1

Dag Franzén

MODUS VIVENDI

2

Dag Franzén – konstnär som villfånga vattnets rytmer och tystna-dens ljud.

Jag är född och uppvuxen i Bosnienvid två floder, Una ( den enda), ochSana ( den friska). Unas färger ochvattendroppar blev som ett gift imina ådror.Jag umgås med många fiskare menhar själv aldrig fiskat. För fem årsedan träffade jag Dag och blevfascinerad av hans fiskepassion. Tvåår senare såg jag Dag kasta och jagbegrep: han är en konstfiskare ochen vatten- och fiskekonstnär. Menjag vet inte om han är mer fiskare änkonstnär eller bägge samtidigt på ettmagiskt sätt. När han fiskar dykerhan ned i en underbar värld ochumgås med vattnets färger, med

Dag Franzen - umjetnik koji zelizarobiti ritam vode i zvuk tisine

Roden sam i odrastao u Bosni nadvije rijeke, Uni i Sani. Na latinskomUna znaci jedna - jedina a Sanazdrava.Boja i voda Une teku mojimvenama. Druzio sam se i druzim samnogim ribarima ali nikad nisampecao. Prije pet godina susreo samDaga i bio fasciniran njegovomstrascu za pecanjem. Dvije godinekasnije vidio sam ga kako zabacujenajlon i shvatih - on je pecaros/umjetnik i umjetnik/pecaros. I danassam u dilemi da li je on vise umje-tnik ili ribar ili obadvoje istovremenona jedan magicno cudan nacin.Kad ribari on tone u prekrasni svijetvode i druzi se sa ribama, sa tisi-nom, sa bojama vode,sunca i vodenihtravki.

fiskar, med tystnadens ljud och medsolens och plantornas ljus. När hanmålar eller skrapar kopparplåt dykerhan ännu en gång ned i denna världoch skapar ett gränslöst, lekfulltkonstmöte – hans modus vivendi.Sedan fem år leder Dag och jagprojektet Vägskäl – bild-, konst- ochkulturmöte mellan svenska ochinternationella konstnärer i Leksand.I samarbete med Leksands kommun,kulturförvaltningen, Leksandskonstsällskap, BUS, Konstgalleri N.Petrovic, Cacak, kultursekretariatet iPodgorica, visar vi nu med stor glädjeDag Franzéns Modus Vivendi iLeksand, Cacak, Uzice, Krusevac ochPodgorica.

Jovica MarcetaLeksands kulturhus

.Kada slika ili struze graficku plocu onuplovi jos jednom u taj magicni svijettisine stvarajuci na taj nacin jedanbezgranicni umjetnicki susret prepunigre - njegov modus vivendi.U poslednjih pet godina Dag i javodimo projekat ”Raskrsca”, umjetnickaizlozba - internacionalni susret kulturau Leksandu. U saradnji sa Leksands-kom opstinom,sekretarijatom za kul-turu, leksandskim umjetnickim udru-zenjem, Udruzenjem Svedskih umje-tnika, Umetnickom galerijom ”N.Petro-vic” iz Cacka, Sekretarijatom za kulturuopstine Podgorica i uz ogromno zado-voljstvo pokazujemo Dag FranzenovModus Vivendi u Leksandu,Cacku,Uzicu, Krusevcu i Podgorici.

Jovica Marceta-Dom kulture Leksand

3

Ja , de finns inom mig, men jag lämnar dem i skogen. Ja , de finns inom mig, men jag lämnar dem i skogen.

DAG FRANZÉN född1956 i NyköpingGrafiker och målareUtbildning : ÖlandsMålarskola 80-83BI, Konstfack 83-86

Utställningar i urval :Uleåborgs konstmuseum , Finland 87Kajaani konsthall, Finland 88Galleri S:t Olof, Norrköping 90Konstnärsföreningen, Västerås 91Galleri Drantgården, Tällberg 94Köpings konsthall 96Galleri F 15, Moss, Norge 98Galleri Strömbom, Uppsala 99Galleri Kvarnen, Sundborn 00Inköpt av ett antal kommuner ochlandsting i Sverige. Mottagit stipendieroch projektbidrag från Konstnärsnämndenoch BUS. Medlem i KRO, KiD

Dag Franzen roden 1956 u Nyköpingu, SvedskaSlikar i graficarZavrsio Ölandsku slikarsku skolu 80-83Stokholmsku likovnu Akademiju 83-86Vaznije izlozbe:Muzej umjetnosti u Uleoborgu, Finska 87Galerija umjetnosti Kajaani, Finska 88Galerija S:t Olof, Norrköping, 90Udruzenje umjetnika, Västerås 91Galerija Drantgården, Tällberg 94Galerija umjetnosti, Köping 96Galerija F 15, Moos, Norveska, 98Galerija Strömbom, Uppsala 99Galerija Kvarnen, Sundborn 00Prezentovan u nekoliko opstinskih iregionalnih umjetnickih zbirki.Dobitnik vise stipendija Udruzenja umjetnika.Clan svedskog udruzenja umjetnika.

4

ett alternativ etta l t e r n a t i v

- Endast för lösryckta, sa en röst bakom oss. Stigen gick över en smal myr.

5

Hit hittar varken konsulter eller mark-nadsmän. Men deras åverkan märks här- den sura nederbörden, ett kalhygge,flera hektar stort. En sönderbyggd älv.

Vinsterna ser vi aldrig röken av, men viska dela bördorna. Vi är inte dom. Ochdom är inte vi. Här är inget utbytbart,och lagerhållningen är evig.

6

Det stråk av gult som vi först trodde var ljus, detlöstes upp av mörkret som drev in som slöjor.

Dessa boningar, som vi frekventerarmed våra farkoster. Inte alltid vet manvad som bestämmer läge och riktning.

7

Här finns inget behov av autentici-tet, här finns så mycket annat, härär jag mer än ett.

Densiteten i kroppsvätskorna. Tyngden i varjerörelse. Cyklernas inverkan, i mig.

Det var den fullständiga oförmögen-heten; det gjorde absolut ingenskillnad längre. Inte en intighet,mera som ett totalt densitetsmaxi-mum. Ogenomtränglig tröstlöshet.Tätt vakuum.

8

Konstigt nog har mycket gåttbra - det hade jag aldrig trotttidigare.

Hur skulle detta kunna kännasosäkert - vi vet ju vartåt allt dethär leder. Det finns så mycket

Den lutandefisken, på väghem.

siffror och allt möjligt att räknamed, men här är det helt vansin-nigt att försöka vara smart.

9

Långt bort hördes ingenton. Det är bara en efter-handskonstruktion. I denhär världen är ändå alltmöjligt. Om inte engage-manget räcker glider manur. Och den sträckan kantydligen vara livslång.

Alltid hamnar den nånstans. Ibland är det lika bra.Då och då blir själva kastandet transcendentalt.

10

Halvt allvarlig såg den på mig, uttryckslös och kall. Vadville jag ? Och varför? Det liv som står att finna därnerekan jag ju ändå aldrig komma närmare. Fast jag vet mittursprung.

Då morgonen och natten möttes var vi plötsligt påen plats dit vi aldrig tidigare hittat. Eller var det baraatt vi förlorat orienteringen i virvlar, bakvattenforsnackar och strömslut, och bruset inom oss tog allfrånvaro från oss.

11

Ännu ett kast. Ofta känns det som en ren njutning baraatt kasta. Linan som skär luften, som en del av en.

Det löper en längsgående tråd, efter alla dessa år. Den mejslasut med massan av det vatten som vi är i.

12

Varför ens ställa frågan ? Bara det att formulera kan ibland kännas förmätet. Men det ärväl det som leder oss vidare. Bort ?

13

En gång hade jag en drunknad man på kroken. Efteråtkom en eka drivande nedför älven.Det satt en ylletråd påkroken. Först då båten kom, förstod jag vad som måste ha

hänt, vilket bekräftades i tidningen dagen efter. Fiskarvi alltid i Styx ? Vilken famn att sluta sig i. Rummet fylltav den musik som befriar mer än primärskriften.

14

Första gången vi kom dit var efter ett varmt försommarregn. Luften var fylld av doftandesländor, skimrande i stänken från tusenvisa öringar. De bor där. Alltid.

15

Den puls, som genom-strömmar ett sånt härtillfälle är arketypisktladdad. Sånt kan man juinte tala om. Det går

ändå aldrig att be-teckna med ord, ävenom själva försöket attformulera betydernågot.

16

Vart jag mig än vände hade ingenstans att se hot som inte bodde imig själv. Undrande drog jag på ett sjuhelvetes kast för att se omenergin i en manlig attityd kunde förändra bilden, men det är såklart att inget hände ändå. Ett alternativ syntes på himlen.

På slutet visste man ingenting - bara stod där och förundrades överhur komplext allting var och känslan var god - att ingen kundetillfrågas heller. Det var nästan bara jag.

17

Redskapen som flyter iväg -vad ska vi med dem egentli-gen? Vi tror så ofta att vi gördet vi själva tänkt ut.

Man hoppas på ett återseende. Att det nyss upplevda skaha fortsättning, att det finns kontinuitet. Att det är ettflöde.

18

Att acceptera att det i långa perioder är tillträdeförbjudet. Att klara av att ändå stå med försvars-löst ansikte . Det är mycket svårare än att hela

tiden vara i flödet av uttryck - det blir också enroll, en mask, en attityd, en vana som blir en mur.

19

Ja, nu är det långt dit, men jag är ju där i alla fall.

Så långt man kan komma - är det dit vi ska till slut eller?Svårt att se om man står där man står.

20

Ser du, sa förmannen, bakom den där trädrandenär det föryngringsyta, så stor att den skulleklassas som öken, om det varit i Afrika. Vi måste

dika ut halva ytan, men just här får det växafritt, här är ju du. Och han lät mig sväva iväg imitt rus, med min imaginära gräns, mitt fåfängaförsvarsverk.

21

Varje dag i flera månader la jag på nya lager av färg,så tunna attde inte syntes. Men det kändes. Och det var ett sätt att vänta.

22

Ännu får han inte komma upp

Vännerna, som kommer vid särskilda tillfällen, har enförmåga att lämna mig mer levande.

23

Det var en sån där disig dag. Som om man inte kunde se riktigt klart.

Han har fått några kompisar, som hansällan vet var han har, men han är tryggändå

Mellan allt som fanns kvar, dröjde sig en smakav förvåning, och det vart smalt. Som ett slagstunnelvarseblivande, men med tid och toner fråndet som inte längre finns här, hos oss längre.

24

I denna balja badade jag ochmin bror på 50-talet i Högfors.

Det fick inte vara för smalt. Det hånades - då det visade sig vara på riktigt. Intenågon låtsasupplevelse. Hon ville dö levande och inte leva döende. Allting hårdnaderuntomkring oss, jag antar att jag tvingades bli vuxen. Se vad som gällde somlegitimt. Till och med vattnet som omgav oss raknade. De döda fiskarna räknar osssom faktorer ; utbytbara.

25

- Det är ju din familj, sa den socialt kompetente,och gav mig en ny nyckel. Rum vidgas.

Det väntrum, det ”preadolescenta psykosociala mora-torium” vi förvirrat försöker ta oss ur, så bemängt medskam. Se sammanhang, skaffa sig en position som geröverblick. Distansera, analysera, engagera, balanseraoch utvärdera. För att bygga ställningstaganden ochformera en hållning som klarar att stå emot förstel-nandet. Med förståndet i behåll.

26

Efter frontalkrocken förstod jag att vi sitter med händerna inågot slags odelbarhet, som det kan vara svårt för andra attse. Går inte att ta på heller.

Kontakten med ytan uppnås inte med stor lätthet.

ordlös

27

Ja. Jag ville säga ja till allt det som bordebetyda mest i tillvaron. Jag sa ja. Du sa ja. Viblev vi. Men jag vet inte om dom blev dom -

förändrades dom ? Ett ja innebär en massa nej,och det var lätt att acceptera. Detta var ett äktaja, fyllt av goda avsikter, utan dunkel.

28

Sakta, glidande med strömmen, in. Innanför en ö, utanförnågot annat. Trots en väg, trots närhet till luftburna vågor,trots nätburen handel - en totalitet. Också en autenticitet

som egentligen inte är möjlig i denna värld. Kan-hända gled vi ur den och in i något annat. Man ärinte på väg, man bara är. I musik i konst i fiske ikärlek.

29

Olika bottnar att stöda sig mot, och vattnet är enlevande organism som formar sig runt mina ben.Varje steg är en sinnenas sensation. Att inte ha

detta hem. Vart skule jag gå? Dessa livräddarbottnar,kontakten med detta fluidum. Ett osynlighetensvadande i varat. Mig och mig emellan.

30

letade han i dagar efter linansrätta ljud för att ha den som musika-lisk bakgrund i filmen. Jag erinrarmig året 1985. Jag betraktade hur B.Karanovic – professor i grafik –njutningsfullt drog nålen överkopparplåten. Han njöt av nålensljud, en enkel kopparplåt speladeunder hans händer. Varför nämner jagdetta?Har ni hört linans ljud som skärluften innan den faller i vattnet? Harni lagt märke till pennans ljud itecknarens händer, nålens ljud övergrafisk plåt? Uppriktigt sagt, detbetydde inte så mycket för migheller, tills jag träffade Dag Franzén iLeksand.

Dags målningar från 80-talet såg jagi Leksand när jag var där som gäst påkulturmötet Vägskäl. Koloritensdynamik, det stora formatet – jaghöll med mina händer deformeradefigurer, eftersom det såg ut som omde skulle hoppa ut ur duken. Röttoch gult trängdes kämpande förvarsin position; något som manskulle kunna kalla för en kvinnasprang huvudlös framför en pojkesom studsade, letande efter tröst,kärlek, förståelse. Hela opusetöppnades för oss som på en retro-spektiv utställning i rätt ordning,men i själva verket satt vi i källarentill Siljans konditori, där tavlornaväntade på att transporteras tillateljén.- Skulle ni vilja kika på ateljén?frågade konstnären.

Då Robert Redford gjorde sin film Ateljén behagligt planerad. Grafiskpress, papper, verktyg - allt finns där.Verken omsorgsfullt uppställda flyterförbi våra ögon. Jag sögs in i Dagsnyaste opus med dess tysta motiv,med dess karaktäristiskt flerskiktadekolorit. Allt det som tidigare hadehotat att krossa mig och som hejdatmig inför hans verk, renades nu tillformer med poetisk-realistisksensibilitet. Jag undrade: Var fannkonstnären impulsen till sina motiv?Vid ett grafikblad sa Dag – mer försig själv: fisherman. Jag tittade utgenom fönstret där Siljan strömmadekilometerbred. Naturligtvis berättarDag – passionerad fiskare som han är- om vattnet och solen. Ett klokt val:outtömligt.

Dag är konstlärare på Företagarnasfolkhögskola, men jag möter honomdå han på en workshop assisterar“Fast Hammer in Midwest“ – MattiMattsson. Dag hade en roll där hansågade med en virtuell såg och alltspeglade sig som skuggor på väggen.Det var samband som intresserademig: att leka och att forska även därman inte hör hemma. Efteråt –överraskningskonsert: trummor, bas,saxofon och gitarr; rättare sagt:konstnären och gitarren. I bakgrun-den spelar Dag med leendet hos ettbarn som nyss fått nya inlines.Senare, medan jag åt varma smörgå-sar, kom bilderna på plats. Avspäntoch anspråkslöst riktar Dag sitt livmot talanger som helt enkeltspringer upp ur hans inre. Grafik,målning, gitarr, fiske – och vem vet

Dok je radio ”Reku uspomena”Robert Redford je danima tragao zapravim zvukom strune ribarskog {tapada ga prenese kao, gotovo muzi~kupodlogu filma. Se}am se ’85.Posmatrao sam Bo{ka Karanovi}a -profesora grafike, kako sa u`ivanjempovla~i iglu po bakarnoj plo~i. Nije mubilo do traganja za najizra`ajnijomlinijom, po licu, istina uvek nasme-{enom sam primetio. U`ivao je uzvuku koji je igla pravila. Obi~na bak-rena plo~a je svirala pod njegovimrukama . A za{to ovo pominjem?Da li ste ~uli taj zvuk strune ribarskog{tapa ili ve{ta~ke mu{ice koja paravazduh pre nego padne u vodu. Dali ste obratili paznju na zvuk olovkesmirenog ili uzbu|enog crta~a , zvukigle na grafi~koj plo~i.

Iskreno; ni meni tonije zna~ilo mnogo sve do prvog sus-reta sa Dagom Franzenom i Leksan-dom. Dagove slike iz osamdesetih,vidio sam u Leksandu za vreme moggostovanja na kulturnom susretu“Raskrsca 2000”. Dinamika neiscrpnogkolorita, veliki formati, pridr`avao samrukama izobli~ene figure jer se ~iniloda }e isko~iti sa platna. Crvena i `utasu se gurale bore}i se za poziciju,ne{to {to se moglo nazvati `enom jebezglavo jurilo dok je iza poskakivaode~ak tra`e}i utehu, ljubav, razume-vanje. ^itav opus kao na retro-spektivnoj izlo`bi se otvorio ispred nasbezprekorno slo`en a bili smo udonjojsali kafe-poslasti~arnice gde su radovi~ekali prevoz do ateljea.- Da pogledate atelje?- upita umetnik.

Atelje prijatno isplaniran.Grafi~ka presa,papiri, alat - sve je tu. Radovi, pa’ljivo~uvani se polako migolje pred na{imo~ima. Tihog motiva, karakteristi~noslojevitog kolorita me naprostousisava u ceo opus novijeg Dagovogstvarala{tva. Sve ono {to je ranijepretilo da me samelje i odvrati odnjegovog rada sad se ispralo u ~isteforme poetsko - realisti~kog senzibi-liteta. Motalo mi se po glavi: odaklemu ovakav pristup? Dag kod jednegrafike, onako uzgred, za sebe re~ekratko: “fisherman”. Podigoh pogled nacentralni prozor iza koga su se razlivalikilometri Siljana. Razumljivo, Dag,pasioniran ribolovac pri~a o vodi iSuncu. Mudar izbor - neiscrpan.

Na Visoj skoli Dag je profesor slika-rstva ali ja ga susrecem kako asistirau workshopu ”najbr`em ~eki}u sre-dnjeg zapada” Matiju Mattssonu. Dagje imao ulogu ~oveka koji testeri{ezami{ljenom alatkom zami{ljen pre-dmet i sve se odslikava kao senka nazidu. To je bila veza koja me intere-sovala; igrati se, istrazivati i tamo gdene pripada. Posle toga koncert izne-nadjenja. Bubnjevi, bas, saksofon igitara, ta~nije slikar i gitara. Dag upozadini svira sa sme{kom detetakoje je upravo dobilo rolere.Definitivno sam poklekao. Ako je vi{eovda{njih ljudi prvrzeno umetnostibez obzira na na~in izrazavanja kao{to je to Dag, o ~emu sutra da pri-~am na otvaranju izlozbe? Dok samjeo tople sendvi~e, slike su se la-gano uklapale: Opu{teno nepre-

31

vad mera? – sammanvävs ochlämnar tillräckligt med utrymme åt

andra och berikar varandra.Nu, ett år efter Leksands Vägskäl,betraktar jag verken som haniordningställde för denna utställning.Han har sagt oss mycket. Vore vitillräckligt noggranna skulle vikunna skriva hans biografi. Stormigahändelser beskriver han inte sådjupt, det är de behagliga som är merframhävda. En möjlig berättelse: Hanhamnade under vattnet - ”Waterman” visade honom vägen ut ur enomgivning som inte passade honomför tillfället. De blev vänner. Dettamotiv blev hans signatur. En karaktä-ristisk figur med keps och ett storthjärta på tröjan. Han berör vattnetmen han är inte längre ensam. Det ärtvå vänner i båten även om denegentligen inte rymmer fler än en.

Handens eller färgens kast - inget-dera binder mig. Jag betraktar kasteti dess rörelse: den ena handen ivattnet, den andra som med kraft-fulla rörelser matar fiskarna före

solnedgången. Floden sträcker sig isamma riktning. Grafiken å andrasidan inger ro. Den sammansattakompositionen, förtätad till ett fåtalelement, flyter som en båt utan åroreller som en sprittande öring. Detblev en “Längtans färd“ i konstensvärld. Och vart kommer Dag att

segla?

Daniel Mikic, konsthistoriker

Gallery ”Nadezda Petrovic”,Cacak,Jugoslavien

tenciozno Dag je svoj zivot okrenuotalentima koji naprosto isplivavaju iznjega. Grafika, slika, gitara, ribolov iko zna {ta jo{ se prepli}u ostavljaju}iprostora jedno drugom i ispunjavaju}ijedno drugo.I sad, godinu dana nakon raskrsnicaLeksanda posmatram radove koje jeradio za ovu izlozbu. Sve nam jerekao. Ako smo pazljivi mozemo ibiografiju da mu sastavimo. Burnedoga|aje ne opisuje podrobno.Oni prijatni su mu nagla{eni. Mogu}apri~a: Na{ao se na ”Vodenom dnu”,

”Vodeni ~ovek” mu je ukazao na putkako iza}i iz okru`enja koje mu tadanije prijalo. Postali su prijatelji.Taj motiv mu ostaje kao potpis.Karakteristi~na figura sa ka~ketom ivelikim srcem na ode}i. Dodiruje voduali vi{e nije usamljen. U ~amcu sudva prijatelja iako je ~amac isuvi{euzan za vi{e od jednog ribolovca.Zamah ruku ili boje svejedno je; nedrzi me u mestu.To gledam u po-kretu. jedna ruka je u vodi a drugasna’nim pokretom nudi ve~eru ribamapre zalaska sunca. Reka juri u tompravcu. Grafike, sa druge straneopu{taju. Kompozicija usagla{ena,svedena na nekoliko elemenata, plovikao {to plovi ~amac bez vesla ili tekpu{tena pastrmka. Bi}e to zaista”Dugo putovanje” u svetu umetnosti. I gde }e Dag sve otploviti...

Daniel Miki}, istoricar umetnosti

VÄGSKÄL

32

Adress :Hjulbäck 440793 97 Siljansnäs+ 46 (0)247 226 22dag.franzen@telia.comwww.vagskal.leksand.nu

Grafisk form, bilder och texter av Dag Franzén. Tacktill alla, som gjort detta möjligt.Tryck: Strålins

Dizajn kataloga,priprema,tekstovi : Dag FranzénHvala svima koji su pomogli u realizaciji izlozbeStamparija: Strålins, Svedska