http://www.youtube.com/watch?v=pQHX-SjgQvQ

LäsförståelseFrån boken Att undervisa i läsförståelse Barbro Westlund

Att undervisa i läsförståelse Barbro Westlund

Enligt McKinsey-rapporten som publicerades 2007 är lärarkompetensen den viktigaste faktorn förutom hemmiljön för att eleverna ska nå goda resultat i skolan.

”Skolans viktigaste uppgift är att lära barn att förstå vad de läser”.

Hur läsundervisningen ska bedrivas efter kodknäckarfasen har inte uppmärksammats lika mycket som just den första läsundervisningen men det är först efter den fasen som läsförståelsen utvecklas på djupet. Därför har lärare fr.o.m. åk. 3-4 att särskilt stort ansvar för elevernas fortsatta läsutveckling.

En finsk läsforskare vid namn Janne Lepola och hans forskarkollegor talar om tre olika elevtyper:

• 1. Uppgiftsorienterade elever

• 2. Elever som söker vuxenstöd och som är osäker på sin egen förmåga

• 3. Elever som avvisar hjälp och som uttrycker ovilja att göra uppgifter eller som utvecklar undvikarstrategier.

Som lärare bör man sträva efter att i så hög grad som möjligt skapa inre motivation hos sina elever, att de vill läsa för sin egen skull. Det är den inre motivationen som skapar lusten till ett livslångt lärande genom läsning.

Genom att ge eleven feedback på ansträngningen kan läraren påverka elevens motivation.

Frost (2003) menar att texter som eleverna läser helt på egen hand inte ska innehålla mer än ca 10% nya ord. Vid läsning av texter som bearbetas gemensamt kan texterna gärna innehålla dubbelt så många nya ord.

Läraren ska vara en modell för eleverna genom att

visa hur olika tankeprocesser kan aktiveras och hur man på så sätt kan komma över olika läshinder och utveckla läsförståelse. (sid. 38)

Genom att få kontroll över sin förståelse blirman en expertläsare:

1. aktivera sin bakgrundskunskap2. planera och övervaka sin läsning3. identifiera huvudbudskap4. sortera bort oviktig information5. ta ställning till hur nyförvärvad kunskap skaanvändas framöver

I boken talas om 3 modeller för läsförståelse:

• RT – reciprocal Teaching (reciprok undervisning)

• TSI – Transactional Strategies Instruction (transaktionell strategiundervisning)

• CORI – Concept-Oriented Reading Instruction (begreppsorienterad läsundervisning).

Modellerna har mycket gemensamt och går ut på att eleverna ska övervinna olika ”läshinder” och tillsammans med sina klasskamrater utveckla sin läsförståelse.

Vad utmärker goda läsare?• positiv inställning till läsning• läser flytande• utnyttjar tidigare kunskaper då de stöter på

svårigheter• kritiskt värderar/granskar det de läser• använder flexibla strategier, t.ex. varierar

läshastigheten• kan läsa olika slags texter.

Speciellt för elever med ett annat modersmål än svenska ställer många språkliga uttryck till bekymmer för läsförståelsen.

Barns muntliga språkförmåga före skolstarten kan ge goda indikationer på hur läsförståelsen kommer att utvecklas. Barn som har dåligt utvecklat språk och som inte är språkligt medvetna före skolstarten löper ökad risk att senare få problem med läsförståelsen. Lyckligtvis kan tidiga och riktade insatser motverka dålig läsförståelse.

För en svag läsare kan det vara förenat med stort obehag och skapa ångestkänslor att behöva läsa högt inför klassen. Det är också viktigt att fundera över vad som händer i övriga klassen när den osäkre eleven läser högt!!!

Den enskilt viktigaste faktorn för utvecklande av god

läsförståelse är ordkunskap. Den är i sin tur beroende av god omvärldskunskap och förmåga att förstå texter.

Det är framför allt de starka läsarna som gynnas av tyst läsning.

Den svage läsaren gynnas mer av att öva vägledd läsning på anpassade texter.

När befintlig kunskap sätts samman med ny kunskap skapas förhoppningsvis nya perspektiv. När ett helt nytt perspektiv öppnar sig, ja då handlar det om det vi kallar för nytänkande.

Studier från USA visade att allra bäst resultat nådde man i klassrum som kännetecknades av:

• engagemang och aktivitet• inga tävlingsmoment• uppgifter med kognitiva utmaningar• tydliga mål med undervisningen• eleverna fick feedback på sina ansträngningar istället

för sina förmågor• tydliga instruktioner på gruppnivå samtidigt som vissa

elever fick individuella instruktioner• läraren visade ofta modeller för sitt eget tänkande.

Sammanfattat av

Annica Brännström