoU i VästGöteborgsregionens kommunalförbundBox 5073, 402 22 Göteborge-post: [email protected]

Att ta bort trösklarnatill ett självständigt liv

Slutrapport från studienom nyttan och värdetav bostadsanpassningar

Lisbeth LindahlRebecka Arman

5

Trappan färdig igår. Vilken lycka. Synd att min hund inte lever såvi kunde använt den båda. Nu kommer min man när han orkarutan allt detta besvär som var förut. Tack Göteborgs Stad ochalla!

Vi är mycket tacksamma över att ha fått den hjälp vi fått. Vårdotter hade troligtvis inte kunnat vara hemma så mycket eftersomvi inte hade orkat det fysiskt. Det är svårt att behöva flytta närman trivs och när man har en jobbig livssituation med barnet, isig. Det är jätteviktigt att alla som behöver bostadsanpassning fårdet för det är ju ingen som vill anpassa sitt hus för skojs skull. Dendag man inte behöver t.ex. hissen längre så kan den ju återanvän-das till någon annan som är i behov av den. Alla vill ju bo hemmaså länge som möjligt.

Några av dem som deltog i den här undersökningen, passade på attskriva en kommentar i den utskickade enkäten. Vi tog med två av

dessa här. Den första kommentaren är skriven av en äldre kvinna som harfått en bostadsanpassning i form av en trapphiss. Hon använder den självoch när hennes man, som numera bor på ett äldreboende, kommer hem påbesök kan han göra det utan de svårigheter som han hade innan med att tasig upp med hjälp av trappklättrare. Tyvärr kunde deras hund inte få varamed om denna förändring. De tvingades avliva den i väntan på anpassning-en, då kvinnan under en period var oförmögen att ta sig in och ut ur bosta-den.

Den andra kommentaren är skriven av en förälder till ett barn med funk-tionshinder. Den beskriver hur en bostadsanpassning kan underlätta i varda-gen genom att minska fysiska belastningar för föräldrarna. Samtidigt påpe-kar föräldern att den bidrar till att barnet kan bo kvar hemma. Det senare ärviktigt både för familjen och för samhället. De anpassningar som de fickrörde sig om trösklar, dörrbreddning, utomhusramp m m. För de läsare somär intresserade av att läsa fler ”övriga kommentarer har vi samlat dessa ibilaga 3.

”

”

7

Förord

Syftet med lagen om bostadsanpassning är att ge personer med funktions-hinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Anpassningar av

badrum, borttagning av trösklar, installation av spisvakter och hissar är ex-empel på åtgärder som förbättrar förutsättningarna till ett ”gott liv” för demsom lever med funktionshinder. Enbart i Göteborgs Stad genomförs varje årcirka 4 000 åtgärder i göteborgarnas hem.

Grundläggande i allt kvalitetsarbete är identifiering och fastställande avtydliga och mätbara mål. Målstyrning förutsätter kunskap som är relevantoch realistisk. Denna studie skall ses mot bakgrund av ett ökat kunskapsbe-hov av bostadsanpassningens effekter för brukarna. Genom de enkäter sombesvarats ges en bild av hur brukarna upplever information, inflytande ochom anpassningen har påverkat möjligheten att leva ett självständigt liv.

Studien är den andra och sista rapporten i fullgörandet av GöteborgsStads uppdrag att kartlägga bostadsanpassningsbidragets effekter utifrån fyraperspektiv: brukarnas, de anhörigas, personalens samt ett samhällsekono-miskt perspektiv. En första delrapport presenterades under 2005.

Utöver fördjupad kunskap om den enskildes erfarenheter och upplevelserav bostadsanpassningar visar studien på intressanta strukturella sambandför samhället i stort. De kommande årens kraftiga ökning av antalet ochandelen äldre ställer stora krav på utformningen av våra befintliga och fram-tida bostäder och bostadsområden. Utöver uppfyllandet av tillgänglighets-krav i nyproduktion krävs riktade ombyggnationer av delar av det befintligabostadsbeståndet. Även närmiljön och tillgången till service behöver tillgäng-lighetssäkras, för att bara nämna några exempel.

De erfarenheter som förmedlas i studien ger stöd för ett mer övergripan-de och förebyggande arbete där tillgänglighetsfrågorna integreras tidigt i

8

den ordinarie samhällsplaneringen. Utmaningen för framtiden blir att foku-sera på såväl individnivån som på den strukturella nivån. Båda nivåerna ärberoende av varandra.

Gun SkårmanChef för Boendeavdelningen på fastighetskontoret, Göteborgs Stad.

Studien som vi med den här rapporten sätter punkt för, har varit en källatill både vånda och glädje, så som det brukar vara när något engagerar

och berör. Vi har oroat oss för att de sökande inte skulle vilja fylla i enkäte-rna, att arbetet med distributionen av enkäterna skulle bli för arbetskrävan-de för vår samarbetspartner på bostadsanpassningsbyrån med mera. Mendessa farhågor har kommit på skam. Vi har fått mycket positiva gensvar ianslutning till studien. Vi har också mött människor på vägen som har visatintresse för frågan, vilket har gett oss kraft och energi att slutföra processen.Utforskandet tar i och för sig inte slut i och med färdigställandet av den härrapporten, för kunskaperna kommer förhoppningsvis att förvaltas och ut-vecklas vidare både av oss på FoU i Väst/GR och av andra.

Som alltid är det många personer som är involverade på olika sätt för atten studie skall kunna genomföras och vi har inte utrymme nog för att tackaalla personligen. Ett särskilt tack vill vi ändå rikta till alla er som tog er tidatt fylla i enkäterna. Tack också till Marie Aalto och Bell Andersson påfastighetskontoret som så noggrant distribuerade enkäterna. Tack Nellie ochMax för att ni ”stansade” in data. Och slutligen ett varmt tack till alla ireferensgruppen1, läsgrupperna och Leif Jahlenius (Föreningen kommunaltbostadsstöd) som har visat intresse och gett oss värdefulla kommentarer iolika stadier av processen.

Rebecka Arman och Lisbeth Lindahl

1 För en förteckning över referensgruppen, se Arman & Lindahl, 2005.

9

Innehållsförteckning

Förord ................................................................................... 7

Innehållsförteckning ...............................................................9

Sammanfattning .................................................................. 11

Kortfakta om BAB .............................................................. 15

Begrepp och förkortningar .................................................. 16

Rapportens upplägg ............................................................ 17

Bakgrund ............................................................................. 19Vilka ansöker om bostadsanpassningsbidrag? ...................................... 21Hur fungerar processen att ansöka om och få bostadsanpassning? ....... 22Vilka bostadsanpassningar söks och varför? ......................................... 22Vad ger bostadsanpassningsbidraget för effekter? ................................. 24

Syfte och frågeställningar ..................................................... 25

Metod ................................................................................. 27

Bostadsanpassningar för vuxna ........................................... 29Vilka besvarade enkäten? ..................................................................... 29

Bostadsanpassningar för vuxna över 65 år ........................... 31Vad kännetecknar dem som ansöker om bostadsanpassningsbidrag? .... 31Hur fungerar processen att söka och få bostadsanpassning? ................. 34Vilka hinder upplever de sökande när bostaden inte är anpassad? ........ 34Vilka blir effekterna av bostadsanpassningarna? .................................. 35Kommentar .......................................................................................... 37

10

Jämförelser mellan yngre och äldre vuxna ............................ 39Kommentar .......................................................................................... 40

Vad förklarar upplevelsen av minskade hinder i bostaden? ... 43Samband mellan typ av åtgärd och minskade hinder ........................... 43Vad förklarar upplevelsen av minskade hinder i bostaden? .................. 43Kommentar .......................................................................................... 46

Bostadsanpassningar för barn och ungdomar ...................... 47Vad kännetecknar deltagarna? ............................................................. 47Hur fungerar processen att söka och få bostadsanpassning? ................. 49Vilka hinder upplever de sökande när bostaden inte är anpassad? ........ 50Vilka blir effekterna av bostadsanpassningarna? .................................. 52Konklusioner för barn och ungdomar ................................................... 53

Diskussion ........................................................................... 55Metoddiskussion .................................................................................. 55Värdet och nyttan ur brukarnas perspektiv ........................................... 57Värdet och nyttan för anhöriga och personal ........................................ 63Värdet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv ........................................ 65

Konklusioner ...................................................................... 67

Referenser ........................................................................... 69

Bilagor ................................................................................ 72

Rapporter från FoU i Väst/GR............................................. 91

11

Sammanfattning

Bostadsanpassningsbidraget (BAB) är ett uttryck för samhällets mål attmänniskor skall kunna bo i egen bostad, oavsett om man har funktions-

nedsättningar eller inte. I Sverige beviljas BAB för drygt 800 miljoner per åroch behovet verkar vara växande. Detta behov är ingalunda statiskt utanpåverkas av en mängd faktorer, t ex byggnormer, byggstandarden i befintligtbostadsbestånd, andelen boende i villa/radhus, antalet äldre i befolkningen.På så sätt berör bostadsanpassningarna såväl handikapp- som äldre- ochbostadspolitiken.

Den här rapporten redogör för resultatet av en studie om bostadsanpass-ningarnas effekter i Göteborgs Stad. Studien pågick under 2004 och 2005 ochsyftade till att undersöka värdet och nyttan av bostadsanpassningar utifrånfyra perspektiv: brukarnas, de anhörigas, personalens (vårdbiträden/person-liga assistenter) samt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

I den tidigare delrapporten från det här projektet, beskriver vi bostadsan-passningars nytta och värde utifrån samtliga fyra perspektiv (Arman & Lin-dahl, 2005). I korthet kom vi fram till att anpassningarna upplevdes sombetydelsefulla för brukarna (de sökande), för att de innebar en ökad trygghetoch säkerhet, personlig integritet, utveckling för barn m m. För de anhörigabidrog anpassningarna till fysisk och psykisk avlastning och en ökad frihet.De anhöriga bestod av såväl föräldrar till barn med funktionshinder somäldre personer som var anhörigvårdare. För personalens del var anpassning-arna viktiga ur arbetsmiljösynpunkt. Om hemmiljön inte var anpassad efterden boende, uppstod lätt fysiska belastningar. Ur ett samhällsekonomisktperspektiv uppfattades bostadsanpassningar som en viktig förutsättning förkvarboende. Anpassningarna ansågs kunna förebygga kostnader i vårdenp.g.a. minskad fallrisk, brandrisk, belastningsskador etc. Sammantaget fann

12

vi att det fanns många positiva effekter av bostadsanpassningarna som intekunde ersättas med andra åtgärder.

I den här rapporten är fokus inställt framförallt på brukarna. Rapportenbeskriver den andra delstudien som bygger på en enkätstudie med ett störreantal sökande. Studien genomfördes för att följa upp resultaten från den för-sta delstudien och för att undersöka hur pass generella dessa var. För attundersöka vilka hinder som personen upplevde i väntan på bostadsanpass-ningen, skickades den första enkäten ut innan denna var genomförd. Denandra enkäten skickades ut cirka två månader efter att anpassningen varklar. Tanken med detta upplägg var att få en tydlig före- och eftermätning.Det visade sig emellertid vara svårt att se en tydlig förändring mellan de tvåmätpunkterna. Upplevelserna gick i olika riktningar. Vi tror att det beror påsvårigheterna att mäta upplevelser med kvantitativa mått.

Utifrån resultatet av enkäterna, ser vi att de flesta som ansökte om BABvar över 65 år. Andelen äldre över 80 år var stor. Det var bara ett fåtalföräldrar till barn och ungdomar som ansökte om bidraget under de femmånader som undersökningen pågick. Med tanke på det, kan vi inte dranågra generella slutsatser för de sökande under 18 år. Däremot har vi meruppgifter om de vuxna.

Ålderspensionärerna som utgjorde den stora gruppen sökande bestod tillövervägande del av ensamstående kvinnor, med fler medicinska diagnoser,sämre upplevd hälsa och fler funktionsnedsättningar än genomsnittspersoneni samma åldersgrupp. Den största gruppen sökande bodde i hyreslägenhetoch hade bott länge i sin nuvarande bostad. Det var bara ett fåtal av de äldre(över 65 år) som kunde tänka sig att flytta till särskilt boende, som ett alter-nativ till att bo kvar i en anpassad bostad.

De flesta var nöjda med handläggningsprocessen och den information dehade fått. Men kommentarer vittnar om att det var många som tidigare intekände till BAB. Vissa hade tvekat och väntat länge med att ansöka om BAB.Detta gäller de äldre i större utsträckning jämfört med de yngre (under 65år). Anledningen var att de ville klara sig själva. För både yngre och äldreframstår arbetsterapeuterna som en nyckelgrupp, när det gäller inflytandetöver anpassningen. Bland de äldre var det till och med vanligare att enarbetsterapeut hade tagit initiativ till anpassningen, än att det var den äldrepersonen själv.

De sökande ansökte om och fick i genomsnitt två anpassningsåtgärderper person. De vanligaste typerna var duschanpassningar, trösklar och dörr-automatik. I väntan på anpassningen, upplevde de många hinder. De försök-te kompensera för dessa med olika strategier, t ex genom personlig hjälpeller genom att minska sina krav på att kunna komma ut, duscha m m. De

13

upplevda hindren innan bostadsanpassningen, var fler än vad de ansökt omBAB för. Det är därför inte konstigt att samtliga hinder inte undanröjdes medanpassningen.

De tydligaste effekterna var att anpassningarna underlättade förflyttningari bostaden, förflyttningar in och ut ur bostaden och att klara den personligahygienen. Konsekvenserna av anpassningarna märktes i form av ökad själv-ständighet för dem som, innan anpassningen, hade upplevt sig som osjälv-ständiga p.g.a. hindren i bostaden. Denna upplevelse var vanligare bland deyngre vuxna. Andra konsekvenser visade sig genom ökad fysisk säkerhet ochi viss mån, minskade känslomässiga besvär. Det som de flesta såg som nyttaoch värde med bostadsanpassningen var: trygghet, säkerhet, att kunna bokvar hemma (65+) och att bli gladare (< 65 år).

I en analys där olika faktorers bidrag till de minskade hindren undersök-tes, framkom det att bostadsanpassningarna var den enskilt viktigaste fak-torn som förklarade upplevelsen av minskade hinder. Denna analys visadedessutom att bostadsanpassningarna verkade ge en mer positiv effekt, fördem som var relativt självständiga i sin personliga ADL2 sedan tidigare.Eftersom uppföljningen gjordes två månader efter att anpassningen var klar,kan effekterna visserligen ha visat sig på lite längre sikt för dem som var merosjälvständiga.

Trots att resultatet från bägge delstudierna visade att personlig hjälp vardet viktigaste alternativet till bostadsanpassning, minskade inte behovet avhjälp efter anpassningen. Detta gällde både hjälp från hemtjänst/personligassistent och från anhöriga och vänner. Detta är av intresse för de slutsatsersom vi drog om samhällsekonomiska effekter i den första delstudien. I denstudien antog vi att bostadsanpassningarna kunde minska behovet av hem-tjänst/personlig assistans och hjälp av anhöriga. I rapporten förs ett resone-mang kring vad dessa uteblivna effekter kan bero på.

Våra slutsatser av studien i sin helhet, är ändå att bostadsanpassningar-na undanröjer många hinder i bostäderna och är av stor betydelse för desökande. Anpassningarna betyder också mycket för anhöriga och personalsom arbetar i människors hemmiljö. De samhällsekonomiska effekterna avbostadsanpassningar är emellertid svåra att beräkna. I många fall handlardet om att förebygga skador och försämrad funktionsförmåga, vilket är feno-men som inte så lätt låter sig beräknas. Vi rekommenderar att en ytterligarestudie genomförs utifrån hälsoekonomiska modeller. Det behövs också fort-satta studier om hur bostadsanpassningar görs i mindre kommuner än Göte-

2 Förklaring finns i avsnittet ”Begrepp och förkortningar”.

14

borg, samt fler studier som undersöker betydelsen för familjer med barn ochunga.

Vi har några rekommendationer för de verksamheter som är involveradei bostadsanpassningsärenden: Det är viktigt att samverkan är god mellanarbetsterapeuter och handläggare av BAB, och att en kunskapsöverföringfinns mellan dessa yrkesgrupper eftersom samarbetet är avgörande för beslu-ten om bostadsanpassning. Det är viktigt för att säkra kvaliteten på de bo-stadsanpassningar som görs. Vi föreslår också att information om BAB spridstill en bredare allmänhet. Vårdcentraler och sjukhus är lämpliga informa-tionsspridare. Det finns dessutom skäl att påverka personer som är tveksam-ma till att ansöka om BAB, så att de gör det i tid, eftersom effekterna av enanpassning försämras om de väntar för länge.

Vi upprepar i denna slutrapport några av de slutsatser som vi drog redanefter delstudie 1. Behovet av BAB skulle minska om bostäderna byggdes påett mer tillgängligt sätt från början (se begrepp som: ”Design för alla”). Deindividuella anpassningarna skulle även minska i antal om ökad tillgänglig-het var en målsättning vid ombyggnationer. Dessutom skulle man från sam-hällets sida kunna påverka människor som närmar sig ålderdom, att flyttafrån bostäder som är svåra att använda när man är gammal. En ökad med-vetenhet om vad som väntar en som äldre, kan bidra till att man själv tarinitiativ till att flytta. En viktig förutsättning för att detta skall ske är förståsatt det finns bostäder att tillgå i områden där man vill bo. Här har fastighets-ägarna också ett stort ansvar.

15

Kortfakta om BAB

Vad är BAB? BAB är ett bidrag som ges för att täcka skäliga kostnader förindividuella anpassningar av bostäder. Personer med funktionshinder kan fåbidrag genom kommunen för att göra bostaden funktionsduglig. För att fåbidrag fordras intyg från arbetsterapeut, läkare eller annan sakkunnig per-son. Den som äger sin bostad, är bostadsrättsinnehavare eller hyresgäst kansöka. För anpassning av hyres- och bostadsrättslägenhet krävs alltid fastig-hetsägarens godkännande. Beslut om BAB kan överklagas till i första instanslänsrätten. Boverket är tillsynsmyndighet för BAB.

Vilka handlägger BAB? I Göteborg handläggs BAB av bostadsanpassnings-byrån vid fastighetskontoret. Beslut fattas om ett bidrag. Den sökande kansjälv välja utförare av anpassningen. I beslutet som skickas hem till densökande, ges förslag på en/flera entreprenörer som den sökande kan anlita.

Vad ges BAB för? BAB ges till fasta inventarier såsom: borttagande av trösk-lar, dörrbreddning, montering av stödhandtag, ramper, automatisk dörröpp-nare (med personlig fjärrstyrning), ledstänger/räcken, trapphiss/trapplyft,duschkabin/duschplats, automatisk toalett, förstärkt belysning, spisvakt, kök-sanpassning, hjälpmedelsförråd/rullstolsgarage, anpassning av altan/balkongoch ibland större ombyggnader med t ex tillägg av nya rum till bostaden.

Vad kostar BAB? Cirka 40 miljoner i Göteborgs Stad och 835 miljoner iSverige, 2004. Det finns inget kostnadstak för bidraget, men kostnadernaskall vara skäliga för de aktuella åtgärderna.

16

Begrepp och förkortningar

ADL Aktiviteter i det dagliga livet. Instrument som an-vänds för bedömning av grad av aktivitetsförmågaeller funktionsnivå

P-ADL Personlig ADL. De aktiviteter som ingår är t exförmåga att klara förflyttningar, personlig hygien,övrig kroppsvård, toalettbesök, påklädning, äta/dricka. (se Sonn m fl, 1995)

BAB Bostadsanpassningsbidrag

Bostadsanpassningsbyrån Den grupp med handläggare inom fastighetskontoreti Göteborg som arbetar med BAB-ärenden

FKBO Föreningen kommunalt bostadsstöd

Sökande Det begrepp som handläggarna av BAB använder föratt benämna personer som ansöker om bostads-anpassningsbidrag. Motsvarar i denna rapportbegreppet ”brukare”

17

Rapportens upplägg

Den här rapporten beskriver brukarnas upplevelser av att vara i behovav och få bostadsanpassningar. Rapporten börjar med en kort bakgrund

som utmynnar i studiens syfte och metod. Härefter beskrivs resultatet fråndelstudie två, uppdelat utifrån brukarnas ålder. Först redovisas resultatet förvuxna över 65 år som utgör den största gruppen deltagare i studien. Efter detbeskrivs resultatet för vuxna i yrkesverksam ålder, en statistisk analys avsambanden i resultaten och sist resultatet för barn och ungdomar. Rapportenavslutas med en diskussion utifrån både delstudie ett och två. För den som ärintresserad av att ta del av resultatet från den första delstudien hänvisar vitill en tidigare utgiven rapport (Arman & Lindahl, 2005). Svaren från demsom fick avslag på sin ansökan, har vi sammanfattat i bilaga 4.

För att underlätta läsningen, har inte alla siffror tagits med i texten. Fördem som är intresserade av statistiken, finns det tabeller i bilaga 2. För attange storleksförhållanden har begrepp som ”de flesta” eller ”flertalet” an-vänts, vilket betyder minst hälften av undersökningsgruppen. När uttrycket”de allra flesta” används är det minst 75 procent av gruppen som avses.

19

Bakgrund

Den här rapporten sammanfattar resultatet från en studie som har ge-nomförts på uppdrag av fastighetsnämnden i Göteborgs Stad (2003a).

Syftet med studien var att undersöka effekter av bostadsanpassningsbidragetutifrån fyra perspektiv: brukarnas, de anhörigas, personalens och samhällse-konomiskt sett. En tidigare delrapport finns som redogör för resultat frånsamtliga fyra perspektiv (Arman & Lindahl, 2005). Den här rapporten ger istället en fördjupad bild av brukarperspektivet.

Sett ur ett historiskt perspektiv har bostadsanpassningar inte alltid upp-fattats som en samhällelig angelägenhet. I dagens samhälle där kvarboende-principen är en stark norm, har bostadsanpassningar blivit allt viktigare, föratt möjliggöra för äldre och funktionshindrade att kunna bo kvar hemma(Persson, 1997; Arman & Lindahl, 2005). Om vi blickar in i framtiden ser viinte att behovet av anpassningar förväntas minska, utan snarare öka. Dettamed tanke på att andelen äldre av befolkningen kommer att öka.

Att det finns ett bidrag att söka för bostadsanpassningen är inte någon nyföreteelse. Dagens bostadsanpassningsbidrag har sina rötter i det statligabidrag för specialinredda lägenheter för rörelsehindrade som infördes på för-sök 1959. När det sen permanentades kom det att heta ”invalidbostadsbi-drag” (Boverket, 2000). En tydlig skillnad är att språkbruket och synsättetvar ett annat då. Dagens lagstiftning använder mindre stigmatiserande be-grepp och lagen om BAB tar sin utgångspunkt i den enskilda individens rättatt leva ett självständigt liv.

Denna lag har till ändamål att genom bidrag till anpassning av bostäder gepersoner med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende.

Lagen om bostadsanpassningsbidrag, § 1

20

Med funktionshinder avses både sådana som är medfödda och sådana somhar uppkommit senare i livet på grund av sjukdom, olyckor eller medicinskabesvär. Många äldre drabbas också av funktionsnedsättningar som en del avdet normala åldrandet (Stuart Hamilton, 1994). Den stora majoriteten somansöker om och får bostadsanpassning är just äldre människor. Med tankepå att andelen personer över åttio år kommer att öka kraftigt de närmastetjugo till trettio åren, ställs det stora krav på landets kommuner att kunnatillgodose deras behov. Behovet av anpassade bostäder ökar också p.g.a. attantalet platser på äldreboenden har minskat (Socialstyrelsen, 2004) och deäldre förväntas bo kvar i sina ordinarie bostäder livet ut (Dahlin-Ivanoff,Nygren & Iwarsson, 2004).

Men bostadsanpassningsbidraget berör inte enbart äldrepolitiken utanäven handikapp- och bostadspolitiken. En viktig fråga i det sammanhangetär i vilken utsträckning det är bostäderna eller funktionshindren som utgördet främsta skälet till att det uppstår ett behov av anpassningar? Om manutgår från att handikapp uppstår i personens interaktion med sin miljö (Law-ton & Nahemow, 1973; ICF, 2001) finns det skäl att studera i vilken utsträck-ning det är den fysiska miljön som skapar svårigheter för människor medfunktionshinder.

I sammanhanget är det intressant att nämna, att det pågår ett nationelltarbete kring att skapa en förbättrad tillgänglighet i alla offentliga miljöersåsom lokaler, trafiksystem m m. Målsättningen är att enkelt undanröjdahinder skall vara borttagna till år 2010. En liknande satsning saknas i frågaom bostadsmiljön och det har t o m konstaterats att tillgängligheten i ny-byggnation försämrades under 1990-talet (Socialdepartementet, 2000). Bo-städer som producerades efter att den nya plan- och bygglagen trädde i kraft,PBL 95, är ofta sämre än de som är byggda tidigare, vilket har medfört att enhel del ”onödiga åtgärder” har behövt göras i efterhand med hjälp av BAB(Socialdepartementet, 2000; DHR, 2005b).

Avsaknaden av hissar i flervåningshus är ett vanligt tillgänglighetspro-blem. Men frågan är om begreppet tillgänglighet egentligen illustrerar bru-karperspektivet. En arkitekt som undersökte pensionärers möjligheter till kvar-boende i miljonprogrammets bostäder i Malmö, hävdar att begreppet till-gänglighet snarare beskriver ett utifrånperspektiv på problemet. De boendesom saknar hiss vill snarare komma ifrån, än till. Utifrån den boendes per-spektiv skulle svårigheterna att komma ut kanske bättre benämnas som ”från-gänglighet” (Persson, 1997).

Även om de bostäder som byggdes skulle bli mer tillgängliga för alla,inklusive personer med olika slags funktionshinder, kommer det alltid attfinnas ett behov av individuella anpassningar. Rätten att få sin bostad anpas-

21

sad är lagstadgad (Socialdepartementet, 1992). Den rättigheten har man omman av medicinska skäl är förhindrad att leva ett självständigt liv på grundav förhållanden i bostaden som inte kan lösas på annat sätt än att bostadenanpassas. De anpassningar som det är fråga om handlar om fysiska föränd-ringar av mer permanent slag såsom borttagande av trösklar, installation avduschplatser m m. Det ges inga bidrag till andra saker som kan bidra tillökad självständighet såsom en tvättmaskin i lägenheten för en person somhar svårt att komma fram till tvättstugan, även om det i vissa fall hadekunnat vara en både bättre och billigare lösning.

Ur den enskilda individens perspektiv kan bostadsanpassningen vara enav flera tänkbara lösningar på de problem som uppstår i bostaden. Någonskulle kanske hellre vilja byta bostad om det var möjligt. Någon annan lösersituationen med hjälp av närstående eller personal i stället för att anpassabostaden, medan en tredje person inte söker bostadsanpassningsbidrag, utanbekostar förändringen själv med egna medel. Bostadsanpassningsbidraget ärmed andra ord inte en självklar lösning för alla individer med funktionshin-der.

Vilka ansöker om bostadsanpassningsbidrag?Det finns så vitt vi vet inga studier som handlar om vilka personer det är somansöker om bostadsanpassningsbidrag. Är det lika ofta småhusägare somboende i lägenhet? Är det fler välutbildade som ansöker p.g.a. att de är mervälinformerade om sina rättigheter? Får äldre lika dyra anpassningar somyngre? Det här är bara några av de frågor man kan ställa sig ur ett rättvise-perspektiv. Boverkets statistik ger endast svar ur ett administrativt plane-ringsperspektiv. Deras statistik redogör för jämförelser mellan hur mycketBAB de olika kommunerna betalar ut i relation till deras invånarantal. Attanpassa småhus är dyrare än att anpassa bostäder i flerbostadshus. Sett iriket som helhet utgjorde bidragen för anpassning av småhus 40% av dettotala antalet beviljade bidrag, men så mycket som 58% av bidragskostna-derna. Men i Göteborg utgör småhusen en mindre andel av bostadsbeståndet(21%) vilket är ett typiskt storstadsfenomen. Andelen äldre i befolkningenpåverkar också behovet av BAB. I Göteborg är andelen av befolkningen över80 år (4,9%), snarlikt riksgenomsnittet. Boverkets statistik innehåller inteuppgifter om vilka personerna är som nås av bidraget (Boverket, 2004).

22

Hur fungerar processen att ansöka om och fåbostadsanpassning?Det krävs kunskaper om vilken hjälp man kan söka från samhället, för attman skall få hjälp. Den moderna handikappolitiken bygger på ett aktörsper-spektiv, där enskilda individer förväntas vara välinformerade och aktiva ochsjälva ta initiativ till att ansöka om det de behöver (Socialdepartementet,2000). Information om BAB sprids av handikapp- och pensionärsorganisatio-ner (t ex DHR, 2005a; HSO, 2005), av kommuner (t ex Göteborgs Stad3,2005), och av vårdens aktörer. Trots det verkar kännedomen om bostadsan-passningsbidraget inte vara lika hög som kunskapen om t ex hjälpmedel. Detfinns därför en risk för att människor som behöver denna hjälp, inte får den.En central fråga blir därför hur de sökande har fått information om bidraget?I en studie som genomfördes av rörelsehinderförbunden i femton kommuner,framkom det att de flesta hade fått informationen via vårdcentraler ellersjukhus och att de flesta ansåg att informationen var bra eller acceptabel(DHR, 2005b).

Frågan om information handlar också om vad som sker i handläggning-en av bostadsanpassningsärendena. I den tidigare delstudien fick vi varieran-de beskrivningar av hur de olika aktörerna som är involverade i dessa ären-den, agerade. Vissa brukare upplevde t ex att de förhindrades att ansöka omför många saker vid samma ansökningstillfälle, vilket strider mot den rättsom de sökande har att själva formulera sina önskemål. Det centrala i sam-manhanget är om de sökande upplever en delaktighet i handläggningspro-cessen eller inte. Om de inte är delaktiga finns det en risk för att den anpass-ning de får, blir mindre användbar än annars (Arman & Lindahl, 2005). Ochäven om vi inte vet hur vanligt det är, förekommer det att personer kännersig illa bemötta vid ansökan om en bostadsanpassning (Brusén, 2005). Kon-takten med de olika aktörerna som medverkar i handläggningen och genom-förandet är därför också en intressant fråga.

Vilka bostadsanpassningar söks och varför?Den vanligaste typen av bostadsanpassning är tröskeljusteringar (GöteborgsStad, 2003b) som ofta görs för att underlätta förflyttningar med rollator eller

3 www.fastighetskontoret.goteborg.se. Sök på ”bidrag m.m” och därefter på ”bostadsan-passningsbidrag”. Information finns även om man söker via www.goteborgs.se och sökerpå ”Funktionshinder” och sedan ”boende”. Däremot finns inte informationen under äld-reomsorg. Uppgifterna är hämtade 2005.

23

rullstol. Andra vanliga anpassningar handlar om anpassningar av badrum.Anpassningarna görs för att göra det möjligt för människor att kunna bokvar i eget boende och där kunna klara sina grundläggande behov. Dessut-om kan bidraget ges för habilitering, rehabilitering och långsiktig vård.

En huvudsaklig intention med bidraget är att det skall underlätta ettsjälvständigt liv i eget boende. Men det finns ingen exakt definition av vadsom avses med begreppet ”självständigt liv”, varken i lagen eller i den hand-bok som har getts ut av Boverket (2000). Boverket lyfter i stället fram kam-marrättsdomar i handboken för BAB, som skall fungera som prejudikat förkommande handläggningsprinciper.

Även om människor har gemensamma grundläggande behov, finns detindividuella skillnader i hur dessa kommer till uttryck. Begreppet självstän-dighet är centralt i lagen om BAB, men frågan är vilka anpassningar sombeviljas för att nå den målsättningen? Upplevelsen av självständighet varie-rar mycket mellan personer och situationer. En person kan tycka att det ärviktigt att klara sig själv för att uppleva sig som självständig, medan enannan upplever sig som självständig trots sitt beroende av andra. Begreppetsjälvständighet kan inte heller användas på samma sätt för vuxna som förbarn. När en anpassning görs för ett mindre barn, förväntas inte barnet blisjälvständigt av den. Anpassningen har då snarare betydelse för föräldrarnaoch en mer indirekt påverkan på barnet. I linje med det, kan bidraget ocksålämnas för att underlätta en utveckling mot självständighet, även om det intestår uttryckligen i den nuvarande lagstiftningen (Boverket, 2000).

Bidrag kan lämnas för åtgärder som behövs för att underlätta en funk-tionshindrad persons utveckling mot ett självständigt liv i en egen bostad.Till skillnad från tidigare så står inte detta uttryckligen i den nuvarandelagen om bostadsanpassningsbidrag. I förarbetena uttalades dock att dettainte innebär någon saklig ändring. (Boverket, 2000 Handboken för BAB, kap7.2)

Den praxis som har utvecklats för att bedöma graden av självständighetutgår i mångt och mycket från arbetsterapeuters referensramar och skolbild-ning, eftersom det oftast är de som intygar om behovet av BAB. På så vis harsjälvständighet kommit att associeras med förmågan att utföra så kalladeaktiviteter i det dagliga livet. Ur ett psykologiskt perspektiv är det intressantatt fråga sig hur dessa bedömningar svarar mot den subjektiva upplevelsenav självständighet.

En annan fråga som handlar om behovsbedömningarna i praktiken, hand-lar om att behovet av anpassningen skall vara varaktigt, för att BAB skallbeviljas. Frågan är hur länge en person skall förväntas leva, för att en dyrareanpassning skall sättas in? Finns det en risk för ålderism i dessa bedömning-

24

ar, det vill säga att negativa attityder till äldre leder till andra bedömningarän för yngre i motsvarande situation?

Vad ger bostadsanpassningsbidraget för effekter?Vilka effekter söker vi när vi studerar utfallet av BAB? Handlar det ompositiva, negativa eller uteblivna effekter? Ett sätt att utvärdera effekter på,är att ställa insatserna mot målsättningarna med dessa. Den generella mål-sättningen med BAB är att minska hinder i bostaden, för att möjliggöra nyabeteenden och därmed bidra till ökad självständighet i den egna bostaden.Men vad ger dessa åtgärder för effekter på bibehållen eller förbättrad hälsaoch funktioner? Och vad betyder de i termer av minskad oro och ökad säker-het? Baserat på resultatet från den första delstudien (Arman & Lindahl, 2005)är detta några av de frågor vi ställer i den här studien. En fråga som vi integår in på är vilka konsekvenser det kan få om bostaden inte anpassas, trotsatt den boende är i behov av det.

Effekter kan mätas och bedömas på olika sätt. Två centrala begrepp isammanhanget är tillgänglighet och användbarhet. Utifrån ett försök att de-finiera och särskilja dessa begrepp, beskrivs tillgänglighet som ett begreppsom handlar om objektivt satta normer i bostaden som kan mätas (Iwarsson& Ståhl, 2003). Användbarhet handlar, utifrån detta resonemang, om huranvändare själva upplever att de kan utföra olika aktiviteter i bostaden (Fänge,2004; Iwarsson & Ståhl, 2003). I den studie som vi presenterar här utgår vienbart från den sökandes subjektiva upplevelser, vilket ligger närmast an-vändbarhetsbegreppet.

Det finns inte många tidigare studier som handlar om bostadsanpass-ningar. Av tidigare studier framgår det att bostadsanpassningar både kanleda till ökad tillgänglighet och ökad användbarhet. Vardagliga aktiviteter,såsom att duscha och bada, har visat sig underlättas av bostadsanpassningar(Fänge, 2004). Bostadsanpassningar kan dessutom leda till minskade upple-velser av smärta, minskad rädsla för fallskador och minskad depression/nedstämdhet (Heywood, 2004). Däremot är det oklart om anpassningarnabidrar till en ökad självständighet (Peterson, Kottorp & Lilja, manus). I denförsta delstudien (delstudie 1) som till stor del byggde på intervjuer, fann viatt bostadsanpassningarna upplevdes ha stor betydelse för brukarnas upple-velse av självständighet, personlig integritet och fallrisk (Arman & Lindahl,2005). Frågan är i vilken utsträckning liknande resultat visar sig även i denstudie som vi presenterar här.

25

Syftet med den här delstudien är att undersöka värdet och nyttan av bo-stadsanpassningar ur ett brukarperspektiv. Mer konkret försöker studien

besvara följande frågeställningar:

• Vad kännetecknar dem som ansöker om bostadsanpassningsbidrag?• Hur fungerar processen att söka och få bostadsanpassning?• Vilka hinder upplever de sökande när bostaden inte är anpassad?• Vilka blir effekterna av bostadsanpassningarna?

I en tidigare delrapport redogör vi för bostadsanpassningars nytta och värdeur fyra perspektiv: brukarnas, anhörigas, personalens och ett samhällseko-nomiskt perspektiv (Arman & Lindahl, 2005). I diskussionsavsnittet i den härrapporten återkommer dessa perspektiv.

Syfte och frågeställningar

27

Metod

Den här delstudien baseras på enkäter som skickades ut till ett urval avde personer som ansökte om BAB i Göteborgs Stad från augusti 2004

till maj 2005. Deltagarna bestod av barn, ungdomar och vuxna i alla åldrar.Urvalet bestod av samtliga personer som ansökte om bostadsanpassning un-der en femmånadersperiod (från 1 augusti - 30 december 2004) med undan-tag för dem som enbart ansökte om tröskelanpassning. För att inte de medenbart trösklar skulle komma att dominera studien, skickade vi ut enkätertill ett urval på tio procent av dem.

Två typer av enkäter skickades ut fortlöpande under de månader somstudien pågick. En enkät skickades ut innan bostadsanpassningen var ge-nomförd. En andra enkät skickades ut efter att den var på plats. Detta inne-bar att vi fick in fler svar från enkät 1, eftersom den andra enkäten varberoende av att anpassningen var genomförd. Till dem som fick avslag påsin ansökan skickade vi en särskild enkät (se bilaga 4). Dessutom konstruera-des olika enkäter för barn och ungdomar och vuxna. När det gäller de min-deråriga har vi bett föräldrarna fylla i enkäterna. Ett påminnelsebrev skick-ades ut till dem som inte hade besvarat enkäten inom två veckor.

Analysen av enkätsvaren bygger främst på gruppjämförelser. De som harbesvarat enkät 1 och enkät 2 består av delvis olika individer. I det avsnittsom heter ”Vad förklarar upplevelsen av minskade hinder i bostaden” byg-ger analyserna däremot på en och samma grupp äldre sökande som har fyllti såväl enkät 1 och 2.

Enkäterna fångar de sökandes upplevelser av sin situation. Det resultatsom redovisas i den här rapporten bygger på dessa upplevelser och vi harinte kontrollerat ”sanningshalten” i de uppgifter de har lämnat. Vi har däre-mot läst igenom enkäterna och sett att de verkar vara ifyllda på ett trovär-

28

digt sett. Det finns en tydlig ”röd tråd” i varje enkät och man får när manläser igenom dem, en bild av deltagarens livssituation. En utförligare be-skrivning av metoden finns i bilaga 1.

I nästa avsnitt beskrivs resultatet från den här studien.

29

Bostadsanpassningar för vuxna

Vilka besvarade enkäten?De flesta som besvarade enkäterna var kvinnor, även om relativt många varmän, om man tar hänsyn till den höga genomsnittsåldern. Medelåldern förhela gruppen var 73 år. Det visade sig vara stora åldersskillnader mellandeltagarna, som var mellan 20 och 96 år. Därför har analyserna genomförtsutifrån en uppdelning i två åldersgrupper: yngre och äldre vuxna.

• De yngre bestod av personer mellan 20 och 64 år.• De äldre bestod av personer som var 65 år och äldre.

De allra flesta som svarade på enkäterna var över 65 år. I nedanstående figurär deltagarna uppdelade utifrån fyra ålderskategorier: 18-64 år, 65-74 år, 75-84 och 85 år och äldre. Med denna indelning ser vi att den största gruppenutgjordes av dem mellan 75 och 84 år.

I nästa avsnitt beskrivs resultatet för dem över 65 år.

85-96 år21%

18-64 år23%

75-84 år37%

65-74 år19%

Figur 1. Andel deltagare irespektive ålderskategori.

31

Bostadsanpassningarför vuxna över 65 år

Vad kännetecknar dem som ansöker ombostadsanpassningsbidrag?Deltagarna över sextiofem år som besvarade enkäten innan anpassningen,var 201 personer. De i samma åldersgrupp som besvarade uppföljningsenkä-ten var 121 personer (se bilaga 1). Två tredjedelar var kvinnor och en tredje-del var män i den här åldersgruppen.

Medelåldern bland pensionärerna var åttio år. Den äldsta deltagaren varnittiosex år gammal. Många av dem levde ensamma. De var ensamståendeoch änkor/änklingar. De flesta hade både barn och barnbarn. En fråga omutbildningsbakgrund ställdes, eftersom det kan finnas ett samband mellanutbildningsnivå och kunskap om till exempel bidrag. Resultatet visade att deäldre deltagarna inte var högutbildade. Den vanligaste utbildningsbakgrun-den var folkskola eller motsvarande.

De allra flesta pensionärer bodde i ordinärt boende. De flesta var hyres-gäster, i allmännyttans eller privatägda fastigheter. De hade vanligtvis bottlänge i den nuvarande bostaden, i genomsnitt mellan 11 och 25 år och varnöjda med sin bostad. Det som gjorde dem mindre nöjda med bostaden hand-lade ofta om avsaknaden av hiss. På frågan om de hade valt sin bostadutifrån dess lämplighet i förhållande till de funktionsnedsättningar som dehade, svarade de flesta att de inte hade gjort det. Anledningen till det var attde inte hade haft några funktionsnedsättningar, när de en gång i tiden flytta-de in i bostaden. ”Jag var i god vigör vid inflyttningen år 1973.”

De flesta hade inte anpassat sin bostad tidigare. De ansåg att BAB hadeen ekonomisk betydelse för dem, i och med att de inte behövde betala an-passningen själva. Det var inte så många som såg flyttning som ett alternativtill bostadsanpassningen. De allra flesta ville bo kvar för att de trivdes där de

32

bodde, eller för att de inte orkade flytta. Följande citat illustrerar olika an-ledningar till att de äldre ville bo kvar.

Vår höga ålder gör att vi inte orkar flytta!

Jag anser mig för frisk, vill bo kvar hemma så länge jag kan klara mig.

Trivs här, vill dö här. Mycket negativ erfarenhet av närståendes situation aväldreboende.

Trots det fanns det en mindre grupp äldre som kunde tänka sig att flytta tillsärskilt boende. De såg detta som ett möjligt alternativ till att ansöka ombostadsanpassningsbidrag.

De allra flesta fick regelbunden hjälp av antingen personal, make/makaeller annan närstående. Tre fjärdedelar av dem hade insatser från hemtjäns-ten. De flesta hade bara behov av mindre hjälpinsatser och fick inte så mångatimmars hjälp per vecka. Ett undantag var de som fick hjälp av make ellermaka, där många uppgav att de fick hjälp i mer än fyrtio timmar per vecka.Behovet av hjälp berodde i vissa fall på förhållanden i fastigheten, vilketföljande kommentar vittnar om.

Mamma har haft sopnedkast via balkongen. Nu har dessa låsts och sopor skallläggas i särskilda sophus på gården, närmaste 100 meter bort fr. trappuppgång-en. Nu är mamma helt beroende av att döttrarna kommer ett par ggr i veckanoch slänger hennes sopor. Här bor många äldre som på så sätt fått det sämre.

Det var också ganska vanligt att de fick hjälp av vänner och grannar.

Eftersom jag inte kan gå i trappor och bära är mina grannar mig behjälplig medsopor och dyl. Med grannars hjälp klarar jag mig. Sopor. Matköp o s v +färdtjänst. Har städhjälp då och då. Mina händer är dåliga.

Vi ställde några frågor om medicinska besvär, för att få en uppfattning omlivssituationen för gruppen sökande. De äldre hade i genomsnitt fyra medi-cinska besvär och diagnoser. Trots det beskrev mer än hälften av dem att deupplevde sin hälsa som ”någorlunda”. Men det var också många som upp-levde sin hälsa som ”dålig” (31%).

De äldre hade funktionsnedsättningar av olika slag. Det var vanligt atten och samma person hade mer än en typ av funktionsnedsättning. Mer änhälften av dem hade syn- och hörselnedsättningar. Rörelsehinder var ungefärlika vanligt. Dessutom var det vanligt med kognitiva problem (31%). Deflesta äldre använde hjälpmedel av olika slag där toalettförhöjningar ochrollatorer hörde till de allra vanligaste typerna. Ungefär en tredjedel använ-de käpp eller krycka vid förflyttningar och en fjärdedel använde rullstol. Enoch samma person kunde förstås använda olika typer av förflyttningshjälp-

33

medel i olika situationer.Många av de äldre hade legat på sjukhus någon gång under de senaste

tre månaderna (43%). För de allra flesta var sjukhusvistelsen relaterad tillbehovet av bostadsanpassning. Det betydde oftast att anledningen till att delåg på sjukhus, också var orsaken till behovet av bostadsanpassning. Någrafick sin anpassning genomförd under sjukhusvistelsen: ”Jag låg på sjukhusmedan allt gjordes.” Det var inte lika vanligt att de hade bott på korttidsbo-ende någon gång de senaste tre månaderna (18%). Men korttidsvistelsernahörde ofta ihop med behovet av bostadsanpassning på ett eller annat sätt. Ien del fall bodde de sökande där i väntan på sin anpassning. ”Bor i gruppbo-ende tills anpassningen är gjord.”

Hur fungerar processen att söka och få bostadsanpassning?Innan anpassningen

De äldre hade ansökt om i genomsnitt två anpassningsåtgärder per person.Många hade haft behovet av bostadsanpassning en längre tid. Ungefär hälf-ten av dem hade haft behovet i mer än ett år innan de ansökte. Relativtmånga uppgav också att de hade tvekat att ansöka om BAB (42%). Detvanligaste skälet till det var att de ville klara sig själva. ”Vill helst klara migsjälv utan inblandning.” Det fanns också de som drog sig för att ansöka pågrund av ”krånglig byråkrati”. Och hälften av dem visste inte hur lång tiddet skulle ta med handläggningen och ett eventuellt genomförande av denanpassning som de hade ansökt om.

Efter anpassningenVarje deltagare fick i genomsnitt två anpassningar. Eftersom det är ovanligtmed avslag vid ansökningarna motsvarar de vanligaste typerna vad de flestahade ansökt om: duschanpassningar, trösklar och dörrautomatik.

På frågan om var de fick information om BAB, visade det sig att de flestafick den via en vårdcentral eller sjukhus och att de var positiva till deninformation som de hade fått. Det var ganska vanligt att det var en arbetste-rapeut som tog initiativ till att ansöka om anpassningen. Det var till och medvanligare att det var arbetsterapeuten, än att det var de själva som gjordedet. I en fjärdedel av fallen var det en anhörig som tog initiativet.

Kontakterna fungerade väl med arbetsterapeuter, hantverkare och hand-läggare. De flesta var mycket nöjda. De som hade haft kontakt med fastig-hetsägare var också mycket nöjda med den. På frågan om vilka aktörer sompåverkade bostadsanpassningen, tyckte de flesta att det var arbetsterapeu-ten, de själva eller handläggarna som hade gjort det. De som hade kontakt

34

med sin fastighetsägare tyckte även att dessa hade haft ett stort inflytande påanpassningen.

Det gick snabbare än förväntat innan anpassningen blev färdig, svaradenärmare hälften. I de flesta fall hade anpassningen genomförts inom tvåmånader från ansökningstillfället.

Vilka hinder upplever de sökande när bostaden inte äranpassad?Hindren som de äldre sökande upplevde i sin bostad påverkade ofta hur deklarade aktiviteter i det dagliga livet. De hade framför allt problem med attklara inhandling, städning och resor självständigt. Att ta sig upp och ned förtrappor var ett annat vanligt problem. De hinder som de äldre upplevde ibostaden handlade till stor del om att komma in och ut ur bostaden, vilketvar relaterat till tunga dörrar och trappor. Det var mer än två tredjedelarsom upplevde svårigheter med det. För några personer fick det här storakonsekvenser.

Att gå i trappor ger evig värk, äter tabletter mot värk.

Fick avliva min hund på grund av ålder och att hissen ej blev insatt, då jag måstebära henne ned för trappan och samtidigt gå själv. Detta funkade inte.

Flertalet hade också svårt för att förflytta sig i bostaden (61%) och att nå,öppna och komma åt saker (78%). Drygt hälften hade problem med att klarasin personliga hygien, främst beroende på svårigheter att ta sig i och urbadkar eller dusch.

På frågan om hur viktigt det var att kunna klara dessa olika aktiviteter,var det inte lika många som tyckte att det var ”mycket viktigt” att kunnaanvända köket (54%), jämfört med att kunna röra sig obehindrat i bostaden(90%) eller att kunna komma in och ut ur bostaden (82%).

Vi ställde också en fråga om hur de gjorde för att klara sina behov iväntan på anpassningen. Det visade sig att de använde olika strategier. Fleraförsökte kämpa på så gott de kunde själva, med fallrisk och känslor av otrygg-het. Andra fick hjälp från hemtjänstpersonal, anhöriga eller vänner. Det varockså vanligt att de anpassade sig genom att sänka sina ambitioner elleravstå från aktiviteter som t ex krävde att de skulle ta sig ut ur bostaden. Enfjärdedel ansåg att deras fritidsintressen och samvaro med andra påverkadesav att bostaden inte var anpassad, vilket framför allt berodde på svårigheteratt komma ut eller att bjuda hem vänner och bekanta. Några lyfte fram ettindirekt förhållande mellan avsaknaden av anpassningar och samvaron med

35

andra, som handlade om att det kändes svårt att behöva belasta sina närstå-ende.

Följande citat illustrerar några olika sätt som de hanterade situationenpå, i väntan på att få en bostadsanpassning.

Lever i riskzonen.

Kämpar och kämpar och kämpar.

Går inte ut!

Hemtjänsten hjälper med tvätt av mig. Men det blir ju inte samma som dusch.

Jag står på golvet och duschar, kan ej gå i karet.

Konsekvenserna av att bostaden inte var anpassad visade sig på olika sätt.Ungefär hälften tyckte att deras säkerhet påverkades. Relativt många upp-levde sig också som osjälvständiga på grund av hindren i bostaden (38%).

Vilka blir effekterna av bostadsanpassningarna?De flesta tyckte att anpassningarna var användbara och var mycket nöjdamed dem. De upplevdes som betydelsefulla av det stora flertalet. Följandekommentarer beskriver vad som gjorde deltagarna nöjda.

Trivsammare med ljusare miljö även om synhandikappet sätter gräns för vadljuset kan hjälpa till med. (anpassning av belysning)

Jag kan lättare förflytta mig med rullatorn i lägenheten. (tröskelanpassning)

Att jag kan komma ut. (ramp)

Dörren öppnas med fjärrkontroll och jag sitter lugnt kvar i elrullstolen. (auto-matisk dörröppnare)

Då jag efter stroken är utan känsel i vänster arm (är vänsterhänt) underlättar denya kranarna användandet av dusch och tvättställ.

Det fåtal som var missnöjda påpekade att det kunde vara svårt att användanågra av anpassningarna. ”Ramp inne för trångt samt för tung att vika uppoch ner. Spisvakt vet ej när den slår av, lite olika.”

Resultatet av uppföljningsenkäten visar att bostadsanpassningarna hadeeffekter på framför allt tre områden i bostaden. För de flesta hade det blivitlättare att förflytta sig i bostaden och flertalet hade lättare för att komma inoch ut ur bostaden samt att klara sin personliga hygien själv. Däremot vardet färre som upplevde att det hade blivit lättare att nå, öppna och komma åtsaker eller att använda köket. Följande citat illustrerar några av upplevelser-na:

36

Den hjälp jag fått med handtag och borttagning av trösklar, samt däverten översängen gör att det fungerar bra att komma ur sängen och gå på toaletten ensam.Att inte behöva fundera på om jag klarar att duscha m m idag.Kan gå ut när jag vill och drar mig inte längre för trappan.Tryggare tillvaro.Att kunna klara av att göra saker själv.Att kunna vara hemma.

I fråga om konsekvenserna av bostadsanpassningen framkom det att bostad-sanpassningarna inte hade några större effekter på antalet timmar med hjälpfrån personal, anhöriga eller andra. Deltagarnas förmåga att självständigtklara dagliga aktiviteter (ADL) hade inte heller förbättrats, generellt sett.Det var bara i fråga om förmågan att klara sin personliga hygien som detmärktes tydliga effekter efter anpassningen, jämfört med tiden innan.

En fjärdedel av de äldre upplevde minskade känslomässiga besvär p.g.a.bostadsanpassningen. Det viktiga i det sammanhanget, enligt dem som sva-rade, var att de klarade sig själva mer och slapp be om hjälp. Dessutomupplevde ungefär hälften en ökad fysisk säkerhet efter bostadsanpassningenp.g.a. minskad risk för fallolyckor och liknande.

En femtedel tyckte att bostadsanpassningarna underlättade utövandet avolika fritidsaktiviteter. En fjärdedel tyckte dessutom att samvaron med andrahade förbättrats. Detta gällde framför allt dem som tidigare hade haft svå-righeter att ta sig in och ut ur bostaden.

Anpassningarna bidrog däremot inte till en upplevelse av ökad självstän-dighet för alla äldre. För hälften av dem gjorde den det. Mer ingående ana-lyser visade att den upplevelsen inte hade något samband med vilken typ avbostadsanpassning som de hade fått. Det som i stället var relaterat till upple-velsen av ökad självständighet, var om personen i fråga hade känt sig osjälv-ständig innan anpassningen.

Den främsta nyttan och värdet som de själva tyckte att bostadsanpass-ningarna gav, var ökad säkerhet, trygghet och att kunna bo kvar hemma.Dessa tre ord/meningar motsvarade också de vanligaste förväntningarna somde hade haft när de väntade på att bostaden skulle anpassas.

37

4 Åldersgränsen för när man kan betecknas som äldre-äldre varierar något mellan studier,men brukar sättas vid 75-80 år.

KommentarDe som ansöker om bostadsanpassningar är ofta äldre-äldre4 ensamstå-ende kvinnor som bor i hyreslägenheter. Många har bott länge i sinnuvarande bostad. De vill gärna bo kvar hemma i stället för att flyttatill särskilt boende. Med tanke på denna situation finns det inte någraegentliga alternativ till bostadsanpassningar, eftersom hyresgäster van-ligtvis inte själva gör den typen av förändringar i sin bostad. Om detfanns fler bostäder som var tillgängliga för alla, skulle dessa problemminska. Studien indikerar att detta är mycket viktiga frågor för bruka-rna. Frågan är vilka som är ansvariga för att förbättra den grundläg-gande tillgängligheten i våra bostäder, så att dessa passar så bra sommöjligt för olika skeden i livet.

Tillgängligheten handlar också ofta om det som Persson (1997) kallarför frångänglighet. Att kunna ta sig in och ut ur sin bostad är en av devanligaste funktionerna som bostadsanpassningarna fyller för de äldrei denna studie.

39

Jämförelser mellan yngreoch äldre vuxna

Deltagarna som tillhörde gruppen vuxna i yrkesverksam ålder, var mel-lan tjugo och sextiofem år. Medelåldern var femtio år. Det var 63 per-

soner som besvarade enkäten innan anpassningen och 30 personer som be-svarade uppföljningsenkäten i denna grupp. Här beskriver vi resultatet frånen jämförelse mellan svaren för de yngre (< 65 år) och de äldre vuxna (65+).Det är skillnader mellan grupperna som vi framförallt lyfter fram (se bila-ga 2 för detaljerad information).

Till skillnad från gruppen äldre bestod de sökande i yrkesverksam ålderav fler män. Det var också fler under 65 år som var födda utomlands. Dehade högre utbildningsnivå och levde i större utsträckning som sammanbo-ende, jämfört med de äldre. De yngre yrkesarbetade i större utsträckning ände som var i pensionsåldern eller äldre (några äldre arbetade dock fortfaran-de).

En viktig skillnad mellan grupperna var att fler personer under 65 århade valt sin bostad utifrån dess lämplighet i förhållande till de funktions-nedsättningar som de hade i nuläget. Detta kan förklaras av att de hade byttbostad och flyttat mer nyligen än de äldre. Det kan också bero på att grup-pen yngre delvis hade andra diagnoser. Det var fler bland dem som t ex hadeMS.

De äldre hade däremot fler diagnoser än de yngre som oftare upplevdesin hälsa som bra. Följdriktigt var det ovanligare bland de yngre att havistats på sjukhus eller korttidsboende någon gång under det senaste kvarta-let innan anpassningen. På frågan om hur självständigt de klarade aktivite-ter i det dagliga livet, var det fler yngre som hade svårt för att kommuniceraoch att klara kroppsvård, påklädning och toalettbesök, jämfört med de äld-re. När det gäller förflyttningar, var det fler äldre som förflyttade sig med

40

hjälp av rollator, medan fler bland de yngre använde rullstol.I fråga om ansökningsprocessen var det inte lika vanligt bland de yngre

att de hade väntat med att ansöka, jämfört med de äldre. De yngre hadeockså i mindre utsträckning tvekat att ansöka om BAB och oftare själva tagitinitiativet till att ansöka. Det var också färre yngre som tyckte att handläg-garen och fastighetsägaren påverkade anpassningen mycket. Men detta be-ror delvis på att de yngre oftare själva ägde sin bostad. För både de yngreoch de äldre framstår ändå arbetsterapeuten som en central figur med stortinflytande på processen.

Det var fler yngre som upplevde svårigheter att använda sitt kök och somtyckte att det var ett viktigt område i bostaden. Vidare var det något fleryngre än äldre som upplevde svårigheter att klara sin personliga hygien.Däremot hade färre svårigheter att komma in och ut ur bostaden.

Ser vi till konsekvenserna av hindren i bostaden, var det vanligare att deyngre upplevde sig som osjälvständiga p.g.a. att bostaden inte var anpassad.Det var också fler yngre som tyckte att samvaron med andra människor ochfritidsintressena påverkades av bristen på anpassning. Det var också vanli-gare bland de yngre att uppleva känslomässiga besvär innan anpassningen.Däremot var det vanligare att de äldre upplevde värk och smärta i väntan påsin anpassning.

På frågan om hur betydelsefull anpassningen var som de hade fått, vardet färre yngre som tyckte att den var ”mindre betydelsefull”. Fördjupadeanalyser av svaren, visade att dessa personers uppfattningar inte hängdesamman med vilken typ av bostadsanpassning de hade fått, utan verkade hamer med personens hälsostatus att göra. De som inte tyckte att anpassningenvar så betydelsefull, hade svårare diagnoser såsom cancer. I ljuset av det, ärdet förståeligt att bostadsanpassningen inte hamnar i förgrunden.

41

KommentarDet är en relativt hög medelålder bland deltagarna i yrkesverksamålder. Frågan är om detta är representativt för dem som söker i ålders-gruppen 20-64 år, eller om vi har fått ett systematiskt bortfall blanddem som är yngre. Detta har tyvärr inte varit möjligt att kontrollera istudien. För övrigt är det några saker som är viktiga att ta fasta på iresultatet. Det visade sig att flera yngre personer hade dröjt med attansöka om BAB för att de inte kände till bidraget. Det är viktigt attansvariga når ut med information till nya grupper. Det är också ettintressant fynd, att så många av de yngre har valt sin bostad med tankepå sina funktionshinder. Detta talar för att många försöker ta ett egetansvar för sin livssituation, men att dessa åtgärder inte alltid räckerfullt ut.

Gruppen yngre och äldre upplever liknande hinder i sina bostäderoch får i stort sett samma slags bostadsanpassningar. Även om det finnsstora likheter i deras upplevelser, är nyansskillnaderna mellan ålders-grupperna viktiga att se. Gruppen yngre vuxna består till större del avpersoner som har medfödda funktionshinder eller har funktionshindertill följd av sjukdomar som debuterar i yngre år. Många äldre hardäremot nedsättningar som ofta är förknippade med åldrandets proces-ser, exempelvis sämre rörlighet, syn och hörsel. Beroende på var manbefinner sig i livet, har man olika anspråk på fritidsaktiviteter, um-gänge m m, vilket är en rimlig förklaring till skillnaderna i upplevelserav konsekvenserna av hindren, mellan grupperna.

43

Vad förklarar upplevelsen avminskade hinder i bostaden?

Detta kapitel beskriver några mer djupgående analyser av enkätsvarensom vi har kunnat göra med hjälp av statistiska metoder. Vi har gjort

detta för att undersöka om några förväntade samband mellan upplevda hin-der, en utförd åtgärd och upplevelsen av minskade hinder, kunde bekräftas(verifieras). Det är skillnad mellan tro och vetande. Därför ville vi undersö-ka vissa samband som kanske framstår som självklara, utan att ta för givetatt bostadsanpassningsåtgärder har de effekter som förväntas av dem.

Samband mellan typ av åtgärd och minskade hinderEftersom gruppen äldre vuxna var större än gruppen yngre vuxna, har vigenomfört några statistiska analyser på basis av gruppen äldre. Här ser vivissa relevanta samband. Korrelationsanalyser mellan minskade hinder ibostaden och typ av bostadsanpassning visar följande samband:

• De bostadsanpassningar som var förknippade med att det hade blivitlättare att genomföra förflyttningar i bostaden, var framför allt: dörr-breddningar, ledstänger, trösklar, stödhandtag och duschanpassningar.

• De bostadsanpassningar som var relaterade till att det hade blivit lät-tare att komma in och ut ur bostaden, handlade i stället om: automa-tiska dörröppnare, utomhusramper, trapphissar m m.

• De anpassningar som var relaterade till att det hade blivit lättare attklara sin personliga hygien var framför allt: automatiska toaletter,ledstänger, duschanpassningar och stödhandtag.

44

Vad förklarar upplevelsen av minskade hinder i bostaden?Följande analyser bygger på gruppen äldre (65+) deltagare som har fyllt ienkäter både före och efter bostadsanpassningen. En statistisk analys somheter ”multipel regressionsanalys” användes för att undersöka i vilken månbostadsanpassningarna kunde förklara att det hade blivit lättare att klaravissa funktioner i hemmet. Med den här metoden kan man urskilja vilkeneller vilka faktorer som har starkast samband med varandra, utifrån de fak-torer som är medtagna. Följande tre funktionsområden valdes ut, där bo-stadsanpassningar kan bidra till att undanröja hinder: att förflytta sig fritt ibostaden, att komma in och ut ur bostaden och att klara sin personliga hy-gien.

De variabler som är medtagna i analyserna nedan valdes ut för att deantogs kunna påverka och förklara varför det hade blivit lättare att klarafunktionerna i de tre områdena.

Underlättar bostadsanpassningar förflyttningar i bostaden?Figur 2 nedan innehåller fem variabler som hypotetiskt sett skulle kunnaförklara om det hade blivit lättare att förflytta sig i bostaden eller inte, efteren anpassning. De fem variabler som är medtagna i modellen är: PersonligADL (P-ADL5) innan anpassningen, svårigheter att gå i trappor innan an-

Figur 2. Vilka variabler för-klarar varför det har blivitlättare att förflytta sig i bo-staden?

5 De aktiviteter som ingår i P-ADL är: förflyttningar, personlig hygien, övrig kroppsvård,toalettbesök, påklädning, äta/dricka. Bedömningarna utgår från deltagarnas egna upp-levelser. Här har ett genomsnittsvärde för denna skala använts.

45

passningen, problem med att förflytta sig innan, personens ålder, samt ompersonen har fått en anpassning avsedd att underlätta förflyttningar. Siffrorsom är markerade med en stjärna redovisar statistiskt signifikanta samband.Högre siffervärden tyder på starkare samband mellan variablerna. Vad denegativa och positiva värdena betyder, framgår av texten under varje figur.

De bostadsanpassningar som kategoriserades som ”förflyttningsanpass-ningar” var: tröskelanpassningar, ramper inomhus och dörrbreddningar.

Resultatet från den här analysen visar att det är två variabler som förkla-rar varför det har blivit lättare att förflytta sig efter bostadsanpassningen.Dessa är att personen upplevde problem med att förflytta sig innan anpass-ningen, samt att personen hade fått någon typ av förflyttningsanpassning.

Underlättar bostadsanpassningar att komma in och ut?Samma sorts analys gjordes för åtgärder som minskar hindren att komma inoch ut. De anpassningsåtgärder som inkluderades i den här analysen var:utomhusramper, trapphiss, anpassning av altan/balkong och automatiskadörröppnare (se figur 3).

Det som förklarar varför det hade blivit lättare att ta sig in och ut urbostaden efter anpassningen, är framför allt den äldres P-ADL-status innananpassningen och det faktum att en åtgärd hade genomförts, som underlättarför att komma in och ut. Sambandet med P-ADL, visar att ju självständigarepersonen var innan anpassningen, desto större var sannolikheten att veder-börande upplevde minskade hinder efteråt.

Figur 3. Vilka variabler för-klarar varför det har blivitlättare att komma in och ut?

46

Underlättar bostadsanpassningar personlig hygien?De anpassningar som inkluderades i hygienanpassningarna, var duschkabi-ner/-hörn och toalettautomatik (se figur 4).

Även i fråga om personlig hygien, visade det sig att personens P-ADLinnan anpassningen och erhållandet av en hygienanpassning, förklarade var-för det hade blivit lättare att klara den personliga hygienen efter anpassning-en. Det var samma mönster här när det gäller P-ADL. Ju självständigarepersonen var vid det första mättillfället, desto större sannolikhet att det hadeblivit lättare att klara sin personliga hygien efter anpassningen.

Figur 4. Vilka variablerförklarar varför det harblivit lättare att klarasin personliga hygien?

KommentarOvanstående analyser visar att bostadsanpassningarna har avseddaeffekter inom de tre undersökta funktionsområdena. Anpassningarnabidrar till att minska de hinder som de är tänkta att åtgärda. Person-ens ålder förklarar inte varför det hade blivit lättare att klara förflytt-ningar, att komma in och ut eller den personliga hygienen. Däremotverkar den personliga ADL-statusen innan anpassningen, vara en vik-tig faktor som påverkar utfallet efter bostadsanpassningarna. Dettaresultat visar att det är lättare att uppnå gynnsamma effekter om ut-gångsläget är att personen är relativt självständig.

47

Bostadsanpassningar för barnoch ungdomar

Genom enkäterna som riktar sig till barn och ungdomar och deras för-äldrar har vi fått bakgrundsinformation om nitton familjer. På grund

av att antalet är så pass litet, kan vi inte uttala oss om ifall resultatet ger engenerell bild av den sökande eller inte. Gruppen som besvarade frågornaefter att anpassningen gjorts är inte jämförbar med de som svarade på denförsta enkäten. En viktig anledning till att gruppen blev så liten är att det ärså få minderåriga som ansöker om bostadsanpassningar jämfört med vuxna.Svarsfrekvensen är också något sämre i den här gruppen jämfört med blandde vuxna sökande. Vår ambition är ändå att ge en beskrivning av svaren iden här åldersgruppen.

Vad kännetecknar deltagarna?Det var fler föräldrar till flickor än pojkar som fyllde i enkäterna. Barnenoch ungdomarna var mellan 2 och 16 år gamla och de flesta var födda iSverige. Familjerna bestod av i genomsnitt fyra personer. De flesta föräldrarvar gifta eller sammanboende och hade varierande utbildningsnivå.

I fråga om bostadstyp, bodde de flesta familjer i lägenhet. Hälften avfamiljerna hyrde sin bostad, medan den andra hälften bodde i bostadsrätteller ägde sitt hus. Det var stor skillnad mellan familjerna i fråga om hurlänge de hade bott i sin nuvarande bostad. Relativt många hade bott därkortare tid än ett år (6 av 19).

Föräldrarna var nöjda med sin bostad. De flesta hade också valt sinnuvarande bostad med tanke på att den skulle var lämplig för barnet medfunktionshinder. Men i några fall var barnet inte fött eller hade funktionshin-der, när de flyttade in. Det kunde också finnas andra motiv till valet av

48

bostad. Kommentarerna handlar om att det kunde vara svårt att veta vilkabehov barnet skulle ha i framtiden och att bostaden behövde passa den övri-ga familjen:

Svårt att sia om framtiden.

Barnet var inte diagnosticerat men p.g.a. antalet i familjen behövde vi ett rymligthus.

På frågan om bostaden hade anpassats tidigare, visade det sig att de flestainte hade det. De flesta föräldrar ansåg att BAB hade stor betydelse för demeftersom det skulle ha varit svårt att bekosta anpassningen själva. Barnensom behövde anpassningarna hade olika diagnoser. Några vanliga diagno-ser var utvecklingsstörning eller autism. Barnen hade olika funktionshinder.Flera av dem hade rörelsehinder av något slag. Ungefär hälften av barnenuppfattades också ha dålig hälsa. Kommentarerna till den frågan handladeom vad som skapade ett behov av bostadsanpassning:

Han kan skada sig själv eller rymma.

Hon är nästan alltid stressad och rädd för djur, människor och maskiner…ochhon kan inte tänka lika noga som ett normalt barn.

När det gäller barnens förmåga att själva klara aktiviteter i det dagligalivet, hade de svårigheter i många avseenden: att gå och handla, städa, skötasin personliga hygien m m6.

Hälften av barnen kunde inte förflytta sig själva i bostaden. Föräldrarnagjorde en övergripande bedömning av barnens förmågor som inte gav infor-mation om hur det var i detalj. För som en förälder påpekade, kan det för endel t ex vara lättare att klara av att klä av, än klä på sig. ”Påklädning medviss hjälp men avklädning helt själv.”

Barnens och ungdomarnas behov av hjälp säger något om föräldrarnassituation. Vissa situationer skulle ha underlättats av en bostadsanpassning,t ex om barnet inte klarade att gå i trappor. Hälften av barnen hade svårig-heter med just detta. Tre barn klarade bara att gå ett par trappsteg och fembarn klarade det inte alls. Förmågan kunde dock variera från dag till dag:”Gå i trappor – tillståndet varierar från muskelsvaghet till total kraftlöshet.”Flera barn använde hjälpmedel för att förflytta sig, såsom rullstol, rollatoreller kryckor.

6 Det vi frågade om var hur de klarade detta på den nivå som motsvarade barnets ålder.

49

Hur fungerar processen att söka och fåbostadsanpassning?Innan anpassningenDet var sexton föräldrar som fyllde i enkäten innan bostadsanpassningen. Devanligaste typerna av bostadsanpassningar som de hade sökt handlade om:säkerhetsanpassningar av olika slag, spisvakter, tröskelanpassning eller ut-omhusramper. Exempel på säkerhetsanpassningar är säkerhetsdörr, toalett-lås, säkerhetslås till balkonger, staket och grindar, ”dagislås” på dörrar, säk-ra vattenkranar och låsbara skåp. Hälften av familjerna hade ansökt omnågon sådan anpassning.

Den tid som de hade haft behov av anpassningen varierade. Flera barnhade behövt den kortare tid än ett halvår, medan lika många hade haft beho-vet betydligt längre, i över ett år (6 av 16). Det var emellertid ingen föräldersom uppgav att de hade tvekat att ansöka om BAB.

Efter anpassningen

Det var en mindre grupp på fem/sex föräldrar som besvarade uppföljnings-enkäten som skickades ut när anpassningen var genomförd.7 En av dem varfosterförälder. Det var en stor variation i fråga om familjestorlek och bo-stadstyp i den här mindre gruppen. Tre familjer bodde i lägenhet och två ivilla. Fyra av fem bostäder var anpassade sedan tidigare och de hade behövtanpassningen i mer än ett halvår. Barnen var fem till tio år gamla. Nästanalla hade utvecklingsstörning och några hade rörelsehinder. De bostadsan-passningar som dessa familjer fick handlade om säkerhetsanpassningar förkök eller balkong, hiss, utomhusramp, hjälpmedelsförråd, köksanpassningoch dusch.

Föräldrarna hade fått information om BAB via habiliteringen eller avarbetsterapeuter på vårdcentral. Fyra föräldrar tyckte att informationen hadevarit bra, medan två var mindre nöjda. På frågan om i vilken utsträckningde själva hade tagit initiativ till bostadsanpassningen, svarade föräldrarnaatt de uppfattade sig själva som initiativtagare. Men arbetsterapeuterna hadeockså haft mycket att säga till om i ansökan. Kontakten med arbetsterapeu-ter och handläggare upplevdes som positiv och kontakten med hantverkarehade fungerat ganska bra. De flesta föräldrar upplevde att de hade kunnat

7 Det var bara totalt nio enkäter som hann skickas ut efter anpassningen under den periodsom enkätundersökningen pågick. Därför är bortfallet inte så stort som det verkar. Enförälder svarade bara på halva enkäten, vilket förklarar att antalet svar varierar.

50

påverka processen kring handläggning och genomförande. I ett par fall hadet o m barnet varit med och påverkat anpassningen.

På frågan om hur lång tid anpassningen hade tagit, tyckte de flesta för-äldrar att anpassningen tog ungefär så lång tid som de hade förväntat sig.Men det var stora variationer i fråga om hur lång tid den tog, vilket inte ärkonstigt med tanke på att det var stora skillnader i omfattning och typ avanpassningar.

Vilka hinder upplever de sökande när bostaden inte äranpassad?Vi ställde frågor om hinder för fem funktioner i bostaden: (1) att förflytta sig,(2) att nå, öppna och komma åt saker, (3) att komma in och ut, (4) att klarasin personliga hygien och (5) att använda köket. Föräldrarna tyckte att detvar viktigt att barnet klarade de flesta av dessa funktioner. Men i jämförelsemed de andra områdena, ansågs inte användningen av köket som lika vik-tigt. För ungefär hälften av barnen var det heller inte relevant att användadet.

Ungefär hälften av barnen hade svårigheter att förflytta sig själva i bo-staden. De allra flesta kunde förflytta sig själva på olika sätt. De användemanuell rullstol, rollator eller andra gånghjälpmedel. Några barn rulladeeller hasade sig fram på golvet.

Det var vanligt att barnen hade problem att komma in och ut ur bosta-den p.g.a. trösklar, tunga dörrar och trappor. Många hade också svårigheteratt klara sin personliga hygien själv (9 av 14), där de vanligaste hindrenhandlade om svårigheter att ta sig i och ur dusch eller badkar, att stå upp ochduscha eller att komma tillräckligt nära toaletten.

Det var inte lika många som hade problem med att nå och komma åtsaker (6 av 15). Det som skapade svårigheter i det avseendet, var framför alltdörrar, dörröppningar, trösklar och nivåskillnader. Hinder i köket handladeom att det var svårt att nå och komma åt skåp, vitvaror m m.

I väntan på anpassningen löste de flesta föräldrar situationen genom attha extra mycket tillsyn över sitt barn eller genom att lyfta barnet över hin-dren.

Följer med sonen dygnet runt. Vi är oroliga hela tiden för detta.

Vi bär barnet och utrustningen, vilket egentligen är alldeles för tungt.

Vi lyfter själva mer än vad vi bör och lånar barnvagnsutrymme till hjälpmedel.

Extra passning behövs. Bundit fast grinden med rep, vilket är opraktiskt i läng-den.

51

Vi ställde frågor om familjerna hade möjlighet att lösa sin situation genomandra alternativ än att anpassa bostaden. Men det var bara några få föräld-rar som såg någon möjlighet att flytta, i stället för att anpassa den nuvaran-de bostaden.

Vad kunde avsaknaden av bostadsanpassning få för konsekvenser förfamiljerna? Av svaren fick vi veta att flera föräldrar hade värk och smärta,som de ansåg berodde på avsaknaden av bostadsanpassningar. Detta upp-stod på grund av att föräldrarna tvingades lyfta och bära för tungt. ”Måstebära barn och utrustning över trösklar och nivåskillnader.”

Det var också vanligt med känslomässiga besvär, som enligt föräldrarnaberodde på deras oro över barnet och upplevelse av psykiska påfrestningar.Flera av dem kände sig otillräckliga och tyckte att deras föräldraskap påver-kades av en känsla av bundenhet och att inte hade tid för sig själva och denövriga familjen.

Oro över att min dotter äter utan vetskap från oss vuxna. [behöver lås på kyl m.m.]

På grund av sonens storlek har jag mycket svårt att hjälpa honom.

Man orkar inte vara en ”vanlig” pappa. Tidsbrist och frustration.

Att jag inte har tid med dom andra barnen. Stress, att inte min son kan vara utesjälv.

Hälften av föräldrarna tyckte att den sociala samvaron i familjen blev lidan-de av att bostaden inte var anpassad. Det kunde till exempel vara svårt att fåvara ifred i bostaden eller att bjuda hem vänner och bekanta. Likaså påver-kades det praktiska vardagsarbetet. Bristen på anpassningar kunde vara enindirekt orsak till att föräldrarna hade svårt att hinna med att sköta hemmet,för att barnet behövde mer hjälp och tillsyn än annars. Andra svårigheter avpraktisk karaktär, handlade om platsbrist och att förflyttningshjälpmedel drogin smuts. Det senare skulle kunna åtgärdas med hjälp av hjälpmedelsförrådoch liknande.

I väntan på anpassningen var det flera föräldrar som uppgav att barnenhade haft känslomässiga besvär. I vissa fall hörde de ihop med att barnenreagerade med frustration över att bostaden begränsade deras möjlighet attklara saker själva.

Försöker ta sig över trösklar men misslyckas oftast.

Han kan inte vara ute/finns inget staket.

Att inte kunna klara sin hygien själv. Badrummet.

Stress i samband med praktiska situationer, kunna komma hem själv m.m.

52

En annan konsekvens av att bostaden inte var anpassad var bristande säker-het för barnen. Exempelvis fanns det risk för fallolyckor eller olyckor medelektricitet. Det fanns även risk för brand-, bränn- eller klämskador ellerolyckor i samband med att barnen rymde iväg.

Risken för olyckor hänger även ihop med hur mycket barnen får lov attutforska sin miljö på egen hand. Hälften av föräldrarna ansåg att bristen påbostadsanpassning hade en negativ påverkan på barnets utveckling, vilketvar associerat till att miljön i hemmet inte bidrog till barnets självständighet.Det som påverkade mest var att barnet inte klarade av att göra saker själveller inte kunde vara ensamt. Andra svårigheter handlade om att barnet intekunde vara med kompisar, eller kunde dela utrymmen i bostaden med restenav familjen, vilket påverkade deras möjligheter till gemenskap och fritidsak-tiviteter.

Kunna komma och gå utan att någon annan ska vara hemma och kolla mateneller larmet/låsa dörren.

Vi bor på 3:e våningen därför kan hon inte komma ut och leka vid vår lägenhet.

Vilka blir effekterna av bostadsanpassningarna?De anpassningar som familjerna som besvarade uppföljningsenkäten hadefått, handlade om: utomhusramper, rullstolsgarage, en större ombyggnad,en köksanpassning m m. En familj hade fått fyra olika åtgärder. De andrahade fått en eller två. På frågan om hur nöjda de var med anpassningarnavar de flesta ganska eller mycket nöjda. Det var bara en förälder som varmissnöjd med ett par säkerhetsanpassningar. Nöjdheten hängde samman medom anpassningarna upplevdes som användbara. Följande kommentarer be-skriver något om vad som gjorde dem nöjda.

Barnet kan vara med oss överallt. Familjesituationen blir lättare när alla kanvara tillsammans på varje våningsplan. Kan vara ute på altanen själv, åka ut ochin när hon själv vill. En frihetskänsla.

Lättare att köra rullstol in och ut. Mera plats i barnets rum nu när vi harhjälpmedelsförråd.

I uppföljningsenkäten som skickades ut efter anpassningen, återkom vi medliknande frågor som hade ställts innan. En fråga handlade om vilka hindersom hade försvunnit med bostadsanpassningen. Svaren visar att några avbarnen hade fått det lättare att röra sig fritt i bostaden och att nå och kommaåt saker. Detta berodde på att hinder hade försvunnit: att komma in och ut på

53

altan/balkong, att öppna och stänga dörrar, att komma över trösklar m m.En förälder beskriver hur de minskade hindren visade sig i vardagen: ”Honslipper höra Nej hela tiden”.

För fyra av fem barn hade det blivit lättare att komma in och ut urbostaden. En förälder påpekade att det hade blivit lättare att köra barnet inoch ut ur bostaden p.g.a. en utomhusramp.

När det gäller konsekvenserna av bostadsanpassningen visade det sig attden här mindre gruppen föräldrar, inte upplevde lika hög fysisk belastningeller värk och smärta, som den grupp som fyllde i enkäten innan anpassning-en. De som besvarade uppföljningsenkäten tyckte inte heller att anpassning-arna påverkade deras föräldraskap. Ett par föräldrar tyckte att det hadeblivit lättare att yrkesarbeta efter anpassningen. Det de uppskattade mestmed bostadsanpassningarna var emellertid den praktiska nyttan. Det hadeblivit lättare att sköta hemmet p.g.a. barnets ökade självständighet och ivissa fall genom att de hade fått större yta och förvaringsutrymmen.

När det gäller konsekvenser för barnet, tyckte några föräldrar att bo-stadsanpassningarna hade ökat barnets säkerhet. ”Slipper dra rullstol uppoch ner för yttertrappa”. Men föräldrarna ansåg inte att anpassningarnapåverkade barnets utveckling särskilt mycket.

Som helhet, upplevde de bostadsanpassningarna som betydelsefulla ochde såg inte några alternativ till att ha fått BAB. De tyckte att anpassningarnahade gett deras barn en ökad säkerhet, frihet och trygghet, vilket i stora dragmotsvarade de förväntningar de hade innan. Den nytta och det värde somföräldrarna lyfte fram för egen del, handlade om ökad säkerhet och minskadstress.

Konklusioner för barn och ungdomarEftersom antalet deltagare som besvarade barnenkäten, var så få, kan vi intedra några generella slutsatser för den gruppen. Resultatet för gruppen barnoch ungdomar sammanfattas här.

Som svar på frågan om vad som kännetecknar barn och ungdomar somansöker om BAB, fann vi att de som deltog i studien var i mycket varierandeåldrar. Familjerna bodde i olika typer av bostäder: lägenheter, villa/radhusoch var nöjda med sin bostad. Flertalet hade valt bostaden med tanke påbarnets funktionshinder. Det var emellertid inte alltid så lätt för familjernaatt förutse vilka behov som kunde uppstå i framtiden. De flesta hade inte fåttBAB tidigare. De allra flesta föräldrar uppgav att de inte hade kunnat finan-siera bostadsanpassningen själva.

Hälften av barnen kunde inte förflytta sig själva i bostaden, t ex gå i

54

trappor. Lika många använde hjälpmedel av något slag. Det var ganskamånga som hade ansökt om säkerhetsanpassningar i gruppen.

På frågan om hur handläggningen av BAB fungerade, fick vi fram att detvar stora variationer när det gäller hur länge de hade haft behov av anpass-ning. Ingen hade dock tvekat att ansöka om det. När det gäller informatio-nen om BAB, hade de flesta fått den via habiliteringen eller vårdcentralen.Föräldrarna uppfattade att de själva hade varit initiativtagare till ansökanom BAB och tyckte att kontakterna med arbetsterapeuter och handläggarehade fungerat bra. Föräldrarna upplevde även att de hade haft möjlighet attpåverka vilka anpassningar de ansökte om. Och när det gäller tiden det toginnan anpassningen var klar, svarade föräldrarna att det hade tagit ungefärså lång tid som de hade förväntat sig.

På frågan om vilka hinder som barnen upplevde när bostaden inte varanpassad, fann vi att de vanligaste svårigheterna handlade om att förflyttasig i bostaden, att komma in och ut ur bostaden och att klara sin personligahygien själv. De strategier som föräldrarna använde sig av i väntan på an-passningen, handlade om ständig tillsyn över barnet, eller att bära barnetöver hindren. Konsekvenserna av att bostaden inte var anpassad handladeom fysisk belastning, värk och känslomässiga besvär för föräldrarnas del.De tyckte att deras föräldraskap, det praktiska vardagsarbetet och samvaronmed andra, påverkades negativt av att bostaden inte var anpassad. Dessut-om upplevde de att barnen reagerade negativt på att bostaden begränsadederas aktiviteter. Barnen löpte risk att drabbas av olyckor och att påverkasnegativt i sin utveckling av att bostaden inte var anpassad.

Vilka blir effekterna av bostadsanpassningarna? De som besvarade upp-följningsenkäten redogör för att barnen upplevde minskade hinder att förflyt-ta sig i bostaden och att nå, öppna och komma åt saker. Dessutom tyckte deatt hindren att komma in och ut ur bostaden hade minskat. Föräldrarna varnöjda med anpassningarna och uppskattade framför allt den praktiska nyt-tan med dem. De tyckte de var användbara, betydelsefulla och såg ingaalternativ till att ha fått BAB. Bostadsanpassningarna upplevdes ge dem somföräldrar säkerhet och minskad stress, medan barnen fick säkerhet, frihet ochtrygghet.

55

MetoddiskussionI studien ingick ett litet antal föräldrar till barn och ungdomar, vilket innebärsvårigheter att dra generella slutsatser om den gruppen. Den delen av studienbehöver därför följas upp. Vår rekommendation är att en studie genomförsunder en längre tidsperiod för att undersöka effekter för barn och unga. Medtanke på det bortfall som vi fick i denna målgrupp och svårigheterna attrekrytera intervjupersoner bland föräldrar, kan det eventuellt vara en fram-komlig väg att intygsskrivande arbetsterapeuter medverkar i framtida stu-dier.

Uppdraget bakom studien var formulerat som att undersöka effekter avbostadsanpassningsbidraget för bland annat brukarna. Denna fråga under-söktes på ett öppet och utforskande sätt i den första delstudien. I den andradelstudien har vi i stället följt upp resultatet från den första delstudien, för attundersöka hur vanligt förekommande dessa var. Även om upplägget kanverka solklart, är genomförandet av en sådan här studie inte enkel. Vi harförsökt att mäta upplevelser via enkäter, som skickades ut före och efter enanpassning. Men det är inte lika lätt att fånga upplevelser via enkäter jäm-fört med intervjuer.

En jämförelse mellan upplevelsen av hinder före och efter anpassningenvisade sig vara svår att genomföra i praktiken. Förändringarna mellan mät-ningen före och efter, gick i bägge riktningar. För några hade bostadsanpass-ningen inneburit minskat hinder inom ett visst område, utan att de hadeuppgett några sådana hinder innan anpassningen. För andra var det tvärt-om. En förklaring till det är att vi hanterar komplexa fenomen, när vi försö-ker mäta upplevelser. Upplevelserna kan ha färgats av orealistiska förvänt-

Diskussion

56

ningar på bostadsanpassningen innan den var på plats, förändrad funktions-nivå hos personerna i väntan på anpassningen m m. Det kan också vara såatt vissa personer inte uppmärksammade hindren, förrän bostadsanpassning-en var på plats och dessa försvann. Som några intervjupersoner sa i delstudie1, var det först när anpassningen väl var genomförd, som de förstod vilkahinder de hade levt med innan.

Med facit i hand, kan vi konstatera att det är svårt att mäta förändringarnär det rör sig om människors upplevelser. Fysiska förändringar i bostadenär påtagliga på ett helt annat vis och låter sig mätas på ett tydligare sätt,medan förändringar som handlar om upplevelser inte så lätt låter sig fångas.Det finns även en tidsdimension som kan ha påverkat resultatet. Det kan tatid innan en person ändrar sitt beteende efter att en anpassning har genom-förts. Om vi hade fortsatt följa samma grupp personer under längre tid, hadevi kanske fått reda på vilka förändringar som ägde rum på lite längre sikt.

Man kan även ifrågasätta användandet av enkäter i stället för intervjuer.I jämförelse med ett lika stort antal intervjuer, är enkäter en mindre resurs-krävande metod, vilket var skälet till att den här metoden valdes. När detgäller bortfallsproblematiken vid enkätstudier, finns den även i intervjustu-dier, men delvis utifrån andra grunder. Det är inte säkert att vi skulle ha fåtten bättre svarsfrekvens om vi hade använt oss av intervjuer.

När vi formulerade frågor om upplevda hinder i bostaden inspirerades viav ett standardiserat frågeformulär (CASPAR, 2004). Formuläret användsbland annat som ett verktyg vid bostadsanpassningar i USA och ingår ävensom ett instrument i andra studier i Sverige (Lilja, 2003). Med inspirationfrån detta frågeformulär, inkluderade vi fem områden i bostaden som oftainnebär hinder för den sökande: att förflytta sig i bostaden; att nå, öppna ochkomma åt; att klara sin personliga hygien; att använda köket; och att kom-ma in och ut. Vi lät samtliga deltagare besvara frågan om upplevelsen avhinder, oavsett vilka anpassningsåtgärd de hade sökt. Frågorna som vi ställ-de kan ha fått personen att upptäcka nya svårigheter i bostaden. Om dettahar varit fallet kan det också ha påverkat upplevelsen av anpassningen istort. Vid en vanlig bostadsanpassning ställs inte nödvändigtvis frågor somkartlägger personens totala situation i bostaden. Samtidigt kan också frågor-na ha uppmärksammat personerna på olika sorters betydelser som anpass-ningsåtgärderna har, som de annars inte hade reflekterat lika noga över.

Med det här vill vi påpeka att resultatet som redovisats här även harpåverkats av den metod som använts. Det är viktigt för läsaren att ha iåtanke, för att kunna värdera det resultat vi har kommit fram till.

57

Värdet och nyttan ur brukarnas perspektivVilka var deltagarna?Deltagarna i studien är inte helt representativa för gruppen sökande i Göte-borgs Stad under undersökningsperioden. Det finns vissa skillnader, vilketframför allt berodde på att vi sållade bort nittio procent av dem som enbarthade ansökt om tröskelanpassningar från deltagandet i studien. För övrigtverkar inte bortfallet ha varit selektivt, utan deltagarna överensstämmer istort sett med gruppen sökande i vuxen ålder. Mest säkra kan vi vara pågruppen som bestod av sökande över 65 år, eftersom de utgör den störstagruppen i studien.

Deltagarna bestod framförallt av äldre människor som hade drabbats avfunktionsnedsättningar som är vanliga bland äldre, t ex rörelsehinder, syn-och hörselnedsättningar. Gruppen bestod av fler i ensamhushåll jämfört medgenomsnittsbefolkningen i motsvarande åldersgrupper (SCB, 2003). Av re-sultatet får vi en bild av att de som ansöker om BAB är en grupp där mångahar behov av regelbunden hjälp i vardagen och har sämre hälsa än genom-snittspersonen i motsvarande åldrar. Jämfört med resultat från SCB:s studierom levnadsförhållanden ser vi en klart högre förekomst av hälsoproblem,rörelsehinder m m i vår undersökningsgrupp (SCB, 2003). Detta kan sägasstämma överens med lagens intentioner eftersom BAB endast ges till perso-ner som har funktionsnedsättningar av ett eller annat slag.

Resultatet visade att de som ansöker om BAB till stor del är människormed små marginaler, både ekonomiskt och hälsomässigt. De allra flesta del-tagarna i studien var pensionärer eller sjukskrivna. Det var inte heller såmånga yrkesarbetande av dem som var under sextiofem år. Hemmiljön harofta en större betydelse för pensionärer, eftersom de vistas mer där. Och fördem som inte kan ta sig ut av ett eller annat skäl, blir hemmiljön hela derasvärld. Det blir då särskilt viktigt att hemmet upplevs som en fungerande,trygg och säker plats att leva i.

Hur fungerar processen att söka och få bostadsanpassning?

Frågan om vem som får BAB är en rättvisefråga. Inför framtiden kan detvara viktigt för acceptansen av detta bidrag, att det ges till de personer somverkligen behöver det och som lagen föreskriver: när det är ”nödvändigt”(§ 6 BAB). En annan fråga som har med rättvisa att göra är att de sökande,oavsett ålder, skall ha möjlighet att få bidrag för mer kostsamma anpass-ningar. Vi undersökte därför om det fanns tecken på ålderism d.v.s. diskrimi-nering på grund av ålder, i handläggningen av BAB. Vi kom fram till att detinte fanns några belägg för det. I själva verket var de vanligaste typerna av

58

anpassningar i princip desamma bland äldre och yngre vuxna. Men ett pro-blem med att dra en sådan slutsats, är att det överhuvudtaget är relativt fådyrare anpassningar som genomförs, vilket bidrar till att undersökningsgrup-perna blir väldigt små.

En annan rättvisefråga, handlar om att BAB bara kan sökas av dem somvet om att bidraget finns. Det finns potentiella sökande som är i behov avBAB, som inte söker p.g.a. bristande kännedom om bidraget. I enkätstudienser vi att det finns deltagare som inte kände till bidraget innan de ansökte.Detta förstärker den bild som vi fick i den första delstudien att bidraget inteär allmänt känt bland dem som behöver det.

De viktigaste informationskanalerna bland de sökande i den här studien,var vårdcentralen och sjukhuset, för de vuxna. Detta överensstämmer medresultatet från en nyligen genomförd nationell studie (DHR, 2005b). Det ver-kar framför allt vara arbetsterapeuter som informerar om BAB. Men andrayrkeskategorier skulle kunna informera mer om bidraget, såsom kommu-nens biståndshandläggare eller enhetschefer i hemtjänsten. I den förra delstu-dien var det vanligt att de sökande som vi intervjuade hade svävat i ovisshetom vad som gällde under anpassningsprocessen. Av vad vi kunde se av resul-tatet från enkätstudien, visade det sig tvärtom att de allra flesta deltagarevar nöjda med den information som de hade fått.

Många brukare kämpar onödigt länge innan de ansöker om bostadsan-passning. Det finns en inbyggd svårighet i detta, eftersom det kan vara nega-tivt om en person väntar för länge innan han eller hon ansöker om BAB. Omanpassningarna görs för sent, kan nyttan med den minska. Personen i frågakan t ex råka ut för en fallolycka som hade kunnat förebyggas med hjälp aven anpassning. Ytterligare ett skäl till att tiden är en viktig faktor, är attmånga sökande är äldre personer som lätt tappar funktionsförmåga och ka-pacitet om de förhindras att utföra aktiviteter i vardagen (Karlsson, 2006).Detta kan i sin tur leda till ett mer permanent omsorgsbehov. Om en personbefinner sig länge på en korttidsplats, och inte vet om det är möjligt att flyttahem eller inte, hamnar personen lätt i ett vakuumliknande tillstånd som gördet svårare att investera kraft i sin rehabilitering och gå vidare i livet. Det ärviktigt att snabbt komma igång igen efter en sjukdom eller skada, för att intehospitaliseras (Asplin & Lindahl, 2005). Bostadsanpassningen är ibland ennödvändig förutsättning för rehabilitering i hemmet.

Det är inte alltid så lätt att styra över dessa processer, eftersom det krävsatt den enskilda personen själv är medveten om sina behov och vill ansöka,för att det skall ske en förändring (om det inte rör sig om barns behov). Detkan finnas många skäl till att den enskilda tvekar att ansöka om BAB: förne-kande av sjukdom, ovilja att be om hjälp, långsam och successiv försämring

59

m m. För en del personer blir det ett påtagligt bevis på att man inte klarar sigsjälv längre, när en bostadsanpassning måste göras. Att det kunde finnas ettmotstånd mot att ansöka om BAB, var något vi fick reda på i den förstadelstudien. Men svaren i den andra delstudien visar att de flesta inte tvekatinför att ansöka om BAB. Vad som kan vara viktigt att uppmärksamma, äratt det var fler äldre än yngre som hade varit tveksamma till att ansöka. Vivet inte om det handlar om skillnader mellan generationer eller återspeglarskillnader som snarare har med livsfas att göra. Om det handlar om genera-tionsskillnader, kan bostadsanpassningsbyrån förvänta sig fler ansökningar iframtiden.

När ansökan väl var gjord, visade det sig att anpassningarna inte tog sålång tid att handlägga och genomföra. De flesta blev klara inom den tid somdeltagarna hade förväntat sig. Resultatet skiljer sig från DHR:s (2005b) slut-satser från sin nationella studie, där det var många som var missnöjda medtiden som de behövde vänta på anpassningen.

Uppfattningen att något går snabbt eller långsamt är ändå något högstrelativt. Anledningen till att tiden är en viktig fråga, är att det kan varanegativt för en person att hindras från att klara grundläggande behov i bo-staden. En vecka kan upplevas som en lång tid i en sådan situation. I de fallen person ligger kvar på sjukhus eller vistas på korttidsplats i väntan på enanpassning, handlar det också om dyra kostnader för samhället. I det sam-manhanget är en månads väntetid en mycket lång tid8.

I den förra delstudien framkom det att arbetsterapeuter har en viktig rollför BAB. Även om de flesta upplevde kontakten med arbetsterapeuten sompositiv, var en del personer kritiska. I den andra delstudien som bygger påsvar från många fler sökande, har vi fått en mycket tydlig bild av att arbets-terapeuterna är den yrkesgrupp som de sökande är mest nöjda med. Detta ärkanske inte så konstigt med tanke på att de andra aktörerna, t ex handlägga-re och fastighetsägare, i många fall är osynliga för brukarna, till skillnadfrån arbetsterapeuterna som ofta är en förutsättning för bidraget.

I många fall var arbetsterapeuterna även initiativtagare till ansökningar-na om BAB, vilket väcker frågor om brukarnas delaktighet och inflytandebeaktas i enlighet med de lagar och riktlinjer som finns inom handikappoli-tiken (se FN, 1993; Socialdepartementet, 2000). Boverket betonar vikten avatt skilja mellan den sökandes och intygsskrivarens roller i handläggningenav BAB. Det är den sökande som skall ansöka om bidraget och i ansökan ge

8 En korttidsplats kostade i genomsnitt 33.400 kr/mån, 2003. Att ligga kvar på sjukhusetför en patient som var utskrivningsklar kostade ca 2.500 kr/dygn, 2003.

60

uttryck för sina önskemål, oavsett vad arbetsterapeuten intygar (Boverket,2002). Arbetsterapeuten skall å sin sida endast intyga de behov som kanstyrkas av en professionell bedömning. Detta kan låta som en självklar gräns-dragning, men i realiteten kan ett sådant avgränsat förfarande vara svårt attpraktisera. Det finns många personer som inte vet vilka anpassningar debehöver, eller vilka som är möjliga att genomföra, och därför är beroende avråd och rekommendationer. Inflytandet från experter blir då större än ombrukarna själva var välinformerade om vilka lösningar som finns för an-passning av en bostad.

Sammanfattningsvis vittnar ändå resultatet från den här studien om attde sökande tyckte att kontakterna med olika aktörer hade fungerat bra ihandläggningen och att processen hade varit relativt smidig. Detta är intres-sant eftersom det står i stark kontrast till DHR:s tolkning av resultatet frånsin nationella studie, där de kritiska rösterna betonades (se DHR 2005, s 32ff).

Vilka hinder upplever de sökande när bostaden inte är anpassad?Resultatet visade att det var många deltagare som upplevde hinder inom allafem funktionella områden som vi frågade om: (1) att förflytta sig in/ut, (2) attförflytta sig i hemmet, (3) att nå, öppna och komma åt, (4) att använda köketoch (5) att klara sin personliga hygien, när bostaden inte var anpassad. Påfrågan om hur viktigt det var för personerna att klara de funktioner somområdena svarar mot, framkom det att användningen av köket ansågs sommindre viktigt, jämfört med de andra. I synnerhet de äldre tyckte detta. Följd-riktigt var det mycket få köksanpassningar som hade sökts och beviljats istudien. Men enkäterna visar samtidigt att om möjligheterna hade funnits,hade fler velat använda sitt kök än dem som fick köket anpassat i studien.

I väntan på anpassningen som de hade ansökt om, använde deltagarnaolika strategier för att klara sina behov. Några fick hjälp av personal ellernärstående, medan andra anpassade sig genom att dra ner sina anspråk påsådant som de flesta andra betraktar som en självklarhet, såsom att kunnaduscha. På så sätt ger den här studien en bild av hur behoven ter sig för demsom ansöker om BAB och hur hindren i hemmet påverkar deras vardag.Detta är en kunskap som inte verkar ha funnits samlad sedan tidigare på ettsystematiskt sätt.

Vilka blir effekterna av bostadsanpassningarna?Resultatet av den här delstudien visar att de allra flesta upplevde bostadsan-passningarna som betydelsefulla, framför allt genom att de gav en ökad sä-kerhet och trygghet. De äldre uppfattade dem även som viktiga för att de

61

skulle kunna bo kvar hemma, medan de yngre tyckte att anpassningarnabidrog till att göra dem gladare.

Det område där det var få som tyckte att det hade blivit lättare, varframförallt användningen av köket. Likaså var det få som tyckte att hadeblivit lättare att nå, öppna och komma åt saker i bostaden. En förklaring tillatt vissa hinder fortfarande kvarstod efter anpassningen, var att deltagarna ienkäten kunde uppge hinder som de inte hade ansökt om bostadsanpassning-ar för. Den fråga som kvarstår är varför dessa personer t ex inte hade ansöktom köksanpassningar, när det var så många som uppgav att de upplevdehinder i köket? Vi har inga definitiva svar på den frågan. En möjlig förkla-ring är att svårigheter som kvarstod kan bero på att intygsskrivarna (oftastarbetsterapeuter) inte hade frågat de sökande hur vardagen fungerade gene-rellt i bostaden. I sådana fall ansöker de sökande inte om anpassningar somskulle kunna möta de behov som kvarstod. De kvarvarande hindren kanockså ha funnits kvar för att intygsskrivarna inte ansåg att några åtgärdervar ”nödvändiga”, vilket lagen föreskriver (6 § BAB). Detta är den positivatolkningen av situationen. En mer kritisk tolkning är att deltagarna i studieninte informerades eller rekommenderas att ansöka om anpassningar som dessa.

I den förra delstudien hörde vi att avsaknaden av bostadsanpassningarkunde få negativa konsekvenser för de sökande. Intervjupersonerna berätta-de om upplevelser av känslomässiga besvär, ett ökat beroende av hjälp, rädslaför att ramla m m. Därför tog vi med frågor av det slaget i den här enkätstu-dien. I analyserna av svaren, framkom det att många personer upplevdenegativa konsekvenser i väntan på sin anpassning som de själva hänförde tillatt bostaden inte var anpassad. Men när bostadsanpassningen väl var påplats, förbättrades inte alltid dessa förhållanden. Detta talar för att de sökan-de förväntade sig att bostadsanpassningen skulle få en större inverkan påderas liv, än vad den faktiskt fick. Åtminstone var det på det viset två måna-der efter anpassningen, då vi skickade ut uppföljningsenkäten.

De förhållanden som trots allt hade förbättrats efter bostadsanpassninga-rna handlade om en ökad känsla av självständighet för ett stort antal sökan-de. Detta var vanligare bland de yngre än de äldre. Såväl de yngre som deäldre deltagarna upplevde också en ökad fysisk säkerhet, t ex på grund avminskad fallrisk, efter anpassningarna. Säkerheten hängde starkt ihop medatt ha fått en duschanpassning.

Ytterligare en analys genomfördes på basis av de äldre vuxna9 (65+), dären modell användes. Där inkluderades faktorer som förväntades kunna bidratill att förklara upplevelsen av minskade hinder efter bostadsanpassning.Resultatet visar att bostadsanpassningarna var den enskilt viktigaste fak-

62

torn, som bidrog till upplevelsen av minskade hinder på tre områden:

• att förflytta sig i bostaden,• att komma in och ut och• att klara sin personliga hygien.

Dessutom fann vi att graden av självständighet i personlig ADL bidrog tillatt påverka effekterna av bostadsanpassningen. Utifrån ovannämnda resul-tat kan vi dra slutsatsen att bostadsanpassningar åstadkommer minskadehinder och besvär för de sökande, men att de inte leder till en ökad självstän-dighet för alla. Med tanke på att lagen om BAB utgår ifrån att bostadsan-passningarna skall ”ge möjlighet till ett självständigt liv” (§ 1), kan manfundera över om den skrivningen utgår från att den stora gruppen som ansö-ker om bidraget är äldre personer med dålig hälsa. Många av dem behöverhjälp i vardagen oavsett om de får en bostadsanpassning eller inte och harkanske inte potentialer till ökad självständighet. För den gruppen kan ambi-tionen snarare vara att BAB bidrar till bibehållen funktionsnivå.

I den första delstudien fick vi reda på vad bostadsanpassningar kundeinnebära för olika personer. Men vi fick inte någon kunskap om hur vanligadessa upplevelser var. Genom enkätstudien har vi fått bättre kunskap omvilka effekter som var vanliga. Exempelvis fann vi inte något starkt stöd föratt anpassningarna bidrog till minskad smärta. Tidigare studier har däremotredovisat effekter i termer av minskad smärta (Heywood, 2004). Andra re-sultat som liknar de effekter vi fann, handlar om minskad rädsla för fallska-dor, minskad nedstämdhet hos äldre (Heywood, 2004) och bättre möjligheteratt duscha och bada (Fänge, 2004).

Slutligen vill vi nämna att bostadsanpassningar också är viktiga förut-sättningar för att människor skall kunna återvända hem efter en sjukhusvis-telse. För dem som lämnar sjukhuset efter en sjukdom eller olycka, blir hem-gången ett sätt att knyta tillbaka till livet innan (Asplin & Lindahl, 2005).Då de flesta människor förlägger en del av sin identitet i hemmet och upple-ver trygghet där, är det oftast en gynnsam miljö för rehabilitering efter ensjukhusvistelse. En viktig förutsättning är dock att hemmet är anpassat efterpersonens funktionsnivå, så att det går att utföra aktiviteter i hemmet (Karls-son, 2006).

9 Anledningen till att denna analys inte genomfördes på de yngre vuxna, var att de utgjordeen relativt liten undersökningsgrupp.

63

Värdet och nyttan för anhöriga och personalI den första delstudien fann vi att bostadsanpassningar kunde ha en stor bety-delse även för anhöriga till dem som ansöker om BAB (Arman & Lindahl,2005). I den här delstudien har anhörigperspektivet bara lyfts fram i frågor-na till barnfamiljerna, där vi utgick ifrån att barnens och föräldrarnas behovhängde samman.

Resultatet från föräldrarna bygger inte på så många deltagare, men be-kräftar ändå den bild som framkom i den förra delstudien. Föräldrarna upp-lever ofta belastningar av olika slag när bostaden inte är anpassad. Situatio-nen kan vara fysiskt belastande med tunga lyft eller psykiskt belastande p.g.a.ständig tillsyn, oro och stress. Detta gäller särskilt i de fall där barnet behö-ver mycket tillsyn för att inte skada sig i hemmet. Efter att anpassningarnavar genomförda i bostaden, upplevde föräldrarna framförallt att den praktis-ka vardagen i hemmet hade underlättats. Föräldrarna redogör för större ef-fekter av anpassningen för sin egen del, än för barnets. Detta ger en inblick ivilken betydelse anpassningarna kan ha för de anhöriga. Ur juridisk syn-punkt kan emellertid BAB enbart beviljas för den sökandes behov d v s bar-nets. Frågan är vem som skall betraktas som den sökande när det handlarom barnfamiljer?

För de vuxna skymtar de anhörigas situation fram mer indirekt, eftersomfrågorna handlade om de sökandes perspektiv. På frågan om hur de sökandehanterade de behov som bostadsanpassningen var tänkt att lösa i väntan påanpassningen, var det vanligaste svaret att de fick personlig hjälp. De somvar gifta eller sammanboende fick den mesta hjälpen av make/maka ellersambo. Det var även många som fick regelbunden hjälp av barn, barnbarnoch vänner. BAB kan underlätta anhörigvården något, även om det inte löseralla problem. Med tanke på att de flesta som ansöker om BAB är till årenkomna och att de som är gifta, vanligtvis lever med någon som själv äräldre, är det viktigt att samhället erbjuder dem ett stöd. Insatserna är inteminst viktiga om man från samhällets sida har som ambition att de flestaäldre skall kunna bo kvar hemma (se Göteborgs Stad, 2002).

Ibland ersätter anhöriga den hjälp som hemtjänstpersonal eller personli-ga assistenter erbjuder. Ibland är den personliga assistenten barnets egenmamma eller pappa. En pensionerad äldre make/maka kan också få anhö-rigbidrag för sina insatser. Behoven är ofta desamma för anhöriga som föranställd personal, men lösningarna skiljer sig från fall till fall. Det är ändåen viktig distinktion mellan när anhöriga ger omsorg och när personal gördet, eftersom hemmet är en arbetsplats för personalen vilket det inte är för deanhöriga. När hjälpen ges i form av avlönat arbete, träder andra juridiskaförhållanden in.

64

I den första delstudien genomfördes intervjuer med personal som arbetari människors hem. Utifrån det resultatet konstaterade vi att bostadsanpass-ningarna var betydelsefulla både för personalens arbetsmiljö och för arbetetsinnehåll. Det var viktigt för personalen att hemmet var anpassat efter denperson som de arbetade hos. Om det inte var det, kunde det leda till onödigafysiska belastningar och arbetsskador. Det kunde också kännas svårt att ar-beta hos dem som inte fick sina behov tillfredsställda t ex av att kunna kom-ma ut. Även för att personalen skulle kunna arbeta med ett rehabiliterandeförhållningssätt, var det viktigt att hemmet var anpassat (Arman & Lindahl,2005). Av resultatet från delstudie 2 ser vi att det var många sökande somhade regelbunden hjälp från personlig assistent eller hemtjänst (42% av allavuxna). Bland de äldre var det ännu fler. Av det kan vi dra slutsatsen attpersonalens arbetssituation är en relevant fråga, när man värderar betydel-sen av bostadsanpassningar.

I en tidigare studie där hemtjänstpersonal i Malmö intervjuades om de-ras syn på anpassade bostäder framkom liknande synpunkter som vi fickfram i den första delstudien. De områden som personalen i Malmö lyfte framsom särskilt viktiga, handlade om husets entréer och badrum. Entréerna ochtrapporna inverkade på möjligheterna att komma ut och promenera medvårdtagarna och badrummen utgjorde den enskilt svåraste arbetsmiljön (Pers-son, 1997).

Ur ett internationellt perspektiv, framstår den svenska lagstiftningen somden mest generösa när det gäller bidrag till bostadsanpassningar. Intressantär ändå att det finns andra länder där bidrag beviljas även för vårdgivaresbehov av bostadsanpassning. Storbritannien är ett sådant exempel (Tinker,2006).

Värdet ur ett samhällsekonomiskt perspektivUtifrån resultatet från den tidigare delstudien, drog vi slutsatsen att bostads-anpassningar skulle kunna förebygga kostnader. Det handlar t ex om kostna-der för plats på särskilt boende, korttidsplatser, höftfrakturer m m. Men vipåpekade också att dessa kostnader bäst kunde förhindras genom att de nyabostäderna byggs så tillgängliga som möjligt redan från början (Arman &Lindahl, 2005). Om tillgängligheten i bostäderna är god minskar behovet avbostadsanpassningar. Ibland påverkar även sådana saker som igenpluggadesopnedkast, om äldre och funktionshindrade personer skall kunna klara sigsjälva i bostaden.

Med tanke på att de flesta som ansöker om bostadsanpassningar är äldrepersoner som bor i hyreslägenheter, finns det goda skäl till att se över till-

65

gängligheten i dessa hus. Särskilt i de bostadsområden där det bor mångaäldre och där tillgängligheten i entréer och badrum skulle kunna förbättras.I den rapport som SABO och Svenska Kommunförbundet (2004) gav ut nyli-gen framkom det att det under vissa förutsättningar är samhällsekonomisktlönsamt att bygga om hela bostadsområden, om alternativet är att de äldremåste flytta in på särskilt boende för att boendet inte fungerar. Ett stort an-svar vilar på fastighetsägarna i det avseendet, men kommunen kan användasitt inflytande när det gäller bygglovsansökningarna. Dessutom skulle Bo-verket, kommunen m fl intressenter, kunna gå ut med riktade kampanjer tilldem som närmar sig ålderdomen, om vilka svårigheter som ofta uppstår iboendet när man blir äldre och vad man kan göra åt dessa, för att förebyggaen del av de vanligaste problemen. Om försörjningen av tillgängliga bostä-der är tillräcklig kan de personer som har behov och möjlighet välja att bytatill en mer lämplig bostad. Det finns tecken på att fastighetsägare börjar setillgänglighet som en konkurrensfördel och ett försäljningsargument (Smith,2006).

I den första delstudien uppfattades kostnaderna för personlig hjälp, bådeav personal och anhöriga, som ett möjligt alternativ till att genomföra bo-stadsanpassningar. Att personal eller anhöriga kompenserade för den sökan-des bristande självständighet, fick vi även stöd för i enkätstudien. I den förradelstudien utgick vi från ett antagande om att kostnaderna för bostadsan-passningarna i många fall skulle kunna sparas in genom minskade personal-kostnader och avlastning för anhöriga. Därför förvånades vi av resultatetsom visade att bostadsanpassningarna inte innebar minskad hjälp från per-sonal och anhöriga. Detta kan tolkas på olika vis. Avsaknaden av effekter påpersonalinsatserna kan ha berott på att biståndet till hemtjänst och personligassistent inte revideras så ofta. Eftersom uppföljningen av bostadsanpass-ningarna gjordes ganska kort tid efter anpassningen (efter två månader), kaneffekterna ha uppkommit senare.

En annan möjlig tolkning är att de flesta sökande, kanske fick hjälp frånanhöriga och personal med sådana saker som bostadsanpassningar inte kanlösa, såsom hjälp med städning, inhandling mm. Om det var så, skulle an-passningen logiskt sett inte få någon effekt på hjälpen från personal elleranhöriga. En tredje tolkning är att bostadsanpassningarna visserligen inteledde till ett minskat behov av hjälpinsatser, men kunde ha förebyggandeeffekter genom att förhindra behov av ytterligare vård- och omsorgsinsatserpå lite längre sikt. Sådana effekter är emellertid mycket svåra att beläggaoch kräver att man genomför en longitudinell studie där man följer sammagrupp deltagare under en längre tid.

En annan alternativkostnad som vi räknade med i delstudie 1 handlade

66

om kostnader för plats på sjukhus eller korttidsboende. Vad vi inte visste då,var hur många personer som det kunde röra sig om. Utifrån enkätstudien kanvi konstatera att sjukhusvistelser och korttidsvistelser är vanliga bland deäldre sökande, samt att behovet av BAB ofta hänger samman med dessavistelser på ett eller annat sätt. I vissa fall bodde de sökande på korttidsplats,för att de inte kunde flytta hem till en icke-anpassad bostad.

Frågan om bostadsanpassningar får samhällsekonomiska effekter, aktua-liserar frågan om anpassningarna leder till minskade kostnader för andraorganisationer än dem som lämnar bidraget. Det skulle t.ex. kunna gynnaandra förvaltningar inom kommunen eller hälso- och sjukvården. Det är enfråga som berör många olika verksamheter och organisationer. När allt fleräldre bor kvar i det egna hemmet i stället för att flytta till särskilt boende,ökar t ex behovet av hemsjukvård, hemtjänst och bostadsanpassningar. Omanpassningar av bostaden inte görs, försvåras rehabiliteringen i hemmet.Detta kan i sin tur leda till ett ökat behov av permanenta vård- och omsorg-sinsatser från anhörigas och samhällets sida. Bostadsanpassningar och hem-rehabilitering förebygger på så vis vård- och omsorgskostnader (se Lind-kvist, 2002; Nordin & Fredriksson, 2005).

Det finns ofta ett ömsesidigt intresse mellan organisationer av att olikainsatser ges, men de positiva effekterna märks inte alltid av den aktör somstår för kostnaderna. Svårigheten att få en överblick och att skapa en samsynmellan organisationer, leder lätt till att samhällets resurser suboptimeras.Varje enhet och verksamhet kämpar med sin egen budget och skall se till attden blir så bra som möjligt. Utan en samsyn kan kostnader komma att för-skjutas mellan konton och växa på vägen. Ett exempel på detta är de larm-rapporter som kommit om det stora antalet äldre som råkar ut för fallolyck-or i hemmet. Drygt tusen personer över sextiofem år mister livet varje årefter en fallolycka i hemmet och långt fler lider skada. När bostaden är enfarlig miljö leder det till stora kostnader för samhället som totalt har beräk-nats till 4,7 miljarder per år (Mellgren 2005). Om bostadsanpassningar kanförhindra några av dessa olyckor finns det mycket att vinna på det.

67

Den här studien visar att bostadsanpassningar undanröjer ett antal hin-der i hemmen, vilket bidrar till att underlätta förflyttningar i bostaden,

att klara sin personliga hygien självständigt och att komma in och ut urbostaden. Den viktigaste nyttan och värdet med bostadsanpassningen är attden bidrar till upplevelser av ökad säkerhet, trygghet och att kunna bo kvarhemma (äldre). De som framför allt upplever en ökad självständighet efteren bostadsanpassning är de som har upplevt sig som osjälvständiga innan.Eftersom antalet barnfamiljer som medverkade i studien är så få, kan vi intedra generella slutsatser för denna grupp.

De som har fått BAB är nöjda med den information de har fått, proble-met är att alla inte känner till bidraget. Handläggningen fungerar också bra,de flesta är nöjda med den. Slutsatser om handläggningsprocessen kan dockinte förväntas gälla i alla kommuner. Handläggningen skiljer sig mycket åtmellan kommuner och regioner i landet.

Det finns glädjande nog inga tecken på åldersdiskriminering i beslutenom anpassningar. Yngre och äldre vuxna i den här studien fick i principlikadana anpassningar.

Arbetsterapeuterna har stort inflytande över vilka anpassningar som söks.Det är därför fortsatt viktigt för Bostadsanpassningsbyrån att ha god kontaktmed dem för utfallet av bostadsanpassningsbidragen. Det är viktigt att hand-läggare och arbetsterapeuter har en dialog och en samsyn. Arbetsterapeute-rna behöver kontinuerlig uppdatering om vad som gäller enligt rättspraxisför att skapa rätt förväntningar hos de sökande.

Många yngre vuxna har valt bostad med tanke på deras funktionsned-sättningar. De har därmed tagit ett stort eget ansvar för sina behov. Att deäldre inte hade gjort det i lika hög utsträckning, handlar främst om att de

Konklusioner

68

hade bott länge i en och samma bostad. Deras problem handlade mer om attbostaden hade varit funktionell när de en gång i tiden hade flyttat in, meninte var det längre.

Studien har väckt ett antal frågor som berör politiska beslut inom områ-det, de verksamheter som arbetar med eller berörs av bostadsanpassningar,samt framtida studier. Här sammanfattas några av dessa:

• De äldre tvekade att ansöka om BAB i större utsträckning än de yngre,men vi vet inte vad som händer när de yngre blir äldre. Finns dettendenser till fler överklaganden bland de yngre? I sådana fall kommerhandläggningen av BAB troligtvis att påverkas av det i framtiden.

• BAB kan inte lösa alla hinder i bostäderna. Det finns en tendens tillsämre tillgänglighet i nybyggnationen under de senaste decennierna.Hur kan man på olika sätt befrämja byggandet av mer tillgängligabostäder?

• Ibland är generella anpassningar ett bättre alternativ än individuella.Hur kan man bidra till att de mest optimala lösningarna väljs? Vemsansvar är det? Exempelvis räcker inte hissbidragen till alla hus somskulle behöva byggas om.

• Frågan är hur man skulle kunna verka för mer flexibla åtgärder frånsamhällets sida, när det visar sig vara en bättre lösning att t ex instal-lera tvättmaskin än att genomföra bostadsanpassning till tvättstugan.

• Det är idag inte möjligt att få BAB för att möjliggöra/underlätta när-ståendes eller vårdpersonalens vård- och omsorgsarbete, utan enbartför att den funktionshindrade har ett behov av anpassningen. Dettariskerar att leda till sämre arbetsmiljö för dem som vårdar, rehabilite-rar och ger omsorg till de sökande. Vilka möjligheter finns att vidtaåtgärder även för anhöriga och personal?

69

Referenser

Arman, R., & Lindahl, L. (2005). Nyttan och värdet av bostadsanpassningar urolika perspektiv. Delrapport 1. FoU i Väst/GR. Rapport 3:2005.

Asplin, G., & Lindahl, L. (2005). En förändrad livsvärld. Äldres upplevelser av sinrehabiliteringssituation efter en sjukhusvistelse. FoU i Väst/GR. Rapport6:2005.

Brusén, P. (2005). Livet en gång till: en ryggmärgsskadad möter svensk handikap-politik. Malmö: Égalité.

Boverket (2000). Handbok för bostadsanpassningsbidraget. Uppgifter hämtade2005-09-12 från www.boverket.se.

Boverket (2002). Tillsyn enligt lagen om bostadsanpassningsbidrag - slutrapport.Malmö: Diarienummer 10836-490/2001.

Boverket (2004). Bostadsanpassningsbidragen 2003. Karlskrona: Boverket,Publikationsservice.

CASPAR. (2004). Comprehensive Assessment and Solution Process for AgingResidents. EHLS. Uppgifter hämtade 2004-01-25 från www.ehls.com/caspar/caspar.html.

Dahlin-Ivanoff, S., Nygren, C., & Iwarsson, S. (2004). Enable-Age. UpdateReview. National Report Sweden (D9, based on WP7). Lund: Lunds universi-tet.

DHR. (2005a). Uppgifter hämtade 2005-09-12 från www.dhr.se.

DHR. (2005b). Rörelsehinderförbundens bostadsanpassningsprojekt: en utred-ning om tillgänglighet, lagtolkningar och olikheter inom bostadsanpassning.Stockholm: DHR.

FN(1993). FN:s standardregler. Delaktighet och jämlikhet för människor medfunktionsnedsättning. www.ho.se/start.asp?lang=sv&sida=441.

Fänge, A. (2004). Strategies for evaluation of housing adaptations - Accessibility,usability and ADL dependence. Avhandling från Institutionen för kliniskneurovetenskap, Sektionen för arbetsterapi. Lund: Lunds universitet.

70

Göteborgs Stad. (2003a). Studie av bostadsanpassningsbidragets effekter, Dnr0249/03.

Göteborgs Stad. (2003b). Ärendestatistik – BAB baserad på belopp i tabell”Åtgärdskostnader” för ärenden med beslutsdatum 2003-01-07 till 2003-12-22. Fastighetskontoret, bostadsanpassningsbyrån.

Göteborgs Stad. (2002). Äldreomsorgsplan för Göteborg. 2002-2010.www.goteborg.se/äldreomsorg.

Göteborgs Stad (2005). www.fastighetskontoret.goteborg.se ochwww.goteborgs.se. Uppgifter hämtade augusti 2005.

Heywood, F. (2004). The health outcomes of housing adaptations. Disability &Society, 19 (2), 129-143.

HSO (2005). Uppgifter hämtade 2005-09-12 från www.hso.se.

ICF (International Classification of Functioning, Disability, and Health). (2001).Geneve: World Health Organization. www.who.int/icf/icftemplate.cfm.

Iwarsson, S., & Ståhl, A. (2003). Accessibility, usability and universal design –positioning and definition of concepts describing person-environmentrelationships. Disability and Rehabilitation, 25, No 2, 57-66.

Karlsson, C. (2006). Äldres upplevelser av rehabilitering i hemmet. FoU i Väst/GR.

Lag (2003:460) om etikprövning som avser människor. SFS nr 2003:460.www.forskningsetikprovning.se.

Lawton, M. P., & Nahemow, L. (1973). Ecology and the aging process. In C.Eisdorfer & M. P. Lawton. (Eds.). The psychology of adult development andaging. Washington, DC: American Psychological Association.

Lilja, M. (2003). The impact of home modification services on community livingand participation outcomes for older adults with functional limitations.(forskningsplan). Stockholm: Karolinska institutet.

Lindkvist, V. (2002). Lyckad rehabsatsning i Östersund. Det är i hemmet det skabörja. Äldre i Centrum. 2002:4, 25-26.

Mellgren, F. (2005).1 100 äldre dör av fall varje år. Svenska Dagbladet 2005-10-21. Uppgifter hämtade ifrån http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_10818353.asp 2005-10-27.

Nordin, I. & Fredriksson, K. (2005). Utvärderingsrapport. Hemrehab i Lerumskommun. Se Bilaga 5 för en ekonomisk analys av Hasselteg. Hämtad den 3mars 2006 från www.lerum.se/rehabilitering. Klicka på ”rehab i hemmet”.Rapporten finns i PDF.

Persson, T. (1997). Kvarboende i miljonprogrammets bostäder. Bostadsanpass-ning och hemtjänstens arbetsmiljö. Rapport R2: 1997. Lunds universitet:Byggnadsfunktionslära.

Peterson, I., Kottorp, A. & Lilja, M. (manus). The impact of home modificationservices on ability in daily life for people aging with disabilities. Karolinskainstitutet, Dep. Neurotec. Division of Occupational Therapy.

SABO & Svenska Kommunförbundet. (2004). Kvarboende + tillgänglighet = godekonomi? Stockholm: Kommentus Förlag.

71

SCB (2003). Levnadsnivåindikatorer i ULF efter region, kön, ålder och indikator.Tvåårsgenomsnitt 2002-2003. Uppgifter hämtade från http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/Produkt.asp?produktid=LE0101 2005-10-28.

Smith, R. (2006, 2-6 February). The Milwaukee Idea Home (MIH) – Accessibility,Affordability, And Environmental Friendliness In A Small Floor Plan. TheICADI conference, USA: St Petersburg, Florida.

Socialdepartmentet. (1992). Lag om bostadsanpassningsbidrag m m. (SFS1992:1574).

Socialdepartementet. (2000). Från patient till medborgare – en nationell hand-lingsplan för handikappolitiken. En kort version av regeringens proposition1999/2000:79. Stockholm: Socialdepartementet.

Socialstyrelsen. (2004). Nytt från Socialstyrelsen nr 4, 5 februari. www.sos.se.

Sonn, U. (1995). Longitudinal studies of dependence in daily life activities amongthe elderly. Methodological development, use of assistive devices and relationto impairments and functional limitations. Avhandling vid Institutionen förrehabiliteringsmedicin och Institutionen för Geriatrik, Göteborg, Göteborgsuniversitet.

Stuart Hamilton, I (1994). Åldrandets psykologi. Lund: Studentlitteratur.

Tinker, A. (2006, 2- 6 February). Adaptations and remodelled housing: someevidence from the UK. Prof. A. Tinker, King’s College, London. The ICADIconference, USA: St Petersburg, Florida.

72

Studiens uppläggStudien är upplagd som en före- och en eftermätning till dem som ansökteom bostadsanpassning under fem månader i Göteborgs Stad. En enkät skick-ades ut innan bostadsanpassningen hade genomförts och en uppföljningsen-kät skickades ut efter att anpassningen var klar. Anledningen till att enkätervaldes, var främst av resursmässiga skäl. Det hade varit alltför tidskrävandeatt genomföra så många intervjuer som krävdes för att kunna få ett så stortmaterial som krävdes för de statistiska analyserna. Dessutom finns det ävenfördelar med att välja enkäter, då det ibland kan vara lättare att få personeratt medverka i en studie som inte kräver deltagande i intervjuer. Det somtalade emot metodvalet var att vi visste att ett stort antal sökande var äldrepersoner, som kan ha svårt att fylla i enkäter. För att minska bortfall p.g.a.svårigheter av det slaget, har det varit möjligt för en anhörig/personal attfylla i enkäten i den sökandes ställe.

TillvägagångssättEnkätstudien baserar sig på samtliga personer som ansökte om bostadsan-passning under perioden 1 augusti t o m 30 december 2004 i Göteborgs Stad.Enkäter skickades ut fortlöpande under denna tidsperiod och fram till ochmed mars månad. Anledningen till att vi valde att genomföra undersökning-en under en så pass lång tidsperiod var för att få in tillräckligt många enkät-svar för att med viss säkerhet kunna genomföra statistiska beräkningar.

Det rör sig således om en totalundersökning med undantag för dem somenbart ansökt om anpassning av trösklar. Denna vanligt förekommande åt-gärd betraktas som ett ”enkelt ärende” i Göteborgs Stad som inte kräver

Bilaga 1: Metod

73

intyg från arbetsterapeut. Med anledning av att studien skulle komma attdomineras av dessa ärenden om samtliga inkluderas, valde vi att skicka utenkäter till ett slumpmässigt urval om tio procent av dem som ansökte omtröskelanpassning. Ärenden som enbart handlade om spistimer eller service-åtgärder exkluderades helt.

Innan studien startade testade vi hur enkäten fungerade på ett antal äldrepersoner. Vi försökte också göra det möjligt för personer med dålig syn attfylla i enkäterna till vuxna, genom att trycka dem med stor stil. Dessutomuppmanade vi dem som inte klarade att fylla i enkäten själva, att be omhjälp med det.

Enkäterna skickades ut via fastighetskontoret tillsammans med portofriasvarskuvert. Det har framgått av brev och enkät att FoU i Väst/GR genom-förde undersökningen på uppdrag av fastighetskontoret. Den första enkäten(enkät 1) skickades ut två till fyra veckor efter att ansökan om BAB hadeinkommit när det gällde enkla ärenden. I större ärenden skickades ansökanut två månader efter att ansökan hade diarieförts. Anledningen till att vigjorde skillnad för enklare ärenden var för att de sökande skulle hinna fåenkäten innan anpassningen var genomförd.

Det datum då ärendet var diariefört var startpunkten för tideräkningen.Tanken med att inte skicka ut den första enkäten precis efter att ansökanregistrerades, var för att det skulle finnas en period då behovet av anpass-ning ej hade varit uppfyllt. Uppföljningsenkäten skickades ut två månaderefter att anpassningen hade genomförts. Eftersom det var omöjligt att fåexakt information om när detta skedde, utgick vi ifrån entreprenörens faktu-radatum som tidsangivelse. Entreprenörerna skickar fakturan efter att upp-draget är slutfört och är i regel snabba med att göra det, för att få betalt frånbostadsanpassningsbyrån.

Ett påminnelsebrev med enkät skickades ut till dem som inte hade besva-rat enkäten efter två veckor. Påminnelser skickades ut fram till och med den15 mars och vi tog emot samtliga enkäter som kom in efter det datumet.

InstrumentI studien har olika enkäter använts för de olika undersökningsgrupperna:

• vuxna personer (över 18 år)• barn och ungdomar (under 18 år) med förälder• personer som har fått avslag på sin ansökan

74

Enkät 1 som var tänkt att mäta situationen innan bostadsanpassningen, inne-håller delvis andra frågor jämfört med enkät 2. Till grund för enkäterna harvi använt resultatet från delstudie 1 som bygger på intervjuer och gruppdis-kussioner. När det gäller enkäterna som riktade sig till barn och ungdomarville vi fånga både föräldrarnas och barnets perspektiv, vilket medförde nå-got fler frågor än i vuxenenkäterna.

Innan enkäterna skickades ut testades de med avseende på om frågornauppfattades på det sätt som vi hade tänkt oss (validitet) samt om de var lättaatt fylla i. Vi lät ett antal personer i berörda målgrupper fylla i enkäternaoch berätta högt hur de tänkte när de gjorde det. På så sätt kunde vi korrige-ra formuleringar och layout för att göra enkäterna så tydliga som möjligt.

De läsare som vill ta del av enkäterna kan höra av sig till någon avförfattarna till den här rapporten. Frågeformuleringar och svarsalternativframgår till viss del av tabellerna i bilaga 2.

DeltagareEnkäter till vuxnaSom tidigare nämnts ombads sökande av BAB att fylla i enkäterna. I detmedföljande brevet och på första sidan av enkäten uppmanade vid dem somhade svårt att fylla i enkäten, att be någon annan som kände till den sökan-des hemförhållanden att hjälpa till med det. Antalet deltagare som fyllde ienkät 1 för vuxna var 282 personer medan antalet deltagare som fyllde ienkät 2 för vuxna var färre, 163 personer. Den grupp deltagare som fyllde ibåde enkät 1 och 2 bestod av 97 personer.

Bakgrundsinformation om boende, civilstånd, ekonomi, uppgifter omdiagnoser m m har både hämtats från deltagare som fyllde i enkät 1 ochnytillkomna deltagare som enbart hade fyllt i enkät 2. På så vis tillkomytterligare 72 personers svar på dessa frågor och gruppstorleken blev då sommest 354 personer. Anledningen till att vi skriver ”som mest” är för att alladeltagare inte har besvarat alla frågor.

Enkät 1: Vi hade tyvärr inte med frågan om vem det var som fyllde i enkä-ten, om det var den sökande själv eller någon annan, i de första utskicken.Detta förklarar den stora andelen som inte har besvarat frågan (73 av 282personer). Av de 209 som gjorde det, visade det sig främst vara den sökandesjälv (74%) och i mindre utsträckning någon annan (26%) som hade besva-rat enkäten.

Enkät 2: De som fyllde i den andra enkäten var till största delen den sökandesjälv (67%), och mindre ofta någon annan person i den sökandes ställe (33%).

75

Ungefär hälften av dem som svarade (52%) hade inte fyllt i enkät 1.

Enkäter till barn och ungdomarAntalet föräldrar som fyllde i enkät 1 för barn och ungdomar var en mindregrupp på 16 personer. Det var 6 föräldrar som fyllde i enkät 2 och bakgrund-sinformation finns för 19 personer. Tolv enkäter fylldes i av mammor och sjuav pappor. En av dem var barnets fosterförälder.

Urval och representativitetNedanstående beskrivning rör vuxenenkäterna. Eftersom enkäterna för barnoch ungdomar utgör ett så litet antal är det svårt att uttala sig om represen-tativitet för den gruppen.

Om vi analyserar bostadsanpassningsbyråns statistik över ansökningar-na under undersökningsperioden, ser vi att de som rör trösklar utgör 48% avansökningarna. 17% av dem handlade om stödhandtag, 14% om dusch-plats, 11% om handikappkabin, 8% om justering i badrum och 8% om dörr-öppnare. Något färre avsåg ramper (6%), IR-sändare till dörröppnare (5%),invändig hiss (4%), spisvakt (4%), dörrbreddning (4%) och ledstänger (4%).

Följande ärenden utgjorde 1% av ärendena: breddning av dörrar ocheluttag för batteriladdare. Dessutom var det några övriga ärenden som före-kom så sällan att de inte ens utgjorde en procent.

En jämförelse mellan undersökningsgruppens ansökningar och den tota-la mängden ansökningar under samma period, visar att de inte matchar var-andra helt. Deltagarna i den här studien har i större utsträckning ansökt omduschkabin/plats, trapphiss och automatiska dörröppnare än den totala grup-pen sökande. Dessutom var det något fler som hade ansökt om stödhandtagän bland den totala gruppen sökande. Detta beror på att vi endast har skick-at ut enkäten till tio procent av dem som enbart sökte bidrag till tröskelan-passning. Detta innebär att gruppen som enbart ansöker om tröskelanpass-ning är underrepresenterad i studien.

BortfallSvarsfrekvensen var 67% i fråga om enkät 1 för vuxna och 70% i fråga omenkät 2 för vuxna. Enkäterna för barn och ungdomar besvarades av någotfärre. Svarsfrekvensen var 62% när det gäller enkät 1, och 67% när detgäller enkät 2.

Det finns anledning att undersöka vad bortfall kan bero på. I de fall vihar fått information om det har vi dokumenterat orsakerna till bortfallen.

76

Trettionio personer har via telefon meddelat att de eller deras anhöriga intekunde eller ville delta i studien. Den vanligaste anledningen till detta varsjukdom och trötthet som gjorde det för arbetsamt att fylla i alla frågor ienkäten. Några var t ex synskadade och kunde inte få hjälp av någon attfylla i enkäten. Flera av de sökande som fick enkäten avled under tiden,vilket beskriver en del om utgångspunkterna för den här undersökningen.

Två äldre kvinnor kände sig kränkta av frågorna och över att ha blivitombedda att delta i studien. Några ringde också och var frågande till varförde hade fått enkäten, eftersom de inte trodde sig ha sökt någon bostadsan-passning. Ofta kunde detta redas ut så att de förstod vad det rörde sig om:”Jasså, den automatiska dörröppnaren som arbetsterapeuten var här om, ärdet en bostadsanpassning?” var en typisk kommentar.

Inga av dem som mottog barnenkäterna ringde in och förklarade varförde inte ville eller kunde fylla i dem. En av enkäterna var bara ifylld tillknappt hälften, varför en av oss ringde och bad att få hjälpa den här föräld-ern med att fylla i den tomma hälften av enkäten. Men den här pappanförklarade att han inte hade tid att svara på frågor per telefon även om detbara var i 15 minuter, eftersom hans vardag var så tidspressad. Denna enkättogs inte med i undersökningen, eftersom den var för ofullständig.

Den centrala frågan är ändå om bortfallet kan påverka slutsatserna avdet resultat vi har fått fram. Svarsfrekvensen är generellt sett acceptabel.Frågan är om det finns ett systematiskt bortfall som påverkar slutsatserna.När det gäller gruppen sökande som enbart hade ansökt om tröskelanpass-ning, består den av endast nio personer vilket vittnar om ett systematisktbortfall i denna grupp. Detta betyder att vi inte kan dra generella slutsatserkring just denna grupp.

Statistisk analysEnkäterna innehöll både frågor med öppna svar och frågor med färdiga svars-alternativ. Sifferdata har bearbetats med hjälp av datorprogrammet SPSS.De kvalitativa enkätsvaren (ord) har lagts in i Word/Excel och kategoriseratsav oss som är författare till den här rapporten.

Den statistiska analysen består generellt sett av en deskriptiv analys (re-dovisas som frekvenser och procenttal). För gruppen äldre vuxna, har flerberäkningar kunnat göras. På några ställen redovisas samband mellan vari-abler, där korrelationsanalyser har använts. Ett fåtal jämförande analysermellan tiden före och efter bostadsanpassningen, redovisas i rapporten därberoende t-test har använts.

77

I avsnittet som heter ”Vad förklarar minskade hinder i bostaden?” redo-visas resultatet av multipla regressionsanalyser. Här har sambandet mellanen beroende variabel och en eller flera oberoende variabler undersökts. Denberoende variabeln (BV) i figur 2 är att det har blivit lättare att förflytta sig.De oberoende variablerna (OV) är personens P-ADL, ålder, svårigheter attgå i trappor innan BAB, problem att förflytta sig innan BAB och om personenfått en anpassning som underlättar förflyttningar. Betavikterna anger det re-lativa sambandet mellan oberoende och beroende variabel där hänsyn tagitstill sambandet mellan samtliga oberoende variabler som är medtagna i mo-dellen. Varje värde redogör för det unika bidraget som den enskilda varia-beln har på den beroende variabeln, exempelvis det unika bidraget av att hafått en förflyttningsanpassning (OV) på att det har blivit lättare att förflyttasig (BV).

KORTFAKTA:p = probability ~ sannolikhet. Värdet anger sannolikheten att resultatet skul-le uppstå av ren slump.p < .05 betyder att det är mindre än fem procents sannolikhet att resultatetskulle uppstå av slump.N = antal svar som har inkluderats i beräkningen.

Vad har bedömts som effekter av bostadsanpassningarna?Bedömningen att bostadsanpassningarna (BA) hade effekter för brukarna,kan göras på olika sätt. De metoder som vi har använt i den här studien ärföljande:

• genom att fråga de sökande, hur betydelsefulla BA var för dem,• genom att fråga de sökande, vilken nytta/värde de såg med BA,• genom att fråga de sökande om de upplevde minskade hinder i bosta-

den p.g.a. BA,• genom att fråga de sökande vilka fysiska, psykiska och sociala konse-

kvenser BA hade för dem.• genom att analysera i vilken mån det var just bostadsanpassningen och

inga andra tänkbara faktorer som bidrog till upplevelsen av minskadehinder i bostaden efter anpassningen.

78

Forskningsetiska övervägandenStudien utgår från de etiska riktlinjer som gäller för forskning som avsermänniskor (2003:460). Studien har inte genomgått etisk prövning i enlighetmed Centrala etikprövningsnämndens direktiv, enligt vilka enbart forskningsom innehåller känsliga personuppgifter, personuppgifter om lagöverträdel-ser, innebär fysiskt ingrepp på levande eller avliden människa eller påverkanpå forskningsperson, skall granskas.

I den information som skickades ut till deltagarna, har det framgått vadsyftet var med studien, att uppgifterna behandlades med konfidentialitet samtatt det var frivilligt att delta. För att de sökande skulle tillförsäkras om attderas uppgifter inte skulle påverka handläggningen av BAB, har vi använtoss av vissa försiktighetsåtgärder. Vi som har genomfört studien har intekänt till vilka som fyllde i enkäterna, eftersom bostadsanpassningsbyrånhanterade utskicken och påminnelser av dessa. Enkäterna innehöll inte hel-ler några personuppgifter utan var kodade med id-nummer. Informationen ide ifyllda enkäterna har inte heller lästs av tjänstemännen på bostadsanpass-ningsbyrån eftersom dessa lämnades till oss för bearbetning.

79

Bilaga 2: Tabeller

Tabell 1. Deltagarnas ålder<65 65+

(N=63) (N=184 )18-29 år 8 -

30-44 år 21 -

45-64 år 71 -

65-74 år - 24

75-84 år - 49

85-96 år - 27

Totalt 100 100

Tabell 5. Har du barn och/eller barnbarn?*<65 65+

(N=74) (N=258)Har barn 63 85

Har barnbarn 38 74

Tabell. 2 Kön<65 65+

(N=75) (N=255)Kvinnor 47 65

Män 53 35

Totalt 100 100

Tabell 3. Är du född i Sverige?<65 65+

(N=63) (N=200)Födda i Sverige 73 90

Födda i annat land 27 10

Totalt 100 100

Tabell 4. Civilstånd<65 65+

(N=74) (N=257)Ensamstående 41 19

Gift/sambo 46 42

Änka/änkeman 1 32

Frånskild/separerad 12 6

Totalt 100 99

Tabell 6. Vilken är din högsta utbildning?<65 65+

Utbildningsnivå (N=73) (N=255)Högskola/universitet 34 10

Gymnasium 26 16

Grundskola 32 63

Annan 8 11

Totalt 100 100

Tabell 7. Vilken är din huvudsakligasysselsättning?

<65 65+Sysselsättning (N=76) (N=259)Arbetar heltid 9 0,5

Arbetar deltid 16 0,5

Sjukskriven 18 0

Pensionär 28 99

Arbetslös 7 0

Annat 22 0

Totalt 100 100

Tabell 8. Hur bor du i dag?<65 65+

Ägandeform (N=73) (N=253)Hyresrätt,kommunal förvaltare 34 30

Hyresrätt,privat förvaltare 16 19

Bostadsrätt 25 25

Äger bostaden 23 25

Annat* 2 1

Totalt 100 100* särskilt boende av något slag

Tabellerna nedan beskriver procent avdeltagarna i respektive grupp. Tabellrub-rikerna är desamma som enkätfrågor-na. Tabeller markerade med * är flervals-frågor. N betyder antal personer somhar svarat på frågan.

80

Tabell 12a. Får du hjälp från personligassistent, hemtjänsten eller anhöriga?

<65 65+(N=63) (N=194)

Ja 73 75

Nej 27 25

Totalt 100 100

Tabell 9. Hur länge har du bott i dinnuvarande bostad?

<65 65+(N=75) (N=259)

< 1år 27 6

1-5 år 25 13

6-10 år 24 14

11-25 år 21 23

> 25 år 3 44

Totalt 100 100

Tabell 10. Hur viktigt var det attbostaden var anpassad till ditt/dinafunktionshinder (ex. svårigheter att gå,stå eller dylikt) när du valde dennuvarande bostaden?

<65 65+(N=34) (N=245)

Inte viktigt, hade ejfunktionshinder då 41 68

Inte viktigt, annat skäl 7 1

Ganska viktigt 7 9

Mycket viktigt 45 22

Totalt 100 100

Tabell 11. Är bostaden anpassad sedantidigare med stöd av BAB?

<65 65+(N=75) (N=254)

Anpassad tidigare 19 22

Ej anpassad tidigare 81 78

Totalt 100 100

Tabell 12b. Hur många timmars hjälp får du per vecka? (vuxna <65 år)*Typ av hjälp 1-4 5-10 11-20 21-30 31–40 >40 Totalt

tim/v tim/v tim/v tim/v tim/v tim/v ProcentPersonlig assistent (N = 11) 0 9 9 18 0 64 100Hemtjänst (N = 13) 61 23 8 0 0 8 100Make/maka (N = 17) 35 18 6 6 6 29 100Barn (N = 11) 46 27 0 0 9 18 100Vänner (N =10) 50 30 20 0 0 0 100Annan (N = 7) 29 43 0 0 14 14 100

Tabell 12c. Hur många timmars hjälp får du per vecka? (vuxna 65+)*Typ av hjälp 1-4 5-10 11-20 21-30 31–40 >40 Totalt

tim/v tim/v tim/v tim/v tim/v tim/v ProcentHemtjänst (N = 76) 56 33 5 3 3 0 100Make/maka (N = 47) 15 13 8 4 13 47 100Barn (N = 61) 49 33 13 2 0 3 100Vänner (N = 19) 68 11 11 5 5 0 100Annan (N = 8 ) 63 0 0 12 0 25 100

81

Tabell 13. Har du några av följandefunktionshinder? *

<65 65+(N=56) (N=130)

Kognitiva problem(ex. svårt att minnas,känna igen, planera) 51 31

Synsvårigheter,även med glasögon 49 53

Hörselsvårigheter 23 62

Talsvårigheter 27 8

Totalt 100 100

Tabell 14. Hur upplever du din hälsajust nu?

<65 65+(N=58) (N=195)

Utmärkt 2 1

Bra 21 8

Någorlunda 47 60

Dålig 31 31

Totalt 101 100

Tabell 15a. Har du legat på sjukhusnågon gång under de 3 senastemånaderna?

<65 65+(N=57) (N=190)

Ja 39 43

Nej 61 57

Totalt 100 100

Tabell 15b. Om Ja på ovanståendefråga, hör sjukhusvistelsen ihop med dittbehov av bostadsanpassning?

<65 65+(N=21) (N=78)

Inte alls 33 20

Delvis 29 40

Helt 38 40

Totalt 100 100

Tabell 16a. Har du bott tillfälligt påkorttidsboende/rehabiliteringshem någongång under det 3 senaste månaderna?

<65 65+(N=59) (N=186)

Ja 15 18

Nej 85 82

Totalt 100 100

Tabell 16b. Om Ja på ovanståendefråga, hör vistelsen på korttidsboendet/rehabiliteringshemmet ihop med dittbehov av bostadsanpassning?

<65 65+(N=8) (N=35)

Inte alls 24 20

Delvis 38 37

Helt 38 43

Totalt 100 100

Tabell 17. Vad har Du sökt bostads-anpassningsbidrag för?*

<65 65+Typ av anpassning (N=29) (N=117)Duschkabin/plats 45 41

Trösklar 34 41

Automatisk dörröppnare 28 37

Stödhandtag 31 32

Ramp utomhus 21 18

Trapphiss 0 5

Spisvakt 3 8

Ledstänger/räcke 14 15

Ramp inomhus 14 11

Dörrbreddning 14 5

Anpassning avaltan/balkong 21 9

Köksanpassning 7 1

Förstärkt belysning 7 6

Automatisk toalett(bidétyp) 3 4

Hjälpmedelsförråd/rullstolsgarage 0 1

Större ombyggnation 7 1

Annat 21 8

82

Tabell 18. Hur länge har du varit ibehov av denna bostadsanpassning?

<65 65+Tid (N=75) (N=238)< 3 mån 24 14

3-6 mån 24 22

6-12 mån 14 18

>12 mån 38 46

Totalt 100 100

Tabell 22. Vem tog initiativ till denbostadsanpassning Du har fått?*

<65 65+(N=30) (N=116)

Jag själv 43 37

Anhörig 27 24

Arbetsterapeut 37 45

Biståndsbed./Chefinom äldreomsorgen 7 6

Läkare 3 1

Sjukgymnast 3 13

Hemtjänstpersonalen - 10

Tabell 19a. Har du tvekat att sökabostadsanpassningsbidrag?

<65 65+(N=61) (N=179)

Ja 28 42

Nej 72 58

Totalt 100 100

Tabell 19b. Om ja på ovanstående hardet hängt ihop med:*

<65 65+(N=19) (N=71)

Vill klara mig själv sålänge som möjligt 47 73

Krånglig byråkrati 37 24

Besvärligt kontaktaarbetsterapeut 37 10

Använt hjälpmedelistället 16 14

Känner mig handikappadmed BA 32 6

Besvärligt att kontaktafastighetskontoret 10 7

Svårigheter medfastighetsägare 16 4

Hemmet blir likten institution 11 3

Tabell 20. Om du blir beviljad bidraget somdu sökt: Hur lång tid tror du att det tarinnan själva bostadsanpassningen är klar?

<65 65+Tid (N=59) (N=171)1-2 mån 48 38

3-4 mån 10 10

5 mån eller längre 2 2

Vet ej 40 50

Totalt 100 100

Tabell 21. Varifrån fick du informationom möjligheten att söka bidrag tillbostadsanpassning?*

<65 65+(N=23) (N=102)

Vårdcentral/sjukhus(arbetsterapeut,sjukgymnast,sjuksköterska m fl) 87 62

Hemtjänstpersonal/personlig assistent 17 17

Hjälpmedelscentral 9 18

Handikapporg. ochderas tidskrifter 4 -

Fastighetsägare/fastighetsskötare 0 4

Pensionärsorg. ochderas tidskrifter - 4

Korttidsboende/rehab/dagverksamhet(i kommunen) 0 9

Vet ej 0 1

83

Tabell 26. Hur lång tid från självaansökningstillfället, tog det innan självabostadsanpassningen var klar?

<65 65+Tid (N=27 (N=1041-2 månader 59 64

3-4 månader 22 17

>5 månader 0 8

Vet ej 18 12

Totalt 99 101

Tabell 25. Vad tycker Du om den tid dettog att få bostadsanpassning?

<65 65+(N=30) (N=113)

Det gick snabbare änvad jag hade trott 57 43

Det gick ungefär påden tid jag hade trott 33 42

Det gick långsammareän vad jag hade trott 10 14

Totalt 100 100

Tabell 23. Hur fungerade kontakten med olika personerinnan det blev klart med bostadsanpassningen?

<65 65+(n=10-26) (n=18-88)

Arbetsterapeut 0 12 88 3 12 84

Handläggare på fastighetskontoret 7 21 71 3 24 74

Fastighetsägare (representant för) 0 20 80 11 6 83

Hantverkare/entreprenör 5 20 75 2 16 82

inte ganska mkt inte ganska mktbra bra bra bra bra bra

Tabell 24. I vilken utsträckning påverkade olika personerden bostadsanpassning Du fick?

<65 65+(n=9-24) (n=16-73)

Jag själv 18 18 65 11 26 63

Anhörig 7 29 64 8 34 58

Arbetsterapeut 0 29 71 6 19 75

Handläggare på fastighetskontoret 36 18 46 7 29 64

Fastighetsägare 56 33 11 19 12 69

Hantverkare/entreprenör 43 21 36 21 17 62

Vårdpersonal (t ex hemtjänst,assistent) - - - 23 27 50

inte ganska mkt inte ganska mktbra bra bra bra bra bra

84

Tabell 28. Har du svårigheter attförflytta dig (t ex röra dig fritt ) ibostaden?

<65 65+(N=61) (N=190)

Ja, jag kan inteförflytta mig 8 7

Ja, jag kan medviss möda 38 54

Nej 54 39

Totalt 100 100

Tabell 29. Har du svårigheter att nå,öppna och komma åt saker i bostaden(t ex skåp)?

<65 65+(N=59 (N=186)

Ja, jag kan inte nå,öppna och komma åt 36 25


Nej 30 22

Totalt 100 100

Tabell 27. Vad kan du göra själv, med viss hjälp och inte alls?<65 65+

(n=61-63) (n=191-198)

Handla 19 46 35 19 35 47

Städa (damma, dammsuga m.m.) 10 33 57 9 30 61

Matlagning (planera, plocka fram) 39 31 31 36 34 30

Resa sig, sätta sig. Ex. komma ioch ur säng eller stol 57 31 12 63 28 8

Resor (åka bil, buss, cykla) 32 37 31 24 49 27

Kommunikation (meddela sig,telefonera) 73 14 13 80 12 8

Personlig hygien(toabesök, duscha/bada) 48 32 21 41 43 15

Övrig kroppsvård(borsta håret, tänderna) 71 23 6 81 15 4

På-/avklädning, överkropp 63 29 8 75 14 11

På-/avklädning, underkropp 57 29 14 72 16 12

Toalettbesök (ta sig till toa,torka sig m m) 71 19 10 81 11 8

Äta/dricka (ta mat,föra mat till mun m m) 92 8 0 92 8 0

Kanheltsjälv

Kan medviss

hjälp

Kanintealls

Kanheltsjälv

Kan medviss

hjälp

Kanintealls

85

Tabell 30. Har du svårt att komma inoch ut ur bostaden, utan hjälp? (även ientrén)

<65 65+(N=62) (N=180)

Ja, jag kan intekomma in och ut 26 26


Nej 43 29

Totalt 100 100

Tabell 31. Har du svårt att klara dinpersonliga hygien själv? (toalettbesök,tvättning/dusch osv)

<65 65+(N=62) (N=189)

Ja 69 60

Nej 31 40

Totalt 100 100

Tabell 32. Påverkas din fysiska säkerhetav att bostaden inte är anpassad?

<65 65+(N=58) (N=173)

Inte alls 19 18

Inte särskilt mkt 24 36

Ganska mkt 35 28

Väldigt mkt 22 18

Totalt 100 100

Tabell 33. Om Du har haft värk/smärta:I vilken utsträckning hör värken/smärtanihop med att bostaden inte är anpassad?

<65 65+(N=51) (N=169)

Inte alls 39 54

Inte särskilt mycket 37 33

Ganska mycket 12 11

Väldigt mycket 12 2

Totalt 100 100

Tabell 34. Om du har haft känslomässi-ga besvär: I vilken utsträckning hör deihop med att bostaden inte är anpassad?

<65 65+(N=54) (N=170)

Inte alls 44 56


Ganska mycket 17 12

Väldigt mycket 4 9

Totalt 100 100

Tabell 35. I vilken utsträckning påverkasdina möjligheter till fritidssysslor/avkoppling av att bostaden inte äranpassad?

<65 65+(N=56) (N=147)

Inte alls 41 53


Ganska mycket 21 11


Totalt 100 100

Tabell 36. Hur vanligt är det att dukänner dig osjälvständig på grund avhinder i bostaden?

<65 65+(N=57) (N=149)

Inte alls 23 32


Ganska mycket 26 22


Totalt 100 100

Tabell 37. Är det lättare att förflytta sigi bostaden efter bostadsanpassningen?

<65 65+(N=25) (N=86)

Ja 72 76

Nej 28 24

Totalt 100 100

86

Tabell 38. Är det lättare att nå, öppnaoch komma åt i bostaden efter bostads-anpassningen?

<65 65+(N=23) (N=76)

Ja 30 38

Nej 70 62

Totalt 100 100

Tabell 39. Är det lättare att komma inoch ut ur bostaden efter bostadsanpass-ningen?

<65 65+(N=23) (N=96)

Ja 39 60

Nej 61 40

Totalt 100 100

Tabell 40. Är det lättare att klara dinpersonliga hygien själv efter bostadsan-passningen?

<65 65+(N=26) (N=94)

Ja 73 70

Nej 27 30

Totalt 100 100

Tabell 41. Är det lättare att användaköket i din bostad, efter bostadsanpass-ningen?

<65 65+(N=22) (N=70)

Ja 23 26

Nej 64 59

Använder ej köket 14 16

Totalt 101 101

Tabell 42. Om Du har haft känslomässi-ga besvär: I vilken utsträckning harbesvären minskat efter att bostadenanpassades?

<65 65+(N=18) (N=67)

Inte alls 67 61


Ganska mycket 6 21

Väldigt mycket 0 3

Totalt 101 100

Tabell 43. I vilken utsträckning har dinfysiska säkerhet ökat efter bostadsan-passningen? (ex. risk för olyckor)

<65 65+(N=23) (N=86)

Inte alls 4 17


Ganska mycket 52 46


Totalt 100 99

Tabell 44. I vilken utsträckning har dinamöjligheter till fritidssysslor/avkopplingförbättrats efter bostadsanpassningen?

<65 65+(N=24) (N=86)

Inte alls 67 58


Ganska mycket 4 15

Väldigt mycket 8 4

Totalt 100 100

Tabell 45. Har bostadsanpassningenbidragit till en ökad känsla av självstän-dighet för din del?

<65 65+(N=25) (N=88)

Inte alls 16 24


Ganska mycket 24 32


Totalt 100 100

87

Tabell 48. Hur betydelsefull är bostads-anpassningen för dig?

<65 65+(N=29) (N=99)

Inte alls 0 1

Inte särskilt 0 8

Ganska 28 32

Mycket 72 59

Totalt 100 100

Tabell 46. Vilken är den främsta nyttanoch värdet med den bostadsanpassningsom Du har fått? (ringa in max 5 ord/meningar som stämmer bäst med dinuppfattning)*

<65 65+(N=26) (N=86)

Säkerhet 58 52

Trygghet 31 54

Blir gladare 31 -

Sparar kraft och energi 27 19

Slippa vara fånge 27 17

Frihet 23 -

Fysisk avlastning 23 20

Kan bo kvar hemma 23 51

Lugn och ro - 13

Tabell 47. Hur nöjd är Du med denbostadsanpassning Du har fått?

<65 65+(N=30) (N=99)

Inte alls nöjd 2 1

Inte särskilt nöjd 2 5

Ganska nöjd 24 18

Mycket nöjd 72 76

Totalt 100 100

88

Bilaga 3: Övriga kommentarer

Enkät 1 till vuxnaI slutet av enkäterna lämnades ett utrymme för personerna som svarade attskriva in övriga synpunkter kring anpassning av bostaden. Några lite längrekommentarer lämnades som beskriver deltagarnas livssituation och bostad-sanpassningens betydelse. Vi har valt att ta med samtliga här.

Den hiss som jag blivit lovad kommer att hjälpa oerhört mkt.

Tänker inte anta erbjudande om hisshjälp. För dyrt för kommunen. (3600) Omknäprotesen blir sämre kan jag inte stanna här. Har själv bekostat dusch á 8000kr.

Vi har sökt äldreboende + överklagat, fått avslag. Har sökt en sista gång. Menhar inte fått svar ännu. Det skulle kännas som en trygghet, att få bo tillsammans,där det finns äldre i samma situation. Samtidigt vill man försöka klara sig självså länge det går. Även om man inte duger mycket till. Psykiskt betyder detmycket. För övrigt vill jag tacka för den hjälp jag har fått. Det betyder mycket.

Det är svårt att få förståelse för mina problem. Alla tycker att jag ska bo någonannanstans men det är här jag trivs.

Att kunna använda duschen ordentligt skulle betyda allt för mig. Min man ärsynskadad men vårt samliv fungerar bra, bara för att vi kan hjälpa varandra.

Det tar för lång tid. Frustrerande.

Mycket tacksam för all vänlig hjälp av kurator, sjukgymnast, arbetsterapeut,läkare m.fl.

Jag tycker att alla som har problem med hälsa och som på något sätt är handi-kappade behöver få hjälp. Detta underlättar deras vardagsliv och deras anhöri-ga och man känner sig mindre beroende av andra som positivt påverkar derashälsa som är mkt viktig.

89

Trappan färdig igår. Vilken lycka. Synd att min hund inte lever så vi kundeanvänt den båda. Nu kommer min man när han orkar utan allt detta besvärsom var förut [bor på särskilt boende] Tack Göteborgs stad och alla!

Enkät 2 till vuxnaDeltagarna hade möjlighet att fritt kommentera vad som helst i slutet avenkäten. Här kom det fram några synpunkter som handlade om fastighetsä-gares ansvar för tillgängligheten.

Mamma har haft sopnedkast via balkongen. Nu (fre 1/1-05) har dessa låsts ochsopor skall läggas i särskilda sophus på gården, närmaste 100 meter bort fråntrappuppgången. Nu är mamma helt beroende av att döttrarna kommer ett parggr i veckan och slänger hennes sopor. Här bor många äldre som på så sätt fåttdet sämre.

Styrelsen för HSB hade redan före vår inflyttning bostadsanpassat tillfredsstäl-lande för oss. Sen har det tillkommit saker.

Några av deltagarna passade också på att uttrycka sin tacksamhet över deanpassningar de hade fått:

Är mycket tacksam för den hjälp jag fått.

All hjälp jag har fått har varit bra.

Jag är så tacksam att jag fått så mycket hjälp. Hälsningar NN.

Jag är tacksam till kommunen som har stått upp med så mycket hjälp till mig.

Den hjälp jag fått med handtag och borttagning av trösklar, samt däverten översängen gör att det fungerar bra att komma ur sängen och gå på toaletten ensam.

Enkäter till barn och ungdomarVårt barn är åtta år men hennes förståelse är mkt mindre än ett 1-årigt barns. Pånätterna är hon mkt rörlig och hoppar mycket. Denna situation påverkar ochstör våra grannar. Vi önskar att bo på en bottenvåning. Vi som föräldrar behö-ver mycket hjälp för att kunna hjälpa vår handikappade dotter med hennesbehov. Vi hoppas att vi får stöd från myndigheterna.

Vi är mycket tacksamma över att fått den hjälp vi fått. Vår dotter hade troligtvisinte kunnat vara hemma så mycket eftersom vi inte hade orkat det fysiskt. Det ärsvårt att behöva flytta när man trivs och när man har en jobbig livssituationmed barnet, i sig. Det är jätteviktigt att alla som behöver bostadsanpassning fårdet för det är ju ingen som vill anpassa sitt hus för skojs skull. Den dag man intebehöver t.ex. hissen längre så kan den ju återanvändas till någon annan som äri behov av den. Alla vill ju bo hemma så länge som möjligt.

90

Bilaga 4: Avslagsärenden

Fyra personer fick avslag under undersökningsperioden. Två av dem harbesvarat vår enkät. Många fler sökande har däremot fått delavslag i ärendendär de ansökt om mer än en anpassning. Tre personer har själva återkallatsin ansökan. Anledningarna till det vet vi inte. Några personer har också fåttfler och andra typer av bostadsanpassningar än de som de från början haransökt om.

De två som har fått avslag och som har fyllt i den speciella avslagsenkätsom skickades ut är bägge ensamstående kvinnor i övre medelåldern. De harbåda ansökt om anpassningar av badrummet, ett massagebadkar respektivedusch. Den ena kvinnan vet inte varför hon har fått avslag medan den andrauppger att hon inte har fått ansökan styrkt av sin arbetsterapeut. Av svaren ienkäten framgår det att dessa personer har en hel del fysiska och psykiskabesvär och diagnoser. Däremot verkar det inte vara några problem för dematt klara sig självständigt i vardagen (ADL-status).

Ingen av kvinnorna har haft kontakt med handläggarna på fastighets-kontoret under ansökningsprocessen, av vad de kommer ihåg. Kontakternasom de har haft, har varit med arbetsterapeut och fastighetsägare, eftersombåda bor i hyreslägenhet. Den ena kvinnan har också haft kontakt med läka-re och annan personal med anledning av ansökan om bostadsanpassning.

Kvinnan som ansökte om en duschanpassning anser att den skulle kunnaförebygga skador eftersom hon börjar bli äldre och är rädd för att ramla ochslå sig i badrummet. Hon har inte råd att bekosta den själv.

Kvinnorna löser sina behov av anpassning genom att anpassa sitt beteen-de i stället. ”Jag tvättar håret sällan, duschar lite” skriver en av dem. Honhar en badbräda som hjälpmedel, men tycker inte att den fungerar tillräck-ligt bra. Hon känner sig också ganska osjälvständig i sin bostad på grund avbehovet av anpassning. Den andra kvinnan känner sig däremot inte särskiltosjälvständig utan badrumsanpassningen. Bägge personerna uppfattar densökta anpassningen som mycket betydelsefull för dem.

91

Rapporter från FoU i Väst/GR

9:2005 Katalysatormodellen i brottspreventiv samverkan. Utvärdering av Ungoch Trygg i Göteborgs första fas Torbjörn Forkby/Theresa Larsen

8:2005 Ledarskap och sjukfrånvaro. En jämförande studie av arbetsplatser medhög respektive låg sjukfrånvaro Ingrid Tollgerdt-Andersson

7:2005 In i hjärtat och upp i huvudet. Om betydelsen av FoU-stipendier vid FoUi Väst/GR Elisabeth Beijer

6:2005 En förändrad livsvärld. Äldres upplevelser av sin rehabiliteringssituationefter en sjukhusvistelse Gill Asplin/Lisbeth Lindahl

5:2005 Personligt Ombud. Erfarenheter från arbete med psykiskt funktions-hindrade personer i Västra Götaland. En antologi om och av personligaombud och deras uppdragsgivare/klienter Red. Lars Rönnmark

4:2005 Det möjligas konst. Om ekonomiskt bistånd, utredning och rehabiliteringRed. Peter Dellgran/Socialsekreterare från SDF Biskopsgården

3:2005 Nyttan och värdet av bostadsanpassningar ur olika perspektiv,delrapport 1. En studie gjord i Göteborgs Stad om nyttan och värdet avbostadsanpassningar Rebecka Arman/Lisbeth Lindahl

2:2005 Hur lagar man ett hjärta? Berättelser om BUP-personalens arbete medbrandungdomarna i Göteborg Cajsa Malmström

1:2005 Att samordna stöd. Om det långsiktiga arbetet i Göteborg efter branden1998 Ann-Sofie Magnusson

5:2004 Kidnappad av verkligheten. Om vägar ut ur långvarigt ekonomisktbiståndsmottagande Lennart Forsberg

4:2004 Att få vara den jag är – trots allt. Om hälso- och sjukvård på ett äldre-boende Anette Hansson Klevner/Maria Karlsson

3:2004 Multiversitetet. Förnyelse av högre utbildning i samverkan medkommuner och universitet Claes Alexandersson

2:2004 På väg mot en möjliggörandets praktik. Samverkan mellan barn ochungdom i riskzon i Kungsbacka. En slutrapport från utvärderingen avB.U.S. Torbjörn Forkby

1:2004 Behövs det böcker på äldreboendet? Bibliotekens medier – en resurs inomäldreomsorgen Lena Frändberg

92

6:2003 Vad styr patientens väg genom vården? Reidun Johansson/Gun Pettersson

5:2003 Bevilja och ta emot hjälp. Om biståndsbedömare och äldre i kommunaläldreomsorg Monica Nordström/Anna Dunér

4:2003 Samhörighet och plikt. Om anhörigvårdare med icke-svensk bakgrundEva Hildeblom

3:2003 En vit julgran och gulliga tapeter på toaletten. Utvärdering avungdomsteamets förebyggande arbete i Bergsjöskolan, slutrapportTorbjörn Forkby

2:2003 Att finna sin väg. Socialt arbete i mötet mellan frivilliga och offentligaorganisationer Red. Lars Rönnmark

1:2003 Dilemman i biståndsbedömarnas yrkesutövning Anna Dunér/Monica Nordström

7:2002 Det är vi och vi är tillsammans. Sju manliga anhörigvårdare berättarAnnika Strandberg

6:2002 Livet på en dagcentral. Om hälsofrämjande arbete och utveckling avstödjande miljöer för äldre Lena Lindell

5:2002 Kvinnligt möte – en kraft på väg ur missbruk. Om erfarenheter från enforsknings- och utvecklingscirkel om stöd till kvinnor med missbruk ochderas familjer Red. Karin Trulsson

4:2002 Att ge vardagsstöd till människor med funktionshinderRed. Tone Engen/Anette Klippe/Per Skoglund

3:2002 Upptäckten av det kvinnliga perspektivet. Om kvinnor och män i miss-bruksbehandling Annika Hallén Hemb/Pia Olsson (upplagan slut)

2:2002 Levande mötesplatser – om att skapa nätverk. Kollegiegranskning i treprojekt inriktade på folkhälsoarbete för äldre Monica Nordström

1:2002 Utvärderingsverkstäder – stöd för interna utvärderingarPer-Åke Karlsson

7:2001 Visionen om professionen Torbjörn Forkby

6:2001 Från kulturkrock till minibyråkrati Torbjörn Forkby

5:2001 Vad vill anhörigvårdarna i Göteborg? Ingela Kraft

4:2001 Att möta det man möter. Erfarenheter från Stödcentrum efter brand-katastrofen i Göteborg Red. Lars Rönnmark

3:2001 Hembesök – ett arbetssätt i socialt omsorgsarbeteMonica Nordström/Anna Dunér

2:2001 Kvalitetsutveckling genom erfarenhetsutbyte Leila Billqvist

1:2001 På natten ringdes jag in. Att lära sig av det oförutsebara i krisgruppernasarbete efter branden på backaplan i oktober 1998Tuija Nieminen Kristofersson

att ta bort trösklarna till ett självständigt liv...den här rapporten redogör för resultatet...

Documents