dhb dialog nr 1 2014

FÖRÄLDRARNAS KAMP för Mattias skolgång

N R 1 ❘ 2 0 1 4 ❘ Å R G Å N G 41

❚ En tolktjänst som grusar drömmar❚ Studiebesök på Tullängsskolan❚ Beslut: Huddinge tal- och språkförskola läggs ned

DHBdialog

Illus

trat

ion

© In

grid

Van

g N

yman

/Sal

tkrå

kan

AB 2

014

Vimmerby, Småland, Sverige | www.alv.se | +46 (0)492-798 00

Här blir sagor verklighetAstrid Lindgrens Värld är en sagolik plats där de mest oväntade saker kan hända.

Här kan du träffa en flicka som är så stark att hon kan lyfta en häst om hon vill.

Ni kan se en borg rämna mitt i tu när blixten slår ner. Och ni kan känna vinddraget

när en liten småländsk pojke springer förbi så fort han kan för att komma undan sin

förargade far. Har ni läst böckerna så känner ni igen er i både miljöer och historier,

men så här har ni aldrig upplevt dem förr.

Boendepaketpris från 1500 sek i campingstuga, inkl 2 dagar i parken.

Gäller en övernattning med ankomst söndag – torsdag 16/5 - 5/6.

Äventyret börjar på www.alv.se

kvällsteaterÅrets nyhet är att vi

spelar sommarkvällsteater måndag – torsdag under

v. 28 – 30. Föreställningen heter Pippi på de sju haven. Boka i tid,

antalet platser är begränsat. Separat entré.

Teckentolkning i parken

16–18/5, 13–15/6, 13–15/7 och 9–11/8

Det är ett år sedan sist jag skrev här på ledarplats, eller fyra nummer av DHB Dialog! Inte klokt vad tiden fullkomligt bara springer iväg. Nu går vi mot den underbara våren och idag såg jag den första tus-silagon!

Välkommen med!

Tidskrift för Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn

Ansvarig utgivare Thèrése HolmRedaktör Mats Lindblom

Adress DHB Dialog, Järntorgsgatan 8, 703 61 Örebro Tel 019-17 08 30, texttel 019-1968 90 ange 019122146*, [email protected], www.dhb.sePrenumeration Riksförbundet DHB:s kansli, [email protected]. Tidningen utkommer

med fyra nr/år. Pris för icke medlem 200 kronor/år.

LEDARE HELÉNE RITHEIM VU-LEDAMOT

Annonser Ågrenshuset Produktion, Bjästa.Leif Dylicki, tel 0660-29 99 58, [email protected] Nydahl, tel 0660-29 99 59, [email protected] Ågrenshuset Produktion, BjästaManusstopp nr 2 9 maj 2014. Tidningen finns ute vecka 23. Layout Viola Sörensson, Aletia DesignSenaste nytt hittar du på www.dhb.seNär du flyttar, kom ihåg att meddela adressändring till Riksförbundet DHB:s kansli, [email protected], så medlemstidningen och övrig information når dig!Omslag Klättring i Dieselverkstaden i Nacka (DHB Östra aktivitet).Foto: Håkan Hildingsson

Som medlem i Riksförbundet DHB får du DHB Dialog fyra gånger per år, tillgång till riksförbundets och distriktens aktiviteter, råd och stöd samt möjlighet att påverka. Du kan även teckna olycksfallsförsäkring för barnen hos Folksam. Bli medlem via http://www.dhb.se/medlem

dhb dialog nr 1 2014 ❘ 3

Tid, vad gör vi med den? Dyg-nets 24 timmar är trots allt nå-got som är rättvist lika för alla människor. Det viktiga är vad vi gör med vår tid, hur vi prio-riterar i våra liv. Att prioritera för mig innebär att välja något framför något annat, att ge av sin tid, av sin energi eller re-surs av det som känns viktigt för mig. I vår tids samhälle är det mycket som vill ha vår tid, det är konkurrens om vår tid och uppmärksamhet.

Jag tror det är viktigt att stanna upp i sitt liv och tänka på vad som är viktigast och på vad jag gör med och av min tid. Såklart vet jag att livet består av olika skeenden och att om man har små barn så tar det mycket tid. Har barnet dessutom en funk-tionsnedsättning så kan det vara ännu mer tidskrävande. Jag tror att det är viktigt att all-tid prioritera familjen i första hand för om de nära relatio-nerna fungerar bra så fungerar oftast även det övriga livet som

arbete, skola mm. Därför är det bra med DHB som är en fa-miljeförening, där hela famil-jen kan vara med på läger eller andra aktiviteter och spendera tid tillsammans. Ibland känns det som att jag vill springa ifatt tiden, hur det nu skulle gå till. Men ibland tän-ker jag att om bara dygnet hade haft en timme till så hade jag hunnit bli färdig med vad jag håller på med i lite mer rimlig tid. Åh, om jag bara hade…! Jag vet inte om det är för att jag arbetar mestadels kvällar och helger som jag tycker ti-den rusar, men jag hör ju i och för sig detta även hos vänner som jobbar dagtid och av ung-domar. Även min mamma som är pensionär och borde ha all tid i världen säger det.

När barnen blivit äldre så re-kommenderar jag lite mer engagemang till exempel i styrelsearbete som ger härliga möten med olika människor i olika sammanhang. Det tar

lite tid, jovisst, men ger även dig som individ mycket tillbaka. Så kom med och engagera dig! I april väntar fören-ingens årsmöte och det är bara att anmäla sitt intresse till verkstäl-lande utskottet ([email protected]) så finns det plats för ditt en-gagemang. Min dotter som är gravt hörselskadad fyller 21 år i sommar och nu tycker jag det är dags att hon själv engage-rar sig i frågor som rör hennes funktionshinder. Därför läm-nar jag nu min plats i styrelsen och hoppas att arbetet fort-skrider med att nya människor tar av sin tid och engagerar sig i styrelsearbetet.

Välkommen med!Vårhälsningar,Heléne RitheimLedamot, verkställande ut-skottet

Ps. Ibland glömmer jag att fånga dagen! Idag gjorde jag dock det när jag var ute på pro-menad med min gamla snälla goa hund, jag såg tussilago! Underbart! Jag kunde känna vårsolens värme trots molnen och vinterjackan. Jag tycker våren är en helt underbar tid när allt får liv igen och blom-mar ut.

DHBdialog

4 ❘ dhb dialog nr 1 2014

TEXT Jan HöglundFOTO Titti Jägerstedt

För att göra DHB mera syn-ligt i Norrland i allmänhet och för att stötta Hällsboskolan i Umeå i synnerhet valde DHB Språkstörning att förlägga årets upplaga av föräldrakonferen-sen Mitt Unika Barn (MUB) till Strömbäcks folkhögskola i Umeå den 7-9 februari. Konferensen som genomförs

Engagerande föreläsningar och diskussioner på Mitt unika barn i UmeåMitt unika barn den 7-9 februari i Umeå blev en helg att minnas, årets föreläsare engagerade och frågorna var många och diskussionerna långa. Det visar på ett stort informationsbehov och på att konferenser som Mitt unika barn behövs.

Peter Lindgren från SPSM pratade om betyg, bedömning och åtgärd-sprogram.

i samarbete med SPSM och Talknuten genomfördes nu för fjärde gången.

Det första försöket att ar-rangera konferensen i hös-tas misslyckades pga. för få anmälda men den här gången så strömmade anmälningarna till i en sådan omfattning att det t.o.m. blev kö till de

platser som fanns. Deltagarna kom ända från Malmö i söder men deltagare från Norrland dominerade av naturliga skäl.

Konferensen inleddes på fredagseftermiddagen med en logopedföreläsning av Annika Vikström från Umeå univer-sitet. Temat för föreläsningen var språkstörningens inverkan


på inlärning i skolåldern. Ett uppskattat tema då det är nå-got de flesta föräldrar till barn med språkstörning brottas med dagligen.

Ökat intresse för Hällsbo-skolan i UmeåDärefter fick vi träffa flera av medarbetarna vid Hällsboskolan i Umeå med rektor Birgitta Lindshammar i spetsen. Vi fick information om skolans arbete med barn med språkstörning samt vilka visioner de har för att utveckla verksamheten. Engageman-get hos pedagogerna är fan-tastiskt och de har utvecklat och byggt upp en lärandemiljö för att ge barnen de allra bästa förutsättningarna för att klara skolan.

Skolan verkar ha gått stärkt ur förra årets diskussioner om nedläggning. Man har ly-ckats bra med att nå ut med information om skolan och intresset från föräldrar för att låta sina barn börja på sko-lan är idag stort i hela norr-landsregionen. Ett hinder är naturligtvis avstånden men flera föräldrar har då valt att flytta till Umeå eller närliggan-de samhällen om man tycker att ens barn är för litet för att klara sig själv i skolans inter-natverksamhet.

SPSM hade en stark beman-ning på konferensen och lör-dagen inleddes med ett samtal med generaldirektören Greger Bååth. Att det fanns mycket att samtala visade sig tydligt i alla frågor som ställdes och det blev många överhoppade bilder i det förberedda presentations-materialet. Tyvärr så blev sam-

talet lite kortare än ursprungli-gen tänkt eftersom Greger var tvungen att resa vidare men vi hälsar honom gärna välkom-men igen till nästa föräldra-konferens.

Dagen fortsatte med Su-sanne Loheman från Re-surscenter Tal och Språk som berättade om pedagogiska konsekvenser av språkstör-ning och Peter Lindgren som informerade om vad lagen säger angående betyg, be-dömning och åtgärdsprogram. Båda föreläsningarna enga-gerade starkt och föreläsarna fick många frågor vilket visar att behovet av information är stort hos föräldrar till barn med språkstörning. Förutom att vara kunniga och pedagogiska så lyckades också båda förelä-sarna underhålla trots ämnenas allvarliga karaktär.

Rätt stöd avgörandeInformation är viktigt och information om funktion-snedsättningen språkstörn-ing är en bristvara. Därför engagerar alltid de informativa föreläsningarna på en föräldra-konferens. Men det som en-gagerade mest under årets upplaga var föreläsningarna av de båda unga vuxna med språkstörning, Simon Sjöholm och Anna Båve-Schultz. Si-mon berättade hur han kla-rade skolan mot alla odds med hjälp av individanpassad pedagogik. Eller enklare utt-ryckt: Rätt stöd. Anna berätta-de om sin krokiga väg genom skolan till en anställning och hur hon fått kämpa mot en oförstående omgivning. Båda berättelserna visar tyvärr att

Simon och Gullan Sjöholm (i mitten) samtalar med deltagare.

starkt engagerade föräldrar eller närstående är en nödvändighet om våra barn ska få det stöd att klara skolan som de enligt skollagen har rätt till. Ett av DHB:s främsta mål är att det inte ska behöva vara så. Det ska vara självklart att alla elever får rätt stöd och att också elever med funktionsnedsättning fritt ska kunna sträva efter att nå högre kunskapsmål och betyg.

Mellan alla föreläsningar ge-nomfördes en workshop med den övergripande frågan ”Vil-ken hjälp/stöd saknar du idag i skolan, på fritiden och från samhället?” Deltagarna valde själva vilket ämne och vilka diskussionsgrupper de ville

vara med i. Utvärderingar från tidigare upplagor av MUB har visat att erfarenhetsutbyte mel-lan föräldrar är en av de största behållningarna från en föräld-rakonferens. Kvällstid träffades föräldrarna under enklare for-mer för samtal och diskussio-ner samt avkoppling.

Konferensen avslutades med att Erika Ahlberg presenterade projektet ”Aktiv Fritid” och gav oss alla en förhandsvisning

av nästa webbfilm. Projektet syftar till att barn och ung-domar med språkstörning ska kunna delta i fritidsaktiviteter på sina egna villkor. För den som inte sett den första filmen så rekommenderas att gå in via www.dhb.se/aktivfritid där det finns en länk till filmen och där man också kan läsa mera om projektet. Läs mer i arti-keln på sid 23 i denna utgåva.

Strömbäcks folkhögskola ligger vackert strax utanför Umeå och de hade arrangerat en bra konferenshelg där alla praktiska detaljer fungerade utmärkt och maten var väl-smakande. Tyvärr så visade sig vädret i Umeå inte från sin

bästa sida så istället för att upp-leva Norrland i vinterskrud så fick vi halka runt i snöblandat regnslask.

Efter en helg fylld av dis-kussioner och information så är man naturligtvis trött men också fylld av energi efter möte med andra föräldrar.

Teckenspråk på Nordiska folkhögskolaN i kuNgälv❚ Långa kurser Teckenspråkslinje 2 år - Tolklinje 2 år

❚ korTa kurser TUFF - teckenspråk för föräldrar Kommunikationskurser för vuxendöva/hörselskadade Fortbildning för tolkar, Nordiska språk Teckenspråk för personal

För vidare upplysningar kontakta Anne-MArie TernsTedT, Tel 0303-20 62 00


TEXT Mats Lindblom & Sonia StrömbergFOTO Mats Lindblom

Stolta ungdomar visar upp sina alster när DHB besöker Riksgymnasiesärskolan för döva och hörselskadade (RG-sär D/H) på Tullängsskolan i Örebro. Rasmus har gjort en borg i frigolit och berättar att det kommer en stor tornspira i mitten och många små runt-om på muren. Dorothea har

Stolta elever som aldrig skolkar

DHB besökte Riksgymnasiesärskolan för döva och hörselskadade (RG-sär D/H) som ligger inom Tul-längsskolan i Örebro. Det här är skolan där ingen skolkar, som bara har behöriga lärare och där slöjdlä-raren kan vara hur trött som helst när han kommer till jobbet. – För man blir så glad när man träffar ungdo-marna som brinner av iver och vill börja jobba direkt, säger Fredrik Vieweg som är yrkeslärare i träteknik sedan ett år tillbaka.

gjort en vacker brodering med hundmotiv som sedan stru-kits på ett fodral till läsplatta. I slöjdsalen visar Phuong, Mar-cus, Eleonore m.fl. upp fina tidningsställ, hyllor och skåp. Stoltheten skiner igenom och det märks tydligt att de gillar skapandet.

— Jag kan vara hur trött som

helst på morgonen, men när jag träffar ungdomarna som brinner av iver och vill sätta igång, så smittar det av sig, sä-ger Fredrik Vieweg som sedan ett år tillbaka är yrkeslärare i träteknik på skolan.

Fredrik berättar att alla är delaktiga i varje moment. Han hjälper till såklart, men ungdo-marna är med hela vägen, säger Fredrik, när han visar elever-nas skåp, som för övrigt ser riktigt proffsiga ut. Det märks att Fredrik gillar sitt arbete och han hyllar eleverna för deras engagemang och inställning. Under det år han arbetat har även teckenspråket utvecklat sig riktigt bra.

— Jag vill lära mig tecken-

språk, det är egentligen fantas-tiskt att få lära sig ett språk till.

För tillfället jobbar ungdo-marna med ett ljusexperiment. De ska bygga en konstruktion som ska sättas upp på Varber-gaskolan och användas av 6-7 åringar. Det är en gemensam satsning med Experimentum.Det är mycket jobb, säger Mar-cus gillande.

Jämn ström eleverSedan 70-talet fanns ett upp-drag till Örebro läns landsting att driva yrkessärskola för döva och hörselskadade. Då fanns undervisningen vid Österäng-skolan i Örebro. Vid mitten på 90-talet fördes denna verksam-het över till Tullängsskolan se-

STUDIEBESÖK PÅ RIKSGYMNASIESÄRSKOLAN FÖR DÖVA OCH HÖRSELSKADADE I ÖREBRO

Phuong Nguyen Marcus Westby

Eleonore Eriksson (t h) diskuterar med Sonia Strömberg, ordförande DHB Flerhandikapp

Rasmus Olsson Emma Pettersson

Dorothea Gladh


dan den blivit kommunal och gymnasiesärskola med ett stat-ligt uppdrag. Skolan tar emot elever som har en utvecklings-störning, utredd pedagogiskt, socialt, medicinskt och psyko-logiskt, och som är i behov av teckenspråk.

— Det görs en bedömning om eleven är i behov av teck-enspråk för sin utveckling, och det kan också gälla hörande elever som inte pratar, säger Unni Torstensson som är rek-tor på RG-sär D/H sedan sex år tillbaka.

Idag går 37 elever på skolan, ungefär lika delar killar och tjejer, och elevantalet har hål-lit sig mellan 37-42 elever un-der Unni Torstenssons tid som rektor. RG-sär D/H tar emot elever från hela landet och merparten kommer från spe-cialskolan, men även från kom-munala särskolor. Både Unni och Lena Ingman, samordnare, ser att många elever som kom-mer från kommunala särskolor har bristande teckenspråk när de börjar.

— Alla elever får tecken-språksutbildning och för de som bara kan lite erbjuder vi extrautbildning, berättar Lena.

— Den teckenspråkiga mil-jö eleverna blir en del av gör också att man lär sig fort, fort-sätter Unni.

De elever som går på skolan befinner sig på alla utveck-lingsnivåer, men Unni menar att det finns en tendens där allt fler elever inom RG-sär D/H har en högre utvecklingsnivå. Det kan bero på att man nu-mera utreder tidigare och där-med snabbare inser vad som är grundproblemet. Idag får elev-er som finns inom autismspek-trum inte skrivas in på skolan.

— Förutom om man har autism i kombination med ut-vecklingsstörning, säger Unni.

En annan trend är att det blir färre helt döva elever, fler har CI, och allt fler hör mer eller mindre.

Enligt Lena och Unni ver-kar elevupptagningen över-ensstämma med behovet inom landet, även om de ser att en del kommuners elever tenderar att

välja alternativ på hemmaplan. De eleverna går då integrerade i gymnasiesärskolor.

Större möjligheterFördelen med RG-sär D/H är att de befinner sig inom en i sig stor verksamhet. Tul-längsskolan är en kommunal gymnasieskola, men har samti-digt statligt uppdrag som både riksgymnasium för döva och hörselskadade samt och riks-gymnasiesärskola för döva och hörselskadade.

— Det är en stor skola och vi har ett brett utbud. Vi kan samverka med de andra verk-samheterna och på så vis hitta lösningar, förklarar Unni.

Idag erbjuder RG-sär D/H nationella programmet hant-verk och bygg samt individu-ellt program. Det finns planer på att utöka men Unni och Lena vill inte nämna vilket program då det inte är klart ännu.

Det är hemkommunen som bedömer om eleven ska gå na-tionellt eller individuellt pro-gram. Unni tror att kommuner överlag överväger nationellt

höra uppifrån vad de kan och vad de inte kan.

Sedan ett år tillbaka job-bar RG-sär D/H med större grupper i undervisningen. Det är åtta till tio elever per grupp, samt två pedagoger och två as-sistenter. Därmed kan under-visningen nivåanpassas genom att dela gruppen i två.

— Eleverna gillar större grupp och vi tror det är viktigt, tidigare har eleverna oftast fått jobba själva med sin assistent. Här får de öva på det sociala. Sedan är det också ett flexibelt system för lärarna som kan dela grupperna enligt lämplig nivå för det ämne det gäller, berättar Unni och Lena.

Unni förklarar att reformen om den nya gymnasiesärskolan (Gysär 13) innebär att skolan ska fokusera mera på inlärning och mindre på stöd och vård. Genom att undervisa i större grupper ska elevernas själv-ständighet stärkas.

— Det ska dock inte förstås som att eleven inte får stöd och vård, påpekar Unni.

Idag får alla elever tillgång till iPad och man undervisas i

det på skolan, bland annat om nätbeteende. Det är överlag en allt mer datoriserad miljö med datorer, läsplattor och smart-boards. Fördelen med iPad är tillgången till alla de hjälpme-del som kan installeras.

Det kan handla om tidsstöd, scheman, minnesstöd och stavningshjälp och så vidare, berättar Lena. Många behöver struktur och nästan alla har en smart mobil eller surfplatta idag.

Fredrik Vieweg, yrkeslärare i träteknik, gillar sitt arbete. Här tillsammans med Dorothea Gladh.

KommentarSonia StrömbergVid besöket fick vi höra att flera elever kommer från oli-ka kommuner och skolor ute i landet. Flera elever fungerar på en relativt hög nivå. En del av dessa ungdomar har brist-fälligt teckenspråk. Samtidigt är ett av kriterierna för att få börja på skolan att man ska ha behov av teckenspråk. Flera av ungdomarna har CI men även de kan behöva tecken-språk för sin kommunika-tion. Det är avlämnande kommun som bestämmer om man ska få gå på skolan och om man ska gå ett nationellt program eller ett individuellt program. Detta betyder ju att avläm-nande kommun bör känna till eleven och hans eller hen-nes kapacitet och kommuni-kation ganska väl. Vi fick vid vårt besök veta att man sätter in extra stöd i teckenspråk vid behov och att många elever snabbt lär sig av varandra när de får möj-lighet att umgås via tecken-språk!Mina frågor blir självklart: Varför får inte dessa ungdo-mar mera teckenspråk på ett tidigare stadium?Skulle deras utveckling för-bättras om de fick mer teck-enspråk på ett tidigare sta-dium?Vad händer när de slutar sko-lan och flyttar hem till sin hemkommun?Behövs det ett Nationellt center även för denna mål-grupp som kan ge kommu-nerna råd och stöd för barnen och ungdomarnas optimala utveckling och framtid?

Sonia Strömberg, ordförande DHB Flerhandikapp

program. För elevens del är det dock så att man kan välja att gå nationellt program i sina star-kare ämnen och individuellt program i det som är svårare.

— Det innebär större ansvar för mentorerna, men det är bra för eleverna.

Unni berättar att man med-vetet låter eleverna säga om något är för svårt.

— Det är en annan utgångs-punkt än vad de här eleverna är vana vid, tyvärr. De har ofta fått

Och eleverna är snabba att snappa upp de nya verktygen.

Det var en lärare som kunde konstatera att någon hade fil-mat och laddat upp hans fö-reläsning på Youtube, skrattar Lena.


Änke- och Pupillkassan är inte bara ett litet men stabilt livförsäkringsbolag, utan också ett av världens äldsta. Kanske till och med det äldsta. Med anor från 1783 har vi vårdat vårt koncept om enkelhet

och sparsamhet med ett unikt resultat. Aldrig någonsin har vi tvingats ta tillbaka återbäring. Vårt överskott har istället gått till våra försäkringstagare, som också är våra ägare.

www.ankepupillkassan.se

Bra livförsäkringar är ingen nyhet. Fråga Änkan.

Samarbetet mellan skol- och boendepersonal är viktigt och fungera bra enligt Unni och Lena.

finns det ingen samlingspunkt för eleverna, en ungdomsgård eller dylikt.

— Det kanske är bra, för ibland fungerar inte alla ihop. Vi ser att små konstellationer ofta blir bättre, alla orkar inte med stora samlingar, resonerar Unni.

Det ordnas dock större akti-viteter också, där den som vill får vara med.

Efter skolanDet vanliga är att ungdomarna flyttar tillbaka till hemkom-munen efter gymnasietiden. I samarbete med kommunen försöker RG-sär D/H ordna med sysselsättning, praktik el-ler anställning på daglig verk-samhet. Även kring boende samarbetar man med kommu-nen. Alla kommuner meddelas ett år innan en elev slutar och den framförhållningen behövs för det råder stor brist på teck-enspråkiga boenden i kommu-nerna.

— Tanken är att när man kommer härifrån så ska man inte flytta hem, efter fyra år är man vuxen, menar Unni.

www.spraklek.se Information för föräldrar om språkutveckling Följ oss också på Facebook/spraklekTwitter: @AstridFrylmark

www.frylmark.net Kurser och material för pedagoger och logopeder

www.ordaf.net Webbutik Leg logoped Astrid Frylmark

SPRÅKETen viktig del av barns utvecklingSpråklek är en webbplats där vi vänder oss till alla som är intresserade av eller oroliga för barns språkutveckling. På Språklek hittar du:

S

information om barns språkutvecklingS

råd om språkstimulans för både stora och småS

tips på hur man kan hjälpa barn med språk- och talsvårigheter eller dyslexiS

intervjuer med olika experterS

nyheter och kuriosa på Språkleks facebooksida

Första boken - och senaste!

Ungdomarna tränar vidare på vad de lärt sig i skolan när de är på boendet, och telefonerna går varma mellan personalen.

Även kontakten med för-äldrarna fungerar bra, vilket Unni och Lena ser som ytterst viktigt.

— Man måste acceptera att det finns oro när man släpper iväg sina barn.

RG-sär D/H har idag 70-75 anställda, om man räknar in boendepersonal. Alla lärare är behöriga och genomström-ningen är liten. På boendena finns personal dygnet runt, och till skillnad från nästan vilken annan skolform som helst så förekommer skolk inte över-huvudtaget, berättar Lena och Unni.

Kontakten elever emellan fungerar också bra. De ge-mensamma kontaktytorna är matsal och fik.

— Framförallt umgås våra elever med elever från Riks-gymnasiet för döva och hör-selskadade.

Fritidsaktiviteter anordnas på basen av elevernas intres-sen och önskemål. Spakvällar, disco och bowling har varit vanligt. Även utflykter och be-sök på idrottsevenemang. Det är boendepersonalen som har hand om aktiviteterna. Dock


TEXT Mats Lindblom

Sedan 2011 då tolktjänstut-redningens betänkande över-lämnades till minister Maria Larsson har DHB tillsammans med Sveriges Dövas Riksför-bund (SDR) och Hörselskada-des Riksförbund (HRF) job-bat och lobbat för att driva på utvecklingen. I arbetsgruppen Tolkamignu ingår Ulf Wester-mark från DHB, som för att göra en lång historia kort säger.

Tolktjänsten grusar drömmar,DEPARTEMENTET UTREDER UTREDNINGEN

Vilken arbetsgivare vill anställa tolkanvändare om man vältrar över kostnaden för tolkning på arbets-givaren, frågar sig Ulf Westermark, DHB:s representant i arbetsgruppen Tolkamignu.

Medan socialdepartementet tre år efter tolktjänstutredningens betänkande har fullt upp med att ta fram direktiv för att utreda utredningen, så kämpar människor i behov av tolk mot ett system som sätter käppar i hjulet för ambitioner och fram-tidsdrömmar. Emma Cid och Tobias Engström berättar om hur de gått miste om drömutbildning och anställning.

— Först hände ingenting, sedan fick vi efter stor nyfi-kenhet bekräftat att ingenting faktiskt händer, därefter fick vi genom uppvaktningar social-departementets förklaring på varför inget händer och sedan dess har vi försökt driva på tjänstemän på departementet, politiker och andra insatta för att någonting överhuvudtaget ska hända med tolktjänsten.

Dela din berättelse påwww.facebook.com/tolka-mignu

Dec 2011. Tolktjänstutred-ningens betänkande över-lämnas till Maria Larsson. Utredningen bekräftar om-fattande brister så som: • Oklara ansvarsförhållanden

mellan stat, landsting, Arbets-förmedling, Försäkringskassa, Post och telestyrelsen etc.

• Motsägelsefull lagstiftning.

• Varierande tillgång och kvalité på tolkning.

• Brister i uppföljning av upp-drag, kostnader och använ-dare.

Detta har hänt:Utredningen föreslår nationell samordning av tolktjänst i form av ny myndighet, vilket skulle ge alla tolkanvändare en ingång i stället för otaliga. Vidare skul-le en myndighet kunna råda bot på brister i kvalité och nationell likvärdighet, uppföljning och statistikförsörjning.

Mars 2013. Facebookgruppen Tolka mig nu lanserasÖver två års politisk tystnad varvat med oklara besked från socialdepartementet motive-rar facebook-gruppen Tolka

mig nu! där man får dela med sig av sin upplevelser av tolk-tjänsten.

Juli 2013. Almedalskampan-jen Inget om oss, utan ossI Almedalen 2013 ställer vi oss frågan: Hur länge kan man för-hala reformer? när det ändå bara gäller personer med funk-tionsnedsättning. Politiker-samtal om tolktjänsten tillsam-mans med tolkarbetsgruppens möten resulterar i att vår syn på tolktjänst citeras i riksdags-kammaren.

soMMar 2013. Socialdeparte-mentet: ingen ny tolktjänst-myndighet.

Hösten 2013 ocH fraMåt. Se-dan det blir känt att departe-mentet ska ta fram ett nytt direktiv för att åter utreda tolktjänsten jobbar arbets-gruppen för att föra fram vår syn på vilka aspekter som är avgörande för en välfung-erande framtida tolktjänst.

I arbetsgruppen Tolkamignu ingår alla hörselorganisationer, och dess inre operativa grupp bestående av DHB, HRF och SDR är intresseorganisatio-nernas spjutspets i tolktjänst-frågan. De har träffat departe-mentet vid ett flertal tillfällen. Senast framförde arbetsgrup-pen organisationernas syn på vad som ska ingå i det nya di-rektiv som tjänstemän på so-

cialdepartementet nu jobbar fram.

Ulf Westermark berättar att arbetsgruppen träffade depar-tementet i mitten av febru-ari och då framförde en rad punkter som bör ingå i det nya direktivet. Ståndpunkten är liksom tidigare att staten bör vara huvudman för en samlad tolktjänst, vilket även är oppo-sitionens åsikt. Arbetsgruppen


har klargjort sin ståndpunkt för socialdepartementet, även om svaret är fortsatt nej.

— Parallellt jobbar vi vi-dare med departementet en-ligt rådande förutsättningar och även om det inte blir en tolktjänstmyndighet, vilket hade varit att föredra, så har vi poängterat vikten av att tol-kanvändarna ska ha en tydlig instans att vända sig till, dvs. en ingång.

På mötet framfördes även behovet av att lyfta ut lagstift-ningen som reglerar tolktjäns-ten från sin nuvarande plats i Hälso- och sjukvårdslagen.

— Tolktjänst är en språkfrå-ga, inte en vårdfråga. Tolkan-vändare är inte patienter, säger Ulf Westermark.

Andra saker som diskutera-des var behovet av att utreda vilket behov av tolkning som verkligen finns samt arbetsgi-vares kostnadsansvar för tolk i arbetslivet.

— Vilken arbetsgivare vill anställa tolkanvändare om man vältrar över kostnaden för tolkning på arbetsgivaren?

DHB Dialog har förgäves försökt få tjänstemän på social-departementet att kommente-ra innehållet i det kommande direktivet. Intresseorganisatio-nerna kommer dock att få se direktivet innan det är klart. Det är heller inte bara soci-aldepartementet som avgör direktivets formulering, då det är fråga om en interdepar-temental utredning ska även finans- och arbetsmarknads-departementet säga sitt innan direktivet är klart.

Men människors liv står inte still bara för att diverse depar-tement försöker enas om hur man ska utreda en utredning från 2011. DHB Dialog har frågat Emma Cid och Tobias Engström om hur de upplever dagens tolktjänst.

Favoritkandidaten fick inte jobbet på grund av tolkkostnaderTobias var favoritkandidaten till miljöinspektörstjänsten, men någon anställning blev det inte. Arbetsgivaren ansåg inte att pengarna från Arbetsförmedlingen räckte till tolkkostna-derna. – Det är tråkigt att arbetsgivaren inte vågar anställa sin favoritkandidat, säger Tobias.

Emma Cid, född döv -91, bor i Tvååker i Varberg sedan hös-ten 2013. Hon är uppvuxen mestadels i Örebro och har familj en bit därifrån. Emma gick både grundskola och gymnasium i Örebro, först Birgittaskolan och sedan samhällsvetenskapspro-grammet med inriktning eko-nomi på riksgymnasiet för döva på Risbergska skolan.

Idag jobbar Emma inom vården i Göteborg och sitter

Tobias Engström, 30, från Gö-teborg har en kandidatexamen i miljövetenskap samt 60 hög-skolepoäng i miljö- och häl-soskydd. Idag arbetar han som timanställd stödassistent på två gruppboenden i Mölndal. Vilket inte tillfredsställer ho-nom:

Oklara ansvarsförhållanden förEmma gladdes över att vara en av 50 som kallades till grupp-intervju för en plats på Affärshögskolan. – Jag såg fram emot att visa vad jag kan, säger Emma. Men medan hon bollades mellan tolkcentralen och skolan, som bägge avsade sig an-svaret för tolkkostnaden, hann gruppintervjun äga rum.

Nu har Leffe börjat skolanDel 2 är en fortsättning på ”Barnets första tecken de första åren”. Boken innehåller cirka 350 tecken med små berättelser, samt berättelsen om ”Mina egna erfarenheter som elev med hörselnedsättning i den vanliga grundskolan”. Den kan beställas på: http://www.litenupplaga.se/1280

Barnets första tecken de första årenBoken vänder sig till föräldrar som har ett barn med hörselnedsättning eller dövhet och till deras anhöriga. Den vänder sig också till dig som vill veta lite mer om svenskt teckenspråk. Boken innehåller cirka 2000 tecken med små berättelser. Den kan beställas på: http://www.litenupplaga.se/868

FINNS ÄVEN I BOKHANDELN

intervjun gick bra och efteråt meddelade företaget att han var deras favoritkandidat. Men någon anställning fick han inte, orsaken var arbetsgivarens och Arbetsförmedlingens åtskil-jande syn på tolkbehov och -kostnader.

— Trots att arbetsgivaren hade fått information från Ar-betsförmedlingens dövkon-sulent om att de kan få olika stöd, som lönebidrag, stöd till personligt biträde och stöd till tolkkostnader i samband med utbildning så ansåg de att det inte skulle räcka för att täcka kostnaden för mitt behov av tolk i arbetet, förklarar Tobias.

Tobias menar att arbetsgi-varen kände sig osäker på hur det skulle fungera med tolk och därvid relaterade kostnader och ekonomiskt stöd. Enligt en snabb räkning från Tobias sida skulle stöden från Arbets-förmedlingen, dvs. lönebidrag, stöd till personligt biträde och stöd till tolkkostnad i utbildning, tillsammans täcka tolkkostna-der för 36 timmar i månaden. Han fick aldrig någon uppfatt-ning om hur många tolktimmar arbetsgivaren trodde att Tobias skulle behöva. Dövkonsulenten berättade efteråt att hon, så gott hon kunnat, försökt över-tyga arbetsgivaren.

Tobias tycker att det är tråkigt att arbetsgivaren inte vågar an-ställa sin favoritkandidat. Det

sämsta med dagens tolktjänst är enligt Tobias att Arbetsför-medlingens stöd inte räcker. Man kan få stöd till tolkkostna-der för utbildning för samman-lagt 50.000 kronor per år.

— Den räcker till ungefär fyra dagars fortbildning på ett år. Enligt min gamla arbetsgivare har anställda rätt till fortbild-ning under fyra procent av årsarbetstiden, vilket blir cirka nio dagar. Jag missar alltså fem dagar varje år till skillnad från mina kolleger.

Det gör att Tobias hamnar ef-ter i kompetensutveckling och han har svårt att se någon rätt-visa i systemet.

— Det blir svårt för mig att hålla jämna steg i löneut-vecklingen när jag inte spelar på samma villkor. Det krävs mycket planering av mig för att pengarna ska räcka i ett år.

Om Tobias fick bestämma så tycker han att man alltid kunde få tolk oavsett behov.

— Det finns alltid personer som behöver mer tolk än an-dra, men jag tror det jämnar ut sig om andra behöver tolk mer sällan. Jag tycker inte man ska ge en begränsad mängd tolk-timmar till varje person.

Själv kan Tobias till stor del klara sig utan tolk med hjälp av de hjälpmedel som finns i dag.

— Det är bara om jag sitter i möte eller möter personer utan-för kontor som jag behöver tolk.

även i styrelsen för Göteborgs teckenspråkiga ungdoms-klubb. Till hösten eller våren 2015 överväger hon starkt att satsa på en ekonomiutbild-ning, möjligtvis i Halmstad el-ler Göteborg. Men det blir inte första gången Emma söker till en utbildning. Hösten 2012 an-sökte hon till Affärshögskolan i Örebro, och till sin stora glädje kallades hon till gruppintervju.

— Jag blev väldigt glad över att få gå vidare till nästa fas,

— Jag vill jobba inom mitt utbildningsområde, som till exempel miljöinspektör, mil-jö- och hälsoskyddsinspektör, miljöhandläggare eller miljö-konsult.

För ett tag sedan kallades To-bias till anställningsintervju för en tjänst som miljöinspektör,


Emma Cid Foto: Privat

för möjligheter att bistå, dock kommer jag att få ytterligare information från dem tidigast under onsdagen.”

Emma vägrade finna sig i detta och mailkonversationen fortsatte. Efter ett tag medde-lade utbildningsledaren svaret från YH-myndigheten:

”Du måste själv stå för tolk och dess kostnader vid inter-vjutillfället. Skulle du bli antagen och tacka ja till din plats hos oss är det möjligt att ansöka om monetära medel för särskilt pe-dagogiskt stöd. Det är inte möj-ligt att ansöka om detta innan en sökande är antagen, det är heller inte möjligt att få retroak-tiv ersättning för ex tolk innan antagning. Har du möjlighet att ordna någon som kan tolka vid ett intervjutillfälle?”

I takt med mailkonversatio-nen växte Emmas frustration och intervjun hann äga rum utan henne.

— Utbildningsledaren bokade en ny tid för en enskild intervju som jag till slut accepterade. Jag ville fortfarande ta den lilla ynka chansen som fanns kvar, säger Emma.

Gruppdiskussion med sig självSlutligen godkände tolkcentra-len Emmas beställning, efter att hennes mor hjälpt till via telefonsamtal. Väl på intervjun möttes Emma av en stor sal med mängder av diskussions-frågor på en vägg framför hen-ne. Mitt emot satt utbildnings-ledaren med tolken vid sin sida, i övrigt var salen tom.

— Otroligt dåligt planerat! Det blev sjukt stor press på mig för jag kunde ju inte sitta och diskutera med mig själv och skapa fler perspektiv på frågorna. Jag hade hela tiden förväntat mig att få diskutera med andra och få in olika syn-vinklar. Diskussionsfrågor är ju till för fler personer, säger Emma besviket.

Intervjun gick åt skogen för att hon blev så besviken och arg, och Emma säger att det kändes som att utbildningsledaren inte vill ha henne intagen. Hon fick slutligen en reservplats, men kom inte in.

När Emma ser tillbaka kan hon med lätthet beskriva vad som verkade vara problemet.

— Affärshögskolan och tolk-

centralen samarbetade inte. Jag försökte ge dem varandras kontaktuppgifter så att de kun-de göra upp kring tolkbeställ-ningen, men ingenting hände. Ingen ville stå för kostnaden helt enkelt.

Det bästa hade enligt Emma varit om Affärshögskolan stått för tolkkostnaden, då hade be-ställningen gott snabbt och en-kelt och hon hade fått diskutera i grupp i stället för med sig själv. Emma tycker att det är tråkigt och tror att det handlar om okunskap om döva och tecken-språkiga och behov av tolk.

— När jag gick till tandläkaren och justerade tandställningen var det inga problem eftersom tandläkaren bokade tolk själv. Så borde det vara även för fö-retag och skolor.

Text: Mats Lindblom

tolkkostnad grusade Emmas chans till drömutbildningenjag trodde aldrig att jag skulle komma in på en gruppintervju som 50 av de sökande kallades till. Jag såg fram emot att visa vad jag kan, berättar Emma.

Vems är ansvaret?Men det första hon tänkte på var tolk; hon visste att det skul-le bli krångligt men höll hoppet uppe. Tyvärr besannades Em-mas farhågor.

Svaret från tolkcentralen löd: ”Tyvärr så är det utbild-ningsanordnaren som ska stå för tolkkostnaden, om inte du kan få finansiering för detta på annat håll ex AF”. (AF=Arbetsförmedlingen, red.anm.)

— Jag vidarebefordrade då tolkcentralens avslag till utbild-ningsledaren, som uppmanat mig att beställa tolk på egen hand, berättar Emma.

Svaret från utbildningsleda-ren: ”Vi som utbildningsan-ordnare har ingen möjlighet att bekosta tolktjänst till intervju-tillfället eller under en eventuell utbildningsperiod. Jag har varit i kontakt med YH-myndighe-ten för att undersöka vad de har

Min kropp– ett nytt och angeläget läromedel på teckenspråk

Sök och beställ på www.spsm.se [email protected] • Tel 020–23 23 00 • Fax 090–13 75 30

Läromedlet Min kropp riktar sig till elever med hörselnedsättning som behöver information om kropp och sexualitet, om bra hemligheter och jobbiga hemligheter. Min kropp syftar till att ge föräldrar, lärare, personal och andra tecken-språksanvändare ord och begrepp att använda i samtal med barn och unga om kroppen, sex och viktiga gränser.

En av målsättningarna med läromedlet är att bidra till att utvidga begreppsförrådet så att barnen själva kan berätta om egna upp-levelser.


TEXT Jan Höglund & Ulrika StefanssonFOTO Privat

Via logopedmottagningen fanns en del material att tillgå men vi hamnade ganska snart på DHB:s och Talknutens hemsidor. Ännu mera kontakt med föräldraorganisationerna fick vi sedan genom det pro-jekt som drevs av Talknuten och DHB i syfte att stötta upp-byggnad av föräldranätverk för föräldrar till barn med språk-störning.

På inrådan av vår logoped började vi en kurs i tecken

Det var då Mattias var i tre års ålder som vi började fundera över om allt var ok med den språkliga utvecklingen. Han hade då inget ordförråd utan kunde bara formulera vissa ljud. Efter en logopedutredning så konstaterades att Mattias hade en språkstörning. Vi hade då ingen aning om vad en språkstörning var men vi fick börja söka information.

FAMILJEN HÖGLUND & STEFANSSON BERÄTTAR OM SIN RESA MED MATTIAS

som stöd via logopedmot-tagningen. Det kändes väldigt konstigt till en början efter-som det bevisligen inte var något problem med Mattias hörsel men vi fick också med oss personal från förskolan och började försöka använda teck-en i vardagen. Från den dagen ökade Mattias ordförråd med flera ord om dagen och han kunde nu kommunicera med föräldrar och förskolepersonal. Att använda tecken som stöd

är en metod som vi rekom-menderar det varmaste för barn med språkstörning. I takt med att Mattias talade språk utvecklats så har han automa-tiskt fasat ut tecknen och nu i 12-års ålder tror vi inte att han kommer ihåg ett enda tecken trots att tecknen var hans enda språk under en lång tid.

Genom logopedmottag-ningen fick vi också kän-nedom om språkförskolan Solkatten. Även om hans då-

varande förskola visade enga-gemang och intresse så beslöt vi att ansöka till Solkatten och fick en plats. På Solkatten fick vi möta fantastiska pedagoger med specialkompetens inom språkstörning. Man använde Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunika-tion (TAKK) direkt i den peda-gogiska verksamheten och det fanns också logoped knuten till verksamheten på halvtid. Åren på Solkatten bidrog mycket positivt till Mattias utveckling och vi är övertygade om att ju tidigare som rätt stöd sätts in desto positivare påverkan får det på den fortsatta skolgång-en. Den dominerande delen av barnens språkutveckling sker ju under förskoletiden.

Mattias har haft en god skolgång så här långt, men inte utan kamp.


Det var därför med bestört-het som vi i maj 2012 fick be-skedet att Solkatten skulle läg-gas ner. Som föräldrar till barn som tidigare gått på Solkatten reagerade vi starkt och bjöd in kommunens politiker och tjänstemän till möten och dia-log i försök att påverka. En för-älder med barn i verksamheten lyckades engagera lokala me-dia som VLT och Tvärsnytt. Vi fick också hjälp från DHB med skrivelser och debattartiklar. Vi hade svårt att förstå varför Väs-terås stad övervägde att lägga ned en fungerande verksamhet när man istället borde mark-nadsföra sig med stolthet som ett föredöme för andra kom-muner. Västerås stad hävdade från sin sida att verksamheten, barnen och personalen bara skulle flytta till nya lokaler där man, precis som på skolsidan, skulle få chansen att interagera med barn utan språkstörning och så långt det är möjligt gå inkluderat. Resultatet av detta betydde i praktiken en raserad verksamhet som man nu arbe-tar för att bygga upp igen och förlorade år för förskolebarn med språkstörning i Västerås.

Det blev sedan dags för Mat-tias att ta klivet från förskolan till förskoleklass. Det här klivet blev inte så långt då förskole-klassverksamheten mer eller mindre låg vägg i vägg med Solkatten. I förskoleklassen jobbade också en specialpe-dagog som tidigare jobbat på Solkatten och verksamheterna hade ett nära samarbete. För-skoleklassen var första året i det som kallades Språkspåret där tanken var att barn med språkstörning skulle få rätt stöd av specialutbildad personal in-klusive logoped. När Mattias började förskoleklass hade de äldsta barnen bara nått årskurs två så språkspåret var en rela-tivt ny verksamhet under upp-byggnad.

När Mattias skulle börja sko-lan kom beskedet om att Mal-mabergsskolan där språkspå-ret var lokaliserat inte längre skulle ha plats för språkbarnen på grund av ökat antal barn i närområdet. Alltså på grund

av lokalbrist. Det gällde nu att försöka hitta nya lokaler där också samarbetet förskola-skola kunde fortsätta. Det vill säga, det gällde också att hitta nya lokaler för Solkatten trots att förskolan egentligen inte var drabbad.

Vårt föräldranätverk som byggts upp under projektet som drevs av Talknu-ten och DHB tog upp dialo-gen med t j ä n s t e -m ä n n e n i kom-munen men där var inrikt-ningen att reducera antalet specialbeställningar till ett mi-nimum och man menade att språkbarnen istället skulle söka individuellt stöd på sina hem-skolor. Under processens gång upptäckte vi också att det inte fanns något politiskt beslut överhuvudtaget för språkspå-ret, vilket alla, inklusive tjäns-temännen, faktiskt trodde.

Nätverket bestod på den ti-den till största delen av föräld-rar som nyligen haft barn som gått på Solkatten så de gemen-samma intressena var många. Vi hade under många år haft tät kontakt i samband med hämtning, lämning och föräld-ramöten. Energin och kraften i nätverket var därför stor och genom ett antal möten och di-alog med politikerna lyckades vi få till både nya lokaler för språkspåret på Storängsskolan samt att språkspåret blev en officiell politisk specialbeställ-ning. På Storängsskolan tog man emot språkeleverna med öppna armar eftersom man haft problem att fylla sina lo-kaler. Solkatten fick också nya lokaler på Storängsskolan så samverkan mellan förskola och skola kunde fortsätta.

Språkspåret på Storängssko-lan är idag en politisk special-beställning där det finns plats för 18 barn från förskoleklass till årskurs tre. Tack vare enga-gerade pedagoger på skolan så finns också en inofficiell fort-sättning i årskurs fyra och fem

på Storängsskolan. Därefter måste man söka individuellt stöd på den skola där man väl-jer att placera sitt barn. Storän-gsskolan är en 0-5 skola efter-som man på de flesta skolor i Västerås stad valt att placera elever i årskurs sex på högsta-dieskolor.

Mattias går idag i årskurs fem och kommer d ä r f ö r att lämna s p r å k -s p å r e t till hös-ten. Vi har haft

dialog med kommunens nye skolchef om en fortsättning men i dagsläget finns inga beslut tagna. Däremot bevil-jades Västerås stad i januari 2014 ett extra statsbidrag för personalförstärkning, kompe-tenshöjande åtgärder för lärare, andra utvecklingsinsatser och införskaffande av lärverktyg på språkspåret. En del av statsbi-draget kommer att användas till att undersöka hur många elever med språkstörning som går i vanliga kommunala

skolor och friskolor i Västerås samt hur stödet ser ut till dessa elever.

I det stora hela så har Mattias haft en bra skoltid så här långt. Vi har haft turen att hamna rätt och de specialpedagoger som arbetat i de olika verksamhe-terna har alla haft specialkom-petens inom språkstörning. Dessutom har logopedstöd all-tid funnits. Vi har också lyck-

Det måste finnas upp-trampade vägar för föräld-rar som precis börjat sin vandring i förskole- och skolsystemen.

Far och son.

ats hålla liv i föräldranätverket vilket var en stor tur då lands-tinget till våren 2012 beslöt att dra in logopedresurserna till språkspåret med hänvisning till resursbrist. En nyanställd kommunal skolchef utan kun-skap och insikt i språkspårets verksamhet såg chansen att spara och beslöt att logoped-resurserna inte skulle ersättas. Nätverket kraftsamlade och lyckades driva igenom att en kommunal logopedtjänst in-rättades i Västerås stad.

Nu ska det inte behöva vara så att man ska ha tur för att få rätt stöd. Det måste finnas upp-trampade vägar för föräldrar som precis börjat sin vandring i förskole- och skolsystemen. Kunskapen om språkstörning och dess konsekvenser måste bli större i skola och samhälle. Genom vårt arbete med nät-verket så har vi lärt oss att för att kunna påverka och förändra så måste man prata direkt med beslutsfattare. Det vill säga med politikerna. Man kan föra dis-kussioner med tjänstemän på olika nivåer, men dessa hän-visar alltid till politiska beslut för att inte gå med på förslag

eller krav.Därför är det viktigt att vi

föräldrar till barn med språk-störning fortsätter jobba för våra unika barn genom för-äldraorganisationer som DHB och Talknuten och inte minst genom nätverk.


TEXT Mats Lindblom FOTO Privat

Ingen omorganisation för Huddinge tal- och språkförskola var budskapet ifjol, men redan 19 februari i år godkände förskolenämnden i Huddinge förslaget att dela upp den omtyckta och väl-fungerande språkförskolan i två inkluderande språkavdelningar. Föräldrarna var aldrig påtänkta att höras i ärendet, men en stark föräldragrupp mobiliserade för att få majoriteten att lyssna, men utan resultat, tillsvidare.

Huddinge tal- och språkförskolaLÄGGS NED

— Det här innebär att vår son hamnar i en blandad grupp med tio barn utan diagnos och sex barn med tal- och språkstörning. Barngruppen blir större och pedagogerna färre, personalstyrkan halveras. Vi tror att det innebär en för-sämring för alla parter. Barnen med tal- och språkstörning riskerar att få sämre självförtro-ende genom att de känner sig sämre än de andra barnen och får svårare att komma till tals. De behöver små lugna grupper och rätt hjälp för att utvecklas på bästa sätt. Vi tror också att det blir en stor utmaning för personalen att räcka till för alla barn, säger Linda Andersson, som har en son på förskolan.

Den 19 februari beslöt för-skolenämnden i Huddinge att dela upp Huddinge tal- och språkförskola i två inkluderan-de tal- och språkavdelningar fr.o.m. 1 september 2014. Till grund för beslutet låg en rap-port som beskriver ett ökat behov att tal- och språkplat-ser inom förskolan. Uppdel-ningen skulle enligt rapporten medföra ”ett något ökat antal platser” och samtidigt tillgo-dose föräldrars önskemål om förskola i närområdet.

Men beslutet fattades inte utan protester, oppositionen har argumenterat emot, men framför allt kämpar föräldrar till barn på språkförskolan för att häva beslutet som de hävdar

är både ogrundat och oriktigt genomfört. Linda Andersson har fört en kamp sedan hon fick reda på vad som pågick.

— Det är ett ärende som skötts hastigt och utan insyn. På en direkt fråga om Hud-dinge tal- och språkförskolas framtid i nämnden i juni ifjol, svarade ordförande att det inte finns några planer på föränd-ring. Därefter protokollförs ingenting i frågan förrän 3 de-cember.

Linda får i december besked att föräldrarna inte ska involve-ras eftersom omorganisationen bara är på planeringsstadiet.

— Tänkte man informera oss föräldrar efter beslutet eller vad var tanken? Omorganisa-

tionen är väl knappast i pla-neringsstadiet i december om beslutet fattas redan i februari.

Linda har skrivit till nämn-den såväl med andra föräldrar som med sin man. De har ord-nat ett möte på förskolan dit nämndens ordförande var in-bjuden, men hon fick förhin-der. Nu är beslutet fattat men Linda har överklagat till för-valtningsrätten i Stockholm, där hon påpekar brister i be-slutsunderlaget och ärendets hantering, som att man inte hört föräldrarna, personalen eller ens besökt förskolan.

Om rapporten menar Linda i sin överklagan att den inte tillräckligt beskriver vare sig skälen till förändringarna el-

Lindas son Odd på Huddinge tal- och språksförskola.



Med hänvisning till säkerhets-skäl har personalen förbjudit Florian och hans vänner att teckna med varandra förutom under den korta tid då dealern blandar och ger. Hörande dä-remot får konversera så fort de lagt sin hand.

— Ingen får kommunicera med någon annan medan man deltar i en hand, det är lika för alla. Däremot gjorde Casino Cosmopol skillnad på hörande och döva eftersom teckensprå-ket nästan förbjöds fullstän-digt, säger Florian.

Florian berättar att det inte bara är spelet som är tjus-ningen, utan att han och kom-pisarna har valt spelandet som ett sätt att umgås.

— Det gjorde mig oerhört förbannad att vi förbjöds att samtala på samma sätt som hörande.

Under sina besök på casinot har Florian och hans kompisar funnit sig i förbudet, men till sist fick Florian nog och an-mälde Casino Cosmopol till Diskrimineringsombudsman-nen (DO), med hänvisning till brott mot Språklagen och mot FN:s konvention för rättigheter för personer med funktions-nedsättning.

— Jag fick nog av diskrimine-ringen, för man kan inte kalla det något annat. Hänvisningen till säkerhet håller inte heller. Det finns hur många kameror som helst som kan avslöja fusk, särskilt vad gäller teckenspråk eftersom det verkligen syns, menar Florian.

DO utredde inteFlorian yrkade i sin anmälan på att teckenspråkiga skulle få rätt

FLORIANS KAMP GAV TECKENSPRÅ-KIGA ETT BÄTTRE CASINO, ELLER?

Florian Tirnovan, till vardags ungdomskonsulent på Sveriges Dövas Ungdomsförbund, brukar spela poker med sin kompisar på Casino Cosmopol i Stockholm några gånger i veckan. Efter ett besök under hösten fick han dock nog av casinots styvmo-derliga inställning till teckenspråk.

att samtala i samma utsträck-ning som hörande, dvs. när de lagt sina händer och inte längre deltar i spelet.

Till Aftonbladet sade Casino Cosmopols informationschef Nina Ehnhage att de avvaktar DO:s beslut och att det låter rimligt att de rättar sig efter DO. DO valde dock att lägga ned Florians anmälan, vilket han inte alls var nöjd med.

— De motiverade sitt beslut med att de måste prioritera och att de väljer fall som de tror kan ha störst effekt på utvecklingen av samhället. Därför prioriterar de vanligt förekommande fall och fall som handlar om större problem för människor med funktionshinder. Jag tycker DO ska ta sig an mindre fall också, hur ska samhället utvecklas annars, frågar sig Florian.

Men sedan kom en lite ovän-tad inbjudan till ett möte på Casino Cosmopol. Florian fick träffa informationschef Nina Ehnhage och säkerhetschef Rein Lellep, som meddelade att Florian och alla andra som använder teckenspråk nu kan besöka Casinot och samtala mellan händerna, precis som hörande. Detta var åtminstone vad Florian uppfattade som kontentan av mötet, som se-nare fick en bitter eftersmak.

— De hörde av sig efteråt och sade att de missförstått mig under mötet och att teck-enspråksförbudet fortfarande gäller! Jag vet inte vad jag ska tro och jag väntar på svar från dem om hur det kunde bli så fel.

Samhällets okunskapEfter det ursprungligen posi-tiva svaret från casinot kände

Florian Tirnovan.

Florian sig lättad, då hela his-torien uppmärksammats av Aftonbladet och eftersom han fått utstå en hel del kommenta-rer från olika personer som på tveksamma grunder uttalat sig om döva och teckenspråkiga.

— Vissa tyckte att döva inte behöver prata vid pokerbordet och kan vara tysta istället. Det visar än en gång på samhällets okunskap om teckenspråk. Gi-vetvis har jag även denna gång fått förklara att teckenspråket inte är internationellt, utan att i princip varje land har sitt eget nationella teckenspråk.

Men han var också glad över att kunna återgå till att spela på ett casino som dessutom numera är bättre än tidigare.

— Nu kan vi ju äntligen snacka lite skit mellan händer-na, sade Florian då.

Efter flera påstötningar för att få svar på hur det kunde bli så fel fick Florian till sist beskedet, att teckenspråksförbudet fort-farande gäller.

ler dess konsekvenser. Hon ifrågasätter förvaltningens sak-kännedom. Vidare menar hon att det inte blir någon ökning av platser.

— Idag finns tolv platser på tal- och språkförskolan och fem platser på en språkavdel-ning. Efter omstruktureringen skulle det finnas tre språkav-delningar med 5-6 platser var-dera för språkbarn vilket ger högst en plats mera.

I rapporten hänvisas till forskning som bejakar inklu-dering av barn med tal- och språkstörning med ”vanliga” barn.

— Det som inte nämns är att forskningen stöttar språk-förskolor också.

Linda menar att forskningen är tvetydig och att man i rap-porten väljer delar som passar önskat beslut. I rapporten finns forskning där inte barn med tal- och språkstörning ingår och tvivelaktiga antydningar till att myndigheter stödjer be-slutet.

— Förvaltningen hänvisar till kontakt med Specialpe-dagogiska skolmyndigheten (SPSM) kring rekommenda-tioner och forskning. När vi kontaktar SPSM säger de sig förorda varken det ena eller det andra, i brist på forskning inom området.

Hade man lyssnat på Linda och föräldrarna tycker hade man fått en annan syn på saken.

— På språkförskolan går barnen med tal- och språk-störning tillsammans med barn som har samma problem. Barnen har behov av pedago-ger med specialkompetens och tillgång till talpedagog och lo-goped, och det får de på språk-förskolan. De har en miljö där de inte behöver kämpa om att få talutrymme. De får vara en i gemenskapen där ingen är an-norlunda, där självförtroendet kan växa och där de hela tiden får stöd och hjälp av pedago-gerna som har tid för varje en-skilt barn.

Teckenspråksutbildning

för föräldrar, TUFF

Kvällskurser Intensivkurser

Helgkurser & läger www.tuffkurs.nu

www.tuffkurs.nu


Chans till UPPRÄTTELSEPå nationella skolrådets extra sammanträde iom. de sexuella trakasserier inom specialskolan tillsattes en ar-betsgrupp med representanter från intresseorganisationerna och föräldraråden som, tillsammans med SPSM, ska ta fram en uppdragsbeskrivning till en extern utredare. – Huvudfrågan för utredaren blir: Hur ska vi se till att dessa händelser aldrig inträffar igen, säger Mathias Andersson, DHB:s representant i arbetsgruppen.

Mathias Andersson har en son på Manillaskolan och har arbetat med DHB under många år för att hjälpa till och påverka olika instanser för våra barns bästa.

TEXT Mats Lindblom FOTO Hans Alm

Man behöver gå till botten med hur detta har kunnat in-träffa och lära sig ifrån det. Det finns några obesvarade frågor som utredaren behöver arbeta med för att sedan kunna se framåt.— Utredaren behöver se över hur dagens rutiner fungerar i verkligheten, säger DHB:s Mathias Andersson efter ar-betsgruppens första möte.

Vid det första mötet med arbetsgruppen enades man om målet för uppdraget som en extern utredare ska få. Utred-ningen startar omgående, med en första rapport i maj. Ut-redningen bör vara klar under hösten 2014.

— Huvudfrågan för utreda-ren blir: Hur ska vi se till att dessa händelser aldrig inträffar igen, berättar Mathias.

Drabbade elever nu och dåArbetsgruppen diskuterade även om uppdraget skulle omfatta både före detta elever

TEXT Mats Lindblom FOTO DHB Arkiv

Både Manillaskolans föräldra-representanter och intresseor-ganisationer framförde på na-tionella skolrådets extramöte den 14 januari att eleverna inte har något förtroende för elev-hälsan på Manillaskolan. Öns-kemålet var att SPSM skulle er-

Manillaskolans föräldraråd: låt elever få prata med extern part i stället för elevhälsan

På nationella skolrådets extra sammanträde bestämdes att respektive föräldraråd skulle avgöra om elever som blivit utsatta för sexuella trakasserier ska erbjudas samtal med en extern part, i stället för med elevhälsan. För Manillaskolans föräldraråd var detta en angelägen fråga då varken elever eller föräldrar har förtroende för elevhälsan. Efter viss fördröjning hölls ett möte och nu ska Manillaskolan försöka hitta en lämplig partner.

som drabbats av trakasserier och elever som går igenom detta just nu. Utgången blev att både före detta och nuvarande elever ska omfattas av uppdra-get, men det var inte självklart.

— Det som förvånade mig var SPSM:s ovilja att ta med de gamla eleverna i denna utred-ning, säger Mathias.

SPSM hävdade att bara fyra gamla elever hört av sig, och att det därför inte skulle vara aktuellt. Föräldrar och intres-seorganisationer stod dock på sig och förmådde myndig-heten att omfatta alla elever i utredningen. Faktum är att många gamla elever har hört av sig, men inte till SPSM utan till Sveriges Dövas Riksförbund (SDR), så behovet finns.

SDR och SPSM jobbar vi-dare med frågan och tanken är att anlita en extern samtalspart som förmedlas via SDR.

En chans som inte återkommerMathias poängterar att det här

är chansen för alla som utsatts för kränkningar att få hjälp. Man kan vända sig till SDR som koordinerar samtal med före detta elever med en ex-tern samtalspart, som alltså inte är SPSM. Man kan också få samtal med utredaren och berätta om sina upplevelser för att hjälpa till med hur det kunde hända och ge utredaren ett bättre underlag så det aldrig händer igen.

— Jag skulle vilja uttrycka mig så här: en bättre chans till upprättelse kommer troligen inte, utan det är här och nu! Gamla elever och ni som går i dagens specialskola, ta den chansen! Sprid detta till alla så att vi kan hjälpa så många som möjligt, uppmanar Mathias.

Arbetsgruppen diskuterade även att SPSM borde komma med en offentlig ursäkt till alla drabbade, ett krav som fram-förts tidigare av flera hörsel-organisationer. SPSM hävdar att man redan bett om ursäkt

genom sina uttalanden i sam-band med uppdagandet av de sexuella trakasserierna.

— Vi föräldrar och intresse-organisationer håller inte med utan tycker att de ska få en riktad ursäkt, men frågan sköts till den andra arbetsgruppen som tar hand om gamla elevers upplevelser.

bjuda samtal via någon annan part. Frågan skickades med till respektive föräldraråd på sko-lorna.

DHB Dialog har intervjuat Manillaskolans föräldraråd.

Har ni på Manillaskolan haft möte sedan dess?

Ja, onsdagen den 5 mars ge-nomfördes äntligen ett möte, ursprungligen flyttat från den 21 januari. Det är anmärknings-värt att skolan flyttar ett möte så långt fram i tiden när det gäl-ler en så viktig fråga.Har ni diskuterat möjligheten

att någon annan än elevhäl-san kan ta emot elever som behöver prata?

Ja, den frågan diskuterades och vi förvånades över Manil-laskolans motvilja till att ta in en extern part som eleverna kan prata med. Manillasko-lan tycker att elevhälsan har ett högt förtroende, eller att eleverna kan prata med nå-gon lärare. Här skiljer sig våra verklighetsuppfattningar åt. Föräldrarådet har fått starka signaler om att elever som lar-mar inte har blivit lyssnade på. I detta läge behövs det en utom-stående part som elever kan få prata med om sina upplevelser. Kontentan från mötet blev att Manillaskolan ska försöka hitta en lämplig partner som elev-erna kan få samtalstid med.


En ingång oavsett fråga är tanken bakom Örebro kom-muns servicecenter, och det ersätter t.ex. Invandrarservice, Medborgarkontoret, Stads-byggnadsservice och Service-torget. Men glädjande nog har kommunen anställt två teck-enspråkiga kommunvägledare, Camilla Högberg och Tommy Krångh.

DHB Mellersta och DHB Fler-handikapp överräckte blom-mor tillsammans med bl.a. Örebro Dövas Förening.

Tommy Krångh berättar att det nästan alltid kommer att finnas en teckenspråkig kom-munvägledare på plats. Både Tommy och Camilla har hel-tidstjänster och Tommy tror att det finns behov av fler teck-enspråkiga kommunvägledare framöver.

— Vi märker ju att behovet finns där.

Tommy Krångh är en av två teck-enspråkiga kommunvägledare på Örebro servicecenter.

Servicecenter med teckenspråkigpersonalDen 30 januari invigdes Öre-bro kommuns nya servicecen-ter under högtidliga former, även DHB och hörselorgani-sationerna hade anledning att gratulera då det nya centret har två teckenspråkiga med-arbetare.

TEXT & FOTO Mats Lindblom

TEXT Ingalill Björkstrand

TEXT Mats Lindblom FOTO Lena Kallionpää

ÖREBRO SERVICECENTERDrottninggatan 5www.orebro.se019-21 10 00Bildtelefon [email protected]/orebrokommuntwitter.com/orebrokommun

Lyssna mer på de som berörs, sa Ragnwi Marcelind, stats-sekreterare på socialdeparte-mentet. Barn och unga måste själva få berätta vad de tycker. Ur ett DHB-perspektiv kändes detta uttalande extra bra, inte minst med tanke på våra pågå-ende projekt, Aktiv Fritid, HYFF och TELL-US som ju alla sker i

Vi fick en förmiddag med workshops och diskussioner om hur vi bryter fördomar och med intressanta exempel på verksamheter som lyckats få med personer med funktions-

ROTA FÖR DELAKTIGHET

DHB deltog i februari på seminarium med projektet ROTA (Rekognosera, Oppo-nera, Tillgänglighetsgöra, Ak-tivera) som jobbar för att alla, oavsett funktionstillstånd ska kunna vara delaktiga i föreningslivet.

DHB Flerhandikapp och NkaKonferensen ”Livets möjligheter” i Stockholm den 10-11 mars arrangerades av Nka, nationellt kompetenscentrum anhöriga, i samverkan med FUB, Föreningen Jag och SRF. Fokus: livets möjligheter för personer med omfattande funktionsnedsättningar.

Upplever ni någon form av motstånd från SPSM:s eller Manillaskolans sida i frågan?

Ja, men vi vet inte riktigt var-för. Det är ingen mening med att spekulera just nu.

Hur uppfattar ni elevernas förtroende för elevhälsan?

Vi har många som inte har något förtroende för elevhäl-sovården.

Har ni föräldrar förtroende för elevhälsan?

Utifrån alla berättelser som vi har fått till oss i föräldrarådet så är förtroendet tveksamt och lågt. Varför skulle det behövas att en extern part erbjuder stöd till eleverna just nu, i stället för elevhälsan?

Det finns elever i dagens Manillaskola som förgäves har larmat till elevhälsovåden. Elever har tappat förtroendet för elevhälsovården och då är det bättre att ta in någon uti-från ”utan ryggsäck” så att de som har behov av samtal får det stöd de verkligen behöver.

Vad händer nu?Manillaskolans föräldraråd

har arbetat febrilt med en an-mälan till Skolinspektionen, för att belysa de problem som finns på skolan i dagsläget. An-mälan skickades in i början på mars och i nuläget avvaktar vi Skolinspektionens agerande utifrån anmälan.

nedsättning i sina föreningar. På bordtennisklubben Safir i Örebro är det ingenting märk-värdigt att personer med funk-tionsnedsättning deltar på trä-ningarna. Man delas heller inte in utifrån funktion, utan det är spelförmågan som avgör.

Både Safir och även Örebro fältrittklubb framhöll att sam-

verkan med habilitering, skolor och intresseorganisationer var en framgångsfaktor för dem. Det som alla var överens om på seminariet var att en fung-erande förening är en förening där man ställer upp för varan-dra och där man tar vara på det som finns. Den som bidrar kan också ställa krav.

mycket nära samverkan med barn och ungdomar.

Moderator Anne-Marie Stenhammar slog fast att flera olika omfattande funktions-nedsättningar förstärker var-andra. Något som återkom var problemet med att samhällets stöd inte är samordnat. ”Funk-tionsnedsättningar går inte

över och man ska inte som för-älder behöva upprepa det man minst vill berätta dvs. allt det som barnet inte kan.” Projektet Personlig koordinator vill råda bot på samordningsbristen, ge-nom att erbjuda hjälp med allt från att beställa hem mediciner och blöjor till personligt stöd och anteckningshjälp vid möten med sjukvård eller kommun.

Även om Nka har en annan definition av begreppet ”fler-handikapp” än DHB, så fanns det många tankeväckande seminarier på konferensen, menade DHB Flerhandikapps ordförande Sonia Strömberg. Anhörigperspektivet och sys-konens roll i familjen gav DHB Flerhandikapp anledning att etablera kontakt med Nka.

En av utställarna var arvs-fondsprojektet ”MatGlad” som ska ta fram en app för enklare matlagning. DHB passade på att tipsa om både vibration i äggklockans larm och teck-enspråksfilmer i ordlista och recept.

För mer information om Nka besök organisationens hem-sida www.anhoriga.se


RECENSION

Handlingen utspe-lar sig på 1760-ta-let där två historier berättas parallellt. Pjäsens namn Ve-nus anspelar på att planeten med samma namn i juni 1761 passerade mellan jorden och solen, en fantastisk händelse som gi-vetvis skulle stude-ras. En av dem som besökte observato-riet för att beskåda h i m l a f e n o m e -net var den unge kronprins Gustaf, sedermera kung Gustav III. Den ena berättel-sen handlar om kronprinsen, hovet och det teatersällskap som under ett par decennier hade anställning vid hovet för att roa de kungliga. I den andra berättelsen möter vi karaktä-ren Anna Ekelöf, en kvinnlig Lasse-Maja, som tar sig fram genom landet genom att föl-ja brottets bana och ständigt byta förklädnad medan hon lurar sig vidare från by till by. Intressant är att den brottsliga turnén har sin grund i gamla handlingar som autentiska rät-tegångsprotokoll.

Venus visar att en teaterupp-levelse kan vara mycket visuell och oerhört vacker. Ljus och eld behöver inte alltid inne-bära kolossala strålkastare, stro-boskopeffekter och enorma fyrverkerier. Utan att avslöja

VACKERT, VISUELLT, VENUSNär jag lämnar Orionteatern i Stockholm efter premiären på Venus undrar jag vad jag varit med om. Har jag varit på cirkus eller teater? Vad var det för föreställning? Var det traditionell teater för hörande, pantomim eller tyst teater på teckenspråk? Eller kanske allt på en och samma gång?

innehållet kan jag berätta att även små medel som facklor och lysande käglor skapar en fantastisk stämning och är en njutning för ögat. Blandat med tidstypisk musik och lukten från manegen och stallarna blir helheten ett allkonstverk.

Det som bidrar till stäm-ningen och känslan av cirkus är alla de djur som medverkar återkommande i föreställning-en. Stundtals är de använda som vilken rekvisita som helst och ibland nyttjas de för att förstärka maktperspektivet som då drottningen med is-kalla blickar från sin uppsatta position på hästryggen ser ut över både övriga skådespelare och publiken.

Före föreställningen fanns en viss oro över hur detta ex-periment med både talat språk

och teckenspråk i samma pjäs skulle falla ut. Risken är stor att det talade språket tar över och att uppförandet blir på höran-des premisser. Glädjande nog kom dessa farhågor på skam! Venus är en föreställning på teckenspråkigas villkor, men fullt möjlig att följa även för den som inte behärskar teck-enspråk. Den vanligaste me-toden att lösa situationen med två språk var att en rollkaraktär tecknade samtidigt som en an-nan talade samma replik eller läste den ur en bok eller ett brev. I andra akten bröt man detta system i en förhörsscen, vilken utfördes uteslutande på teckenspråk samtidigt som re-plikerna projicerades på fond-väggen. För en hörande pu-blik utan kunskaper i svenskt teckenspråk tror jag att denna

scen kan upple-vas som utdragen, lösningen med tal gör att man kän-ner igen sig. Nack-delen med att låta åskådarna själva läsa texten är att de då kanske tar av-stånd från det som händer på scenen. Dessutom innebär det alltid ett visst risktagande att för-lita sig på tekniska lösningar.

I flera scener blir det tydligt hur mycket mer teck-enspråk förmedlar

är tal. Det visuella språket ger möjlighet till mer information än vad betoning och röststyrka kan uttrycka. Vid ett tillfälle ber teaterdirektören till högre makter och Thomas Roos le-vererar replikerna med stor in-levelse. Samtidigt gestaltar tre kvinnliga skådespelare samma budskap på teckenspråk, med mimik och kroppsspråk i per-fekt harmoni. Resultat: teck-enspråk – tal, 1-0!

Föreställningen är även ett avslutningsarbete för de ungdomar som i snart tre år studerat på teaterhögskolans teckenspråkiga utbildning. Ta chansen att möta dessa skåde-spelare i deras första uppsätt-ning! Man kan inte annat än imponeras när man ser med vilken självsäkerhet och närva-ro de tar sig an detta uppdrag.

TEXT Ingalill Björkstrand FOTO Markus Gårder


RECENSION

En rätt välfylld Hjalmar Berg-manteatern i Örebro får i med-let av februari se en bussfärd i norrländskt vinterlandskap pro-jicerad på scenens fond. Vi ser inte resans början och inte hel-ler slutet, men vi är med för en stund och sådan är ju historiens gång. På bussen sitter två flickor från Tornedalen och diskuterar skolarbetet de ska göra om sin identitet, de ska intervjua sina äldre släktingar.

Detta skolarbete framma-nar ångestfyllda familjeöden på nord- och sydsamiska, meänkie-li, svenska, finska samt finskt och svenskt teckenspråk. Det är ing-en dramaturgisk klackspark att göra en föreställning på så många språk för en svensk och svenskt teckenspråkig publik, men med smarta grepp blir allt möjligt och förståeligt. Ibland upprepas den finska, samiska eller tecken-

NÄR VINTERNSSTJÄRNORLYSER HÄR

VAD HÄNDER MED EN MÄNNISKA SOM FRÅNTAS RÄTTEN TILL SITT EGET MODERS-MÅL?

”Vad kan vi göra för varandra?” frågade regissör Josette Bushell Mingo retoriskt på seminariet som föregick den starka föreställningen När vinterns stjärnor lyser här. En föreställning där Sveriges minoriteters historia, språk och identitet gestaltas genom film och dans, humor och drama, och en del satir. När vinterns stjärnor lyser här visar sorgen, skammen, förlusten och stoltheten. Men den inte bara visar, utan den ställer en fråga till sitt vittne, publiken: Vad kan vi göra för varandra?

språkiga repliken i motrepliken: ”Jaha, så du menar att…”. Ibland framförs budskapet på alla språk i turordning. Teckenspråk och tal ackompanjeras så att det smälter in i scenografin och där det inte går så textas replikerna.

Berättelsen spänner från den lilla individens inre till storpo-litikens okänsliga reformer. Vi ser ångesten i relationen mellan generationerna.

— Skulle jag ha lärt dig finska efter allt jag fick genomlida för att jag pratade finska? Hur skulle jag ha kunnat utsätta dig för det?

Kontra.— Varför har du inte berättat

för mig vem du är? Hur ska jag då kunna känna mig själv?

Vi ser vetenskapsmannen på Rasbiologiska institutet i Upp-sala kategorisera i kort- och långskallar. Vi ser aga, mobb-ning och förtryck välla över den

enskilde med fel modersmål i klassrummet, sanktionerat av ett samhälle med svensk etnisk och språklig överhöghet för ögonen.

Men framför allt ser vi frus-trationen bygga bo i människans själ. Ångesten och frustrationen finns bara inom människan, men den kan växa sig stor och kan den inte komma ut så över-går den i vrede och raseri. Sor-gen, skammen och den förlo-rade stoltheten blir, med Josettes ord, knutor i själen. Det är vad som händer med en människa som förvägras rätten till sitt eget modersmål.

Som starkast har knutorna knutit sitt grepp om en gam-mal samisk man som plågas av sitt samvete. Samvetet, gestaltat av teckenspråkiga skådespelaren Dawn Jani Birley, går runt den av historiens skam och skuld plågade mannen likt ett rovdjur

runt sitt byte. Men ur denna ångestdans springer plötsligt en strimma hopp:

— Hur kan du förstå vad jag känner? Du kan ju inte ens höra vad jag säger, utbrister den gamle.

Varpå samvetet svarar:— Ändå hör jag dig tydligt

och klart. Och jag ser dig. Där-för att jag känner det du känner, jag har varit med om att inte äga rätten till mitt språk. Jag tvinga-des till alla möjliga sjuka meto-der för att lära mig tala och höra, fast jag var döv.

Dessa repliker visar att vi aldrig är ensamma, om vi kan lyssna och om vi kan dela med oss. Men Josette Bushell Mingo vill inte bara visa, ”När vinterns stjärnor lyser här” ställer en rak fråga till publiken: Vad kan vi göra för varandra?

TEXT Mats Lindblom FOTO Anders Alm


Nu har jag bott i USA i sju må-nader, tiden går så snabbt och jag försöker tänka ikapp alla saker jag har gjort och upplevt. Min amerikanska julafton var underbar! Min ”amerikanska farmor” kom på besök och det var bara vi sex som firade tillsammans! Det var rätt my-sigt, vi firade i pyjamas för det var ju bara vi. Jag köpte en ny dammsugare till familjen för att de klagade på sin gamla. Min mamma skickade en låda full med julklappar till mig och min värdfamilj.

Senare åkte vi till Denver över nyårsaftonen, vad jag älskar staden! Så vackert med berg överallt, dessutom första gången för mig i Colorado. Jag satt och häpnade hela tiden. Vi shoppade, gick på museum, gick på min första amerikanska basketmatch (Denver vs Phila-delphia), gick på restauranger och till sist, IKEA. Ärligt, jag var stolt där bland alla möb-ler och saker. Jag ville nästan bara säga till alla: ”Jag är från Sverige!” Jag köpte svenska chokladbollar och chokladas-kar samt julmust bara för mig själv, såklart fick min värdfamilj smaka lite.

Jag saknade Denver när vi åkte hem till Santa Fe! Strax efter att skolan startat frågade en tolk på skolan om jag ville följa med en grupp till Colo-rado Springs och medverka i Children of Color Summit. Jag tackade självklart ja, dessutom skulle vi övernatta i Colorado School for the Deaf and Blind. Vi åkte, och jag blev förälskad i staden, så vackert och berg

ÄLSKAR USA OCH SAKNAR SVERIGEKalle Lövgren är utbytesstudent i USA och berät-tar nu för tredje gången om sitt år på andra sidan av Atlanten. Hans tidigare berättelser finns i DHB Dialog Nr 3-2013 och Nr 4-2013.

överallt igen! Träffade också mina kompisar där, vi hade det roligt och hade workshops hela dagen. Nästa dag körde vi runt berget Pikes Peak i Colo-rado Springs. Jag besökte Gar-den of Gods, en känd plats. Jag kan verkligen tänka mig att bo i Colorado.

Annars rullar allt bara på, allt är så vanligt nu som jag sade förut. Det är toppen i skolan, jag blev nominerad till Stu-dent of the Month. Det är bara så roligt, jag älskar verk-ligen att teckna på ASL. Alla tycker att det är roligt att jag har utvecklat s så mycket, några tyck-er att jag är så amerika-niserad nu. Det beror ju på att jag har bott här över sju månader.

Precis när julaftonen var igång brast allt för mig! Jag sak-nade min familj jätte mycket och det kändes konstigt att fira utan dem, istället firade jag julen med en amerikansk familj. Men jag älskar känslan att faktiskt vara i USA som ut-bytesstudent, jag får gåshud av att tänka på det! Jag är med i drama club i skolan, en känd döv skådespelare som heter Robert DeMayo lär oss att skådespela. Vi är tio personer som ska ha en show nu i maj,

I’m excited! Det är träning varje kväll! Jag älskar att stå på scenen och spela. Nästa vecka startar Track&Field! Jag längtar till att börja springa och träna igen! Den 27 februari åkte jag och mitt academic bowl lag till Austin i Texas för att tävla där! Det var i Texas School for the Deaf, en stor skola. Jag har aldrig haft så roligt! Vi tävlade mot tolv andra dövskolor från sydvästra USA! Och gissa vad,

vi vann the champion-ship! Jag kan inte hitta ett bättre lag, vi var grymma och job-bade hårt! Tr ä f f a d e många fan-tastiska och sköna män-niskor, det enda som är tråkigt är att det varade bara

i fyra dagar. Men som tur så ska vi åka till The Nationals i Washington D.C. på Gallau-det University i april och täv-la mot andra dövskolor från hela USA. Då ska jag träffa mina andra kompisar där. Blir spännande att se huvudstaden och Gallaudet! Efter det är det Spring Break, min värd-familj och jag ska resa runt i östra USA, New York City, Pennsylvania, Maryland och kanske Connecticut! De har släkt där, så det blir busy and fun! Sen är det kanske Track & Field tournament i Wisconsin

för dövskolor i centrala USA, så jag kanske kan följa med dit och tävla också!

Allt går så fort, tiden flyger fram. Jag minns tydligt när jag hade varit i USA en månad och tänkte att det är långt kvar tills jag är hemma igen. Plöt-sligt är det bara tre månad-er kvar! Nuförtiden bor jag i cottage i skolan för att kunna hinna med allt och umgås med mina kompisar, under helger-na bor jag hos min värdfamilj. Det går bra, jag gillar att ha mina kompisar runt mig. Snart är det St Patrick’s Day, då måste alla klä sig i gröna kläder för att inte bli nypt!

Några veckor innan jag åkte till Texas, åkte jag till Tucson i Arizona för att hjälpa min värdpappas basketlag, han är baskettränare i middle school (6-8 klass, red. anm.). Turner-ingen var på Arizona School for the Deaf and Blind, fin sko-la med palmer. Så jag hjälpte till att sköta barnen. Det var så varmt och skönt i Arizona, och en massa kaktusar, några var tre meter höga! Jag älskar verkli-gen att resa runt USA, varje stat är som ett eget land. Nu på sis-tone har jag känt att jag saknar Sverige, jag vet att jag snart är hemma igen. Jag känner att jag behöver recharge:a mig med Sverige, jag uppskattar Sverige mycket mer nu. Intressant att man ser det ur ett annat pers-pektiv. Jag förstår allt bättre nu och känner att jag växt som person. Jag försöker njuta av allt under mina sista månader här i The States.

TEXT Kalle Lövgren FOTO Privat


Vad har ni att erbjuda familjer med barn som är döva, hörselskadade eller har en språkstörning?Den försäkring vi först tänker oss är, ”En riktig barnförsäkring”. Den riktar sig till familjeförsörjare som verkligen vill vara säkra på att deras barn har pengar även efter det att försörjaren har avlidit. För-säkringen kan tecknas på föräldern och faller ut till barnet så länge barnet lever. Hälsoprövning görs enbart på föräldern. Försäkringsbeloppet är garanterat. Om Änke- och Pupillkassan fortsätter att ha lika bra nyckeltal i framtiden kommer vi också att kunna utbetala återbäring.

Hur ser er affärsidé ut vad gäller föräldrar till barn med funktionsnedsättning?Jag tror att vi som har barn, känner en stark oro för barn som eventuellt inte kan försörja sig helt själva. Man frågar sig, vad händer med barnet när jag dör? Kommer pengarna jag har sparat till barnet att räcka livet ut? Finns det något mer jag kan göra för att se till att barnet får ett extra ekonomiskt tillskott? Det finns såklart ingen generallösning för detta, men en liten hjälp vägen kan vara att teckna en försäkring som garanterar utbetalning så länge barnet lever.

Änke- och Pupillkassan har funnits sedan 1740. Försäkringsta-garna, som också är ägare, vill att Bolaget ska fortsätta sin verk-samhet. Det lilla Bolaget har ca 1 730 försäkringar och mycket stabil ekonomi.

När det gäller privatpersoner handlar det oftast om att man vill skydda sin familj eller den man lever tillsammans med. Men det kan också vara någon man särskilt ömmar för, ett barn man är orolig för, en en-sam släkting, något barnbarn eller någon annan som står en nära.

Skattkistan från 1700-talet där man började samla till-gångar för kommande behov.

Änke- och Pupillkassan

Änke- och Pupillkassan är ett livförsäkringsbolag som är öppet för alla, men vänder sig framförallt till privatpersoner som bildat familj, varit ute i arbetslivet några år och har en bostad med en månadsavgift som det kan vara svårt för en av försörjarna att klara av själv.

— Vi skiljer oss från andra försäkringsbolag genom att vi specialiserat oss på efterle-vandeskydd och att vi har liv-försäkringar och familjeskydd som skapar ett värde, säger Lena Schelin, vd på Änke- och Pupillkassan.

Även för företagÄnke- och Pupillkassan vänder sig även till mindre företag el-ler till grupper av anställda i större företag. Företaget kan teckna en extra tjänstepen-sion som en förmån till sina anställda. Ofta handlar det om mindre företag eller grupper av anställda i ett större företag.

Gammal är äldstUnder början av 1700-talet beviljar kungen i ömmande fall en årlig pension till änkor efter avlidna statstjänstemän. Denna förmån missbrukas och 1739 utfärdar Fredrik I hår-dare villkor i en kungörelse. Denna kungörelse är antagli-gen den avgörande händelsen för tillkomsten av Sveriges första änke- och pupillkassa. Kommersrådet Anders Lis-sander samlar ihop tillräckligt många delägare bland sina be-kanta inom de statliga verken och bildar år 1740 Civilstatens Enke- och Pupillcassa. Värl-dens första livförsäkringsbolag som ännu existerar, är därmed ett faktum.

Det som skiljer Änke- och Pupillkassan från andra försäk-ringsbolag är enligt Lena Sche-

TEXT Mats Lindblom FOTO Kate Gabor

❚ Återbäringsränta 8% (Upp-står genom att det verkliga utfallet beträffande ränta, risk- och driftskostnader blir bättre än de antagna.)❚ Konsolideringsnivå 158% (Förhållandet mellan mark-nadsvärdet på våra tillgångar och våra åtaganden. Om konsolideringsnivån är över 100 procent innebär det att tillgångarnas marknadsvärden är högre än våra åtaganden.)❚ Solvensgrad 549% (Visar förhållandet mellan bola-gets tillgångar och värdet på kundernas garanterade utfästelse.)❚ Solvenskvot 775% (Förhål-landet mellan det krav som finns från myndigheterna beträffande tillgångar i förhål-lande till det lägsta kapital bolaget måste ha för att få sälja försäkringar.)

Lena Schelin, vd Änke- och Pupill-

kassan.

lin att deras försäkringar ska-par ett värde, att försäkringen kan bli högre än det belopp de garanterat.

— Ifall inte försäkringen be-höver användas, gör vi, efter att försäkringstiden har upphört, en slutavräkning. Om det finns ett överskott hos oss, kommer vi att betala ut en slutåterbä-ring.Vi har tagit fram två nya försäkringar, ”En riktig barn-

försäkring” som verkligen vill säkerställa att dina barn får ut-betalning så länge de lever och en annan försäkring som vi kallar för ”Omställningspensi-on” som utbetalas under fem år till efterlevande.Vi har extremt bra nyckeltal vilket borgar för att vi kan genomföra våra åta-ganden.

– DET LILLA FÖRSÄKRINGSBOLAGET FÖR FAMILJER


Vem är du?Jag är logoped med lång erfa-renhet av och stor passion för mitt yrke. Efter att ha arbetat 32 år som barn- och dyslexi-logoped inom både kommun och landsting varav nio år som chef blev jag egen företagare år 2007. I mitt företag publice-rar jag böcker och material om språk, tar på mig olika expert-uppdrag och träffar barn och vuxna med språkliga svårighe-ter på min logopedmottagning hemma i Härnösand.

Jag gör också översättningar för andra förlag. På fritiden har jag engagerat mig i styrelsear-bete inom yrkesföreningar som SFFL (Svensk Förening för Fo-niatri och Logopedi), Svenska Dyslexiföreningen och nu se-nast IALP, International As-sociation of Logopedics and Phoniatrics. Jag gillar att följa forskning och utveckling inom barnlogopedi med målsätt-ningen att hitta sådant som är

Fyra frågor för FRYLMARKLogoped Astrid Frylmark berättar om webbplatsen Språklek

Logoped Astrid Frylmark närde en dröm om en informativ webbplats med lättillgänglig information om språkutveckling och språkstörning. Här berättar Astrid om sajten Språklek (www.spraklek.se) som nu är lanserad.

praktiskt användbart.

Berätta om din webbplats Språklek.Under alla år som barnlogo-ped kände jag att föräldrarna kom i kläm. Av ett timslångt besök var 55 minuter barnets, medan föräldrarna fick min uppmärksamhet ett par mi-nuter på slutet. I ett projekt fick jag sedan möjlighet att göra intervjuer med föräldrar till barn med språkstörning. I dessa möten upplevde jag än mer de stora behov som finns av lättillgänglig information om språkutveckling och språk-störning. Min vision om en informativ webbplats förverk-ligades i Språklek. Sidan växer fram och jag fyller på med nya texter vartefter jag har tid och inspiration att skriva. Till webb-platsen hör också en facebook-sida där jag oftare lägger in lite enkelt material i form av tankar, länkar och tips.

Vem har nytta av webbplatsen?Föräldrar, far- och morföräldrar, pedagogisk personal i förskola, skola och på fritids – alla som är intresserade av ämnet. För yrkesverksamma logopeder och talpedagoger finns det för-stås inte så mycket ny kunskap. Men eftersom sidorna kan skri-vas ut är det även många kolle-gor som använder sidan för att skriva ut råd och information till familjer de möter.

Vilken är den vanligaste frå-gan du får när du pratar med föräldrar till barn med grav språkstörning?Det är utan tvekan frågan ”Vad kan vi göra hemma för att hjäl-pa vårt barn?”Och svaret är, när det gäller barn med grav språkstörning: Låt kommunikation ta tid. Ha inte alltför bråttom. Ge barnet gott om tid att formulera sig, och tänk på att varje samtal inte är ett träningstillfälle utan

ett genuint möte mellan dig och barnet även om vi som inte har språkstörning får ta på oss ett större ansvar för att detta möte ska bli lyckat.

Något som gäller alla barn, med och utan språkstörning, är att vi vuxna måste värna om att utveckla barnets för-måga att lyssna. Barn med grav språkstörning har svårt att ta in muntlig information. Det vet vi. Lyssnandet är en viktig del av vår språkförmåga. Alla barn får idag mycket träning i att utveckla sin syn och klarar att uppmärksamma detaljer och snabba bildväxlingar tack vare TV, lärplattor och datorer. Lyss-nandet behöver också stimule-ras, utan bildstöd, för att för-bereda barn för den språkliga samvaro som finns i klassrum och på arbetsplatser. Där ska oftast mycket muntlig informa-tion bearbetas på kort tid.

Både hemma och i skolan måste vi också arbeta aktivt för att öka barnets delaktighet i oli-ka sociala sammanhang. Min senaste bokimport handlar om att utveckla kommunikativ för-måga hos tonåringar, och jag hoppas att den boken kommer ut på svenska i höst.


Vi vet att alla kan lära nytt, utvecklas och må bra!För dig som använder teckenspråk eller alternativa kommunikationsätt är våra verksamheter bara ett samtal bort, var i landet du än bor. Hos oss finner du gemenskap, kunskap och möjligheterna till en verklig utveckling genom hela livet.

Mo Gård är en icke vinstdrivande organisation med verksamheter spridda över landet. Här hittar du boende enligt LSS och HVB för ungdomar som vuxna. Är du intresserad av att studera, kan du läsa på vår gymnasiesärskola eller om du är över 18 år, så kanske du funderar på vår folkhögskola. Oavsett vilken verksamhet du är intresserad av vet vi att alla kan lära nytt, utvecklas och må bra. Vill du veta mer om oss och vad vi kan göra för dig är du självklart varmt välkommen att kontakta oss för mer information! [email protected] | www.mogard.se | 010-471 66 00


Det råder stor brist på tex-tade informationsfilmer om ANDT. Det är något som pro-jektet HYFF har konstaterat efter tre års kontakter med olika skolor, berättar Zara Persson, projektledare för HYFF-projektet.

Några skolor, liksom även fältenheten för Riksgym-nasiet för döva och hörsel-skadade i Örebro, har visat stort intresse för den här in-formationsfilmen när HYFF-projektet berättade att den skulle textas.

— Det känns därför väldigt bra att även vår målgrupp kan se den nu, speciellt nu då populariteten kring drogen cannabis ökar bland många ungdomar. Många ”skönmå-lar” nog cannabis, men jag hoppas att de tänker om ef-ter att ha sett filmen och dess budskap, säger Zara.

Se filmen på http://korta.nu/HYFF ■

MATS LINDBLOM TEXT

HYFF TILL-GÄNGLIGGÖR infofilm om cannabis

Vad skiljer Hällsboskolan från vanliga grundskolor? Jo, be-mötandet. Tänk att som elev i grav språkstörning bli bemött helt utifrån behoven, utvecklas och bli sedd för den man är, få det stöd och den hjälp man behöver. Specialskolan i Umeå erbjuder detta. Vi diskuterade med specialpedagogen, som i tät samverkan med logopeden envist antar utmaningen i att hitta bästa pedagogiska upp-lägg för eleven. Logopeden kan de språkliga områdena neurologiskt och specialpe-dagogen det pedagogiska om vilka kunskaper matchat med vilket material som blir bäst för varje elev. Båda hjälps åt i något som liknar ett pussel av olika kunskapsbitar kopplat till stöd för de språkliga utmaningarna, både impressivt och expres-

Workshop om hjälp och stöd på fritiden.

Alla ska ha rätt till en AKTIV FRITIDAktiv Fritids tredje projektår pågår och i början av februari gick färden till Umeå för att delta, arrangera och föreläsa på DHB:s föräldrakonfe-rens Mitt Unika Barn, samt för ett efterlängtat besök på specialskolan Hällsbo.

sivt. Häftigt att se - blir som ett konsthantverk när det är klart!

Aktiv Fritid på Mitt Unika Barn

Samhällets grava okunskap om grav språkstörning hindrar idag barn och ungdomar i grav språkstörning från en aktiv fri-tid på sina villkor. Glädjande visar rapporten på goda ex-empel och att projektet gjort det möjligt för flera deltagare att få en aktivitet och som nu fortsätter i den. Vi bjöd också på förhandsvisning av webb-film 2 (se filmen på www.dhb.se/aktivfritid). Föräldrarnas enkätsvar om barnens aktiva fritid visar att det viktigaste är ledares och pedagogers intresse och engagemang för barnen och samverkansförmåga med föräldrarna. I workshopen

berättade föräldrarna vilken hjälp och stöd de saknar inom om-rådet fritid. Det saknas riktade aktiviteter för målgruppen och mer inkludering. Många upplever utanförskap, att ens barn avviker och inte är välkom-

Projektet ”HYFF – För säkerhets skull” jobbar med att göra information om ANDT (Alkohol-Narkotika-Dopning-Tobak) tillgänglig för döva och hörselskadade. Nu har projektet textat en befintlig informationsfilm riktad till unga om hur cannabis påverkar hjärnan. Filmen producerades ur-sprungligen av Hälsofräm-jande film för tandvård mot tobak och finansierades av Folkhälsoinstitutet.

met. Då föräldrarna inte ”tol-kar språkligt” åt ledare och andra deltagare så kan barnen inte vara med.

Var är stödet för våra barn? Mer kunskap åt ledare och lärare, aktivitetsansvariga be-höver ökad kompetens! Det behövs mindre grupper, stöd i social språklighet mellan bar-nen. Aktiviteter behövs som inte kräver träning tre dagar i veckan och tävling på helgen. Många barn behöver få träna, röra på sig och få känna sig so-cialt delaktiga, få vara med i ett sammanhang.

Konferensen engagerade och uppkomna frågor ökar trycket på beslutsfattarna. Ska det bli valåret 2014 som språk-störning sätts på kartan i Sve-rige? Aktiv Fritid ska sprida in-formation och kunskap utifrån projektet så mycket det bara går. Se annons på sidan 29 om ni önskar boka in en föreläsning. Ett stort tack till alla engage-rade föräldrar för många bra synpunkter som underlag att sprida, arbeta med politiskt och infoga i projektrapporten till Arvsfonden.

TEXT Erika Ahlberg FOTO Titti Jägerstedt


VAD HAR DU ATT BERÄTTA?TEXT & FOTO Maria Norberg & Magdalena Djerf

I projekt Tell-Us använder vi oss av en metod som är ut-vecklad från metoden Sam-talsmatta. Vid intervjuerna får deltagaren en matta lagd fram-för sig, där bilder placeras ut i positiva och negativa områden. Bilderna representerar de frå-gor vi ställer. Utifrån bildernas placeringar skapas sedan ett samtal.

En dag i mars träffades refe-rensgruppen för projektet och diskuterade kring tre diskus-sionsfilmer samt tre seriestrip-par med utdrag från en av alla våra intervjuer. Utdragen visa-de en del problematik vi pro-jektledare upplever att vi stöter på när vi är ute och intervjuar deltagarna. Det kan handla om på vilket sätt vi projektle-

DHB i samverkan med Mo GårdOm en person säger en sak först, och sedan en annan – om samma sak vid två olika tillfällen? Då vet vi att elever med utvecklingsstörning ofta lever efter dagsformen och dagshumöret. Vi vet då också att vårt sätt att ställa frågorna på är enormt viktigt för hur mottagaren uppfattar frågan.

dare ställer våra frågor, i vilken miljö intervjuerna genomförs, deltagarnas kognitiva förmåga, svårigheterna att ibland förstå vad deltagaren vill säga, delta-garnas dagshumör med mera. Diskussionen som följde efter film- och serievisningarna var för oss projektledare otroligt nyttig! Mötesdeltagarna gran-skade oss kritiskt på ett bra och konstruktivt sätt så att vi nu har

Gruppdiskussion, Anne-Marie Stenhammar (frilansande utredare och utbildare, A&B Sten-

hammar AB), Marina Gunnmo Grönros (Barnom-budsmannen), Maria Creutz (Mo Gård) och Eva

Andåker (SPSM).

I november 2012 inledde DHB ett samarbete med Mo Gård i treåriga arvsfondsprojek-tet Tell-Us, Teckenspråkiga Elevers Livssituation – Utveck-lingsstörning. Tell-Us har am-bitionen att förmedla hur teck-enspråkiga gymnasieelever med utvecklingsstörning själva

upplever sin utbildning nu, hur den varit och vad de tänker om framtiden. Eleverna ges då möjlighet till det elevinflytande de är berättigade.Tell-Us samarbetar med bland andra RG Sär D/H och Barn-ombudsmannen. Under pro-jektets inledande fas har en

metod utvecklats och testats i en pilotstudie. Den utveck-lade metoden används nu vid intervjuerna i projektets andra år. När intervjuerna och den ef-terföljande analysen är genom-förda ska resultatet tillgänglig-göras för spridning.Projektledare är Magdalena

Djerf från Mo Gård och Maria Norberg från Teckenbro AB. Magdalena och Maria job-bar 50 procent var i projektet i Norrköping respektive Örebro.

Ta kontakt med [email protected] och [email protected]

nya perspektiv och tankar med oss till kommande intervjuer.

För kommande intervjuer blir det, vi har ett antal inter-vjuer inbokade i dagsläget och har nu genomfört ett trettiotal. Varje deltagare intervjuas tre gånger, där den första inter-vjun ses som en ”lära-känna-träff ” för båda parter.

Utöver intervjuerna och sammanställningen jobbar vi

mycket med att sprida informa-tion om projektet till berörda organisationer och andra in-stanser. Känner du att din orga-nisation eller din arbetsplats vill träffa oss, tveka inte att höra av er!

Följ projektet på vår blogg: www.arvsfondsprojekten.se/projekt/tell-us


Gratis DVD med tillhörande broschyr beställs via http://www.dhb.se/?id=2750

PRODUKTER

Beställ böcker, informationsmaterial, rapporter och profilmaterial från DHB!Beställningar görs till [email protected] eller via www.dhb.se/material

1. Lätta teckenDVD med 120 filmade tecken från det svenska teckensprå-ket. Här kan du se olika tecken för djur, färger, familjen, tid, mat, dryck, känslor, sport och skola.Pris: 50 kr + frakt

2. Ibland låtsas jag att jag förstårEn bok om elever med språk-störning. Boken vänder sig till föräldrar, pedagoger och andra som möter barn med språk-störning. Boken ger kunskap om hjälpmedel och om de sär-skilda svårigheter som elever-na har. Boken innehåller också tankar och råd om bemötande av barn med språkstörning.Pris: 150 kr + frakt

3. Språkstörning hos barn och unga i skolåldernInformationsskrift som i första hand vänder sig till föräldrar och andra närstående. Anna-Karin Arnald leg. logoped ger svar på de vanligaste frågorna om barn med språkstörning under skoltiden. Skriften tar upp innebörd och konsekven-ser i skolan och ger tips på vad man som förälder och personal i skolan kan göra för att under-lätta för barnet.Pris: 30 kr + frakt

4. Språkstörning i kombina-tion med flerspråkighetÄven denna informationsskrift vänder sig till föräldrar och an-dra närstående i första hand. Eva Kristina Salameh leg logo-ped ger svar på de vanligaste frågorna om flerspråkiga barn med språkstörning. Skriften tar bland annat upp flerspråkig språkutveckling, språkstörning i kombination med flerspråkig-het, utredning och bedömning, intervention och föräldrarnas roll.Pris: 30 kr + frakt

5. Språkstörning i kombination med flerspråkighet (arabiska)Samma skrift som punkt 4, men på arabiska.Pris: 30 kr + frakt

6. Flerhandikappades kommunikation i ett livsperspektivFlerhandikappades kommuni-kation i ett livsperspektivEn undersökning om hur döva och hörselskadade barn och ungdomar med flerfunktions-hinder och deras familjer upp-lever språksituationen i ett livs-perspektiv.Pris: 50 kr + frakt

7. Vi är en grupp fast två ändåSammanfattning av fältstudien som genomförts vid Riksgym-nasiet för döva och hörselska-dade, RGD/RGH.Pris: 50 kr + frakt

8. Därför går jag inte till sko-lanTre elever på Riksgymnasiet för döva och hörselskadade, RGD/RGH, berättar om skolk.Pris: 30 kr + frakt

9. Ett livsperspektiv – möjligheter i vardagenFilmen ”Ett livsperspektiv” handlar om livet för barn, unga och vuxna som är döva, har en hörselnedsättning eller en språkstörning.


PRODUKTER

10. JackaStorlekar S-XXLPris 495 kr + frakt

13. PikétröjaStorlekar S-XXLPris 250 kr + frakt

17. CeratPris 20 kr + frakt

16. PlåsterPris 20 kr + frakt

11. RyggsäckPris 400 kr + frakt

15. NyckelbandPris 20 kr + frakt

12. FleecejackaStorlekar S-XXLPris 350 kr + frakt

18. PennaPris 10 kr + frakt

14. ReflexbandPris 30 kr + frakt

Kom ihåg att ange storlek ifall du beställer kläder. Kostnad för frakt tillkommer.


LENA WETTRÉN TEXTHÅKAN TELLANDER FOTO PÅ GÅNG ■

DISTRIKT ÖSTRA

årsmöte 29 mars

I år har vi återigen årsmöte på Boule Bar på Surbrunnsgatan, med brunch och boulespel ef-ter mötet.

i blåbärsskogen, lördag 17 maj, 14.00 Vi har bokat biljetter till danste-atern som ges av Stadsteatern på Klarascenen. Dansteatern är inspirerad av Elsa Beskows texter och bilder.

helgläger på rögrund, 15-17 augusti

Ett läger i första hand för famil-jer som har barn med hörsel-nedsättning. Vill ni följa med till Rögrund, men har barn som

HELGRESA TILL KUNGSBERGET

För fjärde året i rad har vi arrangerat en helgresa med buss till Kungsberget och Jäd-raås herrgård. Vi bokade hela pensionatet för oss själva, vilket alla tycker är jättehär-ligt. Det blir väldigt familjärt och alla lär känna varandra, både barn och vuxna. Paret som driver pensionatet är jättetrevliga och tog hand om oss på samma trevliga sätt som tidigare år.

Vi anlitade återigen Frilufts-främjandet i Sandviken för skid-skolan. De har Totalskidskole-utbildade lärare, vilket innebär att de är specialiserade på att ha skidskola för barn med sär-skilda behov. Barnen delades in i ett par olika grupper, åkte tillsammans i sin grupp och de barn som behövde det hade en helt egen skidlärare. Skidå-kande teckenspråkstolk följde med.

Bara hälften av alla som an-mälde sig till Kungsberget fick plats på resan, så vi tog beslu-tet att även arrangera en hel-gresa till Romme Alpin, då de som inte kom med till Kungs-berget hade första tjing.

Helgresa till Romme Till Romme Alpin fick alla ta sig på egen hand, vi hade ingen hyrd buss. Vi bodde i familjerum, två nätter på Active Stay utanför Borlänge. Ett trevligt hotell med sportsbar, gym- och bastuanläggning och lekrum för barnen mm.

På fredagskvällen hade vi lite samling med information och mingel och på lördagskvällen åt vi en gemensam Taco-buffé. Vi hade två härliga skiddagar i mysiga Romme. Vi hade bokat två privata skidskolegrupper bara för våra deltagare som anpassa-de sig till barnens nivåer och en skidåkande teckenspråkstolk.

Text: Lena Wettrén

DHB ÖSTRASPÅGÅENDE AKTIVITETER

DHB ÖSTRASKOMMANDE AKTIVITETER

Klättring i Dieselverkstaden i Nacka. Foto: Håkan Hildingsson.

babysim

Vi har två babysimsgrupper, en grupp som nu även haft ba-bysim fortsättning och en ny grupp som just börjat med ba-bysim. Vi har teckenspråkstol-kar på bassängkanten, ibland kan man få tolken att vara med i bassängen, vilket deltagarna tycker är ännu bättre.

simskolor

Våra simskolor i Älvsjö och Bergshamra är igång för våren. Vi har teckenspråkstolk till de grupper som behöver det. Man kan hoppa med i simningen även under terminen, då beta-lar man bara för de gånger som är kvar. Nya grupper startar i september.

simträning

Som en följd av vårt tidigare projekt ”Prova-på-idrott” har vi nu en grupp som tränar sim-

Klättring engagerar inte bara barnen… Foto: Håkan Hildingsson.

ning. Två teckenspråkiga sim-tränare turas om med träning-en. Varje tisdagskväll träffas de på anrika Liljeholmsbadet. De tränar på de olika simsätten, även fjärilssim och ska även prova klädsim. Simträningen är ett lyckat samarbete med Unga Hörselskadade i Stockholm som står för bassäng och DHB Östra som står för simtränare.

lek- och redskapsgympa

Vi har en teckenspråkig ledare

har språkstörning så går det också bra. Pricka in den helgen i almanackan om ni är intres-serade av att följa med. Vi åter-kommer med mer information.

helgläger på vässarö, 15-17 augusti

Ett läger i första hand för famil-jer som har barn med språk-störning. Vill ni följa med till Vässarö, men har barn som har hörselnedsättning så går det också bra. Pricka in den helgen i almanackan om ni är intres-serade av att följa med. Vi åter-kommer med mer information.

Text: Lena Wettrén

för gymnastikgruppen, en tjej som går teckenspråkstolk-utbildningen i Stockholm. Vi välkomnar fler att anmäla sig. Kommer man med mitt i ter-minen, betalar man bara för de gånger som är kvar.

klättervägg

Vi träffades ännu en gång på Dieselverkstaden i Nacka för att klättra. En mer än fullbokad aktivitet, drygt 40 medlemmar kunde komma med varav ca 20 barn klättrade. Vi konstaterade återigen att klättervägg är en bra aktivitet för föräldramingel.

Text: Lena Wettrén


■ PÅ GÅNGDISTRIKT VÄSTRA

ÅRSMÖTE I MÖLNDAL MED ÖVERNATTNING OCH AKTIVITETERVi sammanstrålar i Mölndal den 15-16 mars där vi har en gemensam aktivitet, som Black Laserdome och Light minigolf. Medan vi håller vårt årsmöte är barnen iväg på mer äventyr tillsammans med våra barnledare. Vi kom-mer att övernatta på Scandic Mölndal där vi under kvällen äter en trivsam kvällsmiddag tillsammans. TECKENKURS DEN 12-13 APRIL FÖR FAMILJERVåra traditionella teckenkur-ser för familjer på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv fort-sätter under 2014. Kursen kommer att vara den 12-13 april. Hit är alla som vill lära sig tecken välkomna, såväl föräldrar till döva/hörselska-dade barn som föräldrar till barn med språkstörning samt anhöriga, vänner, assistenter, personal m.fl. LANDET SILVERDAGGS MAGISKA SKATT DEN 18 MAJ I SKÖVDEFör ALLA familjer! Medlem eller ej, alla är välkomna. Jakten leder oss ut i landet Silverdaggs djupa skogar. Den ondskefulle trollkarlen

Vi träffades i Kungälv den 23-24 november, sammanlagt var vi 54 deltagare. Efter en trevlig och god fika delade vi in oss i grupper och vi vuxna delades in efter kunskaper i teckenspråk och barnen fick hitta på roliga aktiviteter över helgen.

De mindre barnen åkte på lördagen till leklandet och de större kunde välja mellan innebandy eller andra aktiviteter i gymnas-tikshallen. På söndagen hade de stora bowling medan de mindre barnen hade julpyssel. De tillverkade julkort, julgranskarameller med mera

På lördagskvällen kom Toni Berisa, syskonstödjare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg och föreläste för oss föräldrar om syskonens roll när man har ett barn med antingen funktionsnedsättning eller att man har ett syskon som kanske får mycket mer uppmärksamhet.

På kvällen hade vi samkväm och det fanns även en tipsprome-nad anordnad, om än dock i mörkret. En del ville gå och jag tror det mest var barnen som uppskattade den.

På söndagen kom Carin Roos och föreläste kring hennes senaste forskning kring barns läs- och skrivinlärning.

En mycket bra och uppskattad helg.

TSP-FAMILJ – TECKEN-SPRÅKSKURS I KUNGÄLV

PÅ GÅNG i DHB Västra under våren

har tagit över landet. Kungen har gett uppdraget åt DHB att samla ihop de tappraste riddarna som går att finna. DHB kallar därför dig att delta i sökandet efter det magiska drakguldet som kan fördriva trollkarlen från landet Silver-dagg.

Vid lägerelden grillar vi korv och delar ut till alla våra tapp-ra riddare som hjälper kungen att rädda landet Silverdagg. Ta med er bra kläder att ha i skogen. Kom gärna utklädda! Aktiviteten är gratis för alla som kommer, oavsett om man är medlem eller ej.

ÄVENTYRET PÅ KOLSBO-GÅRDEN, HERRLJUNGAUtmana dig själv eller dina vänner på de äventyrliga ak-tiviteter som väntar den 14 juni. Vi kommer att testa våra gränser när vi denna dag sam-manstrålar på Kolsbogården. På gården finns det massor av aktiviteter att göra, som till exempel bungydrag, stylt-gång, yxkastning, pilbågskyt-te, höghöjdsbanor, 4-hjuling, skum-bilen, bak- och fram-bilen och mycket mer. Bilarna vänder sig till vuxna och körs av två personer, ena gasar och bromsar, den andra rattar med spegelvänd styrning el-ler en annan bil som man kan köra två personer både bakåt och framåt eller tvärtom!? Ja kul är det i alla fall, kom och testa! Vi avslutar dagen med en mysig grillafton.

vi var nästan 40 vuxna och barn som träffades denna soliga janua-rimorgon då termometern visade några grader minus.När man väl fått på sig sin utrustning så gav man sig ut i backen. Eftersom detta var premiär i backen för säsongen så var det fullt med folk. När skidskolan körde i gång fanns tolken på plats och sedan grillade vi korv vid en av anläggningens grillar och umgicks runt vår beachflagga. En härlig vinterdag i Västra Götaland!

text & foto: Helena Persson

KRISTINA NÄSSTRÖM TEXT & FOTO

Vinterdag i Ulricehamn 25 januari


■ PÅ GÅNGDISTRIKT SÖDRA

Elsa Röman hälsar välkommen till glädjehuset.Foto: Carolin Freiholtz.

Elsa Röman beskriver glädje i bok om lättlästElsa Röman, 9, från DHB Södra är en av huvudpersonerna i boken ”Jag känner mig glad” som skrivits av Helene Lumholdt och ges ut av LL-förlaget.

Heléne berättar att det inte var lätt att skriva boken om glädje, men hon hittade tre personer som hjälpte henne genom att ge sin bild av glädje. Elsa Röman från Lund var en av dem:

— Jag kom ihåg hennes glittrande glädje. Hon skulle passa per-fekt! tänkte Heléne om Elsa.

Heléne berättar också att Elsa kan beskriva glädje på ett tydligt sätt.

— Elsa är tydlig. Hon blir glad av att leka och av att äta glass!Boken finns på http://www.lattlast.se/titel/jag-kanner-mig-

glad/9471Text: Mats Lindblom

Biobesök på Grandbiografen i TrelleborgMånga förväntansfulla, både barn och vuxna hade samlats utanför Grandbiografen i Trelleborg denna gråa, milda lördag i januari för att se nya SUNE-filmen, Sune på bilsemester.

Med hjälp av tolken, lite godis och en bra film satt vi som fast-klistrade. Med plats för 200 besökare i den gamla anrika salongen satt vi inte särskilt

trångt, alltså - det finns plats till fler medlemmar i DHB södra!

Text: Joakim HolmgrenFoto: Anna Söberg

ETT PROJEKT FÖR BARN & UNGA MED SPRÅKSTÖRNING

DHBs medlemmar berättade om svårigheterna för sina barn, med grav språkstörning, att hitta och delta i vanliga fritidsaktiviteter vilket föranledde att pengar söktes hos Arvsfonden. Riksidrottsförbundet och Sveriges Musik- och Kulturskoleråd ville vara med och samverka. Deltagare och föräldrar delar med sig av sina erfarenheter i webbfilmerna. Nu kan fler barn känna igen sig i deltagarnas berättelser och inspireras till att själva vilja pröva en aktivitet. Vi kan berätta om svårigheter, utmaningar och möjligheter. Under 2014 sprids information om projektet, grav språkstörning, så att barn och ungdomar i en alltför osynlig och omfattande kommunikationsnedsättning ska få en aktiv fritid på sina villkor. ÄR DU INTRESSERAD OCH VILL VETA MER Kontakta projektledare Erika Ahlberg för att ta del av rapporten, boka kostnadsfri föreläsning, erhålla artikelmaterial, träffas i Almedalen 2014, inbjuda till diskussioner eller ställa frågor. Kontakt: [email protected] Tfn: 070-3134160 www.dhb.se/aktivfritid & www.arvsfondsprojekten.se

Varför Tvåspråkighet ?

Nordisk konferens GÖTEBORG

15 och 16 september 2014







NORDISK KONFERENS

GÖTEBORG15 och 16 september 2014

POSTHOTELLET DROTTNINGTORGET 10, GÖTEBORGcirka 50 meter från Centralstationen

Föreläsningarna hålls på skandinaviskt talspråk samt norskt och svenskt teckenspråk.Döva deltagare från övriga nordiska länder ombeds att ta med egna teckenspråkstolkar.

SISTA ANMÄLNINGSDAG 1 MAJ 2014OBS! Anmälan efter 1 maj debiteras med 500 kr extra. Begränsat antal platser till 200.

Anmälan görs helst på online blanketten påwww.nordiska.fhsk.se under folkhögskola - teckenspråk.

FÖR VIDARE UPPLYSNINGARAnne-Marie Ternstedt +46 303 20 62 34, [email protected] E.mtoft Tuxen +46 303 20 62 38, [email protected] läs på www.nordiska.fhsk.se under folkhögskola - teckenspråk


Inom Riksförbundet DHB finns en gåvofond - Bo Carlssons minnesgåvofond. Fondens medel ska använ-das för att främja barn och ungdomar som är döva, hörselskadade eller har en språkstörning.

Bo Carlsson satte alltid DHB i första rummet och såg till att alla kände sig delaktiga i DHB:s arbete. Han ville att alla målgrupper skulle känna sig hemma och han var mer insatt i grupper-nas behov än någon annan.

Det fanns inga oviktiga frågor för Bo och han hade en alldeles särskild förmåga att visa på betydelsen av samarbete med andra orga-nisationer.

FRÅGA FAMILJENS JURIST!

Nu kan du få juridiska råd och tips genom att ställa din fråga till DHB, som sedan förmed-lar din fråga till en jurist med stor erfarenhet. Denna jurist har jobbat länge på byrå och är väl insatt i dövas historia och hur alla myndigheter be-handlar dem då hennes egna föräldrar är döva. Hon är fullt teckenspråkig.

Hon är gift och har två barn varav en pojke med Adhd, au-tism och språkstörning. Då sonen går under LSS har hon stor erfarenhet av att hantera myndigheter och socialtjänst även ur en mammas perspek-tiv.

Får ditt barn inte rätt hjälp och stöd i skolan? Får du lägre vårdbidrag än andra med jäm-förbar situation? Har du andra frågor som du vill ställa till en lagkunnig?

Gilla DHB på www.facebook.com/dhbriks så får du våra nyheter rätt ner i fickan.

BO CARLSSONS MINNES-GÅVOFOND

§?

Foto: /ponder av striatic (CC BY 2.0)

Tänk dig att gå till skolan, alla använder teckenspråk och du leker och umgås som vilket barn som helst. Men när skolan är slut, då "tystnar" det. Plötsligt känner du dig väldigt ensam.

Där kommer SKUR, Skånes Dövas Ungdomsråd, in i bilden. SKUR finns så att barn och ungdomar med hörselnedsättning ska kunna samlas och träffa andra jämnåriga i Skåne som de kan kommunicera obehindrat med - genom teckenspråk - på sina egna villkor på sin fritid. Vi ordnar aktiviteter för åldersgrupperna 7-12, 13-17 och 18-30. Det kan vara allt från bakning, filmkvällar, 5/10-kamp till utflykter och läger. Även läx-hjälp kan får om så önskas.

Tuffis har öppet måndagar, onsdagar och fredagar 14.00-20.00, men det kan ändras efter önskemål, samt vissa lördagar och sport-, påsk- och höstlov. På sommaren har vi öppet vissa veckor samt ordnar läger mm.

Vi finns på Gråbrödersgatan 6 i Malmö, inte långt från stationen. Se kartan.

Alla som kan teckenspråk och som hör till åldersgruppen är varmt välkomna!

Kontakt: Katarina Grege, projektledare 0735-469114

[email protected]

Vill du skänka pengar till fonden sätter du

in en summa på DHB:s postgiro 37 04 84-8

eller bankgiro 485-8999, och märker

talongen ”Bo Carlssons

minnesgåvofond”.

Har du frågor om fonden får du

gärna ringa eller maila DHB:s kansli,

tel 019-17 08 30 eller [email protected]

Tänk på att din fråga bör vara så specifik som möjligt för att kunna besvaras på ett bra sätt.

Maila din fråga till [email protected] och skriv ”Fråga Familjens Jurist” på ämnesraden.


VI STÖDJER DHB:s VERKSAMHET

Jag har give-aways och trycksaker i egen shop!

Mina annonser går ut i både tryck, mail och sms!

Jag fick tusen intresserade kunder till min monter!

0660-29 99 00 • www.agrenshuset.se

Trelleborg

Välkommen till vår butikönskar Håkan Ahlm

08–22 alla dagar!www.maxitrelleborg.se

kentsbilplåt Abplåt- och lackskadoraukt. för chrysler och JeepUlvsundavägen 106, 168 67 BrommaTelefon 08-26 67 15, Telefax 08-704 26 86

MjölbyGalvaniskaHallevadsgatan 16, 595 35 MjölbyTelefon 0142-160 40www.mjolbygalvaniska.se

E l f ö r z i n k n i n G

Leg. sjukgymnast Hans kristianssonExamen i OMT (Ortopedisk Manuell Terapi)

Behandlar nacke, rygg, led- & idrottsskador med bl a

manipulation, laser, mobiliseringsbänk, vibrationsträningtidsbestäLLning 070-221 22 99

Ängsvaktaregatan 2, 416 52 Göteborg, www.sghk.org Fax 031-25 86 82, [email protected]

EIJE:S BIL ABEdgrensgatan 9

662 27 Åmål070-6575085www.mmow.se

POSTTIDNING BReturadress: DHB Dialog,

Järntorgsgatan 8, 703 61 Örebro

dhb dialog nr 1 2014

Documents