distansarbetets pÅverkan pÅ arbetstagarens mÅende
TRANSCRIPT
Akademin för hälsa, vård och välfärd
DISTANSARBETETS PÅVERKAN PÅ ARBETSTAGARENS MÅENDE
Baserat på sex anställdas upplevelser av att distansarbeta hemifrån till följd av Covid-19 pandemin
ELIN KARLSSON MÅNGS
EVELINA PETTERSSON
Kandidatuppsats, 15hp, VT21 Beteendevetenskapliga programmet Sociologi med socialpsykologisk inriktning, SOA135
Handledare: Eduardo Medina Examinator: Susanna Toivanen Seminariedatum: 2021-06-04 Betygsdatum: 2021-06-21
SAMMANFATTNING
Denna studies syfte är att undersöka arbetstagarens mående i relation till distansarbete som
utförs i hemmiljö. Detta undersöks till följd av att det är högst relevant att nyansera kunskapen
om hur distansarbete upplevs och påverkar arbetstagarens mående i den rådande Covid-19
pandemin. Denna studie genomförs ett år in i studiedeltagarnas distansarbete, vilket gör att
deltagarna kan förväntas vara relativt etablerade i sin arbetssituation och utvecklat verktyg för
att hantera den. Studien bidrar till den sociologiska forskningen om hur distansarbete kan
relateras till mående genom att skildra de olika förutsättningar som distansarbetare upplever
och hur dessa hanteras. Detta undersöks genom metoden Grundad teori och baseras på tio
intervjuer med sex anställda på ett företag. Den grundade teori som växt fram visar på att
distansarbete är beroende av olika förutsättningar, vilka i sin tur haft en inverkan på
arbetstagarens mående. Dessa förutsättningar har sedermera hanterats genom kärnkategorin
hemmets dissonans. Den utvecklade teorin består även av tio övriga kategorier som förklarar
kärnkategorin. Dessa kategorier behandlar inställning, familjesituation, sociala behov på jobbet,
informell kommunikation, videomöten, gruppkultur, flexibilitet och effektivitet, anpassade
utrymmen, raster och pauser och avslutningsvis hälsa. Resultatet har analyserats utifrån
Angelöws teori om arbetsglädje, Sennetts teori om den nya kapitalismens kultur och Allvin
m.fl. teori och om gränslöst arbete.
Nyckelord: Covid-19, arbetsliv, arbete i hemmet, distansarbete, mående, grundad teori
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING .....................................................................................................................1
1.1 Syfte och intresseområde ....................................................................................... 2
2 TIDIGARE FORSKNING .................................................................................................2
2.1 Arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid ......................................... 3
2.2 Distansarbete möjliggör tid till annat ..................................................................... 4
2.3 Relationers inverkan vid arbete i hemmet ............................................................. 4
2.4 Organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete ................................................ 5
2.5 Sammanfattning ...................................................................................................... 6
3 METOD ............................................................................................................................7
3.1 Grundad teori (GT) .................................................................................................. 7
3.1.1 Emergens ........................................................................................................ 7
3.1.2 Konstant jämförande analys ............................................................................. 8
3.1.2.1. Kodning............................................................................................................ 8
3.1.2.2. Memos – Minnesanteckningar ......................................................................... 9
3.1.3 Teoretiskt urval ................................................................................................ 9
3.1.4 Fältanteckningar .............................................................................................10
3.1.5 Data och dess intentioner ...............................................................................10
3.1.6 Tidigare forskning och teori .............................................................................11
4 GENOMFÖRANDE ........................................................................................................ 11
4.1 Den öppna fasen .....................................................................................................12
4.2 Den selektiva fasen ................................................................................................14
4.3 Den teoretiska fasen ..............................................................................................15
4.4 Sammanfattning av informanterna ........................................................................15
5 ETIK .............................................................................................................................. 16
6 RESULTAT .................................................................................................................... 18
6.1 Huvudangelägenheten ...........................................................................................19
6.2 Kärnkategorin .........................................................................................................19
6.3 Andra kategorier .....................................................................................................20
6.3.1 Inställning ........................................................................................................21
6.3.2 Familjesituation ...............................................................................................22
6.3.3 Sociala behov på jobbet ..................................................................................24
6.3.4 Informell kommunikation .................................................................................25
6.3.5 Videomöten .....................................................................................................26
6.3.6 Gruppkulturer ..................................................................................................28
6.3.7 Flexibilitet och effektivitet ................................................................................29
6.3.8 Anpassade utrymmen .....................................................................................31
6.3.9 Raster och pauser ...........................................................................................32
6.3.10 Hälsa ..............................................................................................................33
6.4 Sammanfattning .....................................................................................................35
7 DISKUSSION................................................................................................................. 36
7.1 Syfte ........................................................................................................................36
7.2 Tidigare forskning ..................................................................................................39
7.2.1 Arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid ......................................39
7.2.2 Distansarbete möjliggör tid till annat ................................................................40
7.2.3 Relationers inverkan vid arbete i hemmet .......................................................41
7.2.4 Organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete .............................................42
7.3 Teoretisk och begreppslig ram ..............................................................................42
7.3.1 Arbetsglädje ....................................................................................................42
7.3.2 Diskussion utifrån Angelöws teori om arbetsglädje .........................................43
7.3.3 Den nya kapitalismens kultur ..........................................................................44
7.3.4 Gränslöst arbete .............................................................................................45
7.3.5 Diskussion om den nya kapitalismens kultur och det nya arbetslivet ...............46
7.4 Självkritisk diskussion ...........................................................................................48
REFERENSLISTA ............................................................................................................... 50
1
1 INLEDNING
I början av 1800-talet var Sverige ett fattigt land hårt drabbat av svält och missväxt, samtidigt
som det paradoxalt rådde en kraftig befolkningsökning. Tegnér beskrev det som resultat av
”freden, vaccinet och potäterna” (Hellspong och Löfgren 1994, s.23) men att jordbruket inte
klarade av att motsvara behovet av den ansträngda befolkningsökningen. Folket blev således
tvungna att röra sig utanför hembygden och hitta nya försörjningsmöjligheter. Den ökade
rörligheten innebar inte bara att röra sig mellan orter utan omfattade även flytt från land till stad
samt den stora utvandringen till Amerika. Ett nytt ekonomiskt system; penningekonomin, växte
fram i takt med proletariseringen av landsbygden och lade tillsammans med teknikens framfart
grunden för den nästan oavbrutna ekonomiska tillväxten som kom att prägla Sverige i slutet av
1800-talet och 100 år framöver (ibid., s.34). Under seklets gång industrialiserades Sverige och
förvandlades till ett samhälle med helt andra förutsättningar än tidigare. Flera av dem som i
bondesamhället hade ägnat sig åt självhushållning, mångsyssleri och byteshandel stod nu inför
något helt nytt; lönearbete. Att få lön för sitt arbete innebar inte bara en större planeringsaspekt
av hushållet eller fungerade som en symbolisk måttstock (Berglund-Lake 2001, s.40) utan
förflyttade även arbetet från hemmet.
Det dras med andra ord en fysisk gräns mellan produktion och icke-produktion vilket banade
väg för det nya fenomenet: fritid (Frykman & Löfgren 1979, s.27). Arbetet ställdes i kontrast
till fritid och hemmet, men var det så enkelt? Nja, det var snarare lönearbetet som separerades
från hemmet eller hemmet som betraktades stå utanför produktionslivet (ibid., s.111). Och
förutom tidsdifferentieringen framträdde även en moralisk ordning som kastar sken över hur
könsrollerna skulle konstrueras i hemmet. Det var ett borgerligt ideal som fick fäste mer eller
mindre i alla samhällsklasser och antydde att kvinnan skulle vara hemmets hjärta (ibid.,),
alternativt prydnad (Ek-Nilsson & Meurling 2019, s.16). Kvinnans ställning i slutet av 1800-
talets Sverige är annorlunda uttryckt ganska motsägelsefull i relation till de olika vindar som
blåste i det svenska samhället på den tiden. Det borgerliga idealets syn på kvinnan i hemmet
strider mot det faktum att kvinnor fick en större möjlighet till egenförsörjning genom sitt yrke.
Detta kan delvis ses som en följd av att kvinnor år 1870 beviljas tillgång till universitetsstudier
(ibid., s.18), samt som konsekvens av det rådande kvinnoöverskottet och industriernas skrik på
arbetskraft. Mycket som hände i 1800-talets slutskede har haft avgörande konsekvenser för hur
livet för den moderna kvinnan skulle komma att te sig i senare tid. Och än idag, i
senmodernitetens era ser vi spåren från en svunnen tids könsroller lysa igenom i relation till
vem som tillägnar mest tid till hushållsarbete i hemmet eller sitter i styrelser världen över.
I takt med industrialiseringen och fabrikernas framfart växte även behovet av välfungerande
kommunikation och administration. Man började föra böcker i allt större utsträckning över
verksamheten vilket banade väg för en ny typ av tjänst; kontorsarbete. Under mellankrigstiden
blev kontorsarbete allt mer förekommande och ledde i sin tur till att kontorslandskapet
effektiviserades. Den klassiska bilden av ”trälhavet” myntades där stora salar utrustades med
skrivbord tätt åtföljt av den nästa utplacerade i raka linjer. I trälhavet kunde flera hundra
medarbetare tvingas arbete sida vid sida under sträng uppsikt av sin överordnade. Idag har
kontorslandskapet genomgått många förändringar sedan dess införande som alla präglats av
tidens tand. Kontoret är en spegel av sin samtid och att vi tvingats tänka om under den rådande
Covid-19 pandemin är det ingen tvekan om, frågan är bara hur pandemin och distansarbete
omformat arbetsplatsen? Det är som Elisabeth Andersson frågar sig i sin artikel i Svenska
Dagbladet ”vart ska vi gå, när vi går till kontoret?” (Andersson, 2021).
Idag står vi inför en ny samhällsomställning i takt med Covid-19 pandemins framfart, då vi alla
har varit tvungna att ställa om snabbt för att förhindra smittspridningen. På arbetsmarknaden
har arbetsgivare och arbetstagare rekommenderats till att ”den som kan bör arbeta hemifrån”
2
(Folkhälsomyndigheten 2020). Pandemin har inneburit att gränsen mellan hem och
förvärvsarbete smälts samman. Bor vi på jobbet nu eller har vi återgått till hemmet igen?
Mycket tyder på att det är en ny arbetssituation som vi står inför som inte är anpassat för det
arbetsliv som vanligtvis organiseras på den fysiska arbetsplatsen. Det är därför intressant att
undersöka hur denna ”nya” arbetsmiljö utformas och vilka konsekvenser det får för individen
att snabbt tvingas ställa om till en arbetsmiljö som kanske inte är optimalt anpassad för
arbetsuppgifterna. Vi finner det därför högst aktuellt att inrikta vår studie mot distansarbetet
som äger rum i hemmet och dess påverkan på individen i avseende att nå fram med hållbara
strategier för hur arbetsmiljön på bästa sätt kan struktureras för att utmynna i välmående.
1.1 Syfte och intresseområde
Denna studie avser att undersöka vilka dimensioner av arbetsmiljön som framträder som
betydelsefulla för hur arbetstagare upplever sin arbetssituation i hemmet under Covid-19
pandemin. För att undersöka detta används metoden Grundad teori. Metoden utgår inte från en
problemformulering utan fokuserar istället på ett intresseområde (Holton & Walsh 2017, s.47,
140), varav intresseområdet i sin tur omfattar arbetstagarens mående i relation till
distansarbete i hemmiljö. Med mående menas här upplevelser och känslor i relation till
specifika situationer. Mående kan innefatta såväl negativa som positiva känslor. I grunden är vi
som studieförfattare intresserade av individernas välmående, med andra ord de positiva
känslorna och upplevelserna som glädje och tillfredsställelse. Men för att nyansera välmående
och dess dimensioner är det berikande att även undersöka det negativa måendet så som
nedstämdhet, frustration och ilska som kan upplevas i relation till arbetssituationen.
Intresseområdet och studiens syfte har framtagits i samröre med ett företag som är intresserade
av en djupare kvalitativ undersökning om hur deras anställda upplever distansarbete till följd
av Covid-19 pandemin.
2 TIDIGARE FORSKNING
I denna studie användes databasen Sociological Abstract för att söka efter tidigare forskning.
Sökord som ”telecommuting” och ”working from home” användes ensamstående såväl som i
kombination med sökorden ”covid-19”, ”health” och ”wellbeing” för att finna forskning av
värde för denna studie. Sökorden gav mellan 50–2600 träffar. Av dessa forskningsartiklar lästes
cirka 40 abstracts som potentiellt var relevanta, varav 10 artiklar lästes i helhet. Vid en närmare
granskning visade det sig att två av artiklarna inte bidrog till studien, och ersattes därav med
två nya mer passande artiklar. Utifrån den relevanta forskningen har följande teman
strukturerats: arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid, distansarbete möjliggör tid
till annat, relationers inverkan vid arbete i hemmet, och slutligen organisatoriska
stödstrukturer vid distansarbete.
Gemensamt för de vetenskapliga forskningsartiklarna är att de på något sätt rör hur arbete kan
påverka upplevelsen av hemmet. En av artiklarna, Debrot m.fl., berörde inte distansarbete, men
ansågs bidragande då den vidgar förståelsen av hur kognitiva belastningar från arbetet kan
påverka relationer i den privata sfären. Övriga artiklar berörde distansarbete direkt. Dock, skall
här noteras att ett fåtal artiklar berör distansarbete på heltid, medan majoriteten av artiklarna
behandlar distansarbete på deltid eller i kombination med kontorsarbete. Detta skulle kunna
påverka den tidigare forskningen i form av att deltagarna upplever mer positiva effekter av
distansarbete än vad som genomsnittligen upplevs nu under de mer omfattande formerna av
Covid-19 pandemin.
3
2.1 Arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid
Inom tematiseringen arbetsplatsens fysiska utrymme och tider lyfts forskning som avhandlar
hur plats och tid för arbete påverkar distansarbetarens välmående. Genomgående framkommer
ett behov av att uppleva att hemmet och arbetet är två separata enheter som skiljs åt i plats och
tid, samtidigt framkommer det att platsen för arbetsutförandet påverkar hur distansarbetare
hanterar tid. Det framkommer olika metoder som distansarbetare har för att hantera situationen.
Song och Gao (2018) lyfter hur platsen för arbetet påverkar måendet i en amerikansk
enkätundersökning. I den framkommer det att distansarbete under vardagar inte har någon
signifikant påverkan på den anställdas subjektiva välmående, men att det kan leda till en ökad
stress. Däremot framträder det att distansarbete under helgen kan generera i en negativ inverkan
på välmåendet samt mer stress. Hemmet kan alltså utgöra en arbetsplats under planerade
arbetstider utan större negativ inverkan på måendet utöver ökad stress. Song och Gao reflekterar
att stressen kan komma sig av att krav från arbete och hemmet kan komma i konflikt med
varandra. Behov av fysisk och tidsmässig gränsdragning i hemmet framkommer även i
Ammons och Markhams (2003) intervjustudie genomförd i USA. I studieresultatet presenteras
det att ett kontor eller en avsatt arbetshörna i hemmet underlättar för distansarbetare att särskilja
arbetstid från fritid. Att ha sin arbetsplats uppställd vid exempelvis köksbordet leder till
upplevelsen av att arbetet är ständigt närvarande, och arbetstiden blir svårare att avgränsa.
Distansarbetarna valde till följd av detta platser i hemmet som utgjorde bättre förutsättningar
för att genomföra arbetet. Ammons och Markham skriver vidare att gränsdragning även görs
mot familjemedlemmar i form av att de ombeds att hålla sig utanför arbetsplatsen under
arbetstid. Gränsdragningen som framkommer i forskningen sker således för att separera och
särhålla arbetet och hemmet såväl fysiskt som tidsmässigt, varav distansarbetaren själv aktivt
skapar fysiska gränser för att skapa bättre arbetsro och bättre välmående.
Denna aktiva gränsdragning framkommer också i bokrecensionen I work here! A sociological
study of work carried out at home on the basis of telework” av Róg-Ilnicka (2018). Róg-Ilnicka
beskriver det som att arbete som utförs utanför kontoret kräver att de anställda omvandlar det
fysiska, sociala och mentala utrymmet. Här framstår ett stort behov av att nå balans mellan
arbete och den privata sfären genom diverse gränsdragningar. Den etnografiska studien
genomfördes bland par där båda arbetade hemifrån med syftet att uppmärksamma hur de
organiserade, ändrade och förhandlade om hemmets utrymme. Det visade sig att hemmet kräver
en tydlig uppdelning av arbete och privatliv för att inte leda till spänningar, frustration eller
tidspress. Att fysiskt kunna avgränsa och avskärma sig genom att exempelvis stänga en dörr
framhävdes som viktigt för distansarbetarna, likväl som tekniken kunde användas som ett
verktyg att definiera arbetsplatsen samt hjälpa dem strukturera och avgränsa sin arbetstid. Ett
annat sätt som motverkade att gränserna flöt samman var att distansarbetarna skapade sig egna
rutiner som signalerade arbete kontra fritid. I Róg-Ilnickas bokrecension framträder det alltså
återigen hantering av den fysiska miljön för att separera och skapa välmående i arbete såväl
som fritid, och det framkommer även ett sätt distansarbetare skapar gränser i tid genom rutiner.
Hur individen mår av att spenderar arbetstiden i hemmet framkommer även påverkas av om det
gör frivilligt eller under tvång. I en enkätundersökning i USA av Kaduk, Gendek, L. Kelly och
Moens (2019) skrivs det att ofrivilligt föränderliga och varierande arbetstider är förknippade
med en större konflikt mellan arbete och familj, stress och en lägre arbetstillfredsställelse.
Medan anställda som frivilligt arbetar minst 20% av sin arbetstid hemifrån uppger sig vara
mindre stressade, må bättre och vara mer intresserade av att stanna kvar på företaget. Artikeln
påvisar vikten av att anställda bör ha viss kontroll över sin arbetstid och därmed ej påtvingas
ett växlande tidsschema för att det ska generera i positiva effekter för både arbetsgivaren och
arbetstagaren. Här sägs således inget direkt om hur distansarbetarna hanterar sin situation, men
4
de noterbara skillnaderna i mående skulle kunna vara till följd av att de som frivilligt arbetar
hemifrån har skapat sig själv rutiner och metoder för effektivt arbete, och har egen drift att göra
det.
2.2 Distansarbete möjliggör tid till annat
I forskningen framkommer det att distansarbete kan leda till att anställda har mer tid till andra
saker och aktiviteter, då tid sparas på att pendla till jobbet samt att distansarbetare har större
möjligheter att anpassa tider. Distansarbetare drar således nytta av sin arbetssituation genom att
hantera sin tidfördelning till sin fördel.
I J. Restrepo och Zeballos (2020) amerikanska enkätundersökning lyfts det fram hur
distansarbetare hanterar sin dagliga tid i jämförelse med individer som arbetar på kontor.
Studieresultatet antyder att de individer som arbetar hemifrån har mer tid för icke-
arbetsrelaterade aktiviteter. Mer specifikt visar det sig att de som arbetar hemifrån lägger
mindre tid på arbete och personlig hygien men desto mer på fritid, sömn och matrelaterade
aktiviteter. Det framgår även i studien att individer med partner i hemmet ägnar mer tid på att
laga och äta mat, än ensamstående. Författarna tolkar det som att avsätta mer tid för matlagning
och konsumtion indikerar att distansarbetare äter långsammare och mer hemlagade måltider,
vilket visat sig ha mer hälsofrämjande effekter och kan därmed tänkas bidra med att förbättra
arbetarens livskvalitet.
Liknande resultat framkommer i Powers doktorsavhandling (2014), där han skriver att
distansarbetare har ett större välmående än kontorsarbetare. Powers genomför en fallstudie där
det framkommer att distansarbetaren upplever mindre arbetsrelaterad stress, vilket leder till
bättre koncentrationsförmåga samt att hemmet har bättre arbetsförhållanden och mindre
distraktioner. En koppling till varför välmående är större för distansarbetare än kontorsarbetare
görs av Powers i relation till flexiblare scheman, vilket leder till ökade möjligheter att engagera
sig i en mer varierad mängd aktiviteter under dagen än för dem som arbetar på kontor. Det
framkommer att de som ägnar minst två arbetsdagar i veckan till distansarbete spenderar mer
tid engagerade i arbete, familj och personliga aktiviteter samt upplever ett större välmående i
jämförelse med dem som arbetar på kontoret. Den tid arbetstagaren vinner på att inte behöva
pendla till arbetet framträder ha indirekta fördelar i form av att arbetstagaren spenderar mer tid
med familjen och på personliga aktiviteter. Song och Gao (2018) lyfte i sin tur hur
distansarbetare är mindre trötta än kontorsarbetare, vilket även dem attribuerade till den tid och
energi som sparas i och med att pendlingstider försvinner.
Det framkommer således i forskningen att distansarbetare har mer tid till annat än
kontorsarbetare till följd av att pendlingstider försvinner, samt att distansarbetaren har
möjlighet att anpassa sina arbetstider under dagen. Detta syns nyttjas av distansarbetarna som
aktivt väljer hur de fördelar sin tid för att gynna sin egen hälsa i form av mer sömn och bättre
matvanor, samt ökad glädje och tillfredställelse genom att lägga tid på aktiviteter som bringar
dem glädje.
2.3 Relationers inverkan vid arbete i hemmet
Relationer kan påverka arbetssituationen på olika sätt. Angående relationer till arbetskollegor
fanns det inget av relevans i tidigare forskningen. Vid sökning i sociological abstract efter
”colleagues” och ”coworker” i kombination med ”telecommuting” framkom endast fyra
forskningsartiklar som egentligen inte berörde betydelsen av kollegiala relationer och hur dessa
hanteras av distansarbetare. Det finns således en tydlig lucka i forskningen. Den forskningen
som lästes fokuserade istället på privata relationer, varav endast en kort lyfte kollegiala
relationer i jämförelse mot hemmets relationer.
5
I den tidigare forskningen har det återkommande undersökts hur privata relationer påverkats av
arbetets närvaro i hemmet. År 2017 publicerades en artikel av Debrot, Sigler, L. Klumb och
Schobei där de i två narrativa dagboksstudier i Schweiz och Tyskland undersökte hur relationer
påverkas när arbetet mentalt tar sig in i hemmet. Debrot’s m.fl. resultat visar på att individer
som efter avslutad arbetsdag tar med sig tankar och stress om arbetet hem upplever att deras
romantiska relationer är av sämre kvalitet än när de mentalt lyckades lämna arbetet på jobbet.
Samtidigt skriver de att deltagare som har lättare att koppla bort arbetet efter avslutad arbetsdag
upplever mer kärleksfyllda interaktioner med sin partner, vilket i sin tur visar sig vara
sammankopplat med att tiden efter arbetet upplevdes mer avslappnad. Studien påvisar således
att individen behöver mentalt särskilja arbetet från tid med partner, och huruvida individen kan
hantera denna särskiljning påverkar välbefinnande i privata relationer,
I en australiensisk forskningsartikel om distansarbete i relation till Covid-19 pandemin av L.
Couch, O’Sullivan och Malatzky (2020) framträder en rollkonflikt av att vara både mamma och
akademiker. Författarna använder sig av en narrativ metod där de utifrån sina egna upplevelser
beskriver hur de rådande förhållningssätten för distansarbete under Covid-19 pandemin i
Australien påverkat deras förmåga och förutsättningar att arbeta hemifrån. I artikeln framträder
ett överhängande hot om att den nuvarande arbetssituationen utifrån dess premisser riskerar att
hålla tillbaka kvinnorna i sina karriärer i och med de spänningar som distansarbetet orsakat
mellan arbete och familj. Enligt författarna själva har förutsättningarna för distansarbete i
hemmet i vissa fall lett till en smärtsam kompromiss av professionalitet och moderskap som
resulterat i skam, dåligt samvete eller känslan av att vara otillräcklig. Hemmet och dess privata
relationer framkommer således i forskningen behöva balanseras vid distansarbete, samtidigt
som de olika kraven behöver hanteras för såväl arbetstillfredsställelse som välmående i
relationer. Dock kan denna hantering leda till negativa känslor när det inte upplevs tillfredsställa
antingen arbetet eller familjerelationernas krav.
Powers (2014) fann i sin tur ett ökat välmående vid distansarbete i och med att det finns en
större möjlighet att uppfylla sina förpliktelser utanför arbetet, exempelvis gentemot familjen.
Dock skriver Powers att de fördelar som distansarbetaren upplever rörande familjen kommer
till följd av förlusten av den informella kommunikationen som präglar arbetsrelationer på
kontoret. Den informella kommunikationen mellan kollegor bidrar med uppdateringar om
mående och arbete, vilket i sin tur genererar en effektiverare arbetsprocess. Det som
distansarbetaren tjänar på gällande familjerelationer och familjeförpliktelser blir på bekostnad
av kontorets möjligheter till kommunikation med kollegor. Powers forskning visar således att
ökade möjligheter att hantera familjeförpliktelser leder till större välbefinnande, samtidigt
framkommer här att kollegiala relationer också har en positiv betydelse. Dock framkommer det
inte hur distansarbetare hanterar sina kollegiala relationer på distans i Powers
doktorsavhandling.
2.4 Organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete
Distansarbete i hemmet kan vara en del av entreprenörskap, men denna studie fokuserar på
distansarbetare inom ett företag. Anställda på företag kan dra nytta av stöd från överordnade
och organisationen, vilket även sker på distans enligt forskningen.
Stöd från organisationen och en tillåtande arbetskultur påverkar anställdas mående genom att
främja och stärka såväl arbetslivet som familjelivet vid distansarbete. Van der Lippe och
Lippényi (2018) använde sig av en enkätundersökning som applicerades på olika nivåer inom
organisationer i flertalet europeiska länder, däribland Sverige. I sitt resultat presenterar
författarna att distansarbete har en högre grad av arbete/familjekonflikt än arbete på kontor.
Samtidigt påverkar organisationens struktur och kultur huruvida och till vilken grad denna
6
påverkan sker. Upplevt stöd från överordnade minskar arbete/familjekonflikt medan
idealarbetarkulturen som präglas av förväntningar på övertid och högprestation i arbetet, ökar
arbete/familjekonflikt. Studien visar vidare på att distansarbetets påverkan på
arbete/familjekonflikt ter sig olika mellan könen. Kvinnor upplever mer konflikter mellan
arbete och familj än vad män gör, samtidigt som kombinationen av stöd i arbetslivet från
överordnade framstår som mer fördelaktigt för kvinnor än för män. Forskningen visar således
att distansarbete leder till en sammansmältning mellan hem och arbete i form av att familj och
arbete kommer i konflikt i det delade fysiska och tidsliga utrymmet, samtidigt kan kulturen på
jobbet elda på detta. Distansarbetaren kan motarbeta denna konflikt genom att utnyttja och ta
emot stöd från det företag den arbetar för.
Avslutningsvis lästes Walter Matlis (2020) artikel om hur arbetslandskapet förändrats i
Sydafrika till följd av Covid-19 pandemin. Matlis genomförde en webb-baserad
enkätundersökning med ett 20-tal arbetstagare som inte tidigare haft erfarenhet av
distansarbete. Den tekniska utvecklingen framstår i studien som både avgörande och främjande
för distansarbete. En annan effekt av distansarbete är att respondenterna upplever sig vara mer
effektiva i sitt arbete hemifrån, samtidigt som flera vittna om en ökad arbetsbelastning och
tidspress. Matli menar att pandemin visat på vikten av att organisationer bistår sina anställda
med diverse stödstrukturer för att möjliggöra hemmet som en funktionell arbetsplats. Även om
respondenternas upplevelser av distansarbete är tudelad framträder ändå en överhängande risk
att distansarbete utan rätt förutsättningar riskerar att utgöra en negativ påverkan på
arbetstagarens livsstil, hälsa och/eller generella välmående. Den tidigare forskningen, även om
den inte berättar exakt vad stödstrukturer utgörs av, lyfter således distansarbetares behov av att
organisationen bidrar med strukturer som möjliggör funktionellt arbete vilket främjar
välbefinnande i arbetet.
2.5 Sammanfattning
Den tidigare forskningen visar på att det finns flera olika faktorer som påverkar distansarbetares
välmående. Inom tematiseringen arbetsplatsens fysiska utrymme och tid framkommer det att
distansarbetare behöver uppleva att hem och arbete är separerade i plats och tid, vilket de
möjliggör genom att fysiskt särskilja arbetsplatsen samt skapa rutiner kring arbetstider.
Tematiseringen distansarbete möjliggör tid till annat visar på att distansarbetare både har mer
tid för icke-jobbrelaterade saker samt själva kan fördela sin tid till aktiviteter som är
hälsofrämjande samt lyfter välbefinnande. Inom relationers inverkan vid arbete i hemmet
framträder det att hemmets relationer påverkas negativt om arbetet inskränker, samtidigt som
det framkommer att distansarbete möjliggör mer tid till familjen. Organisatoriska
stödstrukturer vid distansarbete påvisar att anställda påverkas av den arbetskultur och
stödstruktur som finns i organisationer, och att dessa kan motverka eller försämra konflikt
mellan arbete och hem för distansarbetare.
Det finns vissa metodologiska skillnader mellan den tidigare forskningen och denna studie. Till
att börja med var det svårt att hitta artiklar om svenskars upplevelse av distansarbete, vilket lett
till att den tidigare forskningen omfattats av ett mer internationellt, men västerländskt
perspektiv. Sverige nämns endast i en av de tio artiklarna och då inte i relation till Covid-19
pandemin. Med tanke på den tydliga avsaknaden av ett svenskt utgångsläge både gällande
distansarbete och avvikande smittskyddsåtgärder kan denna studie anses bidra med kunskap ur
ett svenskt perspektiv. Artiklarna från den tidigare forskningen använder sig av både
kvantitativa som kvalitativa metoder, samt omfattas av ett större urval. Detta skiljer sig från
denna studie i och med att den använder sig av kvalitativa intervjuer baserat på ett mindre urval.
Metoden i denna studie omfattar dessutom en mer otraditionell forskningsprocess genom att
inte inleda med en specifik forskningsfråga, utan istället låta den uppstå ur empiri. Utöver den
7
tidigare forskningens internationella prägel och blandade metodval, framträder ytterligare en
skillnad gentemot denna studie som avser den rådande samhällssituationen Covid-19 pandemin.
I den tidigare forskningen är det enbart två av tio artiklar som behandlar distansarbete i relation
till pandemin, varav de resterande artiklarna är skrivna några år tidigare. Detta innebär att olika
nivåer av distansarbete behandlas i artiklarna i form av både heltid och deltid, samt belyser
aspekten av frivilligt och ofrivilligt distansarbete. Denna studie kan därför betraktas bidra med
att fylla den kunskapslucka som omfattar det ofrivilliga distansarbetet i relation till Covid-19
pandemin. Det har även framkommit en kunskapslucka i forskningen kring kollegiala
relationers betydelse och påverkan vid distansarbete, vilket denna studie fyller.
3 METOD
I följande metodavsnitt kommer det att teoretiskt redogöras för studiens metodansats Grundad
teori (GT). För tydlighetens skull separeras metodens teoretiska aspekter och grundantaganden
från hur metoden praktiskt appliceras i studien, varv det sistnämnda kommer redovisas i
avsnittet om genomförande.
Valet av metod grundar sig främst i att vi vill undersöka vilka faktorer som framträder som
viktiga för arbetstagarens välmående under distansarbete utifrån ett öppet förhållningssätt.
Forskningsprocessen inom GT präglas just av öppenhet och betonar vikten av emergens, vilket
menas med att man ska låta data visa vägen för framväxandet av teorin istället för att studien
ska begränsas av ett redan fast teoretiskt ramverk eller styras av en specifik frågeställning.
Anledningen till varför studien mest fördelaktigt inleds induktivt och förutsättningslöst handlar
om att undvika att datainsamlandet ska bekräfta en på förhand given forskningshypotes
(Hartman, 2001, s.68–69; Glaser 2010, s.42) eller utesluta en viss typ av data, eftersom detta i
sin tur riskerar att blockera eller påverka framträdandet av viktigt material för det avslutande
teoribygget. Detta är särskilt viktigt att förhålla sig till inom GT eftersom metodens
grundantagande vilar på idén om att teorin ska växa fram ur datamaterialet (Holton & Walsh
2017, s.12). Det är med andra ord denna öppenhet inför vad som framträder, istället för
påtvingande antaganden, som är givande i sökandet efter de faktorer som de anställda upplever
som avgörande för hur deras mående påverkas av distansarbete.
3.1 Grundad teori (GT)
Grundad teori är en metod som syftar till att systematiskt generera teori utifrån empiriska data,
eller annorlunda uttryckt: att grunda teori i data. GT som term refererar således både till den
metodologiska forskningsprocessen som det slutliga resultat (Holton & Walsh 2017, s.10).
Upptäckten av teorin sker genom att undersöka det valda fältet och låta individerna där framföra
sina angelägenheter. Forskaren förhåller sig därmed öppen gentemot vad som framkommer och
kan utifrån det finna huvudangelägenheten. Med hjälp av begreppsliggörande kan sedan de
kategorier som framträder förklara hur huvudangelägenheten hanteras i fält (Holton & Walsh
2017, s.30). I följande underavsnitt kommer det att redogöras för hur denna process tar form
utifrån metodens tre grundpelare: emergens, konstant jämförande analys och teoretiskt urval.
Avsnittet inleds med att först redovisa de tre grundpelarna för att sedan gå vidare med att
behandla fältanteckningar och datas intention. Metodavsnittet avslutas med att förklara hur
metoden förhåller sig till tidigare forskning och teoretiskt ramverk.
3.1.1 Emergens
Som tidigare påvisats avfärdas teoretiska antaganden och specifika forskningsfrågor i början av
studien eftersom det anses begränsa det som tillåts framträda ur data. En studie som följer GT
som metodansats ska därför inledas med öppenhet inför det framträdande mönstret som genom
teoretisering sedermera ska förklara sociala beteenden. Denna öppenhet sträcker sig från att
undvika inledande antaganden till vilken typ av data som anses adekvat. Inom GT betraktas
8
även allt som potentiella data (Holton & Walsh, 2017, s.30–31; Glaser 2010, s.28) men oavsett
vilken typ av data eller insamlingsmetod som använts så följer grundregeln att det är ur data
som det relevanta framträder. Med andra ord, är emergensen det centrala. Det är upptäckten
som ska visa vägen och teorin ska växa fram ur det som verkligen sker, det vill säga vad
datamaterialet visar (Hartman 2001, s.47). Kategorier ska framträda ur data och därmed inte
formas ur data som baserats på förutfattade meningar eller antaganden (Holton & Walsh 2017,
s.31). Förförståelse och teoretisk känslighet är således två viktiga aspekter att ha i åtanke under
forskningsprocessen.
Det är lättare sagt än gjort att bortse från förgivettaganden eftersom förförståelse alltid i viss
mån påverkar studier av den sociala världen, dock får förförståelsen aldrig vara ledande eller
definitiv (Glaser 2010 s.99). Holton och Walsh (2017, s.32) förklarar det som att förförståelse
aldrig får tvingas på data. Teoretisk känslighet blir således en viktig egenskap som forskaren
kan ta hjälp av för att undvika att låta förförståelsen färga av sig på studien. Att undvika att
fastna i förutfattade meningar handlar mycket om att forskaren bör vara uppfinningsrik i arbetet
med data även om de kreativa idéerna alltid bör stå i relation till den reella data (Hartman 2001,
s.100). Hartman (2001, s.97) beskriver det som att den teoretiska känsligheten omfattar
forskarens förmåga att skapa sig en medvetenhet om den insamlade datas betydelse och på så
vis kan hjälpa forskaren att styra undersökningen efter vad som framträder som relevant.
3.1.2 Konstant jämförande analys
Den konstant jämförande analysen utgör den andra grundpelare inom GT och sker parallellt
med kodning och datainsamling. Detta resulterar i att analysen blir en pendlande process där
ny data konstant jämförs med tidigare inkommen data. Det som framkommer ur den konstant
jämförande analysen lägger tillsammans med det teoretiska urvalet grunden för den kommande
datainsamlingen. Analysens utformning skiljer sig dock en aning mellan den öppna, den
selektiva och den teoretiska fasen.
Hartman (2001, s.80) använder sig av en ”begrepp-indikatormodell” för att förklara samverkan
mellan analys och kodning. Indikatormodellen bygger på idén att de begrepp och kategorier
som framträder ska förtjäna sin plats i den slutgiltiga teorin genom att systematiskt ha genererats
utifrån data, vilket sker med hjälp av att jämföra olika fenomen med varandra (ibid.,). Syftet
med att jämföra fenomenen är att öka förståelsen om det fenomen som studeras genom att söka
vad som förenar och skiljer fenomenen åt. I alla tre faser pågår ett oavbrutet arbete med att
utröna skillnader och likheter i datamaterialet med avsikt att få fram hur huvudangelägenheten
hänger ihop med kärnkategorin samt andra relevanta kategorier.
3.1.2.1. Kodning
I analys och kodning av data används explication de texte som handlar om närläsning av
datamaterialet för att tydliggöra vad upphovsgivaren faktiskt skriver för att undvika tolkning.
Närläsningen ska genomsyra bearbetningen av materialet för att säkerställa att allt som finns
att hitta upptäcks och att analysen är grundad i materialet istället för antaganden. Materialet
kodas empiriskt genom explication de texte (Glaser 2010, s.44; Holton & Walsh 2017, s.35).
Kodningen inleds öppet utan begränsningar av vad som får framträda ur data och kallas därav
den öppna fasen (Hartman 2001, s.40). Kodningen är fokuserad på att identifiera händelser i
empiriska data som indikerar på begrepp och kategorier genom närläsning. Händelserna
fungerar som indikatorer och ges koder i form av verb som beskriver och begreppsliggör det
som påvisats (Holton & Walsh 2017, s.81). Den öppna fasen avslutnas när inga fler kategorier
återfinns i materialet, det vill säga när teoretisk mättnad av första fasen har uppnåtts. I detta
läge ska kärnkategorin ha framträtt, vilken är den kategori som bäst förklarar det centrala
problemet; huvudangelägenheten, enligt individerna som undersöks (Hartman 2001, s.40–41;
9
Glaser 2010, s.153). Kärnkategorin innefattar de sociala beteenden kring hantering av
huvudangelägenheten (Holton & Walsh 2017, s.87).
I den selektiva fasen avgränsar forskaren sitt fokus till vissa kategorier medan andra väljs bort.
De kategorier som väljs ut ska relatera till kärnkategorin som framkommit i den öppna fasen
(Hartman 2001, s.41; Glaser 2010, s.153). Kärnkategorin blir således en ledstjärna för fortsatt
analys och teoretiskt urval (Holton & Walsh 2017, s.84). Syftet i den selektiva fasen är att
genom vidare sortering av material och datainsamling identifiera dimensioner och proportioner
av kärnkategorin och relaterade kategorier (Hartman 2001, s.41; Holton & Walsh 2017, s.87).
Den avslutande fasen i kodningsprocessen är den teoretiska fasen som följer den teoretiska
mättnaden av den selektiva fasen (Hartman 2001, s.41). I denna fas ska teori formuleras och
integreras. Sambandet mellan kärnkategorien och de relaterade kategorierna klargörs genom att
relationerna hypotetiskt formuleras som en teoretisk modell (Holton & Walsh 2017, s.86).
Med den genomgående kodningen av data som medföljer metod har vi studieförfattare
säkerställt att vi behandlat all data noggrant och rättvist. Kodningen har hjälpt oss fördjupa vår
teoretiska förståelse för materialet.
3.1.2.2. Memos – Minnesanteckningar
Memos, även kallat minnesanteckningar är centrala för den konstant jämförande analysen då
memos används av forskaren för att anteckna teoretiska idéer som uppstår under kodningen
(Holton & Walsh 2017; s.35 Glaser 2010, s.196). Memos utgörs av teoretiska anteckningar
angående data och de framträdande begreppsliga relationerna mellan kategorier.
Anteckningarna ska göras genom analysprocessen och är ett hjälpmedel för att fånga in
forskarens idéer. I den senare fasen av analysen granskas, sorteras och integreras
anteckningarna som gjorts längs vägen. Sorteringen av memos genererar en teoretisk struktur
vilket hjälper forskaren att formulera den framträdande teorin. Teorin utgörs av en integrerad
bild av de hypotetiska relationerna mellan kategorier och är det slutgiltiga målet med den sista
fasen av den konstant jämförande analysen (Holton & Walsh 2017, s.36).
Genom att kontinuerligt skriva minnesanteckningar under kodandet och analysen noterade vi
idéer och teoretiska tankar som uppkommit under processen. Vi använde minnesanteckningarna
som hjälpmedel för att minnas och sortera våra funderingar kring de olika faktorernas betydelse
för mående.
3.1.3 Teoretiskt urval
Det teoretiska urvalet pågår parallellt som kodning och analys i utvecklandet av den konstant
jämförande analysen. Teoretiskt urval är processen av insamling och val av data baserat på det
som framkommit i tidigare analys (Holton & Walsh 2017, s.37; Glaser 2010, s.173). Urvalet är
idémässigt istället för slumpmässigt eller representativt, och fokuserar på att ta fram data som
nyanserar intresseområdet och den teori som framträder (Glaser 2010, s.175). Stöd till det
teoretiska urvalet återfinns i memos, då memos hjälper att identifiera luckor samt vilken data
som saknas i analysen (Holton & Walsh 2017, s.37–38).
Det teoretiska urvalet bygger på de teoretiska kriterierna ändamål, relevans och mättnad.
Ändamålskriteriet handlar om att datamaterialet ska bidra med information om kategorier och
dess egenskaper samt relationen mellan dem. Ändamålet är beroende av vilken fas
undersökningen befinner sig i och vilka data som därav behövs (Hartman 2001, s.70).
Relevanskriteriet däremot innebär att lägga fokus på egenskaper och relationer i kategorierna
som har ett väsentligt värde för den framträdande teorin samt det valda forskningsområdet,
10
medan mättnadskriteriet betonar att datamaterialet ska studeras till dess att ingen ny information
uppkommer ur data (Hartman 2001, s.71–72).
Med hjälp av det teoretiska urvalet har vi kunnat styra vår urvalsprocess av respondenter riktat
efter vad som framkommit som särskilt givande och avgörande för studiens intresseområde. Vi
har därför valt att göra urval av arbetstagare som arbetar på distans hemifrån i avseende att nå
information om vilka aspekter av arbetsmiljön som varit viktiga för deras mående.
3.1.4 Fältanteckningar
Fältanteckningar är avgörande för kodningsprocessen, då det är fältanteckningarna som utgör
det datamaterial som kodas och ligger till grund för utvecklandet av memos (Holton & Walsh
2017, s.82). Insamlingen av data i fältet behöver ej transkriberas i detalj, utan forskaren ska
istället fokusera på att göra fältanteckningar när hen noterar händelser som indikerar på sociala
mönster i fältet. Dessa indikatorer hjälper forskaren finna den aktuella huvudangelägenheten.
Fältanteckningar fungerar således som påminnelser för forskaren om kritiska händelser som
uppkommit på fältet (Holton & Walsh 2017, s.70–71). Genom att förbigå långa transkriptioner
underlättas det för forskaren att fokusera på vad som konkret sker i fältet och vad dess
huvudangelägenhet är. Att inte fastna i detaljerade beskrivningar eller konversationer kan
dessutom göra det lättare för forskaren att nå en högre begreppslig nivå i kodningsarbetet och
memoing (Holton & Walsh 2017, s.81–82). Under intervjuer räcker det att forskaren skriver
ned nyckelord för att sedan efter intervjun utveckla vad dessa anteckningar betyder (Holton &
Walsh 2017, s.71).
Fältantecknandet under intervjuerna har gjort att vi kunnat lägga fokus på det väsentliga som
framkommit och därifrån koda och utveckla vår teori. Vi ser också att fältantecknandet, i och
med att vi förbigår ljudinspelning för att fokusera på det som framkommer i stunden, är av
värde då det kan leda till att de intervjuade inte upplever att varje ord de kommer säga kommer
utvärderas. Detta kan tänkas resultera i att respondenterna kan upplevas tala friare. Genom
fältanteckningar har vi kunnat fokusera på det som varit viktigt för distansarbetarnas mående
och utifrån det upptäckt en teori grundad i empiri.
3.1.5 Data och dess intentioner
Vid analysarbete av datamaterialet behövs hänsyn tas till hur data presenteras av subjekten med
tanke på att utsagor och aktion kan ha olika intentioner och nivåer av genuinitet. Att reflexivt
förhålla sig till data och dess intentioner är i sig en form av data och är viktigt för att få fram
vad som sker i fältet. Data kan således delas upp i fyra grupper, där den första gruppen består
av grunddata som är uppbyggd av ärliga beskrivningar. Medan den andra typen består av
välanpassade data som menas med data som filtrerats av subjekten för att uppfattas korrekt och
propert. Den tredje datatypen utgörs av professionella tolkningar och är en tredje parts expertis.
Slutligen består den sista datatypen av vaga responser som är utsagor formulerade för att
undvika eller dölja något i fältet (Holton & Walsh 2017, s.60; Glaser 2010, s.28–29, 154).
Med ett medvetet förhållande till datas intention har vi uppmärksammat vilken typ av data vi
fått i olika intervjuer. Denna medvetenhet har möjliggjort ett anpassande av
datainsamlingsmetoden för att göra respondenterna mer bekväma och utifrån det mer villiga att
ge ärlig data. Med det sagt är det viktigt att vara medveten om att det inte automatiskt leder till
att respondenterna är mer ärliga, däremot bedömer vi att vår medvetenhet om datas intentioner
lett till att vi kunnat erhålla en mer reflexiv förhållning till vad som framträder som viktiga
aspekter i datamaterialet.
11
3.1.6 Tidigare forskning och teori
Inom GT hanteras inte litteratur och teori i det inledande stadiet av studien, istället hanteras
relevant litteratur i relation till, och efter, framträdandet av en kärnkategori. Tidigare forskning
och teori kan således utgöra nya potentiella data som kan berika framkomna kategorier såväl
som deras relationer sinsemellan samt nyansera teorin i den slutliga fasen (Holton & Walsh
2017, s.33).
Litteraturen hanteras i det slutliga skedet enligt Glaser då litteraturen begränsar forskarens
öppenhet och kreativitet i relation till data och teoribildning. Tidigare etablerade begrepp och
retorik samt tolkningar och teori kan påverka hur forskaren kodar, beskriver och tolkar data.
Dessutom är det omöjligt att inledningsvis veta vilken litteratur som är relevant i och med att
GT ska vara öppen inför den framträdande teorin. Med andra ord är den teori som framträder
svår att förutspå och kan skilja sig från inledande förväntningar (2010, s.85).
Under den ovanstående huvudrubriken har GT och dess metodologiska beståndsdelar
redogjorts. Under följande rubrik, genomförande, kommer vår praktiska tillämpning av
metoden beskrivas.
4 GENOMFÖRANDE
I genomförandet av denna studie finns det vissa element som både liknar och skiljer sig från
varandra i fråga om var i forskningsprocessen studien befinner sig i. Till följd av detta
presenteras avsnittet utifrån GT:s tre faser i avseende att tydligt kunna påvisa vad som präglat
varje fas. Den öppna fasen inleder avsnittet och är strukturerad efter urval, datainsamling och
analys. Därefter följer samma upplägg för den selektiva och den teoretiska fasen som
presenteras i kronologisk ordning.
Men innan en djupdykning in i varje fas görs skall redan här belysas grunddragen som är
genomgående för alla tre faser. I denna studie har metoden för datainsamling varit
semistrukturerade intervjuer där fokus tenderat att anpassats en aning beroende på fas och vilka
kategorier som framträtt. Semistruktuerade intervjuer är enligt Bryman intervjuer där det finns
ett frågeschema som kan kompletteras av intervjuledaren genom att ställa uppföljningsfrågor
som leder till tydliggörande och utveckling av det som framkommer vara viktigt (2016, s.260).
Urvalet och strukturen för intervjuerna har således baserats utifrån kriterierna ändamål, relevans
och mättnad. Vidare har intervjuerna genomförts digitalt eftersom vi befinner oss mitt i en
rådande pandemi. Den digitala lösningen har varit ett smidigt alternativ i och med
videosamtalsfunktionen som möjliggör en skärmvariant av interaktion ansikte mot ansikte,
även om det hade föredragits att ses i verkligheten. Platsen för intervju blev således flexibel,
men eftersom fokuset för studien är distansarbete var en förutsättning att respondenten inte
arbetade på kontoret. Längden på intervjuerna har också varit beroende av fas och vilken
information som framträtt. Intervjuerna spelades inte in utan det fördes fältanteckningar istället
eftersom målet med att intervjua inom GT inte är att nå detaljerade beskrivningar, utan snarare
att fånga händelserna som sedermera lägger grund för att skapa förståelse för situationen
(Holton & Walsh 2017, s.70–71). Andra anledningar till varför anteckningar föredrogs framför
ljudinspelningar har dels att göra med att det är en mindre krävande tidsåtgång att renskriva
anteckningar än att transkribera, samt dels för att respondenterna skulle känna sig mer bekväma
under intervjun.
Under intervjuerna turades vi om att ställa frågor och ta fältanteckningar. Vi skrev ner våra
fältanteckningar och kodade dem individuellt kort efter att intervjun ägt rum för att förhindra
att något inte glömdes bort eller att vi påverkat varandra. Därefter jämfördes författarnas koder
för att lättare kunna utröna tyngdpunkter med hjälp av att söka efter likheter och skillnader i de
12
indikatorer som framkommit under intervjun. Baserat på jämförelsen skapades därefter
gemensamma koder som kom att ligga till grund för studien. Vid sidan av kodningsprocessen
skrev vi även ner våra egna tankar i form av memos, separerat från datamaterialet. Memos kan
ses som att forskaren sätter sina tankar i vänteläge för att sedan återgå till dem när tiden är inne,
och finns där för att underlätta skapandet av teorin.
4.1 Den öppna fasen
Att ta fram ett urval i den inledande fasen av studien kan te sig en aning förvirrande i och med
att man inom GT inte låter en färdigformulerad forskningsfråga styra studien, utan istället
förlitar sig på att datamaterialet ska visa vägen. Urvalet i den öppna fasen bör därför hållas
öppet och formuleras efter det intresseområde som tillämpats studien. Urvalet kan därefter
smalnas av i takt med att alltmer data samlas in och teorin utvecklas, vilket resulterar i att urvalet
blir bättre riktat efter relevant data. Deltagarna i urvalet till den öppna fasen utgjordes av
anställda på företaget vi har haft kontakt med eftersom vår studie har som intresseområde att
undersöka hur arbetstagaren upplever sin arbetssituation hemifrån. Utöver begränsningen av
relevant erfarenhet gjordes urvalet öppet och individer av olika åldrar, kön och sociala relationer
i hemmet deltog. Vidare, utfördes semistrukturerade intervjuer med de utvalda deltagarna. Vi
har även haft tillgång till en kvantitativ enkät som genomfördes av respondenternas arbetsgivare
under våren 2020 med syftet att undersöka hur distansarbete har påverkat deras anställda.
Enkäten har inledningsvis använts som inspirationskälla med reservation för att enkätresultatet
i dagsläget kan uppfattas vara till viss del inaktuell eftersom enkäten genomfördes i början av
omställningen till distansarbete. Med tanke på att vi nu är mer än ett år in i Covid-19 pandemin
kan det förväntas ha skett vissa förändringar i upplevelsen av att arbeta hemifrån.
Kontakten med respondenterna inleddes med att våra två kontaktpersoner på företaget
informerade om vår studie samt distribuerade vårt missivbrev till sina medarbetare. De anställda
som sedermera var villiga att delta i studien fick därefter meddela sitt samtycke till våra
kontaktpersoner, som i sin tur försåg oss med en lista över villiga deltagare. Totalt sex
semistrukturerade intervjuer genomfördes i den öppna fasen.
Varför det valdes att genomföra intervjuer är för att få djupare information från de individer
som själva har upplevt distansarbete hemifrån. I studien används inte observationer trots att det
inom GT anses vara en viktig källa till data (Holton & Walsh 2017, s.61). Det finns främst två
anledningar till detta, dels att observationer i hemmet kan upplevas som ett intrång i den privata
sfären och att det i samband med vår forskarroll kan göra deltagarna obekväma, samt dels med
tanke på risken för smittspridning. Den digitala lösningen med att intervjua med hjälp av
videosamtal har även bidragit till att återspegla respondentens arbetssituation hemifrån. I
intervjuerna försöktes det sedermera skapa en avslappnad och öppen stämning genom att betona
för respondenterna att det är deras utsagor som är viktiga för oss och ska leda intervjun framåt.
Efter att genomförandet och bearbetandet av data från fem semistrukturerade intervjuer
upplevdes en känsla av mättnad i datamaterial. Dock, var vid denna tidpunkt fortfarande en
sjätte intervju inbokad och med respekt för respondenten samt för att säkerställa att
mättnadskänslan stämde, genomfördes intervjun. Den sjätte intervjun blev den sista intervjun i
den öppna fasen, och bekräftade att det uppnåtts en mättnad i datamaterialet i och med att inget
nytt uppkom under intervjun.
De semistrukturerade intervjuerna inleddes med frågor anpassade efter vad Holton och Walsh
(2017, s.68) benämner som en “grand tour” fråga i avseende för att dels låta respondentens
upplevelse står i centrum, och dels för att skapa en avslappnad stämning. Många gånger räckte
det med att fråga respondenten vad hen arbetade med eller hur dess nuvarande arbetssituation
13
såg för att sedan glida över på hur distansarbetet påverkat respondentens mående. Därefter
fortsatte intervjun med hjälp av följdfrågor kopplat till vad som framkom i respondentens svar
på den stora inledande frågan. Under de första intervjuerna fördelade vi ansvaret mellan oss i
avseende av att ställa frågor och ta anteckningar på ett tydligare och mer avgränsat sätt än i de
senare intervjuerna. Detta för att säkerställa att vi som oerfarna i rollen som intervjuare fick
med det relevanta under samtalet. Längden på intervjuerna i den öppna fasen begränsades till
det planerade tidsintervallet 30-60 minuter eftersom dessa intervjuer mer handlade om att skapa
en helhetsbild över hur de anställda upplevde det att arbeta på distans.
Inom GT går datainsamling och analys hand i hand, vilket innebär att analysprocessen drog
igång direkt när den första data inkommit. Ändamålet i den öppna fasen är att generera så många
relevanta kategorier som möjligt till dess att ingen ny data uppkommer och kärnkategorin kan
framträda. Den ständigt jämförande analysen går inledningsvis ut på att identifiera indikatorer
i datamaterialet som därefter ska lägga grunden för framväxten av egenskaper och kategorier
(Holton & Walsh 2017, s.77, 87). I studien lästes fältanteckningarna noggrant och indikatorer
kodades mening för mening på varsitt håll. Därefter jämfördes koderna med varandra och en
gemensam kodningslista skapades för respektive intervjun. Detta jämförande mellan våra
separata koder gav en ökad tillförlitlighet till de indikatorer vi noterat framträda ur
fältanteckningarna. Indikatorerna grupperades med varandra utifrån gemensamma nämnare
vilket ledde till genererandet av egenskaper, varav egenskaperna sedan grupperades
tillsammans, vilket ledde till framträdandet av kategorier. För att exemplifiera hur vi gått
tillväga i praktiken med våra kategorier, kommer här ett exempel på hur kategorin
familjesituation växte fram. Kategorin familjesituation framträdde genom att olika indikatorer
på sambos, barn och husdjur grupperades tillsammans. Indikatorerna kunde utgöras av specifika
ord eller meningar som påvisade exempelvis partnerns närvaro i hemmet, påverkan på arbetet
genom att exempelvis störa genom eget arbete eller rörelse i hemmet, och/eller uppskattning
kring partnerns sällskap i arbetssituationen. Dessa indikatorer påvisade en egenskap kring
partnern och tillsammans med egenskaperna barn och husdjur framträdde den påverkan och
vikt familjens närvaro har för den anställdes arbetssituation. Med andra ord så ledde utrönandet
av indikatorer och grupperandet av dem i egenskaper till framväxten av kategorin
familjesituation. Egenskaperna konstruerade kring partner, barn och husdjur, även om de
tillsammans indikerade på familjesituationens betydelse, var också distinkt olika varav vi
grupperat dem som skilda egenskaper inom kategorin.
Genom kodandet och grupperandet av indikatorer för genererandet av kategorier framträdde
huvudangelägenheten och utifrån den och följande forskningsfråga framkom kärnkategorin. Vi
vill även tillägga att samtidigt som vi genomförde kodnings- och analysprocessen skrev ner
våra tankar om vad som uppkom kring indikatorerna och kategorierna i form av memos. Dessa
mer teoretiska minnesanteckningar hjälpte oss att skapa en övergripande bild över det som
pågick inom intresseområdet rörande hur distansarbete i hemmet påverkat våra respondenters
mående, och utifrån det har vi kunnat gå vidare i formandet av den framväxande teorin.
Utifrån den beskrivna processen ovan framträdde huvudangelägenheten Förutsättningar för att
genomföra distansarbete i hemmet. Inledningsvis låg studieintresset i att undersöka hur mående
påverkats av sociala och organisatoriska faktorer som uppstått i samband med att arbeta
hemifrån. Däremot framkom det under intervjuerna även att fysiska aspekter av arbetsmiljön
spelade roll för respondenternas mående. Med anledning att respondenterna återkommande
reflekterade över sina förutsättningar för att genomföra arbetet i hemmet vid frågor om deras
mående i arbetssituationen har vi bedömt att det utgjort studiens huvudangelägenhet.
Forskningsfrågan som sedermera formulerats baserat på huvudangelägenheten är: Hur hanterar
den anställde sin arbetssituation och vilka konsekvenser får det för individens mående? Med
14
hjälp av forskningsfrågan genererad ur huvudangelägenheten framträdde en eventuell
kärnkategori som bestått genom studiens utveckling.
I den öppna fasen utvecklades vi mycket och blev mer och mer bekväma i vår forskarroll. Vi
märkte en stor förbättring rörande vår teoretiska känslighet redan under de första intervjuerna
och tillhörande analys- och kodningsprocess. Det blev en bättre samtalstakt rörande att ställa
frågor och lyssna in samt utrymme för följdfrågor så tidigt som under intervju två.
Kodningsarbetet förbättrades också nämnvärt i tidigt skede då vi började hitta mer
sammanfattade och ackurata koder, som även kunde återanvändas i kodning av senare
intervjuer. Vår känsla av vad som upplevdes som viktigt och betydelsefullt i våra respondenters
utsagor utvecklades också under den öppna fasen till en mer intuitiv fingertoppskänsla. Detta
drog vi inte bara nytta av under själva intervjuerna gällande när det var läge att vässa våra öron
och penna, utan bidrog även till att kodningsarbetet förenklades. Ju fler intervjuer vi
genomförde, desto snabbare gick kodningsprocessen och vi kände inte längre samma behov av
att koda mening för mening utan kunde lättare urskilja indikatorer i fältanteckningarna. Den
teoretiska känsligheten har med andra ord bidragit till att vi under studiens gång blivit mer
medvetna om vad som framträtt som särskilt relevant och betydelsefullt i respondenternas
utsagor. Vi har inte upplevt att vår förförståelse eller eventuella fördomar stått i vägen för vår
analys och tolkning, då vi alltid utgått från vad respondenten sagt, ställt öppna frågor samt att
vi vid eventuella oklarheter bett respondenten förtydliga. Om vi mot förmodan haft någon
förutfattad mening har vi diskuterat det med varandra och således skapat en medvetenhet. Här
ser vi det som ytterst fördelaktigt att vi varit två medförfattare samt kunnat jämföra anteckningar
och koder med varandra för att kvalitetssäkra vår data.
4.2 Den selektiva fasen
Urvalet för den selektiva fasen smalnades av i takt med att vår kärnkategori och
huvudangelägenhet trädde fram i den öppna fasen. I den selektiva fasen kunde urvalet således
riktas bättre eftersom vi fått mer data att gå efter. Vi valde därför att utföra
uppföljningsintervjuer med tre av våra sex respondenter från den öppna fasen. Eftersom
samtliga av respondenterna redan gett sitt medgivande till att eventuellt medverka i en
uppföljningsintervju under sin första intervju, gick det snabbt för oss att få tag i respondenter
till studiens andra fas. Vi gjorde sedan en uppskattning över vilka respondenter vi trodde kunde
bidra med bäst relevant data och skickade därefter en förfrågan via mail. Intervjuerna
genomfördes även denna gång digitalt i form av ett videosamtal.
Respondenter valdes ut i enlighet med ändamålskriteriet för den selektiva fasen baserat på den
data som framkommit under respondenternas första intervju. Syftet med det teoretiska urvalet
i den selektiva fasen beskriver Hartman (2001, s.74) gå ut på att välja ut de kategorier som är
mest relaterade till kärnkategorin och därmed kan vara med i den slutgiltiga teorin. De tre
respondenterna som valdes ut var de som ansågs vara bäst lämpade i att bidraga med relevant
data som sedermera kunde hjälpa oss att både befästa och fördjupa de framväxta kategoriernas
egenskaper samt sortera bort irrelevanta kategorier.
Datainsamlingen i den selektiva fasen begränsades till tre semistrukturerade
uppföljningsintervjuer. Intervjufrågorna i den selektiva fasen fortsattes vara öppna om än mer
styrda utefter vad som framkommit under tidigare intervjuer. Syftet med
uppföljningsintervjuerna var att fördjupa och befästa den information som tidigare uppkommit
angående kategoriernas egenskaper. Frågorna var på så vis anpassade på förhand efter vilka
egenskaper och kategorier som behövde nyanseras. Även om frågorna var förkonstruerade av
oss präglades de många gånger av en öppenhet där respondenten uppmanades att delge sina
tankar eller förklara mer djupgående. Dock, var det några frågor som var mer riktade och krävde
15
kortare svar som till exempel att respondenten skulle uppskatta sin skärmtid i timmar. Dessa
frågor lades det inte större vikt vid, utan avsåg snarare att bidraga till övergripande förståelse
och helhetsbild. Datamaterialet samlades in genom fältanteckningar likt de genomförda under
öppna fasen. Tidsintervallet för uppföljningsintervjuerna utgick från 30 till 60 minuter.
Analysen i den selektiva fasen utgjordes av att datamaterialet analyserades för att få fram
indikatorer på egenskaper genom kodning, varav dessa senare jämfördes med tidigare
analyserade data. Redan i den öppna fasen framkom egenskaper eller tecken på egenskaper som
senare i den selektiva fasen kunde undersökas djupare genom att specificera frågorna under
intervjutillfällena. Här framträdde även nya egenskaper av kategorierna. Kärnkategorin och de
övriga kategorierna som tidigare framkommit visade sig vara fortsatt relevanta för den
framträdande teorin, dock flyttades vissa egenskaper från en kategori till en annan. Detta med
anledning av att vissa egenskaper visat sig passa bättre under andra kategorier eller för att
liknande egenskaper framkommit i flera kategorier. Memoskrivandet genomfördes på samma
sätt som tidigare, varav vi i utvecklandet av teorin använde oss av memos både från den
selektiva fasen och den öppna fasen. I det slutliga skedet av fasen började vi uppleva relationer
mellan kategorierna, vilka noterades inför den kommande teoretiska fasen.
4.3 Den teoretiska fasen
Urvalet i den teoretiska fasen består även det av ett teoretiskt urval som bygger på den tidigare
framkomna teorin. För att vidareutveckla teorin och uppfylla syftet för den teoretiska fasen har
det sedermera samlats in ytterligare data som påvisat relationerna mellan kategorierna och
kärnkategorin. Respondenter som ansågs kunna bidra med värdefull kunskap om dessa
relationer valdes därefter ut. Respondenten som deltog i den semistrukturerade intervjun har
tidigare upplevts som ärlig och undvek inte att delge svåra upplevelser av distansarbete, samt
var självgående i utvecklandet av sina egna tankar.
Den semistrukturerade intervjun inleddes med att respondenten fick en bildspelspresentation av
det som hittills framkommit i teorin. Först presenterades huvudangelägenheten och därefter
kärnkategorin, varav i de följande bilderna förmedlas en kort beskrivning av respektive övrig
kategori. För tydlighetensskull fanns även en kort beskrivning av kärnkategorin med på varje
sida för att påminna respondenten om att relatera kategorierna. Respondenten motiverades
sedermera att tänka högt kring de relationer hen upplevde fanns mellan kategorierna. Vi följde
upp med frågor vid behov med förhoppningen om att nå en större förståelse och/ eller ett mer
nyanserat svar. Även under denna intervju skrev vi individuella fältanteckningar.
I den slutliga analysen kodades det insamlade datamaterialet utefter de relationer som uppstått
mellan vår kärnkategori och de övriga kategorierna. Under analysprocessen skrev vi även
minnesanteckningar över det som framträtt och jämförde därefter våra memos från samtliga av
de tre faserna för att försäkra oss om att inget försummats. Datamaterialet bekräftade i sin tur
den teori som vi såg växa fram, samt gav oss en överblick över de relationer som band samman
vår kärnkategori med de resterande kategorierna. Vi upplevde därmed att vi fått en mättad teori.
4.4 Sammanfattning av informanterna
Denna studie har inkluderat sex respondenter som alla varit anställda på ett företag. Majoriteten
av respondenterna har varit mellan 30–40 år gamla, varav i något enstaka fall yngre än så. Det
har varit fyra kvinnor och två män som deltagit i studien, men i och med möjlighet till
uppföljning har våra intervjuer kunnat fördelas lika mellan könen. Flertalet av respondenterna
tillhör den vita medelklassen och lever i hetero-förhållanden, antingen med eller utan barn.
Informationen om respondenter kan tänkas vara värdefull i fråga om studiens generaliserbarhet.
En intressant tolkning som kan göras baserat på respondenternas ålder och arbetsplats har att
16
göra med digital vana. Med tanke på att samtliga av respondenterna tillhör den yngre halvan av
arbetsför ålder samt arbetar på ett företag som kräver teknisk kunskap kan det tolkas som att
övergången till distansarbete underlättats i samband med en utbredd digital vana. Studien kan
därmed ses vara mer generaliserbar för den yngre generationen än för den äldre i relation till
teknisk kompetens. Utöver den allmänna slutsatsen som kan dras utifrån respondenternas ålder
och digitala vana bör även respondenternas socioekonomiska status tillägnas en reflektion.
Respondenternas boende och levnadssituationer framstod vara av medelklass i och med att de
flesta upplevdes ha både de ekonomiska förutsättningarna likväl som utrymme att anpassa sina
hem. Några respondenter uppgav exempelvis att de antingen köpt kontorsutrustning, renoverat
eller i något extremt fall valt att flytta. Även om vissa svårigheter framkom i relation till att
anpassa hemmet, framstod respondenterna ändå ha ekonomiska möjligheter att skapa sig en
funktionell arbetsplats i hemmet. De ekonomiska förutsättningarna underlättades också av
möjligheten att låna hem kontorsutrustning från företaget. Utifrån hur respondenterna
presenterat, eller inte presenterat sina problem kan det tolkas som att företaget ger lika
möjligheter till alla anställda oberoende av etnicitet, kön och familjesituation att konstruera
distansarbete i hemmet. Däremot framträder respondenternas utrymme i hemmet spela roll för
om de kan ta emot erbjudandet eller inte.
Respondenternas utsagor och upplevelser verkar heller inte skilja sig särskilt mycket från
varandra gällande kön. Det har varit liknande upplevelser av distansarbete som beskrivits
oberoende kön. Vad som däremot framträtt skilja respondenterna åt är familjesituation med
eller utan barn i hemmet. Vi anser dock att studien uppfyller kravet på generaliserbarhet
eftersom det är respondenten i rollen som anställd som framträtt som mest betydelsefull i
upplevelsen av distansarbete.
5 ETIK
Inom all forskning är det viktigt att ta hänsyn till etiska dilemman som kan komma att påverka
själva kunskapstillskottet i sig samt vägen dit, och hur det berör de medverkande individerna.
Inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning finns det två paradoxala principer att
förhålla sig till som rör frågan om individens rätt till skydd och kravet på att bedriva forskning.
Det finns ett behov för samhällsmedlemmen att forskning bedrivs och håller hög kvalitet i
avseende för att utveckla kunskap, samtidigt som individen bör skyddas från eventuella
integritetsbrott och den eventuella skada som kunskapen och studien kan orsaka
(Vetenskapsrådet 2002, s.5). Frågan som följer blir således om behovet av forskningen är värd
de eventuella risker som individen utsätts för?
Vår studie grundar sig på att det finns ett intresse och behov av en mer nyanserad och fördjupad
kunskap om hur distansarbete påverkar mående. Kunskapen är samhällsberikande i funktion av
att bidra till att formulera en välfungerande arbetsmiljö under den rådande pandemin. Studien
tas fram i samröre med ett teknikföretag som erbjudit oss att undersöka hur deras anställda
upplever distansarbete i hemmet. Vår studie kommer således att fungera som underlag för vilka
hälsofrämjande strategier företaget väljer att tillämpa för sina anställdas välmående. Studien
förväntas därmed inte orsaka skadliga risker eller behandla särskilt känslig information,
däremot behövs ändå en diskussion föras om hur studien förhåller sig enligt de fyra etiska
forskningskraven: informations-, samtyckes-, konfidentialitets- och nyttjandekravet.
Informationskravet handlar om att forskaren har ett ansvar att informera de som är involverade
i studien om forskningsuppgiftens syfte och villkor för deltagande. Forskaren har i uppdrag att
informera om potentiella faktorer som kan komma att påverka viljan till att deltaga i studien
(Vetenskapsrådet 2002, s.7). I vår studie har vi inledningsvis delgett våra kontaktpersoner och
respondenter ett missivbrev som förklarar studiens syfte och respondentens uppgift kopplat till
17
studien. Vi betonar även respondentens rätt till frivilligt deltagande och anonymitet. Denna
information upprepar vi även muntligt i början av varje intervju främst i avseende för att
respondenten ska vara medveten om sina rättigheter. Därefter har vi inväntat samtycke från
deltagarna eftersom ett informerat samtycke är avgörande i ett forskningsetiskt tänkande med
tanke på den potentiella risk deltagarna utsätter sig för med sin medverkan (Nygren 2012, s.32).
När en studie behöver deltagarnas; våra respondenters, aktiva insats krävs samtycke. Detta
forskningsetiska krav handlar om att respondenterna har möjligheten till att samtycka eller
avböja deltagande. Respondenterna har rättigheten att själva påverka villkor kring deras
deltagande (Vetenskapsrådet 2002, s.9–10) och kan avbryta sitt deltagande enligt de
överenskommelser som gjorts i förhand (Vetenskapsrådet 2002, s.10; Nygren 2012, s.34). I
vårt missivbrev samt i intervjuerna lyfter vi att om en respondent önskar att avsluta sitt
deltagande kan det ske när som helst, dock med reservationen att om utträdet görs senare än en
vecka efter genomförd intervju så kommer data att kvarstå. Allt datamaterial kommer att
anonymiseras i avseende att undanröja alla möjligheter till identifikation (Vetenskapsrådet
2002, s.10). Önskan om avbrott kommer inte att ifrågasättas då deltagande i studien är frivilligt.
I och med detta har respondenterna i vår studie även fått möjlighet att både välja vilka frågor
de vill besvara, samt att i efterhand kunna stryka sin tidigare delgivna information. Vi har även
varit tvungna att reflektera över de implikationer som kan uppstå till följd av att vi haft kontakt
med ett företag och att deras anställda kommer ligga till grund för vårt urval av respondenter.
Det har därför varit viktigt för oss att inte bara få tillåtelse av företaget, utan även få individernas
samtycke till deltagande eftersom våra intervjuer kan komma att beröra privata upplevelser och
åsikter (Vetenskapsrådet 2002, s.9). Vi vill även här uppmärksamma den medföljande risken
med att bli tilldelade intervjupersoner eftersom de anställda på företaget kan befinna sig i
beroendeställning gentemot företaget och våra kontaktpersoner (Nygren 2012, s.35). För att
undvika att våra respondenter deltar till följd av att de känner sig pressade eller tvingade av sin
arbetsgivare har vi i början av varje intervju varit extra tydliga med att deltagandet är frivilligt
och att det ska vara respondentens eget val att delta. Om vi upplever att respondenten deltar till
följd av tvång har vi av moraliska skäl valt att inte inleda intervjun.
Forskningsstudier som innefattar en mänsklig medverkan berörs även av konfidentialitetskravet
som fungerar som ett skydd för individen från att bli identifierad genom sin medverkan i studien
(Vetenskapsrådet 2002, s.12–13). De uppgifter som samlas in om individen i samband med
studien skall förvaras, antecknas och avrapporteras på ett sätt så utomstående inte kan
identifiera eller komma åt uppgifter om personen (ibid., s.12). Med andra ord är målet med
konfidentialitetskravet att berättiga individen anonymitet. Våra kontaktpersoner har distribuerat
vårt missivbrev och samlat in en lista över villiga deltagare. För att uppfylla
konfidentialitetskravet har vi sedermera valt ut våra respondenter utan kontaktpersonernas
kännedom. Gällande studiens datainsamling och dataförvaring har vi under studiens förlopp
valt att inte använda oss av respondenternas namn utan istället benämna dem som: respondent
1, 2, 3… Vi har även granskat den data som framkommit för att förhindra att detaljerade
beskrivningar oavsiktligt möjliggör att personen kan identifieras. Detta har varit särskilt viktigt
att ha i åtanke för oss då vår studie baseras på respondenter från ett och samma företag där det
finns en risk att kollegor känner igen varandra.
Med nyttjandekravet avses att den inhämtade informationen från respondenterna enbart
används för studiens formulerade syfte. Respondenternas personliga uppgifter och den
insamlade informationen ska ej lämnas ut till obehöriga (Vetenskapsrådet 2002, s.14). I vår
studie betyder det att vi inte använt den insamlade informationen utanför forskningens syfte. I
och med att studien i viss mån genomförs utifrån ett företagsintresse är det viktigt att tydliggöra
att den insamlade informationen inte ges vidare obehörigt till företaget. Den slutliga rapporten
18
av studien kommer att finnas tillgänglig via DiVA portalen, och det är den rapporten som
företaget kommer att få ta del av.
6 RESULTAT
Under följande avsnitt kommer vi att presentera vår studies resultat. Resultatet har strukturerats
med hjälp av fyra underrubriker som omfattar; huvudangelägenhet, kärnkategori, andra
kategorier och sammanfattning. Avsnittet inleds med att presentera studiens två tongivare i
form av huvudangelägenhet och kärnkategori, därefter redogör vi för vilka andra kategorier
som spelat roll för framväxten av teorin samt avslutar avsnittet med en kortare sammanfattning.
Valet av presentationsordning återspeglar dock inte hur det faktiska analytiska arbetet gått till
rörande hur kategorier och huvudangelägenhet trätt fram ur data. Framväxten av kategorier har
i praktiken gått tillväga som så att vi först utläst indikatorer i datamaterialet som sedermera
grupperats och sammanställts till större kluster som antingen framträtt vara egenskaper i större
kategorier eller kategorier i sig som därefter nyanserats i den selektiva fasen. Varför vi valt att
vända på steken och istället presentera kategorierna före egenskaper och indikatorer är för att
göra det lättare och tydligare för den oberoende läsaren att skapa sig en helhetsbild över vår
studies resultat. Det är också av samma anledning som vi valt att inleda med
huvudangelägenheten och därefter gå vidare med kärnkategorin. Detta för att läsaren först ska
introduceras för det problem som framträtt som centralt för våra respondenter, samt därefter ta
del av hur problemet hanterats utifrån framväxten av kärnkategorin. På det sättet blir det även
en naturlig följd att redogöra för hur de ytterligare 10 kategorierna varit med och grundat vår
teori. Figuren nedan förklarar vår studies beståndsdelar och hur de relaterar till varandra.
Figur 1. Studiens beståndsdelar och deras relationer sinsemellan.
Materialet som presenteras nedan är hämtat från intervjuer med anställda på företaget. Vi vill
redan här reservera oss för att citaten nedan inte alltid är en exakt ordagrann återgivelse då vårt
datamaterial till stor del bygger på fältanteckningar samt att några intervjuer genomförts på
19
engelska. Bortsett från det, bedömer vi citaten vara giltiga i allra högsta grad eftersom de ramar
in kärnan i respondenternas utsagor.
6.1 Huvudangelägenheten
Den huvudangelägenhet som framträtt i våra intervjuer med anställda på företaget är
förutsättningar för att genomföra distansarbete i hemmet. Vår huvudangelägenhet har framträtt
genom att samtliga av våra respondenter berört och reflekterat kring deras förutsättningar och
möjligheter att arbeta hemifrån och hur det i sin tur har påverkat deras mående. I de flesta fall
har det varit uppenbart för oss att våra respondenters utsagor handlat om hur de hanterat sin
arbetssituation hemifrån samt vilka konsekvenser det fått för deras mående, men i vissa fall när
respondenterna inte explicit uttryckt sig på så vis har det kunnat skönjas mellan raderna. Oavsett
fall så har det visat sig i samtliga av våra intervjuer att respondenternas mest centrala problem
gäller deras förutsättningar att genomföra distansarbete i hemmet, och såldes har det även
framträtt som studiens huvudangelägenhet.
Det som framkom under våra intervjuer handlade främst om sociala, organisatoriska och fysiska
faktorer som påverkat respondenternas mående i relation till att distansarbeta i hemmet. Detta
framkommer exempelvis i flera av våra respondenters utsagor rörande hur deras
familjesituation och boyta resulterat i vissa utmaningar för att kunna arbeta hemifrån på ett
tillfredsställande sätt. Respondent ett (R1) berättar i sin första intervju (I1) om de fysiska
förändringar som hen valt att genomföra i hemmet för att underlätta arbetet hemifrån med
småbarn och en partner som också arbetar i hemmet.
”I början av pandemin hade vi bara ett kontor, så vi [respondent med partner] turades om att sitta vid
köksbordet och skrivbord. Men sedan utrustade vi källaren med ytterligare ett kontor samt disciplinerade
och avgränsade hemmet med arbetsfria zoner.”(R1 I1)
Respondenten förklarar att innan de avgränsade hemmet och tillförde kontoret i källaren kunde
de ha möten överallt i huset och R1 upplevde det som svårt att koppla bort ”pratet”. R1 menade
också att de arbetsfria zonerna fungerade som rastytor, där man inte blev påmind om jobbet.
Flera respondenter påtalar hur gränsen mellan hem och kontor flutit samman till en enda plats
och att de behövt göra vissa anpassningar av utrymmet.
Det som framkommit i våra intervjuer rör många gånger hur arbetssituationen förändrats och
anpassats, men inte bara i form av miljöombyte eller utifrån ergonomiska aspekter utan även
gällande interaktionsmönster, informationsutbyte, återhämtning och hälsa. Vi har även noterat
att det skiljer sig mellan våra respondenter i hur de ser på sin tillvaro samt deras upplevelse av
arbetssituationen. Samtidigt har hemmet fått en central roll i hur det påverkat individens
förutsättningar att hantera sin nya arbetssituation och medföljande förändringar, vilket kommer
förklaras mer utförligt med hjälp av vår kärnkategori.
6.2 Kärnkategorin
Huvudangelägenheten förutsättningar för att genomföra arbete i hemmet hanteras med
kärnkategorin hemmets dissonans. Kärnkategorin handlar om hur anställda försöker göra en del
av hemmet till en arbetsplats, samtidigt som de försöker särskilja den som den fristad hemmet
vanligtvis är. Med det första syftas det till hur de anställda vid och efter övergången har
anpassat, eller ej kunnat anpassa, sina hem genom olika metoder för att skapa en arbetsplats där
de fysiskt, psykiskt och/eller socialt kan uppleva kontorets miljö och möjligheter. Den andra
delen, att särskilja hemmet som fristad, handlar om hur de anställda försöker upprätthålla
hemmet som en fristad och den normalitet som tidigare rått. I dessa två distinkta förverkligande
av hemmet framträder en dissonans som påverkar de anställdas uppfattning och mående på
jobbet. Graden av dissonans som respondenterna påvisar framträder vara beroende av hur de
20
förhåller sig till de övriga tio relaterade kategorierna. Det visar sig att några av respondenterna
är mer till freds i hemmet efter att de fått ”förhandla” med de relaterade kategorierna genom att
antingen skapa sig bättre förhållanden eller förlika sig med sin situation. Exempelvis
framkommer det under kategorin anpassade utrymmen att respondenter efter att de fysiskt
avgränsat och optimerat arbetsplatsen i hemmet upplever ett förbättrat mående i relation till
innan de gjort dessa anpassningar. Medan andra respondenter framträder ha en högre grad av
dissonans eftersom de varken kan förbättra eller förlika sig med sin arbetssituation. De
relaterade kategorierna påverkar i samspel graden av dissonansen som respondenterna upplever
vid arbete i hemmet.
Hemmets dissonans delas upp i två egenskaperna, att balansera hemmets förutsättningar med
kravet på att genomföra arbetet och att arbeta på distans, som följande ska klargöras. Den
första egenskapen är att balansera hemmets förutsättningar med kravet på att genomföra
arbetet. Denna egenskap handlar om hur den anställda hanterar arbetskravet utifrån de
förutsättningar och villkor som finns i hemmet. Dessa förutsättningar och villkor består av
flertalet aspekter, många som vi formulerat i separata kategorier. Förutsättningarna innefattar
bland annat relationer i hemmet, utrymmen och möjliga anpassningar i hemmet för att skapa en
funktionell arbetssituation. I egenskapen av att balansera mellan hemmets förutsättning och
kravet på att genomföra arbetet innefattas balansering och gränsdragning av den fysiska, den
psykiska och den sociala tillvaron för att kombinera hemmet och arbetet. Respondent fem (R5)
berättar om hur hemmet och arbetet har flutit samman i hens relation till sin partner:
”Min partner jobbar också hemma och vi är varandras ’kollegor’. Det är positivt för det finns alltid någon
att ta en kaffepaus, ta sig ut på promenad eller luncha tillsammans med. Men baksidan är ju att det privata
flyter samman med jobbet, jag och min partner är tillsammans tjugofyra timmar om dygnet. Det blir för
mycket, alla behöver en stund för sig själva och tid från varandra.” (R5 I1)
I ovan citat kan det urskiljas hur partnerna har förändrat sitt sätt att förhålla sig till varandra.
R5:s partner är inte längre enbart sambo utan nu även kollega vilket har påverkat såväl positivt
som negativt. En av hemmets förutsättningar, partnerskapet, är en underlättande faktor för R5
att avgränsa sin arbetstid och ta pauser med, samtidigt som arbetet koloniserar den privata
relationen. Denna sociala relation balanseras som en förutsättning för och mot arbetet.
Den andra egenskapen, att arbeta på distans, handlar om vilka förutsättningar den anställda har
från sitt företag för att genomföra arbetet i hemmet samt hur den anställda själv hanterar sitt
arbete och arbetstider. Respondenterna vi intervjuade arbetade huvudsakligen digitalt, varav
någon kunde gå in till kontoret på grund av arbetsrelaterade orsaker. De förutsättningar för
kommunikation med kollegor som respondenterna lyfter att de har genom företaget är
plattformen Teams där de kan maila, chatta och videosamtala. Andra förutsättningar från
företaget består av tillgång till teknisk och fysisk utrustning, respondent tre (R3) säger:
”Jag har möjligheten att låna hem ett kontorsbord från kontoret, men det finns ingen plats för ett i min
lägenhet. /…/ Jag har dock lånat ett tangentbord och en extra skärm.” (R3 I2)
I följande avsnitt kommer tio relaterade kategorier presenteras. Varje kategori inleds med en
introduktion innan dess egenskaper och relation till kärnkategorin utvecklas.
6.3 Andra kategorier
I det följande underavsnittet kommer tio kategorier att presenteras. Dessa kategorier har
framkommit som särskilt viktiga i framväxten av vår teori. Vi kommer först att introducera vår
kategori och berätta vad respektive kategori innebär, för att därefter motivera dess framväxt
med hjälp av de egenskaper och indikatorer som varit med och byggt upp kategorin. Samtliga
kategorier rör studiens huvudangelägenhet i avseende att vara förutsättningar för att genomföra
21
distansarbete i hemmet, varav somliga även kan ses som möjligheter. Alla dessa tio kategorier
är även med och upprätthåller kärnkategorin hemmets dissonans, om än olika mycket och på
olika sätt.
6.3.1 Inställning
Kategorin inställning handlar om respondenternas attityder till och uppfattningar om att arbeta
på distans i hemmet och delas upp i egenskaperna den personliga inställningen och faktorer
som påverkar den personliga inställningen. Egenskapen den personliga inställningen utgörs av
den anställdes personliga attityd till arbete på distans i hemmet och innefattar nuvarande åsikter,
åsikter de höll innan Covid-19 pandemin och framtida förhoppningar på arbetsmöjligheter på
distans. R1 säger:
“Innan corona var det en lyx när jag kunde jobba hemma, jag kunde samla på mig administrativt arbete
så jag kunde vara hemma en förmiddag. […] Jag föredrar att arbeta hemifrån och kommer göra det mer
om möjligt när pandemin är över.” (R1 I1)
R2 hade i sin första intervju en starkt kontrasterande åsikt “Att arbeta hemifrån funkar inte för
mig, jag mår skit av det”. Dessa är två av de mest polariserade åsikterna som lyftes under
intervjuerna. Övergripande framträder det att inställningen till arbete på distans har påverkats
såväl positivt som negativt. Inställningen till distansarbete sammanhänger med huruvida de
anställda mår bra eller dåligt av att arbeta utifrån de förutsättningar som finns i hemmet. I
samband med att respondenterna talar om sin inställning till distansarbete lyftes även framtida
förhoppningar på arbetsmöjligheter. Alla respondenterna, oavsett inställning, talar om den
framtida förhoppningen på att kunna kombinera arbete på kontoret med distansarbete. Det
framträder av respondenterna att de upplever olika fördelar med att arbeta hemifrån vilka de
vill kunna utnyttja även efter Covid-19 pandemin.
Den andra egenskapen faktorer som påverkar den personliga inställningen handlar om den
digitala vana, det psykiska måendet, upplevd övervakning och medarbetares inställning
gentemot kollegor som arbetar hemifrån. Vi ser att den digitala vanan är något som är en
påverkande faktor på inställning till att arbeta på distans. Respondenternas bekvämlighet med
digitala verktyg som exempelvis Teams verkar ha ett samband till huruvida respondenten trivs
med att arbeta hemifrån. R1 var sedan innan van med de digitala verktygen och framförde inga
problem med att genomföra arbetet på grund av teknik. R2 och R6 vittnade däremot om att det
inledningsvis fanns en viss ovana att hantera de digitala verktygen. R6 säger:
”Ja alltså nu fungerar det bra med teams, även fast jag inte riktigt gillade det innan corona. Nu fungerar
det bättre, tänker det har att göra med att de tekniska verktygen blivit bättre i och med den globala
situationen [Covid-19 pandemin].” (R6 I1)
Utifrån ovan citat om hur R6:s digitala vana har ändrats i relation till videomötesverktyget
Teams kan en ökad bekvämlighet utrönas, vilket innan och i början av Covid-19 pandemin
bidragit till en negativare inställning till att arbeta hemifrån, vilket även bekräftas av R6 i en
uppföljningsintervju.
En annan indikator som lyfts påverka inställningen är övervakning. Övervakning handlar om
upplevelsen av att kollegor ser huruvida andras tillgänglighet syns via den digitala
arbetsplattformen och hur detta påverkar respondentens upplevelse av sitt arbete. I början av
distansarbetet kände R5 ett behov av att vara ständigt tillgänglig och upplevde en känsla av att
kollegor kan se och reagera på om hen inte är tillgänglig. Detta återkommer i en utsaga från R3
och utvecklar sig då som en typ av själv-övervakning:
”Jag kan vara stressad över att glömma ändra min tillgänglighetstatus. Det har hänt att jag glömt ändra
min status till offline och slutat dagen och sedan fått meddelande från en kollega som undrar något, och
22
då vill jag ju svara och hjälpa till för jag står som tillgänglig och då borde jag vara det. Jag vill uppfylla
den status jag visat att jag har.” (R3 I2)
R3 nekade upplevelsen av övervakning från kollegor, men utifrån citatet framkommer ändock
en viss nivå av själv-övervakning i form av att tillgänglighetsstatusen behöver uppfyllas.
Upplevelsen av övervakning och själv-övervakning framträder vara sammanhängande med hur
bekväm respondenten är i sin yrkesroll. Andra respondenter som har nekat upplevelsen av
övervakning framträder sig vara mer bekväma och etablerade i sina yrkesroller. R3 och R5 är
till skillnad från övriga respondenter relativt nya i sina yrkesroller, varav det kan uppfattas som
att respondenterna upplever en viss osäkerhet kopplat till sin yrkesroll. Vidare framträder det
att skitsnack kan vara en inverkande faktor på hur bekväm respondenterna är med att arbeta på
distans i relation till deras yrkesroll och den gemensamma övervakningen som tidigare
försiggick på kontoret. Vad som kan skönjas mellan raderna bland respondenternas utsagor är
att det inom de yrkesroller där distansarbete tidigare varit förekommande inte påverkats av
skitsnack, medan i de yrkesroller där distansarbete varit mindre förekommande påverkats mer
av det.
Den sista faktorn som påverkat den anställdes inställning till arbetet är det psykiska måendet.
R3 lyfte hur det psykiska måendet och formen för dagen påverkat hens vilja att interagera och
tala med kollegor, vilket enligt R3 påverkat inställningen till arbetet. När R3 mått sämre
psykiskt var hen mindre villig att kommunicera med kollegor, vilket ledde till en sämre
inställning till arbetet, och vice versa.
Den personliga inställningen och de faktorer som påverkar den personliga inställningen
samverkar genom att påverka respondentens attityd till distansarbete där den antingen förstärks,
balanseras eller motverkas. Vilket visar sig i att respondenterna behöver förena sina personliga
attityder om distansarbete med de faktorer som påverkar attityderna. Respondenterna försöker
att skapa sig en inställning om hur hemmet kan fungera som arbetsplats. Om respondenten i sin
tur misslyckas med att utifrån hemmets förutsättningar forma en funktionell arbetsplats kan det
resultera i en negativ inställning till distansarbete. Kopplingen mellan kategorin och
kärnkategorin hemmets dissonans består av att respondenternas behov av att ha en funktionell
arbetsplats i hemmet inte alltid kan förverkligas i och med de rådande förutsättningar i hemmet.
Det visar sig i utsagor av våra respondenter att hemmet inte är ett kontor oavsett
förutsättningarna och anpassningarna som företaget försöker bidra med.
6.3.2 Familjesituation
Kategorin familjesituation handlar om de relationer som respondenterna har i hemmet och hur
dessa påverkar den anställdes möjligheter och förutsättningar för att genomföra arbetet på
distans. Kategorin delas upp i egenskaperna partnerns närvaro, barn och husdjur.
Egenskapen partnerns närvaro innefattar hur partnerns fysiska närvaro i hemmet påverkar
arbetet samtidigt som arbetets närvaro påverkar den privata relationen. R3 säger:
”Det finns alltid någon att prata med i hemmet. Det negativa är att min partner kan störa mitt fokus om
hen kommer in i köket där jag arbetar. Lägenheten är liten så vi hör varandra, jag hör om min partner
har ett möte i andra rummet. Men partnern kan också ta med snacks och vatten när hen passerar igenom
köket där jag sitter.” (R3 I1)
Här framträder både positiva och negativa aspekter av partnerns närhet i hemmet i form av
sällskap såväl som störningsmoment. Andra respondenter lyfter att en negativ aspekt av
partnerns kontinuerliga närvaro är att de inte får vara själva, egentiden går förlorad. Men
samtidigt lyfter de hur de får mer tid att vara tillsammans samt att partnerns närvaro hjälper
respondenten att ta pauser och luncher. Det framträder en dualism i partners närheten. Partnerns
sällskap uppskattas, både för sällskapets skull samt för att det underlättar för respondenten att
23
avgränsa arbetstider och ta pauser när det behövs. Det sistnämnda är sammankopplat med att
några av respondenterna lyfte hur deras partner blivit en kollega, i och med att den privata
relationen har koloniserats av arbetet. Det negativa är att partnerns kontinuerliga närvaro kan
vara en störande faktor för arbetet och att respondenten inte får egen tid separat från partnern.
Partnern påverkar arbetet samtidigt som arbetet påverkar partnerskapet.
Egenskapen barn innefattar hur barnens närvaro i hemmet påverkar arbetet. Två av
respondenterna har barn som fortfarande går i grundskola och förskola, vilket innebär att dem
inte är i hemmet under hela dagen. Men när barnens närvaro och förälderns arbetstid
sammanfaller påverkar det arbetet. R6 säger:
”Barnen kan vilja komma in när jag är i möten, vilket jag kan bli irriterad på men det är ju inte barnens
fel /…/ det kan vara svårt för dem att förstå.” (R6 I1)
Här framträder svårigheten för barnen att förstå och separera föräldrarnas tid i hemmet mellan
fritid och arbetstid, vilket kan leda till att barnen kan söka föräldrarnas sällskap när de är
upptagna med jobbet. R1 reflekterar över hur rollen som förälder har påverkats av att hen sitter
upptagen med arbetet när barnen söker närhet och lyfter att hen inte känner sig som en bra
förälder när barnen skjuts undan till förmån av arbetet. Det kan tolkas som att respondenterna
ovan upplever en skuld kring arbetet när det inkräktar på relationen med barnen. Ytterligare en
respondent (R4) som har barn påtalar svårigheter med att lämna mindre barn obevakade i
hemmet, vilket därav kan hindra arbetet. I relation till att ha barn i hemmet lyfter även
respondenterna vård av sjukt barn (vab). R1 säger:
“När barnen är sjuka är vabbning inte lika självklart eftersom arbetet finns i hemmet. Det blir som att ta
in ett sjukt barn på ett kontor.” (R1 I1)
I ovan citat framträder svårigheten att bolla arbete och närheten av sjukt barn. Hemmet blir en
dubbel instans i form av sjukstuga och kontor som respondenterna behöver balansera såväl för
barnens välmående som för att uppfylla sina arbetsuppgifter. Ett sätt att hantera detta är att
respondenten med partner delar upp arbetsdagen och ansvar för vab, samt/alternativt arbetar
ikapp på kvällen eller utför arbetsuppgifter som är möjliga jämsides vab.
Egenskapen husdjur är en mindre egenskap i kategorin familjesituation och handlar om de
positiva effekter husdjuret har på upplevelsen av arbetssituationen och i sin roll av att samspela
med ägaren. Husdjuret som är interaktiv i sin natur kan bidra till att aktivera ägaren till att ta
promenader under dagen, ta korta pauser för lek samt har en lugnande effekt. Enligt R3 som är
hundägare grundas den lugnande effekten i husdjurets omedvetenhet om arbetet, vilket
påminner respondenten om att arbetet inte är livsavgörande och det därav inte finns någon
anledning till att låta sig bli överrumplad eller stressad. Det framträder dock i intervjuer med
andra respondenter att husdjuret behöver ha ett interaktivt behov för att ha en påverkan på
arbetsdagen, då husdjur som inte är interaktiva inte framställs påverka arbetet.
Egenskaperna partnerns närvaro, barn och husdjur är separata men växelverkande egenskaper
i kategorin familjesituation och har tillsammans påverkat arbetet i hemmet. Familjesituationen
kan vara en störande likväl som berikande faktor i arbetet i hemmet. Det framkommer i våra
respondenters utsagor att familjesituationen både kan skapa en frustration och irritation hos
våra respondenter, samtidigt som familjen kan bidra med att hjälpa till att avgränsa arbetet samt
bidra med lugn och glädje genom kärleksfyllda relationer. Kategorin familjesituation är med
andra ord sammanlänkad med kärnkategorin hemmets dissonans genom att den förklarar hur
relationer i hemmet samtidigt påverkar och påverkas av distansarbete.
24
6.3.3 Sociala behov på jobbet
Kategorin sociala behov på jobbet fokuserar på hur våra respondenters sociala behov gestaltar
sig och ibland skiljer sig från varandra beroende på respondentens erfarenhet i sin yrkesroll.
Varför vi valt att benämna det i relation till jobbet är för att det i flera av våra respondenters
utsagor framkommit beskrivningar om hur deras sociala behov påverkats under Covid-19
pandemin, samt även i vissa fall förändrats. Många gånger har respondenterna kontrasterat sitt
sociala behov i relation till före och efter pandemin.
Respondentens erfarenhet i sin yrkesroll relaterar till sociala behov i form av stöd, kunskap,
interaktion och sammanhang. Det har visat sig att det sociala behovet på jobbet för de
respondenter som uppger sig ha arbetat en längre tid på företaget skiljer sig från de som är mer
nyanställda. Respondent sex (R6) reflekterar på följande vis i sin första intervju om hur
erfarenheten påverkat det sociala behovet på jobbet ”Man har ett större behov att sitta nära när
man inte kan, men jag har redan kontaktnätet och den personliga relationen i jobbet sedan
innan”. R5 som tillträdde sin nuvarande yrkesroll i början av pandemin lyfter i sin tur att det är
en trygghet att ha människor omkring sig men att hen nu känner sig ensam i sin yrkesroll. R5
säger:
”Halva grejen är ju att ha kollegor! I ett team är man ju aldrig ensam, utan man ska finnas där för
varandra: hjälpa, stötta, byta erfarenheter och bolla idéer. Men det vardagliga och naturliga försvinner
helt nu [utan fysisk interaktion].” (R5 I1)
I de två citaten ovan framträder det att det finns ett större socialt behov av att vara nära sina
kollegor när man är mindre erfaren i sin yrkesroll. Citatet av R5 belyser en viss osäkerhet i sin
nytillträdda yrkesroll i form av att kollegor även fyller en funktion av att stötta och utbyta
erfarenheter med varandra, likväl som den sociala aspekten. Erfarenhet i yrkesrollen samspelar
i sin tur med hur respondenten upplever relationer och interaktion digitalt.
R3 som också ganska nyligen tillträdde sin nuvarande tjänst beskriver att hen tycker det är svårt
att bygga relationer digitalt när hen inte träffat kollegorna i verkligheten tidigare och därmed
inte känner dem lika bra. R3 tar även upp att hen tycker det är mer obekvämt att be kollegor
hen inte känner om hjälp via mail eftersom man inte kan läsa av deras ansiktsuttryck eller
reaktioner. Här framträder också en viss känsla av osäkerhet men som denna gång även kan
kopplas till byggandet av relationer och betydelsen av att ha kamera på. Det är dock värt att
tillägga att samtliga respondenter, oavsett erfarenhet, har reflekterat över vikten av att kunna se
ansiktsuttryck och reaktioner hos sina kollegor. Två andra indikatorer som framträtt som viktiga
för två av våra mindre erfarna respondenter är känslan av sammanhang och vikten av fikapaus.
R5 säger i sin första intervju ”Jag saknar att ha ett sammanhang att gå till, och vara del av något
större”. Medan R3 i sin tur berättar att alla avdelningar fikade samtidigt på kontoret, och att hen
kan sakna att interagera med fler än dem som ingår i teamet. Det sociala behovet av fikapaus
har dock stor betydelse inte bara för de nyanställda, utan lyfts av majoriteten av respondenterna.
Flera av de respondenter som har mer erfarenhet i sin yrkesroll tar även upp förlusten av
kontakter. Både R4 och R6 beskriver hur de nu tappat kontakten med vissa kollegor som de
inte längre arbetar aktivt med i och med att den digitala kontakten blivit allt mer jobbcentrerad
och formell, varav R6 uttrycker det som att ”man missar kaffeautomatssnacket”.
Indikatorerna som ovan presenterats har alla varit med och påverkat kategorin sociala behov
på jobbet, varav kategorin i sin tur har en koppling till kärnkategorin hemmets dissonans.
Kopplingen består till stor del av att förutsättningarna i hemmet inte motsvarar kontorets, och
att arbetssätt och arbetssituation därmed behövts anpassats därefter. Detta har som ovan påvisat
resulterat i olika konsekvenser mycket på grund av att arbetssituationen i hemmet inneburit en
omfattande övergång till digital interaktion. Medan den respondenten som är mer erfaren i sin
25
yrkesroll berättar om förekomsten av förlorade kontakter, vittnar den mindre erfarna om
svårigheter att bygga relationer och känna sammanhang. Det har även visat sig att fikapauserna
fyllt en viktig funktion både för den mer erfarna och oerfarna arbetstagaren i deras
relationsarbete. För att hantera den nuvarande arbetssituationen i hemmet utifrån dess nya
förutsättningar för interaktion har våra respondenter även reflekterat över betydelsen av att ha
kamera av/ på i syfte att kunna utläsa ansiktsuttryck och reaktioner.
6.3.4 Informell kommunikation
Informell kommunikation är en kategori som inriktar sig på hur den sociala interaktionen har
förändrats i samband med övergången till distansarbete hemifrån. Kategorin byggs upp av
egenskaperna kaffesnacket på kontoret och chattfunktionen.
Egenskapen kaffesnacket på kontoret handlar om hur den informella kommunikationen mellan
kollegor tidigare ägde rum vid kaffeautomaten. Denna egenskap gestaltas i ett citat av R6:
”Man får inte samma överhöring nu som innan på kontoret, man missar ’kaffeautomatssnacket’ och
känslan för hur folk mår. Man ser annars sånt som inte är i mötet, men det faller bort nu. Vilket gör att
man inte får bra koll på hur folk verkligen mår.” (R6 I1)
R6 beskriver hur man under kaffeautomatssnacket kan överhöra information och/eller skapa sig
en medvetenhet om sina kollegors mående. Det framträder även i våra intervjuer att
respondenterna upplever det som svårare att utröna hur kollegor mår i takt med att den fysiska
interaktionen uteblivit. Kaffemaskinen har också framträtt som en särskilt avgörande plats för
den här typen av direkt och informell kommunikation. Förutom att R6 till och med benämner
det som ”kaffeautomatssnacket”, framhäver även R1 platsens betydelse för det informella
utbytet. Hen påtalar även att interaktionsformen mellan kollegor förändrats i och med att det
blivit ett mer formellt utbyte nu när man inte springer in i varandra vid kaffemaskinen. Förlusten
av den informella kommunikationen minskar förutsättningarna att tillgå sig snabb information.
R4 och R3 talar i sin tur om hur direkt kommunikationen mellan kollegor nu gått förlorad:
”På kontoret kunde man gå fram och fråga direkt om man hade en fråga, medan man nu antingen måste
boka in ett möte eller kolla kollegans tillgänglighet via Teams.” (R4, I1)
Medan R3 I1 säger;
”På kontoret var det också lättare att få snabba svar genom en direkt interaktion än vad det är nu via
datorn. Nu tar det längre tid att få svar för att det blir långa email-konversationer istället där flera parter
måste involveras.”
R3 och R4 beskriver här ovan hur förutsättningarna för kollegial interaktion nu kräver mer
framförhållning och generar i längre svarstider.
Den andra egenskapen i kategorin handlar om hur chattenfunktionen har ersatt den tidigare
informella kommunikationen som tidigare ägde rum vid kaffeautomaten. I några av våra
respondenters utsagor framträder chatten som ett alternativt kommunikationssätt som öppnar
upp för en mer informell och spontan kontakt. Chattverktyget via Teams menar vissa av våra
respondenter möjliggör snabba utbyten. Även om det inte är någon av våra respondenter som
uppgett att de använt sig av chatten för att fråga om sina kollegors mående framträder det ändå
att kommunikationen kan liknas med direkt interaktionen vid skrivborden på kontoret, om än i
arbetsrelaterat syfte. Andra användningsområden för chattverktyget som våra respondenter lyft
fram rör bland annat snabba avstämningar, kollegors tillgänglighet, att meddela sen ankomst
och möjlighet att ha dolda konversationer vid sidan av ett möte.
Kategorin informell kommunikation handlar mångt och mycket om att förutsättningarna för att
interagera med kollegor drastiskt förändrats i samband med övergången till distansarbete i
26
hemmet. Den personliga uppdateringen om varandras mående uppges ha fallit bort, samtidigt
som det snabba och spontana informationsutbytet visat sig antagit en ny form genom
chattfunktionen. De stunder respondenterna faktiskt ser varandra idag är i form av videomöten,
vilket gjort att interaktionen många gånger begränsas till att endast omfatta det som mötet
avhandlar och därmed fått en mer formell prägel. Den informella kommunikationens koppling
till kärnkategorin hemmets dissonans rör främst den fysiska begränsning som hemmet utgör när
det handlar om direktkontakt, för även om kollegorna på ett sätt kan uppfattas som närmare än
någonsin, bara ett knapptryck bort, finns det ändock en påtaglig avsaknad av spontanitet och
närvaro.
6.3.5 Videomöten
Kategorin videomöten innefattar utsagor som kopplas till de digitala mötena respondenterna
deltar i. Uttalanden och reflektioner kring videomöten återkom i alla respondenters intervjuer
och framstod som en central aspekt av deras arbetsutföranden. Videomöten relaterar till
respondenternas mående på så vis att de antingen upplevs välfungerande och därav tillåter
respondenterna att vara produktiva, alternativt att videmötena medbringar svårigheter som leder
till frustration och/eller en mer jäktad arbetstillvaro. Kategorin videomöten delas upp i
egenskaperna praktiskt deltagande och mötesnormer.
Egenskapen praktiskt deltagande innefattar hur videomötena påverkats i praktiken och vad
denna påverkan betyder för respondenten. Något som flertalet respondenter lyfter är
upplevelsen av att deltagandet på möten har fått mer jämlika villkor till följd av övergången till
digitala möten. Här ska det noteras att våra respondenter är anställda på ett företag där möten
tidigare vanligtvis skett på plats på företagets kontor, varav det i somliga fall förekommit
deltagare från annan ort som antingen ringt in eller deltagit genom videosamtal. R1 säger:
”Det är ett mer jämställt deltagande på mötena nu. Det sker på lika villkor när alla är online istället för
att en person ska vara med digitalt medan övriga deltagare sitter runt ett bord.” (R1 I1)
I citatet framkommer det att förutsättningarna för deltagande innan distansarbetet var olika
beroende på om man kunde delta på plats eller inte. Om en deltagare inte kunde närvara på
kontoret var det svårare att delta. Denna åsikt lyfts även av R6 och R3 i relation till att det är
svårare att se, höra och delta för den som deltar på distans när övriga deltagare befinner sig i en
och samma möteslokal. I relation till jämställt deltagande på möten lyfter R3 även möjligheter
till delaktighet. Hen säger:
”Det är större deltagande på Teams. Alla som behöver vara där är där, förr kom inte alla in på möten på
kontoret men nu är alla där. […] man kan inte se allas ansikten, så var och en frågas direkt vad de har
för tankar och åsikter. Innan på kontoret kunde man se varandras ansikten och tolka deras ansiktsuttryck
och ta det som svar. Det är positivt att alla behöver delta mer konkret. […] Innan var det en person som
ledde mötet, men nu deltar alla via datorn och kan visa vad man talar om genom att dela skärm. Det är
mer involverande, men det var inte så i början utan det har utvecklats under tiden distansarbetet pågått.”
(R3 I1)
Ovan reflekterar R3 om en ökad aktiv delaktighet som framträtt till följd av distansarbetet som
respondenten uppskattar. Det digitala mötet och dess tekniska verktyg leder till ett högre krav
på den verbala kommunikationen när kroppslig kommunikation försvinner, samt att delgivandet
av information och ledandet av mötet blivit mer flexibelt och kan skickas runt mellan
mötesdeltagarna. Dock lyfts motstridande utsagor om ökad ineffektivitet av såväl R3 själv som
andra respondenter. R6 upplever att deltagandet på videomötena är mindre aktiva än möten som
skedde på kontoret, och berättar hur hen kan arbeta med annat jämsides videomöten om
innehållet inte är relevant för respondenten. R5 i sin tur lyfter en ökad ineffektivitet i att det är
lättare att bjuda in till och delta på videomöten, vilket leder till inbjudningar till möten där hen
ej är bidragande och/eller blir informerad om relevanta saker. Denna syn på ineffektivitet är
27
något som även R3 lyfter i en uppföljningsintervju. Huruvida det aktiva deltagandet utvecklats
eller försämrats verkar vara beroende av respondenten själv, respondentens arbetslag och
arbetsrutiner. Detta kan sammankopplas med att det närvarar olika normer för hur videomöten
genomförs, vilket leder oss till kategorins andra egenskap.
Egenskapen mötesnormer innefattar de upplevda normer som närvarar i möten och hur dessa
har förändrats i och med övergången till videomöten. Flertalet respondenter talar om de
förändrade normerna kring vad som anses vara sen tid att anlända till ett möte. R3 säger:
”Det förväntas att man kommer in på minuten. Det finns ingen ursäkt om att man behöver ta sig mellan
lokaler och byggnader för att komma på mötena, nu behöver man bara klicka in på ett möte. Men ett
möte kan börja när ett annat slutar och visst det går fort att klicka emellan, men jag hinner inte gå på toa
om det behövs.” (R3 I1)
Det framkommer av respondenterna att normer kring att hålla tider vid möten har förändrats,
vilket både framkommer som en ökad effektivitet när ställtider försvinner samt som ett bortfall
av det individen snabbt kunde göra under förflyttningen till nästa möte. I det digitala mötet är
det även mer synligt om en kollega är sen då småpratet som tidigare pågick i början av det
fysiska mötet på kontoret allt mer förvunnit i den digitala interaktionen. Det framträder mellan
raderna att detta bidrar till en mer jäktad upplevelse av förflyttningen mellan möten. Å andra
sidan, berättar R1 hur hen motarbetar stressandet mellan möten genom att kommunicera om
senare ankomst vid behov.
Ytterligare en norm som framträder är hur respondenterna och respondenternas kollegor
hanterar att ha kameran på eller av under videomöten. I vissa sammanhang framträder det finnas
en diskussion om oskrivna regler om huruvida kameran ska vara på eller inte. R1 säger:
”Om jag ringer upp, eller någon ringer mig och jag eller den andre har kameran på så sätter jag också på
den, är väl en oskriven regel. Gör man inte det, så säger man varför. /…/ Det är jobbigt om jag sätter på
kameran och inte den andre gör det, då känns det ojämnt, så då stänger man av den.” (R1 I2)
I ovan citat framför R1 sina tankar om kameraanvändningen under ett möte och menar att det
handlar om att anpassa sig efter varandra och om anpassning uteblir kan det leda till en känsla
av ett ojämlikt förhållande samt obehag. Bland respondenterna framkommer det också att de i
vissa fall redan vet i förväg huruvida kameran ska användas beroende på mötestyp,
mötesdeltagare eller mötesstorlek. I mindre möten finns det en större tendens för kameran på,
medan i större grupper tenderar kameran att vara av. R6 återkopplar detta till hens aktivitet
under videomöten, då R6 upplever sig själv vara mer engagerad om kameran är på. R3
reflekterar liknande och säger även:
”Jag tycker om att ha kameran på, men inte alltid. Det är trevligt att kunna se andras reaktioner, men
ibland finns det inget värde av att ha kameran på och då är det mer tröttsamt.” (R3 I1)
Det framträder i citatet både fördelar och nackdelar med att ha kameran på. Respondenterna
upplever positiva effekter på engagemang och tillfredställelse i kommunikationen med kollegor
genom att ha kameran på. Men när mötesgrupperna blir större och det är svårt att se de enskilda
kollegorna på video, eller när mötena är långa, verkar det ha en negativ effekt på
respondenternas mående under videomötena i form av frustration och tömmande av energi.
I flera av våra respondenters utsagor har det framträtt att det praktiska deltagandet påverkats
av att vissa normer förändrats i mötessituationer. Förutom att samtalsämnen och kontaktsätt
förändrats lyfter även våra respondenter hur vissa beteendeförändringar ägt rum både på ett
individuellt och mer övergripligt plan, samt hur vissa förväntningar trätt fram i takt med den
ökade digitala interaktionen sedan övergången till distansarbete. Videomöten har idag ersatt de
tidigare formella mötena som ägt rum på kontoret. Den nya mötesformen har gett nya
28
möjligheter för mötesdeltagande, samtidigt som videomöten gått miste om vissa aspekter av
den fysiska interaktionen. Kopplingen mellan kärnkategorin hemmet dissonans och videomöten
handlar således om att hemmet genererat nya förutsättningar för mötesdeltagande, samtidigt
som vissa dimensioner gått förlorade. Detta har i sin tur resulterat i både fördelar och nackdelar
kopplat till mötesdeltagandet hemifrån. Det går även att skönja en viss förbindelse mellan
kategorierna videomöten och gruppkulturer.
6.3.6 Gruppkulturer
Under våra intervjuer framträdde det flera olika indikationer på att det fanns olika
interaktionsmönster och normer som var specifika för en viss arbetsgrupp, och som ibland
särskilde sig från andra arbetsgrupper. Men det framkom även tecken på att vissa liknande
förändringar skett oavsett arbetsgrupp i och med övergången till att distansarbeta hemifrån.
Med hjälp av egenskaperna interaktionsmönster och interaktionsnormer har kategorin
gruppkulturer framträtt i vårt resultat.
Under våra intervjuer framkom det bland annat hur interaktionsmönstret kunde påverkas och te
sig väldigt olika mellan arbetsgrupper i fråga om skitsnack. Till exempel vittnade R2 om att det
innan pandemin fanns vissa på kontoret som ibland ”pratade skit” om kollegor som arbetade
hemifrån för att de tyckte att dessa kollegor inte arbetade lika hårt hemifrån eller tog för långa
pauser. R2 tror dock att skitsnacket kan ha minskat till följd av att allt fler arbetar hemifrån nu
och därmed fått större förståelse för de som tidigare arbetat hemifrån samt vikten av att ta
pauser. I kontrast mot R2:s utsaga, menar R6 att skitsnack inte är ett förekommande problem.
R6 säger i sin andra intervju ”Det är inget skitsnack på jobbet. Väldigt lite sånt, varit lite överlag
på företaget”.
Genom R2 och R6 utsagor uppmärksammas två olika sätt att se på förekomsten av skitsnack på
företaget, vilket kan tänkas bero på att alla arbetsgrupper präglas av sin egen gruppkultur.
Skitsnack framträdde dock inte som ett tillräckligt etablerat interaktionsmönster genom våra
respondenter, och kan därför inte betraktas som normerande. Vad som däremot har visat sig ha
en normerande effekt och därmed kan ses som en interaktionsnorm är kamerans betydelse under
videomöten. Under nästa egenskap interaktionsnormer behandlas de allmänt delade regler för
interaktion som våra respondenter tog upp under sina intervjuer. I vissa fall har våra
respondenter varit enade om dessa oskrivna regler, medan det i andra fall framstått som
beroende av arbetsgrupp. Flertalet av våra respondenter reflekterar över hur kameran används
under möten. R4 säger ”I möten med mitt team har vi valt att ha möten med kamera på. Det
handlar lite om gruppkultur, i vissa grupper är det mindre populärt med att ha kameran på”.
Vidare säger R6:
”Det är olika med olika grupper och typer av möten. I mindre möten brukar vi ha kamera på, för att
kunna se det man inte hör typ som ansiktsuttryck eller fokus. I större möten har vi kamera av eftersom
man oftast inte behöver höra allt /…/ I möten med chef har man kamera på, det bara är så.” (R6 I2)
R1 säger:
”Det har utvecklats så att i möten när man är typ 10 personer och man lyssnar på någon, så har man först
kamera på när man hälsar på alla för att sen stänga av den när mötet går in i presentationsläge. Det har
blivit en sorts standard.” (R1 I2)
Citaten ovan visar på att hanteringen av kamera skiljer sig mellan arbetsgrupper, mötesstorlek
och vilka som närvarar. De framgår också att kameran fyller en funktion i att kunna se varandras
ansiktsuttryck och reaktioner. Att ha kamera av/på samspelar även delvis med förmågan att
kunna skapa sig en medvetenhet om sina kollegors mående. Under egenskapen
interaktionsmönster framkommer det hur respondenternas förutsättningar för att nå en
29
medvetenhet om sina kollegors mående resulterat i vissa svårigheter. R2 uttrycker det som
följande i sin första intervju ”Det är svårare att nå den ”riktiga bilden” över teams”.
R6 menar i sin tur att man inte känner av stämningen eller hur de anställda mår på samma sätt
nu. Respondenten uttrycker det som att mötena över skärm gör att ”man saknar känslan för
folk”. Men samtidigt som det finns vissa svårigheter menar R6 att det gått bra, även om det inte
är samma sak som innan. R6 uppger också att det går bättre när kameran är på. I enlighet med
R2 och R6 utsagor framträder svårigheter i att avgöra hur deras kollegor mår utifrån de
förutsättningar som finns för digital interaktion. Det framgår också att R6 lyckats hantera
svårigheterna framgångsrikt. Då samtliga av våra respondenter mer eller mindre uttryckt en
medvetenhet om sina kollegors mående, har vi även kunnat urskilja att behovet av att veta hur
sina kollegor mår varit starkare i några av våra respondenters utsagor. Förutom att det kan ha
att göra med respondentens personlighet eller arbetsuppgifter, tror vi även det kan bero på
arbetsgruppens gruppkultur och mötesnormer. Här blir återigen egenskapen interaktionsnormer
framträdande när R4 uppger följande:
”Man ser inte hur någon mår på samma sätt som på det fysiska kontoret. Det är svårare att ta hand om
varandra nu, det händer ju automatiskt på kontoret. Det är ju inte heller något man pratar om på mötena
[hur alla mår].” (R4 I1)
Citatet ovan tyder på att konsekvenserna av att majoriteten av all interaktion mellan kollegor
nu sker digitalt har resulterat i att kollegors mående faller mellan stolarna och är svårare att
fånga upp under de förutsättningar som råder när de flesta på kontoret arbetar hemifrån. R5
lyfter även en annan aspekt av hur interaktionen mellan kollegor förändrats i takt med att
mötena nu sker i ett digitalt rum. R5 säger:
”Man har kommit ifrån hur man tidigare kontaktade varandra, t.ex. ringer mer sällan nu. Vissa gränser
har försvunnit. Kollegor kan skriva till mig i chatten trots att jag är i möte, så hade man inte gjort på
kontoret, liksom gått in och avbrutit ett möte för att ställa en fråga. Nu skriver man fast att någon är ’röd’
[upptagen].” (R5 I1)
I de två citaten ovan framgår det både hur interaktionen mellan kollegor förändrats samt hur
den påverkats av vissa oskrivna regler. I det förstnämnda citatet blir det tydligt hur den digitala
interaktionen genererat i svårigheter att utröna mående, likväl som det inte anses som ett
naturligt samtalsämne under möten. I det sista citatet uppenbarar sig våra två egenskaper
interaktionsmönster och interaktionsnormer genom att vissa kommunikationssätt ersatt
varandra, följt av att det resulterat i nya villkor för vad som anses tillåtet att göra under ett möte.
Som vi kan se finns det en tydlig växelverkan mellan våra två egenskaper i hur de påverkats av
övergången till distansarbete. Våra respondenters förutsättningar för att genomföra arbete i
hemmet har resulterat i att interaktionsmönster och normer förändrats på olika sätt. I vissa fall
har det skett på en mer övergripande nivå, medan det i andra fall har sett annorlunda ut beroende
på arbetsgrupp, mötestyp eller mötesdeltagare. Gruppkulturer kan därför ses vara en mycket
relevant och genomgående kategori som påverkat hur våra respondenter hanterat sin
arbetssituation hemifrån utifrån de förutsättningar som finns för digital interaktion. Kategorin
har även visat sig vara betydelsefull i frågan om de anställdas mående. Kopplingen mellan
kärnkategorin hemmets dissonans och kategorin gruppkulturer handlar om hur de anställda på
olika sätt försöker förstå varandra och de nya normer som vuxit fram när kontor och hem blivit
en och samma plats.
6.3.7 Flexibilitet och effektivitet
Flexibilitet och effektivitet är två återkommande element i våra respondenters utsagor och utgör
vår sjunde kategori. Många gånger har respondenterna själva uttryckt sig ordagrant rörande
flexibilitet och effektivitet, medan det andra gånger framkommit mellan raderna. Kategorin har
30
framträtt i samband med sex indikatorer. Samtliga indikatorer handlar om att flexibiliteten och
effektiviteten som uppstått till följd av att arbetet nu sker i hemmet underlättat vardagslogistiken
på olika sätt för våra respondenter. Indikatorerna fördelas mellan de två egenskaperna ställtider
och vardagslogistik.
Vår första egenskap ställtider innefattar förflyttningar i arbetsrelaterat syfte både i form av
pendlingstid och att ta sig mellan möten. Flera av våra respondenter vittnar om en ökad
effektivitet rörande att ställtider mellan möten minskat drastiskt, om inte helt försvunnit i takt
med att de fysiska mötesrummen bytts ut mot ett digitalt mötesrum. R6 berättar följande:
”Det är inte heller någon ställtid mellan mötena nu, vilket gör att man hinner med. Tidigare har jag ibland
behövt springa mellan mötena för att hinna med. Nu är det lättare att hinna.” (R6 I1)
R1 lyfter i sin tur både fördelar och nackdelar med att ställtiderna effektiviserats. R1 säger:
”I och med att hemmet blivit kontor effektiviseras ställtiderna genom att man slipper förflytta sig i
byggnaden, mötena är bara ett knapptryck bort. Men kan vara negativt att det går snabbt att förflytta sig
mellan mötena, det blir ett snabbt tempo också i byte av kontexter. Det blir viktigt att ta eget kommando
här, att ta paus mellan möten. Det effektiva kan tippa över på så vis.” (R1 I1)
Ytterligare en effekt av effektiviseringen av ställtider lyfts av R3 i relation till de ökade antal
möten över Teams. R3 berättar att det inneburit att man inte längre har någon ursäkt för att inte
vara i tid och fått svårare att hinna gå på toaletten. Tidigare behövde R3 ibland förflytta sig
mellan byggnader och passade då även på att besöka toaletten.
Flera av våra respondenter har även framhävt hur avsaknaden av pendlingstider genererat i en
ökad flexibilitet. Den tid som annars gick åt till att ta sig fram och tillbaka till kontoret uppger
respondenterna nu kunna utnyttja till annat. R6 berättar att hen använder tiden som blir över till
familjen och träning. R6 berättar bland annat att hen brukar använda tiden som annars spenderas
i bilen på morgonen till att träna. Andra utsagor som framkom i våra intervjuer till följd av att
pendlingstiden minskat var att morgonrutinen nu präglades av ett lugnare tempo, att det fanns
tid att gå ut med hunden på en morgonpromenad samt att det underlättat hämtning och lämning
av barn. Vilket leder oss in på vår andra egenskap vardagslogistik som handlar om hur våra
respondenter utnyttjat de möjligheter som följt av att nu arbeta hemifrån. R1 säger:
”Det har underlättat vardagslogistiken och familjelivet med barn [...] Smidigare och effektivare, mindre
ställtider att hämta och lämna, samt hantera privata saker som att sätta på en tvättmaskin.” (R1 I1)
Att mer flexibelt hantera sina hushållssysslor har också framkommit som en effekt av
distansarbete i hemmet, likväl som att hantera privata ärenden på raster. Några respondenter
lyfter även hur en ökad flexibilitet påverkat hur respondenterna hanterar sjukdom och vård av
sjukt barn. R6 säger:
”En annan fördel med att jobba hemifrån är om man är hängig. Det är svårt att vara på kontoret när man
är sjuk, men när man är hemma kan man passa på att vila och fördela tiden /…/ Tycker det fungerat bra
men inget jag skulle rekommendera till andra.” (R6 I1)
R1 tar även upp hur gränserna flutit ihop nu när hem och kontor är samma plats i relation till
att vabba. Hen menar att det idag blir som att ta med ett sjukt barn till kontoret, fast att kontoret
är hemma. Respondentens utsaga visar på att det är inte självklart att vara hemma och vabba nu
som innan.
Sammanfattningsvis kan man säga att effektiviseringen och flexibiliteten som följt av att arbetet
nu förflyttats till hemmet lämnat ett större utrymme för att hantera vardagslogistiken, men å
andra sidan har effektiviteten och flexibiliteten i vissa fall tagit över och snarare försvårat
arbetsdagen för våra respondenter. Att ha hemmet som arbetsplats ser väldigt olika ut från
31
person till person, och vår kärnkategori hemmets dissonans visar här tydligt på hur den ökade
effektiviteten och flexibiliteten genererat olika förutsättningar för våra respondenter att hantera
sina livspussel.
6.3.8 Anpassade utrymmen
Kategorin anpassade utrymmen centrerar kring de återkommande utsagorna om hur
respondenterna anpassat sina hem för att skapa en funktionell arbetsplats samtidigt som de
försökt upprätthålla hemmet som en fysiskt separat enhet. I våra respondenters utsagor
framträder en strävan efter att separera hem från arbete, utifrån upplevelsen av att de två smält
samman. Sammansmältningen har lett till svårigheter för respondenterna att slappna av i
hemmet. Kategorin fördelas mellan egenskaperna fysisk avgränsning och fysisk anpassning.
Egenskapen fysisk avgränsning handlar om gränsdragningen av den fysiska miljön för att
åtskilja hem och arbetsplats. R2 och R1 talar om hur hemmet inte längre är ett hem när arbetet
koloniserar utrymmet. R2 säger:
”Det känns inte som att man har fritid i hemmet, hemmet och jobbet blir samma ställe. Vilket blir
tydligare på helger då hemmet känns som en arbetsplats. Det tar några dagar att få semester-mood.” (R2
I1)
R1 säger i sin tur:
”Hemmet blir inte riktigt en fristad när jobbet finns där. I början hade jag och min partner enbart ett
kontor som vi samsades om, och vi satt vartannat i kontoret och i köket. Vi fick renovera och bygga ett
till kontor /…/ och skapa arbetsfria zoner på entréplan. Det blir tydligare avskiljning (av arbete och
fritid), och skapar rum där arbetet lättare kan kopplas bort.” (R1 I1)
Både R1 och R2 talar här om en svårighet att slappna av i sitt hem när hemmet är ett kontor.
Hemmet är inte längre enbart en fristad som är frikopplat från arbetets närvaro och krav, utan
blir en tvådelad plats där kontor och hem delar utrymme. R5 talar om hur hen saknar
miljöombytet som respondenten fick av att gå till kontoret, vilket framträder handla om ett
behov av åtskillnad av utrymme och variation som stimulerar vardagen. Att ha tydliga gränser
mellan arbetsplatsen och hemmet framträder således som en bidragande faktor i att kunna finna
ro i hemmet efter arbetet. För att hantera dessa upplevelser som följer när hemmet och kontoret
blivit ett har flera av respondenterna anpassat hemmet genom att fysiskt avgränsa en del av
hemmet som arbetsplats. R1 har renoverat ett nytt kontor för att avskärma arbetsplatsen från
resterande delar av hemmet. Både R4 och R6 sitter i avskilda rum som de annars inte rör sig
mycket i (R4 arbetar i gästrummet medan R6 arbetar i dotterns rum). Båda respondenterna
säger att ”det är skönt att kunna stänga dörren”.
Ett annat sätt att hantera hemmets utrymmen som uppkommit i intervjuerna var anpassning av
de möjligheter som medföljer det fysiska utrymmet, vilket är den andra egenskapen fysisk
anpassning. På ett kontor finns det möjligheter att effektivt genomföra sitt arbete. Flera av
respondenterna talar om betydelsen av anpassning av teknik och möblemang för att kunna
arbeta effektivt hemifrån. R1 talar i sin första intervju om fördelarna med en plats där arbetets
verktyg i form av dator och andra tekniska hjälpmedel är samlat ”Det är lättare när allt finns på
en plats, man behöver inte leta efter saker, det blir en effektivare resursanvändning”.
Här framträder det att arbetet är lättare att genomföra när utrymmet man arbetar i är anpassat
efter de verktyg som man behöver. Denna utsaga återkommer även hos R3, R5 och R6 som
talar om hur tekniska (datortillbehör) såväl som fysiska anpassningar i hemmet förbättrar
arbetstillvaron. Bland annat uppger R5 att hen har hämtat hem en extra skärm för att kunna
arbeta bättre, medan R6 berättar att hen köpt ett ordentligt skrivbord. R3 talar i sin tur om hur
ergonomin försämrats i sin nuvarande arbetssituation. Hen uppger sig ha mer ont i ryggen och
32
vara mer trött i ögonen än tidigare. Det tror hon har att göra med att ljuset och stol/bord inte
håller samma kvalitet som på kontoret. R3 lyfter även att skrivbordets storlek i samband med
lägenhetens begränsade yta, gör att hen ibland tvingas anteckna i knäet. Följande indikatorer
som respondenterna talat om kretsar kring ett behov av att den fysiska arbetsplatsen anpassas
efter kroppens fysik och arbetets teknik i avseende av att göra arbetet mer funktionellt och
behagligt. Vad som däremot framkommit kopplat till kärnkategorin hemmets dissonans är att
förutsättningarna för att fysiskt realisera ett kontor i hemmet påverkat våra respondenters
upplevelse av att ha ett hem avskilt från arbete. Vid svårigheter att anpassa och avgränsa suddas
gränserna ut, vilket lett till en dissonans i hur våra respondenter upplever sina hem.
6.3.9 Raster och pauser
Kategorin raster och pauser handlar om respondenternas hantering av raster och pauser under
sin arbetsdag, hur dessa har förändrats i och med övergången till distansarbete, och hur
hanteringen av raster och pauser påverkar respondenternas mående. Genomgående i
intervjuerna framkom ett förändrat förhållningssätt till raster och pauser i form av hur och när
dessa tas, samt vad respondenterna gör utav sina raster. Raster och pauser består av de tre
egenskaperna fikapaus, pauser med motion och disciplinerade tider och raster.
Egenskapen fikapaus handlar om hur majoriteten av pauserna på kontoret bestod av att kollegor
träffades i fikarummet, men sedan övergången till distansarbete har dessa pauser helt försvunnit
eller antagit en ny form. R2 säger:
”Jag tog mer kaffepauser på kontoret. En kollega kunde komma och fråga om man kände för en kaffe
och så blev det en kort paus. Hemma är det konstigt att ta fikapauser, jag ringer inte direkt upp en kollega
över teams och frågar om de vill ta en kaffe.” (R2 I1)
Ovan citat visar på att fika- och kaffepauser tillhörde kontorets kultur och var ett utrymme för
pauser i arbetet, men som idag inte finns i hemmet. Det har även framträtt i respondenters
utsagor att det nu är partner eller familjemedlemmar som övertagit den tidigare kollegans roll
att motivera till fikapaus. R6 berättade bland annat att hen passade på att ta en kaffepaus i
samband med att barnen åt frukost, men i övrigt uppgav respondenten att hen inte tog fikapauser
under arbetsdagen. Däremot vittnar respondenter om att fikapauser antagit en ny digital form.
R4 säger ”I arbetslaget har vi digitala fikapauser en gång i veckan där vi talar med varandra om
annat än jobb, vilket jag uppskattar”.
Fikapausen i sin tidigare funktion av att både vara ett informellt möte och avbrott från arbetet
framträder ha försvunnit i och med att arbetet förflyttats till hemmet. De fikapauser som nu sker
har istället fått en semiformell struktur där fikapausen är formellt planerad. Vidare framkom
det av R3 att fikapauser nu sker via Teams, vilket leder till att notifikationer från arbetet
kommer upp i de arbetsfria stunderna och gör att respondenten inte kan koppla av från arbetet.
Den andra egenskapen pauser med motion handlar om hur respondenterna utnyttjar sina raster
och luncher till såväl promenader som träning. Flertalet respondenter lyfter att de i och med
distansarbete har lättare att ta sig ut på en löprunda under lunchen eller promenad under dagen.
R6 säger i sin första intervju ”En jättebra grej med att arbeta hemifrån är att jag får mer motion.
Innan pendlade jag till jobbet men nu har jag tid att träna på morgonen. Jag kan ta promenader
på lunchen om det är fint väder”. I citatet framkommer det hur arbetet i hemmet ger mer tid till
motion genom minskade pendlingstider samt genom att lättare att ta sig ut hemifrån eller träna
direkt i hemmet än att ta ett avbrott för träning på kontoret. R3 använder även pauser för att
rasta sin hund eller för att sträcka på sig. I helhet lyfter flera av respondenterna möjligheter till
att lättare utnyttja raster och pauser för motion i hemmet, vilket upplevs positivt av
respondenterna.
33
Den tredje egenskapen som kallas disciplinerade tider och raster handlar om hur
respondenterna gör avbrott från arbetet genom raster och hur avslut på arbetsdagen sker. Det
framkom bland våra respondenter en svårighet att ta raster och avsluta arbetsdagen vid vanliga
tider när dem arbetar i hemmet. Dock bör här förtydligas att vissa respondenter har genom
hemmets flexibilitet anpassat sina arbetstider efter vad dem själva känner passar. Som tidigare
framkommit i egenskapen fikapauser tar vissa respondenter mindre raster när de arbetar
hemifrån. R1 reflekterade över tid och arbete i hemmet:
”Det finns tidsskillnader mellan kontors- och distansarbete. Det är lättare att jobba övertid i hemmet.
Små saker som man kan komma på behöver fixas är snabbt gjort genom att bara öppna datorn. /…/ Det
är effektivare men det kräver mer disciplin och individuellt ansvar för att särskilja arbete och resterande
tid.” (R1 I1)
Här framkommer det att R1 har lättare att anpassa sina raster och pauser efter behov, samt en
ökad flexibilitet att fördela arbetstiden och arbetsbelastningen under dagen. Det framkommer
också i reflektionen av R1 att den nya arbetssituationen kräver disciplin. Bland övriga
respondenter lyfts också en ökad flexibilitet i att fördela raster i hemmet, samtidigt som det
framträder svårigheter att ta paus vid behov och avsluta dagen. En liten mängd övertid
framträdde dock inte som negativt, men större mängder övertid och återkommande svårigheter
att ta raster vid behov har bland respondenterna en negativ effekt på mående i form av trötthet.
Arbete utanför arbetstid framkommer även vara sammankopplat med osäkerhet i den anställdes
yrkesroll enligt R6. Respondenten menar att när man är ny i sin tjänst ofta saknar rutiner och
etablerade arbetssätt, vilket R6 påstår kan leda till en osäkerhet som gör att man vill kontrollera
tidigare utfört arbete och därmed förlänger arbetsprocessen. Detta menar R6 även kan utmynna
i svårigheter att avgränsa och avsluta arbetet för dagen.
Hemmets förutsättningar bidrar till att raster och pauser får en annan form än vad de tidigare
haft på kontoret i och med att hemmet inte ger samma förutsättningar till paus. Detta leder i sin
tur till en dissonans mellan vilka förutsättningar som finns tillgängliga i hemmet och
respondentens behov av återhämtning, vilket i sin tur belyser kategorins koppling till
kärnkategorin hemmet dissonans.
6.3.10 Hälsa
Under våra intervjuer har våra respondenter berättat hur vissa hälsofaktorer haft betydelse för
deras mående. I vissa fall har det framgått i respondentens egen reflektion, medan andra gånger
har det kunnat skönjas mellan raderna. Det har även framkommit att förutsättningarna för hälsa
har förändrats sedan våra respondenter började arbeta hemifrån. De hälsofaktorer som
uppkommit och som sedermera lagt grunden för kategorin beskrivs med hjälp av följande
egenskaper: matvanor, träning och rörelse, psykiskt mående och sjukdom. Flera av våra
egenskaper har även visat sig samspela med varandra, vi har därför valt att i vissa fall presentera
vissa egenskaper tillsammans.
Den första egenskapen matvanor handlar om hur våra respondenters rutiner gällande vad och
hur de äter förändrats. R3 berättar att hen både äter och dricker mer nu, samt att det
respondenten äter är mer hälsosamt eftersom det finns möjlighet till att laga maten i hemmet.
R5 framhäver i sin tur hur vardagen förenklats i och med att man inte behöver planera vad man
ska äta, ”för det är bara att öppna kylskåpet” som hen uttrycker det. Det framgår också i några
av våra respondenters utsagor att de småäter mer nu än innan, varav R6 beskriver det som följd
av att både ”ha nära till kylskåpet och att det inte är någon som ser om man tuggar på något”.
Å andra sidan, framkommer det av R1 att det även kan krävas lite mer framförhållning att äta
mat nu än vad det gjorde på kontoret. Respondenten beskriver det som att man på kontoret
kunde få en varm tallrik i handen på lunchrestaurangen, medan man nu kan behöva tina och
tillaga maten. En annan faktor som påverkat våra respondenters matvanor är att ha en partner i
34
hemmet. Samtliga av våra respondenter uppger att deras partner också arbetar hemifrån. R3
berättar exempelvis om hur partnern brukar komma förbi med mat och vatten om hen har svårt
att gå ifrån arbetet, medan två andra respondenter lyfter att de brukar passa på att äta lunch ihop
med sin partner.
Det framkommer också i våra respondenters utsagor att lunchrasterna många gånger
kombinerats med egenskapen träning och rörelse. Egenskapen bygger på respondenternas
utsagor om ändrade rutiner för träning, vardagsmotion och fysisk hälsa. R6 berättar till exempel
att hen tidigare (innan övergången till distansarbete) ibland struntat i att gå en lunchpromenad
om det varit dåligt väder, men att hen nu kan utnyttja det till att träna i hemmet. Lunchpromenad
är något som framkommit i flera av våra respondenters utsagor, varav R1 och R3 uppger att de
brukar ha sällskap av familjemedlemmar så som partner respektive hund. I utsagor av R3
framgår det också hur träningsrutinen förändrats under övergången till distansarbete. R3 gör
följande reflektion:
”I början var det mindre träning istället för mer. Gick till gymmet efter jobbet då och hade en annan
rutin, men den passade inte pandemiläget. Men sen på sommaren blev det lugnare på jobbet och bättre
att jobba hemifrån, så kunde träna på lunchen för det var inte så mycket att göra. Använder lunchen till
träning ibland, eller så tränar jag efter jobbet. Blivit mer nu, i början ville jag inte gå till gymmet. Men
nu springer jag istället 1-2 ggr i veckan eller tränar med hjälp av en dataskärm t.ex. yoga.” (R3 I2)
I citatet ovan beskriver R3 hur hen ändrat om sin träningsrutin så att den ska passa både det
rådande pandemiläget och arbetsbördan. Även om flera av våra respondenter uppger sig utnyttja
lunchrasten till promenad och träning, framkommer det även att vardagsmotionen minskat
drastiskt. R1 menar att man får mindre steg om dagen när man arbetar hemifrån, medan R6
säger att ”det blivit mindre rörelse men intensivare rörelse”, och syftar därmed på att de
vardagliga förflyttningarna på kontoret minskat men att det nu finns möjlighet till att träna
hemma. Träning och rörelse är även nära sammanbundet med ergonomi. Det framkommer
nämligen i flera av våra respondenters utsagor att några fått mer ont i kroppen än tidigare till
följd av mindre rörelse, sämre förutsättningar för att stå och jobba samt att arbetsredskap är av
sämre kvalitet i hemmet. Platsbrist har framträtt som en orsak till varför flera av våra
respondenter inte har samma ergonomiska förutsättningar i hemmet, exempelvis så uppger både
R3 och R6 att de inte har plats för ett höj och sänkbart skrivbord i hemmet. Att ha ett begränsat
utrymme i hemmet har även resulterat i vissa obekväma arbetsställningar då R3 berättar att hen
ibland måste ta mötesanteckningar i knäet p.g.a. för litet skrivbord. Utöver de ergonomiska
förutsättningarna som presenterats ovan verkar även ljusförhållanden ha en viss påverkan på
respondentens fysiska hälsa. Både R3 och R5 lyfter att ljuset haft påverkan på deras förmåga
att se skärmen, vilket ibland lett till att R3 känt sig mer trött i ögonen än tidigare. Och även om
R3 försökt hantera solljuset med att t.ex. dra ner persiennerna, har det istället lett till att hen
upplevt det som deprimerande att sitta i ett mörkt rum. Även kameran har visat sig kräva en
viss typ av ljus, vilket gjort att våra respondenter ibland tvingats inta obekväma
arbetsställningar för att optimera ljusförhållandena för kameran.
I ovan stycke framkommer det att respondenterna har mer tid för motion och träning, även om
vardagsmotionen blivit mindre. De ergonomiska förutsättningarna för kroppshållning och ljus
framträder dock ha utmynnat i negativa effekter för respondenterna i form av fysisk smärta och
ökad trötthet. R5 säger exempelvis ”man tappar energin snabbare av att sitta framför datorn
bara”. Energiförlust uppstår även till följd av minskad interaktion med kollegor, både R3 och
R5 uppger att de får energi av att interagera med kollegor vilket ibland resulterat i en upplevelse
av ensamhet vissa dagar när interaktionen uteblivit eller varit sparsam.
Känslan av ensamhet kan relateras till våra respondenters mentala tillstånd, vilket leder oss
vidare till vår nästa egenskap psykiskt mående. Egenskapen bygger på respondenters utsagor
35
om det egna psykiska måendet såväl som kollegors. En av våra respondenter tar upp att hens
mående försämrats till följd av svårigheter att avgränsa arbetsdagen, vilket lett till att
respondenten sökt stöd från både chef och arbetsterapeut. R2 säger:
”Jag tog kontakt med min chef och berättade att det inte fungerade för mig att arbeta hemifrån och fick
då träffa en arbetspsykolog. Jag tycker det är lättare att skapa rutiner på jobbet och lämna datorn där.
Arbetspsykologen gav mig övningar att arbeta med till vårt nästa möte. Ibland krävs det att någon annan
säger det till dig.” (R2 I1)
Ovan framkommer ett försämrat psykiskt mående till följd av svårigheter att avgränsa arbetet i
hemmet. Flertalet respondenter talar även om hur det finns sämre förutsättningar idag för att
skapa sig och förmedla en medvetenhet om mående. R3 säger:
”När man inte mår bra fysiskt är det tydligt på kontoret, och då kan en kollega se det och erbjuda sig ta
över ett möte om man t.ex. har huvudvärk. Men nu är inte det möjligt, för det syns inte [via skärm] och
folk vill inte prata om det eller nämna det. Det psykiska måendet kan också vara mer synligt på kontoret,
och kollegor kan fråga på fikat ’hur mår du?’, men det händer inte nu. Jag saknar det inte specifikt, men
i vissa situationer, att få stöd även om det inte syns. Men det ligger ju delvis på mig att uttrycka det
också.” (R2 I2)
Som citatet ovan illustrerar är det inte bara svårt att utröna hur kollegorna mår, utan även att
visa sitt eget mående och behov av stöd i vissa situationer när interaktionen övergått till en
digital variant. Slutligen lyfter även våra respondenter hur de hanterar sjukdom nu när de arbetar
hemifrån. Sjukdom är den sista egenskapen under kategorin hälsa, och här framträder det ur
våra respondenters utsagor att det kan ses som mer fördelaktigt att arbeta hemifrån vid sjukdom
eftersom det finns större utrymme för flexibilitet, vila och återhämtning. R6 säger i sin första
intervju ”En annan fördel med att jobba hemifrån är om man är hängig. Det är svårt att vara på
kontoret när man är sjuk men när man är hemma kan man passa på att vila och fördela tiden
t.ex. jobba på kvällen”. R3 och R1 uppger i sin tur att det underlättar att arbeta hemifrån vid
lindrigt symptom i och med att det finns bättre möjligheter att justera sina arbetstider efter vila
och återhämtning än vad det gjorde på kontoret. Väl värt att notera är dock att det fanns en
återkommande tendens bland flera av våra respondenter att vid lindrigt symptom arbeta istället
för att sjukanmäla sig.
Våra respondenters utsagor ovan har visat på att förutsättningarna i hemmet både genererat i
möjligheter och svårigheter för respondenterna att hantera sin arbetssituation i hemmet.
Egenskaperna som presenterats har i sin tur utgjort en form av hälsofaktorer som varit med och
påverkat våra respondenters hälsa på ett eller annat sätt. Kategorin hälsa och dess koppling till
vår kärnkategori hemmets dissonans visar sig därmed i att hemmet som arbetsplats skapar olika
förutsättningar för våra respondenters hälsa på både gott och ont.
6.4 Sammanfattning
Studiens huvudangelägenhet och våra respondenters mest centrala problem har visat sig omfatta
förutsättningar för att genomföra arbete i hemmet. Förutsättningarna för att utföra distansarbete
i hemmet har framträtt präglats av en dissonans som belyser problematiken med att hem och
kontor blivit en och samma plats. Kärnkategorin hemmet dissonans har således framträtt i hur
våra respondenter försökt anpassa sina förutsättningar för att genomföra arbete i hemmet genom
att särskilja arbetet från hemmet som fristad. Detta synliggörs med hjälp av kärnkategorins två
egenskaper som handlar om att arbeta på distans och förmågan att balansera hemmets
förutsättningar med kravet på att genomföra arbetet.
I vår studie har det i våra respondenters utsagor framkommit olika typer av sociala,
organisatoriska och fysiska faktorer som påverkat deras arbetssituation och mående. De övriga
tio kategorierna som identifierats stå i relation till kärnkategorin har därför fördelats utifrån om
36
kategorin betraktats som en social, organisatorisk eller fysisk faktor. I relation till figuren som
presenterades inledningsvis i resultatavsnittet kan det urskiljas att kategorierna till vänster:
familjesituation, socialt behov på jobbet, informell kommunikation och videomöten utgör olika
sociala faktorer. Varav kategorierna till höger: anpassade utrymmen, hälsa och raster och
pauser omfattar fysiska faktorer. De tre kvarvarande kategorierna: gruppkulturer, flexibilitet
och effektivitet samt inställning i sin tur kan betraktas som mer organisatoriska i sin natur. Men
som vår redogörelse även påvisar kan vissa kategorier innehålla ett visst inslag av de andra
faktorerna, t.ex. så tar kategorin gruppkulturer även upp en viss socialdimension likväl som
kategorin flexibilitet och effektivitet omfattar en del fysiska element. Vi vill även tillägga att
anledningen till varför kategorin hälsa placerats som en fysisk faktor när den egentligen mer
eller mindre är genomgående i alla dimensioner har att göra med att kategorin till störst del rör
fysiska faktorer.
Kategoriernas koppling till kärnkategorin består av att de i form av att vara en social,
organisatorisk och/eller fysisk faktor påverkat våra respondenters förutsättningar för att skapa
sig en tillfredsställande arbetsmiljö i hemmet. Resultatet av hur våra respondenter hanterat
dessa förutsättningar har sedermera haft både negativa och positiva effekter på deras mående.
Trots att kategorierna varit delade mellan respondenterna har det varit upp till var och en av
dem att hantera sin situation och sina förutsättningar, och på vilket sätt detta gjorts har påverkat
graden av dissonans. Dissonansen som upplevs i hemmet befinner sig således på en skala där
hög dissonans skapas genom stort antal negativa aspekter inom kategorierna, medan motstånd
mot dissonans skapas genom ett högre antal positiva aspekter inom kategorierna. Kategorin
familjesituation handlar om hur familjens närvaro i hemmet påverkat respondenten, medan
kategorin socialt behov på jobbet lyfter hur respondentens erfarenhet i sin yrkesroll visat sig ha
en viss påverkan på upplevelsen av att arbeta hemifrån. Kategorierna informell kommunikation
och videomöten har i sin tur gestaltat hur en ny typ av social interaktion växt fram i och med
den digitala övergången, vilket genererat i nya förutsättningar för våra respondenter. Fysiska
faktorer som framträtt vara betydelsefulla för våra respondenter gällande att arbeta hemifrån
rör istället en anpassning av utrymme i form av att separera hem från arbete genom att antingen
fysiskt eller tekniskt avgränsa sig genom att t.ex. stänga dörren, eller stänga av datorn i slutet
av arbetsdagen. Andra fysiska faktorer framträder i kategorierna hälsa och raster och pauser
som tar upp hur förutsättningar för rörelse, återhämtning och arbetsposition påverkats av
övergången till distansarbete och fått konsekvenser på våra respondenters mående. Slutligen
kan man säga kategorierna gruppkulturer, flexibilitet och effektivitet samt inställning lyfter hur
våra respondenters organisatoriska förutsättningar påverkats och ibland förändrats på både gott
och ont. Av de kategorier som vi ovan redogjort för har kategoriernas påverkan på
kärnkategorin ibland varit mer direkt än indirekt, medan i andra fall tvärt om. Oavsett vad, så
har samtliga kategorier kunnat relateras till vår kärnkategori i relation till hur förutsättningarna
för distansarbete i hemmet påverkat våra respondenters mående.
7 DISKUSSION
I följande diskussionsavsnitt kommer studieresultatet att diskuteras i förhållande till studiens
syfte och frågeställning, tidigare forskning samt teoretiskt och begreppsligt ramverk. Avsnittet
avslutas med en självkritisk diskussion.
7.1 Syfte
Studiens syfte var att undersöka arbetstagarens mående i relation till distansarbete i hemmiljö.
I vår studie framstod våra respondenters mest centrala problem att handla om deras
förutsättningar för att genomföra distansarbete i hemmet vilket även kom att utgöra studiens
huvudangelägenhet. Till följd av studiens huvudangelägenhet uppstod även vår
forskningsfråga: Hur hanterar den anställde sin arbetssituation och vilka konsekvenser får det
37
för individens mående? Vi anser att vi har besvarat forskningsfrågan genom kärnkategorin
hemmets dissonans eftersom den informerar om hur våra respondenter försökt hantera sin
arbetssituation genom att förverkliga hemmet som både fristad och arbetsplats. Våra
respondenter försökte återskapa en arbetsplats i hemmet där de fysiskt, psykiskt och socialt
kunde återuppleva kontorets möjligheter. Dock, visade det sig att hemmet inte kunde uppfylla
detta i alla avseenden då hemmet till största del värderades vara en plats för vila och fritid.
Dissonansen uppstod till följd av att två skilda sfärer blandades samman vilket ledde till att
gränserna mellan arbete och övrigt liv suddades ut. Att arbeta hemifrån visade sig även vara
beroende av ett antal förutsättningar som avhandlades i våra övriga kategorier, vilka i sin tur
relaterade till olika aspekter av kärnkategorin samt påverkar den grad av dissonans som den
enskilde respondenten upplevde. Förutsättningarna i våra respondenters arbetssituation visade
sig vara både främjande som hämmande för deras mående. De övriga kategorierna grupperades
efter om kategorin omfattade förutsättningar av social, fysisk eller organisatorisk prägel. De
sociala kategorierna utgjordes av familjesituation, sociala behov på jobbet, informell
kommunikation och videomöten, medan kategorierna gruppkulturer, flexibilitet och effektivitet
samt inställning omfattade organisatoriska förutsättningar, varav de fysiska kategorierna
slutligen bestod av anpassade utrymmen, hälsa samt raster och pauser. Vår forskningsfråga
har med andra ord besvarats genom att alla kategorier på ett eller annat sätt förklarade
kärnkategorin hemmets dissonans, medan kärnkategorin i sin tur förklarade hur respondenterna
hanterat huvudangelägenheten.
En förväntning vi inledningsvis bar med oss i studien var att det skulle framkomma skillnader
i mående mellan kvinnor och män. Detta till följd av att vi förväntade oss att deltagarnas
könsroller skulle leda till olika förutsättningar och krav i hemmet som i sin tur skulle generera
konflikter med arbetet. Skillnader i mående mellan könen framträder dock inte i våra intervjuer
med respondenterna, utan deltagarna påvisar lika förutsättningar oberoende av kön. Utöver
detta hade vi inga förväntningar på resultatet, men huvudangelägenheten förutsättningar för att
genomföra distansarbete i hemmet var inte förvånande. I och med att vårt intresseområde
handlar om mående i relation till distansarbete i hemmiljö, så utgör arbetssituationen en viktig
komponent i undersökningen. När vi informerade respondenterna om studiens intresseområde
och ställde vår inledande fråga om vad som fick dem att må bra respektive dåligt i sin nuvarande
arbetssituation, blev det naturligt för deltagarna att fokusera på sina arbetsförhållanden. Utifrån
respondenternas svar och vår analys av resultatet kan det sägas att en funktionell arbetssituation
framstår som central för välmående. Samtidigt framträder det att genomförandet av arbetet inte
enbart består av mekaniskt utförande, utan även är beroende av interagerande faktorer mellan
respondenten, kollegorna, den fysiska platsen och organisationen. Att förutsättningarna för att
genomföra arbetet påverkar mående har inte sagts rakt ut, men det framkommer ett kontinuerligt
samband samtidigt som respondenterna aktivt försökt skapa den bästa arbetssituationen de kan
utifrån sina förutsättningar. Detta har lett till en naturlig framväxt av kärnkategorins hemmets
dissonans som avhandlar hur respondenterna hanterar sina förutsättningar.
Hur hanteras då den sociala arbetssituation och vilka konsekvenser får det för den enskildes
mående? Utöver att förklara kärnkategorin, förklarar de sociala kategorierna även hur olika
sociala relationer och interaktioner ser ut i distansarbetet, samt hur dessa hanteras och vilken
effekt de har på mående. Sociala behov på jobbet, informell kommunikation och videomöten
handlar om kollegiala relationer och det framträder ett behov av att få skapa, upprätthålla och
interagera med kollegor under såväl formella som informella former för ett funktionellt och
välmående arbete. Till följd av den fysiska separationen från kollegor försöker respondenterna
i samröre med organisationen motarbeta social isolering genom att utnyttja tillgänglig teknik
för att upprätthålla kommunikation. Dock återskapar detta inte kontorets sociala möjligheter,
och respondenterna lyfte olika grader av oro för varandras mående, känslor av isolering samt
38
upplevelsen av att sakna sammanhang. Å andra sidan kan familjesituationen ses motverka
känslan av isolering då våra respondenter uppgav sig ha sällskap under dagen, samtidigt som
det också kan utgöra en risk för konflikt när arbete och familjeförpliktelser blandas. Våra
respondenter uppgav att det kunde leda till känslor av skam och frustration då den otydliga
gränsdragningen kunde leda till svårigheter att uppfylla sina rollförpliktelser.
De organisatoriska förutsättningarna som präglar våra respondenters arbetssituation består i sin
tur av de sociala mönster som finns etablerade i organisationen samt hur ledningen bistått med
diverse hjälpmedel för att underlätta arbetssituationen. Dessa förutsättningar har huvudsakligen
hanterats enskilt av våra respondenter, vilket kan framstå som en aning motsägelsefullt då dessa
förutsättningar står i relation till organisationen. Men utifrån hur vi ser det har våra respondenter
”erbjudits” förutsättningar som de utan större samröre med sina kollegor hanterat på olika sätt
genom att relatera till sin unika arbetssituation i hemmet. I kategorierna inställning,
gruppkulturer samt flexibilitet och effektivitet framträder det hur de organisatoriska
förutsättningarna påverkat våra respondenters arbetsmiljö på flera olika sätt. I våra
respondenters utsagor framkommer det bland annat att övergången till distansarbete inneburit
att organisationen blivit mer öppen för flexibla arbetstider, vilket visat sig genom att flera av
våra respondenter kunnat kombinera arbete med det övriga livet på ett smidigare sätt än innan.
Men även om vardagslogistiken må ha förbättrats till följd av minskade ställtider, vittnar andra
respondenter om den ökade flexibiliteten och effektivitetens baksida genom att det blivit
svårare att avsluta arbetsdagen när arbetet alltid finns tillgängligt i hemmet, samt att det nu finns
en större förväntan på att vara i tid till de digitala mötena. Majoriteten av våra respondenter har
hittat egna lösningar på problemen, samtidigt som det framkommer att organisationen kan bistå
med hjälp vid behov genom att exempelvis kalla in arbetsterapeut. Vidare har även våra
respondenter uppgett att den omfattande digitaliseringen i kombination med att arbeta hemifrån
genererat ett större behov av att visa sig tillgänglig för sina kollegor genom att exempelvis
uppdatera sin statusmarkering eller svara på chattmeddelanden, för att bevisa att man faktiskt
arbetar hemifrån. Det kan tolkas som att respondenterna känt sig en aning övervakad av sina
kollegor, vilket kan tänkas vara en konsekvens av den tidigare negativa inställningen som
präglat distansarbete innan Covid-19 pandemin. Även om förekomsten av skitsnack framträtt
vara tudelad bland våra respondenter, går det inte att bortse att känslan av övervakning kan
relateras till att våra respondenter kan tänkas känna en oro över att andra ska tro att de inte
arbetar tillräckligt hårt hemifrån. Även här framkommer det att några av våra respondenter
hanterat situationen på egen hand genom att logiskt resonera att deras kollegor förmodligen inte
konstant fokuserar på vad respondenten i fråga gör under sin arbetstid. Att organisationen ska
ha gått in med stödinsatser i relation till detta har inte framgått, vilket kan tänkas vara för att
det inte framstått som ett större problem bland våra respondenter, eller verkat ha haft en
avgörande inverkan på deras mående.
Den sista grupperingen som består av fysiska aspekter handlar om såväl den fysiska miljön som
respondentens egen fysik och hur dessa hanteras. Kategorierna som räknas till de fysiska är
anpassade utrymmen, raster och pauser samt hälsa. I vår studie har vi funnit att våra
respondenter har ett behov av att skapa fysiska skiljelinjer mellan hem och arbete för att
motverka upplevelsen av att dessa flyter samman. När gränserna mellan hem och arbete blir
otydliga kan mående påverkas negativt i form av svårigheter att slappna av i hemmet efter
avslutad arbetstid. Svårigheter att tydligt skapa separata enheter av hem och arbete är även
orsaken till dissonans. För att hantera detta behov och därmed förtydliga dessa skiljelinjer
framkommer det att stöd från organisationen i form av att låna fysisk utrustning mottas om
möjligt. Att ha korrekt teknik och möblemang har en inverkan på såväl den mentala upplevelsen
av hem och kontor samt respondentens ergonomi. Vidare visar det sig i vår studie att hemmet
underlättar för träning och bättre matvanor enligt några av respondenterna, vilket tyder på att
39
arbete i hemmet möjliggör för distansarbetare att engagera sig i mer hälsosamma aktiviteter.
Men det framkommer även att distansarbete underlättar för arbete vid sjukdom. Att arbeta vid
sjukdom minskar effektiviteten, men om det minskar välmående framkommer inte. Vad som
kan utrönas av detta är att respondenterna befinner sig i en prestationskultur där de upplever
och själva sätter höga förväntningar på sina arbeten, och därav arbetar när de kanske inte borde.
Detta skulle även kunna ses i hur respondenterna tar sina pauser, då det framkommer blandade
svårigheter att ta pauser vid behov då dagarna fylls på med möten och uppgifter utan planerad
tid för vila. Ett annat sätt att tolka detta är att respondenterna är högst engagerade i sina arbeten
även på distans. På kontoret närvarar det kollegor som kan hjälpa avgränsa arbetstid och
arbetsmängd, medan arbete på distans kräver av våra respondenter att de skapar sig nya
strategier för att hantera arbetsdagens insats.
Majoriteten av våra kategorier är inte enbart unika för arbete i hemmet. Kategorierna innefattar
aspekter som också fanns på kontoret, men som där hade annorlunda förutsättningar för
förverkligande. Vad som framkom i vår studie var att hemmet som alternativ arbetsplats
påverkat arbetet och därav skapat andra förutsättningar för distansarbetaren. Det finns dock en
kategori som framträdde som unik för arbete i hemmet, vilken är familjesituation. Kategorin
familjesituation anser vi vara beroende av hemmet då privata rollförpliktelser vanligtvis inte
sker på kontor.
7.2 Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer vi att diskutera studiens resultat i relation till den tidigare forskningen,
med fokus på att utröna skillnader och likheter. Avsnittet är uppbyggt utifrån den tidigare
forskningens teman som vi identifierat som arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av
tid, distansarbete möjliggör tid till annat, relationers inverkan vid arbete i hemmet samt
organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete. Varje underavsnitt inleds med en kort
sammanfattning över temat för att sedan gå vidare med att diskutera forskningen i relation till
kärnkategorin och övriga kategorier.
7.2.1 Arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid
Den första tematiseringen arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid handlar om hur
distansarbetare behöver tidsmässiga och fysiska gränser i sin arbetsplats för att må bra. Temat
innefattar även huruvida hemmet används som arbetsplats frivilligt eller ofrivilligt och hur det
i sin tur påverkar mående.
En tydlig koppling mellan den tidigare forskningen och vår kärnkategori hemmets dissonans
avser distansarbetarens behov av att balansera hemmet och arbetet för att skapa en funktionell
arbetsplats, samtidigt som hemmet fortsätter vara en fristad. Den tidigare forskningen skriver
inte om dissonans rakt ut, utan talar om behovet av tydliga gränser i tid och rum för att särhålla
arbetet från resterande tid och hem för välmående. Mellan raderna kan det därav ses som att
forskningen indikerar på att arbete utanför det arbetstagaren upplever som rätt tid och plats har
en negativ inverkan på mående. Detta till följd av att arbetet kommer i konflikt med övriga
livet. Utifrån detta förklarar temat kärnkategorin hemmets dissonans.
Temat arbetsplatsens fysiska utrymme och hantering av tid liknar vår studie på flera sätt.
Tidigare forskning påvisar att svårigheter att skapa ett tydligt fysiskt utrymme för arbete kan
leda till sämre mående i och med att det är svårt att mentalt koppla bort arbetet på fritiden, vilket
vi återfinner i vår kategori anpassade utrymmen. Det framkommer även i temat att teknik kan
användas för att definiera arbetsutrymmet. Våra respondenter lyfte också anpassning av
utrymmet genom teknik och möblemang, men gjorde det i relation till att underlätta arbetet
istället för att tydliggöra en arbetsplats. Vidare återfinns behovet av avgränsande tider i
40
kategorin raster och pauser där vi lyfter hur våra respondenter påvisat ett behov och strävan
efter att disciplinera sina arbetstider för att skapa tydliga gränser mellan arbete och fritid.
Den tidigare forskningen påvisar även att de som spenderar sin arbetstid i hemmet frivilligt har
ett bättre välmående, medan tvång att arbeta hemifrån har negativ effekt på mående. Detta
skiljer sig från vårt resultat i och med att ingen av våra respondenter talar om huruvida de var
villiga att övergå till distansarbete. Detta skulle kunna ha att göra med den rådande Covid-19
pandemin och att samtliga av våra respondenter vill uppfylla sitt ansvar som
samhällsmedlemmar och minska potentiell smittspridning. Men denna aspekt av temat skulle
kunna sägas återfinnas mellan raderna i kategorin inställning, i och med hur att den personliga
inställningen antingen främjar eller hämmar det subjektiva välmåendet i hemmet. Vårt resultat
skulle även kunna indikera på att de respondenter som tidigare haft en drift och vilja att arbeta
hemifrån har haft det lättare att ställa om till distansarbete på heltid, medan dem som egentligen
inte vill arbeta hemifrån upplever mer negativa effekter till följd av övergången.
7.2.2 Distansarbete möjliggör tid till annat
I temat distansarbete möjliggör tid till annat visar den tidigare forskningen på att minskade
pendlingstider samt ökade möjligheter att styra sin arbetstid leder till att distansarbetare har mer
tid till annat i form av olika aktiviteter.
Det sätt som vår kärnkategori hemmets dissonans kan kopplas till temat distansarbete möjliggör
tid till annat handlar om hur hemmet har förutsättningar till sådant som inte var möjligt på
kontoret. Med dessa nya möjligheter kan distansarbetaren göra saker som vanligtvis sker på
fritiden även under eller i sammanslutning till arbetsdagen, vilket skapar en sammanblandning
av fritid och arbetstid. I forskningen framträder dessa aktiviteter dock som huvudsakligen
positiva, medan vårt resultat påvisar att detta kan vara såväl positivt som negativt utifrån
huruvida distansarbetaren upplever att fritiden kommer i konflikt med arbetet.
Den tidigare forskningen påvisar att distansarbetare har mer tid som de kan lägga på aktiviteter
som inte innefattar arbete. I vårt resultat framkommer detta bland annat i hälsa där vissa av våra
respondenter lyfter att de spenderar mer tid på träning i hemmet i och med de minskade
pendlingstiderna. Det framkommer också att distansarbetare kan ha andra matvanor än
kontorsarbetare, i form av att de kan äta mer mellanmål och snacks som frukt under dagen. Likt
den tidigare forskningen framkommer det bland vissa av våra respondenter att de har större
möjligheter att laga mat i hemmet, medan några av respondenterna inte uppger någon större
förändring gällande deras matvanor. Det framkommer dock även mellan raderna att mer tid inte
nödvändigtvis finns, men att hemmet ger möjligheter till aktiviteter som inte är möjliga på
kontor, exempelvis som att umgås med partner och husdjur under dagen. I vårt resultat
framkommer det i kategorin flexibilitet och effektivitet att tid har frigjort i och med att ställtider
mellan möten har försvunnit. Denna tid läggs istället på andra uppgifter och leder till effektivare
arbete. Dessutom framkommer det att distansarbetare har större möjligheter till att hantera sin
vardagslogistik i form av sysslor i hemmet eller hämtning/lämning av barn från förskolan. Dock
skall det här lyftas att minskade ställtider inte alltid uppfattades som något positivt, i och med
att minskade ställtider leder till ökade förväntningar på att vara i tid och minskade möjligheter
till vardaglig rörelse mellan möten. Vilket mellan raderna kan tolkas leda till ett mer jäktat
tempo.
Enligt forskningen spenderar distansarbetarna mer tid på andra aktiviteter, och även om det
framkommer i vårt resultat att hemmet möjliggör nya aktiviteter, framträder det inte tydligt i
vårt resultat om det handlar om mer aktiviteter eller enbart andra former av aktiviteter. Trots
det kan det ändå sägas att vårt resultat indikerar på att distansarbete möjliggör aktiviteter som
41
inte är möjliga på kontoret tack vare de flexiblare arbetstiderna, och att det finns mer tid till
följd av minskade pendlingstider och ställtider.
7.2.3 Relationers inverkan vid arbete i hemmet
Den tidigare forskningen kring relationers inverkan vid arbete i hemmet indikerar på att privata
relationer i hemmet påverkar och påverkas av distansarbete på olika sätt. Det framkommer att
hemmet och arbetet behöver separeras för att fostra välmående relationer. Vid en konflikt
mellan arbete och relationer i hemmet kan kompromisser av förpliktelse göras, vilket kan
resultera i känslor av frustration och skam. Samtidigt framkommer det att det finns fler
möjligheter att spendera mer tid med familjen och därmed även uppfylla familjeförpliktelser.
Temat relationers inverkan vid arbete i hemmet framträder ha en koppling till vår kärnkategori
hemmets dissonans i form av att krav från arbetet och krav från relationer i hemmet behöver
särskiljas och förverkligas separat från varandra för distansarbetarens välmående.
Distansarbetare har krav på sig att genomföra sina arbeten, samtidigt som distansarbetaren
genom att vara i hemmet förväntas uppfylla relationskrav som annars görs på fritiden. Det
framkommer således att det finns krav som kan komma i konflikt med varandra, varav en
konflikt riskerar att leda till störning av både hem och arbete. Detta förklarar därav kärnkategori
hemmets dissonans.
Forskningen om privata relationer och hur de påverkar arbete i hemmet har likheter med vårt
resultat. Bland annat framkommer det i den tidigare forskningen att föräldraskap kan komma i
konflikt med arbetet. I vårt resultat visar det sig genom att respondenterna som är föräldrar kan
uppleva frustration och skam när barnen söker uppmärksamhet som de behöver avleda på grund
av arbetet. Här framkommer det alltså konflikt mellan rollförpliktelser som förälder och som
arbetstagare. Denna upplevelse framträdde såväl bland våra manliga som kvinnliga
respondenter, vilket skiljer sig från den tidigare forskning. Skillnaden kan vara till följd av att
forskningen som talade om föräldraskap var fokuserad på kvinnor och kvinnors upplevelse,
samt att forskningen var utförd i Australien där barnomsorg i högre grad tilldelas modern än
fadern (Australian Human Rights Commission 2018).
En annan likhet som framkommer mellan den tidigare forskningen och våra respondenters
utsagor är att ett ökat välmående kan upplevas till följd av att de har större möjligheter att umgås
med familjemedlemmar. Dock, framkommer det i vår studie att mer tid med familjen inte bara
är synonymt med ett ökat välmående. Våra respondenter uppger också att de kan uppleva att de
saknar egentid då deras partner ständigt finns närvarande både i rollen som kärlekspartner och
kollega. Detta leder oss vidare till en noterbar skillnad mellan den tidigare forskningen och vårt
resultat. Den tidigare forskningen påvisar inget större fokus på betydelsen av distansarbetares
relationer till sina arbetskollegor. Detta kan poneras vara till följd av att tidigare forskning
fokuserat på individer som arbetat på distans deltid, eller ibland heltid men då utan att
arbetskollegor är ett behov för att genomföra arbetet. Våra respondenter arbetar på ett företag
där samarbete är en del av arbetet, varav funktionella relationer till kollegor krävs för arbetet.
Det lilla som framkom i den tidigare forskningen var att relationer till arbetskollegor uppskattas,
men vilken effekt dessa relationer har på distansarbete framkom inte. Vårt resultat visar på att
våra respondenter skattar relationer till kollegor högt och att dem har ett antal fördelar i form
av att underlätta arbete genom kommunikation och information, sprida glädje och ha uppsikt
på varandras mående. När relationer till kollegor försvagas och inte får utrymme i distansarbetet
kan det leda till oro och osäkerhet.
42
7.2.4 Organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete
Tematiseringen organisatoriska stödstrukturer vid distansarbete handlar om hur den tidigare
forskningen pekar på att distansarbetare upplever sin arbetssituation som bättre och mer
balanserad om de får stöd från organisationen de arbetar för.
Den tidigare forskningen kan sammankopplas till vår kärnkategori hemmets dissonans då stöd
från organisationen kan förbättra förutsättningarna för arbete i hemmet och på så vis motarbeta
potentiella konflikter mellan hem och arbete. Stöd från organisationen är en aktiv påverkan som
distansarbetaren kan ta emot för att hantera sin situation och förutsättningar för att skapa ett
funktionellt bättre arbete och därigenom öka välmående.
Likheter som framträder är bland annat att våra respondenter erbjudits stöd från företaget för
att förverkliga en funktionell arbetsplats i hemmet, varav stödet tar sig form av erbjudanden av
att låna hem möblemang och teknik. Dock framkommer svårigheter att ta emot stöd då hemmet
inte alltid har utrymmet som krävs. Ett annat stöd från företaget utgörs av att chef och
arbetsterapeut finns till hands för dem som upplever distansarbete som svårt och psykiskt
jobbigt. Även om den tidigare forskningen lyfter att stöd underlättar distansarbete tydliggörs
inte vilken typ av stöd som omfattas, medan vårt resultat nyanserar hur organisatoriskt stöd kan
utformas. Däremot kan det antas att den tidigare forskningen syftar på stöd som möjliggör
gränsdragningen mellan hem och arbete eftersom det nämns i samband med att minska
arbete/familjekonflikter. Det framkom också i den tidigare forskningen att arbetskultur
potentiellt kan inverka på välmående genom att påverka distansarbetaren att jobba mer, vilket
i sin tur kan riskera att en konflikt mellan arbete och familj uppstår. Utifrån vårt resultat kan en
liknande slutsats dras, då respondenter som uppfattas vara måna om hur deras kollegor uppfattar
dem är mer villiga att förhålla sig till arbetsgruppens förväntningar rörande arbetsmängd och
arbetssätt.
7.3 Teoretisk och begreppslig ram
Utifrån vårt syfte att undersöka hur distansarbete påverkar arbetstagares mående samt i relation
till vår forskningsfråga hur hanterar den anställde sin arbetssituation och vilka konsekvenser
får det för mående? har vi valt ett teoretiskt och begreppsligt ramverk som fördjupar och
nyanserar vårt resultat. Vi inleder med att beskriva Angelöws teori om arbetsglädje för att sedan
utveckla vårt resultat i relation till den. Angelöws teori ger oss möjlighet att utveckla vår teori
kring individens aktörskap samt hur interaktioner på mesonivå påverkar mående. Därefter
redogör vi för Sennetts teori om den nya kapitalismens kultur och Allvin m.fl. teori om gränslöst
arbete. Vidare sammanfogas båda teorierna i en övergripande diskussion i relation till vad som
framkommit i vår studie. Detta med anledning av att dessa två teorier avhandlar samhälleliga
tendenser där den ena förlöses av den andra. Med hjälp av Sennetts och Allvin m.fl. teorier
utvecklas vår grundade teori i förhållande till den samhälleliga makronivån.
7.3.1 Arbetsglädje
I boken Mera Arbetsglädje skriver Angelöw om sin teori om arbetsglädje och hur den inverkar
på anställdas känslotillstånd och välbefinnande. Begreppet arbetsglädje centrerar kring positiva
känslor arbetstagare upplever när de genomför och är involverade i sina arbeten (2015, s.11).
Upplevelsen av arbetsglädje leder till större arbetslust och stärker även arbetstagarens
arbetsinsatser, hälsa, energi, flow i arbetet, upplevelse av samhörighet, positiva förväntningar,
möjlighet att balansera mellan arbete och privatliv samt utgör en buffert mot stress (ibid., s.12-
15).
Olika arbetsplatser har olika förhållanden och behov av arbetsglädje, men genom Angelöws
kartläggning framkommer det att en kombination av organisatoriska och relationella faktorer
43
påverkar arbetsglädjen (2015, s.42). Chefer och ledning behöver utöva ledarskap och engagera
sig för den gemensamma arbetsglädjen, vilket underlättar för underordnade att uppleva
arbetstrivsel och själva utöva arbetsglädje (ibid., s.49–50). Chefer som är inspirerande, rättvisa,
ärliga, lyhörda och entusiastiska samt relationsorienterade leder till mindre korttidsjukfrånvaro
och bättre hälsa bland medarbetare (ibid., s.89–90). Överordnade och organisationsledning kan
positivt bidra till en mängd faktorer så som tillräckligt med tid och resurser, tydliga mål och
uppgifter, meningsfulla arbetsuppgifter, möjligheter till delaktighet, personlig och yrkesmässig
utveckling samt balans mellan arbete och privatliv som i sin tur stärker arbetsglädjen. Även
genom konstruktiva och positiva relationer med kollegor där uppskattning och stöd förkommer
klarar den anställda även av tyngre arbetssituationer och stress (ibid., s.97). Relationer med
kollegor kan underlätta för arbetstagaren och medarbetare att sätta rimliga gränser för sitt
arbete, såväl i mängd som i tid. Upprätthållandet och främjandet av relationer mellan
medarbetare kräver både formella och informella arenor där kollegor kan diskutera jobb
respektive ges utrymme att slappna av från arbete. Angelöw framhäver även hur fikarasten
utgör ett tillfälle för återhämtning som sedermera kan bidra till att motverka arbetsrelaterad
stress (ibid., s.98, 137). Att ha roligt på jobbet har flera positiva effekter. Skratt aktiverar hjärta
och lungor, reducerar stress, motverkar utbrändhet, minskar depression, lindrar smärta och
förstärker immunförsvaret samt stimulerar inlärningsförmågan. Skratt och humor kan alltså
främja arbetstagarens hälsa och välbefinnande, och det kan därför ses som hälsofrämjande om
arbetsplatsen ger utrymme för skoj och skratt mellan kollegor (ibid., s.167–169).
7.3.2 Diskussion utifrån Angelöws teori om arbetsglädje
Angelöws teori om arbetsglädje kan förklara vår studies huvudangelägenhet. Utifrån
huvudangelägenheten förutsättningar för att genomföra distansarbete i hemmet visar det sig att
respondenternas mående i arbetssituationen påverkas av huruvida deras förutsättningar för
arbete är funktionella i hemmet. Angelöws teori om arbetsglädje bygger på att de som upplever
ett funktionellt och roligt arbete har stödjande och peppande kultur och struktur i organisationen
från överordnade och medarbetare. Teorin visar således att det behöver närvara en uppsättning
förutsättningar för arbetsglädje, vilket återspeglas i vår studies resultat som påvisar att de
förutsättningar som distansarbetare har är centralt för deras mående. Angelöws teori fokuserar
dock på vilka förutsättningar som främjar välmående i arbetssituationen, medan vårt resultat
belyser såväl vad som främjar och hämmar välmående i och runt arbetssituationen. Trots detta
utgör teorin om arbetsglädje en möjlig förklaring till vår huvudangelägenhet genom att
förutsättningarna i arbetssituationen kan ses påverka mående.
Det sätt Angelöws teori kan appliceras på vår kärnkategori handlar i sin tur om arbetstagarens
hantering av sina egna förutsättningar. I kärnkategorin hemmets dissonans framkommer det att
distansarbetarna själva försöker göra det bästa av sina förutsättningar (även om detta inte alltid
lyckas) och på så vis möjliggöra ett bättre mående för sig själva. Angelöws teori om arbetsglädje
är inte en teori som omfattar hur arbetstagares passiva inställning inför sina förutsättningar
påverkar mående. Utan teorin framträder vara beroende av flera parters aktiva engagemang för
att förverkliga positiva förutsättningar för arbetsglädje. I vårt resultat framkommer det att våra
respondenter aktivt försöker skapa möjligheter för ett funktionellt arbete i hemmet, både på
egen hand som genom stöd från företaget och medarbetare. Däremot är teorin om arbetsglädje
inte förenlig med dissonansen som uppstår i hemmet eftersom Angelöws teori baseras på den
mer traditionella uppfattningen av att arbetsplatsen är särskild hemmet. Även om Angelöws
teori inte ger insikt i hur hemmet som arbetsplats påverkar mående framstår den fortfarande
som relevant eftersom vår studies resultat vittnar om liknande faktorer för arbetsglädje som
dem Angelöw tar upp i sin bok.
44
Balans mellan arbete och privatliv lyfter Angelöw vara en faktor som stärker arbetsglädje, dock
vidareutvecklar han inte detta. Men utifrån vårt resultat har vi belägg att stärka denna faktor
som viktig för välmående i relation till arbetssituationen. Vi har funnit att gränser mellan arbetet
och det privata i form av det fysiska utrymmet, som exempelvis ett separat kontor eller en avsatt
arbetsplats, ger respondenterna bättre arbetsro samt gör det lättare för dem att slappna av och
återhämta sig i hemmet utanför arbetstid. Vi har också funnit att när gränser mellan arbete och
familj suddas ut och kommer i konflikt med varandra kan det orsaka frustration och skam.
Känslorna av frustration och skam kommer sig av att respondenten inte får egen tid från partner
och barn samtidigt som respondenten kan känna att de inte lever upp till sin roll som partner
eller förälder. Således framstår det att arbete och privatliv behöver balanseras även i hemmet.
Balansen leder såväl till bättre arbetsro och arbetsglädje som bättre välmående i hemmet utanför
arbetstid.
Enligt Angelöw skapas arbetsglädje i gemenskap mellan den enskilde, medarbetare,
överordnade och organisationen, vilket även vår studie vittnar om. Chefer och ledning på ett
företag eller i en organisation kan bidra till arbetstagarens arbetsglädje genom att skapa rimliga,
tydliga och meningsfulla uppgifter där individen har möjlighet att vara delaktig och utvecklas.
I vårt resultat är det sällan våra respondenter talar explicit om sina chefer och företaget, men
utifrån de förutsättningar respondenterna pratat om kan det antas att företaget ger dem utrymme
att påverka hur de utövar sina arbeten. Respondenterna lyfter till exempel hur företaget försöker
underlätta arbete hemifrån genom att låna ut utrustning i form av teknik och möblemang, även
om det inte alltid kan tas emot på grund av hemmets fysiska begränsningar. Dock menar
Angelöw att förverkligandet av arbetsglädje inte enbart är upp till företaget, utan här har även
den personliga attityden och kollegors medverkan en betydelse. I vårt resultat fann vi att
respondenterna kan ha liknande arbetssituation men olika inställningar till det, varav Angelöw
i sin tur betonar att en positiv inställning gynnar arbetsglädjen. Kollegor kan också bidra till
arbetsglädje genom att visa varandra uppskattning, stöd, hjälpa avgränsa arbetstider och skapa
konstruktiva utrymmen där såväl negativa som positiva aspekter av arbetet kan diskuteras. I
vårt resultat framkommer det att kollegors närhet på kontoret hjälpte respondenterna avgränsa
sina arbetstider och ta raster, gav dem glädje genom relationer samt underlättade arbete genom
informell kommunikation. Dessa förutsättningar har förändrats i och med arbetets omplacering
till hemmet, samtidigt framträder det att vissa utnyttjar verktyg som jobbchatt och planerade
kaffepauser över videomöten för att upprätthålla relation och stöd till och från kollegor. Även
om hemmet framstår som en annan miljö med andra förutsättningar, verkar det utifrån vårt
resultat att kombinationen av faktorer för arbetsglädje är densamma.
7.3.3 Den nya kapitalismens kultur
Sociologen Richard Sennett lyfter i sin bok Den nya kapitalismens kultur hur arbetslivet till
följd av kapitalismens snabbt föränderliga och flexibla natur genererat i nya förutsättningar på
arbetsmarknaden. Kulturen beskrivs ha sina rötter i vad Sennett benämner som
”spjutspetsekonomin” där flera företag inom högteknologi, IT, reklam och den globala
finansmarknaden hör hemma. Sennett menar att denna, om än lilla, del av ekonomin haft stort
kulturellt inflytande över samhället i stort och introducerat nya ideal. Han talar om ett nytt
idealiserat jag som är expert på förändring och mästare i utveckling (2007, s.137) i avseende
att motsvara den högst eftertraktade flexibla organisationens ombytliga arbetsuppgifter (ibid.,
s.92). Idealet beskrivs vara en person som kan hantera pressen från det otåliga kapitalet genom
att ständigt vara beredd på att styra om och återuppfinna sig själv med hjälp av ny kunskap
(ibid., s.36, 38). Organisationer och företag omstruktureras kontinuerligt och arbetstagaren
beskrivs ständigt försättas i en föränderlig miljö som premierar den som har förmågan att kunna
arbeta i nya situationer, med flera olika arbetsuppgifter och med en skiftande grupp personer
(ibid., s.101–102). Sennett hävdar att arbetstagaren får ett osäkert grepp om sin position och sitt
45
arbete till följd av dess obestämda innehåll (ibid., s.101). De tidigare eftertraktade egenskaperna
erfarenhet, lojalitet och engagemang har nu istället ersatts med ett kortsiktigt sökande efter en
ny ung oberoende arbetskraft. Det nya kulturella mönstret förbiser kollektiva framsteg till fördel
av den personliga förändringen (ibid., s.126) och uppmuntrar arbetstagaren att kapa, istället för
att stärka band i avseende att uppnå frihet (ibid., s.138). Sennett anser dock att den nya kulturen
inte resulterat i en större frihet i de flexibla organisationerna, utan snarare ställt arbetstagaren
inför nya utmaningar och hot i relation till att hamna utanför arbetsmarknaden.
7.3.4 Gränslöst arbete
Boken Gränslöst arbete – socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet skriven av
Allvin, Aronsson, Hagström, Johansson och Lundberg (2013) tar upp de psykiska och sociala
följderna av vad Sennett beskrev som den nya kapitalismens kultur. Författarna av boken
påvisar hur den föränderliga omvärlden resulterat i ett mer gränslöst arbetsliv både när det gäller
arbetet i sig och organisationen. De menar, likt Sennett, att gamla regler och tekniker antingen
upplösts eller omvandlats. Det förefaller nu på individen att i större utsträckning definiera,
initiera, planera och ta ansvar för det egna arbetet (ibid., s.39), samtidigt som det finns gränser
för hur mycket individen kan arbeta (ibid., s.10). Konsekvensen av den ökade flexibiliteten i
organisationer är upplevelsen av ett gränslöst arbete som inte bara påverkar individens
förutsättningar att utföra arbete utan även dess övriga liv och mående. I takt med att arbetslivet
blivit mer flexibelt för att uppfylla omvärldens föränderliga krav har diverse avregleringar
gällande arbetets tid, plats, ordning, anställningsform samt kollegialt samarbete utmynnat i allt
mer porösa gränsdragningar mellan arbete och övrigt liv (ibid., s.169). Arbetet tenderar att
breda ut sig över vardagslivet genom att arbetstagare exempelvis tar med sig arbetet hem, likväl
som det övriga livet och den egna personen tränger in i arbetslivet genom att egna intressen och
behov får styra arbetet. Allvin m.fl. beskriver det som att arbetet kan ses som ett personligt
projekt och tillfällig mötesplats där individen förväntas vara obunden och rörlig i förhållande
till arbetet (ibid., s.170). Detta belyser således individens egen förmåga att hantera sina
arbetsvillkor (ibid., s.167) då det nya arbetslivet ställer andra typer av krav som kan påfresta
individen på olika plan.
En påföljd av de otydliga gränserna är stress och kan visa sig på olika sätt. En källa till stress
beskrivs vara den ökade arbetsbördan och känslan av osäkerhet till följd av allt mer flexibla
arbetsvillkor för när, var, hur och med vilka man arbetar (ibid., s.171). Att arbetstagaren själv
förväntas avgöra och ta ansvar för sitt arbete i en ständigt föränderlig omvärld riskerar att leda
till en osäkerhet rörande arbetets mättnad och förväntningar (ibid., s.149, 171). Allvin m.fl.
beskriver hur detta många gånger leder till stress i form av att arbetstagaren arbetar mer och får
svårare att koppla av från arbetet (ibid., s.171). En annan grogrund för stress är när det skapas
allt större sociala påfrestningar både i och utanför arbetslivet till följd av de uppluckrade
gränserna. De sociala relationerna och rollerna blir mindre tydliga och mer oförutsägbara när
arbetstagaren förväntas uppfylla de nya arbetskraven på egen hand (ibid., s.172). Att det
dessutom finns en tendens att arbetstagare arbetar mer, riskerar att minska möjligheterna till en
avkopplad stund med familj och vänner. Ytterligare ett upphov till stress är kopplat till
arbetstagarens upplevelse av otrygghet i arbetet. I kombination med det individuella
ansvarstagandet över arbetet och att de flexibla arbetsvillkoren kan framstå som svårlästa finns
det risk för att arbetstagaren upplever en ökad osäkerhet (ibid., s.172) som slutligen kan
resultera i att arbetstagaren inte vill eller kan lära om sig (ibid., s.158). Detta kan sedermera
leda till ett utanförskap i form av att individen blir främmande för verksamheten eller resultera
i en ekonomisk stress kopplat till framtidens oförutsägbarhet och avsaknad av inflytande (ibid.,
s.156). Även om stress i korta perioder följt av vila inte visat sig ha allvarligt negativa
hälsoeffekter på individen, samspelar den långvariga stressen ändock med andra faktorer för
fysisk och psykisk ohälsa (ibid., s.148). Det har visat sig att stress både kan orsaka fysiska
46
symptom som muskelvärk, hjärtbesvär, sömnsvårigheter och återkommande infektioner, likväl
som mer kognitiva och psykiska besvär i form av minnesstörningar, trötthet, oro, ångest och
depression. Men även om den nya ohälsan är relaterad till arbetslivet i och med de förändrade
arbetsvillkoren och den ökade sjukskrivningen, är Allvin m.fl. noga att betona att den även
drabbar andra som står utanför arbetslivet.
7.3.5 Diskussion om den nya kapitalismens kultur och det nya arbetslivet
I både Sennetts och Allvin m.fl. teorier framträder en nära växelverkan mellan kultur, arbetsliv
och samhället i stort. Sennett beskriver det som att den nya kapitalismens kultur haft stort
inflytande över samhället som sedermera spillt över på arbetslivet, medan Allvin m.fl. visar på
hur arbetslivet tvingats anpassa sig efter en allt mer föränderlig omvärld. Det kan med andra
ord ses som att det som händer i samhället som helhet också reflekteras i det egna arbetet, och
tvärt om. I anknytning till vår studie har den världsomfattande Covid-19 pandemin visat sig
resultera i diverse samhällsstörningar som både ställt individen och samhället inför nya
förutsättningar och utmaningar. I arbetslivet har distansarbete implementerats i allt större
utsträckning i syfte att minska smittspridningen. Detta har följaktligen resulterat i att många
arbetstagare slängts in i en ny arbetsmiljö och ställts inför andra typer av arbetsvillkor som
sedermera riskerar att påfresta individens hälsa och mående. Vår studies huvudangelägenhet
handlar just om förutsättningarna för att genomföra distansarbete i hemmet och belyser hur
våra respondenters arbetsvillkor förändrats i relation till pandemin.
Vår studies huvudangelägenhet får en djupare innebörd med hjälp av Sennetts teori om den nya
kapitalismens kultur i och med hans idé om ett nytt idealiserat jag. Majoriteten av våra
respondenter har lyckats anpassa sig efter de rådande omständigheterna och tillämpat
distansarbete som arbetsmetod. Förutom att den rådande samhällssituationen och distansarbete
som arbetsmetod krävt en större flexibilitet av våra respondenter gällande utförande av
arbetssituation och arbetsuppgifter, har även våra respondenter visat tecken på vissa ideala
karaktärsdrag som omfattas av den nya kapitalismens kultur. Och även om våra respondenter
inte arbetar på ett renodlat ”spjutspetsföretag” har företaget ändå tydliga inslag av högteknologi
och internationella nätverk vilket inneburit att flera av våra respondenter inte varit främmande
för flexibla arbetsmetoder och arbetssätt, om än i mer begränsad omfattning. Våra respondenter
har med andra ord hanterat förutsättningarna för att distansarbeta i hemmet på ett relativt bra
sätt, även om den nya arbetssituationen genererat vissa svårigheter i och med de förändrade
arbetsvillkoren. Den nya kapitalismens kultur kan därmed poneras ha präglat våra
respondenters förutsättningar och förmåga att hantera de mer flexibla arbetsvillkoren till följd
av övergången till distansarbete. Av den anledningen framstår Sennetts teori utgöra en
förklaring till vår studies huvudangelägenhet.
Sennetts teori om den nya kapitalismens kultur kan även förklara och teoretiskt fördjupa
studiens kärnkategori hemmets dissonans. Kärnkategorin har två egenskaper, varav den ena att
arbeta på distans handlar om vilka förutsättningar den anställda har från sitt företag att hantera
sitt arbete och arbetstider hemifrån. Denna egenskap kan kopplas till Sennetts teori där den nya
kapitalismens kultur och ideal gjort sig särskilt synliga i hur våra respondenter löste hanteringen
av sjukdom och vård av sjukt barn. I flera av våra respondenters utsagor framkom det att de
sedan övergången till distansarbete sällan sjukanmälde sig vid lindriga symptom, utan istället
valde att utnyttja mer flexibla förhållningssätt gentemot var och när arbetet kunde utföras.
Liknande tendenser framkom i relation till vab, då flera respondenter uppgav att de ibland
kunde styra arbetet så att uppfyllde arbetets krav genom att exempelvis arbeta ikapp på kvällar
och helger. I relation till Sennetts teori kan det därför tolkas som att våra respondenter präglas
av den nya kapitalismens kultur genom att internalisera dess ideal samt i deras strävan att vara
anställningsbar i alla lägen. Andra aspekter som tyder på att den nya kapitalismens kultur är
47
genomgående, och då framförallt i relation till distansarbete är att respondenterna vittnar om att
de i allt större utsträckning nu behöver ta eget initiativ för att ta kontakt, tillgå information
och/eller lyfta potentiell ohälsa eftersom det inte längre sker på ett naturligt sätt via digitala
plattformar. Att våra respondenter mer eller mindre blivit tvungna att återuppfinna sig själva
och sin arbetsmiljö är det ingen tvekan om, däremot framträder det att vissa av våra
respondenter haft lättare än andra. Enligt Sennetts teori finns det en risk att arbetstagare som
inte lyckas bemöta de nya arbetsvillkoren hamnar utanför arbetsmarknaden. Vad som däremot
talar emot det faktum är att respondenternas arbetsgivare bistått med diverse hjälpmedel för att
hjälpa sina anställda att hantera den nya arbetssituationen.
Kärnkategorins första egenskap som omfattar hur våra respondenter hanterat sitt arbete och
arbetstider hemifrån kan även förklaras utifrån Allvin m.fl. teori om det flexibla arbetslivets
mer porösa gränsdragningar mellan arbete och övrigt liv. När arbetet tenderar att breda ut sig
över vardagslivet, eller när det övriga livet och den egna personens intressen och behov tränger
in i arbetslivet finns det risk för att individen upplever det som påfrestande att hantera den nya
arbetssituationen. Vi ser likheter mellan vad våra respondenter uppgett som utmanade i relation
till distansarbete med de sociala och psykiska påföljder som Allvin m.fl. diskuterat som möjliga
effekter av att arbetslivet är under ständig förändring. Även om våra respondenter inte alltid
använt sig av ordet stress så påtalar flera att de arbetar mer hemifrån, likväl som några lyft en
osäkerhet kopplat till erfarenhet i sina yrkesroller och avsaknad av rutiner. Vilket går i linje
med vad Allvin m.fl. framhäver som konsekvenser av det individuella ansvarstagandet över
arbetet och att de flexibla arbetsvillkoren kan framstå som svårlästa, och därmed generera en
osäkerhet över vad som förväntas av dem och hur mycket de bör arbeta. Men att detta skulle ha
resulterat i att våra respondenter inte vill eller kan lära om sig, eller ska ha upplevt ekonomisk
stress gällande risken att hamna utanför verksamheten är inget som framkommit i vår studie.
Dock, var det en respondent som upplevde ett kraftigt försämrat mående och svårigheter att
hantera de nya förutsättningarna för distansarbete, men där företaget vidtog hälsofrämjande
åtgärder och kopplade in arbetsterapeut samt gav respondenten tillträde att arbeta på kontoret.
Det kan även ses som att Allvin m.fl. teori både bekräftar och problematiserar vår studies
huvudangelägenhet om att förutsättningarna för att genomföra arbete i hemmet är allt mer
beroende av individens egen förmåga. För även om våra respondenter vittnar om att de i allt
större utsträckning förväntas ansvara över sin egen arbetssituation och mående, har de inte
lämnats helt ensamma. Företaget beskrivs fortfarande stötta sina anställda med diverse
hjälpmedel för att underlätta deras arbetssituation och stärka deras välmående.
I kärnkategorins andra egenskap att balansera hemmets förutsättningar med kravet på att
genomföra arbetet framträder vikten av att kunna balansera och avgränsa den fysiska, psykiska
och sociala tillvaron i hemmet i avseende att skapa en funktionell arbetsmiljö som främjar
arbetstagarens mående. I likhet med vad Allvin m.fl. belyser har det i vår studie framkommit
att konsekvensen av distansarbetets ökade flexibilitet resulterat i upplevelsen av ett gränslöst
arbete som inte bara påverkat våra respondenters förutsättningar att utföra arbete i hemmet, utan
även deras övriga liv och mående. Att arbeta hemifrån har lett till större sociala påfrestningar
både i relation till kollegor och familj. Den digitala interaktionen med kollegor har genererat
nya interaktionssätt som fått en mer formell prägel, medan hemmet som utgångspunkt lett till
att privata rolltaganden som att vara partner eller förälder blandats samman med yrkesroll. Våra
respondenter vittnar bland annat om en ökad förlust av vissa kollegiala relationer samtidigt som
flera beskriver sin partners dubbla funktion av att vara både livskamrat och kollega. Utifrån
Allvin m.fl. teori kan det tolkas som att de sociala relationerna både i och utanför arbetet blivit
mindre tydliga och mer oförutsägbara vilket resulterat i en otydlig gränsdragning av arbete och
övrigt liv. Våra respondenter har dock hanterat det på olika sätt, men där fysisk och mental
avgränsning i form av att separera arbete och fritid i olika rum varit en återkommande lösning.
48
Avslutningsvis är det värt att tillägga att de nya förutsättningarna och arbetsvillkoren som
uppstått till följd av Covid-19 pandemin är en effekt av att den nya kapitalismens kultur redan
banat väg för ett gränslöst arbetsliv som möjliggjort den snabba och världsomfattande
övergången till distansarbete. Å andra sidan ska inte heller den rådande samhällssituationen
bortses som katalysator till att distansarbete kunde införlivas med så kort varsel och i så pass
stor utsträckning som den faktiskt gjorde.
7.4 Självkritisk diskussion
Här nedan följer en självkritisk diskussion av vår studie där vi ger förslag på
utvecklingsmöjligheter. Vi kommer även att föreslå hur den framtida forskningen kan
formuleras för att bidra mer kunskap inom ämnesområdet.
Till att börja med vill vi diskutera hur urvalsprocessen av respondenter hade kunnat förfinas
utifrån kravet på anonymisering. I och med att vi i vår studie undersöker hur anställda på ett
företag upplever sin arbetssituation hemifrån har vi varit beroende av våra kontaktpersoner för
att få tillgång till respondenter. Våra två kontaktpersoner fördelade ut vårt missivbrev och
samlade därefter in villiga kandidater, som vi sedermera tog kontakt med. Fördelen med
tillvägagångssättet var att det var ett enkelt och snabbt sätt att få tillgång till respondenter,
samtidigt som det finns en risk med att involvera kontaktpersonerna i insamlandet av
respondenter. Även fast vi anonymiserade all data och genomförde urvalsprocessen samt
kontaktade respondenterna på egen hand finns det en liten risk att våra kontaktpersoner kan
utröna vilka som deltagit i studien. Ett sätt att kringgå detta bryderi hade varit om
respondenterna meddelat sin medverkan direkt till oss, dock valde vi efter att ha diskuterat med
både vår handledare och våra kontaktpersoner att fullfölja som planerat. Detta med anledning
av att vårt planerade tillvägagångssätt sågs som godtagbart i och med att respondenterna var
medvetna om våra kontaktpersoners uppgift och frivilligt fick meddela sin medverkan. Studien
kan även ses vara till de anställdas fördel genom att belysa den rådande arbetssituationen och
dess förutsättningar. En annan aspekt av urvalet som vi i efterhand ser hade kunnat berika vår
studie är om vi hade involverat ensamstående respondenter i studien. Dock, utgjorde inte
boendesituation eller relationsstatus ett urvalskrav från vår sida men i och med att det visade
sig att samtliga av våra respondenter levde i samboskap hade det varit intressant att se om
upplevelsen skiljer sig mellan att ha och inte ha en partner i hemmet.
Andra detaljer som kan ha spelat roll för studieresultatet står i relation till respondenternas
arbetsgivare. I och med att studien innefattar anställda på ett stort företag inom teknikbranschen
med internationella kontakter kan deras digitala vana värderas vara etablerad. Detta kan
sedermera ha bidragit till att övergången till en mer digital arbetsplats underlättats genom att
flera av våra respondenter varit bekanta med distansarbete och digitala lösningar sedan innan.
Under våra intervjuer reagerade vi även på att flera av våra respondenter vid upprepade gånger
diskuterade samma ämnen utifrån en liknande terminologi, vilket fick oss att undra om de från
företagets sida redan fört en liknande diskussion. Det visade sig vara sant då vi fann
diskussionsfrågor som täckte liknande ämnesområden som vår studie i resultatet från
medarbetarenkäten. Vi hade överseende med detta i följande intervjuer och var noga med att
ställa uppföljningsfrågor för att nå mer individuella och nyanserade utsagor. Vid närmare
eftertanke styrde vi nog omedvetet in vår studie mot att koncentrera våra respondenters mående
i relation till den specifika arbetssituationen genom att vi under intervjuerna i den öppna fasen
frågade respondenterna vad som gör att de mår bra respektive dåligt i deras arbetssituation.
Detta kan ha bidragit till att vi i inte riktigt lyckats fånga in hur allmäntillståndet påverkats av
arbetssituationen eller graderna av bra/dåligt mående. Det var till exempel mer vanligt att
respondenterna lyfte sitt mående utifrån en arbetsrelaterad kontext, även om vissa dimensioner
av privatlivet lyste igenom i deras uttalanden.
49
Avslutningsvis, kan det noteras att vi från början tänkt att bistå företaget med en diskussion om
potentiella strategier som kan implementeras i hälsofrämjande syfte utifrån vad som framträtt i
vår studie. Men med varken tid, utrymme eller tillräcklig insyn i företaget överlämnar vi den
uppgiften till företaget. Vidare, kan det utifrån vad som ovan redovisats ses som
kunskapsbringande om framtida forskning omfattar ett större och mer varierande urval av
respondenter oberoende av företag för att nå ett mer generaliserbart resultat och
helhetsperspektiv. Det kan även vara intressant att undersöka vilka konsekvenser det får på
individens övergripande mående och liv att distansarbeta hemifrån. Vår studie kan
sammanfattningsvis ses bidra med kunskap om hur distansarbete till följd av Covid-19
pandemin påverkat arbetstagares mående. Studien kan tänkas fylla några av den tidigare
forskningens kunskapsluckor i och med att den är kvalitativt inriktad och baserad på sex
respondenters upplevelser av att arbeta hemifrån på heltid i Sverige. Vi anser att vårt
studieresultat är högst aktuellt eftersom den ger en inblick i både hur arbetsmiljön och
arbetstagaren påverkats av den rådande samhällssituationen.
50
REFERENSLISTA
Litteratur
Allvin, M., Aronsson, G., Hagström, T., Johansson, G & Lundberg, U. (2006). Gränslöst
arbete: socialpsykologiska perspektiv på det nya arbetslivet. Stockholm: Liber AB.
Ammons. K, S. & Markham. T, W. (2004). Working at home: experiences of skilled white
collar workers. Sociological Spectrum. 24:2. S.191-238.
Andersson, E. (2021, 5 mars). Nya kontoren efter pandemin: Inga ”trälhav”. Svenska
Dagbladet. Hämtad 2021-06-07, från:
https://www.svd.se/sa-ser-kontoret-ut-efter-pandemin
Angelöws, B. (2015). Mera Arbetsglädje. Att utveckla och stärka arbetslusten. 1.utg.
Stockholm: Natur och Kultur.
Berglund-Lake, H. (2001). Livet äger rum. Försörjning och platstagande i norrländska
sågverkssamhällen. Etnolore 22. Uppsala: Etnologiska avdelningen.
Couch, D. L., O'Sullivan, B., & Malatzky, C. (2021). What COVID‐19 could mean for the
future of “work from home”: The provocations of three women in the
academy. Gender, Work and Organization, 28, 266-275.
Debrut, A. Siegler, S. L. Klumb, P. & Schoebt, D. (2017). Daily Work Stress and
Relationship Satisfaction: Detachment Affects Romantic Couples’ Interactions
Quality. University of Luasanne, Géoplis.
Ek-Nilsson, K. & Meurling, B. (2019). ”Eget rum. Från fruar till yrkeskvinnor”. I: Burman, C.,
B-I Johansson & B. Meurling (red.), Tillsammans. Damsällskapet Concordia i Uppsala
100 år. Acta Universitatis Upsaliensis C. 114. Uppsala: Uppsala universitet.
Folkhälsomyndigheten (2020). Arbete hemma. Hämtad 2021-04-02.
Frykman, J. & Löfgren, O. (1979). Den kultiverade människan. Malmö: Gleerups.
Glaser, B. G. (2010). Att göra grundad teori – problem, frågor och diskussion. Mill Valley,
California: Sociology press
Hartman, J. (2001). Grundad teori: teorigenerering på empirisk grund. Studentlitteratur AB:
Lund.
Hellspong, M. & Löfgren, O. (1972). Land och stad: svenska samhällstyper och
Livsformer från medeltid till nutid. 2.utg. Malmö: Gleerup.
Holton, A. J. & Walsh, I . (2017). Classic Grounded Theory: Applications with qualitative &
quantitative data. Thousand Oaks: Sage.
51
Kaduk, A., Genadek, K., Kelly, E. L., & Moen, P. (2019). Involuntary vs. voluntary flexible
work: Insights for scholars and stakeholders. Community, Work & Family, 22(4),
412-442.
Matli, W. (2020). The changing work landscape as a result of the covid-19 pandemic:
Insights from remote workers life situations in South Africa. The International
Journal of Sociology and Social Policy, 40(9), 1237-1256.
Restrepo, B. J., & Eliana, Z. (2020). The effect of working from home on major time
allocations with a focus on food-related activities. Review of Economics of the
Household, 18(4), 1165-1187.
Róg-Ilnicka, J. (2018). I work here! A sociological study of work carried out at home on the
basis of telework. Przeglad Socjologiczny, 67(3), 197-203.
Sennett, R. (2007). Den nya kapitalismens kultur. Bokförlaget Atlas: Stockholm.
Song, Y & Gao, J. (2018). Does Telework Stress Employees Out? A Study on Working at
Home and Subjective Well-Being for Wage/Salary Workers. IZA Discussion Papers,
No. 11993. Institution of Labor Economics (IZA), Bonn.
V. Powers, B. (2014). The Effects of Telework on Well-Being: Comparing Well-Being
During Telework and Office Work among Federal Cabinet-Level Employees in the
National Capital Region. (Doktorsavhandling). UMI, Dissertation Publishing.
Van der Lippe, T & Lippényi Z. (2018). Beyond Formal Access: Organizational Context,
Working from Home, and Work-Family Conflict of Men and Women in European
Workplaces. Utrecht University, Utrecht, The Netherlands.
52
Internetkällor
Australian Human Rights Commission. (2018): Face the facts: Gender Equality 2018 |
Australian Human Rights Commission
Folkhälsomyndigheten. (2020): https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-
beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/skydda-dig-och-andra/arbete-hemma/
1
Box 883, 721 23 Västerås Tfn: 021-10 13 00 Box 325, 631 05 Eskilstuna Tfn: 016-15 36 00
E-post: [email protected] Webb: www.mdh.se