� 2 1999

Nr 2 1999Grundad 1978

� 2 1999

Mjölken går till!

nsdagen den �� april år �999 kom mjölk-skjutsen åter till byn: Mjölken går till och tiden står still! Sist det begav sig var �93� och då gick färden från Lind-berga mejeri till Frösunda station med just denna vagn. Entusiasten som inköpt vagnen heter Kalle Andersson, även känd som Skansen-Kalle från Artinge i Markim. Resan på �930-talet tog lång tid och man kan tänka sig att det kunde bli lite tråkigt emellanåt. Kalle berät-tade för reportern på Lokaltidningen att han som liten pojke åkt med sin pappa som körde mjölkskjutsen. Un-der dessa färder ägnade man sig åt filosoferande och vissjungande. En visa från 30-talet som han minns gick så här:

Klumpedump, klumpedump, satt uti ett trä, klumpedump trilla ner och slog sitt lilla knä, och alla kungens hästar och alla kungens män, de kunde inte draga upp klumpedump igen. På den tiden lastades mjölken om till tåget i Frösunda för att föras in till Östra Station med järnvägen. Innan Roslagsbanan kom �885 transporterades mjölken till Billsta och det mejeri som fanns där för att sedan transporteras vidare med hästskjuts till Rosersberg. Det mejeri som togs i bruk när

Roslagsbanan kom till, låg i samma hus som affären. Det är den låga utbygg-nad som finns kvar vid före det ta Frösunda handel, och som vetter mot järn-vägen. Eleonor Åberg

O

Foto Eva Sognevik

3 2 1999

Billsta är en gård med gamla anor. I namnbruket förekom- mer sammansättningen Bill-sta Tuna. Ibland ser det ut som om Tuna var en beteckning på en egen fastighet när man rannsakar gamla handlingar. Just ordet Tuna för tanken långt tillbaka. Tun - Tuna är ett mycket gammalt ord med betydelse inhägnad eller inhägnad plats. I snart sagt alla delar av Mellansverige hittar man ett eller flera Tuna.

MaktenTuna som namn anses betyda att gården eller platsen varit knuten till statsmakten på något sätt, som bo-plats för någon person i statens tjänst eller en plats där en regerande furste kunde bosätta sig en kortare tid när det var ”renätet” på andra motsva-rande gårdar. Namnet är medeltida. Billsta blev säteri redan under

�500-talet och användes av staten som löneförmån till medborgare som gjorde riket tjänster. Ibland blev för-läningen ärftlig, ibland ser det ut som om staten kunde dra in egendomen och förläna den till någon annan. I Billstas fall är det uppenbart att den ägande eller brukande rätten i många fall hängt samman med tjänst som krigare i Konungens tjänst. Personhistorien, som den fram-träder i form av små fragment, leder gärna fantasin på vådliga utflykter. SkattmasUnder �500-talet fanns en man på Billsta med uppgift att driva in skatt längs södra norrlandskusten, Ketill Nilsson Bölja. Det är troligt att en del indrivna skatter gick i egen ficka. Gustav Wasa lär ha fått reda på detta i samband med att Bölja avlidit. G I var kanske inte den mildaste furste vi haft, och fann som vanligt på

råd. Den oguldna skatten fick Böljas svågrar Silversparre och Rosenhane betala i egenskap av arvingar till Billsta! Silversparre var sedermera hä-radshövding i Seminghundra härad, det vill säga det härad vi bor i. Söner till Silversparre deltog under Jakob de la Gardie i erövran-det av de Baltiska provinserna. Var det en erövring som gav Sverige en oändlig massa bekymmer eller bidrog den verksamt till att hålla alla krig med Ryssland borta från egentliga Sverige?

Gårdar i s

ocknen:

BILLSTA

Huvudbyggnaden vid Billsta revs på 1940-talet. Kvar finns sido-byggnader och en ståtlig allé som slutar i intet. Här har vi tillfälligt återskapat den tvåfärgade huvud-byggnaden med en bild från 1918. Foto Vallentuna Bildarkiv och Bertil Hellsten.

� 2 1999

Efter ätten Silversparre uppträ-der familjen Drake på arenan. Den förste Drake, Johan, stupar i slaget vid Lund �/�� �676, det slag i Sve-rige som procentuellt haft de största förlusterna i döda. En son till denne Johan blir kvar i Poltavas jord efter Karl XII:s debacle där. Efter Drake kommer familjen Giertta. Ett minne från deras tid le-ver kvar än i dag i form av namnet "Christians hage", sannolikt så kallad efter Christian Gierta. Lite senare under �700-talet hit-tar vi en Jenner. Om denne kan vi läsa på det epitafium, den minnestavla, som sitter på kyrkans södra långvägg. Lite grann hårdläst måhända efter-som språket verkar vara plattyska. Mot slutet av 1700-talet finner vi en tjeck vid namn Frönti på Billsta, en man som lär ha varit en riktig buse. MangårdsbyggnadEtt av villkoren för att en gård skulle få säteristatus var att den skulle vara försedd med en hyggligt stor man-gårdsbyggnad. På Billsta tycks det ha funnits två. Den yngsta revs så sent som på �9�0-talet.

Den låg i alléns för-längning. Vid rivnings-tillfället hade den se-dan länge spelat ut sin roll. Säteriet styckades nämligen upp under �800-talets början till tre gårdar på platsen för säteriet. Andra delar, som till exem-pel Frediksberg och Grindtorp, såldes till Löfsta. Huvudbyggnaden kom att ligga mitt e-mellan två av de tre nya gårdarna, med halva huset på vardera går-den. Det är lätt att för-stå om tvister rörande husets användning och underhåll blev ägarna övermäktiga.

Billsta gård med den yngsta huvudbyggna-den från en gammal målning som finns hos Sven Billersjö på Billsta.

I Billsta finns en mycket stilig allé som syns redan på 1700-talskartan. Här är en höstlig vy från gården och söderut.

5 2 1999

Ägarna hade för övrigt ännu ett objekt som gav anledning till påfrest-ningar på grannsämjan. Gemensamt ägde de en liten kvarn som låg vid en bäck söder om gårdarna (riven �9�8). En liten bäck med begränsad vattenföring. Vem maler när? Räcker vattnet? Vems åker blir översvämmad av dämningen? Det fanns nog orsak till ett och annat bråk. CentralpunktBillsta tycks under �800-talet varit något av ett centrum. På gårdarna med diverse torp levde 50 personer år �85�. I ett hörn av den nämnda huvudbyggningen fanns en affär. På platsen fanns också ett mejeri, eller snarare en omlastningsplats för mjölk innan den kördes den långa vägen till Rosersberg. När Roslagsbanan kom till Frösunda �885 försköts tyngdpunkten mot kyrkan och sta-tionen. Affär och mejeri försvann från Billsta HuvudminnetHur vet man nu allt detta? Jo, mycket finns i huvudet på innehavaren till en av de två gårdarna i Billsta, Sven Billesjö (tre gårdar har blivit två). Sven har forskat i sin släkts historia och kommit så långt bakåt som till 1720-talet. Hela denna tid finner han förfäder med anknytning till Billsta. Det modernare minnet blir inte sämre av att Svens hustru Ruth är född på den andra Billstagården, den som nu innehas av Gurli och Henning Gustavsson. Andra innebyggare på dagens Billsta är Svens dotter Gunnel med med sin Kjell Skyllberg. Silversme-den Susanna Bischof och smeden Stefan Hasselberg har redan haft en egen artikel i Sockenstrunt. På platsen för den gamla kvarnstugan bor An-nette och Göran Hammarén. Fast boende på platsen är också Su-sanne och Mikael Sundström. I de gamla husen som inte längre håller året runt-standard finns även några sommarboende.

Redaktören

Marken runt Billsta på en modern karta, med ett överlägg från 1794. Man kan se att gränsen mellan odlad mark och skog i stort är densamma på båda, liksom att allén fanns på plats redan då. Längst ned på kartan finns Tuna utmärkt i det som nu kallas Hästhagen. Christians hage, som nämns i texten, börjar längst uppe i högra hörnet av bilden. Stenarna här nedan bör vara det som finns kvar av Tuna. De ligger i Hästhagen, ungefär på den plats där Tuna är utmärkt på den gamla kartan. Emellertid finns det antagligen ett äldre Tuna som kan ha legat på en annan plats.

6 2 1999

Höstmarknadengick i luften

Frösunda hembygdsförenings traditionella höstmarknad gick av stapeln söndagen den �� september. Det var också kulturhusens dag, med inriktning på järnvägsmiljöer. Dagen till ära körde Roslagsbanan med ett gam-malt tåg. Vi hade bjudit in många försäl-jare och försökt att marknadsföra evenemanget ordentligt. Dagen till ära hade vi även egen helikopterupp-

stigning i Frösunda genom Tommy Hellström. Solen sken ikapp med oss och dagen blev en succé. Frösundaborna åkte helikopter över Frösunda varv på varv, och Magnus Wåhlin hjälpte Tommy att lotsa flygintresserade till och från helikoptern. Omslagsbilden till detta nummer av Sockenstrunt är tagen vid en av uppstigningarna. Lennart Andersson, Rolsta, be-rättade i Godsmagasinet om Roslags-

banan under de �0 år han arbetade där. Vi hade också en utställning som vi lånat från Kulturförvaltningen. Riksmarschen genomfördes den-na dag och Bengt-Arne Jansson hade, som traditionen bjöd, gjort en tips-promenad i omgivningarna runt sta-tionen. Där kunde man gå och svara på frågor och vinna priser, om man löste kort där behållningen gick till cancer-fonden. Hela planen vid godsmagasinet och fram emot stationshuset var full av försäljare. Där samsades antikvi-teter med begagnade kläder, ägg, Estlands-produkter, mera ägg, hand-målat porslin och mycket mycket mera. I stationshuset var det flera konst-närer som visade sina alster. Kaffe, korv och läsk gick åt i stora kvanti-teter, så mycket att vi fick åka och köpa mera och det räckte ändå inte. Vi från Hembygdsföreningen riktar ett stort och varmt tack till alla försäljare och alla besökare som gjorde vår höstmarknad till ett sådant lyckat evenemang.

Anne-Marie Karlsson

Fjärran ifrån kom de, vällande ut ur tåget, översvämmande marknadsplatsen, länsande varustånd och fikafat,virvlande upp i luften per helikopter, begapande utställningeni Godsmagasinet, vimlande i traktens tipspromenad och slutligen lämnande allt tillbaka till sin vanliga stillhet:Besökarna vid höstmarkanden.

Foto Bertil Hellsten

7 2 1999

Under året som gått har godsmaga-sinet vid stationenfått nya kläder. Detta var möjligt i och med bidrag från Länsstyrelsen till det kostsamma plåttaket som nu ligger på plats. Rivningen av det gamla plåttaket, underarbete, pappning samt målning av byggnaden har utförts ideellt av ett antal människor i bygden vilka skall ha ett stort tack för hjälpen!

FärgsättningFärgerna på huset är ingenting som kommit till av en slump, utan är ett återskapande av hur huset kan ha sett ut när det var nytt. Med utgångspunkt från de färglager som fanns närmast träet har dagens färger tagits fram. Järnvägen invigdes �885 och byggnaderna utmed banan stod klara då. Vid denna tid var detta modefärger och även vårt stationshus har sett lite vildare ut i rödfärg och snickar-glädje. Jämför med Lindholmens station eller titta på det foto som finns som vykort över Frösunda station i unga

Godsmagasinet byter omdagar! Allt är en fråga om att vänja sig också. Personligen blir jag väldigt glad när jag ser godsmagasinet och dess färger vilket jag hoppas att alla andra också kommer att bli. Vid höstmarknaden visades en utställning om Roslagsbanan. Den var i godsmagasinet, vilket var pas-sande i och med att det denna dag även var Kulturhusens dag, som hade temat "Järnvägsmiljöer, byggnader och banor". Frösunda räddade denna dag an-siktet för Vallentuna kommun, som helt och hållet råkat missa detta årliga evenemang. FramtidenVad magasinet skall användas till i framtiden är ännu inte bestämt, utan det får bli något som växer fram med tiden. Ta chansen att komma med förslag! För stunden hoppas vi bara att alla gläds åt att bygdens nya gamla hus är räddat åt eftervärlden ytterligare en tid.

Eleonor Åberg

Detta är enkommun-antikvarie!I Vallentuna kommun finns sedan i somras en ny kommu-nantikvarie. Här presenterar hon sig och sitt arbete.

Jag heter Pernilla Järveroth och job-bar på Vallentuna Kultur och Biblio-tek sedan den � juni i år med kultur-miljöfrågor. Mina huvuduppgifter är att värna, vårda och visa Vallentunas kulturarv. Rådgivning vid underhåll av äldre byggnader och information om fornlämningar är sådant som jag bland annat kan hjälpa till med. Jag är också remissinstans till bygg-nadsnämnden vid bygglovsärenden. Dessutom hjälper jag gärna till att arrangera kulturhistoriska utfärder, föreläsningar och utställningar i sam-arbete med hem-bygdsföreningen. Frösunda socken har jag redan besökt vid ett flertal tillfällen, främst i samband med upprustningen av magasinbyggnaden vid stationen. Den är en vacker byggnad som nu fått nytt tak och återfått stora delar av sin ursprungliga färgsättning. Jag har inte hunnit arbeta så länge i kommunen ännu, så jag har mycket kvar att sätta mig in i, men jag är mycket lycklig att ha förmånen att få arbeta i en så rik och levande kulturbygd. Det går bra att kontakta mig på följande sätt: Kommunantikvarie Pernilla Järveroth Vallentuna Kultur och Bibliotek �86 86 Vallentuna Tel 08 - 587 853 56 e-post pernilla.jarveroth@vallentuna.se

Foto Eva Sognevik

8 2 1999

Löfstalund, ett gammalt torp under Löfsta, drabbades år �997 av hussvamp. Vad är då hussvamp? Svaret är att det är en särdeles otäck rötsvamp. Den påverkar inte människor som mögel-svam-parna, men påverkar trävirke så mycket mer . Har svampen väl fått fäste "äter" den upp allt trävirke den får fatt i. Kvar blir egentligen ingen-ting som bär eller tätar eller vad nu det angripna virket skulle göra. Svampen, eller rättare sagt svam-pens sporer, finns överallt i naturen och väntar bara på att få fäste på lämplig plats. Lämplig plats kan vara ett ställe som liknar en plats där mögel trivs. Fukt behövs för att starta ett angrepp. När svampen väl är på plats klarar den sig utan fukten. Den producerar i princip sitt eget vatten med en ytterst liten tillförsel utifrån, kanske någon droppe per månad. Svampen är väldigt aggressiv och tar sig utan vidare genom murbruk och tunnare betong.

Tillbaka till Löfstalund. Inte begrep författaren till dessa rader �997 att det var fråga om hussvamp. Mögel trodde vi det var. Angreppet såg ut att komma från ett innerhörn på ett golv. Golvet åkte ut, och med det en massa fyllning som låg under. På jordenKonstruktionen var sådan att bärlinor låg direkt i jorden och så även golv-brädorna, eftersom tiden, mössen och andra fyllt igen utrymmet som kanske fanns en gång mellan brädor och jord. Ovanpå brädorna låg två olika täta golvbeläggningar och lite iso-lering. Utanför ytterväggen hade flitiga odlare anlagt en blomsterrabatt som krupit upp mot grunden under årtionden. Allt var alltså bäddat för att det var ordentligt tätt under golvet. Lite vattningsvatten till rabatten och vat-ten från taket som givetvis saknade hängrännor hjälpte till att höja fukt-

halten under golvet.Ett nytt golv i gammal stil kom in med viss möda och allt var frid och fröjd trodde vi. Ett år senare stod det klart att "möglet" inte var borta. Det kom upp bruna sporer i massor från golvet. Sporer och en bit svamp fick resa in till Anticimex som ställde diagnosen Hussvamp.

Försäkring?Vad gör man då? Försäkring? Glöm det. Det finns inget bolag som ersätter någonting som har med hussvamp att göra! Man måste få ut allt angripet material och bränna det, helst direkt, så att eländet inte sprider sig. Dess-värre räcker det inte med att ta allt angripet trä, utan dessutom måste allt trävirke ut intill en meter från det angripna stället. Svampen kan liknas vid ett isberg: man ser bara en liten del av den. Löfstalund är byggt i liggtimmer. En mellanvägg, gavelytterväggen och golven i de två rummen på

Hussvampoch gamla hus

9 2 1999

vardera sidan om mellanväggen var angripna. Vi funderade allvarligt på att elda upp huset. Torpet är kulturhistoriskt intressant så vi kontaktade för säker-hets skull Länsantikvarien. Denne tyckte att vi skulle försöka sanera och restaurera huset. Efter ansökan erbjöds vi hjälp med halva kostnaden eget arbete oräknat. Inga genvägarI och med att Länsantikvarien kom med i bilden så fick vi inte välja några enkla lösningar. Allt material som revs ut och eldades upp skulle ersättas med ett liknande. Eftersom en mellanvägg i sin helhet och den undre halvan av yt-terväggen åkte ut tillsammans med golven, blev det till att leta rätt på de torrfuror som fanns på gården och förvandla dem till väggtimmer. Vi ville inte vänta ett år på att få rått virke hjälpligt torrt. Samtidigt tillkallades en saneringsfirma som sprutade frilagt trä med något som hussvamp inte gillar. Numera är huset hopplockat igen, med gott om luft under och ingen rabatt mot väggen. Dessutom har det kommit till en dränering där yt-tersidan varit uppgrävd. Huset verkar ha klarat sig ett år

nu. Oron finns kvar, eftersom det var en otrolig massa sporer som spred sig överallt. Vi lärde oss att torpargrunder, om än aldrig så dragiga, under inga omständigheter får bli täta. Vi lärde oss också att gräsmattor och rabat-ter inte får krypa inpå träväggarna. Dessutom lärde vi oss en massa om hur man efterliknar förfädernas sätt att bygga hus. Egentligen var nog huset rätt byggt från början men hade sedan blivit illa behandlat. JordtakEn konstruktion som åtminstone inte vi sett tidigare var det gamla innerta-ket, påbyggt med masonit. Det ur-sprungliga innertaket var uppbyggt med rundvirke i form av störar eller slanor på takbjälkarna. Rundvirket täta-des med husmossa. Täckskikt nedåt utgjor-des av lerklining, möjligen målad. Isolering uppåt utgjordes av ungefär en decimeter jord. Vi kla-rade inte av att ersätta taket i denna form. Det fick bli breda kalkade brädor under slanorna i stället för lerkliningen. Vi hoppas att vi aldrig behöver göra en liknande renovering igen. Däremot bidrar vi gärna med vår kunskap om någon sockenbo råkar ut för samma elände.

Bo Ivgren

Frösunda iVallentuna bildarkiv

I Vallentuna bildarkiv finns en mängd bilder som visar gamla vyer över Frösunda och dess invånare. Tolv av dessa bilder har valts ut för att pryda Frösundas alldeles egna almanacka för år �000. Något som blir både väldigt vär-defullt och roligt för framtiden är om vi i bygden fortsätter att avbilda miljöer och människor. Marcus Ohlson, som kommer från Bergs gård och numera är bosatt i Stockholm, har fått ett långtidupp-drag av hembygdsföreningen att göra just detta genom att fotografera. Än så länge är inga bilder färdiga, men de kommer. Minst lika viktigt är att de bilder som just du har tagit, eller de gamla bilder som finns i exempelvis farfars album, kan komma till hembygds-föreningens kännedom. Får vi låna bilden kan vi se till att den hamnar i Bildarkivet och på så sätt bevaras till en större eftervärld. Funderingar finns även på att lokalt i Frösunda förvara kopior på alla de frösundabilder som finns i Vallentuna. Som ett led i detta arbete har vi tänkt bjuda in Gun Hillbo, föreståndare på bildarkivet, till års-mötet som är preliminärt bestämt till söndagen den �7 februari. Då är du hjärtligt välkommen med dina bilder!

Foto Bertil Hellsten

�0 2 1999

Sista söndagen i oktober kal- lade vår hem-bygdsförening till möte för att ta till-vara vad som finns i minnet hos våra soc-kenbor. Mötet blev väldigt välbesökt. Ett 30-tal personer mötte upp. Helt lätt är det inte att skapa någon reda i alla små minnesbilder som dök upp. Grunden till de minnen som våra äl-dre har finns att söka i äldre tiders sätt att ta ut skatt. Allt var inte bättre förr. Därför bilda-des Bondeförbundet i början på seklet, bland annat för att få bort en serie skatter som var förknippade med innehavet av ett lantbruk. Man tyckte helt enkelt att fler än bönder kunde bidra till statskassan. Under �800-talet togs skatt upp dels i kontanter, dels i natura i form av produkter eller arbete. Frösunda hade att underhålla � �00 m av lands-vägen mellan Skånela och Lunda. Det underhållet torde ha betalats med vägpenning per mantal.

15 km vägInom Frösunda fanns ett vägnät som kallades indelat. Det vägnätet under-hölls av bönderna och var endast �5 km långt. �5 km räcker bara till de genomgående vägarna Orkesta - Kår-sta respektive Frösunda - Gottröra, eller möjligen Lindholmen - kyrkan - Kårsta. Eftersom socknen egentligen inte hade någon genomfartstrafik utan

Vägar i Frösunda

endast behov av vägar för lokalt bruk och anknytningar till angränsande socknar, gick vägarna mellan de olika gårdarna och inte närmsta sträcka mellan två punkter. Gamla sträckningarEn del går fortfarande att följa som den från Lindholmen över Solsta och Grebylund mot Frösunda. Sträckningen Torsholma mot Rolsta går också att leta rätt på, liksom vägen från Holmbron över Fågelsunda mot Billsta. Den senare sträckningen användes gärna av dem som skulle norrut från Kårsta-hål-let. Man slapp nämligen de branta backarna som var på vägen fram mot vägskälet i Torsholma.

Branta backar var ett problem för hästskjutsar såväl uppför som utför. Uppför kunde det gå för tungt och nedför för fort. Var det nedför och för fort det gick, när Sven Billersjö i Billstas farfars bror handlaren Eric Eriks-son omkom i Löfsta långbacke? Gick vägarna mellan gårdarna, så gick däremot män-niskorna till fots ge-nare vägar. Barnen från Rolsta gick ald-rig över Torsholma-vägskälet. De tog vä-gen över Fågelsunda - Finnberga - Billstas hästhage och vidare till skolan i Åvasta. Sista biten, sä-ger Bengt Andersson, gick över en åker till odalmannens begrän-sade förtjusning.

MärkstenarÅter till den indelade vägen. Sträckan Torsholma - Löfsta har en del märk-stenar kvar, som anger gräns för de olika väghållningskyldiga. Det var säkert viktigt att markera exakta gränser för att undvika osämja. Det verkar som vägunderhållet inte följde någon närhetsprincip utan man hade något annat system, kanske "skatt efter bärkraft". Sträckan från stenen norr om avtaget till Brogård fram mot Åvasta, underhölls av Sunnarby som ju ligger i Kårsta. Även klockarenBron över bäcken som rinner till Mörtsjön var Nyby i Kårstas under-

�� 2 1999

BussutflyktLördagen den � september for ett 40-tal glada människor på en utflykt som Frösunda hembygdsförening ordnat. Färden gick till Steninge slott, som också har en utställning med försäljning. Slottet är efter många års re-novering en pärla i utsmyckning och ståt. I utställningslokalen, för övrigt slottets tidigare ladugård, som även den är renoverad, intog vi vårt förmiddagskaffe. Efter detta kunde våra resenärer lätta på plånböckerna i försäljningsavdelningen. Nästa anhalt blev Sigtuna, där en fantastisk guide lotsade oss genom Sigtunas historia. Många blev nog imponerade av vad dessa historiker kan. Det blev hög tid för lunch och kaffe. Med deltagarna kanske allt för mätta fortsatte färden till Skepptuna Hembygdsgård, belägen vid kyrkan. Besöket var kanske många resenä-rers stora överraskning: en fantastisk utställning av objekt tvärs igenom �800- och �900-talen. Här visades många grenar av vårt samhälle såsom jordbruk, skogsbruk, skola, affärsverksamhet, post osv. Det som imponerade underteck-nad mest var skomakarens verkstad, som var inredd i ett litet rum. Man kunde tro att han gått därifrån för en stund sedan. Efter många handslag och kra-mar, det är inte så ofta grannsock-narna möts, lackade klockan mot �7.00. Under hemfärden till vårt kära Frösunda tror jag att de flesta var överens om att vår lilla utflykt ändå blev lyckad.

Berndt Wredh

håll. Just runt Åvasta fanns en stump på några meter som det ålåg klocka-ren i Frösunda att underhålla. Från Åvasta fram till en sten på Grindtorp (gammal sträckning) var Hamres skyldighet. Vidare norrut tycks det ha varit Örstas affär. Det står Örsta på stenen vid Grindtorp. I Löfsta långbacke finns också en sten. Vems var underhållet såväl norr som söder om denna sten? Vems var underhållet mellan Torsholma vägskäl och Brogård? Någon som vet? Berätta för Eleonor Åberg eller redaktören. Den andra genomgående vägen, från Solsta till Holmbron, borde också ha sina stenar och minnen men från den sträckan fanns inget under vägdagen. GrindarMinnen fanns däremot av alla grindar som satt tvärsöver det vägnät som inte var indelat. Dessa vägar gick väl främst fram till de gårdar som inte låg längs genomgående väg. Djur-hållning var en bas i jordbruket och det var viktigt att ta tillvara allt det gräs som gick för bete. Det betyder att småbackar och vägrenar skulle ligga inom stängsel. Någon berättade att längs Tarby-vägen upp mot Espesta i Skepptuna fanns �3 grindar! Ingen idé att ha bråttom där inte. NattgnisselAndra djupt mänskliga problem kun-de uppträda. Längs en väg fanns en grind som byggts på ett sådant sätt att den stängde och låste sig själv. När den gick i lås skedde det med en rejäl smäll. Intill grinden bodde en lättväckt moralens väktare som aldrig underlät att berätta för ungdomarnas föräldrar hur dags på natten som någon passerat grinden! Slutligen, vad var vägunderhåll? Det var endast fråga om att hålla en högst 3 m bred väg hjälpligt grusad. Några större problem med bärigheten lär man inte haft. Tyngsta lass vägde sannolikt inte över tonnet.

Redaktören

Anne-Marie Karlsson ledde mötet.

Ove Eklund, David Jansson, Eva Sognevik lyssnade och berättade.

Sven Billersjö berättade.

Elky Stolpe, Stig och Ingegerd Öhman berättade också.

Bo Ivgren antecknade.

Foto Bertil Hellsten

�� 2 1999

StyrelseOrdförande: Eleonor Åberg ................ 512 300 49 Sekreterare: Anders Olsen ................ 512 303 23 Kassör: Sven Zetterström ................... 512 302 97 Vice ordförande: Anne-Marie Karlsson 512 302 05 Inger Eklund ....................................... 512 300 51Pär-Ola Svensson .............................. 512 302 86Karin Westberg ................................... 512 301 68 Berndt Wredh ..................................... 512 301 51Agneta Zetterström ............................. 512 303 75

Postgiro .............. 80 58 98-4Medlemsavgift 50 kr per år för vuxen.

Frösunda hembygdsförenings kvartalstidskrift, grundad 1978

Redaktör: Bo Ivgren............................ 512 320 74 Löfsta, 186 95 VALLENTUNA bo.ivgren@home.seRedaktion:Eleonor Åberg..................................... 512 300 49Daniel Nilsson..................................... 512 300 49Bertil Hellsten ..................................... 512 302 54(ansvarig utgivare)

Förra utgåvan av Sockenstrunt var nr 1 1999

Nu när vi står inför det fjärde årtusendet kan det vara lämp- ligt att se tillbaka. Vad hände i våra trakter för tusen år sedan? Hur såg livet ut för de människor som levde då? Till att börja med såg Frösunda helt annorlunda ut. Landet höjde sig fortfarande efter den stora istiden, och för varje år blev den fasta marken större och vattnet mindre. Ungefär vid förra årtusendeskif-tet var fastlandet som störst. Först efter år �000 började vattnet stiga igen när polarisarna började smälta. Men det kom att dröja åtskilliga hundra år innan de stora fjärdarna blev vattenfyllda igen. I Holms hav fanns bara en smal å, och alltsammans kallades "Salby gärde" vilket visar att det var fast mark och inte någon havsvik. Vår trakt började inte kallas Frö-sunda öar förrän omkring år �700. För tusen år sedan låg havsytan ungefär �0 meter lägre än den gör nu. Människorna för tusen år sedan var kanske inte mindre intelligenta än vi är nu, men likväl begrep de inte vad som höll på att hända med vat-tennivån. Ändå var de sista somrarna på �900-talet betydligt varmare än under resten av det kalla �900-talet, men väldigt få förstod att det var inledningen till en ny klimatperiod i jordens historia. Visserligen fanns en och annan som förutsade just att

polarisarna skulle smälta, men de togs knappast på allvar. Därför blev de flesta väldigt över-raskade när vattnet började stiga. På den tiden låg Frösunda ganska långt från kusten, så det kom att dröja några hundra år innan havet hann fram hit. Detta var länge sedan och världen såg alltså annorlunda ut. Men hur levde man då? Vi vet faktiskt en hel del om det, tack vare dykningarna vid Sjöhagsön och Billsta holme. Då hittade man gamla bosättningar som har mycket att berätta. En intressant sak var ett slags stora lådor av glas som verkade ha funnits i alla bostäder. Arkeologerna kunde berätta att människorna på den tiden samlades framför de här lådorna och satt där hela kvällarna för att de trodde att man blev lycklig av det. Vid utgrävningarna hittade man också ett slags farkoster med hjul som gick på marken och drevs av något som kallades bensin. Bensin utvann man ur gamla fossil, och hela samhäl-let hade gjort sig kraftigt beroende av farkosterna och dessa fossil. Däremot insåg man tydligen inte att fossilen skulle ta slut så att farkosterna skulle vi värdelösa och hela samhället skulle få väldiga problem. Det var faktiskt bensinbristen för 800 år sedan som kom att utlösa de plågsamma katastrofer och om-

välvningar som ligger till grund för dagens mera förnuftiga samhälle. Kunskap lagrades och förmed-lades på den tiden med en primitiv metod som byggde på tunna "blad" av något som kallades papper. På papperet fäste man symboler och bilder, vilka skulle tolkas av den som var intresserad av en viss kunskap eller färdighet. Någon direktkopp-ling mellan mänskliga hjärnor och kun-skapsbanker var inte kända för tusen år sedan, utan man kan säga att människorna kunskapsmässigt var kvar på ungefär samma nivå som på stenåldern. En sak som kan slå en nutida betraktare är att människorna för tusen år sedan tycktes vara så omed-vetna om sin plats i tillvaron. Det verkade inte dra några intelligenta slutsatser av omvärlden. Dessutom visar forskningen att de ansåg sig stå oerhört mycket högre än människor från bara några århundraden bakåt i tiden! Därför känns det skönt och pri-vilegierat att få leva i en tid när vi har tillvaron under kontroll och förstår det allra mesta. Gott nytt år!

Frösunda öar, december �999 Futuril Hellsten

FrösuNdaför tusen år sedan