Juli 1943 juni 1943 November 1946

Biljetter på Västergötland-Göteborgs Järnvägertil Isaksson ,boende på Lundbyvägen i fastigheten Solglimten i Gråbo, har sparat ett antal månadskort på Västgötabanan gällande sträckan Gråbo - Göteborg från år 1943 till år 1960. Det vänstra kortet överst på

sidan är troligen för minderårig under 18 år vilket då kostade kr.12:95 medan månadskortet för vuxna betingade ett pris på 25:90. Färgen på månadskorten varierade under åren. Även utseendet förändrades. Från år 1943 till 1946 märks ju förändringen tydligt.

B

Baksidans text förändrades inte så mycket efter 1946.Vid inköpstillfället klipptes biljetten i höger hörn efter en linje och blev sedan giltigt efter att man skrivit sin namnteckning på framsidan.

Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling.Fakta: Bertil Isakssons Text och bild: Karl Gustafsson.

Ordningsnr. 1193

I febr. 1947 kostade månadskortet fortfarande kr. 25:90. 1948 kostade månadskortet i augusti 28:00 kr. men i men priset sjönk till 27:00kr. i september. Även utseende och nummerserien förändrades månadsskiftet aug.-sept. Kanske Statens järnvägars övertagande av Västergötlands-Göteborgs Järnväg hade med förändringen att göra.

År 1959 hade priset på månadskortet stigit till 49:00 kr. Även år och månadsangivning hade förändrats. Kortet till höger var månadskort för buss, alternativt tågresor. Det gällde endast för en tur och retur-resa perdygn och ett hål klipptes av konduktören på aktuell dag.

Dokument i Stora Lundby Hembygdsförenings samling.Text och bild: Karl Gustafsson

Ordningsnr. 1194

.Gångbiljett !!!.

estergötlands-Göteborgs Järnväg fordrade under dom första årtiondena på 1900-talet gångbiljett för att få använda banvallen som promenadväg.

Edvard Olausson som köpt gångbiljett nr. 674 , se ovan, ägde en vattendriven såg i Stannum alldeles intill Stannums station, och när man vet hur byvägarna slingrade sig på den tiden kan man förstå hans investering. Som synes gällde biljetten 5 månader och kostade 3 kr.

VBaksidan av biljetten, se nedan, innehåller villkor och förhållningsregler som åvilade biljett-

innehavaren.

.Bild nr.36 och 262 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.

Ordningsnr.2.

Stannums stationshus på 1910-talet. ersonerna på bilden är stinsfamiljen Rundqvist. En tragisk olycka drabbade familjenRundqvist på 1910-talet, då tre av flickorna som är med på bilden omkom vid bad i dammen som finns ovanför stationsområdet.

P

Stannums stationshus med gamla skyltar och lampa. Stationsföreståndare Rundqvist med två döttrar, Edit och Mabel sittande till vänster, samt två systrar Anna och Rut, boende intill stationen. ,.

Bild nr.13 och 636 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling: Karl Gustafsson.Text: Dagny Andersson och Karl Gustafsson. Ordningsnr.31.

Flygfoto över Gråbo taget år 1934.

et fanns fyra affärer i Gråbo under en lång period. Konsum ligger vid stationsområdet,en tvåvåningsbyggnad alldeles där banvallen korsar Lundbyvägen. Albin Johanssonshöll till på andra sidan banvallen, också intill Lundbyvägen. Uppe vid Gråbokrysset och

Sniken ligger Ernst Svenssons lanthandel och på andra sidan vägen har vi Albert Larsson affär. I förgrunden till vänster håller Stakeberg på att bygga ett hus där Gråboborna sedan kunde inhandla charkuterivaror.

D

Till höger uppe vid Monvägen har Martin Pettersson börjat driva en handelsträdgård. På Snikaplan uppe vid skolan bygger Konsum snart en ny affärsbyggnad och flyttar från stations-området. Där låg tidigare en såg och ännu tidigare en smedja.Träden som stationspersonalen planterade i början på seklet vid järnvägsstationen har nu

blivit en lummig alle. I förgrunden ser vi Fridhem, förr kallad Knepplakullen, dit Ernst Olsson hade flyttat från

mellangården i Olstorp. Längst upp i bild ligger Moslätt där familjen Skoog driver jordbruk, men vars mark nu mestbestår av grustag och en damm.

Som vi ser på bilden var Gråbo ett jordbrukssamhälle 1934, och nybyggnationen var mycket liten fram till 1960-talet, och tog inte fart förrän efter Järnvägens nedläggning år 1967.

Bild nr.8 i Stora Lundby Hembygdsförening fotosamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordningsnr.5.

Flygbild över Gråbokrysset.

ilden är tagen någon gång mellan år 1935-1940. Konsum har nu flyttat från stationsområdet till den gamla lekplatsen mitt emot Lekstorpsskolan, ” Snikaplan ”.

Gråboborna hade fyra livsmedelsaffärer att välja på. Närmast på bilden har vi August Nilssons, och gavel mot gavel på andra sidan Lundbyvägen låg Albert Larssons spec. och diversehandel, samt till vänster ser vi den nybyggda konsumbutiken och nere vid stationsområdet fanns Albin Johanssons livsmedelsaffär.

B

Dessutom kunde Gråboborna inhandla charkuterivaror hos Stakebergs vars hus låg där servicehusen ligger nu.

Bild nr. 7 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling och text: Karl Gustafsson.Ordningsnt.49..

Gråbo station i början av l900-talet.

et här fotografiet är troligen taget före invigningen av Vestergötlands-GöteborgsJärnväg. I januari år 1900 började den reguljära trafiken, medan invigningen av banan dröjde till den 16/7, i samband med Kung Oscar II sommarvistelse på Marstrand. Kung

Oscar skulle nämligen förrätta invigningen.

DUnder så gott som hela byggtiden av Västgötabanan var arbetsnamnet på stationen Stora

Lundby. När byggtiden närmade sig slutet kom postverket in med synpunkter på namnet.Stora Lundby var för likt andra poststationer i riket, och risken för förväxling vid postsortering ansågs för stor. Även Hjällsnäs som marken tillhört där stationen låg var olämpligt.Gråbo heter ett gammalt prästänkearrende som ligger närmare Stannum, och det tyckte

baningenjören var ett passande namn på stationen. Det rådde, som Lars Edmundsson somforskat i Stora Lundbys historia, lite skämtsamt uttryckte det, ett grått förhållande mellanHjällsnäsborna och Västgötabanan efter diverse tvister angående banvallens sträckning, och dessutom hade nog banans ledning uppfattningen att Stora Lundby hade snålat medaktieteckningen. Bergum t.ex. hade satsat 50000:- kr. medan Stora Lundby endast hade köpt aktier för 10000:- kr. Vi får ändå vara tacksamma för att man inte valde namnet på en fastighet som låg ganska nära stationen, nämligen Sniken. Man har under årens lopp vid flera tillfällen försökt ändra namnet, pristävlingar med

namnförslag har utlysts, vackra namn har t.o.m. prisbelönats, men namnet Gråbo har hittills stått emot alla attacker.

Bild nr. 361 i Stora Lundby Hembygdsförenings fotosamling. Bildbehandling och text; Karl Gustafsson.Ordningsnr.6.

Gråbo Järnvägsstation den 16/7 år 1900. en här dagen invigdes Westergötland-Göteborgs Järnväg av Kung Oscar II, med ett extratåg från Skara till Göteborg.

Att det var en stor dag för invånarna i Stora Lundby kan vi förstå när vi betraktar bilden ovan. Alla var festklädda och man hoppades att få se skymt av den populäre landsfadern och att få utbringa hurrarop.

DMargareta Nilsson i studiecirkeln ” Bygd i förvandling”, berättade att även Sjöviksbor hade

mött upp med blommor, men att tåget bara tuffade förbi och kungen visade sig ej. De besvikna Sjöviksborna vände dock det hela till munterhet då en förvånad banvakt komcyklande på sin dressin och blev överhöljd med blommor och hurrarop. Att den åldrige monarken behagat ta sig en lur är inte heller att förvåna sig över. Med en tåghastighet sominte översteg 45 km. i timmen och uppehåll och uppvaktning vid större stationer, måste resan Skara-Göteborg tagit lång tid.

Bild nr. 362 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling och text; Karl Gustafsson.Ordningsnr.23.

Restaurang Strandkullen.

å Toppen av Björbo Huvde anlade Vestergötlands-Göteborgs Järnväg någon gång i början på l900-talet en restaurangbyggnad med strandpromenad som gick runt kullen, bryggor och badhus, och så småningom även ett flertal övernattningsstugor som fortfarande ligger

kvar uppe på toppen.

P Namnet på restaurangen blev Restaurang Strandkullen, som kanske var lättare att marknads-föra än Restaurang Björbo Huvde. Den blev snart en samlingspunkt för Björboholmsocieten,där man ordnade maskerader, baler och andra fester eller bara samlades för att förfriska sig med på den tiden populära punschen, eller ta en stärkande promenad runt kullen och upp för dom branta trappavsatserna med den vackra utsikten över Mjörn. Lennart Orrefeldt, född och uppvuxen i Björboholm, som i tonåren, omkring 1930, fick hjälpa till med allehanda sysslor på restaurangen, berättar att fina sommardagar med bra vind kunde det hända att Alingsås Segelsällskap gjorde strandhugg på Strandkullen. Fru Fors, somarrenderade Restaurangen höll sådana dagar särskild utsikt över sjön för att se om några segel dök upp vid Sunneröns sydspets. När dom siktades blev det brått för personalen att duka framoch kyla drycker till törstiga seglare. Lennart berättar att det var en vacker syn att se Björboholmsviken intagas av smäckra segelbåtar med vita segel. Starköl var det som då gällde, men Strandkullen som i dessa restriktionstider inte hade några sprit och vinrättigheter, skulle egentligen inte få servera starkare drycker än Lyckholms Ljusa, klarade det problemetefter-som man kylde dryckerna i zinkbaljor med is, vilket gjorde att etiketterna lossnade och ev spritspioner inte kunde se vad som serverades. Vid ett tillfälle var seglarnas törst särskilt stor eller starkölslagret för dåligt, och då Lennart frågade Fru Fors hur man skulle lösa problemet, svarade hon:” Ta utav de svaga, dom märker nog inte någon skillnad nu”.

Bild nr.566 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Text: LennartOrrefeldt och Karl Gustafsson.Ordningsnr.17.

Björbo Huvde.

ykort från första decenniet av 1900-talet. På denna bild har Restaurang Strandkullen endast en våning. Inga stora sommarhus syns ännu vid strandkanten i Björboholmsviken.V

I Början av 1910-talet byggdes Restaurang Strandkullen på med en våning. Det blev en per-fekt punschveranda. Så här såg restaurangen ut till slutet 1930-talet då den brann ner. Nu finns endast grunden kvar och en källare. Restaurangen byggdes upp igen, men då nedanför själva kullen.Bild nr.552 och 16 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling och text; Karl Gustafsson.

Ordningsnr.18

Gråbo Järnvägsstation år 1907. tationsinspektör Lundgrens barn, Elsa och Fritz, framför stationshuset. På det från början kala stationsområdet planterades det en alle som vi fortfarande har en del träd kvar av.S

Här ser vi hur växtligheten har börjat bädda in stationen i grönska i form av häckar och träd. Den här bilden är från år 1909.

Bild nr. 3 och 363 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildarkiv. Bildbehandling och Text: Karl Gustafsson.Ordningsnr.20..

Stationshuset i Gråbo på 1920-talet. ägg märke till att snickarglädjen på gavlarna nu är borta. Även här poserar två barn framför stationshuset, dessa är dock okända. L

På 1940-talet hade Gråbo Järnvägsstation begåvats med kioskrörelse.

Bild nr. 146 och 375 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling.Bildbehandling och text: Karl Gustafsson. Ordningsnr.21.

Georg Anderssons sista dag som stationsmästare i Stannum.

ostmästare Tor Cullberg avtackar Georg Andersson vid Västgötabanans nedläggning den 27/5 1967.

Georg fick sin första anställning vid Västgötabanan i Mariestad som banarbetare den 2/5 1934. Under åren i Mariestad tjänstgjorde han senare som linjevikarie på stationerna runt Mariestad.

PDe flesta stationerna var förenade post och järnvägsstationer, så det var inte bara

järnvägstjänst, utan även postgöromål att syssla med. Den 1/8 1943 blev det flyttning till Gunnilse som stationskarl. År 1945 flyttning till Olofstorp. 1949 tillträdde Georg tjänsten som föreståndare vid Stannum som varade till nedläggningen.I och med nedläggningen försvann Stannum som postanstalt, och Gråbo övertog

Stannumsposten med lantbrevbärning. Georg tjänstgjorde fram till sin pensionering vid ilgodsexpeditionen vid Göteborgs Central.

Bild nr. 325 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling: Karl Gustafsson..Text: Georg Andersson. Ordningsnr.22.

Gråbo järnvägsstation rivs år 1974. är järnvägen lades ner 1967, fortsatte posten sin verksamhet i huset. När det nya centrumet byggdes år 1970 och blev färdigt på sommaren flyttade posten till dom nya modernare lokalerna på Mjörnbotorget, som torget med hjälp av namnpristävling

högtidligen döptes till. Under några år höll dock lantbrevbärarna till i den gamla stationen.

NDom sista åren bodde Josef, ett Gråboorginal i lägenheten på andra våningen, tills det var

nödvändigt att ordna en bussterminal.På denna plats kan man kanske säga att Gråbo vagga stod, och den har i även idag behållits

sin betydelse som Gråbos och Stora Lundbys kommunikationscentrum.

Bild nr. 46 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling och text: Karl Gustafsson.Ordningsnr.24

Gunnar Egerbo vid järnvägskorsningen på Lundbyvägen.

Bakgrunden skymtar Hermanssons Snickeri där numera Helegårdsområdets radhus ligger.

näI Bilden är tagen samma månad som den spårbundna trafiken på Västgötabanan lades ner,

mligen maj 1967. 1964 kom Gunnar Egerbo till Gråbo från Antens station där bemanningen hade dragits in.

Han är den siste i raden av stinsar och stationsföreståndare som verkat i Gråbo. En bidragande orsak till den nedläggningen av Västgötabanan var Göteborgs Stads önskemålatt få använda banvallen till snabbspårväg Göteborg-Hjällbo. I varje fall påskyndade detta nedläggningen.

Bild nr. 164 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling och Text: Karl GustafssonOrdningsnr.43

Nuvarande Gråbo Centrum i början av 1900-talet.

tt mycket tidigt vykort med de få hus som fanns kring Gråbo vid den nya järn-vägsstationen. Fotot bör vara taget från en plats nära gamla torpet Knepplakullen, senare kallat Fridhem, som låg där Konsum nu ligger. På åkern mellan fotografen och järnvägen

finns nu centrumparkeringen.

EHuset från vänster: Villabyggnad med tillbyggd affär, byggt av J. Eriksson från Fjällared

som en kort tid drev speceri- och diversehandel här. Han står som synes som förläggare för vykortet. Andra handlare i byggnaden har varit Albin Johansson, Sven Isaksson. På 1970-talet Hade Lars Pettersson El & Presentaffär. Två andra presentaffärer har avlöst varandra, Perita på 1980-talet och Pikant på 1980-1990-tal. Nu finns en mäklarfirma i övervåningen och en video och godisbutik i affärslokalen.

Huset med gaveln hitåt och bakom järnvägens jordkällare står nu närmare affären och på dess plats finns nu ett nyare hus. Över dess tak skymtar manhuset på Branten, ” Snik-Ernst ”, sedan i bakgrunden Brantens ladugård.

Den större och tydligare ladugården hörde till ” Snika-Jonases ” torp. Detta döptes senare till Hagängen. Här ligger nu Hagängsvägens bebyggelse.

Nästa hus, med två vita fönster är fattigstugan, ” Bockastuva , på det forna torpet Mossa-laggens plats. Nästa vita hus är vi uppriktigt sagt osäkra på, men något annat än Albert Larssons affär kan det knappast vara, föregångare till nutidens pub. Längst till höger i fonden syns Missionshuset med sitt stall.

Allra längst åt höger sticker stationshuset fram sin gavel och på bangården står en godsfinka och en personvagn. Därefter åt vänster finns en ekonomibyggnad tillhörig järnvägen.

Bild nr. 621 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Okänd fotograf. Bildbehandling: Karl Gustafsson..Text: Lars Edmundsson. Ordningsnr27.

Vy över Gråbo Centrum på 1910-talet.

n senare vy med i stort sett samma motiv och taget från samma plats som foto nr. 621 med vilket det bör jämföras. Skillnaden kan vara c:a 10-15 år.

Från vänster: Albin Johanssons speceriaffär , Johan Eriksson hade nu sålt och byggt ” Björkäng ” , nästa hus med två skorstenar. Det blev senare församlingshem..

ENästa hus kan vara nr. 2 på föregående bild som blivit vänd ett halvt varv och flyttat

närmare affärsbyggnaden. Hus nr. 3 här kan vara hus nr. 2 på föregående bild. Kanske är det så. I så fall är nr.2 här ett

nybygge. I nästa byggnad igenkänner vi i alla fall Hagängens ” Snika-Jonases ” ladugård.

Sedan sticker missionshuset upp ur grönskan som skyler stallet. Nu har predikantbostaden och en flaggstång tillkommit. Det lilla vita huset bak stationens flaggstång torde vara Småhöga.Återstår så stationshuset med tillhörande ekonomibyggnad. Som synes skyms nästan

stationshuset av uppväxande granar.

Bild nr 622 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Text: Lars Edmundsson.Ordningsnr.28

Järnvägsspår i Björboholmsviken.

ilden kan vara tagen någon gång på 1920-talet uppifrån Strandkullens restaurang på toppen av Björbo Huvde, och visar att Västgötabanan lossar och lastar gods från öarna i Mjörn, troligen i första hand Sunnerön.

B

Där järnvägens stickspår slutade tog båtbryggan vid. Skeppsredare Valler köpte mark och byggde hus på Bua Huvde, huset till höger ungefär mitt i bild, och udden har sedan dess fått heta” Vallers Udde ”.

Bild nr. 324 och 152 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling och text:Karl Gustafsson.. Ordningsnr. 32.

En banvakts vardag. anvakten skulle åka sträckan för att tillse att banan var trafikduglig. Säkerheten för tågen fick inte åsidosättas. Man hade olika arbetsmoment att utföra då banan kunde vara svårskött på vissa ställen. Sträckor med kurvor var mer arbetskrävande än raksträckor.

Tågen ( tunga tåg ) som kanske dessutom körde lite för fort genom kurvor, kunde åstadkomma att rälsen förskjöts och den måste då baxas tillbaka i sitt rätta läge. Staket utmedbanan där djur betade måste alltid vara i perfekt skick.

B

När grusvägar kom i lutning mot en järnvägsövergång, följde ofta grus med regnvattnet och fyllde igen mellan rälsen och planket och måste då rensas. Vattentrummor under banan fick inte slamma igen. Där sträckan hade hållplats fick banvakten hålla rent för snö och sanda vid halka.Efter ånglok fick banvakten under torrperioder åka efter tågen för att vid antändning släcka

en begynnande eldsvåda. Byta enstaka ruttna slipers, skyffla ogräs och hålla banslänterna krattade och prydliga hörde

till arbetsuppgifterna . Ogräsbekämpning med gift förekom inte. Banvakten vid Anten skulle hålla tunneln fri från istappar i taket och rälsen fri från

överisning. Före 1960 gjordes detta livsfarliga jobb på morgnarna i mörkret utan fast belysning. Banvakten fick lysa med sin lykta och samtidigt jobba med hacka, spett och skyffel och en lång skrapa för att slå ned istapparna från det flera meter höga tunneltaket. Undrar vad nutida skyddsombud skulle sagt om dom sett detta livsfarliga arbete i mörker och kyla kl. 6 på morgnarna.Då tjälen sköt upp spåret på vissa platser, måste banvakten kila under rälsen intill tjälskottet

för att få banan så jämn som möjligt. På våren fick kilningen tas bort när tjälen började släppa här och där. Många gånger var detta arbete omöjligt att utföra, utan lokförarna fick order omhastighetsbegränsning på vissa sträckor. Banvakten på bilden ovan är Karl Olsson, Björ-boholm.

Bild nr. 17 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Text:Gunnar Egerbo och Lennart Orrefeldt . Ordningsnr.34.

Gunnar Egerbo anmäler sista tåget ut från Gråbo.

å aftonen den 27 maj 1967 anmäler tågklareranen i Gråbo ” tåg ut ” till kollegorna i Sjövik och Olofstorp för sista gången. En järnvägsepok är slut. Efter 67 år går det inte längre några tåg mellan Göteborg och Sjövik.

PGenom fönstret på expeditionen ser man de tomma järnvägsspåren och längre bort har ett

underligt lugn brett ut sig över ängsmarken. Snart kommer Hjällsnässkolan och Mjörnbotorget att byggas på ängen, och stationshuset slås i spillror av kraftiga grävskopor för att ge plats åt en väntkur till SJ-bussarna, Göteborg, Sjövik och Lerum. En kort presentation av den siste ” Stinsen ” i Gråbo. Född i Sandhem i Skaraborgs län, hösten 1917. Fick anställning vid Bankeryd station i

Småland som grindvakt 1940. Blev stationskarl i Jönköping samma år. Placerades i Sandhem1944. Kom åter till Jönköping 1945. Fick sedan Stationsföreståndartjänsten i Anten 1955 och i Gunnilse 1961. Kom till Gråbo 1964 och blev kvar där tills tågtrafiken upphörde 1967.

Bild nr 627 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Foto: Alf Hallgren. Bildbehandling:Karl Gustafsson.. Text: Gunnar Egerbo. Ordningsnr.44.

Klubbmärke, Västgötabanans IF.

ästgötabanans IF bildades år 1938 och hade fotboll och friidrott i korp-orationssammanhang på sitt program. Föreningen upphörde 1948 i samband med att VGJ övertogs av SJ. Enligt beslut den 25 febr. 1986 kortades namnet till SJ Sport.

V I Korpkalendern år 1946 finns VGJ:s Idrottsförening upptagen. Denna och Västgötabanans IF är samma förening. Georg Borg, född 1913 står då som föreningens ordförande. Han avled 1986.Det avbildade klubbmärket skänktes av änkan Vera Borg år 1986 till dåvarande ordf. Gösta

Adolfsson, Gråbo.

Dokument nr D 287 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text: Gunnar Egerbo Bild och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 287.

Morgontåget.

ilden är tagen på järnvägsstationen i Stannum omkring år 1930. Lokaltåget till Göteborg var välbesatt, det var ju före bilismens tidevarv. B

Förutom ortsborna åkte många sommargäster varje dag till sina arbetsplatser. På den tiden fanns tidningspojkar med tågen, och här stiger en förhoppningsfull ung

försäljare på sista vagnen.

Bild nr. 612 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Edit Göthe.Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.78.

Lok nr.31.

ok nr. 31 ( 31:an ) var ett starkt ånglok som orkade dra många vagnar. Det användes i godstågen men också i de populära sporttågen som ibland kunde ha uppemot 1000 passagerare. Enl. Georg Andersson, Stannums siste stationsföreståndare, köpte

Västgötabanan två lok från Tyskland under kriget som var likadana, varav det ena är 31:an. Det andra torpederades av engelsmännen och skall alltså ligga på havsbotten.

L

31:an, sista gången i Stannum.

är har 31:an fått upp ångan för sista gången i Stannum den 27/5 1967, den dagen då trafiken Göteborg-Sjövik upphörde. Det fina gamla loket finns nu på Anten-Gräfsnäs museibana.

HBild nr. 32 och 30 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson

Ordningsnr.119..

Georg Andersson 1949.

tatens Järnvägar som hade övertagit Västgötabanan 1948, bytte snart ut skylten somvisade höjd över havet och avståndet till Göteborg mot enbart namnskylt.S

Arton år senare, Maj 1967, togs denna bild på Georg Andersson och Per Eriksson vid biljettluckan på Stannums station. Sista dagen såldes mer biljetter än vanligt, det var mångasom ville ta avsked av Västgötabanan med en sista åktur.

Bild nr. 169 och 183 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling:Karl Gustafsson. Ordningsnr.79

I väntan på tåget.

tannums stationsområde en Söndagseftermiddag i Augusti 1952. Trots att SJ under 1950-1960-tal samkörde med bussar på samma linje, och vid ungefär samma tider, var morgonoch eftermiddagstågen alltid välbesatta.

SSommartid fick resenärer som gick på tåget i Gunnilse för det mesta alltid stå in till

Göteborg, och detsamma gällde för dom som steg på eftermiddagstågen i Gamlestaden.Tågen tuffade och gjorde sin tjänst till 1967, just när befolkningen efter banan började öka

kraftigt, framför allt i Gråbo.

Bild nr. 28 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och Bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordningsnr.80

Rallare.id en skärning vid Granåsen i Björboholm togs denna bild av rallare på Västgötabanan. Mannen som sitter till höger i bild är Karl Rydbom som senare blev stationsmästare i Björboholm.

V

Tunnelbygge vid Brobacka. Bilden är tagen år 1899. Loket i tunnelöppningen är Västergötlands-Göteborgs Järnväg nr. 1

Bild nr. 190 och 321 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling.Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordningsnr. 100.

Lok V.G.J. nr. 24.

Typ......................Tenderlok för person och snälltåg. Tillverkning..........Nydqvist & Holm AB NOHAB, Trollhättan år 1911 medtillverkningsnr.982Historia................Byggt för Västergötlands-Göteborgs Järnväg som ett av de största lok som

dittills byggts för Svenska smalspåriga banor. Avsett för banans långgående snabbpersontåg. Kom till SJ i samband med förstatligandet år 1948.Avställt i mitten av 1950-talet. Inköptes på hösten 1965 av då nybildade Stora Lundby Järnvägsmuseum i Gråbo för 6000:- kr. Maskineri..............Tvåcylindrig tvillingmaskin med axelföljd 20-2. Dragkraft 4,1 Mp. Största hastighet 60 km i timmen.

Längd över koppel ..13510 mm.Vikt i tjänst...........47100 kg.

Bild nr. 501 i Stora Lundby hembygdsförenings bildsamling. Uppgifterna tagna ur Anten- Gräfsnäs-Järnvägsmuseums anteckningar av Gunnar Egerbo. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.101.

Björboholms Station på 1940-talet.

mitten av 1930-talet byggdes Björboholms stationshus till åt öster för att plats åt pressbyrå och servering.

Järnvägen skapade också arbetstillfällen åt Björboholmare. Banvakten Karl Olsson bodde i en stuga vid Stenbrokärr i Björboholm. Stationsmästare Rydbom byggde och sålde flera hus och bodde själv på Burhultsvägen Stinsen C.F. Eriksson bodde i ett stort hus alldeles intill landsvägen med magnifik utsikt över sjön Mjörn., och banmästare Fagerberg byggde på 1920-talet sitt hus ovanför Stenbrokärr där han bodde till sin bortgång.

I

Trafikchefen John Nyström hade ett stort sommarhus inte långt från stationsområdet.

Bild nr. 5 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordningsnr.105.

Godshantering i Björboholm på 1930-talet.

Godstransporterna från den rika Västgötaslätten till Göteborg med sin stora befolkning och hamnen, samt befordran av importvaror, industriprodukter och andra förnödenheter från Göteborg till alla stationerna efter banan var ända in på 1950-talet en minst lika viktig uppgift som persontrafiken, kanske viktigare. Mannen med klockkedjan i västen är stationsföreståndare Karl Rydbom. Att hålla reda på

tiden var viktigt när man arbetade på järnvägen. Karl Rydbom var i sin ungdom med och byggde järnvägen. Han finns bl.a. med på bild nr.

190 som visar järnvägsrallare vid en skärning i Granåsen.

Bild nr. 20 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordningsnr.111.

Banvakten Karl Olsson.

arl Olsson var barnfödd i Björboholm vid Stenbrokärr. Han deltog i byggandet av Västergötlands-Göteborgs Järnväg, och fick när järnvägen var klar tjänst som banvakt i Björboholm.

K Järnvägen hade gradbeteckningar, nästan en militär indelning av sin personal. Man kunde med hjälp av uniformen och framför allt huvudbonaden skilja på olika yrken eller grader. Banvakt, stationskarl, stationsmästare och stationsinspektör är några av de titlar somanvändes av personal vid Västgötabanan.

Bild nr. 18 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordningsnr. 109

Flygbild över Björboholm.

ilden bör vara tagen någon gång mellan 1947 och 1953. Affären i början av allén byggdes år 1947, och vägen lades om och delvis fick en ny sträckning.

Huset i nederkantens mitt var på den tiden telefonstation. Där bodde fröknarna Henriksson som skötte telefonväxeln dag och natt.

BJärnvägsområdet till höger hade ett stickspår ut till bryggan för att lätt kunna lasta och lossa

gods till och från öarna i Mjörn. Det fanns Jordbruk på Sunnerön och Bokö, och i varje fall Sunneröbonden lämnade mjölk i början på seklet som järnvägen levererade till mejeri.

Djur, timmer och is var gods som man lastade nere vid Björboholms brygga, och nyinköpta båtar kunde lossas direkt vid båtplatsen. Stickspåret togs bort i mitten av 1950-talet.

Den ganska nybyggda affären Byggdes av Pelov, men ägdes nu av Kastensson som sedan efterträddes av Kasparsson, men upphörde som lanthandel 1971, något år efter Kasparssons död. Affären i Björboholm hade under en period filial vid Mjörns busshållplats.

Bild nr.44 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordn.nr. 125.

” Äkta ” Björboholmare ”.

jörboholmsprofiler i Björboholm omkring år 1920. Från vänster ser vi jordbrukaren Edvard Olsson med sönerna Johan och Oskar Edvardsson. Banvakten är Karl Olsson.

Edvard Olsson sålde senare sitt jordbruk till Wallman men behöll ett hus där Oskar med sin fru Valborg bosatte sig. Oskar Edvardsson bodde hela sitt liv i Björboholm där han på 1960-talet körde ut tidningar och fiskade. Banvakten Karl Olsson var också född i Björboholm och bodde vid Stenbrokärr där han byggt en stuga i början på seklet.

B

Bild nr. 22 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling. Karl Gustafsson.Ordningsnr.113.

Jul vid Björboholms station.

tinsen C.F. Eriksson och stationsmästare Karl Rydbom beundrar sin julgran någon gång på 1920-talet.En skylt med stationens namn skulle också vara försedd med uppgift om höjd över havet

och avståndet till närmaste större ort.

SHöjden över havet anges till 60 m enl. dåtidens mätmetoder och avståndet till Göteborg är

3,5 mil.

Bild nr. 24 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling.Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordningsnr.114.

Motorvagn.

å 1940-talet började motorvagnarna ersätta loken. Den här bilden visar en tysk motorvagnunder provning. Lokförare är Albert Cloberg, och bilden är tagen på Björboholmsstationsspår.

PDen här motorvagnen hade kylen på taket, och vintertid var den känslig för istappar i

tunnlarna som kunde slå sönder aggregatet. Lennart Orrefelt berättar att hans far, banvakten Karl Olsson, fick ut och hacka bort istappar

i tunnlarna när den här och även andra tåg var i antågande.

Bild nr.33 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling.Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 120.

Inspektionsdressin.

merikansk Lyxbil, Graham Page från 1931, som blev inspektionsdressin, först i Östergötland och senare på 1950-talet på Västgötabanan.Den var gengasdriven, i varje fall under 1940-talet, och gengasaggregatet är ju kvar på

bilden ovan.

ADen användes i huvudsak av högre befattningshavare vid Västgötabanan vid inspektion av

banvall, räls och stationer. Bilen lär ha skrotats på 1960-talet. Faktauppgifter ur boken ” Bilar på räls ”.

Bild nr. 331 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Tomas Andreasson. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 234.

Stinsen Rundqvist.

tinsen i mitten med sina två döttrar till höger. Magister Einar Holmgren tog bilden och hans fru och syster ser vi till höger.S

31:an i Stannum. Bild nr.61 och 636 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Foto: Einar Holmgren.

Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.133

Västergötland-Göteborgs Järnvägs stationshus år 1901.

tationen var slutstation för tågen mellan Skara och Göteborg. Den togs i bruk den 1 januari år 1900. Själva invigningen skedde först den 16 juli i samband med kung Oskar II:s Marstrandsvistelse. Stationen ombyggdes på samma plats med en nyinvigning år 1915. År

1932 invigdes ånyo en ny station, denna gång vid Polhemsplatsen, intill centralstationen. Tågen gick via Lärje och Olskroken till Centralen. Tidigare, när tågens slutstation var vid Lilla Bommen(stationshuset på bild), gick dom via Lärje på lång viadukt över Bergslagsbanan och på Mårten Krakowgatan fram till Lilla Bommen. Flyttningen år 1932 berodde till stor del på den planerade Hisingsbron, och att all persontrafik koncentrerades till Centralstationen. Trafiken hade ökat medåren och spårutrymmet var otillräckligt.

S

Dokument nr.D 424 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text: Gunnar Egerbo. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 424.

.

Sjöviks Järnvägsstation. jövik blev vändstation för lokaltrafiken när den kom igång omkring år 1918. Vid ett party i trafikchefen John Nyströms villa i Björboholm berättade den nye ägaren för mig att han hittat handlingar på vinden som visade att Björboholm var påtänkt som ändstation med

vändplatta för loken, men att sommarfolket och societeten protesterade. Dom tyckte att loken rök och väsnades alldeles förskräckligt, så planerna ändrades och Sjövik och fick ändstation.

S

Flygbild över Sjövik med stationsområdet i förgrunden. Bild nr. 77 och 170 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling.

Bildbehandling: Karl Gustafsson .Ordningsnr.139.

Vykort, Tunneln vid Brobacka.

Samma motiv, nu även med banvaktsstugan till höger. J.Edw. Lindqvist som står somförläggare var förste stins i Björboholm, och blev senare stins i Gråbo

Bild nr. 150 och 398 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling.Text och bildbehandling: Karl Gustafsson Ordningsnr. 186.

.

Trädfällning på stationsområdet. räden som planterades i början av 1900-talet av stationspersonalen hade nu gjort sitt. 1958 togs den här bilden från stationshusets tak av Bengt Bengtsson som höll på medplåtarbeten.

T

Bilden är också tagen år 1958 vid magasinet på Gråbo stationsområde. Det rullande materialet måste ibland som vi kan se, repareras ute på stationerna.

Bild nr. 102 och 103 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Foto: Bengt Bengtsson.Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 157

Tåg i skärningen vid Hjällsnäs.

Tåget från Göteborg är strax framme vid Hjällsnäs anhalt. Från början gick banvallen i en s-kurva ner mot Hjällsnäsviken, men på 1920-talet rätades banvallen ut och man skar igenomsand och grusåsen nedanför Hjällsnäs by. Leif Helegård som tagit bilden, stod på vägbron som byggts över banvallen med sin nyinköpta kamera och tog bilden. Året är 1947.

Bild nr. 616 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Bild: Leif Helegård. Text: Lars Edmundsson. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr.485.

Stinsfamiljen.

dvin Lundgren var Gråbos förste stationsinspektör. Stins är förkortningen på denna titel, och dom första stationscheferna hade denna titel. Med tiden kunde lägre befattningshavare bli stationsföreståndare för mindre stationer, men kom ändå att kallas för stins av ortsbefolkningen.

EEdvin Lundgren var stins i Gråbo från år 1900 till 1909 då han fick förflyttning. Han efterträddes då

av Björboholmsstinsen J.Edw. Lindqvist. Elsa och Fritz, två av barnen på familjebilden är med på bild nr. 3, (ordningsnr.20) framför

stationsbyggnaden.Familjen Lundgren bodde i Isak Rosenströms hus ( Sandala ) under sin tjänstgöringstid i Gråbo.

Både folkskolläraren Rosenström som gick bort 1898 och Edvin Lundgren tillhörde trädplanterarna i det kala och trädfattiga Gråbo. Isak Rosenström runt Lekstorpsskolan, och Edvin Lundgren, troligen med V.G.J. medverkan runt stationsområdet.Denne unge pojken Fritz på bilden har lånat oss bilderna av fadern och familjebilden. Han kom i

mitten av 1980-talet till Gråbo för att se hur det såg ut där han tillbringade cirka sju år av sin barndom, och fick då se vår bildsamling av Västgötabanan i Stora Lundby. Även bilderna av HilmaRosenström och Isak Rosenström med familj utanför Sandala ( ordningsnr.167 ), berikade han vårt arkiv med.

Bild nr 298 och 299 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordningsnr. 211.

Stationspersonal i Gråbo i början av seklet.

roligen är det stinsen Edvin Lundgren som inspekterar sin personal på den här bilden, en vintrig dag i början av 1900-talet.T

Ett vanligt arbetsmoment för banarbetare var lyftning av räls med spett, medan en arbetskamratfyller grus under slipers. Vattenpass är lagt över rälsen.

Dokument nr.D 489 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Text och bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordningsnr. 489.

Georg Wilhelmsson, banarbetare på VGJ. En egen berättelse om sitt arbetsliv vid VGJ och SJ.

in bana vid VGJ började som banarbetare den 2/5 1934. Jag skall försöka att skildra några hågkomster från den tiden. Timlönen år 1934-1935 var 60 öre, år 1936 steg den till 65 öre för att 1937 var uppe i hela 75 öre. Arbetet som banarbetare var

säsongsbetonat och varade från Maj till början av Oktober. Det var underhållsarbeten, slipersbyten och justering av banan. Våren 1936 var intressant då det anlades ett stickspår till det nya tegelbruket i Kvänum. När spåret var draget fick jag stanna kvar som handräckning åt montör Karlsson och signal-reparatör Appelgren med uppgift att sätta upp semafor och signaler. Appelgren hängde en ring ledningstråd över axeln på mig, den skulle dras från Kvänum till tegelbruket, cirka 1 km. För att det ej skulle bli ” tjing ” ( fnurror ) på tråden fickman snurra runt med tråden. Det kallades att dansa tråd. Som jag spydde då kan inte beskrivas. Det tog dagar innan man blev människa igen. Den 1 Juli 1936 började järnvägen med kretstrafik d v s , att köra ut och hämta gods till stationen. Det var kalk till bönderna, koks till kyrkan och kol till mejerierna m m.

M

Arbetet innebar fast arbete året om och en fast månadslön på 156:- kr. i månaden, samt titel , stationskarl. Den gamle stinsen hade något år innan jag började, slutat sin tjänst. Han var lite folkilsken och hade av allmänheten fått öknamnet ” tuppen ”. Efterträdaren var ekonomisk i överkant. Folk som kom och skickade gods fick betala mellan 15 och 25 öre för att han hjälpte dem att skriva ut en fraktsedel, likaså om någon ville ställa in en cykel om resan varade några dagar så tog han 50 öre eller 1 krona beroende på förvaringstiden. Pengarna stoppade han i egen ficka, någon redovisning sågs aldrig till, men arbetet fick personalen utföra. Han sökte och blev stins i Nossebro. Efter honom kom hans bror till Kvänum. Det ryktades om att han försökt få en tredje bror antagen, men dåvarande chefen, , major Nyströmlär ha sagt: har vi mamsell och jungfru, så behöver vi ingen piga. Var den ene brodern ekonomisk, så var den andre en smula högfärdig och stram. Bommarna skull personalen passa, han själv semaforen. När dagskassan skulle lämnas på posten ute i samhället så gick han med den själv i full uniform, iklädd kappa och med det röda bandet i mössan. En gång

råkade jag säga förnamnet när jag talade om honom med en kollega, vilket hans son hörde, och det medförde att jag blev inkallad

vänd.på exp. och blev tillsagd att det fick inte förekomma. På min fråga om han skämdes för sitt förnamn, svarade han att det inte gick an för det undergrävde respekten för överordnade. Att arbeta under sådana förhållanden gick inte, så jag ringde till Göteborg och sa att om jag inte kom ifrån Kvänum, så skulle jag sluta vid järnvägen. Detta var år 1940. Eftersom det var krig och ont om personal, ville de att jag skulle flytta till Göteborg. På 3 dagar var allt klart. Arbetet i Göteborg var omväxlande och intressant. Stinsen Kellgren hade några som utbildades så att de kunde rycka in som ersättare var som helst vid sjukdom, semester och annan ledighet eller beredskap. Det kunde vara vid resgodset, växlingen eller biljettkassan vi lokaltågen. År 1943 övergick jag helt till tågtjänsten, ett arbete som jag gillade till fullo. Härifrån finns många roliga minnen. En episod måste nämnas. När sista tåget till Maristad som gick på kvällen kom till Nossebro fick konduktören hjälp med godset av personal från Skara som arbetat på nedgående tåg. Väntetiden i Nossebro var 1/2 timma. Denna kväll vardet en stor karl som gärna tog sig en öl eller två. När vi kom till Kvänum mötte vi sista tåget för dagen till Nossebro. Föraren sa att vi skulle ta det försiktigt mellan efter Ardala för att ett trettiotal ungdjur hade kommit ut på spåret. Vid Kålltorp tog tåget in på en lång och två korta signaler, vilket betydde att föraren var beredd på hinder och spårändring. Medhjälparen som stod och tittade ut på månskenet och det vackra vädret, hickade och sa: det var ju för faen efter Ardala vi skulle möta korna och inte här i Kålltorp. År 1948 när S J övertog V G J blev det bättre både med tjänst och betalning, men den goda sammanhållningen och kamratandan som rådde vid V G J fanns inte där. Personalen var för stor för att det skulle bli sådan sammanhållning som på en mindre arbetsplats, även om kamratskapet var gott. När jag 1973 avgick med pension från S J , var Västgötabanans saga all. Den var nedlagd sedan några år, men minnena från den lever kvar. Den skulle åtminstone fått varit kvar mellan Göteborg och Sjövik. Den hade mer än väl fyllt sin uppgift än idag.

Georg Wilhelmsson.

Detta skrev Georg Wilhelmsson på 1980-talet och den sista funderingen gäller fortfarande år 1998, anser nog många.

Dokument nr. D,226 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Ordningsnr 226.

Mjörns Anhalt.

jörns station var först en liten enkel hållplats där Västgötabanan drog fram mellanGråbo och Björboholm. Väntkuren byggdes emellertid till, först med ett litet rum medluckor.

M

En av Västgötabanans chefer hade sommarhus intill Mjörns hållplats, och han kanske tyckte att väntkuren var för anspråkslös på denna vackra plats med allt fler resenärer. Ett riktigt stationshus byggdes på 1930-talet där viss biljettförsäljning i kombination med kioskrörelse bedrevs.

Bild nr. 290,291 och 293 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling.Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 235.

Mjörns station med kiosk.

et blev både kiosk, post och biljettförsäljning vid den förr så anspråkslösa anhalten. På 1940-talet sköttes Mjörns station av Roland och Daga Ling.Bilden på stationen är ett vykort, där Daga Ling har klippts ur ett annat foto och

placerats i ett av stationens fönster.

D Kiosken ser vi till höger inbyggd i stationshuset.

Bild nr. 239 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Kerstin Pastorek.Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 298.

Järnvägsrallare.

enna bild är inte tagen på Västgötabanan , utan enligt uppgift tagen vid byggandet av dubbelspåret på stambanan, någonstans mellan Oryd och Floda, alltså inom LerumsKommun.

D Personerna på bilden är: I loket, Buskamågen Henning Pettersson som var bas för arbetet. Från vänster: Skånske Jösse, Knös Algot, Busk Aron, Eriksson från Alingsås, Wensel, Sångare Johan, Bävsjöryd Lerum, Granås Erik, Lerum och Brejs Olle. Wensel och Brejs Olle är bröder till Knös Alfreds fru Brejs Emilia.Bild och fakta: Bengt Helgesson.

Dokument nr.D 312 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling.Bildbehandling: karl Gustafsson. Ordningsnr. 312.

Brobygge vid skärning genom grusås.

enna bild kan vara tagen vid skärningen i Hjällsnäs på 1920-talet. Bilden verkar dock vara äldre och tagen i slutet av 1800-talet då rallarna drog fram banvallen till Västgötabanan. Redskap, kläder och arbetssätt tyder på det. Kanske är bilden tagen någonstans i Östad eller

längre norrut vid liknande grusåsar där man måste reducera kuperingen för att inte backarna skulle bli för branta för dom tunga godstågen. I Hjällsnäs fick man av hänsyn till böndernas önskan först göra banvallen från Gråbo ner mot Mjörn i S-kurva som man senare omkring år 1920 kunde räta ut.

D

Dokument nr. D. 631 i Stora Lindby Hembygdsförenings samling. Text och Bildbehandling: Karl Gustafsson.Ordningsnr. 631.

Holger Falck på Strandkullen mitten på 1960-talet upphörde restaurangverksamheten i den byggnad som ersatte den

gamla restaurangen på toppen av Björbo Huvde efter branden i slutet på 1930-talet En känd göteborgsprofil, Holger Falck, känd bland annat som inspiratör och ledare för ”

De gamlas resor ” som Göteborgsposten anordnade, köpte den nedlagda restaurangen och familj-en Falck bodde där till slutet av 1970-talet.

IHolger Falck skrev följande betraktelse i dåvarande Annonsbladet i samband med att rälsen

togs bort från banvallen. Följande text är en avskrift av den tidningsartikeln, kompletteradmed bildmaterial som lånats av Haldor Åhlberg, som då var banarbetare vid S J .

” Sorgetåget ” skall nu bryta upp. Mycket har skrivits, uppvaktats och bönats för att vår vackra järnväg Västgötabanan skulle

få leva vidare. Men inget har hjälpt. Rälsen som slingrar sig mellan formsköna sandkullar, utefter porlande vattendrag, genom mörka bergtunnlar, trolska skogar eller längs glittrande sjöar, håller nu på att plockas bort.

En ” tröstpris ” kanske lindrar sorgen och lättar upp stämningen i detta för en banarbetare annars så tröstlösa arbetare.

Bild nr.576, 254 och 256 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling.

Ordningsnr. 319. Vänd

lönsamhet. Ack grymma tanke, snart kommer väl bl a några innehållslösa museer att gå samma öde till mötes, de har ju aldrig varit lönsamma.

Hoppet ute, Rälsen försvinner.

När rälsen lades i slutet av 1800-talet gjordes detta med handkraft, och med många kraftfulla rallares förenade ansträngningar. Nu halas den upp av en liten bilmotor.

I torsdags hörde jag ett gammalt skönt ” tut ”, ett ljud som under hela detta sekel satt sin prägel på västgötalandskapet längs Västgötabanans sträckning. Det var verkligen ett tåg, men ett tåg som är det sista av allt det fina förgångna av detta slag. Det var tåget som plockade bort den räls den hade befarit, som så att så att säga slog i ” sista spiken i Västgötabanans kista ”.

På detta sorgetåg befann sig SJ-grabbarna Einar Östlund, Folke Johansson och Arne Andersson. De drog upp resterande syllspik och med ett par små bilmotorers hjälp halades 20-metersrälsen från år 1919 upp på godsvagnar från anno dazumal.

Bild nr. 253 och 257 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling. Ordningsnr. 320. Forts.nästa sida.

Dessa män är vår tids rallare, fast tvärtemot alla tidigare begrepp. De gamla byggde upp, de nya river ner. Varje dag förkortar de banlängden med 700 meter och om en vecka når de första etappens mål slutmål, Gråbo. Varje dag köres lasten, c a 40 ton, till Vara, där rälsen kapas i meterlängder för att därefter vidaresändas till stålverken där de smältes och omformas för nya ändamål.

En modern rallare.

Det berättades att stålhalten i den gamla rälsen är exakt samma som vilken ingår i en svensk bilmotor. Jorden är rund, allt cirklar runt, och kanske bildar även järnvägsrälsen en cirkel, så att när all räls försvunnit, vi av denna sedan den passerat smältugnarna, återfår den i form av bilar, som istället för tåg fraktar vår trötta lekamen. Vågar man hoppas att cirkeln fortsätter, så att vi av bilarna återfår våra härliga

VÄSTGÖTATÅG, då helst i form av ny Västgötabana. Holger Falk

Haldor Åhlberg, som vi lånat bilderna vid rälstransporten.

Bild nr.258 och 255 i Stora Lundby Hembygdsförenings samling .Ordningsnr 321. Avslutning nästa sida.

Gamla Strandkullens restaurang.

På toppen av Björbo Huvde ser vi den gamla restaurangbyggnaden. nedanför kullen till vänster om trapporna, på den sluttande ängen byggdes den nya restaurangbyggnaden efter branden. Holger Falck med familj bodde där cirka 13 år. I banvaktstugan, till vänster i bild bodde Haldor Åhlberg en tid.

Bild nr. 577 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Holger Falck och Karl Gustafsson.Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr 322

Motortralla.

otortralla med lastflak för transporter av diverse material för banavdelningens underhåll av banna och byggnader. Fotot är från år 1963, och är taget framförbanvaktstugan i Björboholm efter en transport av byggnadsmaterial från Nossebro.

MPersonerna framför motortrallan är från vänster: Banmästare Crona , Nossebro, Banbiträde Haldor Åhlberg, Gråbo och Snickare Larsson, Vara.

Bild nr. 259 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Haldor Åhlberg.Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 323.

Rällsunderhållsarbete vid Gunnilse station år 1958.

ignalreparatören Manfred ( Manne ) Magnusson, Stenared, borrar hål i en räls, medanhans hantlangare, banarbetaren Alrik Ström, Gråbo, samt banbiträde Haldor Åhlberg, Gråbo, sträcker upp sig för fotografen.

SSignalreparatörens arbete bestod huvudsakligen av installering, underhåll och reparationer

av växlar, semaforer, bommar, vägsignaler och övriga säkerhetsanordningar. Om någon skulle tro att det endast var att gå omkring med en smörjkanna och en skiftnyckel. under dagtid, tar han fel. Var det något som gick sönder, och måste åtgärdas omgående, och det hände ofta på kvällar och helger, då var det ” Mannes ” jobb att rycka ut.

Bild nr. 333 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Foto: Hilding Andersson. Text: Haldor Åhlberg och Gunnar Egerbo. Bildbehandling: Karl Gustafsson..

Ordningsnr324.

VGJ lok nr. 31. Loktyp: Tenderlok för person- och snälltåg Tillverkning: Henschel & Sohn, Cassel, Tyskland, år 1941.

Historia: Byggt för Västergötlands-Göteborgs järnvägar som banans sista nybeställda ånglok. Det var avsett för snabbtågen Göteborg-Mariestad, men användes även i andra tåg. Kom till SJ vid förstatligandet år 1948. Avställdes för trafik i slutet av 1950-talet. Inköptes ( som skrot ) av nybildade Stora Lundby Järnvägsmuseum, numera Antens-Gräfsnäs järnvägsmuseum, våren 1966.

Maskineri: Tvåcylindrig tvillingmaskin med Axelföljd 2 C-3. Dragkraft 5,3 MP. STH 60km/tim. Längd över koppel: 14090 mm. Vikt i tjänst: 54000 kg. Uppgifterna tagna ur Anten-Gräfsnäs järnvägars handlingar. Enligt Georg Andersson, stationsföreståndare i Stannum, hade VGJ beställt två likadana lok som31:an, men fartyget som levererade loket blev torpederat vid leveransen till Sverige.

Bild nr. 502 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling, Text: Gunnar Egerbo. Bildbehandling: karl Gustafsson. Ordningsnr. 335.

31:ans sista resa på Västgötabanan.

ok nr. 31 passerar Brobacken kl 16,15 den 27 maj 1967 på sin färd Skara-Göteborg. Det nyrenoverade loket drar det långa tåget som består av sex fullsatta personvagnar, en postvagn och några godsvagnar.

LVid Sjövik stiger stationsinspektorn Arvid Jansson, Göteborg, på tåget, iklädd prydlig uniform med

bland annat fyra breda guldgaloner på ärmarna. Under uppehållen på stationerna utgör han ett uppskattat fotoobjekt, när han växlar några ord med ortsbefolkning och passar på att med handslag säga tack och farväl till stationsmästarna. I Sjövik Bengt Bohlin, i Gråbo Gunnar Egerbo och i Stannum Georg Andersson. I bakgrunden på fotot, längst upp till vänster, syns stakningen till nya vägen som ska gå på pelare

upp mot berget. Vägen kommer att gå på för detta banvallen mellan Brobacken och mitt för Östads säteri, när räls och slipers tagits bort. Tågtrafiken mellan Sjövik och Göteborg upphör från och med i morgon, söndagen den 28 maj 1967. Från Sjövik och mot Skara fortsätter trafiken till den 23 augusti 1970.

Bild nr. 517 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Gunnar Egerbo. Bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 336.

Ånglok VGJ 29.

otala Verkstad tillverkade VGJ 29 för Västergötlad-Göteborgs Järnväg år 1937. Vid förstatligandet år 1948 fick loket beteckningen GP nr 3119. Det kom att tillhöra den lilla minoritet av ånglok som fick ” överleva ” skrotning. Vid ångloksepokens slut år 1954

fördes loket till Västervik, där det under några år fick dra godståg i regionen, tills det i början av 1960-talet ställdes upp vid Verkbäcks station.

M Hösten 1966 nåddes Skara av ryktet att 29:an, nere i Småland skulle skrotas.

Skara kommun beslöt då på extra kommunstyrelsesammanträde att köpa loket, dock under villkor att en förening bildades med uppgift att reparera och vårda museiföremålet.Teckningslistor för medlemskap i föreningen 29:an blev snabbt fulltecknade. I början av år 1967 återbördades ångloket till rätt hemort, Skara. Loket blev centrumpunkt för

föreningen 29:an, sedermera Skara Järnvägsmuseum. Foto är taget av Skara Järnvägsmuseum vid provkörning år 1975.

Bild nr. 516 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Gunnar Egerbo. Bildbehandling: karl Gustafsson. Ordningsnr. 337.

VGJ, lok nr.6.oket byggdes för Västergötland-Göteborgs Järnväg AB NOHAB ( Nydqvist & Holm ) Trollhättan. Det drog långgående tågen Göteborg-Skara-Gårdsjö. Lok nr.6 skrotades år 1953.L

Bild nr. 451 och 452 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling. Text: Gunnar Egerbo. Bildbehandling: karl Gustafsson. Ordningsnr.338.

Vykort, tunneln vid Brobacka. Vykort i färg, avsänt den 23 juni år 1905. En del vykort utfördes i färg redan på den tiden.

Västgötabanan vid Åsjön, Anten. Även här skymtar tunneln vid Brobacka,

Bild nr. 261 och 380 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling.Text och bildbehandling: Karl Gustafsson. Ordningsnr. 339.

Vykort från Björboholm.

å det översta vykortet från början av seklet syns ännu ej någon restaurang på Björbo Huvde. Även den lilla udden till höger, som senare sommartid skulle bebos av Handlare Gulin medfamilj är ännu ej bebyggd. På 1920-talet kom banvallen att dras närmare sjön.

PFör lastning och lossning av gods till och från öarna i Mjörn och för att samarbeta med

ångbåtstrafiken som då fanns, anlade Västgötabanan detta stickspår från Björboholms station ut i sjön. Denna gamla banvall utgör fortfarande bas för de bryggor som ligger inne i Björboholmsvikenidag.

Bild nr. 555 och 554 i Stora Lundby Hembygdsförenings bildsamling.Text och bildbehadling: Karl Gustafsson. Ordningsnr 340.