2

3

dick claésson

Arosenius brev, Ekelöfs dedikationer och Martinsons början

Om privata samlingar och digitala bibliotek

Eric Hermelin: En bildsatt handskrift, med nio gem. Ur en privat samling.

D en 11 maj 2016 möttes representanter från Litteraturbanken, Uppsala universitets-bibliotek och Gunnar Ekelöf-sällskapet

i Uppsala. Syftet var att studera Ekelöfs ma-nuskript till debutdiktsamlingen sent på jorden (1932). Det rör sig om drygt 250 manuskriptblad som kastar ett skarpt ljus på debutsamlingens tillkomst, och på det kosmos av ändringar och omarbetningar som kom att sysselsätta Ekelöf långt in på 1960-talet. Materialet kring sent på jorden utgjorde för poeten en aldrig sinande käll-åder. I studiet av Ekelöfs diktning är samlingarna kring sent på jorden en självklar mittpunkt.

Ambitionen var att publicera materialet i Lit-teraturbankens digitala bibliotek. I samråd med rättighetshavarna ville vi även tillgängliggöra originalutgåvan i digital form – fritt för alla att läsa och ladda ner – jämsides tidiga tidskriftspub-likationer och senare utgåvor av dikterna. Upp-salamanuskripten utgjorde en del av den digitala samlingen, de tryckta utgåvorna och separatpub-likationerna en andra. En tredje del kom att bestå av monografier och artiklar: några skrevs exklusivt för den digitala samlingen, och andra (av bland andra Anders Olsson och Olof Lager-crantz) kunde digitaliseras och läggas till sam-lingen genom generösa tillstånd.

En fjärde del i den digitala samlingen tillkom på ett mer oväntat sätt. Aroseniusprojektet (ett

forskningsprojekt kring Ivar Arosenius konstnär-skap) avser att sammanföra Nationalmuseums, Göteborgs konstmuseums och Göteborgs uni-ver si tetsbiblioteks Aroseniussamlingar. Ett halv-tidsresultat går i skrivande stund att besöka på http://aroseniusarkivet.se. Utöver samlingarna som förvaras på de stora institutionerna så vet vi att åtminstone något tusental verk och ett okänt an-tal brev och dokument står att finna i privat ägo. För att Aroseniusarkivet ska bli så fullständigt som ett treårigt projekt tillåter lägger vi därför viss möda på att efter lysa privata samlingar. Ofta får vi hålla till godo med enklare digitala bilder som ägaren själv har tagit, och då är det inte all-tid ideala omständigheter som råder. O önskade reflexer, otillräckliga måttangivelser, och en bristfällig färg återgivning kan skapa viss osäker-het om Arosenius komposition och färgsättning. Men också den enkla digitala bilden tecknar Aro-senius gärning en smula tydligare.

När vi har möjlighet så föredrar vi att foto-grafera själva. På omvägar fick vi reda på att det skulle finnas ett intressant Aroseniusbrev i privat ägo inom bekvämt avstånd. Det visade sig vid närmare påseende finnas tre och ett halvt Arose-niusbrev och ett brevkort i samlingen. (Alla har nu tack vare ägarens vänlighet kunnat digitalise-ras och läggas till arkivet.) Men långt mer omfat-tande och av mer genomgripande betydelse var den Ekelöfsamling som samlaren lät oss ta del av. Aroseniusprojektets sondering öppnade alltså dörren även för Ekelöfsamarbetet: vi fick plöts-ligt tillgång till ett material som hade gått arki-ven och biblioteken förbi.

4

För samarbetet kring sent på jorden handlade det i första skedet om ett stort antal exemplar av den sällsynta originalutgåvan. Det rörde sig hel-ler inte om några ordinära exemplar (i den mån som något exemplar av originalutgåvan kan be-tecknas som ordinärt). Alla var antingen dedi-kationsexemplar eller exemplar som Ekelöf själv hade korrigerat och skrivit vidare i. Till den di-gitala samlingen kunde vi lägga inte färre än nit-ton privatägda exemplar av originalutgåvan. Med samlarens hjälp fotograferade vi alla de sidor som hade ändringar eller annotationer, och plötsligt hade vi tillgång till nya och centrala dokument kring sent på jorden. Framförallt i två av exem-plaren, som en gång var Ekelöfs egna, var anta-let ändringar av omfattande och betydande art. Även dedikationerna visade sig viktiga: de gav en ögonblicksbild av Ekelöfs kretsar. Vördnads-fulla dedikationer till Erik Mesterton, Agnes von Krusenstjerna och Pär Lagerkvist samsades med uppsluppna tillskrifter till Otto G. Carlsund och Knut Jaensson. Skillnaderna i anslag kunde snart sagt mätas ut på en vågrät linje – allt visade på gradskillnader av beroendeförhållanden, vänska-per och inflytanden. Värdefull information stod att utvinna ur dessa sidor.

Här uppstod således en fjärde del i den digi-tala samlingen. En dörr slogs upp till ett privatägt material som avtäckte nya perspektiv på Ekelöfs process. Utan detta hade den digitala samlingen tecknat en långt mer ofullständig bild av Ekelöfs arbete med dikterna. De nitton exemplaren teck-nar en karta över en litterär terräng, och först när tillräckligt många delar läggs till karteringen syns sambanden och skillnaderna. Och Ekelöfs ändringar lägger ännu ett viktigt lager till bilden av verket.

I maj 2017 publicerades sent på jorden: en samling: http://litteraturbanken.se/presentationer/special-omraden/Spj.html. Vi hoppas förstås att få tillfälle att utöka arkivet – men redan nu är det en central resurs för alla som vill närma sig Ekelöfs författar-skap. Och som ett exempel på hur litterära säll-skap, ideella föreningar och forskningsbibliotek kan samarbeta är processen snart sagt exempla-risk. För Litteraturbankens del har det varit ett glädjefullt samarbete med Peter Ejewall från Upp-sala universitetsbibliotek och John Swedenmark från Gunnar Ekelöf-sällskapet – bägge var helt av-görande för att vi till slut nådde ända fram.

•

Redan något år innan Ekelöfsamarbetet inleddes hade Litteraturbanken påbörjat arbetet med en publicering av tidigare otryckta dikter av Harry Martinson. Ett urval manuskript ur Uppsala uni-versitetsbiblioteks samlingar hade fotograferats och publicerats i digital form, och Paulina Hel-geson (som gjorde urvalet) hade också ställt sam-man en eboksantologi för läsning och nerladd-ning: Glädjens art och sorgernas sortering (http://litteraturbanken.se/forfattare/MartinsonH/tit-lar/GladjensArtOchSorgernasSortering/sida/1/etext). Ungefär samtidigt, på senvåren 2016, med-delade Stockholms auktionsverk att man avsåg att ropa ut en samling viktiga Martinsonmanu-skript. Det rörde sig om saker skrivna mellan 1928 och 1935, och Auktionsverkets beskrivning var lustfylld läsning (http://auktionsverket.se/auction/rare-books/2015-06-16/6492-samling-diktmanuskript-och-brev-fran-h-martinson/). Samlingen speglar Martinsons början som för-fattare: kampen för överlevnad går hand i hand med en explosiv konstnärlig utveckling. Det är en betydande samling där mycket förblivit okänt och opublicerat.

Det skrevs en del bekymrade kommentarer när arkivet visade sig gå Uppsala universitetsbiblio-tek ur händerna. Bibliotekets bud räckte inte till. ‘Vad som händer med denna intressanta Martin-son-samling är just nu oklart’, stod det att läsa på Harry Martinson-sällskapets hemsida. Oron var befogad. Vad gömde sig egentligen i arkivet? På vilka sätt hade bilden av Martinsons författarskap kunnat förändras om arkivet istället hade hamnat i Uppsalas samlingar och blivit till gängligt för forskning?

Men det skulle snart visa sig att den privatper-son som ropat in arkivet inte alls hade för avsikt att låta det ligga oläst. En kontakt etablerades, och det bestämdes att samlingen skulle digitali-seras och publiceras hos Litteraturbanken, själv-klart med rättighetshavarnas tillåtelse. Det fanns dessutom fler saker av högsta Martinsonklass i samlarens gömmor, och även dessa ställdes till

Harry Martinson: ‘Jag är förtvivlad och irrar omkring i ensamhet’. Ur en privat samling.

5

6

7

Litteraturbankens förfogande. En självbiografisk skiss, skriven i telegramstil redan 1927 eller 1928. Ett mycket fint brev till Carl Anders Dymling. Nedklottrade, gripande ord på små pappers-lappar. Omfattande dedikationer till vänner och närstående. Korrektur. Diktmanuskript. Foto-grafier. En publicering hos Litteraturbanken skulle säkerställa att allt detta blev tillgängligt för läsning och forskning. För Martinsonsamlaren som ägnat en livstid åt litteraturen var det ett självklart beslut.

Genom rättighetshavarnas generösa tillstånd kommer nu denna viktiga Martinsonsamling att finnas hos Litteraturbanken redan under 2018. Den kommer dessutom att kompletteras av ett omfattande urval digitala faksimil av Martinsons tidskrifts- och tidningstexter fram till krigsut-brottet 1939. Arbetet har påbörjats: och allt det som befarades förlorat för offentligheten i juni

2016 kommer alltså att finnas fritt tillgängligt för alla inom en relativt snar framtid. Bilden av Mar-tinsons tidiga författarskap kan komma att be-höva justeras när mer material nu tillgängliggörs.

•

Det här är delikata samarbeten. Dels behöver rättighetshavarna ge sitt tillstånd till publicering-arna – i de fall som författarskapen fortfarande är i copyright. Dels behöver de privata samlarna släppa in okända människor i sina hem, och låta dem handskas med saker som inte bara har ett stort konstnärligt utan också ett ofta högt ekono-miskt värde.

Det handlar förstås om förtroende. Litteratur-banken är en ideell förening och saknar vinstin-tresse. Med digital publicering av svenska klas-siker som enda syfte kan Litteraturbanken var-ken erbjuda ekonomisk ersättning eller fysiska depåer för förvaring av dyrbarheter. Men vi kan erbjuda ett sammanhang: en digital samlings-punkt för fysiska samlingar. Den självklara plat-sen för ett privat ägt Strindbergsmanuskript, till exempel, borde vara som ett faksimil jämsides

Gunnar Ekelöf: sent på jorden och samlarens katt. Ur en privat samling.

Ivar Arosenius: En argsint biljett med ett uppfordrande porträtt. Ur en privat samling.

8

Ivar Arosenius: Från ett brev, med päronträd och fåglar. Ur en privat samling.

9

Harry Martinson: En sida ur ett självbiografiskt fragment. Ur en privat samling.

den digitaliserade, fullt sökbara Nationaluppla-gan och den lika sökbara utgåvan av Strindbergs drygt åttatusen brev. I digitala versioner kan då forskaren ha tillgång till både utgåvor, brev och handskrifter utan att behöva ha vare sig bok-hylla eller arkiv vid sin sida. För de allra flesta forskningsbehov så räcker det istället med en dator med internetuppkoppling. Och en oerhört omfattande materialsamling, som i tryckt form är svår – för att inte säga omöjlig – att överblicka, blir i digital form både sökbar och förhållandevis lätt att vandra genom.

En tydlig vision för framtiden är att Litteratur-banken ska hysa liknande digitala arkiv för alla stora svenska författarskap, så som Selma Lager-löf, C. J. L. Almqvist, Evert Taube, Anna Maria Lenngren, Carl Michael Bellman, Erik Johan Stagnelius, Fredrika Bremer, Edith Södergran, Karin Boye, Thomas Thorild – för att nämna några. Och i denna framtidsvision har de privata samlingarna en mycket viktig roll att spela. Vi vill locka fram dem ur hemmen och hyllorna – och lägga dem till det digitala bibliotekets samlingar. Att det sker i digital form och inte genom dona-tioner och förvärv tror vi är en av själva grund-förutsättningarna för att tillgängliggörandet ska vara möjligt. Det är inte rimligt att förutsätta att allt viktigt och intressant material som idag finns i privat ägo förr eller senare kommer att hamna i offentliga händer. Men det är inte orimligt att vilja säkerställa att viktiga saker i privat ägo do-kumenteras som digitala faksimil och att dessa fogas till ett för alla tillgängligt digitalt biblio-tek. Där borde en handskrift av Stagnelius och ett korrektur med Lagerlöfs ändringar återfin-nas, oavsett om originalen sedan förblir i privata händer eller inte. Det handlar om ett omistligt kulturarv: nationens minne.

•

För närvarande är Litteraturbanken bland annat inbegripen i ett samarbete med universitetsbib-lioteken i Göteborg, Lund, Uppsala och Umeå i akt och mening att digitalisera all svensk skönlit-teratur som publicerades i bokform mellan åren 1880 och 1900. Denna korpus, som avser att speg-la det moderna genombrottet i den svenska litte-raturen, kommer att finnas hos Litteraturbanken inom ett par år. Vi låter digitalisera noggranna urval av äldre litteratur i allmänhet, och av sär-

skilt utvalda författarskap i synnerhet (här är Kungliga biblioteket och Göteborgs universitets-bibliotek våra främsta leverantörer – samarbetet med bägge biblioteken är en grundförutsättning för Litteraturbankens verksamhet). I skrivande stund har vi låtit tillgängliggöra ett stort mate-rial som speglar hur brott och straff gestaltas i fakta och fiktion, och snart sätter vi fokus på re-seskildringens komplexa konst. Vi tillgängliggör svenska översättningar från äldre tider. Vi ägnar oss också åt att tillsammans med Lilian Perme, Gunnar D Hansson och Erik Andersson inven-tera den västsvenska litteraturen: här är allt från Carl von Linné till Hilma Angered-Strandberg, Sophie von Knorring, medeltida lagar och Evert Taube av intresse. Vi arbetar med att digitalisera

10

Harry Martinson: Ett diktutkast. Ur en privat samling.

11

Svenska fornskriftsällskapets skriftserier. Nils Ferlin, Astrid Lindgren, Karl Ragnar Gierow, Ingrid Sjöstrand – med dessa och med otaliga an-dra författarskap arbetar vi aktivt och med stor glädje inför framtida publiceringar. Dramaweb-bens omfattande digitala samlingar och Svenskt översättarlexikon kommer inom det närmaste halvåret att få nya hem hos Litteraturbanken.

Jag räknar upp dessa projekt endast för att visa på bredden i det anslag som krävs för att göra den svenska vitterheten rättvisa: den nyss svunna och den av historiens skuggor sedan länge omslutna. Men vid sidan av de offentliga arkiv, institutioner och bibliotek som gömmer skatter bortom skatter i oändlighetens dimmor, står de privata samling-arna som ett viktigt korrektiv och ett kulturens skyddsnät. Där gömmer sig saker som ibland fal-ler utanför samtidens intresse sfärer men som i en ännu okänd framtid kan visa sig avgörande för bilden av det förflutna. Och de privata samlingar-na är okända världar till vilka offentlig heten sak-nar nyckel. Här kan svar på otaliga frågor gömma sig, och lika många frågor finna sin början. Tack vare den generositet som utsträcks kan Litteratur-banken tillgängliggöra makalösa saker.

Det här är ett arbete som är viktigt för vår bild av den svenska kulturens förflutna – och därmed också dess framtid. Att vi får en så fullständig bild som möjligt av det som handskrifterna, kor-rekturen, breven, marginalanteckningarna och dedikationerna har att berätta kan ha avgörande

betydelse. En slarvig blyertsanteckning i ett ex-emplar av sent på jorden kan förneka inflytandet av T. S. Eliot på diktens tillkomst – men talar dik-taren sanning? Vem översatte egentligen till tyska de utdrag ur Harry Martinsons Kap farväl som gömmer sig i ett privatarkiv i en källare, och vad har de att berätta för oss om Martinsons fram-växt som en europeisk författare under 1930-talet? En diktsamling av Gunnar Björling antecknas som ‘Harry Martinsons enda bok’ – stämde det, och hur tungt vägde i så fall gåvan när boken skänktes vidare? Borde Elsa Brändströms brev till Elsa Björkman-Goldschmidt (undanstoppade i en trä lår där decenniers koldamm sakta gjort brev-högarna allt tyngre) digitaliseras och tillgänglig-göras, och vad skulle vi i så fall kunna lära oss om den livslånga vänskapens intima språk och om självuppoffrande humanitärt arbete? Kan en tidi-gare okänd teckning av Harriet Löwenhjelm kasta ytterligare ljus över hennes diktning? Gömmer Eric Hermelins handskrifter nycklar till översätt-ningskonstens gåtor? Äger Gunnar Ekelöfs sam-ling av noga annoterade och torkade orkidéer ett litterärt värde?

Det här är frågor som kan få svar om privata samlingar inventeras och tillgängliggörs. Det handlar om ett försiktigt detektivarbete, utfört med diskretion och intuition. Och det är ett ar-bete som behöver utföras med ett öga på littera-turhistoriens periferi – i väntan på att periferin blir framtidens mittpunkt.

Harry Martinson: Några rader inför Aniara – och en fågelholk. Ur en privat samling.