Av: Karin Hallgren Handledare: Cecilia Aare och Kristina Lundgren Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Magisteruppsats 15 hp Journalistik | Vårterminen 2016

Berättelsen om Kommunals förlorade heder Aftonbladets granskning av Kommunalaffären januari 2016

 

Abstract  

The aim of this study was to examine how a discursive narrative is performed in Aftonbladets

investigations on the trade union Kommunal in January 2016. Trade union representative’s

lack of consistency between word and action were depicted in a series of articles. Politicians

representing the government were involved and there were plenty of actors voicing their

criticism. About a week after the start of the series, the chairwoman of the union announced

her resignation.

The sample consisted of Aftonbladets printed edition between the 13th and the 21st of January

2016. The study was performed with a combination of quantitative and qualitative methods. It

began with a content analysis to get an overview of the material. After that, qualitative text

respectively image analyses were carried out to get at the discursive narrative. For the

qualitative text analysis methodology and concepts from media rhetoric, discourse analysis

and classical rhetoric were used. The image analysis was carried out with a methodology

based on semiotics.

The study points towards a discursive narrative constructed of the following parts: Two

general themes, interaction between news and commentary items, clear and almost archetypal

roles, facts utilized to highlight conflicts and contrasts, and dramatic effects in language and

images.

The news narrative about ”The lost honor of Kommunal” conforms to a great degree to John

B. Thompson’s five characteristics of a political scandal. Aftonbladet presents a conflict

developed through complications and polarizations between the actors concerned who

according to the triangle hypothesis are made to react publicly on each other.

Key words: Political scandal, discourse analysis, trade union, media dramaturgy, media

rhetoric.

 

 

 

Sammanfattning  

Syftet med den här studien var att undersöka hur en diskursiv berättelse skrivs fram i

Aftonbladets granskning av fackförbundet Kommunal i januari 2016. Artikelserien handlade

om fackliga företrädares bristande samklang mellan ord och handling. Politiker i

regeringsställning drogs in och det fanns gott om aktörer som offentligt uttryckte sin kritik.

En dryg vecka efter att artikelserien startat annonserade förbundsordföranden sin avgång.

Materialet utgjordes av Aftonbladets pappersutgåva under perioden 13 – 21 januari 2016.

Undersökningen genomfördes med en kombination av kvantitativ och kvalitativ metod. Först

gjordes en kvantitativ innehållsanalys för att skapa översikt över materialet. Därefter gjordes

en kvalitativ text- respektive bildanalys för att komma åt den diskursiva berättelsen. För den

kvalitativa textanalysen användes modeller och begrepp från medieretorik, diskursanalys och

retorik. I den kvalitativa bildanalysen användes en modell byggd på semiotik.

Undersökningen pekar mot en diskursiv berättelse som konstrueras av följande delar: Två

övergripande teman, ett samspel mellan nyhets- och opinionstexter, en tydlig och närmast

arketypisk rollfördelning, fakta som framhäver konflikter och kontraster samt dramatiska

effekter i språk och bild.

Nyhetsberättelsen om ”Kommunals förlorade heder” överensstämmer i hög grad med John B.

Thompsons fem kännetecken för en politisk skandal. Aftonbladet presenterar en konflikt som

utvecklas genom komplikationer och polariseringar mellan inblandade parter, vilka i enlighet

med triangelhypotesen tvingas reagera offentligt på varandras agerande.

Nyckelord: Affär, diskursanalys, fackförbund, mediedramaturgi, medieretorik.

 

Innehållsförteckning  Abstract  ...................................................................................................................................................................  1  Innehållsförteckning  .........................................................................................................................................  1  1   Inledning  .........................................................................................................................................................  1  2   Syfte  och  frågeställningar  ........................................................................................................................  1  3   Bakgrund  ........................................................................................................................................................  2  4   Teoretisk  ram  ...............................................................................................................................................  3  4.1   Nyhetsberättelser  om  politiska  skandaler  ..............................................................................  3  4.2   Aftonbladet  och  två  ”affärer”  .........................................................................................................  4  4.3   Nyhetsberättelsen  som  dramatisering  ......................................................................................  7  4.4   Melodramen  ..........................................................................................................................................  8  4.5   Berättelsemönster  ..............................................................................................................................  9  

5   Metod  och  urval  ........................................................................................................................................  11  5.1   Diskursanalys  ....................................................................................................................................  11  5.2   Diskursanalys  och  medieretorik  ...............................................................................................  12  5.3   Konsten  att  övertyga  ......................................................................................................................  13  5.4   Bildens  budskap  ...............................................................................................................................  14  5.5   Innehållsanalys  .................................................................................................................................  14  5.6   Urval  och  avgränsningar  ..............................................................................................................  15  5.7   Innehållsanalys  .................................................................................................................................  16  5.8   Kvalitativ  analys  dag  för  dag  ......................................................................................................  17  5.9   Problem  med  metoden  ..................................................................................................................  18  

6   Resultat  .........................................................................................................................................................  19  6.1   Kvantitativ  studie  ............................................................................................................................  19  6.1.1   Teman  ..........................................................................................................................................  19  6.1.2   Vem  uttalar  sig  och  om  vad?  ..............................................................................................  21  6.1.3   Beskrivningen  av  Kommunal  .............................................................................................  23  6.1.4   Sammanfattning  kvantitativ  undersökning  .................................................................  24  

6.2   Kvalitativa  text-­‐  och  bildanalyser  dag  för  dag  ....................................................................  25  6.2.1   13  januari  2016  ........................................................................................................................  25  6.2.2   14  januari  2016  ........................................................................................................................  28  6.2.3   15  januari  2016  ........................................................................................................................  30  6.2.4   16  januari  2016  ........................................................................................................................  35  6.2.5   17  januari  2016  ........................................................................................................................  38  6.2.6   18  januari  2016  ........................................................................................................................  40  6.2.7   19  januari  2016  ........................................................................................................................  44  6.2.8   20  januari  2016  ........................................................................................................................  46  6.2.9   21  januari  2016  ........................................................................................................................  49  

7   Kommunals  förlorade  heder  –  den  diskursiva  berättelsen  ...................................................  52  8   Diskussion  ...................................................................................................................................................  56  Litteratur  och  källor  .......................................................................................................................................  61  Bilagor  ..................................................................................................................................................................  64  Bilaga  1   Kvantitativ  analys,  frågeschema  .....................................................................................  64  Kodschema  ................................................................................................................................................  64  

Bilaga  2   Kvantitativ  analys,  kodbok  ................................................................................................  68  Bilaga  3  ............................................................................................................................................................  69  

  1  

 

1   Inledning  

Medier förmedlar dag för dag nyheter som påverkar vårt gemensamma språk och våra

föreställningar om verkligheten. Genom nyheterna bjuds vi inte bara in att dela ett visst

informationsflöde utan även vissa tolkningar, idéer och värderingar. Produktion och

konsumtion av mediers innehåll är i hög grad en process av ständigt meningsskapande.

Som publik spelar vi en aktiv roll i den processen. Dels för att nyhetsmedier konkurrerar om

vår uppmärksamhet och anpassar sig för att tilltala den del av publiken som de utsett till sin

målgrupp. Dels för att vi som publik i möten med vår omvärld återanvänder och sprider

information och tolkningar som vi hämtar från nyhetsmedier. Här spelar mediers mönster för

berättande en central roll.

Många mönster i en nyhetsberättelse kan upplevas som hämtade från sagor och myter. Det är

som om sagans skurkar, offer och hjältar gör det lättare att förstå och orientera sig i

nyhetsflödet. Men i vilken utsträckning speglar nyhetsberättelsens rollfigurer verkligheten

och i vilken utsträckning är de resultatet av en dramatisering?

Avsikten med den här studien är att undersöka det som medieforskaren Martin Conboy i The

Language of the News kallar ”övergripande narrativ av meningsskapande, bortom ett dagligt

nyhetsflöde”. Jag kallar detta övergripande narrativ i fortsättningen för diskursiv berättelse

och kommer i enlighet med Conboys råd att bland annat använda diskursanalys i

undersökningen1.

Materialet utgörs av tabloiden Aftonbladets artiklar om fackförbundet Kommunal i januari

2016. Redan löpsedlarna från de dagar då artiklarna publicerades förmedlade att här fanns en

tydlig konflikt och arketypiska roller i form av skurkar och offer. Jag vill se hur den

nyhetsberättelse som i Aftonbladet fick vinjetten ”Kommunals förlorade heder” är uppbyggd.

2   Syfte  och  frågeställningar  

Syftet med den här studien är att undersöka Aftonbladets granskning i januari 2016 av

händelser i fackförbundet Kommunal. Jag vill besvara följande frågeställningar:

                                                                                                               1 Martin Conboy, The Language of the News (2007) London: Taylor and Francis, s 117-118.

  2  

• Hur ser den diskursiva berättelse ut som skrivs fram i texterna?

• Hur konstrueras den diskursiva berättelsen?

• Hur samspelar nyhetstexter och opinionstexter i konstruktionen av den diskursiva

berättelsen?

• Hur ser den diskursiva berättelse ut som skrivs fram i bilderna?

• Hur samspelar text och bild?

3   Bakgrund  

Aftonbladet har ca 3,5 miljoner läsare och användare per år och är därmed Sveriges största

nyhetsförmedlare. Tidningen ägdes tidigare av arbetarrörelsen genom den fackliga

centralorganisationen LO men ägs i dag till 91 procent av den norska mediekoncernen

Schibsted. De återstående procenten ägs av LO som utser ledningen för ledar-, debatt- och

kulturredaktionerna och därmed har behållit kontrollen över Aftonbladets politiska

inriktning2.

Enligt Schibsted är Aftonbladet störst i samtliga svenska kanaler – print, webb och mobil.

Aftonbladet.se är ett digitalt nav som enligt KIA-index (officiell mätvaluta för svenska

webbplatser) har 15 miljoner unika webbläsare och över 223 miljoner sidvisningar per vecka3.

Sidan är i hög grad utformad för att underlätta delning. Aftonbladet är därför intressant för

den som vill undersöka vår samtids mest delade nyhetsberättelser.

Den 13 januari 2016 inledde Aftonbladet en artikelserie om av fackförbundet Kommunal. Den

ledde till att förbundsordföranden en dryg vecka senare annonserade sin avgång. Artikelserien

som fanns såväl på webben som i tidningens tryckta upplaga handlade om ledande

företrädares moral, bristande samklang mellan ord och handling och en tydlig konflikt mellan

privilegierade och lågavlönade. Politiker i regeringsställning drogs in och det fanns gott om

aktörer som var beredda att uttrycka sin kritik offentligt.

Kommunal-artiklarna fick stor spridning. Exempelvis har den första artikeln i serien delats

över 30 000 gånger när detta skrivs4. Men vilken berättelse var det som spreds?

                                                                                                               2 https://sv.wikipedia.org/wiki/Aftonbladet#LO_och_Schibsted  3 http//aftonbladet.se; http://annonswebb.aftonbladet.se/aftonbladet.html; http://www.kiaindex.se/sok/?section=6 4 http://www.aftonbladet.se/nyheter/granskning/article22070298.ab

  3  

4   Teoretisk  ram  

Många medieforskare har undersökt nyheter som konstruktion och förekomsten av en

mediedramaturgi som uppmuntrar det avvikande, spektakulära, personliga och konfliktfyllda.

Det har bland andra Martin Conboy, Roger Fowler, Jostein Gripsrud, Gaye Tuchman och

Baldwin Van Gorp gjort ur olika perspektiv. Flera av dem jämför nyheters uppbyggnad med

sagors mönster och hänvisar bland annat till språkvetaren Vladimir Propps morfologiska

analys av 100 fantasisagors handlingsstruktur. Propp kom fram till att mångfalden av aktörer

och skeenden kan reduceras till 31 typhändelser. Enligt Propp är dessa typhändelser mer

fundamentala än personer och händelser, vilka i viss mening är utbytbara5.

Den diskursiva berättelse jag undersöker gäller en organisation med nära anknytning till ett

politiskt parti. Därför utgörs min teoretiska bas av forskning om narrativa och dramatiserade

mönster i nyhetsförmedling, i synnerhet i medierade politikskandaler. Undersökningen rör en

politisk kultur där fackliga organisationer och ett socialdemokratiskt parti tillsammans utgör

en rörelse, ”arbetarrörelsen”. Eftersom jag bedömer att detta är karaktäristiskt för de nordiska

länderna har jag valt att lägga stor vikt vid forskare som studerat nordiska förhållanden.

4.1   Nyhetsberättelser  om  politiska  skandaler  

I antologin Skandalenes markesplass. Politikk, moral og mediedrev beskriver medieforskarna

Sture Allern och Ester Pollack mediers roll som i hög grad knuten till ett skandalnarrativ med

en färdig dramaturgi och fastlagda roller, där det förutom en huvudperson också förekommer

anhängare, kritiker, experter, kommentatorer och röster ur verkligheten. Journalister spelar

inte bara rollen som reportrar utan också som skandalens uttolkare och regissörer. Medier kan

i den meningen betraktas både som politisk arena och aktör6.

Allern och Pollack menar att politiska skandaler i modern form förenar medieföretags

marknadsorientering med journalistikens behov av att bekräfta sin samhällsfunktion. De

analyserar hur politiska skandaler medieras med hjälp av bland annat iscensättning och

tolkningsramar, och tar sin utgångspunkt i sociologen och medievetaren John B. Thompsons

beskrivning av en politisk skandals fem kännetecken7:

1) De handlar om brott mot erkända värderingar och normer, exempelvis i form av

dubbelmoral och hyckleri eller bristande konsekvens mellan ord och handling.                                                                                                                

5 Vladimir Propp (1928) Morphoplogy of the folktale. Austin, Texas: University of Texas Press 6 Sigurd Allern och Ester Pollack (red) (2009). Skandalenes markesplass. Politikk, moral og mediedrev. Bergen: Fagbokforlaget, s 9, 17, 193, 204 7 Ibid s 12; John B Thompson (2000) Political Scandal: Power and Visibility in the Media Age. Cambridge: Polity.  

  4  

2) Normbrottet måste vara känt av någon annan än de berörda parterna. En skandal

uppstår först i det offentliga strålkastarljuset.

3) Någon måste vara skakad och chockerad. Publikens intresse är ett måste.

4) Det måste finnas aktörer som är beredda att gå ut med offentlig kritik.

Skandaliseringen uppstår först när journalisterna lyckas mobilisera reaktioner från

synliga källor.

5) Anklagelserna om brott mot normer, värderingar eller regler måste skada politikerns

förtroendekapital och inflytande. Kravet på att den skandaliserade ska ta

konsekvenserna av avslöjandena och avgå kommer ofta snabbt upp på dagordningen.

En medierad skandal utmärks också av att utgången måste vara oviss. Det föder intresse för

nyheten, ger upphov till spekulationer och kommentarer och håller skandalen vid liv.

Utgången är i hög grad beroende av de tolkningsramar som etableras, exempelvis genom

politiska reportrars kommentarer och tolkningar av vad som händer. I essän Pundits and

political scandals. A study of political commentators in Norway and Sweden skriver

medieforskarna Lars Nord, Gunn Enli och Elisabeth Stúr att ledarskribenter och politiska

reportrar idag spelar en mindre roll än de politiska kommentatorer som ”har blivit vår tids

orakel med exklusiva analyser av politiska skandaler och förutsägelser om deras följder”8.

Skärpt konkurrens mellan medier har enligt Allern och Pollack lett till ökad användning av

anonyma källor i politisk bevakning. De menar att det är problematiskt när redaktioner

kryddar bevakningen med anonyma uttalanden som ytterst är subjektiva beskrivningar. Allern

och Pollack skriver att kommersiella medier ofta är anförare när politikerskandaler

personifieras och dramatiseras. En personorienterad skandal är lätt att visualisera, skapar

större publikintresse än traditionella politiska nyheter och ger fler webbklick9.

4.2   Aftonbladet  och  två  ”affärer”  

Medieforskaren Göran Leth kopplar i Svensk journalistik – perioder och problem

förekomsten av olika ”affärer” och deras prägel på journalistiken till den socialdemokratiska

pressens frigörelse från partitraditionen. Leth menar att Aftonbladets avslöjanden 1983 om

dåvarande justitieminister Ove Rainers skatteplanering symboliserar det definitiva brottet, och

                                                                                                               8 Allern och Pollack s 17; Lars Nord, Gunn Enli, och Elisabeth Stúr (2009) Pundits and political scandals. A study of political commentators in Norway and Sweden. Sigurd Allern och Esther Pollack (eds.) (2012) Scandalous! The mediated construction of mediated political scandals in four nordic countries, Göteborg: Nordicom, s 87. 9 Ibid s 21.

  5  

att socialdemokratiska tidningar sedan dess har gjort det till princip att kritisera

arbetarrörelsens företrädare10.

I Statsråden och dreven undersöker och jämför medieforskaren Lars Nord mediebilderna av

två affärer som startade genom Aftonbladets granskning, Ove Rainer-affären 1983 och Laila

Freivalds-affären 2000. Han ställer bland annat frågor om vilka aktörer som kommer till tals

och om medierna är både aktör och arena, ”domare och skådeplats”11.

I båda fallen gällde Aftonbladets kritik att dessa justitieministrar i socialdemokratiska

regeringar privat agerat i strid mot den politiska ideologi de företrädde. I Rainers fall

avslöjade Aftonbladets att han för inkomståret 1981 betalat tio procent i skatt på en inkomst

på över två miljoner kronor. Mediebevakningen av Freivalds gällde hennes planer på att köpa

sin allmännyttiga hyreslägenhet i centrala Stockholm trots att den dåvarande regeringen

verkat för att försvåra utförsäljningen av allmännyttiga bostadsföretag12.

Nord drar slutsatsen att bevakningen var motiverad men menar att ”den våldsamma

omfattningen av Rainer-bevakningen och den ensidiga inriktningen av rapporteringen kring

Freivalds också hade sin grund i vissa journalistiska tillkortakommanden, och att de innebar

en förvriden bild av den politiska verkligheten”. Han iakttar väsentliga skillnader i

journalistiken mellan de två fallen13.

För det första beskriver Nord rapporteringen kring Rainer-affären som mer balanserad, med

fler motbilder och fler uppfattningar företrädda, än Freivalds-affären som i allt väsentligt

dominerades av en kritisk hållning till ministern. Han ifrågasätter inte det granskande

förhållningssättet men reser frågan om öppenheten gagnades av det ensidiga perspektivet14.

För det andra menar Nord att vinklingen på privat moral var helt dominerande i bevakningen

av Freivalds-affären. Den politiska vinkel som var vanlig i Rainer-granskningen förekom i

betydligt mindre utsträckning år 2000. Nord menar att den politiska offentligheten har

privatiserats till följd av politiska och massmediala strukturförändringar i samspel15.

                                                                                                               10 Göran Leth (1998) Svensk journalistik – perioder och problem ur Presshistorisk årsbok 1998. Stockholm: Föreningen Pressarkivets vänner, s 109-110 11 Lars Nord (2001). Statsråden och dreven. Rainer-affären 1983 och Freivalds-affären 2000. Stockholm: Stiftelsen Institutet för Mediestudier, s 8. 12 Ibid s 29, 31-32, 65. 13 Ibid s 65. 14 Ibid s 56, 63. 15 Ibid s 63.

  6  

För det tredje gavs Freivalds inte samma möjlighet till bemötande på nyhetsplats som Rainer

fick 1983. Nord tycker sig se att en förändring av det journalistiska idealet lett till mer av att

journalister reflekterar på eget håll och kommer med egna omdömen och mindre av nära

konfrontation. Det mediala dramat vidmakthålls med ”en och annan antydning och

spekulation, lite ironi eller mer renodlad populism med inslag av politikerförakt”16.

Politikerskandaler bygger vanligen på kritik av makthavares uppträdande och av att de

utnyttjat sin maktposition på ett otillbörligt sätt, exempelvis genom att använda gemensamma

medel på ett tveksamt sätt eller brott mot överenskommelser, regler och lagar. Frågorna måste

vara dramatiska och personliga med enkla konfliktmönster. Nord beskriver det som att sak-

och idéinnehåll ersätts av artiklar och inslag som skildrar politiska processer och deras aktörer

som ett personifierat spel17.

En marknadsanpassning av mediernas innehåll till följd av ökad konkurrens mellan

medieföretag har lett till att det dominerande konfliktperspektivet förskjutits i den politiska

journalistiken, skriver Nord. Den huvudsakliga motsättningen går inte längre mellan olika

politiska organisationer. Det vanligaste perspektivet har i stället blivit konflikten mellan

medborgare och en samhällselit som politikerna är en del av, ett ”vi och de” där avståndet

mellan väljare och folkvalda står i centrum18.

Teorin om medielogiken säger enligt medieforskaren Jesper Strömbäck i korthet att det är

nyhetsmedierna själva och deras behov snarare än verkligheten själv som styr vad medierna

rapporterar om och hur de formar rapporteringen19. Kommersialiseringen av mediesystemet

har också lett till ett ökat nyhetsvärde för maktkritik och avslöjanden, anser Nord. Skandaler

säljer, och de stämmer dessutom på många sätt väl överens med medielogikens betoning av

tillspetsning, polarisering, personifiering och stereotyper. Nord pekar på risken att

tidskrävande granskning av komplicerade samband ersätts av en snabbare och mer

sensationsinriktad journalistik med fokus på enskilda personer och enstaka händelser som har

potential att locka en stor publik. Intresset för skandaler kan också förklaras av journalisternas

självbild, anser Nord. Den kritiska granskningen av maktens institutioner är en viktig del av

mediernas ideal och den journalistiska identiteten20.

                                                                                                               16 Nord s 60, 64. 17 Ibid s 17, 20, 25, 27. 18 Ibid s 20. 19 Jesper Strömbäck (2015) Journalistikens nyhetsurval och nyhetsvärderingar. Michael Karlsson och Jesper Strömbäck (red.) (2015) Handbok i journalistikforskning. Lund: Studentlitteratur, s 161-162. 20 Nord s 21.

  7  

4.3   Nyhetsberättelsen  som  dramatisering  

Litteratur- och medieforskaren Bengt Nerman beskriver i sin bok Massmedieretorik

nyhetsberättelsen som en dramatisering. Nerman utgår från bilden av teatern med texten som

drama, och mediet och journalisten som regissör. Den föreställning som äger rum i texten

utspelar sig på en scen med aktörer i huvud- och biroller. Föreställningen har en handling och

en publik. Genom att analysera rollerna i föreställningen, hur de relateras till varandra,

scenen, regissören och var publiken kommer in, kan mediets relationer till, föreställningar om

och värderingar kring det som rapporteras belysas. Medieretorik studerar relationerna mellan

talaren, mediet, meddelandet, världen och läsaren så som de framstår i texten21.

Sociologen och medieforskaren Terje Hillesund menar att medier fungerar som vår tids

professionella berättare. I sin avhandling Aktører, talehandlinger og nyhetsdramaturgi

undersöker han hur nyhetsberättande drivs framåt genom de skildrade aktörernas agerande

och uttalanden. Hillesund skriver att nyhetsmedier trots ambitionen att förmedla objektiva

utsagor om aktuella händelser och användningen av en rad retoriska verktyg för att

understryka nyhetens trovärdighet och faktaprägel – exempelvis citat, ögonvittnesskildringar

och detaljbeskrivningar – indirekt, eller diskursivt, ofta uttrycker värderingar, moraliska

omdömen och krav genom beskrivningar av nyhetsaktörerna, deras ord och tolkningen av

avsikterna bakom orden. Dessa berättartekniker gör det möjligt för en journalist att runda

objektivitetsnormen utan att direkt bryta mot den.22.

Hillesund använder i likhet med Bengt Nerman dramametaforen för nyhetsberättelsen och

beskriver dramatiseringen som en diskursiv strategi. Mediedramaturgi är ett sätt att

strukturera nyhetsmaterial så att det presenterar en konflikt, komplikation eller polarisering

mellan de berörda parterna, följt av en successiv utveckling och en eventuell upplösning.

Aktörerna ges olika roller och handlingen utvecklas genom att deras yttranden ställs mot

varandra. Medierna själva har en central roll som regissörer. Med hjälp av dramaturgiska

verktyg som förenklingar, tillspetsningar, urval och personvinklar kan konflikter förstärkas

och renodlas. Genom att aktivt tillämpa dessa verktyg blir medierna själva aktörer som

påverkar den politiska, ekonomiska och sociala verkligheten utanför medierna23.

                                                                                                               21 Bengt Nerman (1973) Massmedieretorik, Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag AB, s 18, 36, 55-56. 22 Terje Hillesund (1996) Aktører, talehandlinger og nyhetsdramaturgi, Bergen: Det samfunnsvitenskapelige fakultet, Universitetet, s 6, 17, 111, 113, 116. 23 Ibid s 27, 121, 142-143, 149.

  8  

Hillesund hänvisar till ”triangelhypotesen” för att förklara mediers makt. Hypotesen går ut på

att medier tvingar aktörer att reagera på varandra genom att förmedla information som angår

flera aktörer samtidigt. Informationen påverkar relationen mellan aktörerna – och kanske

också till publiken – som därför måste reagera på den och i förhållande till varandra. Det

innebär i praktiken att medierna påverkar aktörernas handlingar och beslutsprocesser.

Medierna är aktörer så till vida att mycket av den journalistiska verksamheten går ut på att

aktivera medietriangeln med hjälp av mediedramaturgin24.

Medieforskaren Håkan Hvitfelt undersöker i rapporten Difteri i pressen. En analys av

nyhetsbevakningen och informationen om difterismitta i Göteborg hur medier omformar

verkligheten med hjälp av språket, dels för att nyhetsförmedlingen ska fungera, dels för att

nyheterna ska bli intressanta för sin publik. Hvitfelt menar att en medveten strävan efter att

nyheter ska framstå som så dramatiska och viktiga som möjligt lett till att nyhetsspråket ofta

är starkt konnotativt. Ordval och meningsbyggnad som syftar till att öka dramatiken kan

förvränga verkligheten trots att orden har en viss saklig grund. Hvitfelt pekar särskilt ut

rubriker och ingresser som missvisande genom att de förstorar och hårdrar påståenden25.

4.4   Melodramen  

Litteraturforskaren Peter Brooks tar i sin bok The Melodramatic Imagination. Balzac, Henry

James, Melodrama and the Mode of Excess associationerna mellan medier och skådespel

ytterligare ett steg. I boken undersöker Brooks melodramen, en teatergenre som växte fram

under åren efter franska revolutionen. Brooks härleder genrens ursprung till ett sekulariserat

samhälles kollektiva längtan efter existentiell mening och dess behov av att göra världen

moraliskt hanterbar när varken sanning eller kunskap längre är absolut. En melodrams

handling och underförstådda budskap är att den empiriska verkligheten och vardagslivet

svarar mot en högre mening. Dess stil kännetecknas enligt Brooks av överdrifter, kontraster

och skenbara motsägelser26.

Melodramens kärna är en försäkran om att grundläggande moraliska uppfattningar är

universella, menar Brooks. En melodram innehåller ofta mysterier eller gåtor som väcker

frågor av moralisk natur. Dessa visar sig snart vara produkter av onda och avsiktliga intriger.

                                                                                                               24 Hillesund s 144-145, 148-149. 25 Hvitfelt, Håkan (1986) Difteri i pressen. En analys av nyhetsbevakningen och informationen om difterismitta i Göteborg. Psykologiskt försvar Nr 135, s 68, 70-75. 26 Peter Brooks (1976) The Melodramatic Imagination. Balzac, Henry James, Melodrama and the Mode of Excess. New Haven and London: Yale University Press, s 40-41, 43, 54, 200, 205.

  9  

Det onda måste uttryckas och identifieras innan det goda kan segra. Genom motsättningen

mellan ljus och mörker vill melodramen visa att världen äger grundläggande etiska värden27.

Brooks kopplar melodramen till 1800- och 1900-talens stora konfliktteorier, exempelvis

Marx, Hegel och Freud, och ser ett släktskap med psykoanalysen genom idén om en konflikt

som begränsar och hotar jaget. I båda fallen uppnås lösning och läkning genom upplysning

och artikulering. Brooks beskriver melodramen som konfrontationens och erkännandets

drama. Den person som får förkroppsliga ondskan gör mot skådespelets slut antingen någon

form av avbön eller fördrivs. Konflikten måste få sin upplösning i en offentlig prövning28.

I bokens sista kapitel reflekterar Brooks över den melodramatiska konfliktens återspegling i

dagens medier och tar den politiska bevakningen som exempel. Han menar att melodramens

dramaturgi återkommer dag efter dag i medierna och ser det som ”ett tecken på vårt behov av

förkroppsligade, personifierade och uppförda konflikter för deras klargörande

upplösningsförmåga”. Med lätt igenkännbara och polariserade roller och situationer av hot

och frälsning erbjuder melodramen en modell för att förstå och tolka världen och livet som

fyllda av en högre mening29.

4.5   Berättelsemönster  

Medieforskaren Martin Conboy kallar i boken The Language of the News berättelsen för

nyheternas basenhet. Genom sitt innehåll ger nyhetsberättelsen uttryck för gemensamma

värderingar och referenspunkter och genom sin form påverkar den nyhetsförmedlingens urval

och sätt att strukturera information. Conboy föreslår att nyhetsvärderingar i sig betraktas som

övergripande narrativ vars innehåll speglar samhällets moraliska förväntningar30.

Alla nyheter bygger i viss grad på etablerade berättelsemönster som relaterar det som skildras

till ett samhälles normer och värderingar, menar Conboy. Nyhetsberättelsen skapar och

förstärka vissa värden och spelar en viktig roll som medskapare till bilden av den värld vi

lever i och bidrar på så sätt till samhällsbevarande och konsensus. Den speglar också

nyhetsmediers generella lösningsorientering genom strävan efter tydliga slut31.

                                                                                                               27 Brooks 1976: 43. 28 Ibid 1976: 41, 45, 201-202, 205. 29 Ibid s 200, 204. 30 Martin Conboy, The Language of the News (2007) London: Taylor and Francis, s 44, 141. 31 Ibid s 43, 141-142, 144.

  10  

Även Conboy ser melodramen som ett vanligt narrativt mönster för nyhetsberättelser. Han

exemplifierar med brittiska mediers avslöjande om en liberal parlamentsledamots sexköp och

därpå följande avgång som ett typiskt scenario: ”the fall from office of a man characterized in

melodramatic terms as somebody afflicted with a fatal flaw”32.

Medieforskaren Kristina Wallander undersöker i Nyhetstextens förvandlingar narrativa drag i

fyra nyhetsberättelser om utrikeshändelser ur Dagens Nyheter under 1900-talet. Wallander

skriver att en berättelse måste skapa betydelse, visa varför den är värd att berättas. Hon menar

att detta är primärt också för en nyhetsberättelse, och att detta påverkar en nyhets diskursiva

utformning33.

Wallander finner i sin undersökning att nyhetsberättelserna präglas starkt av återberättelse och

lite av återgivet tal, och att de därigenom blir slutna och definitiva: ”de öppnar inte utan

vidare för röster som fördjupar eller motsäger deras konstruktioner av händelseförloppet.”

Journalisten håller ett fast grepp om berättandet och fogar in kommentarer och verbala

reaktioner i den överordnade beskrivningen av händelsen. Enligt Wallander blir resultatet ”en

narrativ och konkret framställningsform där det ges en skenbart ganska ovedersäglig

beskrivning av verkligheten”34.

Nyhetsberättelserna i Wallanders studie ger generellt sett ytlig information eftersom deras

fokus är begränsat och fixerat, och deras teman repetitiva. Hon finner att de texter som

producerats under andra halvan av 1900-talet i högre grad orienterar sig mot det spektakulära

än det äldre materialet som höll sig striktare till dokumentering av händelseförlopp.

Litteraturvetaren Claes-Göran Holmberg skriver i essän De sagolika nyheterna att nyheter

som ger journalisten möjlighet att skriva texter där traditionella rollfigurer som hjältar,

skurkar och offer kan tolkas in, har en särskild dragningskraft genom sin öppning mot en

värld av arketypiska historier. De flesta nyheter bygger på händelser i det offentliga livet där

medierna kan ha svårt att tränga bakom och sammanfatta löpande och komplexa processer,

exempelvis på grund av brist på tid eller kunskap. I sådana lägen kan en spektakulär händelse

som ryms inom välbekanta narrativa mönster få sammanfatta en frågeställning. Holmberg tar

mediernas ekonomibevakning som ett exempel på detta. När regeringens budgetproposition

överlämnas till riksdagen är det en konkret händelse där medierna kan ge inblandade aktörer

                                                                                                               32 Conboy s 144. 33 Kristina Wallander (2002) Nyhetstextens förvandlingar. Fyra nyhetsberättelser i Dagens Nyheter 1914-1993. Umeå: Institutionen för kultur och medier, Universitetet, s 30, 169. 34 Ibid s 171-172.

  11  

mer eller mindre arketypiska roller som sätts in i klassiska intrigmönster, teman och miljöer.

Det är enklare att låta budgethändelsen sammanfatta en hel problemställning än att förklara de

sociala och ekonomiska sammanband som ligger bakom budgetens innehåll35.

Holmberg jämför nyhetsrapporteringens uppgift med mytens och menar att båda ger en

symbolisk bild av ett visst samhälle. I denna symboliska verklighet avgörs vad som är rätt och

fel, och hjältar och skurkar pekas ut. Han menar att nyhetsförmedling kan betraktas som ett

symboliskt system vars syfte framför allt är att bekräfta att inget allvarligt har hänt36.

En förutsättning för att journalistik ska kunna anpassas till vissa av berättelsegenrens

narrativa lagar, exempelvis personcentrering och händelseförlopp med tydligt definierad

början och slut, är enligt Holmberg en grundläggande uppfattning om att samhället består av

individer som har kontroll över sina liv och att deras handlingar kan betraktas som resultat av

deras motiv och val37.

5   Metod  och  urval  

För att besvara mina forskningsfrågor tillämpar jag två förhållningssätt till materialet. Jag

kommer att göra en kvantitativ innehållsanalys för att få översikt, och en kvalitativ text-

respektive bildanalys för att komma åt den diskursiva berättelsen. För den kvalitativa

textanalysen använder jag modeller och begrepp från medieretorik, diskursanalys och retorik.

I den kvalitativa bildanalysen använder jag en modell byggd på semiotik.

Jag kommer i det följande att kort beskriva metoderna, presentera och diskutera urval och

avgränsningar, redogöra för mitt konkreta tillvägagångssätt och diskutera metodens problem.

5.1   Diskursanalys  

Enligt Martin Conboy används ordet diskurs för en process där makt, språk och kunskap

förenas, men också i överförd betydelse för tal och text. I förhållande till nyhetsmedier

förklarar han diskurs som ett system av kunskap och makt som kommer till uttryck genom

språket. Diskursanalys av nyhetsspråk syftar till att relatera texten till en bredare

sociokulturell kontext och undersöka de strategier som bekräftar och upprätthåller den

rådande samhällsordningen. Analysen kan visa hur nyhetsspråket bidrar till konstruktionen av                                                                                                                

35 Claes-Göran Holmberg, Medietexter och medietolkningar. Läsningar av massmediala texter. Claes-Göran Holmberg & Jan Svensson red (1995). Nora: Bokförlaget Nya Doxa, s 102-104, 111. 36 Ibid s 102-103. 37 Ibid s 111.

  12  

en världsbild som publiken kan känna igen sig i. Conboy skriver att diskursanalys uppmuntrar

till sökande efter övergripande narrativ av meningsskapande, bortom ett dagligt nyhetsflöde38.

Lingvistikern Roger Fowler företräder en gren av diskursanalys som kallas kritisk lingvistik. I

boken Language in the News: Discourse and Ideology in the Press presenterar han en metod

för kritisk analys av texter. Modellen utgår från tre grundläggande språkliga funktioner:

1) En ideationell funktion som visar på textens idéer om den yttre och inre världen. Den

undersöks genom frågan hur dessa idéer påverkar någon eller något.

2) En interpersonell funktion som rör de relationer som texten bjuder in till. Den visar sig

i texten genom skribentens inställning till det som beskrivs.

3) En textuell funktion som handlar om den språkliga strukturen. De budskap och

värderingar som texten uttrycker ger information om vilken världsbild som den

aktuella kulturen förmedlar och dess ideologiska grundsyn39.

Statsvetarna Göran Bergström och Kristina Boréus ger i Textens mening och makt ett konkret

exempel på hur den kritiska lingvistiken kan användas i analysen av nyhetstexter. De

anföringsverb som används för att referera olika källor, det vill säga de ord med vilka källors

verbala handlingar beskrivs, säger något om journalistens perspektiv på och tilltro till den

aktuella källan. Ord som signalerar trovärdighet är i Bergström och Boréus exempel

”understryka”, ”berätta”, ”förklara” och ”meddela”, medan ”uppger”, ”hävdar” och ”påstår”

markerar distans till källan och det som sägs40.

5.2   Diskursanalys  och  medieretorik  

I essän Diskursanalys vs. Massmedieretorik diskuterar medieforskaren Kristina Lundgren

medieretorikens förhållande till diskursanalys. Hon menar att medieretorik är en form av

diskursanalys, och att medieretorik kan bidra till att fördjupa analysen av medietexters

retoriska dimension, eftersom den syftar till att tolka texten utifrån kunskapen om

skrivprocessen i nyhetskontexten41.

Lundgren ser många paralleller mellan medieretoriken och diskursanalysen. Hon hänvisar till

Nermans tes att medier inte speglar verkligheten utan att innehållet konstrueras i en given

                                                                                                               38 Conboy s 117-118. 39 Fowler, Roger (1991) Language in the News. Discourse and Ideology in the Press. London & New York: Routledge, s 42, 69-70, 73-76, 82, 87, 90. 40 Göran Bergström och Kristina Boréus (2012) Analys av metaforer, grammatik och ordval i Textens makt och mening. Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, s 285. 41 Kristina Lundgren (1997) Diskursanalys vs. Massmedieretorik. Rhetorica Scandinavia 1997: 2, s 65-67.

  13  

kontext, och att nyheter måste gestaltas i text och bild så att de väcker publikens intresse,

vilket formar nyhetsdiskursen. Lundgren pekar också på ett dubbelt kontextbegrepp som en

teoretisk utgångspunkt för den medieretoriska analysen: dels den kontext som texten i sig

skapar, dels den omgivande sociala ramen, präglad av tid och rum42.

I Nyheter – att läsa tidningstext visar Kristina Lundgren tillsammans med medieforskarna

Birgitta Ney och Torsten Thurén en medieretorisk modell för analys av nyhetstexter. Den

syftar till att först ”artbestämma” texten utifrån dess kontext för att därefter undersöka den

med utgångspunkt i nyhetsarbetets sju kardinalfrågor. Frågorna till texten kan till exempel se

ut så här: Vad handlar artikeln om och hur är materialet disponerat och vinklat? Hur ser

reporterns förhållande till källor och intervjupersoner ut? Vilken miljö placeras händelsen i?

Dramatiseras händelsen? Vilka retoriska grepp förekommer? Hur är bildspråket uppbyggt?

Hur ser reporterns närvaro i texten ut? Problematiseras det som skildras43?

5.3   Konsten  att  övertyga  

Ungefär en fjärdedel av materialet i den här studien är argumenterande texter, eller

opinionstexter. För att undersöka dem fordras en annan metodik än vid analys av

nyhetstexter44. Jag har valt ett tillvägagångssätt inspirerat av den retoriska analysen.

Tre av retorikens grundbegrepp är logos, ethos och pathos. Logos är den del av försöket att

övertyga som vädjar till mottagarens förnuft. Ethos kan definieras som den personlighet som

talaren vill tillskriva sig själv för att vinna sina åhörares intresse. Pathos-argument vädjar till

mottagarens känslor. En talare kan vädja till pathos genom att försöka väcka upprördhet,

indignatio; genom att låta en sann eller fiktiv händelse eller levande gestalt få konkretisera

något abstrakt och tjäna som exemplum, bevis för det som talaren vill visa; eller bygga upp sin

argumentation som en jämförelse mellan två företeelser, comparatio45.

Underförstådda budskap kan användas mer eller mindre avsiktligt och med olika motiv. Bland

annat kan det underförstådda tolkas som det självklara, medan effekten skulle ha varit en

                                                                                                               42 Lundgren s 67-68. 43  Kristina Lundgren, Birgitta Ney och Torsten Thurén (1999) Nyheter – att läsa tidningstext. Stockholm: Ordfront Förlag, s 54-57. 44 Ibid s 38. 45 Bergström och Boréus (2012) Argumentationsanalys i Textens makt och mening. Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, s 91-92, 125.

  14  

annan om de benämndes och belystes. Att behandla företeelser som underförstådda kan vara

ett sätt att slippa stå för en tanke och kan även användas för att skapa retorisk slagkraft46.

5.4   Bildens  budskap  

Terje Hillesund beskriver i boken Står det noe nytt? Innføring i analyse av aviser og nyheter

hur en tidnings visuella och språkliga element tillsammans bildar visualverbala budskap. Han

pekar särskilt på samspel mellan rubrik, bild och bildtext. Bilden tillför de verbala budskapen

ytterligare mening, ofta för att säga det som inte är möjligt eller lämpligt. Hillesund

exemplifierar med politikers känslor eller ansiktsuttryck47.

Hillesund föreslår en modell i sex steg för analys av pressbilder. Den utgår från semiotik och

tar bland annat fasta på bildens denotation, det vill säga dess manifesta innehåll, och dess

konnotation, det vill säga de kulturellt betingade föreställningar och associationer som är

kopplade till bilden. Steg 1) är att notera det omedelbara intryck som bilden ger för att i steg

2) beskriva vad den föreställer, den denotativa nivån. Steg 3) gäller bildens komposition,

exempelvis kontraster och perspektiv. Steg 4) gäller bildens konnotation med frågan vad den

uttrycker om de personer och föremål som visas. I steg (5) undersöks bildens ideologiska nivå

– bygger den på vissa ideologiska föreställningar, till exempel om könsroller eller

maktförhållanden? I avslutande steg 6) analyseras bilden utifrån den aktuella kontexten. De

verbala budskapen i artikeln ger ytterst besked om avsikten med bilden48.

5.5   Innehållsanalys    

Begreppet innehållsanalys används framför allt när syftet är att kvantifiera vissa företeelser i

texter. Innehållsanalysens styrka ligger i att skapa överblick och att ge underlag för

jämförelse. Här följer en kort redogörelse för en metod som Bergström och Boréus föreslår49.

Analysarbetet inleds med urval av ett empiriskt material som är relevant för den aktuella

forskningsfrågan. Ett så kallat kodschema konstrueras. Det anger i detalj vad i materialet som

ska noteras, det vill säga vilka kodningsenheter, eller variabler, som ska räknas i de olika

analysenheterna. Eftersom analysarbetet syftar till att hitta mönster i materialet är det viktigt

att kodschemat används konsekvent.

                                                                                                               46 Bergström och Boréus s 116-117. 47 Terje Hillesund (1994) Står det noe nytt? Innføring i analyse av aviser og nyheter. Fredrikstad: Institutt for Journalistikk, s 29-30, 49. 48 Ibid s 72-75. 49 Bergström och Boréus s 50, 87.

  15  

När materialet är bearbetat sammanställs resultaten. Ett sätt är att räkna fram frekvenser för en

viss förekomst, ett annat att undersöka korrelationer mellan olika kodningsenheter. Resultatet

kan sedan tolkas i förhållande till den frågeställning som är aktuell50.

5.6   Urval  och  avgränsningar  

Materialet utgörs av Aftonbladets pappersutgåva under perioden 13 – 21 januari 2016. Valet

av pappersutgåvan motiveras av att intresset gäller vilken berättelse som skrivs fram i

rapporteringen, snarare än i webbjournalistikens stegvisa uppdateringar.

Enligt Lars Nord är en oviss utgång avgörande för att hålla den medierade skandalen vid liv.

Jag har därför valt att låta studien sträcker sig från granskningens start fram till dess att

förloppet får sin upplösning genom att ansvariga personer avgår51.

Det är både intressant och relevant att undersöka dynamiken kring spridning och delning av

materialets innehåll. Jag menar att en sådan undersökning måste utgå från det som är kärnan i

delningsdynamiken: den verklighetsbild och den värdegemenskap som nyhetsberättelsen

frammanar och bekräftar. Därför har jag valt att här avgränsa min studie till hur berättelsen

konstrueras.

Jag kommer att följa bevakningen dag för dag och använda mig av innehållsanalys samt

kvalitativ textanalys och bildanalys för att dessa tillsammans ska ge svar på mina

forskningsfrågor.

Samtliga texter ingår i innehållsanalysen. Den övervägande delen av det undersökta materialet

är nyhetsartiklar, 35 av 48 texter. En dryg fjärdedel av det undersökta materialet, 13 artiklar,

är olika former av opinionstexter. Det är ledare, debattartiklar, kommentarer samt en enkät.

För den kvalitativa analysen av texter har jag valt den artikel som placerats först i respektive

dags pappersutgåva. Denna text är också oftast en nyhet på förstasidan. Avsikten har varit att

spegla Aftonbladets värdering av text enligt principen ”viktigast först”, och att åstadkomma

ett urval som inte förstärker en viss tendens eller tolkning. Jag har gjort ett undantag från

principen, nämligen den 19 januari då den först placerade nyhetsartikeln helt fokuserade på en

KU-anmälan av utrikesministern och inte bidrog med svar på mina analysfrågor. I stället

                                                                                                               50 Bergström och Boréus s 54-59.  51 Nord s 24.  

  16  

valde jag den första nyhetstext i utgåvan som fokuserade på Kommunal. Samma princip som

för nyhetstexterna har använts i urvalet av opinionstexter.

Hela materialet ingår i bildanalysen som förutom fotografier också omfattar layouten. Av

utrymmesskäl redovisar jag dock bara exempel som förekommer i samband med de texter

som ingår i den kvalitativa analysen.

5.7   Innehållsanalys    

För att skapa överblick över materialet inleds undersökningen med en innehållsanalys. Efter

en öppen kodning (där förekommande artikeltyper och aktörer noterats och artiklarnas

ämnesområden grupperats i teman) samt en pilotstudie, ställer jag följande frågor till texterna:

• Vilken typ av artikel rör det sig om?

• Vilket tema har artikeln?

• Vilka källor uttalar sig i artikeln?

• Hur beskrivs personer som företräder Kommunals ledning – neutralt, positivt eller

negativt?

• Hur beskrivs Kommunals lednings agerande – neutralt, positivt eller negativt?

• Hur beskrivs övriga personer som företräder Kommunal?

• Hur beskrivs Kommunals övriga verksamhet?

Kategoriseringen av beskrivningarna av personer som företräder Kommunals ledning och

deras agerande görs enligt följande kriterier: När personerna i fråga omnämns och deras

agerande refereras utan värderande omdömen har jag bedömt det som neutral beskrivning; när

personerna och deras handlingar beskrivs med positivt laddade värdeord, exempelvis genom

uttryck som ”en viktig roll i samhället”, har det bedömts som en positiv beskrivning; när

personerna omnämns med nedsättande begrepp som exempelvis ”fackpamp” och deras

handlingar återges tillsammans med negativt laddade värdeord har det bedömts som en

negativ beskrivning.

Resultaten presenteras i form av åtta kommenterade diagram. Diagrammen visar hur stor

andel förekommande teman utgör i hela materialet (1) samt i nyhetsartiklar (2) respektive

opinionsartiklar (3) samt förekomsten av teman under den undersökta perioden (4). Diagram

(5) visar i vilken utsträckning olika aktörer kommer till tals i materialet, och påföljande bild

(6) hur dessa förekommer från dag till dag. De två sista diagrammen (7 och 8) visar i vilken

  17  

utsträckning beskrivningarna av Kommunal är positiva, neutrala eller negativa, samt

förekomsten av negativa beskrivningar under perioden.

Kodschema och kodbok finns i bilaga 1 och 2.

5.8   Kvalitativ  analys  dag  för  dag  

Följande frågor ställs till de nyhetstexter som ingår i urvalet:

• Vilken övergripande vinkel har artikeln?

• Vad handlar den om och vilka konkreta fakta återges?

• Vilka roller förekommer och hur beskrivs de?

• Vilka källor får komma till tals och på vilket sätt?

• Hur bidrar språket till dramaturgin?

Följande frågor ställs till de opinionstexter som ingår i urvalet:

• Vilken tes drivs i artikeln?

• Vilka argument används?

• Vilken typ av argument används – logos, pathos eller både och?

Som ett komplement till text- och innehållsanalyserna gör jag en enkel analys av bilder och

layout. Tre frågor ställs till det visuella materialet:

• Vad denoterar bilden?

• Vad konnoterar bilden?

• Hur bidrar bilder till dramaturgin?

För att illustrera underlaget för bildanalysen bifogar jag några exempel på tidningssidor i

bilaga 3.

Resultaten av den kvalitativa analysens olika delar presenteras dag för dag i löpande text.

Redovisningen för den aktuella dagen inleds med bildanalysen av utgåvans förstasida (i

fortsättningen kallad ”ettan”), följd av bildanalysen för övrigt undersökt material. Jag inleder

med bildanalysen eftersom bild och layout är det som skapar läsarens första intryck av

nyheten. Därefter presenteras resultaten av först den kvalitativa textanalysen och sist

argumentationsanalysen.

  18  

5.9   Problem  med  metoden  

Bergström och Boréus skriver att den första fråga som kan ställas kring en undersöknings

validitet är om metodvalet är ändamålsenligt, den andra om forskningsfrågorna är ställda så

att de verkligen bidrar med svar på undersökningens övergripande syfte52. Även reliabiliteten

skulle kunna ifrågasättas med hänvisning till att jag formulerat frågorna, konstruerat

kodschemat och genomfört analysen på egen hand.

För att slå vakt om reliabiliteten bör forskaren vara noggrann i undersökningens alla led och

eliminera felkällor så långt det är möjligt53. Samhällsvetaren Alan Bryman beskriver i boken

Samhällsvetenskapliga metoder förutsättningarna för att resultat från kvantitativa

undersökningar ska kunna betraktas som tillförlitliga. Innehållsanalysen i min undersökning

har replikerats och resultaten från de två olika analysomgångarna har jämförts med varandra.

Eftersom materialet är begränsat kommer jag inte att kunna generalisera min tolkning av

resultaten, men de kan relateras till tillgänglig litteratur och på så vis bidra till att bekräfta

eller ifrågasätta tidigare forskning på området54.

God forskning bör utmärkas av genomskinlighet och välgrundad argumentation. Andra ska i

princip kunna rekonstruera de operationer som forskaren har gjort i analysen av ett material

för att dra en viss slutsats.55. För kvalitativ forskning finns alternativa kriterier för validitets-,

reliabilitets- och objektivitetsbegrepp. Alla har sina motsvarigheter i kvantitativ metod. I den

kvalitativa analysens tre delar eftersträvar jag trovärdighet och pålitlighet genom att vara

transparent i beskrivningarna av mitt tillvägagångssätt; överförbarhet genom fylliga

beskrivningar av mina iakttagelser; och möjlighet för andra att styrka och konfirmera mina

resultat genom att överlämna kopior på det undersökta materialet till opponenten56.

                                                                                                               52  Bergström & Boréus Samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys i Textens makt och mening. Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, s 41.  53 Ibid s 42. 54 Alan Bryman (2011) Samhällsvetenskapliga metoder, s 168-169. 55 Bergström & Boréus s 43. 56 Bryman s 354-355.

  19  

6   Resultat  

6.1   Kvantitativ  studie  

6.1.1   Teman  

Sex teman förekommer i det undersökta materialet. Fyra artiklar – en nyhetstext och tre

opinionstexter – faller utanför dessa. Nyhetstexten handlar om Kommunals krishantering, två

opinionstexter om förtroendet för utrikesministern som fått en hyreslägenhet genom

Kommunal och den tredje kommenterar journalistiken bakom granskningen.

Nyhets- respektive opinionstexter fördelar sig olika över de teman som förkommer. Drygt

hälften av nyhetstexterna, 19 artiklar, behandlar de sakförhållanden som är kärnan i

Aftonbladets granskning ur olika perspektiv. En knapp tredjedel, 15 nyhetsartiklar, rör de

reaktioner och följder som granskningen gav upphov till. Opinionstexterna rör till största

delen förtroendefrågan och meningen med det fackliga medlemskapet.

Temat Kommunals krogverksamhet förekommer främst under granskningens tre första dagar.

Fokus i nyhetsbevakningen flyttar härnäst till ledningens resor och representation. Det blir

dock kortvarigt – temat är huvudsaklig vinkel endast under granskningens dag två och tre.

Temat lägenheter förekommer främst i mitten av den undersökta perioden.

Kommunals  krogverksamhet  

21%  

Resor  och  representation  

8%  

Lägenheter  15%  

Förtroendefrågan  23%  

Försvar  och  avbön  10%  

Medlemstapp  15%  

Övrigt  8%  

Diagram 1: Teman

Diagram 1 visar förekommande temans andel av hela materialet. n = 48  

  20  

Frågan om förtroendet för Kommunals ledning finns i två texter redan under granskningens

andra dag. Det återkommer därefter samtliga dagar utom en under den undersökta perioden.

Den första artikeln på temat försvar och avbön är införd i samband med förbundskassörens

avgång. Temat återkommer när ordföranden meddelar att även hon tänker avgå.

Dag fyra uppträder det fackliga medlemskapet som tema i samband med uppgifter om att

många medlemmar lämnar förbundet. Temat återkommer så länge granskningen pågår.

Krogverksamhet  26%  

Lägenheter  17%  

Resor  och  representation  

12%  

Förtroende  20%  

Medlemstapp  11%  

Försvar  och  avbön  11%  

Övrigt  3%  

Diagram 2: Teman nyhetsartiklar

Diagram 2 visar förekommande temans andel av nyhetsmaterialet. n = 35  

Krogverksamhet  10%  

Lägenheter  10%  

Fackligt  medlemskap  

30%  

Försvar  och  avbön  10%  

Förtroende  40%  

Diagram 3: Teman opinionsartiklar

Diagram 3 visar förekommande temans andel av opinionsmaterialet. n = 13  

  21  

6.1.2   Vem  uttalar  sig  och  om  vad?  

Kommunals ledande företrädare får möjlighet att kommentera samtliga teman i materialet,

normalt i separata nyhetsartiklar. (I opinionstexterna förekommer av naturliga skäl inga

ytterligare källor.) Ledningen uttalar sig framför allt under granskningens första fem dagar, då

frågorna om Kommunals krogverksamhet, resor och representation står i fokus. Under dag

sex till åtta saknas uttalanden från Kommunals ledning. Nyhetsartiklarna handlar då framför

allt dels om utrikesministerns lägenhet, dels om förtroendet för förbundsledningen. Dag nio

0  

2  

4  

6  

8  

10  

12  Antal  artiklar  

Diagram  4:  Teman  dag  för  dag  

Medlemskap  

Försvar  och  avbön  

Förtroendefrågan  

Lägenheterna  

Resor  och  representation  

Krogverksamhet  

Diagram 4 visar vilka teman som förekommer dag för dag och i hur många artiklar. n = 48

Kommunals  ledning  27%  

Kommunal  övriga  15%  

Medlemmar  9%  

Politiker  11%  

Experter  11%  

Anonyma  16%  

Övriga  11%  

Diagram 5: Källor nyhetsartiklar

Diagram 5 visar i vilken utsträckning olika kategorier källor förekommer i undersökta nyhetsartiklar. n = 35

  22  

ges ordförande Annelie Nordström möjlighet att uttala sig igen, främst för att göra avbön och

kommentera sin annonserade avgång.

Andra företrädare för Kommunal får uttala sig om förtroendet för förbundsledningen och den

negativa medlemsutvecklingen. Dessa kommentarer förekommer framför allt i mitten av den

undersökta perioden, innan fokus flyttas till utrikesministerns lägenhet, och under

granskningens två sista dagar, i samband med ordförandes avbön.

Medlemmar i Kommunal – som i vissa fall också är fackliga förtroendevalda – får

kommentera förtroendet för ledningen och huruvida de tänker gå ur facket. Medlemsrösterna

förekommer från och med granskningens andra dag till och med den sista.

Politiker som uttalar sig är statsminister Stefan Löfven, utrikesministern som bemöter

rapporteringen om sin hyreslägenhet i Kommunals fastighet och riksdagsledamöter som

uttrycker sitt misstroende mot utrikesministern på grund av hyresavtalet.

Bland experterna finns handläggare på offentliga institutioner, en forskare och två PR-

konsulter. De uttalar sig om missbruk av utskänkningstillstånd, ogiltiga hyresavtal,

Kommunals krishantering, förmedlade lägenheter samt medlemsutvecklingen.

Diagram 6: Källor nyhetsartiklar dag för dag

Diagram 6 visar i hur många artiklar olika kategorier källor förekommer dag för dag. n = 35

Anonyma källor förekommer under första halvan av perioden. De uttalar sig om Kommunals

krogverksamhet, resor och representation och framför kritik mot Kommunals ledning.

0  1  2  3  4  5  6  7  

Övriga  

Anonyma  

Experter  

Medlemmar  

Politiker  

Kommunal  övriga  

Kommunal  ledning  

Ant

al a

rtikl

ar

  23  

I sex nyhetsartiklar finns talespersoner som faller utanför de dominerande kategorierna. Här

finns generaldirektören för Institutet mot mutor, LO:s ordförande, en krogkonsult och en

”porrstjärna”. I tre av artiklarna görs uttalandena av LO:s företrädare.

6.1.3   Beskrivningen  av  Kommunal  

Diagram 7: Beskrivning av Kommunal

Diagram  7  visar  vilken  karaktär  beskrivningen  av  Kommunals  företrädare  har  och  i  vilken  grad  respektive  beskrivning  förekommer  i  materialet.  n = 48

Beskrivningen av Kommunals ledning är övervägande negativ, oavsett artikeltyp och tema,

exempelvis genom uttryck som ”fackpamp”. Under granskningens två sista dagar blir

beskrivningen mer neutral. Beskrivningen av ledningens agerande är negativ i ännu större

utsträckning och genomgående under perioden.

I drygt hälften av artiklarna saknas beskrivningar av Kommunals övriga företrädare. I resten

av materialet är beskrivningen i första hand neutral och i andra hand positiv. En negativ

beskrivningen av Kommunals övriga verksamhet dominerar under början av perioden.

Positiva beskrivningar förekommer under de fyra sista dagarna. Förklaringen till att antalet

negativa beskrivningar ökar den undersökta periodens sista dag är att granskningen då

sammanfattas och att tidigare beskrivningar återupprepas.

0%  

10%  

20%  

30%  

40%  

50%  

60%  

70%  

80%  

90%  

100%  

Kommunals  ledning  

Ledningens  agerande  

Kommunals  övriga  

verksamhet  

Övrigas  agerande  

Ingen  beskrivning  

Positivt  

Negativt  

Neutralt  

  24  

Diagram 8: Negativa beskrivningar dag för dag

6.1.4   Sammanfattning  kvantitativ  undersökning  

Drygt hälften av nyhetstexterna, 19 stycken, och två opinionstexter behandlar de

sakförhållanden som är kärnan i Aftonbladets granskning av Kommunal ur olika perspektiv.

14 texter – sju nyhetsartiklar och sju opinionsartiklar – handlar om förtroendet för

Kommunals ledning. Tillsammans med fem artiklar om förbundets medlemstapp och fyra om

de ledande företrädarnas försvar och ursäkter kan de sägas utgöra en gemensam kategori med

olika infallsvinklar på förtroendet för Kommunal och hur ledningen hanterar förtroendekrisen.

Detta utvidgade förtroendetema får allt större utrymme ju längre förloppet går.

Kommunals ledande företrädare får främst uttala sig i nyhetsartiklar under granskningens

första fyra dagar samt den avslutande dagen i rapporteringen om ordförandes avbön och

annonserade avgång. Anonyma källor uttalar sig också främst i början av granskningen.

Några dagar in i den undersökta perioden blir andra aktörer som kommenterar granskningen

allt viktigare. Aftonbladets egna kommentatorer gör flera tolkningar, statsministern och LO-

ordförande balanserar och försvarar bilden av det fackliga uppdraget, och lokala och regionala

företrädare för Kommunal etablerar motbilder till ledningens agerande.

Beskrivningen av Kommunals ledning och dess agerande är så gott som uteslutande negativ,

oavsett om det rör sig om nyhets- eller opinionstexter. Beskrivningen av övriga fackliga

0  

5  

10  

15  

20  

25  

Kommunals  ledning    

Ledningens  agerande  

Kommunal  övriga  

Övrig  verksamhet  

Diagram 8 visar i hur många artiklar negativa beskrivningar av Kommunal förekommer dag för dag. n = 48

Ant

al a

rtikl

ar

  25  

företrädare och deras agerande är inte lika negativ. I många artiklar representeras dock

Kommunals verksamhet bara av ledningens agerande vilket påverkar den samlade bilden.

Under granskningens fyra sista dagar förekommer flera positiva beskrivningar av Kommunals

verksamhet, framför allt genom att statsministern, ett fackligt ombud och Aftonbladets

ledarsida påminner om ett grundläggande fackligt uppdrag.

6.2   Kvalitativa  text-­‐  och  bildanalyser  dag  för  dag  

6.2.1   13  januari  2016  

Större delen av ettan ägnas åt första delen av granskningen av Kommunal (se bilaga 3).

Vinjetten är ”Aftonbladet avslöjar”. Under den finns fyra små bilder med bildtexten

”Kommunal har kampanjat om porrfilmsförbund på hotell – men på den egna lyxkrogen

tjänar fackförbundets bolag pengar på naket och sex.”

Den första bilden visar fasaden på Kommunals huvudkontor i Stockholm. Den andra bilden

visar en man med bar överkropp, på eller i anslutning till en scen. En person med ryggen mot

kameran håller sitt huvud nära mannens bröstkorg. På den tredje bilden syns konturerna av en

mer eller mindre naken manskropp bakifrån i strålkastarljus. Den fjärde bilden visar entrén till

en restaurang med en lysande fasadskylt med texten ”Metropol Palais”. Bilden på entrén –

och några ytterligare bilder som publiceras kommande dagar – kommer att upprepas under

den undersökta perioden. Upprepningarna bidrar till att skapa igenkänning genom

granskningens olika delar. Läsaren kan snabbt orientera sig i det beskrivna händelseförloppet.

Bilderna föreställer alla miljöer i mörker. Mörkret kan symbolisera fest, nöjen, nattliv och sex

men även verksamheter som inte tål dagens ljus. Det dubbelbottnade begreppet ”synd” slår en

bro mellan dessa två kategorier, å ena sidan människors nöjen och å andra sidan beteenden

som samhället inte accepterar. Exempelvis skildras sexköp, droghandel och langning ofta med

bilder i mörker, även om det är aktiviteter som rimligen kan äga rum alla tider på dygnet.

Mörkret knyter samman bilderna på Aftonbladets etta till en enhet.

Scenbelysningen på bilderna med de mer eller mindre nakna männen visar att de är del av en

föreställning. Eftersom de är nakna är det dock inte vilken föreställning som helst. Nakenhet

brukar främst användas i två sammanhang, när människokroppen avbildas i syfte att visa hur

den ser ut och för sexuella anspelningar. Belysningen och otydligheten i bilderna antyder att

nakenheten här snarast syftar till att skapa spänning och kittla än att avbilda.

  26  

Bilderna på kontorshuset och krogen knyts av mörkret ihop med de nakna manskropparna och

väcker frågor om kopplingen till Kommunal. Kontrasten förstärker budskapet om ljusskygga

aktiviteter. Rubriken bekräftar bildberättelsen: ”Fackets lyxkrog lockar gäster med sexshow.

Kommunal använde sina medlemmars pengar – gick 320 miljoner back.”

Dagens första nyhetsartikel har rubriken ”Här har Kommunal gått back miljoner”. Den

övergripande vinkeln är att Kommunal, som företräder många av landets lågavlönade, har gått

back på att driva krog- och konferensverksamhet. Denna vinkel kopplas ihop med uppgifter

om att förbundsledningen ägnar sig åt vidlyftig representation.

Vinjetten är ”Aftonbladet granskar Kommunals förlorade heder”. Den används genom hela

granskningen fram till dess att ordförande meddelar att hon avgår. På högersidans

vänsterkryss finns en ingress som fungerar som introduktion till granskningen med bilder på

reportern Richard Aschberg och fotografen Jerker Ivarsson. De ser in i kameran med

allvarliga och granskande blickar. Det kan läsas som att de är pålitliga och ärliga. Denna

byline fungerar som Aftonbladets ethos och återkommer också genom granskningen.

Artikeln illustreras med den tidigare beskrivna bilden på Metropol Palais entré (se bilaga 3).

Infälld i bilden finns en Stockholmskarta och en Google Earth-bild med restaurangen och

Kommunals huvudkontor utmärkta med kryss. De bidrar till att skapa en känsla av äkthet.

Berättargreppet att kombinera foton på fasader med kartor med de beskrivna platserna

markerade återkommer flera gånger under den undersökta perioden. Nere till höger i bilden

finns en frilagd flaska av det vin som omnämns i texten och som förstärker intrycket av fest

och flärd. Porträtt på krogens leende kökschef och ”festfixare” kan tolkas som att dessa

personer är omedvetna eller obekymrade om eventuella problem med verksamheten.

Till höger om bilden på Metropol Palais entré finns en bild på Kommunals förbundskassör

Anders Bergström, fotograferad under en intervju. Axlarna är lätt uppdragna, hållningen

något framåtlutad och munnen allvarlig och halvöppen. I bakgrunden finns något som ser ut

som en fälld persienn. Det förstärker intrycket av en förhörssituation och att förbundskassören

ställs mot väggen. Bildtexten understryker intrycket och aktualiteten: ”Aftonbladet

konfronterade Kommunals tredjeordförande Anders Bergström i går eftermiddag.”

Anonyma källor som arbetar eller har arbetat på bolaget Lyran konferens har en dominerande

roll i texten. De får uttrycka sin kritik mot krogsatsningen och hur bolaget sköter ekonomin.

Anföringsverb i deras uttalanden är det neutrala ”säger” vilket understryker källornas

  27  

saklighet. Att de är eller har varit medarbetare i bolaget borgar för god insyn. Samtidigt kan

det väcka frågor om deras motiv och trovärdighet.

Kommunals företrädare och bolaget Lyran konferens ledning presenteras neutralt med namn

och titel, men beskrivs indirekt i negativa ordalag, dels av reportern, dels av de anonyma

källorna. Lyran konferens kallas ”en enda lång förlustaffär”. Verksamheten beskrivs med

formuleringar som ”ett rent fiaskoprojekt”, det har ”runnit en massa pengar och det hela är ju

riktigt pinsamt” och ”hål i huvudet”. En anonym källa säger sig ha blivit ”chockad” när hen

kom in i organisationen med hänvisning till att ”det handlar ju hela tiden om andras pengar”.

Förbundskassören, som också är ledamot i bolagets styrelse, beskrivs av reportern som ”en

flitig gäst på både krogen och konferensanläggningen” och genom sin årsinkomst som ”en av

Metropol Palais målgrupper”.

Texten innehåller en rad konkreta uppgifter om belopp som sätts i relation till varandra och

vars innebörd skribenten tolkar. Som en kommentar till Lyrans negativa resultat 2012 slår

skribenten fast att ”I slutändan är det Kommunals medlemmar som betalar” och räknar om

underskottet till drygt 49 000 medlemmars inbetalade avgifter samma år.

Enligt texten har Lyran ”gjort kostsamma investeringar” i restaurangverksamhet. Av

nedslagen i menyn framgår att maten är ”franskinspirerad” och några prisexempel. Priserna

relateras dels till inkomsterna för Kommunals medlemmar, dels till förbundskassörens

inkomst. Utöver Metropol Palais beskrivs också Kommunals konferensanläggning

Marholmen noggrant med antal anställda och sängplatser, byggnader och faciliteter.

Dessutom presenteras exempel på annan verksamhet i Lyran konferens.

Texten innehåller en rad formuleringar som bidrar till bilden av att Kommunals företrädare

ägnar sig åt vårdslös affärsverksamhet och har exklusiva vanor. Ledningen har ”spekulerat

bort hundratals miljoner” och ”en hel del pengar” har gått till ”styrelseledamöters lyxresor”.

Ledningen för Lyran och ”högt uppsatta inom Kommunal” har gjort ”kostsamma tripper”, ätit

på ”lyxkrogar” och ”bott flott”. Metropol Palais kallas ”lyxkrogen” och menyn beskrivs med

traditionella statussymboler – ”ostron, äkta störkaviar och ett stort antal champagnemärken”.

Aftonbladet tecknar bilden av en grundläggande konflikt mellan förbundets medlemmar och

restaurangverksamheten. Det är Kommunals medlemmar som utgör fond till beskrivningarna

och ”som betalar den stora krogsatsningen” vars målgrupp beskrivs som ”folk med lite

  28  

tjockare plånböcker” och ”den som inte behöver vända på slantarna”. Satsningen ställs mot

medlemmarnas löner och konkretiseras med exempel på vad ett vårdbiträde tjänar efter skatt.

Konkreta uppgifter om Kommunals utgifter och medlemmarnas inkomster och avgifter till

förbundet ställs mot varandra och skapar dramatiska kontraster och slagkraftiga bilder i

texten. Ett exempel är när det höga priset på Metropol Palais dyra vin – ”en flaska 2002

Pétrus Pomerol, för 32 000 kronor” – illustreras med räkneexemplet att två vårdbiträden

behöver använda hela månadslönen och dessutom låna 4 000 kronor för att dela på en flaska.

Artikeln innehåller citat från Kommunals och Lyrans företrädare som skapar en ironisk

underton i texten. Det Aftonbladet beskriver som ”kostsamma tripper” kallar en icke

namngiven representant för Kommunal för ”inspirationsresor”. Vällustiga formuleringar från

pressmeddelandet inför öppnandet av Metropol Palais – ”en plats för vardagslyx” med ”ett

gediget cocktailhantverk och ett spännande utbud av hantverksmässig framställd

kvalitetssprit” – ställs mot uppgifter om ekonomiska förluster och en undersköterskas lön.

Ett exempel på hur reportern beskriver ledningen indirekt finns i följande citat: ”Trots att

verksamheten blöder har fackförbundet fortsatt att pumpa in pengar. Genom att lägga det i ett

handelsbolag i stället för aktiebolag slipper fackförbundet offentlig insyn i räkenskaperna.”

Det är ett elegant sätt att ifrågasätta både kompetens och avsikter.

6.2.2   14  januari  2016  

Rubriken på ettan är ”Fackpampar spritfestade – för 110 000 av medlemmarnas pengar”. På

ömse sidor av rubriken finns mörka bilder av personer som höjer glas och dricker. Mörkret

fungerar åter som metafor för nöjen och ljusskygga aktiviteter. Det senare understryks av

bildernas kornighet som med paparazzi-bildspråk signalerar att de är tagna i smyg.

Dagens första nyhetsartikel har rubriken ”De betalade inte för sig. Fackhöjdarna i Kommunal

slappnar av på förbundets paradisö i skärgården under sommaren – utan att faktureras för

boendet”. Den övergripande vinkeln är att representanter för Kommunals förbundsledning har

vistats privat på konferensanläggningen Marholmen på förbundets, det vill säga

medlemmarnas, bekostnad. Anonyma medarbetare får beskriva hur ledningen förhåller sig till

anläggningen och beskriver personalens arbete inför ordförandens midsommarfirande.

Artikeln är utlagd över ett uppslag. I vänsterkrysset finns gårdagens rapportering som faksimil

över en ingress som hänvisar till två texter. Faksimilen skapar ett intryck av äkthet i

  29  

berättandet. Läsaren påminns om tidningssidorna för att det är relevant och viktigt. Resumén

med faksimil återkommer och byggs på dag för dag under hela den granskade perioden.

Under ingressen finns ett foto på ett av Marholmens hus. Bildtexten inleds: ”Här festar

topparna i fred.” Rubrikens budskap om att personer i ledningen inte betalat bekräftas av fyra

avbildade noll-fakturor. Presentationen etablerar åter en tydlig tolkningsram: Konflikten

mellan ”fackhöjdarna” och ”landets lågavlönade” som betalar ”över en miljard per år i

medlemsavgifter”.

Fakturorna är en del i ett fotomontage som sträcker sig över uppslaget. Bakgrundsbilden

föreställer en större byggnad på Marholmen med en glasveranda med spröjsade fönster. En

leende ordförande, Annelie Nordström, som ser rakt in i kameran är infälld i bilden. Det här

fotot ber liksom de övriga bilderna på uppslaget om läsarens förtroende, men här uppstår en

kontrast. Om rubrikens budskap är sant och de tidigare bilderna är äkta betyder det att

Nordtsröms leende i någon mening är falskt. Ovanför hennes huvud finns två skärmdumpar

från Facebook som bekräftar att hon har firat midsommar på Marholmen. Det faktum att

Nordström lagt upp bilder från sin vistelse visar av att hon inte ser något skäl att dölja den,

trots att hon inte betalt för den. Läsaren kan utifrån detta ifrågasätta hennes omdöme.

Textens dominerande aktörer är de anonyma medarbetare som beskriver hur Kommunals

ledning förhåller sig till anläggningen. De presenteras genom att de får beskriva sina

arbetsförhållanden, till exempel när en källa berättar om arbetet inför Nordströms

midsommarfirande: ”Vi fick slita som djur för att få allt klart till deras vistelse. _ _ _

Städerskorna var beordrade att gå dit och städa, de var helt knäckta och hann inte städa sina

ordinarie utrymmen. De stod och grät.” De anonyma källorna får uttrycka sig på ett vardagligt

språk som skapar känslan av att delta i det intima samtalet på arbetsplatsen.

Ögonvittnesskildringarna bidrar till en upplevelse av äkthet och inlevelse. Aftonbladet

ifrågasätter inte de anonyma källornas uttalanden.

Ordförande och förbundskassör beskrivs av de anonyma källorna i indirekt negativa ordalag.

Exempelvis säger en källa apropå att genomfart är förbjuden till ett av husen att ”Anders

Bergström får alltid köra där med sin fina bil. Det är en tyst överenskommelse att ledningen

gör som de vill”. En annan källa säger: ”Anders Bergström brukar ha sin båt liggande här och

han ska ofta ha Grosshandlarvillan som är lite finare än de andra boendena”.

  30  

Ett annat exempel är när en källa beskriver hur Bergström låter sin sekreterare boka boende

på Marholmen med kort varsel, att han vill ha ”dyra svenska kräftor” som särskilt måste

införskaffas i Norrtälje och att maten ska serveras ute på ”badholmen”. ”Där är det alltid lite

extra besvärligt för personalen att jobba. Men så fick det bli”, säger källan.

Marholmen beskrivs bland annat med hjälp av bolaget Lyrans formuleringar på webben, till

exempel att besökaren erbjuds ”en extra gnutta lyx med en stor omtanke om er som gäster”.

Lyran beskrivs genom sitt agerande: att det har ställt boende till ledningens förfogande, inte

fakturerat för privata vistelser och gett ledningens barn förtur till sommarjobb.

Uppgifterna om gratis boende gäller ordföranden, förbundskassören samt styrelseledamoten

Marcelo Rojas. I en kommentar på Kommunals webb bekräftar Anders Bergström att privata

vistelser inte har fakturerats: ”Detta är olyckliga förbiseenden, som genast ska rättas till.”

Beskrivningar och påståenden som de anonyma källorna gör i texten får inget bemötande av

ledningen. Det framgår att Aftonbladet sökt Nordström och Rojas för kommentarer.

Kommunals ordförande och förbundets kassör representerar ett slags överhet i texten. De

anonyma källorna får beskriva ledningens krävande och nyckfulla beställningar på ett sätt

som väcker associationer till bilden av herrskap och tjänstefolk. Språket i artikeln förstärker

bilden. Konferensanläggningen beskrivs som ”fackpamparnas paradis”. Ledande företrädare

för Kommunal ”utnyttjar Marholmen för privata semestrar”. Personalen ”ställer upp blint” för

ledningen. Ledningens vistelser kopplas till det faktum att ”Kommunal lever på avgifter från

många lågavlönade och det är fackförbundets handelsbolag som står för kostnaderna när

ledningen bor gratis”.

Även konkreta uppgifter om Kommunals ledning och konferensanläggningens medarbetare

skapar bilden av en intressekonflikt. De anonyma källorna blir ställföreträdare för

Kommunals medlemmar – underordnade och lågavlönade medarbetare som blir ”beordrade”

sina arbetsuppgifter och utför dem för ledningens skull även om det är ”lite extra besvärligt”.

6.2.3   15  januari  2016

Huvuddelen av ettan upptas av Aftonbladets granskning, här med rubriken ”Pamparna blir

tilldelade paradvåningar av facket. Har inte släppt en lägenhet till boförmedlingen – på 16 år”.

Bredvid rubriken finns en bild på fastigheten i hörnet av Sveavägen och Odengatan i

Stockholm. De förmedlade ”paradvåningarna” kopplas till huset på bilden.

  31  

I botten finns en puff för en artikel om granskningens följder, med rubriken ”Kommunaltopp

avgår – får miljonfallskärm”. Puffen visar en bild på en sammanbiten förbundskassör.

Bildtexten lyder ”Avgår efter Aftonbladets granskning”. Ettan signalerar att granskningen är

en pågående process vars följder vi nu börjar se.

Dagens första nyhetsartikel har rubriken ”Tilldelas lyxvåning av facket”. Den övergripande

vinkeln i denna nyhetsartikel är att fackförbundet Kommunal förmedlar välbelägna lägenheter

med låga hyror i de egna fastigheterna till förbundets ledande chefer och företrädare, och till

socialdemokrater i ledande ställning. Fastighetsägandet är möjligt tack vare de lågavlönade

medlemmarnas avgifter till förbundet, men förbundets selektiva förmedling missgynnar inte

bara vanliga medlemmar utan även dem som står i bostadsförmedlingens kö i Stockholm.

Texten är utlagd som enda artikel över ett uppslag. Högst upp finns resumén av granskningen

hittills med korta sammanfattningar av innehållet. En av dem slår fast att ”fler och fler

medlemmar nu börjar ifrågasätta ledningens agerande”. Längst till höger i resumén finns en

puff för Aftonbladet TV med en bild på förbundskassören och rubriken ”Här ljuger

Kommunalhöjdaren om sina fakturor”. På sidans undre halva finns ett porträtt på en

sammanbiten ordförande. Bildens skarpa kontraster gör att Nordströms ansikte ser fårat ut.

Detta är den första av ett antal bilder som under resten av granskningen genom understryker

att Nordström är pressad, dels genom hennes ansiktsuttryck, dels genom en hård exponering.

Högersidans övre halva täcks av ettans bild på Kommunals fastighet. Enligt bildtexten måste

ha man ha ”rätt position” för att bo i Kommunals hus vilket signalerar att bilden, trots sin

vardaglighet, visar något exklusivt.

Texten innehåller en rad exempel på personer som fått lägenheter av Kommunal, de flesta

engagerade i förbundet eller bolaget Lyran. Bland exemplen finns också Anders Johansson,

vd för Kombispel, som kallas ”det socialdemokratiska stjärnskottet från Sigtuna kommun”.

Han får personifiera alliansen mellan Kommunal och Socialdemokraterna. Vd:n för

Kombispel har inte bara en stor och centralt belägen lägenhet. Han försöker också byta den

till en hyresrätt i hus där det nyligen bildats bostadsrätter, för att därmed kunna ”tjäna

miljoner på vindsvåningen han fick av facket”. Tillsammans med de mindre utförligt

beskrivna exemplen från Kommunal ger Johansson substans åt påståendet i underrubriken:

”Delar ut topplägenheter i centrala Stockholm till pamparna”.

  32  

Kommunals ordförande och förbundskassör har centrala roller i texten, både som ansvariga

för hur bostäder i förbundets fastigheter förmedlas och för att de själva fått lägenheter.

Förbundskassören är dessutom talesperson för Kommunal. De presenteras neutralt med namn

och titel i texten men omnämns samtidigt i rubrik, ingress och bildtext som ”Kommunals

höjdare” och ”pamparna”. Kommunal beskrivs också indirekt genom beslutet att ställa sig

utanför Fastighetsägarna Stockholms avtal med bostadsförmedlingen om att lämna 50 procent

av de lediga lägenheterna. Det får förbundet att framstå som en företrädare för egenintresset.

Ordförande får utgöra ett konkret exempel på en som fått bostad genom Kommunal. Texten

redogör för hennes bostadskarriär sedan hon tillträdde som chef i förbundet, med uppgifter

om lägenheternas storlek och adress. Också förbundskassören presenteras genom det boende

”i en våning högt upp i ett vackert gammalt hus på Drottninggatan” som han fått av LO-

förbundet Byggnads. Reportern påminner också om att Bergström har vistats privat på

förbundets konferensanläggning Marholmen utan att betala.

Förbundskassören beskrivs genom sitt språk och sina budskap. Han kommenterar bland annat

förmedlingen av en ”takvåning” till vd:n för Kombispel, med att förbundet har svårt att hyra

ut lägenheter ”som kostar så mycket som hans gör”. I avsnittet som återger intervjun med

Bergström används inledningsvis anföringsverbet ”uppger” vilket bidrar till att skapa distans,

både till intervjupersonen och det han säger. Ordvalet signalerar att det rör sig om en

partsinlaga. Därefter återges svaren som pratminus, talspråkliga och mer eller mindre

oredigerade. De framstår som inövade budskap med syftet att undvika besvärliga frågor. Ett

exempel är svaret på frågan om varför förbundet ställt sig utanför Fastighetsägarna

Stockholms överenskommelse. Bergström svarar: ”Vi tycker att hälften av lägenheterna ska

finnas på den öppna marknaden och hälften ska kunna finnas för att vi ska kunna rekrytera

medarbetare”. Ett annat exempel är frågan om varför vd:n för Kombispel, fått en lägenhet.

Bergström svarar: ”Därför att han har sökt och fått den lägenheten.”

Rafaello di Schiena, vd för Lyran konferens, beskrivs som ”den som lät Kommunals

ordförande Annelie Nordström och kassören Anders Bergström semestra utan att betala för

sig på Marholmen”. Han blir därmed den som omsatt medlemsavgifter till privilegier för

förbundets ledning. Den ”paradvåning på Odengatan” som han enligt texten fått genom

Kommunal framstår därmed som en del i en byteshandel. Beskrivningen kryddas med

uppgiften att di Schiena har köpt ”en villa för drygt nio miljoner” och låter sin före detta fru

bo i Kommunals lägenhet. Det framgår att redaktionen har sökt honom för en kommentar.

  33  

En av Kommunals hyresgäster i texten avviker från beskrivningen av ”pamparna”. Det är en

71-årig kvinna som Kommunal drar inför Hyresnämnden. Hon får symbolisera ”de vanliga

medlemmar i Kommunal” som ”det är svårt att hitta” i huset där Nordström bor. I denna

episod används anföringsverben för att beskriva Kommunal. Reportern har valt att låta

Kommunals ombud ”hävda” medan Hyresgästföreningen ”framhöll”, vilket får Kommunals

företrädare att låta mer aggressiv och möjligen också mindre trovärdig än sin motpart.

Fakta används för att understryka dels hur attraktivt Kommunals bostadsbestånd är, dels att

det är förbehållet en utvald skara. Även om läsaren inte följer med i utvecklingen på

Stockholms bostadsmarknad finns en stark symbolik i beskrivningarna: ”Paradvåning i huset

på Sveavägen, en fyra på 152 kvadratmeter” eller ”nybyggd vindsvåning med takterass, utsikt

över takåsarna och en yta på 164 kvadratmeter”. Det låter dyrt och attraktivt. Uttryck som

”paradvåning” och ”vackert gammalt hus” förstärker det attraktiva intrycket.

”Det är inte bara Kommunals vanliga medlemmar som är missgynnade här, utan också folk

som har stått i bostadskön i decennier”, slår bildtexten fast. Kommunals företrädare blir alla

bostadssökandes fiende. Mot ”pamparna” i Kommunals lägenheter ställs ”landets

lågavlönade” som förbundet företräder och som bidrar med ”över en miljard per år i

medlemsavgifter”. Ett exempel är den ironiska formuleringen ”Kommunals ordförande

Annelie Nordström kan tacka sina medlemmar som under decennier betalat in sina avgifter”

och påpekandet ”Det är svårt att hitta några vanliga medlemmar i Kommunal bland

hyresgästerna i fastigheten”. Den underförstådda fortsättningen ”… för där bor deras fackliga

företrädare” bidrar till att teckna en konflikt mellan medlemmar och förtroendevalda.

På samma uppslag som den ovan beskrivna nyhetstexten finns en opinionsartikel med

rubriken ”Extravagansen är långt ifrån medlemmarnas vardag”. Den är skriven av

Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin och illustreras med hennes bildbyline.

Mellin driver två teser. Den första är att ”Kommunalskandalen” fördjupar

Socialdemokraternas förtroendekris. Den andra är att förbundsordföranden är ytterst ansvarig

för händelserna i Kommunal.

Den första tesen driver skribenten med en blandning av logos och pathos. Förnufts-

argumenten handlar om hur förbundet förvaltar medlemmarnas avgifter. Mellin påminner om

att ”Kommunal organiserar drygt en halv miljon medlemmar, många av dem lågavlönade

kvinnor i offentlig sektor”. Påpekandet att många av dem har låga löner är ett underförstått

argument för att deras medlemsavgifter bör hanteras med desto större respekt.

  34  

Med logos ifrågasätter Mellin också ”finkrogen Metropol Palais, med champagnefester och

porrstjärneuppträdanden” och att Kommunal valt att behålla och bygga nytt hotell på

Marholmen, trots att det inte genererar några intäkter. ”På vilket sätt gagnar det

medlemmarna? Oklart. I alla fall tillför det inte den gemensamma kassan någonting eftersom

verksamheten går med förlust.” Om resonemangen varit strikt baserade på ekonomiska

nyttoargument hade de dock kunnat bemötas med frågan om syftet att öka förbundets kassa

hade bedömts annorlunda om verksamheten gått med vinst som tillfallit medlemmarna.

Från logos-argumenten går Lena Mellin över till pathos och förtroendet för arbetarrörelsen.

”Både LO och Socialdemokraterna har under lång tid jobbat med att modernisera sig”, skriver

hon, men trots det är det nu ”som om dammluckorna öppnas till glömda årtionden av

pampvälde, spritfester och missbruk av medlemmarnas pengar”. Med detta appellerar

skribenten inte bara till förtroendefrågan utan också till en underförstådd bild – för några

läsare kanske en minnesbild – av uttryck för arbetarrörelsens interna hierarkier.

Tesen om ordföranden som ytterst ansvarig för Kommunals agerande drivs med logos-

argument: ”Medlemmarnas vrede krävde ett bondeoffer”, skriver Mellin. ”Men trots allt är det

Nordström … som är ytterst ansvarig för verksamheten. Bergström kan knappast ha öppnat

finkrog i fackets regi, öppna nybyggt hotell, bygga om festvåningen eller etikettera om

franska viner utan att hon märkt det.”

När Mellin sammanfattar hur Kommunal svikit medlemmarnas förtroende finns bilden av

klassamhället i bakgrunden: ”Det är porrstjärnor, lyx, missbruk med medlemmarnas pengar

och herrefasoner som inte anstår ett fackförbund med uppgift att ta tillvara sina medlemmars

intressen.” Den finns också med när användningen av medlemsavgifterna illustreras av

förbundets eget vinmärke: ”Det nutida Kommunal har tydligen inget emot att associeras med

dåtidens patriarkala överklassamhälle. Kan tondövheten beskrivas bättre?” Detta är det största

hotet mot förtroendet: ”Det är extravagansen, överflödet som är slående. Och viljan att satsa

på verksamheter som står så långt som möjligt från de egna medlemmarnas vardag.”

Den avslutande meningen ”Pampväldet var inte så begravt som många av oss trodde” kan

tolkas som ett ifrågasättande av trovärdigheten i arbetarrörelsens modernisering. Det är också

ett pathos-argument för att Kommunals ledning ska lägga korten på bordet. Texten kan läsas

som en varning för att arbetarrörelsen inte kommer att rädda den som förrått sin egen klass.

  35  

6.2.4   16  januari  2016  

Huvudnyheten på ettan har rubriken ”Wallströms raseri mot Kommunal: De ljög för mig”.

Till höger finns en bild på utrikesminister Margot Wallström och under den puffar för nya

delar i granskningen: ”Bråket om utrikesministerns lägenhet. Facktoppen: Hon har

missuppfattat. Lena Mellin: Pinsamt av tungviktarna.” Ettan kan läsas som att Kommunal nu

riskerar den övriga arbetarrörelsens förtroende.

Dagens första nyhetsartikel har rubriken ”De ljög för mig”. Enligt den har Kommunal

förmedlat en lägenhet till utrikesministern, vilket enligt oppositionen i riksdagen och Institutet

mot mutor skulle kunna uppfattas som en muta. Margot Wallström hävdar att Kommunals

ordförande har ljugit för henne om förbundets förmedling av bostäder.

Artikeln handlar om hur utrikesministern erbjudits lägenheten i samband med att hon mött

Kommunals ordförande på Pridefestivalen. Margot Wallströms bild bekräftas av en

partikollega. Texten återger utrikesministerns anklagelser mot Kommunal, förbundets försvar

att det rör sig om ett missförstånd samt kritik från Moderaternas partisekreterare mot

utrikesministern som ”har satt sig i en beroendeställning genom sitt agerande”. Dessutom

rekommenderar generaldirektören för Institutet mot mutor, att en åklagare tittar på ärendet.

Artikeln ligger över ett uppslag. Intill rubrik och underrubrik – som kort refererar

huvudfrågan och ställer de viktigaste aktörerna mot varandra – finns porträtt på Moderaternas

partisekreterare som enligt bildtexten ”kritiserade affären” och Annelie Nordström som

”försvarar sig”. Den välexponerade helsidesbilden på utrikesministern är från en intervju.

Bildtexten säger att hon är ”upprörd”. Under bilden finns en faktaruta med uppgifter om

kötider och hyror i Stockholms innerstad. Layouten understryker vinklingen på personkonflikt

med Wallström på offensiven och Nordström på defensiven. Bilden på moderaternas

partisekreterare antyder att frågan kan få politiska följder.

Texten innehåller konkreta fakta om utrikesministerns lägenhet och de ersättningar för

boendet hon får i kraft av sitt politiska uppdrag. De understryker hur gynnad hon är. Enligt

artikeln betalar Wallström i praktiken 32 kronor i månaden för sin bostad. På uppslaget finns

även en kort text om att Kommunals ordförande ordnat boende åt sin son i förbundets hus,

illustrerad med bilden på fastigheten i hörnet av Sveavägen-Odengatan.

  36  

Utrikesministern har den dominerande rollen i texten. Hon får möjlighet att bemöta

anklagelserna om att hon satt sig i beroendeställning. Wallström beskrivs som ”upprörd över

att ha blivit indragen i skandalerna kring fackförbundet Kommunal”. Hon ges en offensiv roll

genom ett kraftfullt språk där hon anklagar Kommunal för att ha ”gett helt oriktiga besked,

och det är oacceptabelt”. Hon ”slår tillbaka” när hon kommenterar Nordströms uttalande om

ett missförstånd och är offensiv i frågan om vem publiken ska lita på: ”Så här är det, jag har

ingenting att skämmas för. Jag tycker att man måste vara ärlig och uppriktig.”

Margot Wallström slår fast att frågan skadar både henne själv och Kommunal. Hon får också

sätta tolkningsramen för Kommunals agerande. Ett exempel är när hur hon kommenterar

Kommunals lägenhetspolicy: ”Jag sa att jag aldrig skulle ta en lägenhet om jag skulle gå före

i någon kö. Men det verkar inte ens finnas någon kö.” Wallströms uppgifter backas upp av en

partikollega från Karlstad, som enligt texten var med henne vid mötet med Nordström. Hans

uttalanden återges i neutrala ordalag och han bekräftar att utrikesministern ställt frågor för att

försäkra sig ”att allting verkligen skulle vara enligt regelboken”.

Moderaternas partisekreterare för in frågan om det politiska förtroendet för utrikesministern.

Frågan fördjupas inte, men ett citat av Helena Sundén, generaldirektör för Institutet mot

mutor, visar att ett nytt avsnitt i granskningen är på väg att inledas. Hennes uttalande att

”blotta misstanken är illa nog” för förtroendet för utrikesministern understryker att mer står på

spel än bara den aktuella lägenheten.

Textens andra huvudroll har Nordström som enligt utrikesministern har lämnat ”falska

uppgifter” om ”att allt skulle gå rätt till” och vars trovärdighet ifrågasätts: ”Det går inte att lita

på vad de säger”. Kommunals ordförande får bemöta detta genom ett citat från en pressträff:

”Margot måste ha missförstått. – – – Hon har inte gått före i någon kö och det är helt korrekt.”

Nordströms uppgifter får mindre utrymme än Wallströms och backas inte upp av annan källa.

Wallströms pratminus får förmedla tydliga värderingar. Aftonbladet förstärker

utrikesministerns ordval i indirekt anföring, exempelvis: ”Utrikesministern Margot

Wallströms är mycket upprörd över att ha blivit indragen i skandalerna kring fackförbundet

Kommunal”. Signalordet ”skandal” är ett värdeladdat sätt att beskriva händelserna som

återkommer under resten av granskningen.

På debattsidan finns denna dag en artikel med rubriken ”Hela Kommunals ledning måste

avgå”. Den illustreras av en bild på Anders Bergström och Annelie Nordström, tagen vid den

  37  

presskonferens då förbundskassörens avgång meddelas. Bergström tittar rakt in i kameran,

förbi en talande Nordström i oskärpa. Hans ansiktsuttryck kan läsas som att han underkastar

sig rollen som syndabock, men det skulle också kunna tolkas som att han känner sig avslöjad

och skuldmedveten.

Texten är skriven av tre fackliga företrädare för olika LO-förbund. Skribenterna driver tre

teser: 1) Kommunals förbundsledning måste avgå, 2) facken måste bli ”medlemsstyrda” och

3) reglerna för de fackliga funktionärernas ersättning måste ändras, ”de ska alltid ha samma

ersättning som dem de representerar”. Teserna bildar en logisk kedja sinsemellan, men

argumenten för de olika delarna är en blandning av logos och pathos.

Tesen att Kommunals förbundsledning måste avgå stöds inledningsvis med känsloargument:

”Tusentals hårt arbetande arbetsplatsombud får nu skämmas över ledningens brist på kompass

och ryggrad”. Därefter följer ett förnuftsargument, en avtalsrörelse närmar sig. ”Då behöver

vi all uppslutning vi kan få kring våra fackliga krav och organisationer.”

Skribenterna slår med pathos fast att ledningens förtroende är förbrukat: ”Direktörsfasoner

skadar tilltron till fackföreningar i stort, de flesta medlemmar kräver högre moral av sin

ledning än av motståndarens representanter”. Det leder vidare till tesen om behovet av ökad

transparens och medlemsstyrning, motiverad först med ett känsloargument: ”Om vi ska slippa

att sådant här upprepas krävs en förändring på djupet.” På det följer förnuftsargument om

”bristen på insyn och kontroll från medlemmarna”. Det illustreras med att ordförande har

medverkat i ”en rapport till regeringen som öppnar för försämrat anställningsskydd” och att

”Sverige är ett av få demokratiska länder där medlemmarna i fackföreningsrörelsen inte har

makten över det viktigaste facken gör, de centrala avtalen.”

Tesen om förändrad ersättning för fackliga funktionärer drivs med pathos: För det första,

”arbetskamraternas förtroende är belöning i sig och representanter som är något att ha

behöver inga extra förmåner”. För det andra, ”när ledningarna börjar leva direktörsliv växer

glappet till medlemmarna och facket skadas”. Det kan tolkas som att skribenterna menar att

materiell ersättning riskerar att locka personer att ta fackliga uppdrag för egen vinnings skull.

Skribenterna vädjar slutligen till logos – ”enskilda personer kommer alltid att trampa i

klaveret men med genomskinliga och medlemsstyrda fack kan vi kontrollera detta och hindra

att det sprider sig” – och till pathos – ”många har krav och förhoppningar på sin

fackförening”. Texten kan ses som ett upprop för förändring av facket i mer radikal riktning.

  38  

Ytterligare ett debattinlägg är infört på sidan. Det har vinjetten ”Skandalen Kommunal” och

rubriken ”Det här skulle aldrig ha hänt på pappas tid”.

6.2.5   17  januari  2016  

I ettans övre vänstra hörn finns en puff med vinjetten ”Aftonbladet avslöjar” och texten ”Var

gravid – tvingades bort. Kommunaltoppen: Vi har gjort fel” (se bilaga 3). Puffen har en bild

på en kvinna fotograferad bakifrån, en etablerad signal att personen i texten vill vara anonym.

Dagens första nyhetsartikel har vinkeln ”Anställda kränks och trakasseras”. Den övergripande

vinkeln är att arbetsförhållandena på Kommunals bolag Lyran konferens är dåliga. En kvinna

berättar hur företaget i samband med en omorganisation sparkat henne under hennes

graviditet och att fackförbundet Handels påkallat tvisteförhandlingar.

Artikeln ligger över ett uppslag. Under sidhuvudet finns en bild på en av textens anonyma

källor, fotograferad bakifrån på en mörk gata, den återkommande bilden på Metropol Palais

upplysta entré, och en bild av förbundskassören som enligt bildtexten medger fel i ärendet

med den uppsagda kvinnan (se bilaga 3). Bilderna utgör en miniberättelse: Offret som

framträder i mörkret och inte vill visa sitt ansikte. Läsaren kan föreställa sig att hon står på

gatan, kanske något kvarter bort från krogen som var skådeplats för konflikten. Fotot på

Anders Bergström, skurken som bär ansvaret för situationen, är från den presskonferens där

hans avgång offentliggjordes. Han ser spänd ut men i övrigt röjer hans ansikte inga känslor

vilket understryker rubrikens underförstådda budskap om en hänsynslös arbetsgivare.

I texten förekommer flera anonyma källor som gemensamt spelar rollen som offer för en dålig

arbetsgivare och beskrivs genom sina berättelser. Kvinnan som Lyran sparkade beskrivs

genom sina reaktioner på händelserna. Hon kände sig ”kränkt” och ”var hon orolig inför

förlossningen”. Andra anonyma källor berättar om hur en chef utsatt dem för sexuellt

ofredande. Kvinnorna uppger att företaget försökt tysta ner händelserna.

Lyrans chefer spelar en viktig roll i texten, om än i sin frånvaro. De är operativt ansvariga för

”skrämmande detaljer” i arbetsförhållandena och en ”ganska hotfull stämning”. Någon av

dem har fattat beslutet att runda Medbestämmandelagen. Någon har uppträtt på ett sådant sätt

att anställda har gått till polisen. Någon har mött anklagelser om sexuellt ofredande med

motanklagelser.

  39  

Förbundskassören (som när artikeln publicerats har fått avgå) får kommentera händelserna.

Han nekar till att arbetsförhållandena skulle vara dåliga vid företaget men medger att ”det

begicks ett formaliafel utav handelsbolaget Lyran”. Han redogör också för de kollektivavtal

som företaget har. Bergström beskrivs i hög grad genom sitt språk. Anföringsverbet är

”medgav” vilket signalerar försvar och förnekande. Den tidigare kassören citeras åter

ordagrant. Talspråket gör att han framstår som osammanhängande, illa genomtänkt och

osäker. Exempelvis får han kommentera uppsägningen av den gravida kvinnan och vitet till

förbundet Handels så här: ”Det visste jag inte om och det har jag tagit reda på att det var på

det sättet. Och det är väldigt tråkigt att det ska uppstå formaliafel när man gör organisations-

förändringar. Men så är fallet och vi är arbetsgivare och vi är ju motpart till Handels och vi

har gjort ett fel, ja Lyran har gjort ett fel och det har vi då stått för.”

De anonyma källornas (redigerade) uttalanden får sätta tonen i relation till Anders Bergströms

oredigerade pratminus. Inga andra källor i texten återges ordagrant på samma sätt som han.

Det bidrar starkt till att styra läsarens sympati till de anonyma källor vars uttalanden i hög

grad får driva dramaturgin, även om de ofta är återgivna i indirekt anföring. Deras

beskrivningar ger en känsla av äkthet. Knapphändigheten gör å ena sidan att händelserna

framstår som känsliga och personerna som utsatta. Å andra sidan blir bilden diffus, och

händelsernas betydelse och sanningshalt osäker. Sammantaget fungerar deras röster som

ifrågasättanden av Kommunals trovärdighet i fackliga frågor och textens underförstådda

budskap är att förbundet agerar i strid mot fackliga värderingar. Medarbetarna på Lyran blir

symboler för Kommunals medlemmar.

Språket bidrar också till att slå fast de anonyma källornas underläge i förhållande till

arbetsgivaren. De ”vittnar om usla arbetsförhållanden, sexuella trakasserier och kränkande

särbehandling”. Kvinnan som blivit uppsagd ”tvingades koppla in sitt fackförbund för att få

rätt”. Med reporterns språk blev hon inte uppsagd utan ”fick sparken” och hennes fackförbund

”tog … strid” mot Kommunals bolag som till slut ”tvingades” att betala skadestånd.

Dagens enda opinionstext har rubriken ”Hur kan chefen för något så rötskadat sitta kvar?” och

är skriven av Alex Schulman, kolumnist för Aftonbladet. Den är införd på sista sidan och

illustreras med hans bildbyline.

Schulman driver tesen att Kommunals ordförande och övriga ledning ska avgå för att stoppa

medlemstappet. Han stödjer sig på såväl logos och pathos och vädjar först till känslan.

Annelie Nordström är ”knasig”. Hon borde inte bara vara ledsen över allt som hänt de senaste

  40  

dagarna, som hon säger till sina förtroendevalda i den videoinspelning som skickats till dem.

”Borde hon inte vara ledsen för allt som hänt under de senaste åren på Kommunal?” Eller ”för

att hon drivit ett fackförbund som på ledningsnivå är ruttet i grunden”. Eller ”för att hon som

högsta chef varit med och byggt den vidriga ledningskultur som ni nu ser vidderna av”.

Han konstaterar sedan att Nordström ”verkar mest beklaga att det ruttna kommit ut i pressen”.

Kommunals ordförande står alltså både för röta och för att försöka skyla över den. Det är en

nedsättande och känsloladdad bild.

Schulman fortsätter i pathos och hänvisar med en kort dramatisk sammanfattning till

Aftonbladets granskning som ”har visat att Kommunal på ledningsnivå är rötskadat och

korrumperat in i grunden. Pamparnas spritfester, skumma lägenhetsaffärer, chefer som bor

gratis på medlemmarnas bekostnad, sexshower på lyxkrogar”. Sedan använder han logos med

två exempel som får utgöra paralleller till Kommunals förtroendekris. Han påminner om att

Maria Borelius fick avgå som handelsminister för att hon betalat sin barnvakt svart och att

Cecilia Stegö Chilò fick avgå som kulturminister för att hon inte hade betalat TV-avgiften.

Han nämner dock inte att hans exempel rör de tidigare ministrarnas privata agerande, medan

han i det aktuella fallet ställer Annelie Nordström till svars för händelser i en organisation.

Han kopplar ”det moraliska förfall som äger rum på Kommunal” till att medlemmar nu ”i

protest väljer att gå ur Kommunal” och avslutar med en slutsats byggd på den känslomässiga

logik han har etablerat: ”Jag tycker det är fel. Det är inte medlemmarna som ska lämna

Kommunal. De ska vara kvar. Det är cheferna som ska lämna.” Alex Schulman tar därmed

underförstått ställning för medlemmarnas behovsbild och förbundets fackliga uppdrag.

6.2.6   18  januari  2016  

Utrikesministerns och Kommunals olika versioner kring Margot Wallströms lägenhet är

huvudnyhet på ettan. Rubriken är ”Bättre om hon ordnat bostad på annat sätt”. Under rubriken

finns porträtt på Annelie Nordström och utrikesministern som vänder huvudet snett mot

henne. Puffens huvudperson, statsminister Stefan Löfven, är avbildad till vänster om rubriken

med Aftonbladets mikrofon framför sig. Hans ansikte är neutralt.

Puffen kan läsas som att de två avbildade kvinnorna som på olika sätt representerar

arbetarrörelsen är i konflikt, och att rörelsens högsta ledare, partiordförande tillika

statsminister, nu ska fälla ett slags utslag över vem som förtjänar hans förtroende. Tolkningen

  41  

bekräftas av texten i puffen: ”Löfven om lögnbråket mellan Wallström och Kommunal efter

Aftonbladets granskning”. Texten adderar dels dimensionen av att någon av dessa kvinnor

som båda är i vad Stefan Löfven kallar ”förtroendebranschen” skulle ha ljugit, dels att detta

inte skulle ha kommit till allmän kännedom utan Aftonbladet.

Dagens första nyhetsartikel har rubriken ”Hon borde ha skaffat den på annat sätt”. Den

övergripande vinkeln är huruvida statsministern har förtroende för sin utrikesminister efter det

som framkommit om hennes lägenhet i en av Kommunals fastigheter. Löfven uttalar sitt

förtroende för henne men menar att hon borde ha ordnat sitt boende på annat sätt. Han

kommenterar det som Aftonbladet sammanfattar som ”skandalerna kring Kommunal” med att

de skadar facket.

Det finns en undertext i vinkeln. Statsministern har hittills ”tigit” om det som framkommit om

såväl Kommunal som utrikesministerns lägenhet. Det är frågor som kan belasta den

arbetarrörelse han representerar och därmed även hans regering. ”Lögnbråket” och frågan om

förtroendet för utrikesministern riskerar att stjäla utrymme från annat.

Uppslaget har vinjetten ”Extra”. Rubriken är ett citat av statsministern. Därunder finns en stor

bild på statsministern i profil. Bildtexten innehåller en feltolkning av artikelns innehåll genom

att återge ett citat av Löfven – ”Det är inte en statsministers uppgift att ha den typen av

förtroendefrågor” – men ange att det rör ”frågan om Wallström borde avgå”. Den frågan ställs

inte i texten, men bildernas dramaturgi har skapat sitt eget händelseförlopp. Feltolkningen kan

bero på att bildtexten skrivits av någon annan än reportern.

Infälld i texten finns en porträttbild på Kommunals ordförande från en film som förbundet

skickat till sina förtroendevalda efter Aftonbladets granskning. Nordströms mungipor pekar

uppåt men de uppspärrade ögonen och de höjda ögonbrynen ger ansiktet ett ansträngt uttryck.

Längts ner finns en kort TT-text med rubriken ”Tre av fyra toppar har fått sina lägenheter

genom fackförbunden”. Artikeln illustreras med en bild på tre personer i LO:s ledning

Statsministern har den dominerande rollen i texten som i princip är uppbyggd runt hans

kommentarer i anslutning till en partiledardebatt i SVT. Hans uttalanden återges med det

neutrala anföringsverbet ”säger”. Statsministern hänvisar till uppgifter som framkommit i

mediernas rapportering, refererar till ett samtal han haft med utrikesministern och uttalar sitt

fulla förtroende för henne. Stefan Löfven sägs ha ”tigit” men kommenterar nu ”saken” inför

  42  

”duellen” med Moderaternas partiledare. Av det kan läsaren få intrycket att statsministern

hittills inte kommenterat Aftonbladets granskning, men senare i texten framgår det att han

några dagar tidigare ”kritiserade de övriga skandalerna i Kommunal”.

Språket i artikeln påverkas i hög grad av statsministerns sätt att formulera sig. Värderande

omdömen formuleras som egna känslor – ”Jag blir som alla andra upprörd, jag blir besviken”

– samtidigt som förtroendet för utrikesministern konkretiseras genom hänvisningen till deras

samtal och de fackliga organisationernas betydelse betonas på en generell nivå.

Utrikesministern har en viktig roll i texten som föremål för Löfvens omdöme. ”Jag har fullt

förtroende för Margot Wallström”, säger statsministern. Han betonar hur viktig

förtroendefrågan är – ”Vi är alla, i den fackliga och politiska världen, i förtroendebranschen”

– och har därmed myntat ett utryck som återkommer under resten av granskningen.

Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra finns med i texten som en fond genom den

snart förestående partiledarduellen. Hon representerar den förtroendeförlust som

statsministern riskerar om utrikesministern och värderingarna i arbetarrörelsen ifrågasätts.

Kommunals ordförande har också en framskjuten roll i texten genom andra aktörers

reaktioner på förbundets agerande. Det är Nordström som ”fixat en hyreslägenhet i en fackägd

fastighet i Stockholms innerstad åt Wallström”. Utrikesministern anklagar henne ”för att ha

ljugit när hon blev informerad om att hon inte skulle gå före i någon bostadskö”. I ett citat

från TT bemöter Nordström Wallströms anklagelse med att det rör sig om ett missförstånd.

Löfven försvarar den generella bilden av facket: ”Det är så oerhört viktigt, de fackliga

organisationerna gör ett bra jobb för medlemmarna. Det här skadar de fackliga

organisationerna”. Han säger också att det inte är en statsministers uppgift att ta ställning till

förtroendet för Kommunals företrädare.

Särskilt mycket fakta återges inte i texten. Däremot handlar hela texten om vems fakta man

kan lita på och vem som ska få rätt. Stefan Löfven ger sitt stöd till utrikesministerns tolkning

av vad som hänt: ”Jag har fått samma redogörelse av Margot Wallström för hur det gick till

som hon lämnat till media och jag har ingen anledning att betvivla att det är korrekt.” Det kan

tolkas som att han ifrågasätter Nordström eftersom han väljer att inte nämna hennes version

om ett missförstånd. Textens budskap blir att hon har ”fixat” en lägenhet till utrikesministern,

”ljugit” och att arbetarrörelsens främste representant inte stöder hennes tolkning.

  43  

Språket signalerar dramatik och konflikt. Uttrycket ”skandalerna kring Kommunal” upprepas

tre gånger. Aftonbladets granskning kallas ”avslöjanden”. Nyheten om utrikesministerns

lägenhet ”briserade”. Wallströms och Nordströms olika versioner kallas för ”lögnbråket” och

”lägenhetsbråk” – det senare ett ord som ger associationer till aggressivitet och fysiskt våld

Anföringsverben antyder en maktbalans i relation till statsministern. Wallström ”anklagar”

Nordström medan den senares svar ges det mindre offensiva anföringsverbet ”menar”.

Dagens första opinionstext är införd på ledarsidan och har rubriken ”Tjata inte mer om

pampvälde”. Denna har vinjetten ”Kommunals kris” och illustreras av en bild på en kvinna i

vit rock med en tunn slang i handen framför en sjukhussäng där konturerna av en människa

anas. I bakgrunden syns en bänk med papper, en droppställning och ett elektroniskt

mätinstrument. Sladdar löper till kontakterna på väggen.

Bilden berättar om en komplex och tekniktung verksamhet som bara de utbildade och erfarna

förstår och behärskar, men som vi alla på ett eller annat sätt är beroende av för hälsa, liv och

död. Kvinnan på bilden är en av dem som behärskar verksamheten. Bildtexten lyder: ”Hårt

arbete – låg lön. Undersköterskor har ett tufft jobb som kräver mycket, men ersättningen är

liten. En undersköterska tjänar nästan 3 000 kronor mindre i månaden än en industriarbetare.”

Bilden kan ses som ett försök att vända läsarens uppmärksamhet från Kommunals ledning till

det som ledarskribenten beskriver som fackförbundets stora utmaning, nämligen

löneskillnaderna mellan kvinno- respektive och mansdominerade yrken. Men den bidrar

också till att skapa empati och respekt för den medlemskategori som texten gäller.

Ledarskribenten Eva Franchells tes är att Socialdemokraterna och Kommunal misslyckats i

att möta lågavlönade offentliganställda kvinnors frustration över arbetsvillkor och löner. Hon

driver tesen med en kombination av logos och pathos, med undersköterskan som symbol.

De förnuftsbaserade argumenten bygger på statistik om vad en undersköterska tjänar, hur stor

avgift hon betalar till sitt fackförbund och hur stor löneskillnaden mot en industriarbetare är.

De sammanfattas i en undertes (som dock inte utvecklas vidare): ”Kvinnor värderas lägre än

män.” Här finns också uppgifter om lägre bemanning och högre andel visstidsanställda hos

undersköterskans privata arbetsgivare än hos de offentliga.

Pathos-argumenten handlar om innehållet i undersköterskornas jobb och deras reaktioner på

granskningen. ”De … vårdar människor i livets slutskede, tar tempen, tvättar och tröstar dem

  44  

som snart ska dö. Det är ett tufft jobb, men ersättningen är liten.” Franchell beskriver deras

stress ”i den krisande sjukvården” och i hemtjänsten: ”De är händerna i vården och de får slita

hårt för besparingar och vinstmarginaler tar allt mer av resurserna.” Hon citerar två

undersköterskor som i tv ”rasade mot förbundsledningens extravaganta vanor”: ”De tar

gottpåsen, men vad får vi? Vi får sumpen.” Därmed har hon tecknat en bild av att

undersköterskorna först utnyttjas i arbetslivet och sedan av sina fackliga företrädare.

Franchell landar i slutsatsen att facket och Socialdemokratin måste ”se besvikelsen och ge

tydliga besked om framtiden”. Det kan tolkas som ett försiktigt sätt att säga att arbetarrörelsen

har misslyckats med att företräda Kommunals lågavlönade kvinnor och bidra till att förändra

deras verklighet till det bättre, och att ansvaret inte bara är Kommunals.

6.2.7   19  januari  2016  

Den här dagen syns inte granskningen av Kommunal på ettan.

Den första nyhetsartikel som fokuserar på Kommunal har rubriken ”Tvingades förklara

skandalen – inför LO”. Den övergripande vinkeln är att förtroendet för Kommunals ledning

nu ställs på sin spets. Förbundet får förklara sig för övriga LO-förbund, det tappar

medlemmar och LO:s ordförande upprepar statsministerns uttryck ”förtroendebransch”.

Nyhetsartikeln ingår i ett block med tre texter på ett uppslag. Den illustreras med en bild av

det avtal om besittningsrätt som Kommunal och utrikesministern träffat men som är ogiltigt

eftersom det aldrig har lämnats till Hyresnämnden. Bilden bekräftar textens innehåll och

skapar en känsla av autenticitet. På uppslaget finns också den tidigare publicerade bilden på

Wallström. Under bilden finns en kortare artikel med rubriken ”Fackets krog var bulvan – nu

granskas lagningen av alkohol” med den återkommande bilden på Metropol Palais entré.

På höger sida finns en bild på LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson i en talarsituation.

Infälld i texten finns en neutral bild på Annelie Nordström från den film Kommunal skickat

till sina förtroendevalda. Strax ovanför bilden finns ett citat av Thorwaldsson: ”Vi är i en

förtroendebransch”. Läsaren påminns om vems förtroende som står på spel.

Tillsammans bekräftar bilderna åter tolkningen att Aftonbladets granskning av Kommunal i

allmänhet och utrikesministerns lägenhet i synnerhet påverkar hela arbetarrörelsen. Det

faktum att såväl Wallströms som Thorwaldssons bilder är så mycket större än Annelie

Nordströms, kan läsas som att fokus idag ligger på deras uppfattningar.

  45  

LO:s ordförande har den tongivande rollen. Han representerar den krets av fackliga

företrädare vars förtroende Kommunals ledning underförstått är beroende av. Thorwaldssons

uttalanden återges med anföringsverbet ”säger”. Utöver en neutral presentation introduceras

han redan i ingressen med sitt uttalande om fackligt arbete: ”Vi är i en förtroendebransch och

måste bete oss så att vi alltid kan se medlemmarna i ögonen.” Enligt texten har han ”tidigare

sagt att skandalerna i Kommunal skadar svensk fackföreningsrörelse”. Thorwaldsson får

därmed utgöra en positiv facklig motvikt till Kommunals ledning.

Kommunals ledning representeras av tre aktörer. Det är förbundskassören som beskrivs med

de uppdrag som han har lämnat. Annelie Nordström beskrivs som ”starkt ifrågasatt” och

kopplas samman med förbundets medlemstapp ”den senaste veckan”. Det framgår också att

hon ”inte var på plats” när Kommunal ”tvingades … förklara sig” vilket ger en negativ bild –

den som är ytterst ansvarig låter någon annan ta ett svårt samtal. Den tredje företrädaren för

Kommunal, avtalssekreteraren Lenita Granlund, omnämns som den som företrätt förbundet

vid LO:s styrelsemöte. Kommunals företrädare får inte uttala sig i texten.

Enligt artikeln ”tvingades Kommunal att förklara sig för LO-ledningen och de andra

förbunden och redogöra för vilka åtgärder de nu ska ta till”. Thorwaldsson får balansera

frågan om förtroendet för Kommunal, på samma sätt som statsministern tidigare gjort med

utrikesministern. Han säger: ” Kommunal har gett en redovisning över vilka mått och steg de

tar nu för att det här inte ska kunna upprepas. Jag känner mig trygg i att de går igenom alla

reglementen och ser till att de skaffar sig ett reglemente som tål medlemmarnas ögon.”

Därmed slår han fast sitt förtroende för Kommunals ledning men villkorar det samtidigt.

LO:s ordförande kommenterar Kommunals medlemsutveckling med orden ”Vi måste alltid

bete oss på ett sådant sätt att medlemmar tycker att de har bra företrädare. Jag bedömer inte

relationen mellan Kommunal och deras medlemmar, det får de göra själva.” Det är ett sätt att

säga att medlemstappet talar ett tydligt språk men att ansvaret är Kommunals.

Fakta används för att understryka bilden av ett krisläge. Artikeln innehåller exempelvis

uppgifter (som saknar källhänvisning) om att 5 000 medlemmar hittills har lämnat förbundet.

Texten hänvisar till diskussioner vid LO:s styrelsemöte om granskningen av Kommunal och

den negativa medlemsutveckling som blivit följden. Det dramatiska intrycket förstärks genom

uttryck som att det har ”stormat rejält” efter Aftonbladets ”avslöjanden”. Aftonbladet

definierar sig som en central aktör i utvecklingen.

  46  

Språket i texten utgår i övrigt från att episoder och formuleringar från de senaste dagarnas

rapportering nu är etablerade fakta som inte kräver förklaringar eller källhänvisningar.

Värdeladdade ord som ”skandaler”, ”starkt ifrågasatt” och ”tvingades” bekräftar en negativ

bild av Kommunals företrädare och deras handlingar. Ordföranden uppges vara ”starkt

ifrågasatt” men några källor till påståendet uppges inte.

6.2.8   20  januari  2016  

Överst på ettan finns en puff för den fortsatta rapporteringen om Kommunal med rubriken

”Medlemmar i Kommunal kräver: Avgå”. Den illustreras med en bild på ordföranden som

säger något med lätt rynkade ögonbryn. Bilden ger intryck av aktivitet och offensiv.

Dagens första nyhetsartikel har rubriken ”Deras krav: Avgå”. Den övergripande vinkeln är att

Kommunals regionala organisation börjar ifrågasätta Annelie Nordströms ledarskap. Artikeln

återger krav från avdelningarna i mellersta Norrland och Norrbotten samt Västerbottens

Umeå-sektion på att hon ska avgå.

Uppslaget domineras av en hårt exponerad bild på Kommunals förbundsordförande. Den har

använts tidigare och har nu dragits upp kraftigt. Annelie Nordström ser blek och sammanbiten

ut. I kombination med rubrik och bildtext kan bilden läsas som att hon är jagad och ifrågasatt.

I bildens nederkant finns en inverterad bildtext som berättar om kravet på hennes avgång.

Regionala och lokala företrädare har huvudrollen i denna text. De presenteras neutralt med

namn och respektive mandat i förbundet. Deras uttalanden utgör artikelns stomme och återges

på korrekt skriftspråk med anföringsverbet ”säger”. Dessa företrädare har till uppgift att ge

röst åt medlemmarna. ”Det är vad medlemmarna kräver: att Annelie ska kliva av och ta sitt

ansvar”, säger Maritha Mähler, avdelningsordförande i mellersta Norrland. Att de uppges tala

för andras intressen ger dem trovärdighet och integritet som källor.

I den här texten finns två kontrasterande bilder av Kommunal. Den positiva bilden dominerar

genom de regionala och lokala ombudens öppna uttalanden och ställningstaganden för

”medlemmarna”. Ett exempel är när Mähler refererar krav på ordförandes avgång: ”Är det

vad som behövs för att återskapa förtroendet för Kommunal så lyfter vi den frågan.” Ett annat

exempel är när Umeå-sektionens ordförande Alejandro Caviedes citeras i indirekt anföring:

”Han säger att de vänt på alla stenar och tagit ett genomtänkt beslut som varit svårt att fatta

eftersom de under våren står inför en avtalsrörelse där 21 kollektivavtal ska förhandlas om.” I

  47  

ett pratminus får Caviedes sedan skärpa tonen: ”Det är därför vi tvekat. Men vi anser att

medlemstappet gör oss extremt utsatta. Det handlar om förbundets överlevnad. Vi kan inte ha

en ledning utan förtroende hos medlemmarna.” Uttalandet illustrerar de förtroendevalda

gräsrötternas dilemma och väcker förtroende för deras beslut.

Läsaren påminns om den negativa bilden av Kommunal genom formuleringen att det är ”med

anledning av Aftonbladets avslöjanden om fackförbundets krogar, fester och lägenhetsaffärer”

som Kommunal i mellersta Norrland håller sitt möte. I övrigt är reportrarnas språk neutralt.

Kommunals ledning finns representerad i texten genom både Aftonbladets och ombudens

beskrivningar. Caviedes sammanfattar kort Umeå-sektionens syn på Kommunals ledning:

”De har gjort bort sig totalt och förtjänar inte medlemmarnas förtroende.” Ledningen

personifieras i texten av förbundsordföranden.

Faktauppgifter i texten skapar aktualitetskänsla och nyhetspuls. Det gäller dels hänvisningar

till möten i Kommunals lokala och regionala organisation, dels uppgifter på förbundets webb

om att Kommunal ska hålla presskonferens ”under dagen” för att ordförande ska ”redogöra

för åtgärder som förbundsstyrelsemötet beslutat om”. Ett exempel är när Mähler säger att hon

ännu inte ”hunnit meddela avgångskravet till Annelie själv” men i morgon (papperstidningens

utgivningsdag) ska hon till Stockholm ”och hoppas hinna träffa Annelie då, så kan jag

personligen meddela henne vad man säger i mellersta Norrland”. Aftonbladet hann sannolikt

vidarebefordra budskapet innan Mähler hunnit fram.

I texten citeras ett sms med krav på förbundsordförandens avgång som Kommunal Norrbotten

skickat till sina medlemmar. Det är skrivet på traditionellt föreningsspråk. Kontrasten mellan

Mählers och Caviedes’ personliga och öppna uttalandena och det strama sms:et kan antas

väcka igenkänning hos dem som någon gång deltagit föreningslivet. Det kan påminna läsaren

om att det bakom strukturerna i en organisation som Kommunal finns engagerade människor

som har upprörts av granskningen men som ändå fortsätter att ta ansvar för förbundet.

På debattsidan finns denna dag ett inlägg med rubriken ”Jag är lika arg – men lämna inte

facket nu”. Det är undertecknat Daniel Hermansson, busschaufför och nytt

huvudskyddsombud för Kommunal. Underrubriken lyder ”Öppet brev till Kommunals

medlemmar: Vi måste hålla ihop i krisen”.

  48  

Texten illustreras med ett kollage av faksimil från Aftonbladets granskning. Det kan

tillsammans med rubriken läsas som att uppmärksamheten kring ledningens agerande snart

kommer att vara historia och att skribenten önskar att uppmärksamheten ska återvända till

fackets kärnuppgifter. Det kan också tolkas som att företrädare som hittills stått i bakgrunden

nu kliver fram för att erbjuda ett nytt ledarskap, och att skribenten är en av dem.

Hermansson använder logos-argument som rör fackets styrka vid förhandlingsbordet och

innehållet i kollektivavtalen, och pathos-argument som framför allt vädjar till medlemmens

ansvar för att upprätthålla denna styrka. För att komma till sina huvudargument behöver

skribenten dock först bemöta den förväntade kritiken från medlemmarna. Det gör han genom

att bjuda in till en känslomässig gemenskap. Han skriver att ”vi” ombud på arbetsplatserna är

”lika arga som du”: ”Jag har full förståelse för att du är jättearg och tycker att det som hänt

inom Kommunal de sista dagarna är väldigt fel. Jag kan bara hålla med dig och beklaga att det

är några som inte levt som de lärt.”

Sedan övergår Hermansson till logos genom att hänvisa till den stundande avtalsrörelsen. Det

är viktigt att medlemmarna inte visar sitt missnöje ”genom att lämna skutan” för det är

medlemmarna själva som skulle förlora ordentligt på att gå ur facket”. Avtalsrörelsen kräver

styrka gentemot arbetsgivarsidan om bättre villkor ska kunna uppnås: ”Om vi nu lämnar i

vredesmod är det arbetsgivarna och arbetsgivarorganisationen som vinner på det.”

Formuleringarna är värdeladdade, men plånboksargumenten ligger strax under ytan.

Så återgår skribenten till känsloargumenten. Medlemmarnas styrka bygger på att de är många

– ”då kan arbetsgivarna inte spela ut er mot varandra”. Skribenten väcker misstroendet mot

arbetsgivarsidan genom påminnelsen ”arbetsgivarna kommer aldrig betala mer än de

behöver”. Han använder en metafor för hur den fackliga kraften bryts om många medlemmar

går ur: ”Vårt stridsvapen – strejkrätten – blir inte mer värt än att skjuta med en ärtbössa.”

Hermansson använder kollektivavtalet för att tala till logos igen. Kollektivavtalet är viktigt

och skribenten räknar upp en rad exempel på dess fördelar. Därefter återvänder han till pathos

genom att spela på rädslan för vad som kan komma i stället: ”Hur mycket av detta kommer vi

ha kvar om vi nu alla lämnar facket?” Han vädjar avslutningsvis till läsaren ”att tänka en gång

till och inte låta känslorna styra ditt beslut”. Gemenskapsargumentet återkommer. Skribenten

betonar att ”vi starkt tar avstånd från vad några få har gjort”. Och så vänder han sig direkt till

läsaren med sin förhoppning om att ”du vill vara kvar och kämpa” och avslutar med en

klassisk facklig appell: ”Tillsammans blir vi starka”.

  49  

Den här texten följer de principer som många forskare på området kriskommunikation

beskrivit och som skulle kunna sammanfattas i grundregeln att ta på sig ansvaret men inte

skulden57. Den strävar efter att skapa ett starkt ”vi” och gör läsaren till medansvarig för

utgången. Den använder också nyttoargument som talar till den enskilda medlemmens

plånbok och visar upp en rad koncentrerade budskap om fördelarna med kollektivavtal.

6.2.9   21  januari  2016  

Ettans rubrik ”Här ger hon upp” är infälld i en bild av Nordström med höger hand över bröstet

(se bilaga 3). Bildtexten lyder: ” ’Från djupet av mitt hjärta – förlåt. Förlåt oss, förlåt mig’, sa

Kommunals ordförande Annelie Nordström på presskonferensen i går.” Under bild och

bildtext puffas för de artiklar som ingår i blocket. ”Aftonbladets avslöjanden blev för mycket.

Annelie Nordströms ursäkt. Fallskärmen. Mellin: Övriga ledningen måste också avgå”.

Nordström bär kavaj och pärlhalsband på bilden. Blicken är rak. Handen framför hjärtat är

den klassiska gesten för att markera ärlighet. Fotot är behagligt exponerat utan skarpa

kontraster eller framhävda rynkor. Det är en respektfull bild som signalerar förlåtelse.

Tillsammans med den omgivande texten kan den läsas som en dubbelriktad förlåtelse.

Kommunals ordförande ”ger upp” efter ”Aftonbladets avslöjanden”. Aftonbladet har vunnit

och som en schysst segrare ska förloraren ges en schysst behandling. Redaktionen markerar

med bilden att den genom att låta ordföranden framföra sin ursäkt både stöder och accepterar

den. Men bilden kan också läsas som en ursäkt från redaktionen till Nordström. Kritiken mot

henne har under den senaste veckan förstärkts och dramatiserats med en rad mindre

smickrande bilder. Nu återgår framställningen till ett mer neutralt bildspråk.

Dagens första nyhetsartikel har rubriken ”Förlåt oss, förlåt mig”. Den övergripande vinkeln i

denna nyhetsartikel är att Kommunals ordförande ber om ursäkt och avgår som en

konsekvens av Aftonbladets granskning. Artikeln är en av tre texter på ett uppslag. Vinjetten

”Aftonbladet granskar Kommunals förlorade heder” har bytts mot det mer neutrala ”Extra”.

Rubriken sträcker sig över uppslaget: ”Förlåt oss, förlåt mig”. Under ordet ”Förlåt” finns två

mindre bilder på Nordström från presskonferensen. Uppslaget domineras av bilden från ettan.

En infälld bildtext återger Nordströms tack till Aftonbladet för granskningen.

                                                                                                               57 Heather Yaxley (2012) Risk, Issues and Crisis Management. Allison Theaker (2012) The Public Relations Handbook, s 154-174.

  50  

Under artikeln finns en kortare text med rubriken ”Kräver att hon avgår nu direkt”. På

uppslagets högersida finns en artikel med rubriken ”Massflykt från fackförbundet. 10 000 har

lämnat”. Den illustreras med faksimil av en artikel senare i tidningen, där ansvarig utgivare

berömmer reportern Rickard Aschberg och den egna tidningen för granskningen.

Annelie Nordström har huvudrollen i texten. Hon beskrivs som ”hårt ansatt” men får en

neutral presentation. Nordström är artikelns huvudsakliga källa. Hennes citat är anpassade till

skriftspråk och anföringsverben är de neutrala ”meddelar”, ”säger” och ”berättar”.

Förbundsordförandens avbön, åtgärdsplan och ursäkt får bära upp texten. Från inledningens

tack till Aftonbladet: ”Det som nu kommer fram har hjälpt oss att reda ut och rätta till allt det

som blivit fel. Tack Aftonbladet.” Till programförklaringen för den utlovade åtgärdsplanen:

”Vi är väldigt ledsna att vi inte tidigare förstått vidden av problemen i Kommunal. Men nu

förstår vi. Vi har helt enkelt inte hängt med, vi har stannat kvar i en gammal kultur när

omvärlden har förändrats när det gäller resor, representation och alkohol.” Till den avslutande

ursäkten: ”Från djupet av mitt hjärta – förlåt. Förlåt oss. Förlåt mig.” Nordström kommenterar

också utrikesministerns lägenhet: ”Jag ångrar hela hanteringen av vårt lägenhetsinnehav, både

handhavande och policy.”

Vid sidan av det neutrala bemötandet av Nordströms person sammanfattar reportern det hon

ber om ursäkt för: ”Aftonbladets avslöjanden om frikostiga spritnotor, lyxiga resor till

London, nakenshower och gratis semesterboende för personer i ledningen har på kort tid fått

nära 10 000 medlemmar att lämna förbundet”.

Kommunals medlemmar får en viktig roll i texten genom att Nordström anknyter till det av

statsministern och LO:s ordförande använda förtroendetemat som är grunden för den ”gyllene

regel” som förbundet ska införa: ”Kommunal är medlemmarna. Ledarskapet i Kommunal

måste vara ett föredöme. Vi har satt vår gyllene regel nu när vi pratats vid: Vi måste kunna se

medlemmarna i ögonen och säga att allt vi gör är garanterat bra för medlemmarna.”

Presskonferensen refereras kronologiskt, med ordförandens inledande tack till Aftonbladet för

granskningen, redogörelsen för förbundets åtgärdsplan, presentationen av en ny gyllene regel

och en avslutande ursäkt. Som exempel på åtgärder nämns avveckling av Kommunals ägande

i Metropol Palais, ny styrelse i bolaget Lyran och bättre insyn i reglementet för investeringar i

fastigheter. Aftonbladets referat blir en checklista som Kommunal kan utvärderas mot.

  51  

Artikeln innehåller uppgifter om Nordströms avgång i samband med Kommunals kongress i

maj och en redovisning av hennes fallskärmsavtal, 78 procent av månadslönen i 36 månader,

vilket ”motsvarar minst 2,1 miljoner kronor, enligt Kommunal”. Texten refererar också

Dagens Industris uträkning av hur stor fallskärmen skulle ha blivit om hon stannat kvar som

ordförande till sin 60-årsdag i juli.

Annelie Nordströms ursäktande formuleringar ges ett generöst utrymme i texten och

dominerar till stor del textens språk. De kontrasteras visserligen av reportrarnas korta

sammanfattning av granskningen och avsnittet om förbundsordförandens väntande fallskärm,

men signalerar ändå att ursäkten godtas. Det är framför allt frånvaron av uttryck som

”fackpamp” och ”höjdare” och de neutrala anföringsverben som visar att Nordström inte

längre är lovligt byte. Meningarna om hennes avtalade fallskärm kan dock ses som en

markering från redaktionen att det inte behöver vara färdiggranskat än.

På ledarsidan finns denna dag en artikel med rubriken ”Sprit och sex är inte problemet”. Den

illustreras med en bild från pressträffen där Nordström ställer sin plats tillförfogande.

Bildtexten berättar att hon tar konsekvenserna av granskningen och avgår. ”Fler borde ställa

sig frågan om man verkligen skulle klara en granskning? Det finns så många eldsjälar som

inte förtjänar att gå till jobbet och få ovett för att Kommunals ledning tappade greppet.” Bild

och rubrik kan läsas som att det är personer snarare än strukturer som är problemet. Om det

inte är ”sprit och sex” så är det ledarskapet i Kommunal som har ställt till det. Bildtexten

understryker tolkningen och antyder att fler har skäl att rannsaka sina samveten.

Ledarskribenten Anders Lindbergs tes är att ”facket behövs mer än någonsin” och att ”allas

våra rättigheter på arbetsmarknaden” bärs upp av hundratusentals förtroendevalda i svensk

fackföreningsrörelse” snarare än av Kommunals ledning. Tesen drivs med ett ideologiskt

pathos. Skribenten inleder med att citera några rader ur Gunnar Ekelöfs dikt ”Samothrake”

vilka han beskriver som kärnan i förtroendeuppdraget: ”Du bärs fram av andra och du

kommer att efterträdas av andra.” Han skriver att när människor ”börjar tro att de förtjänar

makten och alla dess förmåner, gratisdrinkar och hotellnätter. Då blir det som i Kommunal.”

Lindberg markerar sitt avståndstagande från det som framkommit: ”Vissa detaljer, som

sexshowerna och alkoholkulturen, framstår närmast som surrealistiska. Andra, som

utrikesministerns lägenhet, har redan fått politiska konsekvenser.” Det är en förutsättning för

att senare i texten kunna öppna för en annan beskrivning av det fackliga företrädareskapet.

  52  

Skribenten manar till självkritik. Huvudfrågan bortom detaljerna i Aftonbladets granskning är

kulturen i stora organisationer. Fler än Kommunal behöver fråga sig om de klarar en

granskning. ”Människor gör fel, även om de från början haft goda avsikter”, skriver Lindberg.

Därmed har han lyft frågan från avarter i Kommunal till att vara en företeelse som kan uppstå

i andra sammanhang. Han kan sedan gå vidare med att beskriva och väcka sympati för det han

vill framhäva som fackföreningsrörelsens kärna, de ”hundratusentals” förtroendevalda: ”Det

är alla dess lokala eldsjälar, ljusår från dyra Londonresor och lyxkrogar, som bär upp allas

våra rättigheter på arbetsmarknaden. De förtjänar inte att behöva gå till jobbet och få ovett för

att Kommunals ledning tappade greppet.” Vi ska som läsare alltså inte döma eldsjälarna som

vi dömer Kommunals ledning. Det finns en annan verklighet som skribenten vill visa oss.

Lindberg framhåller vikten av de förtroendevaldas uppdrag i en hårdnande verklighet, präglad

av en politisk konflikt: ”När villkoren på arbetsmarknaden blir allt sämre, när den samlade

högern vill sänka lönerna och när avtalsrörelsen snart blir blodigt allvar har vi bara varandra.”

Han avslutar med att berömma Kommunals nya gyllene regel och menar att alla fackförbund

borde kunna skriva under på den: ”Bara i ögonhöjd kan förtroendet återvinnas.”

Det här kan ses som ett försök att skapa stolthet hos arbetarrörelsens anhängare och

företrädare. Det är en ideologisk text som sätter in företrädarrollen i ett större sammanhang

för att ge den mening, inte minst inför den avtalsrörelse som står för dörren när den skrivs.

7   Kommunals  förlorade  heder  –  den  diskursiva  berättelsen  

Syftet med den här studien var att undersöka hur den diskursiva berättelsen skrivs fram i

Aftonbladets granskning av händelser i fackförbundet Kommunal. Jag ville använda

diskursanalys för att, med Martin Conboys ord, söka efter övergripande narrativ i samspelet

mellan text och bild, mellan nyhets- och opinionstexter för att bättre förstå hur de bidrar till

konstruktionen av en världsbild58. I utformningen av mitt tillvägagångssätt inspirerades jag

framför allt av Bengt Nerman, Terje Hillesund och Roger Fowler.

Nermans dramatiska modell har varit en grund och vägledning, både i sökandet efter litteratur

och i analysarbetet. Hillesund har genom sina mycket konkreta förslag på tillvägagångssätt

inspirerat mig till att söka efter det antydda och outtalade i text och bild59.

                                                                                                               58 Conboy s 117-118. 59 Hillesund s 30, 61; Nerman s 55.

  53  

Fowlers modell har jag haft svårare att tillämpa konkret, men när jag efter analysarbetet

återvänder till den upptäcker jag att den i hög grad beskriver essensen i genomförandet: Jag

har undersökt materialets språk och bilder för att se vilka idéer de förmedlar och vilken

påverkan dessa idéer utövar. Jag har också försökt spåra vilken inställning till det beskrivna

som texterna förmedlar och vilka relationer de bjuder in till. Slutligen har jag velat förstå

vilken världsbild som texterna förmedlar genom de budskap och värderingar som de ger

uttryck för60.

Sammantaget pekar min undersökning mot en diskursiv berättelse om Kommunal som

konstrueras av följande delar:

1) Den diskursiva berättelsen konstrueras av två övergripande teman, ett som beskriver

”privilegiesamhället” och ett som diskuterar förtroendet för de fackliga och politiska ledare

som står i fokus. Dessa övergripande teman utgörs av sex delteman. Tre av dem –

Kommunals krogverksamhet, ledningens resor och representation och förmedlingen av

lägenheter i förbundets fastigheter – handlar om det som Aftonbladets Lena Mellin kallar

”privilegiesamhället (S)” (160116). De andra tre – förtroendet för Kommunals ledning,

förbundets medlemstapp och ledningens försvar och ursäkter – formar tillsammans en

diskussion om förtroendet för organisationen och dess uppgift, meningen med

fackföreningen.

Knappt hälften av textmaterialet, nästan uteslutande nyhetsartiklar, handlar om granskningen

av privilegiesamhället. Det domineras av de anonyma källornas beskrivning av vad de

uppfattar som missförhållanden – en del av dessa kan Aftonbladet dokumentera och belägga –

och Kommunals ledande företrädares försvar. I en avvägning av deras respektive versioner

skulle privilegiesamhället kunna beskrivas som att stora gemensamma resurser i form av

ackumulerade medlemsintäkter skapar fartblindhet hos sina förvaltare, förbundets ledande

företrädare. Inte nog med att de tappar känslan för den kollektiva kassans egentliga värde och

hanterar den vårdslöst och slösaktigt, utan gränsen för vad som är gemensamma och privata

tillgångar luckras upp, ibland med det uttalade argumentet att det är för att organisationen ska

kunna rekrytera och kompetensutveckla. Det leder också till att privat konsumtion på den

gemensamma kassans bekostnad – resor, semesterboende, mat och alkohol – blandas ihop

med utövandet av förtroendeuppdraget. Inom privilegiesamhället hjälper de som är insiders

varandra till vad som för utomstående betraktas som förmånliga genvägar, exempelvis till bra                                                                                                                

60 Fowler, Roger (1991) Language in the News. Discourse and Ideology in the Press. London & New York: Routledge, s 42, 69-70, 73-76, 82, 87, 90.

  54  

boende på en överhettad bostadsmarknad. De anonyma källorna förmedlar också bilden av en

paradox: Privilegiesamhället ger upphov till just det som den aktuella organisationen har som

syfte att bekämpa – dåliga arbetsvillkor, sexism och ”herrefasoner”, för att använda ännu ett

av Mellins uttryck (160116).

Berättelsen om Kommunals förlorade heder överensstämmer i hög grad med det politiska

skandalnarrativ vars grunddrag Sigurd Allern och Ester Pollack beskriver, och som

exemplifieras i Lars Nords undersökning av affärerna kring Ove Rainer och Laila Freivalds.

Det grundas ytterst i att ledande förtroendevalda har utnyttjat sin maktposition genom att

använda gemensamma medel för eget bruk och med företeelser som står i ett symboliskt

motsatsförhållande till arbetarrörelsens värdegrund61.

2) Den diskursiva berättelsen konstrueras av ett samspel mellan nyhets- och opinionstexter,

där nyhetstexterna dels ger detaljer och konkreta exempel, dels driver handlingen framåt

genom att förmedla både de berördas och omvärldens reaktioner, medan opinionstexterna

tolkar händelserna och strävar efter att sätta in dem i ett större sammanhang. Detta samspel är

främst synligt i texterna som förmedlar förtroendetemat. På nyhetsplats får ledande

företrädare för arbetarrörelsen påminna om och försvara fackets grundläggande

samhällsuppgift och organisationens gräsrötter uttrycka missnöje och krav på förändring. I

opinionsmaterialet dominerar Aftonbladets egna ledarskribenter och kommentatorer. Medan

kommentatorerna tidigt gör klart att Kommunals ledning har förbrukat förtroendet strävar

ledarskribenterna efter att balansera kritiken mot organisationen genom att försöka vidga

perspektivet: Såväl privilegiesamhället som de fackliga utmaningarna är mer än händelserna i

Kommunal.

3) Den diskursiva berättelsen konstrueras av en tydlig och närmast arketypisk rollfördelning,

där ledande fackliga företrädare och deras handlingar får en så gott som uteslutande negativ

beskrivning. I de inledande artiklarna om privilegiesamhället finns tre huvudaktörer – de

anonyma källorna, Aftonbladet och Kommunals ledning som från allra första början har

skurkrollen. De anonyma källorna kan ses som en dold proteströrelse, Aftonbladet som en

hjälte som ger denna rörelse röst. Där finns dessutom en fjärde, frånvarande, rollfigur i form

av Kommunals medlemmar. De är berättelsens offer, symboliserade framför allt av en

lågavlönad undersköterska.

                                                                                                               61 Allern och Pollack s 9, 17, 193, 204; Nord s 24.

  55  

Arbetarrörelsen har också en viktig roll, faktiskt lika viktig som undersköterskan eller

Kommunals ledning. Avslöjandet av privilegiesamhället är grunden för Aftonbladets

granskning men också förutsättningen för diskussionen om förtroendet för facket och,

indirekt, även arbetarrörelsen. Även om granskningen fokuserar på Kommunal blir det i och

med nyheten om utrikesministerns lägenhet snart tydligt att kritiken av privilegiesamhället

också berör arbetarrörelsens politiska gren. Det öppnar för en vidgad förtroendediskussion där

regeringen riskerar att bli indragen. Personifieringen gör dock att frågan stannar vid en

konflikt, ”lögnbråket” (160118) mellan två företrädare för arbetarrörelsen.

4) Den diskursiva berättelsen konstrueras av fakta som framhäver konflikter och kontraster,

framför allt genom att understryka skillnaderna mellan Kommunals företrädare och

medlemmar. I artiklarna på temat privilegiesamhället används flera sifferuppgifter om

investeringar och medlemsavgifter, undersköterskans månadslön och förbundskassörens

årsinkomst. På samma sätt beskrivs innehållet på krognotor och lägenhetsinnehav med

konkreta detaljer. De understryker privilegiesamhällets värde och attraktionskraft och ökar

klyftan till ”vanliga” medlemmar.

När fokus flyttas till förtroendediskussionen får fakta en annan roll. Nu används konkreta

uppgifter framför allt för att skapa närvaro och nyhetspuls. Ett exempel är när Aftonbladet

ringer runt till Kommunals avdelningar och sedan förmedlar vad som sagts vid deras möten.

5) Den diskursiva berättelsen konstrueras av dramatiska effekter i språk och bild som bidrar

till att anpassa skildringen till en arketypisk diskursiv berättelse om de onda härskarna som

missbrukar sin makt. Vissa bilder återkommer flera dagar för att underlätta läsarens

orientering i nyhetsberättelsen. Det gäller bland annat några av de bilder tagna i mörker som

illustrerar temat privilegiesamhället med den dubbla konnotationen nöjesliv och ljusskygga

aktiviteter. Bilder som visar symboler för materiellt välstånd återkommer också i materialet,

exempelvis restauranginteriörer.

Förtroendediskussionen visualiseras främst av aktörernas skiftande ansiktsuttryck. Det är

framför allt bilder på Kommunals ledande företrädare som används för att, som Terje

Hillsund beskriver, tillföra de verbala budskapen ytterligare mening och säga det som inte är

möjligt eller lämpligt med kända personers ansiktsuttryck som verktyg. I synnerhet gäller det

Kommunals ordförande. När hon vid granskningens början avbildas i samband med

avslöjanden om att hon inte har betalat för privata vistelser på förbundets

konferensanläggning ler hon mot kameran, vilket ger ett bedrägligt intryck eftersom text och

  56  

rubrik berättar om fusk och normbrott (160114). I samband med förbundskassörens avgång

kliver hon fram som talesperson i medierna. Hon avbildas under de följande dagarna med

spända ansiktsuttryck och skarpa kontraster. I samband med att Annelie Nordström meddelar

att hon tänker avgå förändras bildspråket. Exponeringen av bilderna blir mjukare,

framställningen mer smickrande. Bilderna signalerar att ursäkten godtas62.

Språket används för att, som Lars Nord beskriver, skapa ironiska effekter i skildringen av

Kommunals ledning, till exempel när restaurang Metropol Palais målgrupp beskrivs som

”folk med lite tjockare plånböcker” och ”den som inte behöver vända på slantarna” och

läsaren några meningar senare får veta att förbundskassören är en flitig gäst där63.

Anföringsverb används för att markera ömsom förtroende för den som uttalar sig, ömsom

distans. Kommunals ledning kommer till tals med ordagrant återgivna och talspråkliga citat.

Det talade ordets ofullständiga och oavslutade meningar redigeras normalt om till mer

kärnfulla pratminus. Att ordagrant återge hur en intervjuperson uttrycker sig är ett effektivt

sätt att dra ner trovärdigheten. Inga andra intervjupersoner i materialet citeras på samma sätt.

8   Diskussion  

Tidigare forskning har visat hur medier i samband med politiska skandaler fungerar som både

arena och aktör, och att det mediala förloppet i hög grad följer ett skandalnarrativ med en

färdig dramaturgi och fastlagda roller. Sigurd Allern och Ester Pollack menar att politiska

skandaler förenar medieföretagens kommersiella intressen med journalistikens behov av att

bekräfta sin samhällsfunktion64.

Lars Nord har jämfört mediernas bevakning av två affärer med företrädare för den svenska

arbetarrörelsens politiska gren. Genom analysen av Aftonbladets diskursiva berättelse om

Kommunal-affären har jag visat hur John B. Thompsons fem kännetecken på en politisk

skandal kommer till uttryck i en affär där i stället den fackliga grenen av arbetarrörelsen står i

fokus och där initiativtagaren bakom granskningen är en redaktion med anknytning till

samma rörelse. Resultaten visar att en facklig skandal i allt väsentligt följer ett politiskt

skandalnarrativ. Det tyder på att fackliga företrädare av medierna betraktas och behandlas

som företrädare för en politisk ideologi vilket bidrar till att frågan om hur de använder sin

                                                                                                               62 Hillesund s 30. 63 Nord s 64. 64 Allern och Pollack s 9, 12, 17, 193, 204

  57  

maktposition blir avgörande för deras allmänna förtroende. Kanske är de också i högre grad

än andra politiska aktörer en tacksam projektionsyta för konflikten mellan medborgare och

samhällselit, eftersom de fackliga organisationernas uppdrag historiskt handlat med att

företräda grupper som haft en underordnad position på arbetsmarknad och det kapital som

verksamheten bygger på består av medlemsintäkter65.

Nyhetsberättelsen om ”Kommunals förlorade heder” överensstämmer i hög grad med de fem

kännetecken för den politiska skandalen som Sigurd Allern och Ester Pollack har hämtat från

John B. Thompson. Här finns brott mot värderingar, bristande konsekvens mellan ord och

handling och svikna förtroenden. Här finns anonyma källor som är villiga att avslöja och

starka avståndstaganden, både från dem som svikits och dem som riskerar att dras med i

fallet. Här finns journalister i rollen som offentliga kritiker och uttolkare av

händelseförloppet. Här finns snabba krav på avgång. Och här finns framför allt det vanligaste

konfliktperspektivet i dagens politiska journalistik, det mellan ”vi och de”, medborgarna och

etablissemanget, manifesterat i det diskursiva temat privilegiesamhället66.

Claes-Göran Holmberg skriver att texter där den traditionella berättelsens rollfigurer kan

tolkas in har en särskild dragningskraft genom sin öppning mot arketypiska historier67.

Händelserna i Kommunal ger onekligen möjligheter att skildra en polariserad och

personifierad konflikt med moraliska förtecken, dels genom att förbundet representerar

relativt lågavlönade yrkesgrupper, dels genom att dess företrädare beviljat sig själva

materiella förmåner på medlemmarnas bekostnad. Konflikten anknyter också till

gemensamma värderingar och referenspunkter genom att den speglar samhällets negativa

moraliska förväntningar om att makt är något som korrumperar68.

Nyhetsberättelsen om hur en starkare part har missbrukat såväl sin maktposition som den

svagares – medlemmarnas – förtroende öppnar för en melodramens dramaturgi. Här finns

moraliska tveksamheter som kan tolkas som resultatet av avsiktligt agerande, personer som

får förkroppsliga ondskan och den offentliga avbön som utgör dramats upplösning, vilket

Peter Brooks beskriver som grunddrag i melodramen med en dramaturgi som enligt honom

och Martin Conboy återkommer i medierna, dag efter dag69.

                                                                                                               65 Allern och Pollack s 12; John B Thompson (2000); Nord s 20.  66 Allern och Pollack s 9, 12.  67 Holmberg s 104. 68 Conboy s 141. 69 Brooks s 43, 45, 204.

  58  

Håkan Hvitfelt skriver att en medveten strävan efter att nyheter ska framstå som så dramatiska

och viktiga som möjligt leder till att nyhetsförmedlingens språk ofta är starkt konnotativt.

Konnotationer i både språk och presentation fungerar som verktyg när Aftonbladet regisserar

och presenterar ”Kommunal-skandalen” i avsnitt som är lika väl avgränsade och omsorgsfullt

inramade som akter i ett skådespel. Men Aftonbladet inte bara erbjuder en scen och regisserar

och utan är också själv, i Hillesunds mening, en aktör med medietriangeln som redskap 70.

Aftonbladet presenterar en konflikt som utvecklas genom komplikationer och polariseringar

mellan inblandade parter, vilka i enlighet med triangelhypotesen tvingas reagera offentligt på

varandras agerande. Medietriangeln förekommer framför allt när förtroendetemat tar

överhand och nyhetsredaktionen fokuserar på rollen som budbärare mellan olika aktörer.

Aftonbladet beskriver händelseförloppet med hjälp av ett språk som understryker och

förstärker konflikter, polariseringar och kontraster, och med en layout som med Kristina

Wallanders ord fungerar som ”visuell bekräftelse av textens budskap”71.

Wallander beskriver hur hon uppfattar att journalisten i hennes jämförelse av fyra nyhetstexter

sällan släpper in röster som fördjupar eller motsäger texternas konstruktioner av skildrade

händelseförlopp vilket resulterar i en ”skenbart ganska ovedersäglig beskrivning av

verkligheten”. Lars Nord noterar en större ensidighet i perspektivet i granskningen av Laila

Freivalds år 2000 än i Ove Rainer-affären 1983. Han iakttar också hur vinklingen på privat

moral förstärks över tid på bekostnad av en bredare politiska vinkel72. Kommunal beskrivs i

det material som jag har undersökt konsekvent och konkret som ett ”pampvälde” (160115).

Det pampväldet får symboliseras av förbundskassör Anders Bergström och ordförande

Annelie Nordström. Här finns få röster som komplicerar bilden eller vidgar perspektiven,

exempelvis kring belöningssystem i samhället generellt.

Nord tycker sig se att en förändring av det journalistiska idealet lett till att politiska

kommentatorer har fått en mer framskjuten roll. I Kommunal-affären är det uppenbart att

denna kategori har en avgörande betydelse för hur den diskursiva berättelsen utvecklas genom

sina tolkningar och ställningstaganden. Däremot har ledarskribenterna inte samma inflytande

över affärens utgång, vilket stämmer med de iakttagelser som Nord, Enli och Stúr gör73.

                                                                                                               70 Hillesund s 149; Hvitfelt s 73; Nerman s 55. 71 Hillesund s 121, 145, 148; Wallander s 173. 72 Nord s 56, 63;Wallander s 171. 73 Nord s 24, 64; Nord, Enli, och Stúr s 87.

  59  

Göran Leth menar att socialdemokratiska tidningar har gjort det till princip att kritisera

arbetarrörelsens företrädare. Aftonbladet hade en ledande roll i Rainer- och Freivalds-

affärerna74. Även i Kommunal-affären har tidningen initiativet. Att den tidigare rörelseägda

tabloiden med en s-märkt ledarredaktion erbjuder en arena för detta skådespel är högst

begripligt när granskningen betraktas i ljuset av melodramens sökande efter en högre mening.

Behovet av en enande och renande berättelse med en tydlig gemensam fiende som

understryker det fackligt-politiska uppdragets betydelse och aktualitet är stort i dagens

politiska kontext. Fienden är de individer som förkroppsligar den korrumperande makten i

privilegiesamhället. Nyhetsberättelsen om ”Kommunals förlorade heder” skapar möjligheter

att tydliggöra och betona arbetarrörelsens värden, uppdrag och utmaningar.

I nyhetsdiskursens symboliska verklighet döms mellan rätt och fel, skriver Holmberg75. Jag

menar att den diskursiva berättelsen om Kommunal-affären också kan läsas i ljuset av att

arbetarrörelsen famlar efter sin roll i 2000-talets Sverige. (Hur en sådan diskursiv berättelse

konstrueras i medierna är ett annat tänkbart studieobjekt.) Här tar Aftonbladets ledarredaktion

rollen som Kommunal-affärens uttolkare och erbjuder en arena för en mer eller mindre intern

socialdemokratisk diskussion. När Kommunals ledning gjort avbön bankar rörelsens hjärta

kanske litet hårdare vid tanken på den gemensamma uppgiften än vad det gjorde före

avslöjandena. Berättelsen om Kommunals förlorade heder får i ledarredaktionens regi en

tydlig poäng76: Arbetarrörelsens företrädare får inte glömma sina rötter, det finns mycket kvar

att kämpa för.

Jag valde att avgränsa min studie av Kommunal-affären till konstruktionen av den diskursiva

nyhetsberättelsen. Det finns fler dimensioner som skulle vara intressanta att undersöka:

Hur förhöll sig övriga svenska medier till Aftonbladets granskning? Närmade förloppet sig

någonsin ett mediedrev? På vilket sätt förhåller sig andra mediers bevakning till den

diskursiva berättelse som min studie visar på?

Hur såg den digitala spridningen av Aftonbladets artiklar om Kommunal ut? Vad

kännetecknar de artiklar som fick störst respektive minst spridning? Hur ser

spridningsmönstren ut i relation till den diskursiva berättelsen?

Hur såg Kommunals egen krishantering ut? Vilka spår lämnar den i nyhetsbevakningen?                                                                                                                

74 Leth s 109-110; Nord s 29, 31-32, 65.  75 Holmberg s 102-103.  76 Wallander s 169.

  60  

Jag har i min studie bland annat utgått från Lars Nords undersökning av två affärer med

socialdemokratiska statsråd. Om det finns motsvarade forskning kring liknande affärer med

fackliga företrädare är det en självklar ingång till ytterligare fördjupning i Kommunal-affären.

 

   

  61  

Litteratur  och  källor  

Källmaterial: ”Medlemmarnas pengar går till att täcka förluster i fackförbundets krogbolag”. Aftonbladet 2016-01-13 ”’Det är en skandal’”. Aftonbladet 2016-01-13 ”Krogen lockar – med sexshow”. Aftonbladet 2016-01-13 ”De betalade inte för sig”. Aftonbladet 2016-01-14 ”Här ljuger han om sitt boende”. Aftonbladet 2016-01-14 ”Här drack de för 110 000 kronor”. Aftonbladet 2016-01-14 ”’De borde avgå – och skämmas’”. Aftonbladet 2016-01-14 ”Ordföranden Annelie Nordström vädjar till Kommunals medlemmar: Stanna kvar”. Aftonbladet 2016-01-14 ”Tilldelas lyxvåning av facket”. Aftonbladet 2016-01-15 ”Bergström tvingas kliva ner”. Aftonbladet 2016-01-15 ”Extravagansen är långt från medlemmarnas vardag”. Aftonbladet 2016-01-15 ”’Han fick ta en kula för Nordström’”. Aftonbladet 2016-01-15 ”Trots alla sina skandaler – får motsvarande åtta undersköterskors lön”. Aftonbladet 2016-01-15 ”Medlemmarna kräver: Hela ledningen måste gå”. Aftonbladet 2016-01-15 ”’Det har druckits mycket’”. Aftonbladet 2016-01-15 ”Fälld – av lyxresan”. Aftonbladet 2016-01-15 ”Lådvis med vin langas till festvåningen”. Aftonbladet 2016-01-15 ”Chefen för tillståndsenheten: De kan få en återkallelse”. Aftonbladet 2016-01-15 ”Hela Kommunals ledning måste avgå”. Aftonbladet 2016-01-16 ”Det här skulle aldrig ha hänt på pappas tid”. Aftonbladet 2016-01-16 ”’De ljög för mig’”. Aftonbladet 2016-01-16 ”Ordnade boende – även till sin son”. Aftonbladet 2016-01-16 ”Kommunal har tappat 1 400 medlemmar – på 48 timmar”. Aftonbladet 2016-01-16 ”Medlemmarna förlorar på att vi splittras”. Aftonbladet 2016-01-16 ”Den här fajten är bara pinsam”. Aftonbladet 2016-01-16 ”Satsar 25 miljoner – på lyxig nattklubb”. Aftonbladet 2016-01-16 ”Tänk om hon inte är en bimbo”. Aftonbladet 2016-01-17 ”Anställda kränks och trakasseras”. Aftonbladet 2016-01-17 ”Hur kan chefen för något så rötskadat sitta kvar?” Aftonbladet 2016-01-17 ”Tjata inte mer om pampvälde”. Aftonbladet 2016-01-18 ”’Hon borde ha skaffat den på annat sätt’”. Aftonbladet 2016-01-18 ”Tre av fyra toppar har fått sina lägenheter genom fackförbunden”. Aftonbladet 2016-01-18 ”KU-anmäls – för kontraktet”. Aftonbladet 2016-01-19 ”Fackets krog var bulvan – nu granskas langningen av alkohol”. Aftonbladet 2016-01-19 ”Tvingades att förklara skandalen – inför LO”. Aftonbladet 2016-01-19 ”Jag är lika arg – men lämna inte facket nu”. Aftonbladet 2016-01-20 ”Deras krav: avgå”. Aftonbladet 2016-01-20 ”Stefan Löfven: Wallström ska inte ta timeout”. Aftonbladet 2016-01-20 ”Sprit och sex är inte problemet”, Aftonbladet 2016-01-21 ”Jakten på Wallström är direkt oanständig”. Aftonbladet 2016-01-21 ”’Förlåt oss, förlåt mig’”. Aftonbladet 2016-01-21 ”Kräver att hon avgår nu direkt”. Aftonbladet 2016-01-21 ”Massflykt från fackförbundet”. Aftonbladet 2016-01-21 ”’10 000 medlemmar är en viktig signal’. Löfven: Förtroendet räckte inte till”. Aftonbladet 2016-01-21

  62  

”Nordström om safariresan: Klart att jag ångrar det”. Aftonbladet 2016-01-21 ”Utan journalistiken hade Kommunal aldrig avslöjats”. Aftonbladet 2016-01-21 ”Granskning när den är som bäst”. Aftonbladet 2016-01-21 ”Är det rätt att lämna facket?”. Aftonbladet 2016-01-21 Tryckta källor: Allern, Sigurd & Ester Pollack (red) (2009) Skandalenes markesplass. Politikk, moral og mediedrev. Bergen: Fagbokforlaget Bergström, Göran och Kristina Boréus (red.) (2012) Textens makt och mening. Metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Lund: Studentlitteratur

Brooks, Peter (1976) The melodramatic imagination. Balzac, Henry James, melodrama and the mode of excess, New Haven and London: Yale University Press

Alan Bryman (2011) Samhällsvetenskapliga metoder, Malmö: Liber

Conboy, Martin (2007) The Language of the News. London: Taylor and Francis

Fowler, Roger (1991) Language in the News. Discourse and Ideology in the Press. London & New York: Routledge

Hvitfelt, Håkan (1986) Difteri i pressen. En analys av nyhetsbevakningen och informationen om difterismitta i Göteborg. Psykologiskt försvar Nr 135. Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar Hillesund, Terje (1994) Står det noe nytt? Innføring i analyse av aviser og nyheter. Fredrikstad: Institutt for Journalistikk

Hillesund, Terje (1996) Aktører, talehandlinger og nyhetsdramaturgi. Bergen: Det samfunnsvitenskapelige fakultet, Universitetet

Holmberg, Claes-Göran (1995) De sagolika nyheterna. Claes-Göran Holmberg & Jan Svensson red. (1995) Medietexter och medietolkningar. Läsningar av massmediala texter. Nora: Bokförlaget Nya Doxa Leth, Göran (1998) Svensk journalistik – perioder och problem ur Presshistorisk årsbok 1998. Stockholm: Föreningen Pressarkivets vänner

Lundgren, Kristina (1997) Diskursanalys vs. Massmedieretorik. Rhetorica Scandinavia 1997: 2.

Lundgren, Kristina, Birgitta Ney och Torsten Thurén (1999) Nyheter – att läsa tidningstext. Stockholm: Ordfront Förlag Nerman, Bengt (1973) Massmedieretorik. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag AB

Nord, Lars (2001) Statsråden och dreven. Rainer-affären 1983 och Freivalds-affären 2000. Stockholm: Stiftelsen Institutet för Mediestudier

  63  

Lars Nord, Gunn Enli, och Elisabeth Stúr (2009) Pundits and political scandals. A study of political commentators in Norway and Sweden. Sigurd Allern och Esther Pollack (eds.) (2012) Scandalous! The mediated construction of mediated political scandals in four nordic countries. Göteborg: Nordicom Propp, Vladimir (1928) Morphoplogy of the folktale. Austin, Texas: University of Texas Press Strömbäck, Jesper (2015) Journalistikens nyhetsurval och nyhetsvärderingar. Michael Karlsson och Jesper Strömbäck (red.) (2015) Handbok i journalistikforskning. Lund: Studentlitteratur John B Thompson (2000) Political Scandal: Power and Visibility in the Media Age. Cambridge: Polity Wallander, Kristina (2002) Nyhetstextens förvandlingar. Fyra nyhetsberättelser i Dagens Nyheter 1914-1993. Umeå: Institutionen för kultur och medier, Universitetet Yaxley, Heather (2012) Risk, Issues and Crisis Management. Allison Theaker (2012) The Public Relations Handbook. London and New York: Routledge

Elektroniska källor: http://www.aftonbladet.se http://www.aftonbladet.se/nyheter/granskning/article22070298.ab http://annonswebb.aftonbladet.se/aftonbladet.html http://www.kiaindex.se/sok/?section=6 http://www.schibsted.com/en/Media-Houses/Aftonbladet https://sv.wikipedia.org/wiki/Aftonbladet#LO_och_Schibsted  

  64  

Bilagor    

Bilaga  1   Kvantitativ  analys,  frågeschema    Vilken  typ  av  artikel  rör  det  sig  om  –  nyhet,  ledare,  debattartikel,  kommentar  eller  enkät?  Vilket  tema  har  artikeln  -­‐  krogverksamhet,  resor  och  representation,  lägenheter,  förtroende,  fackligt  medlemskap,  försvar  eller  avbön?  Vilka  källor  uttalar  sig  i  artikeln  –  företrädare  för  Kommunals  ledning,  annan  företrädare  för  Kommunal,  medlem,  politiker,  kommentator,  expert,  anonym  källa?  Hur  beskrivs  person  som  företräder  Kommunals  ledning  –  i  neutrala,  positiva  eller  negativa  termer?  Hur  beskrivs  Kommunals  lednings  agerande  –  i  neutrala,  positiva  eller  negativa  termer?  Hur  beskrivs  person  som  företräder  Kommunal  i  övrigt  –  i  neutrala,  positiva  eller  negativa  termer?  Hur  beskrivs  Kommunals  övriga  verksamhet  –  i  neutrala,  positiva  eller  negativa  termer?    

Kodschema    V1  =  artikel  V2  =  dag  V3  =  artikeltyp  V4  =  tema  V5  =  Kommunals  ledning  V6  =  annan  företrädare  Kommunal  V7  =  medlem  V8  =  politiker  V9  =  kommentator  V10  =  expert  V11  =  anonym  källa  V12  =  övriga  aktörer  V13  =  beskrivning  Kommunals  ledning  V14  =  beskrivning  ledningens  agerande  V15  =  beskrivning  Kommunals  övriga  företrädare  V16  =  beskrivning  Kommunals  övriga  verksamhet    

V1  =  artikel  1 Medlemmarnas  pengar  går  till  att  täcka  förluster  i  fackförbundets  krogbolag  2 ”Det  är  en  skandal”  3 Krogen  lockar  –  med  sexshow  4 De  betalade  inte  för  sig  5 Här  ljuger  han  om  sitt  boende  6 Här  drack  de  för  110  000  kronor  7 ”De  borde  avgå  –  och  skämmas”  8 Ordföranden  Annelie  Nordström  vädjar  till  Kommunals  medlemmar:  Stanna  kvar  9 Tilldelas  lyxvåning  av  facket  10 Bergström  tvingas  kliva  ner  11 Extravagansen  är  långt  från  medlemmarnas  vardag  

  65  

12 ”Han  fick  ta  en  kula  för  Nordström”  13 Trots  alla  sina  skandaler  –  får  motsvarande  åtta  undersköterskors  lön  14 Medlemmarna  kräver:  Hela  ledningen  måste  gå  15 ”Det  har  druckits  mycket”  16 Fälld  –  av  lyxresan  17 Lådvis  med  vin  langas  till  festvåningen  18 Chefen  för  tillståndsenheten:  De  kan  få  en  återkallelse  19 Hela  Kommunals  ledning  måste  avgå  20 Det  här  skulle  aldrig  ha  hänt  på  pappas  tid  21 ”De  ljög  för  mig”  22 Ordnade  boende  –  även  till  sin  son  23 Kommunal  har  tappat  1  400  medlemmar  –  på  48  timmar  24 Medlemmarna  förlorar  på  att  vi  splittras  25 Den  här  fajten  är  bara  pinsam  26 Satsar  25  miljoner  –  på  lyxig  nattklubb  27 Tänk  om  hon  inte  är  en  bimbo  28 Anställda  kränks  och  trakasseras  29 Hur  kan  chefen  för  något  så  rötskadat  sitta  kvar?  30 Tjata  inte  mer  om  pampvälde  31 ”Hon  borde  ha  skaffat  den  på  annat  sätt”  32 Tre  av  fyra  toppar  har  fått  sina  lägenheter  genom  fackförbunden  33 KU-­‐anmäls  –  för  kontraktet  34 Fackets  krog  var  bulvan  –  nu  granskas  langningen  av  alkohol  35 Tvingades  att  förklara  skandalen  –  inför  LO  36 Jag  är  lika  arg  –  men  lämna  inte  facket  nu  37 Deras  krav:  avgå  38 Stefan  Löfven:  Wallström  ska  inte  ta  timeout  39 Sprit  och  sex  är  inte  problemet  40 Jakten  på  Wallström  är  direkt  oanständig  41 ”Förlåt  oss,  förlåt  mig”  42 Kräver  att  hon  avgår  nu  direkt  43 Massflykt  från  fackförbundet  44 ”10  000  medlemmar  är  en  viktig  signal”,  Löfven:  Förtroendet  räckte  inte  till  45 Nordström  om  safariresan:  Klart  att  jag  ångrar  det  46 Utan  journalistiken  hade  Kommunal  aldrig  avslöjats  47 Granskning  när  den  är  som  bäst  48 Är  det  rätt  att  lämna  facket?  

 

V2  =  datum  1 160113  2 160114  3 160115  4 160116  5 160117  6 160118  7 160119  8 160120  9 160121  

 

  66  

V3  =  artikeltyp  1 ledare  2 debattartikel  3 nyhetsartikel  4 nyhetskommentar/kolumn  5 enkät  

 

V4  =  tema  1 krogverksamhet    2 resor  och  representation    3 lägenheter    4 fackligt  medlemskap  5 förtroende    6 försvar  och  avbön  7 annat  

 

V5  =  Kommunals  ledning  1 ja  2 nej  

 

V6  =  annan  företrädare  Kommunal  1 ja  2 nej  

 

V7  =  medlem  1 ja  2 nej  

 

V8  =  politiker  1 ja  2 nej  

 

V9  =  kommentator/kolumnist/ledarskribent/debattör  1 ja  2 nej  

 

V10  =  expert  1 ja  2 nej  

 

V11  =  anonym  källa  1 ja  2 nej  

 

  67  

V12  =  övriga  aktörer  1 ja  2 nej  

 

V13  =  beskrivning  Kommunals  ledning  1 positiv  2 neutral  3 negativ  4 ej  aktuellt  

 

V14  =  beskrivning  ledningens  agerande  1 positiv  2 neutral  3 negativ  4 ej  aktuellt  

 

V15  =  beskrivning  Kommunals  övriga  företrädare  1 positiv  2 neutral  3 negativ  4 ej  aktuellt  

 

V16  =  beskrivning  Kommunals  övriga  verksamhet  1 positiv  2 neutral  3 negativ  4 ej  aktuellt  

         

  68  

Bilaga  2   Kvantitativ  analys,  kodbok    

 

 

       

  69  

Bilaga  3    

 

  70  

 

  71  

 

  72  

  73  

  74