UPPSALA UNIVERSITET D-uppsats i lingvistik Institutionen för lingvistik och filologi VT 05
Samtal eller uppgift - hur deltagare orienterar sig mot interaktionen
Petter Lövgren
Handledare: Cilla Häggkvist
1. INLEDNING.......................................................................................................................................2
2. BAKGRUND.......................................................................................................................................2 2.1 SYFTE ..............................................................................................................................................2 2.2 MATERIAL .......................................................................................................................................3 2.3 METOD ............................................................................................................................................3 3.3 SAMTALETS INDELNING...................................................................................................................3
4. KONTEXT..........................................................................................................................................6 4.1 STUDIET AV KONTEXT .....................................................................................................................6 4.2 SITUATIONELL KONTEXT .................................................................................................................7 4.3 OFÖRANKRAD KONTEXT..................................................................................................................8 4.4 BAKGRUNDSKUNSKAP.....................................................................................................................8 4.4.1 KULTURELL KUNSKAP ..................................................................................................................9 4.4.2 INTERPERSONLIG KUNSKAP ........................................................................................................10
5. KUNSKAPSSCHEMAN..................................................................................................................12
6. FORMATION OCH GRUPPERING .............................................................................................14
7. RAMAR OCH RAMFÖRHANDLING..........................................................................................17
8. KONTEXTUALISERINGSMARKÖRER.....................................................................................22 8.1 KATEGORIER .................................................................................................................................22
9. ANALYS............................................................................................................................................24 9.1 SAMTALSSEKVENS.........................................................................................................................25 9.2 UPPGIFTSSEKVENS.........................................................................................................................27 9.3 SEKVENS MED BÅDE SAMTALS- OCH UPPGIFTSMARKÖRER ............................................................30
10. SLUTSATS......................................................................................................................................34
REFERENSLISTA...............................................................................................................................36
APPENDIX I TRANSKRIPTIONSKONVENTIONER...................................................................37
APPENDIX II TRANSKRIPTION.....................................................................................................38
1
1. Inledning
Dialoger kan vara av många olika slag och förekomma i olika situationer, t.ex.
intervjuer, förhandlingar, konfrontationer, undersökningar och kanske vanligast i
vardagliga samtal. Alla dessa situationer inkluderar en kontext som begränsar och
stödjer tolkningsmöjligheterna av yttrandena. Men hur ska man som talare kunna veta
hur ett yttrande är tänkt att tolkas, inom vilken ram det bör förstås och inom vilken
diskurs man befinner sig? Och hur signalerar man till de andra deltagarna inom vilken
ram ens eget yttrande ska tolkas?
I vissa fall är de enkelt att identifiera de drag eller signaler som gör att man
identifierar en diskurs som t.ex. en intervju eller ett samtal. Andra gånger är den
aktuella diskursen svår att begränsa gentemot andra. Denna uppsats behandlar just en
sådan situation, deltagarna signalerar med hjälp av olika markörer hur de vill att deras
yttranden ska tolkas. Ramen som signaleras kan vara antingen ett informellt samtal
eller en uppgift inom den kurs de studerar. Det analyserade samtalet innehåller alltså
två projekt och deltagarna växlar emellan dessa under interaktionen.
2. Bakgrund
2.1 Syfte
Denna uppsats undersöker hur deltagare signalerar att de orienterar sig mot
interaktionen så som en uppgift i det informella samtal de befinner sig i; en uppgift
som de ska utföra inom den kurs de studerar. Hypotesen är att deltagarna befinner sig
inom en samtalsram och signalerar när man vill att yttrandena ska tolkas utifrån en
uppgiftsram. Samtalet delas på det viset in i sekvenser vilka signaleras av deltagarna
själva och blir därför möjliga att urskilja, både för andra deltagare och den som
analyserar. Uppsatsen syftar alltså till att identifiera och analysera de markörer och
strategier som deltagarna kan använda sig av för att signalera inom vilken ram de vill
att deras yttrande ska tolkas.
2
2.2 Material
Materialet för denna undersökning är en ca 40 minuter lång ljudupptagning av en
dialog. Denna inspelning ingår som en obligatorisk del av en universitetskurs och
deltagarnas uppgift är att spela in sig själva när de samtalar. Valet av plats var upp till
deltagarna men var av praktiska skäl begränsat till universitetsbyggnaden de befann
sig i när de fick instruktioner om hur inspelningen skulle gå till.
Deltagarna är tre lingvistikstuderande män i nedre tjugoårsåldern med
erfarenheter av liknande uppgifter som den de ska utföra. Deltagarna presenteras i
materialet under sina pseudonymer: Sture, Bruno och Bengt.
2.3 Metod
Ca 32 minuter av inspelningen har transkriberats enligt Valescos
transkriptionskonventioner (Appendix I). Jag själv har transkriberat minut 10-17 samt
24-32. Minut 3-10 har transkriberats av en kursdeltagare som inte var närvarande vid
inspelningstillfället. Minut 17-24 har transkriberats av deltagare Bengt.
I det transkriberade materialet har jag identifierat delar av yttranden som
deltagarna använder för att signalera de interaktiva ramarna. Man kan urskilja
sekvenser där kommunikationen skiljer sig betydligt från ett vardagligt samtal, och
dessa sekvenser är tydligt uppgiftsinriktade. Jag har sedan jämfört språkliga enheter
kontrastivt mellan sekvenserna och identifierat ett antal markörer som är mer
kännetecknande för respektive ram (se sid. 21 för en utförlig beskrivning av dessa).
Markörerna förekommer tillsammans då de faktiskt kan indikera ram, en
ensam markör säger egentligen ingenting om detta.
3.3 Samtalets indelning
Den undersökta interaktionen är informell vilket gör det svårt att urskilja tydliga faser
i själva interaktionen. Jämför t.ex. ett institutionellt samtal mellan en representant för
institution och en medborgare, där är representanten ofta expert och medborgaren
lekman, men de ska trots det genomföra projektet som interaktionen innehåller.
Deltagarna i ett institutionellt samtal måste alltså anpassa sig efter en hierarki. I det
samtal denna uppsats behandlar finns ingen uttalad hierarki, utan alla deltagare är
3
jämlika när man börjar interagera. Det finns alltså ingen förutbestämd uppdelning av
vem som ska säga vad i samtalet. Om så vore fallet skulle interaktionen förmodligen
ha tydligare faser relaterade till samtalsämnen (Melander Marttala 1995:21-22). Det
faktum att alla deltagare är män eliminerar också en eventuell hierarki baserat på kön.
Korolija nämner aktivitetstyp som en sorts situationell definition, denna
dikterar vad som räknas som lämpliga bidrag till aktiviteten, och vilka inferenser som
kommer att göras från vad som sägs (Korolija 1998: 44-45).
I denna interaktion är aktivitetstypen relativt komplex och dubbelbottnad.
Deltagarna har i uppgift att föra ett vardagligt samtal, vilket ska spelas in och
användas som material för analys under en kurs. Uppgiften går alltså ut på att i princip
inte tänka på situationen som en uppgift utan att förhålla sig till interaktionen som ett
samtal. Men samtalet är en uppgift lika mycket som uppgiften är ett samtal.
Liknande studier har gjorts, t.ex. där forskaren spelat in en vardaglig situation
inklusive sig själv som deltagare. Tannen spelade in sig själv och inbjudna vänner
under en middagsbjudning för att sedan analysera materialet (Tannen 1984). I
materialet som ligger till grund för denna uppsats, har deltagarna förvisso frivilligt
valt kursen som innehåller uppgiften att spela in sig själva. Men omständigheterna
kring själva utförandet av uppgiften var, som tidigare nämnt, relativt förutbestämda.
Situationen deltagarna befinner sig i är speciell såtillvida att de på ett relativt
medvetet sätt har till uppgift att genomföra ett spontant och informellt samtal. Detta
gör att samtalsstrukturen bitvis kommer att skilja sig markant från andra
samtalssituationer.
Som jämförelse kan man se på de läkare-patientsamtal Melander Marttala
redogör för, där en mycket mer formell kontext och entydigt syfte ger att faserna är
mer markerade än det samtal denna uppsats undersöker (Melander Marttala 1995).
Hon presenterar fasstrukturerna i sin undersökning som ”större enheter samtalet kan
delas indelas i alltefter de huvudaktiviteter som förekommer (Melander Marttala
1995:69)”. En interaktion har vanligen en linjär struktur med en början, en mitt och ett
slut. Inom denna struktur är olika aktiviteter temporalt ordnade i faser (Melander
Marttala 1995:69). De olika aktiviteterna i samtal mellan läkare och patient
identifierar Marttala som: (1) inledning, (2) anamnes (orsak till besöket), (3)
undersökning, (4) information och (5) avslutning.
Denna indelning skiljer sig från vårt samtal. Se figur 3.3 nedan som illustrerar
samtalets indelning.
4
INLEDNING
Förberedelser
AVSLUTNING
Ömsesidigt Uppgiften klar
MITTPARTI
Samtal
Inspelning (uppgift)
Figur 3.3 Samtalets indelning
Inledningsfasen av det undersökta samtalet utgörs av att deltagarna letar efter en plats
där de kan sitta och spela in, man kontrollerar att inspelningsapparatur fungerar och
att deltagarna är beredda. Den speciella situation som uppgiften innebär gör det alltså
omöjligt för deltagarna att inleda interaktionen med konventionella metoder. T.ex har
hälsningsfraser och dylikt redan utbytts innan inspelningen startade.1 Pilarna i figur
3.3 indikerar att inledningen inte är del av det inspelade samtalet.
Mittpartiet av interaktionen är alltså kärnan i hela talhändelsen, det är här man
löser uppgiften och tillsammans genomför projektet. Denna fas utgör det språkliga
material som efter inspelningen transkriberas av deltagarna själva. Uppenbarligen är
denna fas är den längsta av de tre, och får ses som huvudaktiviteten deltagarna företar
sig.
Den avslutande fasen skiljer sig också från Marttalas indelning och är framför
allt helt uppgiftsinriktad. Den utgörs av att deltagarna efter en 37 sekunders lång paus
bestämmer sig för att avsluta inspelningen. Detta görs samstämmigt och utan
motstånd, ett tecken på att deltagarna känner att de genomfört projektet.2 Mellan
mittparti och avslutning indikerar strecket då att avslutningen spelas in, men i samtalet
förs den till en väldigt tydligt avskild del gentemot mittpartiet.
Den interaktion som denna uppsats undersöker innehåller ett projekt som
genomförs genom att föra ett vardagligt samtal och spela in det som sägs. De olika
partierna är tydligt avgränsade av deltagarna, sålunda bidrar indelningen av
interaktionen till att lösa uppgiften. Viktigt är att detta åstadkoms genom ett samarbete
mellan deltagarna.
Hur dessa faser är strukturerade visar tydligt på hur uppgiftsinriktad
interaktionen i stort är. Detta betyder dock inte att det finns avsnitt som verkar mycket 1 Denna fas finns inte med på inspelningen, men som deltagare hävdar jag att jag kan redogöra för vad som hände och hur det gick till.
5
informella och mer liknar vardagssamtal. Deltagarna skapar dock en yttre (uppgifts-)
ram för hela interaktionen.
4. Kontext
Kontextbegreppet har många skilda betydelser beroende på inom vilken
forskningsinriktning det används. Den mest konkret förankrade uppdelningen av
kontext görs mellan yttre och inre kontext, närmare bestämt av de språkliga respektive
icke-språkliga fenomenen som utgör den aktuella diskursen (Norrby 2004:41-42).
Den språkliga, eller lingvistiska, kontexten är det språk som finns inuti den
analyserade diskursen. Detta inkluderar även icke-verbala handlingar som t.ex. gester,
blickar, tonläge osv. Den icke-språkliga kontexten inkluderar i stora drag: typen av
kommunikationshändelse, ämnet, syftet med händelsen, omgivningen, deltagarna och
relationen dessa emellan, samt bakgrundskunskapen kring den kommunikativa
händelsen (Nunan 1993:8).
I den här uppsatsen fokuseras främst på det kommunikativa arbete som sker
inom samtalskontexten. Med detta menas huvudsakligen den inre kontexten, den
språkliga produktionen inklusive prosodi, taltempo och pauser (Norrby 2004:42).
Dessutom tar jag hänsyn till yttre faktorer som t.ex. deltagarnas individuella
kunskaper om situationen i fråga. Den kommunikativa situationen behandlas inte som
inom en fixerad kontext, utan som en dynamisk process som är förhandlingsbar och
dessutom både kontextberoende och kontextförnyande (Brown & Yule 1983: 35,47).
4.1 Studiet av kontext
Giles och Coupland (1991:1-3, 20) redogör för tre olika förhållningssätt till studiet av
kontext och dess relation till språk:
(1) Språk bygger på kontext – tyngdpunkten ligger på att interaktörer delar
kunskap om världen och den situation de befinner sig i. Ju mer kunskap de delar desto
högre intersubjektivitet, vilket minskar risken för missförstånd samt över- och
2 Detta finns inte med på transkriptionen av inspelningen, jag var dock närvarande och kan redogöra för vad som hände och hur det gick till.
6
underskattningar av deltagarnas bakgrundskunskaper. Men att mer finkornigt kunna
urskilja de grader av intersubjektivitet som förekommer vid ett visst tillfälle är
omöjligt både för den som analyserar och för deltagarna själva.
(2) Språket reflekterar kontexten – det sätt som samtalsdeltagare använder
språket ger en bild av den kontext de själva önskar förmedla. Deltagare kan redogöra
för samma händelse på olika sätt, t ex med hjälp av paralingvistiska drag. Detta ger
mottagaren andra tolkningsmöjligheter vilka kan vara en reflektion av den del av
situationen som talaren vill framhäva.
(3) Språket bestämmer kontext – fokus ligger på de i ett samtal ingående
yttrandena och hur de relaterar till varandra. Ett yttrande ger kontexten för
efterföljande yttrande(n) osv. Inom detta förhållningssätt spelar makt en stor roll,
kontroll över yttranden ger kontroll över kontexten och vidare också över de andra
interaktörerna.
Denna uppsats föreslår ett förhållningssätt till kontext i enlighet med Brown &
Yule (1983:36,47), att språk och kontext påverkar varandra ömsesidigt. Denna
syn sätter inte kontext över språk eller vice versa. I den undersökta interaktionen är
språket det som bygger kontexten, men kontexten är delvis förutbestämd innan själva
samtalet sätter igång.3
Nedan presenteras översiktligt olika aspekter av materialets kontext för att ge
en helhetsbild av samtalet och deltagarna. Syftet med detta är inte definiera den yttre
kontexten för talhandlingarna, utan att visa på hur deltagare orienterar sig mot och
eventuellt skapar olika kontexter i ett samtal.
4.2 Situationell kontext
Den situationella kontexten är de erfarenheter deltagarna har av den perceptuella
världen, dvs. vad de kan uppfatta med sina sinnesorgan. De stimuli interaktörerna
uppfattar utgör alltså en del av den yttre, eller icke-språkliga, kontexten. Denna yttre
kontext inkluderar i stora drag: typen av kommunikationshändelse, ämnet, syftet med
händelsen, omgivningen, deltagarna och relationen dessa emellan, samt
bakgrundskunskapen kring den kommunikativa händelsen (Nunan 1993:8).
Vikten ligger på att deltagarna delar den situationella kontexten, att de har
liknande erfarenhet av varandra och platsen. Cutting nämner som jämförande exempel
7
talare som samtalar via telefon, dessa använder sig av gester och grimaser trots att
deltagarna inte är tillgängliga för varandra (Cutting 2002:4). Hymes belyser den
situationella kontexten som, å ena sidan, begränsande omfånget av möjliga tolkningar,
och, å andra sidan, stödjande den åsyftade tolkningen (Hymes 1962).
4.3 Oförankrad kontext
De flesta kommunikativa situationer följer vissa konventioner, kunskap om fenomen i
världen ger förväntningar på interaktionen i situationen. Situationer som
konventionellt innehåller relativt väl kontextuellt förankrade referenter kallas
scenarion. T.ex. har kontexten för en restaurant, eller restaurantbesök, redan vissa
konstanta element (default elements), t.ex. kypare, mat, nota, gäster o s v (Brown &
Yule 1983:64). Det finns alltså konventionella kontextuella komponenter som gör så
att en viss typ av situation är relativt känd för deltagare. Dessa komponenter i
situationen antas vara närvarande om de inte nämns eller presenteras som icke
närvarande. Man antar t.ex. att det finns bord, mat och servitör på en restaurant, även
om det inte nämns explicit. Bara om bord, mat och servitör skulle saknas räknar man
med att det explicitgörs.
Det undersökta samtalet har inte lika självklara konstanta element som ett
restaurantbesök. Målet med interaktionen i fråga är, att spela in ett samtal. En så
vardaglig handling som att samtala är i princip inte spatialt eller temporalt begränsad,
snarare öppen och föränderlig. Ju mindre kontextuellt begränsad en situation är, desto
vagare är föreställningarna om och förväntningarna på en kommande typ av liknande
situation (Brown & Yule 1983:64). Deltagarna kan alltså inte hämta information från
omgivningen för att definiera kontexten.
4.4 Bakgrundskunskap
För att deltagarna tillsammans ska kunna orientera sig mot interaktionen som samtal
eller uppgift, krävs att de delar en viss bakgrundskunskap för hur man gör detta. Clark
nämner två interaktörers ’common ground’ som ”the sum of their mutual, common, or
joint knowledge, beliefs, and suppositions” (Clark 1996:93)
3 Detta gäller både yttre och inre kontext.
8
Denna uppsats förhåller sig till språk och kontext så att: allt som sägs inom
samtalet är kontextberoende och kontextförnyande (se sid 6-7). Av denna anledning är
bakgrundskunskap en viktig faktor för undersökningen då mängden delad kunskap
kommer att påverka hur man talar om vissa saker. Yttranden (eller delar av yttranden)
kan vara mer eller mindre kontextberoende respektive kontextfönyande, detta
beroende på hur mycket kunskap deltagarna delar om vad som talas om.
Cutting delar upp bakgrundskunskap i kulturell respektive interpersonlig
kunskap (Cutting 2002:4-7), dessa begrepp förklaras under 4.4.1-2.
4.4.1 Kulturell kunskap
Kulturell kunskap är transportabel och allmän kunskap om områden i livet och
världen. Deltagarna i det undersökta samtalet delar definitivt kunskap om situationen.
Självklart kan man inte avgöra huruvida den kunskap de delar är den exakt samma
eller inte (alla kan förmodligen inte veta exakt samma sak), men vi vet med säkerhet
att två av dem (Bruno, Bengt) deltagit i en liknande situation genom att de läste en
liknande kurs terminen innan.
Deltagarna delar kunskaper om den kontext de befinner sig i, nämligen
Uppsala universitet och den svenska akademiska världen. Vidare har deltagarna
antagligen en liknande syn på hur ett samtal som detta bör gå till, vad som är
konventionellt att säga i vilket tillfälle. Poängen är att kunskapen är mer eller mindre
delad vilket ger att deltagarna kan behandla vissa ämnen smidigare och mer
ömsesidigt än andra. Se nedan för exempel på hur den kulturella kunskapen ger
förutsättningar för vilka ämnen som behandlas och hur de behandlas.
Ex. 1
205 Bengt: borde få in me:r pengar från CSN↓ (3")
Bengt förutsätter att övriga deltagare är medvetna om vad förkortningen CSN
(centrala studiestödsnämnden) innebär och att kopplingen mellan detta begrepp och
pengar är uppenbar eller redan känd. Detta ämne är förmodligen flitigt diskuterat
inom den svenska högskolevärlden och en orsak till missnöje bland många studenter.
Ämnet har inte tagits upp tidigare i interaktionen, därför kan inte hänvisas till den
9
tidigare diskursen för att redogöra för den höga intersubjektivitetsfaktorn. I detta
exempel används alltså den kulturella kunskapen för att upprätthålla och bekräfta den
sociala kontakten mellan deltagarna. Se ex. 2 nedan för en mer dynamisk
representation av hur kulturell bakgrundskunskap inverkar på diskursen.
Ex. 2
416 Bengt: d'e fre↓:da↑ ida i alla fall (1,5") 417 Bruno: e: re freda ida↑? 418 Bengt: a 419 Sture: asså nä ja vakna kändes de som m↑ånda↓ // de va
dä(r)för e va så jobbit å gå upp↑ i morse↓(SKRATT)
Grupper med gemensam kunskap varierar i storlek och omfång, deltagarna i det
undersökta samtalet är förutom en grupp i sig, också del av en större grupp människor
som ålägger värden på veckans dagar. Exemplet visar hur Bengt utan att hänvisa till
ytterliggare information kan referera till den aktuella veckodagen som fredag och
indikera att detta skulle betyda någonting utöver att helt enkelt deklarera den aktuella
veckodagen som fredag.
Brunos kommentar bör inte ses som att denne inte delar den kulturella
kunskapen om att dela in livet i veckodagar, detta är en väldigt självklar kunskap. Vad
som är intressant i detta exempel är snarare att man bör veta vilken den aktuella dagen
är och om detta innebär något speciellt.4
4.4.2 Interpersonlig kunskap
Interpersonlig kunskap är specifik och möjligtvis privat kunskap om deltagarna själva.
Hur mycket kunskap interaktörerna delar är betydelsefullt för vad som kan behandlas
i samtalet, men eftersom ett samtal äger rum så är den delade kunskapen deltagarna
emellan inte exakt densamma. Om alla deltagare hade samma kunskap skulle
4 Till den kulturella kunskapen hör att veta att det alltid är jobbigare att kliva ur sängen på måndagar än fredagar. Att ha kännedom om dagens aktuella veckodag är ingen specifik kunskap, det är det däremot att veta att fredag och måndag innebär sista respektive första arbetsdagen på veckan. I ex 2 uttrycker Sture (rad 419) just hur han lägger värden på måndagar och vilka kulturella och personliga konsekvenser det får.
10
kommunikation vara överflödig, och skulle ingen kunskap delas skulle
kommunikation vara omöjlig (Rundström).
Samtalsdeltagarna känner varandra genom tidigare studier inom ämnet
lingvistik, men har inga utomakademiska kopplingar till varandra. I samtalet
behandlas bland annat just ämnet lingvistik på ett relativt problemfritt sätt, vilket inte
skulle vara möjligt om deltagarna inte delade dessa specifika kunskaper. Se ex. 3
nedan för en konkretisering av hur den interpersonliga kunskapsnivån påverkar
interaktionen.
Ex. 3 001 Bruno: på min / inspelning på gudstjänsten /// då s / då
man kun tro att det skulle va nån gudstjänst för ALLA liksom men de /då ha dom filmat liksom in i Ögonen på prästen såhä ///
002 Bengt: va äre [för nått du har gjort? ↑] 003 Bruno: [ah] vi ska göra en diskursanalys på en
gudstjänst 004 Bengt: på? ↑ 005 Bruno: en tevesänd gudstjänst
I detta exempel berättar Bruno (001) för övriga deltagare om delar av materialet för
hans c-uppsats. Detta material är en tv-sänd gudstjänst inom vilken Bruno inriktat sig
på att analysera gudstjänsledarens interaktion med tv-tittare och kyrkobesökare.
I ex. 3 ovan försöker Bruno utveckla ett ämne som han tror är gemensamt och
ska fungera bra, för att denna information ska kunna förstås krävs att mottagarna
besitter den nödvändiga bakgrundskunskapen. Bruno förutsätter just detta, men vilket
inte visar sig vara fallet då Bengt upprepade gånger begär förtydligande information
(rad 002, 004). Bruno har i denna situation överskattat hur delad den interpersonliga
kunskapen är, vilket leder till begäran om förtydliganden från en annan deltagare (rad
002 och 004).
Nedan åskådliggörs hur graden av interpersonlig kunskap är av adekvat
kvantitet och kvalitet (i alla fall på ytan, man kan aldrig veta om deltagarna bara
låtsas förstå):
Ex. 4 049 Bengt: m: (2´´) men va ha ru gjort läst fem poäng / NU under terminen? 050 Bruno: nä: ja har- ja [[behöver ta]- 051 Bengt: [ ((x)) ]
11
052 Bruno: ja tog jag har tagi historisk 053 Bengt: hm 054 Bruno: fast den ä ju inte klar /// 055 Sture: hm 056 Bengt: // nä precis§
Detta exempel visar på hur den interpersonliga kunskapen delas mellan deltagarna, en
kunskap som har stark anknytning till att deltagarna är studenter.
I denna situation för Bruno in ny information i diskursen (rad 053). Till
skillnad från ex. 3 ovan är den delade interpersonliga bakgrundskunskapen i detta
exempel tillräcklig, detta då inga förtydliganden begärs och deltagarna visar att de
förstår. Märk Bruno och Stures uppbackningar som markerar att de håller med och
bekräftar att kunskapen om vad begreppet historisk refererar till är delad bland
deltagarna.
I detta exempel syftar historisk på kursen historisk lingvistik, vilket blir
självklart för studenter som varit i kontakt med kursen, men förmodligen inte är helt
klart för andra. Deltagarnas uppskattning av graden av intersubjektivitet är sålunda
tillräckligt överensstämmande med verkligheten för att kommunikationen ska vara
koherent.
5. Kunskapsscheman
Inom semantiken är det en allmän uppfattning att inget yttrande kan förstås utan
föregående kunskaper kring yttrandet i fråga (Tannen & Wallat 1999:349). Ett
kunskapsschema är deltagares förväntningar på fenomen i världen, till skillnad från
bakgrundskunskap vilken är erkänd och mer eller mindre delad av interaktörerna (se
sid. 8-11). Kunskapsscheman ger sålunda den nödvändiga informationen som krävs
för att ett yttrande ska kunna tolkas. Dessa scheman är individuella och kan skapa
konflikter rörande olika interaktörers uppfattningar om vad schemat i fråga inkluderar.
Ta till exempel en så vardaglig situation som att städa sitt hem, det fabricerade
exemplet nedan illustrerar hur kunskapscheman för att städa omfattar en varierande
mängd egenskaper för deltagare A respektive B.
Ex. 5
12
A: du sa ju att du skulle städa!
B: ja hA: städat /
A: du ha ju inte torkat golven! /
B: trodde inte ja behövde göra de /
Det kan vara så att A är städare till yrket och fader till B som fortfarande går i
grundskola och bor hemma. A:s schema för städning av hemmet är mycket mer
omfattande än B:s sådant då A har expertis av att städa. B, å sin sida, har relativt
dåliga kunskaper om städning, varvid att torka golven inte ingår i B:s
kunskapsschema rörande ämnet i fråga.
När det gäller det undersökta samtalet är det inte lika tydligt hur deltagarnas
kunskapsscheman relaterar till varandra. Först måste man ta hänsyn till deltagarnas
förväntningar på interaktionen, och deltagarnas ’footing’ i vissa situationer. Med
’footing’ menas hur deltagarna markerar byte av ram (Jarowskij & Coupland
1999:29).
För att åstadkomma detta måste man försöka redogöra för olika sekvenser i
interaktionen där kunskapsscheman inte matchar varandra. Vi har redan förkastat
tanken på kunskapsscheman som fasta kategorier när det gäller den här typen av
interaktion och en mer dynamisk syn på kunskapsscheman ter sig lämpligare (Tannen
& Wallat 1999:349).
En interaktiv ram möjliggör för deltagare att tolka yttranden, utan en
definierande ram kan uttryck (verbala och icke-verbala) tolkas ”fel” (Tannen &
Wallat 1999:348).5 Deltagarnas förväntningar på hur övriga deltagare kommer att
förhålla sig till de två interaktiva ramarna (uppgift respektive samtal) påverkar hur de
själva gör. Kunskapsscheman är som sagt dynamiska och matchas och utvärderas mot
erfarenhet. Med detta i åtanke kan man tänka att den dynamiska konstruktionen av
interaktionsramen följer en mer eller mindre fungerande symbios med dessa scheman.
Eftersom ramarna förhandlas i interaktionen så tillförs även ny information till
deltagarnas kunskapsscheman. Detta ger att de förväntningar deltagarna har på
varandra, och hur de talar inom respektive ram, ständigt revideras. Följaktligen har
man i denna interaktion att göra med flera kunskapsscheman, men endast två yttre
ramar. Ex. 6 nedan konkretiserar denna tanke.
5 T.ex kan ett knytnävsslag tolkas som inom ramen för slagsmål istället för inom ramen för lek. Skämtsamma kommentarer kan lätt missupfattas som negativa även om det inte var menat på det sättet, i sådana situationer har deltagarna tolkat yttrandet inom olika ramar.
13
Ex. 6 (8") (PERSON SOM GÅR ÖVER GOLV MED KLACKAR)
388 Sture: (så undrar hur det där skulle låta / så här / KLACKar (SKRATT)
389 Bengt: kackakop kackakop (SKRATT)
I exemplet ovan kommenterar Sture ljudet från en förbipasserande person och
försöker härma det. Bengts kunskapsschema omfattar inte den representation Sture
föreslog, varvid Bengt presenterar sin tolkning av ljudet.
Deltagarna har på detta sätt kommit överens om ett sätt att tala och ett ämne
som används för att markera att de håller på med en uppgift. Genom detta samarbete
utökar de sina kunskapsscheman för interaktionen.
I Bengts yttrande (rad 389) finns ett interaktivt arbete mellan schema och ram.
Sture signalerade uppgiftsramen på rad 388, och med sin onomatopoetiska
representation utökade han övriga deltagares kunskapsschema om hur Sture talar i
uppgiftsramen. Detta ger vidare att deltagarna ytterliggare kan definiera sina
förväntningar på hur man bör forma sina yttranden för att markera inom vilken ram
yttrandena menas att tolkas. Följaktligen är kunskapsscheman dynamiska
konstruktioner på samma sätt som ramar, och hjälper deltagarna tolka yttranden
genom den lika dynamiska och föränderliga interaktionen.
Kunskapsscheman är mer situationsspecifika än bakgrundskunskap. T ex. har
deltagarna i den undersökta interaktionen ett kunskapsschema för interaktionen i sig,
de har förväntningar på hur uppgiften ’att spela in ett samtal’ ska lösas: man ska
använda sig av en mikrofon, se till att ljud spelas in, samtala i 40 minuter och göra
detta i en informell ton.
De har också individuella förväntningar på hur samtalet ska se ut och de vet att
de själva ska transkribera det. De kan dock ha delvis olika kunskapsscheman för
inspelningen.
6. Formation och gruppering
14
Om en deltagare i en situation gör någonting kommer denna att använda en viss plats i
världen. Beroende på hur denna aktivitet företas kommer den plats (eller det rum) som
deltagaren använder vara större eller mindre. Flera deltagare i samma situation ordnar
sig rumsligt, och visar på så sätt gemensam förståelse för hur den aktuella platsen bör
utnyttjas. Det rum en deltagare tar upp kallar Kendon ’transaktionellt segment’
(transactional segment). Interaktionen bygger sålunda delvis på hur två eller fler
deltagare länkar samman sina transaktionella segment, varvid deltagarna skapar en
’formation’ (Kendon 1999:370). Jämför Clarks notation ”a form of joint action”
(Clark 1996: 3).
Kendon urskiljer vidare en rumslig orientering kallad f-formation. Inom denna
fungerar deltagarnas interaktion som en överbryggning mellan olika transaktionella
segment. Genom detta samarbete kan t.ex en cirkelformad grupp skapas, i denna
gruppering avgränsar man f-formationens ”värld” från resten av världen (Kendon
1999:371). Figur 6. nedan illustrerar hur denna process går till.
Transaktionella segment Formation Sture Bengt
Bruno
Sture Bengt
Bruno
+ interaktion f-formation
Sture Bengt
SAMTALETS ”VÄRLD”
Bruno
ÖVRIGA VÄRLDEN
15
Beträffande detta demonstrerar materialet för undersökningen hur de
medverkande interaktörerna stegvis involverar den yttre världens händelser i f-
formationens. T.ex förekommer åtskilliga kommentarer av till synes irrelevant
bakgrundsljud vilka på så sätt relevantgörs (jfr. ex. 6 (Antiki & Widdicombe 1998:4-
5)). I samtalets tidigare delar uppmärksammas inte bakgrundsljuden öppet och
gemensamt. Möjligtvis kan detta förklaras med att deltagarna är för engagerade i
samtalet för att kunna tala om bakgrundsljuden
Se ex. 7 nedan där bakgrundsljud inte kommenteras i samtalet.
Ex. 7 158 Bengt: dels liksom å cykla så långt (FOLK TALAR HÖGT
I BAKGRUNDEN) cykla långt varje gång å sen så (FOLK TALAR HÖGT I BAKGRUNDEN) /// ah bara ºbo såº
I detta exempel avbryter Bengt sin taltur när yttre ljud stör ’f-formationens’
interaktion, men återupptar sedan talet efter att de störande bakgrundsljuden avtagit
utan att kommentera ljuden. Ljud som inte produceras av deltagarna själva
relevantgörs alltså inte här, men de kan ändå påverka interaktionen.
Deltagarna har frivilligt och utan inrådan av inspelningsledare rumsligt
grupperat sig på en plats där omfattande utomgruppslig aktivitet sker. Det visar sig
senare i samtalet att deltagarna inte lyckas behålla ’f-formationen’ som en gräns mot
yttre omständigheter. Detta är intressant då interaktörernas mål är att genomföra
projektet och spela in ett vardagligt samtal. Att begränsa interaktionen till ’f-
formationen’ borde generera ett mer vardagligt samtal utan kommentarer av
bakgrundsljud, på detta sätt skulle man alltså lösa uppgiften på ett bättre sätt.
Initialt behandlas relativt vardagliga ämnen kring deltagarnas erfarenheter, t ex
studier, väder, bostadssituation, pengar, mat, o.s.v. Dessa ämnen är också vanliga för
studenter. Vid samtalets slut blir det den fysiska situation deltagarna befinner sig i
som ger samtalsämnena (Norrby 2004:157).
Ex. 8 397 Sture: (så undrar hur det där skulle låta / så här /
KLACKar (SKRATT)
398 Bengt: kackakop kackakop (SKRATT) 399 Bruno: a: ja(g) kan inte sluta tänka på de (SKRATT)
16
I exemplet ovan ser man hur yttre omständigheter involveras i f-formationens värld
till skillnad från i exempel 7. Gruppen har här valt att relevantgöra valda delar av den
yttre världen och låta dessa ingå i f-formationens, vilket gör att de kan kommenteras.
Kendon resonerar också kring de fysiska omständigheterna inom formationen,
t ex påverkas turtagningen av avståndet mellan deltagarna. I den undersökta
interaktionen har deltagarna satt sig så att relativt svag röststyrka krävs för att fullgod
kommunikation ska kunna äga rum.6 Att tala med stark röst i denna situation skulle
alltså inte vara transaktionellt nödvändigt, men skulle givetvis ha ett interaktionellt
värde. Placeringen möjliggör också kroppsspråk och minimala gester, kommunikativa
verktyg som vid längre avstånd varit obrukbara. Hur deltagarna spatialt orienterar sig i
interaktionen är följaktligen ett sätt att föreslå ett visst interaktivt förhållande (Kendon
1999:371-72).
Valet av plats är intressant. Deltagarna har placerat sig så att bakgrundsljud
oundvikligen kommer att återfinnas på inspelningen trots att man vet hur detta
påverkar uppgiften. De sitter med mikrofonen i centrum, vilket göra att de hör
varandra bra samtidigt som bakgrundsljuden också uppfattas med lätthet.
7. Ramar och ramförhandling
Deltagarna i det undersökta samtalet sysselsätter sig med vad Goffman kallar
’fokuserad interaktion’ (focused interaction), tillfällen då två eller fler personer
samarbetar för att behålla ett visst intressefokus relevant för situationen. De definierar
den pågående situationen och skapar en delad uppfattning om vad som är relevant
respektive irrelevant för situationen i fråga. Deltagarnas interaktion, deras handlingar
och yttranden, sätts in i en ram vilken ger hur deltagarnas handlingar bör tolkas
(Kendon 1999:367).
För det undersökta samtalet kan vi alltså urskilja två olika ramar: en relativt
informell samtalsram och en mer formell uppgiftsram. Dessa ramar är inte definierade
a priori och kan både brytas mot och omförhandlas, inte nödvändigtvis i samma
yttrande eller sekvens. Denna process benämner Goffman ’footing’, ett sätt att
6 Här har vi bara ett ljudband som material, inte visuell information om deltagarnas ”tysta” handlingar som möjligtvis skulle kunna fungera kommunikativt.
17
uppmärksamma interaktionen på en förändring av samtalsramen (Tannen & Wallat
1999:346).7
För att exemplifiera initial ramförhandling kan vi begrunda ”sten, sax, påse”,
en lek där interaktörerna med sina händer härmar de fysiska egenskaperna hos en sten,
en sax eller en påse. I denna ram har de olika instrumenten (sten, sax och påse) för-
respektive nackdelar gentemot varandra och målet med projektet är att förutse eller
manipulera motståndarens kommande val av instrument. I exemplet nedan föreslår B
på rad 2 att nästa del av sekvensen ska ske inom ramen för en lek (sten, sax, påse),
vilket accepteras av A i nästa tur.
Ex. 9 A: vems tur äre å diska?
B: ja vet inte / sten sax påse?
A: (skratt) okej / visst
B: bäst av tre?
Genom denna dynamiska process har interaktörerna genom ’footing’ alltså markerat
att en interaktion hädanefter sker i ramen för en lek.8
Deltagarna i den undersökta interaktionen växlar mellan samtal och uppgift
och förhåller sig mot de instrument situationen innefattar inom respektive rams
förväntningar.9 Instrumenten i situationen i fråga utgörs av tal och ljud, satta i en
kontext av interaktions- och samtalskonventioner.
Jämför dessa instrument med händernas funktion i ”sten, sax, påse”.
Skillnaden mellan dessa kontexter är att instrumenten i det undersökta samtalet inte är
förutbestämda. Inom ramen för ”sten, sax, påse” fungerar deltagarnas händer som
instrument, det tillhör den kulturella kunskapen att veta detta. Men inom det 7 Kendon nämner som exempel ett parti schack i vilket instrumentens verkliga beskaffenhet kan variera från situation till situation. Men deltagarna behandlar alltjämt t.ex spelbrädet och spelpjäserna som inom ramen för schack (Kendon 1999:367). 8 I denna ram är deltagarnas händer mer än utgörandes en del av den kroppsliga konstitutionen, de är framför allt instrument med vilka projektet kommer genomföras. Interaktörerna har sålunda ålagt värden på instrumenten som inte motsvaras utanför ramen, t.ex skulle vi förmodligen inte använda vår hand för att klippa i ett papper, vi skulle kunna försöka men en önskad verkan av handlingen skulle inte infinna sig. 9 Denna uppsats undersöker endast två av interaktionens ramar vilka har ett mer yttre perspektiv. Samtalsramar kan vara väldigt smala och i princip oändliga till antalet, t.ex kan
18
undersökta samtalet måste instrumentens egenskaper och funktion förhandlas fram, de
är inte givna innan interaktionen.
Goffman påpekar att ramar är framförhandlade fenomen och inte
förutbestämda förutsättningar. Han menar att deltagare följer ’irrelevansregler’
(irrelavance rules) då de frivilligt ålägger värden i de instrument som nyttjas under
handlingen (Kendon 1999:367).
De två ramar som denna undersökning behandlar är inte direkt uppenbara sett
utifrån hela samtalet, det skulle t ex vara möjligt att skilja på ett formellt och ett
informellt samtal i en situation där båda förekommer. Interaktionen är av
genomgående dialogisk karaktär och inget längre monologiskt tal förekommer och
samtalet behåller sin informella stil genom hela inspelningen.10,11 Ramarna är relativt
svårdefinierade och liknar mer glidande faser än tydliga och avskilda talsekvenser.
Kendon förkastar uppfattningen att framarbetande och val av ramar sker
rutinmässigt beroende på interaktionen i fråga. Som exempel tar han upp hur
situationer av fokuserad interaktion avslutas, d.v.s hur två eller fler personer
samarbetar för att avsluta ett visst tema (se sid. 17). I ett samtal arbetar deltagarna
fram ett ämne och en ton i vilken ämnet ska behandlas. Det innebär att de måste
förhandla fram när ett nytt ämne ska introduceras och vilken ton som ska användas
(förutom att de måste avsluta ämnet de talar om). Om detta misslyckas kommer
deltagarna vid vissa tillfällen att befinna sig i olika ramar men i samma situation
(Kendon 1999:368).
Kendon diskuterar också den process som krävs för att förhandla fram en ram.
Han menar att ramen beror på vilka handlingar deltagarna erkänner som relevanta
respektive irrelevanta. Som exempel nämner han att tända en cigarett, lägga benen i
kors eller harkla sig. Är dessa handlingar relevanta för interaktionen och för
deltagarna eller inte? En överenskommen åtskillnad av dessa möjliggör att initiera nya
handlingar och tolkningsperspektiv (Kendon 1999:368).
Materialet för denna undersökning omfattar endast ett ljudinspelat samtal
(inklusive bakgrundsljud) och kan därför inte ta hänsyn till ovan nämnda exempel på
’att samtala om transkription’ vara en ram med en yttre ram för ’att samtala om att samtala om transkription’. 10 Samtal kan givetvis vara mer eller mindre formella respektive informella. Den slutsats jag dragit bygger på jämförelser med andra mer formella situationer (Se sid. 3-5). 11Man skulle kunna säga att allt tal är dialogiskt även om en situation endast innefattar en talare. Denne skulle då tala med sig själv och utvärdera sin egen talprodukion.
19
synliga och potentiellt relevanta handlingar. Deltagarna orienterar sig vid vissa
tillfällen mot detta bakgrundsljud som del av det material de ska spela in, men när
deltagarna inte orienterar sig mot bakgrundsljuden som del av interaktionen blir de
inte relevanta. Det finns alltså tillfällen då deltagarna inte relevantgör bakgrundsljud.
Se exempel nedan för hur deltagarna förhandlar relevantgörandet av ett
bakgrundsljud:
Ex. 10 (10" person går förbi med svischande byxor)
328 Bruno: .h h börja inte tänk på hur de där skulle se ut (SKRATT) 329 Bruno: i byxor (SKRATT) 330 Sture: a: (1.5") 331 Bruno: stisch ete schvischt (SKRATT) 332 Bengt: ä va fan skit i de där↓ (11") 333 Bruno: rätt avslappnad föreläsning (1")
Bruno kommenterar här ljud från bakgrunden genom att härma ljudet och hur detta
skulle se ut på en transkription. Bengt förhåller sig i detta exempel till interaktionen
som en uppgift, han är medveten om att yttranden av den typ Bruno producerade (rad
331) medför relativt arbetskrävande transkriptionsarbete och vill uppenbarligen
undvika just detta. Observera också hur Bruno går med på att växla tillbaka till
uppgiftsramen, framför allt med den långa pausen och det nya ämnet.
I ex 10 ovan är förhandlingsarbetet tydligt för hur deltagarna vill förhålla sig
till interaktionen. Bruno markerar på rad 328 att han förhåller sig till interaktionen
som en typ av uppgift, han kopplar ett förhållandevis irrelevant ljud till den aktuella
situationen genom att associera till hur det skulle se ut i en transkription. Genom
denna ’footing’ upplyser han övriga deltagare om att kommande yttranden ska tolkas
utifrån uppgiftsramen. Samma fenomen skulle förmodligen inte ha samma extrema
effekt och möta en sådan reaktion i ett mer vardagligt samtal.
Även övriga deltagares inställning till Brunos ’footing’ åskådliggörs i
exemplet ovan. På rad 330 får Brunos rambyte, eller förslag till ram, stöd och medhåll
av Sture. Bengt, å sin sida, markerar tydligt hur han vill förhålla sig till interaktionen i
fortsättningen, ä va fan skit i de där visar på en medvetenhet om uppgiften och hur
yttranden kan representeras i anknytning till denna. Om Bengt föredrar att utföra en
20
transkription på ett material av mer vardaglig karaktär, utan till synes irrelevanta
bakgrundsljud är yttrandet på rad 332 i exemplet ovan i så fall ett försök att
omdefiniera samtalskontexten till att inte ta hänsyn till ljud som inte är direkt
producerade av deltagarna.
Ytterliggare exempel på hur förekommande bakgrundsljud relevantgörs
konkretiseras i ex. 11:
Ex. 11 (NÅGON HARKLAR SIG I BAKGRUNDEN)
(16") 491 Bruno: fascinerande ändå att / de där kan låta som
harkel↓
En harkling skulle kunna ha åtskilliga funktioner i ett samtal, men för att funktionen
av handlingen i fråga ska realiseras måste först avgöras huruvida handlingen är
relevant eller inte. T ex kan en harkling vara en form av lystringssignal, ett
kommunikativt verktyg för att påkalla en potentiell mottagares uppmärksamhet
(Norrby 2004:127). Vidare har en harkling möjligtvis helt enkelt ha funktionen av en
åtgärdande handling för att rensa luftvägarna och effektivisera talproduktionen.
I ex 11 ovan kommenterar Bruno sitt eget yttrande i relation till
uppgiftsramen. Genom detta yttrande är kopplingen mellan yttrande och ram relativt
direkt, precis som i exempel 10 kommenteras ett ljud utanför själva samtalet. Det är
alltså så att många bakgrundsljud relevantgörs av deltagarna. Vi ska senare se hur
detta relateras till när man förhåller sig till interaktionen som uppgift respektive
samtal.
Intressant i detta exempel är också att det tar hela 16 sekunder efter harklingen
innan den kommenteras. Detta kan tolkas som att Bruno inte är säker på om
bakgrundsljudet bör relevantgöras eller inte. Det är emellertid så att yttrandet (491)
förekommer närmare samtalets slut där mycket bakgrundsljud och onomatopoesi
behandlas. En annan tolkning kan vara att Bruno avfärdade bakgrundsljudet men
senare förankrade det i samtalet som ett samtalsämne efter den långa pausen.
21
8. Kontextualiseringsmarkörer
Gumperz diskuterar kring språkliga och icke språkliga yttringar som representativa
för sociokulturellt kända aktiviteter, dessa yttringar kallar han
kontextualiseringsmarkörer (Gumperz 1999:101). I detta samtal har jag
uppmärksammat sekvenser av interaktion som markant avviker från resten av
materialet. Inom dessa har jag identifierat kategorier av markörer som är
karaktäristiska för interaktionen i fråga. Men dessa typer av språkliga verktyg
förekommer även inom andra sekvenser och samtalskontexter och får då olika
egenskaper och funktion, även om det rör sig om samma typ av markör.
Dessa markörer förekommer, som visas senare, inte i tydligt avskilda
sekvenser av tal. Snarare fungerar markörerna som signaler för inom vilken ram
yttrandet (eller ibland del av yttrande) i fråga bör tolkas. Det blir alltså nödvändigt att
tala om ram i förhållande till (del av) yttrande istället för att tala om längre sekvenser.
Eftersom ramförhandlingen ständigt pågår, så skiftar också ramarna hela tiden.
Nedan presenteras de kategorier jag identifierat som signalerar att deltagarna
orienterar sig mot interaktionen som närmare samtalsram respektive uppgiftsram.
Kategorierna kommer här endast presenteras och beskrivas för att få en inblick i hur
de kontrasterar varandra. I nästa kapitel analyseras deras funktion i den dynamiska
interaktionen.
8.1 Kategorier
Jag har kunnat identifiera följande faktorer som visar att deltagarna orienterar sig mot
interaktionen som samtal respektive uppgift: (1) pauser, (2) samtidigt tal och (3)
ämneshantering.
(1) Pauser – i det undersökta materialet finns en hel del pauser. Norrby (2004:113-
14) presenterar en översikt av samtalsuppehåll utifrån vilken alla pauser i det
undersökta materialet skulle ses som mycket omfattande och samtalsdödande om man
endast tar hänsyn till pausernas längd. Med detta menas att konversationen dör ut och
måste initieras på nytt. I vårt fall blir pauserna endast uppehåll mellan
sammanhängande talturer trots att de är relativt långa och är alltså utmärkande för
22
samtalet som helhet. Se nedan för ett exempel som illustrerar just detta. Trots en paus
på 4 sekunder behåller man samtalsämnet:
Ex. 12 117 Sture: men ah ja ä väl härdad // 118 Bruno: ºa'aº
(4”) 119 Bengt: ºfrostskadadº (SKRATT)
Till skillnad från de pauser som är vanliga i samtalsramen är de uppgiftsrelaterade
uppehållen längre och tenderar att verka samtalsdödande. I den uppgiftsrelaterade
ramen är pauserna ämnesavslutande och nya ämnen måste initieras. Det händer också
att ämnen bara dör ut utan att deltagarna arbetar för att avsluta dem. Dessa nya ämnen
är ofta vanliga och bygger på en intersubjektivitet uppskattad som hög. Initierandet av
dessa nya ämnen sker förmodligen på två grunder. Dels för att generera verbal
kommunikation som är relativt ömsesidig och således i enlighet med uppgiften,
nämligen att föra och spela in ett vardagligt samtal. Men detta leder också till att
deltagarna upprätthåller social interaktion.
(2) Samtidigt tal – inom vardagliga samtal förekommer ofta mycket samtidigt tal.
Det kanske mest frekventa är uppbackningar under annans taltur, ett sätt för lyssnare
att markera sitt intresse och erkänna talaren som turinnehavare (Norrby 2004:147).
Detta kommunikativa verktyg är utmärkande även för detta samtal.
Vidare kan man även urskilja så kallas ’latching’ som samtidigt tal. Det
innebär att deltagare påbörjar sin taltur direkt efter eller innan föregående talare
avslutat sin taltur, det blir alltså ingen paus mellan yttranden (Norrby 2004:50). Ett
sådant samarbete är alltså mycket vanligt i vardagliga samtal och så även i detta.
När deltagarna orienterar sig mot samtalet som uppgift vill de däremot ha så
litet samtidigt tal som möjligt, ju mer detta förekommer desto mer omfattande
kommer det framtida transkriptionsarbetet av inspelningen att bli. Även om
uppbackningar inte skulle vara samtidiga så genererar det ändå mer arbete, ju mer
man säger desto mer arbete. Detta leder till att samtidigt tal inom uppgiftsramen inte
förekommer så ofta. Uppbackningar förekommer men mycket tydligt och som
särskilda talturer, allt för att underlätta transkriptionsarbetet.
23
(3) Ämneshantering – denna kategori behandlar hur deltagarna förhåller sig till den
pågående interaktionen, detta genom val av samtalsämne och hur nära förknippat
ämnet är till situationen, men har också att göra med hur ämnena behandlas. Jag
menar att om ämnet i fråga har svagare koppling till den pågående interaktionen,
tenderar interaktionen att ligga närmare ett vardagligt samtal och längre från
uppgiftsramen. Detta motiverar jag med att det inte är speciellt vanligt att anmärka på
i princip allt bakgrundsljud och vilka följder dessa ljud får för en transkription.
När deltagarna däremot behandlar ämnen som har att göra med den aktuella
situationen lägger interaktionen i fokus och då också uppgiften. Genom att direkt
referera till den pågående uppgiften hamnar den självklart i fokus, varvid denna ses
som den huvudsakliga anledningen till att den aktuella interaktionen verkligen äger
rum. Det ger också en medvetenhet om att samtalet ska transkriberas och analyseras.
Hur stark kopplingen mellan talare och den pågående situationen är, beror då på hur
mycket valet av ämne har att göra med uppgiften i fråga. Temahantering är alltså den
mest tydliga och potenta markören för hur deltagarna signalerar inom vilken ram
yttrandet bör tolkas
De ämnen som behandlas figurerar alltså på en skala mellan uppgiftsram och
samtalsram. På den samtalsrelaterade änden av skalan figurerar följaktligen tal om
annat än uppgiften, t.ex snö, cykling, bostad och pengar. Dessa ämnen är som synes
relativt vardagliga och vanliga.
De mer uppgiftsrelaterade ämnena behandlar allt som rör uppgiften, t.ex.
transkriptionen, mikrofonen och bakgrundsljud.
9. Analys
Under denna punkt ska jag redogöra för hur deltagarna använder sig av markörer för
att signalera de två interaktiva ramar som uppsatsen tar upp. Dessa markörer är (1)
pauser, (2) samtidigt tal och (3) ämneshantering och förklaras i kap. 8 (sid. 21-23).
Som nämnt är kategorierna kontrastivt identifierade, därför är också analysen
uppdelad kontrastivt. Analysen delas in följande: en samtalsfas, en uppgiftas samt en
fas där kategorier från båda ramarna förekommer.
24
Jag har inte använt mig av en presumtiv generaldefinition av ett vardagligt
samtal som en sorts referenspunkt, fokus ligger istället på hur sekvenser i samtalet
skiljer sig från varandra. Jag använder mig av detta allmänna synsätt då själva
interaktionen har som uppgift att vara vardaglig och generell.
Jag vill påpeka redan här att analysen snarare visar på ett kontinuum mellan
uppgiftsram och samtalsram inom dessa sekvenser. Faserna får en karaktär av den ena
eller den andra beroende på hur tydliga och frekventa markörerna är, men de
innefattar inte uteslutande markörer från endast en kategori.
Inom vissa sekvenser återfinns tydliga uppgiftsrelaterade markörer, t.ex att
deltagarna talar om transkription, men det betyder inte att man inte samtalar. Det
behövs alltså fler markörer än så för att avgöra hur deltagarna orienterar sig mot
samtalet. Ibland är det möjligt att identifiera ramen för en hel sekvens, andra gånger är
markörerna mer blandade, eller så pågår helt enkelt ramförhandlingar där deltagarna
signalerar olika ramar.
9.1 Samtalssekvens
Under denna avdelning ämnar jag identifiera ett antal sekvenser i samtalet utifrån
följande kriterier: (1) pauser, (2) samtidigt tal, och (3) ämneshantering.
Nedan följer ett utdrag ur det transkriberade materialet vilket ligger till grund
för att demonstrera deltagarnas interaktion då de inte signalerar uppgiftsramen.
Ex. 13 364 Bruno: ja:(g) ha: på min transkription nu på gudstjänsten 365 Bengt: m: 366 Bruno: =då fick ja: i movie-format /// och det kunde man bara köra i Quicktime typ 367 Bengt: a okej 368 Sture: a: 369 Bruno: = å då kan man spola så här TRE fyra seKUNDer /
[så] här / 370 Bengt: [m] 371 Bruno: =nja då måste jag lyssna på den här (p)salmen iGEN (SKRATT) (1") 372 Bengt: va (trött) oftast vill man ju faktiskt bara höra typ
en 373 Bruno: [a] 374 Bengt: =[halv sekund] eller nånting för att de ä nåt litet 375 Bruno: [a precis↑] (2") 376 Bruno: fruktansvärt drygt
25
(4")
Här kan man se att trots att ämnet som behandlas har med transkription att göra och
då mer uppgiftsinriktat, så är sekvensen inte uppgiftsrelaterad på så sätt att deltagarna
inte på något sätt signalerar uppgiftsramen.
Under denna fas (exemplifierad ovan) förekommer inga överdrivet långa (1)
pauser vilket annars är kännetecknande för hela inspelningen. Mellan de två
avslutande talturerna i ex. 13 återfinns emellertid en paus på två sekunder, ett normalt
sett ansenligt långt avbrott. Jag menar dock att pausen inte är samtalsdödande och
signalerar därför inte uppgiftsramen. De avslutande turerna är en uppbackning
(Norrby 2004: 147) på föregående yttrande respektive återkoppling till ett tidigare
ämne, nämligen ’transkriptionsarbete på Brunos uppsats’. Brunos yttrande på rad 375
är samtidigt som Bengts på rad 374 visar att deltagarna avslutar ämnet i fråga
tillsammans. Genom att Bruno (rad 376) ytterliggare kommenterar ämnet och
avslutandet av detta är inte pausen ett samtalsuppehåll. Snarare är dessa, vanligtvis
långa, pauser karaktäriserande för inspelningens samtalsfaser. Vidare utmärks
sekvensen i ex. 13 ovan också av (2) samtidigt tal genom uppbackningar, vilket ger
en vardagligare karaktär och då närmare samtalsramen.
Beträffande (3) ämneshantering skulle denna sekvens vara mer
uppgiftsrelaterad, t.ex rad 364 där Bruno refererar till min transkription nu på
gudstjänsten. Detta ämne ligger nära det pågående samtalet och därför mer
uppgiftsinriktat. Men som tidigare nämnt förekommer fler markörer än så när
deltagarna orienterar sig mot interaktionen som en uppgift. Nedan exemplifieras
ämneshantering inom en annan samtalssekvens, i denna är ämnesvalet mindre
uppgiftsrelaterat än i ex. 13.
Ex. 14 162 Bruno: de finns ju Netto 161 Bengt: *ja precis* (INANDNING) 162 Bruno: NETto e ju / fem minuter från oss ((så))= 163 Bengt: [a] 164 Bruno: =[man] gå unde två kanske 165 Bengt: d'e perfekt / *d'e så jä-• så jävla mycke billiare= 166 Bruno: [d'e så jävla:] 167 Bengt: =[å handla på ]Netto än på ICA (SKRATT) 168 Bruno: ja /
26
169 Bengt: gå man in på ICA / å så handla man litegrann // hundrafemti- (SKRATT) oj e okej / gå man in på Netto å köper masser s- / hundratretti (SKRATT) ja-
170 Bruno: d'e så jävla sli:tet på Netto / 171 Bengt: a (SKRATT) 172 Bruno: så jävla: / sjaskigt [me-= 173 Bengt: [d'e] inte så trEvlit å:/[gå]= 174 Bruno: [ne:j]= 175 Bengt: =in å handla liksom 176 Bruno: =sån här ghettoaffär känns de(t) som 177 Sture: a: //
I denna sekvens samtalar Bruno och Bengt om matvaruaffären Netto och jämför den
med dess konkurrent ICA. Deltagarna behandlar här ett ämne som inte har med det
pågående samtalet att göra, det signalerar alltså inte att man orienterar sig till
interaktionen som en uppgift, tvärtom är det en tydlig samtalssekvens. Deltagarna
talar mycket samtidigt både genom uppbackningar och framför allt latching. Märk
avsaknaden av pauser mellan turerna och hur deltagarna påbörjar sina turer innan
föregående talare avslutat sin. T.ex rad 172-173, Bruno (172) får inte avsluta sin tur
innan Bengt (173) tar över, men Bruno (174) backar ändå upp Bengts yttrande för att
sedan slutföra talturen som startade med uppbackningen (176).
De båda exemplifierade sekvenserna ovan illustrerar hur samtalet
karaktäriseras när deltagarna orienterar sig mot interaktionen som ett samtal.
9.2 Uppgiftssekvens
Ibland blir samtalet markant avvikande från ett vardagligt samtal och får inslag av
uppgiftsram. Under denna avdelning behandlar uppsatsen sekvenser i samtalet där
deltagarna signalerar att yttranden ska förstås inom uppgiftsramen. Följande drag har
analyserats: (1) långa pauser, (2) samtidigt tal och (3) temahantering.
Nedan följer ett utdrag ur materialet som visar hur deltagarna signalerar att
interaktionen bör tolkas.
Ex. 16
412 Bengt: mm↑ (4") a skulle vilja a skrivit en *ämneslista* (15") 413 Sture: inge som haft nån såhär intressant dröm eller
nånting↓? (2")
27
414 Bruno: a de om prÄsten↓ (2")(SKRATT) annars hare inte vari så mycke↓ /// faktist↓
(5") 415 Bengt: nej / ja ha nog inte drömt nåt *heller* (SKRATT) //
senaste tiden tror ja↓ (7") 416 Bengt: d'e fre↓:da↑ ida i alla fall (1,5") 417 Bruno: e: re freda ida↑? 418 Bengt: a 419 Sture: asså nä ja vakna kändes de som m↑ånda↓ // de va
dä(r)för e va så jobbit å gå upp↑ i morse↓(SKRATT)
Sekvensen inleds av en direkt kommentar av uppgiften, en ämneslista skulle enligt
Bengt (rad 412) underlätta den. Brunos (3) ämneshantering är alltså ramsignalerande
i detta yttrande, både med valet av ämne och hur man använder det i samtalet. Bruno
föreslår följaktligen med detta att ytterliggare en fast komponent förutom mikrofonen
borde ha funnits med i kontexten för inspelningen. Detta tyder på att Bengt i detta
läge förhåller sig till interaktionen som en uppgift och sålunda signalerar att vad som
följer ska tolkas inom uppgiftsramen.
Deltagandeperspektivet är här av typen ’flugan i soppan’, deltagarna är
medvetna om sina roller som framtida forskare på ett material behandlandes och
skapat av dem själva. Skillnaden mellan samtalsramen och uppgiftsramen rör sålunda
bland annat deltagarperspektivisering genom ämnesval.
Pauserna i samtalet är generellt sett relativt. Då deltagarna orienterar sig mot
samtalet som en uppgift blir pauserna fler och betydligt längre vilket gör att det inte
känns som ett ”genuint” samtal, vilket det inte heller är. I ex. 16 ovan återkommer
ideligen extremt långa pauser varav de flesta samtalsdödande (Norrby 2004:113-14).
Efter Bengts inledande yttrande (rad 412) följer en 15 sekunders paus, och
detta uppehåll följs av att talare Sture initierar ett nytt och relativt ovanligt ämne:
Ex. 17 (15")
413 Sture: inge som haft nån såhär intressant dröm eller nånting↓?
414 Bruno: a de om prÄsten↓ (2")(SKRATT) annars hare inte vari så mycke↓ /// faktist↓
(5") 415 Bengt: nej / ja ha nog inte drömt nåt *heller* (SKRATT) //
senaste tiden tror ja↓
28
Med denna handling efterfrågar Sture personlig information från övriga deltagare,
detta ser jag som att fokusera på själva interaktionen genom att önska tillföra ny
information till den delade interpersonliga kunskapen (se sid. 10-11). Förmodligen är
syftet med Stures yttrande inte uteslutande transaktionellt, det har antagligen en
(minst) lika interaktionell och social funktion. Genom att införa detta nya ämne bidrar
han på så sätt till att försöka hålla samtalet igång.
Den ovanligt långa pausen och projektets mål kombinerat tyder på att
deltagarna försöker reparera interaktionen som uppgift efter att det blivit skadat av
den extremt långa pausen. Tystnad är, som nämnt ovan, inte förenligt med projektets
mål och därför initierar deltagarna ämnen vilka i princip garanterar verbal
kommunikation.12
I exemplet ovan svarar övriga deltagare på Stures fråga (413) men förhåller sig
uppenbarligen mindre seriösa till den. Både Brunos och Bengt svar (414,415) bör ses
som skämtsamma kommentarer, möjligtvis formar de sina yttranden som lättfattliga
och simpla för att förenkla det kommande transkriptionsarbetet av den pågående
inspelningen. Uppenbart är dock att de inte erkänner ämnet, de skulle t.ex kunna ställa
samma fråga tillbaka till Sture och fråga om han hade drömt någonting. Detta torde
vara det mest lämpade att göra om man vill upprätthålla den sociala kontakten, men
då uppgiften är det väsentliga i denna sekvens offras de sociala kontakterna för att
antagligen underlätta kommande transkriptionsarbete. Istället för samtal signaleras
alltså ramen för ”skämt” eller ”skoj”. Detta tyder således på att deltagarna förhåller
sig till interaktionen närmare uppgiftsramen.
Om vi tittar tillbaka på denna undersökta sekvens (ex. 17) kan vi urskilja hur
deltagarna försöker hitta samtalsämnen som fungerar i interaktionen. Se ex. 18 nedan
där de olika försöken är markerade i fet stil.
Ex. 18 412 Bengt: mm↑ (4") a skulle vilja a skrivit en *ämneslista*
(15") 413 Sture: inge som haft nån såhär intressant dröm eller
nånting↓? (2") 414 Bruno: a de om prÄsten↓ (2")(SKRATT) annars hare inte vari
så mycke↓ /// faktist↓
12 Självklart genererar alla ämnen verbal kommunikation, men jag hävdar att vissa ämnen skapar mer eller mindre dynamisk och ömsesidig dialog, vilket i sin tur är målet med uppgiften och därför närmare uppgiftsramen än samtalsramen.
29
(5") 415 Bengt: nej / ja ha nog inte drömt nåt *heller* (SKRATT) //
senaste tiden tror ja↓ (7") 416 Bengt: d'e fre↓:da↑ ida i alla fall (1,5") 417 Bruno: e: re freda ida↑? 418 Bengt: a 419 Sture: asså nä ja vakna kändes de som m↑ånda↓ // de va
dä(r)för e va så jobbit å gå upp↑ i morse↓(SKRATT)
Det första försöket sker när Bruno på rad 412 initierar ämnet ämneslista, men övriga
deltagare fortsätter inte samtalet på detta ämne utan väljer att vara tysta och låta ämnet
dö ut. Den ansenliga pausen på 15 sekunder förstärker också uppfattningen om att
deltagarna inte vill vidareutveckla detta ämne.
Försök nummer två kommer efter den långa pausen då Sture (413) initierar
ämnet drömmar, som nämnt tidigare svarar övriga deltagare på frågan men gör inga
försök att vidareutveckla ämnet.
Först i det tredje försöket att introducera ett nytt ämne utvecklar deltagarna
det. Bengt (416) föreslår ett relativt vanligt och vardagligt ämne som också övriga
deltagare erkänner och sedan samtalar om. Denna sekvens visar alltså hur man
försöker lösa uppgiften genom att gång på gång föreslå nya ämnen. Detta är självklart
vanligt i alla samtal, men kombinerat med de extremt långa pauserna blir denna
sekvens tydligt uppgiftsinriktad.
9.3 Sekvens med både samtals- och uppgiftsmarkörer
Som nämnt i början av detta kapitel är inte markörerna för respektive ram alltid
tydligt åtskilda. Under denna punkt demonstreras exempel från materialet på hur just
detta går till. Se ex. 19 nedan där deltagarna blandar markörer under en sekvens där de
behandlar ett och samma ämne. Deltagarna kan alltså använda sig av markörer utan
att signalera uppgift medan de befinner sig i samtalet. Analysen sker stegvis genom
sekvensen, detta för att visa hur markörer från de olika ramarna kan vara närvarande
inom samma sekvens.
Ex. 19 376 Bruno: fruktansvärt drygt
(4") 377 Bengt: a ja(g) hoppas inte vi ska transkribera det // asså
30
/// (l)judmässigt också /// så att man ska tänka på om man / använder // ärr eller inte ärr i (SKRATT) (xxxx) 378 Bruno: *för fan nu förstår ja(g) inte* (SKRATT) 379 Bengt: jo men om ja(g) säjer MIKROfon eller om ja säjer mikrofon (1.5") 380 Bruno: jaha↓ /// nä de e väl mer [/// lexikalt] // vi ska tänka på 381 Bengt: [om man ska tänka på] 382 Bengt: a 383 Bruno: (så att du vet) 384 Sture: m: 385 Bengt: *tänk å få göra en helt* // *fonemisk transkription*
(SKRATT) jävlar va tid de skulle ta (SKRATT) (2")
Sekvensen ovan inleds av en paus som trots sin längd inte är samtalsdödande, detta då
de två talturerna omgivandes pausen behandlar båda samma ämne, nämligen
transkription. Att långa pauser inte fungerar samtalsdödande är som sagt vanligare för
ett samtal, medan samtalsämnet transkription är tydligt uppgiftsrelaterat.
Transkription som ämne kan också aktivera uppgiftsramen och göra deltagarna mer
benägna att tänka på uppgiften de genomför. Men i denna sekvens verkar det motsatta
hända, främst genom att deltagarna talar mycket samtidigt vilken skulle ge mer
omfattande transkriptionsarbete, och som deltagarna vill undvika.
Om fler uppgiftssignalerande markörer förekom skulle det tyda på att
deltagarna i denna sekvens orienterar sig mot samtalet som en uppgift. Men då
markörerna är blandade och deltagarnas intentioner svårtolkade, kan vi endast
konstatera att denna sekvens ligger på ett kontinuum mellan spontant samtal och
uppgift.
I ex 19 ovan var alltså den inledande pausen inte samtalsdödanden, i ex. 20 nedan
konkretiseras motsatsen:
Ex. 20 219 Sture: d'e så härlit å springa i snö tycke ja (SKRATT)/
fast d'e gansk- vÄldit jobbit↓ 220 Bengt: *jaha* (SKRATT) (14") 221 Bengt: skriver'u också se:uppsats nu? /
I detta exempel är uppehållet tydligt samtalsdödande och följs av ett helt nytt ämne,
detta visar på hur den inledande pausen i ex 20 genererar ett nytt ämne men inte i ex.
19. Skillnaden dem emellan är att talturerna runt den inledande pausen i ex 19 har en
31
starkare ömsesidig koppling till ämnet än talturerna i ex. 20. Det ämne Bengt (221)
inför är inte alls kopplat till det som behandlades före pausen. Själva ämnet i sig är
relativt sett inte särskilt mycket med situationen att göra, och därför mindre
uppgiftsinriktat. Men den långa pausen och det nya ämnet borde tyda på motsatsen. Vi
ser alltså även här blandade markörer.
Vidare kan detta kontinuum konkretiseras med ex. 21 nedan.
Ex. 21 408 Bruno: [*skratt*] / tystnad å fotsteg↓ 409 Bengt: =[*skratt] ty // å så idomatopoetiska ord* (SKRATT) (11") 410 Bruno: ja måste sluta ly- (SKRATT) lyssna på
omgivningen*(SKRATT)(2") å börja prata istället↓ (SKRATT)
Trots den extremt långa pausen på 11 sekunder återknyter Bruno till ämnet efter
pausen. Detta indikerar att talaren inte erkänner pausen som samtalsdödande och inte
måste initiera ett helt nytt ämne. Sålunda återfinns i detta sjok av interaktion markörer
för både spontant och uppgift, signalerat med hjälp av långa och icke samtalsdödande
pauser respektive uppgiftsrelaterad ämneshantering.
Exempel 21 ovan åskådliggör hur deltagarna medvetet växlar mellan de olika
ramarna. Efter de två inledande turerna på rad 408-409 följer en lång och
samtalsdödande paus, denna kan ses som att deltagarna samarbetar för att avsluta
ämnet, men det tas som sagt åter upp av Bruno efter pausen. Bruno kommentar direkt
situationen och samtalsämnet (rad 410) och försöker uppenbarligen återföra
interaktionen till uppgiftsramen. Han nämner att han måste sluta relevantgöra
bakgrundsljud och börja prata istället. Detta skulle betyda att det som sägs innan
Brunos ramväxling inte räknas som prat. Eftersom uppgiften går ut på att samtala så
görs tydligen skillnad på prat och prat beroende på vart på kontinuumet interaktionen
befinner sig.
Åter till den sekvens som återges i början av 2.3. På rad 377 behandlar Bengt
ett ämne närliggande den pågående interaktionen, en tydlig markör som signalerar
uppgiftsramen. Detta konkretiseras också i ex. 22 nedan:
Ex 22 377 Bengt: a ja(g) hoppas inte vi ska transkribera det // asså /// (l)judmässigt också /// så att man ska tänka på
32
om man / använder // ärr eller inte ärr i (SKRATT) (xxxx)
Interaktionens plats på kontinuumet närmare uppgiftsramen förstärks också av att
Bengt involverar övriga deltagare i en framtida händelse. Med vi ska transkribera det
knyts an än mer till den företagna uppgiften, vidare att det är en gemensam uppgift
som vi ska lösa.
Nästa yttranden i sekvensen under fokus har en ambivalent karaktär
beträffande de interaktiva ramarna. Se ex 23 nedan:
Ex 23. 378 Bruno: *för fan nu förstår ja(g) inte* (SKRATT) 379 Bengt: jo men om ja(g) säjer MIKROfon eller om ja säjer mikrofon (1.5")
I dessa yttranden är ämnesval och deltagandeperspektiv uppgiftsignalerande. Bengt
behandlar i talturen innan (ex. 22) omständigheter kring transkriptionsarbetet, när
Bruno inte förstår vad som menas (rad 378) exemplifierar Bengt med mikrofon.
Denna är nödvändig för inspelningen och fysiskt tillgänglig för alla deltagare. Med
detta förhåller sig sålunda Bengt till interaktionen närmare uppgiftsramen. Men märk
också hur vardagligt och samtalsmässigt Brunos yttrande är (rad 378), ett mer
uppgiftsinriktat alternativ skulle kunna vara va?. Även i detta exempel ligger
interaktionen följaktligen i ett kontinuum av de två interaktiva ramarna, men närmare
en uppgift än ett samtal.
Ex. 24
380 Bruno: jaha↓ /// nä de e väl mer [/// lexikalt] // vi ska tänka på 381 Bengt: [om man ska tänka på] 382 Bengt: a 383 Bruno: (så att du vet) 384 Sture: m: 385 Bengt: *tänk å få göra en helt* // *fonemisk transkription*
(SKRATT) jävlar va tid de skulle ta (SKRATT) (2")
Kommunikationen i detta exempel är likartad den i Ex 23 ovan. Likheten ligger i att
den ytliga representationen närmar sig samtalsramen, och ämnet ligger närmare
33
uppgiftsramen och är en vidarebyggnad av de föregående talturerna (detta illustreras i
ex. 19 i början av 9.3).
Exemplet ovan är alltså mer indirekt uppgiftssignalerat, det är huvudsakligen
markörer som signalerar samtalsram som är frekventa. Eftersom deltagarna
fortfarande befinner sig i ett samtal då ramen för uppgift förekommer. Märk hur
talturerna ser ut jämfört med sekvenser där interaktionen tydligt ligger i
uppgiftsramen, t.ex förekommer inga pauser som direkt markerar byte av taltur.
Vidare talar deltagarna samtidigt och backar upp varandra, dessa fenomen har jag som
bekant identifierat som vanligt i samtal.
10. Slutsats
Syftet med denna uppsats var att undersöka hur deltagare i en interaktion signalerar
interaktiva ramar och hur deltagarna orienterar sig mot det pågående samtalet.
De slutsatser som kan dras av analysen är att deltagarna förhåller sig till
interaktionen som ett samtal, men att de förhållandevis frekvent signalerar att de
genomför en uppgift. Det betyder att deltagarna med jämna mellanrum signalerar att
deras yttranden ska tolkas inom ramen för uppgift.
Analysen av materialet visar att det existerar markörer som deltagarna
använder sig av. Dessa markörer är följande: (1) pauser, (2) samtidigt tal och (3)
ämneshantering. Dessa signalerar utifrån vilken interaktiv ram deltagarna bör tolka
yttranden.
Vidare åskådliggör analysen att deltagarna rör sig snabbt och smidigt på ett
kontinuum mellan samtal och uppgift, man signalerar ramväxlingar direkt och ofta
individuellt utan vidare språkligt samarbete. Men detta ger inte att deltagarna
missförstår inom vilka ramar de aktuella yttrandena ska tolkas. Snarare tyder analysen
på att deltagarna kommer överens om hur man bör förhålla sig till interaktionen och
närma sig de olika ramarna. Att gemensamt välja att inte säga något är också ett sätt
att kommunicera, denna uppsats visar att ett sådant samarbete fungerar trots den
komplexa situationen. Det förklaras i termer av hög intersubjektivitet och delad
bakgrundskunskap.
Slutligen visar analysen att deltagarna tenderar att orientera sig till respektive
ram när markörerna förekommer tillsammans i sekvenser. Markörer för respektive
34
ram figurerar också samtidigt inom sekvenser av tal. Då detta inträffar tenderar de
mer samtalsinriktade markörerna att visa sig i den ytliga språkliga produktionen och
de mer uppgiftsrelaterade i ämnesval och hantering.
Denna uppsats har alltså undersökt hur deltagare signalerar interaktiva ramar
in en situation där interaktionen innehåller två projekt, man ska samarbetande lösa en
uppgift men också föra ett samtal. Undersökningen visar att deltagarna lyckas
kombinera dessa projekt i samma interaktion, dvs. både lösa uppgiften och föra ett
vardagligt samtal. Men de gör det på ett speciellt sett, sekvenser i interaktionen
uppvisar tydliga skillnader beroende på om deltagarna orienterar sig mot samtalet som
ett informellt samtal eller som en uppgift inom den kurs de studerar. De markörer som
identifierats för respektive ram förtydligar vidare hur interaktionen ligger på ett
kontinuum mellan ramarna. Deltagarna har således kunnat genomföra projekten
genom att signalera uppgift medan man befinner sig i ett samtal.
Vidare underminerar denna undersökning till viss mån den inom lingvistiken
så genomgående ’Observers Paradox’. I denna samtalssituation är själva inspelningen
nästan överdrivet påtagande, men trots detta faller deltagarna vid vissa tillfällen in i
relativt normala och bekväma samtalsstilar. I detta samtal är deltagarna själva de
observerande forskarna, vilket förstärker medvetenheten om att bli observerad. Som
nämnt är samtalet inte alls av vardaglig karaktär, men de sekvenser där deltagarna
faktiskt samtalar är lika intressanta som när de uppenbarligen medvetet försöker lösa
uppgiften.
35
Referenslista Antaki, Charles; Widdicombe, Sue. (red.), 1998. Identities in Talk. London : Sage. Brown, Gillian; Yule George. 1983. Discourse Analysis. Cambridge : Cambridge
University Press, 1983 [Cambridge Textbooks in Linguistics]. Clark, Herbert H. 1996. Using Language. Cambridge : Cambridge university Press. Coupland, Nikolas; Jarowskij, Adam. (red.), 1999. The Discourse Reader. London :
Routledge. Cutting, Joan. 2002. Pragmatics and Discourse: a Resource Book for Students.
London : Routledge. Gumperz, John J. 1999. “Sociocultural Knowledge in Conversational Inference”. I:
Coupland, Nikolas; Jarowskij, Adam. (red.), The Discourse Reader, 98-106. London : Routledge.
Hymes, D. 1962. “The Etnography of Speaking”. I: (red.) T, Gladwin & W. C. Sturtevant.
Kendon, Adam. 1999. ”The negotiation of context in face-to-face interaction”. I: Coupland, Nikolas; Jarowskij, Adam. (red.), The Discourse Reader, 367-376. London : Routledge.
Korolija, Natascha. 1998. Episodes in Talk: creating coherence in multiparty conversation. Linköping : Department of Communication Studies Linköping University.
Norrby, Catrin. 2004. Samtalsanalys: så gör vi när vi pratar med varandra. Lund : Studentlitteratur.
Nunan, David. 1993 Introducing Discourse Analysis. London : Penguin [Penguin English Series].
Melander Marttala, Ulla. 1995. Innehåll och perspektiv i samtal mellan läkare och : patient: en språklig och samtalsanalytisk undersökning. Uppsala : Skrifter utgivna av institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet.
Rundström, Cilla. 1999. Att börja samtala : svenska och spanska strategier. Institutionen för spanska och portugisiska Stockholms universitet.
Tannen, Deborah; Wallat, Cynthia. 1999. ”Interactive frames and knowledge schemas: examples from a medical examination/interview”. I: Coupland, Nikolas; Jarowskij, Adam. (red.), The Discourse Reader, 346-366. London : Routledge.
Tannen, Deborah. 1984. Conversational Style: Analyzing talk among friends. Norwood.
36
Appendix I Transkriptionskonventioner Transkriptionskonventioner (efter Valesco 2002).
: Byte av talare.
A: Inlägg av en talare identifierad som A.
?: Ej igenkänd talare.
§ Direkt övergång från ett inlägg av en talare till ett annat inlägg av en annan talare.
= Talaren behåller turen under samtidigt tal.
[ Ställe där samtidigt tal börjar.
] Ställe där samtidigt tal slutar.
/ Kort paus (kortare än en halv sekund).
// Paus som är mellan en halv och en sekund lång..
/// Paus som är en sekund lång eller längre.
(5") Tystnad som varar fem sekunder. Man anger längden i sekunder på de tystnader som
överstiger en sekund, om de bedöms vara betydelsefulla.
↑ Stigande intonationskurva.
↓ Fallande intonationskurva.
‒ Avbruten intonationskontur.
Uppsala Egennamn skrivs med stor bokstav, om de inte uppgått i språket som allmänna ord.
JOBBIGT Markerat eller emfatiskt uttal (två eller fler tecken).
o ut härd ligt Stavelseseparerat uttal.
(( )) Otydbart avsnitt.
((alltid)) Tveksam transkription.
((...)) Avbrott i inspelningen eller transkriptionen.
fast(st)älla Rekonstruktion av en lexikal enhet som inte uttalats fullt ut (används endast när
förståelsen annars skulle försvåras).
d’e Förekomster av ’syntaktisk fonetik’ mellan ord.
°( )° Avsnitt som uttalas med låg intensitet (t ex viskande).
(SKRATT, HOSTNING, SKRIK,
HARKLING…) Vad gäller skratt som är samtidiga med det sagda, lägger man till en not till det aktuella
avsnittet och anger ”skrattande”.
a: Förlängda vokaler.
n: Förlängda konsonanter.
!? ‘Falska’ frågor (som bara är frågor rent syntaktiskt; pragmatiskt och uttalsmässigt är de
utrop. Ex. ”men varför valde dom mej!?”;)
? Frågor. Gäller även vidhängda yttranden av typen “eller hur?”.
! Utrop.
Kursiv text: Talaren citerar eller härmar ett annat yttrande.
37
Fotnoter: Pragmatiska anteckningar som ger information om vad som försiggår runt talandet (exempelvis
”tittar på sin klocka”, ”skakar på huvudet”). Dessa ger ofta information som är väsentlig
för att korrekt tolka yttranden.
Appendix II Transkription Transkription av grupp 2:s diskussion 1:a delen (3-10 min) Therese Adauktusson 001 Bruno: på min / inspelning på gudstjänsten /// då s / då
man kun tro att det skulle va nån gudstjänst för ALLA liksom men de /då ha dom filmat liksom in i Ögonen på prästen såhä ///
002 Bengt: va äre [för nått du har gjort?↑] 003 Bruno: [ah] vi ska göra en diskursanalys på en gudstjänst 004 Bengt: på?↑ 005 Bruno: en tevesänd gudstjänst 006 Bengt: tevesänd gudstjänst ja [okey]
007 Bruno: [åsså] eh med inkorporerat tevetittande // bla bla //
008 Bengt: du va inte mä / på den liksom [((eller))((själv))]? 009 Bruno: [nä: jag ä inte mä]= 010 Bengt: [nä] 011 Bruno: =[den gick på teve satt] 012 Sture: [hm] 013 Bengt: a åkej 014 Bruno: men /// de ä väldigt intressant 015 Bengt: men [eh]= 016 Sture: [m:↑] 017 Bengt: =men sen en / en samtalsanalys på de / eller?↑ 018 Bruno: NÄ: en diskursanalys 019 Bengt: aha // 020 Bruno: för de ä ju inget samtal ºliksomº 021 Bengt: nä: jag tänkte [*de ä ju typ bara*]= 022 Bruno: [de ä ju bara en predikan] 023 Bengt: =en präst som står där å- 024 Bruno: ah 025 Bengt: ((så åkej-))// 026 Bruno: de ä monologiskt 027 Bengt: m: (3´´´) 028 Sture: m'hm↑ 029 Bengt: har du börjat nånting än? 030 Bruno: ja: jag har gjort jag har gjort hm två TVÅ stycken
transkriptioner /// ((kanske ska göra en till))/// så att den blir bra
031 Sture: hm 032 Bruno: ((de är lite)) läskigt när man hm drömmer om honom ibland= (SKRATT) 033 Bruno: =prästen
38
(SKRATT) 034 Bruno: s'sitta å titta på en bisko- eh en präst // fem timmar om dan (SKRATT) 035 Sture: *ah* 036 Bengt: *a: de ä ju klart att de ä* hö 037 Sture: du komme kunna budskapet utan och innan§ 038 Bengt: §[ja precis] 039 Bruno: §[ja] 040 Bengt: (3´´) mh 041 Bruno: [((x))] 042 Bengt: [men komme´ru] bli färdi ((under)) den här terminen? 043 Bruno: (2´´)ja: asså / terminen sträcker sej ju över jul satt= 044 Bengt: *ah jo* (SKRATT) 045 Bruno: =DÅ kommer den bli färdig [antar ja] 046 Bengt: [inte så] jävla kul att sitta e över jul och nyår de sista 047 Bruno: nä:j ((xx)) ta tre kurser samtidigt satt (3´´) hm 048 Sture: jobbit 049 Bengt: m: (2´´) men va ha ru gjort läst fem poäng / NU under terminen? 050 Bruno: nä: ja har- ja [[behöver ta]- 051 Bengt: [ ((x)) ] 052 Bruno: ja tog jag har tagi historisk 053 Bengt: hm 054 Bruno: fast den ä ju inte klar /// 055 Sture: hm 056 Bengt: // nä precis§ 057 Bruno: §samtalsanalys å tvåspråkighet 058 Sture: när tentar ni?- historisk asså 059 Bruno: eh- (3´´) ºja vet nteº tror inte dom har sagt nåt 060 Sture: åkej§ 061 Bengt: §dom sa inget igår? 062 Bruno: (2´´) nä: de var kanske // eh typ fem dagar efter ºkanskeº 063 Bengt: va?§ 064 Bruno: §månda sjusjunde eller nåt sånt 065 Bengt: aha§ 066 Bruno: §sjusjätte ºja vet inteº 067 Bengt: okey 068 Bruno: en vecka efter (2´´) (ANDAS IN) 069 Sture: hm 070 Bruno: (ANDAS UT)/// men de va o:tydligt 071 Bengt: hände de nåt viktigt igår ºsom niº 072 Bruno: nä: de va så så värdelöst (SKRATT) totalt meningslös föreläsning (3´´) tyckte ja- (5´´) 073 Bruno: a: 074 Bengt: ja va så jävla bakis (FNYSNINGAR) satt (3´´) 075 Bruno: ja va tror ja / tjugofem minuter sen (FNYSNINGAR)för de här snöovädret 076 Bengt: *ja* 077 Bruno: [((x))] 078 Bengt: [ja va ju-] ja va ju tvungen å cykla in till stan
39
igår / morse 079 Sture: å HÄRligt 080 Bengt: eller [morse å morse] men halv tolv eller nåt ºliksomº= 081 Bruno: [ja] 082 Bengt: =då va de verkligen ah f /// de gick inte å cykla *liksom*= 083 Bruno: nä ((x)) 084 Bengt: =å så tog jag HELT FEL VÄG så typ cykelbanor dom INTE har plogat= 085 Bruno: eh 086 Bengt: =från kanterna // eh ((så )) så jävla lång å så kommer man ingenstans *liksom* (SKRATT) 087 Bruno: (3´´) eh ah 088 Sture: (JÄSPAR)(13”) 089 Bengt: mh- (16”) 090 Bruno: känns som man blir / LÅNGsammare av kylan 091 Bengt: // ah 092 Bruno: känns som man ba ey 093 Bengt: *ah* (3´´) orkar inte ºlika mycketº 094 Sture: [mh] 095 Bruno: [kanske borde va tvärt om] att man blir långsammare av värmen 096 Bengt: (2”) nä´ä (SKRATTAR) 097 Bruno: *nä: nä nä* 098 Bengt: ((x)) ba de här extrema temperaturerna som- (SKRATT) 099 Bruno: ja visst 100 Bengt: för kallt eller för varmt (3”) 101 Sture: fast de är jättehärligt me snö nu tycker ja / å att
de blir så tjockt också 102 Bruno: a de är ju rätt skönt att de ligger kvar
ºfaktisktº= 103 Bengt: [ah 104 Bruno: [=de hade] varit ganska tragiskt om de ba smälta [bort liksom]= 105 Bengt: [ah] 106 Bruno: =så frys till lite så [blir de massa] *isklympar på vägen ba* (SKRATT) 107 Bengt: [*mh*] 108 Bruno: (9´´) m går du barfota nu också eller / [ute?] 109 Sture: [m:h] 110 Bruno: ä de skönt då? 111 Sture: ja: de'e jättevarmt 112 Bruno: *de tycker du alltså* 113 Sture: ja'a / nä men alltså I snön så är de helt åkej / för då liksom VÄRmer ju snön 114 Bruno: a: 115 Sture: men går man ovanpå is då ä de lite jobbigt // för då kyler de mer (3´´) 116 Bruno: ºåkejº 117 Sture: men ah ja ä väl härdad // 118 Bruno: ºa'aº 119 Bengt: (4´´) ºfrostskadadº (SKRATT) 120 Bruno: (3´´) mycke lättare å gå när fötterna är blåa /// *när man inte känner nåt* (SKRATT) 121 Sture: *a:*
40
122 Bruno: (2´´) nä 123 Bengt: ja tycker *de är SKITkallt liksom* (SKRATT) *man kommer me JÄTTEtjock jacka å så liksom* (3´´) mh börja cykla liksom cykla typ tvåhundra meter ((sen ba)) nä: nu blåser de genom handskarna å *mössan* 124 Bruno: mh 125 Sture: a: men å cykla eh när de ä kallt ä jobbigt tycker ja 126 Bengt: a: (2´´) 127 Bengt: [de blir så jäkla mycke] 128 Sture: [speciellt när man ska till skolan] jättesnabbt 129 Bengt: a:- precis / först liksom /// ska man cykla FORT 130 Bruno: [jo ((x))] 131 Bengt: [då så blåser] de liksom [så blir de jättekallt] 132 Bruno: [jö preCIS de ((xx))] 133 Bengt: å så blir man SKITVARM= (SKRATT) 134 Bruno: *ja* 135 Bengt: = å sen ba svettas man å så blåse´re s(SKRATT) 136 Bruno: (15´´) ºcyklar ni långt hitº? 137 Bengt: va? 138 Bruno: bor ni långt härifrån↑? 139 Sture: nä ja bor i gamla studentstaden så ja GÅr
ºfaktisktº 140 Bengt: ºmh de'e sköntº // ((x)) 141 Bruno: /// ja bor i Löten 142 Bengt: *((x))* 143 Bruno: de typ / TIO minuter från ((kantorsgatan)) /// 144 Bengt: ºbortåt?º 145 Bruno: ºah upp mot gamla Uppsalaº 146 Bengt: ah åkej 147 Sture: ºahº 148 Bengt: ah juste dä borta (2´´) a de'e också kul 149 Bruno: (SKRATT) /// *mh de'e skitlångt* 150 Bengt: vaför boru där *höll ja på å säga* (SKRATT) 151 Bruno: *((fö att ja))ja fick en lägenhet /// 152 Bengt: ah okey (3´´) inte så att man vill ha // inneboende i / i RUM /// 153 Bruno: nä: [precis} nä nä 154 Bengt: [((x))] 155 Sture: [((x))] 156 Bengt: ja bodde typ ute i Eriksberg förut inneboende hos
en familj /// de var väl ganska jobbigt (SKRATT) 157 Bruno: mh 158 Bengt: dels liksom å cykla så långt (FOLK TALAR HÖGT UTANFÖR) cykla långt varje gång å sen så (FOLK TALAR) /// ah bara ºbo såº 159 Bruno: mh (4´´) 160 Bengt: ºdå känns de ju bättre å bo på ett eget ställeº (3") 161 Sture: mm: (3") 162 Bruno: de finns ju Netto 161 Bengt: *ja precis* (INANDNING) 162 Bruno: NETto e ju / fem minuter från oss ((så))= 163 Bengt: [a] 164 Bruno: =[man] gå unde två kanske
41
165 Bengt: d'e perfekt / *d'e så jä-• så jävla mycke billiare= 166 Brunp: [d'e så jävla:] 167 Bengt: =[å handla på ]Netto än på ICA (SKRATT) 168 Bruno: ja / 169 Bengt: gå man in på ICA / å så handla man litegrann //
hundrafemti- (SKRATT) oj e okej / gå man in på Netto å köper masser s- / hundratretti (SKRATT) ja-
170 Bruno: d'e så jäval sli:tet på Netto / 171 Bengt: a (SKRATT) 172 Bruno: så jävla: / sjaskigt [me-= 173 Bengt: [d'e] inte så trEvlit å:/[gå]= 174 Bruno: [ne:j]= 175 Bengt: =in å handla liksom 176 Bruno: =sån här ghettoaffär känns de(t) som 177 Sture: a: // 178 Bengt: men d'e liksom: / d'e inte så här mysi miljö heller
[((d'e så-))]= 179 Bruno: [*nehej*] 180 Bengt: =mycke *öppna yter* 181 Bruno: ja / b- ba massa kOnstia grejer ((å såmt)) 182 Bengt: a halva butiken e ju typ så här rabatterbjudanden
på [a: ja vet inte vad typ fotbollar å sånt] (SKRATT)
183 Bruno: [så här gammalt godis ((...))] (SKRATT) /// 184 Sture: men va ligger den butiken nånstans? 185 Bengt: Heidenstams torg / å sen så ligger de(t) en på
Kungsgatan också // borta vid e: /// ö: va he- musik: eller va fasen heter'en skolan- ligger en skola där / i järnvägen / stor gul [skola som] ha=
186 Sture: [aha::] 187 Bengt: =nån sån musik: / [undervisning eller sånt tror ja= 188 Sture: [m:↑ okej / a:] men då vet ja 189 Bengt: =rakt över gatan där tro ja att de ligger ungefär
/// elle nå sånt (2") a: e ja vet inte ((var inget)) va fan! nu blanda ja säkert ihop [de(t)((också))]
190 Bruno: [d'e billit som] fa:n ((i alla fall)) 191 Bengt: a: // vissa saker e ///= 192 Bruno: (SKRATT) 193 Bengt: =bra ((på det)) // inte så att man vill köpa
fläskfilé direkt men (SKRATT) 194 Bruno: ne:j: / d'e ganska läskigt ((faktist))↓ 195 Bengt: mm: (3") 196 Bengt: men så är'e- / så sjukt billit // när man köpa sånt
kÖttvaror liksom↓ a man kan köpa ett kilo kyckling= 197 Bruno: ja: 198 Bengt: =filéer↑ de(t) kostar *trettinie koroner* (SKRATT) å
så hä- ö::? (SKRATT) okej? (3") 199 Bruno: d'e lite läskit // 200 Bengt: a: (MÄNNISKOR TALAR HÖGT I BAKGRUNDEN) (11")
42
201 Bengt: men d'e rätt bra att de(t) finns ändå (GÄSPAR) ((känns inte)) som att min ekonomi // hÅller liksom=
202 Bruno: mm: 203 Bengt: =[annars] 204 Sture: [mm:] (9") 205 Bengt: borde få in me:r pengar från CSN↓ (3") 206 Sture: mina pengar ha redan tagi slut // ja va å handla
igår / å sen så / fungera inte fö ja- hade handla upp allting• / =
207 Bruno: nej: 208 Sture: så då va ja tvungen å springa hem å: leta efte:
småmynt / så ja fick: gå tibaks å betala /// 209 Bengt: d'e surt / 210 Sture: mm: (3") 211 Bruno: bruka säga att ja ska gå å hämta pengar sen komme
ja inte tibaks (SKRATT) mycke bekvämare 212 Sture: ja↓ fast de(t) va ganska nära så att: 213 Bruon: ja:ha okej just de(t) 214 Bengt: a just de(t) / du handla på folkes då: e-? 215 Sture: ne de(t) va faktist: e Konsum där nere 216 Bengt: jaha↑ okej 217 Sture: men de(t) ta så här / fem minuter å springa så
okej↓ 218 Bengt: mm: 219 Sture: d'e så härlit å springa i snö tycke ja (SKRATT)/
fast d'e gansk- vÄldit jobbit↓ 220 Bengt: *jaha* (SKRATT) (14") 221 Bengt: skriver'u också se:uppsats nu? / 222 Sture: mm:: / typ / el- eller ja ja ha ett ämne jag ska
skriv- skriva i vår /// om ja komme på ett ämne / 223 Bruno: men hu gick de(t) me din uppsats? 224 Bengt: ja den e ºfärdi / tro jaº 225 Bruno: de gick bra? 226 Bengt: elle: asså / ja ska: ja ha väl fått / första: //
första tillbaka å korrigera ((..)) (SKRATT) så de(t) ska väl ((..)) // de tog ju- tog ju rätt lång tid ja börja ju skriva på'ren / förra / [i våras] liksom=
227 Bruno: [ja:] 228 Sture: mm: 229 Bengt: =å sen så: // läste ja ju typ femton poäng å skrev
/ se:uppsats å jobbade halvtid i Stockholm (SKRATT) 230 Bruno: ja: 231 Bengt: å ja kände att ja orkade liksom inte allmänt
riktigt 232 Sture: ne: (2") 233 Bengt: sen så / vare ju liksom också / förra terminen
också så↓ / alla / flesta kurserna kommer i slutet på terminen /
43
234 Bruno: [mm:] 235 Sture: [mm:] 236 Bengt: plus att man ska skriva samtidigt så [helt omöjlit] 237 Bruno: [d'e absurt] /
dumt (10") 238 Bengt: de vore ju mycke bättre om man fick läsa: / alla
kurser i början av terminen / åså / om man: / skriver seuppsats så läser man ju bara typ tie poäng / utav / [dom andra] så att tie poäng /
239 Sture: [mm:] 240 Bengt: =första månaderna elle första två månaderna liksom
så få man ändå / halva terminen kvar å bara: / göra som man vill liksom skriva ((..)) /
241 Sture: de skulle va behagligt↓ / 242 Bengt: ja: 243 Bruno: ja tyckte att det tA: en tid å komma igång också↓ 244 Bengt: ja: [men asså för] om man läser: akurser under= 245 Bruno: [ja bytte ämne tre:] 246 Bengt: =tiden så kan man tänka liksom ut nånting dÅ= / 247 Bruno: a: 248 Bengt: =då gör man i alla fall nånting↓ / annars gå ju dom
första två månaderna till att tänka liksom på nånting som man inte kommer på ändå (SKRATT)
249 Bruno: nej / ja bytte ämne tre gånger= 250 Bengt: *ja* 251 Bruno: =innan [ja-] så att↓ 252 Sture: [mm:] 253 Bengt: ja jo: de ha ja också gjo- modifierat mitt *ämne
litet*= 254 Bruno: *okej* 255 Bengt: så här / nej men de hä:r vet ja inte (SKRATT) först tycke man att det här
de komme bli skitkul // de blir de nog inte / ja gör om (4") 256 Bruno: ja gjorde ett arbete på: gymnasiet tro ja som hade
helt annan titel än / diskussionen /// (SKRATT) s- de börja me ett sen ba ne:↑
257 Bengt: [(SKRATT) *sen] ba så gå're över lite grann* 258 Bruno: [blev nåt Annat] ja↑ 259 Sture: va spännande↓ 260 Bruno: va hände↑? 261 Bengt: (SKRATT) få skriva diskussion på (SKRATT) frågan så
här ja jo: de här s- blev ju inte riktit rätt (SKRATT)
(22") (TYDLIGA LJUD I BAKGRUNDEN EJ SKAPADE AV DELTAGRNA) 262 Bengt: ((..)) mycke såna där ljud hörs egentlien /
transkribera dom (SKRATT) 263 Bruno: va↑ 264 Bengt: (SKRATT) *så hä-= 265 Bruno: hörs allt?↑ 266 Bengt: =folk som* gå förbi å: / skriker↓ 267 Bruno: mm:
44
(4") 268 Sture: men såna som man ha ↑hitta på↓ många såna här
o:nomatopetiska för alla [såna här ljud] å så här 269 Bengt: [*jaha*] (SKRATT) 270 Sture: skulle va jätte svårt så här- 271 Bruno: bru:s: (SKRATT) kerangkerang (SKRATT) 3:e delen (17-24 min.) Martin Grenzelius 272 Bruno: vi kanske ska bli *onomatopoeter* (SKRATT)som yrke /// att skriva 273 Bengt: [hitta på] 274 Sture: [vi är här å] vänder saker 275 Bengt: a /// allting man ser *så* 276 Bruno: *a* 277 Bengt: = a men så komma på ett (l)jud för= 278 Bruno: [bof: bof: bof: f:] 279 Bengt: =['dörren*↑ här] (SKRATT) (18") 280 X????: hm (5") 281 Bruno: ser ut som en rymdmick /// (FNISS) bara den hco*cho* 282 Bengt: som en raket (SKRATT) 283 Sture: (1") uppskjutningsrampen 284 Bengt: *nt* tillbaka på det där nu /// killar som *pratar* om 285 X????: ºja precisº 286 Bengt: =*mikrofon* *vilka saker som* 287 Bruno: å kolla en grej 288 Bengt: (SKRATT) 289 Bruno: ska vi inte tritta .h (5") 290 Bengt: stänga av micken // å oj *jaha* /(SKRATT) *blev det inget alls* (6") 291 X????: h (4") 292 Bengt: ja det hade va kul å få låna med en sån där å gå /// [testa] 293 X????: [a] 294 Bengt: =eller prat- eller ta // diskussioner me- från nån annanstans // än [skolan] liksom 295 Bruno: [m] 296 Sture: [m] 297 Bengt: =skulle ba spela in lite folk å så där oj / kolla här↑ // skriv på det här *pappret* // ja har tänkt
så här (1,5") 298 Bruno: om man är rik så skulle det va bra /// 299 Bengt: *om man va rik* 300 Bruno: *femhundra spänn* 301 Bengt: (SKRATT)
45
302 Bruno: kan [du skriva på det här 303 Bengt: [a] 304 Sture: ö:m (1") 305 Bengt: a / nä men då [om man skulle spela in kompisar så skulle 306 Bruno: [fast dom kanske skulle] 307 Bengt: =man nog // kunna övertyga dom bara 308 Bruno: a precis 309 Sture: m: 310 Bengt: de ä nog ingen fara 311 Bruno: man kan ju fråga efteråt 312 Bengt: ja // [tycker de ä helt riktigt ja(g)] 313 Bruno: [d'e väl vid gränsfall men asså] 314 Bengt: äh ºassåº 315 Bruno: ºva fa-º [d'e] 316 Bengt: [asså JA] okej om man då spelar in nån som man inte känner så är det [klart] 317 Bruno: [ja då] 318 Bengt: =att då tycker ja(g) att // [men] såna som man
känner kan 319 Sture: [m] 320 Bengt: =man ju alltid 321 Bruno: ja jo d'e klart 323 Bengt: =alltid säja a du ja(g) spela in // är de okej eller? / näe / nä okej / då *skiter jag väl i dej då* 324 Sture: (SKRATT) (3") 325 Bengt: d'e nog inte så att ja(g) tror / de skulle nog inte ta så illa upp liksom 326 Sture: nä 327 Bruno: nä (10" person går förbi med svischande byxor) 328 Bruno: .h h börja inte tänk på hur de där skulle se ut (SKRATT) 329 Bruno: i byxor (SKRATT) 330 Sture: a: (1.5") 331 Bruno: stisch ete schvischt (SKRATT) 332 Bengt: ä va fan skit i de där↓ (11") 333 Bruno: rätt avslappnad föreläsning (1") 334 Sture: m 335 Bruno: idag 336 Sture: mf (9") 337 Sture: va prata ni om första lektionen förresten (2") 338 Bruno: äh ºbaraº introduktion 339 Bengt: aa 340 Sture: inget så här viktigt sådär bara d- 341 Bruno: nee, [(bara /] boken) 342 Bengt: [mycke] a: mycke gammalt / tjafs / eller ja
46
343 Bruno: ja 344 Bengt: tjafs tjafs (SKRATT) 345 Bengt: asså a // grundläggande sakerna 346 Sture: m: 347 Bengt: för / ja va va de .h / diskurs å [/ kontext å] 348 Bruno: [diskurs
åsamtalsanalys] skillnader å grejer (gnissel ljud) 349 Bengt: de e MYcke som vi (g)jort förrut tyckte ja(g) /// eller som man känner igen ialla fall 350 Bruno: a 351 Sture: m 352 Bruno: visst 353 Bengt: de e inte så att man behövde tänka / alltför mycke // första lektionen (9" människor pratar i bakgrunden) 354 Bruno: men de tar rätt lång tid /// å transkribera 355 Bengt: a 356 Bruno: tyckte ja(g) / för förra kursen i alla fall (2") 357 Bruno: (x) 358 Bengt: man satt ju fram å tillbaka liksom 359 Bruno: a // sekund för [sekund] 360 Bengt: [asså] de a↑ / precis // men fem minuter / det tar liksom / varje gång som typ en halvtimme å gå igenom *de* 361 Bruno: *a* 362 Bengt: =fö man // pausa så jävla mycke (5") 363 Bengt: å sen så när man lyssna på de typ {a nu ä ja(g) färdi}13 så lyssna på de så oj↑ (SKRATT) kolla här
här ä de ju skitmycke saker som ja missat (SKARTT) // vissa uttryck som bara / som man skrivit ett ord
eller nåt så *inser* man att / nä men det ä nog en hel mening↑ han säjer här (SKRATT) (2") 364 Bruno: ja:(g) ha: på min transkription nu på gudstjänsten 365 Bengt: m: 366 Bruno: =då fick ja: i movie-format /// och det kunde man bara köra i Quicktime typ 367 Bengt: a okej 368 Sture: a: 369 Bruno: = å då kan man spola så här TRE fyra seKUNDer /[så] här / 370 Bengt: [m] 371 Bruno: =nja då måste jag lyssna på den här (p)salmen iGEN (SKRATT) (1") 372 Bengt: va (trött) oftast vill man ju faktiskt bara höra
typ en 373 Bruno: [a] 374 Bengt: =[halv sekund] eller nånting för att de ä nåt litet
13 {x} =knarrande röst
47
375 Bruno: [a precis↑] (2") 376 Bruno: fruktansvärt drygt (4") 377 Bengt: a ja(g) hoppas inte vi ska transkribera det // asså /// (l)judmässigt också /// så att man ska tänka på om man / använder // ärr eller inte ärr i (SKRATT) (xxxx) 378 Bruno: *för fan nu förstår ja(g) inte* (SKRATT) 379 Bengt: jo men om ja(g) säjer MIKROfon eller om ja säjer mikrofon (1.5") 380 Bruno: jaha↓ /// nä de e väl mer [/// lexikalt] // vi ska tänka på 381 Bengt: [om man ska tänka på] 382 Bengt: a 383 Bruno: (så att du vet) 384 Sture: m: 385 Bengt: *tänk å få göra en helt* // *fonemisk transkription* (SKRATT) jävlar va tid de skulle ta (SKRATT) (2") 386 Bruno: där snackar vi om omatopoetiskt(SKRATT) 387 Bengt: ºså härº NEJ inte ett TILL ord (SKRATT)s (8") (PERSON SOM GÅR ÖVER GOLV MED KLACKAR) 388 Sture: (så undrar hur det där skulle låta / så här / KLACKar (SKRATT) 389 Bengt: kackakop kackakop (SKRATT) 390 Bruno: a: ja(g) kan inte sluta tänka på de (SKRATT) 391 Bengt: vi kommer ju ha / säkert en timme å *bara* / transkribera (SKRATT) dom här jävla orden som vi (SKRATT) 392 Sture: å: va jobbigt 393 Bengt: faan (SKRATT) ställa till med mer jobb för sej
själv (SKRATT) 394 Bruno: *jahahaa* 395 Bruno: ska vi börja spela in en hiss eller nåt (SKRATT) 396 Bengt: nyy*yyh* (7" SKRATT) 397 Bengt: mikrovågsugn (6") 398 X????: oj då 4:e delen (24-32 min) Petter Lövgren (37”) (SKRATT) 399 Sture: *a↑a↓ / (SKRATT) de bli(r) rolit å transkibEra↓∗ 400 Bengt: *a:* (SKRATT) (5")
48
401 Sture: *fotsteg / v(i) vi skrattar å sen tystnad (SKRATT)f- fler fotsteg vi skrattar* (SKRATT)
402 Bengt: *he ((d'e mycke tal så))*(SKRATT) (3") 403 Bengt: =paus tretti seuknder
/// 404 Sture: a fas(t) de↑ ju br↑a↓ (SKRATT) (7") 405 Bengt: a tro inte vi komme ha ens / fem minuter / *sammanhängande text* (SKRATT)
(5") 406 Bruno: a: / kul om vi skulle dela ↑upp *de* liksom
om nån får // s skratt 407 Bengt: *tystnad* 408 Bruno: [*skratt*] / tystnad å fotsteg↓ 409 Bengt: =[*skratt] ty // å så idomatopoetiska ord* (SKRATT) (11") 410 Bruno: ja måste sluta ly- (SKRATT) lyssna på
omgivningen*(SKRATT)(2") å börja prata istället↓ (SKRATT)
/// 411 Sture: mm: (2") 412 Bengt: mm↑ (4") a skulle vilja a skrivit en *ämneslista* (15") 413 Sture: inge som haft nån såhär intressant dröm eller
nånting↓? (2") 414 Bruno: a de om prÄsten↓ (2")(SKRATT) annars hare inte
vari så mycke↓ /// faktist↓ (5") 415 Bengt: nej / ja ha nog inte drömt nåt *heller*
(SKRATT) // senaste tiden tror ja↓ (7") 416 Bengt: d'e fre↓:da↑ ida i alla fall (1,5") 417 Bruno: e: re freda ida↑? 418 Bengt: a 419 Sture: asså nä ja vakna kändes de som m↑ånda↓ // de va
dä(r)för e va så jobbit å gå upp↑ i morse↓(SKRATT)
(2") 420 Bruno: va re dÄrför re va jobbit?↓ de va inte fö att
klockan va SJU: utan fö / att de va kallt å snöade (( )) *kändes som mÅnda↓* (SKRATT)
421 Sture: ja: / kanske re andra Också↓ (2") måndan gjorde sitt↓
/// 422 Bengt: igår tyckte ja re kändes som freda så ja kände
som att ja få lå:nghelg ida↓ (2") 423 Sture: a:↓
49
(3") 424 Bruno: va bra↑ /// 425 Bengt: gjorde verkligen ingenting igår•/ kände att ja
borde egentligen så borde ja ha gjort den här / historiska lingvistikuppgiften
426 Bruno: (SNÖRVLING) a just de 427 Bengt: ja kände att ja bara nej: / [ja orka inte ja spela]= 428 Sture: [va're en ↑Uppgift
också↓?] 429 Bengt: =tvspel itsället hela dan↓ /// 430 Bruno: gjorde ja också faktist↓ / 431 Bengt: de va rätt skö:nt (SKRATT)
432 Bruno: a: (SKRATT)(3")a: nej / presentaion / ( vi ska)
433 Sture: a::↑ 434 Bruno: som alltid på hennes kurser↓ 435 Sture: mm: 436 Bengt: (näe de) a tycke're lite jobbit att man ska
göra / bÅde en presentation / och en tenta liksom↓
(2") 437 Bruno: jo:↓ 438 Bengt: fö:r / hon / kräver rätt m↑ycket utav dom där
presentationerna / upptäcker man (SKRATT) 439 Bruno: ja: [mm: precis] 440 Bengt: =[nä man stÅr där] (SKRATT)/// ja tycker att öh:
de ha inte varit så jävla svårt den här gången /
441 Bruno: nE:j / [inte alls↑] 442 Bengt: =[men:] ja vet inte / förmodlien så ha man
gjort helt fel↓ (4")(men) typ ta ut: / a ska ta ut femton ord från / en ordlista (liksom)å så
443 Sture: aha↑:: 444 Bengt: =kolla råm historiskt va'råm ha för / [va're]
va're va fö ursprungsord // å sen jämföra råm / semantist / morfoligist/ fonologist
(2") 445 Sture: a↑:: 446 Bengt: å: va så här / FONOLOGIST?↓ mm: / [här ha vi ett] 447 Bruno: [((vem är?))] 448 Bengt = ord↓ / här ha vi *ett helt annat ord*↓ 449 Bengt: =a:↑ alla bokstäver ha *blivit annorlunda* (SKRATT) (7") 450 Sture: viken ↑uppl↑a↓ga är'en dä boken förresten↓? ha
ni den dä gamla upplagan↓? /// 451 Bengt: utav den här↑? / eller/ hur
50
452 Sture: e:h ((på)) historiska↓ / de kom en ny upplaga fö nån månad sen↓ elle i våras elle [höstas (( )]
453 Bruno: [a ne: de [ha ja inte]]
454 Bengt: [ja ha köpt den] un: nya / tro [ja] 455 Bruno: [m:] ja låna den gamla↓ 456 Sture: okej 457 Bengt: va heter'en↓? (2") 458 Sture: Campbell / nånting↓ Historical [Linguistics] 459 Bengt: [Lyle a just] det
Hist- a *just de så va're* (SKRATT) 460 Bruno: [an introduction] 461 Bengt: *va!* (SKRATT) 462 Bruno: va h↑eter en↓? (SKRATT)/// 463 Bengt: [ja ha glömt bort de] 464 Sture: [ja kan säga ja ha] använt den på två kurser nu
så att ja↓ 465 Bengt: jaså?↑ vadå för nåt? 466 Sture: ja ja läste / jämförande / indoeuropeisk språkforskning också 467 Bengt: ↑okej↓ 468 Bruno: naha (2") 469 Bengt: aja↓ 470 Sture: m: 471 Bruno: ärom: / likartade / kurserna? 472 Sture: m:: 473 Bengt: äre e hon som ha'råm också? [(( ))] 474 Sture: ne: d'e Christiana↓ / om ni vet vem de är↓? /
gamla afro↓ /// 475 Bengt: a: (3") *gamla afro* 476 Bruno: *ja* [((afro)) /((FICK EN BILD))] 477 Bengt: *JA TÄNKTE [ΑΗΑ / ((FICK EN BILD))] (SKRATT) 478 Bruno: a: / gamla afro (3") 479 Sture: va kalla ni den nya / instutitionen
förresten?↓ (2") 480 Bruno: nya afro / ja vet inte (SKRATT)ne:j men // 481 Bengt: hette're inte afroasiatiska?/ eller↑? hete're
nåt annat?↓ /// 482 Sture: nej men aså ja mena eh: isf- sammanslagningen↓
/ va ni kallar alltihopa 483 Bengt: lingvistik å filol / FILO*logi* (SKRATT)
51
484 Sture: okej / ja bruk väl säga lingonfil (SKRATT) 485 Bruno: *lingonfil* 486 Sture: ja men om man om man säge så här LING å fil då bli-
då låtere som lingonfil i örona 487 Bengt: *lingonfil* (SKRATT) *ja läse på lingonfil* (SKRATT) 488 Bengt: =*jaha va gör'du där då?* ehj: 489 Bruno: käka frukost (SKRATT) (2") 490 Bengt: spelar in lite: (SKRATT) (NÅGON HARKLAR SIG I BAKGRUNDEN) (16") 491 Bruno: fascinerande ändå att / de där kan låta som
harkel↓ (SKRATT) 492 Bruno: =att man skriver'e som HARKEL // de ha ja aldri
förstått liksom harkling 493 Bengt: *vadå för nåt?* 494 Bruno: ja men aså (HARKLAR SIG) aså [vadå↑?] 495 Sture: [a:] 496 Bruno: =harkling↓ / de kan ju inte va särskilt / [onomatopoetiskt↓] 497 Bengt: [(HARKLAR SIG)harkling ] (3") 498 Bruno: harkling /// 499 Bengt: men va ska man skriva annars då? hå er kö ö? // 500 Bruno: h: ärr:: (SKRATT) 501 Bruno: nasala är: 502 Bengt: ÄR:: (SKRATT) 503 Sture: ja↓ (2") 504 Bengt: värsta djungelfilmen (SKRATT) (3") 505 Bruno: komme ås s- på transkriptionen komme se ut som nån som ha sitta å:godtyckligt ba tryckt å ba E:: HÅ:
ÄR: (SKRATT) 506 Bruno: *massa långa så här ER: (SKRATT) 507 Bengt: *en apa som ha* 508 Bruno: *en apa gick loss på de (SKRATT) 509 Sture: gå're inte å jämföra våra tre som (( )) (SKRATT) 510 Bruno: skriva en ordbok↓ 511 Bengt: a:
52
512 Bruno: =en onomatopoetisk /// (bli) rik (17") Transkriptionens slut
53