axboe, martin & källström, magnussamla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6835/2013_153.pdf ·...

Guldbrakteater fra Trollhättan – 1844 og 2009 Axboe, Martin & Källström, MagnusFornvännen 2013, s.153-171http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2013_153 Ingår i: samla.raa.se

GGamle oog nnye ffund ffra TTrollhättanAf Morten Axboe

I 1844 modtog Statens historiska Museum i Stock-holm to guldbrakteater (fig. 1–2). De blev indleve-ret af rigsdagsmand Dahllöf som var valgt i Älvs-borgs län, og de var fundet af bonden Anders Lars -son fra Ladugården i Naglums sogn. Strengt ta -get ved vi ikke præcist hvor han fandt dem, så ilitteraturen optræder brakteaterne som fundet»Nær Trollhättan» (Mackeprang 1952, s. 167;Ax boe 1981, s. 71; IK 189 og 190). Brakteaterneblev indløst med 13 rdl. 16 skill. banco i novem-ber 1844 og fik inventarnummer 1164.

Samme år havde SHM fået et andet guldfundfra Trollhättan (fig. 3). Det har inventarnummer1112 og består af fem små dobbeltkoniske guld -ringe eller -perler, to spiralsnoede guldtråde, sommåske også er perler, samt fire bøjede stykker guld-tråd; i alt 45,8 g (Janse 1922, s. 237 nr 510) med

fundoplysninger fra landshøvdingembedet iVänersborg. Museumskataloget angiver: »Anträf- fade under arbete mellan den gamla, så kalladeGrefve Ekeblads sluss och Götha Elf av sågarenJohannes Olofsson på Trollhättan, drängen Johan-nes Johansson under Halfvordstorp och drängenAnders Johansson på Fähagsängen un der Håberg.Inlöstes med 85 rdl. 46 skill. 11 runst. Banco» iapril 1844.

Grev Ekeblads sluse på Malgön i Trollhättaner en del af Christopher Polhems mislykkede sluse-projekt fra midten af 1700-tallet. Det er tænkeligtat det nævnte arbejde, hvor guldsagerne blev fun-det, stod i forbindelse med anlægget af en sluse-forbindelse, der blev åbnet det samme år som af -løsning for sluserne fra 1800, og som i 1916 blevafløst af de nuværende sluser. Den ene finderstammede fra selve Trollhättan, den anden fraHalvorstorp, der nu er en del af Trollhättan ca.3,5 km øst for centrum, og den tredie fra Håberg

Fornvännen 108 (2013)

Guldbrakteater fra Trollhättan – 1844 og 2009

Af Morten Axboe og Magnus Källström

Axboe, M. & Källström, M., 2013. Guldbrakteater fra Trollhättan – 1844 og 2009.(Gold bracteates from Trollhättan – 1844 and 2009). Fornvännen 108. Stockholm.

Four gold bracteates are known from the vicinity of Trollhättan in south-west Swe-den. Two were found 1844, one depicting Týr and Fenrir, the other possibly Odinperforming an incantation, as indicated by its runic inscription. Two furtherbracteates were found 2009, both of type C with a human head over a quadruped.One of the new bracteates carries a runic inscription with a meaningful text in Proto-Norse: “I the eril am called MariþeubaR, I wrote alaþo”. The last word is not givenany definite interpretation here.

All four bracteates are innovative designs. Along with other gold and silverfinds from the area they bear witness to an economically, religiously and intellec-tually rich milieu.

Morten Axboe, Nationalmuseet, Frederiksholms Kanal 12, DK–1220 København K, [email protected]

Magnus Källström, Riksantikvarieämbetet, Förvaltningsavdelningen, Box 1114, SE–621 22 Visby. [email protected]

i Grästorp kommune ca. 25 km øst for Trollhät-tan. Det store anlægsarbejde har natur ligvistrukket arbejdere til fra nær og fjern, og man kanforestille sig at Anders Larsson i Ladu gården, derligger 3–4 km nord for Grev Ekeblads sluse, ogsåhar deltaget i det. Faktisk har Bengt Nordqvistfra Riksantikvarieämbetet foreslået at der i virke-ligheden er tale om eet fund, der i førs te omgangblev delt mellem finderne og derfor nåede SHMad forskellige veje (pers. medd. 14.8. 2012; seogså Nordqvist 2010).

I 2009 blev der igen fundet brakteater vedTrollhättan. Det angivne findested, TrollhättanRaä 296, blev undersøgt af Lödöse Museum. Deter en mindre plateaulignende del af en højde ligesyd for det gamle sluseområde ved Trollhättan,men undersøgelsen viste kun at fundstedet be -stod af fyld, der er ført til andetstedsfra i nyere

tid; der var ingen spor af ældre nedgravninger.Da brakteaterne blev lagt i jorden, skete det altsånæppe lige på det angivne findested, men vi kanikke vide hvor den påførte jord er kommet fra.Lige syd for fundstedet opdagede museumsfol -kene en hidtil uregistreret stensætning, 7 m i dia -meter og op mod 0,3 m høj (Trollhättan Raä 297).Den var ubeskadiget, så brakteaterne har ikkeværet nedlagt i den, og den stammer anta gelig frasen bronzealder eller ældre jernalder (Hellgren2010). Fundstedet ligger ca. 2,5 km syd for GrevEkeblads sluse, så hvis de gamle og nye fundste-der er angivet korrekt, er der næppe no gen sam-menhæng med de ældre fund. Men der er sluse-anlæg fra 1800 og 1843 umiddelbart både nord ogøst for fundstedet, så den tilførte jord kan måskestamme herfra.

154 Morten Axboe & Magnus Källström


Fig. 1. Brakteaterne fra Trollhättan1844, forsider. Diameter: IK 189:23,3 mm; IK 190: 28 mm. FotoSHM. ―Two bracteates found atTrollhättan in 1844, obverse.Diam. IK 189: 23.3 mm; IK 190:28 mm.

Fig. 2. Bagsiderne af Trollhättan-brakteaterne 1844. Foto SHM.―The 1844 Trollhättan bracteates,reverse.

Brakteaterne fra 1844 (Trollhättan I) og deres rolle i brakteat-ikonografienDe to brakteater fra 1844 repræsenterer to af brakteaternes hovedtyper: En A-brakteat, der viserhovedet eller busten af en mand, og en B-brak-teat, der viser en eller flere mænd i fuld figur.Oven i købet er B-brakteaten en dobbeltbrakteatsammensat af to prægede plader, hvor bagsiden(fig. 2) viser 3 stiliserede dyr og dermed kan sigesat repræsentere endnu en brakteattype, nemligD-brakteaterne.

B-brakteaten fra Trollhättan (IK 190) viser etmenneske med langt hår, nøgen overkrop og kortskørt, der har en H-formet genstand i den enehånd, mens et hundelignende dyr bider i den an -den (fig. 1). Allerede Eric Oxenstierna (1956, s.36) så at der kunne være tale om en fremstillingaf den dramatiske scene i den nordiske mytologi,hvor guden Tyr lægger sin hånd i gabet på Fenris -ulven og får den bidt af. Denne tolkning er senereblevet anerkendt af mange brakteatfors kere (Ell -mers 1970, s. 204; Hauck 1978, s. 391 ff; 2001, s.91; Hedeager 1997, s. 94; 2011, s. 206), men deter dog også blevet foreslået at det er en kvinde,der optræder på brakteaten (Motz 1994, s. 15 ff;1996). Man skal imidlertid ikke lade sig narre afpersonens skørt og lange hår. Det er et vigtigt ud -gangspunkt for brakteaternes billed ver den at deer inspireret af fremstillingerne på de romerske

kejseres mønter i 300- og 400-tallet e.Kr. (Ax boe2004, s. 207–216; 2007, s. 67 ff). Her optræ derkejseren ofte i militært udstyr med kappe, bryst-panser og våbenskørt, og det er netop det kortevåbenskørt, der ses både på Trollhättanbraktea-ten og på flere andre brakteater (fig. 4; Axboe 2007,s. 111). Langt hår betegner ikke nød vendigvis enkvinde; tværtimod var det et vigtigt slægtskende -tegn for de frankiske konger af merovinger slæg -ten, der sad på tronen fra anden halv del af 400-tallet til 751, og det lange hår bliver afbildet påderes signeter. Det indebærer ikke at alle folke-vandringstidens konger har haft langt hår, menvi må være opmærksom på det som et muligtherskersymbol for germanske konger og guder(Axboe 2007, s. 100 ff).

Men brakteaterne var ikke kun mekaniske gen -tagelser af forbilleder som man havde overtagetfra romerske mønter. Både motiver og detaljer erbrugt og kombineret så sikkert at det viser, atbrakteatmagerne havde en klar forestilling ommotivernes oprindelige betydning. For eksempelvar diademet et herskersymbol som i Romerrigetvar forbeholdt kejseren. Han havde ingen magt iNorden, hvor diademer optræder på brakteaternesammen med andre symboler som langt hår ellerfuglehoveder som afslutning på nakkehåret. Dia -demet kan stadig betegne en hersker, men denhersker der spiller hovedrollen på brakteaterne,

155Guldbrakteater fra Trollhättan


Fig. 3. Guldsager fundet1844 mellem Grev Eke-blads sluse og Göta älv.Foto Ulf Bruxe, SHM.―Gold objects found in1844 between Count Ekeblad’s Lock and RiverGöta älv.

har været en anden end romernes og haft andreegenskaber end kejseren. Tilsvarende er der enlille gruppe B-brakteater med tre personer dertydeligt nok er inspireret af møntfremstillingeraf den romerske kejserhyldning (fig. 4). Men sam-tidig har nordboerne lagt deres egne forestill-inger ind i billederne. Det fremgår klart af denknækkede kvist der som en pil er skudt ind i»kejserens» bryst på to af brakteatprægene. Deter så karakteristisk en detalje at vi må kunnetillade os at knytte den sammen med myten om,hvordan Balder blev dræbt med en mistelten,som vi kender fra kilder fra den tidlige middel-alder ligesom fortællingen om Tyr og Fenrisul-ven (Hauck 1970, s. 184 ff; 1978, s. 394 ff; Beck &Hauck 2002; Hedeager 1997, s. 95–99; 2011, s.206; Axboe 2005, s. 42 ff). Sammen med Balder-brakteaterne hører B-brakteaten fra Trollhättanaltså til de nøgler vi kan bruge i et forsøg på atåbne den forestillingsverden, der ligger bag ska-belsen af brakteaterne og deres billeder.

A-brakteaten indleveret fra Trollhättan i 1844(IK 189; fig. 1) giver et andet indblik i disse fore -stillinger. Den viser hoved og overkrop af en mand

med diadem – altså en hersker – der står med enlille rund genstand i hånden. Billedet indrammesaf en runeindskrift der kan læses som tawō laþōduog oversættes som »Jeg foretager en besværgel -se» (IK 189; Düwel & Nowak 2011, s. 440 ff). Viser altså en magiker af høj rang i færd med enmagisk handling. Det kan være et menneske, menman kan også vove den antagelse at det er Odin,gudernes hersker og magiens herre.

Tolkningen af brakteaternes billeder er enlang og kompliceret historie som ikke skal udre -des her, men man kan argumentere for at de af -spejler en version af den gudeverden, vi kenderfra de langt senere skriftlige kilder. Både Troll-hättan-brakteaten med Tyr og Fenrisulven ogbrakteaterne med Balders død passer fint ind i ensådan tolkningsramme. Accepterer man det, erder meget der peger på at netop Odin spiller enhovedrolle på de allerfleste brakteater (for over-sigter og henvisninger, se Axboe 2005, s. 41–49;2007, s. 109 f; Behr 2011, s. 220–229).

I forbindelse med A-brakteaten fra Trollhät-tan er det vigtigt at huske at en af gudernes vig -tigste funktioner var at være forbilleder for men-



Fig. 4. B-brakteater, der viser Balders død, og romerske forbilleder. ―Type B bracteates showing Baldr’s death, and Roman prototypes. After Axboe 2007.

neskenes verden. Det var ikke guderne der havdeskabt verden, men det var Odin, Vile og Ve derdannede Jorden af jætten Ymers krop, satte hanshjerneskal som himmel over den og placeredestjernerne på den, og de skabte også mennesk e-ne. Guderne var også de første der holdt tingfor-samling; de byggede altre og ofrede, og de ud kæm-pede den første krig, nemlig mod den anden gude-slægt, vanerne. Odin »fandt» runerne efter at havehængt sig som offer til sig selv, og i digtet »Rigsvandring» hører vi hvordan den omvand rendegud, som identificeres med Heimdal, ska ber desociale klasser: trælle, bønder og stormænd/kong er.Ganske vist er kilderne til alt dette først ned-skrevet af kristne forfattere, men de må bygge påmeget ældre forestillinger.

Det kan altså overvejes at se manden på A-brakteaten fra Trollhättan som Odin i færd meden ritualskabende magisk indvielse af en rundgenstand (Hauck 1998, s. 504, 523), måske enddai funktion som den eril, der omtales på en af denye brakteater fra Trollhättan, og måske som for-billede og legitimering for den rolle som magiskamulet, som brakteaterne også synes at have haft.

Begge de to brakteater fra 1844 er originaleog nyskabende præg. Det gælder både deres bille -der og runeindskriften, og de vidner om et ind -gåen de kendskab til de mytologiske forestillinger,

vi aner bag brakteaterne. De er begge helt indi-viduelle frembringelser, og de har åbenbart væretså usædvanlige at de ikke er blevet efterlignet. Der -for passer de heller ikke ind i de grupper af be -slægtede præg (Formularfamilien) som AlexandraPesch (2007) har delt brakteaterne i. Det ser manogså andre steder: nogle brakteatmagere holdtsig ikke til de faste motivtyper, men skabte kunst-nerisk og ikonografisk unikke præg der ikke blevefterlignet af andre (Axboe & Nielsen 2011; Ax -boe, under udgivelse).

Brakteaterne fra 2009 (Trollhättan II)På baggrund af de to brakteater fra 1844 er detingen overraskelse at de to nye brakteater hellerikke er »standardvarer», men både bringer nyevarianter af et kendt brakteatmotiv og en lang ogindholdsrig runeindskrift. I den løbende forteg-nelse over guldbrakteaterne har de fået numreneIK 638–639 (Axboe 2011b, s. 999).

Brakteaten IK 638 (fig. 5) viser det klassiskeC-brakteat-motiv: et mandshoved over et fire -benet dyr; begge set fra venstre, hvad der også erdet mest almindelige. Manden har stregtegnethår med en krølle i nakken, der slutter med enflot dusk; et slankt, spidsovalt øje helt oppe vedfrisurens underkant og en markeret næse. Mankan diskutere om den halvrunde figur, der er teg-



Fig. 5. C-brakteat fra Trollhättan (IK 638), for- og bagside. Diam. 26,89 mm. Foto Bengt A. Lundberg.―Type C bracteate from Trollhättan (IK 638).

net bag dyrets nakke, kun skal være dyrets øre,eller om den samtidig kan ses som mandens mund– det er ikke usædvanligt i folkevandrings tidenskunst at detaljer kan forstås på flere måder (Leigh1984; Kristoffersen 1995; Lindstrøm & Kristof-fersen 2001). Til højre for den er der dog en lillefordybning i kindens relief, der også kan væretænkt som mandens mund. Endelig har han etstort kind-/hageparti, der udfylder hele pladsenmellem dyrets hals og ryg, og et lille, D-for met øre.

Dyret har et aflangt hoved med rundt øje oglukket mund, svajet hals, dråbeformede skuldre oglår, trådformede ben med svungne fødder, og enflot hale der matcher afslutningen på mandenshår. På hovedet har dyret den hornformede figurmed knopformede ender som man finder på mangeaf C-brakteaternes dyr, og et lille øre der som nævntogså kan ses som mandens mund.

Det er usædvanligt at dyrets snude ikke er af -rundet, men afskåret så der bliver plads til denomgivende borts indre konturlinie. Her kan vi vistgribe brakteatmageren i en fejl: Den øvre snude -kontur fortsætter faktisk lidt ind i borten, hvorden slutter umotiveret, mens både snudens nedrekontur og dens udfyldning slutter lidt in denforborten. Da motivet blev udformet, har brakteat-mageren åbenbart et øjeblik glemt at der skullevære plads til borten, og han har tegnet snudenlidt for lang foroven. Resten af snuden blev teg-net kortere af hensyn til borten, men han har res -pekteret sin egen fejl på den måde, at bort kon -turen slutter lidt fra den forlængede snude konturuden at krydse den.

Endelig har dyret et buet »skæg» af tre paral-lelle streger mellem hagen og forsiden af halsen.Mange af C-brakteaternes dyr har spidse skæg,men som det er tegnet her, kunne man overvejeom der er tale om en tøjle. Dem finder man dognæsten kun på de få C-brakteater der viser en ryt-ter (IK 92 Kitnæs-C, 112 Linnestad-C, 173 Slet-ner-C; uden tøjle IK 65 Gudbrandsdalen-C).

Bag mandshovedet er der en fugl med krumtnæb og bred hale, hvis næb og kløer støder op tilfrisurens kontur. Centralmotivet bliver indram-met af to koncentriske kredse med en perlerækkeimellem. Det hele er tegnet med konturlinier (del -vis dobbelte) omkring ganske lavt relief, og mo -tivet ses tydeligt i negativ udgave på bagsiden.Randtråden sidder på forsiden af brakteatpladen,

og både den og øsknen er tydeligt slidt. Brakteat-en måler 26,89 mm i diameter og vejer 3,03 g.

Hvis man ser sig om efter nært beslægtedepræg, er der to der melder sig: IK 208 Viglunda-Cfra Västergötland (fig. 6) og 209 Vindingland-Cfra Rogaland (fig. 7). De har hidtil stået lidt isole -ret blandt C-brakteaterne og har ikke været knyt-tet til nogen af Peschs Formularfamilien. Nu kom-mer den nye Trollhättan-brakteat til, så må ske erder basis for at danne en ny »familie» med de trepræg.

Hvordan skal billedet på den nye brakteat IK638 og de beslægtede præg så forstås? Her vil jegholde mig til Karl Haucks generelle tolkning afC-brakteaterne, som han har fremlagt i talrigeartikler. Den tager udgangspunkt i to tekster (sef.ex. Hauck 1983, s. 518–526). Den ene er den så -kaldte Merseburg II-formel der er overleveret i ethåndskrift fra første halvdel af 900-tallet, og somfortæller hvordan Odin var den eneste, der kunnehelbrede Balders dødeligt sårede hest med sinemagiske kræfter. Den anden står i et alemanniskhåndskrift fra 1100-tallet der nu findes i Paris.Her er det ganske vist Kristus der helbreder enlam hest, men det er ikke afgørende; der er ogsåsenere varianter af Merseburg II-formlen, hvor deter Kristus og Jomfru Maria, der udfører miraklet(Hauck 1985, s. 154 f). Formlen i Paris-håndskrif -tet fortæller hvad man skal gøre for at helbredehesten: Man skal »trække sin hånd langs densside, puste den i øret, og træde på dens højre fod»og sige de rigtige, magiske ord, som i den kristneversion naturligvis er fadervor.

På de mest detaljerede C-brakteater som IK 58Fyn ser man ikke kun mandshovedet (som Haucktolker som Odin) og det firbenede dyr, men ogsåOdins arm og hånd som ligger på dyrets hals, oghans fod der nærmer sig dyrets forben (IK bind1,1, s. 53, VF6. Hauck 1977b, s. 492–499). »Pusteti øret» kan vises ved at dyrets øre er tegnet ind iOdins mund (IK bind 1,1, s. 52, VF5). Vi ser envariant af dette på IK 638, hvor dyrets lille øresom nævnt også kan læses som mandshovedetsmund, og på de beslægtede præg fra Viglunda ogVindingland. På det sidstnævnte præg (fig. 7) serman faktisk også Odins fod under dyret, i tætkontakt med det bagudvendte forben, hvis fodogså er påfaldende forskellig fra dyrets tre andrefødder. Man aner også lidt af Odins arm.



»Pustet i øret» kan også være markeret veden eller flere linier fra Odins mund eller næse, ogde to måder at vise det på kan kombineres som påpræget IK 116,1 Lyngby-C/116,2 UFo-C fra sam-lingen på Ericsbergs slott (Axboe & Lagerqvist2010, fig. 2). Endelig er der brakteater hvor Odinsmund er presset mod dyrets nakke, måske for atillustrere en anden behandlingsmåde hvor manblæste luft ind under huden på hesten og mas se -rede den hen til det dårlige sted. Det er en rentpraktisk metode som beskrives o. 330 af Kon-stantin den Stores hofdyrlæge Apsyrtus, og somaltså også drejer sig om at helbrede heste (Hauck1977b, s. 500 f).

Man skal dog næppe forestille sig at braktea -ternes primære funktion var at helbrede heste.Deres billedverden synes i høj grad at kredse omOdin som gudernes hersker og som den storemagiker, hvis kraft kunne overvinde døden. Detgælder ikke kun den store gruppe af C-braktea -ter, men antagelig også både de mange D-brak-teater (Hauck 1977a, 1978; Axboe & Hauck 1985;Lamm et al. 2000, s. 53 ff) og andre brakteatmo-tiver, der ikke er så talrigt overleveret. Her er A-brakteaten fra Trollhättan (fig. 1) et udmærket ek-

s empel; et andet er de stempelidentiske braktea -ter IK 7,1 Års-B og 7,2 Rugbjerg-B der kan for -bindes med Odins »selv-ofring» (Hauck 1977b,s. 479-82; Hauck 1980; Axboe & Nielsen 2011, s.42 f).

Den anden af de nye Trollhättan-brakteater,IK 639 (fig. 8), skiller sig umiddelbart ud fra mæng-den ved den runebort der omgiver billedfeltet,både på grund af indskriftens længde og fordi denkan læses, hvad der jo langtfra er tilfældet medalle brakteatindskrifter (Düwel & Nowak 2011).Men udformningen af billedet på brakteaten erogså usædvanlig, ikke kun fordi der er tale om enC-brakteat hvor mand og dyr ser mod højre, hvadder er mindre almindeligt end IK 638’s oriente-ring mod venstre. Mandshovedet spiller ikke såstor en rolle i billedfeltet som normalt. Det harganske vist en tydelig frisure med markerede hår,som afsluttes med et opadvendt fuglehoved i nak-ken. Men udformningen af ansigtet er usædvan-lig: Det er så tæt presset mod dyrets nakke at mankun ser det trekantede øje, næsekonturen og lidtaf kinden. Det er en ekstrem udgave af det brak-teatmotiv, hvor Odin presser munden mod dyretsnakke (IK bind 1,1, s. 52, VF2. Hauck 1977b, s. 492–



Fig. 6. C-brakteat fra Viglunda, Västergötland (IK208, SHM 1535). Diam. 47 mm. Tegning H. Lange(efter IK). ― Type C bracteate from Viglunda,Västergötland (IK 208).

Fig. 7. C-brakteat fra Vindingland, Rogaland (IK 209,AMS Stavanger 1295). Diam. 29,1 mm. Tegning H.Lange (efter IK). ―Type C bracteate from Vindingland, Rogaland (IK 209).

499), og som kan hænge sammen med den prak-tiske behandlingsmetode, hofdyrlægen Apsyrtussom som nævnt har beskrevet.

Dyret er mere normalt med et ovalt hoved medstregtegnet mund, spidsovalt øje og marke ret øjen-bryn. Skulder og lår er markeret; dog er konturlin-ien ved skulderen så lav at den delvis smelter sam-men med det relief, der udfylder sel ve kroppen. Deter usædvanligt at der løber en linie midt i fladengennem hals og krop. Måske er det en hjælpelinieder skulle markere, hvor dybt relieffet skulle ud -formes i matricen, men som ikke er blevet respek-teret fuldt ud? De tre ben har ens udformede fød-der; halen har markerede hår streger. Det enestebitegn er en svastika under dy ret, hvis ene sidegrenikke er tegnet, måske på grund af pladsmangel.Hele motivet er tegnet med enkelte konturlinieromkring et ganske lavt relief. Udformning og plac-ering af randtråd og øsken svarer til IK 638; dog erøsknen på runebrakteaten skævt afskåret, og bådeøsken og rand tråd virker mere slidt. Også dennebrakteat er så tynd at forsidens præg ses i negativ påbagsiden, og her kan man tydeligt se at runebortenogså har en ydre konturlinie, som man på forsidenkun kan ane inde under randtråden.

Et særtræk på runebrakteaten er den lap dersidder under øsknen på bagsiden. Den er ca. 12 mm

lang og når ca. 7 mm ned på pladen. Dens øvre delsidder inde i øsknen og er foldet frem over rand -tråden, hvor den ender frit. Det er altså tydeligtat lappen er sat på før øsknen, og den har sikkertskullet give bedre fæste for øsknen og styrke pla -den på dette sårbare sted. Det har dog ikke for -hindret at brakteaten senere revnede ved siden aføsknen. Tilsvarende lapper kendes på en langrække andre brakteater (Axboe 1981, s. 28 f).Runebrakteaten måler 28,81 mm i diameter ogvejer 4,09 g.

Heller ikke runebrakteaten IK 639 passer indi Peschs Formularfamilien. Det meget sammen-trykte mandsansigt gør det vanskeligt overhove -det at finde beslægtede præg blandt C-braktea -terne, og der er heller ingen rigtigt gode paral-leller til dyret. Faktisk kan brakteaten ved aller-første blik minde om en F-brakteat. Det er en lilleog temmelig heterogen type som kan siges at viseet C-brakteat-dyr uden det tilhørende mands -hoved. Der kendes for øjeblikket 17 F-brakteateraf 14 forskellige præg, og det har været forslået atklassificere dem som D-brakteater fordi der mang-ler menneskedetaljer (Malmer 1963, s. 113; forældre henvisninger, se Mackeprang 1952, s. 64).På den anden side er F-brakteaternes dyr gen nem-gående ret forskellige fra D-brakteaterne, og det



Fig. 8. C-brakteat fra Trollhättan (IK 639), for- og bagside. Diam. 28,81 mm. Foto Bengt A. Lundberg.―Type C bracteate from Trollhättan (IK 639).

har været begrundelsen for at udskille F-brak-teaterne som selvstændig gruppe sammen medforekomsten af runeindskrifter på nogle F-brak-teater – runer optrådte indtil 2012 ikke på nogenaf de mange D-brakteater (se dog nu Axboe &Imer 2012 og Axboe under udgivelse).

Nogle brakteatpræg kan virke som mellem-former mellem C- og F-typerne: IK 378 VästerBredegården-C fra Västergötland har et klassiskC-brakteatdyr, men mandshovedet er kun re præ-senteret ved frisuren; der er ikke noget ansigt. PåIK 123 Market Overton-F (Rutland), 226 Bro-holm-F (Fyn) og 281 Holsten-F er der en fuglover dyrets ryg, og fugle er jo almindelige på C-brakteater som Odins hjælpere. På IK 309 Ne -benstedt-F (Niedersachsen) og 608 Hambleden-F (Buckinghamshire) er der et lille dyr over detstore dyrs ryg, og på IK 615 Rugbjerg-F (Ring -købing amt) en underlig figur der måske kanvære et stærkt stiliseret mandshoved, som ser imodsat retning af dyret. Tilsvarende findes pånogle få, sikre C-brakteater (IK 387 Welbeck Hill-C, 392 Gudme II-C, 570 Sylten-C og 571 Dannau-C), så Rugbjerg-præget bør måske regnes til C-brakteaterne. Endelig har F-brakteaterne IK 243Förslövs sn. (Skåne) og 372 fra ukendt fin des tedhalvbuer over dyrets ryg, som måske kan opfattessom rudimentære mandshoveder. Hvis de nævnteF-brakteater skal forstås som forenklede C-brak-teater, hvor Odin kun optræder ru di mentært ellerved stedfortræder, så kan IK 639 fra Trollhättanmåske være et første skridt i den retning.

Udover centralmotivet kan runeborten ogsåvære med til at vække associationer i retning af F-brakteaterne. Omløbende runebånd er ikke al -minde lige på brakteater, men et af de kendte eks -empler er F-præget IK 241, der kendes i to eks -emplarer: IK 241,1 fra Eskatorp i Halland og241,2 fra Väsby i Skåne. Centralmotiverne på IK639 Trollhättan og de to F-brakteater IK 241 erikke nært beslægtede, og det vil nok være vanske-ligt at tolke den fane-lignende figur og punkter -ne, der ses over dyret, som et stiliseret dyr ellermandshoved, men man kan ikke lade være at no -tere sig at IK 241 rummer den eneste anden sikreek erilar-indskrift, der kendes på braktea ter (Dü -wel & Nowak 2011, s. 423–430; se Magnus Käll-ström nedenfor).

Den runeløse brakteat IK 638 må være samti -

dig med de to nært beslægtede præg IK 208 Vig -lunda-C og 209 Vindingland-C. I min seriation afdetaljer på brakteaternes store mands-hoveder (Ax-boe 2004, s. 111–201; 2007, s. 27–46) er begge dissepræg placeret midt i min Gruppe H3, hvad der irunde årstal bliver første fjerdedel af 6.årh. Rune-brakteaten IK 639 er vanskeligere at placere fordimandshovedet er så atypisk. Isoleret set ville dettrekantede mandsøje placere den i den yngste seria-tionsgruppe H4, men øjets form kan være resul-tat af det specielle design der levner usædvanliglidt plads til ansigtsdetaljerne. Detaljer som detopbøjede nakkehår med fuglehoved i nakken ogdet lave relief hører i hvert fald hjemme i de fore -gående seriationsgrupper og op træder ikke i Grup-pe H4, og også frisurens markerede hår er sjældnei den sene gruppe. Men selv om runebrakteatenefter slidsporene at dømme nok er lidt ældre endIK 638, må den nok høre hjemme i den senerehalvdel af de læsbare brakteatindskrifter (Axboe2011a). Af de to braktea ter fra 1844 hører B-brak-teaten IK 190 hjemme i den sene Gruppe H4,mens A-brakteaten IK 189 placeres tidligere endde andre Trollhättanbrakteater, nemlig ret tid -ligt i Gruppe H2.

Jernalderens offerfund er ofte nedlagt på ste -der der kan betegnes som grænseområder mel -lem det velkendte og velordnede og »en andenverden»: i kanten af udmarken, i moser eller nærovergangen mellem land og hav (Wiker 1999,2001; Kaul 2003; Henriksen 2010). Trollhättan-området med Sveriges vandrigeste elv og de fan-tastiske vandfald med en samlet faldhøjde på 32m har i særklasse været sådan et sted. Faldenebegynder ved Malgön, hvor guldfundet ved Eke-blads sluse blev gjort.

Åker-området med det undersøgte findestedfor brakteaterne fra 2009 ligger længere nede adelven hvor den igen er sejlbar. I forbindelse medanlæggelsen af kanalen tørlagde man i 1798 Åkerssjö (som i SHMs arkiv kaldes »Åkers lilla insjö»)omkring ½ km øst for 2009-fundstedet, og påsøbunden blev der da fundet »en mängd uråldrigaguld- och silfver-nipper». Arbejderne solgte me -get af det til guldsmede, men en relieffibula, etringspænde, to fingerringe og et hængesmykkemed glasperler, alt af sølv, blev reddet og kommed tiden til Statens historiska Museum (SHM581; Hagberg 1960). De mange metalsager lå



sam men med en masse egetræ der i beretningenfra oberstløjtnant Nordewall, som var chef forkanalbyggeriet, bliver sammenlignet med »lem -ningar efter en förstörd bro eller strandbrygga»,og som var så blødt at det kunne skæres »så lättsom en kålrot». Ulf Erik Hagberg (1960, s. 83)rejste spørgsmålet om der kunne være tale om enomlastningsbrygge ved transporter mellem Götaälv og Vänern, hvor mindre fartøjer kan være truk-ket over land, sådan som Harald Hårdråde ifølgeSnorre skal have gjort det. Jeg er ikke overbevist;allerede Nordewall gør opmærksom på at Åkerssjö ligger 112 fod (33 m) højere end den sejlbaredel af elven nedenfor faldene, og at søen ikkehavde noget naturligt sejlbart indløb. Jeg harsvært ved at forestille mig at den ret lille sø harspillet nogen rolle for varetransport forbi vand-faldene; her må heste- eller menneskeryg haveværet en bedre løsning. Det er nok værd at over -veje om der kan være tale om en offerplads; hvisde fundne træanlæg har nogen sammenhæng medsmykkefundene, har det været et usæd vanligt an -læg. Åkers sjö kan godt fortjene lidt opmærksom -hed.

Tilsammen vidner de fire brakteater om etrigt miljø i Trollhättan-området hvor man ikkekun havde det nødvendige guld til brakteatfrem-stilling, men også intellektuelt og religiøst over-skud til at videreudvikle brakteaternes ikono-grafi. Brakteaterne viser dels nye varianter af detkendte C-motiv, dels helt unikke A- og B-motiv-er som ikke har paralleller på andre brakteater.De er ikonografiske nyskabelser som tilsyne la -dende ikke har vundet genklang andre steder. Deindholdsrige runeindskrifter passer fint ind i dettebillede af intellektuel kreativitet.

DDen nnyfunna rrunbrakteatens iinskriftAv Magnus Källström

Jag och Thorgunn Snædal har undersökt in skrif -ten med hjälp av stereomikroskop vid två till -fällen (9 december 2010 och 27 maj 2011). Vi komdå fram till en gemensam läsning, som jag sedankompletterade vid en undersökning tillsammansmed Morten Axboe den 12 november 2012.

Inskriften består av 32 runor i ett slutet text -

band längs kanten av brakteaten. Runhöjden är 3mm.Inskrift:

• eekrilaRR • mariþeubaRhaite • wraitalaþo5 10 15 20 25 30

Runorna är spegelvända och skall läsas från höger tillvänster. Inskriften börjar strax till höger om den fast -lödda öglan med ett tydligt skiljetecken i form av enrund punkt. Runa 1 e är helt säker, även om den högradelen av den fastlödda öglan ansluter till toppen av denvänstra huvudstaven i runan. Den följande runan 2består av två huvudstavar som är bevarade till en höjdav 2 mm. De övre delarna av runan har smälts bort näröglan löddes fast. På den högra huvudstaven finns ingabevarade bistavar, medan den vänstra har en smalarebistav snett uppåt höger. Däremot saknas bistav tillvänster som skulle kunna göra runan till M R. Det troli-gaste är därför att det har rört sig om en bindruna ek avsamma typ som bl.a. är känd från det norska Brats-bergsspännet (KJ 16). Bistaven vid den andra huvud-staven svarar alltså mot den nedre delen av den inskriv-na k-runan. Denna komponent är alltså felplacerad,eftersom den egentligen borde ha tillhört den första e-runan i inskriften. Tyvärr kan inte baksidan av brak-teaten bidra med något ytterligare information omdessa tecken, eftersom denna del är skymd av en för -stärkning i form av en pålödd guldplatta, som täckerplatsen för runorna 1–4. I 3 r ansluter den vänstra delenav den pålödda öglan till huvudstavens topp och enreva i metallen går rakt igenom denna runa. Bistavenbefinner sig – möjligen med undantag för ett litet styckei toppen – till vänster om revan. Runan skall trots ska -dorna helt säkert läsas som r. I 6 a skrånar bistavarnanågot in mot varandra. Efter 7 R finns ett skiljetecken iform av ett litet streck snett nedåt höger. Detta är intesynligt på baksidan av brakteaten. I 9 a är bistaven an -satt strax nedanför toppen. Samma sak gäller 16, 19 och28 a. 17 R står i linje med det ofullständiga hakkorsetinnanför runbandet. Inget skiljetecken finns efter dennaruna. Under 19 a finns en 1 mm lång linje som ser ut attutgöra en fortsättning av huvudstaven, men som ärsmalare än denna. I 21 och 27 t är bistavarna ansattanedanför toppen av runan. Mellan 22 e och 23 w finnsett litet smalt lodrätt streck som troligen skall uppfat-tas som ett skiljetecken. Det är ej synligt på baksidan.Runa 29 skall läsas som l med bistaven ansatt någotnedanför toppen. Runan 30 a har en utbuktning på



<.

<

höger sida, som vid första påseende kan erinra om enkort n-bistav. Vid en närmare granskning framgår attdet rör sig om en helt cirkelrund förhöjning (se fig. 9).Detta väcker misstankar om att det skulle kunna hand-la om en smältskada som uppkommit genom att engulddroppe har fallit ned på denna plats när kantlistenlöddes på, men enligt Axboe är det något som måste hafunnits redan i matrisen. Det står dock helt klart attrunan inte kan tolkas som en bindruna mellan n och a.Några spår av förhöjningen finns inte på baksidan avbrakteaten. I 32 o är den övre delen av runan någotöverdimensionerad.

Runorna är genomgående välformade och inga ovan-ligare varianter förekommer i texten. Det kan dock no -teras runorna a, t och l ofta har bistavarna ansatta ettstycke nedanför huvudstavens topp. Runorna þ, w ochb har kantiga bistavar. I h går bistaven – om runanvänds rätt – snett nedåt höger (h). Runan R har rakauppåtvända bistavar. Den skadade bindrunan 2 ek för -utsätter en k-runa med formen k.

Det märkligaste med den nyfunna brakteaten frånTrollhättan är att den innehåller en minst sex ordlång inskrift på som det verkar oklanderligt ur -nordiskt språk. Texten inleds med eekrilaR, som

omges av två skiljetecken. Runföljden återger gi -vetvis det välbekanta Ek erilar, vilket försiktigt -vis brukar översättas med »Jag ’erilen’». Att erilarmåste återge en titel och inte ett namn råder detsedan länge konsensus om, men den exakta bety-delsen och ordets etymologi är fortfarande underdiskussion. Det har bl.a. samman ställts med folk-slagsbeteckningen heruler och ti teln jarl, men ock-så tolkats som en beteckning för en runmagikereller krigare (för kortfattad och relativt färsk över -sikt se t.ex. Sundqvist 2007, s. 193 ff m. ref.). Manär ganska överens om att erilen bör ha varitskriftkunnig, även om det hittills bara har funnitstvå fall där denna titel kan knytas till verb somhar med skrivande att göra (wrītan på Järsbergs -stenen, Vr 1, och faihjan på Äskatorp- och Väsby-brakteaterna, IK 241,1 resp. 2).

Guldbrakteaternas inskrifter varierar mycket.En del innehåller fullt läsliga texter, medan andrabär svårbegripliga och rent av förvirrade inskrif-ter. Enligt Erik Moltkes modell beror det på attguldsmederna i regel var analfabeter och att någonannan person svarade för förlagan till texten. I entidig artikel uttryckte han det på följande sätt:



Fig. 9. Udsnit af IK 639. Foto Magnus Källström. ―Detail of IK 639.

<

<.

Guldsmeden kan vel præstere en brakteatmed en smuk billedfremstilling, eventueltlevere hagekors og triskele eller andre helligetegn, ja endog enkelte runer har han blandtsine stempler, men en sammenhængendeindskrift af et bestemt indhold mægter hanikke; den leverer den lokale »lærde», erileneller thul’en, hvad hans titel nu har været.

(Moltke 1936, s. 256 f)

I brakteatinskrifterna har det dock funnits få kon-kreta spår av att den som bar titeln erilar skulleha varit särskilt involverad i en sådan hantering.Av de nio säkra förekomsterna av ordet som hit-tills varit kända härrör endast två från brakteater,nämligen det något urspårade eerilaR (troligen förek erilar) på de stampidentiska Äskatorp- ochVäsbybrakteaterna (IK 241,1 resp. 2; se även Dü -wel & Nowak 2011, s. 423 ff). Till dessa kommereventuellt ett antal brakteatinskrifter (G 45, G 85m.fl.), som av vissa har lästs eelil och antagits ut -göra en ganska grov förvanskning av ek erilaR,,men som också har förklarats på annat sätt (Wes -sén i GR 1 s. 128 f; Snædal 2002, s. 36 f; jfr Heiz- mann 2011, s. 582 ff). Den nytillkomna Trollhät-tanbrakteaten är faktiskt den första helt tolk-ningsbara brakteatinskrift där erilar ingår. Inteheller här är dock återgivningen helt fläckfri, efter -som k-runan har bundits ihop med fel e-runa isekvensen.

Runföljden mariþeubaR svarar mot ett mans -namn i nominativ, där den senare leden återgerden urnordiska motsvarigheten till substantivetfvn. þiófr, fsv. þiuver m. »tjuv». Ordet återfinnssom efterled i ett antal fornvästnordiska namnsom exempelvis Arnþjófr, Geirþjófr, Gunnþjófr ochValþjófr, där dock endast det sistnämnda verkarha använts i någon större utsträckning (Janzén1947, s. 116). Den vetenskapliga diskussionen kringdenna namngrupp är omfattande, men man harlänge varit enig om att namnen ursprungligeninte kan ha innehållit ett ord med betydelsen»tjuv». I stället antas namnleden har uppkom-mit genom en omtolkning av urn. þewar, mot -svarande gotiskans þius »tjänare». Detta ord före-kommer i urnordiska runinskrifter både i per -sonnamn (owlþuþewaR DR 7 Torsbjerg) och somappellativ (þewaR KJ 55 Valsfjord m.fl.). Hur om -vandlingen har gått till är däremot mycket om -

tvistat (se t.ex. Janzén 1947, s. 117 f), särskilt somden urnordiska formen regelbundet borde ha re -sulterat i ett (fvn.) -þér, vilket också är belagt inamn som Eggþér, Hjalmþér m.fl. Efter upptäck-ten av Trollhättanbrakteaten finns skäl att om -värdera dessa gamla sanningar, eftersom vi härotvivelaktigt har att göra med -þeubar som efter -led i ett personnamn redan under urnordisk tid.Oavsett om namnet avser en verklig eller fiktivperson visar belägget att de västnordiska nam-nen på -þjófr inte nödvändigtvis måste återföraspå urn. -þewar.

Förleden i mariþeubaR kan tolkas på flera sätt.Närmast till hands ligger kanske att knyta maritill adj. (fvn.) mærr, »berömd», som ingår i en heldel nordiska namn men då alltid som efterled:Ingimarr, Sigmarr, Vīgmarr m.fl. I denna funktionär adjektivet känt redan från urnordisk tid gen -om mansnamnet sigimaraR (nom.) på Ällerstad-stenen i Östergötland (KJ 59), men också genomen hel del namn som antas ingå i ortnamn på -lev(LUP, s. 44 och passim). Ett personnamn bildattill detta adjektiv föreligger sannolikt i runfölj-den mairlŋu på den norska Tanemstenen (KJ 89).Namnet har vanligtvis uppfattats som ett kvinno -namn Māril(i)ngu (KJ, s. 197) och tolkats som enfeminin motsvarighet till ett urn. *Mārilingaz m.(jfr fht. Merling), där -ling- utgör ett diminutiv- ellerhärstamningssuffix (LUP, s. 14). Om mariþeubaR

på Trollhättanbrakteaten innehåller samma grund-ord bör namnet utläsas som MāriþeubaR, vilketkan tolkas som en meningsfull sammansättning:»berömd tjuv».

En annan möjlighet är att knyta runföljdenmari till substantivet fvn. marr m. »hav» < urn.*marir. En motsvarande förled förekommer bl.a.i Marivadus, ett vandaliskt personnamn från 400-talet. Namnet har antagits svara mot got. *Mari-badus och tolkats som »Meereskämpfer» (Schön-feld 1911, s. 163), en tolkning som biträds av Kauf-mann (1968, s. 251), »da ein ostgerm. *Māri- nichtmöglich ist». Även Mariþeubar skulle kunna ut -göra en meningsfull sammansättning och i så fallbetyda »havstjuv». Någon motsvarande förled ärinte känd från personnamn i senare nordiska käl-lor. Däremot föreligger den sannolikt i ett parmytologiska namn: Mardǫll, som enligt SnorresEdda är ett av Frejas namn, och Margerðr, som iskaldediktningen förekommer som namn på en



<

<

trollkvinna (Lind 1905–15, sp. 760; Vries 1962, s.363). Notera också att det bland de vikingatidavariationsnamnen finns en del synonyma förle-der som exempelvis Sæ- och Haf-.

Egentligen går det inte avgöra vilket av debåda alternativen – Mariþeubar eller Māriþeubar– som är riktigt. Av de senare fornvästnordiskanamnen på -þjófr har visserligen de allra flesta ensubstantivisk förled, vilket skulle kunna tala föralternativet Mari- med kort vokal, men detta ärinte avgörande.

Inskriftens fyra första ord utgör en avslutadsats: Ek erilarMariþeubar/Māriþeubar haitē»Jagerilen heter Martjuv/Märtjuv». Denna formule -ring har motsvarigheter i flera urnordiska runin-skrifter: ek erilaR asugisalas muha haite »Jag Ås-gisls eril heter muha» (DR 196 Kragehul, Fyn), ekerilaR sawilagaR hateka »Jag erilen heter sawilagaR»(DR 261 Lindholmen, Skåne), ek erilaR | …ubaR

hite»Jag erilen heter …ubaR» (Vr 1 Järsberg, Värm -land). Formeln uppträder i dessa fall på skiftandetyper av textbärare: ett spjutskaft av trä, en ben-amulett samt en rest sten. Bland brakteatinskrif -terna finner man den närmaste motsvarigheten iSjällandbrakteatens (IK 98) hariuha haitika Ha-riūha haitika »Jag heter Hariuha», och möjligenfinns fler exempel i ytterst urspårad form på yt -terligare några brakteater (se vidare Düwel &Nowak 2011, s. 409 ff, 467 ff). Många av de namnsom erilen bär i de ovan citerade inskrifterna äromtvistade och svårtolkade. Det kan dock note -ras att flera forskare har velat knyta Lindholmen-amulettens sawilagaR till urn. *saiwi- »sjö» (se se -nast Elmevik 1999b, s. 139 ff), vilket kan vara avintresse med tanke på de ovan förda resonemang -en kring namnleden mari. Huruvida runföljdenubaR på Järsbergsstenen är bevarad i sin helheteller ej är om diskuterat, och man har här bl.a.laborerat med en supplering [le]]ubaR »Ljuv» (seforsknings referaten i VrR, s. 48 ff). Som KlausDüwel (pers. komm.) har påpekat för mig öppnardock före komsten av namnet mariþeubaR på dennyfunna Trollhättanbrakteaten också för en supp-lering [þe]ubaR. Däremot kan man på Järsbergs -stenen av utrymmesskäl knappast räkna med ensammansättning med detta substantiv.

Även om förleden i namnet mariþeubaR är fler-tydig ligger inskriftens största svårighet i seg -menteringen av det avslutande wraitalaþo. Run-

följden erinrar delvis om texten på den tidigarekända runbrakteaten från Trollhättan (Vg 228,KJ 130, IK 189): tawol | aþodu. Detta brukar van -ligtvis uppfattas som urn. tawō laþōdu »Ich nehmeeine Zitation vor» (se senast Düwel & Nowak2011, s. 440 ff), även om denna tolkning ingalun-da är oproblematisk (se Heizmann 2011, s. 546not 78).

En möjlig segmentering är wraita laþo, där densenare runföljden sammanställs med ordet laþu,som är ett välbekant formelord i brakteatinskrif -terna (se Heizmann 2011, s. 544 ff). Det har delsuppfattats som ett substantiv motsvarande fvn.lǫð f. »inbjudan», dels som 1 pers. sg. pres. ind. avett verb urn. *laþōn, fvn. laða »inbjuda» (DR sp.681, GR 1 s. 239). Krause (KJ, s. 253) och Heizmann(2011, s. 547) nämner endast den första möjlig -heten. Samtidigt måste det framhållas att laþutrots att det antas återgå på ett äldre *laþō i regelskrivs laþu med en avslutande u-runa (se samman -ställningen hos Heizmann 2011, s. 544 ff). Det finnsdock åtminstone ett fall där ordet ser ut att avslu-tas med o, nämligen på brakteaten från HalskovOverdrev (IK 70), som enligt Klaus Düwel (i IK 1,2xxs. 129) skall läsas på följande sätt: xx eturfahidelaþoþmhlsiiaeiaugrsþnbkeiaR. I denna långa i stortsett obegripliga runföljd har Krause (KJ, s. 267)urskilt runföljden fahidelaþoþ, vilken tolkas som»schrieb die Zitation», där laþoþ antas återge enyngre variant av det ovannämnda laþōdu (ack.).Düwel (i IK 1,2, s. 129) menar dock att det är enk -lare att uppfatta objektet som laþo och att fortsätt-ningen har utgjorts av en förvanskad variant aven motsvarighet till Gørlevstenens (DR 239) be-kanta trollformel (þmkiiissstttiiilll). Han översät-ter därför partiet som »(N.N.) schrieb die Zitationþm…».

Om man alltså avskiljer ett laþo i slutet av in -skriften på Trollhättanbrakteaten uppstår en run -följd wraita som måste förklaras. Visserligen finnspå den norska Reistadstenen (KJ 74) en motsva -rande runföljd, som har tolkats som ett neutraltsubstantiv urn. *wraita med betydelsen »inrist-ning» (se t.ex. KJ, s. 171). Tolkningen har dockifråga satts av Thórhallur Eythórsson (1999), somi stället menar att det rör sig om ack. av ett urn.*wraitaz »äng» motsvarande fvn. reitr och sv. vret(s. 196 ff). Ett ord med denna betydelse är knap-past förväntat i en brakteatinskrift, och det är



< < < < <

<

..

också mindre tilltalande att räkna med att in -skriften skulle avslutas med två lösryckta formel -ord. En tolkning som ger en sammanhängandemening åt hela texten måste i detta fall ges före -träde. Det troligaste är därför att det avslutandepartiet inleds med en verbform wrait, vilket juotvunget kan uppfattas 1. eller 3. pers. pret. sg. avurn. *wrītan »skriva». Detta verb är förhållande-vis välbelagt i de urnordiska runinskrifterna. Pre -teritumformen – men med stödvokal i ljudför -bindelsen /wr/ – möter på den blekingska Istaby -stenen (DR 359): hAþuwulafR hAeruwulafiR | AfatRhAriwulafa | warAit runAR þAiAz »Hådulv, Hjorulvsson, skrev dessa runor efter Härjulv.» I presensfinns ordet på den tidigare nämnda Järsbergste-nen (Vr 1), som av allt att döma skall läsas i den-na ordning: ek erilaR | …ubaR hite harabanaR |

hait… | runoR waritu »Jag erilen heter …-uv, Ravnheter [jag] som skriver runorna» (se Moltke 1981).Samma form återfinns även i inskriften på detnorska Eikelandspännet (KJ 17A): ek wiR wiwiowritu i runoRasni, av Ottar Grønvik (1987, s. 55)tolkat som »jeg Vi for Vivja risser inn runer forkjæresten» samt troligen också från Sievern-brakteaten (IK 156), där inskriften rwrilu vanligt -vis har uppfattats som en förkortning och för -vansk ning av r(ūnōr) wrītu »jag skriver runor»(se Düwel & Nowak 2011, s. 448 ff). Även i konti -nentalgermanska runinskrif ter förekommer dettaverb flera gånger och då i preteritum: boso : wraetruna : (KJ 144 Freilau bersheim), bliþguþ : urait runa(Neudingen) och aodliþ : urait : runa : (Pforzen).

Denna för urnordiska förhållanden närmastöverväldigande beläggsamling utgör ett starkt stödför att det är preteritumformen wrait som före -kommer på den nyfunna brakteaten från Troll-hättan. De följande runorna alaþo kan i så fallsvara mot ett subjekt eller ett objekt eller kanskeinnehålla både och. Exempelvis kan man pröva attavdela runföljden som ala þo, där ala skulle kunnauppfattas nominativformen av ett mansnamneturn. Al(l)a (motsvarande fvn. Alli) och þo som ettdemonstrativt pronomen þō, antingen i sg. ack. f.eller pl. ack. n. Ett motsvarande urnordiskt mans-namn har vissa velat finna i runföljden ala på dopp-skon från Vimose (DR 205, KJ 22, se LUP, s. 5 ff,s.v. Al(l)a, med hänvisningar). En sådan tolkningWrait Al(l)a þō ger dock en oväntad ordföljd medverbet före subjektet. Dessutom är det oklart vad

pronomenet þō – som väl i första hand borde varasingularis och femininum – skulle syfta på.

Det enklaste är onekligen att uppfatta alaþosom objekt till verbet wrītan och som ett substan-tiv. Man får i så fall en text som är i stort sett paral-lell med inskriften på den ovan nämnda Järsbergs-stenen: Ek erilarMariþeubar/Māriþeubar haitē,wrait alaþo »Jag erilen heter Martjuv/Märtjuv,(jag) skrev alaþo.» Den avslutande o-runan i alaþotyder på att det kan röra sig om en feminin ō-stam i singularis. Närmast till hands ligger väl atttänka sig en bildning till det germanska verbet*alan »föda, nära» och anknyta till ordgruppenurn. alu < *aluþ, fvn. ǫl »öl», urn. *aliþ > fvn. ali- iali-dýr »avelsdjur, husdjur», ali-fugl »tamfågel»m.fl., fvn. alað n. »näring, föda» (se Elmevik1999a, s. 23 f, not 1 med hänvisn.). Det sistnämn-da ordet är på grund av sin a-vokalism mestintressant i detta sammanhang. Som simplex ärdet dock endast känt från Ynglingtal 15, där detom Uppsalakungen Aun den gamle (efter Skj. B1,s. 10) bl.a. berättas följande:

Knátti endrat Upsǫlumána-sóttAun of standa,ok þrálifrþiggja skyldijóðs alaðǫðru sinni

»Alderdomssvaghed ramte fordum Ön iUpsala, og den livslystne skulde ifølge skæb-nen for anden gang blive næret som etnyfødt barn»

(övers. Finnur Jónsson).

Ordet ingår här i frasen jóðs alað »spädbarnetsföda», som den sängliggande Aun enligt Snorreinmundigade genom den smalare änden av ettkohorn. En motsvarighet till samma alað ser ock-så ut att ingå som förled i substantivet alaðsfestr f.,vilket finns belagt i betydelsen »pant/garanti forunderhold» (ONP 1 s. 254) i den isländska lag -samlingen Grágás.

En i sammanhanget särskilt intressant avled-ning av urn. *alan är fvn. eldi n., som Ásgeir Blön-dal Magnússon (1989, s. 150) återför på urn. *aliðja-,



< < <<

.

…

*alaþja-. Ordet uppträder i betydelser som »afkom,barn», men också »bespisning, underhold» och»opdræt, opfodring (af husdyr)» (ONP 3 sp. 837 f).Det är frestande att tänka sig att brakteatensalaþo återger en parallell bildning, men med detfeminina suffixet-ō. Svårare är givetvis att kommaåt den exakta betydelsen. Det kan dock nämnasatt substantivet fvn. eldi bl.a. förekommer i kon-struktionen ala elði [e-n] »give (ngn) kost og underhold» (sp. 838). Eftersom brakteatens alaþō rim-ligtvis betecknar resultatet av *wrītan så bordedet – om etymologin är riktig – avse något somkunde ge näring och kraft. Kanske skulle manvåga gissa på »kraftgivande formel» eller någotliknande. En jämförelse kan göras med Einang-stenens (KJ 63) runo faihido »jag skrev ’runan’»och Nolebystenens (Vg 63) runo fahi »jag skriver’runan’», där valet av singularformen runō i stäl-let för det plurala runōr antyder att det rör sig omnågot mer än bara skrivtecknen på stenen. v.Friesen (1933, s. 30) har för exemplet på Vg 63föreslagit översättningen »en hemlig skrift» ochGrønvik (1987, s. 99, 106 ff) återger det med»hemmelig formular» med hänvisning till bety-delsen hos det gotiska runa.

Det är möjligt att det ovan antagna urn. alaþōinte är helt isolerat i germanska språk. I fornhög-tyskan finns nämligen ett substantiv alada f. (el.n.), som bildningsmässigt ser ut att kunna utgöraen direkt parallell. Ordet är endast belagt ett pargånger i glossor från 900- resp. 1200-talet (EWA1, sp. 136 f) och används där i betydelsen »Nies -wurz, elleborus», alltså en växtbeteckning: julros/svart prustrot, Helleborus niger. Det bör docknämnas att (h)elleborus under medeltiden ocksåkunde användas för andra växter, t.ex. vit nysrot(se t.ex. Larsson 2009, s. 119 f). Fht. alada haruppfattats som en bildning till den germanskaroten *al- »wachsen, nähren», medan -ada för -slagsvis har identifierats med det fornhögtyskasuffixet -âta, som ännu i medelhögtyskan använ-des för att bilda abstrakta, men även konkretaverbalsubstantiv (EWA 1, sp. 137). Detta suffixtros dock vara av romanskt ursprung (se EWA 1,sp. 378 med hänvisn.) och man har haft vissasvårigheter att förklara skrivningen d för väntat t(a.a. sp. 137). Om fht. alada i stället antas inne-hålla en ordbildning motsvarande den som jaghar föreslagit för brakteatens alaþō borde dessa

svårigheter kunna undvikas, även om orden givet -vis inte behöver ha syftat på samma sak.

Julrosen är giftig och har brukats som medici -nalväxt sedan antiken (Watts 2007 s. 72). I svenskamedeltidskällor finns belägg för att den användesför att läka sår, men också för att döda sorkar ochmöss (Larsson 2009, s. 120). En möjlighet är attäven Trollhättanbrakteatens alaþō återger en växt -beteckning i likhet med en del andra formelordpå brakteaterna, som exempelvis det bekantalaukar»lök». Man måste i så fall frångå idén attden nyfunna brakteaten bär en sammanhängan -de text och sätta punkt efter wrait.

Ett visst stöd för att det antagna alaþō nog iförsta hand bör uppfattas som resultaten av enskrivakt kan eventuellt hämtas från den ovan-nämnda brakteaten från Halskov Overdrev, därendast runföljden fahidelaþo har kunnat tolkassom begripliga ord. Kanske kan man tänka sig attdet bakom detta faktiskt kan dölja sig ett fāhidē(a)laþō. Man behöver ju bara förutsätta en över-hoppad aa-runa före l, vilket inte verkar särskiltosannolikt i en inskrift av denna typ. Eftersomtexten på den nyfunna brakteaten uppenbarligenär mer omsorgsfullt utförd än den från HalsskovOverdrev verkar det också rimligare att läggadenna till grund för en restituering än tvärtom.

Mitt förslag är alltså att inskriften på dennyfunna Trollhättanbrakteaten skall normalise -ras och tolkas på följande sätt:

Ek erilarMariþeubar/Māriþeubar haitē,wrait alaþō(?)»Jag erilen heter Martjuv/Märtjuv, jag skreven kraftgivande formel(?).»

De ovan förda resonemangen får ses som ett förstainlägg i tolkningen av inskriften på brakteaten ochman kan utgå från att det sista ordet ännu inte ärsagt. Det gäller inte bara det nyss diskuterade alaþoutan också tolkningen av namnet mariþeubaR, sommed all sannolikhet kommer att spela en viktigroll i den framtida diskussionen om vad erilaregentligen betyder. Man kan dock misstänka atttvetydigheten i tolkningen av namnleden mari kom-mer att bestå. De som uppfattar erilar som enprästtitel och eventuellt en Odens företrädare före -drar säkert i första hand alternativet Māriþeubar,eftersom man knappast kan tänka sig en mer



»berömd tjuv» än den som snöt jätten Suttungpå skaldemjödet. De som å andra sidan hellre villse erilar som en beteckning för en medlem i enkrigarelit kommer nog att välja tolkningen Mari-þeubar »Havstjuv». Diskussionen kan därmedbörja.

Tack till Thorgunn Snædal och Klaus Düwel för kom-mentarer och diskussion rörande inskriftens läsningoch tolkning.

ReferenserAxboe, M., 1981. The Scandinavian Gold Bracteates.

Acta Archaeologica 52. København.– 2004. Die Goldbrakteaten der Völkerwanderungs -

zeit – Herstellungsprobleme und Chronologie. Berlin –New York.

– 2005. Guld og guder. Capelle, T. & Fischer, C.(red.). Ragnarok. Odins Verden. Silkeborg.

– 2007. Brakteatstudier. Nordiske Fortidsminder,Ser. B, Bind 25. København.

– 2011a. Die Chronologie der Inschriften-Brakteat-en. I Heizmann & Axboe 2011.

– 2011b. Katalog der Neufunde. I Heizmann &Axboe 2011.

– Under udgivelse: Local Innovations and Far-reach -ing Connections: Gold Bracteates from North-East Zealand and East Jutland. With a runologicalnote by Lisbeth Imer. Proceedings of the 63. Sachsen-symposion.

Axboe, M. & Hauck, K., 1985. Hohenmemmingen-B,Ein Schlüsselstück der Brakteatenikonographie.Frühmittelalterliche Studien 19. Münster.

Axboe, M. & Imer, L., 2012. Nye guldbrakteater medruner. runer-moenter.natmus.dk/nye-guldbrakteater-med-runer/

Axboe, M. & Lagerqvist, L.O., 2010. En guldbrakteatfrån myntsamlingen på Ericsbergs slott. Fornvän-nen 105.

Axboe, M. & Nielsen, B.H., 2011. Ofret til guderne –fundet af bønder. De store guldofferfund fra ældregermansk jernalder i Vesthimmerland. Vesthimmer-lands Museum, Årbog 2011. Aars. natmus.acade-mia.edu/MortenAxboe

Beck, H. & Hauck, K., 2002. Zur philologischen undhistorischen Auswertung eines neuen Drei-Göt-ter-Brakteaten aus Sorte Muld, Bornholm, Däne-mark. Frühmittelalterliche Studien 36. Münster.

Behr, C., 2011. Forschungsgeschichte. I Heizmann &Axboe 2011.

DR = Danmarks runeindskrifter. Ved L. Jacobsen & E.Moltke under medvirkning af A. Bæksted & K. M.Nielsen. Text. Atlas. Registre. 1941–42. Køben-havn.

Düwel, K. & Nowak, S., 2011. Die semantisch lesbarenInschriften auf Goldbrakteaten. I Heizmann &Axboe 2011.

Ellmers, D., 1970. Zur Ikonographie nordischer Gold-brakteaten. Jahrbuch des Römisch-Germanischen Zen-tralmuseums Mainz 17.

Elmevik, L., 1999a. De urnordiska runinskrifternas alu.Runor och namn. Hyllningsskrift till Lena Peterson den27 januari 1999. Uppsala.

– 1999b. Sockennamnet Villberga och Lindholms -amulettens sawilagaR. Saga och Sed 1999. Uppsala.

Eythórsson, Th., 1999. The Runic Inscription on theReistad Stone: the Earliest Landnámabók. Bam -mesberger, A. (red.). Pforzen und Bergakker. NeueUntersuchungen zu Runeninschriften. Göttingen.

EWA = Etymologisches Wörterbuch des Althochdeutschen.A.L. Lloyd & O. Springer. 1988 ff. Göttingen.

Friesen, O. v., 1933. De germanska, anglosaxiska ochtyska runorna. Runorna. Nordisk Kultur 6. Stock-holm – Oslo – København.

G + nr = Nummer i GR.GR = Gotlands runinskrifter, granskade och tolkade av

Sven B. F. Jansson, Elias Wessén & Elisabeth Svärd-ström. 1–2. 1962–78. Stockholm.

Grønvik, O., 1987. Fra Ågedal til Setre. Sentrale rune -innskrifter fra det 6. århundre. Oslo – Bergen – Sta-vanger – Tromsø.

Hagberg, U.E., 1960. »Uråldriga silfvernipper» frånTrollhätte Kanal. Ett folkvandringstida sjöfynd.Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 6:2.Skara.

Hauck, K., 1970. Goldbrakteaten aus Sievern. München.digi20.digitale-sammlungen.de/en/fs1/object/dis-play/bsb00042108_00002.html?leftTab=LOC_ent

– 1977a. Schlüsselstücke zur Entzifferung der Ikono-graphie der D-Brakteaten: die Nordversion desJonasmotivs und ihre geschichtliche Bedeutung.Studien zur Sachsenforschung 1. Hildesheim.

– 1977b. Die Spannung zwischen Zauber- und Er -fahrungsmedizin, erhellt an Rezepten aus zwei Jahr-tausenden. Frühmittelalterliche Studien 11. Müns ter.

– 1978. Brakteatenikonologie. Reallexikon der Germa-nischen Altertumskunde Band 3. Berlin – New York.

– 1980. Völkerwanderungszeitliche Bildzeugnisse einesAllgottes des Nordens und ihre älteren mediterra-nen Analogien. Dassmann, E. & Frank, K.S. (red.).Pietas. Festschrift für Bernhard Kötting. Münster.

– 1983. Text und Bild in einer oralen Kultur. Früh-mittelalterliche Studien 17. Münster.

– 1985. Motivanalyse eines Doppelbrakteaten. Früh-mittelalterliche Studien 19. Münster.

– 1998. Der Kollierfund vom fünischen Gudme unddas Mythenwissen skandinavischer Führungsschich-ten in der Mitte des Ersten Jahrtausends. Geuenich,D. (red.). Die Franken und die Alemannen bis zur„Schlacht bei Zülpich“. Berlin – New York.

– 2001. Balder und Týr, „der einhändige Ase“, auf



IK 583 Söderby-B. Frühmittelalterliche Studien 35.Müns ter.

Hedeager, L., 1997. Skygger af en anden virkelighed. Old-nordiske myter. København.

– 2011. Iron Age myth and materiality: an archaeology ofScandinavia. London.

Heizmann, W., 2011. Die Formelwörter der Goldbrak-teaten. I Heizmann & Axboe 2011.

Heizmann, W. & Axboe, M. (red.), 2011. Die Goldbrak-teaten der Völkerwanderungszeit – Auswertung undNeufunde. Berlin – New York.

Hellgren, M., 2010. Arkeologisk efterundersökning gäl-lande fyndplats inom fastigheten Åker 10:1, Trollhättansocken och kommun, Västergötland. Rapport 2010:36.Lödöse Museum.

Henriksen, M.B., 2010. Gold deposits in the LateRoman and Migration Period landscape – a casestudy from the island of Funen (Fyn), Denmark.Lund Hansen, U. & Bitner-Wróblewska, A. (red.),Worlds Apart? Contacts across the Baltic Sea in the IronAge. København – Warszawa.

IK: Axboe, M.; Düwel, K.; Hauck, K. & v. Padberg, L.,1985–89. Die Goldbrakteaten der Völkerwanderungs-zeit. Ikonographischer Katalog 1-3. München. natmus.academia.edu/MortenAxboe [Kataloget er ført optil 2010 i Axboe 2011b.]

Janse, O., 1922. Le travail de l’or en Suède à l’époquemérovingienne. Orléans.

Janzén, A., 1947. De fornvästnordiska personnamnen.Janzén, A. (red.), Personnamn. Nordisk Kultur 7.Stockholm – Oslo – København.

Kaufmann, H., 1968. Förstemann, E., Altdeutsches Namen-buch. 1, Personennamen, Ergänzungsband., AltdeutschePersonennamen. Verfasst von Henning Kaufmann.München – Hildes heim.

Kaul, F., 2003. Mosen – porten til en anden verden.Jørgensen, L. et al. (red.). Sejrens Triumf. Norden iskyggen af det romerske imperium. København.

KJ = Krause, W. & Jankuhn, H., 1966. Die Runenin-schriften im älteren Futhark. Göttingen.

Kristoffersen, S., 1995. Transformation in MigrationPeriod Animal Art. Norwegian Archaeological Re view28. Oslo.

Lamm, J.P.; Hydman, H.; Axboe, M.; Hauck, K.; Beck,H.; Behr, C. & Pesch, A., 2000. “Der Brakteat desJahrhunderts”. Über den einzigartigen zehntenBrakteaten aus Söderby in der Gemeinde Danmark,Uppland. Frühmittelalterliche Studien 34. Münster.

Larsson, I., 2009. Millefolium, rölika och näsegräs. Medel -tidens svenska växtvärld i lärd tradition. Skogs- ochlantbrukshistoriska meddelanden 45. Stockholm.

Lind, E.H., 1905–15. Norsk-isländska dopnamn ock finge-rade namn från medeltiden. Uppsala – Leipzig.

Lindstrøm, T.C. & Kristoffersen, S., 2001. “Figure it

out!” Psychological Perspectives on Perception ofMigration Period Animal Art. Norwegian Archaeo-logical Review 34. Oslo.

Leigh, D., 1984. Ambiguity in Anglo-Saxon Style I Art.The Antiquaries Journal 64. London.

LUP = Peterson, L., 2004. Lexikon över urnordiska per-sonnamn. www.sofi.se/1465

Mackeprang, M.B., 1952. De nordiske Guldbrakteater.Århus.

Magnússon, Á.B., 1989. Íslensk orðsifjabók. Reykavík.Malmer, M.P., 1963. Metodproblem inom järnålderns konst-

historia. Lund.Moltke, E., 1936. Runologiske meddelelser. Aarbøger

for nordisk Oldkyndighed og Historie.– 1981. Järsbergstenen, en mærkelig värmlandsk rune-

sten. Fornvännen 76.Motz, L., 1994. The Magician and His Craft. Collegium

Medievale 7. Oslo.– 1996. Note on a Bracteate from Trollhättan. Col-

legium Medievale 9. Oslo.Nordqvist, B., 2010. Fantastiska fynd från folkvand -

ringstid – påträffade i Trollhättan. www.finnestorp.se/aktuellt.aspx#post-192, 26. november 2010.

ONP = Ordbog over det norrøne prosasprog. Udg. af Denarnamagnæanske kommission. 1989 ff. Køben-havn.

Oxenstierna, E.G., 1956. Die Goldhörner von Gallehus.Lidingö.

Pesch, A., 2007. Die Goldbrakteaten der Völkerwander-ungszeit – Thema und Variation. Berlin – New York.

Schönfeld, M., 1911. Wörterbuch der altgermanischen Per-sonen- und Völkernamen. Heidelberg.

Skj. = Den norsk-islandske skjaldedigtning. Udg. … vedFinnur Jónsson. A1–2, B1–2. 1912–15. København& Kristiania.

Snædal, Th., 2002. Medan världen vakar. Studier i degotländska runinskrifternas språk och kronologi. Run-rön 16. Uppsala.

Sundqvist, O., 2007. Kultledare i fornskandinavisk reli-gion. Occasional papers in Archaelogy 41. Uppsala.

Vg + nr = Nummer i Västergötlands runinskrifter, grans -kade och tolkade av Hugo Jungner och ElisabethSvärdström. 1940–70. Stockholm.

Vr + nr = Nummer i VrR.Vries, J. de, 1962. Altnordisches etymologisches Wörter-

buch. 2., verb. Aufl. Leiden.VrR = Värmlands runinskrifter, granskade och tolkade

av Sven B. F. Jansson. 1978. Stockholm.Watts, D., 2007. Dictionary of Plant Lore. Rev. ed. Ox -

ford.Wiker, G., 1999. Gullbrakteatene og deres funnsteder.

Nicolay 77. Oslo.– 2001. Om konstruksjon av ny menneskelig iden-

titet i jernalderen. Primitive tider 2001. Oslo.



Summary

Iron Age sacrifices were often made at sites whichcan be seen as gates to another world. In Sweden,the Trollhättan area with its impressive water-falls is such a place, and notable finds from theMigration Period have been made here. The firstknown was made during canal works in 1798when “several gold and silver trinkets” werefound together with oak timbers in Lake Åkerssjö a few kilometres south of the falls. Only partof the find has been preserved: a square-headedbrooch, an annular brooch, two finger rings anda pendant, all made of silver (SHM 581). In 1844two gold finds were acquired by Statens Histo -riska Museum. The first (fig. 3; SHM 1112) is asmall hoard of spiral beads and hack gold, whichhad been found between Count Ekeblad’s Lockand River Göta älv, that is, where the falls begin.The second find (figs 1–2; SHM 1164) consists oftwo gold bracteates. Here only the name of thefinder is known, not the exact find spot, and thebracteates are referred to as found ‘in the vicinityof Trollhättan’. In 2009 two further bracteates(figs 5,8) were found with a metal detector southof the Trollhättan Falls and c. 0.5 km west ofÅkers sjö. Excavation revealed that the bracteateshad been found next to a previously unknownflat stone burial monument, but also that thefind spot was in secondarily deposited soil.

Both of the 1844 bracteates are important forunderstanding bracteates in general according tothe interpretatrion of Karl Hauck. The type Bbracteate IK 190 (figs 1–2) is a double bracteate,featuring on the obverse a man with one hand inthe mouth of a wolf-like creature, while thereverse shows three intertwined creatures, form-ing a link to the D-bracteates. The obverse wasalready in 1956 interpreted as the god Týr havinghis hand bitten off by Fenrir. Thus, like thebracteates featuring Baldr’s death, it is a link tothe Nordic mythology as it was put into writingmuch later. Both types are obviously inspired byRoman coins depicting the Emperor in martialpanoply with a mail skirt (fig. 4). When depict-ing Roman imperial insignia like mail skirts, dia -dems and circular brooches, the bracteate makerswere conscious of their original meaning whileon the other hand re-interpreting them in their

own iconographical context. Similarly, the longhair on the bracteate is hardly a female attribute,but may be related to the long hair which was anattribute of Merovingian royal males.

The type A bracteate from 1844 (IK 189; fig.1) shows the bust of a diademed man who is lift-ing a small round object in one hand. The runicinscription reads tawō laþōdu, meaning “I’mmaking an invitation/charm”. The diadem indi-cates that the man is a ruler, and in the context ofthe gold bracteates he may be interpreted asOdin/Woden performing an incantation, per-haps even imbuing gold bracteates with amuleticpower, just like the Vǫluspá credits the gods asorganisers of heaven and earth and originators ofwar, assemblies, justice, altars and sacrifices. Bothof the 1844 bracteate motifs are original inven-tions, revealing a profound knowledge of mytho -logy and iconography, and neither of them fitsinto the “formula families” (Formularfamilien)distinguished by Pesch (2007). Apparently theywere too innovative to have followers.

Both bracteates from 2009 (IK 638–639) areof type C depicting a large human head over aquadruped, and though not as unique as the 1844bracteates, both present new variants which donot fit in with known Formularfamilien. Thus thefour bracteates are evidence of an economic andintellectual surplus in the Trollhättan area whereinnovative designs were combined with highlyinformative runic inscriptions.

The human head of IK 638 (fig. 5) is largewith a common knotted hairstyle, a pointed ovaleye and a small, D-shaped ear. There may be asmall mouth, but alternatively the ear of the ani-mal may be read as the man’s mouth as well. The“beard” of the quadruped is of an unusual shapeand may be discussed as reins. A bird is at theback of the man's head. The motif is framed by aborder, which was part of the design of the die,and the upper contour line of the animal’s snoutunusually penetrates the inner circle of the bor-der. The bracteate’s diameter is 26.89 mm and itsweight 3.03 g. The motif is closely related to IK208 Viglunda-C from Västergötland (fig. 6) andIK 209 Vindingland-C from Rogaland (fig. 7).Neither of these is attached to Pesch’s Formular-



familien, but after the Trollhättan find a new fami-ly may be taken under consideration.

IK 639 (fig. 8) stands out by the runic borderwhich was part of the design of the die and encom-passes the central C bracteate motif. The humanhead is almost triangular with a straight nose, aneye adjoining the lower contour line of the hair,and a bird’s head at the nape. For a brac teatequadruped the animal is almost naturalistic witha closed mouth, a pointed oval eye, one ear and abroad tail. Only three legs are shown, and the feetare almost human with heels and toes. Under theanimal a swastika is seen, one sidearm missing.The human head is strangely compres sed be tweenthe border and the back of the animal. This maybe due to space constraints, but also makes thedesign resemble type F bracteates, which featureanimals similar to those on the C bracteates butlack their large human heads. Some F bracteatesdo, however, have de tails which may be inter-preted as rudimentary human heads, and if theyactually were meant as “abbreviated” C motifs,IK 639 may constitute a first step in this direc-tion. The bracteate measures 28.81 mm in dia-meter and its weight is 4.09 g.

The runes in the border zone are reversed andmeasure 3 mm in height. They read as follows: •eekrilaR • mariþeubaRhaite • wraitalaþo. There areno doubts about the reading except for the sec-ond rune, where the upper parts have meltedwhen the loop was soldered onto the bracteate. Itshould probably be construed as a bind rune be -tween e and k. The first part of the inscription is

easy to interpret: Ek erilarMariþeubar/Māriþeubarhaitē i.e. “I the eril am called Mariþeubar”. Coun-terparts to this formula are found in on the spearshaft from Kragehul on Fyn (DR 196), the boneamulet from Lindholmen in Scania (DR 261)and the Järsberg stone in Värmland (Vr 1). Thepersonal name mariþeubaR has not previously beenrecorded, but the second element þeubaR is obvi-ously identical with the noun ON þjófr “thief”,known from West Scandinavian na mes as e.g.Arnþjófr, Geirþjófr and Valþjófr. The first elementmari can be construed as a counterpart to the nounON marr “sea” or the adjective mærr “famous”. Itboth cases the compounded name seems to con-vey a meaning: “sea thief” or “fa mous thief”, re -spe ctively.

The last runic sequence wraitalaþo is more dif-ficult to understand, though wrait most likelyrenders a form of the verb *wrītan “write” in pasttense. The runes alaþo might tentatively be tak-en as a feminine ō-stem derived from the Proto-Norse verb *alan “nourish, feed” and related toON words as e.g. the noun alað n. “nourishment”and eldi n. “procreation; offspring”. The exactmeaning is difficult to determine, but “nourish-ing, strengthening charm” might be a good guess.Another possibility is to link the word to OHGalada f., a rare designation for the Christmas rose,Helleborus niger. The plant has been used for med-ical purposes since Antiquity, and so this could bea formulaic word comparable with e.g. the well-known laukaR “leech”. This alternative seems,however, less likely.



<.

axboe, martin & källström, magnussamla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6835/2013_153.pdf ·...

Documents