Institutionen för pedagogik och didaktik

Doktorsavhandling i didaktik vid Stockholms universitet 2014

Anna ÅkerfeldtD

idak

tisk d

esign m

ed d

igitala resurser

Doktorsavhandlingar från Institutionen för pedagogik och didaktik 32

Didaktisk design med digitala resurserEn studie av kunskapsrepresentationer i en digitaliserad skola

Anna Åkerfeldt

Didaktisk design med digitala resurser En studie av kunskapsrepresentationer i en digitaliserad skola Digitala resurser såsom datorer används ofta som redskap för kunskapande i skolan. Dessa redskap påverkar såväl lärares undervisning som elevers lärande på olika sätt. I avhandlingen studeras olika former av kunskapsrepresentationer på detaljnivå. Delstudier uppmärksammar hur användningen av digitala resurser delvis omförhandlar förståelsen av kunskapande och hur detta får konsekvenser för (formella) bedömningspraktiker. I avhandlingen diskuterar även teoretiska och metodologiska utmaningar som forskaren ställs inför när lärande studeras i digitala lärmiljöer. För att analysera kunskapsrepresentationer i skolan används begrepp med utgångspunkt i designorienterad- och multimodal teoribildning.

Resultaten i avhandlingen visar att användningen av digitala resurser inom olika skolpraktiker bidrar till att forma elevernas möjligheter att representera sina kunskaper. Det blir därmed viktigt att skapa en tydligare koherens när det gäller valen av resurser inom och mellan dessa olika skolpraktiker.

Anna Åkerfeldtsforskningsintresse riktas mot hur användningen av resurser formar möjligheterna att representera kunskaper och hur dessa erkänns i olika sociala praktiker. Åkerfeldt ingår även i redaktionen för nättidskriften Designs for Learning.

ISBN 978-91-7447-971-3

2014

Writing

2014

...

D o k t o r s a v h a n d l i n g a r f r å n I n s t i t u t i o n e n f ö r p e d a g o g i k

o c h d i d a k t i k 3 2

Anna Åkerfeldt

Didaktisk design med digitala resurser En studie av kunskapsrepresentationer i en digitaliserad skola

Anna Åkerfeldt

©Anna Åkerfeldt, Stockholm 2014 Cover design made by Anna Åkerfeldt Photo by: Melinda Åkerfeldt ISBN 978-91-7447-971-3 Printed in Sweden by US-AB Printcenter, Stockholm 2014 Distributor: Department of education, Stockholm University Tidigare avhandlingsserier: Avhandlingar från Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete nr 1-10 och Doktors-avhandlingar från Pedagogiska institutionen nr 1-171.

Till Melinda och Mirjam

Artiklar

I. Åkerfeldt, A. (2014). Re-shaping of writing in the digital age – a study of pupils’ writing with different resources. Nordic Journal of Digital Literacy, 9(3)1. II. Åkerfeldt, A., & Selander, S. (2011). Exploring educational video game design – meaning potentials and implications for learning. I P. Felicia (Red.), Handbook of Research on Improving Learning and Motivation through Educational Games: Multidisciplinary Approaches. IGI Global. III. Svärdemo Åberg, E., Åkerfeldt, A., & Selander, S. (2013). Elevers design av representationer inom gymnasieskolans projektarbete. I B. Aamotsbakken, & N. Askeland (Red.), Syn for skriving; Læringsressurser og skriving i skolens tekstkulturer. Høyskoleforlag. IV. Kempe, A-L., & Åkerfeldt, A. (inskickad). A ‘moving’ field – Critical issues in production and representation of visual empirical material in the field of education (inskickad till Visual Communication2).

1 Accepterad. 2 http://vcj.sagepub.com

Innehåll

Inledning ...................................................................................................... 13

Bakgrund och syfte ...................................................................................... 17Digitala resurser i och utanför skolan ...........................................................................19Kunskapsformer i förändring ........................................................................................22

Elevers möjligheter att representera sina kunskaper ..............................................24Syfte och frågeställningar .............................................................................................27Avhandlingens disposition ............................................................................................28

Tidigare forskning ........................................................................................ 29Skrivande i digitala miljöer ............................................................................................29Representationer i digitala miljöer ................................................................................33Digitala spel och lärande ..............................................................................................34

”God” speldesign och ”god” didaktisk design ..........................................................35Sammanfattning ...........................................................................................................39

Teoretiska utgångspunkter .......................................................................... 40Didaktisk design ...........................................................................................................40Designteorin och multimodalitet ...................................................................................41

Lärsekvenser - LDS ................................................................................................42Kunskap(ande) som dynamisk aktivitet ........................................................................44

Kunskapsrepresentationer ......................................................................................46Teckensystem, medier och transduktion.................................................................48

Metodologiska överväganden ...................................................................... 51Metodologiska utgångspunkter.....................................................................................51

Videoobservationer .................................................................................................52Delstudie I.....................................................................................................................55

Urval av observationsmiljöer ...................................................................................56Provens genomförande och utformning ..................................................................57Metodologiska redskap ...........................................................................................58Analys och transkription ..........................................................................................60

Delstudie II....................................................................................................................61Urval av observationsmiljöer ...................................................................................61Metodologiska redskap ...........................................................................................62Analys och transkription ..........................................................................................62

Delstudie III...................................................................................................................63

Genomförande och urval.........................................................................................63Metodologiska redskap ...........................................................................................64Analys och transkription ..........................................................................................65

Artikel IV .......................................................................................................................67Etiska överväganden ....................................................................................................67Metodreflektion .............................................................................................................68

Sammanfattning av delstudierna och artikeln .............................................. 70Delstudie I.....................................................................................................................70

Re-shaping of writing in the digital age – a study of pupils´ writing with different resources ...................................................70

Delstudie II....................................................................................................................74Exploring educational video game design – meaning potentials and implications for learning. ...................................................74

Delstudie III...................................................................................................................76Elevers design av representationer inom gymnasieskolans projektarbete...............................................................................76

Artikel IV .......................................................................................................................78A ‘moving’ field - Critical issues in the production, analysis and representation of multimodal empirical material in the field of education .............................................................................78

Diskussion och avslutande reflektioner........................................................ 80Resultat ........................................................................................................................80

Skrivande i förändring .............................................................................................81Design av kunskapsrepresentationer......................................................................83Kunskap under förhandling .....................................................................................85

Transformation och erkännandekulturer.......................................................................86Didaktiska konsekvenser ..............................................................................................91

Digitala utmaningar…..............................................................................................91… och ”prov-på-burk” ..............................................................................................92

Vetenskapliga reflektioner ............................................................................................94Avhandlingens kunskapsbidrag....................................................................................97Vidare forskning............................................................................................................99

English summary ....................................................................................... 100

Referenser ................................................................................................. 106

Bilagor........................................................................................................ 117

Förord

Avhandlingen som du håller i din hand (eller läser på din skärm) är resultatet av en fantastiskt rolig process! Den har också stundtals varit både mödosam och omvälvande. Under olika faser i mitt avhandlingsarbete har det varit ett flertal personer, både yrkesmässigt och privat, inblandade i arbetet och som jag här vill rikta stort tack till och uppmärksamma. Tack, Tack, Tack, professor Staffan Selander min handledare. Tack för att du har trott på min förmåga att kunna skriva en avhandling! Tack för att du har låtit mig självständigt driva olika projekt och Tack för att du visar nyfikenhet, öppenhet och att du sprider en positiv anda under de kurser, seminarier, konferenser och i de projekt där jag deltagit. Tack docent Anna-Lena Kempe, min handledare för dina läsningar av mitt manus och dina synpunkter och kommentarer genom åren. I 10 år har jag varit delaktig i forskargruppen DidaktikDesign vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet. Tack till alla medlemmar i forskargruppen för konstruktiva, kreativa och öppna vetenskapliga samtal och för läsning av mina texter genom åren. Dessa har varit värdefulla för mig och mitt arbete. Inom forskargruppen är det några personer som jag särskilt vill tacka. Susanne Kjällander, Tack för dina kommentarer på mina texter, för givande och roliga samarbeten i samband med Learn-IT-projektet och tre Designs for Learning-konferenser. Eva Insulander, Tack för din noggranna läsning av avhandlingsmanuset och för de diskussioner som vi har haft under åren om allt från vetenskapliga begrepp till träningstips. Eva Svärdemo Åberg för samarbete kring en av delstudierna i min avhandling och för värdefulla samtal och diskussioner kring bedömning. Tack också för support och stöd i slutspurten av arbetet med avhandlingen! Fredrik Lindstrand, Tack för dina läsningar av mina texter och din stöttning i olika delar av arbetet. Jag hoppas på många fler samarbeten med er! Stort Tack till min ”gamla” doktorandkollega och badmintonpartner Wieland Wermke för att du stöttat mig i stunder av tvivel och ångest. Ditt raka sätt och fina stöd med allt från hjälp med design av diagram till mina personliga bryderier har varit ovärderligt, kompis!

Tack till redaktionsgruppen för online-tidskriften Designs for Learning: Staffan Selander, Susanne Kjällander, Robert Ramberg, Eva Insulander, Fredrik Lindstrand och Eva Svärdemo Åberg samt Birgitte Holm Sørensen, Karin Levinsen, Rikke Ørngreen och Thorkild Hanghøj vid University of Aalborg. Thank you, Carey Jewitt and Gunther Kress, University of London, for all your inspiring work and for your interest and input in my work with the thesis! Det finns även ett antal kolleger och vänner som på olika sätt stöttat mig i mitt arbete som jag också vill tacka. Tack, Ulrika Bennerstedt, Annika Notér Hooshidar, Lisa Björklund Boistrup, Annika Elm Fristorp, Eva Edman Stålbrandt, Lena Geijer, Ylva Ståhle, Max Strandberg, Gabriella Höstfält, Sanna Wettergren, Kerstin Hudner Sidén, Agneta Wallander, Annelie Fredricson, Dan Åkerlund, Åsa Sundelin, Emma Rosén, Daniel Lundqvist, Gisela Grerup och Axel Zaar. Tack för ert stöd, intresse och uppmuntran i samband med mitt avhandlingsarbete. ”Laban”, Lars Naeslund, Stockholms universitet, stort Tack för dina konstruktiva synpunkter i slutet av mitt avhandlingsarbete. Stort Tack också till Henrik Artman, KTH, och Camilla Thunborg, Stockholms Universitet, för ett konstruktivt samtal och värdefull feedback på mitt slutseminarium. Tack till Tore West och Tessy Cerratto Pargman för konstruktiva synpunkter vid mitt 50 % seminarium. Tack även till Robert Ramberg, Ola Knutsson, Johan Eliasson, Jalal Nouri, Petter Karlström och Patrik Hernwall vid DSV, Stockholms universitet för ert stöd och visat intresse för mitt arbete. Tack till Kim Nevelsteen för läsning av min text och för dina tips kring smarta små mac-program som till exempel känner av när jag nog behöver en paus från skärmen. Jag har även ett antal kollegor och vänner vid Södertörns högskolebibliotek som jag vill tacka. Tack Inger Humlesjö för värdefulla samtal kring akademin och dess politik och för ditt stöd och hjälp med läsning av mina texter genom åren. Tack för segelturen i somras, den var underbar! Alex Alexandersson, tack för ditt intresse och stöd och för att du stått ut med mina suckar och ”klag” nu på slutet. Jan Hjalmarsson, som tålmodigt och förstående har följt mitt arbete och intresserat sig för hur det går med min avhandling. Tack Jonathan Robson för granskningar av manus! Jag vill också rikta ett Tack till all personal vid Södertörns högskolebibliotek som glatt hejat och försiktigt frågat hur det går med mitt avhandlingsarbete.

Stort Tack till alla lärare, elever och rektorer som deltagit i studierna på ett eller annat sätt. Utan ert engagemang och er öppenhet att låta mig följa ert arbete hade inte denna avhandling varit möjlig. Tack för att jag fått följa ert arbete! Stort Tack också till Pedagogiska salongen, Emma Rosén, Ante Runnquist, Daniel Lundqvist, Susanne Kjällander, Christer Holger och Lena Olsson för kreativa och spännande samtal! Jag tycker att det är dags att sätta igång igen! Avslutningsvis vill jag rikta ett stort Tack till min kära familj och mina fina vänner som har stått ut med mitt prat och stundtals ”gnäll” om mitt avhandlingsarbete. Tack för att ni har funnits där! Tack Mamma, Ingar Trulsson, för allt ditt stöd och hjälp med att ta ”tjejerna” då och då och min syster Elisabet Sandberg för läsning och diskussion av mitt manus. Mina fina bästa älskade tjejer som stundtals undrat vad jag hållit på med. – Melinda och Mirjam nu är avhandlingen klar! Tack Anna Röstlund för allt ditt fantastiska stöd och alla goda middagar som du och Eric har bjudit på när jag varit trött och less på min avhandling och inte orkat laga mat. Katrin Artzinger tack för att du stöttat mig under den sista krävande tiden av arbetet! Jenny Marchi för grafiska råd i samband med omslaget till avhandlingen. Tack Ola Nilsson, för ditt positiva stöd som du gav mig under en period. Tack också till Gunilla Åkerfeldt för att du har frågat hur det går och ställt upp när jag behövt hjälp med tjejerna. Mitt sista Tack går till mina tjejers kompisars familjer som hjälp och stöttat mig med hämtning när jag har haft det stressigt med arbetet. Tack! Nu är avhandlingen klar och jag ser fram emot nya utmaningar! Stuvsta, augusti 2014 Anna Åkerfeldt

13

Inledning

Det är onsdag eftermiddag och jag observerar tre elever som arbetar med ett projekt i svenska och historia. Två kameror är uppriggade i rummet, en för att filma eleverna och den andra för att fånga en av elevernas skärmaktivitet på datorn.

– Nu är det snart dags för nationella proven igen, suckar Kim, som sitter och arbetar tillsammans med sina två klasskompisar Lou och Robin med ett projektarbete i svenska och historia. Kim sitter och söker information på nätet, Lou formulerar frågor till en intervju med sin mormor och Robin arbetar med att klippa sin film i datorprogrammet iMovie. – Jag kommer att få kramp i armen av att skriva, svarar Lou. – Sist jag skrev prov blev det ett fint mönster av stjärnor och tecken, säger Robin och skrattar. – Ja, jag gjorde också det, säger Kim och nickar. Det blir så svårt att skriva med penna utan att ha datorn. Det finns liksom inga möjligheter till att ändra och man behöver tänka ut från början exakt vad man vill att det ska stå annars blir det så krångligt med stjärnor hit och dit, fortsätter Kim. – Jag brukar skriva lite på alla frågor först och sen gå tillbaka och fylla på eller ändra men då blir det svårt att få plats med allt då jag inte planerat vad jag ska skriva. – Ja, jag kommer på saker efterhand som jag vill skriva ned, menar Lou. Robin har loggat in på ett ”online-spel” som läraren rekommenderat. Efter en stunds tystnad säger Lou: – Mm hoppas vi får använda datorn nästa gång och gå på toaletten utan att behöva tala om det för alla! Eleverna skrattar tillsammans och fortsätter att arbeta3.

Ovanstående samtal fördes mellan tre gymnasieelever som jag följde när de arbetade med att producera en film om en utvald del av sina familjers historier. Eleverna arbetade under just detta tillfälle med att skapa manus. Uppgiften var individuell, men oftast satt de tillsammans för att diskutera olika problem som dök upp under arbetets gång. Under sitt arbete kunde eleverna välja mellan olika tillgängliga resurser för att skapa olika former av representationer av sina lärprocesser och på så sätt visa sina kunskaper i relation till uppgiften. Lärarna och eleverna använde flera olika semiotiska resurser som digitala lärspel, modeller, läroböcker och manualer för att lyfta fram aspekter inom området som de för tillfället arbetade med (jämför van

3 Beskrivningen ovan är baserad på en autentisk diskussion mellan tre gymnasieelever som följdes inom utvärderingsprojektet Observation av 1:1. Lärande i en digitaliserad miljö (Åkerfeldt, Karlström, Selander & Ekenberg, 2013).

14

Leeuwen, 2005; Kress, 2010). Resurserna som här användes var både digitala och analoga, fysiska och intellektuella till sin karaktär. I ljuset av ett socialsemiotiskt perspektiv kan vi beskriva dessa resurser som en ensemble av teckensystem som distribuerades via olika medier. Med de olika resurserna fick eleverna tillgång till ett stort antal teckensystem (eller semiotiska modaliteter4) som stillbilder och rörliga bilder, skrivet språk, grafer och illustrationer med vars hjälp de på olika vis kunde representera sina familjers historier för att designa sina egna kunskapsrepresentationer. Under mina observationer i projektet Lärande i en digitaliserad miljö. Observation av 1:1 (Åkerfeldt et al., 2013) följde jag flera teman från det att läraren introducerade temat till att eleverna visade fram sina kunskaper på ett eller annat sätt. Under de första faserna av temat kunde jag notera den rika användningen av digitala resurser. När det däremot blev dags för eleverna att visa sina kunskaper under framförallt provsituationer minskade antalet resurser drastiskt och eleverna hänvisades ofta till att skriva för hand med papper och penna. För mig blev det under observationerna uppenbart att de förändrade villkoren under proven delvis påverkade elevernas möjligheter att visa fram sina kunskaper, då de inte längre kunde använda de resurser och teckensystem de haft till sitt förfogande tidigare i lärprocessen. Även om papper och penna är resurser som på många sätt utvidgar människans förmågor, så ansågs tydligen de digitala resurserna vara olämpliga att använda i provsituationer5. Varför det var på det här sättet kunde inte lärarna förklara. Det verkade vara ”självklart” att eleverna inte fick använda datorn under proven. För mig föreföll det som om att de digitala resurserna användes framförallt i undervisningspraktiken men inte lika självklart i provsituationer när eleverna skulle visa fram sina kunskaper i (formella) bedömningspraktiker. Dessa skillnader väckte mitt intresse för hur de semiotiska resurserna som användes i skolpraktikerna formade villkoren för elevernas möjligheter att visa fram olika kunskapsformer. I provsituationen prövades framförallt individens förmåga att minnas och i skrift representera ”fakta” om ett visst ämne. I tidigare faser handlade de kunskapsformer som var i fokus mer om individens förmåga att samarbeta och att gemensamt

4 Rostvall & Selander (2008) använder termen ”teckensystem” medan Danielsson & Selander (2014) talar om ”semiotiska modaliteter”. På olika vis fångar de svenska översättningarna olika aspekter av de engelska termerna ”multimodality” och ”semiotic modality” (se vidare Kress, 2010). 5 Detta kan bero på många olika faktorer som att en provsituation med digitala resurser fortfarande är relativt ny och oprövad och därför kan upplevas som okontrollerbar med tanke på fusk och liknande.

15

skapa mening genom flertalet teckensystem och medier såsom filmer, grafer, diskussioner med mera6. Mitt kunskapsintresse är inriktat mot den ökade tillgången på och den alltmer frekventa användningen av digitala resurser inom olika slags utbildningar, och hur dessa utmanar och bidrar till förändrade kunskapsformer inom olika sociala praktiker. I avhandlingen har jag undersökt på detaljnivå hur digitala resurser formar villkoren för vilka kunskapsformer som blir möjliga att representera samt var och hur i den didaktiska processen de skilda resurserna används och vilka konsekvenser detta kan få för elevers möjligheter att representera sina kunskaper. I delstudie I undersöker jag hur skrivprocessen formas utifrån elevers användning av olika resurser (papper/penna och ordbehandlare) i en provsituation samt elevers möjlighet att representera sina kunskaper utifrån de givna resurserna i provsituationen. I delstudie II undersöker jag och Staffan Selander kunskapsrepresentationer i form av digitala lärspel designade för att användas i undervisning (så kallade ”serious games”). I delstudie III studerar Eva Svärdemo Åberg, jag och Staffan Selander elevers kunskapsrepresentationer i gymnasieskolans projektarbete. I artikel IV för Anna-Lena Kempe och jag en teoretisk och metodologisk diskussion kring några utmaningar som utbildningsvetenskaplig forskning står inför när lärande studeras i digitala lärmiljöer och hur visuellt empiriskt material konstrueras under forskningsprocessen. Artikeln har vuxit fram ur Anna-Lena Kempes och mitt intresse för metodologiska frågor när videoobservationer används som redskap för att konstruera empiriskt material och hur läraktiviteter kan studeras i teknikintensiva miljöer7. I skolan använder eleverna ett flertal olika platser och arenor, både fysiska och virtuella. Eleverna befinner sig i klassrummet och kan samtidigt ha virtuell kontakt med sina klasskompisar genom olika sociala nätverk. Detta ställer den forskare som vill samla in empiriskt material för vidare analys inför många beslut: Vilka situationer och vilka arenor ska forskaren försöka fånga? Hur kan aktiviteterna i just dessa analyseras med vetenskaplig 6 Intressant nog införs nu en kombination av ”sociala” och ”kognitiva” förmågor i framtida PISA-undersökningar, något som (tillsammans med förmågan till ”metareflektion”) diskuteras i termer av 21st Century Skills (Binkley et al., 2012; Griffin, McGaw & Care, 2012). 7 Mina erfarenheter som diskuteras i artikeln kommer framförallt från tre tidigare projekt: Digitala läromedel och learning design sequences i svensk skola – brukarperspektiv finansie-rat av KK-stiftelsens forskningsprogram Learn-IT (se Kjällander 2011; www.didaktikdesign.nu/learnit), Värderingskriterier och bedömningsnormer inom det konst-närliga området finansierat av Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbild-ning, NSHU. I projektet medverkade Stockholms universitet, Göteborgs universitet och Malmö musikhögskola vid Lunds universitet, Lärande i en digitaliserad miljö. Observation av 1:1 (Åkerfeldt, et al., 2013) och Learning resources and Writing in Educational Textual Cultures, universitet i Vestfold, Norge (se delstudie III, se även Askeland & Aamotsbak-ken, 2014).

16

systematik? När videoobservationer används representeras de inspelade läraktiviteterna på olika avgränsade sätt, vilket delvis formar förståelsen av aktiviteterna. Några av dessa utmaningar diskuteras således i artikel IV. I följande kapitel kommer jag att fördjupa argumentationen kring varför användningen av digitala resurser inom sociala praktiker är viktig att belysa och undersöka vidare. Jag kommer även ge en överblick över tillgången till och användningen av digitala resurser i den svenska skolan.

17

Bakgrund och syfte

Under de senaste decennierna har många nya digitala resurser utvecklats och tillgången till och användningen av dessa har ökat i samhället. Med dessa resurser blir det möjligt att representera kunskaper med hjälp av flera teckensystem än skriven text. Dessa resurser har på ett avgörande sätt förändrat dels vårt sätt att ”skriva” och lära – dels våra möjligheter att representera våra kunskaper. Digitala semiotiska resurser gör det möjligt att skapa film, bilder och musik utan någon specialistkompetens som behövdes tidigare. Ett exempel som belyser detta är hur villkoren och förutsättningarna att klippa film har förändrats. Den analoga filmklippningen krävde tidigare en studio med utrustning av VHS-spelare, monitorer, klippbord och så vidare. Idag är det möjligt att skapa ett videoklipp i de flesta smarttelefoner där videokamera, lagring, klippning och publicering finns inbyggda i en och samma enhet. Ett annat exempel är appen8 Bitstrips9, där användaren kan skapa en seriestrip/bild om och med sig själv som huvudperson och även involvera sina vänner via Facebook10. Serien kan sedan publiceras i sociala medier. Att kunna teckna blir här inte den centrala kunskapen, som annars kanske förknippas med att skapa en serie, utan det är annan kunskap och kompetens som också framträder. Till exempel att skapa en inramning för serien och en virtuell identitet, skriva eller välja en text och så vidare. Även insikt och förståelse av nätetik blir viktigt, som hur man framställer sig själv, och att information man lämnar ut kan användas för andra syften än de avsedda. Lärande och undervisning blir med tillgång till dessa resurser delvis något annat än att till exempel läsa trycka läroböcker och memorera fakta. Kunskaper kan nu representeras på en mängd olika sätt vilket öppnar för fler tolkningar av omvärlden. Genom användningen av de digitala resurserna framträder således olika kunskapsformerna (se exemplet Bitstrips). Elever kan i större utsträckning välja att representera sitt kunnande genom till exempel rörlig bild med de möjligheter detta ger och är inte längre enbart hänvisade till skrift- eller talspråk.

8 App är en förkortning för den engelska termen ”application” (program). App används ofta när man syftar på program designade för användning i smarttelefoner eller datorplattor (Svenska datatermgruppen, 2014). 9 http://www.bitstrips.com 10 http://www.facebook.com

18

Figur 1. Bilden är ett exempel på en bildruta gjord med appen Bitstrips. Ett av de första försöken att utveckla en teoretisk utgångspunkt för att kunna studera och analysera detta nya semiotiska landskap gjordes av en grupp forskare 1996 som kallades sig New London Group. I en mycket citerad artikel argumenterade författarna för att utbildning inte längre (och enbart) kan baseras på verbalspråk – talat eller skrivet – som det enda meningsbärande teckensystemet, då samhället i övrigt kommunicerar med andra uttrycksformer som visuell grafik och rörliga bilder. De menar att utöver de lingvistiska resursernas betydelse ökar även betydelsen av de visuella, auditiva, förkroppsligade och spatiala resurserna som meningsbärande uttrycksformer. Här ses multimodalitet som ”[…] the most significant, as it relates all the other modes in quite remarkably dynamic relationships.” (The New London Group, 1996, s. 80). De poängterar att det inte räcker att enbart fästa uppmärksamheten vid de verbalspråkliga – talade eller skrivna uttrycken – för att förstå kommunikation. Varje teckensystem erbjuder mening, men det är i det komplexa samspelet mellan olika teckensystem i olika situationer som mening skapas. Lärande handlar inte längre om att representera eller att kopiera en tryckt text i lärobok utan om att skapa mening med hjälp av flera teckensystem.

19

Multimodal kommunikation är emellertid inte något nytt i sig. Verbalspråkliga texter är, och har alltid varit, mer eller mindre multimodala genom rubriksättning, styckesindelning, grafiska markörer och så vidare. Människor har alltid ”läst” mer än språkliga texter. Vi läser situationer och tecken i många teckensystem parallellt. Det som är nytt är att socialsemiotisk och multimodal forskning har gett oss verktyg att analysera och förstå kommunikation och meningsskapande och även hela dess djup. Textbegreppet har därmed vidgats och har alltmer kommit att innefatta andra teckensystem än det talade och skrivna (det vidgade textbegreppet, se Gunnarsson & Karlsson, 2007; Liberg, 2007; Selander & Kress, 2010; Danielsson & Selander, 2014). Samtidigt har den tekniska utvecklingen skapat större möjligheter att dokumentera och systematiskt studera läraktiviteter på ett detaljerat sätt. Danielsson och Selander (2014) lyfter fram att även läsande och skrivande av traditionella texter inte bara handlar om att kunna avkoda texter, förstå genrer eller skriva ner bokstäver, meningar och stycken, utan också om att kunna läsa och skapa multimodala texter där till exempel färger, rubriker, bilder, avgränsningar påverkar läsarens meningsskapande, liksom skribentens möjligheter att representera sina kunskaper. Individen blir i den här meningen designer av sina egna texter, där förmågan att kombinera olika uttrycksformer blir mer framträdande och därmed också mer lik en designprocess, vilket jag kommer återkomma till.

Digitala resurser i och utanför skolan Tillgången till och användningen av digitala resurser är hög i det svenska samhället. 80 % av den svenska befolkningen använder datorer varje dag och 99 % av alla hushåll har tillgång till Internet (SCB, 2013). Majoriteten av barn och unga i åldern 10-18 har till exempel en egen dator hemma. I samband med den ökade tillgången till datorer i hemmen har även dataspelsindustrin vuxit markant de senaste åren. En stor andel av framförallt barn och ungdomar spelar någon form av digitala spel på fritiden (Egenfeldt-Nielsen, Meyer & Holm Sørensen, 201111). Squire (2011) menar att det är en spelgeneration som håller på att växa upp. Detta har delvis lett till att det finns ett ökat intresse av att integrera även digitala spel i utbildning (Collins & Halverson, 2009; Shaffer & Gee, 2012). Användningen av digitala spel ses ofta som en möjlighet att öka engagemang och höja motivationen hos eleverna (Shaffer, 2007; Squire, 2011). Fortfarande är dock användningen av

11 Under 2013 har det även skett en ökning av försäljningen av spel i Norden vilket antyder att även spelandet har ökat (se http://www.dataspelsbranschen.se/nyheter/2014/4/23/rekordaar-foer-nordisk-spelfoersaeljning.aspx).

20

digitala spel ett ovanligt inslag inom skola och utbildning och ses mer som något som framförallt barn och ungdomar ägnar sig åt på fritiden (Steinkuehler, 2010). I likhet med det övriga samhället har tillgången till ny teknologi ökat i skolan och då framförallt i form av datorer. I de kommunala grundskolorna går det tre elever12 på en dator, hälften så många som för sex år sedan. I den kommunala gymnasieskolan har i princip alla elever tillgång till en egen dator13 (Skolverket, 2013a). De ofta återkommande argumenten från kommunernas sida att integrera digitala resurser (så kallat ”en-till-en-koncept”14) i skolan har bland annat handlat om nödvändigheten att följa med samtiden, skapa jämlikhet och att göra det möjligt för främst eleverna att hålla sig uppdaterade med den senaste tekniken (Tallvid, 2010; Hylén, 2013; Grönlund, 2014). Men många kommuner ser också införandet av digitala resurser som en möjlighet att höja elevernas resultat. Hylén (2013) beskriver ett vanligt förgivandetagande kring införandet av datorer i skolan: att bättre IT-utrustning, ger mer IT-användning som i sin tur ger varierad användning som i sin tur också antas leda till bättre resultat (Hylén, 2013). Idag finns det dock få studier som visar på detta samband, då variationen är stor när det gäller användningen av digitala resurser i skolan (Lei, 2010). Det skiljer sig ofta från skola till skola och det kan även skilja sig inom samma skola (Fleischer, 2013). Några övergripande användningsområden kan dock urskiljas. Skolverkets rapport från 2010 (Skolverket, 2010) visar att alla elever på högstadiet och gymnasiet använder datorer i sitt skolarbete framförallt till att söka information på Internet och som skrivredskap. Skolverkets rapport från 2013 visar på samma mönster (Skolverket, 2013a). I likhet med rapporten från 2010 anger nio av tio elever i årskurs 7-9 och gymnasiet att de skriver inlämningsuppgifter och uppsatser på datorn, främst i ämnena svenska och samhällskunskap (Skolverket, 2013a). En skillnad är dock att 2013 års undersökning visar att de elever som har fått en egen dator använder denna i betydligt högre grad för att utföra olika arbetsuppgifter jämfört med de som inte har tillgång till en egen dator. Fleischer (2013) menar att det är framförallt fyra användningsområden som utkristalliserar sig

12 Det går 3,1 elever/dator på grundskola, kommunal nivå. Motsvarande siffra är 2,6 i fristående skolor. När det gäller gymnasiet går det 1,3 elever/dator både i kommunal och fristående gymnasieskolor (Skolverket, 2013a). 13 I de fristående grundskolorna är siffran 2,4 elever/dator vilket är en skillnad mot de kommunala skolorna där det går 3.1 elever/dator. I de fristående gymnasieskolorna är siffran densamma som i de kommunala gymnasieskolorna, 1,3 elever/dator (Skolverket, 2013a). 14 En-till-en är ett koncept där alla elever och lärare får tillgång till var sin dator. Satsningar ser ofta olika ut och kan involvera enskilda klasser i skolor, hela skolor eller större kommunala satsningar. För en överblick över en-till-en-satsningar som gjorts se #entillenkartan: http://skoldator.wordpress.com/lista-over-en-till-en-skolor-i-sverige

21

i relation till en-till-en-miljöer: ”[…] att utforska ämnesområdet, att uttrycka sig, att kommunicera och att organisera innehåll.” (Fleischer, 2013, s. 70). I Sverige har ett flertal en-till-en-satsningar följts av forskare15. Ett av de större och senaste projekten är, Unos uno, har följt och utvärderat en-till-en-satsningar i elva kommuner under åren 2011-2013 (Grönlund, 2014; Grönlund, Andersson & Wiklund, 2014). Resultat från studien visar att elever med tillgång till egna datorer i skolan i högre grad arbetar mer med källkritiska frågor i sitt skolarbete och att de uppgifter som de skriver också omarbetas i större utsträckning än tidigare när de inte hade en egen dator till sitt förfogande (Grönlund et al., 2014). Studierna som fokuserat elevernas lärande inom en-till-en-miljöer visar att kompetenser såsom informationssökning utvecklas och att eleverna blir mer engagerade i forskningsrelaterade uppgifter (se även Suhr, Hernandez, Grimes & Warschauer, 2010; Kjällander, 2011; Fleischer, 2012; 2013) samt att eleverna får en ökad förmåga att producera och skapa kunskap med hjälp av andra uttrycksformer utöver det verbalspråkliga (Grimes & Warschauer, 2008; Fleischer, 2012). Sammanfattningsvis används digitala resurser allt oftare i skolan. Vidare visar ovanstående på att datorn möjliggör och även utvecklar elevernas förmåga och kompetenser inom områden som ofta anses svåra att mäta, så kallade 21st Century Skills. Dessa beskrivs som förmåga till kritiskt tänkande, problemlösning, samarbetsförmåga, ledarskap, kreativ förmåga (Binkley et al., 2012; Griffin et al., 2012). Vid konstruktion av konventionella prov (Jönsson, 2011) brukar dessa förmågor inte uppmärksammas nämnvärt utan de är andra förmågor och färdigheter som mäts (Griffin et al., 2012; Åkerfeldt et al., 2013; Grönlund et al., 2014). Datorer används ofta som redskap för lärande både i skolan och även på fritiden. Det finns en mängd olika programvaror, appar och hårdvaror som kan användas vilka alla påverkar lärande och undervisning på olika sätt. I mina studier använder jag termen digitala resurser eftersom jag fokuserar på hur dessa redskap formar kommunikation, ämnesinnehåll och därmed också villkor för lärande och undervisning i de skolpraktiker där de används. I delstudierna studeras specifika digitala resurser och dess betydelse för formandet av kunskapsrepresentationer inom skolan samt kunskapsrepresentationer i form av digitala lärspel. Jag bygger vidare på Cox (2012) som pekar på att tidigare forskning inte tagit någon större hänsyn till vad för slags digitala resurser som använts utan dessa har setts som snarlika vilket ovanstående genomgång delvis också visar. Cox (2012) menar vidare att de studier som gjorts utifrån ett tydligt specifikt

15 Ytterligare läsning som rör en-till-en-satsningar i skolan se: Tallvid, 2010; Jacquet, 2012; Åkerfeldt et al., 2013; Grönlund et al., 2014; Grönlund, 2014.

22

användningsområde är de studier som har hög reliabilitet. I sin översikt menar hon att:

[…] where the research aim has been to investigate the effects of e-learning on attainment without clearly identifying the range and type of e-learning use, unclear results were obtained, making it difficult to conclude any repeatable impact of a type of IT use on students’ learning. (Cox, 2012, s. 16)

Termen digitala resurser används för att referera till såväl teknologier som stödjer lärande till informations- och kommunikationsteknologier (IKT) i mer allmän bemärkelse. Termen digitala resurser innefattar därmed mjukvara (till exempel ordbehandlare, webbläsare) såväl som hårdvara (till exempel lärplattor, datorer). I mina empiriska delstudier har jag studerat specifika resurser och på vilka sätt det formar villkoren för elevernas möjligheter att representera sina kunskaper (Cox, 2012).

Kunskapsformer i förändring I delstudierna undersöks således specifika digitala resurser där jag fokuserar skrivande och digitala lärspel. Skrivpraktiker har genomgått en snabb förändring under de senaste decennierna i relation till vilka resurser som används för att skriva och hur skrivandet kan förstås (Liberg, 2007; Edwards-Groves, 2011; 2012). Att skriva med papper och penna är inte lika vanligt idag. Istället används allt oftare olika digitala resurser för att skriva. Dessa kan ses som mer effektiva i relation till att skriva för hand och erbjuder bland annat möjlighet till att redigera text. Vi lever i ett skriftspråkligt samhälle där allt fler skriver med stöd av digitala resurser, vilket förändrar den skriftspråkliga praktiken. Edwards-Groves (2012) menar att: ”For many, writing is a dynamic multimodal process […] which provides a broad scope of possibilities for new social, new literacy and new pedagogical practices.” (Edwards-Groves, 2012, s. 99). Det blir då av vikt att eleverna också i skolan får förtrogenhet med nya skrivpraktiker och lär sig att kommunicera via dessa olika teckensystem och medier (se Kress 2010; Edwards-Groves, 2011). Det är, som nämnts tidigare, fortfarande vanligt att elever skriver prov med hjälp av endast papper och penna för att representera sina kunskaper eller att datorn används för ungefär samma skrivuppgifter som tidigare. Det finns också argument för att skolskrivandet – som utredande uppsatser, faktaredovisningar, berättelser och bokrecensioner – inte är direkt gångbart utanför skolans ramar (Nyström, 2000; Elmfeldt & Erixon, 2007). Det är allt fler som har tillgång till och möjlighet att publicera texter och uttrycka sina kunskaper på fler olika arenor än tidigare. Genom att eleverna till exempel skriver bloggar och publicerar dessa på Internet för andra läsare framträder delvis andra kunskapsformer än tidigare (Åkerlund,

23

2013). Även digitala spel utmanar den traditionella undervisningen i skolan (Gee, 2003; Shaffer, 2007; Kress, 2010; Selander & Kress, 2010). Spel har potential att träna förmågor såsom samarbete och problemlösning (Shaffer & Gee, 2012). Shaffer & Gee (2012) menar vidare att istället för att tala om (avgränsade) faktakunskaper behöver fokus förflyttas till att i högre utsträckning skapa förutsättningar att träna elevers förmågor att hantera och lösa problem. De menar att kunskap är något som ständigt är i rörelse och därför ständigt behöver omförhandlas. (Shaffer & Gee, 2012). Även om eleverna i större utsträckning blir vana vid att arbeta med digitala resurser finns det inga starka belägg för att de därmed också presterar bättre i olika provsituationer, vilket kan hänga ihop med att det som de tränar på under läraktiviteten inte är samma kunskapsformer som sedan mäts i provsituationen. Silvernail och Gritter (2007) anger en rad tänkbara orsaker till detta, men de understryker och pekar ut en faktor som de tycker är viktigast: “[…] existing standardized tests are ill-equipped to measure the 21st century learning taking place in one-to-one ubiquitous laptop environments.“ (Silvernail & Gritter, 2007, s. 4). Som tidigare nämnts utvecklar eleverna ofta andra förmågor och färdigheter i en miljö där datorer används som delvis är svåra att mäta, som till exempel att sortera och välja ut relevant information och problemlösning (Clarke-Midura & Dede, 2010; Suhr et al., 2010; Newhouse, 2011; Fleischer, 2013). Grönlund et al. (2014) menar att lärarna ”[…] upplever ett glapp mellan den förändrade undervisningen och den, som man upplever, kvardröjande provmodellen som inte låter eleverna utnyttja sina nya kunskaper i tillräcklig utsträckning.” (Grönlund et al., s. 36). Resultat från PISA-testet 2012 visar att svenska 15-åriga elevers resultat försämras sedan föregående mätning 2009. Försämringen sker inom samtliga kunskapsområden som mäts; naturvetenskap, matematik och läsförståelse (Kraftig försämring i PISA, 2014). Orsakerna till försämrade resultat debatteras flitigt i olika medier sedan rapporten lades fram. En del av denna debatt handlar om att användningen av datorerna är orsaken och denna kritik framförs både av elever, politiker men även forskare (se Rosén, 2013; Nordmark, 2014). Kritiken tenderar att handla om att datorn stör koncentrationen och verkar distraherande ”från det riktiga lärandet” samt att datoranvändningen på fritiden, som till exempel att spela datorspel, tar tid i anspråk från det som anses som viktigt att ägna sig åt i förhållande till skolan (Fröjd, 2005; Rosén, 2013). Andra menar att införande av nya teknologier i det närmaste kan revolutionera och fungera som en katalysator för förändring av skolans praktik (Gee, 2003; Collins & Halverson, 2009; Squire, 2011).

24

Elevers möjligheter att representera sina kunskaper Under historien har individer främst fått möjlighet att representera sina kunskaper genom det muntliga och skriftliga språket. Under 1600-talet och 1700-talet låg fokus på en muntlig bedömningspraktik (jämför husförhören) där prästerna utförde kontroller i hemmen. Kunskaper som bedömdes var hur väl individer kom ihåg och muntligt kunde citera olika texter från bibeln. Det gällde att inte förvrida Guds ord utan att så korrekt som möjligt återge texterna. I och med folkskolestadgan 1842 övertog läraren i stort sett prästens uppgifter och fokus kvarstod på att representera kunskap genom det muntliga språket (Forsberg & Lindberg, 2010). Lundahl (2006) har i sin avhandling gjort en historisk beskrivning av bedömning och skildrar bland annat hur kunskap i relation till bedömning sett ut i den tidiga skolordningen (början av 1800-talet).

I relation till den kunskapssyn som präglade de tidiga skolordningarna, en kunskapssyn som så långt som möjligt försökte förena Gud, sanningen och språket, var talet och skriften de färdigheter som skulle utvecklas och minnet och omdömet de själsliga egenskaper som borde uppövas (Lundahl, 2006, s. 144).

Läroboken har sedan slutet av 1800-talet haft en stark ställning i skolan (Selander, 2003; Forsberg & Lindberg, 2010). Fortfarande ses (den verbala) skriftspråkligheten som den främsta uttrycksformen som elever har möjlighet att använda för att visa sina kunskaper. Det är vanligt i skolan att ha skrivningar, längre hemuppgifter eller essäliknande rapporter. Den tryckta texten förknippas än idag med stark trovärdighet och auktoritet till skillnad från till exempel en text som distribueras via skärmen. Boken är det medium som vi ofta använder om vi vill söka oss till, eller publicerar, texter med högre prestige och vetenskapligt innehåll (Blikstad-Balas & Hvistendahl, 2013). Bolter (2001) däremot hävdar att den trycka boken som ett slags ideal i årtionden har ifrågasatts. I och med användningen av digitala resurser sätts den tryckta bokens framträdande roll i vårt samhälle som kunskapsförmedlare på spel. Han menar att de uppfattade villkoren kring att läsa en tryckt text också delvis håller på att förändras.

If our culture as a whole follows their lead, we may come to associate with text the qualites of the computer (flexibility, interactivity, speed of distribution) rather than those of print (stability and authority). (Bolter, 2001, s. 3).

Detta kan också ses som att olika skrivna texter tillskrivs olika egenskaper och värden beroende på genom vilka medier de distribueras. Enligt Skolverkets senaste rapport (2013a) använder eleverna ofta Internet för att söka information vilket innebär att de dagligen använder andra texter än de

25

trycka för att ta reda på information om ett ämne eller område (Blikstad-Balas & Hvistendahl, 2013; Fleischer, 2013). Det betyder att eleverna delvis behöver utveckla andra kompetenser och förmågor än tidigare. Läroboken associeras med egenskaper såsom stabilitet och auktoritet, och har länge ansetts som det medium som bär på kunskaper som eleverna anses behöva kunna (Bolter, 2001). I en digitaliserad skola sätts denna auktoritet delvis ur spel. Eleverna kan söka och hitta information utanför lärobokens ram vilket därmed också innebär en ny utmaning för läraren. När eleverna ges större möjligheter att välja resurser för sitt lärande och i högre grad får makten över att designa sina egna lärvägar, framträder vikten av andra färdigheter och kompetenser: som att kunna inta en kritisk hållning gentemot den text som man möter, kunna bedöma källor, kunna sålla och organisera material, och så vidare. I likhet med att skärmbaserade texter inte tillskrivs lika högt värde som tryckta texter, ses användningen av digitala spel som en aktivitet som framförallt är förknippat med lek och fritidsaktivitet som inte anses passa i skolan (Steinkuehler, 2010). Idag utmanas detta genom att eleverna i högre grad designar sina egna lärvägar till skillnad från när läroboken var den dominerande källan (Rostvall & Selander, 2008; Kjällander, 2011). Kress (2003) pekar på att:

An entirely reciprocal relation existed between the medium (the book or page) and the mode (writing). [...] The logic of the mode of writing shaped and organised the book and its pages. The potentials of the medium of the book and the page gave rise both to the shaping of knowledge and ideas and to the distributions of power between those who could produce the written text and distribute the book and those who received the book and its text as authoritative objects. (Kress, 2003, s. 19).

Lärarna som deltagit i Unos Uno-projektet, som jag nämnde tidigare, uppger att de inte har anpassat provmodellerna i lika hög grad som de ändrat arbetssättet. Lärarna menar att de upplever att det finns ett glapp däremellan (Grönlund et al., 2014). Även Shaffer & Gee (2012) pekar på att lärandeaktiviteterna och bedömningspraktikerna ofta ses som två separata delar i skolan. Teknologibaserade bedömningsverktyg, där spel kan ses som en form, har varit under utveckling sedan 1990-talet (Mayrath, Clarke-Midura, Robinson & Schraw, 2012). De digitala bedömningsredskapens funktion är bland annat att de kan spåra och spara elevernas aktivitet i ett system, så kallade ”logdata”. Mayrath et al. (2012) påpekar att dessa data ofta är omfattande till sin karaktär och framförallt finns det ännu få ramverk för att analysera och tolka dessa, både inom forskning om lärande men även inom skolan. Även om det skett förskjutningar och nya bedömningspraktiker vuxit fram som fokuserat mer på bedömning för lärande – formativ bedömning (Gipps, 1994; Black & Wiliam, 1998; Shepard, 2000; Jönsson, 2011; Lundahl, 2011)

26

och digitala bedömningsredskap (Mayrath et al., 2012) finns det fortfarande få studier som undersöker med vilka teckensystem och medier som elever får tillgång till för att representera sina kunskaper samt vilka resurser som de tillåts använda i en provsituation och hur dessa i sin tur skapar förutsättningar för eleverna att visa sina kunskaper. Även om relationen mellan undervisningspraktiker och bedömningspraktiker uppmärksammats (jämför Gipps, 1994; Black & Wiliam, 1998; Shepard, 2000; Forsberg & Lindberg, 2010; Jönsson, 2011; Lundahl, 2011) saknas vidare forskning inom området kopplat till den ökade tillgången till och användningen av digitala resurser i utbildning (Erstad, 2008; Forsberg & Lindberg, 2010). Erstad (2008) pekar på att i skolor där IT används sker ett skifte i deras bedömningspraktiker. Bedömningen tenderar att bli formativ vilket innebär att bedömningen i högre grad fokuserar på lärandeprocessen. Erstad (2008) menar vidare att IT erbjuder denna möjlighet till formativ bedömning som skolor tar fasta på. Erstad (2008) menar vidare att gamla och nya bedömningspraktiker ofta samexisterar.

[…] because schools had to relate to national standards and systems over which they have no control, while at the same time they are developing alternative assessment methods for their own purposes. (Erstad, 2008, s. 184).

I avhandlingen behandlas bedömning och bedömningspraktiker som en bakgrund till varför det är viktigt att studera kunskapsrepresentationer i en digitaliserad skolmiljö. Bedömningskulturer och bedömningspraktiker (Kress & Selander, 2012) får betydelse och konsekvenser för såväl elevernas möjligheter att visa sina kunskaper som för lärarnas design av sin undervisning. Bedömning som fenomen undersöks inte utan mitt intresse är kunskapsrepresentationer och erkännandekulturer och hur det kan förstås i skolans praktiker. Delstudierna I, II och III bidrar till att uppmärksamma hur digitala resurser delvis omförhandlar förståelse av kunskap och lärande i dess potentiella användning (II) samt när eleverna använder dessa för att designa sina representationer i en undervisningspraktik och hur detta kan relateras till (formella) bedömningspraktiker (I & III). Sammanfattningsvis i linje med ett flertal forskare inom området (Cope & Kalantzis, 2000; Lankshear & Knobel, 2003; Jewitt, 2005; Buckingham, 2007; Jewitt, 2009; Selander & Kress, 2010; Selwyn, 2011; Edwards-Groves, 2012) vill jag problematisera användningen av digitala resurser i skolan och på vilket sätt användningen bidrar med att forma kunskapsrepresentationer av skilda slag och hur dessa erkänns inom sociala praktiker.

27

Syfte och frågeställningar Det övergripande syftet med avhandlingens delstudier är att öka kunskapen kring hur användningen av digitala resurser formar villkoren för lärande och kunskapsrepresentationer i den obligatoriska skolan. I blickfånget står digitala lärspel och skrivpraktiker. I avhandlingen: • undersöks hur digitala resurser formar och skapar villkor för lärande samt

vilka resurser som eleverna erbjuds under lärprocessen och hur dessa i sin tur formar deras möjligheter att representera sina kunskaper

• diskuteras teoretiska och metodologiska utmaningar för vetenskapliga studier av skolpraktiker där digitala resurser används

Följande övergripande forskningsfrågor har varit vägledande för arbetet: • Vilken betydelse har den didaktiska designen för elevernas möjligheter att

representera sina kunskaper? • Vilken betydelse har speldesignen för att skapa utrymme för lärande och

hur kan spel utvecklade för utbildning analyseras utifrån ett lärandeperspektiv?

• Vilka utmaningar framträder inom utbildningsvetenskaplig forskning när lärande studeras med hjälp av digitala resurser där visuellt material konstrueras?

Dessa övergripande frågor har i sin tur brutits ner i följande delfrågor: • Hur kan skrivprocessen beskrivas och förstås när eleverna använder olika

resurser för sitt skrivande i provsituationer? På vilket sätt formar provens utformning och användningen av olika resurser elevernas möjligheter att representera sina kunskaper? (Delstudie I)

• Hur kan två digitala lärspel undersökas och beskrivas utifrån lärandeperspektiv? Vilket utrymme skapas för lärande genom dess design? (Delstudie II)

• Hur komponeras representationerna? På vilka sätt skapas relationer till läsaren? På vilka sätt tar projektarbetets innehåll form i elevernas representationer? (Delstudie III)

• Vilka utmaningar framträder inom utbildningsvetenskaplig forskning när lärande och undervisning studeras i en digitaliserad skola och visuellt material konstrueras? (Artikel IV)

28

Avhandlingens disposition Avhandlingen består av åtta kapitel. I de två första kapitlen har jag preciserat och presenterat avhandlingens problemområde och avhandlingens syfte. I kommande kapitel Tidigare forskning, presenterar jag översiktligt forskning som gjorts inom de fält som avhandlingen berör. I kapitlet Teoretiska utgångspunkter presenteras avhandlingens centrala begrepp och i kapitlet därpå presenteras delstudiernas urval, metodologiska redskap samt hur materialet i respektive delstudie har transkriberats och analyserats, Metodologiska överväganden. Delstudierna och artikeln presenteras i kapitlet Sammanfattning av delstudierna och artikeln och mina resultat diskuteras och problematiseras i Diskussion och avslutande reflektioner. Sista kapitlet utgörs av en engelsk sammanfattning av avhandlingen, English summary.

29

Tidigare forskning

Forskning om lärande och digitala resurser är omfattande. Området är komplext i och med att den tekniska utvecklingen går fort och nya digitala resurser träder in på arenan i ett ständigt flöde. I följande kapitel ges en översikt av tidigare forskning som gjorts inom de fält som avhandlingen berör, nämligen studier kring skrivande i digitala miljöer som har fokus på resursernas betydelse samt studier kring designens betydelse för lärande i digitala lärspel.

Skrivande i digitala miljöer Det är uppenbart att vi inte kan forma bokstäver, meningar och stycken utan att använda någon form av resurs. Resurserna som används i skrivandet blir ofta transparenta. Vi tänker inte på att vi trycker ner tangenter när vi skapar text eller att vi formar bokstäver med hjälp av en penna. Forskning som gjorts inom området skrivande och teknologier har i huvudsak sett de materiella resurserna som transparenta. Haas (1996) menar att dessa inte har uppmärksammats utan har oftast behandlats på en ytlig nivå (Haas, 1996; se även Wysocki, 2004). Haas (1996) menar att skrivande “[…] cannot exist prior to technology but are always and inescapably technological. To say that technology and literacy cannot be separated is not to say, of course, that we yet understand the relationship between them.” (Haas, 1996, s. 205). Wysocki (2004) pekar på att det finns undersökningar inom två breda kategorier:

[…] there is writing about how to analyze or design isolated individual texts and there is writing about the broad contexts and functioning of media structures in general. There is little or nothing that bridges those two categories to help composers of texts think usefully about their particular decisions as they compose a new media text, to help composers see how agency and materiality are entwined as they compose. (Wysocki, 2004, s. 6).

Skriftspråkspraktiker är i ständig förändring och nya verktyg utvecklas. I och med den ökade användningen och utvecklingen av de digitala resurserna finns det allt större möjligheter att välja olika material för att representera

30

något i vår omvärld. Det finns olika möjligheter till utskrift, som kan ske i färg, med olika papperskvalitet och så vidare. Teknologier som används när representationer skapas blir alltså ofta bortglömda och dess påverkan undersöks inte i någon större utsträckning i relation till skrivande (Haas, 1996). Några forskare har emellertid fokuserat just på denna aspekt (Haas, 1996; Bolter, 2001; Elmfeldt & Erixson, 2007; Stapleton, 2012; Velay & Longcamp, 2012). Haas (1996) undersökte bland annat hur mycket och vilka typer av planering som elever utförde med hjälp av olika resurser. Hennes studie visar att elever som använde en ordbehandlare planerade mindre än de som använde papper och penna. Eleverna som använde ordbehandlare hoppade i princip över planeringsmomentet och förlitade sig på ordbehandlarens möjligheter att revidera texten i ett senare skede. Haas (1996) pekar på att det är viktigt att uppmärksamma teknologierna och “[…] their power in shaping literate acts, and people’s relationship to them.” (Haas, 1996, s. 5). Bolter (2001) anser att skrivande färgas av resursernas materialitet där skärmen, tangentbordet och mjukvaran är bärare av materiella kulturer. Han menar att ordbehandlingsprogram, som till exempel Word, är baserat på bokens linjära struktur och därmed blivit accepterat och används eftersom programmet inte utmanar det konventionella sättet att skriva. Elmfeldt och Erixons (2007) studier visar på liknande resultat. De intervjuade elever på gymnasiet omkring hur dessa upplevde skrivandet med papper och penna respektive med ordbehandlare. Eleverna såg redigeringsmöjligheterna som den största skillnaden. Deras svar antydde också att när de använde en ordbehandlare var det inte så viktigt att börja från början av en text. Detta indikerar att de hade en annan strategi när de använde ordbehandlare för att skapa text än när de använde papper och penna. De arbetade utifrån ett hypertextuellt skrivsätt där det ofta saknas en tydlig början, mitten och slut. Kress (2005) menar också att skärmen erbjuder flera ingångar än en tryckt text. Texten på skärmen är uppbyggd efter andra principer än den trycka. Kress (2005) jämförde Londons universitets tryckta prospekt med deras webbplats och fann bland annat att den tryckta texten byggde på andra principer, där konventionen och traditionen att läsa uppifrån och ner och vänster till höger dominerande. Webbplatsen däremot byggde mer på bildens logik där ingången inte är given på samma sätt och bygger i högre grad på läsarens intresse och därmed erbjuder flera ingångar. Språkforskare (se Hård af Segerstad, 2002) har studerat vilken betydelse teknologin har på skriftspråkspraktikerna. Fokus har varit att studera och undersöka skriftspråket genom de nya medierna utifrån ett lingvistiskt perspektiv. I projektet Att lära sig skriva i IT-samhället undersöktes hur digitala resurser påverkade barns och ungdomars skrivande (Sofkova

31

Hashemi & Hård af Segerstad, 2007; se även Sofkova Hashemi, 2008). I deras studie intervjuades och studerades över 150 elevers texter, både de som producerats i skolan och de som producerades på fritiden. Analysen av texterna visade att standardskriftspråkets teknologier inte påverkades av elevernas användning av andra skriftspråksbruk på fritiden. I skolan användes oftast papper och penna för att skapa text och de skrev nästan aldrig på datorn. På fritiden ägnade sig eleverna mest åt att chatta och skriva e-post men även åt att skriva berättelser eller att göra klart skoluppgifter på datorn. Eleverna uppgav att de upplevde skrivsituationen olika i skolan och på fritiden och var väl medvetna om skillnaden. Sofkova Hashemi och Hård af Segerstad (2007) fann att texter producerade i skolan och de som producerades på fritiden hade tydliga kvalitativa skillnader när det gällde framförallt stavning och grammatik. Texterna som skapades på fritiden i form av chatt, e-post och sms innehöll betydligt fler stavfel och grammatiska fel. Sofkova Hashemi (2008) menar att skrivande i skolan skiljer sig från elevernas skrivande på fritiden och menar att skolan borde inkludera även det informella skrivandet. Resultaten visade även att eleverna anpassade skrivandet till de medier som de använde (Sofkova Hashemis & Hård af Segerstad, 2007). Sedan 2007, när ovanstående studier genomfördes, har datortätheten bland elever i skolan ökat och elever använder datorer mer i sitt skrivande (Skolverket, 2010; Skolverket, 2013a). Satsningen på en-till-en-miljöer i skolor har också ökat under de senaste åren (Fleischer, 2013; Hylén, 2013). I projektet Att lära sig skriva i IT-samhället uttryckte eleverna att de tydligt kunde se skillnaden mellan de olika skrivpraktikerna i formella respektive informella miljöer och i relation till olika medier. I skolor där datorer används alltmer suddas gränserna ut mellan fritid och skola (Kjällander, 201116). Elever har även större handlingsutrymme att använda ytterligare information som inte lärare tillhandahåller genom till exempel att söka information på Internet (Lindstrand & Åkerfeldt, 2009). En svensk studie visar att elever som börjar använda digitala resurser tidigt, i det här fallet datorer, i sin läs- och skrivutveckling, förbättrar både skrivandet och läsningen (Genlott & Grönlund, 2013). Framförallt visade det sig att elevernas skrivande förbättrades jämfört med elever som använde papper och penna. Eleverna som använde dator skrev längre texter med bättre struktur, tydligare innehåll och med ett mer utvecklat språk. Metoden som användes i studien kallas för ”iWTR” (Integrated Write to Learn) där elever först i årskurs 2 börjar använda papper och penna att skriva med. Metoden bygger på att eleverna inte behöver träna sig i både motoriken – att forma bokstäver – och sin kognitiva förmåga. Metoden fokuserar först på den kognitiva förmågan att skriva text och först därefter tränas deras

16 Kjällander (2011) menar att eleverna och lärarna utvidgar sina lärmiljöer till att omfatta även andra arenor utanför klassrummet – ”extended digital environment”.

32

motoriska färdigheter. iWTR-metoden bygger också på att lärandet placeras i en social praktik där texterna publiceras på nätet för granskning av kamrater, lärare och föräldrar (Genlott & Grönlund, 2013; jämför Åkerlund, 2013). Studien visar således på skillnader när olika resurser används för skrivande i de yngre åldrarna. Stapleton (2012) följde äldre elevers textskapande från det att de fått en uppgift tills det att de lämnade in denna och visar på liknande resultat. Stapleton (2012) följde studenters textskapande (som framförallt genomfördes med hjälp av Internet och datorer) genom att ställa frågor kring deras arbete. Studien indikerar att planeringsprocessen var annorlunda då den var mer fokuserad och omfattade ett större område än i en papper-och-penna-miljö. Studien visade också att studenterna förlitade sig på stavnings- och grammatikkontrollen i högre grad. Stapleton (2012) argumenterar för att skrivande i en digital miljö kräver andra färdigheter och förmågor än de som traditionellt används i en papper-och-penna-miljö. Liknande resultat återfinns i Nordmarks (2014) studie där hon studerat skrivprocessen i gymnasieskolans svenskundervisning. Det visade sig att eleverna börjar skriva direkt utan att planera sin text trots lärarens uppmaningar till planering av texterna. Istället planerade och bearbetade eleverna texten samtidigt som de skrev texten på skärmen. Sammanfattningsvis visar tidigare forskning att skrivande som praktik håller på att förändras och att det finns ett nytt textuellt landskap att förhålla sig till, där olika digitala resurser används i allt högre grad. Undersökningar som gjorts i USA och inom ramen för en-till-en-miljöer visar bland annat att elever som använder datorer skriver mer (Silvernail & Gritter, 2007; Genlott & Grönlund, 2013). Att kunna läsa och att skriva kan ses som grundläggande kunskaper. Den fråga som behöver ställas och diskuteras är vad det betyder att kunna skriva och läsa i vårt samtida samhälle. I likhet med Haas (1996) sätter avhandlingen fokus på teknologierna som används för att skriva och dess betydelse för hur skrivandet förändras. Haas (1996) menar att teknologierna har behandlats som om de inte har någon betydelse för kommunikationen utan dessa har setts som transparenta verktyg. Haas (1996) argumenterar för att skrivande med olika teknologier är ett komplext fenomen och menar att forskning behövs där teknologierna tydligare sätts i fokus, istället för att betrakta dem som transparenta och mindre betydelsefulla för formandet av ord. Bolter (2001) menar också att de medier som används för skrivande är bärare av kulturella och sociala kulturer. Wysocki (2004) pekar på samma sätt att elever behöver vägledning i hur de väljer olika digitala resurser för att hjälpa de att se hur olika medier påverkar deras komponerande av text vilket även Stapleton (2012) uppmärksammar. I avhandlingen sätts fokus på hur medier och teckensystem formar och skapar

33

villkor för lärande samt vilka resurser som eleverna erbjuds och hur dessa i sin tur formar deras möjligheter att representera sina kunskaper.

Representationer i digitala miljöer Tidigare studier utifrån designorienterat multimodala utgångspunkter har haft fokus på hur olika teckensystem skapat mening i interaktionen mellan elever (Lindstrand, 2006; Öhman-Gullberg, 2008; Insulander, 2010; Kjällander, 2011) och/eller på lärare och elever (Kress, Jewitt, Ogborn & Tsatsarelis, 2001; Kress et al., 2004; Björklund Boistrup, 2010; Mindedal, 2011). I dessa studier har analysen av språket utvidgats till att omfatta även andra uttrycksformer än de verbalspråkliga för att skapa mening såsom bild, ljud, gester och så vidare. Kress et al. (2001; 2004) har studerat meningsskapande i ämnena naturvetenskap och engelska. Forskarna har observerat och följt lärares undervisning i klassrummet. I studierna framträder en komplex bild där olika teckensystem och medier används av lärare och elever i undervisning och lärande. Deras utgångspunkt var att utvidga sin förståelse av språket – skrivet och talat – som primär bärare av mening i klassrummet till att omfatta flera teckensystem och medier. Ovanstående nämnda studier har framförallt genomförts i mer eller mindre analoga miljöer förutom Kjällander (2011). Tidigare forskning visar att när en kunskapsrepresentation re-designas i en annan form sker en förskjutning av mening och av hur representationen kan läsas och förstås (Jewitt, 2005; Bezemer & Kress, 2008; Kress, 2010). En studie som visar på denna förändrade mening och betydelse är Jewitts (2005) analys av CD-ROM-versionen av Steinbecks roman, Möss och människor. Romanen omformades från att vara en tryckt text till en CD-ROM-version med bilder och ljudspår som användes i undervisningen. Till exempel är karaktärer en viktig kärna i den engelska kursplanen och även utifrån en bedömningsaspekt (The English National Curriculum programme and assessment schema) förväntas eleverna kunna visa hur författaren genom sitt språk och sin stil valt att konstruerat sina karaktärer. Av analysen framgår bland annat att bokens två huvudpersoner i romanen ändrade karaktärsdrag när även ljud och bild användes som resurser vilka bidrar till att skapa mening till karaktärerna. Jewitt (2006) pekar på att CD-ROM-versionen av romanen introducerar nya resurser vilket leder till en annan förståelse av karaktärerna än vad bara texten kan ge. The reshaping of the novel occurs in the designer’s use of visual and aural modes, while the mode of writing is used to maintain (reproduce) the text of the original novel. The multimodal reshaping of the characters Curly’s wife and Crooks repositions the novel for a contemporary audience. The potential to read

34

the novel as sexist and racist (a view expressed by some of the students on reading the novel) is visually ‘overlaid’. (Jewitt, 2003, s. 94-95). Utifrån studien av romanen menar Jewitt att det är problematiskt att endast använda språket (det skrivna och talade) som redskap för att representera sin kunskap. Teknologier formar kunskap och praktiker. ”[…] ’old’ or ’new’ always shape knowledge in distinct kinds of ways. I think one key understanding what new technologies mean for learning is to understand what it is that is reshaped when these enter the repertoires of classroom practices.” (Jewitt, 2006, s. 53). När medier används i lärmiljöer såsom i skolan finns det oftast ingen diskussion kring hur medier och teckensystem trots att de formar villkoren för lärande och undervisning.

Digitala spel och lärande I avhandlingen studeras digitala spel i relation till villkor för lärande och specifikt spel som utvecklas i syfte att användas inom formell utbildning. Tyngdpunkten ligger på spelens design och vilket utrymme som skapas för lärande (delstudie II). I följande avsnitt presenteras tidigare forskning kring design av spel med syfte att användas i utbildning; så kallade serious games. Dataspelsindustrin har vuxit markant de senaste åren. En stor andel av framförallt barn och ungdomar spelar någon form av digitala spel på fritiden (Egenfeldt-Nielsen et al., 2011). Squire (2011) menar att det är en spelgeneration som håller på att växa upp. Det talas alltmer om att digitala spel och medier utmanar den traditionella undervisningen i skolan där språket – talat och skrivet – anses som de primära uttrycksformerna för kommunikation (Gee, 2003; Shaffer, 2007; Selander & Kress, 2010; Kress, 2010). Digitala spel är dock inget vanligt inslag inom utbildningen idag utan ses mer som något som framförallt barn och ungdomar ägnar sig åt på fritiden (Steinkuehler, 2010). Följande översikt i relation till digitala spel och lärande gör inte anspråk på att vara heltäckande. Urvalet har gjorts med utgångspunkt i studier som gjorts i relation till serious games och speciellt på hur designen av dessa kan förstås och undersökas ur lärandeperspektiv. Det finns ett antal forskningsöversikter relaterade till lärande och digitala spel som ger en mer heltäckande bild av fältet (se till exempel Egenfeldt-Nielsen, 2007; Williamson, 2009; Berg Marklund, 2013).

35

Spel som är utvecklade med lärande som specifikt syfte kallas ofta för ”serious games”17, till skillnad från så kallade kommersiella spel. Termen serious games myntades av Clark Abt på 70-talet (Abt, 1970) där fokus främst låg på brädspel och kortspel. Termen kom senare att bli aktuell genom Serious games initiativ 2002 (Egenfeldt-Nielsen et al., 2011) och kan ses som en form av digitala spel som syftar till att användas i utbildning och har ett uttalat didaktiskt innehåll. Andra termer som också ofta används är edutainment och spelbaserat lärande (engelska game-based-learning). Edutainment refererar till utbildning genom underhållning och är framförallt riktat mot de yngre åldrarna (Michael & Chen, 2006). I den här avhandlingen ses serious games (hädanefter digitala lärspel18), i likhet med Egenfeldt-Nielsen et al. (2011) som en term för att referera till en andra generation av digitala spel, vilka har ett uttalat syfte och funktion att användas för lärande och framförallt inom utbildning.

”God” speldesign och ”god” didaktisk design Det finns många argument (och idéer) som talat för att digitala spel och principerna i spel kan fungera som stöd för lärande (Gee, 2003; Shaffer, 2007; Squire, 2011; Egenfeldt-Nielsen et al., 2011). Spel ses ofta som en möjlighet att effektivisera lärande och en del anser att digitala spel skulle kunna fungera som en drivkraft till att förändra skolsystemet (Shaffer, 2007; Halverson, 2012; Steinkuehler, Squire & Barab, 2012). Spel ses också ofta som motivationshöjande och anses kunna erbjuda en ingång och intresse för ett område (Shaffer, 2007; Meyer & Holm Sørensen, 2009; Squire, 2011). Som jag nämnt tidigare är digitala lärspel (serious games) designade för att utbilda. En del anser att kommersiella digitala spel redan fungerar som ett medium för att lära, de behöver inte designas på något speciellt sätt (se Squire, 2011) medan andra menar att det finns spel principer som kan fungera som motivationshöjande i en lärandeaktivitet så kallat ”spelifierat lärande” (engelska gamification). Squire (2011) menar att vilket digitalt spel som helst kan användas för lärande och därmed också integreras i undervisning. Will Wright, som har designat spelet SimCity, menar att: ”Games teach us about systems in ways that no other medium can.” (Squire, 2011 s. 5; se även Gee, 2003). Squire (2011) argumenterar för att spel kan visa på systemtänkande som inget annat medium kan och att orsak och verkan kan illustreras på flera olika nivåer. Spelet kan fokusera på helheten istället för

17 Digitala lärspel (serious games) används också inom områden såsom hälsa- och sjukvård, militär och även inom turism (Kankaanranta, Kankaanranta & Neittaanmèaki, 2009). 18 Fortsättningsvis kommer jag att översätta den engelska termen serious games till digitala lärspel.

36

enstaka händelser vilket kan bidra till ett mer holistiskt tänkande jämfört med att främst fokusera på enstaka händelser vilket ofta är vanligt i skolan. Spelaren kan också ges större möjlighet att byta perspektiv i ett digitalt spel (Squire, 2011). Squire (2011) menar även att det tar mycket tid att använda och integrera kommersiella spel i undervisningen. Han understryker att det dels krävs spelvana vilket kanske inte många lärare har idag – dels pedagogiska didaktiska överväganden kring hur spel kan vävas in i undervisningen. Shaffer (2007) framhäver att spel har en större potential än andra mer traditionella medier såsom boken eftersom eleverna i spelmiljön kan lära sig begrepp och resonemang genom att testa och använda dessa i olika problemlösningssituationer. Han använder programmet Digital Zoo som ett exempel och menar:

In the process of making creatures that stand, walk, and even dance, players learned to use specialized language: technical terms and concepts from physics and engineering. They used concepts like “center of mass” and “gait cycle”– terminology they didn’t know before playing the game. (Shaffer, 2007, s. 58).

Squire (2011) anser att spel i första hand borde tillhandahålla upplevelser där spelaren själv konstruerar mening utifrån hens intresse och motivation. Han menar att god speldesign erbjuder olika möjligheter till deltagande och meningsskapande. Andra forskare anser att frågan bör riktas mer mot vad som lärs i samband med användningen av digitala spel i utbildningssammanhang (Björk, 2009; Linderoth, 2009). Frank (2012) har studerat användarnas interaktionsmönster medan de spelar ett spel utvecklat för utbildning. I sin studie fann han framförallt tre återkommande interaktionsmönster; professionell attityd, datorns fel och ”gamer mode”19. När det gäller ”gamer mode” som var ett av tre tydliga interaktionsmönster menar Frank (2012) att orsaken till detta tillstånd går att finna bland annat i spelets design och hur det uppmuntrar olika beteenden och aktiviteter. Spelet som användes i undersökningen var från början ett kommersiellt spel som anpassats till utbildning. Detta menar han kan vara en orsak då syftet med kommersiella spel är att ge en rik och engagerad spelupplevelse och därmed kan utbildningsinnehållet bli sekundärt. Linderoth (2009; 2012) understryker däremot att det finns ett antal missuppfattningar gällande spel och dess eventuella effekt på lärande. Han pekar på att lärande med hjälp av spel ofta handlar om att bemästra regler som spelet vilar på. Linderoth (2009) menar också och att det finns en alltför stark övertro på att kunskap i ett spel ska

19 Se även Lantz-Andersson (2009) som visar på liknande interaktionsmönster när elever använder digitalt läromedel. Hon undersökte situationer där eleverna på ett eller annat sätt stannade upp i sin aktivitet för att reda ut ett problem eller osäkerhet kring hur de skulle fortsätta. Ofta handlade samtalet inte om själva kunskapsinnehållet, i det här fallet matematik utan de diskuterade till exempel funktioner i lärospelet eller designkvaliteter.

37

kunna överföras till en annan situation så kallad transfereffekt. Linderoth och Heath (2012) menar att spel som används i utbildningssyfte endast ger en illusion av lärande. Bennerstedt (2013) poängterar att den forskning som gjorts om transferproblematiken inte fått något större utrymme inom spelforskning, och att denna forskning ofta hamnar i ett dualistiskt förhållande med fokus på positiva och negativa effekter på lärande. I sin avhandling om spel- och spelpraktiker väljer Bennerstedt en mellanväg för att undvika en dualistisk hållning. Studier visar att den kunskap som krävs för att hantera spelrelaterade aktiviteter ofta är specifika och lokala och därmed inte enkelt kan användas i andra sammanhang (Bennerstedt & Ivarsson, 2010; Bennerstedt, 2013). I relation till Squires (2011) argumentation kring spelets möjligheter till lärande och potential att visa på systemtänkande och dess förmåga att reducera komplexitet i ett ämne menar Linderoth och Heath (2012) att detta snarare utgör ett hinder för lärande. De menar att spelen inte skapar möjlighet för eleven att göra viktiga relevanta urskiljningar av information utan informationen ges färdigpaketerad i spelet, vilket kan tolkas som en form av ”curling”. De anser att själva spelupplevelsen ofta sker på bekostnad av till exempel reflektion. Att förenkla komplexiteten genom att reducera den anser de inte är relevant i lärsammanhang inom utbildning. Ekenberg och Wiklund (2009) menar också att digitala spel utvecklade för utbildning tenderar att ha ett smalt kunskapsinnehåll vilket reducerar de digitala spelens potential. Här finns en paradox mellan å ena sidan den ”goda” speldesignen där spelets drivkraft är ständig aktivitet och å andra sidan den ”goda” didaktiska designen som ofta kräver en reflektion och tidsrymd för detta där man behöver ta ett steg tillbaka från läraktiviteten (delstudie II). Andra forskare och speldesigners menar att vinsterna är stora om man genom att integrera ett utbildningsinnehåll i ett spel kan skapa ett mer ”effektivt” lärande. Nyckeln är bara att hitta en balans mellan kunskapsinnehållet och spelets mål (Egenfeldt-Nielsen, 2007; Gunter, Kenny & Vick, 2007; Zhang & Gu, 2009). Bergeron (2005) betonar också att designa ett digitalt lärspel (s. 336) är unikt och skiljer sig från annan speldesign i och med att de inte bara skapar en berättelse och underhållning utan även karaktärer, teman och miljöer – som alla måste kunna kommunicera specifika kunskaper, färdigheter och attityder till spelaren. ”This duality of purpose is fundamental to the design of serious games and adds a level of complexity that should be reflected in the design document.” (Bergeron, 2005, s. 336). Meyer och Holm Sørensen (2009) har inom projektet Serious Games on a Global Market Place studerat speldesign20 utifrån tre aspekter; plattformsanalys, klassrumsobservationer och principer för design av spel. 20 Meyer och Holm Sørensen (2009) studerade speldesign i relation till andraspråksinlärning.

38

Det är framförallt den tredje aspekten som är intressant i det här sammanhanget. Meyer och Holm Sørensen använder Ang och Zaphiris (2006) två olika typer av speldesign som de kallar ”[…] an extrinsic and intrinsic design of learning games.” (Meyer & Holm Sørensen, 2009, s. 75). Med ”extrinsic” menas att innehållet är mer eller mindre påtvingat själva spelaktiviteten, vilket skapar en obalans. Extrinsic games kan ändå vara effektiva då det kan göra ett tråkigt material roligare för barnen att lära. Exempel på sådana spel är den svenska sajten Skolplus där barn i en ”roligare” miljö övar matematik genom att till exempel få en groda att hoppa över en å genom att svara rätt på olika mattetal. Motsatsen är ”intrinsic” där innehållet och spelaktiviteten mer integrerade med varandra. Meyer och Holm Sørensen (2009) menar att detta är en kritisk faktor att ta hänsyn till i designen av spel för lärande och andraspråksinlärning. I designen av spelet Mingoville har man arbetat efter designprincipen intrinsic design, där designers har balanserat och tagit in elevernas intresse och motivation kring spelaktiviteten utanför skolan, och då använt skolans utbildningsinnehåll som lärmaterial i spelet. De menar att:

This renegotiation of form and content will involve a consideration of and reference to curriculum restraints, school cultures as well as market factors that define the local and global significances of game-based material for CALL (Computer Assisted language Learning). (Meyer & Holm Sørensen, 2009, s. 81).

Sammanfattningsvis ser jag två grundantaganden som är problematiska i relation till lärande och digitala spel. Dels finns det en uppdelning mellan form (spel) och innehåll (utbildningsmaterial), och dels saknas här ofta en diskussion kring lärande som förankras i en lärandeteori. När det gäller det första antagandet handlar forskningen till stor del om att hitta en balans mellan spelaktiviteten och lärandeaktiviteten. Antagandet bygger på spelet som en positiv drivkraft och dess potential att fånga intresset hos användaren. Lärandet har i det här fallet setts som något som kan nås genom spelet, inte att spelandet i sig är en läraktivitet. Här har fokus varit på att integrera ett utbildningsinnehåll i spelformen för att ta till vara spelets potential som motivationshöjande. När ett utbildningsinnehåll tar form i ett spel påverkas innehållet och en ny representation skapas där form och innehåll konstituerar en helhet. Frågan bör riktas mot hur innehållet tar form i spel och vilka teckensystem som används och hur detta påverkar lärande och kunskap. Halverson (2012) menar att spelforskare borde fokusera på något annat än att påvisa att spel är effektiva för lärande inom skolan. Han menar att spel gör något annat som är relaterat till lärande och kunskap som är mer relevant för förmodade framtida kompetenser. I likhet med Halverson (2012) menar Squire (2011) att hela skolsystemet behöver ändras; från att vara en kultur där eleverna mer eller mindre passivt tar emot kunskap till en

39

kreativ och en mer produktionsinriktad kultur där spel skulle kunna användas som en lärresurs (Squire, 2011). När det gäller det andra antagandet anser jag att många studier om digitala lärspel ofta saknar förankring i en explicit lärandeteori. Istället bygger studierna ofta på implicita och mer vardagliga antagande om lärande i skolan och ofta som något ”tråkigt”. Spel ses då som en möjlighet att förhöja både upplevelsen och även elevernas motivation till lärande i skolan. Lärandet tenderar att bli som en förenkling av en komplicerad process där flera faktorer samverkar. Kunskap ses här som något enkelt som kan paketeras i en lustfylld form och på ett effektivt och ett lekfullt sätt överföras till eleverna. Det finns ännu få empiriska studier som analyserar spel som designas i utbildningssyfte på en detaljerad nivå och utifrån ett tydligt perspektiv på lärande. Delstudie II är ett bidrag till att öka kunskapen kring hur en designorienterad multimodal analys av speldesignen kan användas för att få syn på spelens potential och utrymme för lärande.

Sammanfattning Mitt kunskapsintresse riktas mot ett omfattande och komplex område. Forskning kring användningen av digitala resurser är komplex i och med att den tekniska utvecklingen dessutom går fort fram (Cox, 2012). Även om forskning finns kring skrivande med olika resurser saknas det ännu undersökningar som tydligare är relaterad till användningen av specifika digitala resurser i relation till ett specifikt syfte och sammanhang (Cox, 2012).

40

Teoretiska utgångspunkter

I följande kapitel kommer de teoretiska utgångspunkterna motiveras och avhandlingens centrala begrepp att presenteras. De teoretiska utgångspunkterna utgörs av designteorin (Rostvall & Selander, 2008; Kempe & West, 2010; Selander & Kress, 2010; Elm Fristorp & Lindstrand, 2012), och det multimodala ramverket (Jewitt, 2002; 2005; 2009; Kress, 2003; 2010) vilka tillsammans erbjuder analytiska verktyg och begrepp för att undersöka kunskapsrepresentationer. Ett designorienterat multimodalt perspektiv erbjuder både redskap för analyser på mikronivå men också på en övergripande nivå vad gäller hur digitala resurser används i en social praktik. Genom mina tre delstudier har jag dels studerat teckensystem och medier, dels hur dessa skapar villkor och förutsättningar för lärande och kunskap, vilket i sin tur skapar förutsättningar för elevernas möjlighet att representera sina kunskaper. Som en övergripande ram för att beskriva mina delstudier i relation till mitt perspektiv använder jag modellen Learning Design Sequence (LDS) (Selander & Kress, 2010) som jag presenterar vidare längre fram. Modellen kan kritiseras för att vara en alltför linjär och förenklad men fungerar här som en ram i presentationen av perspektivets huvudantaganden och centrala begrepp. LDS-modellen kommer att problematiseras i min diskussion av resultaten. Syftet med att använda modellen är att skapa en överblick över såväl studiernas empiri som de centrala antaganden som formar perspektivet design för och i lärande samt erkännandekulturer.

Didaktisk design Avhandlingen skrivs inom ramen för ämnet didaktik och studerar kunskapsrepresentationer i relation till sociala praktiker och erkännandekulturer i lärmiljöer där digitala resurser används. Didaktik ses ofta som läran om undervisning med fokus på det formella utbildningssystemet utifrån aspekter som till exempel klassrumsinteraktion eller ledarskap och lärarutbildning där systematiska analyser görs av faktorer som antas påverka undervisning, lärande och kunskap (Hansén & Forsman, 2011). Det finns dessutom ett flertal olika didaktiska inriktningar. Läroplansteorin som fokuserar på frågor kring hur läroplanen formuleras, transformeras och realiseras i klassrummet (Lundgren, 1989; Linde, 2006), ämnesdidaktiken som relaterar till frågor knutna till olika skolämnen eller

41

specifika kunskapsområden, eller till exempel inriktningar som studerar kommunikation och meningsskapande för att betona att undervisning sker genom olika kommunikativa handlingar och processer där det skrivna och talade språket ses som meningsbärande (Englund, 2000). På senare år har det vuxit fram en något bredare inriktning inom didaktiken, som inte endast studerar lärararbete och formella utbildningssystem utan också lärprocesser i semiformella eller informella sammanhang (se till exempel Insulander, 2010). Denna något mer utvidgade förståelse av didaktik innefattar även erkännandekulturer, det vill säga vad som får legitimitet som kunskap och lärande inom en viss social praktik. Denna senare inriktning inom didaktiken – som kan beskrivas i termer av didaktisk design (Rostvall & Selander, 2008; Selander, 2008; Selander & Kress, 2010). Didaktisk design kan ses ”[…] som ett sätt att förstå pågående lärprocesser antingen detta sker i skolan eller på fritiden […]” (Selander & Kress, 2010, s. 24). Didaktisk design fokuserar således på tre olika aspekter; 1) design för lärande, 2) design i lärande och 3) erkännandekulturer. Meyer (2011) använder begreppet IT-didaktisk design för att understryka betydelsen av designen av undervisningen när digitala resurser används. Här ligger betoningen på design av och i undervisningen. Holm Sørensen, Audon & Levinsen (2010) menar i linje med detta att både läraren och eleverna kan vara didaktiska designers och att eleverna har möjlighet att skapa olika lärvägar med hjälp av digitala resurser. De menar att dessa lärvägar var tidigare mer styrda av läraren som kunde tillhandahålla ett bestämt material (Lindstrand & Åkerfeldt, 2009; Selander & Kress, 2010; Kempe & West, 2010; Kjällander, 2011; Elm Fristorp & Lindstrand; 2012).

Designteorin och multimodalitet Designteorin och det multimodala perspektivet har vuxit fram ur ett intresse för hur nya kommunikativa villkor i en allt mer globaliserad och digitaliserad omvärld påverkar villkoren för lärande och kunskap (New London Group, 1996; Cope & Kalantzis, 2000; Rostvall & Selander, 2008; Selander, 2008). Denna utveckling har gjort att vi alltmer uppmärksammat att kommunikation och lärande sker genom flera uttrycksformer och dessa har börjat uppmärksammas som meningsbärande (Jewitt, 2005). Perspektivet erbjuder analytiska redskap för att studera kunskapsrepresentationer och utgår från ett vidgat textbegrepp där inte enbart verbalspråket lyfts fram som den primära uttrycksformen för meningsskapande (jämför Danielsson & Selander, 2014)21. De teoretiska utgångspunkterna sätter fokus på hur

21 På engelska, literacy som i utvidgad bemärkelse har ett flertal namn som till exempel; multimodal literacy, digital literacy, information literacy, visual literacy, multiliteracies och så

42

resurser används (eller inte) inom sociala praktiker som är inramade av traditioner, normer och erkännandekulturer (Kress, 2010; Selander & Kress, 2010). Även om det inte är något nytt i sig, det vill säga att kommunikation sker multimodalt, har detta inte uppmärksammats nämnvärt inom utbildningsvetenskaplig forskning. Där har istället det talade och skrivna språket setts som de primära uttrycksformerna för att studera och analysera lärande och kunskapsbildning22. I mina delstudier studeras även andra uttrycksformer, än det talade och skrivna språket, och därför behövs teoretiska utgångspunkter som gör det möjligt att analytiskt studera och beskriva lärande och kunskap utifrån dess multimodala uttryck av olika teckensystem. De teoretiska utgångspunkterna ger mig möjlighet att säga något om resusernas teckensystem och dess funktion i såväl digitala lärspel som i elevernas formande av sina kunskapsrepresentationer (Kress, 2010).

Lärsekvenser - LDS Lärande sker över tid och i en viss inramning. Modellen Learning Design Sequence (LDS) (Selander & Kress, 2010)23 (figur 2) ger mig möjlighet att analysera olika aspekter av läraktiviteter i skilda inramningar med fokus på hur lärarens iscensättning och tillgången av och urvalet av semiotiska resurser formar villkoren för lärande på olika sätt. Fokus i avhandlingens delstudier har legat på att analysera de olika former av semiotiska resurser (skriva med papper och penna resp. ordbehandlare, loggboksskrivande och digitala lärspel) som använts under skilda cykler i formellt inramade skolpraktiker. Med formell inramning menas att elevernas kunskapsrepresentationer bedöms summativt i relation till styrdokument och betygskriterier. Det innebär således att elevernas representationer jämförs med mer stabila konventioner om vad som erkänns som kunskap i ett ämne. Den formella skolpraktiken har därmed en annan inramning än till exempel ett museum där besökares meningsskapande inte bedöms i relation till några fasta kriterier (se Insulander 2010, Lindstrand, 2006).

vidare (The New London group, 1996; Cope & Kalantzis, 2000; Kress, 2003. För en historisk genomgång av begreppet, se Durrant & Walsh, 2014). 22 Studier av resonerande och begreppsbildning när kulturella redskap används är omfattande. I dessa studeras främst språkliga utsagor för att studera lärande och kunskapsbildning (se till exempel Dysthe, 1996; Schoultz, Säljö & Wyndhamn, 2001; Wasson, Ludvigsen & Hoppe, 2003; Ivarsson, 2004; Linderoth, 2004; Säljö, 2005a; Lantz-Andersson, 2009; Säljö, 2010a; Säljö, 2010b; Ludvigsen, 2012). 23 I avhandlingen kommer jag att använda den engelska benämningen för modellen ”design av en formell lärsekvens” (se figur 2) alltså Learning Design Sequence (LDS).

43

Figur 2. Learning Design Sequence-modellen (LDS) (Selander & Kress, 2010, s. 114).

!!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

Pote

ntie

lla

resu

rser

*

Syfte

Inst

itutio

nella

mön

ster

**

isce

nsät

tnin

gtra

nsfo

rmer

ing

elev

ens

posi

tione

ring,

intre

ssen

och

soc

iala

inte

rakt

ion form

erin

gre

pres

enta

tionm

etar

efle

ktio

n

bety

g

disk

ussi

on

form

ativ

bed

ömni

ng

v

ad s

om e

rkän

ns s

om te

cken

på

lära

nde

sum

mat

iv b

edöm

ning

lära

rens

pos

ition

erin

g oc

h in

terv

entio

n

Förs

ta tr

ansf

orm

atio

nscy

keln

And

ra tr

ansf

orm

atio

nscy

keln

DE

SIG

N A

V E

N F

OR

ME

LL L

ÄR

SE

KV

EN

S

använda resurser*

* T

ecke

nsys

tem

, med

ier,

(rå-)

mat

eria

l och

ver

ktyg

**

Nor

mer

, rut

iner

, reg

ler o

ch s

ankt

ione

r

44

Iscensättning handlar om hur läraren väljer att skapa en form och ett innehåll för en aktivitet som har ett bestämt syfte. Iscensättningen handlar också om hur eleverna väljer att positionera sig och forma sin aktivitet i relation till hur läraren väljer att iscensätta aktiviteten. När läraren iscensatt lärsekvensen börjar eleverna tolka och bearbeta uppgifterna och väljer ut information utifrån de resurser som är givna och tillgängliga, det kan vara i form av digitala lärspel (delstudie II) i form av skrivande (delstudierna I och III). I transformeringsprocessen (transformering och formering) ägnar sig eleverna åt olika läraktiviteter beroende på lärarens iscensättning. Elevernas transformering och formering av ett bestämt innehåll kan beskrivas och förstås genom att studera användningen av resurser och de aktiviteter eleverna ägnar sig åt under en lärsekvens (delstudierna I, II och III). Under transformationsprocessen skapas olika representationer som kan ses som en början på en ny transformationsprocess eller som ett avslut som i delstudie I. Transformationsprocessen ses inte som en linjär utan är en cirkulär och ofta brokig väg där fixering av kunskaper förekommer i olika delar av en sekvens. I den fjärde artikeln diskuteras även hur villkoren för forskning förändras när allt fler arenor och semiotiska resurser kommer till användning i skolpraktiken då grundläggande antaganden om lärande och undervisning utmanas. I delstudie I undersöker jag elevernas skrivande med olika resurser och jag inkluderar och analyserar även provens layout. I delstudie II ses det grafiska gränssnittet som en ensemble av teckensystem där kompositionen av de olika elementen får betydelse för vad som kan ses som centralt och perifert innehåll, vilket i sin tur får betydelse för lärande. I delstudie III studeras elevernas kunskapsrepresentationer utifrån Hallidays (1978) språkliga metafunktioner; hur delar av komposition i representationerna hänger samman till semiotiska helheter (textuell metanivå), hur sociala relationer och positioneringar skapas mellan eleverna och läsarna (interpersonell metanivå), samt innehållsligt fokus (ideationell metanivå).

Kunskap(ande) som dynamisk aktivitet Jag ser kunskapande som en pågående dynamisk och omskapande aktivitet, vilket innebär att det som erkänns som kunskap i hög grad bestäms av den omgivande sociala praktiken (jämför Molander, 1996; Selander & Kress, 2010; Ludvigsen, 2012). Vad som erkänns som tecken på kunskap varierar med tiden, sammanhanget och med de resurser som används i olika sociala praktiker (Molander, 1996; Fleck, 1997; Selander & Kress, 2010). Ett exempel som kan illustrera innebörden i detta är vad som avses med ”att kunna skriva” och erkännandet av detta. Vilken typ av skrivande åsyftas? Att kunna skriva skrivstil, att kunna kommunicera något eller att skriva längre

45

text med papper och penna eller med hjälp av en ordbehandlare? Att kunna skriva själv eller tillsammans med andra? Att skriva en berättande eller en redogörande text? Att kunna skriva grammatiskt korrekt med hjälp av en ordbehandlare eller på egen hand? Frågorna är många kring vad som menas med att kunna skriva och i de olika frågorna ryms olika färdigheter, kunskaper och förutsättningar för att påstå att man kan skriva – motoriska färdigheter, kunskap kring att kunna läsa, förstå grammatiska regler och olika genrer och så vidare. I själva uttalandet: Jag kan skriva! ryms en hel del då det finns ett underliggande antagande om vad som menas med att ha kunskap kring att skriva, vilket också har att göra med den sociala praktiken där skrivandet sker och bedöms. Textboken har länge varit den dominerande källan till kunskap i skolan (Selander, 2003) och den skrivna texten har varit det dominerande teckensystemet, även om läroböcker har mer eller mindre alltid innehållit bilder men dessa har ofta fungerat som komplement till texten (Kress, 2010). Under 2000-talet har detta ändrats och bilden har fått en annan ställning i läroböckerna. Kress (2010) framhåller dock att: ”Images are (as yet, relatively) difficult to describe and analyze since, unlike writing, they are rarely composed of clearly discrete constituent entities, as words are.” (Kress, 2010, s. 47). Även om de visuella kunskapsrepresentationerna fått en större betydelse i läroboken och andra medier behandlas elevernas visuella kunskapsrepresentationer sekundärt i förhållande till den skrivna texten (Danielsson & Selander, 2014). Kress (2003) pekar på att skrift är ett mångtydigt begrepp: dels handlar det om den västerländska traditionen med bokstäver som formar ord, dels en visuell dimension som till exempel återfinns i språk som kinesiska och japanska. Därmed skapas olika visuella konventioner där vi idag är vana vid att känna igen enskilda ord i texter utifrån de mellanrum som markerar var nästa sekvens av bokstäver börjar (Kress, 2003). När skrivandet förflyttas till skärmen förstärks de visuella principerna för skrivande även i vårt språkområde. Här finns större möjligheter att manipulera sin text visuellt genom att göra rubriker, kursivera text, använda olika typsnitt, infoga bilder eller att skapa en uppdelad layout och så vidare vilket utmanar synen på hur skrivande kan förstås. Kress (2003) argumenterar för att de digitala resurserna förändrar skrivande till att i högre grad förstås som visuella element.

These make writing as a whole and letter in particular into visual entities, adding meanings of the visual mode to those of writing. On the screen, the textual entity is treated as a visual entity in ways in which the page never was. (Kress, 2003, s. 65).

I dagens förändrade omvärld där vi i högre grad använder digitala resurser också i skolan, har eleverna större möjligheter att även designa sina egna

46

lärvägar (Holm Sørensen et al., 2010; Kjällander, 2011), vilket väcker nya frågor om villkor och möjligheter i fråga om vad som blir möjligt att representera som kunskap. Tidigare fokus på återgivande av faktainnehåll har delvis ersatts med att eleverna (i högre grad) ges möjlighet att designa sina kunskapsrepresentationer utifrån ett flertal informationskällor och medier. Vad som erkänns som kunskap inom sociala praktiker blir då, åtminstone delvis, förhandlingsbart.

Representations happens in a social environment. As the realization of my socially made interest, active in the world, it constantly changes resources and the potentials for configuring how the world is constructed. In changing the resources for representing the world, it changes what seems at any moment to be settled knowledge. That makes representations ontologically and epistemologically problematic. (Kress, 2010, s. 52).

Mot bakgrund av dessa grundantaganden kan individens kapacitet att ”kunna något” ses som en konstruktion av de omgivande strukturerna och de möjligheter som erbjuds i den sociala praktiken. Teckensystem och medier som används av lärare och elever formar kommunikationen och begränsar till viss del vad som är möjligt att representera som kunskap i en given social praktik.

Kunskapsrepresentationer Kunskapsrepresentationer är ett centralt begrepp i föreliggande avhandling och ses dels som uttryck för elevernas kunskap(-ande) inom skolans ram (delstudie I och III), dels som redan formgivna kunskapsrepresentationer i form av två digitala lärspel (delstudie II). Grundantagandet i den här avhandlingen, i relation till representationer, är att kunskap inte finns om den inte antar en form och tar gestalt i något teckensystem och medier (Kress et al., 2001; Selander & Kress, 2010). ”Representation focuses on my interest in my engagment with the world and on my wish to give material realization to my meanings about that world.” (Kress, 2010, s. 49). Kunskapsrepresentationer ses här som individens gestaltning av hens förståelse av (någon aspekt av) omvärlden. Är vårt forskningsintresse att förstå och få veta något om individers olika förståelse och kunnande är det rimligt att studera deras representationer24. I denna avhandling fokuseras vilka medier och teckensystem som eleverna får tillgång till för att representera sina kunskaper om omvärlden.

24 Andra möjligheter är till exempel att intervjua eleverna om hur de tänkt eller att studera hur de har kommunicerat med varandra.

47

En representation är alltså inte någon sann återspegling (korrespondens) av hur något ’är’, utan den uppmärksammar endast vissa framträdande drag (eng. salience) i ett specifikt sammanhang. (Selander & Kress, 2010, s. 36).

Kunskapsrepresentationer som är konstruerade för en speciell social praktik är impregnerade av kulturella och sociala meningspotentialer. Själva representationen har ingen fixerad mening i sig (van Leeuwen, 2005; Selander & Kress, 2010). En del av meningspotentialen finns inbyggd i representationerna som i en karta eller en modell som visar på aspekter av ett fenomen (Kempe & West, 2010) men meningspotentialen realiseras först i användningen i en social situation. Begreppet meningspotential är användbart när design för lärande studeras och vilka kunskapsrepresentationer som läraren väljer att använda i sin undervisning. När representationerna används i en social praktik är det svårt att förutse hur de kommer att användas och i mötet med användarens erfarenheter framträder delvis annan potential. Mediets sociala meningspotential (van Leeuwen, 2005; Selander & Kress, 2010), som till exempel en blogg, blir i detta perspektiv en del av innehållet. Ett exempel som kan illustrera detta är ett uttalande som gjordes av en politiker i programmet Debatt på Sveriges television. Debatten gällde ungdomar och diskussionen handlade om hur unga ansågs ha blivit ”latare” på senare tid. Politikern förfärades över ungdomars bristande kunskaper i stavning och grammatik. Han följde dagligen olika bloggar och hade sett en tydlig trend i att skrivandet blivit sämre, framförallt gällande stavning och grammatik. Vad han inte reflekterade kring var mediets sociala meningspotential – att individerna skrev blogg-texter. En blogg-text är en text som primärt inte syftar till att vara skriven på korrekt svenska. Ofta är det en snabbt nedskriven, genrespecifik personlig reflektion kring något som en individ vill belysa25 . Kunskapsrepresentationer ser jag alltså som ett uttryck för hur en individ eller en grupp av individer uppfattar sin omvärld och ger uttryck för den genom att göra olika val av teckensystem och medier (jämför Selander & Kress, 2010). Kress et al. (2001) pekar på att skapande av en kunskapsrepresentation är en aktiv handling som handlar om design.

The process of realizing knowledge through these pre-existing social codings is of course never straightforward, nevertheless it is a process which gives knowledge shape. […] a shift in mode never amounts merely to saying the same thing in a different mode, rather it involves a deep reshaping of that which is represented. (Kress et al., 2001, s. 99).

25 Det finns olika typer av bloggar, Per Ledin, språkvetare, publicerar nog inte en text på sin blogg På svenska (www.pasvenska.se) som är felstavad eller innehåller grammatiska fel, men då bloggar han utifrån sitt forskningsintresse för språk.

48

Lärande handlar, i detta perspektiv, om att designa och re-designa ett innehåll som finns tillhands för att skapa en representation som är lämplig för de sammanhang som till exempel en elev befinner sig i. Representationen ramas in av: en retorisk domän som har ett (i vid mening) politiskt syfte, och en semiotisk, designorienterad domän (Kress, 2010, s. 49). Inom ramen för avhandlingen kan läraren ses som the rhetor som utifrån läroplanen designar undervisnings- och bedömningssituationen och eleven som en designer av sina lärvägar.

Teckensystem, medier och transduktion Teckensystem är socialt och kulturellt formade resurser för meningsskapande (Kress, 2010). De teckensystem som används, eller tillåts att användas, formar elevernas möjlighet att representera någon aspekt av sin omvärld (Jewitt, 2009; Kress, 2009; 2010). Olika teckensystem erbjuder olika meningspotential. Lärsituationer är informationstäta och består av en kommunikativ väv av ett flertal semiotiska system, där olika tecken, enskilt såväl som i en bestämd kombination är bärare av en potentiell mening (Rostvall & Selander, 2008; Kempe & West, 2010). Dessa semiotiska system av tecken formas olika i skilda medier. Valet av teckensystem i en multimodal ensemble ”[…] is a central aspect of the epistemological shaping of knowledge and ideological design.” (Jewitt, 2009, s. 15). Man kan även uttrycka detta som att:

These differences in resources mean that modes can be used to do different kinds of semiotic work or to do broadly similar semiotic work with different resources in different ways. That is, modes have different affordances – potentials and constraints for making meaning. (Bezemer & Kress, 2008, s. 171).

Kress (2010) diskuterar teckensystem och menar att det dels finns en social dimension och dels formella kriterier som behöver uppfyllas för att man ska börja betrakta en resurs som ett teckensystem. Den sociala dimensionen handlar om att det, i en gemensam praktik (i en institutionell inramning) där man använder teckensystemet regelbundet, uppstår gemensamma antaganden kring hur dessa kan eller bör användas. De formella kriterierna syftar till att uppmärksamma att resursen uppfyller tre språkliga metafunktioner; ideationella, interpersonella och textuella metafunktioner26 (Halliday, 1978). Kress et al. (2001) pekar på att det är viktigt att uppmärksamma länken mellan vad som lärs – och i vilket teckensystem – och också att undersöka hur valet av teckensystem och medier påverkar ett

26 Se delstudie III. I kapitlet Metodologiska överväganden kommer jag att beskriva de språkliga metafunktionerna och hur de används i analysen av elevernas kunskapsrepresentationer.

49

innehåll och vice versa. Teckensystem utvecklas i relation till samtiden, nya teckensystem skapas och existerande teckensystem omformas (Kress et al., 2001). För drygt tio år sedan arbetade jag med att skapa e-learning-applikationer till olika företag. Jag arbetade med att skriva manus och formge applikationer, både cd-romskivor och webbplatser. När jag blickar tillbaka på dessa arbetsuppgifter och på det sätt jag arbetade inser jag att jag knappt alls reflekterade kring teckensystem, deras funktion och hur de erbjuder mening. Den var relativt oproblematisk i den bemärkelsen att ett ”innehåll”, till exempel en skriven text, kunde publiceras på en webbsida eller cd-rom på ett tilltalade snyggt, välpaketerat sätt ofta med en kombination av andra teckensystem såsom ljud, bild eller animerade sekvenser. Varje transduktionsprocess eller överföring av ett meddelande mellan olika teckensystem och medier (Bezemer & Kress, 2008) medför emellertid förtjänster men också förluster. Att flytta innehåll mellan olika teckensystem och medier gör också att innehållet förändrades. Bezemer & Kress (2008) skriver att:

[…] if we compare a contemporary textbook with ”pages” on the web dealing with the ”same” issue, we see that modes of representation other than image and writing – moving images and speech for instance – have found their way into learning resources, with significant effect. (Bezemer & Kress, 2008, s. 167).

Kress (2005) poängterar att en webbsida erbjuder flera ingångspunkter och bygger på andra organiserande principer än till exempel den tryckta texten vilket innebär att webbsidan erbjuder alternativa läsvägar som inte kan förutses på samma sätt som om mediet var en bok. De digitala resurserna som till exempel en webbsida erbjuder något annat i förhållande till den skrivna och talade texten där bildens logik ofta utgör den primära ingången. Kress (2010) menar att läsning ska ses som kommunikation och visar hur läsningen i undervisningssituation kan liknas vid en sekvens av sändare → mottagare (Kress, 2010). En läroboksförfattare (sändare) har valt ut ett innehåll och sen ordnat det på ett speciellt sätt efter en kapitelordning. Detta ska läsas och förstås av eleven (mottagaren) som ett kunskapsobjekt som oftast läses linjärt. Kress (2010) visar sedan ett exempel på en webbsida och hur den är organiserad. Han pekar på att denna är organiserad efter andra principer. Det linjära sättet att gripa sig an ett material har delvis ersatts av ett ickelinjärt sätt där användaren har större möjligheter att designa en egen läsväg genom materialet (jämför Kjällander, 2011). Sammanfattningsvis håller ett skifte på att ske från en skriftspråklig dominerad praktik till en mer visuellt dominerad praktik där andra

50

organiserande principer framträder vilket utmanar bland annat det linjära tänkandet, som har dominerat i skolan (Kress & van Leeuwen, 2006; Jewitt, 2009; Selander, 2009; Kress, 2010; Selander & Kress, 2010). Den här avhandlingen riktar fokus på kunskapsrepresentationer; elevers (I och III) och digitala lärspel (II) utvecklade för utbildning. Delstudie fyra uppmärksammar också hur visuellt empiriskt material utmanar utbildningsvetenskaplig forskning när studier av lärande genomförs i digitala miljöer. I avhandlingen använder jag mig av det så kallade utvidgade textbegreppet för att inbegripa fler teckensystem för representation av kunskap.

51

Metodologiska överväganden

Studierna i denna avhandling har genomförts i teknikintensiva lärmiljöer och utifrån ett designorienterat multimodalt perspektiv på lärande och kunskapsrepresentationer, vilket betyder att valet av de metodologiska redskapen behöver vara av den karaktären att de tar fasta på elevernas teckenskapande aktivitet och deras representationer. Empirin består således av olika sorters videoinspelat material; skärminspelningar, inspelningar från så kallade Pulse Smartpen samt elevers digitala såväl som pappersbaserade representationer. Detta betyder att data har konstruerats på olika sätt och olika analysmetoder har använts i respektive studie. Till exempel har skärminspelningar gjorts både i studie I och III men dessa skiljer sig åt både hur de har konstruerats och analyserats. Nedan kommer jag att redovisa metodologiska utgångspunkter och tillvägagångssätt för delstudierna I, II och III och avslutar kapitlet med etiska överväganden och reflektioner kring de metodologiska utgångspunkterna.

Metodologiska utgångspunkter Om vi betraktar samhällsvetenskaplig forskning som socialt konstruerad, alltså en socialt och politiskt tidsbunden produkt (Alvesson & Sköldberg, 2008) får detta konsekvenser för forskningen inom fältet. Ur ett relativistiskt perspektiv kan inte kunskapen och sanningen kring någon form av social verklighet frikopplas från den tid eller den politiska och sociala diskurs där den skapats. Alvesson & Sköldberg (2008) framhåller att:

Forskningsprocessen utgör en (re)konstruktion av den sociala verkligheten, där forskaren dels interaktivt samspelar med de beforskade, dels aktivt tolkande hela tiden skapar bilder för sig själv och för andra: bilder vilka selektivt lyfter fram vissa bud på hur förhållanden – upplevelser, situationer, relationer – kan förstås, och (därmed) negligerar alternativa tolkningar. (Alvesson & Sköldberg, 2008, s. 13).

Jag ser forskningsprocessen som en rekonstruktion av en social verklighet vilket formas utifrån epistemologiska och ontologiska antaganden om lärande och kunskap (Alvesson & Sköldberg, 2008). Data konstrueras i relation till det studerade fenomenet utifrån ett perspektiv, vilket gör att

52

andra möjliga tolkningar hamnar i skymundan. Som forskare konstruerar jag mitt kunskapsobjekt och mitt empiriska material, vilket gör det svårt att i detta sammanhang att prata om ett ”naturligt” material eller att jag ”går ut i fältet” och samlar in data. ”Att samla in data” antyder också implicit att det finns något objektivt att samla in, ta med hem och studera som inte påverkas av min närvaro som forskare. I relation till den ökade användningen av videoobservationer blir frågan om hur data konstrueras än viktigare att förhålla sig till. Ibland kan det finnas en övertro kring vad en videokamera kan fånga, att den fångar ”verkligheten” som kan tas hem och studeras. Videoinspelningen – eller snarare representationen av ett fenomen – är färgad av en mängd olika antaganden som forskaren gör och har gjort i olika faser i forskningsprocessen (artikel IV). Det handlar om allt från urval av situation till hur forskaren placerar kameran och hur materialet sen analyseras, tolkas och presenteras i artikelform eller på annat sätt. Som tidigare nämnts används ett designorienterat multimodalt perspektiv för att studera (I) elevers skrivande med olika resurser, (II) kunskapsrepresentationer i form av spel, (III) elevers kunskapsrepresentationer i gymnasieskolan samt (IV) en metodologisk artikel kring utmaningar i relation till att studera lärande och kunskap i teknikintensiva-miljöer där visuella representationer används som empiriskt material. Utifrån de valda teoretiska perspektiven – multimodalitet och designorienterat perspektiv – behövs metodologiska redskap som tar fasta på ett vidgat textbegrepp och ger möjlighet att förstå lärande och kunskap som mer än det skrivna och talade verbalspråket. Andra teckensystem såsom färg, bilder, inramning eller layout ses som en del av elevernas möjlighet att skapa mening och uttrycka sina kunskaper, och dessa blir därmed också viktiga att studera och inkludera i analysen för att förstå lärande och kunskapsrepresentationer. För att studera skrivande med olika resurser, elevers kunskapsrepresentationer och kunskapsrepresentationer i form av digitala lärspel ur ett designorienterat multimodalt perspektiv, behövs metodologiska redskap för att studera den komplexa väv av interaktion och kommunikation som framträder när ett flertal uttrycksformer ses som meningsbärande (Kempe & West, 2010). Således har jag använt videoobservationer för att konstruera mitt empiriska material.

Videoobservationer Videoobservationer öppnar upp nya möjligheter för forskare att studera in-teraktion och kommunikation på en mer detaljerad nivå än andra insamlings-tekniker (Derry et al., 2010). I och med dessa ökade möjligheter ställs forskare även inför utmaningar att studera lärande och kunskapsrepresentationer i teknikintensiva lärmiljöer. Videoobservationer har blivit allt vanligare inom utbildningsvetenskaplig forskning i och med att

53

tekniken har utvecklats och det har blivit lättare att spela in, förvara och dela videoinspelningar (Erickson, 2004; Pea, 2006; Derry et al., 2010; Heath, Hindmarsh & Luff, 2010; Erickson, 2011). För bara ett decennium sedan var videoobservationer mer svårhanterliga på flera olika sätt. Videoutrustningen var ofta tung och därmed svår att bära med sig. Videoredigering och överföring av material var tidsödande och krävde mycket diskutrymme för vidare hantering i olika mjukvaror. De olika delprocesserna var också dyrbara. Idag har priserna på diskutrymme, externa hårddiskar gått ner, det finns videoredigeringsprogram som är lättare att använda och utrustningen är enklare att hantera. I artikel IV beskrivs olika utmaningar som forskning inom utbildning står inför när videoobservationer används som metod för att konstruera data. Till exempel diskuterar vi hur lärande systematiskt kan studeras med hjälp av videoobservationer, och hur forskaren i varje steg utifrån, ofta implicita antaganden om lärande och kunskap, konstruerar sina data. Att systematiskt och på ett transparent sätt beskriva de metodologiska valen som görs under processen blir därför särskilt viktig. Tabellerna 1-3 ger en översikt av delstudiernas empiri. I följande avsnitt kommer jag sedan att redogöra för hur forskningsprocessen i studierna har utformats och genomförts med avseende på urval, analys och transkription.

54

Delstudie Observations-

miljö Metod Antal/

omfattning Videoobservation - Pulse Smartpen inspelningar

12 elever (Prov A & B) 322 minuter papper och penna

Videoobservation – Skärminspelningar

11 elever (Prov A & B) 236 minuter ordbehandlare

I En F-9 skola och en 7-9 skola. Tre klasser.

Insamling av elevernas prov

45 papper/penna prov 38 Word-dokument

Tabell 1. Delstudie Observations-

miljö Metod Antal/

omfattning Videoobservation - skärminspelning

2 digitala lärspel (RixDax och Global Conflict, El Patron) 45 min, Global Conflict, El Patron 27 min, RixDax

II

Skärmbilder 3, RixDax 2, El Patron

Tabell 2. Delstudie Observations-

miljö Metod Antal/

omfattning Insamling av texter

9 elevers individuella loggböcker

Insamling av texter

4 projektgruppers slutrapporter

III Två gymnasieskolor. 6 projektgrupper.

Videoobservation 3 presentationer Tabell 3. Tabellerna 1-3 är visar delstudiernas empiri. Artikel IV baseras på empiri och erfarenheter från bland annat delstudierna I & III.

55

Delstudie I I studien undersöks hur elevernas skrivande formas utifrån användningen av olika resurser. Studiens teoretiska grundantaganden är att medier och teckensystem formar lärande och kunskap och vad som är möjligt att kommunicera i en given situation (Jewitt, 2002; Stein 2008; Jewitt, 2009; Kress, 2010; Selander & Kress, 2010; Mavers, 2010). Syftet med studien var att undersöka om resurser som elever tillåts att använda när de skriver i en provsituation, formar deras skrivande och om de påverkar deras möjlighet att representera sina kunskaper. Studiens utformning kan liknas vid en experimentell design, där två villkor prövades, nämligen användningen av 1) papper och penna och 2) tangentbord, skärm och ordbehandlare i elevernas skrivande i provsituationer. Jag ville även ta reda på hur de materiella resurserna och kompositionen av provens utformning påverkade skrivandet. Studien undersökte således provens layout och elevernas skrivande i relation till medierna papper-och-penna och tangentbord-skärm-ordbehandlare samt hur dessa formade elevernas möjlighet att representera sina kunskaper i en konventionell provsituation (Korp, 2003; Jönsson, 2011). Två olika utformningar av prov prövades för de båda villkoren, Prov A och Prov B. Anledning till att jag valde att använda och pröva två olika utformningar av prov var för att försöka öka validiteten kring möjligheten att dra slutsatser i relation till användningen av olika resurser för skrivande där layout betraktades som ett teckensystem. Av samma anledning valdes även två olika ämnen ut för genomförandet av studien. Designen av proven utformades av lärarna i respektive ämne i samarbete med mig. Skillnaden mellan Prov A och Prov B var hur utrymmet för elevernas svar var angivet. I Prov A var frågan ställd och under den fanns det ett angivet utrymme för elevernas svar. Prov B var utformad på så vis att eleverna fick använda så mycket utrymme de ansåg sig behöva för att svara på frågan (nedan kommer proven att beskrivas ytterligare). Konventionella prov27, liksom Prov A och Prov B, är en av de vanligaste formerna av prov i de teoretiska skolämnena (Jönsson, 2011) vilket gjorde att denna form av prov valdes ut. En annan anledning var, som jag nämnt tidigare, att det verkade vara ovanligt att eleverna fick använda datorer vid denna typ av provsituation även om eleverna annars använde den till att skriva med under lektionerna.

27 ”/…/ ett papper med ett antal skriftliga frågor, som ska besvaras av eleverna individuellt, på en viss tid och under övervakning. Proven kan ha fasta svarsalternativ, och kallas då ibland ”objektiva”, eller bygga på att eleverna själva formulerar sina svar. I klichén ingår också att frågorna är av reproducerande karaktär, vilket innebär att de kan besvaras antingen rätt eller felaktigt. Med ”konventionella prov” avses ofta prov som uppfyller de flesta av dessa kriterier. (Korp, 2003, s. 94).” (Jönsson, 2011, s. 11).

56

Urval av observationsmiljöer Urvalet av skolor skedde utifrån ett kvalitativt strategiskt respektive ett bekvämlighetsurval. Ett kriterium för urvalet var att studera elever i årskurs 9 som hade haft egna datorer till sitt förfogande sedan årskurs 7. Utifrån detta valdes två skolor ut, en F-9-skola och en 7-9-skola, vilka hade haft en-till-en-koncept i minst tre år. På 7-9-skolan, togs kontakt med en SO-lärare som jag tidigare följt i och med utvärderingsprojektet Lärande i en digitaliserad miljö. Observation av 1:1 (Åkerfeldt et al., 2013), för att fråga om intresse fanns att medverka i studien. De två klasserna som läraren undervisade i uppfyllde kriterierna för studien och läraren tackade ja till att delta. När det gäller de naturvetenskapliga ämnena tog jag kontakt med rektorn för F-9-skolan där man sedan en längre tid hade arbetat med digitala resurser i verksamheten och hen skickade ut en förfrågan till lärarna på skolan. Intresse fanns och en lärare i kemi var villig att delta. Klassen var en årskurs 9 där läraren undervisade i kemi. I samarbete med de båda lärarna konstruerades två olika prov som genomfördes av eleverna med olika resurser till sitt förfogande. Sexton elever valdes ut för att följas på nära håll i sitt skrivande av Prov A och under Prov B. Åtta elever utförde proven med hjälp av Pulse Smartpens och åtta elever där deras skärmaktivitet spelades in med hjälp av en mjukvara för skärminspelning, AutoScreenRecorder28. De elever som deltog i studien valdes ut av läraren utifrån mina anvisningar kring elevernas prestationsnivå. Detta gjordes för att kontrollera resultaten utifrån deras prestationsnivå. Åtta medelpresterande, fyra högpresterande och fyra lågpresterande29 elever valdes ut. Deltagandet var frivilligt och om eleverna inte ville delta kunde de avböja och läraren valde då ut andra elever. Det totala antalet elever kom att minska något på grund av sjukdom, elever som inte ville delta vid andra omgången och tekniska svårigheter. Det faktiska materialet, vad avser antalet elever och antal minuter som analyserats, anges i tabellerna 4 och 5. Studien genomfördes under 2011.

28 AutoScreenRecorder är en gratis mjukvara för skärminspelning http://www.wisdom-soft.com/products/autoscreenrecorder_free.htm 29 I analysen av materialet sorterades de lågpresterande elevernas videoinspelningar bort i båda villkoren då det visade sig att deras skrivande handlade till stor del om att de hade svårigheter att svara på frågorna. Att ta med detta material ansåg jag skulle bli missvisande eftersom syftet var att studera resursernas betydelse.

57

Papper-och-penna (Prov A & B)

Historia Kemi

Antal elever som Videoobserverades

6 6

Total inspelad Videomaterial

249 minuter 73 minuter

Totalt antal elevprov som samlades in

33 12

Tabell 4. Tabellen visar det faktiska materialet, vad avser antalet elever och antal minuter som analyserats när eleverna använde papper-och-penna.

Tabell 5. Tabellen visar det faktiska materialet, vad avser antalet elever och antal minuter som analyserats när eleverna använde tangentbord-skärm-ordbehandlare.

Provens genomförande och utformning Som beskrivits ovan genomfördes studierna i tre klasser. De två villkoren (papper-penna och tangentbord-skärm-ordbehandlare) prövades i två olika ämnen och utifrån två utformningar av prov. I kemi hade klassen arbetat med atomens struktur och periodiska systemet, och proven baserades på läxor som eleverna fått under en tidigare lektion30. Eleverna hade 30 minuter på sig att genomföra de båda proven, Prov A och Prov B, vilka genomfördes på samma dag. I historia hade eleverna, i båda klasserna, arbetat med första och andra världskriget. Prov A baserades på en läxa som eleverna fått på en del av området medan Prov B var baserat på hela avsnittet om första och andra världskriget. Proven genomfördes på två olika dagar och tidsramen för genomförande av Prov A var 40 minuter och för Prov B 50 minuter. Under proven satt eleverna bredvid varandra två och två men de fick inte prata med varandra, använda böcker eller Internet. För att undersöka layoutens31 betydelse i relation till de två villkoren samlades samtliga elevers prov in och analyserades. 30 I sammanhanget när provet genomfördes kallades det för läxförhör. 31 De två olika utformningarna av proven, Prov A och Prov B.

Tangentbord-skräm-ordbehandlare (Prov A & B)

Historia Kemi

Antal elever som Videoobserverades

5 6

Total inspelad Videomaterial

169 minuter 67 minuter

Totalt antal elevprov som samlades in

30 8

58

Som tidigare nämnts användes två olika utformningar av proven och dessa skapades i samarbete med lärarna i respektive ämne. Det som jag påverkade var frågornas placering och var utrymmet för elevernas svar skulle placeras. Lärarna formulerade frågorna samt hur mycket utrymme som eleverna skulle ges för svaren. Historia Prov A bestod av totalt sju frågor där övervägande del var essäfrågor32. Prov A i kemi hade en liknande layout och bestod av sex frågor där övervägande del var kortfrågor33. Prov B i historia bestod av åtta frågor, två av dessa var kortfrågor och de övriga frågorna var essäliknande. Prov B i kemi hade en liknande layout och bestod av totalt sex frågor varav tre var essäliknande34. Proven som genomfördes med papper och penna distribuerades på dubbelsidigt kopierat papper och proven som genomfördes med ordbehandlare distribuerades via e-post eller via skolans lärplattform. Eleverna laddade ner proven till sin egen dator och öppnade det i ordbehandlingsprogrammet Word.

Metodologiska redskap För att studera elevernas skrivande i en provsituation behövde jag använda metodologiska redskap som på nära håll kunde spela in och följa deras skrivande. Redskapen behövde också vara anpassade till kontexten och skulle i möjligaste mån inte störa eleven under provsituationen. I en tidigare pilotstudie användes videoinspelningar och en videokamera placerades bakom eleverna med fokus på elevernas skrivande. Utifrån det inspelade materialet gjordes en transkription och analys. Det visade sig att videoobservationer inte var tillräckliga för att få syn på elevernas skrivande med de olika resurserna på den detaljnivå som krävdes för att beskriva och skapa en förståelse för hur resurserna formade elevernas skrivande. Eleven rörde på sig relativt mycket och skymde ofta sitt skrivande på olika sätt med armarna eller att hen rörde datorn så den försvann ur kameravinkeln. Att hela tiden justera kameran efter elevens rörelse blev en påminnelse för eleven att kameran fanns och hen tenderade att röra sig ännu mera då justering av kameran gjordes. Med utgångspunkt i från pilotstudien redesignades studien. Inspelningen av elevernas skrivande med tangentbord-skärm-ordbehandlare löstes med att installera en skärminspelare på elevernas datorer. I samtliga klasser användes PC och valet av skärminspelningsprogram blev 32 Frågorna 1-2 var kortare faktafrågor kring ämnet och de resterande var mer essä liknande frågor som till exempel fråga 6; ”Vilken av alla orsaker till första världskriget anser du vara den viktigaste? Motivera med ett resonemang!” (historia, Prov A). 33 Två av dessa var essäfrågor. Exempel på en kortfråga är fråga 3: ”Vilka elektriska laddningar har partiklarna i en atom?” (kemi, Prov A). 34 Exempel på en essäliknande fråga: ”Rutherford byggde sin atommodell utan att kunna se vare sig protoner eller elektroner. Berätta hur han bar sig åt.” (kemi, Prov B).

59

AutoScreenRecorder 3.1, Wisdom Software35, gratisversionen. För att inte belasta elevernas datorkapacitet spelades skärminspelningarna in på ett externt USB-minne. Valet gjordes också att inte spela in ljudet medan eleverna arbetade eftersom filerna blev relativt stora och risken fanns att USB-minnets kapacitet inte skulle räcka. När det gällde att spela in elevernas skrivande med papper och penna valdes så kallade Pulse Smartpen som är en sorts kulspetspenna som spelar in det som skrivs eller ritas med pennan. För att pennan ska spela in det som skrivs krävs ett speciellt papper som är markerade med punkter för att avläsa det som skrivs eller ritas med pennan. Punkterna är inte synligt för ögat (se figur 3). När eleverna skrivit klart provet överfördes inspelad data från pennan till en mjukvara, LiveScribe Desktop. I mjukvaran spelades deras skrivande upp ”som om” de skrev ”live”. Exporteringsfunktionen i mjukvaran är begränsad och för att importera och hantera inspelningarna i ett transkriberingsverktyg gjordes en skärminspelning av uppspelningen av elevernas skrivande från LiveScribe Desktop. Det blev sedan möjligt att importera inspelningen till en mjukvara för transkribering. Pennorna spelade även in ljud under elevernas skrivande. Andra forskare som använt sig av liknande pennor har arbetat med så kallade ”speak-aloud” metod där användaren får berätta vad hen gör under det att hen skriver. Speciellt vanligt är detta för att undersöka hur elever löser matematikuppgifter. En nackdel med pennorna är att det inte går att sudda om man skriver fel. Om så skedde blev eleverna ombedda att stryka över det som de eventuellt skrev fel. Utöver Pulse Smartpen-inspelningar och skärminspelningar användes också videokameror för att spela in elevernas skrivande. Videokamerorna placerades snett bakom eleverna. Videoinspelningarna fungerade som bakgrundsmaterial för att stärka validiteten om eleverna slutade skriva. Om eleverna slutade skriva för att de hade problem med utrustningen togs inte den aktiviteten med som en ”paus” utan räknades bort. Med hjälp av videoinspelningarna kunde detta lättare bestämmas. Ytterligare erfarenheter från pilotstudien gjorde att studien kom att omfatta fler elever och två olika ämnen samt att eleverna fick utföra två prov med olika layout för att se om dessa utgjorde någon skillnad i elevernas skrivande med olika resurser.

35 http://www.wisdom-soft.com/products/autoscreenrecorder_free.htm Hämtad februari 2014.

60

Figur 3. Pulse Smartpen. Som bilden visar används även ett speciellt punktmarkerat-papper till pennan. Punkterna är inte synliga för ögat.

Figur 4. Del av en skärmbild från programmet LiveScribe Desktop. Den text som är mörkgrön i bilden ovan är så långt eleven kommit när skärmdumpen togs av Pulse Smartpen-inspelningen. Med hjälp av den här tekniken kunde jag se när och om eleverna ändrade i sina texter.

Analys och transkription De två olika layouterna (Prov A och Prov B) studerades utifrån elevernas inlämnade prov. Fokus låg på att studera hur eleverna hanterade svarsutrymmet utifrån användningen av olika resurser där layouten delvis antogs forma elevernas skrivande. Analysen gjordes utifrån de olika villkoren som prövades. Papper-och-penna-proven tittades igenom ett flertal gånger och sorterades utifrån hur eleven valt att använda utrymmet för svaren i de två olika utformningarna av proven. Två breda kategorier skapades. En för elever som använde mer utrymme än det som angavs och en för de som höll sig inom angivet utrymme. I förhållande till proven som lämnats in digitalt fanns inte ett begränsat utrymme på samma sätt som på pappret. Analysen fokuserade istället på att studera hur eleverna valde att förändra provets layout. Det handlade till exempel om att eleverna valde att ta bort de streckade linjerna eller att de valde att formatera frågorna genom att göra dem feta.

61

När det gäller transkriptionen av det inspelade materialet tittades inspelningarna igenom ett flertal gånger och olika kategorier prövades ut i relation till studiens syfte och forskningsfrågor. Tidigare forskning inom fältet där skrivande studeras har ofta fokuserat på hur användaren väljer att planera sin text utifrån användningen av olika resurser (Haas, 1996). Intresset i den här studien var att på en mikronivå beskriva och undersöka elevernas möjligheter att representera sina kunskaper. I studien ses skrivande som en inristning av tecken för att skapa bokstäver vilka bildar ord och som vidare sätts ihop till meningar. Intresset i studien var att beskriva processen på en mikronivå utifrån användningen av olika resurser utifrån ett designorienterat och multimodalt perspektiv på skivande med fokus på de visuella enheterna som skapar förutsättningar för skrivandet. Analysenheten i transkriptionen är skrivande, specifikt hur elevernas skrivande kan förstås i en socialt inramad domän som en provsituation. Utifrån en iterativ process där materialet granskades ett antal gånger framträdde tre analytiska kategorier: pennrörelser/tangenttryckningar, redigering och pauser. Tolkningen gjordes utifrån en förståelse av provsituationens förutsättningar. Ett exempel är att elever anpassade sitt svar till antalet linjer som det gavs utrymme till i layouten vilket kan tyda på att eleven tolkar in erfarenheter från andra provsituationer där läraren förväntar sig en viss längd på ett svar. En annan möjlig tolkning är såklart att eleven inte kan något mer inom ramen för frågan. Andra tendenser pekade mot det motsatta där eleverna inte alls tog hänsyn till detta utan skrev i marginalen eller på ett nytt papper. I relation till skrivande blev det möjligt att visa på spår utifrån en tidsmässig aspekt där byte av de tre kategorierna kunde illustrera en annan sekvensering av skrivandet med tangentbord-skräm-ordbehandlare än med papper-och-penna (delstudie I).

Delstudie II

Urval av observationsmiljöer I delstudie II valdes två digitala lärspel ut för att studera meningserbjudande och utrymme för lärande. Spelen som valdes ut var två webbaserade digitala lärspel; RixDax36 och en del ur Global Conflict serien, El Patron37. Urvalet baserades på att de uppfyllde kraven på att de skulle ha ett uttalat

36 RixDax: http://rixdax.riksdagen.se 37 Global conflict-serien: http://www.globalconflicts.eu

62

utbildningsinnehåll riktat mot skolan. RixDax-spelets design kan liknas vid ett klassiskt brädspel medan El Patron är mer rollspelsliknande till sin karaktär.

Metodologiska redskap I delstudie II gjordes skärminspelningar samt skärmbilder togs av så kallade ”återkopplings-bilder”. Skärminspelningarna gjordes med hjälp av ScreenFlow 2.1.7 när de två webbaserade spelen spelades. RixDax spelades av två elever i åk 7och El Patron spelades av mig38 . RixDax-spelet spelades också av båda författarna av artikeln och därför ansågs inte vem som spelade spelet som en viktig del vid själva skärminspelningen. Dessa tillsammans med skärmbilderna (som togs av återkopplings-rutor så kallade ”feedback screens”) utgjorde det empiriska materialet. Vid lektionstillfället när eleverna spelade spelet RixDax arbetade de med temat Hur Sverige styrs och spelet blev en aktivitet under en lektion. Studien genomfördes under 2010.

Analys och transkription Analysen gjordes bland annat utifrån Prenskys (2001) sex strukturella principer: regler, mål, feedback, konflikt, interaktion och berättelsen. Principerna användes för att beskriva spelen och dess potential att skapa engagemang. För att analysera kompositionen av de olika elementen i spelen användes en del av Kress och van Leeuwens (2006) multimodala ramverk. Begrepp som användes för analysen utifrån det multimodala ramverket var: informationsvärde, framträdandegrad, inramning och organiserande principer. Utifrån ett designorienterat perspektiv användes slutligen analysbegreppen sekvensering respektive vilket utrymme för metareflektion som spelet gav möjlighet till. Sekvensering fokuserar på hur olika element relaterar till varandra och metareflektion handlar om hur designen av spelet ger utrymme för reflektion (Selander 2008a; 2008b; Selander & Åkerfeldt, 2008; Selander, 2009). Analysen gjordes dels utifrån skärminspelningarna, dels utifrån skärmbilderna (”feedback screens”) som visades i spelen.

38 I delstudie II spelas ett av de två valda digitala lärspelen av elever. Fokus i studien var spelen och dess design därför valde vi att det andra spelet El Patron kunde spelas av en av författarna alltså av mig (se vidare avsnittet Metodreflektion för en problematisering av detta val).

63

Delstudie III Studien genomfördes inom ramen för projektet Learning resources and Writing in Educational Textual Cultures vid universitetet i Vestfold, Norge39. Studien belyser elevers representationer inom ramen för gymnasieskolans projektarbete. Det empiriska materialet som låg till grund för analyserna av elevernas kunskapsrepresentation var: individuella loggböcker, skriftliga rapporter samt videodokumenterade muntliga presentationer.

Genomförande och urval Urvalet av skolor skedde utifrån ett kvalitativt strategiskt urval. Vi ville studera användningen av digitala resurser i skolor som nyttjade dessa som en naturlig del av undervisningen. Kontakt togs med skolorna och ett inledande möte skedde med tre lärare på det naturvetenskapliga programmet och en lärare på det samhällsvetenskapliga programmet på två olika gymnasieskolor. Lärarna informerades om studien, och två av lärarna på det naturvetenskapliga programmet (biologi och kemi) och en lärare (entreprenörskap och svenska) inom samhällsvetenskapliga programmet tackade ja till att delta i studien. Dessa tre lärare handledde ett antal elevgrupper som arbetade med olika projekt inom respektive ämnen. Urvalet av de sex projektarbetena som återfinns i studien gjordes i samarbete med lärarna. De projektarbeten som följdes valdes utifrån tre aspekter: elevernas frivilliga medverkan, syftet med studien att följa och belysa elevernas representationer och utifrån lärarnas rekommendationer av projektarbeten. Elevernas frivilliga medverkan var en förutsättning för att vi skulle kunna följa deras arbete under en längre tid då projektarbetet sträckte sig över en termin. Eleverna behövde även ge oss tillträde till deras olika lärmiljöer så vi kunde studera deras olika representationer. Vi fick ta del av lärarnas lista över samtliga elevers projektarbeten. Utifrån den valdes de projektarbeten ut där huvudprincipen var att skapa variation i det empiriska materialet. Variationen handlade om inriktningen på arbetet och kunskapsområdet. Exempel är de två projektarbetena som valdes ut i kemi, där den ena gruppen arbetade med att göra en intervention på skolan för att minska matsvinn medan det andra projektarbetet mynnade ut i en webbplats där enskilda personer kunde mäta koldioxidutsläpp utifrån sin användning av sociala medier i vardagen. Vad gäller den tredje aspekten, där lärarna rekommenderade vilka projektarbeten som på ett eller annat sätt

39 Deltagande universitet: Vestfold University College, Oslo universitet, Roehampton University, London University och Stockholms universitet. Projektledare var professor Bente Aamotsbakken vid Vestfold Universitet i Norge (Askeland & Aamotsbakken, 2014).

64

skulle vara intressanta att följa i relation till studien, ska ”rekommendationer” och ”intressanta” förstås på två sätt. Ett av elevarbetena valdes ut utifrån lärarens rekommendationer att eleven var högpresterande. Ett annat arbete valdes ut då läraren ansåg att deras val av projektarbetsämne var ovanligt inom ramen för kursen. Utifrån dessa tre aspekter valdes sex projektarbeten ut (se tabell 6). Studien genomfördes under 2011. Gruppnamn Ämne

Life is Gr8 Entreprenörskap och svenska

Antimobbning Entreprenörskap och svenska

Matsvinn Biologi

CO2Social Biologi

Framställning av antibiotika Kemi

Karboxylsyrors och estrars konserverande egenskaper

Kemi

Tabell 6. Projektarbeten som följts i delstudie III.

Metodologiska redskap I delstudie III användes videoobservationer för att spela in elevernas muntliga presentationer. Sex projektgrupper följdes och samtliga gruppers presentationer följdes och/eller spelades in. I ett av projekten, som genomfördes inom det samhällsvetenskapliga programmet, valde eleverna att ha vad som kan liknas vid en posterpresentation. De som besökte deras presentation fick ta del av deras arbete och de berättade lite om sitt projekt och vad de kommit fram till. De andra fem grupperna presenterade sina projekt muntligt med någon form av PowerPoint- eller Keynote-presentation. Presentationerna skedde i klassrum eller i mindre projektrum, där eleverna presenterade sina projekt för sina klasskamrater (biologi/kemi). Inom det samhällsvetenskapliga programmet skedde presentationerna under en eftermiddag. Lärarna som arbetade med kursen hade arrangerat det hela så att det fanns möjlighet för andra lärare och elever på skolan att komma och lyssna. Den grupp som följdes (LifeisGr8) hade två presentationer under den eftermiddagen. Den första av dessa två spelades in.

65

Analys och transkription Elevernas kunskapsrepresentationer har i studien belysts med inspiration av Hallidays (1978) språkliga metafunktioner: textuell, interpersonell och ideationell metafunktion. Halliday (1978) lägger tyngdpunkten på språket som en meningsskapande process i en social praktik. ”They are the modes of meaning that are present in every use of language in every social context.” (Halliday, 1978, s. 112). Utgångspunkten är texten som helhet inte de enskilda orden. Halliday ser språket som en socialt skapad resurs som är organiserad som ett system av valmöjligheter, där individen genom sina handlingar och val producerar mening (Kress, 2001). Individen, textproducenten, gör en mängd komplexa val som leder till att realisera meningen inom en social praktik. Kunskapsrepresentationer som analyserades var: elevernas individuella loggböcker, skriftiga rapporter, samt videodokumenterade muntliga presentationer. Nedan kommer jag att beskriva metafunktionerna och beskriva hur materialet har analyserats utifrån dessa. Materialet som analyserades bestod av nio individuella loggböcker, fyra skriftliga rapporter samt tre muntliga presentationer.

Textuell metafunktion Den textuella funktionen sätter fokus på interna samband och på kompositionen av texten. Det handlar om kohesion på detaljerad nivå och koherens som ser till en mer övergripande global nivå (Halliday, 1978). För att meningarna ska uppfattas som meningsfulla av läsaren behöver de vara sammanhängande. Det behöver finnas en inbördes logik i texten. Analysen riktades således mot hur eleverna hade organiserat och komponerat sina representationer under kursens gång. Vi analyserade även hur ofta eleverna gjorde blogginlägg, längden på dessa och genom vilket medium eleverna använde för att forma sina kunskapsrepresentationer. Vägledande frågor som ställdes när elevernas kunskapsrepresentationer40 analyserades: • Vilken är textens disposition och struktur? • Hur hänger texten samman? • Hur kan dess komposition beskrivas? • Vilka teckensystem och medier används?

Interpersonell metafunktion Den interpersonella metafunktionen sätter fokus på språket och hur det skapar sociala relationer och interaktion mellan deltagarna (Halliday, 1978). Det handlar om relationerna och interaktionen mellan den som producerar

40 De kunskapsrepresentationer som analyserades var: individuella loggböcker, skriftliga rapporter, samt videodokumenterade muntliga presentationer.

66

texten och läsaren. Analysen fokuserades på att se hur eleverna valde att representera sig själva, attityder till ämnet, närhet och distans till såväl ämnet som varandra i gruppen samt hur de själva positionerade sig till innehållet som presenteras. Vägledande frågor som ställdes när elevernas kunskapsrepresentationer analyserades: • Hur skapas relationen till läsaren? • Hur kan språket beskrivas i relation till ämnet? • Hur skriver eleven fram sig själv?

Ideationell metafunktion Genom att göra en analys av den ideationella metafunktionen sätts fokus på vilket innehåll som textens design skapar och vad den handlar om (Halliday, 1978). Den ideationella metafunktionen riktar blicken mot vad som pågår i världen och representationerna som skapas kan antingen vara narrativa eller konceptuella till sin karaktär. ”This is the component through which the language encodes the cultural experience, and the speaker encodes his own individual experience as a member of the culture.” (Halliday, 1978, s. 112). Analysen av elevernas kunskapsrepresentationer utifrån den ideationella metafunktionen rörde elevernas sätt att beskriva deras erfarenheter och den värld eller situation de befinner sig i. Vägledande frågor som ställdes när elevernas kunskapsrepresentationer analyserades:

Vad handlar texten om? Vilka processer och erfarenheter beskriver eleven?

Utifrån de vägledande frågorna gjordes således analyser av elevernas kunskapsrepresentationer: individuella loggböcker, skriftliga rapporter och muntliga presentationer. För att analysera de individuella loggböckerna och de skriftliga rapporterna användes Excel-ark med de vägledande frågorna som konstruerats utifrån metafunktionerna. De muntliga presentationerna analyserades med hjälp av mjukvaran ELAN där analysen gjordes av elevernas Powerpoint- och Keynote-presentationen. Genom att analysera elevernas kunskapsrepresentationer utifrån Hallidays metafunktioner fick vi en ökad förstålese av elevernas möjligheter att visa sina kunskaper inom skolans praktik.

67

Artikel IV I den fjärde artikeln baserades urvalet av exemplen på metodologiska problem som framträtt och blivit påtagliga under mitt arbete med studierna i avhandlingen men även erfarenheter från tre andra projekt som jag varit delaktig i41.

Etiska överväganden Forskningsetiska överväganden har varit en viktig del i mina delstudier. Forskningsetik är en väsentlig del av den forskning som på ett eller annat sätt handlar om människor. I mina studier har jag utgått från gällande god forskningssed (Vetenskapsrådet, 2011), men även utifrån sådana aspekter som ansvar och hänsyn till den enskilda individen som har byggt på förtroende, medgivande och diskretion gentemot eleverna (Tickle, 2002). Nedan kommer jag att redogöra för de etiska val som jag har gjort och tagit ställning till i relation till studierna inom ramen för avhandlingen. Etiska överväganden och ställningstaganden gjordes framförallt inom ramen för delstudierna I och III. Delstudie II studerar digitala lärspel, där de etiska övervägandena inte var framträdande och i artikel IV görs en teoretisk och metodologisk reflektion. I delstudie I informerades vårdnadshavarna och eleverna om studien (se bilaga 1a). De fick även skriva under ett samtycke där eleven och förälder/vårdnadshavare gav sitt medgivande till att deras barn deltog i studien (se bilaga 1b). I delstudie III informerades eleverna och lärarna muntligt om studien och de fick även skriva på en fullmakt (se bilaga 2). Eleverna som deltog i delstudie III var över 18 år. Därför behövdes inte någon påskrift från vårdnadshavare. Eleverna och lärarna informerades om projektet och om hur studierna skulle genomföras. Genom liknande fullmakt

41 Mina erfarenheter som diskuteras i artikeln kommer framförallt från tre tidigare projekt: Digitala läromedel och learning design sequences i svensk skola – brukarperspektiv finansierat av KK-stiftelsens forskningsprogram Learn-IT (se Kjällander 2011; www.didaktikdesign.nu/learnit), Värderingskriterier och bedömningsnormer inom det konstnärliga området finansierat av Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning, NSHU. I projektet medverkade Stockholms universitet, Göteborgs universitet och Malmö musikhögskola vid Lunds universitet, Lärande i en digitaliserad miljö. Observation av 1:1 (Åkerfeldt, et al., 2013) och Learning resources and Writing in Educational Textual Cultures vid universitet i Vestfold, Norge (se delstudie III, se även Askeland & Aamotsbakken, 2014).

68

som i delstudie I samtycke eleverna till sin medverkan. Även lärarna i de båda studierna skrev på fullmakter. Samtliga grupper i delstudie III valde att fullfölja sin medverkan. Varken skolan eller eleverna i studien är namngivna och åtgärder har vidtagits så att eleverna eller skolan inte kan identifieras. Eleverna hade hela tiden haft valet att avsluta sin medverkan i studien, vilket en av eleverna (delstudie I) också valde att göra. Eleverna och lärarnas namn i studie III har fingerats. I delstudie I valdes läxförhör till stor del ut för att inte störa elevernas skrivande i en större provsituation. Läxförhören har behandlats som provsituationer i studien då de hade samma upplägg och genomförande som en konventionell provsituation.

Metodreflektion Samtliga studier som gjorts inom ramen för avhandlingen är till största del kvalitativa till sin karaktär. Generaliserbarheten till övrig population är därmed låg. Scott och Morrison (2006) menar att forskare inom samhällsvetenskap aldrig kan utgå ifrån ”[…] that any one element of the social world is identical to another and, therefore, that census studies are unnecessary.” (Scott & Morrison, 2006, s. 219). Kvalitativa studier ger istället ett djup och en större förståelse för ett fenomen, och studierna bidrar till att (i detta fall) skapa en mer nyanserad bild av hur elevernas kunskapsrepresentationer tar sig uttryck i en inramning av ett område såsom projektarbete. När det gäller urvalet av skolor och ämnen i delstudierna I och III konstruerades data för att få ett varierat material. I delstudiernas tolkningsarbete blev det svårt att dra några slutsatser i relation till ämnet och dess betydelse i relation till elevernas skrivande och kunskapsrepresentationer. Ett större material inom respektive ämne skulle behövt samlas in för att skapa högre validitet i relation till just de ämnesspecifika aspekterna. Däremot kan analysbegreppen som jag använt i delstudierna användas i andra situationer. I delstudie I hade jag tekniska svårigheter med skärminspelningsprogrammet AutoScreenRecorder som delvis var instabil och vissa inspelningar av elevernas skrivande gick inte att genomföra. Programmet stängde ibland ner av sig självt utan att det indikerades på något sätt. Vid andra tillfällen skapade programmet problem för en elev då hens dator fick minskad kapacitet och eleven fick svårigheter att arbeta. Vid detta tillfälle stängdes inspelningsprogrammet av för att inte hindra eleven i sitt arbete. I framtida studier av elevernas skrivande, på detaljnivå, skulle jag överväga andra metodologiska redskap för att skapa en högre validitet och reliabilitet. Vidare metodologiska funderingar i relation till delstudie I rör urvalet av elever där jag skulle vilja skala upp den genomförda studien ytterligare i antalet elever utifrån deras prestationsnivå men även utifrån hur vana

69

skribenter de är i förhållande till de resurser de använder vilket också kan påverka resultatet. I denna studie undersöktes till exempel inte elevernas skrivhastighet när de använde ordbehandlaren Word innan studien genomfördes. När det gäller delstudie II kan kritik riktas mot det begränsade valet av teckensystem för analys. Den audiovisuella designen i spelen analyserades inte i spelen. Jag är medveten om att den audiovisuella designen skapar mening för användaren och i framtida studier av kunskapsrepresentationer kommer jag att överväga också andra teckensystem för analys. Ytterligare kritik kan riktas mot urvalet gällande de digitala lärspelen, valet av skärmbilder för analys samt valet att en av författarna spelade ett av spelen när skärminspelningarna gjordes. När det gäller analysen av skärminspelningarna och skärmbilderna kan själva flödet i spelet och interaktionen delvis gå förlorat. Dessa aspekter har jag haft svårigheter med att fånga och beskriva. I analysen strävade jag efter att lyfta fram dess aspekter genom att använda begreppen sekvensering och tempo för att komma åt dessa (delstudie II). Ytterligare metodutveckling inom området behövs för att systematiskt kunna analysera kunskapsrepresentationer där användaren påverkar hur spelet utvecklar sig som kanske inte alltid går att förutse med hjälp av att studera enskilda skärmbilder och skärminspelningar. Ett sätt att arbeta vidare med att analysera kunskapsrepresentationer såsom lärspel är att studera spelens ”spelbarhet” (play) dess herustiker (Desurvire & Wiberg, 2009) och då i kombination med ett designorienterat multimodalt perspektiv på lärande. Detta skulle ge möjlighet till att skapa en bredare förståelse av spelets potential både utifrån ett spelperspektiv men även utifrån ett lärandeperspektiv. Att jag spelade El Patron under skärminspelningen som senare också analyserades kan, som jag berört ovan, kritiseras. Sammanhanget när spelen spelades – och vem som har spelat – kan ha haft betydelse för analysen vilket jag är medveten om. Att befinna sig i ett klassrum där elever spelade RixDax och det sätt på, vilket läraren ramade in aktiviteten skiljer sig från det sammanhang när jag spelade El Patron. Till exempel skrev läraren upp vilka elever som fick högst poäng i spelet på tavlan vilket ytterligare förstärkte elevernas fokus på att samla poäng i spelet. De analytiska begreppen som använts i studien skapade dock ett ramverk för att kunna fokusera på spelets design oavsett vem som spelade spelet.

70

Sammanfattning av delstudierna och artikeln

Nedan följer en sammanfattning av de tre delstudierna och den teoretiska och metodologiska artikel som min avhandling utgör. Jag redogör även för mina bidrag i respektive delstudie och artikel.

Delstudie I

Re-shaping of writing in the digital age – a study of pupils´ writing with different resources Anna Åkerfeldt Accepterad för publicering i Nordic Journal of Digital Literacy42. Läroböcker har länge haft en framträdande roll i skolan. De sågs ofta som bärare av ”objektiv” kunskap som skulle överföras till eleven som sedan i en provsituation skulle re-producera denna kunskap i skriven text så exakt som möjligt. Auktoriteten som läroboken har haft i skolan utmanas i och med den ökade tillgången till och användningen av digitala resurser både inom och utanför skolan (Cope & Kalantzis, 2000; Lanshear & Knobel, 2003; Selander & Kress, 2010). Skrivprocessen har också förändrats under de senaste årtionden och att skriva förhand är inte lika vanligt idag som det var för något decennium sedan. Istället används andra resurser för skrivande som till exempel olika appar och ordbehandlingsprogram. I skolan används också olika programvaror och virtuella miljöer för att skriva rapporter, anteckningar, essäer och så vidare. I det digitala klassrummet designar eleverna i högre grad sin egen lärväg, ibland utan lärarens direkta kontroll (Kjällander, 2011). De klipper och klistrar text, redigerar och flyttar om texten, diskuterar med sina klasskamrater, söker på nätet och så vidare. I en sådan här lärmiljö tränar eleverna i högre grad förmågor som att söka och

42 I den tryckta versionen av avhandlingen har jag fått tillåtelse av förlaget, Universitetsforlaget, att publicera den accepterade versionen av artikeln till tidskriften Nordic Journal of digital Literacy. Smärre justeringar kan komma att göras i den slutgiltiga versionen. Artikeln är granskad av två externa och varandra oberoende granskare.

71

kritisk granska information, resonera kring olika begrepp och problemlösning än när enbart läroboken användes (Clarke-Midura & Dede, 2010; Newhouse, 2011). Eleverna har också möjlighet att representera sina kunskaper med hjälp av ett flertal olika teckensystem som distribueras genom olika medier. I själva undervisningssituationen används digitala resurser, vilka skapar helt andra möjligheter för eleverna att re-designa sina kunskaper – genom en bredare repertoar av olika teckensystem såsom grafer, färger, bilder och skriven text. Det kan möjligen finnas en spänning inom dagens design för lärande (undervisnings- kontra provsituationen) och även mellan nutida syn på lärande och kunskap och gårdagens, som till stor del utgick från att eleverna skulle memorera fakta från en lärobok. Vi skriver idag med olika slags digitala redskap. Hur dessa formar skrivandet och hur skrivande kan beskrivas och förstås i ett nytt semiotiskt landskap finns det ännu få studier kring. Ännu färre studier finns det kring hur de resurser som används vid prov skapar villkor och möjligheter för eleverna att representera sina kunskaper. De organiserade principerna för tryckt text på papper respektive på skärm skiljer sig. Skärmen erbjuder andra möjligheter och fler ingångar än den tryckta texten, och erbjuder därmed möjligheten att arrangera kunskap och information på ett annat sätt (Kress, 2003). Syftet med delstudien är att undersöka hur användningen av olika resurser formar elevernas skrivande. Två forskningsfrågor har varit vägledande: 1) Hur kan skrivprocessen beskrivas när elever använder olika resurser i provsituationer? 2) På vilket sätt formar layouten av proven och användningen av de olika teknologierna elevernas möjlighet att representera sin kunskap? Två villkor undersöktes: 1) papper-och-penna 2) digitalt (tangentbord-skärm-ordbehandlare) och två olika prov-layouter undersöktes. Studien genomfördes i tre olika klasser på två skolor i ämnena historia och kemi. Studien utgår från grundantagandet att användningen av medier och teckensystem har en betydelse för hur kommunikation och lärande tar form. (Jewitt, 2002; Stein, 2008; Jewitt, 2009; Kress, 2010; Mavers, 2010; Selander & Kress; 2010). Teckensystemen som undersöks i studien är skrivande och layout, vilka ses som kulturellt och socialt formade teckensystem för att erbjuda mening. Organiseringen av teckensystem på papper eller skärm – dess layout – påverkar också hur interaktionen kan fortsätta. De sätt på vilka konventionella prov (Jönsson, 2011) är utformade har sociala, epistemologiska och ontologiska konsekvenser, och ramar implicit in vad som blir möjligt att kommunicera i olika sociala praktiker (Kress, 2010). Tre klasser i ämnena historia och kemi på två olika skolor deltog i delstudien, två klasser i historia och en klass i kemi. Samtliga elever hade

72

haft en egen dator sen de gick i sjunde klass men det var första gången de använde datorn i en konventionell provsituation med öppna essäfrågor i provet (för en beskrivning av det metodologiska tillvägagångssättet, se kapitlet, Metodologiska överväganden). Resultaten i studien pekar på att eleverna i det digitala villkoret: • tenderade att röra sig mot ett mer komponerande sätt att konstruera text • var inte begränsade av layouten i samma utsträckning som papper-och-

penna-eleverna • externaliserade sina tankar och experimenterade med sin kunskap med

hjälp av skärmen Nedan kommer jag att presentera dessa aspekter ytterligare. Eleverna i det digitala villkoret spenderar mer tid på att redigera sin text och hoppar fram och tillbaka mellan frågorna. De skriver till meningar i redan besvarade frågor och gör ändringar. Detta till skillnad från de elever, som skriver med papper-och-penna, som svarar på en fråga i taget och som sällan går tillbaka för att ändra i en redan besvarad fråga. Detta kan möjligtvis indikera att elevernas skrivande i det digitala villkoret rör sig från en linjär process till en mer komponerande process där den linjära logiken på ett sätt är satt ur spel och ersatt med en mer spatial och samtidigt sätt att skriva text. Resultaten relaterar till Kress (2003) argument att den linjära logiken som förknippas med skriven text är ersatt med den spatiala och samtidiga logiken hos en bild där det finns flera ingångar till skillnad från en skriven text där det oftast finns en tydlig början och ett slut. Majoriteten av eleverna som skrev med papper-och-penna styrdes inte av layouten när det gäller utrymmet för skrivande vilket gäller både Prov A och B och även i de båda ämnena. De skrev i marginalen eller bad om ett nytt papper för att fortsätta skriva. I materialet finns det ett fåtal elever som följer det anvisade utrymmet som ges genom layouten och detta tar sig olika uttryck genom Prov A respektive Prov B. När det gäller Prov A använder de och estimerar sin text efter antal linjer som ges i layouten. I Prov B har eleverna möjlighet att använda obegränsat utrymme genom att ta fler papper men även här disponerar en del av elever sin text efter antalet frågor och det utrymme som ges på pappret. Eleverna i papper-och-penna-villkoret hade begränsade möjligheter att editera och formatera sina svar, vilket innebar att de till stor del var tvungna att tänka ut mer eller mindre fullständiga meningar och resonemang i en inre kognitiv process innan de började skriva. Detta syns i materialet då eleverna i papper-och-penna-villkoret ofta tog paus innan de började skriva en mening och också att de sällan redigerade sin text. Eleverna i det digitala villkoret tenderade att använda skärmen som ett ”verktyg för sitt tänkande” och experimenterade med sin kunskap. I materialet skriver eleverna en mening för att sedan radera den och börja om

73

på nytt. Vid dessa tillfällen verkar skärmen fungera som en yta för eleverna att organisera och ”få syn på” sina tankar och därmed också till viss del sina kunskaper. Sammantaget visar resultat att teckensystemen skrivande och layout, och användningen av de olika teknologierna formar elevernas skrivande och till viss del också deras möjlighet att representera sina kunskaper. Jag står som ensamförfattare vilket betyder att jag självständigt har designat, genomfört, analyserat och skrivit artikeln.

74

Delstudie II

Exploring educational video game design – meaning potentials and implications for learning. Anna Åkerfeldt & Staffan Selander Publicerad i: Handbook of Research on Improving Learning and Motivation through Educational Games: Multidisciplinary Approaches. Felicia, P (ed). IGI Global43. Artikeln tar sig an två forskningsfält: lärande i formella miljöer och videospelsdesign. I studien kombineras dessa två fält och i artikeln fokuseras digitala lärspel. Studien fokuserar spelens design ur ett lärandeperspektiv och hur de olika semiotiska resurserna formar villkor och förutsättningar för lärande. Syftet med artikeln var att undersöka två webbaserade spel och hur dessa skapar möjligheter och villkor för lärande och meningsskapande. Spelen kan sägas vara inom genren Serious games eller Educational Video games och är utvecklade för att användas i undervisningssammanhang. Spelen som undersöktes i studien var El Patron (ett spel ur Global Conflicts serien44) och RixDax45. Spelen kommer från olika spelgenrer och speldesignen skiljer sig åt. Dataspelet RixDax bygger på brädspelets struktur, regler och funktioner och El Patron är ett rollspelsliknande spel där användaren antar rollen som journalist. Spelen beskrivs genom Prenskys (2001) sex strukturella principer och i analysen används begrepp hämtade från designorienterat perspektiv samt från det multimodala ramverket (Jewitt, 2009; Selander & Kress, 2010). Begrepp som används för att få syn på hur resurserna är representerade och organiserade är; informationsvärde, framträdandegrad och inramning men också hur informationen är sekvenserad och hur spelets tempo kan beskrivas och ges utrymme för lärande. Studiens resultat visar att RixDax har tydligare spelfokus än lärandefokus, där poängsystemet i spelet tenderar att ta över utbildningsinnehållet. Detta visas i analysen av det grafiska gränssnittet där det centrala

43 I den tryckta versionen av avhandlingen har jag fått tillåtelse av förlaget, IGI Global (Jan Travers) att publicera artikeln. Artikeln har genomgått en granskningsprocess. 44 http://www.globalconflicts.eu 45 http://rixdax.riksdagen.se

75

kunskapsinnehållet, i det här fallet parlamentarikernas arbete, återfinns i bakgrunden och poängsystemet sätts i förgrunden. I El Patron är dessa två mer balanserade och det finns en tydligare koppling mellan lärandemomentet och spelfunktionen. Som exempel kan ges att eleven måste använda den information han/hon samlat in för att kunna genomföra den avslutande intervjun. I RixDax får man endast veta hur många poäng som samlats in och det sker ingen sammankoppling kring frågorna som användaren gått igenom. Artikel II är skriven av mig i samarbete med professor Staffan Selander. Jag har självständigt konstruerat data och till stor del analyserat materialet. Fördelningen procentuellt ser ut på följande sätt: Åkerfeldt 60 % och Selander 40 %.

76

Delstudie III

Elevers design av representationer inom gymnasieskolans projektarbete Eva Svärdemo Åberg, Anna Åkerfeldt & Staffan Selander Publicerad i: Syn for skriving; Læringsressurser og skriving i skolens tekstkulturer. Aamotsbakken, B. & Askeland, N. (red.) Høyskoleforlag46. Delstudie III syftar till att belysa elevernas kunskapsrepresentationer inom två olika gymnasieprogram, samhällsvetenskapligt- och naturvetenskapligt program, inom kursen Projektarbete. Representationer som valdes ut för analys var; elevernas loggböcker, slutrapporter och muntliga presentationer. Dessa är också till stor del de representationer som utgör lärarens underlag för betygsättning. Studien som artikeln bygger på genomfördes 2011 och har varit en del av ett större projekt, Learning Resources and Writing in Educational Textual Cultures47, där syftet har varit att undersöka elevers textskapande i digitala miljöer. Vi har valt att undersöka textskapade inom kursen Projektarbete 100p som ges under tredje året i gymnasiet. Det empiriska materialet som studerats är intervjuer med elever och lärare, videodokumenterade elevpresentationer, slutrapporter och loggböcker. I artikeln är det elevernas loggböcker, rapporter och muntliga presentationer som ligger till grund för analysen. Det empiriska materialet består således av nio individuella loggböcker, sex rapporter och sex muntliga presentationer från två olika gymnasieinriktningar; entreprenörskap och NO samt inom tre ämnen; kemi, biologi och entreprenörskap/svenska. Forskningsfrågan som undersöks är; vilka olika meningar (textuell, ideationell och interpersonell) konstrueras i elevernas texter?

46 I den tryckta versionen av avhandlingen har jag fått tillåtelse av förlaget, Cappelen Damm Akademisk (Camilla Kolstad Danielsen), att publicera artikeln. Artikeln är först publicerad i antologin Syn for skriving; Læringsressurser og skriving i skolens tekstkulturer (Aamotsbakken & Askeland, 2013). Artikeln är granskad av två externa och varandra oberoende granskare. 47 Deltagande universitet: Vestfold University College, Oslo universitet, Roehampton University, London University och Stockholms universitet. Projektledare var professor Bente Aamotsbakken vid Vestfold Universitet i Norge (Askeland & Aamotsbakken, 2014).

77

Den teoretiska utgångspunkten är kritisk lingvistik och Hallidays (1978) systemic functional linguistics som lägger tyngdpunkten på språket som meningsskapande process. Inom den kritiska lingvistiken är språkliga handlingar sociala handlingar där text, i vidgad bemärkelse, är den synliga representationen för kommunikation och meningsskapande. Det är inte orden eller meningar som är utgångspunkten, utan texten som helhet. Halliday (1978) ser språket som en socialt skapad resurs och som organiserad som ett system av valmöjligheter där individen genom sina handlingar och val producerar mening (Kress, 2001). Individen, textproducenten, gör en mängd komplexa val som leder till att realisera meningen i en institutionell inramning eller struktur. Materialet analyseras utifrån Hallidays tre metafunktioner: den ideationella-, den interpersonella- och den textuella funktionen. Resultaten visar att eleverna i sina representationer i samtliga fall använder en varierande repertoar av teckensystem. Skolans och därmed också elevernas val av representationsformer får direkta följder för vilka kunskaper som går att utveckla, både för dem som designas i lärande och för dem som designas för lärande. Elevernas logg-böcker ger uttryck för ett personligt berättande som kan sägas bygga på en bloggkultur och som präglas av ett dagboksberättande (Granath, 2008), vilket också delvis syns i elevernas rapporter från det samhällsvetenskapliga programmet. I rapporterna återfinns en genremix där eleverna blandar logg-skrivandet med den vetenskapliga genren. Genremixen ses tydligast inom det samhällsvetenskapliga programmet och de som använder google-docs som resurs för att skapa text. Artikel III är skriven tillsammans med Eva Svärdemo Åberg och Staffan Selander. Mitt bidrag till artikeln är att i samarbete med Svärdemo Åberg kontaktat skolorna, konstruerat data, analyserat materialet samt i samarbete med Svärdemo Åberg och Selander skrivit fram den slutliga texten. Fördelningen procentuellt ser ut på följande sätt: Svärdemo Åberg, 45 %, Åkerfeldt, 45 % och Selander 10 %.

78

Artikel IV

A ‘moving’ field - Critical issues in the production, analysis and representation of multimodal empirical material in the field of education Anna-Lena Kempe & Anna Åkerfeldt (inskickad till Visual Communication) Det övergripande syftet med artikeln är att diskutera några aspekter av hur det digitala landskapet re-konfigurerar hur vi uppfattar lärande och hur vi ser på kunskap. I artikeln förs en teoretisk och metodologiska diskussion kring några utmaningar som utbildningsvetenskaplig forskning står inför, dels vad gäller att skolans lärmiljö förändras genom att digitala resurser används i allt större utsträckning, och dels vad gäller att forskare i allt högre utsträckning använder digitala resurser för att samla in data, till exempel videoinspelningar. Videoinspelningar i klassrumsmiljö genererar en ansenlig mängd multimodala data, och hur dessa sedan ska transkriberas och analyseras är ofta en komplex process. I artikeln presenteras några empiriska exempel, som är tänkta att öppna upp för en diskussion av hur forskare konstruerar data med ett särskilt fokus på hur och när teorin tillämpas i designen av forskningsprocessen. När människor möts och interagerar med varandra med olika resurser skapas ett komplext semiotiskt landskap. Kommunikation sker samtidigt med ett flertal teckensystem och detta gör att forskarens konstruktion av komplexa data behöver ske systematiskt för att kunna hantera informationsflödet (Norris, 2004; Rostvall & West, 2005; West, 2007). Varje val som görs under datainsamlingen avslöjar antaganden om lärande och reflektionen kring vilka händelser som vi erkänner som tecken på lärande. Lärande sker på många olika arenor i samhället, och detta medför att forskningen behöver bli mer specifik när anspråk görs i relation till lärande – i förhållande till de gjorda observationerna, teoretiska grundantaganden och systematiska analyser. Varje specifik representation av en läraktivitet lämnar annan förståelse av läraktiviteten i skuggan. Vi argumenterar för vikten av att skapa och designa nya och kreativa representationer som baseras på tydliga och systematiska metodologier och koherent argumentation som är möjlig att kritiseras av andra.

79

Artikel IV är skriven i samarbete med Anna-Lena Kempe. Mitt bidrag till artikeln är framförallt de empiriska exemplen och erfarenheter från att observera digitala lärmiljöerna samt kunskaper kring transkription och arbete med olika programvaror för hantering av visuellt empiriskt material. Fördelningen procentuellt ser ut på följande sätt: Kempe 70 % och Åkerfeldt 30 %.

80

Diskussion och avslutande reflektioner

I det här kapitlet diskuteras de resultat som framkommit i de tre delstudierna och artikeln. I den fjärde artikeln diskuteras hur villkoren för forskning om lärande och undervisning förändras med den ökade tillgången till och användningen av digitala resurser i skolpraktiker såväl som i forskningspraktiker. Avhandlingens övergripande syfte är att belysa och öka kunskaperna kring hur användningen av digitala resurser formar villkor och möjligheter att representera kunskaper med fokus på skrivpraktiker och digitala lärspel. Avslutningsvis kommer jag att diskutera mina resultat i relation till LDS-modellen som jag har vidareutvecklat utifrån de resultat som framkommit i mina delstudier.

Resultat Elever och lärare använder i läraktiviteter ett flertal resurser, bestående av olika teckensystem som distribueras genom skilda medier. På ett plan är detta självklart, samtidigt som just mikrostudier av hur teckensystem och medier formar villkor inom skolpraktiker, delvis öppnar upp för en ny förståelse för undervisning och lärande. Mina analyser visar hur dessa resurser formar elevernas möjligheter att lära (delstudie II) och deras möjligheter att representera sina kunskaper i den andra transformationscykeln, vilket delstudie I och III visar på. Delstudie II analyserar två olika digitala lärspel (serious games) för att undersöka hur spelen skapar möjlighet och villkor för lärande och meningsskapande, och delstudie I och III fokuserar elevernas kunskapsrepresentationer samt hur skrivande kan förstås i relation till den ökade användningen av digitala resurser. Mina resultat från delstudierna visar att:

eleverna har i högre grad möjlighet att externalisera, transformera, formera och bearbeta sina representationer när de arbetar digitalt i den andra tranformationscykeln (delstudie I)

elevernas skrivande formas delvis av de resurser som de tillåts använda i första och andra transformationscykeln (delstudierna I och III)

design av kunskapsrepresentationer har betydelse för vad som blir möjligt att lära och skapa kunskap kring (delstudierna II)

81

vad som erkänns som kunskap i skolpraktiker blir alltmer öppet för förhandling i en digitaliserad skola (delstudierna I, II och III samt artikel IV)

Skrivande i förändring I följande avsnitt kommer jag att diskutera och problematisera de två första övergripande punkterna av mina resultat från delstudierna:

eleverna har i högre grad möjlighet att externalisera, transformera, formera och bearbeta sina representationer när de arbetar digitalt i den andra tranformationscykeln (delstudie I)

elevernas skrivande formas delvis av de resurser som de tillåts använda (delstudie I och III)

Elevernas provskrivande med olika resurser som jag undersöker i delstudie I och deras skapande av kunskapsrepresentationer kan ur det valda perspektivet liknas vid en designprocess där eleven ses som en designer av sitt eget lärande eftersom eleven har möjlighet att göra val och på så sätt transformera sitt kunnande (jämför Selander & Kress, 2010; Kjällander, 2011). Samtidigt kan skolpraktikens resurser och iscensättningar ses som en övergripande didaktisk design som formar villkoren för lärande såsom institutionella normer i form av konventioner för vad som erkänns som kunskap vilket avgränsar de val eleverna kan göra i sina designprocesser (se LDS-modellen, figur 2)48.

48 Både eleverna som skriver med papper-och-penna och de elever som skriver med ordbehandlaren har möjlighet att externalisera sina tankar genom till exempel skisser (jämför Buxton, 2007). Schon (1992) menar att genom ”seendet”, detta att exponera sina tankar och idéer för sig själv, skapar rikare möjligheter att till exempel identifiera mönster. Eleverna som använder papper-och-penna har inte denna möjlighet i samma utsträckning att skissa och få syn på sina tankar. Designprocessen se-rita-se, som Schon beskriver denna, eller som i delstudie I, skriva-redigera-skriva-paus – kan ses som ”[…] a reflective conversation with the materials of a situation.” (Schon, 1992, s. 133). De går därmed delvis miste om att, för sig själv föreslå, utforska, provocera och göra tentativa svar på de ställda frågorna. Papper-penna-eleverna går direkt till att beskriva, svara, lösa och specificera sina kunskaper då resurserna papper-och-penna samt provets layout (speciellt prov A) inte erbjuder dessa möjligheter i samma utsträckning (se Buxton, 2007, s. 140, The Sketch to Prototype Continuum). Detta har inte bara med de digitala resurserna att göra utan även med den övergripande didaktiska designen och de konventioner och normer som är förknippade med provsituationen. De elever som använder ordbehandlaren kan delvis bryta dessa konventioner och i större utsträckning ”ta med” den första transformationscykelns sätt att arbeta in den andra vilket jag kommer återkomma till.

82

Tidigare forskning visar att planeringsfasen ändras eller oftast försvinner helt under skrivprocessen när datorn används (Haas, 1996; Stapleton, 2012), vilket tyder på att eleverna samtidigt arbetar med olika processer. Mina resultat från delstudie I visar att eleverna i högre grad externaliserar sina kunskaper och idéer kring ämnet på skärmen till skillnad från de elever som använder papper-och-penna. Eleverna i studien som använder papper-och-penna ”tänker” i högre grad ”ut” hela meningar i en inre kognitiv process. Detta blir synligt då papper-och-penna-eleverna tar fler pauser innan de skriver en mening, till skillnad från de elever som använder ordbehandlare där de till exempel direkt påbörjar meningar för att sedan radera dem och börja om igen. Resultatet i delstudie I visar därmed, till viss del, att eleverna i det digitala villkoret har större möjligheter att transformera och formera sina kunskaper även i den andra transformationscykeln. Genom mina detaljerade studier syns detta genom att eleverna skapar mikro-kunskaps-representationer av sina resonemang. Dessa mikro-representationer består i att de skriver en text för att sedan ändra den genom ordbehandlarens ökade möjligheter att redigera och ändra i densamma (jämför skissande Ramberg, Artman & Karlgren, 2013; Buxton, 200749, jämför även Lindstrand, 201050). Eleverna som använder papper och penna i delstudie I transformerar och formerar sina resonemang och kunskaper kring ämnet också men på ett annorlunda sätt. Det sker i högre grad genom en inre kognitiv process som inte ”tar vägen” över en visuell mikro-kunskapsrepresentation vilket visar sig genom att de tar fler pauser mellan varje mening som de skapar samt att de sällan redigerar sin text. Om vi ser dessa två skillnader i ljuset av den ökade användningen av flertalet teckensystem och medier för skrivande och kunskapande i den första transformationscykeln behövs vidare studier kring vilken betydelse det kan ha i den andra transformationscykeln. Mina delstudier kan ses som en grundforskning som berör dessa frågor. Det vill säga vilken betydelse de tillåtna använda resurserna i skolpraktiker har för elevernas möjligheter att arbeta igenom flera cykler med transformationer även i en (formell) bedömningssituation. 49 Inom interaktionsdesign ses skissande som en central representation för att kunna kommunicera olika koncept och idéer (jämför Ramberg, Artman & Karlgren, 2013). Oftast sker skissandet i början av designprocessen för att sedan avslutas med skapande av en prototyp (Buxton, 2007). Buxton menar att skissande som aktivitet är viktig ”[…] the importance of sketching is in the activity, not the resulting artifact (the sketch).” (Buxton, 2007, s. 135). Även om Buxtons användning av begreppet ”skissande” handlar om att kommunicera förståelsen av hur interaktionen ska fungera i ett system eller i relation till en industriell produkt, finns det likheter med hur eleverna i delstudie I använder skärmen som en möjlig yta för att kommunicera sina kunskaper kring ämnet i fråga. 50 I sin presentation visade Lindstrand (2010) en modfierad LDS-modell där han placerade den första transformationscyklar två gånger efter varandra för att visa på att eleverna i hans studie transformerade flertalet kunskapsrepresentationer inom den första transformationscykeln.

83

Digitala resurser kan också ses som ett gränsobjekt mellan en formell och informell lärmiljö, där skolan har en viktig uppgift att uppmärksamma hur skriftspråkliga praktiker ändras även utanför skolan (se även Godhe & Lindström, 2014). Bland andra pekar Edwards-Groves (2011) på att skrivpraktiken håller på att förändras där betoningen ligger på design, produktion och presentation.

Learning about writing and learning to write require understanding of writing processes and skills to be reconceptualised to also be about design, producing and present text by utilising new technologies. (Edwards-Groves, 2011, s. 63).

Tidigare studier har visat att elevernas skriftspråk i skolan inte förändras även om eleverna använder ett annat skriftspråksbruk på fritiden med hjälp av digitala resurser (Sofkova Hashemi & Hård af Segerstad, 2007). Detta håller på att förändras då eleverna i högre grad använder liknande resurser för lärande både inom skolan och utanför skolan. Kjällander (2011) beskriver detta som att det sker en utvidgning av lärmiljö där digitala resurser möjliggör lärande på flera arenor, både informella och formella.

Design av kunskapsrepresentationer Nedan kommer jag att diskutera och problematisera den tredje övergripande punkten av mina resultat från delstudierna:

design av kunskapsrepresentationer har betydelse för vad som blir möjligt att lära och skapa kunskap kring (delstudie II)

I delstudie II undersöks designen av två digitala lärspel. I USA sker en ökad användning av digitala lärspel i skolan (ETS, 2012). Lärare ser användningen av spel som en möjlighet att komplettera undervisningen och uppmuntrar användandet av dessa för att stödja lärandet i hemmet och på andra platser. Ökad motivation till lärande är en fördel som anges liksom spelets förmåga att uppmuntra till problemlösning, samarbete som kan tränas i online-spel samt även kreativa förmågor (ETS, 2012; Shaffer & Gee, 2012). Linderoth (2009; 2012) menar å andra sidan att lärande i spel handlar till stor del om att bemästra reglerna i själva spelet. Det finns heller inga givna transfereffekter till andra situationer när digitala lärspel används i läraktiviteter (se Bennerstedt, 2013). Det finns således stora förhoppningar kring användningen av digitala lärspel i utbildning samtidigt som utmaningarna är många. Bland annat handlar utmaningarna om att designa spel där lärandeaktiviteten och spelaktiviteten får lika mycket utrymme. Kunskapsrepresentationer i form av digitala lärspel studeras i delstudie II och fokuserar hur spelets design ger utrymme för

84

lärande. Resultatet visar delvis på att spelets design skapar begränsat utrymme för reflektion som är betydelsefullt för lärande51. Begränsningen handlar framförallt om att spelmekanismerna inte är tillräckligt integrerade med kunskapsinnehållet. Till exempel visar analysen av spelet RixDax att den framträdande aktiviteten är att samla poäng vilket visas genom grafiken och texten. Om användaren svarar fel på de frågor som ställs påverkar inte det utgången mer än att hen förlorar poäng. Användaren kommer ändå vidare till nästa nivå eller motsvarande. Spelet kan dessutom sägas vara ett ”extrinsic game” (Ang & Zaphiris, 2006) där kunskapsinnehållet mer eller mindre är påtvingat själva spelaktiviteten. El Patron, det andra spelet som analyserats, är mer balanserat gällande kunskapsinnehåll och spelaktivitet. Balansen mellan dessa två visas i och med att det har betydelse i slutfasen av spelet hur väl användaren har interagerat med de olika spel delarna under spelets gång. Eleven behöver engagera sig i spelets berättelse och innehåll för att kunna komma vidare i spelet och för att lyckas bättre i den avslutande delen vilket gör att lärandet av kunskapsinnehållet får en större betydelse. Likt andra resurser är digitala spel bärare av ”[…] kulturellt rotade meningspotentialer.” (Selander & Kress, 2010, s. 67). Digitala spel ses traditionellt inte som meningsbärande inom ramen för skolans verksamhet utan anses primärt som en resurs som används på fritiden. Samtidigt finns det en stark övertygelse om att digitala spel – om de kan integrera läraspekten med spelaspekten – tränar eleverna i sådana förmågor och färdigheter som anses viktiga i dagens samhälle (Gee, 2003; Shaffer, 2007; Squire, 2011; Shaffer & Gee, 2012; se även Linderoth, 2009). Här krävs ytterligare analyser kring vilka kunskapsformer man vill utveckla när digitala spel används i skolpraktiker.

51 Rixdax betonar ämnesmässiga kunskaper utifrån konventionella faktakunskaper i högre grad vilket gör att underhållningen har mer med ”spelliknande”-inslag att göra. Spelet El Patron framstår mer som underhållning eftersom händelsen är fingerad och har den typ av dramatik som ofta kännetecknar filmproduktioner. Å andra sidan är upplägget här mer divergent än hos Rixdax, vilket gör att mer ämnesövergripande kunskapsformer som analysförmåga och kreativitet uppmuntras. Dessa kunskapsformer ingår också i skolans uppdrag och dessa efterfrågas kanske minst lika mycket av avnämarna som vad ämnesspecifika kunskaper gör. Frågan kvarstår dock hur dessa kunskapsformer bedöms och mäts i skolpraktiker.

85

Kunskap under förhandling Nedan kommer jag att diskutera och problematisera den sista övergripande punkten av mina resultat från delstudierna och artikeln:

vad som erkänns som kunskap i skolpraktiker blir alltmer öppet för förhandling i en digitaliserad skola (delstudie I, II och III samt artikel IV)

Eftersom den tryckta boken inte längre än den dominerande källan till kunskap i skolpraktiker är synen på lärande och kunskap under omförhandling, ofta på daglig basis i klassrummet. Den snabba utvecklingen av digitala resurser och multimodala kunskapsrepresentationer får till följd att vi behöver utveckla nya teoretiska och metodologiska angreppssätt för att studera lärande och bedömning. I artikel IV diskuteras hur användningen av videoobservationer har gett forskarna ökade möjligheter att studera interaktion och kommunikation på ett delvis nytt sätt. Uppmärksamheten kan i och med videons möjligheter fånga och upptäcka en större rikedom av teckensystem i en läraktivitet som tidigare inte varit möjligt (Erickson, 2004). Studier som använt videoobservationer som metod har också visat att interaktion och kommunikation inte enbart handlar om de språkliga utsagorna utan att mening även skapas genom andra teckensystem såsom gester, blickar positionering och så vidare. (Norris, 2004; Kress & van Leeuwen, 2006; Björklund Boistrup, 2010; Insulander, 2010; Kjällander, 2011; Korkiakangas, 2011). Som tidigare nämnts är detta inget nytt i sig. Det som är nytt är att designorienterad multimodal forskning ger oss verktyg att analysera och förstå kommunikation och kunskapande på delvis nya sätt. Den här förändringen öppnar i sin tur upp för att kritiskt diskutera hur kunskap skapas och erkänns, inte bara genom verbalspråk utan utifrån en ensemble av teckensystem i olika sociala praktiker, vilket i sin tur utmanar såväl teoretiska som metodologiska utgångspunkter. Det designorienterade multimodala perspektivet ger forskaren analytiska verktyg för att studera en ensemble av teckensystem (Jewitt, 2009; Kress, 2010; Selander & Kress, 2010). I artikeln diskuteras några utmaningar när forskaren studerar lärande med fokus på interaktion och kommunikation och hur multimodala data kan transkriberas, analyseras och presenteras i en publikation52.

52 Se vidare MODE: multimodal methodologies. For researching digital data and environments arbetar kontinuerligt med dessa frågor: http://mode.ioe.ac.uk

86

Transformation och erkännandekulturer I följande avsnitt kommer jag att fördjupa resonemanget kring vikten av att studera transformations- och transduktionsprocesser i relation till elevernas möjligheter att representera sina kunskaper samt att få den erkänd i en formell bedömningspraktik, det vill säga under den fas som i LDS-modellen benämns, den andra transformationscykeln. Det är särskilt viktigt när digitala resurser skapar större möjligheter att transformera kunskaper i flera steg och att studera dessa processer i en tid när kunskap som tidigare sågs som rena fakta alltmer blir förhandlingsbart. Det blir då väsentligt att på mikronivå studera hur elever transformerar kunskap i olika faser i skolpraktiken och hur lärare bedömer och erkänner de olika representationerna i skilda faser. Nedan presenteras en något utvecklad Learning Design Sequence-modell (LDS) (Selander 2008; 2012; Selander & Kress, 2010) som är ett försök att illustrera hur den ökad tillgång till och anvädningen av teckensystem och medier i undervisningspraktiken till viss del formar vilka kunskaper som blir möjliga för eleverna att representera i olika situationer och praktiker. Om eleverna under läraktiviteten skapar kunskaper genom flertalet teckensystem och medier, och sedan blir testade med begränsad tillgång av resurser är det delvis olika kunskapsformer som testas. Kunskapsformerna som framträder i och med användningen av digitala resurser är till viss del inte koherent med konventionella prov och därmed är risken att de ”faller utanför” (jämför Kress, 2001; 2005, Lindstrand & Åkerfeldt, 2009). I mitt empiriska material kan jag se att eleverna som får tillgång till och använder digitala resurser i högre grad även i den andra transformationscykeln har möjlighet att transformera och formera kunskap som de gör i den första transformationscykeln vilket innebär att koherensen mellan faserna ökar och eleverna får delvis större möjligheter att representera sina kunskaper (se även fotnot 47). Därför har jag i modellen lagt till den första transformationscykeln även i den andra transformationscykeln för att mina resultat pekar på att det är av vikt att medvetandegöra vilka resurser som används även i den andra transformationscykeln (2a-b).

87

Figur 5. LDS-modellen som jag utvecklat något efter Selander & Kress (2010; se även Selander, 2012). Siffrorna i modellen indikerar var tilläggen är gjorda.

!!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

!

Pote

ntie

lla

resu

rser

*

Syfte

Inst

itutio

nella

mön

ster

**

isce

nsät

tnin

gtra

nsfo

rmer

ing

elev

ens

posi

tione

ring,

intre

ssen

, soc

iala

inte

rakt

ion

och

kuns

kaps

repr

esen

tatio

ner

form

erin

g

met

aref

lekt

ion

bety

g

disk

ussi

on

erkä

nnan

deku

lture

r: va

d so

m s

es s

om k

unsk

apva

d so

m e

rkän

ns s

om k

unsk

aplä

rare

ns p

ositi

oner

ing

och

inte

rven

tion

Förs

ta tr

ansf

orm

atio

nscy

keln

And

ra tr

ansf

orm

atio

nscy

keln

DE

SIG

N A

V E

N F

OR

ME

LL L

ÄR

SE

KV

EN

S

använda resurser*

* T

ecke

nsys

tem

, med

ier,

(rå-)

mat

eria

l och

ver

ktyg

**

Nor

mer

, rut

iner

, reg

ler o

ch s

ankt

ione

r

trans

form

erin

gfo

rmer

ing

använda resurser*

1

2a

3a3b

2b

88

I den inledande beskrivningen i introduktionskapitlet där de tre eleverna diskuterar de nationella proven arbetar de och befinner sig i den första transformationscykeln där de med hjälp av olika resurser till sitt förfogande skapar olika kunskapsrepresentationer. När de samtalar om de nationella proven talar de om de uppfattade villkoren i den andra transformationscykeln, det vill säga proven, där eleverna uppmärksammar att tillgången till teckensystem och medier ofta är reducerade i förhållande till den första transformationscykeln. Det som framträder i mina resultat är att eleverna som använder ordbehandlare när de skriver proven återskapar den första transformationscykelns transformering och formering även i den andra transformationscykeln (2a-b). Ovanstående LDS-modell (figur 5.) är även ett bidrag till att belysa vikten av koherens mellan olika kunskapsformer som blir möjliga att representera utifrån tillgången till och användningen av olika teckensystem och medier som mina delresultat visar på (1, 2a-b). Även om eleverna får möjlighet att visa sina kunskaper genom till exempel videofilmer och ljud under den första transformationscykeln (Grimes & Warschauer, 2008; Kjällander, 2011; Fleischer, 2013) hanteras dessa representationsformer ofta som sekundära representationer och används inte i lika hög grad som underlag för den summativa bedömningen som den skrivna texten (Kress, 2010; Selander & Danielsson, 2014). Kress och Selander (2012) menar att:

At all times there will be ‘recognised’, ‘canonical’ forms of representa- tion. In the traditional school, these were dominantly writing (and speech), numerical means, and certain forms of images, as in geometry for instance. In a world in which it is recognised that meaning exists in many forms, and not only in those which have hitherto been regarded as ‘canonical’, a new requirement is to develop means of recognition of the different modes – and genres […] (Kress & Selander, 2012, s. 268).

En anledning kan vara att lärare i hög grad saknar bedömningsverktyg för att bedöma andra kunskapsrepresentationer än skriven text där också andra kunskapsformer framträder. Det krävs ett annat semiotiskt tolkningsarbete för att bedöma till exempel ett videoklipp, radioprogram eller en PowerPoint-presentation i relation till betygskriterierna53. Gymnasieeleverna i kursen projektarbete (delstudie III) hade möjlighet och gavs även utrymme att representera sina kunskaper i olika teckensystem. Eleverna utnyttjade dock inte alla multimodala möjligheter i sina kunskapsrepresentationer. De använde till exempel inte videoinspelningar för att skapa blogginlägg, de

53 Det finns idag få utvecklade bedömningsverktyg för lärare att bedöma multimodala representationer även om de börjar skapas mer kunskap kring detta (se till exempel Hernwall et al., 2012; Danielsson & Selander, 2014).

89

lade heller inte ut fotografier eller ljudinspelningar från de intervjuer med olika personer som eleverna hade gjort under projektarbetena. En möjlig tolkning är att elevernas val att inte visa videoinspelningar eller intervjuer på sina bloggar är att de inte uppfattar att dessa kunskapsrepresentationer erkänns som kunskap (3a) (Selander & Kress, 2010; Kjällander 2011) av läraren och att eleverna därmed anser att de inte är relevanta att presentera i en (formell) bedömningssituation. I den andra transformationscykeln erkänns viss kunskap (3b) och det är eleverna medvetna om och förhåller sig till. Vissa kunskapsformer premieras och andra lämnas därhän. Konventionella prov testar vissa kunskapsformer, andra provlikande former eller bedömningspraktiker testar andra kunskaper och förmågor. Jag anser att dessa inte utesluter varandra och de ska inte ses som positiva respektive negativa utan de mäter olika kunskapsformer. Detta är inget nytt i sig. Mitt bidrag, som jag visar i mina delstudier, är vilka kunskapsformer som kan utvecklas och som får erkännande som just kunskap till viss del formas av användningen av olika teckensystem och medier i den första respektive den andra transformationscykeln. Detta betyder (återigen) att den första och andra transformationscykeln behöver vara koherenta med varandra i högre grad där uppmärksamheten riktas mot vilka resurser som används i de olika faserna. Selander och Kress (2010) menar även att vad som erkänns som kunskaper inom ett visst ämne får didaktiska konsekvenser och påverkar hur eleverna väljer att presentera sina kunskaper och erfarenheter (delstudie III). Blikstad-Balas och Hvistendahl (2013) visar i sin studie att om uppgiften som eleverna arbetar med kommer att bli betygssatt väljer de ofta bort till exempel Wikipedia som resurs för informationshämtning (Blikstad-Balas & Hvistendahl, 2013). De pekar på att:

There is a striking lack of continuity between the literacy practices the students engaged in when doing informal tasks, where Wikipedia was the preferred textual basis, and how the students described the requirements for the formal tasks – in which they emphasize how Wikipedia cannot be used in the same way, as the writing has to be “your own”. (Blikstad-Balas & Hvistendahl, 2013, s. 44)

Möjligtvis uppfattas andra kunskapsrepresentationer än de trycka som en alltför stor utmaning mot etablerade skolpraktiker. Elmfeldt och Erixon (2007) menar att det icke-linjära tänkandet som växer fram i ett medielandskap ibland ses som ett hot mot elevernas möjligheter att utveckla läs- och skrivförmågor. De menar att det finns en oro kring att individers kunnande att bygga upp stegvisa tankegångar skulle minska (Elmfeldt & Erixon, 2007). Till exempel anför Fröjd (2005) att elever har uppenbara svårigheter att ta till sig längre texter. Dessa brister kopplas samman med användningen av datorer eller skärmbruk, och slutsatsen är att datoranvändningen är ett hot eller utgör en konkurrerande verksamhet till

90

läs- och skrivträning i skolan54. Selander och Kress (2010) framhäver istället att detta har att göra med vad som erkänns som lärande och kunskap inom en social praktik. Detta har i sin tur att göra med de bedömningssystem och bedömningsmallar som används, vilka inte i första hand är gjorda för att visa vad eleven lärt sig utan ”[…] i förhållande till redan etablerad standard för vad som ska räknas som lärande i en specifik domän i ett specifikt kunskapsfält.” (Selander & Kress, 2010, s. 143). Idag finns det begränsad forskning som undersökt relationen mellan den första och andra transformationscykeln när användningen av digitala resurser ökar i skolan55. Däremot är forskning om bedömning ett växande fält. Det har varit och är till viss del fortfarande en rådande bedömningspraktik att framförallt bedöma elevers skriftspråkliga kunskaper även om andra typer av bedömningar börjar ta form, exempelvis digital dokumentation (jämför Mårell Olsson, 2012). Gipps (2001) argumenterar bland annat för att bedömningar borde vara interaktiva och dynamiska och menar att bedömningar av elevernas kunskaper borde göras i den miljö där eleverna lär. Man skulle med andra ord kunna ta större hänsyn till elevernas (mikro-)kunskapsrepresentationer (1, figur 5, LDS-modellen) som de i ett ständigt flöde skapar (jämför Gipps, 2001; Black & Wiliam, 2009; Jönsson, 2011; Lundahl, 2011). Mina resultat visar även på vikten av att skapa större koherens i detta flöde av mikro-representationer som eleverna skapar. Resultaten pekar på att olika resurser som används skapar olika villkor och möjligheter för eleverna att representera sina kunskaper. Erstad (2008) menar att den ökade användningen av digitala resurser i skolan inte bara gör att vi ser traditionella bedömningar på ett nytt sätt men också att det väcker nya frågor kring bedömning och därmed också kring hur vi ser på kunskap, undervisning och lärande vilket mina resultat även visar på. Med tillägget (2a-b) i modellen vill jag rikta uppmärksamhet mot att användningen av teckensystem och medier i undervisningen formar lärande och kunskap och därmed vad som blir möjligt för eleverna att kommunicera

54 Det pågår idag utvecklingsarbete med att hitta bedömningsredskap för att kunna mäta kunskaper och förmågor som är mer förknippade med 21st Century Skills. Ett exempel är PISAs digitala läsförståelsetest som genomfördes 2009 (PISA, 2009). I undersökningen placerade sig svenska elever över OECD:s genomsnitt i relation till det traditionella läsförståelsetestet samma år där svenska elever presterade medelmåttigt. PISA har även påbörjat arbetet med att skapa uppgifter som ska testa elevernas samarbetsförmåga i problemlösningssituationer så kallade Collaborative Problem Solving (CPS) (PISA, 2013). Initiativet erkänner och lyfter fram kunskaper och förmågor som i högre grad är kopplade till 21st Century Skills. 55 Se även Erstad (2008) som menar att relationen mellan undervisningspraktiken och bedömningspraktiken behöver undersökas vidare i och med den ökade användningen av digitala resurser i skolan.

91

som just kunskap. Jag kommer avslutningsvis att utifrån modellen ovan och utifrån resultaten från delstudierna diskutera didaktiska konsekvenser med fokus på digitala utmaningar och digitalisering av konventionella prov.

Didaktiska konsekvenser

Digitala utmaningar… I utvärderingsprojektet Observation av 1:1. Lärande i en digitaliserad miljö (Åkerfeldt et al., 2013) följdes bland annat en gymnasieklass i matematik under tre år. Läraren använde ofta GeoGebra56 för att eleverna skulle få möjlighet att visuellt kunna pröva matematiska antaganden utöver de beräkningar som de gjorde utifrån läroboken. När proven började närma sig ifrågasatte eleverna användningen av GeoGebra, då de hellre ville räkna med utgångspunkt i boken. De utgick från att de utifrån arbetet med läroboken, övade på det som senare skulle komma på provet. GeoGebra erkändes med andra ord inte i provsituationen i detta fall. Om den möjligheten som finns i de digitala resurserna inte tas med i provsituationer, ser eleverna inte betydelsen av dessa och vill därför heller arbeta på ett mer ”traditionellt” sätt. Man kan fråga sig varför praktisera något som senare inte kommer att användas i en provsituation och/eller som inte erkänns som kunskap i bedömningssituationer (delstudie III) (jämför Blikstad-Balas & Hvistendahl, 2013). Även om digitala resurser används i skolan och då även i provsituationer visar en norsk studie, där lärare intervjuades kring elevernas möjligheter att använda digitala resurser under provtillfällen att:

[…] giving access to technology during assessment is not sufficient if the intention is to bring about innovative and productive technology-enhanced learning. We need to address deeper notions of learning, along with institutional impact and policymaking, to understand how a transformation of the current activity system of schooling can be aligned with learning in the networked society. (Aagaard & Lund, 2013, s. 239-240).

Standardiserade tester tenderar att dominera undervisningen om hur lärande och kunskap ska förstås. Lankshear och Knobel (2003) argumenterar för att skolan behöver omförhandla kunskapsbegreppet och inför begreppet digitala epistemologier. ”[…] the entire epistemological base on which school approaches to knowledge and learning are founded is seriously challenged and, we think, made obsolete by the intense digitization of daily life.” (Lankshear & Knobel, 2003, s. 155). Mina delstudier tyder på liknande

56 http://www.geogebra.org

92

resultat det vill säga att kunskaper i högre grad är förhandlingsbara inom och mellan olika skolpraktiker.

… och ”prov-på-burk” I Danmark tillåts gymnasielever att skriva prov med hjälp av datorn och då också med tillgång till Internet i varierande grad (Aagaard & Lund, 2013; Søby, 2013). Försök som gjordes under 2008 - 2010 i Danmark med att tillåta elever att använda datorn och tillgång till Internet visade på positiva resultat (Søby, 2013; se även den danska utvärderingsrapporten57). Fusk och plagiering minskade något under försöket eftersom förbättringar gjordes gällande uppgifternas och frågornas utformning. Eleverna som intervjuades i samband med försöken menade att de behövde bättre stöd kring användningen av digitala resurser i provsituationerna för att få större förståelse för vad som lärarna använde som underlag för bedömning när de ”klippte-och-klistrade” text från sina egna anteckningar eller till exempel använde en tabell hämtad från Internet. Utvärderingen som gjordes i samband med försöket poängterar dock att säkerhetssystem bör installeras för att hindra fusk och plagiering. Resultaten visade dessutom att lågpresterande elever hade större möjligheter att visa sina kunskaper när de hade tillgång till Internet (Søby, 2013; jämför fotnot 57). I den norska läroplanen har de digitala förmågorna fått en central roll genom den så kallade Knowledge Promotion Reform men “[…] forms of assessment rarely include digital tools […]” (Søby, 2013, s. 4). I Sverige finns ännu inga nationella satsningar eller övergripande beslut kring att tillåta elever att använda datorn eller ha tillgång till Internet i provsituationer som de nationella proven58. Det finns heller ingen politisk debatt kring frågan. Debatten har däremot förts i sociala medier och i lokala nyheter angående till exempel likvärdighet när en del elever får använda datorn och andra inte under de nationella proven. Vid de nationella proven har en del skolor valt att låta sina elever använda datorer medan andra inte haft den möjligheten. Oftast är det en-till-en-skolor som har haft den möjligheten och också valt att tillåta elever att använda datorn. Hur vanligt det är att eleverna skriver de nationella proven på datorn i skolan är svårt att säga då det inte finns några uppgifter kring detta. Skolverket skriver på sin webbsida att i och med att det blir allt vanligare att elever använder datorn

57 Se http://www.uvm.dk/Uddannelser-og-dagtilbud/Gymnasiale-uddannelser/I-fokus-paa-omraadet-gymnasiale-uddannelser/~/media/UVM/Filer/Udd/Gym/PDF10/101007_it_rapport_ 13%20september%202010.ashx 1 December 2011 58 Enligt Skolverkets senaste budgetunderlag för 2015-2017 avser de att undersöka och utveckla de nationella provsystemen då de anser att dessa behöver moderniseras (Skolverket, 2014b).

93

till att skriva, så är det upp till varje skola att bestämma de lokala reglerna. De skriver även att skolan måste kunna garantera att:

Se till att nätuppkoppling inte finns tillgänglig, så att elever inte hämtar information eller kommunicerar via internet. Proven som distribueras från Skolverket på papper får inte överföras till datafiler. Proven kan då lätt spridas via olika digitala nätverk (Skolverket, 2014b).

I formuleringen ovan finns implicita grundantaganden om lärande och kunskap där jag skulle vilja påstå att lärande ses som ett förvärv av faktakunskap, vilka ska testas individuellt med begränsade resurser och ofta i form av skriven verbaltext. I skolans praktik finns en tendens att endast se elevernas kunskaper som individuellt präglade, där elevernas representationer när de använder digitala resurser i provsituationer inte ses som valid kunskap. Lärande ses ofta som en ”[…] individual and cognitive effort.” (Aagaard & Lund, 2013, s. 235). Detta kan vara på väg att ändras. Skolverket har i budgetunderlaget till regeringen 2015-2017 fått i uppdrag att utreda hur de nationella proven kan digitaliseras med bakgrund av den ökade användningen av digitala resurser (Larsson, 2014; Skolverket 2014c)59. Också Finland håller på att arbeta med detta, till exempel att studentexaminationen ska vara digital 201960. Frågan blir då hur proven kommer att konstrueras när de digitaliseras. Om tanken är att proven kommer att överföras från olika teckensystem och medier är transduktionsprocessen viktig att reflektera kring. I denna process kommer det ske vinster och förluster där delvis andra förmågor och färdigheter testas vilket betyder att bedömningspraktiken behöver förändras och nya bedömningsverktyg kommer att behöva utvecklas (se Mayrath et al., 2012; Hernwall, Bergström, Graviz & Nilsson, 2012). Vidare behövs diskussioner kring vilka förmågor och färdigheter som ska mätas och kan mätas vid dessa provtillfällen. Faran som jag ser det är att när (om) proven digitaliseras är risken att det blir ”prov-på-burk61” alltså att de prov som redan finns digitaliseras, utan någon diskussion eller reflektion kring hur kunskapsformer delvis omförhandlas när kunskapsrepresentationerna består av en ensemble av teckenssytem och medier som formar dessa. 59 I ett jämlikhetsperspektiv kan användningen av digitala resurser i provsituationer spela en alltmer avgörande roll. Detta visar provet i digital problemlösning från 2012. Skolverket pekar på att: ”Det verkar som att distributionsformen av de digitala proven (via dator) kan ha en delvis utjämnande effekt med avseende på socioekonomisk bakgrund. Möjligen kan detta bero på att nästan alla elever i Sverige har tillgång till och använder datorer, 98,5 procent, och andra digitala verktyg.” (Skolverket, 2014a, s. 38). 60 Se https://digabi.fi/digabi-i-ett-notskal 61 Jämför diskussionen kring hur digitala läromedel ”bok-på-burk” i slutet av 90-talet ansågs endast vara en överföring från boken till skärmen utan övervägande kring mediets andra möjligheter.

94

Sammanfattningsvis menar jag att tillgången till och användningen av digitala resurser är nödvändig i skolan, eftersom skolan ska spegla det samhälle den verkar i. Fortfarande finns det dock oklarheter vad de digitala resurserna ska ha för roll i skolan. Collins & Halverson (2009; jämför Lankshear & Knobel, 2003) anser att skolans praktik och användningen av digitala resurser delvis inte är förenliga med varandra, därför att digitala resurser omförhandlar vad som ses som lärande och kunskap, vilket också gör det svårare att införa teknologier på ett sätt som genomsyrar hela verksamheten (Collins & Halverson, 2009). Collins och Halverson går till och med så långt att de menar att: ”Technology and school culture are at odds as to what it means to know and do.” (Collins & Halverson, 2009, s. 46). De menar även att skolpraktiken premierar vissa, begränsade kunskaper, och lämnar annan i bakgrunden (jämför Fast, 2007). Elmfeldt (2007) pekar också på en kunskapstradition där läs- och skrivförmåga kopplas ihop med själva mediet – boken62.

Vetenskapliga reflektioner De teoretiska utgångspunkterna som använts i delstudierna är relativt nya och under utveckling, trots det har de använts och prövats i ett flertal studier (se Björklund Boistrup, 2010; Insulander, 2010; Leijon, 2010; Kjällander, 2011; Mindedal, 2011; Nouri, 2011; Elm Fristorp, 2012). Avhandlingen kan ses som utforskande och explorativ där de designorienterade begreppen prövas empiriskt. Det multimodala perspektivet har under de senaste åren kommit att användas alltmer inom utbildningsvetenskaplig forskning för att studera lärande och interaktion (Kress et al., 2001; 2005; Norris, 2004; Lindstrand, 2006; Stein, 2008; Jewitt, 2009; Insulander, 2010; Leijon, 2010; Mavers, 2010; Selander & Kress, 2010; Kjällander, 2011). Som tidigare nämnts erbjuder det multimodala ramverket analytiska begrepp för att studera ett flertal teckensystem som meningsbärande och med hjälp av dessa skapas möjligheter att kunna beskriva och belysa den komplexa interaktionen av teckensystem som en läraktivitet består av. Perspektivet kan kritiseras för dess ofta detaljerade beskrivningar av ett empiriskt material, av

62 Skolverket (2013b) gjorde en fördjupad analys av resultatet som framkom i och med PISA-undersökningen, 2009, när det gällde digital läsförståelse. En av flera slutsatser i rapporten är att goda traditionella läsare läser relativt bra digitalt men de elever som karakteriseras som goda digitala läsare läser betydligt sämre traditionellt (Skolverket, 2013b). De förklaringar som lyfts fram är att de goda digitala läsarna spelar mer spel, chattar ofta-re och i större utsträckning följer olika onlinefora. Intressant är dock att det inte verkar erkännas som tillräckligt att kunna läsa digitalt, utan det primära är att kunna läsa traditionellt (fysiska, pappersbaserade texter). Implicit antyds ett värdeomdöme om de olika medierna (bok och skärm) som delvis handlar om auktoritet, delvis om den erkännandekultur där tryckta texter värderas ”högre” än digitala texter (jämför Fast, 2007).

95

till exempel kunskapsrepresentation eller mikro-kommunikation och inte kunna vidga förståelsen av den studerade läraktiviteten. I mina delstudier har jag använt designteori (Rostvall & Selander, 2008; Selander, 2008a-b; Kempe & West, 2010; Selander & Kress, 2010; Elm Fristorp & Lindstrand, 2012) för att kunna tolka och förstå de sociala aspekterna av hur kunskapsrepresentationer av skilda slag formas i en social praktik. Begreppen design i och för lärande samt erkännandekulturer har gett mig en begreppsram att studera hur kunskapsrepresentationer formas utifrån de villkor och förutsättningar som ges i en skolpraktik. Att välja att studera fenomen utifrån vissa teoretiska utgångspunkter, innebär samtidigt att man lämnar andra aspekter därhän, vilka också kan vara betydelsefulla för att förstå lärande, kunskap och undervisning. Utifrån de valda teoretiska utgångspunkternas begreppsram och analytiska begrepp går det inte att göra anspråk på att förklara elevens kapacitet på individnivå. Grundantagandet utifrån de valda teoretiska utgångspunkterna är att elevens kapacitet att ”kunna något” utgörs av de villkor och förutsättningar där läraktiviteten sker. Lärande kan således studeras utifrån den transformationsprocess som äger rum och vilka tecken på kunskap som kan spåras i de olika kunskapsrepresentationerna som eleverna skapar (Selander, 2009; Selander & Kress, 2010). Som nämnts tidigare är designteorin en relativt ny lärandeteori och min avhandling är ett bidrag till att pröva och utforska teorins möjligheter och begränsningar. Ingen teori är komplett och skapar objektiv sanning. Frågan som kan ställas är vad är det då forskaren kan göra anspråk på att förklara? Att göra anspråk på att säga hur något ”är” eller ”förhåller sig” beror på hur forskaren väljer att konstruera sina data, hur de analyseras och utifrån vilka teoretiska utgångspunkter. Vilken ”historia” vill jag som forskare berätta? Forskningsprocessen kräver att jag som forskare visar denna process på ett transparent sätt. Kunskap och sanning, kring någon form av verklighet, kan heller inte frikopplas från den tid eller den politiska och sociala diskurs där den skapats (Alvesson & Sköldberg, 2008). Frågor om forskarens antaganden som rör det studerade fenomenet, hur detta uppfattas, hur forskaren behandlar materialet samt vilka teoretiska utgångspunkter forskaren väljer att se sitt material ifrån behöver vara en transparent process för läsaren. Om denna process är transparent ökar studiens trovärdighet och även möjligheter för att kritiskt diskutera studiens resultat. Balansen mellan att skapa en transparens måste samtidigt vägas mot risken därmed att bli för detaljerad. Som forskare har jag brottats med denna balans. Jag befinner mig mitt i processen. De teoretiska ramverken hjälper mig att omvandla mitt forskningsintresse till mer precisa antaganden och metodologiska val, och skapar därmed också möjlighet till en viss distans till det empiriska materialet. Designteorin har gett mig ingångar att studera kunskapsrepresentationer på delvis annorlunda sätt genom dess analytiska

96

begrepp som i högre grad kan belysa den komplexa väv av teckensystem som representationerna består av. En annan aspekt som jag skulle vilja belysa är transduktionsprocess mellan olika teckensystem där det sker vinster och förluster (Bezemer & Kress, 2010; Bezemer & Mavers, 2011) under de olika faserna i processen. Bezemer & Mavers (2011) pekar på att:

Video data which are turned into multimodal transcripts, are not merely descriptive, or translations, they are transducted and edited representations through which analytical insights can be gained and certain details are lost. (Bezemer & Mavers, 2011, s. 196).

Transduktionsprocessen är viktig att reflektera kring även i forskningsprocessen. Föreliggande avhandlingstext är en produkt av transduktionsprocesser i flera steg. Från det videoinspelade materialet till transkriptionerna, vidare till det material som presenteras i de olika artiklarna. Under denna process sker det flera reduktioner av det rika materialet som konstruerats. Vissa aspekter blir centrala, andra perifera. I till exempel analysen av digitala lärspelen valdes den audiovisuella designen bort som analysenheten, vilket i en mening begränsar studien (se kapitel, Metodologiska överväganden). Jag har strävat efter att förhålla mig till och vara medveten om att fakta eller så kallade sanningar aldrig är neutrala utan alltid är på ett eller annat sätt inbäddade i ett sammanhang. I artikeln Death and furniture… (Edwards, Ashmore & Potter, 1995) går författarna långt i sin argumentation i denna fråga. De prövar de yttersta gränserna när det gäller relativistiska utgångspunkter där de menar att relativisterna förr eller senare stöter på de fysiska ”möblerna” och pekar på faktiska saker som finns och/eller har hänt som till exempel förintelsen eller träd som existerar och kan inte sägas vara socialt konstruerade. Poängen som författarna försöker göra är att vi behöver skapa en grund som kan betraktas som en verklighet som skapar gränser kring vad som kan behandlas som epistemologisk konstruerat. Detta fick mig att tydligare kunna skilja mellan en forskardiskurs och en ”privat” eller ideologisk diskurs. Någonstans går en gräns för vad som kan vara socialt konstruerat och inte. Författarna menar att ”[…] we are academics, from whom it is proper, essential even, to care about the epistemic and ontological status of claims to knowledge.” (Edwards et al., 1995, s. 37). Skolan som social praktik är ideologisk laddad, och kritik kan riktas mot min avhandling för att vara ideologiskt präglad. Jag har försökt förhålla mig till, och medvetandegöra detta, genom användningen av de teoretiska analysbegreppen som delvis gett mig distans till materialet och den ideologiska prägeln som finns inom skolan.

97

Risken, som jag ser det, är att debatten kring införandet av digitala resurser fortsatt förs kring vilka digitala resurser anses som mest effektiva för lärandet istället för att utgå ifrån och diskutera hur olika resurser (digitala eller inte) formar och skapar olika villkor för lärande och kunskapande (jämför Björklund Boistrup, 2010). Buckingham (2007) pekar även på att det är i det närmaste omöjligt att generalisera vilka konsekvenser implementering av nya teknologier kan ha i undervisningen. Det finns många olika former av teknologier och dessa kan också användas på många olika sätt (jämför Cox, 2012). Jag anser att diskussionen behöver nyanseras och specificeras kring vilka digitala resurser som avses och hur dessa i så fall kommer att används i skolan och till vilket syfte. De är de didaktiska frågorna som ska styra hur, vilka och varför digitala resurser ska användas i skolan inte de digitala resurserna per se. Ytterligare en viktig och angelägen fråga, speciellt i relation till hur länken mellan första och andra transformationscykeln förstås och etableras, är grundantaganden kring lärande och kunskap som behöver diskuteras vidare.

Avhandlingens kunskapsbidrag Avhandlingens delstudier bidrar till att sätta fokus på att kunskap skapas i flera olika teckensystem och genom flera olika medier vilket delvis omförhandlar vad som kan ses som representationer av kunskaper. De tre delstudierna har undersökt elevernas representationer vilket ger indikationer på elevernas kunskaper – ”tecken på lärande” (Selander & Kress, 2010). De semiotiska resurser som erbjuds i en lärmiljö och i en formell bedömningssituation formar läraktiviteten och vad som blir möjligt att representera som kunskap. Första och andra transformationscykeln (se figur 5) bör därmed vara koherenta i ”flera lager”, där det skapas möjligheter för eleven att visa och representera sina kunskaper och färdigheter med hjälp av olika resurser. Det behöver således finnas en tydligare koherens mellan undervisningens olika delar såsom innehåll, mål, lärande aktiviteter och bedömning (jämför Biggs & Tang, 2011, constructive alignment; Lindstrand & Åkerfeldt, 2009). Resultaten i avhandlingen pekar också på vikten av tydligare koherens när det gäller valen av olika teckensystem och medier inom och mellan dessa transformationscykler. Genom att studera användningen av specifika digitala resurser på detaljnivå som jag gjort i avhandlingen (delstudierna I, II & III) bidrar jag med en mer nyanserad bild av hur resurser formar villkor och möjligheter för kunskapande i skolpraktiker. Resultat i delstudierna, liksom i andra studier (Aagaard & Lund, 2013; Blikstad-Balas & Hvistendahl, 2013), visar att de olika teckensystem som en lärare använder för att designa sin undervisning både formar kommunikationen (Kress et al., 2001; 2005; Jewitt, 2009) och

98

övriga förutsättningar och möjligheter för elevernas lärande, och därmed vad som blir möjligt att representera som kunskap. Jag har i avhandlingen diskuterat och presenterat modellen Learning Design Sequence (LDS) som jag även har utvecklat utifrån mina resultat (se figur 5). Min vidareutveckling är att lägga till elevernas kunskapsrepresentationer (1) som de skapar i ett flöde under hela lärsekvensen även i den andra transformationscykeln. Vidare har jag lagt till den första transformationscykeln (2 a-b) i den andra transformationscykeln då mina resultat från delstudie I visar att eleverna som arbetade med ordbehandlare transformerad och formerade sina kunskaper likt transformationsprocessen i första cykeln. Mina resultat visar även att de resurser som eleverna får tillgång till förändrar deras villkor och möjlighet att representera sina kunskaper vilket nu uppmärksammas genom tillägget använda resurser (2b) finns med även i den andra transformationscykeln. Det sista tillägget rör erkännandekulturer: vad som ses som kunskap och vad som erkänns som kunskap (3a-b) (jämför Kjällander, 2011)63. Anledningen till denna ändring och delvis tillägg är att jag vill rikta uppmärksamheten mot att den ökade användningen av digitala resurser i skolan utmanar de mer etablerade kunskapsformerna och gör kunskap förhandlingsbar i högre utsträckning. Tidigare har detta uppmärksammats framförallt i den första transformationscykeln men inte lika tydligt i den andra transformationscykeln. Utifrån mina resultat ser jag ett behov av ytterligare forskning kring relation mellan den första och andra transformationscykeln. Min avhandling är delvis ett bidrag till att uppmärksamma och belysa denna relation. I och med att tillgången till och användningen av digitala resurser ökar i skolan re-konfigureras lärandet till viss del. Även inom utbildningsvetenskaplig forskning ökar forskarnas användning av olika digitala resurser som till exempel videoobservationer. Det finns därmed anledning att fortsätta diskussionen kring hur digitala resurser skapar villkor och förutsättningar även för forskningsprocessen. Artikel IV är ett bidrag till denna diskussion där några metodologiska och teoretiska utmaningar lyfts fram. Bland annat vikten av att skapa och designa representationer som baseras på transparens, systematik och koherent argumentation som i högre grad öppnar upp för en kritisk diskussion av studier inom området. En annan viktig fråga som diskuteras i artikeln är hur visuellt material såsom videoobservationer kan representeras i en artikel där skriftspråket dominerar. Här finns ännu inga standarder utvecklade för publikation av multimodala transkriptioner och det känns som en angelägen fråga att diskutera vidare. I

63 Kjällander (2011) har i sin avhandling använt LDS-modellen där recognition och what is recognised as signs of learning finns med i första transformationscykeln och assessment i den andra transformationscykeln (Kjällander, 2011, s. 62).

99

arbetet med avhandlingen har jag stundtals brottats med att i skriven text beskriva det visuella empiriska material som jag arbetat med i de olika delstudierna. I ett vidare arbete kring dessa frågor skulle jag vilja undersöka möjligheterna att inkludera rörliga bilder i artiklar och då inte som ett komplement utan sammanflätad med den skrivna texten.

Vidare forskning Mot bakgrund av (den verbala) skriftspråksdominansen i skolan, bör blickarna vidgas mot användningen av multimodala kunskaps-representationer, och hur dessa är med och formar elevernas möjligheter och förutsättningar att lära och visa sina kunskaper. Med införande av den mängd bärbara datorer och lärplattor, som nu görs i många skolor, anser jag att detta är en angelägen fråga att studera vidare och skapa ytterligare kunskap kring. Materialet i delstudierna är relativt begränsat i sin omfattning och ytterligare forskning behövs i relation till användningen av kunskapsrepresentationer för och i lärande och även kring skrivande (i utvidgad bemärkelse) med olika resurser för att man ska kunna dra några djupare slutsatser om hur skrivande formas av olika resurser, liksom vilka didaktiska konsekvenser det får för undervisningen. I den här avhandlingen har betydelsen av valet av resurser för elevernas möjlighet att representera sina kunskaper lyfts fram, och resultaten visar att dessa delvis bidrar med att forma elevernas kunskapsrepresentationer. Kunskapsrepresentationer som är designade för lärande, som digitala lärspel, behöver belysas ytterligare för att skapa ökad förståelse för hur dessa bidrar till att forma och skapa utrymme för elevernas lärande och möjlighet till kunskapande. Ytterligare forskning behövs därmed kring hur digitala lärspel används i sociala praktiker (jämför Berg Marklund, 2013). Avhandlingen berör skolan och dess praktik. Jag anser att det även finns ett ökat behov av forskning kring hur digitala resurser används utanför skolan och då i relation till skolan (jämför Ito, 2010). Digitala resurser kan här ses som ett gränsobjekt mellan en formell och informell lärmiljö där gränserna delvis suddas ut (Godhe & Lindström, 2014). Frågan är om begreppen informella och formella lärmiljöer i det här perspektivet delvis blir obsoleta i och med att eleverna lär på ett flertal olika platser inom skolans ram såväl som utanför. Detta är inget nytt men vad de digitala resurserna medför är att de tar med sig meningspotential som delvis är rotade i andra sociala praktiker vilket i sin tur påverkar skolans praktik i högre grad. Därmed skulle jag bland annat vilja undersöka på vilket sätt begreppet participatory culture (Jenkins, 2006) tillsammans med designorienterat perspektiv skulle kunna ge mig större möjligheter att delvis ställa andra frågor kring hur kunskapande kan förstås och studeras på flera olika arenor som kanske inte begreppen informella och formella lärmiljöer ger utrymme för.

100

English summary

Access to and the use of modern information and communication technologies (ICT) is extensive in Swedish society. Eighty percent of the population use computers every day (SCB, 2013). A majority of Swedish children aged 10–18 have their own computer at home. In relation to increased access and use of computers in Swedish homes, the games industry has also grown in the last couple of years. It is common for young people to play computer games in leisure time (Egenfeldt-Nielsen et al., 2011). There is also an increased interest for using games in education as well as for assessment purposes (Collins & Halverson, 2009; Squire, 2011; Shaffer & Gee, 2012), although this is still small scale and gaming is still considered something young people do in their spare time (Steinkuhler, 2010). In Swedish schools, however, there has been greater access to and use of ICT, especially computers (Skolverket, 2013). Common arguments often from the municipalities wishing to implement new technologies have been about equality, keeping up-to-date with developments in technology and the possibility to improve the pupils’ performance (Tallvid, 2010; Hylén, 2013; Grönlund, 2014). The relationship between increased access, leading to increased use, and better performance and grades is complicated (Lei, 2010) and few studies address it. Some researchers assert that the use of digital resources, in relation to school practices, changes the perception of knowledge and learning (Lankshear & Knobel, 2003; Collins & Halverson, 2009; Selander & Kress, 2010). In digital-classroom practices, pupils design their learning processes in collaboration with their peers, employing different semiotic resources when representing signs of learning in a constant flow and sometimes without the teachers’ direct control (Kjällander, 2011). There still remain differences, however, between learning practices and the way pupils are formally tested. During tests, knowledge is typically represented individually and often by delimited resources in contrast to digital learning practices where technologies enable redesign with a broader mix of written text, images, colours, graphs etc. (Lankshear & Knobel, 2008; Kress, 2010). One could ask if there are tensions between today’s designs for learning with different digital knowledge representations and views on learning in the past where textbooks were seen as the dominant source of knowledge (Selander &

101

Kress, 2010; Blikstad-Balas & Hvistendahl, 2013). Research regarding assessment practices is an emerging field but there are still only a few studies that deal with practices concerning the increased use of digital resources in schools (Erstad, 2008). My research interests are the increased access to and the frequent use of digital resources in schools and how these challenges contribute to tensions in school practices, teaching practices and assessment practices (Articles I, II and III). In addition I shall discuss how digitalised learning environments can be studied in educational research (Article IV). In the thesis I present three empirical studies that have been conducted within school practices and a fourth that discusses the rapid development of the technology that also affects educational research. This article discusses some methodological and theoretical challenges to studying learning in our time. The aim of my thesis is to add to the existing knowledge about how the use of digital resources shapes knowledge representations and also the pupils’ possibilities to represent their knowledge in school practices. The objectives are: • to analyse how digital resources shape and create conditions for learning as well as which resources are made available to pupils and how these resources in turn shape the pupils’ ability to represent their knowledge. • to discuss some aspects of how the digital landscape reconfigures teaching and learning processes. My theoretical understanding draws on a design-oriented perspective on learning (Rostvall & Selander, 2008; Kempe & West, 2010; Selander & Kress, 2010; Elm Fristorp & Lindstrand, 2012) and a multimodal perspective (Jewitt, 2009; Kress, 2010). The central concepts used in the thesis are: didactic design, knowledge representations, modes, media and transduction. The three empirical studies focus on didactic design; design in learning and design for learning as well as a meta-reflection about knowledge and how knowledge is recognised in school practice – cultures of recognition (Selander & Kress, 2010). Knowledge representations is a central concept in this thesis and are seen partly as an expression of the pupils’ knowledge in school (Article I, Article III & Article IV) and partly as an expression in the form of two digital educational games (Article II). The basic premise in this thesis, in relation to representations, is that knowledge does not exist if it does not assume a form and adopt a character in modes and media (Kress et al., 2001; Selander & Kress, 2010). This thesis focuses on which media and modes the pupils are given access to in order to represent their knowledge about the surrounding world (Kress, 2003). Modes are socially- and

102

culturally-molded resources for meaning making (Kress, 2010). The modes that are used, or that are permitted to be used, shape the pupils’ ability to represent some aspect of the world around them (Jewitt, 2009; Kress, 2010). When the content from, for example, a printed text is transcribed onto a webpage, where there is most often several graphic elements, a transduction process occurs. This process also occurs during the transfer of a message between different modes and media (Bezemer & Kress, 2008; Bezemer & Mavers, 2011), which results in advantages as well as disadvantages. Moving content between different modes and media also changes the content. The transduction process is discussed mostly in Article IV in relation to how the researcher structures their empirical material in the different stages of the research process: from the moving images in video observations to transcription and finally in the published article where often written text is dominant. I have used a mixed-method approach to construct data in the three empirical studies that are part of this thesis. The studies have been conducted in intense technological environments and the theoretical underpinnings are a design-oriented and a multimodal perspective where learning is understood as a sign-making process where the use of an ensemble of modes are considered as meaning making. The research tools have been chosen to capture the pupils sign making and their representations. As a result the empirical materials consist of different video recordings; screen recordings, recordings from a so-called Pulse Smartpen and the pupils’ digital and paper-based representations. Below I will present the articles that are part of this thesis. Article I: Re-shaping of writing in the digital age - a study of pupils’ writing with different resources. (Åkerfeldt, accepted) This article explores how resources used in test situations shape pupils’ writing and to some extent their possibilities to represent their knowledge. Two conditions (pen-and-paper and digital) are investigated in two subjects. The theoretical underpinnings stem from a design-oriented and multimodal perspective on learning (Jewitt, 2009; Kress, 2010; Selander & Kress, 2010). Findings presented in this article are in line with previous research, which has shown that digital writing technologies have an impact on pupils’ writing process (Haas, 1996; Stapleton, 2012; Genlott & Grönlund, 2013) and that the modes and media used for learning shape communication and to some extent delimit what is possible to represent as knowledge in a given situation (Kress, 2003; Jewitt, 2009; Selander & Kress, 2010).

103

Article II: Exploring educational video game design - meaning potentials and implications for learning. (Åkerfeldt & Selander, 2011) This article examines two educational video games as a repository for action and meaning making. Rixdax and El Patron belong to two different game genres and have contrasting designs. Through a comparative analysis, it will be shown how these two games actually address very different learning goals and also seem to miss a crucial aspect of learning: reflective action. The article investigates how the on-screen layout is composed and how knowledge is represented. To do so, six structuring factors introduced by Prensky (2001), some of the organizing principles of learning design developed by Selander (Selander, 2008a-b; 2009, Selander & Åkerfeldt, 2008) and the multimodal framework developed by Kress and van Leeuween (van Leeuween, 2005; Kress & van Leeuween, 2006; Kress, 2010) are used. The article analyses the individual elements as semiotic resources in the educational video game and show how these elements are represented, especially from the points of view of information value, salience and framing, but also how the information is sequenced, the tempo of the games and how they accommodate meta-reflection by the users. Article III: Upper-secondary school pupils’ designs of representation in course ‘Project work’. [Elevers design av representationer inom gymnasieskolans projektarbete]. (Svärdemo Åberg, Åkerfeldt & Selander, 2013) The increase in the use of digital resources in schools has brought attention to the fact that communication and interaction take place on several planes of expression not just speech and written verbal texts (Lemke 2000; Gee 2004; Jewitt 2005; Gee 2007; Kress 2010). The study aims to contribute to an in-depth didactic understanding of writing, meaning making and learning from a design-oriented and multimodal perspective (Rostvall & Selander 2008; Selander & Svärdemo-Åberg 2009; Kempe & West 2010; Selander & Kress 2010). The focus is on the pupils’ representations in their course ‘Project work’. The study highlights the pupils’ representations within a goal- and standards based course, called ‘Project Work’ in upper secondary school (high school). This course is undertaken during the third, and final, year in upper secondary school. Knowledge representations that analyse are the pupils’ logbooks, reports and oral presentations of their course work. The results show that the pupils use several modes to represent their knowledge. It is above all the oral presentations where a combination of speech, texts, images, symbols and graphs, among other things, are designed and orchestrated multimodally that has meaning for what is observed within the social practice. Even if the pupils’ representations are multimodal our

104

research shows that it is chiefly written text, either written language based or colloquial based, that is used when pupils wish to share their experiences as well as communicate process as a product within the framework of the course. None of the pupils use, for example, film or audio recordings to relate the idea for the project and the process for their respective supervisors. Article IV: A ‘moving’ field - critical issues in the production, analysis and representation of multimodal empirical material in the field of education (Kempe & Åkerfeldt, submitted) Video recordings of interactions within classroom settings provide us with enormous amounts of multimodal data. Among the most challenging questions when constructing and analysing multimodal data is to decide how to establish a clear link between what we have ‘captured’ in our footage or screenshots and the social practices we make claims about such as ‘teaching and learning’. Every choice made during data aggregation in the current dense communicative settings reveals particular assumptions about our notion of teaching and learning and one has to ask which signs and events we recognise as ‘signs of learning or of teaching’. In this article, we discuss some aspects of how the new digital landscape reconfigures teaching and learning processes, forcing us as researchers to reconsider our understanding of teaching and learning as phenomena, and leading us to consider how it can be studied systematically. Below I will briefly present my findings and conclusions. My main objective in this thesis is to gain a deeper knowledge about how the use of digital resources shapes knowledge representations and also the pupils’ possibilities to represent their knowledge in school practices. Findings are discussed in relation to the model Learning Design Sequence (Selander & Kress, 2010). In the discussion a re-defined LDS-model is presented that summarises and highlights my findings in the thesis (see figure 5, Swedish only). Pupils and teachers use different resources, which consist of a complex weave of modes and are distributed through different media in social practices. These to some extent shape a pupil’s possibility to learn (Article II) and also their potential to represent their knowledge in test situations (Article I & Article III). Lack of coherence between school practices can be traced to an epistemology that has dominated Western education for a long time, where learning has been based on the core content of subjects (Lankshear & Knobel, 2003) and has often been tested without reflecting upon which resources the pupils are allowed to use to represent their knowledge about the subject matter. This, however, is partly starting to

105

change. In Norway and Denmark, pupils in upper secondary school have access to digital resources, even during examinations (Søby, 2013), and this in turn challenge ‘standard’ Western epistemology, as the use of digital resources changes the conception of knowledge as well as what counts as knowledge among and between practices (Lankshear & Knobel, 2003; Selander & Kress, 2010; Aagaard & Lund, 2013). The reconfiguration of these practices need to be investigated further. Perspectives on learning and knowledge are shifting and in part need new theoretical and methodological points of departure to study learning. In Article IV we discuss how the use of video observations has given researchers more of an opportunity to study interaction and communication in a partially new way. A wealth of modes in a teaching situation can be captured and explored, as a result of the possibilities video recordings provide, that previously would not have been possible (Erickson, 2004). Studies that have used video observations as a method have also shown that interaction and communication deal not only with verbal statements but that meaning is created as well, through other modes such as gesturing, eye movements, positioning etc. (Norris, 2004; Kress & van Leeuwen, 2006; Björklund Boistrup, 2010; Insulander, 2010; Kjällander, 2011; Korkiakangas, 2011). This change led to critical discussions about how knowledge is created and recognised not only through verbal statements but from an ensemble of modes in different social experiences. This in turn challenges theoretical as well as methodological points of departure. The design-oriented and multimodal perspective gives the researcher the analytical tools to study an ensemble of modes (Jewitt, 2009; Kress, 2010; Selander & Kress, 2010). The article discusses some of the challenges for a researcher when studying learning with a focus on interaction and communication and how multimodal data can be transcribed, analysed and presented in a publication. The material in the substudies is relatively limited in scope and further research is needed relating to the use of knowledge representations for and within learning as well as for writing (in a wider sense). If more thorough conclusions are to be drawn about how writing is shaped by different resources, for example, what is the significance for teaching, different resources should be used. In this thesis the significance of the choice of resources, which give the pupils’ the possibility to represent their knowledge, has been highlighted. The results show that these contribute, in part, to the shaping of the pupils’ knowledge representations. Knowledge representations that are designed for learning, for instance, educational games, need to be highlighted further how these are designed to create space for the pupils’ learning and the possibility for further exploration.

106

Referenser

Aagaard, T., & Lund, A. (2013). Mind the Gap: Divergent Objects of Assessment in Technology-rich Learning Environments. Nordic Journal of Digital Literacy, 8(04), 225-243.

Abt, C. C. (1987). Serious games. Lanham: University Press of America. Alvesson, M., & Sköldberg, K. (2008). Tolkning och reflektion : vetenskapsfilosofi

och kvalitativ metod. Lund: Studentlitteratur. Ang, C. S., & Zaphiris, P. (2006). Developing enjoyable second language learning

software tools: A computer game paradigm. I P. Zaphiris, & G. Zacharia (Red.), User-Centered Computer Aided Language Learning (ss. 1-21). Information Science Publishing, Idea Group Inc.

Askeland, N., & Aamotsbakken, B. (Red.). (2014). Syn for skrivning. Læringsresurser og skrivning i skolens tekstkulturer. Litauen: Cappelen damm AS.

AutoScreenRecorder. (2011). AutoScreenRecorder Wisdom Software Inc. (Version 3.1) [Mjukvara]. Hämtad från http://www.wisdom-soft.com/products/autoscreenrecorder_free.htm

Bennerstedt, U. (2013). Knowledge at play : studies of games as members’ matters. Göteborg: Acta universitatis Gothoburgensis.

Bennerstedt, U., & Ivarsson, J. (2010). Knowing the Way. Managing Epistemic Topologies in Virtual Game Worlds. Computer Supported Cooperative Work (CSCW). An International Journal, 2010, 19 (2), 201-230.

Bergeron, B. P. (2006). Developing serious games. Hingham, Mass.: Charles River Media.

Berg Marklund, B. (2013). Games in formal educational settings : obstacles for the development and use of learning games. Skövde: Runit AB.

Bezemer, J., & Kress, G. (2008). Writing in Multimodal Texts: A Social Semiotic Account of Designs for Learning. Written Communication, 25(2), 166-195.

Bezemer, J., & Kress, G. (2008). Gains and Losses: A Social Semiotic Study of Textbook Design for Secondary Education. Presenterad vid International Symposium on the School Textbook. Kongju National University, Korea., Gongju.

Bezemer, J., & Mavers, D. (2011). Multimodal transcription as academic practice: a social semiotic perspective. International Journal of Social Research Methodology, 14(3), 191-206.

Biggs, J. B., & Tang, C. S.-K. (2011). Teaching for quality learning at university : what the student does. Maidenhead: Open University Press.

Binkley, M., Erstad, O., Herman, J., Raizen, S., Ripley, M., Miller-Ricci, M., & Rumble, M. (2012). Defining Twenty-First Century Skills. I P. Griffin, B. McGaw, & E. Care, (Red.), Assessment and Teaching of 21st Century Skills (ss. 17-66). Dordrecht: Springer Netherlands.

Bitstrips. (2014). Bitstrips [Mobile Application software]. Hämtad från http://itunes.apple.com

107

Björk, S. (2009). Speldesign som didaktisk design. I S. Selander, & E. Svärdemo

Åberg (Red.), Didaktisk design i digital miljö: nya möjligheter för lärande (ss. 222-237). Stockholm: Liber.

Björklund Boistrup, L. (2010). Assessment discourses in mathematics classrooms : a multimodal social semiotic study. Stockholm: Department of Mathematics and Science Education, Stockholm University.

Black, P., & Wiliam, D. (1998). Assessment and classroom learning. Assessment in education: Principles, Policy & Practice, 5, (1), 7-73.

Black, P., & Wiliam, D. (2009). Developing the theory of formative assessment. Educational Assessment, Evaluation and Accountability, 21(1), 5–31.

Blikstad-Balas, M., & Hvistendahl, R. (2013). Students’ Digital Strategies and Shortcuts – Searching for Answers on Wikipedia as a Core Literacy Practice in Upper Secondary School. Nordic Journal of Digital Literacy, 8 (1-2), 32-49.

Bolter, J. D. (2001). Writing space : computers, hypertext and the remediation of print. Mahwah, N.J.: Lawrence Erlbaum Associates.

Buckingham, D. (2007). Beyond technology : children’s learning in the age of digital culture. Cambridge: Polity.

Buxton, W. (2007). Sketching user experiences : getting the design right and the right design. Amsterdam: Elsevier/Morgan Kaufmann.

Chang, M., Kuo, R., Chen, G.-D., & Hirose, M. (2009). Learning by Playing. Game-based Education System Design and Development: 4th International Conference on E-learning, Edutainment 2009, Banff, Canada, August 9-11, 2009, Proceedings (Vol 5670). Springer.

Clarke-Midura, J., & Dede, C. (2010). Assessment, Technology and change. Journal of Research on Technology in Education, 2010 (3), 309-328.

Collins, A., & Halverson, R. (2009). Rethinking education in the age of technology : the digital revolution and schooling in America. New York: Teachers College Press.

Cope, B., & Kalantzis, M. (2000). Multiliteracies : literacy learning and the design of social futures. London ; Routledge.

Cox, M. J. (2013). Formal to informal learning with IT: research challenges and issues for e-learning: Formal to informal learning with IT. Journal of Computer Assisted Learning, 29(1), 1-21.

Danielsson, K., & Selander, S. (2014). Se texten! : multimodala texter i ämnesdidaktiskt arbete. Malmö: Gleerup.

Datorn i skolan. (2014). #entillenkartan. #en-till-enkartan. Hämtad från http://skoldator.wordpress.com/lista-over-en-till-en-skolor-i-sverige

Derry, S. J., Pea, R. D., Barron, B., Engle, R. A., Erickson, F., Goldman, R., & Sherin, B. L. (2010). Conducting Video Research in the Learning Sciences: Guidance on Selection, Analysis, Technology, and Ethics. Journal of the Learning Sciences, 19(1), 3-53.

Desurvire, H., & Wiberg, C. (2009) Game Usability Heuristics (PLAY) for Evaluating and Designing Better Games: The Next Iteration. Proceeding OCSC '09 Proceedings of the 3d International Conference on Online Communities and Social Computing: Held as Part of HCI International 2009.

Durrant, C., & Walsh, M. (2014). Multilieracies. An ’app’ for the Literacy Boomerang. I A. Goodwyn, L. Reid, & C. Durrant, (Red.), International Perspectives on Teaching English in a Globalised World (ss. 213-222). Routledge.

Dysthe, O. (1996). Det flerstämmiga klassrummet : att skriva och samtala för att lära. (B. Nilsson, Övers). Lund: Studentlitteratur.

108

Edwards, D., Ashmore, M., & Potter, J. (1995). Death and Furniture: the rhetoric, politics and theology of bottom line arguments against relativism. History of the Human Sciences 1995 8:25, 25-49.

Edwards-Groves, C. J. (2011). The multimodal writing process: changing practices in contemporary classrooms. Language and Education, 25(1), 49-64.

Edwards-Groves, C. J. (2012). Interactive Creative Technologies: Changing learning practices and pedagogies in the writing classroom. Australian Journal of Language & Literacy, 35(1), 99-113.

Egenfeldt-Nielsen, S. (2007). Educational potential of computer games. London: Continuum.

Egenfeldt-Nielsen, S., Meyer, B., & Holm Sørensen, B. (Red.). (2011). Serious games in education : a global perspective. Århus: Aarhus Universitetsforlag.

Ekenberg, L., & Wiklund, M. (2009). Spel och lärande. I S, Selander, & E. Svärdemo Åberg (Red.), Didaktisk design i digital miljö: nya möjligheter för lärande (ss. 186-201). Stockholm: Liber.

ELAN Linguistic Annotator. (2010). Max-Planck-Institute for Psycholinguistics Nijmegen. (Version 3.9.1) [Mjukvara]. Hämtad från http://www.lat-mpi.eu/tools/elan/

Elmfeldt, J., & Erixon, P.O. (2007). Skrift i rörelse : om genrer och kommunikativ förmåga i skola och medielandskap. Stockholm: Brutus Östlings bokförlag Symposion.

Elm Fristorp, A., & Lindstrand, F. (2012). Design för lärande i förskolan. Stockholm: Norstedts.

Englund, T. (2000). Kommunikation och meningsskapande i fokus : ett sociopolitiskt perspektiv på det vi kallar undervisning och lärande. I C.A. Säfström, & P.O. Svedner (Red.), Didaktik: perspektiv och problem (ss. 44–54). Lund: Studentlitteratur.

Erickson, F. (2004). Origins: A Brief Intellectual and Technological History of the Emergence of Multimodal Discourse Analysis. I P. LeVine, & R. Scollon. (Red.). Discourse and technology: multimodal discourse analysis (ss. 196-207). Georgetown University Press.

Erickson, F. (2011). Uses of video in social research: a brief history. International Journal of Social Research Methodology, 14:3, 179-189.

ETS (2012). Sea Change in Assessment. How Technology Is Transforming K-12 Testing. Hämtad från http://www.k12center.org/rsc/pdf/a-sea-change-in-assessment-letter-size.pdf

Erstad, O. (2008). Changing assessment practices and the role of IT. I J. Voogt, & G. Knezek (Red.), International Handbook of Information Technology in Primary and Secondary education (ss. 181–194). Springer International Handbook of Education, Vol. 20.

Fast, C. (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva : familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.

Fleck, L. (1997). Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum : inledning till läran om tankestil och tankekollektiv. (B. Liliequist, Övers). Eslöv: B. Östlings bokförl. Symposion.

Fleischer, H. (2012). What is our current understanding of one-to-one computer projects: A systematic narrative research review. Educational Research Review, 7(2), 107-122.

Fleischer, H. (2013). En elev - en dator: kunskapsbildningens kvalitet och villkor i den datoriserade skolan. Högskolan i Jönköping.

Forsberg, E., & Lindberg, V. (2010). Svensk forskning om bedömning : en kartläggning. Stockholm: Vetenskapsrådet.

109

Frank, A. (2012). Gaming the Game: A Study of the Gamer Mode in Educational Wargaming. Simulation & Gaming, 43(1), 118–132.

Fröjd, P. (2005). Att läsa och förstå svenska : läsförmågan hos elever i årskurs 9 i Borås 2000-2002. Göteborg: Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet.

Gee, J. P. (2003). What video games have to teach us about learning and literacy. New York: Palgrave Macmillan.

Gee, J. P. (2007). Good video games and good learning : collected essays on video games, learning, and literacy. New York: P. Lang.

Genlott, A. A., & Grönlund, Å. (2013). Improving literacy skills through learning reading by writing: The iWTR method presented and tested. Computers & Education, 67, 98–104.

Gipps, C. V. (1994). Beyond testing : towards a theory of educational assessment. London: Falmer.

Godhe, A.-L., & Lindström, B. (2014). Creating multimodal text in language education. Negotiations at the boundary. Research & Practice in Technology Enhanced Learning, 9(1), 165-188.

Granath, G. (2008). Milda makter! Utvecklingssamtal och loggböcker som disciplineringstekniker. Akademisk avhandling. Acta Universitatis Gothoburgensis.

Griffin, P., McGaw, B., & Care, E. (Red.). (2012). Assessment and Teaching of 21st Century Skills. Dordrecht: Springer Netherlands.

Grimes, D., & Warschauer, M. (2008). Learning with Laptops: A multi-method case study. Journal of Educational Computing Research, 38(3), 305-332.

Grönlund, Å. (2014). Att förändra skolan med teknik : bortom ”en dator per elev”. Örebro: Örebro univ. Hämtad från http://www.skl.se/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive_FileID=c4756896-6797-4b66-957f-f653dfe7e1f9&FileName=Bok+och+antologi+Unos+Uno+-+Att+f%c3%b6r%c3%a4ndra+med+teknik.pdf

Grönlund, Å., Andersson, A., & Wiklund, M. (2014). Unos uno årsrapport 2013. Örebro universitet. Hämtat från http://www.skl.se/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive_FileID=4c293774-6ed1-403a-bb4b-258e1596f9b9&FileName=Unos+uno+

Gunter, G. A., Kenny, R. F., & Vick, E. H. (2007). Taking educational games seriously: using the RETAIN model to design endogenous fantasy into standalone educational games. Educational Technology Research and Development, 56(5-6), 511–537.

Haas, C. (1996). Writing technology : studies on the materiality of literacy. Mahwah, N.J.: Lawrence Erlbaum.

Halliday, M. A. K. (1978). Language as social semiotic : the social interpretation of language and meaning. London: Edward Arnold.

Halverson, R. (2012). Afterword: Games and the Future of Education Research. I C. Steinkuehler, K. Squire, & S. Barab (Red.), Games, Learning, and Society : Learning and Meaning in the Digital Age (ss. 433-446). Cambridge: Cambridge University Press.

Hansén, S.-E., & Forsman, L. (2011). Allmändidaktik : vetenskap för lärare. Lund: Studentlitteratur.

Hays, R. T. (2005). The effectiveness of instructional games: A literature review and discussion. DTIC Document.

Heath, C., Hindmarsh, J. & Luff, P. (2010). Video in qualitative research: analysing social interaction in everyday life. Los Angeles: SAGE.

110

Hernwall, P., Bergström, H., Graviz, A., & Nilsson, M. (2012). Ungas multimodala gestaltning - hur digitala medier används för uttryck och reflektion. Hämtad från http://mi.sh.se/ungmods

Holm Sørensen, B., Audon, L. & Levinsen, K. (2010). Skole 2.0 (1a uppl, Vol 2010). Klim.

Hylén, J. (2013). Digitalisering av skolan - en kunskapsöversikt. Stockholm. Hård af Segerstad, Y. (2002). Use and adaptation of written language to the

conditions of computer-mediated communication. Göteborg. Insulander, E. (2010). Tinget, rummet, besökaren : om meningsskapande på

museum. Stockholm: Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, Stockholms universitet.

Ito, M. (Red.). (2010). Hanging out, messing around, and geeking out: kids living and learning with new media. Cambridge, Mass.: MIT Press.

Ivarsson, J. (2004). Renderings & reasoning : studying artifacts in human knowing. Göteborg: Univ.

Jacquet, E. (2012). Delrapport 2, utvärdering av en-till-en-projektet i Botkyrka. Hämtad från http://www.botkyrka.se/barnochutbildning/IKT-satsning/utvardering

Jenkins, H. (2006). Fans, bloggers, and gamers: exploring participatory culture. New York: New York University Press.

Jewitt, C. (2002). The move from page to screen: the multimodal reshaping of school English. Visual Communication, 1(2), 171–195.

Jewitt, C. (2003). Re-thinking assessment: Multimodality, literacy and computer-mediated learning. Assessment in Education: Principles, Policy & Practice, 10(1), 83–102.

Jewitt, C. (2005). Technology, literacy and learning : a multimodal approach. London : Routledge.

Jewitt, C. (Red.). (2009). The Routledge handbook of multimodal analysis. London: Routledge.

Jönsson, A. (2011). Lärande bedömning. Malmö: Gleerup. Kankaanranta, M. H., Kankaanranta, M., & Neittaanmèaki, P. (Red.). (2009).

Design and use of serious games (Vol 37). Springer. Gunnarsson, B. & Karlsson, A. (Red.). (2007). Ett vidgat textbegrepp. Uppsala:

FUMS, Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. Kempe, A-L., & West, T. (2010). Design för lärande i musik. Stockholm: Norstedt. Kempe, A-L., & Åkerfeldt, A. (u.å.). A ‘moving’ field - Critical issues in the

production, analysis and representation of multimodal empirical material in the field of education.

Kjällander, S. (2011). Designs for learning in an extended digital environment : case studies of social interaction in the social science classroom. Stockholm: Department of Education, Stockholm University.

Korkiakangas, T. (2011). Eye-gaze in Multimodal Interactions involving Children with Autism. PhD thesis, Roehampton University.

Korp, H. (2003). Kunskapsbedömning – hur, vad och varför. Myndigheten för skolutveckling: Stockholm.

Kraftig försämring i PISA. (2014). Hämtad från http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/internationella-studier/pisa/kraftig-forsamring-i-pisa-1.167616

Kress, G. (2001). From Saussure to Critical Sociolinguistics. I M. Wetherell, S. Taylor, & S. J. Yates (Red.), Discourse theory and practice: a reader (ss. 29-38). London: Sage.

Kress, G. (2003). Literacy in the new media age. London: Routledge.

111

Kress, G. (2005). Gains and losses: New forms of texts, knowledge, and learning. Computers and Composition, 22(1), 5–22.

Kress, G. (2009). Assessment in the perspective of a social semiotic theory of multimodal teaching and learning. I C. Wyatt-Smith, & J. Cumming (Red.), Educational Assessment in the 21st Century. Connecting Theory and Practice. (ss 19–41). Springer.

Kress, G. (2010). Multimodality : a social semiotic approach to contemporary communication. London: Routledge.

Kress, G., Jewitt, C., Ogborn, J., & Tsatsarelis, C. (2001). Multimodal teaching and learning : the rhetorics of the science classroom. London: Continuum.

Kress, G., Jewitt, C., Bourne, J., Franks, A., Hardcastle, J., Jones, K., & Reid, E. (2004). English in urban classrooms : a multimodal perspective on teaching and learning. New York, NY: RoutledgeFalmer.

Kress, G. & Selander, S. (2012). Multimodal design, learning, and cultures of recognition. Internet and Higher Education 15 (2012), 265–268.

Kress, G., & van Leeuwen, T. (2001). Multimodal discourse : the modes and media of contemporary communication. London: Arnold.

Kress, G., & van Leeuwen, T. (2006). Reading images : the grammar of visual design. London: Routledge.

Lankshear, C., & Knobel, M. (2003). New literacies : changing knowledge and classroom learning. Buckingham ; Society for Research into Higher Education & Open University Press.

Lantz-Andersson, A. (2009). Framing in educational practices : learning activity, digital technology and the logic of situated action. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.

Larsson, Å. (2014). ”Digitaliserade prov förenklar för lärare”. Hämtad från http://www.skolvarlden.se/artiklar/digitaliserade-prov-forenklar-larare

Lave, J., & Wenger, E. (2005). Situated learning : legitimate peripheral participation. Cambridge [England] : Cambridge University Press.

van Leeuwen, T. (2005). Introducing social semiotics. London: Routledge. Lei, J. (2010). Conditions for Ubiquitous Computing: What Can Be Learned from a

Longitudinal Study. Computers in the Schools, 27(1), 35–53. Leijon, M. (2010). Att spåra tecken på lärande : mediereception som pedagogisk

form och multimodalt meningsskapande över tid. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola.

Lewins, A., & Silver, C. (2007). Using software in qualitative research a step-by-step guide. [Electronic resource] : Los Angeles, [Calif.] : SAGE.

Liberg, C. (2007). Språk och kommunikation. I A. Ewald, & B. Garme (Red.), Att läsa och skriva – forskning och beprövad erfarenhet (ss. 7-23). Skolverket. Hämtad från http://modersmal.skolverket.se/polska/images/stories/filer/pdf1887.pdf

Linderoth, J. (2004). Datorspelandets mening : bortom idén om den interaktiva illusionen. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.

Linderoth, J. (2009). Hur datorspel kan ge en illusion av lärande. I S. Selander, & E. Svärdemo Åberg (Red.), Didaktisk design i digital miljö: nya möjligheter för lärande (ss. 202-221). Stockholm: Liber.

Linderoth, J. (2012). Why gamers don’t learn more: An ecological approach to games as learning environments. Journal of Gaming & Virtual Worlds, 4(1), 45–62.

Linderoth, J., & Heath, C. (2012). Datorspel ger bara en illusion av lärande. Pedagogiska magasinet, 2012-11-21.

112

Lindstrand, F. (2006). Att göra skillnad: representation, identitet och lärande i ungdomars arbete och berättande med film. Stockholm: HLS förlag.

Lindstrand, Fredrik (2010). A design oriented approach to learning in multimodal text production processes. Paper presenterat vid Fifth International Conference on Multimodality (5ICOM), University of Technology Sydney, Australien. December 2010.

Lindstrand, F., & Åkerfeldt, A. (2009). En förändring av lärandets kontext - aspekter på lärande i gestaltningsarbete med digitala resurser. I J. Linderoth (Red.), Individ, teknik och lärande (ss. 200-217). Stockholm: Carlssons.

Livescribe Desktop (2011) Livescribe, Inc. U.S. (Version 2.8.2) [Mjukvara]. Ludvigsen, S. (2012). What counts as knowledge: learning to use categories in

computer environments. Learning, Media and Technology, 37(1), 40–52. Lundahl, C. (2006). Viljan att veta vad andra vet : kunskapsbedömning i

tidigmodern, modern och senmodern skola. Stockholm: Arbetslivsinstitutet. Lundahl, C. (2011). Bedömning för lärande. Stockholm: Norstedt. Lundgren, U. P. (1989). Att organisera omvärlden : en introduktion till

läroplansteori. Stockholm: Utbildningsförl. på uppdrag av Gymnasieutredningen.

Mavers, D. (2010). Children’s drawing and writing : the remarkable in the unremarkable. London: Routledge.

Mayrath, M. C., Clarke-Midura, J., Robinson, D.H. & Schraw, G. (2012) Technology-based assessments for 21st century skills: Theoretical and practical implications from modern research. Charlotte, NC: Information Age Publishing.

Meyer, B. (2011). It-didaktisk design (Vol 2011). Institut for Uddannelse og Pædagogik (DPU) Aarhus Universitet.

Meyer, B. & Holm Sørensen, B. (2009). Designing serious games for computer assisted language learning : a framework for development and analysis. I M. Kankaanranta, & P. Neittaanmäki (Red.), Design and use of serious games (ss. 69-82). Springer.

Michael, D. R., & Chen, S. (2006). Serious games [Elektronisk resurs] games that educate, train, and inform. Boston, MA: Thomson Course Technology PTR.

Miller, K. S. (2000). Academic writers on-line: investigating pausing in the production of text. Language Teaching Research, 4(2), 123–148.

Mindedal, A. (2011). Texter i NO-finns de?: En studie om textanvändning och textrelaterade samtal i ett fysiktema i skolan år 5. Stockholm.

Molander, B. (1996). Kunskap i handling. Göteborg: Daidalos. Mårell-Olsson, E. (2012). Att göra lärandet synligt?: individuella utvecklingsplaner

och digital dokumentation. Umeå: Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet.

Neef, S. (2010). Imprint and trace : handwriting in the age of technology. London: Reaktion Books.

Newhouse, C. P. (2011). Using IT to assess IT: Towards greater authenticity in summative performance assessment. Computers & Education, 56(2), 388–402.

Nordmark, M. (2014). Digitalt skrivande i gymnasieskolans svenskundervisning : en ämnesdidaktisk studie av skrivprocessen. Örebro: Örebro universitet.

Norris, S. (2004). Analyzing multimodal interaction : a methodological framework. New York, NY: Routledge.

Nouri, J. (2011). Towards orchestration of mobile learning : scaffolding students learning processes across contexts. Stockholm: Department of Computer & Systems Sciences, Stockholm University.

113

Nyström, C. (2000). Gymnasisters skrivande : en studie av genre, textstruktur och sammanhang = Writing in upper secondary school : genre, text structure and cohesion. Uppsala: Univ.

Pea, R.D. (2006). Video-as-Data and Digital Video Manipulation Techniques for Transforming Learning Sciences Research, Education, and Other Cultural Practices, I J. Weiss, J. Nolan, J Hunsinger, & P. Trifonas (Red.), International Handbook of Virtual Learning Environments (ss. 1321-1393). Springer International Handbooks of Education, Vol. 14.

Pink, S. (2007). Doing visual ethnography: images, media and representation in research. London: SAGE.

Ramberg, R., Artman, H. & Karlgren, K. (2014). Designing Learning Opportunities in Interaction Design: Interactionaries as a means to study and teach student design processes. Designs for Learning. 6(1–2), 30-56.

Rosén, M. (2013). Datorer hemma får barn att läsa mindre – om läsning och läsvanor bland barn och unga. I G. Skar, & M. Tengberg (Red.), Läsning! Svensklärarföreningens årsskrift (ss. 188-202).

Rostvall, A.-L., & Selander, S. (Red.). (2008). Design för lärande. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.

PISA. (2009). Digital Readers at age 15: Results from the PISA 2009 Electronic Reading Assessment. Hämtad från http://www.educationcounts.govt.nz/publications/numeracy/PISA-2009/101736

PISA. (2013). PISA 2015. Draft Collaborative Problem Solving Framework. Hämtad från http://www.oecd.org/pisa/pisaproducts/pisa2015draftframeworks.htm

Prensky, M. (2001). Digital game-based learning. New York: McGraw-Hill. SCB. (2013). Privatpersoners användning av datorer och internet 2012. Schon, D. A. (1992). Designing as reflective conversation with the materials of a

Design Situation. Research in Engineering Design. Theory, Applications, and Concurrent Engineering. Springer-Verlag. New York Inc. 5(1), 3-14.

Schoultz, J., Säljö, R., & Wyndhamn, J. (2001). Conceptual knowledge in talk and text: What does it take to understand a science question? Instructional Science, 29(3), 213–236.

Scott, D., & Morrison, M. (2006). Key ideas in educational Research. Continuum. Biddles Ltd, King´s Lynn, Norfolk.

ScreenFlow. (2011). Softonic. (Version 2.1.7) [Mjukvara]. Hämtad från screenflow.en.softonic.com/mac

Selander, S. (2003). Pedagogiska texter och andra artefakter för kunskap och kommunikation. En översikt över läromedel – perspektiv och forskning. I Utredning om läromedel för barn, elever och vuxenstuderande med funktionshinder Dir. 2001:65. Hämtad från http://www.regeringen.se/content/1/c4/10/29/7af6dff7.pdf

Selander, S. (2008a). Designs for learning – A theoretical perspective. Designs for Learning, Vol 1(1), 10-22.

Selander, S. (2008b). Designs for learning and ludic engagement. Digital Creativity, 19(3), 199-208.

Selander, S. (2009). Didaktisk design. I S. Selander, & E. Svärdemo Åberg (Red.), Didaktisk design i digital miljö : nya möjligheter för lärande (ss. 17-36). Stockholm: Liber.

Selander, S. (2014, augusti). Didaktikens verktyg. Om att lära och undervisa multimodalt. Hämtad augusti 2014 från http://www.ur.se/Tema/Didaktikens-verktyg/Didaktisk-design

114

Selander, S. (2013). Læringsdesign og multimodale repræsentationeri en digitaliseret verden. I S. Madsbjerg, & K. Friis (Red.), Skrivelyst i fagene (ss. 39-66). Viborg: Dansk psykologisk forlag.

Selander, S., & Kress, G. (2010). Design för lärande : ett multimodalt perspektiv. Stockholm: Norstedt.

Selander, S., & Svärdemo Åberg, E. (Red.). (2009). Didaktisk design i digital miljö : nya möjligheter för lärande. Stockholm: Liber.

Selander, S., & Åkerfeldt, A. (2008). Learning and meaning making in the virtual space. I T. Hansson (Red.), Handbook of research on digital information technologies: Innovations, methods, and ethical issues (ss. 353-366). Hershey, PA: Information Science Reference.

Selwyn, N. (2011). Schools and schooling in the digital age : a critical analysis. London: Routledge.

Shaffer, D. W. (2007). How computer games help children learn. New York, NY: Palgrave Macmillan.

Shaffer, D. W., & Gee, J. P. (2012). The Right Kind of GATE: Computer games and the future of assessment. I M. C. Mayrath, J. Clarke-Midura, D. H. Robinson, & G. Schraw (Red.), Technology-based assessments for 21st century skills: Theoretical and practical implications from modern research (ss. 211-228). Charlotte, NC: Information Age Publishing.

Shepard, L. A. (2000). The role of assessment in a learning culture. Educational researcher, 29(7), 4–14.

Silvernail, D. L., & Gritter, A. K. (2007). Maine’s middle school laptop program: Creating better writers. Gorham, ME: Maine Education Policy Research Institute. Hämtad från http://www.sjchsdow.catholic.edu.au/documents/research_brief.pdf

Skolverket. (2010). Redovisning av uppdrag om uppföljning av IT-användning och IT-kompetens i förskola, skola och vuxenutbildning. Hämtad från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2373

Skolverket. (2013a). It-användning och it-kompetens i skolan (No. Rapport 386). Hämtad från http://www.skolverket.se/publikationer?id=3005

Skolverket (2013b). Digital och traditionell läsning: Analys av olika elevgruppers läsning utifrån PISA 2009. Hämtad från http://www.skolverket.se/publikationer?id=3026

Skolverket (2014a). PISA 2012. Digital problemlösningsförmåga hos 15-åringar i ett internationellt perspektiv. Rapport nr. 406. Hämtad från http://www.skolverket.se/publikationer?id=3204

Skolverket (2014b). Provtillfället. Hämtat från http://www.skolverket.se/regelverk/fragor-och-svar/2.5988/provtillfallet-1.161491

Skolverket (2014c). Budgetunderlag 2015–2017. Dnr 1.1.2-2014:253. Sofkova Hashemi, S. (2008). Kommunikationsteknik och skrivande hos svenska

skolbarn. I R. Domeij (Red.), Tekniken bakom språket (ss. 121-143). Norstedts akademiska förlag.

Sofkova Hashemi, S., & Hård af Segerstad. Y. (2007). Elevernas skriftspråkande i skolan och nya medier. Göteborg: Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet.

Squire, K. (2011). Video games and learning : teaching and participatory culture in the digital age. New York: Teachers College Pr.

Stapleton, P. (2012). Shifting cognitive processes while composing in an electronic environment: A study of L2 graduate writing. Applied Linguistics Review. 3(1), 151-171.

115

Stein, P. (2008). Multimodal pedagogies in diverse classrooms : representation, rights and resources. London : Routledge.

Steinkuehler, C. (2010). Video games and digital literacies. Journal of Adolescent & Adult Literacy, 54(1), 61–63.

Steinkuehler, C., Squire, K., & Barab, S. (Red.). (2012). Games, Learning, and Society : Learning and Meaning in the Digital Age. Cambridge: Cambridge University Press.

Suhr, K. A., Hernandez, D. A., Grimes, D., & Warschauer, M. (2010). Laptops and fourth grade literacy: Assisting the jump over the fourth-grade slump. The Journal of Technology, Learning and Assessment, 9(5), 5-45.

Svenska datatermgruppen. (2014). Ordlista. Hämtat från: http://www.datatermgruppen.se/ordlista.html

Svärdemo Åberg, E., Åkerfeldt, A. & Selander, S. (2013). Elevers design av representationer inom gymnasieskolans projektarbete. I N. Askeland & B. Aamotsbakken (Red.), Syn for skrivning. Læringsresurser og skrivning i skolens tekstkulturer (ss. 171-202). Litauen: Cappelen damm AS.

Säljö, R. (2005). Lärande och kulturella redskap : om lärprocesser och det kollektiva minnet. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.

Säljö, R. (2010a). Lärande och kulturella redskap : om lärprocesser och det kollektiva minnet. Stockholm: Norstedt.

Säljö, R. (2010b). Digital tools and challenges to institutional traditions of learning: technologies, social memory and the performative nature of learning: The performative nature of learning. Journal of Computer Assisted Learning, 26(1), 53–64.

Søby, M. (2013). Synergies for Better Learning – Where Are We Now? Nordic Journal of Digital Literacy, 8(01-02), 3-11.

Tallvid, M. (2010). En-till-en : Falkenbergs väg till framtiden?  utvärdering av projektet En-till-en i två grundskolor i Falkenbergs kommun : delrapport 3. Falkenberg : Barn- och utbildningsförvaltningen, Falkenbergs kommun.

The new London Group. (1996). A Pedagogy of Multiliteracies: Designing Social Futures. Harvard Educational Review, 1996.

Tickle, L (2002). Opening Windows, Closing doors: Ethical Dilemmas in Educational Action Research. Journal of Philosophy of Education. 35(3), 345-359.

Velay, J.L. & Longcamp, M. (2012). Handwriting versus Typewriting: Behavioural and Cerebral Consequences in Letter Recognition. I M. Torrance (Red.), Learning to Write Effectively : Current Trends in European Research (ss. 371-373). Bradford: Emerald Group Publishing Limited.

Vetenskapsrådet. (2011). God forskningssed. Vetenskapsrådets rapportserie. Hämtad från http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/2011_01.pdf

Wasson, B., Ludvigsen, S. & Hoppe, U. (2003). Designing for change in networked learning environments. Proceedings of the International Conference on Computer Support for Collaborative Learning 2003. Dordrecht: Kluwer Academic.

West, T. (2007). Multilayered analysis of teacher-student interactions: Concepts and perspectives guiding video analysis with Tattoo, the analytic transcription tool. Pedagogies: An international journal, 2(3), 139–150.

Williamson. (2009). Computer games, schools, and young people. A report for educators on using games for learning. Hämtad från http://informalscience.org/research/ic-000-000-009-437/Computer_games_schools_and_young_people

116

Wysocki, A. F. (2004). Writing new media : theory and applications for expanding the teaching of composition. Logan: Utah State University Press.

Zhang, S., & Gu, H. (2009). Construction of a computer game oriented to disaster education and reflections on its problems. I Proceedings of the 4th International Conference on E-Learning and Games, Edutainment 2009, Banff, Canada, August 9-11, 2009. Heidelberg: Springer.

Åkerfeldt, A. (2009). Datorn ett individuellt arbetsredskap? - om grupparbete i en semi-digital lärmiljö. I S. Selander, & E. Svärdemo-Åberg (Red.), Didaktisk design i digital miljö: nya möjligheter för lärande (ss. 109-126). Stockholm: Liber.

Åkerfeldt, A. (2014). Re-shaping of writing in the digital age - a study of pupils’ writing with different resources. Nordic Journal of Digital Literacy, 9(3).

Åkerfeldt, A., Karlström, P., Selander, S., & Ekenberg, L. (2013). Lärande i en digital miljö. Observation av 1:1 (No. 13-007 ISSN 1101-8526). Stockholm: Data- och systemvetenskap, Stockholms Universitet.

Åkerfeldt, A. & Selander, S. (2011). Exploring Educational Video Game Design: Meaning Potentials and Implications for Learning. I P. Felicia (Red.), Handbook of Research on Improving Learning and Motivation through Educational Games: Multidisciplinary Approaches (ss. 1004-1018). IGI Global.

Åkerlund, D. (2013). Elever syns på nätet : multimodala texter och autentiska mottagare. Åbo: Åbo Akademis förlag.

Öhman-Gullberg, L. (2008). Laddade bilder : representation och meningsskapande i unga tjejers filmberättande. Stockholm: Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, Stockholms universitet.

117

Bilagor

På följande sidor finns bilagorna 1a och b samt bilaga 2.

Bilaga1aTilleleverochföräldrariklassxxochxx,SkolaXHej,JagheterAnnaÅkerfeldtochärdoktorandpåStockholmsUniversitet.Mittavhandlingsprojekthandlaromlärandeochbedömningidigitalamiljöer.Jagharfåttkontaktmeddin/ertbarnslärareiSO,(lärarensnamn)ochhenhargettsittsamtycketillattjagfårgenomföraenstudieidin/ertbarnsklass.Studienundersökervilkeneventuellpåverkanresursersomelevenanvändersigav,skaparmöjlighetenoch/ellerhinderfördomattvisasinkunskapochförståelseienprovsituation(ellerensålikprovsituationsommöjligt).Studienkommerattgenomförasvidtvåtillfällen.Förstatillfälletärden18novemberochdetandrakommerattskevidettsenaretillfälle.Experimentetkommerattgåtillsåattdu/dittbarnkommerattfåskrivaettläxförhör/prov,antigenmedpapperochpennaellermedhjälpavenordbehandlare.Förattfångasammanhangetochkommerjagattfilmadig/dittbarn.Kamerankommerdåattvaraplaceradbakomellersnettbakomdig/dittbarn.Fördettakommerjagattbehövaenpåskrivenfullmaktavenvårdnadshavarevilketärbifogatidettamail.Påskrivenfullmaktlämnastill(lärarensnamn).Omniharnågrafrågor,kontaktagärnamig!anna.akerfeldt@edu.su.se070‐xxxxxxx

Bilaga1b

Stockholms Universitet Institutionen för pedagogik och didaktik/Didaktikdesign Kontaktperson: Anna Åkerfeldt anna.akerfeldt@edu.su.se

Stockholms Universitet

Institutionen för pedagogik och didaktik/DidaktikDesign

En experimentell studie kring: Vilken betydelse har valet av resurser för elevernas möjlighet att visa sin kunskap? Beskrivning Syftet med studien är att få syn på och beskriva de aktiviteter som eleverna ägnar sig åt när de använder olika resurser under ett läxförhör/prov. I det här fallet papper och penna respektive ordbehandlare. Ett vidare syfte är även att söka förstå hur användningen av olika lärresurser påverkar elevernas textproduktioner och deras möjlighet att visa sin kunskap. Metod För att kunna genomföra studien kommer jag att använda videoobservationer, skärminspelningar och sk. Smartpens. Smartpens spelar in det eleven skriver på pappret i likhet skärminspelningen. Skärminspelningarna spelar in den aktivitet som eleven gör på sin dator under läxförhöret/provet. Resultatredovisning, etik och sekretess Studiens resultat kommer att publiceras i artiklar samt redovisas på forskarkurser och seminarier. All resultatredovisning sker framförallt i textform men det kan förekomma visning av filmsekvenser i seminariesammanhang. Vid rapportering och publicering av studien kommer alla deltagares namn att avidentifieras. Alla personuppgifter och andra uppgifter som möjliggör identifiering av individer kommer att behandlas konfidentiellt och under tystnadsplikt i enlighet med personuppgiftslagen (1998:204). Projektet genomförs också i enlighet med Vetenskapsrådets forskningsetiska principer för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Alla originalfilmer och arbetskopior kommer att förvaras oåtkomliga för obehöriga.

Bilaga1b

Stockholms Universitet Institutionen för pedagogik och didaktik/Didaktikdesign Kontaktperson: Anna Åkerfeldt anna.akerfeldt@edu.su.se

Stockholms Universitet

Institutionen för pedagogik och didaktik/DidaktikDesign

Fullmakt Medverkan i studien är frivillig och deltagarna kan när som helst välja att avbryta sin medverkan. Denna fullmakt ger studien Vilken betydelse har valet av resurser för elevernas möjlighet att visa sin kunskap? tillstånd att videdokumentera dig/ditt barn under läxförhöret och att använda videomaterialet i studien. Nedan väljer ni graden av medverkan då ni själva bestämmer om det videofilmade materialet även får visas och användas som exempel i seminariesammanhang. Elevens namn: ____________________________________________

Vi (elev och målsman) säger ja till medverkan i projektet Vilken betydelse har valet av resurser för elevernas möjlighet att visa sin kunskap? och vi tillåter videofilmning av eleven. Vi tillåter också att den videofilmade läxförhöret där eleven medverkar används som visningsexempel i seminariesammanhang.

Vi (elev och målsman) säger ja till elevens medverkan i projektet Vilken betydelse har valet av resurser för elevernas möjlighet att visa sin kunskap? och vi tillåter videofilmning av eleven men vi säger nej till visning i seminariesammanhang.

Vi (elev och målsman) säger nej till all medverkan i projektet Vilken betydelse har valet av resurser för elevernas möjlighet att visa sin

kunskap? -------- ------------------------------------------------------------- Datum Underskrift (Målsmans underskrift om medverkande är under 18 år)

Bilaga2

Stockholms universitet Institutionen för pedagogik och didaktik/Didaktikdesign Kontaktperson: Eva Svärdemo-Åberg Eva.svardemo-aberg@edu.su.se

Stockholms universitet

Institutionen för pedagogik och didaktik/DidaktikDesign Institutionen för data- och systemvetenskap

Skrivande i skilda textuella kulturer Projektbeskrivning I samarbete med ett nordiskt projekt ”Learning resources and Writing in Educational Textual Cultures” vid universitet i Vestfold i Norge kommer forskargruppen DidaktikDesign att undersöka hur skrivande tar gestalt inom olika handledningspraktiker och ämnen inom gymnasieskolan. Vi kommer att använda oss av fallstudier för att studera hur skrivandet ser ut i kursen ”Projektarbete” på gymnasieskolan. Genom fallstudier kommer vi särskilt att uppmärksamma hur läranderesurser används och vad de kan ha för inverkan på elevers skrivande i olika ämnen. Syftet med studien är att generera kunskap om handledningspraktiker och metoder, skrivande och kunskapsrepresentationer inom gymnasieskolans ”projektarbete”. Ett vidare syfte är att söka förstå hur användningen av olika multimodala läranderesurser (learning resources) påverkar elevernas textproduktioner och förståelsen av dem. Metod För att kunna arbeta med studien kommer vi bland annat använda videoobservationer. Vi väljer att dokumentera de tillfällen som lärarna och eleverna träffas personligen, (när det är möjligt). Vi kommer även att videoobservera elevernas redovisningar. För att genomföra studien behöver vi även kunna ta del av den kommunikation som sker via mail eller lärplattformar. Vi behöver kunna få access till elevernas texter och lärarens handledning under arbetets gång (när det är möjligt). All kommunikation som elever och lärare har i relation till ”projektarbetet” är av intresse för oss. Vi kommer även att genomföra intervjuer. Resultatredovisning, etik och sekretess Studiens resultat kommer att publiceras i ett antal rapporter/artiklar samt redovisas på forskarkurser och seminarier. All resultatredovisning sker framförallt i textform men det kan förekomma visning av filmsekvenser i seminariesammanhang. Vid rapportering och publicering av studien kommer alla deltagares namn att avidentifieras. Alla personuppgifter och andra uppgifter som möjliggör

Bilaga2

Stockholms universitet Institutionen för pedagogik och didaktik/Didaktikdesign Kontaktperson: Eva Svärdemo-Åberg Eva.svardemo-aberg@edu.su.se

Stockholms universitet

Institutionen för pedagogik och didaktik/DidaktikDesign Institutionen för data- och systemvetenskap

identifiering av individer kommer att behandlas konfidentiellt och under tystnadsplikt i enlighet med personuppgiftslagen (1998:204). Projektet genomförs också i enlighet med Vetenskapsrådets forskningsetiska principer för humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Alla originalfilmer och arbetskopior kommer att förvaras oåtkomliga för obehöriga.

Bilaga2

Stockholms universitet Institutionen för pedagogik och didaktik/Didaktikdesign Kontaktperson: Eva Svärdemo-Åberg Eva.svardemo-aberg@edu.su.se

Stockholms universitet

Institutionen för pedagogik och didaktik/DidaktikDesign Institutionen för data- och systemvetenskap

Fullmakt Medverkan i studien är frivillig och deltagarna kan när som helst välja att avbryta sin medverkan. Denna fullmakt ger projektet tillstånd att videdokumentera undervisningssituationer där du medverkar och att använda videomaterialet i studien Skrivande i skilda textuella kulturer. Nedan väljer ni graden av medverkan då ni själva bestämmer om det videofilmade materialet även får visas och användas som exempel i seminariesammanhang. Mitt namn: ____________________________________________

Jag säger ja till min medverkan i projektet Skrivande i skilda textuella kulturer och jag tillåter videofilmning av undervisning där jag är med i fokus. Jag tillåter också att den videofilmade undervisningen jag medverkar i används som visningsexempel i seminariesammanhang.

Jag säger ja till min medverkan i projektet Skrivande i skilda textuella kulturer och jag tillåter videofilmning av undervisning där jag är i

fokus.

Jag säger nej till min medverkan i projektet Skrivande i skilda textuella kulturer, men jag tillåter videofilmning av undervisning där jag finns med i bakgrunden.

Jag säger nej till all medverkan i projektet Skrivande i skilda textuella kulturer.

-------- ------------------------------------------------------------- Datum Underskrift

Institutionen för pedagogik och didaktik

Doktorsavhandling i didaktik vid Stockholms universitet 2014

Anna ÅkerfeldtD

idak

tisk d

esign m

ed d

igitala resurser

Doktorsavhandlingar från Institutionen för pedagogik och didaktik 32

Didaktisk design med digitala resurserEn studie av kunskapsrepresentationer i en digitaliserad skola

Anna Åkerfeldt

Didaktisk design med digitala resurser En studie av kunskapsrepresentationer i en digitaliserad skola Digitala resurser såsom datorer används ofta som redskap för kunskapande i skolan. Dessa redskap påverkar såväl lärares undervisning som elevers lärande på olika sätt. I avhandlingen studeras olika former av kunskapsrepresentationer på detaljnivå. Delstudier uppmärksammar hur användningen av digitala resurser delvis omförhandlar förståelsen av kunskapande och hur detta får konsekvenser för (formella) bedömningspraktiker. I avhandlingen diskuterar även teoretiska och metodologiska utmaningar som forskaren ställs inför när lärande studeras i digitala lärmiljöer. För att analysera kunskapsrepresentationer i skolan används begrepp med utgångspunkt i designorienterad- och multimodal teoribildning.

Resultaten i avhandlingen visar att användningen av digitala resurser inom olika skolpraktiker bidrar till att forma elevernas möjligheter att representera sina kunskaper. Det blir därmed viktigt att skapa en tydligare koherens när det gäller valen av resurser inom och mellan dessa olika skolpraktiker.

Anna Åkerfeldtsforskningsintresse riktas mot hur användningen av resurser formar möjligheterna att representera kunskaper och hur dessa erkänns i olika sociala praktiker. Åkerfeldt ingår även i redaktionen för nättidskriften Designs for Learning.

ISBN 978-91-7447-971-3

2014

Writing

2014

...