dom b864-10

GÖTEBORGS TINGSRÄTTAvdelning 4

DOM B 864-102010-06-11meddelad i

Mål nr

B 15472-09

PARTER (Antal tilltalade: 3)

Åklagare

Målsägande

Göteborgs åklagarkammare

Malin Boberg

Isak Emilsson

Olle Nordkvist

Stig Nordkvist

c/o ThernströmZinkgatan 5 A

Askims Kyrkåsväg 3

Harvägen 3

234 35 Lomma

436 40 Askim

433 70 Sävedalen

433 70 Sävedalen

1.

2.

3.

4.

Göteborg

Kammaråklagare Håkan Johansson

Målsägandebiträde:



Advokat Monica Rösman



Vallgatan 38

Vallgatan 38

Vallgatan 38

411 16 Göteborg

411 16 Göteborg

411 16 Göteborg

Harvägen 3

Advokatbyrån Rösman AB



Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid

404 83 GöteborgUllevigatan 15 031-701 13 04 måndag - fredag

08:00 - 16:00

http://www.goteborgstingsratt.domstol.se

[email protected]: 031-701 10 04

1


DOM B 864-102010-06-11

Tilltalad

Lena Nordkvist

Christine Ståhle

Iris Walter

Henning Mikael RASMUS Dahl, 921120-1190

Harvägen 3

Iskällareliden 3 A

Blidvädersgatan 7

433 70 Sävedalen

433 70 Sävedalen

416 55 Göteborg

418 30 Göteborg

5.

6.

7.









Vallgatan 38

Vallgatan 38

Vallgatan 38

Vallgatan 38

411 16 Göteborg

411 16 Göteborg

411 16 Göteborg

411 16 Göteborg

Harvägen 3





2


DOM B 864-102010-06-11

Påföljd m.m.

Offentlig försvarare:Advokat Åke Fransson

Box 53084400 14 Göteborg

Grov misshandel

Rån

Övergrepp i rättssak

1.

2.

3.

3 kap 6 § brottsbalken

8 kap 5 § 1 st 1 p brottsbalken


Begångna brott Lagrum

Sluten ungdomsvård 1 år 6 månader

Advokatfirman NORDIA Göteborg HB

DOMSLUT

Skadestånd

Förverkande och beslag

Sekretess

Brottsofferfond

ErsättningAdvokat Åke Fransson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 234 055 kr. Av beloppet avser 166 564 kr arbete och 46 811 kr mervärdesskatt. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.

1.

Rasmus Dahl ska solidariskt med Daniel Helge Forsberg och Okan Ersöz utge skadestånd till Isak Emilsson med 36 800 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 16 januari 2010 till dess betalning sker.

I beslag tagen jacka och plånbok förklaras förverkade. Beslagen ska bestå till dess att domen i ansvarsdelen vinner laga kraft (Polismyndigheten i Västra Götaland; nr. 2010-1400-BG1923 p. 7 och 2010-1400-BG1978 p.1).

Sekretessen avseende filmen från spårvagnens övervakningskamera samt avseende fototfrån obduktionen av Per Nordkvist ska bestå i målet.

Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.

3


DOM B 864-102010-06-11

Monica Rösman tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 163 609 kr. Av beloppet avser 123 607 kr arbete och 32 722 kr mervärdesskatt. Kostnaden för målsägandebiträdet ska stanna på staten.

2.

4



Mål nr

B 15472-09


Åklagare

Målsägande

Tilltalad


Isak Emilsson

Okan Ersöz, 940921-1316

Askims Kyrkåsväg 3436 40 Askim

418 40 GÖTEBORG

Göteborg



Offentlig försvarare:


Advokat Göran Bergendahl

Vallgatan 38

Box 53116

411 16 Göteborg

400 15 Göteborg

Rån

Tillgrepp av fortskaffningsmedel

Försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel


1.

2.

3.

4.


8 kap 7 § 1 st brottsbalken

8 kap 7 § 1 st och 12 § samt 23 kap 1 § brottsbalken



Rimfrostgatan 57, 2 tr


Göran Bergendahl Advokatbyrå HB

DOMSLUT



08:00 - 16:00



5


DOM B 864-102010-06-11

Ungdomsvård

Ungdomstjänst 80 timmar

1.

2.

Påföljd m.m.

Särskild föreskrift: Okan Ersöz ska följa det för honom upprättade ungdomskontraktet.

-

Brott mot knivlagen 5. 1 § 1 st och 4 § 1 st lagen (1988:254) omförbud beträffande knivar och andra farliga föremål

Skadestånd


Brottsofferfond

ErsättningAdvokaten Göran Bergendahl tillerkänns ersättning av allmänna medel med 84 729kr. Av beloppet avser 55 283 kr arbete och 16 946 kr mervärdesskatt. Kostnaden förförsvaret ska stanna på staten.Beträffande Monica Rösmans ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde se domslut beträffande Rasmus Dahl.

1.

2.

Okan Ersöz ska solidariskt med Daniel Helge Forsberg och Rasmus Dahl utge skadestånd till Isak Emilsson med 36 800 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 16 januari 2010 till dess betalning sker.

I beslag tagen kniv förklaras förverkad. Beslaget ska bestå (Polismyndigheten i Västra Götaland; nr. 2009-1400-BG13089 p. 1).


6



Mål nr

B 15472-09


Åklagare

Målsägande


Malin Boberg

Isak Emilsson

Christian Jönsson

Daniel Karlsson

c/o ThernströmZinkgatan 5 A

Askims Kyrkåsväg 3

Karlstorpsvägen 142 K

Södra Timmervik 273

234 35 Lomma

436 40 Askim

461 52 Trollhättan

462 94 Frändefors

1.

2.

3.

4.

Göteborg








Vallgatan 38

Vallgatan 38

Vallgatan 38

411 16 Göteborg

411 16 Göteborg

411 16 Göteborg






08:00 - 16:00



7


DOM B 864-102010-06-11

Olle Nordkvist

Stig Nordkvist

Lena Nordkvist

Christine Ståhle

Harvägen 3

Harvägen 3

433 70 Sävedalen

433 70 Sävedalen

433 70 Sävedalen

433 70 Sävedalen

5.

6.

7.

8.











Vallgatan 38

Vallgatan 38

Vallgatan 38

Vallgatan 38

Vallgatan 38

411 16 Göteborg

411 16 Göteborg

411 16 Göteborg

411 16 Göteborg

411 16 Göteborg

Harvägen 3

Harvägen 3






8


DOM B 864-102010-06-11

Tilltalad

Iris Walter

DANIEL Hans Christer Helge Forsberg, 910831-1433

Iskällareliden 3 A

Temperaturgatan 65

416 55 Göteborg

418 41 Göteborg

Frihetsberövande: Häktad

9.


Offentlig försvarare:


Advokat Peter Wall

Vallgatan 38411 16 Göteborg

405 22 Göteborg

Mord

Misshandel

Olaga hot

Rån

Försök till rån


Narkotikabrott

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.



4 kap 5 § 1 st brottsbalken


8 kap 5 § 1 st 1 p och 12 § samt 23 kap 1§ brottsbalken


2 § narkotikastrafflagen (1968:64)


Box 1073


Peter Wall Advokatbyrå AB

DOMSLUT

9


DOM B 864-102010-06-11

Påföljd m.m.

Fängelse 7 år

Skadestånd


Häktning m.m.

Sekretess

Brottsofferfond

Ersättning

Daniel Helge Forsberg ska utge skadestånd till vardera av Christian Jönsson och Daniel Karlsson med 8 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 20 november 2009 till dess betalning sker.Daniel Helge Forsberg ska solidariskt med Rasmus Dahl och Okan Ersöz utge skadestånd till Isak Emilsson med 36 800 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 16 januari 2010 till dess betalning sker.Daniel Helge Forsberg ska utge skadestånd till vardera av Iris Walter och Malin Boberg med 10 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) frånden 13 februari 2010 till dess betalning sker.Daniel Helge Forsberg ska utge skadestånd till vardera av Christine Ståhle, Stig Nordkvist, Lena Nordkvist och Olle Nordkvist med 50 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 13 februari 2010 till dess betalning sker.Daniel Helge Forsberg ska utge skadestånd till dödsboet efter Per Nordkvist genom Christine Ståhle och Stig Nordkvist med 16 300 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 13 februari 2010 till dess betalning sker.

I beslag tagen jacka och plånbok förklaras förverkade. Beslagen ska bestå till dess att domen i ansvarsdelen vinner laga kraft (Polismyndigheten i Västra Götaland; nr. 2010-1400-BG1923 p. 7 och 2010-1400-BG1978 p.1)I beslag tagen kniv förklaras förverkad. Beslaget ska bestå (Polismyndigheten i Västra Götaland; nr. 2010-1400-BG1979 p. 1).I beslag tagna spikvapen förklaras förverkade. Beslaget ska bestå (Polismyndigheten i Västra Götaland; nr. 2010-1400-BG4755 p. 1).

Advokaten Peter Wall tillerkänns ersättning av allmänna medel med 265 914 kr 50 öre. Av beloppet avser 181 440 kr arbete och 53 183 kr mervärdesskatt. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.

1.

2.

3.

4.

5.

1.

2.

3.

1.

Daniel Helge Forsberg ska stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner lagakraft mot honom.

Beträffande sekretess som ska bestå i målet se domslut avseende Rasmus Dahl.


10


DOM B 864-102010-06-11

Beträffande Monica Rösmans ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde se domslut avseende Rasmus Dahl.

2.

11

GÖTEBORGS TINGSRÄTT Avdelning 4

DOM 2010-06-11

B 864-10

YRKANDEN M.M.

Åklagarens yrkanden, bilaga 1 (mål nr B 15472-09) och bilaga 2 (mål nr B 864-10).

Christian Jönssons och Daniel Karlssons yrkanden, bilaga 3,

Isak Emilssons yrkanden, bilaga 4,

Iris Walters och Malin Bobergs yrkanden, bilaga 5, samt

Christine Ståhle, Stig Nordkvist, Lena Nordkvist, Olle Nordkvists och dödsboet

efter Per Nordkvists yrkanden, bilaga 6.

DOMSKÄL

ANSVAR

Bilaga 1

Den av åklagaren åberopade bevisningen framgår av stämningsansökningen.

Okan Ersöz har erkänt olovligt brukande och olovlig körning, åtalspunkt 1, samt

vad åklagaren påstått gällande övriga åtalspunkter. Därtill har Okan Ersöz medgett

det till åtalspunkten 3 knutna särskilda yrkandet.

I övrigt har Okan Ersöz uppgett. Han fick ett samtal av en kille som sa att det stod

en Ford Escort vid Temperaturgatan som Okan kunde ta. Killen sa inte vems bil det

var eller om han hade stulit den. Han minns inte vad killen hette. Okan förstod att

bilen var stulen - bildörren var uppbruten och det hängde sladdar överallt. Okan

startade bilen med en vanlig hemnyckel eller något liknande. Han och hans kompi-

sar körde runt med bilen i cirka 30-45 minuter. Han känner tjejerna som var med,

men killen som satt i passagerarsätet fram har han varken träffat tidigare eller sena-

re. När bensinen höll på att ta slut hittade de en annan Ford Escort som de försökte

12


DOM 2010-06-11

B 864-10

bryta sig in i, men de misslyckades. När de skulle åka vidare kom polisen. Okan

försökte till en början köra ifrån polisen men misslyckades. De krockade bilen men

ingen blev skadad. Han hade på sig en stor kniv eftersom han har många fiender

runt sig.

Tingsrättens bedömning

Genom erkännanden i förening med vad Okan Ersöz själv uppgett vid förhandling-

en finner domstolen att han gjort sig skyldig till de åtalade gärningarna, varvid

tingsrätten anmärker att gärningen under åtalspunkt 1 är att bedöma som ett till-

grepp av fortskaffningsmedel.

Bilaga 2, åtalspunkt 1


Daniel Helge Forsberg har bestritt ansvar för rån och försök därtill, men medgett

ansvar för misshandel mot de båda målsägandena. Misshandeln har inte skett till-

sammans och i samförstånd med någon annan. Han har agerat själv. Daniel har sla-

git Christian i ansiktet och sparkat honom på kroppen, men han har inte knäat

Christian. Han har misshandlat Christian på grund av en tidigare oförrätt dem emel-

lan. Daniel har slagit Daniel K med knytnävsslag. Anledningen till att Daniel förne-

kar rån och försök till rån är att han inte har frågat Christian om hans plånbok och

han har inte varit medveten om att Daniel K har blivit av med några tillhörigheter.

Daniels syfte har inte varit att råna och han har inte haft någon stöldavsikt.

Christian Jönsson har uppgett i huvudsak följande. Han är 20 år gammal. Han har

känt Daniel K i två och ett halvt år. Christian och Daniel K var i Göteborg för att

hälsa på Christians pappa. Han hade druckit alkohol hemma hos sin pappa, men han

13


DOM 2010-06-11

B 864-10

vara bara lite berusad. Anledningen till att Christian och Daniel K var i Länsmans-

gården var för att de skulle träffa Christians vän Johanna. När Christian, Daniel K

och Johanna promenerade mötte de fem killar. En av dem var Daniel. Han har träf-

fat Daniel en gång tidigare på en fest och då tjafsade och bråkade de med varandra.

Även den gången var det Daniel som började. Denna gång ställde sig Daniel och en

annan kille framför Christian och Daniel frågade vad han gjorde där. Christian var

rädd och sa att han var där för att träffa Johanna. Daniel K stod en bit bort och Jo-

hanna stod emellan Daniel K och Christian. De andra tre killarna stod också en bit

bort. Christian försökte att prata med Daniel men Daniel ville inte prata. Daniel gav

Christian några knytnävsslag i ansiktet. Slagen träffade bland annat höger ögonbryn

och Christian fick ont i hela ansiktet, det ömmade i hans huvud och han såg svart.

Slagen var inte hårda men de var snabba. Han böjde sig ner och blev då knäad i

ansiktet. Christian hamnade på marken och fick då en spark som träffade i bu-

ken/bröstkorgen. Det var bara Daniel som slog och sparkade Christian. Daniel K

gick emellan och knuffade till Daniel. Daniel slog då även Daniel K i ansiktet. Jo-

hanna sa till Daniel att sluta. De andra killarna gjorde ingenting. Christian och Da-

niel K kom ifrån varandra eftersom Daniel K blev jagad åt ett annat håll. Daniel

ryckte i Christians jacka och sa ”ge mig plånboken” och Christian ljög och svarade

att han inte hade någon plånbok på sig eftersom han inte ville bli av med den. När

Christian hade kommit på fötter gick han och Johanna till Länsmanstorget där de

pratade med en vakt och ringde polisen. Han var väldigt orolig för Daniel K. Chris-

tian blev körd av polisen till Sahlgrenska eftersom han hade så pass ont i huvudet.

Efter händelsen mådde Christian illa och var yr i ett par dagar. Han fick märken i

ansiktet och blåtiran syntes i två till tre veckor. En av hans tänder blev sönderslagen

och han har fortfarande problem med den. Han har mått dåligt, haft svårt för att

sova och var inte i Göteborg på fyra månader efter händelsen trots att han tidigare

var och hälsade på sin pappa varje helg. Hans pappa får numera komma och möta

Christian på stationen och han vill inte längre gå ut på kvällarna i Göteborg.

14


DOM 2010-06-11

B 864-10

Daniel Karlsson har uppgett i huvudsak följande. Han är 21 år gammal. Han och

Christian har gått i samma skola. De var i Göteborg för att umgås och de skulle

sova över hos Christians pappa. På kvällen tog de spårvagnen till Länsmansgården

för att möta upp Christians kompis Johanna. Daniel K hade druckit en lättcider och

var inte berusad. De mötte fem killar på vägen, varvid Daniel K kände av att det

blev en orolig stämning vilken senare blev hotfull. Christian pratade med Daniel

men Daniel K hörde inte vad de sa. Christian var cirka fyra meter bort från Daniel

K. De andra killarna stod alldeles intill Daniel K. Han kommer inte ihåg vad han

själv sa. Han hörde Johanna skrika till och såg då Daniel ge Christian ett slag i an-

siktet och sedan ett knä mot käken. Daniel K sprang fram och knuffade till Daniel

för att försvara Christian, varefter Daniel slog fyra till fem knytnävsslag i Daniel

K:s ansikte. Daniel K tror inte att han sa något till Daniel när han knuffade honom.

Slagen kändes ”för jäkliga” och var snabba men inte så hårda. Daniel K blev snurrig

i huvudet och illamående och hans näsa gjorde ont och det rann blod ner på hans

jacka och tröja. Han ramlade inte. Han såg inte när Christian ramlade omkull. En av

killarna knuffade bort Daniel K och särade på det sättet på Daniel K och Christian.

Eftersom han såg dubbelt kunde han knappt gå och satte sig därför mot en husvägg.

Den andra killen sa att han ville ha Daniel K:s mobiltelefon och plånbok. Killen

muddrade Daniel K och tog mobiltelefonen och pengarna. Daniel K hade inte med

sig sin plånbok men han hade 20 kr i mynt. Daniel K sa till killen att gå därifrån

men han lyssnade inte. Daniel K visste inte vart Christian var. Killen försökte starta

mobiltelefonen och när han inte lyckades plockade han ur simkortet och kastade det

till Daniel K. Daniel K visste inte riktigt var han var och han fick leta efter spårvag-

nen i en halvtimme innan han hittade den. Han kände sig vilsen och lite rädd. Spår-

vagnsföraren tog hand om honom och förklarade var polisstationen låg. Daniel K

var orolig för Christian och träffade honom först senare på Sahlgrenska. Efter hän-

delsen fick han svårt att sova på grund av mardrömmar och kunde inte äta så bra

eftersom han var öm i käkarna i tre till fyra dagar. Han kunde knappt andas för han

15


DOM 2010-06-11

B 864-10

var täppt i näsan av allt blod, vilket varade i två dagar. Han fick en blåtira vid näsan,

vars blånad försvann efter en till två veckor.

Daniel Helge Forsberg har i huvudsak uppgett följande. Han och hans kompisar

promenerade runt i området. Han hade druckit några öl. De träffade på Christian,

Daniel K och Johanna. Han kände igen Christian eftersom de hade träffats en gång

tidigare på en fest. De hade då tjafsat och bråkat om något som Daniel inte kommer

ihåg idag. På festen hade han slagit Christian och han tror inte att Christian hade

slagit tillbaka. När han såg Christian kom känslorna tillbaka. Daniel var ensam

framme hos Christian och Daniel K. Hans fyra kompisar stod en bit bort och Daniel

sa åt dem att inte lägga sig i. Daniel slog och sparkade Christan så att han ramlade.

Han kan säkert ha sparkat Christian en gång när han låg ner, men han har inte spar-

kat eller knäat Christian i ansiktet. Daniel K knuffade till Daniel och sa något som

”vill du dö” eller liknande. Daniel slog då även Daniel K, med fyra knytnävsslag,

rent reflexmässigt. Daniel frågade aldrig efter Christians plånbok. Han hade inget

syfte att stjäla något utan var endast ute efter att slå Christian. En av de andra killar-

na tog Daniel K:s mobiltelefon, men det fick Daniel först reda på dagen efter hän-

delsen. Christian sprang sedan mot hållplatsen och Daniel K sprang uppför backen.

Daniel sprang hem till en kompis för att tvätta bort blodet på händerna. Blodet mås-

te ha kommit från Christian eller Daniel K.


De båda målsägandena har gett ett ytterst sansat intryck. Det synes som om de, var

och en för sig, lagt sig vinn om att återge vad de tvingats uppleva. I allt väsentligt är

deras sinsemellan samstämmiga uppgifter väl förenliga med vad Daniel Helge

Forsberg själv uppgett. Tingsrätten finner utifrån vad som sålunda framkommit att

Daniel Karlsson av Daniel Helge Forsberg blivit utsatt för en misshandel. Dock är

det inte bevisat att Daniel Helge Forsberg tillägnat sig någon egendom varför gär-

ningen mot Daniel Karlsson inte är att rubricera som rån. Däremot får det anses

16


DOM 2010-06-11

B 864-10

klarlagt att Daniel Helge Forsberg med våld försökt tillskansa sig pengar från Chris-

tian Jönsson varför åtalet för försök till rån får anses styrkt.



För Daniel Helge Forsbergs räkning har hans försvarare ur förundersökningen åbe-

ropat inom klammer satta partier s. 44, 46-47 och 50-52.

Daniel Helge Forsberg har medgett ansvar för rån men har förklarat att han varken

kan erkänna eller förneka övergrepp i rättsak. Han har inte hört något hot yttras.

Han kan inte vitsorda att någon kniv har varit framme och han har heller inte hört

”jag ska hugga dig”.

Rasmus Dahl har medgett ansvar för rån. Han har tagit emot jackan.

Okan Ersöz har bestritt ansvar för rån. Dock har han vidgått att han var på platsen

och såg händelsen. Han har inte tillsammans eller i samförstånd tillgripit de angivna

föremålen. Okan Ersöz har medgett ansvar för olaga hot genom att vid tillfället ha

yttrat ”golar du så slår jag sönder dig” eller liknande. Han har inte haft kniv eller

huggit mot målsäganden.

Isak Emilsson har i huvudsak uppgett följande. Den natten tog han spårvagnen hem

efter att ha varit på krogen. Under kvällen hade han druckit tre till fyra öl men alko-

holen har inte påverkat hans minnesbild. På spårvagnen satt han och lyssnade på

musik och bytte musikspår på sin HTC-mobiltelefon. Han uppmärksammande inte

något speciellt på spårvagnen och hoppade av vid sin hållplats. När han därefter

hade kommit jämsides med dagiset gick Rasmus upp bredvid honom och Isak fick

17


DOM 2010-06-11

B 864-10

ett knytnävsslag mot tinningen och därefter ytterligare slag mot ansiktet. De två

andra killarna anslöt och Isak fick slag av samtliga tre killar. Han föll till marken

och angriparna fortsatte att slå och sparka mot hans ansikte. Han låg på sidan och

försökte skydda sitt ansikte med sina händer och armar. Han var rädd och hade ont

och tänkte att han bara ville hem och sova. Rasmus hjälpte sedan Isak upp och Isak

såg då att en av killarna hade en silverfärgad butterflykniv i sin hand. Isak minns

inte vem som hade kniven just då, och den kändes inte så hotfull vid tillfället. Ras-

mus sa till Isak att inte titta på deras ansikten och slog därefter Isak i ansiktet. Där-

efter uppmanade Rasmus Isak att ge honom hans mobiltelefon. Rasmus fick mobil-

telefonen och lämnade den vidare till Okan. Isak bad att få tillbaka mobiltelefonens

simkort. När Okan inte lyckades att plocka ur simkortet fick Isak tillbaka mobiltele-

fonen och plockade själv ur det och lämnade mobiltelefonen åter till Okan. Isak

blev därefter ombedd av Rasmus att tömma sina fickor. Han hade pass, busskort

och ett kortetui med ett bankkort. En av killarna, han minns inte vem, kollade på

passet och sa ”nu vet jag vem du är och jag ska döda dig om du går till polisen”.

Isak fick tillbaka allt utom kortetuiet och mobiltelefonen. De sa sedan åt Isak att han

inte skulle springa för att undvika att väcka uppmärksamhet. När Isak hade gått 10-

20 meter skrek Daniel att han ska ”cutta” honom och sprang mot Isak. Rasmus tog

tag i Daniel för att hindra honom men sedan började alla springa mot Isak. Isak blev

då för första gången rädd på riktigt. Daniel högg med kniven mot Isaks mage, men

blev återigen hindrad av Rasmus. Isak stod inom räckhåll från Daniel. Isak fick

återigen ta emot slag mot ansiktet, han hamnade på marken och de fortsatte att slå

och sparka mot hans ansikte. Han minns inte vad som sades under tiden. När han

åter stod upp, var kniven borta, och Rasmus sa att han ville ha Isaks jacka och Isak

överlämnade jackan till Rasmus. Efter att Isak hade gått 30 meter kom han på att

hans nycklar låg kvar i jackan och han vände sig om och skrek att han ville ha dem.

Rasmus mötte upp honom och Isak fick själv plocka ur nycklarna ur jackan. Isak

kände sig kränkt, rädd och trasig. Han hade mestadels ont i ansiktet och på armarna.

Han gick hem, skrev på Facebook att han hade blivit rånad och sov sedan i sex

timmar. Han kunde inte ringa polisen eftersom han inte hade någon telefon. Dagen

18


DOM 2010-06-11

B 864-10

efter åkte han till polisen och därefter till sjukhuset. Väntetiden var mer än sex tim-

mar på sjukhuset, varför han gav upp och åkte därifrån. När han såg filmen från

spårvagnens övervakningskamera tänkte han direkt att det var killarna på filmen

som hade rånat honom. Vid händelsen såg han inte mycket av killarnas ansikten

eftersom de hade svarta jackor med luvor uppdragna och han kunde inte peka ut

dem vid polisens fotokonfrontation. Det är först vid huvudförhandlingen han har

kunnat säga vem som gjorde vad. När de kom in i rättssalen fick han ett intryck ge-

nom deras kroppsbyggnad och kroppsspråk. Rasmus var den som var lugn, sansad

och metodisk och han var mer ute efter saker. Isak vet inte om Rasmus sparkade

honom och Rasmus verkade inte ”så förtjust över” att det dök upp en kniv. Daniel

var aggressiv och hade inte koll på vad han gjorde och var mer ute efter att slåss.

Daniel sparkade Isak när han låg ner. Okan var mer passiv än de andra. Isak vet inte

om Okan sparkade men han slog Isak i ansiktet och tog emot mobiltelefonen när

Rasmus lämnade den vidare. Förmodligen slog Okan flera slag men i vart fall nå-

got. Det är mycket möjligt att Okan har sagt att ”golar du slår jag ihjäl dig”. Det

uttalades fler ord än vad Isak beskriver, men han kommer inte ihåg när och av vem

de uttalades. Efteråt hade Isak märken och ömhet i ansiktet, huvudet och på armarna

men inte på kroppen i övrigt. Näsan var intakt trots att han hade fått en spark på

näsroten. De ytliga såren i ansiktet tog längst tid att läka, fyra veckor, och han var

öm i pannan ytterligare en vecka. Han fick en blåtira som var helt svart under väns-

ter öga, vilket svullnade. Vidare hade han en fläskläpp på underläppen och avvärj-

ningsskador på armarna samt en bula i pannan. Han blödde lite ur näsan och hade

ett sår på näsroten. Numera tar han taxi hem på kvällar och nätter. När han åker

spårvagn är han nu mycket mer nervös än vad han var före händelsen. Han litar inte

längre på staden.

Okan Ersöz har i huvudsak uppgett följande. Han är barndomsvän med Daniel och

Rasmus och de umgås nästan varje dag och bor i samma område. Han minns inte

var de hade varit tidigare under kvällen men han tror att de hade varit ute och druck-

it. Han hade druckit öl men var inte full. De hade inte tagit några droger. Han minns

19


DOM 2010-06-11

B 864-10

inte på vilken hållplats de klev på spårvagnen. De tänkte åka hem. De pratade inte

om något speciellt på spårvagnen. Han bytte sittplats till platsen bakom Isak för att

han kände för det. Annan anledning saknades. De kan ha tagit på sig luvorna för att

det var kallt på spårvagnen. Daniel och Rasmus hoppade plötsligt av och sa att

Okan skulle följa med. Daniel sa att de hade ”nappat” på någon. Nappat betyder att

råna. Okan visste inte vem han menade men att de hade hittat någon. Daniel var

först på Isak. Okan och Rasmus kom efter. Rasmus hotade Isak och gav Isak en

eller två smällar. Daniel slog flest slag och han hade en silvrig butterflykniv. Okan

vet inte vems kniven var. Daniel ville testa att hugga med kniven men det gjorde

han inte. Daniel var knappt en meter från Isak. Rasmus tog kniven från Daniel och

gav den till Okan som lade den i sin ficka. Isak hamnade på marken. Isak fick någon

spark när han låg ner men Okan vet inte vem som sparkade. Okan stod bredvid och

han hotade Isak och sa då ”om du anmäler kommer jag slå sönder dig”. Isak var

garanterat rädd. Okan gjorde inte mer än så. Han vet inte om någon hjälpte Isak

upp. De rånade Isak och Okan var med. Okan var del i att Isak tvingades att lämna

ifrån sig saker. Rasmus tog Isaks jacka och Daniel tog Isaks mobiltelefon. Han

minns inget om något simkort. Någon av Rasmus och Daniel läste upp vad som stod

i passet och att han nu visste vem Isak var, men Okan minns inte vem som läste.

Han kommer inte ihåg något kortetui, bankkort eller busskort. Okan vet inte vad

som hände med sakerna och han har inte fått något av dem eller pengar för dem.

Rasmus Dahl har i huvudsak uppgett följande. Rasmus är barndomsvän med Dani-

el och Okan och de träffas varje dag. Han har inte mycket minnen från den kvällen

eftersom han har mycket annat att tänka på. Han vill bara prata om vad han själv har

gjort. Han använder inte droger. Han minns inte hur mycket han hade druckit den

kvällen, men han var inte så berusad att han inte visste vad han gjorde. Han minns

inte vad de pratade om på spårvagnen, men de pratade inte om att råna någon. Han

vet inte varför alla tre tog på sig sina luvor. Inte heller vet han varför det blev just

Isak. Rasmus var inte först framme vid Isak utan han måste ha varit nummer två.

Rasmus varken slog eller sparkade Isak och han såg aldrig någon kniv. Isak var

20


DOM 2010-06-11

B 864-10

rädd. Han tog jackan från Isak och det är mycket möjligt att han har sålt den. Isak

fick tillbaka nycklarna. Han har inte fått några pengar för mobilen. Han kommer

inte ihåg något kortetui och minns inte något om simkortet. Okan har ägt en silvrig

butterflykniv. Daniel har aldrig ägt en sådan kniv.

Daniel Helge Forsberg har i huvudsak uppgett följande. Han är barndomsvän med

Rasmus och Okan. Han minns inte var de hade varit den kvällen. Han hade druckit

fem till sex öl så han var lite lullig. Han var inte påverkad av något annat. Daniel

minns inte vad de pratade om på spårvagnen. Han hade på sig luvan eftersom han

inte ville synas i övervakningskameran. När Isak drog i spårvagnens ”stoppsnöre”

gick de av för att Isak skulle av. Allt hände väldigt fort. Han minns inte vem av

Rasmus eller Okan som var framme vid Isak först, han tror att det var Rasmus. Alla

slog Isak och Daniel slog ner honom. Rasmus slog och Okan sparkade. Han minns

inte vem som sa vad. Han såg aldrig någon kniv. Okan tog Isaks mobil, men Daniel

hade den i sin ficka när de gick därifrån. Okan och Daniel delade på den sedan – de

fick 500 kr var. Rasmus tog jackan och Daniel vet inte vad Rasmus gjorde med den.

Han kommer inte ihåg något om passet eller kortetuit. Han ångrar det han har gjort,

men just då hade han så mycket adrenalin i kroppen att han inte tänkte på vad han

gjorde.


Klarlagt på denna åtalspunkt är att de tre tilltalade, vilka känner varandra mycket

väl och även umgås flitigt, redan på spårvagnen förberedde det som komma skulle.

Målsäganden blev av någon anledning ”utvald” som offer. Även om det vad gäller

Okan Ersöz till en början kan ha funnits viss tveksamhet att delta i rånet, ett rån

vilket erkänts av de två övriga tilltalade, har han efter ett tag deltagit i överfallet på

Isak Emilsson. Tingsrätten finner således genom den presenterade utredningen klar-

lagt att Helge Forsberg, Rasmus Dahl och Okan Ersöz samtliga ska dömas för rån.

Under den våldsakt som de tre utövade mot Isak Emilsson har det framkommit att

21


DOM 2010-06-11

B 864-10

någon av förövarna – enligt tingsrättens uppfattning saknar det betydelse vem efter-

som de i den situationen som förevar agerade som en enhet – genom hans passhand-

ling identifierat Isak Emilsson och använt dessa uppgifter för att skrämma målsä-

ganden från att anmäla det inträffade. Okan Ersöz har därvid tillstått att han också

uttalat sig på ett hotfullt sätt och sett utifrån Isak Emilssons synvinkel kan Okan

Ersöz uttalande i sammanhanget inte tolkas på annat sätt än att de tre gärningsmän-

nen ville förhindra målsäganden från att anmäla till polis vad som han utsatts för.

Följaktligen ska samtliga tilltalade, förutom för rån, även dömas för övergrepp i

rättssak.


Den av åklagaren åberopade bevisningen framgår av stämningsansökningen och av

tilläggsprotokoll 4 s. 47-48 och 50-51 i markerade delar.

Målsägandebiträdet har åberopat inom klammer satt parti ur huvudförundersök-

ningsprotokollet s. 406.

Daniel Helge Forsberg har bestritt ansvar för mord och grovt rån, men medgett an-

svar för misshandel och grovt vållande till annans död. Vidare har Daniel Helge

Forsberg medgett att han gentemot Iris Walter och Malin Boberg gjort sig skyldig

till olaga hot. Då det gäller de olika gärningspåståendena har Daniel Helge Forsberg

redovisat följande inställning.

Första stycket i gärningsbeskrivningen. Han har förnekat att han varit med och till-

gripit plånboken.

Andra stycket i gärningsbeskrivningen. Han har förnekat att han med kniv har hotat

Per Nordkvist och sparkat mot honom.

Tredje stycket i gärningsbeskrivningen. Han har förnekat att han uppsåtligen har

utdelat ett knivhugg mot Per Nordkvist, men han har vidgått att han av våda har

22


DOM 2010-06-11

B 864-10

skadat målsäganden på det sätt som påstås. Han har vidare förnekat att han uppre-

pade gånger har huggit Per Nordkvist i buken. Han har vidgått att han i samband

därmed har utdelat sparkar mot Per Nordkvist.

Sista stycket i gärningsbeskrivningen. Han har vidgått allt som påstås, men det har

inte skett i samband med rån utan i samband med bråk mellan honom och Per

Nordqvist.

Rasmus Dahl har bestritt ansvar för mord och grovt rån. Han har medgett ansvar för

misshandel av den s.k. normalgraden. Rasmus Dahl har förnekat att han under något

skede av händelseförloppet skulle ha agerat i samförstånd med Daniel Helge Fors-

berg. Då det gäller de olika gärningspåståendena har Rasmus Dahl redovisat följan-

de inställning.

Första stycket i gärningsbeskrivningen. Han har bestritt allt.

Andra stycket i gärningsbeskrivningen. Rasmus Dahl har erkänt att han har sprungit

fram till Per Nordkvist och utdelat slag och sparkar, men har i övrigt förnekat vad

som påstås i stycket.

Tredje stycket i gärningsbeskrivningen. Rasmus Dahl har vidgått att han på gångvä-

gen vid andra sidan av övergångsstället har utdelat ett slag och en spark mot Per

Nordkvist då denne stod upp. I övrigt har han bestritt ansvar.

Fjärde stycket i gärningsbeskrivningen. Han har förnekat att han har understött Da-

niel Helge Forsberg i dennes agerande. – Skulle det för rätten bli aktuellt att ta ställ-

ning till rånfrågan ska rångärningen under alla omständigheter bedömas enligt den

s.k. normalgraden.

Malin Boberg har uppgett i huvudsak följande. Hon är 18 år gammal. Hon har känt

Per Nordkvist (Pelle) i sju år. Malin lärde känna honom genom Internet från början

och de brukar träffats på festivaler och hälsa på varandra. Hon var och hälsade på

Pelle över helgen och bodde hemma hos honom och Hannes. På lördagen var det

fest hemma hos Pelle och på ICA hade de köpt folköl som de drack. Hon var beru-

sad men inte så att det har påverkat hennes minne. Pelle var glad och mådde bra och

23


DOM 2010-06-11

B 864-10

de hade jättetrevligt på festen. När hon stod och rökte på balkongen såg hon några i

fönstret i lägenheten mittemot, men hon hörde ingen säga något. De som kom till

Pelles fest hade däremot hört folk från den andra festen ropa ”djävla emos” till dem

när de gick nere på gården. Malin, Pelle och Iris var de som lämnade festen sist.

Eftersom Pelle skulle föra över pengar till sitt bankkonto stod Malin och Iris nere på

gården och väntade på honom. När de väntade kom de fram några killar till dem och

Malin sa ”hej vad vill du” och de sa ”vi trodde ni var killar” och sedan sprang de

därifrån tillbaka till ingången mittemot Pelles ingång. När Pelle kom ut gick de alla

tre mot spårvagnshållplatsen. Iris gick först och Pelle och Malin gick bredvid var-

andra en bit bakom henne. Hon är helt säker på att de inte pratade med någon på

vägen och hon märkte heller inte av någon annan person. Pelle skulle ta ut pengar

och han och Malin stannade därför till vid bankomaten. Efter att Pelle hade satt in

bankomatkorten lade han ner plånboken i jack- eller byxfickan igen. Hon såg däref-

ter inte plånboken någon mer gång. Malin stod på höger sida av Pelle och såg någon

komma rusande mot honom. Hon tänkte först att det var en kompis till Pelle men

hon fick en knuff så att hon åkte in i väggen eftersom Rasmus knuffade Pelle så att

Pelle i sin tur stötte emot Malin. Rasmus hade inte sagt något innan han knuffade.

Rasmus började sparka på Pelle och Pelle hamnade på marken. Hon vet inte om

Pelle fick några slag och hon minns inte hur många sparkar som Pelle fick av Ras-

mus. Rasmus sa till Pelle ”ska du ha spö?” eller ”jiddrar du med mig?” eller liknan-

de. Rasmus sa till Malin att hålla sig borta och Pelle frågade Rasmus ”vad fan gör

du?”. Hon vet inte vad Rasmus svarade. Pelle var chockad och satt på marken och

bara stirrade. Iris kom springande tillbaka till dem. Det stod tre andra killar 6-10

meter bort på gräsmattan som var täckt med snö. Malin vet inte om Iris sa något.

Daniel kom fram ungefär samtidigt som Iris och han hade en kniv i handen som han

höll utmed kroppen i midjehöjd. Hon vet inte vart eggen var riktad. Daniel stod cir-

ka en halvmeter från Malin och hon vet inte om han sa något. Daniel och Rasmus

stod på varsin sida av Pelle och det skulle vara märkligt om Rasmus inte såg Daniel.

Ingen verkade intresserad av bankomatkortet och Pelle hade inte hunnit ta ut några

pengar. Malin sa till Iris att Daniel hade kniv och att de måste springa. Hon sa ”upp

24


DOM 2010-06-11

B 864-10

med dig” till Pelle. Malin och Iris började springa. Hon trodde att hon blev jagad.

Daniel hade vänt sig om och börjat jaga dem en bit. När Malin vände sig om såg

hon att Iris blivit stoppad av en kille som kommit från tunneln, men Iris hann ikapp

henne på vägen ner till spårvagnen. Hon sprang på spårvagnen och skrek till chauf-

fören att inte köra och berättade för denne att hennes kompis blivit nerslagen och att

de måste vänta på honom. Sedan sprang hon ut och in i spårvagnen och ropade efter

Pelle. Hon hörde ingenting. Många människor fanns på vagnen. När Pelle kom till

spårvagnen gick han normalt och rakt. Han satte sig ganska långt bak, slängde sin

väska på platserna på andra sidan vagnen och tappade sin mobiltelefon som han

hade i handen. Han kunde inte prata, hade svårt att andas och verkade helt frånva-

rande. Pelle hostade och hukade sig. Hon såg inga skador när hon lyfte på hans trö-

ja. Hon trodde bara att han var i chocktillstånd. Några kompisar till Pelle hjälptes åt

att bära av honom från spårvagnen vid en annan hållplats och det var då de upptäck-

te skadan på ryggen. Polis och ambulans kom dit. Alla var livrädda och chockade.

Själv var hon förtvivlad. En tjej som höll i Pelles huvud hade pratat med Pelle. Nu-

mera är hon jätteparanoid när hon går ut och hon vill inte gå ut när de är mörkt. Hon

går bara ut när hon måste och helst i sällskap med någon. I några veckor gick hon

hos en psykolog och fick hjälp.

Iris Walter har uppgett i huvudsak följande. Hon är 19 år gammal. Hon är vän med

Pelle och har känt honom sedan slutet av sommaren 2009. Sedan dess har de träffats

varje helg tillsammans med gemensamma vänner. ”Emos” lyssnar på en viss typ av

musik och varken Iris, Malin eller Pelle lyssnar på den musiken. Iris klär sig på ett

visst sätt för att hon lyssnar på punk. ”Emo” har blivit ett skällsord för personer som

ser annorlunda ut. Pelle klädde sig ibland i extrema kläder och ibland i helt normala

kläder. Både hon och Pelle har tidigare råkat illa ut på grund av deras sätt att klä sig.

Hon kom till festen strax efter kl. 21.00. Runt kl. 22.00 kom ett större gäng på runt

15 personer. Strax innan kl. 23.00 gjorde de sig i ordning för att åka in till stan och

alla gick iväg utom Iris, Pelle och Malin. Hon hade druckit en öl och två glas cham-

pagne och kände sig inte alls berusad. Pelle skulle släcka ner och plocka undan. När

25


DOM 2010-06-11

B 864-10

de kom ner på gården vände Pelle tillbaka till lägenheten för att han hade glömt

något. När Iris och Malin stod och väntade på honom såg de tre till fyra killar gå på

andra sidan gården. En kille ropade att Iris och Malin såg ut som killar. När Pelle

kom ner till gården igen hade killarna försvunnit. De började gå mot spårvagnshåll-

platsen. Vid backen började Iris att gå före Pelle och Malin eftersom hon frös och

tyckte de var långsamma. Hon märkte inga andra människor och hörde inte heller

Pelle och Malin prata med någon. Hon märkte inte att Pelle och Malin hade stannat

vid bankomaten förrän hon tagit några steg ner för trappan. Hon hörde oväsen och

höjda röster men hon vet inte vad som sades. Hon såg Pelle ligga nerslagen på mar-

ken med huvudet mot henne. Hon såg Rasmus bredvid Pelle men hon har ingen

uppfattning om var Malin stod. Hon såg ingen annan. Hon har inget minne av att

hon såg någon misshandel. Hon sprang mot bankomaten för att hjälpa Pelle. Pelle

kved för han hade ont. Hon tog tag i Daniel. Hon frågade vad han höll på med, men

minns inte vad han svarade. De fick ögonkontakt och hon såg då att han höll en stor

kniv i maghöjd mot henne. Hon uppfattade det inte som om han försökte sticka

henne med kniven men hon uppfattade det som ett hot när han höll den riktad mot

magen. Daniel och Rasmus stod bredvid varandra med en halv meter emellan sig.

Hon minns inget våld mot Pelle eftersom hon inte kollade på Pelle. Hon hörde inte

Malin säga något. Hon såg aldrig någon plånbok. Iris trodde att hon skulle dö när

hon såg kniven och hon backade och började springa därifrån. Hon vände sig om

för att se om Pelle följde efter och hon såg då en eller flera följa efter henne och

Malin. Iris och Malin sprang jämsides till trappan. Några steg ner i trappan vände

sig Iris om igen. Hon var då inte längre jagad. Iris märkte aldrig några andra killar

på gräsmattan. När hon hade sprungit över vägen nedanför trappan kom en tredje

kille från tunneln. Hon kommer inte ihåg hur han såg ut. Han ställde sig i vägen för

henne och sa ”ge mig din mobil”. Hon sa att hon inte hade någon. Killen blev plöts-

ligt distraherad av något och kollade förbi henne. Hon sprang då förbi honom och

till spårvagnen. Iris bad Malin att prata med chauffören. Hon såg Pelle komma ner

mot hållplatsen och hon sprang och mötte honom och frågade vad som hade hänt.

Han försökte säga något men fick inte fram något. Hon uppfattade det som att han

26


DOM 2010-06-11

B 864-10

var chockad. Iris satte sig längst fram och Pelle gick längre bak i spårvagnen. När

hon gick bak för att kolla hur det var med honom såg hon att han hade kräkts. Hon

såg inga hugg på hans mage. Hans sidor och ryggen kunde hon inte se. Någon ring-

de polisen och de fick order att gå av spårvagnen. Iris gick av och Pelle bars ut. När

Pelles tröja gled upp såg hon att hans tarmar hängde utanför kroppen. Iris pratade

inte med Pelle men hon såg en annan tjej sitta och prata med honom utanför spår-

vagnen för att på det viset hålla honom vaken och han svarade henne. Iris skrek och

gick därifrån för att lugna ner sig. Hon låg i lumpen i Stockholm, som beriden hög-

vakt, när det hela hände. På grund av händelsen och den ångest den har gett henne

klarade hon inte av att fortsätta och hon slutade därför i mars 2010 trots att hon an-

nars skulle ha hållit på till september 2010. Det var ingen bra miljö att må dåligt i.

Hon var tvungen att söka nytt jobb och jobbar nu på ett café. Iris träffar en stödper-

son från ”unga brottsoffer” två gånger i veckan. De första veckorna vågade hon inte

gå ut själv och hon har förlorat en väldigt nära vän.

Per Nordkvists familj Christine Ståhle, Stig Nordkvist och Lena Nordkvist har

uppgett i huvudsak följande. De har en tät sammanhållning i familjen, de träffades

ofta och att ha förlorat Pelle är väldigt smärtsamt för dem. Christine Ståhle har varit

sjukskriven och har successivt tagit sig tillbaka till sin 80 procentiga tjänst. Hon och

hennes man träffar regelbundet en kurator på traumaenheten. Lena Nordkvist har

bara klarat av att vara i skolan sporadiskt sedan händelsen och hon går inte längre

och dansar i sin dansförening. Slutligen vill hon tillägga att Pelle endast några må-

nader före händelsen hade flyttat till egen lägenhet.

Daniel Helge Forsberg har uppgett i huvudsak följande. Han har känt Rasmus se-

dan han var liten, han har gått i samma klass som Christoffer och Robert sedan för-

skolan och han känner Bojan, Johannes och Okan sedan två år tillbaka. Daniel,

Rasmus, Bojan, Johannes och Okan brukar umgås varje dag. Christoffer och Robert

umgicks han mest med för två år sedan, de är inte ovänner.

27


DOM 2010-06-11

B 864-10

Festen: Denna lördag hade han fest hemma. Hans mamma var hemma hos sin pojk-

vän. Festen var ganska lugn, förutom hög musik. Utöver han själv, Rasmus, Bojan,

Johannes och Okan var även några tjejer samt Stefan och Jihad där. Daniel drack 9-

10 stycken 33 cl 5,3 procentiga öl. Han var full, men inte överdrivet eftersom han

tål ganska mycket alkohol. Han hade tagit cannabis på en fest dagen innan. Han är

110 procent säker på att han inte var påverkad av cannabis på lördagen. Daniel vet

inte hur berusade de andra killarna var. Kniven kom fram när Daniel och Jihad sko-

jade med varandra. Jihad hade sparkat på Daniels hand så att fjärrkontrollen flög in

i väggen och gått sönder. Daniel hämtade då kniven i köket och skojade med ho-

nom. Han tror att det var Bojan eller Johannes som tog kniven ifrån honom.

Varför och hur de gick från lägenheten: Från köksfönstret hade han sett att det var

en fest i en lägenhet på andra sidan gården. Daniel hade aldrig sett Pelle tidigare.

Daniel trodde först att personerna på den andra festen var tjejer och skrek ”öh tje-

jer” - men fick inget svar och såg sedan att de var killar. En av killarna kände han

igen sedan tidigare och han hade blont långt hår med svarta slingor och tighta klä-

der. Han har inget emot ”emos”, men han gillar dem inte och de ser ut som monster.

Långt hår passar inte på killar. Daniels mormor, som bor i lägenheten snett under,

ringde strax före kl. 23 och sa att de skulle lugna sig. Festen slutade när någon

plötsligt sa att det var 10-15 killar som ”jiddrade” nere på gården. Daniel förstod

inte vilka de var. Alla gick ut samtidigt förutom Daniel som stannade kvar en stund,

kanske tre till fem minuter, och plockade undan ölburkar och låste. Tjejerna kan ha

gått tidigare. Han tog med sig kniven ut när han gick eftersom de var fem personer

mot 10-15 personer och han tänkte att kniven kunde skrämma dem. Han hade ingen

tanke att den skulle användas mot någon. Daniel måste ha lagt kniven i fickan efter-

som han inte hade den i handen när han gick hemifrån. När Daniel kom ner till går-

den var det ingen där. På vägen mot ICA träffade han Christoffer och Robert som

stod nedanför Christoffers balkong. Daniel frågade dem ”var är alla” eller liknande.

Han kom ifatt Rasmus, Bojan, Johannes och Okan vid gångbron innan ICA. Han

såg ingen annan vad han vet och han kommer inte ihåg vad de pratade om. Daniel

tänkte att de skulle bråka med de 10-15 killarna, vilka han aldrig såg.

28


DOM 2010-06-11

B 864-10

Vad som hände vid bankomaten: Vid ICA vek Rasmus av från de övriga killarna

och hoppade på Pelle. Rasmus slog Pelle en eller två gånger. Rasmus och Pelle var

7-8 meter från Daniel och Daniel tyckte att det stod två killar till vid bankomaten.

Daniel sprang därför fram för att hjälpa Rasmus. Daniel sa inget till dem eller till

Rasmus. Daniel hade kniven i handen för att visa att man inte ska vara tre mot en.

Han tänkte inte hugga någon. Pelle låg på marken och det var första och sista gång-

en han såg Pelle på marken. Pelle hade långt hår och svarta vanliga kläder. Det var

aldrig tal om att råna någon och han såg inte något som tydde på rån. Daniel var

bara ute efter de 10-15 killarna. När Daniel kollade upp såg han att han hade miss-

tagit sig och att de som stod bredvid honom var två tjejer. Tjejerna var rädda och

sprang och Daniel sprang efter två till tre meter för att skrämma bort dem. Han stod

bredvid Rasmus, men han vet inte om Rasmus såg honom. Daniel gjorde inget mot

Pelle och hade ingen tanke på att angripa honom eftersom Pelle var i underläge.

Daniel gick därefter tillbaka till de andra tre killarna och pratade med dem. Han får

alltid kickar när det blir bråk. Han mådde bra, hade en adrenalinkick och var spral-

lig. Daniel såg inga fler slag eller några sparkar mot Pelle. Han såg varken då eller

senare någon plånbok. När Pelle sprang bort och ner för trapporna såg han att Ras-

mus sprang efter.

Vad som hände nedanför trapporna: Han tror att Rasmus ropade något. Daniel

sprang ner för trapporna och såg då Rasmus och Pelle stå nedanför, där Pelles mös-

sa hittades, med en meter emellan sig. Pelle stod med ryggen mot Daniel. Det såg ut

som Rasmus behövde hjälp. Daniels minnesbild är att Rasmus och Pelle bråkade,

han vet inte om de slog varandra. Daniel sprang fram och knuffade Pelle i farten.

Pelle tappade balansen, han ramlade inte men kan kom i rörelse genom knuffen och

sprang vidare iväg över övergångsstället till gångvägen.

Vad som hände på gångvägen på andra sidan övergångsstället: Rasmus sprang

efter Pelle och sedan kom Daniel. Han vet inte varför de sprang efter Pelle. Rasmus

hann fram till Pelle först. Daniel sparkade Pelle på benet. Daniel vet inte varför han

sparkade honom. Pelle ramlade inte. Han vet inte om Rasmus gjorde något mer mot

Pelle. Pelle utgjorde aldrig någon fara för Daniel eller Rasmus. Pelle gick aldrig till

29


DOM 2010-06-11

B 864-10

angrepp och var aldrig i överläge mot någon av dem. Daniel såg ingen person ne-

danför Pelle och Rasmus mot spårvagnen till. Daniel såg sedan att han hade kniven

i handen, något han hade glömt av att han hade.

Vad som hände därefter: Daniel vände och gick tillbaka till nedanför trappan och

ICA:s lagerdörr och fokuserade bara på själv för att kolla om han hade skadat sig.

Daniel insåg att Pelle måste ha fått kniven i sig när Daniel knuffade honom. Daniel

hade aldrig knuffat honom om han visste att han hade kniven i handen. Kniven kom

bara emot Pelle en gång. Han högg inte flera gånger. Han kan inte ha glömt av eller

förträngt det. Bojan, Johannes, Okan, Robert och Christoffer stod nedanför trappan.

Daniel fick en chock och skrek en massa saker som han inte menade såsom ”fan jag

högg honom” och ”fan vad lätt den gled in” eller liknande. Han sa så för att han inte

hade märkt något motstånd i handen. Han skrattade inte för att han tyckte att det var

roligt, han skrattar när han är stressad och nervös. Daniel var chockad och arg på sig

själv. Robert sa något om att Daniel hade gjort det med flit, typ ”idiot” eller ”varför

högg du honom?”. Daniel minns inte om han sa att det var en olyckhändelse. Daniel

blev arg för att Robert trodde att han hade gjort det med flit och gick emot honom.

Daniel hade då inte kniven riktad mot Robert utan längs med sitt egna ben. Bojan

stoppade Daniel och frågade vad han gjorde. Rasmus kan ha sagt ”kom vi springer”.

Daniel har för sig att det var fler personer än han och Rasmus som sprang på baksi-

dan av ICA. De möttes sedan vid gångbron igen. Någon tog kniven och kastade den

vid parkeringsdäcket, men Daniel gick och hämtade den eftersom han inte ville åka

fast och tänkte slänga den längre bort. De gick sedan en bit och de andra sa åt Dani-

el att gå hem. I vart fall var Rasmus, Bojan, Johannes och Okan med då. Sedan tog

någon kniven och gömde den i en buske. Klockan var inte så mycket när Daniel

hade kommit hem. Han sms:ade Rasmus och mötte sedan honom för att åka in till

stan och hämta upp Rasmus systrar. Han pratade senare med Stefan och Adam på

telefon. Någon av dem berättade vad som stod på nyheterna. Dagen efter såg Daniel

på text-tv att Pelle var död. Daniel var ledsen och arg på sig själv och hade ångest.

Stefan kom hem till Daniel och var där när polisen kom. Det var först dagen efter

som Daniel fick höra att någon hade tagit 23 kr. Varken Rasmus eller någon av de

30


DOM 2010-06-11

B 864-10

andra hade sagt att de fick med sig pengar. Daniel vågade först inte erkänna för po-

lisen, men erkände efter att han hade sett filmen från spårvagnens övervakningska-

mera eftersom han mådde så dåligt. Han är jätteledsen för det som hände och han

var en idiot som tog med sig kniven ut och han hade inte tagit med den om han hade

kunnat spola tillbaka tiden. Det var hans livs största misstag. De stickvapen, gjorda

av gummislang och spik, som polisen hittade hemma hos Daniel hade han tillverkat

tillsammans med några andra. Det var inte hans idé att tillverka dem. De gjorde det

som en skoj grej när de hade tråkigt och det fanns ingen avsikt att de skulle använ-

das. Han lade dem i sin låda när han kom hem och där har de legat sedan dess. De

används när man slår någon – spiken går då in i kroppen.

Rasmus Dahl har uppgett i huvudsak följande. Han har känt Daniel i cirka nio år.

Bojan, Johannes och Okan känner han sedan två år tillbaka och de har haft en bra

relation. De umgås mycket och hittar på mycket roligt ihop. Christoffer och Robert

är inte hans vänner men han vet vilka de är.

Festen: Rasmus kom till festen mellan kl. 22.00 och 22.30. Han drack alkohol, kan-

ske tre till fem öl, men inte så att han blev full eftersom han skulle iväg till Lerum

tidigt dagen efter. Det var roligt att träffa kompisarna eftersom han inte hade träffat

dem på några veckor. Det var en trevlig fest – några dansade och några pratade.

Han såg aldrig något bråk på festen. Han märkte aldrig av festen på andra sidan

gården förutom att han såg att folk gick upp i den trappuppgången. De var ett gäng

ungdomar klädda som rockare, något han inte tycker så mycket om. Han minns att

någon ropade till dem från köket men han minns inte vad och han vet inte varför.

Han själv satt i vardagsrummet.

Varför och hur de gick från lägenheten: Daniels mormor ringde och de var tvungna

att lämna lägenheten. Tjejerna gick först tillsammans med Johannes och Okan. Efter

ytterligare ett par minuter gick Rasmus och Bojan. Rasmus skulle hem, vilket han

tror att även Johannes och Okan skulle. Daniel var kvar i lägenheten. Rasmus sa

hejdå till Daniel som vanligt när han gick genom att ta honom i hand. Rasmus hörde

aldrig något om någon som hade ”jiddrat”. På gården mötte de Okan och Johannes

31


DOM 2010-06-11

B 864-10

och de började gå mot Länsmanstorget. Rasmus var på väg till spårvagnshållplatsen

för att åka hem. Han kommer inte ihåg att de träffade Christoffer och Robert på

vägen. De anslöt inte. När de kommit en bit, cirka 100 meter från gångbron till ICA,

kom Daniel. Rasmus minns inte vad de pratade om och han såg ingen kniv. Alla

fem gick mot torget. Vid gångbron började Rasmus gå före de andra. Rasmus var på

normalt humör, lite ”småputt” men inte arg. Det hade inte hänt något innan. Han

såg Pelle och Malin när han var i början av bron och de var då slutet i av bron.

Rasmus har aldrig tidigare sett Pelle. Han sa något till Pelle och det måste ha varit

om hans klädstil. Han var rockare och var konstigt klädd – en stor svart rock och

vitsminkad i ansiktet. Pelle vände sig om och svarade men Rasmus minns inte vad.

De fortsatte att gå. Rasmus hade luvan uppe eftersom det var kallt. Torget är fullt av

kameror så det spelar ingen roll om man har den uppe eller inte.

Vad som hände vid bankomaten: Pelle stannade vid bankomaten. När Rasmus kom

upp till Pelle fick han idén att slå Pelle. Rasmus vet inte om han slog eller puttade

Pelle först, men han gav Pelle ett par slag och sparkar. Rasmus har ingen förklaring

till varför han gjorde det. Hade han varit ute efter att råna Pelle hade han erkänt det.

Han har inte haft något med plånboken att göra. Pelle hamnade på marken och

Rasmus fortsatte att sparka honom. Han tror att Malin sa ”sluta” eller ”lägg av”.

Han minns inte vad han själv eller Pelle sa. Han tror att Pelle kände sig rädd. De

andra killarna stod vid gräset. Han minns inte Iris och han såg inte att Daniel kom

fram. Han minns inte hur det slutade men Pelle kom på fötter och sprang iväg.

Rasmus följde efter för att jaga iväg honom. Pelle sprang ner för trapporna och

Rasmus sprang efter. Han vet inte varför han sprang efter, han får ingen kick av

sådant här.

Vad som hände på gångvägen på andra sidan övergångsstället (inget hände nedan-

för trappan): Vid gångvägen på andra sidan övergångsstället kom Rasmus upp

bredvid Pelle igen och gav honom en smäll och en spark. Han vet inte om Pelle stod

eller låg ner, allt gick så fort. Pelle gjorde aldrig något och försvarade sig inte. Han

har en minnesbild av att Pelle låg på marken och det borde ha varit efter Rasmus

spark. Rasmus såg sedan Daniel springa förbi. Daniel gav Pelle en spark när han låg

32


DOM 2010-06-11

B 864-10

ner. Rasmus vet inte var den träffade. Rasmus såg aldrig något knivhugg. Hade han

vetat att Daniel hade en kniv hade han tagit den ifrån Daniel direkt och kastat den åt

helvete. Rasmus såg aldrig Pelle lämna platsen för då hade Rasmus redan vänt till-

baka.

Vad som hände därefter: Bojan, Johannes och Okan kom uppspringande från tun-

neln en bit längre ner på gångvägen. Han vet inte om de såg sparkarna. Daniel kom

springande med en blodig kniv. Daniel sa ”bebbe (vilket betyder brorsan) det har

hänt något”. Rasmus såg att Daniel var chockad eftersom Daniel aldrig tidigare har

haft en sådan blick och ansiktsuttryck. Daniel skrattade till. Rasmus visste inte att

Daniel skrattar när han är rädd. Daniel sa att han inte visste hur det hade hänt och

det verkade som att han inte visste det. Alla killarna blev chockade och arga på Da-

niel och sa att han själv fick stå för vad han hade gjort. Rasmus minns inte exakt

vad som sades för det var mycket prat och gapande från alla. Alla började springa

från parkeringen och trapporna. Hans minnesbild är att alla sprang på baksidan av

ICA. I efterhand har han fått reda på att de andra tog framvägen. Rasmus sprang

först och han mötte sedan Daniel, Bojan, Johannes och Okan på gångbron. Han

minns inte om Christoffer och Robert var med. Alla var chockade och de gick runt i

området. Någon gömde undan kniven i en buske, det kan ha varit Daniel eftersom

han var ute där i snön vid buskarna. Alla tyckte nog att den skulle gömmas undan.

Rasmus höll aldrig i kniven. När de såg en polisbil komma skiljdes de åt och sprang

åt varsitt håll. Han fick sedan syn på Bojan och de gick tillsammans mot Väderils-

gatan där de skiljdes åt. När han väntade på vagnen fick han sms av Daniel och de

bestämde att Daniel skulle åka med in till staden och hämta Rasmus systrar. Rasmus

och Daniel pratade om händelsen och de var chockade. De bestämde att var och en

skulle stå för vad den hade gjort. Rasmus var förvånad och besviken över att Daniel

hade huggit Pelle. Daniel har inte använt kniv innan. På morgonen dagen efter såg

han på datorn att Pelle hade dött. Han blev chockad, arg, ledsen och orolig. Det var

den hemskaste dagen i hans liv. Han ringde till Daniel för att berätta vad som hade

hänt och Daniel sa att han redan visste om det. Daniel mådde riktigt dåligt och

Rasmus var rädd för att han skulle skada sig själv. Rasmus åkte ut till Lerum. Det

33


DOM 2010-06-11

B 864-10

var hans mamma som kontaktade polisen efter två dagar. Plånboken fick han höra

om först vid det första förhöret. Han erkänner misshandeln men rån var det aldrig

fråga om. Han hörde aldrig någon prata om de 23 kr. Rasmus har inte tillverkat någ-

ra spikvapen gjorda av slang och spikar. De hittades i ett mopedrum och de satt fast

i en frigolitbit på väggen. De används för att slåss med och det blir en allvarlig ska-

da om de används. Han har aldrig använt eller haft dem.

Robert Mackinovski har uppgett i huvudsak följande. Han har gått i samma skola

som Daniel, Bojan, Christoffer, Johannes och Okan sedan högstadiet och han kän-

ner Rasmus genom Daniel. Han är nära vän med Christoffer och ganska nära vän

med Daniel. Innan händelsen var han och några tjejer hemma hos Christoffer och

spelade ”anden i glaset”. Robert och Christoffer gick, efter spelet, ut på baksidan av

huset för att förstöra glaset. De träffade då på Daniel, Rasmus, Bojan, Johannes och

Okan som var på väg mot torget. Alla, utom Johannes, verkade berusade och ag-

gressiva. Någon av dem, det kan ha varit Rasmus, sa att de ”ska ta emosarna”. De

försökte dra med Robert och Christoffer. Robert pratade i mobiltelefon med en

kompis och han och Christoffer stannade kvar ett tag men gick sedan även de mot

torget. De skulle till McDonalds och sedan ta spårvagnen från Temperaturgatan.

Christoffer berättade på vägen att Daniel hade en kökskniv med sig.

Vad som hände vid bankomaten: När de var vid början av gångbron såg han Ras-

mus, det syntes på kroppsbyggnaden att det var han, slå Pelle vid bankomaten. Pelle

satt ner. Han såg ingen mer än Rasmus vid Pelle och han såg endast slag. På gräs-

mattan en bit bort stod Bojan, Johannes och Okan. Daniel var mellan Robert och

Rasmus. Det gapades och skreks. Han hörde Rasmus säga ”stick härifrån” eller lik-

nande till Pelle. Han hörde inte Pelle säga något. Han såg ingen ta något från Pelle

och ingen frågade om något att ta. När Robert var i slutet av bron såg han Pelle resa

sig upp och springa mot trapporna och Rasmus och Daniel sprang efter honom. Kil-

larna på gräsmattan gick ner från kullen men han vet inte om de gick genom tun-

neln. Johannes gick sist.

34


DOM 2010-06-11

B 864-10


för trappan): När Robert och Christoffer var ovanför trappan stod alla fem, det vill

säga Daniel, Rasmus, Bojan, Johannes och Okan så gott som runt Pelle vid gångvä-

gen på andra sidan övergångsstället. Robert minns inga slag vid det här tillfället.

Alla stod upp. Robert såg att Daniel knuffade Pelle när Pelle stod still, typ som en

rugbytackling mot magen, så att han ramlade vid sidan av gångvägen. Han minns

inte vad Rasmus gjorde. Det var bara Daniel och Rasmus som var på Pelle. Pelle

ställde sig upp och sprang mot hållplatsen. Han verkade inte skadad. Robert vet inte

när Pelle fick knivhugget. Alla killarna kom sedan till platsen nedanför trappan där

Robert och Christoffer stod.

Vad som hände därefter: Daniel höll den blodiga kniven i höger hand. Det var en

stressig stämning. Daniel sa ”fan vad lätt den gick in” eller ”var det så lätt” eller

liknande samtidigt som han log och skrattade till. Robert sa till Daniel vilken idiot

han är. Daniel sa då ”jag varnar dig Robert” eller liknande och hotade med att lägga

kniven i honom också. Daniel visste inte vad han gjorde, han var aggressiv och Ro-

bert har aldrig sett honom sådan tidigare. Bojan puttade sedan bort Daniel och allt

lugnade sig. Daniel eller Rasmus sa till alla att springa. Daniel och Rasmus tog bak-

sidan om torget och Robert, Christoffer, Bojan, Johannes och Okan tog vägen upp

för trappan till torget. De träffade på Alexander samt en okänd kille. Den okände

killen frågade om någon hade något att röka – varvid Bojan svarade nej. Daniel,

Rasmus, Bojan, Johannes och Okan stod sedan vid gångbron och pratade. Robert

såg att kniven kastades iväg men att Daniel gick och hämtade den. Han hörde aldrig

något prat om några pengar och såg aldrig något som tydde på rån. När Robert var

hemma ringde Alexander och sa att det inte såg bra ut för Pelle och att ambulans

hade kommit till Mildvädersgatan. Han kontaktade inte polisen eftersom han inte

ville bli inblandad.

35


DOM 2010-06-11

B 864-10

Christoffer Johansson har uppgett i huvudsak följande. Han har gått i samma klass

som Daniel. Han har känt Robert länge. Okan, Johannes och Bojan träffar han

ibland på torget. På kvällen var han hemma och spelade ”anden i glaset” med Ro-

bert. De drack ingen alkohol. De skulle sedan ta sönder glaset på baksidan av huset.

När de stod där såg han Pelle och några kompisar gå förbi. De var cirka tre stycken

och de var emos, rockare eller liknande och han kände inte igen dem sedan tidigare.

Han vet inte om de var killar eller tjejer. Han minns inga andra gå förbi. Sedan kom

Daniel, Rasmus, Bojan, Johannes och Okan springande. Daniel kom sist och var

cirka fem meter bakom de andra. Daniel höll en stor kökskniv fullt synlig i höger

hand. Killarna stannade och snackade med Christoffer och Robert. De verkade sura

och alla var berusade. Någon av dem sa att det var några emos som hade gapat på

dem. Christoffer och Robert gick efter till torget för att de var nyfikna och eftersom

de skulle till McDonalds.

Vad som hände vid bankomaten: Från gångbron och fram till ingången till ICA såg

han Pelle ligga på marken vid bankomaten och Rasmus som slog och sparkade på

honom. Han tror inte att det stod någon annan vid bankomaten. De andra killarna

stod på gräsmattan och hade luvorna på sig. Han såg aldrig någon plånbok. Han

hörde Rasmus säga till Pelle att han skulle gå därifrån. Pelle började gå och Rasmus

gick efter honom hela vägen bort till trapporna och putte och typ boxade Pelle i hu-

vudet eller örfilade honom när han gick. De andra sprang ner för gräskullen.


för trappan): När Christoffer och Robert kom fram till trapporna var alla killarna

mellan trapporna och där det hände och alla var nära Pelle. Daniel, Rasmus och

Okan stod runt Pelle, som då stod upp. När Daniel knuffade Pelle med axeln ramla-

de Pelle och Christoffer stod då nedanför trapporna. Han såg inget annat våld och

kan inte säga att han sett några speciella slag eller sparkar, men han antar att de slog

Pelle eftersom de stod runt honom. Pelle började sedan springa mot hållplatsen.

Vad som hände därefter: Daniel gick därefter mot Robert och Christoffer och han sa

”fan va lätt den gled in”. Kniven var blodig. Han tror att Daniel var chockad och

36


DOM 2010-06-11

B 864-10

han trodde aldrig att Daniel skulle göra något sådant. Alla var sura på Daniel. Ro-

bert sa typ ”vad sysslar du med?” och Daniel sa till Robert ”ska jag hugga dig ock-

så?” eller liknande. Bojan knuffade bort Daniel. Christoffer, Robert och Bojan gick

sedan tillbaka till torget och Bojan träffade en kille som frågade efter ”skunk”. De

träffade även Alexander och snackade med honom. Han vet inte vart Johannes gick.

Daniel och Rasmus gick på baksidan av ICA. Vid gångbron möttes de alla igen.

Bojan kan ha kommit från baksidan av ICA. Daniel hade fortfarande kniven.

Christoffer såg ingen ta kniven från Daniel. Christoffer vet inte vad de pratade om.

De gick sedan hem till Robert och därefter till McDonalds.

Johannes Hellström har uppgett i huvudsak följande. Han har känt Daniel och

Rasmus något år, men han har tidigare vetat vilka de är. Han är nära vän med Bojan

och Okan. Robert och Christoffer har han börjat umgås med den senaste tiden.

Festen: Johannes, Daniel, Rasmus, Bojan, Okan, Jihad och några tjejer var hos Da-

niel och hade fest. Det fanns öl och han drack några enstaka men var inte påverkad.

Daniel och Rasmus blev påverkade av alkoholen men Bojan och Okan blev inte

påverkade på det sättet. När Daniel dricker blir han rolig men han kan också bli på

bråkhumör, det vill säga börja skojbråka med sina kompisar. De snackade och tog

det lugnt. På festen tog Daniel fram en kniv som han lekte med på skoj, men Johan-

nes tycker inte att det är kul att någon leker med kniv när man är berusad. Johannes

tog därför kniven och lade den på bokhyllan. På andra sidan gården var det också

fest och det kom en massa folk på gården som skulle till den festen. Någon gapade

något från Daniels köksfönster, han tror att det var Daniel, till dem på gården – typ

”vad gör ni här på min gård?” eller liknande. Det kan ha varit så att Daniel var på

väg ut på gården till dem, men att Daniel stoppades. Johannes vet inte varför han

skulle ha velat gå ut och han minns inte om Daniel ville ha kniven med ut då. Han

tror att det blev lite för mycket liv på festen och det slutade med att Daniels mormor

kom upp och sade till dem. De började därefter lämna lägenheten. Johannes, Ras-

mus, Bojan och Okan lämnade först. Johannes hade tanken att han skulle hem samt

följa de andra till spårvagnshållsplatsen eftersom han bor nära den. Daniel skulle

37


DOM 2010-06-11

B 864-10

också följa dem till hållplatsen. De väntade en stund på Daniel på gården, men bör-

jade sedan gå utan honom. De träffade Christoffer och Robert utanför Christoffers

lägenhet och ungefär där anslöt Daniel. Rasmus gick en liten bit framför alla andra.

Han vet inte vad som sades till Christoffer och Robert. De gick sedan vidare mot

ICA. Efter en backe vid dagiset såg de Pelle och två kompisar till honom och killar-

na började då gå fortare efter dem. Han tror att Rasmus gick först. Johannes hade en

tanke om att det kanske skulle bli bråk. Vid gångbron började Daniel och Johannes

att ”småskoja” med varandra. Han tror att Daniel joggade efter Johannes som

sprang framåt åt höger. Det var första gången, sedan festen, som Johannes såg kni-

ven. Knivbladet var utanför Daniels jacka men skaftet var innanför ärmen. Johannes

tror inte att Rasmus såg att Daniel hade med sig kniven varken utanför Christoffers

hus eller på gångbron.

Vad som hände vid bankomaten: Vid gångbron till ICA vek Rasmus av mot banko-

maten. Han tror att Bojan och Okan följde med Johannes. Han såg inte allt som

hände vid bankomaten, men han såg Rasmus gå emot Pelle och han tror att Daniel

hjälpte till. Han hörde gap och såg något enstaka slag från Rasmus och en spark.

Vid bankomaten var Pelle, Rasmus, Daniel och de två tjejerna. Pelle låg på marken.

Han såg inte Daniel göra något. Tjejerna gapade och sprang sedan ner mot trappor-

na. Han hörde någon säga ”ge hit plånboken”, ”ge mig det du har” eller liknande.

Han såg inte om Pelle gav något men han hörde Pelle säga ”här, du får den, låt mig

vara” eller liknande. Efteråt vid parkeringsplatsen eller gångbron fick Johannes höra

av Rasmus att Pelle bara hade 23 kr.


för trappan): Johannes, Bojan och Okan sprang genom tunneln men han vet inte

vem av dem som var ute ur tunneln först. När Johannes var i början av tunneln såg

han någon i svart, troligtvis Pelle, springa ner för trapporna. När Johannes kom ut

från tunneln sprang en tjej förbi. När han tittade upp såg han att Pelle låg ner bred-

vid vägen med ansiktet mot skogen. Daniel och Rasmus stod nära Pelle. Johannes

såg inget våld men såg att Daniel kom åt Pelle med foten. Det kan ha varit en lös

spark. Johannes, Bojan och Okan sprang upp till Daniel, Rasmus och Pelle. Johan-

38


DOM 2010-06-11

B 864-10

nes försökte få med Daniel därifrån. Han såg ingen kniv då. Okan försökte få med

Rasmus därifrån. Johannes tror att han sa ”det räcker nu”. Daniel och Rasmus sluta-

de. Pelle reste sig upp och gick iväg med handen mot örat. Han gick vanligt så Jo-

hannes trodde inte att det hänt något med honom.

Vad som hände därefter: Johannes, Daniel, Rasmus, Bojan och Okan gick sedan

tillbaka till Christoffer och Robert som också var vid platsen. Daniel var chockad

och förskräckt, han visade den blodiga kniven han hade i handen och sa ”vad fan

har jag gjort?” eller liknande och ”fan vad lätt den gick in”. Johannes trodde inte att

Daniel hade stuckit Pelle eftersom han hade sett Pelle gå normalt och då han aldrig

trodde att Daniel skulle kunna göra något sådant. Det blev sedan tjafs mellan Daniel

och Robert. Daniel var upprörd och gick med kniven mot Robert. Han tror att det

var Bojan som gick emellan. Daniel och Rasmus gick sedan ensamma vägen bakom

ICA. Johannes, Bojan och Okan gick mot torget tillsammans med Christoffer och

Robert. De pratade om det som hade hänt. En man frågade Bojan om vägen till nå-

got. De träffade Alexander vid torget och de berättade för honom om vad som hade

hänt. Vid gångbron mötte de upp Daniel och Rasmus igen. Daniel började där gå

mot Johannes med kniven eftersom Johannes frågade honom ”vad har du gjort?”.

Bojan tog då kniven från Daniel och kastade iväg den, men någon gick och plocka-

de upp den igen. Kniven gömdes senare i en buske av Daniel eller Rasmus. Rasmus

höll kniven i handen innan den gömdes och han hade handskar på sig. De såg sedan

en polisbil. Johannes och Bojan gick hem till Johannes för att Johannes behövde

byta till en varmare jacka. De träffade senare Daniel och Rasmus igen. Efter det

gick Johannes hem till sin syster och berättade vad som hade hänt. Han fick ett

”godnattsms” av Daniel på natten. Han träffade Bojan och Okan på morgonen da-

gen efter. Alla var chockade. Han hade ingen kontakt med Daniel eller Rasmus den

dagen. Johannes syster och Bojans bror tyckte att de skulle prata med polisen efter-

som de ändå skulle komma att åka fast. De togs med till förhör innan de hann ringa

polisen.

39


DOM 2010-06-11

B 864-10

Bojan Bobic har uppgett i huvudsak följande. Han känner Daniel och Rasmus se-

dan ett tag tillbaka. De är vänner och umgås då och då. Han känner Johannes och

Okan sedan skolan. Christoffer och Robert går i hans skola och han umgås med

dem bara ibland.

Festen: Han kom till Daniel runt kl. 19 och det bestämdes senare att de skulle ha

fest. Daniel, Rasmus, Bojan, Johannes, Okan, Jihad och några tjejer var där. De

drack öl. Bojan drack två till tre öl men blev inte påverkad. Daniel var lite berusad

och Okan var inte så berusad. Johannes var inte berusad. Daniel blir rolig och lätt

arg/aggressiv när han dricker alkohol och kan bråka med kompisar. Det blev tjafs

mellan de hos Daniel, från Daniels köksfönster, och de punkare som var på gården

och som skulle till festen på andra sidan gården. Daniel pratade med någon, men

Bojan vet inte med vem eftersom det inte var några han kände. Daniel ropade ”vad

gör ni på min gård?”. Daniel lämnade festen vid ett tillfälle, då såg han arg ut, och

gick ut och pratade med några killar på gården, vilket Bojan såg genom fönstret.

När Daniel kom tillbaka var han ”vanlig” och de fortsatte att festa. De lämnade se-

dan festen för att det blev sent och folk skulle gå hem. Bojan skulle hem eftersom

hans mamma hade ringt och Daniels mormor klagade på hög musik eller liknande.

Ute på gården såg de de tre punkarna, men de sa inget till dem. Bojan, Daniel, Ras-

mus, Johannes och Okan började gå mot ICA. Alla skulle hem. Bojan undrade inte

varför Daniel var med. Utanför Christoffers hem träffade de honom och Robert.

Daniel och Rasmus gick före de andra. Bojan, Johannes och Okan stannade till och

pratade med Christoffer och Robert. Det var inget tjafs på vägen mot bankomaten.

Bojan såg att Daniel hade kniv och han hade ingen aning om varför.

Vad som hände vid bankomaten: Pelle stod vid bankomaten och Rasmus gav honom

ett slag eller liknande. Bojan vet inte varför Rasmus gick på Pelle, han hörde aldrig

att Rasmus var arg på någon punkare eller emo. Daniel var i närheten och Bojan tror

att även Pelles kompisar var där. Bojan stod på gräsmattan en bit bort tillsammans

med Johannes och Okan. Pelle lade sig ner och fick två till tre slag till av Rasmus.

Pelle försökte skydda sig. Bojan är säker på att Pelle kastade något, en liten grej, till

40


DOM 2010-06-11

B 864-10

Rasmus. Bojan såg inte Daniel göra något men han hade kniven i handen. Han vet

inte vad de sa. Bojan vet inte varför det blev bråk men det kan ha berott på vad som

hände hos Daniel från köksfönstret.


för trappan): Pelle gick sedan mot trapporna och spårvagnshållplatsen. Pelles kom-

pisar hade redan gått i förväg. Daniel gick också ner för trapporna efter Pelle men

han har inget minne av att Rasmus gick ner för trapporna eller vad Rasmus var efter

händelsen vid bankomaten. Bojan, Johannes och Okan småjoggade genom tunneln

för att se vad som skulle hända. Pelle satt eller halvlåg vid gångvägen på andra si-

dan övergångsstället från trappan till. Daniel var där men Bojan såg honom aldrig

slå Pelle. Bojan lade aldrig märke till Rasmus, utan såg honom först efteråt vid par-

keringen när de gick dit där Christoffer och Robert stod. Bojan, Johannes och Okan

stannade upp vid Pelle och Johannes sa till Daniel ”vad gör du?” eller liknande och

puttade iväg honom. Pelle tog sig därifrån men Bojan såg honom aldrig gå iväg.

Alla andra gick mot parkeringen.

Vad som hände därefter: Vid parkeringen sa Daniel ”jag högg honom, jag högg

honom” eller liknande och visade upp kniven han hade i handen. Kniven var en stor

kökskniv. Daniel verkade stressad och chockad. Alla ifrågasatte vad Daniel hade

gjort. Det var ingen bra stämning. Daniel började tjafsa med Robert. Daniel sa ”ska

jag hugga dig med?” till Robert. Ingen pratade om att ringa efter ambulans. Bojan

hörde, vid parkeringen, inget om någon plånbok eller pengar. På vägen upp mot

torget blev han stoppad av en kille som frågade efter vägen till Friskväderstorget.

Johannes, Okan, Christoffer och Robert var då uppe på torget. Bojan vet inte var

Daniel eller Rasmus var. De träffades sedan allihop vid gångbron. Bojan kom dit

sist. Det blev då tjafs mellan Daniel och Johannes. Daniel höll i kniven och Bojan

gick emellan och tog kniven, varvid Daniel sa ”hugg mig då hugg mig då”. Bojan

kastade ner den över ett staket och ner i en snöhög. Daniel gick och hämtade den

igen. De promenerade en bit och Daniel eller Rasmus gömde sedan kniven i buske

eller snöhög. Bojan såg när kniven gömdes och Rasmus torkade av kniven innan.

Rasmus hade handskar på sig. Bojan gick sedan med Johannes hem och träffade

41


DOM 2010-06-11

B 864-10

senare Daniel och Rasmus igen. Dagen efter fick han reda på att Pelle hade dött.

Johannes ringde och sa att Bojan skulle komma till Johannes syster. Bojan tänkte

berätta för polisen eftersom Daniel hade gjort fel. Johannes, hans syster och Bojan

pratade om det som hade hänt och vad de skulle säga till polisen, men Bojan ville

prata med sin bror först innan de ringde polisen. De träffade Bojans bror på parker-

ingen och då kom polisen och de tog med Bojan till förhör.

Okan Ersöz har uppgett i huvudsak följande. Han är 15 år gammal. Han umgås lika

mycket med Bojan, Johannes, Christoffer och Robert. De är bra kompisar.

Festen: Okan, Daniel, Rasmus och en tjej var hemma hos Daniel och hade tråkigt

och de bestämde sig då för att de skulle ha fest. De fixade alkohol och ringde kom-

pisar. På festen drack alla öl och sammanlagt blev de kanske 15 personer. Okan

drack fyra till fem öl. Han blev inte full. Daniel drack kanske två till tre öl mer än

de andra och verkande ”lullig”. Rasmus var ganska nykter. Han vet inte om någon

var mer berusad än någon annan. De fem har alltid velat bråka när de dricker. Det

kan ha varit Daniel som kastade ägg från köksfönstret på dem ute på gården. Han

vet inte varför det kastades ägg, men det var något tjafs. Daniel skrek ”emo-djävlar”

mot den fest som var i byggnaden på andra sidan gården. Okan ropade ingenting.

Han vet inte varför festen hemma hos Daniel slutade. Stämningen var lugn förutom

när någon av tjejernas mobiltelefon eller I-pod försvann men den kom fram igen

senare. Okan tror att han lämnade lägenheten för att han trodde att polisen skulle

komma och för att Daniel bestämde att de skulle gå ut. Okan och Rasmus gick i

förväg eftersom Daniel skulle låsa dörren och de väntade på Daniel vid Daniels

port. Tjejerna gick åt andra hållet. Daniel kom efter två till tre minuter och de -

Okan, Daniel, Rasmus, Bojan och Johannes - gick tillsammans mot torget. Okan

skulle mot torget eftersom han skulle hem. Daniel och Rasmus jagade varandra och

alla skojbråkade tills de fick syn på tre personer vid slutet av gården. Okan minns

inte att de träffade Christoffer och Robert på vägen mot torget. Innan gångbron sa

någon ”ska vi råna honom?” och Daniel och Rasmus började då springa framför och

ifrån de andra. Okan gick med Bojan och Johannes. Christoffer och Robert var inte

42


DOM 2010-06-11

B 864-10

med vid torget. Han såg dem först efter händelsen vid gångvägen på andra sidan

övergångsstället.

Vad som hände vid bankomaten: När de kom till gångbron sprang Rasmus och Da-

niel mot bankomaten och Pelle. Okan, Bojan och Johannes ställde sig på gräsmat-

tan. Okan ville inte synas i övervakningskamerorna varför han inte gick fram till

bankomaten. Han tror att Rasmus var först på Pelle. Daniel var knappt 10 sekunder

efter Rasmus. Rasmus och Daniel slog och sparkade Pelle. Han tror att Rasmus och

Daniel var lika aktiva och stod bredvid varandra. Daniel hade kniv och det var för-

sta gången Okan såg kniven på hela kvällen. Pelle försvarade sig inte men sa ”lägg

av”, ”sluta” eller liknande. Daniel fick iväg de två tjejerna på något sätt och gick

efter dem två till tre meter, men vände sedan tillbaka till Rasmus och Pelle. Okan

tror att Rasmus och Daniel ville ha Pelles saker. Någon skrek ”ge mig dina pengar”

eller liknande. Senare efter händelsen vid gångvägen på andra sidan övergångsstäl-

let såg han att någon hade mynt i handen och han tror att någon sa något om någon

ask också. Okan tror att Pelle sedan reste sig upp och sprang. Rasmus och Daniel

sprang efter Pelle ner för trapporna. Daniel hade kniven i handen. Han tror inte att

de slog Pelle i trappan men Rasmus kan ha sparkat Pelle på vägen till trappan.


för trappan): Okan, Bojan och Johannes sprang bort till tunneln och in i den. När de

kom ut ur tunneln mötte Okan en av tjejerna som sa att hon inte hade någon telefon.

Okan hade inte frågat henne om någon mobiltelefon eller sagt något annat till hen-

ne. När han tittade upp mot övergångsstället såg Okan att Rasmus började slå och

sparka på Pelle så att han ramlade. Sedan gick Daniel på Pelle när Pelle försökte

resa sig och då ramlade han igen. Både Daniel och Rasmus slog och sparkade Pelle

men inte så mycket vid det tillfället utan det var mest vid bankomaten. Daniel spar-

kade nog två gånger. Han tog bort Rasmus och Bojan puttade bort Daniel eftersom

de tyckte att de hade gått för långt när de slog honom så mycket. Rasmus hade slu-

tat att slå Pelle när Okan tog bort honom men Daniel var lutad över Pelle. Först när

de tog isär dem såg Okan kniven igen. Johannes sa till Pelle att gå. Pelle reste sig

upp och promenerade iväg med en mobiltelefon vid örat.

43


DOM 2010-06-11

B 864-10

Vad som hände därefter: De gick alla upp och ställde sig vid gångbanan. Kniven

som Daniel höll i handen var blodig. Daniel och Robert började tjafsa. Robert sa

”varför – är du dum i huvudet?” eller liknande. Daniel sa ”ska jag hugga dig ock-

så?” eller ”jag varnar dig” eller liknande till Robert. Daniel hade kniven i handen

men det såg inte ut som att han skulle hugga med den. Bojan gick emellan och sa

”det räcker nu” och sedan gick de vidare tillbaka mot torget. Alla var upprörda men

inte överdrivet. Daniel och Johannes började tjafsa. Bojan kastade iväg kniven och

Daniel hämtade den igen. Daniel sa att han fick 23 kr och Okan såg att han hade

mynt i handen, men han såg aldrig någon plånbok. Rasmus höll aldrig i pengarna.

Rasmus sa till Daniel ”ge mig kniven jag ska gömma den”. Daniel sa åt honom att

gnugga in kniven i snön så att fingeravtryck försvann, varefter Rasmus rörde runt

kniven i snön. Sedan skiljdes de åt och Okan och Rasmus gick och ställde sig utan-

för där Okan bor. Rasmus gick sedan därifrån och Okan gick mot torget och sedan

hem. Han hade ingen kontakt med någon på kvällen utan käkade och sov. På mor-

gonen fick han reda på att Pelle var knivskuren och han ringde Bojan och Johannes.

Johannes sa att Pelle var död. Okan tänkte ”shit alla kommer att åka dit” och sånt.

Johannes sa att de måste ringa polisen och erkänna. Okan ville först inte det men

Johannes syster övertalade honom. Han pratade med sin mamma och pappa samt

med Bojans bror och sedan pratade de med polisen.

Sakkunnige Elisabeth Werner Rönnerman har uppgett i huvudsak följande. Hon

utförde obduktionen av Pelle. Enligt ambulanspersonalens anteckningar var Pelle

blek, hade en ”akut smärta”, lågt blodtryck och var vaken. Enligt sjukvårdspersona-

lens anteckningar inkom Pelle till Sahlgrenska kl. 23.47 i ett mycket dåligt skick -

han var okontaktbar, medvetslös, utblödd och blek. Han uppvisade alla tecken på

blödningschock och fick föras direkt till operation. Hans buk var tamponerad, det

vill säga fylld med blod. Obduktionen visade på två typer av skador – skador orsa-

kade av trubbigt våld och skador orsakade av vasst/stickande våld. Det trubbiga

våldet utgjordes av blånader, det vill säga blåmärken, underhudsblödningar och

hudavskrapningar belägna på huvudet, armarna, benen och nedre delen av ryggen.

44


DOM 2010-06-11

B 864-10

Skadorna på armarna och benen var okaraktäristiska men uppkomsten av skadorna

på huvudet hade skett genom sparkar eller slag. Dessa skador var ytliga, det vill

säga att det inte fanns skador på organ eller skelett och de har inte varit livshotade.

Det vassa/stickande våldet bestod av ett fyra cm långt hudsår i form av stick-

/skärsår beläget på ryggens högra del. Stickkanalen från såret har gått framåt något

åt vänster igenom mjukvävnaderna på ryggen och mynnat på insidan av kroppen i

bukhålan och förlöpt framåt och gett skador på levern. Skadorna på levern har orsa-

kat Pelles död. Skadorna på levern består av sju stycken sticksår. De flesta av stick-

såren har löpt framåt något uppåt åt vänster i varierande grad. Två av de sju stickså-

ren har inga stickkanaler och är således ytliga skador på levern. Fem av de sju stick-

såren har haft stickkanaler som har förlöpt in i levervävnaden. Två av dessa fem har

stickkanaler som har förlöpt helt igenom levervävnaden. De fem sticksåren med

stickkanaler har haft olika vägar in i levern, det vill säga var sitt ingångssticksår. En

av de två stickkanalerna som har gått igenom levern har medfört ett sticksår på dia-

fragman, vilken är en tunn muskel som ligger som ett täcke ovanpå levern. Stick-

skadorna visar att våldet har varit skarpkantat och det talar för att en sådan kniv som

har anförts i målet eller något stickvapen med liknande utseende har använts. Det

går inte att avgöra om Pelle stod upp eller låg ner när han fick skadorna. Men

ingångssårets utseende talar för att kniveggen har varit riktad uppåt. Levern är 16

cm lång placerad utanför kroppen. Den är inte lika lång placerad i kroppen och där-

utöver sker en viss kompression av mjukvävnaden vid en stickskada. Det går där-

med inte att säga exakt hur långt kniven har varit inne i kroppen, men knivbladet

har definitivt varit mer än 10 cm in i kroppen vad gäller de skador som inte har gått

helt igenom levern. Den enda möjligheten till skadornas uppkomst är att kniven inte

har åkt ut ur ingångssåret. Ingångssåret kan ha uppkommit genom en knuff, men det

är flera sticksår på levern vilket innebär att kniven har rört sig inne i kroppen. Hur

kniven har rört sig kan hon inte säga men antingen har kroppen eller kniven eller

bådadera rört sig. Det är teoretiskt möjligt att både kniven och Pelle har rört sig och

gett upphov till skadorna. Kniven har flyttats in och ut ur levern åtminstone vid sju

tillfällen oavsett vem eller vad som har rört sig.

45


DOM 2010-06-11

B 864-10


Händelseförloppet beskrivet under åtalspunkten 3 är tidsmässigt väl komprimerat

även om det för Per Nordkvist förmodligen har tidsmässigt upplevts som betydligt

längre. Från bland annat de under huvudförhandlingen visade bilderna från över-

vakningskamerorna går det att ganska så väl se hur Per Nordkvist till synes helt utan

anledning inledningsvis har angripits av Rasmus Dahl. Den senare har inte heller

kunnat lämna någon förklaring till varför han gjorde som han gjorde. Snarast verkar

det som om enda anledningen till överfallet var att Rasmus Dahl inte gillar personer

som han anser vara avvikande vad gäller utseende och sätt att klä sig. Att Rasmus

Dahl och även hans förtrogne Daniel Helge Forsberg var alkoholpåverkade förstärk-

te förmodligen de uppfattningar som han härvidlag redan hyste. Vidare är det i må-

let klarlagt att Per Nordkvist vare sig vid bankomaten eller senare gjorde något mot-

stånd. Direkt efter Rasmus Dahls angrepp på målsäganden tillstötte Daniel Helge

Forsberg och hans förklaring till sitt agerande var att han ville ställa upp för sin

kompis Rasmus Dahl. Den förklaringen eller snarare bortförklaringen är i sig obe-

griplig eftersom Rasmus Dahls attack på Per Nordkvist på intet sätt hade mötts av

någon motattack från målsäganden. Tingsrätten är av den uppfattningen att huvud-

syftet med de båda tilltalades agerande var helt enkelt att slå Per Nordkvist, att ge

honom stryk. Dock har de båda angriparna inte varit främmande för att tillskansa

sig pengar. Uppgifter har också framkommit från hörda vittnen att något kastats av

Per Nordkvist och att det dessutom varit tal om en liten summa pengar, närmare

bestämt 23 kr. Av förevisade bilder går det också att skönja att Per Nordkvist efter

att ha hamnat på marken i närmast ren desperation slänger iväg något som av tings-

rätten inte kan uppfattas som något annat än en plånbok eller dylikt. Senare har ju

också Per Nordkvists plånbok påträffats. I och för sig har Rasmus Dahl varit den

som initierat vad tingsrätten bedömer som överfallet, men Daniel Helge Forsberg

har snabbt tillskyndat och bland annat genom hot accentuerat genom att visa upp en

medhavd kökskniv – han har erkänt olaga hot mot Malin Boberg och Iris Walter –

46


DOM 2010-06-11

B 864-10

underlättat Rasmus Dahls agerande som inkluderat ett stöldmoment. Det går inte

heller att främja sig från att såväl Rasmus Dahl som Daniel Helge Forsberg inte alls

varit främmande för tanken att utföra gaturån. Såväl Rasmus Dahl som Daniel Hel-

ge Forsberg ska dömas för rån, dock är gärningen inte att bedöma som grovt brott.

Därutöver ska Daniel Helge Forsberg dömas för olaga hot mot Malin Boberg och

Iris Walter.

Händelseförloppet därefter, då Per Nordkvist efter rånet åter kommit på fötter, är att

Rasmus Dahl förföljt Per Nordkvist då han springande lämnat platsen och var på

väg mot spårvagnshållplatsen. Under detta skede har Rasmus Dahl återupptagit

misshandeln av målsäganden, varpå Daniel Helge Forsberg ånyo anslutit sig till

Rasmus Dahl. Den misshandel som Per Nordkvist utsatts för av Rasmus Dahl är av

en sådan hänsynslös art med tanke på inte våldet i sig, men att han använt sig av Per

Nordkvists belägenhet att mycket kort dessförinnan ha blivit rånad. Förutom slag

och sparkar som Per Nordkvist har utsatts för av Rasmus Dahl har han även blivit

utsatt för ett knivvåld som lett till Per Nordkvists död. Den fråga som först inställer

sig här är om Daniel Helge Forsberg själv eller, som åklagaren hävdat, tillsammans

med Rasmus Dahl tagit livet av målsäganden. Av den utredning som presenterats

finns inget, förutom Rasmus Dahls fysiska närvaro på platsen, som ger belägg för

att Rasmus Dahl varit inblandad i själva knivvåldet. Allt pekar i motsatt riktning,

nämligen att Daniel Helge Forsberg agerat helt på eget bevåg. Han har, redan i

samband med att han lämnade festen hemma hos sig, försett sig med en kökskniv,

som han sedan redan visat upp vid bankomaten, någon minut tidigare. Nu har Dani-

el Helge Forsberg även använt sig av kniven, inte bara visat upp den för att skräm-

mas. Vad gäller själva knivskärningen faller ansvaret enbart samt helt och hållet på

Daniel Helge Forsberg. Det återstår då att utröna vilken inställning Daniel Helge

Forsberg i själva knivgärningsögonblicket hyste. Själv har han uppgett att det hela

närmast skett av våda, men att gärningen, sett utifrån ett helhetsperspektiv, likväl är

att betrakta som ett vållande till annans död. Åklagarens påstående är ett uppsåtligt

dödande. Exakt vad som rört sig i huvudet på Daniel Helge Forsberg den här kväl-

47


DOM 2010-06-11

B 864-10

len går för en utomstående, i detta fallet domstolen, inte att säkert komma fram till.

Kanske Daniel Helge Forsberg själv inte heller kan erinra sig detta eftersom han

också var något alkoholpåverkad. I stället får domstolen dra slutsatser av de yttre

omständigheterna samt inte minst skadornas art och lokalisering. Själv har Daniel

Helge Forsberg uppgett att han lätt rycks med i en situation av det slag som här är

till bedömning. Han liksom ”går i gång”. Och prov på detta hade Daniel Helge

Forsberg visat strax dessförinnan alldeles i anslutning till bankomaten. Därefter

kom våldet mot Per Nordkvist att fortsätta och just då använde sig Daniel Helge

Forsberg av den kniv han hade tagit med sig. Det sista talar för att han alls inte var

främmande för att använda sig av ett vapen, som han med nödvändighet måste ha

insett, var eller skulle kunna ha dödande effekt. Det är helt utrett att Daniel Helge

Forsberg är den som hållit i kniven och fört in den med icke obetydligt våld i mål-

säganden kropp. I det ögonblicket han knivhögg Per Nordkvist finner tingsrätten att

Daniel Helge Forsberg var likgiltig inför konsekvensen eller konsekvenserna av sitt

agerande. Den skadebild med flera stickkanaler, varav några penetrerat levern,

övertygar domstolen om att i det avgörande ögonblicket hyste Daniel Helge Fors-

berg om inte en önskan att ta död på målsäganden så i vart fall en total likgiltighet

inför risken att ha utövat våld med dödlig utgång. Att Daniel Helge Forsberg ome-

delbart därefter kan ha uppträtt chockad förändrar inte bilden av den hänsynslöse

gärningsmannen. Ingen annan slutsats kan dras – efter dådet infann sig ej heller

tanken att tillkalla hjälp för att om möjligt rädda livet på Per Nordkvist – än att Da-

niel Helge Forsberg uppsåtligen dödat Per Nordkvist. Daniel Helge Forsberg ska

därför dömas för mord.



48


DOM 2010-06-11

B 864-10

Genom Daniel Helge Forsbergs eget erkännande i förening med av övrig av åklaga-

ren åberopad bevisning är det styrkt att Daniel Helge Forsberg gjort sig skyldig till

ringa narkotikabrott.

PÅFÖLJD

Vad gäller påföljder för de tre tilltalade blir det av avgörande betydelse inte bara

vad de döms för utan också den ålder de uppnått. I sammanhanget kan dock tilläg-

gas att samtliga tre tilltalade är unga, för att inte säga mycket unga personer.

Okan Ersöz har ännu inte fyllt 15 år. I och för sig döms han genom detta avgörande

för allvarlig brottslighet, men dock inte av samma svårighetsgrad som de två övriga.

Sociala myndigheter har uttalat att ett vårdbehov föreligger gällande Okan Ersöz

och tingsrätten finner därför att påföljden för honom ska bestämmas till ungdoms-

vård med skyldighet att följa det kontrakt som gjorts upp. Dock är brottsligheten av

den art och omfattning att påföljden också bör inkludera ungdomstjänst. – Även om

det inte ankommer på tingsrätten att uttala sig i verkställighetsfrågor finner domsto-

len att goda skäl finns, något som föräldrarna till Okan Ersöz uttryckt önskemål om,

att Okan Ersöz väl inom ramen för den utdömda ungdomsvården kan tillbringa viss

tid hos familj och släktingar i Turkiet.

Rasmus Dahl är 17 år. Han har dömts för omfattande och mycket allvarlig brottslig-

het. Det får i hans fall sägas föreligga synnerliga skäl att döma honom till fängelse.

Vid ett sådant ställningstagande ska påföljden likväl bestämmas till sluten ung-

domsvård och längden för denna vård bestämmer tingsrätten till ett år och sex må-

nader.

Daniel Helge Forsberg har gjort sig skyldig till inte bara omfattande brottslighet

utan också till det allvarligaste brott en person kan göra sig skyldig till, nämligen att

uppsåtligen beröva annan människa livet. Han har visat en osedvanlig kyla och hän-

49


DOM 2010-06-11

B 864-10

synslöshet genom det mord han nu fälls till ansvar för, en gärning som också har

visat upp vissa drag av hatbrottskaraktär. Förloppet utifrån målsägandens synvinkel

har varit tämligen utdraget, något som självfallet bidragit till att offrets lidande ökat

och den därmed åtföljande ångesten. Annan påföljd än fängelse kan inte ifråga-

komma för Daniel Helge Forsberg, vars ungdom självfallet ändå ska beaktas. Läng-

den på fängelsestraffet bestämmer tingsrätten till sju år.

SKADESTÅND


Daniel Helge Forsberg har medgett att till vardera Christian Jönsson och Daniel

Karlsson utge 8 000 kr, varav 1000 kr avser sveda och värk och psykiskt lidande

samt 7 000 kr kränkning. Självrisken avseende Daniel Karlssons försäkring har Da-

niel Helge Forsberg vitsordat som skälig i och för sig, men han har bestritt kostna-

den i enlighet med inställningen i ansvarsfrågan.

Både Christian Jönsson och Daniel Karlsson är berättigade till skadestånd. Dock ska

det inte för någondera av målsägandena bestämmas till högre belopp än vad Daniel

Helge Forsberg medgett att utge.


Daniel Helge Forsberg har medgett skadeståndsskyldighet gentemot Isak Emilsson

och därvid vitsordat 1 500 kr avseende sveda och värk, 15 000 kr i kränkningser-

sättning vad gäller rånet och 5 000 kr avseende övergrepp i rättsak. Ersättning för

tillgripet gods har han medgett.

Rasmus Dahl har han medgett skadeståndsskyldighet gentemot Isak Emilsson. Så-

som skäligt belopp för kränkning har han vitsordat 15 000 kr och förklarat att han

50


DOM 2010-06-11

B 864-10

till rätten överlåter att bedöma skäligheten avseende sveda och värk. Han har med-

gett ersättningsyrkandena avseende sakerna.

Okan Ersöz har medgett skadeståndsskyldighet gentemot Isak Emilsson avseende

hotet varvid han har vitsordat en kränkningsersättning om 5 000 kr. För det fall

Okan Ersöz döms för rån har han vitsordat det kränkningsbelopp som Rasmus Dahl

har vitsordat.

Daniel Helge Forsberg, Rasmus Dahl och Okan Ersöz ska solidariskt utge ska-

destånd till Isak Emilsson som ska gottgöras med vad han begärt i ersättning för

sveda och värk samt kompensation för förlorat gods. Likaledes är Isak Emilsson

berättigad till kränkningsersättning, men denna bör sättas betydligt lägre än vad han

därvidlag har begärt.


Vad avser skadeståndsfrågan har Daniel Helge Forsberg medgett att till envar av

Iris Walter och Malin Boberg utge 10 000 kr i kränkningsersättning. Avseende ska-

deståndsskyldighet gentemot dödsboet efter Per Nordkvist har Daniel Helge Fors-

berg medgett att utge begärda 16 300 kr med hänvisning till sitt erkännande av vål-

lande till annans död. Avseende skadeståndsskyldighet gentemot Christine Ståhle,

Stig Nordkvist, Lena Nordkvist och Olle Nordkvist har Daniel Helge Forsberg öns-

kat tingsrättens ställningstagande huruvida hushållsgemenskapsrätt dem emellan

föreligger, om ej bestrider Daniel Helge Forsberg att utge något skadestånd. Under

alla omständigheter ska skadeståndet till envar dödsbodelägare bestämmas till högst

50 000 kr.

Rasmus Dahl har bestritt skadeståndsskyldighet gentemot dödsboet efter Per Nord-

kvist men vitsordat beloppet om 16 300 kr som skäligt i och för sig. I övrigt har han

anslutit sig till Daniel Helge Forsbergs syn på skadeståndsbedömningen.

51


DOM 2010-06-11

B 864-10

Daniel Helge Forsberg ska till Iris Walter och Malin Broberg utge skadestånd. Det-

samma bör dock inte bestämmas till högre belopp än vad Daniel Helge Forsberg

själv medgett att utge.

Vad gäller dödsbodelägarnas enskilda anspråk finner domstolen att det mellan Per

Nordkvist och hans övriga familj funnits sådan s.k. hushållsgemenskap – Per Nord-

kvist hade lämnat föräldrahemmet endast några få månader före den tragiska hän-

delsen – som berättigar Stig, Lena och Olle Nordkvist samt Christine Ståhle till

skadeståndsersättning. Emellertid saknas anledning att frångå det i detta samman-

hang vanligtvis utdömda beloppet, nämligen 50 000 kr till envar av familjemed-

lemmarna. Dödsboets yrkande om kostnadsersättning har Daniel Helge Forsberg

medgett. – Rasmus Dahl ska i dessa avseenden inte utge någon skadeståndsersätt-

ning med tanke på bedömningen i ansvarsfrågan.

HÄKTESFRÅGAN

Daniel Helge Forsberg ska kvarbli i häkte i avvaktan på att domen i skuldfrågan

vinner laga kraft mot honom. Som skäl för detta beslut anförs dels den s.k. tvåårsre-

geln dels att risk föreligger för fortsatt brottslighet.

DE SÄRSKILDA YRKANDENA

De särskilda yrkandena, mot vilka ingen erinran rests, ska samtliga bifallas.

52


DOM 2010-06-11

B 864-10

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 7 (Dv 400)

Överklagande ska ha inkommit till tingsrätten senast den 2 juli 2010 och vara ställt

till hovrätten för Västra Sverige

Sven Martinger

Avräkningsunderlag, se bilaga 8 och 9

53


INKOM: 2010-06-10MÅLNR: B 864-10AKTBIL: 156

Bilaga 1



Bilaga 2



Bilaga 3



Bilaga 4



Bilaga 5



Bilaga 6

Bilaga

www.domstol.se

DV

400

•20

08-1

1•

Pro

duc

erat

avD

om

sto

lsve

rket

ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE – DOM I BROTTMÅL

Den som vill överklaga tingsrättens dom, ellerett i domen intaget beslut, ska göra detta skrift-ligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnastill tingsrätten. Överklagandet prövas av denhovrätt som finns angiven i slutet av domen.

Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätteninom tre veckor från domens datum. Sista da-gen för överklagande finns angiven på sista si-dan i domen.

Har ena parten överklagat domen i rätt tid, fårockså motparten överklaga domen (s.k. an-slutningsöverklagande) även om den vanligatiden för överklagande har gått ut. Överkla-gandet ska också i detta fall skickas eller läm-nas till tingsrätten och det måste ha kommit intill tingsrätten inom en vecka från den i do-men angivna sista dagen för överklagande. Omdet första överklagandet återkallas eller för-faller kan inte heller anslutningsöverklag-andet prövas.

Samma regler som för part gäller för den sominte är part eller intervenient och som vill över-klaga ett i domen intaget beslut som angårhonom eller henne. I fråga om sådant beslutfinns dock inte någon möjlighet till anslutning-söverklagande.

För att ett överklagande ska kunna tas upp ihovrätten fordras i vissa fall att prövningstill-stånd meddelas. Hovrätten lämnar prövnings-tillstånd om

1. det finns anledning att betvivla riktig-heten av det slut som tingsrätten harkommit till,

2. det inte utan att sådant tillstånd medde-las går att bedöma riktigheten av detslut som tingsrätten har kommit till,

3. det är av vikt för ledning av rättstil-lämpningen att överklagandet prövasav högre rätt, eller

4. det annars finns synnerliga skäl attpröva överklagandet.

Om prövningstillstånd krävs och sådant intemeddelas står tingsrättens avgörande fast. Detär därför viktigt att det, i de fall prövningstill-stånd krävs, klart och tydligt framgår av över-klagandet till hovrätten varför klaganden anseratt prövningstillstånd bör meddelas.

I vilka fall krävs prövningstillstånd?

Brottmålsdelen

Det krävs prövningstillstånd för att hovrättenska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade

1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller

2. frikänts från ansvar och brottet inte har merän 6 månaders fängelse i straffskalan.

Enskilt anspråk (skadeståndstalan)

För att hovrätten ska pröva en skadeståndstal-an krävs prövningstillstånd. Från denna regelgäller följande undantag:

Överklagas domen även i brottmålsdelen ochavser överklagandet frågan om den tilltaladeska dömas till ansvar för en gärning krävs inteprövningstillstånd för ett till denna gärningkopplat enskilt anspråk i de fall

Bilaga 7

www.domstol.se

1. det enligt ovanstående regler inte krävsprövningstillstånd i brottmålsdelen, el-ler

2. prövningstillstånd i brottmålsdelenmeddelas av hovrätten.

Beslut i övriga frågor

Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävsäven prövningstillstånd vid beslut som endastfår överklagas i samband med överklagande avdomen.

Skrivelsen med överklagande ska innehållauppgifter om

1. den dom som överklagas med angiv-ande av tingsrättens namn samt dagoch nummer för domen,

2. parternas namn och hemvist och ommöjligt deras postadresser, yrken, per-sonnummer och telefonnummer, var-vid parterna benämns klagande respek-tive motpart,

3. den ändring av tingsrättens dom somklaganden vill få till stånd,

4. grunderna (skälen) för överklagandetoch i vilket avseende tingsrättens dom-

skäl enligt klagandens mening är orikti-ga,

5. de bevis som åberopas och vad somska styrkas med varje bevis, samt

6. om prövningstillstånd behövs, de om-ständigheter som åberopas till stöd föratt prövningstillstånd ska meddelas.

Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare skages in samtidigt med överklagandet. Vill klag-anden att det ska hållas ett förnyat förhör elleren förnyad syn på stället, ska han eller honange det och skälen till detta. Klaganden skaockså ange om han eller hon vill att målsägan-den eller den tilltalade ska infinna sig person-ligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Ärden tilltalade anhållen eller häktad, ska det an-ges.

Skrivelsen ska vara undertecknad av klagandeneller hans/hennes ombud. Till överklagandetska bifogas lika många kopior av skrivelsensom det finns motparter i målet. Har inte klag-anden bifogat tillräckligt antal kopior, fram-ställs de kopior som behövs på klagandens be-kostnad. Ytterligare upplysningar lämnas avtingsrätten. Adress och telefonnummer finnspå första sidan av domen.

dom b864-10

Documents