1

BERÄTTAR-RYGGSÄCKEN

HANDLEDNING för dig som ska jobba med mig!

Innehåll:Berättarryggsäcken i Sandviken – bakgrund 3Sandvikens historia – en kort sammanfattning 4Metoder och tips för arbete med Berättarryggsäcken 5

Berättelser till föremålen: Hyveln 7Kulramen 8Avlöningsdosan 9Livstycket och strumporna 10Strykjärnet 11Fotbollsskon 12Bandybollen 13Locktången 14Kartonghuset och godispåsen (svenska) 15Kartonghuset och godispåsen (kurmanji/nordkurdiska) 16Dofter 17Om Bruksmuseet Smedsgården 18

Tack till: Smedsgården, Lars Bucans kulturstiftelse, Sandvik, Björk & Berries, Sandbacka Grafiska

3

Litteraturhuset för barn och unga - i Sandviken för hela regionenLitteraturhusprojektet har pågått i Sandviken sedan oktober 2010 och syftar till att etablera den nya verksamheten “Litteraturhuset för barn och unga – i Sandviken för hela regionen”. Verksamheten ska verka för språkstimulans genom olika estetiska uttrycksformer och ha berättande i fokus. I verksamheten vill vi under-söka hur vi kan stärka och lyfta fram det språk- och lässtimulerande arbetet som pågår på förskola, skola, bibliotek och andra kulturinstitutioner samtidigt som vi utvecklar nya metoder och nya samverkansformer utifrån barnens hem- och fritidsmiljö.

Berättarryggsäcken Med berättarryggsäcken vill vi prova litteraturhus-projektets arbetssätt kring berättande och hur man kan arbeta med berättande kring olika föremål. Berättarryggsäcken är ett av de redskap som vi hoppas ska leda till att barn 5-12 år utvecklar sitt språk, sin lust att berätta och sin lust till läsning. Innehållet i berättarryggsäcken är tänkt att stimulera många sinnen. Föremål, berättelser, hörsel, syn, känsel, lukt hoppas vi ska hjälpa barnen att komma igång, att bli kreativa. Barnen möter Berättaryggsäcken i grupp på bibliotek, skola, museum, Sandvikens konsthall eller på Smedsgården tillsammans med pedagoger, bibliotekspersonal eller museipersonal.

Ryggsäcken som en metaforInom litteraturhusprojektet har vi ofta använt oss av metaforen “ryggsäck” när vi pratar om det sociala och språkliga kapital som barn bär med sig. Inspiration till detta har vi fått från Pat Thomson, en lärare i Australien. En del barn bär med sig kunskaper och erfarenheter i sina “ryggsäckar” som de aldrig får visa upp. Andra hittar möjligheter att visa sina förmågor. Men alla har samma rätt till sin egen berättelse - att packa upp sin ryggsäck!

Berättarryggsäcken i SandvikenHur var livet förr i tiden?

Och hur ser livet/världen ut idag?

Alla bär vi på en ryggsäck, fylld med historier att berätta.

Alla lika viktiga. Kom och dela med dig av din ryggsäck!

4

Det finns inte många städer där man exakt kan säga när de började byggas, men det kan man med Sandviken. Sandviken föddes den 14 mars

1862 när man började bygga den kanal som skulle förse det nya järnverket med vattenkraft. Den nya Bessemermetoden för att framställa smidbart stål hade under Göran Fredrik Göransson utvecklats vid Högbo bruk och Edskens masugn. För att kunna utveckla metoden i större skala behövde man hitta en ny plats för det blivande järnverket.

Vid den sandiga viken fanns det enbart tre hus, en banvaktsstuga till järnvägen, en bondgård, Lass-Ollas och ett soldattorp, Klangtorpet. Banvaktsstugan och bondgården köptes in av företaget, banvaktsstugan blev det första kontoret och Lass-Olassgården kom att bli Sandvikens första skola.

Det var flera faktorer som påverkade var man placerade den nya industrin. Högbo bruk ägde marken vid Storsjöns strand och järnvägen mellan Falun och Gävle passerade brukets marker på denna plats, något som var mycket viktigt för att kunna transportera de färdiga produkterna till utskeppningshamnen i Gävle.

De första bostäderna för de som arbetade med kanalbygget och med att uppföra järnverkets

Sandvikens historia – en kort sammanfattning

1862, för 150 år sedan startade Göran Fredrik Göransson Högbo Stål & Jernwerks AB,

föregångaren till dagens Sandvik AB. 2012 ser vi med Berättaryggsäcken en möjlighet att

intressera barn för Sandvikens historia. Vi vill också uppmärksamma Sandvikens 150-årsjubileum.

Alla barn och unga har rätt till sitt kulturarv. För att kunna se framåt så måste man titta

i backspegeln. Varifrån kommer jag? Varför är jag som jag är?

byggnader var timmerkojor som grävdes in i jordmassorna från kanalbygget eller enkla träskjul samlade i små ”kåkstäder”.

Produktionen vid järnverket startade den 26 juli 1863 och samma år började de första arbetarbostäderna i ”envåningsbruket” att byggas. 1866 går Högbo Stål & Jernwerks Aktie Bolag som företaget hette i konkurs och många lämnar Sandviken, 1868 återbildas företaget under namnet Sandvikens Jernverks Aktiebolag och produktionen återupptas med Anders Henrik Göransson som ledare för företaget. Omkring 1880 börjar man uppföra ”tvåvåningsbruket” med åtta lägenheter i varje hus.

Som på många andra bruksorter under 1800-talet var samhället beroende av företaget för de flesta funktioner som skola, sjukvård, tvättinrättningar, badhus och idrottsanläggningar. I Sandviken blev det extra tydligt genom det staket som skiljde företagets mark från Yttre Sandviken. Staketet gick längs med Barrsätragatan och utanför staketet växte det fram ett ganska så oreglerat samhälle med affärer, hantverkare och byggnader för frikyrkor och andra folkrörelser. De två första skolor som kommunen uppförde var Sandbacka Norra och Sandbacka Södra som var till för de barn som bodde utanför staketet.

För att ”skydda” företagets arbetare från agitation från fackföreningsrörelse och socialister uppfördes Valhalla som en lokal för bildning, teater och andra nöjen 1908. Samma år byggdes också Jädraåparken. Valhalla och Jädraåparken blir alltså ett slags motvikter mot Folkets Hus och Folkets Park.

1927 blir Sandviken köping och vid den tidpunkten tar köpingen över ansvaret för den sociala servicen från företaget. Köpingen får även betala en summa för gator, vatten -och avloppsledningar till företaget som tidigare bekostat detta. Sandviken får sina stadsrättigheter 1943. Även om samhället tar över alltmer av de allmänna funktionerna från företaget så lever man ändå i en slags symbios med varandra. Även idag så präglas staden Sandviken av det dominerande företaget som idag heter Sandvik. Flera stiftelser med ursprung i familjen Göransson spelar fortfarande en viktig roll i Sandviken.

5

Steg 1 – Sandvikens historia Vad vet barnen om Sandvikens historia? Berätta gärna att Sandviken fyller 150 år 2012 och om hur det gick till när samhället bildades.

Steg 2 – Undersök föremålen i ryggsäcken Låt barnen välja fritt eller välj själv ut ett antal föremål som ni ska undersöka tillsammans. Börja gärna med att gissa vad det är för föremål och vad de kan användas till.

Steg 3 – Lyssna på berättelserna När ni eller barnen valt ett föremål ur ryggsäcken lyssnar ni tillsammans på berättelsen på iPaden som hör ihop med föremålet. Berättelserna hittar ni under ikonen ”Bilder”. De ligger i kronologisk ordning. Hyveln och Livstycket och strumporna finns inlästa i två versioner; av ett barn och av en vuxen. Kartonghuset och godispåsen finns inläst i fyra versioner; på svenska, kurmanji/nordkurdiska, arabiska (skriftspråk) och arabiska (talspråk) Ni kan också välja att själva läsa berättelsen för barnen.

Steg 4 – Låt berättelserna inspirera barnens eget berättande Till varje berättelse finns korta fakta och Sandviken-historia. Det finns också några frågor till barnen. Använd gärna frågorna som utgångspunkt för barnens egna berättelser.

Steg 5 - Barnens egna ryggsäckar Be barnen ta med sig en ryggsäck med ett föremål hemifrån. Låt barnen berätta om sitt föremål muntligt i helgrupp eller i mindre grupper. Barnen kan också skriva ner eller rita sin berättelse. Spela gärna in barnens berättelser på den andra iPaden.

Steg 6 – Ordskattkistan Avsluta varje arbetspass med berättarryggsäcken med att samla ord i en ordskattkista. Det kan handla om nya ord som barnen lärt sig; ”hyvel”, ”kulram”, ”beredskapstiden” eller verb som beskriver vad ni gjort tillsammans; ”ritat”, ”lyssnat”, ”pratat”. Ordskattkistan kan ni använda för att summera och reflektera eller som utgångpunkt för nya berättelser.

Steg 7 - Föremålet i ”hemliga påsen” I ”hemliga påsen” (den ljusgröna avlånga tygpåsen) ligger ett föremål och en berättelse som en tidigare barngrupp skickat med. Om ni vill behålla föremålet och berättelsen måste ni stoppa i ett föremål som hälsning tillsammans med en berättelse till nästa grupp som ska använda ryggsäcken.

Metoder och tips för arbete med BerättarryggsäckenDetta material ska ses som inspiration och tips. Ni kan välja ut några av arbetssätten eller arbeta helt fritt med materialet.

6

Att berättaDet var en gång… Så kan en berättelse börja. En berättelse innehåller oftast en tid, en plats, en person/sak, ett problem och en lösning. Äldre barn kanske kan tycka att det är en hjälp att få en struktur i sitt berättande. Prova metoden på föremål i ryggsäcken.

T ex: ”Det var en gång en fotbollsko som tillhörde Zlatan. En dag gick skon sönder och fick inte sitta mer på Zlatans fot. Den såldes då på auktion och fick tillbringa resten av sitt fotbollsskoliv på ett museum i Sandviken.”

Historien bakom rubrikernaSkriv en egen löpsedel om något spännande som hänt. Berätta sedan en braskande berättelse om detta. Använd er gärna av föremålen i ryggsäcken eller barnens egna

föremål. T. ex. ”Gosedjuret Mjukis försvunnen!” eller ”Sandvikenbo fastnade med fingret i locktången!”

Rim Kan barnen berätta på rim? Utgå gärna från barnens egna föremål. De andra barnen kan få gissa vilket ord som saknas: ”Det var en gång en mus, som älskade sitt ____, han åt så mycket paj, att magen sade __.”

Packlistor för olika berättelsetyperLåt barnen göra egna packlistor för t ex spökhistorier, äventyr, skolhistorier, roliga historier. När jag ska ta med mig t. ex. en spökhistoria behöver jag spöken, benknotor, visslande ljud, e t c. Använd sedan packlistorna för att berätta historier. Barnen kan gärna byta packlistor med varandra.

DrömmarKan föremål drömma? Vad drömmer föremålen i ryggsäcken om? Vad drömmer föremålen som barnen själva tagit med sig om? Berätta!

LjudberättelserBarnen får göra egna ljud och skapa en berättelse utifrån dessa. Hur låter t ex prasslande papper, sörplande, fotsteg, en hostning…

Att arbeta vidare med när ryggsäcken är återlämnadGruppens egen Berättarryggsäck När ryggsäcken lämnat gruppen kanske ni vill göra en egen Berättarryggsäck? Samla in föremål och barnens berättelser (nedskrivna eller inlästa på en iPad om ni har tillgång till en sådan) i en rymlig ryggsäck. Kanske kan ni byta ryggsäck med en annan barngrupp? Ni får ta del av deras berättelser och de får ta del av era!

Lek detektiver!Leta hemma efter gamla föremål. Vilken berättelse finns kring det föremålet? Kan mamma eller pappa eller någon annan vuxen berätta?

Gissa föremålet!Barnen får beskriva ett föremål de har hemma. Börja med att beskriva färg, form, doft, storlek osv. Berätta sedan vad det kan användas till. Rita sedan föremålet (om kompisarna inte redan gissat vad det är!) Det går också att börja med att rita.

Nedan följer några fler tips på hur ni kan arbeta med barnens berättande. Inspirationen kommer bl.a. från Johan Althoff och utställningen Nattpäron.

Berätta med Post IT-lapparBarnen skriver först en massa ord på post IT-lappar. Post-IT-lapparna flyttas sedan runt och bildar meningar och berättelser.

7

Jag heter Anders Svensson-Klang och jag bor på Klangtorpet som ligger på Klangberget. Min mor kallas för Klang-Mor fast hon heter Brita.

Det blir mycket klang det där, men allt har fått sitt namn efter min morfar, Anders Klang.

När jag var sex år gammal så började Konsul Göransson att bygga det nya järnverket. Min far Erik Svensson fick arbete med att hugga timmerstockar till det stora bygget. Vi bodde då i Ovansjö och det var lång väg att gå till arbetet för far så vi flyttade helt enkelt hit till Klangberget. Vi flyttade med oss hela huset som vi monterade ned, fraktade iväg och byggde upp igen. Då bestämde jag mig för att bli snickare när jag blev stor.

När vi flyttat hit till Klangberget så började man att gräva kanalen som skulle ordna fram vattenkraft till järnverket. Det kom många människor hit från alla möjliga håll. Hemma hos oss bodde det sex arbetare från Dalsland. De fick betala 25 öre om dagen för att få sova, få mat och att mor tvättade åt dem. De var hårt arbete för mor men det var också mycket pengar som hon tjänade.

När jag var tio år så gick hela järnverket i konkurs som det heter, Konsul Göranssons pengar tog slut så han hade inte råd att fortsätta. Far blev utan jobb och fick hitta ett nytt arbete i Gävle. Varje söndagseftermiddag går han den långa vägen in

till Gävle och varje lördagskväll så kommer han hem igen. Jag får hoppas att jag kan få ett bra jobb när jag blir stor och slipper gå en sådan lång väg som min far. Jag vill bli snickare och hålla på att hyvla för det luktar så gott.

Berättelsen finns inläst i två versioner; av ett barn och av en vuxen.

Hyveln

Berättelsen utspelar sig på 1860-talet.

Sandvik och Sandviken – de första åren År 1862, fastställdes bolagsordningen för “Högbo Stål & Jernwerks Aktie Bolag” och grävningen av den 3,5 kilometer långa kanalen började. Av denna anledning firar Sandvik och Sandviken 150-årsjubileum i år, 2012. Den 19 mars 1866 gick Högbo Stål & Jernwerks AB i konkurs. Tiden som följde blev oviss och många flyttade ifrån Sandviken. Den 10 december 1868 återbildades företaget under namnet Sandvikens Jernverks Aktiebolag med Anders Henrik Göransson som chef och s.k. “brukspatron”. I praktiken var det fortfarande under en tid grundaren Göran Fredrik Göransson som var den egentlige ledaren.

Frågor: Vad jobbar din mamma och pappa med? Vad vill du jobba med när du blir stor?

Att läsa: Klangtorpet, artikel

8

Aj, aj, aj nu tappade hon mig! Hoppas att fröken Tysklind inte hörde eller såg någonting för då kan det bli ett elände.

Fröken Tysklind är en snäll skolfröken. Hon hör till bruket och ser till att barnen som bor där lär sig att läsa, skriva och räkna. Jag står på min plats på Linas skolbänk, varje dag. Ibland följer jag med henne hem. Lina är duktig i skolan och gör sina läxor noga. Hon är speciellt duktig i räkning. Utan mig skulle Lina inte kunna göra sina räkneläxor. Mina kulor hjälper henne att lägga i hop och att dra ifrån.

Det händer att Linas pappa lånar mig när han ska räkna ut hur mycket pengar han kommer att ha kvar av sin lön när allt är betalt. Då öppnar han lönedosan* och tömmer ut alla småslantar på bordet. Sedan räknar han en lång stund och ibland ser han bekymrad ut.

Vi handlar i Brukshandeln. Om våra pengar tar slut så kan man få vara skyldig handlaren några slantar tills nästa lön.

En gång hade Lina fått med sig 1 krona för att gå in på Brukshandeln och betala en skuld. Hon var på väg hem från skolan och jag låg i hennes ryggsäck och passade på att vila mig en stund efter dagens arbete.

”Jaha”, sa handlar’n, ”det blir en krona och tjugofem öre” Jag kände hur Lina började kämpa med gråten. ”Men, far sa att det var 1 krona!” ”Då har din far räknat fel”, sa handlar’n. ”Titta här!” Sedan räckte han Lina en lista på allt som Linas mor hade handlat sista månaden. Då, plockade Lina upp mig ur ryggsäcken. Hon tittade på handlarens lapp och började lägga ihop summorna men hjälp av mina kulor. Sedan drog

hon ifrån den summa som redan var betald. Till slut, sa Lina. ”Jag får det till 1 krona.” Lina räknade en gång till och handlar’n som är en rättvis människa fick erkänna att det bara var 1 krona och inte 1 krona och 25 öre. ”Du var mig en duktig flicka, sa handlar’n. Jag hoppas att du får högsta betyg i räkning”. Lina fick också en strut karameller för att hon varit så duktig.

* Berättelsen om avlöningsdosan finner du på sid 9.

Kulramen

Berättelsen utspelar sig på 1870-talet.

Folkskolan i Sandviken Den första folkskolan i Sandviken inrymdes omkring 1865 i bonden Lass-Ollas gård på en plats som numera kallas Sågbacken.

Brukssmeden Johan Reinhold Tysklind fick ansvar för skolan. Han var mycket begåvad och lade också grunden till Sandvikens lånebibliotek och dess musikliv. Senare efterträddes Tysklind av sin dotter Hedda som fick sköta småskolan när pappa undervisade de äldre barnen.

Lärarinnan Hedda Tysklind arbetade i det första riktiga skolhuset i Sandviken som bruket uppförde 1873.

Till och med 1908 svarade Sandvikens järnverk för allt som rörde skolväsendet. Sandvikens bruk var ett eget skoldistrikt.

Myntreformen 1873 genomfördes den myntreform som resulterade i vårt nuvarande myntsystem. Vi övergick till kronor och öre istället för riksdaler.

Frågor: Hur räknar man på en kulram? I vilka situationer i vardagen är det bra att kunna räkna?

Att läsa: Folkskolan i Sverige, artikel.

9

En sak som jag kommer ihåg från det att jag var liten var en liten rund dosa som far hade med sig hem från arbetet i verket varje vecka.

Vi var många syskon och far och mor hade det nog ganska svårt att få tillräckligt med pengar så att vi alla kunde äta oss mätta.

Mor försökte alltid att se till att det fanns tillräckligt med potatis att koka så att det inte skulle gå åt så mycket av saltsillen och det feta fläsket. Ibland fanns det inte något annat att äta än några potatisar som vi fick doppa i fläskflott som mor hade sparat.

Den där lilla dosan blev därför en viktig del av vårt liv, varje vecka fick far sin avlöning eller likvid som det kallades i dosan. Förmannen där far arbetade hade en stor brun låda med fack för alla dosor, på varje dosa fanns ett nummer och varje vecka lade han i de pengar som man hade tjänat och dosan fick följa med hem. Far tjänade 120 kr i månaden så varje vecka fanns det 30 kr i dosan som skulle räcka till allt, att betala hyra och till mat och kläder till oss alla. Far gjorde det alltid till en spännande stund när han öppnade dosan. Ibland såg han besviken ut och sa att det bara fanns fem öre i dosan och att alla andra pengar hade ramlat ut genom de små hålen som fanns i botten på dosan och ibland såg han väldigt glad ut och sa att han hittade hela hundra kronor i den. Det var hans sätt att retas med oss, för det var alltid 30 kronor.

En gång berättade han att de små hålen var till för att man inte skulle lägga snus i dosan, den såg ju precis ut som en snusdosa, men försökte man stoppa snus i den så rann det ut genom hålen.

Den där lilla dosan i fars stora valkiga näve blev en trygghet i våra liv, nu skulle vi ha mat på bordet i en vecka till.

Avlöningsdosan

Berättelsen utspelar sig på 1910-talet.

Tvåvåningsbruket I området söder om kanalen byggdes två-våningshus under hela perioden från 1880 till 1915. Det byggs utmed Norra och Södra Järngatan, Norra och Södra Götgatan, Konsulgatan, Bessemergatan, Seegatan, Vallhallavägen och Skolgatan. Varje hus innehöll åtta lägenheter om ett rum och kök. Stora delar av tvåvåningsbruket revs på 1970-talet, men ett nytt bostadsområde skapades av arkitekten Ralph Erskine. Det kallas idag Nya Bruket.

Frågor: Hur mycket kan man köpa idag för en månadslön på 1910-talet?

Vad skulle du köpa om du fick 120 kronor?

Förslag på aktivitet: Lek affär på tidigt 1910-tal. Sätt priser på att antal varor och låt några barn vara försäljare och andra kunder. Vad räcker lönen till?

Läs mer: I skriften om Smedsgården berättas om hur det var att leva på bruket under tidigt 1900-tal.

10

Det är vår ute, nästan sommar och syrenernas doft är starkare än stanken från dassen. Det är skolavslutning och jag har nu gått ett helt

år i första klass. På skolavslutningen ska man vara fin och på stolen bredvid sängen har mamma lagt fram mina nya kläder. Jag har fått en ny klänning och ett par nya strumpor.

Strumporna är av bomull och nu ska jag äntligen få slippa de där hemska stickiga yllestrumporna som jag fick ha hela vintern. Strumporna knäpps ihop med livstycket och jag kommer ihåg hur svårt det var att knäppa de där hårda knapparna när fingrarna var frusna.

Det blev alltid en glipa mellan livstycket och strumporna som hasade ner en bit och jag kommer ihåg en kall vintereftermiddag när jag skulle gå hem från skolan. Gatorna var alldeles isiga och det hade fallit ett tunt snötäcke så att isfläckarna inte syntes. Alldeles utanför skolan halkade jag, det gjorde inte så ont men jag fick en massa iskall snö innanför stumporna och det sved något förfärligt. När jag kom hem och tog av mig de våta kläderna var en bit av låret alldeles rött och de vassa våta yllestrumporna hade skavt sönder skinnet. Men nu är det skolavslutning och snart är det sommar och då kan man gå barfota och behöver inga strumpor alls.

Berättelsen finns inläst i två versioner; av ett barn och av en vuxen.

Livstycket &

strumporna

Berättelsen utspelar sig på 1930-talet.

Att vara barn på 1930-talet På 1930-talet gick de allra flesta barnen sex år i skolan och slutade då de var 12 eller 13 år. Efter det var det dags att börja jobba för många barn. För att börja jobba på järnverket måste pojkarna vara minst 13 år och flickor 14 år och man fick inte jobba mer än 10 timmar under ett dygn. Många pojkar i Sandviken började att jobba på verket och många flickor tog plats som barnpigor eller att sköta andra arbeten hos de rikare familjerna. Men långt innan man slutade skolan fick man börja hjälpa till med många olika saker hemma, att passa småsyskon och bära in ved och vatten. Men det fanns också tid för lek. Ofta var man många syskon i familjerna, 6-7 barn var inte ovanligt och i varje hus fanns det flera familjer så det blev många barn på en gård som kunde leka tillsammans. Ofta lekte man kurragömma eller ”Tjuv och polis”.

Frågor: Har någon sett ett livstycke förut?

Vet ni någon som brukar ha ett livstycke på sig? (Bild på Pippi Långstrump medföljer ryggsäcken).

Finns det några kläder som du inte tycker om att ha på dig? Favoritkläder?

Hur är det att vara barn på 2010-talet?

Vad brukar du göra på fritiden? Vilka lekar brukar du leka?

Att läsa: I skriften “Om livet i Sandviken förr” av Bruksmuseet Smedsgården finns en text som handlar om att vara barn på bruket.

Att läsa för barnen: Boken om Pippi Långstrump

11

Karin sitter på trasmattan på golvet i köket, ute är det kallt och regnigt men här inne i köket är järnspisen glödande het. Mamma

har gått iväg till den stora tvättstugan nere vid kanalen för att tvätta. Hon såg så trött och ledsen ut när hon drog iväg med det stora byltet med smutsig tvätt. Det är krig ute i världen och pappa har blivit militär, han ska försvara Sverige så att kriget inte kommer hit. Mamma är alltid ledsen och bekymrad nuförtiden och Karin funderar på vad hon skulle kunna hjälpa henne med för att hon ska bli lite gladare. I kammaren hänger mammas fina klänning, röd med vita prickar i ett alldeles blankt och glänsande tyg. Sist hon hade klänningen på sig var när pappa var hemma den senaste gången och Karin kommer ihåg hur glad mamma var när hon stod i köket och strök den.

Tänk om hon skulle stryka klänningen åt henne, då kanske mamma blir glad och pappa kanske kommer hem igen. Karin tar en stol och når precis det stora tunga strykjärnet som står uppe på spiskåpan. Hon ställer strykjärnet på spisen för att det ska bli varmt och brer ut en filt på köksbordet, hämtar klänningen och lägger den ovanpå filten. Nu måste nog strykjärnet vara tillräckligt varmt. Hon bär försiktigt det tunga heta strykjärnet till bordet, men nuddar bara klänningens vackra blanka tyg när det börjar fräsa om strykjärnet och lukta förfärligt illa. Strykjärnet är alldeles för varmt och bränner ett stort hål mitt på kjolen. Karin blir rädd och sliter bort strykjärnet från tyget och tappar det på golvet, där det blir ett stort svart märke på golvbrädorna. Nu har hon förstört alltsammans och hon som bara ville göra mamma glad!

Strykjärnet

Berättelsen utspelar sig på 1940-talet.

Tvättinrättningen i Sandviken De första åren på Bruket fick man sköta all tvätt hemma på vintrarna och på somrarna använde man bryggorna nere vid kanalen. Man kokade tvätten tillsammans med lut och sedan fick man skölja ur luten ur tvätten med hjälp av s.k. klappjärn som man bankade tvätten med. Bryggorna kallades därför klappbryggor. På envåningsbruket byggde man om några hus till brygghus. I brygghusen fanns det fyra stycken bagarstugor i mitten och två tvättstugor med vedledade s.k. pannmurar vid vardera gavlen. Arbetet med tvätten förenklades när man inte behövde hålla till i det egna köket längre.

1913 byggdes den nya stora tvättinrättningen där Barrsätragatan korsade kanalen. Den var modern för sin tid med tvättmaskiner, sköljar, manglar, centrifuger och torkvind. 60 personer fick plats att tvätta samtidigt. För att förmå kvinnorna att överge pannmurarna i de gamla tvättstugorna fick man till en början tvätta gratis på tvättinrättningen. Byggnaden revs 1969.

Frågor: Hur tvättar ni hemma hos dig? Vem är det som tvättar? Brukar du hjälpa till hemma? Vad gör du då?

Uppgift: Leta efter strykjärnet på bilderna i Bruks-museet Smedsgårdens skrift “Om livet i Sandviken förr”.

12

Sommaren 1958 - för över femtio år sedan - då var det fotbolls-VM i Sandviken. Det är säkert. Jag vet, för jag och mina kompisar var ner

till Jernvallen och såg matcherna. På den tiden fanns det bara en enda kanal på TV, men där fanns det ett jättepopulärt program som hette Hylands Hörna. Där drog man lott om vilka andra städer än Stockholm det skulle få spelas VM-matcher. Och Sandviken vann. Vi fick landslagen från Wales, Ungern och Mexiko. Alla i Sandviken tyckte det var jättespännande och biljetterna sålde slut nästan på en gång, fastän dom var dyra. I våran familj var vi tre pojkar så min pappa hade inte råd med biljetter till alla. Vi fick heller ingen veckopeng hemma och pengarna jag tjänade på att sälja tidningar på söndagarna räckte inte till några VM-biljetter. Men hur kunde vi då se alla VM-matcherna? Jo, runt fotbollsarenan, utanför staketet, fanns det rader utav höga björkar. Och vi barn smög oss dit före matcherna och klättrade snabbt upp i träden. Om inte vakterna såg oss så kunde vi få se skymten av dom utländska storstjärnorna. Barnen från Bruket satt i stora klasar där i björkarna och gömde sig bakom löven, medan lagen från Wales, Ungern och Mexiko sparkade fotboll så att det ekade mellan husen. Vi tyckte att det var ovant och lite konstigt att se spelarna i det mexikanska landslaget gå omkring med stora sombreron, eller bredbrättade halmhattar, på huvudet. Och under matchen gjorde vissa korstecken, och det hade vi aldrig sett förr, så vi undrade vad dom gjorde. Spelarna

bodde på Stadshotellet mitt i stan, det som idag är Princess, och för mexikanska landslaget var Jernvallen hemmaarena. Men det året var det inget av de tre lagen som vann. Det var Brasilien - med en storspelare som hette Pelé - som vann VM-finalen mot Sverige. Och mellan vedbodarna på Bruket spelade vi fotboll hela den sommaren. 1958. Och vi barn turades om att vara storstjärnan Pelé.

Berättad av Bernt-Olov Andersson

Fotbollsskon

Berättelsen utspelar sig 1958.

Jernvallen och Fotbolls-VM i Sandviken

Idrottsplatsen Jernvallen byggdes år 1938 och var då Europas modernaste idrottsanläggning.Världsmästerskapet i fotboll 1958 spelades i Sverige under perioden 8 – 29 juni 1958. Brasilien vann turneringen genom att besegra Sverige med 5–2 i finalmatchen. Två av matcherna under fotbolls-VM hölls på Jernvallen i Sandviken. Den 8 juni 1958 såg 20.000 personer på när Ungern spelade mot Wales. Den 15 juni mötte Ungern Mexico. 13.300 personer fanns då i publiken.Jernvallen är den nordligaste arenan man spelat VM-fotboll på. Publikrekordet för fotboll på Jernvallen sattes år 1957 då 20 288 åskådare såg matchen mellan Sandvikens IF och IFK Norrköping. Numera har Jernvallen kapacitet för 7 000 åskådare.

Frågor: Har du sett någon match eller tävling i verkligheten någon gång?

Vilken stor idrottstävling skulle du vilja se i Sandviken?

13

Det är söndag. Solen skiner så att snön gnistrar. Det är kallt. Hela familjen ska på bandy, matchen börjar ett. Vi skyndar oss

att äta för att hinna i tid. SAIK ska möta Falun, det är en viktig match. Bandy spelar man på Norra, den gamla idrottsplatsen. Vi tar på oss massor av kläder i bomull och ylle. Långkalsonger, mössa, SAIK-sjal och Lovikkavantar.

Snön knarrar under våra hårda pjäxor när vi går den långa vägen ner till Idrottsvägen. Lillebror Ola lämnar vi hos mormor på Sveavägen, han får räkna raketerna han ser från fönstret. Pappa är materialförvaltare, han ser till att alla spelare har hela tröjor och lindade bandyklubbor. Han måste vara där i god tid före matchen. I natt har han varit nere på Norra och hjälpt till att spola isen.

Mamma står i kiosken och säljer korv. Ninni säljer program. Carin är liten och leker mest i snövallarna tillsammans med Stina. Ibland går hon in till mamma i kiosken för att värma sig och för att få sönderkokt korv.

Det doftar söt glögg när man kommer innanför grindarna. Spänningen dallrar i luften. Det är kallt andedräkten syns som rökmoln ur munnen. Var ska vi stå – åt vilket håll spelar SAIK?

Läktaren är av trä och väldigt fin, men ibland är den väldigt hal. Pappa står alltid på samma plats.Det kan betyda otur om han byter plats. Är man kort kan det vara svårt att se över gubbarnas kepsar. Man kan gå under läktaren och leta små-pengar som gubbarna har tappat.

Äntligen glider bandyspelarna in på isen. Man hör skridskoskenorna skära mot isen. Det är ett härligt ljud. Vi applåderar när de svartvita spelarna viftar med bandyklubborna till oss på läktaren. Vi skriker ”Heja Knatten” och ”Heja Dala”. Vi buar när Faluns bandystjärna Bempa tar ett extra varv förbi oss och flinar.

Matchen är jämn och spännande. En gång sköt Knatten ett sån´t hårt skott att bollen for rakt över Bollvägen och in genom ett köksfönster. Det snackas det fortfarande om.

Varje gång det blir mål, klättrar farbror Agne upp på en stege och byter ut siffrorna på resultattavlan. Roligast var det när det blåste, då fick han klättra upp och ner fler gånger än det blev mål. När SAIK gör mål hoppar och skriker alla, och klappar händerna, och det skickas upp en raket för varje mål. Publiken jublar när raketstjärnorna dalar snabbt ner från himlen. Hoppas Ola ser raketen från mormors fönster…

Det är mörkt när vi traskar hemåt med frusna tår och röda näsor. På onsdag är det bortamatch. Då får vi lyssna på sportradion.

Berättad av Mona Lennartsson

Bandybollen

Berättelsen utspelar sig i slutet av 1960-talet.

”Leken med det lackröda nystanet” - SAIK och bandy i Sandviken

Bandy är en lagsport som spelas på is mellan två elvamannalag med en massiv boll och klubbor. Matcherna delas upp på två halvlekar om 45 minuter vardera. Sporten har sin största popularitet i Sverige, Finland, Ryssland och Norge. Bandyns smeknamn är: ”Leken med det lackröda nystanet” (varför kan man lista ut när man sett den gamla bandybollen!) och ”Vinterns fotboll”. Sandvikens AIK Bandy är bandysektionen i den1901 bildade idrottsklubben Sandvikens AIK. Bandysektionen bildades under andra halvan av 1922 och har vunnit åtta svenska mästerskap för herrar (1945, 1946, 1997, 2000, 2002, 2003, 2011, 2012). På damsidan har man vunnit två SM-guld (1993 och 2007).

SAIK har spelat bandy ute på Norra IP, Gamla Jernvallen och Nya Jernvallen.

För att kunna bedriva bandy under perfekta förhållanden, utan påverkan från vädrets makter, började man under 2000-talets första decennium bygga allt fler hallar för inomhusspel. I Sverige byggdes den första bandyhallen i Edsbyn. Den 12 oktober 2006 enades de tre Göranssonska fondstiftelserna i Sandviken om att finansiera bygget av bandyhallen Göransson arena, med plats för 3 200 sittplatser och 800 ståplatser. Göransson arena invigdes den 30 maj 2009.

Frågor: Har du besökt Göransson arena någon gång? Vad gjorde du där? Har du varit med och firat när SAIK vann SM-guld? Vad gjorde du då?

14

När jag var i tonåren då var musik mitt stora intresse. Jag missade aldrig att lyssna på radion när det var Tio i Topp och

Kvällstoppen. I de programmen spelades den nya musiken – popmusik. Banden kom från England, de spelade elgitarr och de hade långt hår och fräsiga kläder. Jag blev helt såld på det där, jag ville också bli idol, Jag stod hemma i pojkrummet med en låtsasmikrofon och försökte dansa runt som Mick Jagger i Rolling Stones. ” I can´t get no...satis- fa-aa- ction..” När jag var femton år hörde jag för första gången Jimi Hendrix och det var som om nå´n lagt en dymanitbomb i radion. Han kom med något alldeles nytt och spännande.

Jag och min kompis Lasse, vi läste om honom, han spelade med vänster hand och på konserterna så brukade han lyfta upp gitarren och spela med tänderna. Gu va häftigt, så´n skulle man ju va.

I samma veva fick vi veta att Jimi skulle komma till Sverige, till Sandviken. Whao!! Vi bestämde oss genast för att gå. Men det vore ju häftigt om vi kunde försöka likna honom.

Jimi hade stort burrigt hår där lockarna hängde ut från huvudet. Vi hade ju ganska rakt hår, ja Lasses hår var nog till och med spikrakt.

Vi tittade i spegeln och så klagade vi, men då kom Lasses mamma fram med en idé.

Hon hämtade en sån här locktång ur en låda i köket och så skruvade hon på spisen och lade tången på en platta. Hon brukade ofta busa och skoja med oss och vi visste inte riktigt vad hon nu hittat på.

Hon satte oss på var sin stol och så lyfte hon upp locktången från plattan. Den var alldeles röd av glöden. Hon grep tag i en slinga av Lasses hår med tången, så vred hon den runt några varv och så höll hon kvar den i läget. Lasse gnällde till, när tången nöp fast sig i håret, det gjorde ont.

Lasses mamma bara skrattade och sa till oss att: -Ska man var fin då får man lida pin.

Vi kände oss ganska häftiga den där kvällen ändå när Jimi var i Sandviken, även om våra lockar var pytte-pytte små i jämförelse med Jimis.

Berättad av Mikael Nykäsenoja

Locktången

Berättelsen utspelar sig 1967.

Jimi Hendrix och Sandviken

James Marshall ”Jimi” Hendrix (1942-1970), var en amerikansk rockgitarrist, sångare och låtskrivare, känd som en av rockmusikens främsta stilbildande gitarrister. Musiktidningen Rolling Stone har utsett Jimi Hendrix till den bäste gitarristen genom tiderna.

Han blev även känd för att ibland avsluta konserterna med att slå sönder sin gitarr på scenen, varpå han satte eld på instrumentet.

Jimi Hendrix spelade många gånger i Sverige under åren 1967-1970. I Sandviken spelade han vid två tillfällen; i Högbo bruk den 8 september 1967 (två shower) och på Jernvallen den 5 januari 1968.

Frågor: Vilken musik tycker du om att lyssna på? Vilken artist skulle du vilja se i Sandviken? Har du någon gång valt kläder eller frisyr för att likna en idol?

15

Berättelsen utspelar sig på 1990-talet.

Björksätra Björksätra är en stadsdel i Sandviken.1966 började den nya stadsdelen Björksätra att byggas och den stod helt klar i början på 1970-talet. Bygget skedde inom ramen för det så kallade miljonprogrammet. Miljonprogrammet är den vardagliga benämningen på bostadsbyggandet i Sverige under perioden 1965-1975, som följde ett riksdagsbeslut 1965. Målet var att lösa tidens akuta bostadskris genom att under kort tid bygga en miljon bostäder och förbättra bostadsstandarden. Från början fanns i Björksätra uppåt ett hundratal tre och två-vånings hyreshus innehållande sammanlagt ca 1800 lägenheter. Mellan åren 1996 till 2005 revs cirka 500 lägenheter. I angränsning till Björksätra har man byggt villor och radhus (Södra Björksätra).

I Björksätra finns även skolor, äldreboenden, förskolor, en kyrka och Björksätra Mitt, ett köpcentrum som ligger mitt

i området. Vid Björksätra Mitt, i anslutning till Söderskolan, ligger Björksätra bibliotek som är ett integrerat skol- och folkbibliotek. Björksätra bibliotek har en lång tradition av att arbeta med kultur för barn och fungerade tidigare som barnkulturcentrum för hela Sandvikens kommun. Björksätraskolan undervisar barn från förskoleklass till år 6 och på skolan talas hela 21 olika språk.

Frågor: Vilken stadsdel bor du i? Kan du berätta något om din stadsdel eller gatan du bor på?

Vilka språk pratar barnen på Björksätraskolan tror du? (Svar: finska, kurmandji, persiska, ryska, sorani, arabiska, ukrainska, albanska, bosniska, polska, karenn, burmesiska, kurundi, tigrinja, engelska, franska, tyska, kamrondi, swahili, assyriska och svenska.)

Läs mer: I texten ”Varför heter det Sandviken” av Elvert Eriksson kan du läsa mer om hur gator och stadsdelar i Sandviken har fått sina namn.

Kartonghuset &

godispåsen

För ett antal år sedan bodde jag i här i Sandviken med min man och mina döttrar; Ster 8 år och Sherin 2 år. En dag fick jag en jätterolig idé.

Jag gick till ICA för att fråga om jag kunde få några tomma kartonger. Jag lyckades få med mig hem ett par stycken och nu var det bara att börja riva sönder dem, skära, tejpa ihop och bygga! Jag lyckades få ihop ett litet gulligt hus, med en liten ingång och ett litet fönster. Ster var väldigt uppspelt och tittade nyfiket på med sina stora mörka ögon. Hon hade ett leende på läpparna och ville så gärna hjälpa till. Så det fick hon så klart. Vi hjälptes åt att måla det lilla huset rosa och sedan så limmade vi fast tapeter med våra egna tryck, inuti huset. Efter att huset

blivit klart, fick det stå i Sters sovrum, där jag ibland tjuvkikade in och kollade på henne när hon satt inne i huset och lekte för fullt. Hon brukade sticka ut sitt huvud genom det lilla fönstret och leka att hon jobbade i en liten kiosk, där hon sålde godis.

Helt plötsligt fick jag en ny idé! Jag gick iväg och köpte lite godis från ICA och sedan bar jag ut det lilla rosa kartonghuset på gården. Jag minns att det var vårtid och solen sken på den blåa himlen. Små maskrosor hade börjat växa ut vid vägkanten och vinden strök försiktigt mina bara armar. Huset verkade för litet för att stå i, så jag ställde fram ett litet bord utanför det, med allt godis på. Framför godiset lade jag små prislappar. Självklart fick det kosta mycket mindre än vanligt eftersom det hela skulle bara vara en rolig grej. Sedan fick Ster stå där bakom bordet och sälja godis till sina vänner som gick förbi.

Vissa barn var jättenyfikna och kom fram och frågade vad hon gjorde. Medan några få barn gick förbi och retades lite med att de hellre skulle gå hela vägen ner till ICA för att handla godis. Men Ster var för stolt för att bry sig om deras retande. Hon var så glad över det hon hade fått sålt att hon inte brydde sig om vad de andra barnen sade. Jag minns att hon vägrade komma in och ville stå ute hela dagen och leka. Detta är ett väldigt fint minne som jag håller kärt.

Berättad av Seve Hajo

Berättelsen finns inläst på svenska, kurmanji, arabiska (skriftspråk) och arabiska (talspråk).

16

Demekê, mala min û malbata min li taxa Björksätra li Sandviken bû. Gelek bîraninên min yên xweş yên wê demê hene, ku tînim bîra xwe u xwe pê mijûl dikim. Her du keçên min, Stêr heşt salî bû û şêrîna biçûk du sali bû. Rojekê ez hînî fikrekî gelek xweş bûm. Ez çûm dikana ICA û min çend kartonên vala ji wan xwestin. Sê-çarek dane min û min birin mal. Em bi wan ketin, me ew ji hev vekirin, qetandin, bi hev ve zeliqandin û ava kirin. Em bi ser ketin, me xanîyekî xweşik î biçûk, bi deriyek û shibakebiçûk ava kir. Stêr ji xwe re têr leystik bû û bi her du çavên xwe yên fereh u tarî bi meraq lê temaşe dikir. Wê bi dev lêvên kenok dixwest alîkariye bike. Helbet wê pir alîkarî kir. Me bi hev re xanîk bi rengê pembe boyax kir û bi tinazan me dîwaren hindur kaxez kirin. Piştî ku xanî temam bû, me ew li oda Stêr danî.Carna min bi dizî lê dinerî, ku ew çawa ketiye nava xênî û bi kêf u eşq têde dilîze. Wê carna serê xwe di shibaka biçûk re derdixist, goya ku di dikanekekê de kar dike u şekiran difroşe. Ji nişka ve fikreke nû hate hişê min. Ez di cih de çûm ICA û min hin şekirok kirîn û min xanîkê pembe bir li derve danî. Tê bîra min ku dem bihar bû u rojê di nav

azmanê şîn de diçirisand. Kulîlkan di ber keviya rê de serî dabûn der û ba bi nazî dihigivî çengên min yên tazî. Xanî hewqas ne bilind bû, ku mirov bikariya têde şipê bisekine, loma min maseyek biçûk li ber danî û şekirok li ser raxistin. Li ber şekirokan min bihayê wan li ser pelikan nivîsî. Ji xwe min bihayê wan gelekî arzan danî, ji ber ku niyeta me jê hemû leystikeke xweş bû. Ji xwe Stêr li ber xanî û masa şekirokan sekinî û difrote hevalên xwe yên tarê, ku li wir kom bûbûn yan di ber re derbas dibûn. Hin ji zarokan bi meraq dipirsîn ew çi dike. Lê hin jî di ber ve derbas dibûn û bela xwe tê didan û digotin berê wan li ICA ye da şekirokan bikirin. Lê Stêr bi serbilindî li wan dinerî goya ku ne xema wê be. Ew gelek bi kêf bû, ku hin şekirok firot bûn û guh ne dida gotinên zarokan. Tê bîra min, wê êdî ne dixwest bê hundir, lê dixwest rojê tevî li derve bisekine û bilîze. Ev bîranîek bû ku gelekî li ber dilê min şêrîn e.

Berättelsen finns inläst på svenska, kurmanji, arabiska

(skriftspråk) och arabiska (talspråk).

När Göran Fredrik Göransson år 1862 startade Högbo Stål & Jernwerks AB, föregångaren till dagens Sandvik AB föll valet för placering av det nya företaget på ett öde område vid en vik av Storsjön som hette Sandviken redan på 1700-talet. Här fanns bara tre hus när man började bygga upp anläggningen.

År 1862 börjar 300 kvinnor och män anlägga kanalen och arbetskraftsinvandringen börjar. Runt kanalen uppfördes kolonier med kojor som bostäder och snart började bostäder till arbetare och tjänstemän uppföras i det som vi idag känner som Sandviken.

Dal-Britta, som fått ge namn åt den damm som idag avslutar kanalen, kom som namnet avslöjar från Dalarna och var med i kanalgrävningen tillsammans med sina döttrar. Hon drev också café och tog på sig rollen som barnmorska när barn skulle födas.

Allteftersom anläggningen i Sandviken blev klar att tas i drift, flyttades personal hit från Edsken och Högbo, men personalen räckte inte till på långa håll. Man vände sig då till bruk runtomkring i Gästrikland, men även personal från bruk i Uppland, Dalarna och Västmanland rekryterades.

Det kom även ganska många arbetare från Dalsland. Dessa bosatte sig i ett och samma område som därför fick namnet Dalsland. Namnet finns kvar i kvarteret Dalslänningen.

Under 1960- och 1970-talen skedde en stor arbets-kraftsinvandring till Sverige från Finland. Så även till Sandvik och Sandviken. 1967 bildades finska föreningen i Sandviken.

Idag tar Sandviken varje år emot cirka 130 flyktingar som fått uppehållstillstånd. Cirka 10-15 % av Sandvikens invånare har utländsk bakgrund. De största språken inom modersmålsundervisningen i Sandviken är kurmanji (nordkurdiska) och arabiska (i förskolan) och arabiska och thailändska (i grundskolan).

Kartonghuset & godispåsen (kurmanji/nordkurdiska):

Frågor: Var kommer din släkt ifrån?

Hur många språk pratar ni i gruppen/klassen?

De komma från öst och väst...Inflyttning och invandring till Sandviken

17

I Berättarryggsäcken finns tre burkar med olika dof-ter. (Doftburkarna ligger i de tre små facken med röd, grön och blå markering på ryggsäckens ena sida.)

1. Smultron2. Lingon - ros3. Hallon

Inled gärna med att låta barnen gissa vilka dofter det är i burkarna.

Förslag på olika arbetssätt med dofterna:

Hur doftar... Prata om hur olika saker doftar och vilka dofter som är förknippade med olika årstider och högtider.Hur doftar våren/sommaren/hösten/vintern? Hur doftar julen? Hur doftar din födelsedag?

Dofter i SandvikenHur doftar det i Sandviken? Finns det något ställe där det luktar särskilt gott? Finns det något ställe som luktar äckligt?

Dofter i berättelserVad betyder beskrivningen av hur något luktar för att göra en berättelse levande? Läs gärna någon bok och stanna upp där lukter beskrivs.

Gissa doftenSkriv en berättelse kring en doft, utan att avslöja vilken doft det handlar om. Låt kompisarna gissa vilken doft det gäller!

DoftminnetTänk på någon händelse i ditt liv som är starkt förknippat med en doft. Skriv en kort berättelse om detta.

Rita en bild som “luktar”. Låt gärna kompisarna gissa vad din bild luktar!

Dofter

Doftsinnet är ett av våra starkaste och mest direkta sinnen. En doft kan på en kort sekund föra en tillbaka till ett minne, en maträtt, en plats...

18

Björk & Berries och DoftDesignCentret i HögboSandviken, Gävle och Gästrikland har en gedigen historia av dofter och smaker: kaffe, tobak, tvålar, Eau de Cologne, kryddor m.m. Tvålfabriken RENEN i Sandviken och Gefle Såpfabrik var två av de över 100 industrier som fanns i området i början på 1900-talet.

Idén om att starta ett doftcenter i Högbo har sina rötter i en konferens som Sandvikens Rotaryklubb anordnade 1999 på temat “Livskvalitet”. Målet var att samtliga människans fem sinnen skulle aktiveras.

Företaget Natural Fragrance of Sweden grundades 2005. Företagets varumärke heter Björk&Berries.

I Högbo bruk ligger nu Skandinaviens enda DoftDesignCenter. Där får man följa råvarans färd från naturen till den färdiga produkten. Björk&Berries produkter består av 100 % naturlig parfym med tonvikt på råvaror från Sverige. Lingon, blåbär, smultron, hjortron, björklöv och honung handplockas i trakten runt Högbo. Det vitaliserande vattnet som används i produkterna är från Stanna källa som är belägen i skogen runt Högbo. Doftextrakten från de svenska råvarorna från skogarna utanför Högbo tas fram i den franska staden Grasse. Grasse ligger 15 km norr om Cannes och är världens parfymmmecka.

Stanna källaStanna källa i Högbo ligger vid foten av Stannaberget och användes ursprungligen av bönder, i Östanbyn och Västanbyn, som vattnade sina sommarbetande kor direkt ur källan. Och när det var jaktsäsong hämtade jägarna kaffe- och dricksvatten där.

I mitten på 1960-talet höll källan på att slamma igen, varvid Gottrid Östberg, John Svensson, Thure Lundin och bröderna Tore och Gustav i Östanbyn bestämde sig för att rädda den. Arbetet att gräva ur och fördjupa källan tog ett par år. Foder och förstärkning är cementringar från en riven brunn på Klangberget i Sandviken. På brunnslocket ristade männen in Stanna Källa Höj 1965. Höj står för Högbo östra jaktvårdsområde. 1965 för året då källan återinvigdes.

Stanna källa är en del av Enköpingsåsen. Regnvattnet sipprar ner och renas i lager efter lager av sand och grus, för att sedan oupphörligen pressas upp ovan jord igen.

I Sandvikens stadsdel Gamla Bruket finns Bruksmuseet Smedsgården och här visas bostäder från olika tider i brukets historia. Här kan du se hur arbetare och förmän bodde med sina familjer vid sekelskiftet 1900 och på 1940- och 1950-talet. Hur inredde man sin bostad och vad hade man för slags möbler och köksutrustning? På vinden finner du ungkarlsrummet och en textilkammare. Även ett litet skolmuseum ger oss inblick i hur eleverna hade det i skolan förr i tiden.

Öppettider Januari-februari & oktober-december: söndagar kl 15-17Mars-juni & augusti-september: onsdagar och söndagar kl 15-17Juli: onsdagar, torsdagar och söndagar kl 15-17.

För bokningar av gruppbesök på museet kontakta Pirjo Milekvist, 026-25 60 76, 070-273 22 61

Bruksmuseet Smedsgården