Nr 2 2006

BenbitenOsteologiska föreningens tidskrift

Benbiten nr 2 2006

Medlemsavgift 2007Avgiften är 100 s.kr. för studenter och 150 s.kr. förövriga medlemmar och betalas in till föreningenspostgiro nr.: 45 56 39-5.Kom ihåg att ange namn och adress och om möjligt e-postadress på inbetalningsblanketten.

Osteologiska föreningens tidskrift BenbitenISSN 1652-4667www.benbiten.nu

RedaktionTove Björk, Carola Liebe-Harkort, Alexandra Montágua, Sofia Prata, Ylva Svenfeldt samtYlva Telldahl

Teknisk redaktör: Ylva Telldahl

Omslag: Teckningar av Maria Therese Nordenvald Liebe-HarkortTryck: US-AB, Stockholm 2006

Till medlemmarna

December månad och hösten hänger fortfarande kvaröver landskapet. Trots att årstiden inte växlat har vi istyrelsen haft fullt upp med att förbereda för vårensworkshop. Som tidigare meddelats sökte vi medelför detta hos VR men tyvärr gavs ingen utdelning.Genom mycket pusslande och diskuterande har viändå beslutat att anordna en endagars Workshop isamarbete med Osteoarkeologiska Forsknings-laboratoriet, Stockholms Universitet som kommeratt hållas den 10 februari 2007 i anslutning till fören-ingens årsmöte. Vi hoppas på stort intresse från ermedlemmar och vi kommer i god tid sända ut när-mare information om programmet. Tills dess vill vi istyrelsen med detta önska er medlemmar både entrevlig läsning och en

God Jul och Gott Nytt årGod Jul och Gott Nytt årGod Jul och Gott Nytt årGod Jul och Gott Nytt årGod Jul och Gott Nytt år

I detta nummer

Artiklar

Nikolaos Roumelis, doktorand,Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet,Stockholms universitet. Stefan Flohr, JuliaGresky, Christian Schultz,Michael Schultz, Georg August-UniversitätGöttingen, Zentrum Anatomie, Göttingen,Tyskland.”Schwein gehabt?: Spår avpatologiska processer på ett recentvildsvinskranium” 2

Mikael Simonsson, MA, former fieldArchaeologist with ArchaeologicalConsultancy Services Limited, Republic ofIreland.”Dogs in the ditch- An archaeologistconsiders dog remains from an Irish earlymedieval enclosure ”. 8

Abstracts framlagda osteologiskauppsatser, Stockholms universitet

Anne GustavssonS:t Jörgens hospital- Leprahospital ellerfattigvård? 1 7

Benithe StavrumGrav 1 i Broby, Börje socken, Uppland - enosteoarkeologisk analys av ett kremeratmaterial. 18

Osteologiska föreningens årsmöte 1 9med efterföljande Workshop

Resumé

Nikolaos Roumelis. 16th European Meetingof Paleopathology association, 2006 20

Utbildning 22

Konferenser 24

1

Benbiten nr 2 20062

Artiklar

”Schwein gehabt?”: Spår av patologiska

processer på ett recent vildsvinskranium

Författare:

Nikolaos Roumelis. Institutionen för arkeologi ochantikens kultur, Stockholms Universitet,Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet, LillaFrescativägen 7, 10691 Stockholm; Georg August-Universität Göttingen, Zentrum Anatomie,Kreuzbergring 36, D-37075 Göttingen. E-Mail:niko.roumelis@ofl.su.se

Stefan Flohr. Georg August-Universität, ZentrumAnatomie,Kreuzbergring 36, D-37075 Göttingen;Johann Wolfgang Goethe-Universität, Institut fürÖkologie, Evolution und Diversität, Siesmayerstraße70, D-60323 Frankfurt: E-Mail: flohr@em.uni-frankfurt.de.

Julia Gresky. Georg August-Universität Göttingen,Zentrum Anatomie, Kreuzbergring 36, D-37075Göttingen.

Christian Schulz. Georg August-Universität Göttingen,Zentrum Anatomie, Kreuzbergring 36, D-37075Göttingen.

Michael Schultz. Georg August-Universität Göttingen,Zentrum Anatomie, Kreuzbergring 36, D-37075Göttingen.

Inledning

Paleopatologiska undersökningar på mänskliga skelettfrån arkeologiska utgrävningar genomförs idagrutinmässigt. De samlade resultaten kan ge viktigabidrag till att förstå och rekonstruera arbets- ochlevnadsförhållanden av förgångna populationer(Schultz 1982). Paleopatologiska undersökningar pådjurbensmaterial i liknande omfattningar uteblir i regel(Baker & Brothwell 1980; O’Connor 2003). Då benfrån människa och andra djur principiellt lyder undersamma anatomo-fysiologiska betingelser förbenbildning, borde paleopatologiska undersökningarpå animalt benmaterial jämförelsevis bidra medliknande kunskaper om förhistoriska och historiskalevnadsförhållanden. Följande är ett försök att påvisaatt även ofullständigt bevarade animala skelett kanuppvisa intressanta patologiska förändringar och attomfattande undersökningar på ströfynd kan ge godaresultat för paleoepidemiologiska studier.

Material och metod

Ett kranium från ett recent vildsvin (åldersbedömd tidigadult) från Thüringen, Tyskland, undersöktes förpatologiska skelettförändringar. Könet kunde intefastställas på grund av att kraniet var ofullständigt.Kraniet undersöktes med makroskopi, endoskopi,radiografi och mikroskopi. Tre benprover valdes förden mikroskopiska undersökningen varifråntunnslipspreparat framställdes (2 x Os maxilla och 1x Os frontale).

Resultat

Makroskopiskt finns på flera ben talrika fin- ochmedelporösa benbildningar på lamina externa (Fig. 1).Framförallt finns de på käkbenen, alveolarkanterna,hårda gommen, regionen kring Foraminainfraorbitalia (Fig. 2), Ossa nasalia samt på områdenpå Ossa frontalia, parietalia och temporalia. Vidarefinns även liknande porösa benbildninar på Osethmoidale. Kanterna på avlagringarna är diffusa tillskarpt avgränsade gentemot den ursprungliga ytan.Den mikroskopiska strukturen visar delvis skiktvisuppbygda benbildningar som förankras med tjockaretrabekel på lamina externa.

3

Morfologierna antyder att benet bildats subperiostealt,och de är mikromorfologiskt typiska för ossifieradehaematoma (jämför Schultz 1993a, 2001, 2003).Inflammatoriskt betingade förändringar är talrika iskallens kompakta bensubstans (kompakta,kortikalis). Mikroskopiskt kan iakktas störreresorbtionsrum och osteoklastiskt utvidgade Haverskakanaler med tydliga spår efter Howship’s lacuna (Fig.3). Likartade processer som tyder på en accelereradosteoklastisk aktivitet är karaktäristiska försjukdomsprocesser såsom inflammationer (ostitis) ochvissa tumorösa processer (tex. metastaserandekarcinoma) (Mundy 1995; Krempien 1994; Schultz1986, 1993a, 1993b, 2001, 2003). Därtill kanurskiljas arealer av ytlig resorbtion med sekundärbenbildning (remodelling) (Fig. 4).

På näshålans ytor, (väggar, golv, och på Conchaenasalia), i båda Sinuses maxillares samt i Sinusfrontalis, finns fin- till medelporösa förtjockningar somtyder på inflammatoriska processer (Fig. 5 och 6.).Makromorfologiskt är dessa likartade med de påkraniets utsida men verkar mer integrerade med deoriginala benytorna. Spår efter patologiskt orsakadebenförändringar kunde inte fastställas på endokraniumpga. postmortem orsakad erosion.

Rester efter tandsten samt tre abscesser påalveolkanterna kunde observeras. Parodontopati äräven uttryckt som tandfickor vid sex tänder.

Diskussion

De identifierade patologiskt orsakade benförändringarpå vildsvinskraniet motsvarar makromorfologiskt ochmikromorfologiskt sådana förändringar avhaemorrhagisk-inflammatoriska periosteala respektivesubperiosteala förändringar och inflammatoriskabenförändringar som återfinns på mänskliga skelett(Schultz 1986, 1993a, 2001, 2003).

Utbrett haemorrhagiskt orsakade benbildningar äroftast tecken på en C-vitaminsbrist (Skörbjugg ellerMöller-Barlows sjukdom) (Schultz 1993a, 2001,2003). En sådan diagnos på vildsvinet är mer osannolikdå svin syntetiserar själva C-vitamin. Alternativt är enkoaguleringsstörning tänkbar som kunde orsaka detalrika blödningarna.

Då det gäller ett recent djur, är det tänkbart att svinsom omnivora djur kommit i kontakt med råttor, ochgenom råttgift blivit förgiftade och avlidit. Oftastanvänds långsamt verkande Vitamin K antagonister,vilka kan störa koaguleringssystemet och orsaka inreblödningar och till slut leda till döden. Ett indirektupptagande av gift skulle kunna ha orsakat en sekundärförgiftning av vildsvinet. De många andraförändringarna av inflammatoriska karaktärer kundedock inte fastaställa en sådan möjlig diagnos.

Svinet led av en bilateral kronisk Sinusitismaxillaris, som troligen orsakades av en bakteriellinfektion. Inflammation bredde ut sig längs Canalesinfraorbitales och nådde Lamina externa därprocessen orsakade de porösa avlagringarna vidForamina infraorbitalia. Liknande förändringar avsvagare dimensioner observerades i Sinus frontalis.Den mikroskopiska undersökningen visar talrikaHowship’s lacuna som tyder på aggresivaresorbtionsprocesser efter troliga inflammationer iöverkäken (högra näsväggen och hårda gommen)samt på Os frontale. Inflammationsprocessen vardärmed inte begränsad till mjukdelar på benets ytor(tex. efter en periostitis), utan hade även spridit sigtill benet (ostitis). Förändringarna i näshålan tyder påen kronisk inflammation (Rhinitis). Med denanatomo-topografiska närheten är ett kausaltsamband mellan inflammationen på den hårdagommen (Stomatitis) och näshålsinflammationen(Rhinitis) trolig. Inflammationerna kan dock haupstått oberoende av varandra. De framträdanderesorptionsprocesserna i de Haverska kanalernakan tyda på en tumorös sjukdom. Men för en merpreciserande diagnos vore undersökningar av detpostkraniala skelettet nödvändigt.

Benbiten nr 2 20064

Sammanfattningsvis kan sägas att de patologisktorsakade benförändringarna tyder på en utbreddinflammatorisk process på Viscerocranium.Inflammationer kan ha orsakats av flertalet sjukdomar.Tänkbart är trauma med sekundär infektion eller engenerell infektionssjukdom såsom svinpest ellermjältbrand. Rhinitider och Sinusitider medbeninflammationer som komplikationer ärförekommande i sådana sjukdomar (Glässer 1950;Kitt 1923). Benförändringarna pekar på en ospecifikbakteriell Rhinitis med sannolika blödningar i näshålan(Rhinorrhagi). En utbredd inflammation med inslagav subperiostala blödningar finnes på den hårdagommen och kraniets lamina externa.

Diagnoser på patologiskt förändradearkeozoologiska skelettlämningar är inteoproblematiska. I motsatts till gravar med komplettaskelett, är djurben främst funna som ströfynd ellerslaktavfall. Kompletta djurskelett är mera undantagän regel (O’Connor 2003). Liknande studier av animaltben med samma metoder är få jämfört medmotsvarande undersökningar på humantskelettmaterial. Detta bidrag vill belysa att även enstakabenelement från olika typer av kontexter kan, medhjälp av paleohistopatologiska metoder (Schultz 2001,2003), ge värdefull information och insikt i en individshälsostatus.

Referenser

Baker, J. & D. Brothwell. 1980. Animaldiseases in Archaeology. Academic Press,London.Glässer, K. 1950. Die Krankheiten desSchweins. Hannover.O’ Connor, T.P. 2003. The Analysis of UrbanAnimal Bone Assemblages: A Handbook forArchaeologists. (The Archaeology of York, vol19. Principles and Methods.) York.Kitt, T. 1923. Lehrbuch der pathologischenAnatomie der Haustiere für Thierärzte undStudierende der Thiermedicin. II. Band. 5.Auflage. Stuttgart.Mundy GR. 1995. Bone Remodeling and itsDisorders. London: Dunitz.

Krempien, B. Morphological Findings in BoneMetastasis, Tumorosteopathy and AntiosteolyticTherapy. i: Diel IJ, Kaufmann M, Bastert G, (red.),Metastatic bone disease. Fundamental andclinical aspects. Berlin: Springer Verlag. 86-92.Schultz, M. 1982. Umwelt und Krankheit des vor-und frühgeschichtlichen Menschen. i: Wendt, H. &Loacke, N. (red.). Kindlers Enzyklopädie: DerMensch – Bd. 2. Die Entfaltung der Menschheit.Kindler-Verlag, Zürich. 259-312.Schultz, M. 1986. Die mikroskopischeUntersuchung prähistorischer Skeletfunde.Anwendungen und Aussagemöglichkeitender differentialdiagnostischenUntersuchung in der Paläopathologie. Berichteaus der Arbeit des Amtes für Museen undArchäologie des Kantons Baselland. Heft 006.Liestal, Kanton Baselland.Schultz, M. 1993a. Spuren unspezifischerEntzündungen an prähistorischen undhistorischenSchädeln. Ein Beitrag zurPaläopathologie. i: Kufmann B, (red.)Anthropologische Beiträge 4A und 4B. Aeschand Basel: Anhropologisches ForschungsinstitutsAesch und Anthropologisches Gesellschaft Basel.1-84.Schultz, M. 1993b. Microscopic investigationson tumorous lesions from Christian Sayala(Egyptian Nubia). Anthrop. Anz. 51 (2): 117-121.Schultz, M. 2001. Paleohistopathology of Bone: ANew Approach to the Study ofAncient Diseases.Am. J. Phys. Anthropol. Suppl. 33. 106-147.Schultz, M. 2003. Light microscopic analysis inskeletal paleopathology. i: Ortner D.J. (red.),Identification of pathological conditions inhuman skeletal remains. 2nd ed.Amsterdam: Academic Press/Elsevier Science(USA). 73-108.

5

Figurer:

Fig. 1. Porösa benbildningar på högra Maxilla och på Conchae.

Fig. 2. Porösa benbildningar vid högra Foramen infraorbitalia.

Benbiten nr 2 20066

Fig. 3. Osteoklastisk aktivitet i form av utpräglade Howship’s lacuna i en Haversk kanal. Spår av eninflammatorisk process. Tunnslipspreparat (50 ¼m), betraktat i ljusmikroskop, enkelt ljus. Fotograferat ica. 320x förstoring.

Fig. 4. Osteoklastisk aktivitet (svarta pilar) med tydliga Howship’s lacuna och osteoblastisk aktivitet (vitapilar). Spår av inflammatoriska processer (periostitis och ostitis) på den hårda gommen (Palatum durum).Tunnslipspreparat (50 ¼m), betraktat i ljusmikroskop, enkelt ljus. Fotograferat i ca. 125x förstoring.

7

Fig. 5. Osteoblastisk aktivitet i form av nybildat ben på näsväggens yta i Cavitas nasalis (svartapilar). Spår av inflammatoriska processer efter en Rhinitis. Ursprungliga ytan är markerad med vit pil.Resorbtionsrum i Corticalis (vita pilspetsar) indikerar inflammatoriska processer (Ostitis).Tunnslipspreparat (50 ¼m), betraktat i ljusmikroskop, polariserat ljus med Lamda I kompensatorquartzfilter (Hilfsobjekt Rot I). Fotograferat i ca. 40x förstoring.

Benbiten nr 2 20068

Artiklar

Dogs in the ditch

- An archaeologist considers dog remains from anIrish early medieval enclosure

Mikael Simonsson

MA, former Field Archaeologist withArchaeological Consultancy Services Limited,Republic of Ireland.simonsson@mail.com

INTRODUCTION

As a consequence of the economic prosperity enjoyedin recent years in the Republic of Ireland, popularlycalled ‘Celtic Tiger’, there has been an increase in thenumber of archaeological excavations undertaken inadvance of development, particularly the massiveprogramme of national road building, currently theresponsibility of the National Roads Authority (NRA).Since July 2005, excavations are underway in advanceof one of the largest NRA motorway projects to date,the M3 Clonee to North of Kells Motorway Scheme.The scheme will involve the construction of 110 km ofnew road, including motorway, access roads andrealignments to existing roads. The scheme crosses arich archaeological and historical landscape, passingthe Hill of Tara (a complex of over 30 monuments,mostly prehistoric ritual sites dating from the Neolithic,but which was regarded as the seat of the high-kingshipof Ireland during the Early Medieval period), andbypassing the historical towns of Dunboyne,Dunshaughlin, Navan and Kells. As a result of pre-construction investigations by archaeologists (includingdesk-based surveys, field walking, geophysical surveyand test trenching) approximately 160 archaeologicalsites were identified, encompassing the prehistoric,early medieval and medieval periods (NRA & MeathCounty Council 2005).

One of these sites was an early medieval enclosurewith associated field systems designated Roestown 2,excavated by Robert O’Hara of ArchaeologicalConsultancy Services Ltd (ACS),

archaeological consultants tasked with the excavationof many of the sites discovered to date. At Roestown2 three almost complete articulated skeletons ofdomestic dog, Canis familiaris L, and future evidencefor at least three more individuals in form of skulls andjaws has been rediscovered, all in ditches relating tothe ringfort.

The high number of whole individuals fromRoestown 2 rises a couple of question, the mostinteresting being what this high number of dog remainsreflects. What can these remains say us about dogs inearly medieval society, especially the Irish?

ARCHAEOLOGICAL SETTING

Roestown is situated in the modern county of Meath,in the eastern province of Leinster, circa 3 kilometresnorth of Dunshaughlin. In the early Medieval period itwas part of the kingdom of Southern Brega ruled overby Clann Chernaig Sotáil, a branch of the Síl nÁedoSláine, who along with Clann Chólmáin, made up thedynasty known as the Southern Uí Neill, who regularlycontested the High-Kingship of Ireland in this period(O’Hara 2006, unpublished script concerningRoestown 2).

The kings of Southern Brega had their chiefresidence from the seventh to tenth centuries AD atthe Crannog of Lagore (Lagore from the Irish LochGabor, Lake of the Goat), approximately 3 kilometressoutheast of Roestown 2.

Lagore Crannog was rediscovered in 1839 duringdrainage of Lagore Lake. Between 1934 and 1936the Harvard Archaeological Expedition carried outexcavations at Lagore and other crannog sites, suchas Ballinderry 1 and Ballinderry 2 under the directionof Hugh Hencken.

A Crannog is a partly or entirely artificial islandconstructed within a lake or marsh. Often the islandwas fortified with a wooden palisade and in the centreof the Crannog there were dwelling houses, cattlehouses and in some cases craftsmen’s workshops.

Some Crannogs were only partly occupied andwere used as place of refuge. In total there is some1200 known Crannogs in Ireland (the sum includesthe Republic and Northern Ireland).

9

Crannogs are generally dated between the latefourth centuries and the eleventh centuries AD but someCrannogs has produced evidence for that they mighthave been constructed already during the Stone Ageand the Bronze Age. When the Normans invadedIreland in the twelfth centuries AD the Crannogs wentout of use but there are some written evidence for thatsome of them were used as strong points against theinvaders during the seventeenth centuries AD (Edwards1996:34- 43, O’Sullivan 2000:5, 8-9, 11, 31 &O’Sullivan & Downey 2005:34- 36).

Lagore Crannog is regularly mentioned incontemporary annals from 651 AD until 969 ADfollowing a number of destructive attacks fromneighbouring Irish rivals and the Norse, in particularAmlaibh ua h- Imair, also known as Olof Gothfridsson,the Viking King of Dublin, in 934 AD. The Crannogseems to have been completely abandoned around1000 AD (Hencken 1950:3- 7 & Edwards 1996:35,41).

ROESTOWN 2

An early medieval Irish ringfort, or Rath as they arecalled in the contemporary written sources, is mosteasily described as a circular enclosure of differentsize made by an enclosing ditch and circular earthworkon the inside. In some cases, there has been a woodenpalisade on the top of the earthwork and in the middlethere has been dwelling houses, barns and in somecases craftsmen’s workshops. The ringfort is one ofIreland’s most common early medieval features in thelandscape and only in County Down, Northern Ireland,some 1300 ringforts has been identified. Ringforts arein many cases associated with Souterrains,underground passageways and chambers, build instone or wood. Souterrains are still a bit of a mystery,since no real satisfying interpretation of these featuresexists. The two main interpretations excepted in theresearch today are that the Souterrains were used asstorage and place of refuge. Souterrain- like structureshas been identified in Scandinavia, but is only confinedto Jutland in the extreme north of Denmark. Otherassociated features to the ringfort are commonly U-shaped field-and cattle enclosures. Ringforts has beenbuilt and used by most of the free classes and aregenerally dated to the fourth and tenth centuries AD,but there are evidence that some of them were

constructed beyond the tenth centuries AD. However,with the Norman invasion in the twelfth century ADthe ringforts went out of use (Edwards 1996:11- 33,Stout 1997:14- 31, Clinton 2001:91- 95, 190- 191& Lynn 2005:14- 17).

Roestown 2 was a multi-period complex centred aD-shaped enclosure and ancillary field systemsoccupied from approximately the seventh to eleventhcenturies AD. Its shape is unusual, in that most enclosedrural farmsteads are circular. More and more non-circular early medieval enclosures are being identifiedas a result of the road building and other constructionprojects in Ireland, and it is clear that there was agreater diversity of settlement morphology thanpreviously thought. The ringfort at Roestown 2 alsocontains a dry- stone build Souterrain with fourbeehive- shaped chambers (Pres. comments O’Hara2006).

Excavation revealed a high status site with evidencefor numerous structures, kilns etc reflecting continuousoccupation over hundreds of years. The local geologyensured a high degree of preservation, ensuring largequantities of animal bone and artefacts were recovered,including objects made from iron, copper, bronze andsilver; glass and stone, bone, antler and wood.Waterlogged deposits within the enclosing ditches alsopreserved organic material such as leaves and twigs,seeds and nutshell, and insect remains (Pers. commentsO’Hara 2006).

The animal bone assemblage has yet to be fullyanalysed, however larger mammals (cattle, sheep, pigand goat) clearly dominated the collection. Much ofthe bone was discarded, simply tossed into thenumerous open ditches around the site, presumablyfollowing butchery, the marks of which were evidenton many of the specimens (Pers. Comments O’Hara2006). As previously mentioned, evidence for a totalof six individuals of domestic dog has beenrediscovered during excavation work. Here I am goingto focus on the three articulated individuals. Theindividuals have been preliminary analysed by RachelSloane, Osteologist and Environmental Archaeologistwith the ACS Ltd, in September 2006. The numberingof the dog remains relates to the contexts that theywere rediscovered in.

Benbiten nr 2 200610

THE ARTICULATED SKELETAL DOGREMINS FROM ROESTOWN 2

Two of the individuals, from contexts 418 and 484,were rediscovered in deposits filling the enclosing ringditch of the ringfort it self and the third individual (Fig.1) from context 116, a single fill of an associatedancillary ditch, intepretated as a cattle enclosure (Pers.Comments O’Hara 2006). The individuals from 418and 484 are in very good condition and survive inrelatively complete form while the individual from 116is more fragmented (Sloane 2006:1). All the individualsreached a age of 1.5 years before death, based on thefully fused femur from dog 418, the fully fused proximalepiphysis of the tibia from dog 484 and the fully fusedproximal and distal femur and the proximal tibia fromdog 116 (Sloane 2006:2- 4).

The estimated shoulder height for the threeindividuals range between 36.7- 44.1 to 63.3 cm, withdog 418 (Fig. 2) as the shortest and dog 116 as thetallest. None of the individuals showed any signs ofbutchery or skinning and no signs of gnawing werefound on the remains. Only dog 116 showed evidenceof pathology and injury, and that in several elementsof the individual; signs of abnormal bone growth anddeformity were seen in the distal end of the shaft ofthe left humerus and the two first phalanges and asecond phalanx as well (Sloane 2006:5- 6).

When it comes to dating the remains, the dogsfrom 418 and 484 has been preliminary dated fromthe deposits that they were rediscovered in and thedog from 116 has been radiocarbon dated. Dog 418has been preliminary dated to the seventh to eightcenturies AD, dog 484 preliminary to ninth to tenthcenturies AD and dog 116 radiocarbon dated to AD

630-710 (2 sigma calibration) (Pers. CommentsO’Hara 2006 & Sloane 2006:6).

INCIDENCES OF DOG REMAINS FROMPREVIOUS EARLY MEDIEVALEXCAVATIONS IN IRELAND

If we take a look at the Iron Age and Pre- Christiantimes the dog is common in the bone material fromexcavated Iron Age sites such as the ringfort complexRáith na Ríg on the Hill of Tara, circa 5 kilometresnorth of Roestown 2, which was partly excavated bythe Discovery Programme in 1997.

The site it self has been radiocarbon dated between370 BC and 406 AD. The percentage of dog remains,9.4% compared to normally 1% at Irish Iron Age sitesis unusually high. A total of 38 fragments whererediscovered and identified and most of the dogfragments came from deposits dated by radiocarbondating to 118- 406 cal. AD, which places them in thelate Iron Age and the beginning of the early middleages. All individuals from Ráith na Ríg where adults,no articulated individuals were recovered and someof the fragments show very distinct cut marks, probablyas a result of skinning the animal. That suggests thatthe dogs from Ráith na Ríg were consumed (Roche2002:29, 57 & McCormick 2002:103- 105, 107-113).

A number of early medieval sites have alsoproduced high numbers of dog bones, but relativelyfew articulated skeletons. During the excavations ofLagore Crannog a total of 24 kilo animal bone wherecollected and analysed. In the osteological analysis thenumber of post- cranial bones from dog are only saidto be higher than other Crannogs excavated by theHarvard Archaeological Expedition, such asBallinderry Crannog 1, County Westmeath andBallinderry Crannog 2, County Offaly, how in somephases are contemporary with the Crannog at Lagore.The overall amount of post- cranial bones from dogwas however only a small amount of the total numberof animal bones collected and analysed.

Except the post- cranial remains seven dog skullswere collected and some canines. However, in theanalysis it seems to have been difficult to distinguishedlarge canines of dog from those from wolf. Most ofthe animal bones, the post- cranial dog remains andthe dog skulls from Lagore were rediscovered outsidethe palisades and probably mark the spot were thewaste from the Crannog was dumped. In addition,most of the animal bones in general came from severelydisturbed areas. Only one of the dog skulls was ableto be put in to a phase, given a date between the fifthand the sixth centuries AD. The overall size of the dogsfrom Lagore, Ballinderry Crannog 1 and BallinderryCrannog 2 varied between Collies, large terriers,spaniels and small poodles (Hencken 1950:224- 226& Edwards 1996:34- 37), which means that most ofthe dogs from these sites seem to have been of smallsizes.

11

:

DOGS IN CONTEMPORARY EARLYMEDIEVAL TEXTS

In the Celtic myths, sagas and the medieval writtenmaterial, the dog is common and in many cases central.The overall picture that the written sources givesconcerning dogs before the arrival of Christianity isthat the dog was a high status animal, associated withthe goods and the spirit world. In the pre- Christianmythology the mythology of the breed that today ismost commonly associated with Ireland found; themythology of the Irish Wolfhound. According to somesagas and myths the Irish wolfhound was used by theCelts to hunt wolfs. Real written evidence for the racedates however to the late fourteenth century AD. Thatcould very well mean that the Irish wolfhound is a laterbreed then the sagas and myths implies. Over all, theIrish written sources of the early middle ages and themiddle ages are very quiet about what kind of breedsthat where kept in Ireland (Kelly 1998:119).

In the Celtic mythology and also in the later folkloredogs are portrayed as one of the favourite animalsused by the Fairies as riding animals and dogs arelinked to the special powers of the fairies. Some wereeven said to be fairies in disguise, as the big, mythicalFairy dog with white collar that hauls outside Galwayin County Galway on the West Coast (MacKillop2004:144- 145, 200- 203).

The written sources concerning dog increasesduring the early Middle Ages and two texts areparticularly useful. The first one being the fragmentisedIrish law Con[lecht, probably from the seventhcenturies AD and the other one the Hiberno- Latincanon De canibus sinodus sapientum, ‘A synod ofwise men: concerning dogs’ (Bieler 1975:174- 175 inBhreathnach 2002:118). The texts identify fourdifferent types of dog in early medieval society. Thefirst one is the Guard dog, called árchú, ‘Slaughter-hound’ or cú chethardoruis, canis quattuorostiorum, ‘a dog of four doors’, meaning the dwellinghouse, the sheepfold and byres of calves and oxen.The second one the hunting dog, called mílchú, literarytranslated ‘animal- hound’, the third the shepherds dogcalled conbúachaill mórchethrae, ‘herd dog of largelivestock’ and the fourth, the lap- dog, called orcae(Bhreathnach 2002:118 & Kelly 1998:114- 120).

According to the texts guard dogs were onlysuppose to do two things; bite and bark. In this case,the dog does not have to be big, a bark has the functionof alerting the people that he is guarding and could beas valuable as being able to bite an intruder. However,the law texts seem to recommend big dogs with theability to bite. The árchú- dogs where trained andraised only for one purpose; to kill. The árchú wasstrongly associated with the Lords and such dogs couldreach great reputations and was some times broth tothe battle field. The custom to bring dogs into war is atsome extend described in the sagas, for example inthe saga The Cattle raid of Fróech written down inthe Book of Leinster around 1160 AD (Grantz1981:21, 120, 123- 124). (Kelly 1988:146 & Kelly1998:114- 115).

But árchú- dogs was not only used for guard dutiesand warfare. In the social hierarchy of the túath,commonly translated by ‘tribe’ or ‘kingdom’, therewas one man that were expected to own an árchú,and that was aire échta, ’Lord of blood- vengeance’.This individual’s sole purpose according to the textswas to revenge by blood any major offence againstthe túath committed by people in another túath(Edwards 1996:8, Kelly 1988:3 & Kelly 1998:16),similar to the blood- vengeance culture that might haveexisted in Viking Age Scandinavia.

Another dog strongly associated with the Lordswas the hunting dog (Fig. 3) which was used in earlymedieval Ireland to hunt mostly deer, wild boar andhare. According to the law Críth Gablach, originallywritten down around the year 600 AD, a flaiht,commonly translated ‘Lord’, should every Wednesdaywatch his hunting dogs hunt deer (Edwards 1996:59,64). This costume is described in The Cattle raid ofFróech where King Ailill says to his wife Medb: ”Letsus go out, to see the hounds hunt, until noon comesand they grow tired.” (Grantz 1981:120). Accordingto the texts, hunting dogs should in differences to theprestigious árchú be gracious, small, light and havethe ability to track prey (Kelly 1998:117- 118).

Benbiten nr 2 200612

The type of dog that was very important to theearly medieval farmer in Ireland was the herd dog.The law texts points out that “a herdsman does notrequire a monster”, in other words should the herddog be small and light rather then big and terrifying.The heard dog’s status was high and some one thatkilled a herd dog guarding a livestock was fined fivecows and should also provide a new dog of the samebreed. In addition, the offender was also supposed topay for any cattle that were damaged or killed untilthe end of the year (Kelly 1998:119- 120).

The last dog described in the texts is the lap- dog.According to the Críth Gablach the wife of a Lordwas supposed to own a lap- dog and a lap- dog wasone of three important objects of entertainment atfeasts. According to the Con[lecht a women’s lap-dog where the best protection she could get duringlabour from the Fairies. If some one killed a women’slap- dog during her pregnancy or labour, the offenderwere oblige to supply her with a priest that read fromthe scriptures and said prayers over her and the childduring labour (Kelly 1998:7, 120).

There is also written evidence for that Irish dogshave been exported to the continent and even to VikingAge Scandinavia. In the legend of S:t Patrick, thepatron saint of Ireland, the export of precious, Irishdogs to the continent is described and in the NorseNjáls saga the Irish dog Sámr is mentioned and inSnorri Sturlandssons Heimskringla the dog Vígi fromIreland, owned of the Norwegian King, OlafTryggvason, is praised for his skills in herding cattle(Freeman 2004:39- 42 & Johansson 1993).

DISCUSSION

So, what can we say about the three dogs fromRoestown 2 and what does these remains reflect?Based on the preliminary results the following can besaid: The three articulated dog skeletons that have beenrediscovered and preliminary analysed was alldeposited during the early Middle Ages and within atime span between the sixth and tenth centuries AD.The dogs have all been of approximately the samesize as a modern Labrador retriever with an overallestimated shoulder height of 36.7- 44.1 to 63.3 cm.

Note that almost all the remains have beenrediscovered at base of the features or at the basedeposits. All skeletons has also been rediscovered inenclosing features; dog 418 and 484 in the D- shapedenclosing ring ditch, which surrounded and enclosedthe ringfort and dog 116 in a possible cattle enclosure(Pers. comments O’Hara 2006).

The high amount of dog remains from Roestown2 also enforces the picture of the ringfort as a site fora Lord or local King, as with Lagore Crannog with iscranial based MNI- number of seven individuals duringroughly the same chronological space as Roestown 2.

One interesting thing about the overall relationshipbetween the two sites is here worth mentioning. A linkbetween the ringfort at Roestown 2 and LagoreCrannog has recently been proposed by JonathanKinsella in his research paper on E- ware pottery fromthe excavations due to the M3 motorway scheme.Kinsella means that it might have existed a kind ofvassal relationship between the Lord of the ringfort atRoestown 2 and the Lord on Lagore Crannog,described in the early law texts as the relationshipbetween a aire déso, ‘lord of vassalry’, and a aireard, ‘High lord’. It is possible that the Lord ofRoestown 2 paid the Lord or possibly King at LagoreCrannog tributes and was in return given land andlivestock. Dogs may have been a part of that tax ortribute (Kelly 1988: xxiii, 3- 4, 26- 38 & Kinsella2006:14). There is also some written evidence thatdogs were given as tribute between people in the higherranks of society described in the tenth- or eleventhcentury Lebar na Cert, ‘The Book of Rights’, and inthe sagas. In the saga The Cattle raid of Fróech,Fróech seeks matrimony with Findabair, another Kingsdaughter. As part of the tribute, he brings “Sevenhounds on silver chains” to her parents and in theLebar na Cert hunting dogs are described as a partof the royal tribute (Gants 1981:115 & Patterson1994:150- 151). That means that in theory the dogremains rediscovered at Lagore Crannog may haveoriginated from Roestown 2 as part of the tax andtribute.

No signs of butchery, skinning or deliberately killingof the dogs were found on the articulated remains fromRoestown 2 and no signs of gnawing, suggesting thatthe dogs were all covered pretty rapidly afterdeposition.

13

All individuals were also over 1.5 years of age at death,which means that all the articulated remains can beconsidered to be adult (Sloane 2006:6).

That dogs were sacrificed to the goods and eatenas a part of the ceremony in Roman and Iron AgeEurope is well recorded both historical andarchaeological. But the arrival of Christianity in Irelandshould have put an end to that, both the offerings andthe eating of dog flesh, since the ecclesial law CanonesAdomnani, which is based on the Mosaic Laws inthe Old Testament, states that al food contaminate bydog is forbidden to eat, in other words the consumptionof the dog it self were also forbidden (Kelly 1998:353).The folklore and the sagas also forbid the consumptionof dog flesh based on the belief of so called Totemanimals, animals that were associated with a personor a family, such as the hero Cú Chulainn in the sagaTáin Bó Cúalilne written down in the ninth centuryAD (Kelly 1988:146, Kelly 1998:114- 115, 353 &Smyth 2005:12- 14). At the same time, the annals tellsus of times were these rules evidently did not apply. Inthe Annals of Ulster, started during the fifth centuriesAD, great famines and catastrophes are described thatput these rules out of play. The year 764 AD isdescribed as a pure catastrophe year with heavysnowfalls, famine and hunger and the year 1433 ADas a year of pure hunger. In relations to these eventsthe annals tell us that people had to eat there dogs andsell their children to get food. The last account of eatingdog flesh is actually as late as 1690 AD, during thesiege of Derry (Londonderry) in Northern Ireland(McCrory 1980:291 in McCormick 2002:107 &Kelly 1998:355). Since no evidence for slaughter ordeliberate killing were found on the remains fromRoestown 2 and the fact that the three individuals werestill articulated when rediscovered, pretty much rulesout the possibility of these individuals as offerings orsome ones meal.

If the three articulated animals not where skinnedfor there fur or eaten in times of famine, what do theythen reflect? Are these to be considered formal burials?The questions is particularly interesting in relationshipwith dog 116, how during excavation looked almostformally placed at the base of the ditch.

The fact that al the articulated skeletons and theother more fragmentised remains of dog has beenrediscovered on the base of enclosing features or on

the base of deposits in enclosing features and thearticulated ones apparently where covered rapidlysuggests that formal burial and formal deposition ofthe animals is most likely. It is even possible that thenon- articulated remains from Roestown 2 and LagoreCrannog originated as articulated ones. Animalcarcasses can after death be dismantled and scattered,called allochthonous in references to life and death,only showing the presents of the individual rather thenlife and status at death and depositiont (O’Connor &Evans 2005:84- 87). That means that all the dogs fromboth Roestown 2 and Lagore Crannog could duringtheir original deposition have been whole individuals,later scattered and dismantled by scavengers andmovement of soil and water.

But if dogs were held in such a high rank in societyas the contemporary law texts and sagas describesand if they are technically to be considered as formaldepositions, burials if the reader wish, why have allthe remains been discovered in features where peopleboth traditionally and evidently dumped there waste?What we could see in the dog remains from Roestown2 and Lagore Crannog is simply the burial customs ofthe time for dogs; when the dog was dead and servedits purpose it simply was disposed of on the wasteheap or at the place were the rest of the ringforts andCrannogs waste were dumped. That means that thehigh status that the dog held in the early medieval Irishsociety, described in the laws and sagas, was only‘valid’ and tide to the dog it self, what services it couldprovide its master and what purpose it hade during itslifetime. When the dog was dead, its status was lostand simply treated as any waste. However, theapparent rapid covering of the animals in relation todeposition might still suggest that dogs where formallyburied, possibly as a sign of affection.

CONCLUSION

The dogs from Roestown 2 and there relation to thedog remains rediscovered at Lagore Crannog holds agreat potential of research on domestic dogs and thementalities around them. Much still needs to be doneon these dog remains and for the moment we simplyhave to wait on the final report from the osteologicalanalysis from the articulated individuals and the non-articulated.

Benbiten nr 2 200614

In conclusion, it is clear from the contemporarywritten sources that the domestic dog in early medievalIreland was regarded as a high status animal and usedfor a wide range of purposes by al free classes ofsociety. Excavations from early medieval dwellingssuch as Crannogs and ringforts displays a wide rangeof sizes and possibly even a vide range of breeds. Thecostume of offering and ritual feasting on dog fleshduring the Iron Age most probably disappeared withthe arrival of Christianity in the fourth century AD butwritten accounts describes that dogs occasionally stillwhere eaten in times of famine even beyond the middleages. However, the three articulated dog skeletonsfrom Roestown 2 does not show any kind of evidenceof ritual killing, skinning or butchery.

All individuals reached adult age before death andwas in relation to deposition in the different enclosingditches rapidly covered, suggesting formal burial. Still,they were all deposited at the same places as the restof the waste from the ringfort. It is also possible thatthe non- articulated remains from Roestown 2 andLagor Crannog all where whole carcases at time ofdeposition. The choice of place for deposition is alsothe same at Lagore Crannog as at Roestown 2, i.e. atthe place where the rest of the waste were deposited.

From my point of view, the dog remains fromRoestown 2 and Lagore Crannog sends doublemessages. Dogs were regarded as a high status animalduring their life time in early medieval Irish society.When dead, a dog’s status was lost and its corpsethen disposed of in a waste heap. But at the sametime, the dogs were evidently covered, possibly as asign of affection, the same affection that we show ourpets by giving them a formal burial. I believe that forthe individual owner, the deceased dog still had its statusand like today, was close to the human heart. Thechoice of place for the dead dog’s last resting place,the waste heap, might seem strange to us today, withour pet- cemeteries and pet- crematoriums. The choiceof burial place is still an enigma, but I strongly believethat the evidence for the rapid covering of the remainssuggests to us more about the general conceptions andmentalities surrounding Canis familiaris L in earlymedieval Ireland.

ACKNOWLEDGEMENTS

I wish to acknowledge the colleges of Roestown 2, inparticular Licensed Director Robert O’Hara, howwillingly have been supporting me with the preliminaryresults of the dogs and Roestown 2 and with hispersonal comments. I also wish to thank Ken Smith,Supervisor at Roestown 2, for letting me clean and liftthe articulated dog in context 116, a unique opportunityfor me. Thank you all.

REFERENCES

Personal commentsRobert O’Hara, Licensed Director, ArchaeologicalConsultancy Services Limited. Director for theexcavations at Roestown 2.

Non- published referencesKinsella, J. 2006: Research on E Ware PotteryVessels from Early Medieval Ireland. The M3Clonee to North of Kells Motorway. ACS Ltd. 8March 2006. Un published script.

O’Hara, R. 2006: Script concerning theexcavations of Roestown 2 A in January 2006.Un published script.

Sloane, R. 2006: 04_01 Roestown 2 (A008/002),Preliminary findings for analysis of dogskeletons. Preliminary Osteological Report. ACSLtd. Un published script.

Published referencesAldhouse Green, M. 2002: Dying for the Gods.Human Sacrifice in Iron Age and Roman Europe.Tempus Publishing. Gloucestershire.

Bhreathnac, E. 2002: Observations on theoccurrence of dog and horse bones at Tara. In:Ryan, M (ed.): Discovery Programme Reports: 6.Royal Irish Academy. Dublin.

Clinton, M. 2001: The Souterrains of Ireland.Wordwell. Wicklow.

Edwards, N. 1996: The Archaeology of EarlyMedieval Ireland. Routledge. Oxon.

Freeman, P. 2004: S:t Patrick. A Biography.Simon & Schuster. New York.

15

Gantz, J. 1981: Early Irish Myths and Sagas.Penguin Classics. London.

Hencken, H. 1950: Lagore Crannog: An IrishRoyal residence of the seventh to the tenth centuryA.D. In: Proceedings of the Royal Irish Academy43C. Dublin.

Johansson, C- G (red). 1993: Nordiskakungasagor 2, Olav den Heliges saga.Översättning av Carl. G. Johansson. Fabelpocket 26. Fabel förlag. Trondheim.

Kelly, F. 1988: A guide to Early Irish Law. EarlyIrish Law Series Volume III. School of CelticStudies. Dublin Institute for Advanced Studies.Dublin.

Kelly, F. 1998: Early Irish Farming. A studybased mainly on the law- texts of the 7th and 8th

centuries AD. School of Celtic Studies. DublinInstitute for Advanced Studies. Dublin

Lynn, C. 2005: Settlement and Disease: a plagueon all your raths. In: Archaeology Ireland, Volume19 No. 4. Issue No. 74. Wicklow.

McCormick, F. 2002: The animal bones fromTara. In: Ryan, M (ed.): Discovery ProgrammeReports: 6. Royal Irish Academy. Dublin.

MacKillop, J. 2004: Oxford Dictionary of CelticMythology. Oxford University Press. Oxford.

NRA & Meath County Council 2005: The M3Clonee to North of Kells Motorway;Archaeology Information Series, July 2005.

O’Connor, T. & Evans, J. 2005: EnvironmentalArchaeology. Principles and Methods. SuttonPublishing. Gloucestershire.

O’Sullivan, A. 2000: Crannogs. Lake- dwellingsof Early Ireland. The Irish Treasure Series.Country House, Dublin.

O’Sullivan, M. & Downey, L. 2005: Crannogs.In: Archaeology Ireland, Volume 19 No. 4. IssueNo. 74. Wicklow.

Patterson, N. 1994: Cattle- Lords and Clansmen.The Social Structure of Early Ireland. University ofNotre Dame Press. London.

Roche, H. 2002: Excavations at Ráith na Ríg, Tara,Co. Meath, 1997. In: Ryan, M (ed.): DiscoveryProgramme Reports: 6. Royal Irish Academy. Dublin.

Smyth, D. 2005: Cú Chulain- an Iron Age Hero.Irish Academic Press. Dublin.

Stout, M. 1997: The Irish Ringfort. Irish SettlementStudies, No. 5. Four Courts Press, Dublin.

Benbiten nr 2 200616

Fig. 1. The dog from C116, enclosing feature.Photoby the ACS Ltd 2006.

Fig. 2. The dog from C418, enclosing ring ditch.Photo by the ACS Ltd 2006.

Fig. 3. A hunting dog catching a hare. Illuminationfrom the Book of Kells, sixth centuries AD. AfterKelly 1998.

Figures:

17

Abstracts

S:t Jörgens hospitalLeprahospital eller fattigvård?

av Ann Gustavsson

Denna CD-uppsats behandlar det humanaskelettmaterialet från S:t Jörgens hospital i Landskrona.Gravarna är daterade till ca 1489-1580 e. Kr. 44individer hittades 1967 då markarbeten skulle göraspå Föreningsgatan i Landskrona och härrör från denmedeltida begravningsplatsen som hörde tillleprahospitalet. Dessa individer har tidigare undersöktsav Vilhelm Møller-Christensen. Två senareutgrävningar har gjorts 1981 och 1987 då man hittat32 resp. 18 individer på samma plats. Dessa har ejundersökts. Den första skriftliga källan som nämnerhospitalet är Landskrona stadsrätt 1489 och man vetatt hospitalet revs 1580. Troligen flyttadesverksamheten till Helgeandshuset. I Skandinavien varleprahospitalen vanligen helgade åt S:t Jörgen.Sjukdomen var vanlig under medeltiden och på 1500-talet fanns ca 30 leprahospital i Sverige. Landskronahörde dock till Danmark under denna tid.

Kön, ålder, kroppslängd, tandstatus och patologiskaförändringar har studerats i analysen. Eftersom det ärett leprahospital har särskild uppmärksamhet ägnatsåt att söka efter skelettförändringar till följd av lepra.Jämförelser har gjorts med material från sammatidsperiod från Lund och Sigtuna.

Resultaten visar inga skeletala förändringar av lepra.Däremot fanns det en stor övervikt av unga män imaterialet vilket kan tyda på hög ekosensitivitet. Av44 individer kunde 27 bedömas till man, sexindivider till man?, sex individer till kvinna och tvåindivider till kvinna?, medan tre individer ej kundekönsbedömas.

Två barn kunde könsbedömas till män. I kategorinmän bedömdes sex till juvenilis, 16 till adultus, åtta tillmaturus och en till senilis. I kategorin kvinnorbedömdes två till juvenilis, tre till adultus två till maturusoch en till senilis. Detta speglar den stora överviktenav män i materialet. Det finns också patologier samtspår av näringsbrist och icke-metriska särdrag someventuellt kan tyda på släktskap mellan individer. Tillde vanligaste patologierna hör skador på kotorna somschmorls noder (33 individer) och osteofyter (22individer). Till de mer ovanliga hör icke-specifikabeninfektioner (tre individer), platymeri (en individ) ochtorus palatinus (en individ). 12 individer uppvisar spårav näringsbrist i form av emaljhypoplasier och tvåindivider har cribra orbitalia. Det vanligaste icke-metriska särdraget är suturalben (16 individer) ochsutura metopica persistens (sex individer). Merovanliga icke-metriska särdrag är batrocephali (enindivid), foramen supra trochlearis (två individer) ochforamen sternalis (två individer). När man ser tilltandhälsan så är tandsten (34 individer) och karies (23individer) de vanligaste tandsjukdomarna.Medellängden för män var 174,79 cm och för kvinnor159,63 cm (enl. Trotter & Gleser).

Det faktum att skelettförändringar av lepra inte hittatsi materialet kan tyda på att hospitalet låg så pass senti tiden att sjukdomen avtagit. Platsen är dock den rättaför hospitalets begravningplats. Den höga andelen ungamän tyder på att de varit mer känsliga och dött tidigareän kvinnorna. Förekomsten av bristsjukdomar pekarockså mot att individerna haft en prövande barndom.Möjligen övergick hospitalets verksamhet sedermerai det som betecknas som helgeandshus och där manvårdade mindre bemedlade, sjuka personer.Antagligen var detta ett sätt att anpassa verksamhetentill nya behov som uppstod.

I detta nummer presenteras två abstracts frånuppsatser framlagda vid OsteoarkeologiskaForskningslaboratoriet, Stockholms universi-tet.

Benbiten nr 2 200618

Grav 1 i Broby, Börje socken, Uppland.-en osteoarkeologisk analys av ett

kremerat material.av Benite Stavrum

This thesis presents an osteoarchaeological analysisof a Late Iron-Age cremation grave from Broby, Börjeparish, in Uppland. The purpose was to identify theage and sex of the buried individual(s) and investigatewhich animals species that were present in the burialand discuss whether the burial represents a “typical”large mound, (sw. storhög). For human remainsestimations of age was performed on the basis ofsutures and dental development while observations ofthe status of epiphyseal fusion was used for the faunalremains. The sex of animals was estimated on the basisof the morphology of certain skeletal elements. Thematerial was quantified according to MNE (Minimumnumber of elements) and MNI (Minimum number ofindividuals) in order to estimate the number ofindividuals of each species. For the animals theanatomical representation was investigated in orderto investigate whether complete or partial animals hadbeen sacrified in the burial. A comparison with othersimilar large mounds is provided.

The results show that at least one human is present inthe burial; probably aged between 35-64. The sex isuncertain but possibly a man. A human rib exhibitedcut marks that can be the trace of an unknown ritualor might even be the result of violent death. There areat least 49 animals (e.g. 8 dogs, 5 horses) of differentspecies, including 16 birds of nine different species.The ages of the mammals vary with a few very youngindividuals but most of them are 1,5 years or older.The sex of the animals was not possible to determine.Only an absence of indicative features was noted.Complete carcasses of dogs and horses as well asbirds and fishes seem to have been sacrificed in theburial while parts of pigs, sheep/goat and cattle seemto have been deposited in the fire. The latter animalsare considered to be food (offerings).

The finds, both the artefacts and the animals, are ofboth male and female character. This may indicate adouble burial with a man and woman even though theosteological analysis does not support such aninterpretation. The finds also indicate that the buriedindividual was of comparatively high status thoughprobably not one of the highest in the society. Themany birds and especially the many birds of prey thatis a quite unique feature in the Broby burial also indicatea high status. This might also symbolize a profession

or a certain responsibility of the buried individual.

Dessa två uppsatser är framlagda våren2006 vid Osteoarkeologiska Forsknings-laboratoriet, Stockholms Universitet.

19

Kallelse till Osteologiska föreningens årsmöte

Tid: Lördagen den 10 februari 2007, klockan 10.00Plats: Osteoarkeologisk Forskningslaboratoriet, Lilla Frescativägen 7,plan 1, Stockholms Universitet.

Program:10.00-12.00 Årsmöte enligt föredragningslista ( endast medlem som betalt årsavgift för 2006 harrösträtt:)§1 Mötet öppnas av föreningens ordförande§2 Upprop och faställande av röstlängd§3 Mötets behöriga utlysande§4 Fastställande av dagordning§5 Val av mötets ordförande och sekreterare§6 Val av två justeringsmän§7 Verksamhetsberättelse§8 Revisionsberättelse§9 Styrelsens ansvarsfrihet§10 Val av styrelse för 2007: ordförande, sekreterare, kassör, ledamot, suppleant samt i

förekommande fall redaktör.§11 Val av revisor och revisorssuppleant§12 Val av valberedning§13 Faställande av årsavgiften 2008§14 Årsmötet 2006§15 Övriga frågor§16 Mötets avslutande

13.00-ca 18.00 Workshop i samarbete med Osteoarkeologiska Forskningslaboratoriet. Program, tideroch plats sänds ut sista veckan i januari 2007.

Vi önskar er alla välkomna!

Styrelsen

Benbiten nr 2 200620

Resumé

16th European Meeting of Paleopathology association, 2006

Niko Roumelis, OAFL, Institutionen för Arkeologi och Antikens Kultur, Stockholms Universitet.

Mellan den 28 Augusti och 1 September 2006, samlades Paleopathology Association för det 16e PaleopathologyAssociation European Meeting på ön Santorini (Thira), Grekland. Konferensen hade organiserats av SotirisManolis, Constantinos Iliopoulos, Irini Petrousa (alla tre från University of Athens), Anastasia Papathanasiou(Kultur-departementet), Chryssi Bourbou (University of Athens / Kultur-epartementet), Sherry Fox (AmericanSchool of Classical Studies in Athens) och Anna Lagia (University of Chicago). Konferensen besöktes avmånga: Alltsomallt hölls 93 föredrag och 71 posters kunde beskådas. Mötet inleddes av Prof. Jane Buikstrasom höll ett tal om en av paleopatologins stora namn, nämligen Lawrence Angel.

Under dagarna som löpte fick deltagarna möjlighet till en Workshop som ordnats i samordning med ”TheGlobal Health Project”, och tillfälle att ta del av många intressanta föredrag, för att nämna några: Herskowitz(Tel-Aviv Universitet, Israel) som föreslog att den nyupptäckta arten Homo floresiensis, som tillskrivits varaen dvärgväxt av den Javanesiska Homo erectus, egentligen uppvisar morfologiska likheter med vuxna patientersom lider av Laron syndrom!; eller Schmidt-Schultz’ (Göttingens Universitet) föredrag ”Paleoproteomic ofextracellular matrix proteins in ancient bone” om biokemiska analyser på extracellulärt kollagent och icke-kollagent protein samt tillväxtfaktorer – ett forskningsfält med stora potential för framtida paleopatologiskaundersökningar och paleoepidemiologiska studier; George Maat berättade om en ny modifierad histomorfometriskmetod som uppvisat goda lovande resultat och som kan tillämpas på mänskliga skelett av västeuropeisktursprung inom arkeologiska och forensiska kontexter; Stefan Flohr (Frankfurt/Göttingen) höll ett föredrag omen mycket intressant metod att diagnostisera mellanörsinfektioner (Otitis media) och Mastoiditis – ett fältinom palaeopatologin som tidigare fått lite uppmärksamhet; eller Alexandra Kozak (Vetenskapsakademin,Kiew, Ukraina) som presenterade nya pathogonstiska morfologier på skelett med lepra. Ett program medsamtliga bidrag som abstracts har givits ut, för den intresserade.

Övrigt var det främst fallstudier som presenterades. Stort utrymme hade tilldelats isotopstudier, som givits enegen sessions, och är ett av de störst växande forskningsfälten i Grekland. Den skandinaviska frontenrepresenterades av Milton Nunez (Finland) och Carola Liebe-Harkort (Sverige) med bidraget ”Trepanomatosisin Aborginal Crania from Puerto Rico”; Pia Bennike (Danmark) med föreläsningen ”A Question of Balance.Interaction between Human Health and Environment”; och Niko Roumelis (Sverige) med bidraget ”A NewApproach to the Diagnosis of Metastatic Disease in Ancient Skeletal Remains: “Micro-metastases” in Spongyand Cortical Bone”.

21

Mötet avslutades med ett besök på en av Santorinis berömda vingårdar och en exkursion till öns ännu aktivavulkan. Konferensen var sammanfattningsvis väl lyckad. Organisationskomitten hade gjort ett bra jobb, ävenmed valet av mötesplats på en av Greklands vackraste öar (och intressant historisk plats). Nästa PaleopathologyAssociation European Meeting kommer att äga rum i Köpenhamn, Danmark, och vi ser fram emot ett lika välintressant möte med många spännande bidrag.

Benbiten nr 2 200622

Utbildning

Forskarutbildning i Lund

Som några av er vet, har det varit tunnsått med nya utbildningsbidrag/doktorantjänster vidvår fakultet i Lund. Nu börjar det dock ljusna litet och de första tjänsterna vid vårsektion(historisk-filosofisk) lystes nyligen ut. Vi räknar med att det blir två nya liknandeutlysningar under år 2007. I år har fakulteten prövat en ny modell, som jag tänkte presentera.Två tjänster för doktorandstudier har ledigförklarats och intresserade i alla ämnen vid tvåinstitutioner har kunnat söka. Det har kommit in 67 ansökningar från de sex ämnena. Bl.a. 6 iAntikens kultur och samhällsliv, 8 i Humanekologi och 7 i Historisk osteologi. Arkeologi ochHistorisk arkeologi har betydligt fler sökande och etnologi något fler än vi. Just nu pågårurvalsprocessen. Ämnena organiserar intervjuer av sina toppkandidater. I mitten avdecember kommer Arkeologiinstitutionens kandidater att fastställas, två per ämne. Dessa 8magistrar kommer sedan att konkurrera med ytterligare 4 från Etnologiinstitutionen. Det bliralltså de sökandes kvalitéer som ska avgöra vilka individer/ämnen som tilldelas tjänst. Delsgranskar vi producerade uppsatser och dels den forskningsplan som lämnats in. I tredje handväger vi in andra meriter som yrkesliv och publikationer.

Man kan säga att detta förfaringssätt liknar det för forskarassistenttjänster vid LU. Tvåtjänster har nyligen utlysts med specifika teman. Det innebär, också där, att disputerade inomolika discipliner ska konkurrera. Inom Historisk osteologi har 4 sökt med human- och 3 medanimalosteologisk inriktning. Till intervju kallar vi 3 personer, varav en ansökan röranimalosteologi. OM något av studiestöden tillfaller osteologi återkommer vi självfallet iBenbiten med en presentation. Jag vill också stryka under att vi har särskildabehörighetskrav för antagning till forskarutbildning i Historisk osteologi i Lund. Tänk därförpå att ta kontakt med oss lärare i tid när du funderar över hur du ska komma vidare inomosteologin!

Elisabeth Iregrenprofessor i osteologi

Life and death of Medieval people

Vid Arkeologiinstitutionen i Lund ger vi många små kurser förutlandsstudenter. Dessa läser ofta helt andra ämnen än de humanistiska, menväljer ofta att nosa på våra 5 p-kurser. Vi presenterar t.ex. Ancient Egypt,Ancient Greece liksom olika vikingakurser. I vår startar vi en ny kurs, somdelvis bygger på mina erfarenheter av undervisning vid Universidad Autónomai Madrid. Ungefär hälften av de 15 undervisningspassen involverarosteologilärare (Torbjörn Ahlström, Ola Magnell och undertecknad). Kursstart12 februari. Välkommen att söka!

Elisabeth Iregren

23

Etikkurs (Människa, natur, kultur och etik)5 p

Är du intresserad av etiska frågor? Har du tänkt påom Sverige ska sända åter skelett till andra länder?Vad säjer du om illegala utgrävningar i Italien ochPeru? Hur tycker du att vi ska ställa ut skelett i vårautställningar mm

VT 2007 ger Arkeologiinstitutionen åter enfristående kurs i etik. Lärare från alla fyra ämnensamt en jurist föreläser. 14 dubbelföreläsningar ingår.Examination sker genom att du skriver en essä omett tema du väljer!

Kursen ges fr.o.m. 22/1 med ventilering i vecka 11.Du kan gå in på vår hemsida och kolla essäer frånVT 2005! (www.ark.lu.se) För osteologistudenternapå B-nivå i Lund är kursen obligatorisk.

Välkommen att söka!

Osteologi vid Högskolan på Gotland

Ämnet osteologi har varit möjligt vid Högskolan påGotland sedan 1998. Professor Ebba During sombyggde upp osteologiutbildningen var knuten tillHögskolan på en halvtidstjänst. År 2005 ändradesnamnet från arkeoosteologi till osteologi.

Hösten 2005 införde Högskolan ett treårigtarkeologiprogram, med möjlighet att år två och trestudera osteologi. Hösten 2006 studerar elvastudenter osteologi, varav sju frånarkeologiprogrammet och fyra på fristående kurs,AB nivå.

Sedan hösten 2006 är det också nytt att parallelltmed AB nivå ges C kursen. I dag studerar sju Cstudenter på C nivå.

Vid Högskolan ges också möjlighet till distansläsningi osteologi 5 poäng.

Arkeogenetik 5 poäng halvfart ges undervårterminerna, lärare är Anders Götherström,docent vid avdelningen för Evolutionsbiologi,Uppsala universitet.

Personal i osteologi är lektor Sabine Sten ochadjunkt Gustav Malmborg.

Sabine Sten

Avdelnigen för arkeologi och osteologiHögskolan på Gotland

Benbiten nr 2 200624

Konferenser

CALL FOR PAPERSBestial Mirrors Using Animals to Construct HumanIdentities in Medieval Europe (Animals as MaterialCulture in the Middle Age 3)A one day conference hosted by the Vienna Insitutefor Archaeological Science on Monday 19th March2007. Full details, including registration, can befound at http://www.beasts-in-the-woods.org/conference.html.

”Recording strategies and analyticalmethods in animal palaeopathology:practices, possibilities and problems”.Animal Paleopathology Working Groups nextmeeting will be held at the Department of Anatomyand Physiology, Lithuanian Veerinary Academy,Lithuania, in 6-8 september 2007. More details canbe found at http://www.apwg.supanet.com/news.htm

25

Benbiten nr 2 2006

Till skribenten

För att få enhetlighet i Benbiten har en formell form för artiklar i Benbiten utformats. Manuskript skallinnehålla:

-Titel-Författare, med institutionstillhörighet eller emailadress för korrespondens-Text-Figur/tabell texter-Fullständiga referenser-All text skall vara Times New Roman, 12 p. Texten skall vara enspaltad, enkelt radavstånd, utanavstavning och med rak vänstermarginal. Ord i texten som skall vara kursiverade skall vara det och inteunderstrukna. Rubriker skall vara i typsnitt Arial, 12 p, fet stil och med vänstermarginal (ej centrerade).För nytt stycke används indrag av första meningen. Gör indrag för det första stycket, ej efterföljande.Skriv ut siffror lägre än tretton med bokstäver. Illustrationer, figurer och tabeller bör vara tydliga och isvart-vitt, med tillhörande figur- och tabelltexter. Vidare skall också hänvisning till dessa vara tydligt ibrödtexten. Referenserna skall vara i enlighet med Harvardsystemet med författarnamn, tryckår ochsida inom parentes i texten (During, 2004:12 eller During et al. 2004). Sist skall en referenslista finnasmed, där titlarna skall vara kursiverade.

Manuskript skall vara redaktören tillhanda senast den 1 maj 2006, 1 november 2006, för att kommamed i nästföljande nummer. Bidrag skickas till redaktören via e-post: ylva.telldahl@ofl.su.se, eller pådiskett alt. CD till Ylva Telldahl, Osteoarkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet,Wallenbergslaboratoriet, 106 91 Stockholm.