1

En guide tillKpenhamn

Cancun DurbanDoha Warszawa

Lima och ParisFORES Forum fr reformer och entreprenrskap

2

Innehllsfrteckning Frord .......................................................... 3

1. Klimatfrhandlingarna under 2014 Vgen till Paris via Lima ........................... 4

2. S gr frhandlingarna till .......................... 7

3. Klimatfrhandlingarnas olika delar Nyckelfrgor 2014 .................................... 10

4. S tycker de stora aktrerna .................... 15

5. Sveriges roll ........................................... 30

6. Nyckelpersoner ....................................... 32

7. Viktiga diskussioner utanfr FN:s frhandlingar ................................................................. 35

8. Tidigare klimattoppmten ........................ 41

9. Ett komplicerat maktspel ......................... 49

10. Lnder indelade i olika annex .................. 57

Ordlista ..................................................... 59

3

Frord P klimatmtet COP15 i Kpenhamn i december 2009 noterade vi p tankesmedjan FORES hur svrt det var att f en verblick om vad konferensen egentligen bestod av. Vi tog drfr fram en koncis och verskdlig guide, utvecklad frn vr publikation Klimat- frhandlingar.

Drefter har vi uppdaterat guiden infr varje nytt COP-mte. Nu gr vi en ngot strre omarbetning fr att hlla guiden levande under hela ret.

Nu intensifieras arbetet infr det stora klimatmtet i Paris december 2015, d ett nytt avtal ska skrivas under. I Bonn, New York och Lima kommer det hllas klimatmten. Fr att ge en bild av vad som vntar fram till Paris har vi p Fores nu uppdaterat guiden med viktiga datum och nyckelfrgor fr 2014. Guiden kommer att uppdateras kontinuerligt under detta och nsta r, fr att du ska kunna ha s bra koll som mjligt p vrldens viktigaste frhandling. Precis som tidigare finns ocks information om tidigare mten och viktiga grundprinciper fr klimatfrhandlingar. Ls guiden som pdf eller via fores.se dr du ocks kan lsa kontinuerliga uppdateringar p vr klimatfrhandlingsblogg. Stockholm, 7 mars 2014 Daniel Engstrm Stenson, programchef milj, FORES

4

1. Klimatfrhandlingarna under 2014 Vgen till Paris via Lima Den 1-12 december 2014 hlls FN:s klimat- konvention UNFCCC:s tjugonde partsmtet, COP20 i Lima, Peru.

Mtet hlls i ett lge d de globala utslppen av vxthusgaser fortstter ka och dr tiden fr att genomfra ndvndiga tgrder blir allt mer knapp om en globalt verenskommen maximal temperaturkning p 2C ska kunna ns. I Durban, 2011 enades vrldens lnder enades om att senast 2015 n ett nytt avtal som ska trda ikraft 2020. Drfr kretsar frhandlingarna under 2014 huvudsakligen kring att bereda vgen fr att r 2015 p COP21 i Paris enas om ett globalt lngsiktigt avtal som trder ikraft 2020. ven hur utslppen kan minskas fram till 2020 finns med i frhandlingarna. Sedan Durban 2011 har parterna tagit sm steg mot ett nytt avtal. I Doha 2012 togs ett formellt beslut om en ny tagandeperiod fr Kyotoprotokollet, 2013-2020, och den arbetsgrupp som startades fr att frhandla fram ett avtal i Kpenhamn 2009 avslutades. Det beslutades ocks att FN:s general- sekreterare Ban-Ki Moon i september 2014 ska samla vrldens ledare till ett mte med syftet att driva p tydliga mlsttningar och ambitisa utslppsminskningar. I Warszawa 2013 fortsatte de sm stegen mot ett nytt avtal med att lnderna enades om att senast det frsta kvartalet 2015 inkomma med nationally determined contributions,

5

allts nationellt bestmda bidrag till de globala utslppsminskningarna.

Vad hnder 2014? 2014 blir ett nyckelr fr mjligheterna att n ett avtal i Paris 2015. Mlet r att i Lima 2014 har en frhandlingstext p bordet som under 2015 kan utvecklas till ett avtal i Paris. Under 2014 pgr internationella diskussioner och frhandlingar om klimatet inom ett antal konstellationer och p flera niver. Nedan fljer en sammanfattning av ngra av de viktigare mtena ordnade av FN under 2014. 10-14 mars i Bonn. Tjnstemannaniv Det frsta mtet efter frra rets COP-mte i Warszawa. Vrldens klimatfrhandlare mts i arbetsgruppen fr Durbanplattformen (ADP). Det frsta mtet efter ett COP-mte brukar till stor del handla om att reda ut vad lnderna egentligen kom verens om vid COP-mtet. En av de stora frgorna att diskutera blir vad begreppet nationally determined contribu- tions, som blev del av verenskommelsen i Warszawa, faktiskt innebr. Dessutom kommer lnderna under mtet ter att diskutera mjligheten till ytterligare anstrngningar att minska utslppen fram till 2020. Som en del av detta kommer mtet att fokusera p tgrder inom energieffektivi- sering och frnybar energi. 4-15 juni i Bonn. Minister- och tjnstemannaniv I juni mts arbetsgruppen fr ADP fr ett nytt mte. Samtidigt mts frhandlarna fr att

6

diskutera frgor under de tv tekniska arbets- grupperna SBI och SBSTA. Drutver beslutades i Warszawa att det ska ordnas tv rundabordssamtal p ministerniv. Den femte juni kommer ministrarna diskutera om kad ambition kring Kyotoprotokollets taganden under ett rundabordssamtal, och den sjtte juni sker en ministerdialog om Durban-plattformen. Polacken Marcin Korolec, president under COP 19, kommer leda mtena. 23 september i New York. Regeringschefer FN:s generalsekreterare Ban-Ki Moon har bjudit in vrldens ledare till FN:s hgkvarter den 23 september fr 2014 Climate Summit. Ban har uttalat att han hoppas att regeringscheferna i samband med mtet ska presentera djrva taganden. Han hoppas p att skapa en atmosfr dr regeringschefer frn ledande nationer (USA, Kina och EU-lnder) kan enas om de vergripande delarna fr ett nytt avtal. ven om detta mte inte r ngon direkt del av frhandlingarna kring det nya avtalet r syftet allts att driva p frndringar och ka ambitionen infr Paris 2015. Det r frsta gngen vrldens regeringschefer mts fr att prata klimat sedan Kpenhamn 2009. Frutom regeringschefer och representanter bjuds aktrer in frn nringsliv, icke-statliga organisationer och lokala politiker in till mtet. 1-12 december. COP 20 i Lima Peru str vrd fr rets COP-mte dr frhoppningen r att frhandlingarna om den text som ska bli ett avtal i Paris ska brja frhandlas.

7

2. S gr klimatfrhandlingarna till FN:s klimatfrhandlingar sker inom ramen fr FN:s klimatkonvention UNFCCC. Konventionen antogs vid det stora miljtoppmtet i Rio 1992. UNFCCC har fr nrvarande 195 parter.

Frhandlingarnas huvudmte kallas fr COP, Conference of the Parties, och hlls vanligen i december varje r. De inleds p tjnste- mannaniv och utgr ifrn ett antal texter som har tagits fram under det frberedande arbete som gt rum under rets frberedande mten. Mot slutet vergr mtet till minister- niv. D anlnder ministrar frn flera lnder. De flesta skickar sina miljministrar, men ven finansministrar, utrikesministrar och statsministrar kan vara p plats. Beslut fattas traditionellt med konsensus, vilket riskerar leda till att enskilda stater utnyttjar sin vetortt. Beslut fattas drfr utifrn minsta mjliga nmnare och avtalet kan drmed bli vagt och svagt. I Cancun 2010 visade emellertid ordfrande Patricia Espinosa att det finns utrymme fr en tolkning av konsensusbegreppet. Bolivia var den enda part som inte kunde acceptera kompromisserna i Cancun-avtalet och mtte allt ljudligare motstnd, ven frn sina grann- lnder. Avtalet antogs efter att ordfranden frklarat, med riktning mot den bolivianske representanten, att Of course I do note your opinion and I will be more than happy to make sure it is reflected in the records of the conference. And if there is no other opinion, this text is approved. Ytterligare ett exempel p flexibilitet av begreppet konsensus var

8

frra rets frhandlingar i Doha, d Rysslands protester mot beslutet ignorerades av ordfr- ande Abdullah bin Hamad Al-Attiyah. Vanligtvis leds frhandlingarna av vrdlandets miljminister. Ordfrandens vilja och frmga till att fresl kompromisser spelar naturligtvis en central roll fr frhandlingarna framgng. En ordfrande fr konferensen har ett ansvar att fra frhandlingarna framt och stta sina nationella intressen t sidan. Ordfrande fr klimatkonferensen i Warszawa var Polens miljminister Marcin Korolec. Han fortstter att vara COP:s ordfrande under 2014 och erstts vid ppnandet av COP20 i Lima. Frhandlingarna sker till en brjan i arbets- grupper som i sin tur innehller flera frhand- lingsgrupper. Den viktigaste arbetsgrupperna r Ad Hoc Working Group on the Durban Platform for Enhanced Action (ADP). Hr diskuteras bde skrpta ml fram till 2020 och innehllet i ett avtal efter 2020. Parallellt sker frhandlingar i de tv undergrupperna till COP Subsidiary Body for Implementation (SBI) och Subsidiary Body for Scientific and Technological Advice (SBSTA). Hr diskuteras framfr allt genomfrandet av olika mekanismer, ssom verifiering av utslppssiffror och utslppsmarknader. De mnga parallella spren innebr att under ett COP-mte kan uppemot 40 olika frhand- lingar pg parallellt.

9

Frst nr det nrmar sig slutet av konferensen och bara ngra f frgor terstr samlas alla gemensamt i plenum. Frhandlingarna fortstter ofta lngt efter det schemalagda avslutet p fredagsefter- middagen. Exempelvis i Durban 2011 hann det bli sndagsmorgon innan parterna kunde enas om ett beslut. Vanligtvis enas parterna om en text dr flera viktiga frgor lmnas till nstkommande mten. Men det finns ocks mjligheten att lmna mtet utan beslut och istllet ses fr ett s kallat COP-bis, vilket innebr en fortsttning av mtet. S skedde 2000, nr COP-mtet i nederlndska Haag kollapsade och frhandlingarna fick terupptas i juli ret efter i Bonn.

10

3. Klimatfrhandlingarnas olika delar nyckelfrgor 2014 Klimatfrhandlingarna delas upp i etapper s att kan man skjuta p svra frgor och undvika att diskussionerna helt stannar upp. Frhandlingarna kretsar runt stora och komplexa frgor som mnga gnger gr in i varandra. Ofta nmns att inget r verens- kommet frrn allt r verenskommet. I ett frsk att bena ut enskilda frhandlingsfrgor finns ett antal huvudtema:

Insatser fr att minska utslppen.

Finansiering av insatser i fattiga lnder.

- Finansiellt std i syfte att anvndas fr utslppsminskande tgrder.

- Bidrag till utsatta lnders arbete med

att anpassa samhllet till klimatfr- ndringar.

Teknikutveckling och teknikverfring.

Marknadsmekanismer som syftar till att

genom marknader uppn kostnadseffek- tiva lsningar fr svl utslppsminsk- ningar som finansiellt och teknologiskt std.

Ml och de viktiga frgorna fram till Paris De tv mest vergripande frgorna under 2014 r att strka ambitionerna fram till 2020 och att utforma det nya globala, lngsiktiga avtalet som tnks vara klart r 2015 och brja glla r 2020.

11

Perioden fram till 2020 ven om en andra tagandeperiod fr Kyotoprotokollet har antagits s rder en medvetenhet om att detta inte r tillrckligt. Fr oavsett om en verenskommelse med kraftfulla tgrder kommer till stnd i ett nytt avtal krvs att betydande minskningar av utslpp av vxthusgaser sker redan fre 2020 fr att inte kostnaderna fr klimatfrndring- arna ska bli alltfr hga. Inom Kyotoproto- kollets nya tagandeperiod r det dock beslutat att en versyn ska gras i mitten av tagandeperioden, vid vilken ambitionsnivn och tagandena kan hjas. Det r visserligen osannolikt att en sdan ambitionshjning skulle vara tillrcklig med tanke p det lga deltagandet i protokollet. Frgan om kade ambitioner fram till 2020 kommer ven st p agendan vid det mte som Ban-Ki Moon bjuder vrldens ledare till i september 2014. En uppgrelse om utfasning av subventioner till fossila brnslen har diskuterats lnge, ftt allt mer uppmrksamhet och std och kanske kan ett beslut fattas under 2014. Det skulle direkt minska utslppen av vxthusgaser, men ocks innebra mer jmlika marknads- frutsttningar fr olika energislag och p s stt verka positivt fr utvecklandet av mer frnybar energi. Perioden efter 2020 D det gller avtalet som r tnkt att beslutas 2015 finns tv huvudsakliga stndpunkter bland konventionens parter. Dels finns lnder

12

som anser att det r viktigt att n en inter- nationell verenskommelse med utslppstak och dr lnder som inte mter sina taganden stlls ansvariga fr det (top down). P andra sidan finns de som fresprkar ett mer flexibelt avtal dr lnder sjlva meddelar vilka utslppsminskningar de kan tnkas gra (bottom-up eller pledge and review). Sverige och EU fresprkar ett juridiskt bindande avtal med utslppstak och en tydlig frdelning av utslppsminskningar. Kina och USA nskar mer flexibla taganden som inte behver vara bindande. Vi kan drfr vnta oss en diskussion om huruvida ett nytt avtal ska baseras helt p bindande taganden eller inte. P ett globalt plan finns allt fler frivilliga nationella och multilaterala projekt och initiativ, vilket pekar p att det inte sjlvklart r ndvndigt med en toppstyrd ansats. EU har, trots sin tro p bindande konkreta tgrder, ocks ppnat upp fr en mjlig kompromiss. De framhller att det finns en nytta med en mer inkluderande flexibel strategi om denna kombineras effektivt med konkreta utslppsml. Med en sdan ansats finns en viss garanti fr att ngot sker, tack vare en tydlig vgledning mot ndvndiga tgrder, samtidigt som mjligheten att f med sig betydelsefulla lnder ssom Kina och USA i ett avtal kar. Fr att n ett avtal 2015 r det ocks viktigt att ka tilliten mellan lnderna. Hr r utvecklandet av det s kallande MRV-systemet (measurement, reporting and verification) en

13

viktig komponent d det mjliggr en utvrdering av att lnder faktiskt gr vad de tar sig. Fr att ndvndiga utslppsminskningar ska kunna klubbas igenom mste det finnas en tro p att beslutet om ett rligt bidrag p 100 miljarder USD till klimatfinansiering frn r 2020 faktiskt frverkligas. Parterna mste komma fram till en plan fr hur viktiga investeringar och ndvndiga tgrder ska finansieras, vem som ska betala fr vad och varifrn pengarna ska komma. Andra viktiga punkter som mste redas ut r mjligheten till en tydlig utvrdering av att pengarna faktisk gr klimatnytta, hur pengar ska frdelas mellan utslppsminskningar och anpassningstgrder samt hur frdelningen mellan bidrag och marknadsbaserade ls- ningar. Det gller bl.a. utslppshandel och marknadsmekanismer, diskuterat under dag- ordningspunkterna FVA (Framework for Various Approaches) och NMM (New Market Mechanism). De ses som en utveckling av befintliga mekanismer som CDM som tillter lnder/fretag att genom att investera i utslppsminskningar i andra lnder kunna tillgodogra sig utslppskrediter som kan krediteras inom exempelvis EU:s handels- system fr utslppsrtter (EU ETS). NMM r tnkt att bli mer omfattande efterfljare till CDM och inte bara vara projektbaserad utan kunna innefatta hela sektorer. FVA r andra sidan tnkt att mjliggra internationell handel av krediter frn olika koldioxid- marknader, p svl lokal, nationell som regional niv. Att kunna lnka olika mark-

14

nader r inte minst viktigt med tanke p det kade intresset fr klimatinitiativ som tas utanfr FN:s ramverk och mjliggrandet av effektiva frivilliga tgrder p national och regional niv. Bda dessa mekanismer r nnu under utveckling och det rder oenighet i allt frn omfattningen av dess regler till omfattningen av sjlva mekanismerna och vilken roll de ska spela. Mnga utvecklingslnder, framfr allt LDC (Least Developed Countries) och SIDS (Small Island Developing States), r angelgna om att frgan om klimatrelaterade frluster och skador (Loss and Damage) fortsatt finns p agendan. I Warszawa beslutades om en mekanism fr att hantera denna frga, men dessa exakta innehll kommer att diskuteras vidare under 2014. Equity, som p svenska bst verstts med rttvisa eller proportionell jmlikhet och syftar till att hitta en frdelning av utslpps- minskningar som tar hnsyn till ekonomisk utveckling, mjlighet att minska utslppen med mera, har lyfts fram som en annan viktig punkt infr det nya avtalet. Bland annat har ett rttviseramverk (Equity Reference Frame- work) freslagits fr att tydliggra hur taganden om utslppsminskningar och finansiering ska baseras p parternas utslpp, behov och frutsttningar. En klarhet kring konceptet ses av mnga parter som en frutsttning fr att ett framgngsrikt avtal ska kunna ns 2015.

15

4. S tycker de stora aktrerna Vissa lnder och landgrupperingar har strre tyngd n andra i klimatfrhandlingar, p grund av sin storlek, sin ekonomi eller sin vertalningsfrmga. Hr r ngra av de viktigare aktrerna. EU EU har lnge haft som strategi att, genom att g fre andra lnder, agera som ett gott exempel och p s stt bli en kraftfullare frhandlingspart. D unionens totala utslpp bara motsvarar 11 % av de globala, nskar EU ett bindande globalt avtal som inkluderar alla de stora ekonomierna. I Kpenhamn frefll det emellertid som att unionens makt var mindre n man hoppats p, och framfr allt USA och Kina styrde fr- handlingarna. I Durban terfick EU en ledarroll genom att liera sig med de allra fattigaste lnderna i frgan om Kyotoprotokollet och pressade p s stt bl.a. USA, Indien och Kina att acceptera den verenskommelse som blev Durbanplattformen. EU har dock verlag gtt frn en position med en ledande roll i frhandlingarna till att allt mer bli en viktig medlare mellan olika parter. EU skrev i Durban p en andra tagande- period fr Kyotoprotokollet. De har ven ett eget ml om 20 % mindre utslpp fram till 2020, jmfrt med 1990, som del av sitt 20-20-20 ml, som ocks innefattar 20 % kad energieffektivitet och 20 % frnybar energi. EU har lnge ocks aviserat om att utslppsmlet kan hjas till 30 % om andra

16

utvecklade lnder tar sig jmfrbara utslppsminskningar. Mnga lnder framfr behovet av att EU antar en ledande roll och hjer sina ml ven utan ngot globalt avtal. EU frhandlar som en enhet och skriver under internationella verenskommelser som en union, samtidigt som varje enskilt land skriver under ett gemensamt avtal inom EU. Unionen fretrds i frhandlingar av EU:s roterande ordfrandeskap som vren 2014 innehas av Grekland. Under hsten 2014 tar Italien ver ordfrandeskapet. EU menar att utvecklingslnders nationella bidrag till utslppsminskningar br baseras p deras egen frmga, med svl kortsiktigt som lngsiktigt finansiellt std, framfr allt riktat till de minst utvecklande och mest srbara lnderna. Internt i EU pgr frhandlingar om unionens ml fr utslppsminskningar efter 2020. Kommissionen har freslagit att EU ska minska sina utslpp med 40 procent till 2030. Frgan diskuteras under vren bland Europas regeringschefer och ska sedan ocks fr- handlas med EU-parlamentet. Det var lnge en ambition att EU skulle kunna presentera sina nya ml vid Ban-Ki Moons toppmte i september, men det r oklart om EU kommer att ha frhandlat frdigt vid det laget. USA USA har i kraft av sin storlek som ekonomi och utslppare vldigt starkt inflytande och kan utva ptryckningar ven p Kina, Indien och Ryssland, vilket r svrt fr EU. Men

17

USA:s makt och mjlighet att leda till trots blev det inget avtal i Kpenhamn, delvis beroende p bristande egen vilja, delvis p ofrmga att vertyga andra lnder. I och med president Obamas tilltrde i januari 2009 kade frhoppningarna om ett mer konstruktivt USA och ett globalt bindande avtal var en uttalad prioritet fr presidenten. Men eftersom senatens godknnande r avgrande fr landets mjlighet till bindande avtal r den inrikespolitiska situationen i USA av stor vikt. Det visade sig i samband med Kyotoprotokollet. USA, under Clintonadmini- strationen, skrev under protokollet men det ratificerades aldrig d senaten sade nej. Kong- ressen r fortsatt starkt emot att acceptera internationella klimatavtal, srskilt om Kina inte tar sig att genomfra jmfrbara utslppsminskningar, vilket har frsvrat arbetet med att f USA att g med p ett avtal. I juni 2013 offentliggjorde Obama sin "Climate Action Plan", med tre grundpelare inriktade p nationella minskningar av vxthusgaser, kat internationellt engagemang och anpassnings- strategier fr att hantera klimatfrndringar. Hr ingr bland annat regleringar av koldioxidutslpp frn kraftverk och kade anslag till teknologi fr "ren" energi. Mycket fokus ligger p vad som kan gras utan kongressens godknnande, t.ex. med den federala statens egna fordon, fastigheter och energiinkp. P ett internationellt plan lyfts expanderingen av tidigare initiativ och nya bilateral samordningar med Kina och Indien fram. Handlingsplanen kan ses som ett steg

18

framt fr amerikansk klimatpolitik. Samtidigt kan den kritiseras fr att inte vara tillrckligt ambitis och allt fr inriktad p USA:s egna intressen s som vrnandet om sin egen konkurrenskraft. I vrigt fortstter USA att framhlla att ett avtal inkluderar alla parter och inte enbart de utvecklade lnderna. Inte minst gller detta behovet av att i ett avtal ocks stlla krav p stora utslppare ssom Kina, Indien och Brasilien. USA nskar att framtida avtal baseras p frivilliga och flexibla taganden, inte verenskomna utslppstak. Ngot som skulle kunna peka p en kad mjlighet fr ambitisa utslppsminskningar frn USA:s sida r utvecklandet av den inhemska skiffergasproduktionen. Skiffergas som ses som en klimatvnligare form av energi n kol och har redan resulterat i lgre utslpp frn USA:s sida. Det finns dock en stor fr att den billiga gasen leder till kade utslpp p andra hll, i form av en kad export av kol men ocks en kad efterfrgan p energi till fljd av lgre priser. Det kan nd underltta fr att f USA att g med p att minska sina egna utslpp d det bevisligen inte behver innebra alltfr stora ekonomiska kostnader. I april 2013 gick Kina tillsammans med USA ut gemensamt med ett lfte om att strka lndernas samarbete om klimatfrndringar. Med tanke p att fokus fr samarbetet framfr allt ska ligga p teknikutveckling, forskning och frnybara energikllor kanske det snarare n klimathnsyn visar p en kad tendens att

19

se klimatfrgan som en utvecklingsmjlighet, vilket i sin tur kan ppna upp fr en mer framgngsrik frhandling. Samarbetets betydelse understrks genom ett gemensamt uttalande i februari 2014. Kina Kina r tillsammans med BASIC-lnderna och G77 det tredje stora maktblocket i klimat- frhandlingarna. Kina, Indien och mnga andra snabbt vxande ekonomier vill se tydliga och konkreta ml fr de utvecklade lndernas utslppsminskningar, och att utvecklade lnder redogr fr hur mycket de r beredda att bidra till fattigare lnders finansiering och teknikutveckling. Inte frrn dessa punkter blivit klargjorda r de villiga att ta sig vsentliga bindande utslppsminskningar. Dremot har Kina i enlighet med Kpenhamnsverenskommelsen rapporterat till UNFCCC om nationella klimat- ml; till r 2020 ska utslppen per BNP-enhet minska 40-45 % frn 2005 rs niv och andelen av energikonsumtionen frn fossilfria kllor ka till 15 %. Detta ska uppns genom frivilliga taganden. Kina roll i frhandlingarna r ofta svrtolkad. ena sidan har Kina inte visat ngon nskan om att ta en ledarroll i frhandlingarna, utan har ofta setts som en bromskloss, inte minst efter Kpenhamnsmtet. I Warszawa, lt Kina frhandlingsgruppen Like minded developing countries, dr bland annat Saudiarabien, Venzuela och Indien ingr, fra landets tala. Gruppen framstod i flera diskussioner som destruktiva.

20

andra sidan finns flera exempel p att den kinesiska ledningen genom tgrder p hemmaplan lgger strre vikt vid klimatfrgan. Lokala hlsoproblem har lett till att miljfrgor kommit allt hgre upp p den kinesiska politiska agendan, vilket lett till initiativ som r betydelsefulla ocks ur ett globalt pers- pektiv. Bland annat har betydande summor investerats i frnybar energi. P frsk har utslppshandel infrts i sju stder/provinser, och satsningarna p frnybart har lett till att Kina idag r det land i vrlden med snabbast vxande frnybar energisektor. P den internationella spelplanen har Kina ocks tagit steg framt. I april 2013 gick Kina tillsammans med USA ut gemensamt med ett lfte om att strka lndernas samarbete om klimatfrndringar. Med tanke p att fokus fr samarbetet framfr allt ska ligga p teknik- utveckling, forskning och frnybara energi- kllor kanske det snarare n klimathnsyn visar p en kad tendens att se klimatfrgan som en utvecklingsmjlighet, vilket kan ppna fr en mer framgngsrik frhandling. Samar- betets betydelse understrks genom ett gemensamt uttalande i februari 2014. Ett mer konkret exempel p Kinas och USA:s klimatsamarbete kom sommaren 2013, d de kom med ett gemensamt uttalande om att med hjlp Montrealprotokollet ska arbeta fr en utfasning av anvndandet och produkt- ionen av HFC-gaser.

21

Indien Indien r ett av de lnder i vrlden som idag slpper ut mest vxthusgaser, men betonar att det r de ackumulerade utslppen som har betydelse fr klimatfrndringarna, vilket ger utvecklade lnder strst ansvar fr att minska utslppen. Indien framhller ocks utveck- lingslnders rtt till utveckling samt principen om equity, och anser att principen om delat men differentierat ansvar br frtydligas. Indien har tidigare inte accepterat ngra bindande taganden, men sagt att landet inte kommer att ka sina per capita utslpp till niver som verstiger de utvecklade lndernas. De trycker ocks p att annex I-lnderna, framfr allt EU, tydligare mste visa att de kommer att frverkliga sina ambitioner. Behovet av att minska utslppen av vxthusgaser p hemmaplan har ocks lyfts fram p nationell niv. Diskussioner om den nationella klimatpolitiken har i hg utstrck- ning varit relaterad till en diskussion som frts om de relativa utslppen mellan olika socioekonomiska klasser inom landet. Den vre medelklassen i Indien har lnge kunna gmma sig bakom det stora antalet fattiga som drar ner landets totala per capita utslpp trots att de sjlva str fr relativt hga utslpp. P s stt har verklassen kunnat motivera en avsaknad av tgrder fr att minska sina utslpp. Detta har nu ifrgasatts och behovet av att minska utslppen inom landet har ftt allt mer uppmrksamhet vilket ocks resulterat i att bland annat stora investeringar i energieffektivisering gjorts p nationell niv.

22

Ryssland Ryssland har generellt antagit en passiv roll i klimatfrhandlingarna men spelade en avgr- ande roll d de ratificerade Kyotoprotokollet r 2004. De str dock utanfr den andra tag- andeperioden, efter att i Durban ha frklarat att Ryssland aldrig kommer att skriva p eftersom det inte involverar alla lnder. Klimatfrgan r inte prioriterad i rysk politik, men som det till ytan strsta landet i vrlden, som en stor utslpparstat och en av vrldens strsta exportrer av fossila brnslen r Ryssland en part som r viktig att f med i en verenskommelse. Rysslands har i processen efter Doha bromsat upp frhandlingar i protest mot att de, tillsammans med Vitryssland och Ukraina, anser sig ha blivit "verkrda" i Doha d en invndning frn deras sida precis innan ordfranden klubbade igenom beslutet igno- rerades. Detta bidrog till att diskussioner om klimatkompensation, anpassning och finans- iering har skjutits upp i flera sammanhang. Ryssland kommer sannolikt ven i fortstt- ningen lyfta fram frgan om tydligare regler kring beslutsfattande och somliga befarar att Ryssland drmed blir en bromskloss framver. P nationell niv har Ryssland under ret deklarerat ett utslppsml om en 25 procentig minskning av utslppen jmfrt med 1990 till r 2020. Detta kan dock svrligen ses som en ambitis mlsttning d Ryssland redan idag ligger p utslpp under denna niv och i praktiken allts skulle kunna ka sina utslpp.

23

Japan Trots att Kyotoprotokollet frhandlades fram i Japan levde landet inte upp till sina taganden i frsta perioden och skrev inte under en andra tagandeperiod. 2009 lanserade en inhemsk plan om en 25 % minskning av utslppen till 2020 jmfrt med 1990 och 80 % till 2050. Den strategi som var tnkt fr att n dessa ml byggde i stor utstrckning p en kad produktion av frnybar energi men ven krnkraften planerades spela en stor roll. Till fljd av katastrofen med krnkraftverket i Fukushima 2011 har Japan omvrderat sin klimatpolitik. Med den efterfljande kris som drabbade hela landets ekonomi, men kanske framfr allt dess energisektor, anser Japan det inte lngre vara rimligt att fullflja sin klimatplan och har drfr dragit tillbaka sina taganden. Japan meddelade under COP19 i Warszawa att landets nya ml innebr en kning av utslppen med ungefr 3 % jmfrt med 1990 rs niv. Japan anser inte att ngra taganden kan antas om de medfr risker fr en osker energifrsrjning i landet, och r drfr tveksamma till att vilja anta Kyotoprotokolls-liknande taganden i en verenskommelse 2015. De har ven lyft fram att det inte r rimligt att stora utslppande nationer inte ingr i ett avtal och framfrt kritik till bland annat utformningen och anvndandet av CDM.

24

BASIC Brasilien, Sydafrika, Indien och Kina utgr BASIC-gruppen som formades strax innan Kpenhamn. I Kpenhamn var BASIC och USA de som frst enades om den text som blev Kpenhamnsverenskommelsen. Gruppens senaste ministermte om klimat- frndringar gde rum i Brasilien den 15 till 16 september 2013. Dr framhlls betydelsen av ett strkt samarbete fr att lyckas med ett kraftfullt avtal 2015 och de var eniga om att det r av stor betydelse att frhandlingarna i Warszawa blir framgngsrika. BASIC betonar betydelsen av att kommande verenskommelser inkluderar alla parter, med en balans mellan strategier fr utslpps- minskningar och andra viktiga frgor ssom anpassning, finansiering, teknologisk utveck- ling och transfers samt en kad transparens i arbetet. BASIC kommer i Warszawa att fort- satt framhlla vikten av delat men differen- tierat ansvarstagande och krva att hnsyn tas till lnders historiska utslpp, utvecklings- behov och mjligheter med betoning p alla lnders lika rtt till en hllbar utveckling. Frgan om finansiellt std r av stor betydelse fr BASIC. De arbetar fr en tydligare implementering av det utlovade stdet om 100 miljarder USD och kommer med stor sannolikhet att lyfta fram behovet av std till REDD+ aktiviteter (minskning av utslpp frn avskogning och utarmning av skogar).

25

G77 Drygt 130 utvecklingslnder med Kina, Indien, Egypten och Brasilien som de mest fram- stende parterna arbetar med en gemensam frhandlingsstndpunkt genom G77. De har ett roterande ordfrandeskap och r 2014 r det Bolivia som innehar detta. Inom G77 finns tminstone sex subgrupper som representerar olika intressen (BASIC, AOSIS, LDC, Afrikagruppen, ALBA och OPEC), och har inom sig svl de allra fattigaste staterna som Tanzania och Moambique och betydligt rikare lnder s som Kina och Indien. Drmed har man vitt skilda sikter i vissa frgor. Gruppen har dock framhllit betydelsen av att komma med en enad rst i UNFCCC. G77 har som grupp att vinna p att utnyttja den tyngd som det stora medlemsantalet i gruppen ger till deras argument samtidigt som lnder s som Kina och Indien bidrar med frhandlings- makt. LDC De 49 lnder som inom FN-systemet anses vara de minst utvecklade sammansluts i koalitionen LDC (Least Developed Countries). Dessa lnder ingr ocks i G77. Deras fokus ligger frmst p resurs- och teknikverfr- ingen d de, som relativt lgt utvecklade, r i srskilt behov av nytt, additionellt och frut- sgbart std fr att kunna minska sina utslpp och anpassa sig till klimatfrndringarna. LDC fresprkar utslppsreduktioner som hindrar en temperaturkning p ver 1.5 C. Gruppen anser gemensamt att ett avtal mste uppmuntra alla parter att genomfra strsta

26

mjliga utslppsminskningar. Generellt anser de att det r de utvecklade lndernas utslpp som orsakat klimatfrndringarna och att det ocks r de som br det strsta ansvaret fr att genomfra utslppsminskningar. De lyfter ven fram att ngot mste ske fre 2020, innan ett nytt avtal tar vid. Vissa lnder inom gruppen har dock lnge ansett att ocks utvecklingslnder br ta sitt ansvar gllande utslppsminskningar. P senare tid har gruppen enat lyft fram behovet av att alla parter ser ver sina utslpp. Vid klimatmtet i Bonn i juni deklarerade gruppen ocks att de r villiga att g med p bindande utslppsminskningar, frutsatt att de utveck- lade lnderna ger ordentlig information om hur det finansiella std som utlovats ska komma p plats och vad de utsatta staterna kommer f fr std fr anpassning till klimatfrndringar. De r ocks tydliga med behovet av att en differentiering mellan utvecklade, snabbvxande, medelinkomst samt fattiga och srbara lnder br beaktas. Afrikanska gruppen Afrikanska gruppen bestr av medlemmarna i den Afrikanska Unionen. Det huvudsakliga syftet bakom gruppen r att koordinera de afrikanska staternas agerande fr att bidra med en enad rst och p s stt ka inflytandet kring frgor i vilka de har ett gemensamt intresse. Ngra framstende gemensamma punkter fr gruppen r bristen p ekonomiska resurser och srbarheten fr klimatfrndringar. Gruppens agerande i tidigare frhandlingar

27

har varit blandat. De har lmnat frhandlingar i protest mot omvrldens negativa respons p deras krav om ekonomiskt std, men har ocks agerat brobyggare mellan utvecklade lnder och utvecklingslnder ssom vid beslutet om finansiering till utvecklingslnder om 100 miljarder USD under COP 15. Gruppen har med tiden blivit allt mer koordinerad och antagit en starkare position som aktr i frhandlingar. De har vid flera tillfllen ocks gtt ihop med andra dele- gationer, som i Durban d de tillsammans med EU, LDC och AOSIS satte press p strre tillvxtlnder att acceptera Durbanplattformen. Gruppen stdjer en kad ambitionsniv fr minskning av vxthusgaser, men en central frga r den om finansiellt och teknologiskt std till fattigare lnder. De menar att stdet bde borde vara riktat mot tgrder fr utslppsminskningar och anpassning till ett frndrat klimat. De lyfter ocks fram att genomfranden av kommande beslut och ml mste bygga p en rttvis brdefrdelning och ta hnsyn till svl behovet av utslppsminsk- ningar som behovet av std till anpassning samt finansiella och teknologiska bidrag. AOSIS En sammanslutning av 44 (inklusive obser- vatrsstater) lgt liggande lnder och sm nationer som frenas av en gemensam srbarhet d de riskerar att versvmmas vid en stigande havsniv. De antar en gemensam stndpunkt i klimatfrhandlingar och anser bland annat att det krvs en hgre ambi- tionsniv. De anser att det nu satta mlet om

28

en maximal global temperaturkning om 2 C r otillrcklig och att en maximal temperatur- kning p 1.5 C istllet br efterstrvas. AOSIS har i tidigare frhandlingar agerat pdrivande och var bland annat de frsta att komma med frslag till Kyotoprotokollet om en minskning av koldioxidutslpp om 20 % frn 1990 rs niv. ven under rets mte kommer de skerligen argumentera fr en kad ambitionsniv om utslppsminskningar bde fre och efter 2020. En central frga fr gruppen har varit f till stnd en kraftfull verenskommelse om komp- ensation fr skador och frluster relaterade till klimatfrndringar. De mindre lnderna i AOSIS och andra grupperingar kan ibland ha strre inverkan p frhandlingarna n vad deras storlek medger. Ett exempel p detta r att Filippinernas chefsfrhandlare Yeb Sano som i ett knslo- samt anfrande i Warszawa ppekade landets utsatthet efter den tyfon som drabbat landet. ven om Filippinerna r ett litet land med liten realpolitiskt frhandlingskraft, kunde landet pverka dynamiken i frhandlingarna, inte minst genom att via den allmnna opinionen skapa tryck p andra lnders frhandlare. ALBA En sammanslutning av lnder frn Latin- amerika och Karibien bestende av Bolivia, Cuba, Ecuador, Nicaragua, Saint Vincent, Dominica, Antigua och Barbuda samt Vene- zuela. De har en gemensam vision d det kommer till klimatfrhandlingarna och har i

29

tidigare frhandlingar agerat ljudligt, ssom d de vid COP 15 i Kpenhamn dr de menade att verenskommelsen tillkom under odemo- kratiska former. Gruppen har ocks ofta anvnt en aggressiv retorik med anti-kapitalistiska inslag. ALBA anser att utvecklade lnderna r ansvariga fr klimatfrndringarna och att de drfr ocks r skyldiga att genomfra de tgrder som krvs fr att minska utslppen. Utvecklingslnderna br sin sida ses som offer och drmed vara berttigade till komp- ensation fr de skador som klimatfrnd- ringarna medfr. Gruppen fresprkar ocks striktare mlstt- ning fr den globala temperaturkningen och vill de se ett ml om enbart en grads kning av temperaturen. D det kommer till koldioxidmarknader har gruppen agerat splittrat dr delar av gruppen har varit helt emot sdana medan andra har stttat dem. OPEC 12 oljeproducerande stater under ledning av Saudiarabien som ofta intar en obstruerande roll och inte visat tydliga tecken p att vilja driva en ambitis klimatpolitik. De har ven varit noga med att ppeka att de br kompenseras fr eventuella frluster vid genomfrandet av tgrder som minskar efterfrgan p fossila brnslen. En viss uppluckring har skett efter oljeproducerande Qatars ledarskap av COP18.

30

5. Sveriges roll Sverige bidrar med runt 0,2 % av vrldens utslpp av vxthusgaser, s att minska vra utslpp frhindrar inte i sig de globala klimat- frndringarna nmnvrt. Sveriges frmsta mjlighet att minska de globala utslppen r genom att pverka andra lnder att minska sina utslpp. Det kan vi gra genom att vi har stor trovrdighet p miljomrdet, kan freg som gott exempel och anses frhandlings- skickliga. Vikten av att g fre med taganden och betydelsen av att medla r ngot som diskuteras bde i Sverige och EU. Inte minst stts rollen som medlare p prov nr det gller att f USA och Kina att n varandra i frhandlingarna. Vid Sveriges EU-ordfrandeskap 2001 fr- handlade dvarande miljminister Kjell Larsson vid COP 6 i Bonn. Ett halvr innan hade frhandlingarna brutit samman i Haag och USA hade avsagt sig alla ambitioner att ratificera Kyotoprotokollet. Trots detta lycka- des man i Bonn enas om en rad viktiga frgor och i Marrakech samma r kunde Kyotoproto- kollet i stort sett frdigstllas. Den svenska insatsen ansgs d ha varit starkt bidragande och visat p vikten av en bra EU-ordfrande. Infr COP-mtena r Sverige med och tar fram den gemensamma EU-positionen, och i detta dokument finns Sveriges huvudsakliga stndpunkter. Samtidigt finns det ett visst utrymme fr Sverige att vara driva vissa frgor och vara delaktiga nr avgrande

31

beslut fattas, vilket bland annat syntes i Durban dr Sveriges miljminister Lena Ek var en av de knappt tio miljministrar som lste avgrande frgor i plenisalen. I Warszawa hade Sverige en betydande roll bland annat i frgor rrande finansiering av frluster och skador orsakade av klimatfrndringar (s kallat Loss-and-Damage), en frga som Sverige satt hgt p sin agenda. Sverige har ven utanfr EU och UNFCCC arbetat med internationella klimatfrgor under flera r. Bland annat har Sverige, Bangladesh, Kanada, Mexico och USA initierat ett sam- arbete om att minska utslppen av kortlivade, klimatpverkande luftfroreningar, exempelvis metan och sot (CCAC). Sverige r ocks genom Jan Cedergren representerat i styrelsen fr den grna klimatfonden. Inom Cartagenadialogen, som syftar till att bygga allianser mellan utvecklade lnder och utvecklingslnder, har Sverige och Maldiverna tillsammans lett ett arbete fr att sprida goda exempel p hur koldioxidsnla och konkur- renskraftiga ekonomier kan utvecklas. Sverige har ocks tillsammans med Norge, Storbritannien, Indonesien, Sydkorea, Colom- bia och Etiopien startat upp en ny arena fr den internationella klimatdebatten infr klimatavtalet 2015, "The Global Commission on the Economy and Climate". Sverige arbetar aktivt fr en utfasning av subventioner av fossila brnslen genom sitt medlemskap i gruppen Friends of Fossil Fuel Subsidy Reform.

32

6. Nyckelpersoner Fram till Paris 2015 kommer det inte frmst vara vrldens mktigaste ledare som frhand- lar med varandra. Istllet kommer frhand- lingarna sktas av en mer anonym samling personer, varav mnga har som fulltids- sysselsttning att frhandla just klimatfrgor. Nedan presenteras ngra av klimatfrhand- lingarnas nyckelpersoner. Christiana Figueres (Verkstllande sekreterare UNFCCC) I juli blev Figueres, frn Costa Rica, tervald till en andra period om tre r som verkstll- ande sekreterare fr UNFCCC, vilket hon blev 2010 d hon eftertrdde Yvo de Boer. Dessfrinnan har Figueres varit vice ordfr- ande i COP, 2008-2009, samt representerat Latinamerika och Vstindien i Clean Develop- ment Mechanism verkstllande byr. Hon har varit en del av Costa Ricas frhandlings- delegationen sedan 1995. Som kuriosa kan nmnas att hon r dotter till Costa Ricas fre detta president Jose Figueres som anses som den Costa Ricanska demokratins grundare. Marcin Korolec (Ordfrande fr COP 19) Polens Marcin Korolec var ordfrande fr COP 19, under vilket mte han blev degraderad frn miljminister till en form av andre- minister med ansvar fr klimatfrgor. Han har en bakgrund som tjnsteman och jurist, en utbildning i juridik och historia, och lng erfarenhet av frhandlingsarbete inom svl EU som strre internationella sammanhang. Han hade ven en viktig roll vid 2012 rs COP, i Doha, d han hade delat ordfrandeskap fr

33

EU:s delegation tillsammans med Connie Hedegaard. Han har uttalat som ml att upp- n en balans mellan miljskydd och ekonomi fr att p s stt uppn ekonomisk tillvxt utan att det sker p bekostnad av miljn. Anna Lindstedt (Sveriges klimatambassadr) Den 1 september 2011 eftertrdde Anna Lind- stedt Staffan Tillander som klimatambassadr med placering p Miljdepartementet. Lind- stedt var tidigare Sveriges ambassadr i Mexiko och r i Sveriges chefsfrhandlare i miljminister Lena Eks frnvaro. Connie Hedegaard (Klimatkommissionr) Hedegaard var miljminister 2004-2007 i Anders Fogh Rasmussens regering, samt klimat- och energiminister 2007-2009. Hede- gaard nominerades i november 2009 till EU-kommissionr med ansvar fr klimatfrgor. Samtidigt avgick hon som klimat- och energi- minister, men kvarstod i regeringen som minister fr FN:s klimatkonferens i Kpen- hamn 2009. Hedegaard har en magister- examen i litteraturhistoria. Todd Stern (USA:s chefsfrhandlare) Valdes av USA:s dvrande utrikesminister Hillary Clinton till USA:s srskilde sndebud i klimatfrgor och drmed ocks chefsfrhand- lare fr USA under Kpenhamnsfrhandling- arna. Rdgav Hillary Clinton i miljfrgor under dennes presidentvalskampanj. Var seniorfrhandlare fr Vita huset under Kyotofrhandlingarna. Han arbetade lnge i nra samarbete med Jonathan Pershing som var Sterns bitrdande men nu lmnat sin tjnst och ersatts av Trigg Talley.

34

Su Wei (Kinesisk chefsfrhandlare) Su Wei r generaldirektr fr avdelningen fr klimatfrndringar vid Kinas nationella kom- mission fr utveckling och reform. Han har tidigare arbetet vid utrikesministeriet i Kina men har sedan 2005 agerat som landets chefsfrhandlare vid FN:s klimatkonferenser. Hans uppgift r att leda Kinas synpunkter i klimatfrhandlingarna i sin roll som chefsfr- handlare och stllfretrdande d ministern Xie Zenhua inte r p plats. Kishan Kumarsingh och Artur Runge-Metxger ordfrande i ADP Kishan Kumarsingh frn Trinidad och Tobago och Artur Runge-Metzger frn EU delar ordfr- andeskapet fr ADP arbetsgruppen fr ett nytt avtal under Durbaplattformen. Kumar- singh har ett lngt frflutet inom klimat- politiska frgor, liksom Runge-Metzger som sedan tidigare varit enhetschef fr Europeiska kommissionens generaldirektorat fr milj. Runge-Metzger har ven varit en av EU:s chefsfrhandlingar i FN:s klimatfrhandlingar. Han har en akademisk bakgrund med en doktorsexamen i jordbruksekonomi. De tv ordfrandena r drmed nya p sin post, men har lng erfarenhet inom klimatomrdet och ledande positioner inom sina egna respektive delegationer.

35

7. Viktiga diskussioner utanfr FN:s frhandlingar

Utver frhandlingarna inom FN diskuteras klimatfrgan i en rad forum som p ett eller annat stt relaterar till FN-frhandlingarna. Dessa presenteras nedan.

Cartagenadialogen Cartagenadialogen bildades av en grupp progressiva lnderna med ett gemensamt intresse att ka klimatambitionen i vrlden. Gruppen som bestr av svl utvecklade lnder som utvecklingslnder samlas med jmna mellanrum. ven om gruppen av lnder inte alltid delar sikter har de gemensamt en vilja att agera konstruktivt och driva klimatarbetet framt. Mtet blir p s stt ven en viktig arena fr samtal om konstruktiva och nya ider som kan fra vrlden nrmare ett effektivt klimatavtal. Det som sttt hgst p agendan under ret har varit den kommande verenskommelsen 2015 och glappet mellan ambitioner och behov av utslppsminskningar. Hr handlar det dels om nr lnder ska komma med faktiska frslag p taganden och hur finansieringsproblematiken ska lsas. Climate and Clean Air Coalition (CCAC) CCAC, koalitionen fr kortlivade klimatp- verkande luftfroreningar, grundades i fjol av Bangladesh, Ghana, Kanada, Mexico, Sverige och USA. CCAC har vuxit snabbt och har idag 72 medlemmar; 34 lnder och 38 organi- sationer. Arbetet fokuserar p kortlivade klimatgaser, som komplement till UNFCCC:s globala tgrder riktade framfr allt mot

36

lngsiktiga klimatgaser som koldioxid. Huvud- sakligt fokus ligger p metangas, svart sot, ozon och HFC-gaser. IPCC Parallellt med FN:s klimatfrhandlingar arbet- ar FN:s vetenskapliga panel fr kliamtfrgor. Under 2013 presenterade arbetsgrupp den frsta delen av IPCC:s femte rapport om klimatfrndringarna. Del ett handlade om den vetenskapliga grunden fr klimatfrnd- ringar. I rapporten framgick att bevisen fr mnniskans pverkan p klimatet r skrare n ngonsin tidigare, vilket lmnade ett tydligt budskap till beslutsfattare. Under 2014 kommer ytterligare rapporter att lanseras:

25-29 mars, 7-11 april. Del tv och tre av IPCC:s rapport om klimatfr- ndringar. I mars presenterar arbets- grupp tv sin rapport om effekter, srbarhet och anpassning, i Yokohama. Och i april slpper arbetsgrupp tre sin rapport om tgrder fr att minska utslpp, i Berlin.

27-31 oktober. IPCC slpper den sammanvgda femte rapporten. IPCC mts i Kpenhamn fr att vga samma huvudbudskap frn de tre delrapporterna och redovisa sin syntesrapport.

G8 och G20 G8 bestr av USA, Japan, Tyskland, Stor-britannien, Frankrike, Italien, Kanada och Ryssland, G12 ytterligare tolv av vrldens strsta ekonomier. G8 och G20 har tidigare frkunnat sitt std fr mlet om en tempe-

37

raturkning p mindre n 2 grader. tgrder som freslagits har bland annat varit en global skatt p finansiella transaktioner i syfte att frmja klimatarbetet och leda till en mer rttvis vrld samt en reformering av brnslesubventioner och utfasning av befint- liga subventioner av fossila brnslen. G8:s toppmte 2013 i Storbritannien gav fortsatt std till tvgradersmlet och lyfte fram det msesidiga beroendet mellan en hllbar ekonomisk utveckling och klimatpolitik. Ocks finansieringen av den grna klimatfond- en och std till utvecklingslnder diskuterades. G8 ska enligt planeringen mtas fr ett toppmte den 4-5 juni i Sotji. Med anledning av utvecklingen i Ukraina r det emellertid oklart om mtet faktiskt kommer att ga rum. nnu finns inga indikationer om klimatfrgans plats p dagordningen. G20:s toppmte 2013 i Ryssland kretsade kring ekonomisk tillvxt och skapandet av arbetstillfllen, men ven hllbar utveckling diskuterades. I St. Petersburg Action Plan ut- talar G20 sitt std till UNFCCC och instiftandet av ett nytt klimatprotokoll, eller annat juridiskt instrument, r 2015. Klimatfrnd- ringar lyfts fram som en betydande samhlls- kostnad och det rder enighet om att det finns ett skriande behov av att reducera vra vxthusgasutslpp d kostnaderna fr t- grder kar om dessa skjuts till framtiden. Hr lyfts ocks behovet av en minskning av fluorerade kolvten (HFC) fram. De r upp- emot tusen gnger kraftfullare vxthusgaser n koldioxid, anvndningen kar stadigt och

38

det saknas tydliga mlsttningar fr dess fortsatta konsumtion och produktion. G20:s nsta toppmte r planerat till nov- ember 2014 i Brisbane, Australien. nnu finns inga indikationer om klimatfrgans plats p dagordningen. Grna klimatfonden I Cancun 2010 fattades ett beslut om att upprtta den Grna klimatfonden (GCF) och i Durban 2011 enades om att fonden ska ha sitt ste i Sydkorea. Under hsten 2013 bestm- des att fonden ska operationaliseras i mitten av 2014 och bidrag utlovades frn alla stora ekonomier, med lften om 100-tals miljoner dollar frn USA, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Styrelsen satte ocks upp en frdplan fr hur ytterligare finansiell mobili- sering till fonden ska uppns. De ppnade dr upp fr mottagandet av bidrag frn bde offentliga och privata kllor, kapitaltillskott och frmnliga ln frn offentlig sektor. Den 19-21 februari 2014 gde den Grna klimatfondens sjtte styrelsemte rum p Bali, Indonesien. Mtet sgs inte som ngon strre framgng och fondens operationalisering kommer nu till stor del bero p framgngen vid nsta styrelsemte, i maj.

Major Economies Forum on Energy and Climate (MEF) MEF r ett forum med fokus p energi och klimat som etablerades 2009 i syfte att underltta en dialog mellan industrilnder och utvecklingslnder. Frhoppningen r att en

39

sdan dialog ska leda till ett strkt politiskt ledarskap och bidra till framgngsrika resultat vid FN:s rliga klimatfrhandlingar. Medlem- mar r Australien, Brasilien, Kanada, Kina, EU, Frankrike, Tyskland, Indien, Indonesien, Italien, Japan, Korea, Mexiko, Ryssland, Sydafrika, Storbritannien och USA. MEF hade sitt senaste mte i New York den 24 september 2013. Dr diskuterades framfr allt hur arbetet ska fortskrida fr att ett framgngsrikt avtal ska ns vid COP 21 och hur lnder ska stimuleras att anta skarpa nationella klimatml. En stor del av diskussionen handlade om strukturerna fr ett kommande avtal med fokus p den juridiska statusen (bindande eller ej) och hur ansvars- frdelningen mellan olika typer av lnder ska se ut (exempelvis om Annex-uppdelningen br kvarst). Enligt mtets slutsatser r det viktiga att utformningen av avtalet mjliggr ett s brett deltagande som mjligt. Fr att uppn bde hgt deltagande och ambition framfrdes att hnsyn till lnders frut- sttningar mste gras p ett rttvist stt. Ett konkret resultat av mtet var bildandet av en arbetsgrupp med uppgift att vidareutveckla de optimala formerna fr initiativet, s som lmpliga mtt och ml. De har ven i uppgift att lyfta fram exempel p lyckade tgrder. Arbetsgruppen vntas under kommande MEF-mte rapportera resultatet d nya steg ska tas i hopp om att strka ambitionsnivn infr ett kommande klimatavtal.

40

Petersberg Climate Dialogue Petersberg-dialogen fr samman 35 ministrar frn olika regioner i vrlden till en informell klimatdialog. Det fjrde mtet under Peters- berg-dialogen anordnades i Berlin i maj under titeln "shaping the future". Mtets ordfrande- skap delades mellan Tysklands miljminister Peter Altmaier och Polens miljminister Marcin Korolec. Syftet med mtet var att fra en diskussion om hur arbetet under FN:s klimatfrhandlingar ska fras framt och hur genomfrandet av ytterligare klimattgrder ska stimuleras i de deltagande lnderna. Behovet av kade tgrder lyftes fram samt hur en ambitionskning fre 2020 ocks r starkt kopplat till hur framgngsrikt ett nytt avtal 2015 kommer att bli. De lyfte ven fram positiva exempel och ppekade att en sund klimatpolitik ocks kan stimulera ekonomin och arbetstillfllen. Fr att uppn detta krvs dock en tydlig och frutsgbar politik som stimulerar till privata investeringar. Fr nrvarande har vi ingen information om nr nsta mte inom Petersbergdialogen ger rum.

41

8. Tidigare klimattoppmten Att vrldens regeringar frsker trffa avtal i klimatfrgor r inget nytt, ven om mtena ftt betydligt mer publicitet p senare r. Redan i brjan av 1990-talet brjade man i FN-regi frhandla om vxthuseffekten, med successivt kande krav p bindande taganden att minska de klimatpverkande utslppen. Hr fljer en lista p de viktigaste klimatmtena sedan 1992. 1992 Rio de Janeiro FN:s forskningspanel IPCC kommer med en alarmerande rapport om mnniskans klimat- pverkan, vilket leder till att FN:s ramkon- vention fr klimatet antas. Konventionen fr namnet UNFCCC och efterfljande frhand- lingstillfllen kommer att kallas COP (Conference Of the Parties, partskonferenser), som ska hllas varje r p olika platser i vrlden. Denna frsta konvention saknar konkreta niver fr utslppsminskningarna men konstaterar att de mste ske ver tid s att lndernas ekonomier och teknologi ska hinna anpassa sig. 1994 UNFCCC trder i kraft efter att 50 lnder ratificerat avtalet. Idag har konventionen 194 parter. 1995 Berlin Den frsta partskonferensen inom UNFCCC, kallad COP1, prglas av oskerhet kring vilka tgrder lnderna kan ta till fr att minska sina utslpp.

42

1996 Genve Vid COP2 kommer de deltagande lnderna verens om att bindande utslppsminskningar r nskvrda, och att varje land kan bestmma fritt hur de ska lsa sina utslppsproblem. 1997 Kyoto P COP3 enas deltagarlnderna fr frsta gngen om bindande utslppsminskningar, i Kyotoprotokollet. 37 industrialiserade lnder tog sig att under ren 2008-2012 minska sina utslpp med i genomsnitt 5 % jmfrt med 1990, medan utvecklingslnder inte omfattas av krav p utslppsminskningar och ekonomier under omvandling endast omfattades av begrnsade krav. Protokollet trdde frst i kraft 2005 och under sista ret med taganden hade totalt 183 lnder ratificerat det, dock inte USA. 2000 Haag Vid COP6 presenterar USA ett fr dem frdelaktigt frslag om att jordbruks- och skogsomrden ska rknas som koldioxidsnkor (koldioxid som binds i marken). EU vgrar acceptera idn och frhandlingarna bryter samman. Mtet avslutas utan enighet och parterna mts ret efter fr ett s kallat COP-bis i Bonn. 2001 Bonn och Marrakech 2001 hlls COP6-bis i Bonn dr frhandlingarna terupptas efter kollapsen i Haag. Under tiden har George W Bush blivit amerikansk president och beslutat att USA inte ska stdja Kyotoprotokollet. USA deltar drfr endast som observatr vid

43

frhandlingarna. vriga lnder kommer verens i flera viktiga frgor, bland annat avseende de flexibla mekanismerna och sanktionsmjlighet gentemot lnder som inte uppfyller avtalet. Vid COP7 i Marrakech slutfrhandlade lnderna ytterligare viktiga tekniska frgor fr Kyotoprotokollets genomfrande. 2004 Buenos Aires P COP10 inleds den formella diskussionen om vad som ska hnda efter 2012 d Kyotoprotokollets taganden gr ut. 2007 Bali P COP13 tar diskussionerna om vad som ska ske efter 2012 fart och en srskild handlingsplan, Bali Action Plan, antas i syfte att leda fram till ett nytt avtal p COP15 i Kpenhamn. Tv parallella arbetsgrupper ska fra frhandlingarna framt; Kyotoprotokollets spr (AWG-KP) som framfr allt berr de lnder som ratificerat Kyotoprotokollet, och Ad Hoc Working Group on Long-term Cooperative Action under the Convention (AWG-LCA), dr alla parter ingr och fokus ligger p ett kommande klimatsamarbete. 2009 Kpenhamn COP15-mtet i Kpenhamn r det mest uppmrksammade klimatmtet ngonsin, med 120 regeringschefer, 10 500 delegater, 13 500 observatrer och mer n 3 000 journalister p plats. Regeringscheferna deltar i frhandlingarna p ett stt de sllan gjort tidigare, men man nr

44

inte ngon verenskommelse om de texter som frhandlats innan och under Kpen- hamnsmtet. Istllet enas ett antal lnder verens om ett helt nytt dokument, the Copenhagen Accord. 2010 Cancun Infr Cancuns COP 16 r frvntningarna och intresset betydligt lgre n infr Kpenhamn, men lnderna lyckas komma verens om Cancunavtalet, dr de taganden som gjordes i Kpenhamnsverenskommelsen formellt blir en del av UNFCCC-processen. Lnders frivilliga utslppsminskningar ska rapporteras till UNFCCC, en grn fond fr finansiering av klimattgrder i fattiga lnder ska upprttas med 100 miljarder USD rligen i anslag frn utvecklade lnder frn och med r 2020. Staterna skriver under mlet att hlla tempe- raturkningen under 2 grader jmfrt med frindustriell tid. Av mnga anses Cancunmtet ha rddat FN-processen, som var utsatt fr hrd kritik efter Kpenhamnsmtet. En stor del i detta har den mexikanska utrikesministern och mtets ord- frande Patricia Espinosa, som under mtets sista natt klubbar igenom avtalet trots att Bolivia hgljutt protesterade. Hon visar drmed att det finns tolkningsutrymme av vad konsensus innebr och undvek en situation dr en stat ensam kunde frhala processen. 2011 Durban P vertid lyckas lnderna under COP 17 enas om Durbanplattformen (Ad Hoc Working Group on the Durban Platform for Enhanced Action, ADP), en verenskommelse om att

45

pbrja en process som senast 2015 ska leda till att antagandet av ett nytt avtal som ska trda i kraft 2020. Man lyckas inte enas om vilken legal status detta ska ha utan formulerar att det kan vara protocol, another legal instrument or an agreed outcome with legal force under the Convention applicable to all parties. Durbanplattformen ppnar ven upp fr en uppbrytning av uppdelningen mellan Annex-1 och icke-Annex lnder, ett frsta steg mot ett avtal dr alla lnder tar sitt ansvar fr klimatet. I vergngsperioden beslutades att en andra tagandeperiod av Kyotoprotokollet fr 2013 och glla till 2017 eller 2020. Eftersom arbetet inom AWG-KP och AWG-LCA inte avslutas har man nu tre parallella frhandlingsspr. 2012 Doha COP 18 i Doha antar efter frhandlingar p vertid Doha Climate Gateway, en brygga mellan Kyotoprotokollet och det nya avtal som avser perioden efter 2020. Lnderna enas om en andra tagandeperiod fr Kyotoprotokollet vars frsta period lpte ut 2012, med bindande taganden om utslpps- minskningar fr tiden 2013 till 2020. Dock r det f lnder som skriver under, dribland EU, Australien och Schweiz. 85 % av de globala utslppen omfattas drmed inte av protokollet. Lnder som USA, Ryssland, Japan och Canada har valt att st utanfr och andra stora utslppare som Kina och Indien har enligt Kyotoprotokollet ingen skyldighet att minska sina utslpp.

46

verenskommelsen har nd betydelse, inte minst fr relationen mellan utvecklade lnder och utvecklingslnder. Det innebr ocks att strukturer och institutioner som byggts upp bevaras och mjligheten att nyttja bland annat CDM (mekanismen fr ren utveckling) blir kvar, ven om utvecklandet av nya mekanismer fortskrider. Arbetsgruppen fr lngsiktiga taganden (AWG-LCA) stngs, och de frgor som nnu inte ntt en lsning behandlas inom Durban- plattformen och via de befintliga permanenta arbetsgrupperna. Det gller frmst finans- iering, teknikverfring och arbetet kring an- passning till klimatfrndringar. Avslutningen av frhandlingsspret frenklar fortsatta fr- handlingar kring ett framtida, globalt klimat- avtal. 2013 Warszawa Ett av mlen infr COP 19 i Warszawa var att enas om en tidsplan fram till Parismtet 2015. Detta lyckdes enbart delvis, d beslutet frn Warszawa sger att lnder i god tid innan Parismtet ska meddela sina nationella bidrag till de globala utslppsminskningarna. De lnder som har mjlighet ska meddela dessa det frsta kvartalet 2015. Frutom att flera parter, bland annat EU, argumenterade fr ett tidigare datum, r det oklart vad nationally determined contributions innebr. Fr mnga ses det som ett steg bakt jmfr med committments (taganden) som tidigare varit det vanligaste ordet fr att beskriva lnders utslppsminskningar.

47

Ett av de andra huvudmlen var att n framsteg avseende ny taganden fr perioden fram till 2020. Detta misslyckades. Inte minst d Australien och Japan i Warszawa meddel- ade att de snker sina ml fr utslppsminsk- ningar till 2020, som ett resultat av regeringsskifte respektive krnkraftsolyckan i Fukushima. Mtet brjade med ett starkt inledningstal av Filipinernas chefsfrhandlare som talade om katastrofen som den pgende tyfonen Haiyan innebar fr Filipinerna. I och med att effekterna av klimatfrndringarna var s ptagliga fick Loss and Damage stort fokus i Warszawa. Begreppet Loss and Damage syftar till att ven vid en optimal verens- kommelse fr minskning av vxthusgaser behver de mest utsatta utvecklingslnderna std p grund av de frndringar i klimatet som redan har skett. Utfallet i Warszawa blev en kompromiss som innebar upprttande av en ny mekanism fr Loss and Damage. Mekanismen innebr att utvecklingslnder som drabbas av naturkatastrofer ska f std i form av expertis och eventuellt finansiering av utvecklade lnder. I vrigt fortsatte diskussionerna kring finans- iering av insatser fr att lindra effekterna p klimatet, framfr allt genom Green Climate Fund. Det fattades inget beslut om omfatt- ning av finansiering av den grna klimat- fonden frn de utvecklade lnderna. Dremot uppmanades de att tervnda med ambitisa frslag p nationell finansiering till COP20 i december 2014 fr att kunna fortg med operationaliseringen av fonden.

48

En annan form av finansiering som diskuter- ades under mtet var REDD, som ska minska skvling av de tropiska regnskogarna. Fr- handlingarna kring REDD har pgtt i flera r. I Warszawa togs ytterligare ett steg d parterna enades om att infra en resultat-baserad finansiering fr utvecklingslnder som skyddar nationella skogar.

49

9. Ett komplicerat maktspel Alla lnder vill n en verenskommelse som innebr mindre utslpp och mindre klimatfr- ndringar. Trots detta gemensamma ml r det svrt att komma verens.

Klimatet definieras i internationella samman- hang som en offentlig nytta, vilket betyder att ett lands agerande pverkar alla. Oavsett var i vrlden en utslppsminskning sker sprids klimatgaserna jmnt i atmosfren och resultatet blir detsamma. Eftersom det mnga gnger r kostsamt att snka sina utslpp, frsker alla lnder f utslppsminskningarna att ske ngon annanstans. Detta har resulter- at i en situation liknande fngarnas dilemma dr mnga parter vntar s lnge som mjligt med att ta sig utslppsminskningar, i hoppet att andra ska gra dem istllet. Infr Kpenhamn visade sig detta bland annat genom att inga parter frutom EU offentlig- gjorde ngra konkreta utslppsml. Ett grundlggande problem som gr det svrt att komma verens r misstron mellan rika och fattiga lnder som innebr att utveck- lingslnderna, till exempel nr de samlas som G77, mter flera frslag med skepsis eftersom de inte litar p de utvecklade lndernas intentioner. Ett annat problem som genomsyrar det flesta diskussioner, r det faktum att de utvecklade lnderna har strre ansvar fr klimatpro- blemet eftersom de i sekler sttt fr nstan alla utslpp. Detta anses orttvist eftersom det lett till de utvecklade lndernas industri-

50

ella dominans idag och nu nr det r de fattiga lndernas tur att utvecklas, tillts de inte gra utslpp. Att ta beslut med konsensus (alla mste vara verens) innebr ocks att avtalet riskerar att bli svagt eftersom man vill komma verens till varje pris. Det r allts mycket svrt att med konsensus besluta vem som ska gra mest och vem som ska betala vad till vem. Till rga p allt kantas frhandlingarna av frseningar och frhinder, ofta p grund av inhemsk opinion, som i mnga fall hindrat lnder att infrliva beslut i det egna landets lagstiftning och drmed omjliggjort ett globalt avtal. Ett annat problem, som redan nmnts ovan, r de flesta lnder verkar ovilliga att sjlva dra det tunga lasset. Slutligen har efterlevnaden av verenskom- melserna skapat problem. Det har varit alltfr enkelt att lova runt men hlla tunt. Vem ska gra mest? Om alla vrldsinvnare delade lika p utslppsminskningarna, skulle vi f slppa ut maximalt tv ton koldioxid per person r 2050 en global minskning med tv tredjedelar. D skulle temperaturen p jorden enligt IPCC:s berkningar inte stiga med mer n tv grader Celsius, vilket r mlet i dagslget. Rent praktiskt skulle det exempelvis innebra att:

USA tvingas minska sitt utslpp med 90 %.

51

Sverige minskar sina utslpp med 66 %.

Kina drar ner p utslppen med 50 %.

Albanien dremot skulle f dubbla mngden utslpp.

Moambique skulle kunna ka sitt utslpp med nstan 2 ton per person eftersom landet knappt gr ngra utslpp alls idag.

En annan metod vore att alla lnder gjorde en insats proportionell till respektive lands utslpp, BNP och befolkningsmngd, och att rika lnder kan kpa utslppsminskningar i fattigare lnder, dr de r billigare. Men i praktiken anser de rika lnderna d att de sjlva tvingas betala fr mycket, medan de fattiga lnderna kommer fr billigt undan. I ramkonventionen och Kyotoprotokollet har det slagits fast att de utvecklade lnderna mste snka sina utslpp innan de kan vnta sig att de fattiga lnderna gr det, ngot som fr kraftigt medhll av G77. Men mnga rika lnder, till exempel USA, r inte beredda att g med p detta, trots att deras utslpp de senaste 150 ren ligger till grund fr dagens klimatproblem. Equity (proportionell jmlikhet) Inom ramkonventionen tillmpas just nu pro- portionell jmlikhet. Det innebr att lnderna stlls infr ansvar utifrn hur skyldiga de r till det aktuella problemet (klimathotet) samt vilka kostnader/konsekvenser det skulle innebra fr just dem att minska sina utslpp. Med detta system slipper de allra fattigaste lnderna gra omfattande utslppsminsk- ningar, medan de utvecklade lnderna istllet

52

tar p sig ansvaret fr de senaste seklens utslpp. En invndning mot ovanstende resonemang r att de rikare lnderna faktiskt inte knde till koldioxidutslppens effekter fre 1990. Drfr har det argumenterats att endast utslpp efter 1990 borde rknas nr ansvarsfrgan diskuteras.

Det saknas emellertid en exakt definition av vad begreppet equity innebr. Bland annat Sverige har tillsammans med Belgien ordnat seminarier fr att bttre kunna definiera vad begreppet innefattar och hur det praktiskt ska kunna omsttas i frhandlingarna. Vem betalar fr de fattiga lndernas framtid? Tillvxt utan koldioxidutslpp krver ny teknik, teknik som framfr allt finns i den industri- aliserade vrlden inte i utvecklingslnderna. Drfr sger Kyotoprotokollet att de rika lnderna i framtiden ska bidra med pengar och grn teknik, och drmed frenkla fr utvecklingslnderna att minska sina utslpp. Fattiga lnder har krvt stora summor i std fr att ha rd med den nya tekniken. Under perioden 2010-2012 lovade de utvecklade lnderna att bidra med 30 miljarder dollar och om n inga lften om specifika summor finns fr de nrmaste ren ska det frn och med 2020 finnas klimatbistnd om 100 miljarder rligen som std till utvecklingslnder. Detta i form av en klimatfond som frst behandlades under COP 15 Kpenhamn men som det fattades beslut om frst ret drp i Cancun. Utvecklingslnder som Kina har i sin tur krvt kompensation fr de utslpp som sker inom

53

deras exportindustri, som till stor del produ- cerar billiga varor fr marknader i industri- nationer. De oljeproducerande lnderna i OPEC har sin sida krvt kompensation fr uteblivna inkomster nr de sljer mindre olja. Ett frslag till finansiering r att samtliga utvecklade lnder bidrar med en viss andel av sin respektive BNP, liknande FN:s system fr bistnd (0,7% av varje lands BNP har rekommenderats). Ett annat frslag r att alla lnder frutom de allra fattigaste bidrar med en summa grundad p utslpp, befolkning och BNP. Med det frslaget skulle en del fattiga lnder f tillbaka mer n de ger, ett system som skulle likna EU:s system fr medlemsavgifter. Hur garanteras att avtalet hlls? nda sedan det frsta internationella milj- avtalet slts i Stockholm 1972 har efter- levnaden av verenskommelserna varit ett bekymmer. Det har varit svrt att finna gemensamma metoder fr vad som ska ske nr lnder inte lever upp till avtalen. Detta beror i sig p att miljfrgor berr s kallade global commons atmosfren, haven och den biologiska mngfalden existerar oberoende av nationsgrnserna. Det r svrt att bevisa att en viss miljskada har uppsttt p grund av en annan nations otillrckliga agerande. Hittills har den internationella domstolen inte prvat ngot sdant fall. Likas r det svrt att utdma olika straff om det inte finns tydliga frbud formulerade ngot som r relativt ltt nr det gller anvndning av freoner eller kvicksilver, men desto svrare nr det gller utslpp av vxthusgaser.

54

Miljavtalens avsnitt om efterlevnad brukar innehlla tre delar:

Frebyggande mekanismer som ska frhindra att stater bryter mot sina taganden (preventing non-compliance)

Mekanismer som underlttar lndernas arbete med att uppfylla avtalen (facilitating compliance)

Mekanismer som verser och utvrderar hur lnderna arbetar fr att n de olika mlen (managing compliance)

Det kan ta tid innan det str klart hur mekanismerna kommer att uttryckas i text. S blev det efter Kyotomtet, dr man skt p frgorna om hur lnderna skulle behva leva upp till kraven. Det drjde till mtet i Marrakech 2001 d ett tillgg till Kyoto (Marrakechreglerna) skapade en internationell kommitt fr att kontrollera och reglera att Kyotoavtalet fljs. Kommittn har olika sanktionsmjligheter till sitt frfogande, vilket ibland bara innebr milda thutningar t lnder som inte lmnar in nationella utslpps- rapporter i tid. Vid allvarligare vertrdelser kan resultatet bli avdrag frn landets tilltna utslppsmngd, eller att landet utesluts frn handeln med utslppsrtter. Vrldens miljrttsjurister har sedan Marra- kechmtet debatterat om reglerna verkligen gr ngon skillnad. De sanktioner kommittn frfogar ver bedms som svaga eller rent av i konflikt med Kyotos utslppsml. Samtidigt har inget internationellt miljavtal i historien varit lika tydligt i att formulera konsekvens-

55

erna av att inte flja verenskommelserna. Ett stt att frklara Marrakechreglerna r att de formulerar hot om plagor snarare n att de faktiskt mnar leda till ett straff i sig. Ngra tunga juridiska eller ekonomiska straff mot den som bryter mot avtalen finns inte, som det t.ex. gr mot lnder som bryter mot miljkrav inom EU. Bland OECD-lnderna har Kanada varit bland de smsta p att uppn Kyotomlen och landet trdde ut Kyotoproto- kollet strax efter Durban. Om Kanada hade stannat kvar i protokollet hade landet brutit mot sina taganden och enligt Marrakech- reglerna ftt en kraftig minskning av sina tilltna utslpp efter 2012 d den nya tagandeperioden tog vid. I praktiken skulle detta innebra att Kanada eller ett annat land med problem att hlla sina taganden tvingas kpa upp utslppsrtter p en internationell marknad som motsvarar den utdmda sanktionen. Landet i frga skulle drmed f ett slags bot, men samtidigt stiger vrldsmarknadspriset p koldioxid. Det gr att landets misstag blir knnbara fr alla lnder som deltar i utslppshandeln. Reglerna fr Kyotoprotokollet innebr att ett land i princip sjlv kan besluta om det ska omfattas av dem. Enligt protokollet kan en efterlevnadsmekanism enbart komma till genom ett tillgg till protokollet, vilket skedde i Marrakech. Eftersom protokollet ocks freskriver att tillgget endast gller de stater som ratificerat tillgget kan allts stater sjlva besluta om efterlevnadsmekanismen ska glla

56

dem eller ej. Dessutom fick Kanada inte heller ngra strafftgrder efter att landet lmnade protokollet. Frgorna om eventuella straffpfljder kommer frmodligen inte st hgst p dagordningen fr frhandlingarna under 2014. Det r dock en viktig frga och en klarhet i vad som ska glla fr lnder som bryter mot sina taganden, ifall dessa kommer att vara bindande, br komma p plats infr det nya avtal som ska fattas 2015.

57

10. Lnder indelade i olika Annex

En viktig frga i klimatfrhandlingarna r vilka lnder som ska ta det strsta ansvaret fr att minska utslppen. I FN:s ramkonvention finns en tredelad uppdelning mellan lnder som lnge varit central i frhandlingarna och utgjorde grunden fr ansvar i Kyotoprotokollet. Annex I-lnder De 41 industrialiserade lnder (inklusive EU) som har taganden under Kyotoprotokollet. Annex I: Australien, Belgien, Bulgarien, Dan- mark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Japan, Kanada, Kroat- ien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxem- bourg, Monaco, Nederlnderna, Norge, Nya Zeeland, Polen, Portugal, Rumnien, Ryssland, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Stor- britannien, Sverige, Tjeckien, Turkiet, Tysk- land, Ukraina, Ungern, Vitryssland, USA, sterrike. Annex II-lnder Samma lnder som i Annex I-gruppen, minus de s kallade vergngsekonomierna. Dessa har skyldighet att stlla upp med finansiella resurser fr att mjliggra utvecklings- lndernas utslppsminskningar. Annex II: Australien, Belgien, Danmark, Finland, Frank- rike, Grekland, Irland, Island, Italien, Japan, Kanada, Luxembourg, Nederlnderna, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, USA, sterrike. Icke-Annex I-lnder Bestr mestadels av utvecklingslnder och har

58

enligt Kyotoprotokollet inga taganden att snka sina utslpp av vxthusgaser. Under senare COP-mten har denna uppdelning allt mer luckrats upp. Enligt Durbanplattformen frn 2011 ska ett framtida avtal omfatta alla parter. Exakt vad det innebr fr ansvarsfrdelningen mellan lnder terstr att se, men den digitala uppdelningen mellan vilka lnder som har ansvar att minska sina utslpp och de som inte har det r sannolikt bruten.

59

11. Ordlista (En utfrligare lista finns hr: http://unfccc. int/essential_background/glossary/items/3666.php#M) AAU: (Assigned Amount Unit) Motsvarar ett ton utslpp i Kyotoprotokollet. Kan handlas med andra lnder i den flexibla mekanismen JI.

AGF: (High-Level Advisory Group on Climate Change Financing) Av Generalsekreteraren tillsatt grupp fr att utreda och hitta lsningar till finansieringen frn rika till fattiga lnder.

Annex I-lnder: Industrialiserade lnder med taganden under Kyotoprotokollet.

Annex II-lnder: Industrialiserade lnder frn fregende grupp med skyldighet att stlla upp med finansiella resurser fr att mjliggra fr utvecklingslnder att genom- fra utslppsminskande tgrder.

AOSIS: Alliance of Small Island States. Frhandlingsgrupp bestende av 44 lnder som antingen r sm -stater, eller ngot strre lgt liggande lnder, som riskerar att versvmmas vid en hjning av havsnivn.

ADP: (Ad hoc Working Group on the Durban Platform) ADP upprttades 2012, som en fljd av verenskommelsen i Durban om att senast 2015 n en verenskommelse som inkluderar alla lnder och som ska trda ikraft 2020.

AWG-KP: (Ad hoc Working Group on further commitments for Annex I Parties under the Kyoto Protocol) AWG-KP upprttades av parterna i Montrealprotokollet r 2005. I

60

AWG-KP frband sig industrialiserade lnder att vervga vidare frbindelser av Kyoto- protokollet fr perioden efter 2012 och var menat att kommat till beslut under Kpen- hamnsmtet 2009.

AWG-LCA: (Ad hoc Working Group on Long-term Cooperative Action under the Conven- tion) The AWG- LCA upprttades p Bali 2007 fr att frvalta frhandlingar av en frstrkt internationell verenskommelse gllande klimatfrndringarna. Mlet var att detta skulle fastsls under Kpenhamnsmtet 2009. Arbetsgruppen avslutade under COP 18 i Doha 2012.

BASIC: Samarbetsgrupp mellan Brasilien, Sydafrika, Indien och Kina som mnar ha en gemensam position i de globala klimatfr- handlingarna.

CDM: Clean Development Mechanism, en del av Kyotoprotokollets s.k. flexibla mekanismer dr utvecklade lnder genom att finansiera utslppsminskande projekt i utvecklingslnder kan tillgodorkna sig utslppsminskningar utomlands.

COP: Conference of Parties, benmningen p de partskonferenser som varje r hlls under FN:s klimatkonvention. Hgsta beslutande organ med samtliga parter som undertecknat konventionen mts dr i syfte fr att fra parternas klimatsamarbete framt.

COP15: Den 15:e partskonferensen - som hlls i Kpenhamn i december 2009. Det r olyckligt att Conference of Parties och Copenhagen som stad ofta frkortas med samma tre bokstver, eftersom COP15 ltt

61

kan misstolkas som Copenhagen 2015.

Fngarnas dilemma: Spelteoretisk metafor som syftar till att frklara svrigheterna med samarbete. Om det finns en risk att ensam behva st fr den strsta delen av kostnaderna vljer man ett alternativ som r smre n det bsta gemensamma utfallet, men som garanterar ett utfall bttre n det allra smsta.

Gemensamt men delat ansvar: Den grundprincip i Konventionen som sger att ansvaret fr att minska utslppen r gemensamt, men att rikare lnder med hgre utslpp ska ta ett strre ansvar.

G8: Grupp bestende av tta stora industri- aliserade ekonomier. Frankrike, Italien, Japan, Kanada Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA.

FVA: Framework for Various Approaches. Ett ramverk som r under utveckling och bland annat r tnkt att underltta internationell handel av krediter frn olika koldioxid- marknader. FVA syftar till att skerstlla att all frsk till utslppsminskningar uppfyller vissa krav.

G20: 19 stater plus EU som rknas som de strsta ekonomierna. Betydligt strre geo- grafisk spridning n exempelvis G8.

G77 och Kina: Frhandlingsgrupp inom FN bestende av drygt 130 lnder som i varierande form anses vara utvecklingslnder. Under 2009 r Sudan gruppens ordfrande.

Icke-Annex I-lnder: Mestadels utvecklings-

62

lnder som inte har ngra taganden att snka sina utslpp av vxthusgaser enligt Kyotoprotokollet.

IPCC: Intergovernmental Panel on Climate Change. Vetenskaplig klimatpanel under FN. Har gjort rekommendationer till Kpenhamns- frhandlingarna.

JI: Joint Implementaion. En flexible mekanism som gr att lnder som minskar sina utslpp med mer n vad Kyotoprotokollet krver kan slja sin AAU till lnder som inte nr sina ml.

Kyotoprotokollet: Globalt mellanstatligt avtal dr stater tagit sig minska sina utslpp av vxthusgaser. Frsta tagandeperioden lper 2008-2012.

LDC: Least Developed Countries. Frhand- lingsgrupp bestende av de 49 stater inom FN-systemet som definierats som de allra minst utvecklade lnderna. De r ocks medlemmar i G77.

Klimatrelaterade frluster och skador: Loss and damage, ett begrepp som vanligen syftar frluster och skador orsakade av extrema effekter av klimatfrndringar som verstiger vad det enskilda landet har kapa- citet att klara av att hantera.

MEF: Major Economies Forum. 16 stater plus EU som tillsammans str fr ver 75 % av de globala utslppen. Amerikanskt initiativ som kompletterar frhandlingarna inom FN:s klimatkonvention.

MRV: Measuring, Reporting and Verification. Fr att ka sannolikheten att multilaterala

63

avtal fljs innehller de ofta specificerade metoder fr mtning, rapportering och verifi- ering.

Proportionell jmlikhet: Inom ramkonven- tionen tillmpas just nu proportionell jm- likhet. Det innebr att lnderna betalar utifrn hur skyldiga de r till det aktuella problemet (klimathotet) samt vilka kostnader/ konsekvenser det skulle leda till att minska utslppen.

NMM: New Market Mechanism, tnkt som en utveckling av befintliga marknadsmekanismer ssom CDM och JI. Den r frmst tnkt som en uppskalning av de befintliga mekanismerna och vntas till skillnad frn dem inte bara vara projektbaserad utan kunna innefatta hela sektorer.

Ramkonvention: En ramkonvention r en bindande verenskommelse mellan flera parter fr ett fortsatt samarbete. Det kan exempelvis rra sig om allmnna mlstt- ningar och frpliktelser fr samarbete om en viss frga eller inom ett visst geografiskt omrde.

Ratificering: Beslut av lagstiftande frsam- ling som innebr att ett internationellt avtal infrlivas i den nationella lagstiftningen.

REDD: Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation. En stegmetod avsedd att anvnda marknadsmekanismer i minsk- ningen av vxthusgasutslpp frn avskogning. REDD-krediter gr det mjligt fr utvecklade lnder att minska avskogning i utvecklings- lnder.

64

Technology mechanism: Inrttad genom Cancunavtalet fr att underltta genomfran- det av kade insatser fr teknikutveckling och teknikverfring i utvecklingslnder.

UNFCCC: United Nations Framework Conven- tion and Climate Change. FN:s ramkonvention om klimatfrndringar antogs 1992 och r grunden fr Kyotoprotokollet och de kom- mande frhandlingarna i Kpenhamn.