1

Gävle 2012-02-22

En idé för att optimera förvaltningen av lax i en del av södra Bottenhavet:

Flyttar vi laxfisket från Gävlebukten till Dalälven så fiskar vi ”rätt lax”. En win win win-situation uppstår.

Ur Havs- och Vattenmyndighetens förslag till ändrade föreskrifter för fisket efter lax i Östersjön:

”Genom att flytta exploateringen av lax från ett blandfiske i havet till ett fiske närmare älvarna

skapas större möjlighet att stärka de svaga svenska bestånden genom en utvecklad reglering av

kustfisket. Havs- och vattenmyndigheten kommer under 2012 att ta fram ett förslag till en sådan

reglering.”

Vi ska naturligtvis hjälpas åt att uppnå syftet med den nya regleringen av laxfisket. Lösningar måste

skräddarsys områdesvis. Efter att ha funderat runt hur vi på bästa sätt, och till största möjliga nytta,

ska förvalta laxen i just Gävlebukten vill jag presentera följande idé. Att reglera fisket enligt denna idé

gynnar den vilda laxen, sportfisket i Älvkarleby och det lokala småskaliga yrkesfisket.

Gävlebukten med de laxförande vattendragen Dalälven och Testeboån.

DALÄLVEN

TESTEBOÅN

GÄVLEBUKTEN

2

I Gävlebukten har vi i dag två vattendrag med lax. Det ena är Dalälven, vars laxbestånd upprätthålls med hjälp av att 225 000 smolt sätts ut i älven varje år som en kompensation för det bortfall av laxproduktion som utbyggnaden av vattenkraften i älven orsakat. Den naturliga reproduktion som återstår i Dalälven är mycket liten. Elprovfisken och utvandringskontroll visar att endast några få hundra vilda laxsmolt per år lämnar Dalälven. Det handlar alltså om enstaka promillen av den kompensationsutsatta mängden.

Laxvatten nummer två i Gävlebukten är den jämförelsevis betydligt mindre Testeboån. Vi vet att det

fanns ganska gott om lax i Testeboån ända in på 1960-talet. Därefter har åns laxbestånd varit helt

utslaget i ungefär ett par decennier. En mängd dokument som styrker laxförekomsten i Testeboån

finns ända från mitten av 1500-talet och framåt.

Efter ett långt och målmedvetet fiskevårdsarbete är det med stor glädje vi nu ser att lax åter vandrar

upp för att föröka sig i Testeboån. ALLA överens om att Testeboån åter ska bli ett vatten med ett

livskraftigt bestånd av vild lax. Utöver traditionell biotopvård och undanröjande av vandringshinder

så har återetableringen av lax skett via utsättningar av s.k. matningsfärdigt yngel som kläckts fram i

Dalälven. Den laxpopulation som ynglen härstammar från är den i Dalälven.

Potentiell produktion av laxsmolt i Testeboån har beräknats till omkring 10 000 stycken per år.

Resultaten från elfiskeundersökningarna visar att nuvarande produktion ligger på mellan 1 000 och

2 000 laxsmolt.

(Vid ett internationellt laxseminarium i Älvkarleby i december 2011 uppstod en kortare diskussion

huruvida återetableringen av lax i Testeboån rentav kan var det enda exemplet i världen som lyckats

med utsättningsmaterial från en främmande population. Kan detta stämma? Vi har aldrig funderat

runt frågan, och vet inte hur det ligger till. Ingen från de tio länder som var representerade vid

seminariet kunde nämna något annat vatten där så har skett. Frågan kommer att utredas vidare.

Bl.a. genom genetiska studier på lax i Testeboån, och jämförelser med lax i Dalälven.)

Gavleån är ett tredje vattendrag i Gävlebukten, och som är nästan dubbelt så stor som Testeboån.

Historiskt sett har Gavleån varit mycket rik på lax. Helt klart har åtminstone några tiotusentals smolt

årligen producerats i Gavleån. Nu är ån praktiskt taget helt offrad för vattenkraften. I bästa fall kan

några tiotals smolt växa upp på den lilla strömsträcka som återstår nedströms det nedersta

kraftverket.

Med andra ord har vi i praktiken två laxvatten som mynnar i Gävlebukten att förvalta. Dalälven - en

stor älv med ett stort bestånd av kompensationsutsatt lax. Och Testeboån - en liten å med ett litet

bestånd av vild lax.

Laxfisket ska nu äntligen beståndsanpassas. Det synsättet på fiskeförvaltning ska vi ta ner på lokal

nivå, och förvalta vart och ett av de olika laxbestånden efter bärkraft. För Gävlebukten innebär det

Ett 25 millimeter långt laxyngel, lax 0+ vid elfiske, utvandrande laxsmolt och lekvandrande lax i Testeboån. Testeboån är åter ett vildlaxvatten.

3

att vi ska fiska kompensationsutsatt lax från Dalälven. Samtidigt ska vi undvika att fiska vild lax från

Testeboån.

Försök i Västerbotten har visat att laxfångsterna i fasta redskap på kusten består av lax från många

olika vattendrag. Det finns knappt ens någon tendens till att fångsten skulle bestå av en större andel

lax från de närmste älvarna än av lax från älvar längre ifrån.

Hur ska vi fiska för att uppnå syftet med den nya förvaltningsmodellen? Det vill säga; hur

fiskar vi rätt lax?

I Gävlebukten bedrivs i dag fisket efter lax med fasta redskap på ungefär 25 platser. Alla dessa har

visserligen inte nyttjats de senaste åren, men med en förväntad ökande tillgång på lax så ökar

naturligtvis även intresset för att fiska lax. I takt med ett ökat intresse att fiska lax kommer fler

fiskeplatser att användas.

Större delen av de fasta redskapen i Gävlebukten är koncentrerad till buktens norra del, drygt en mil

från Dalälvens mynning. (Se karta.)

Fångsten i dessa redskap består med all sannolikhet av en bred mix av lax från ett stort antal älvar.

Inte minst är det en stor risk att de få vilda laxar som ska hem till Testeboån fångas i någon av

redskapen. Erfarenheterna från försöken i Västerbotten pekar mot att fisket inom detta område

snarast är lika blint som fisket långt ute till havs.

Runt Dalälvens mynning finns i vanliga fall endast 3-4 fasta redskap.

4

Alla inser att vi missar målet med förvaltningen om fisket efter lax i Gävlebukten fortsätter på samma

sätt som tidigare. Ett alternativ för att öka precisionen i att fånga rätt lax är att flytta allt fiske med

fasta redskap i hela Gävlebukten mycket närmare Dalälvens mynning. Då pratar vi om sträckan

mellan Billuddens spets i söder och upp till Skutskärsverkens industriområde i norr, en sträcka på ett

par kilometer på vardera sidan om älvmynningen. Det blir då i princip som ett litet s.k.

terminalfiskeområde. Fångsterna inom det området torde till stor del bestå av lax från Dalälven. Men

är detta en bra lösning?

Det bästa alternativet är att flytta upp fisket i älven

Det finns ytterligare ett alternativ, och det är att återgå till att fiska laxen uppe i älven. Det innebär

att vi går tillbaka till en fiskemetod som det fiskats lax med i flera hundra år i Dalälven.

Genom att göra yrkesfiskets uttag av lax till och med uppströms sportfiskesektionerna i Älvkarleby

blir vi alla vinnare - den vilda laxen, sportfisket i Älvkarleby och det lokala småskaliga yrkesfisket. En

win win win-situation uppstår!

Fördelarna är många

Fiskar vi laxen enbart i älven så eliminerar vi risken att fånga de vilda laxar som är på väg hem till

Testeboån, eller till någon annan å eller älv vars bestånd vi inte vill beskatta. Vi kommer att fånga rätt

lax med total precision. I Testeboån är naturligtvis laxen helt fredad. Lax som fångas i ån ska

återutsättas.

Laxfiske med fasta redskap på kusten innebär stora konflikter mellan fiskare och säl. Sälen tar

fångsten och förstör redskapen med stora ekonomiska förluster och mycket extra arbete för

yrkesfiskarena som följd. Därefter kommer kostnader för samhället i form av sälskadeersättningar till

samma fiskare. Allt detta merarbete och dessa kostnader försvinner helt om fisket flyttas upp i älven.

Yrkesfiskarena i södra Bottenhavet avser att låta Marine Stewardship Council, (MSC), certifiera fisket.

Att få använda MSC-märket på sina produkter ger stora fördelar på marknaden, och konsumenterna

känner sig trygga för att den fisk de köper är fiskad på ett hållbart sätt.

Det lär dock knappast bli aktuellt att få sätta MSC-märket på lax från Östersjön, så länge laxens

situation är som den är för tillfället. Däremot ett fiske som garanterat bara tar kompensationsutsatt

lax, som bedrivs i älven och som är anpassat efter tillgången på fisk kanske kan klara kraven. (Eget

antagande).

Hur ska då fisket av lax till konsumtion i älven gå till?

Laxen fångas lämpligen i någon typ av fälla. Den lokala föreningen Älvkarlebygruppen har en vision

om att återuppbygga något av de gamla karfiskena i Älvkarlebyfallen. Att nyttja detta för att göra

uttaget av lax är en möjlighet.

Laxen till konsumtion kan även tas i samma fälla som avelsfisken tas idag. Det är en modern

anläggning som fångar all fisk som simmar upp i fiskvägen vid dammen högst upp i Kungsådran. Vid

vittjning förflyttas laxarna automatiskt från fällan till en sorteringsanläggning.

5

Fångsten i fällan varierar naturligtvis mycket, men den kan bestå av över 100 laxar per dag. Med den

nya laxförvaltningen och med någorlunda framsteg i arbetet med att få fram livskraftigare smolt till

kompensationsutsättningarna kan mängden lax som fångas i fällan förväntas öka påtagligt. En mer

praktisk lösning än att göra uttaget i avelsfällan är nog svår att finna.

Om inget av dessa två alternativ är möjliga återstår att anlägga en ny fälla någonstans i Kungsådran

nedströms avelsfällan. Krävs investeringar finns möjligheter att få stöd från Viltskadeanslaget.

Det är viktigt att den lax som ska gå till konsumtion är av hög kvalité. Blank och fin ska den vara.

Denna idé bygger alltså inte på att ta vara på lax som varit sumpad på något vis, eller varit länge i

älven.

Avståndet mellan havet och fällan är nio kilometer. Det korta avståndet innebär att en stor del av

laxen når fällan efter 1-2 dygn från det att den tagit sig in i älven.

Att förvalta laxen på det sätt jag vill beskriva i denna idé kommer att generera flera olika mervärden.

Utöver det biologiska mervärdet vi vinner genom att inte beskatta de vilda laxarna från exempelvis

Testeboån så skapar vi en good will-effekt. Det uppstår i och med att besökare på Laxön, sportfiskare

i Älvkarleby och andra får kunskap om den ansvarsfulla fiskeförvaltningen.

Idag stoppas all lax vid fällan för avelsfisk till kompensationsodlingen i Älvkarleby. Ingen fisk får ta sig

längre upp i älven än dit.

Den lax som inte behövs till avel märks med ett floytag och skjutsas ner till älvens mynning. Märkt

fisk som kommer upp till fällan en andra gång får ytterligare ett floytag i ryggen, och skjutsas ännu en

gång ner till mynningen. Lax som kommer upp till fällan en tredje gång, med två floytags i ryggen, slås

ihjäl och deponeras på soptipp. Upplägget känns allmänt destruktivt. Att skifta till ett mer

konstruktivt sätt at hantera laxen kommer att uppfattas som positivt av alla.

Med en knapptryckning vittjas fällan i Älvkarleby, och laxarna transporteras automatiskt via ett rör till sorteringsanläggningen.

6

Att gå över till ett fiske i älven har även klara kulturhistoriska poänger. Laxfisket med fällor inom

fallområdet i Älvkarleby har verkligen gamla och dokumenterade anor. Ett återupplivat sådant fiske

kommer att väcka stort intresse, och bli en ny värdefull attraktion i Älvkarleby. Detta blir ett

passande komplement till redan befintliga besöksmål med älven och laxen som gemensam nämnare.

Nya idéer för att publikt ta vara på laxen, förädla den och servera lax på olika sätt kommer som spin-

off-effekter.

Fiske med fälla i älven har även arbetsmiljömässiga fördelar jämfört med fisket på kusten.

Fångstkostnaderna blir lägre. En förflyttning av fisket från hav till älv innebär, om inte några nya hot

eller problem för laxen tillstöter, att fångsterna kommer att öka. Bara utfasning av fisket ute till havs i

sig innebär att vi utnyttjar laxens tillväxt bättre. Med samma antal fångade laxar ökar vi den fångade

massan av lax med mer än 30 procent.

Yrkesfiskarena i Gävlebukten har upplevt att laxsäsongen de senaste åren successivt kortats ner, och

är numera bara två till tre veckor lång. När fångsterna avtar tas de fasta redskapen upp.

Fällan för avelsfisk i Älvkarleby är i drift från tidig försommar till höst. Tydligt kan där ses att laxen

kommer i olika steg. Ett fiske med fälla i älven öppnar upp möjligheter för att fångstsäsongen kan

förlängas.

Att låta sportfisket i Älvkarleby få chans att fiska på hundra procent av de hemkomna laxarna

kommer även det att få mycket stor positiv betydelse. De senaste tio åren har i genomsnitt 400, (81-

712), laxar fångats på sportfiske i älven. Hur många laxar kan fångas i framtiden? Vi kan väl sätta

2 000 laxar per år på sportfiske som ett mål. Det kommer att bli riktig laxfrossa i Älvkarleby. Alla

förstår vad det innebär för bygden.

Vilka ska få ta del av laxen som ska tas till konsumtion? Och vad ska motprestationen

vara?

Det ligger i sakens natur att de yrkesfiskare som i och med en omlagd förvaltning av fisket inte längre

ska fiska lax i Gävlebukten också ska vara de som får ta del av den lax som tas till konsumtion i älven.

Förslagsvis får fångstdata från de senaste årens fiske med fasta redskap i Gävlebukten ge respektive

yrkesfiskare en viss andel av den kvot som bestäms ska tas till konsumtion.

Yrkesfiskarena uppger att laxen de fångar i Gävlebukten betingar ett högt värde. Det går att ta bra

betalt för den. Då är det väl rimligt att även ta ut ett pris som rimmar med rådande förstahandspris

pris på laxen. Intäkter kan i ett inledningsskede behövas för att skapa en fungerande logistik runt

uttaget av lax i älven.

Laxförvaltningen i Gävlebukten och Dalälven berör yrkesfisket, sportfisket, två länsstyrelser, minst

två kommuner, naturvården, SLU, HaV, Vattenfall, markägare på kusten, markägare längs älven och

föreningar som exempelvis Älvkarlebygruppen. En ny lokal laxförvaltning förutsätter en bred

samverkan. Mest naturliga är att Fiskeområde Södra Bottenhavet tar detta projekt vidare. Nästan alla

intressenter är medlem i fiskeområdet. Fungerar inte det så är det Länsstyrelsen i Uppsala län eller

Älvkarleby kommun som ligger närmast till hands för fortsättningen.

7

Forskning och utveckling pågår Återfångsterna av de mycket stora kompensationsutsättningar av lax som genomförs varje år är inte

så stora som de förväntas vara. Återfångsterna har sjunkit under många år. Forskning visar att den

odlade fisken har svårt att anpassa sig till naturliga förhållanden och klarar sig därför sämre i naturen

än vilda artfränder.

Dalälven ingår nu i projekt som syftar till att ta fram bättre uppfödningsmetoder så att laxsmolten

ska vara bättre rustade att klara sin tid i havet, och att det samhällsekonomiska utbytet av

kompensationsutsättningarna ska öka. Det här är en efterlängtad studie med frågeställningar som

många önskar svar på.

Ett delprojekt är att 12 000 av de laxsmolt som sätts ut i Dalälven får ett pit tag-märke inopererat i

bukhålan. Försöket kommer att ge kunskap om laxens överlevnad från utsättning till lekvandring.

Med pit tag förutsätts att fisken kommer i närheten av en antenn för att registreras. Utrustning för

detta kommer att finnas i avelsfällan och vid den obligatoriska invägningen på fiskekontoret. Att då

inte fiska laxen på kusten ökar värdet på försöket.

Ett räkneexempel runt kompensationsutsättningarna ur ett samhällsekonomiskt perspektiv:

Samtidigt som andelen utsatt lax i fångsterna minskar finns kostnaden att sätta ut laxen kvar. 2010

fångade det svenska yrkesfisket 312 324 kilo lax, enl. HaV. Samma år bestod fångsten av endast 30-40

procent kompensationsutsatt lax, d.v.s. runt 100 000 kilo. Varje år sätts två miljoner laxsmolt ut i

Sverige. Kostnaden för dessa utsättningar är 50 miljoner kronor per år, 25 kronor/st. Det innebär att vi

2010 hade en utsättningskostnad på över 500 kronor för varje återfångat kilo kompensationsutsatt lax.

När detta skrivs finns ett förslag från EU-kommissionen om att kompensationsutsättningar av lax runt

Östersjön ska fasas ut. Om och när detta blir verklighet, och beroende på vad som kommer i stället

för kompensationsutsättningarna, får nya ändamålsenliga förvaltningsformer för laxen tas fram då.

Om visionen att låta laxen vandra längre upp i Dalälven kan förverkligas så kommer det att påverka

mängden lax som kan tas till konsumtion. Blir det aktuellt att släppa upp lax i älven så kommer det

att vara angeläget att i första hand låta de vilda laxarna passera. Värdet av att då ha all lax i

avelsfällan för att kunna göra rätt urval kommer att vara stort.

Det finns dock ingen anledning att försöka väga in dessa eventuella scenarier i en ny förvaltning med

anledning av den nu aktuella utfasningen av laxfisket ute till havs och den nya utvecklade regleringen

av kustfisket.

Denna idé innebär att gå tillbaka till en mycket gammal förvaltningsmodell. Hade vi fortsatt förvaltat

laxen på detta sätt i full skala runt hela Östersjön så hade vi sannolikt inte haft några problem med

laxen idag. Med välmående vilda populationer hade antagligen inte heller

kompensationsutsättningarna ifrågasatts som i dag.

Det hjälper dock inte att gråta över spilld mjölk. Det vi istället kan göra nu är att börja bygga för

framtiden. Låt oss starta i Gävlebukten, Testeboån och Dalälven.

Den havsvandrande öringen har inte nämnts en enda gång i detta dokument. För att bara nämna

något om arten så befinner den sig tyvärr i en minst lika bekymmersam situation som laxen. Min

bedömning är att det för närvarande inte finns en enda population av vild öring i södra Bottenhavet

som lämnar något utrymme för avkastning i form av fiske. Åtgärder för att förvalta även öringen

bättre måste komma till stånd.

8

Mitt primära syfte med denna idé är att gynna den vilda laxen i Testeboån. Om jag hade haft idéer

som skulle innebära att andra intressen var tvungna att stå tillbaka om mina idéer genomfördes så

hade jag troligtvis inte lagt ner någon möda på att komma med några förslag. Det känns som att det

hade varit meningslöst.

Att lägga fram förslag på åtgärder som gör alla till vinnare om de genomförs känns däremot mycket

bra. Precis så känns det i detta fall. Eller är det inte så? Är det någon som förlorar på att vi flyttar

uttaget av lax från Gävlebukten till Dalälven? I så fall, vem förlorar på det? Och vad förlorar

vederbörande? Kan det finnas något som hindrar att vi flyttar uttaget till älven? Går det i så fall att

komma förbi det hindret? Finns det andra och bättre sätt att uppnå syftet med den nya

laxförvaltningen? Kanske finns det ännu fler fördelar med att flytta laxfisket till Dalälven, och som jag

missat? Det är värdefullt att vi får fram alla sådana fakta.

Sammanfattning av denna idé: Vi fiskar ”rätt lax”.

Gynnar uppbyggandet av en vild laxpopulation i Testeboån.

Tar bort den redskapsrelaterade konflikten mellan yrkesfiskare, lax och säl i Gävlebukten.

Större fångster för alla.

Förbättrar arbetsmiljön för yrkesfiskarena.

Lägre fångstkostnader för yrkesfisket.

Vi visar att vi kan och vill ta ansvar i fiskeförvaltningen.

Värdet på sportfiskeprodukten i Älvkarleby ökar.

Kompensationsutsatt lax som fångas i älven kan bli aktuell för MSC-märkning.

Intresset för Älvkarleby och Laxön som besöksmål ökar.

Vi brukar resursen lax optimalt utan att förbruka den.

Pågående laxforskning i Dalälven får bättre förutsättningar.

Du som tar del av detta dokument och vill diskutera innehållet får mer än gärna kontakta mig. Jag ser

detta som ett levande dokument. Nya delar kommer att läggas till, och andra delar kan tas bort. Min

målsättning är att det till slut ska bli ett helt oemotståndligt förslag till ny lokal laxförvaltning.

Hälsningar

Bernt Moberg, Gävle

bernt.moberg@gavlenet.se

Mobil: 070-511 87 90