en svag vind av frihet - nyhetsmagasinet syre...2017/05/05  · Även för resande med pass eller...

24
Fredag 5 maj 2017 - nr 36 Lösnummer 30 kr För dig som vill förändra världen #161 tidningensyre.se GLÖD Per Gahrton på Under ytan: När är det dags för Svexit? Birger Schlaug om demokratins skörhet RADAR Värdefull jordbruksmark byggs bort Svagt skydd för journalister Allt mer hampa odlas ENERGI Urpo Taskinen cyklar för en bättre framtid En syl i vädret: Att ge eller köpa arbete? Pyssel ”Även om det inte är solidaritet som har drivit fram det borttagna id-kravet kommer nu människor på flykt att kunna söka asyl i Sverige igen.” Malin Bergendal Glöd – Ledare Dyrbara droppar Vattenbrist har blivit ett problem även i Sverige Zoom 12–17

Upload: others

Post on 17-Jun-2020

3 views

Category:

Documents


0 download

TRANSCRIPT

Fredag 5 maj 2017 - nr 36Lösnummer 30 kr

För dig som vill förändra världen #161tidningensyre.se

GLÖD Per Gahrton på Under ytan: När är det dags för Svexit? • Birger Schlaug om demokratins skörhet RADAR Värdefull jordbruksmark byggs bort • Svagt skydd för journalister • Allt mer hampa odlas

ENERGI Urpo Taskinen cyklar för en bättre framtid • En syl i vädret: Att ge eller köpa arbete? • Pyssel

”Även om det inte är solidaritet som har drivit fram det borttagna id-kravet kommer nu människor på flykt att kunna söka asyl i Sverige igen.”Malin BergendalGlöd – Ledare

Dyrbara dropparVattenbrist har blivit ett problem även i Sverige • Zoom 12–17

2

En svag vind av frihet

Syre, Högbergsgatan 18, 116 20 Stockholm  • www.tidningensyre.se • [email protected] • Prenumerationsärenden: [email protected] och 08-845 033

Utgivare: Lennart Fernström • Redaktionschef: Benita Eklund • Redaktör: Malin Bergendal • Bildredaktör: Jan-Åke Eriksson  •   Redigering och redaktör: Sofia Härén • E-post: [email protected]

Syre ges ut av Mediehuset Grönt och är på ledarplats frihetligt grön • ISSN: 2002-0570

Utvisningshotade flyktingungdomar ska få stanna i Sverige och gå ut gymnasiet.

Moderaterna före-slår att människor med försörjningsstöd ständigt ska ha be-redskap på oanmäl-da besök från social-tjänsten – ”vi måste ju ha kontroll”!

Omslagsfoto: Rajesh Kumar Singh/AP/TT

I d-kontrollerna vid gränserna tas bort, hör jag i radio, och det går som en vind av frihet genom rummet. Som när gränserna stängdes för ett och ett halvt år sedan, fast tvärtom. Så

snabbt har det blivit vardag.Det började med gränskontrollerna mellan

Danmark och Sverige, som infördes den 12 november 2015. Under tio dagar skulle rese-närer som ville in i landet bevisa att de anting-en var medborgare i Sverige eller något annat Schengen-land eller också hade uppehållstill-stånd. Om de inte kunde visa något av detta kunde de söka asyl eller åka tillbaka igen.

Men gränskontrollerna i Hyllie blev kvar och efter ett par månader kom id-kravet. Nu skul-le varenda resenär kunna legitimera sig, oav-sett medborgarskap och oavsett om man skulle åka hem, turista eller söka asyl. Efter-som de flesta flyktingar inte hade någon legi-timation kunde de inte längre söka asyl, och det var just det som var meningen. Det var ju så mycket krig och elände i världen och de som flydde var så många.

Även för resande med pass eller id-kort blev resan från Danmark till Sverige mycket bökiga-re. Irriterade pendlare fick resvägen till jobbet förlängd och svenskar som hade glömt legiti-mationen hemma eller missat att skaffa id-kort till barnen satt fast i kontrollerna.

För att införa vad som kallas inre gränskontrol-ler behöver EU-länder dispens från EU-kom-missionen. Meningen är ju att fri rörlighet ska råda inom unionen medan de yttre grän-serna ska kontrolleras hårt. Men tillfälligt-vis kan ett land få dispens för att stänga sina gränser, och det har Sverige fått några må-

nader i taget, eftersom EUs yttre gränskon-troll ännu inte har varit fullt utbyggd, skriver Europaportalen.

Men nu närmar sig slutet för de inre grän-serna. I november i år ska alla inre gränskon-troller vara borttagna och de yttre desto star-kare. Bland annat pågår arbete med ett avtal med Libyen, som ska få betalt för att låta sin kustbevakning hindra människor från att ge sig ut på Medelhavet.

Den här utvecklingen är sannolikt en förutsätt-ning för det slopade id-kravet i regeringens ögon. På sin hemsida skriver de att id-kravet inte längre behövs för att hålla ordning och

reda i asylprocessen. Men även om det inte är solidaritet som har drivit fram det borttag-na id-kravet kommer nu människor på flykt att kunna söka asyl i Sverige igen. De behöver lyckas passera EUs allt högre murar, de kan-ske inte får asyl och det är fortfarande tillfäl-liga uppehållstillstånd som gäller. Men de är inte per definition utestängda för att deras si-tuation var så svår att de inte ens kunde få ett pass. Det är en svag vind av frihet, men den blåser.

Miljömärkt trycksak 3041 0673

Malin Bergendal [email protected]

Foto: Johan Nilsson/T

T

Den sista kön till id-kontrollen på Kastrup, strax före midnatt i onsdags.

Redaktör: Lennart Fernström, [email protected]öd Ledare

3

Steven Lauwerier”Unicef och våra partner har behandlat över 56 000 svårt undernärda barn hittills i år – vilket är 90 procent fler än samma period under 2016. Men kombinationen av torka, sjukdomar och flykt är dödlig för barn, och vi måste agera kraftfullare och snabbare för att rädda liv.” Unicefs landansvarige Steven Lauwerier i ett uttalande där FN- organet varnar för att 1,4 miljoner barn i Somalia väntas drabbas av undernäring under året.

Foto: Unicef

Redaktör: Lennart Fernström, [email protected]ödSidan tre

4

N u tycks det vara klart att Stor-britannien lämnar EU på riktigt, utan EES-stödkorsett modell/Norge. Visserligen basunerar premiärminister May ut att brit-

terna fortfarande är européer. Och visserligen ska det hållas ett nyval, som enligt kommenta-torerna kan bli en brexitomröstning nr 2. Men om nu brexit verkligen blir av – hur ska gamla svenska EU-motståndare ställa sig? Ska vi hur-ra och sätta på oss Folkrörelsen mot EUs rock-märken med texten Ja till Svexit?

En första fråga blir förstås: Vilken sorts Storbritannien kan brexit leda till? Blir det mer demokrati, mer miljöhänsyn, mer social solidaritet, mer av allt det vi EU-motståndare menade att Sverige kunde ordna bättre på egen hand utanför EU? Blir det en öppnare at-tityd till mångkulturalism, humanare invand-rings- och flyktingpolitik?

Tyvärr tyder den brittiska debatten och den brittiska regeringens utspel på motsat-sen. Nu ska alla EU-regleringar bort, också de ekologiska och sociala. Nu ska Storbritannien återknyta till fornstora dar som imperialistisk stormakt. Nu ska den transatlantiska länken stärkas och Storbritannien bli ännu mer av en kugge i ett västmaskineri för att återupprätta vit världshegemoni.

Samtidigt som brexitförhandlingarna in-leds går den franska presidentvalkampanjen mot sin kulmen. Och om Marie Le Pen vinner anses frexit fullt möjligt. Men inte bara höger-populisten aviserar unilateralt franskt EU-ut-träde, vänsterkandidaten Mélenchon siktade på detsamma eftersom ”ingen progressiv po-litik är möjlig” inom EU så som unionen fung-erar i dag. Och vänstertidningen Le Monde Diplomatiques chefredaktör Serge Halimi lu-tar åt samma håll när han fastslår att ”EU har blivit likgiltigt inför sina medlemsfolks demo-kratiska val” (LMD april 2017).

Smutsig valkampanjKan det finnas något EU utan både Storbritan-nien och Frankrike? Bör vi hurra om brexit följs av frexit? Som gammal EU-motståndare borde jag väl jubla över utvecklingen. Änt-

ligen skakar EU i sina grundvalar, kolossen bryter ihop, befrielsen är nära! Den sortens känslor förstärks när jag läser den gamle Nej-kollegan Hans Lindqvists Hågkomster, en samling dagboksanteckningar som bland an-nat återkallar valkampanjen inför EU-folkom-röstningen 1994 – den i särklass smutsigaste i Sveriges historia. Ja, jag vågar påstå att lögner-na och den personliga smutskastningen från maktelitens sida mot EU-motståndare var be-tydligt värre än skräckpropagandan från hö-gern inför det så kallade kosackvalet 1928. Ta bara DNs fråga dagens före folkomröstning-en: ”Vem förtjänar mest förtroende?” Och så bilder på mig och Ingvar Carlsson. Som om jag hade minsta utsikt att bli statsminister ef-ter en nej-seger! Groteskt!

MaktmissbrukAtt Sverige blev EU-medlem genom grövsta sortens maktmissbruk är tveklöst. Tyvärr orkade folket inte hålla fast i sitt motstånd, som slappnade just på valdagen, men åter-kom strax efter. Men i nästa omgång, folk-omröstningen om euron och EMU 2002, lyckades ja-sidan inte skrämma väljarna till lydnad. Mot den bakgrunden är det intres-sant att läsa referatet i Kritiska EU-fakta (nr 145/mars 2017) från en debatt om EMUs och eurons framtid på ABF-huset den 27 janu-ari 2017. Inte en enda av de före detta euro- anhängarna från näringsliv och statsapparat (till exempel före detta biträdande finansmi-nister Gunnar Lundh) beklagar att Sverige har stannat utanför euron. Den gången hade folket rätt och makteliten fel!

Kanske var det så också före och efter folkomröstningen om EU-medlemskapet, då nej-sidan hade trygg ledning (utom alltså på valdagen)? Ja, jag ångrar inte att jag kampan-jerade för nej. Kan Schweiz och Norge kla-ra sig utan EU-medlemskap (men med olika samarbetsrelationer med EU) skulle Sverige förstås ha kunnat göra det. På Global Greens kongress i Liverpool 31/3-2/4 räknade finans-marknadsminister Per Bolund (MP) upp en hel rad hinder som EU-medlemskapet med-för för en grön miljöpolitik, som att Sverige

Efter brexit, före frexit – dags för svexit?

Inför folkomröstningen om EU-medlemskap var Per Gahr-

ton aktiv för nej-sidan. Ändå känns det inte självklart att

jubla över att Storbritannien tycks vara på väg ur unionen

– och kanske även Frankrike. I dag behövs överstatliga lösning-

ar, bland annat på klimatpro-blemen, menar han på veckans

Under ytan. Frågan är om EU kan ge oss dem.

Per Gahrton är doktor i sociologi, före dettariksdagsledamot för Folkpartiet och Miljöpar-

tiet de Gröna och ledamot av Europaparlamen-tet för Miljöpartiet. Han var initiativtagare till

Miljöpartiet samt språkrör.

Foto: Schyffel/Wikipedia/Creative Commons 3.0

Redaktör: Lennart Fernström, [email protected]öd Under ytan

5

mot sin vilja, på grund av EU-regler, tvinga-des höja skatten på solenergi. Så visst skulle det utanför EU gå att föra en ekologiskt, so-cialt och ekonomisk radikalare politik än den nyliberala variant den engelska högern tän-ker sig när de slipper EUs ”tvångströja”.

En förändrad världÄndå är jag inte säker på att svexit är den bäs-ta lösningen. Min grundhållning är, som den alltid varit, att det är en sak att inte inträda i en union, en annan att utträda – särskilt efter snart ett kvartssekels medlemskap.

Till detta kommer att världen har föränd-rats. Utrymmet för nationell särpolitik har krympt ytterligare helt oberoende av EU. Det handlar framför allt om den tekniska utveck-lingen som obevekligt ökar globaliserings-trycket, på gott och ont. Det blir allt svårare att bedriva en politik som avviker från grann-länderna och länder som man har handels-förbindelser med, i varje fall om man inte vill drabbas av öppna och dolda repressalier.

Dessutom: i gröna ögon har jordklotet all-tid utgjort en ekologisk enhet. Gränser är ett naturvidrigt mänskligt påfund som förvisso har haft sin historiska betydelse för att möj-liggöra demokratiska nationalstater, men som i grund och botten strider mot en ekolo-gisk ideologi.

Framför allt: De globala problemen kan inte lösas nationellt, de kräver gränsöverskri-dande och överstatliga beslutsstrukturer.

Ett slående exempel är flyktingkrisen 2015. Sedan gammalt har svenska EU-motståndare varit negativa till gemensam flykting- och in-vandringspolitik i EU med argumentet att EU håller på att bygga ett ”Fästning Europa” med skyddsmurar utåt och att Sverige ensamt skulle kunna föra en human invandringspo-litik. 2015 fick vi bevisat att det inte är så en-kelt. När flyktingströmmen svällde och bara Sverige och Tyskland inom EU hade öppen dörr, blev det för mycket på en gång. Trots

fantastiska frivilliga insatser klarade mottag-ningsapparaten inte av att slussa in alla flyk-tingarna på ett anständigt sätt.

Naturligtvis utnyttjades den akuta kris-situationen av politiska krafter som inte vill ha invandring alls, men jag tror att det blev tydligt att flyktingproblemen kräver in-ternationellt, helst globalt, samarbete. Om 2015 års flyktingström hade fördelats jämnt över hela EU skulle de praktiska mottag-ningsproblemen ha varit hanterliga. Därför blir det logiskt att arbeta för en gemensam, human flyktingspolitik inom EU. Naturligt-vis är inte alla detaljer i den rödgröna reger-ingens politik acceptabla med gröna ögon, redan nu skulle åtskilliga regler om familje-sammanföring med mera kunna humanise-ras. Men i grund och botten måste huvud-spåret vara att flyktingproblemen ska lösas internationellt.

”Klimatkrisens gränsöverskri-dande karaktär är så uppen-bar att det inte behöver bevi-sas ännu mer. Samma sak med de flesta ekologiska utmaning-ar. Och alla de stora försörj-nings- och fattigdomskriserna i världen.”

Klimatkrisens gränsöverskridande karak-tär är så uppenbar att det inte behöver be-visas ännu mer. Samma sak med de flesta ekologiska utmaningar. Och alla de stora för-sörjnings- och fattigdomskriserna i världen.

Väntar med svexit-märketMen varför EU? EU är ingen miljö- eller freds-organisation utan en extremt marknadsliberal tullunion och ett frihandelsområde vars främ-sta syfte är att främja materiell BNP-tillväxt. Det

finns massor med andra internationella samar-betsorganisationer med miljö, mänskliga rät-tigheter, social rättvisa, fred och så vidare som huvuduppgifter. Tänk på FN-systemet, OSSE, Europarådet – räcker inte det?

Jo, men bara delvis. Bara EU har en be-slutsstruktur som i princip skulle kunna fatta bindande beslut om radikal miljöpolitik och så vidare, på ett helt annat sätt än övriga or-ganisationer. EU fungerar inte så idag. Frågan är om EU skulle kunna fungera så.

Radikala förändringar av EU är ett gammalt krav från gröna, röda och alla progressiva rö-relser. Väldigt lite har skett. Varför skulle något ske nu? Svaret är förstås eurokrisen och brexit. EU är skakat i sina grundvalar och kämpar för sin överlevnad. Sällan har chansen för grund-läggande förändring varit större. Praktiskt ta-get alla pratar om att EU ska göra mer och bättre inom färre områden, och avveckla sin inblandning i andra. EU ska koncentrera sig på genuint gränsöverskridande problem och läm-na tillbaka övrigt till medlemsstaterna. Så har det förstås låtit länge från EU-kritiker, men nu låter det så från nästan alla.

Därför menar jag att Sveriges rödgröna re-gering mycket aktivare än hittills borde skis-sa en plan för ett rödgrönt EU. Om man kny-ter allianser med den progressiva EU-kritiken i allt fler länder, inte minst Sydeuropa, bor-de mycket kunna förbättras. Sverige har hit-tills varit en av EU följsammaste medlemssta-ter. Detta måste få ett slut. S-MP-regeringen borde göra något konkret och synligt medan det finns tid.

I avvaktan på en svensk plan för ett röd-grönt EU väntar jag med att beställa Ja till Svexit-märken. Men om inget händer före det svenska medlemskapets 25-årsdag är det nog dags att starta om Nejkampanjen. Alla de gamla argumenten i Hans Lindqvists minnes-bok kan plockas fram. I ett förstelnat och cen-traliserat och orubbligt elit-EU är de fortfa-rande giltiga. Per Gahrton

Redaktör: Lennart Fernström, [email protected]ödUnder ytan

Per Gahrton som Nej till EU-aktivist 1996. Borde han nu glädjas åt brexit och hoppas på ett svexit? Nja, det är en sak att inte gå med i en union, en annan att lämna den, skriver han.

Foto: Lars Pehrson/P

ica

6

DEBATT På den svenska landsbygden finns hundratusentals obebodda hus. Kuriöst nog är det svårt att hitta hus för familjer som vill flytta in. Sverige kan lära av kontinen-ten: särskild beskattning av tomma hus är i många länder en vanlig åtgärd för att bli av med bostadsbristen på landsbygden.

För 200 år sedan bodde 90 procent av Sveriges befolkning på landet. I dag är det nästan tvärtom, 85 procent bor i tätorter. Processen kallas urbanisering. Konsekven-sen är hundratusentals obebodda hus i res-ten av Sverige.

En del av de tomma husen ägs av en släkt i storstaden, med gammal anknytning till bygden, och befolkas några veckor under året eller inte alls. En annan del har upp-stått vid sammanslagning av jordbruk och lämnas ofta bara att förfalla. Sedan klagas det när kommunen börjar dra in kollektiv-trafik och skolor och vårdcentral på grund av för litet trafikantunderlag. Snacka om att skjuta sig i foten!

Det paradoxala är att det finns familjer som vill flytta ut på landet, leva energisnålt, odla ekologiskt och värna klimatet, som vill förverkliga en dröm om ett mer naturnä-ra liv på landsbygden och gärna hyra eller köpa dessa gårdar och hus.

Dessa fastigheter kommer dock inte ut på marknaden, vilket bidrar till avfolk-

ning. Trots att hus och ladugårdar står tomma och åkrar och ängar växer igen. Det finns många sätt att älska ihjäl sin hembygd. Ett av de mest effektiva är att lämna husen tomma och därigenom för-svåra för växande familjer och inflyttare att hitta någonstans att bo.

En central fråga är just boendemöjligheter-na på landsbygden. Här har även de låga huspriserna gjort att många väljer att be-hålla sina hus eller släktgårdar trots att ingen längre bor där. Det råder brist på hus – som finns!

Statistiska centralbyrån (SCB) har gjort antagandet att alla småhus som saknar folk-bokförd befolkning används som fritidshus. SCB har dock ingen definition av obebodda hus. Det betyder att alla 575 384 (!) småhus utan mantalsskriven invåndare i statistiken registreras som fritidshus, även övergivna och obebodda hus. Enligt statistik finns allt-så inga tomma hus i landet.

Reser man runt i Sverige utanför de stör-re städerna inser man dock snabbt hur Sve-rige har förvandlats från en levande lands-bygd till ett land bestående av fritidshus, ödehus och förfallna gårdar. Inget politiskt parti tar upp problemet, inte ens riksorga-nisationen Hela Sverige ska leva. Man verkar blunda för ett uppenbart problem.

I Skellefteå kommun finns till exempel

nya beräkningar som visar att det finns cir-ka 2 500 tomma hus. Man kan trolla med statistik, men fakta går inte att bortse ifrån.

Om trenden håller i sig kommer bara en tredjedel av dagens bebodda fastigheter ut-anför tätorterna att vara just bebodda om 30 år. Om 50 år är dessa byar helt obebod-da – om prognosen följer en rak matematisk formel.

Här kan Sverige lära av kontinenten. Särskild beskattning av tomma hus är i många län-der en vanlig åtgärd för att bli av med bo-stadsbristen, bekämpa avfolkningen och stimulera entreprenörskap och egenföreta-gande på landsbygden.

I Norge har man både boplikt och bruk-ningsplikt. Även i Danmark finns bruknings-plikt under 180 dagar per år. Det kan dock finnas andra sätt att driva fram bosättning på landsbygden, exempelvis genom skatt på tomma bostadshus, som till exempel i Bel-gien, Frankrike och Spanien.

Effekterna är synliga på kort sikt: uthyr-ning, renovering, inflyttning. Genom be-skattning av obebodda hus skapas även höga inkomster, som — i vårt fall — kan in-vesteras på den svenska landsbygden. En vinst-vinst-situation.

Beskatta obebodda hus

Tobias De Pessemierlandsbygdsforskare, www.tommahus.se

Redaktör: Malin Bergendal, [email protected]öd Debatt

Om man fick betala skatt för att låta ett hus stå tomt skulle fler kunna flytta ut på landet och leva nära naturen, skriver landsbygdsforskare Tobias De Pessemier.

Fot

o: K

enne

th P

auls

son/

TT

7

Foto: Privat

Olle Hilborn, 31 år, språkrör för MP Karlskrona, Jämjö

Svar till Marika Jardert i Syre nr 32

Redaktör: Malin Bergendal, [email protected]ödDebatt

Delta i debatten!Skriv vad du tycker och skicka till [email protected]. Vi tar emot texter på max 3 500 tecken (inklusive mellanslag) men håller du dig under 2 500 tecken har du större chans att få in texten. Vi förbehåller oss också rätten att korta texter som är längre. Skicka gärna med en porträttbild (ansiktsbild framifrån) och en presentation av dig själv. Normalt publicerar vi inte texter under pseudonym.

Veckans språkkrönika En syl i vädret handlar om orden ”arbetsgiva-re” och ”arbetsköpa-re”. Vilket tycker du är bäst, och varför?

Foto: Morguefile

Allt levande hör ihopDEBATT Bästa Marika Jardert, släng inte ut barnet med badvattnet. Bara för att gudsbe-greppet i bibeln är motsägelsefullt och obe-gripligt, betyder det inte att Gud inte finns!

Vetenskapen må ha nått långt i att förstå hur världen är uppbyggd, men den kan inte skapa världen. Det är det någon annan/nå-got annat som gör. Det är jag övertygad om. Svårigheten är förstå vem/vad Gud är.

Vilka egenskaper har hen? Går det att kontakta den här varelsen? Gud hör bön, säger de kristna. Stämmer det? Man kan ju prova själv. Det har jag gjort, med tveksamt resultat.

Alla civilisationer på den här planeten jag känner till har någon form av gudsbegrepp. Är det medvetandet om döden som gör att människan söker övernaturliga förklaringar eller har vi på känn att det finns något mer, bortom den fysiska världen? Jag lutar åt det senare.

Ser man bakåt i historien på hur männis-kovärdet var förr, har det skett en positiv ut-veckling. De flesta av dagens länder har av-skaffat dödsstraffet, till exempel. Jag tror Jesus Kristus har en del i det. ”Älska din näs-ta såsom dig själv. Allt vad ni vill att männ-iskorna skall göra mot er, skall ni göra mot dem” var hans budskap. Trots att kristendo-

men blev statsreligion i många länder och därmed ett redskap för den världsliga mak-ten, har det här budskapet haft sin verkan. Sen tror jag att man missförstått Jesus.

När han sa att ”jag är Guds son” men-ade han inte att han var speciell, utan alla är Guds söner och döttrar eftersom han är det. Men det kan man ju inte göra en religion av.

Det finns många människor, både nu levan-de och genom historien, som har haft upple-velsen av kontakt med ”det gudomliga”, vil-ket har transformerat deras liv. Buddha är väl mest känd. Jag räknar även Jesus dit.

Kärnan i den upplevelsen är att man är ett med allting, att det inte finns någon separation. Vä-gen dit är att stilla sig, föra uppmärksamheten inåt, det vill säga meditera. Det är inte så lätt som det låter. Det kräver beslutsamhet och öv-ning. Men om vi alla hör ihop är det ju natur-ligt att vi tar hand om och hjälper varandra och visst känns det bra när man har gjort nå-got gott för en annan människa.

Så vad vi behöver är en ny Gud – ett nytt Gudsbegrepp och gärna en insikt om att vi alla – allt levande – hör ihop. Då skulle det inte vara så svårt att skapa en bättre värld!

Många människor har upplevt hur ett möte med det gudomliga har transformerat deras liv. Mest känd är Buddha, skriver Margareta Bovin Larsson.

– Arbetsköpare har jag faktiskt inte hört förr, däremot har jag tänkt på att arbetsgi-vare låter fel. Jag är blodgivare och då ger jag ju blod till andra, jag be-talar inte dem för att de ska ge blod till mig. I den meningen är arbets-köpare ett mycket bättre ord.

Foto: Privat

Willi Reichhold, 62 år, aktiv i Palestinagruppen, patientstödsgruppen och Djurens rätt, Stockholm

Panelen:

Foto: Privat

Mikaela Strandberg, 27 år, bagare, Nacka

– Bägge är laddade, helst skulle jag vil-ja byta mot ett ord som betyder unge-fär ”den part som är ansvarig för löneutbetalningar och arbetsmil-jö av de två juridiska personer som ingått ett ömsesidigt givande av-tal”. Men tills vidare väljer jag att använda arbetsgivare eftersom det är smidigast – folk förstår vad jag menar och väldigt få tar illa upp.

Margareta Bovin LarssonSökare

– Jag anser att ordet arbetsköpare är mera korrekt eftersom hen ger lön för det utförda arbetet som erbjuds. Om det däremot är en ar-betsplats där människor jobbar ide-ellt är det nog mera passande med det etablerade ordet arbetsgivare.

Debatt:Religion och värderingar

8Redaktör: Benita Eklund, [email protected]

Radar Nyheter

En stor andel av de 4,3 miljoner migrantarbetarna i Latinamerika och Karibien arbetar inom den infor-mella ekonomin eller har osäkra arbetsförhållanden.

I en ILO-rapport om arbetskraftsmigrationen i La-tinamerika och Karibien identifieras elva migra-tionskorridorer som huvudsakligen används av arbetstagare i regionen. Enligt rapporten föränd-ras migrationsrutterna ständigt bland annat på grund av förändrade arbetsmarknader. Migratio-nen i regionen har vuxit från 3,2 miljoner migran-ter 2011 till 4,3 miljoner i början av 2016.

– Jag tror att de avgörande faktorerna som är driv-krafterna bakom migrationen är fattigdom, låga löner, brist på tillgång till hälsovård och utbild-ning och den orättvisa fördelningen av välståndet i våra länder, säger Julio Fuentes, ordförande för Latinamerikanska och Karibiska förbundet för of-fentliganställda, Clate.

ILO påpekar att mer än hälften av migrantar-betarna i Latinamerika och Karibien är kvinnor och framhåller de osäkra arbetsvillkoren inom den informella sektorn där utnyttjande och dis-kriminering är vanligt förekommande.

Av totalt 45 miljoner migranter i USA kommer 21 miljoner från Latinamerika enligt ILO.

– Latinamerikaner som söker efter ett bättre liv i USA ger sig ut på en fruktansvärd resa som kos-tar många livet och de som når sina destinationer får ta de värsta jobben med låga löner och osäk-ra arbetsförhållanden. De bidrar enormt till den amerikanska ekonomin men får aldrig bli med-borgare och tvingas leva som papperslösa, säger Julio Fuentes till IPS.

FN-organet ILOs årliga konferens den 5–17 juni i Genève kommer i år att ha fokus på migrantar-betares rättigheter. Fabiana Frayssinet/IPS

Osäkra villkor för migranterEn arbetstagare på en kassavaplantage i Brasilien, som arbetat under slavliknande villkor, visar upp sina händer.

Allt mer hampa odlas i EuropaIndustrihampan växer i Euro-pa och odlingsytan är nu den största sedan andra världskri-get, skriver The European indu-strial hemp association (EIHA) i ett pressmeddelande. Efter en botten-notering 2011 på 8 000 hektar har tillväxten varit stadig och 2016 var odlingsytan mer än 33 000 hektar.

Odling av industrihampa har varit laglig i de flesta av EUs län-der sedan mitten av 90-talet. På senare år har produkterna bör-jat säljas även på stormarkna-derna, särskilt i Österrike, Tysk-land och Nederländerna.

Tillväxten väntas fortsätta och då särskilt på grund av ef-terfrågan på hampa i livsmedel, hälsoprodukter och för medi-cinsk användning, där stora in-vesteringar nu görs för att möta efterfrågan.

EIHA menar att utvecklingen i dag hålls tillbaka av ett lapp-täcke av regleringar. Det är en av frågorna som kommer att lyf-tas vid en internationell konfe-rensen för industrihampa som hålls i Cologne i Tyskland 7–8 juni, där deltagare från 40 län-der förväntas delta.Benita Eklund

Nya tider istället för vänsterpress

En sydafrikansk domstol lägger hinder i vägen för regeringens planer på ny kärnkraft. En miljöor-ganisation har hävdat att en affär med Ryssland, USA och Sydkorea, om åtta nya kärnkraftverk i landet, strider mot lagen – och nu har de fått rätt.

Planerna på åtta nya kärnkraftverk har kantats av kritik mot kostnaden på motsvarande nästan 800 miljarder kronor och av uppgifter om korruption, rapporterar brittiska BBC. Miljöorganisationen Earthlife Africa driver en intensiv kampanj mot planerna och nu har de alltså ett domstolsutslag i ryggen. Överenskommelsen med Ryssland, USA och Sydkorea som skulle bistå i byggandet har nu ogiltigförklarats.

– Det är en seger för rättvisan och rättsstaten och för det sydafrikanska folket, säger Makhoma Le-kalakala, talesperson för Earthlife Africa på orga-nisationens hemsida.

Att miljöorganisationer prövar juridiska vägar

för att nå sina mål blir allt vanligare. Ett exempel är den stämning mot den norska staten för pla-nerna på oljeborrning i Arktis som Oslo tingsrätt ska ställning till i november, vilket Syre berättat om tidigare.

Sydafrika är inte ensamma om storskaliga kärnkraftsplaner. Globalt växer kärnkraften som energikälla, inte minst genom stora satsningar på nya reaktorer i Kina och Indien. I höstas presen-terade den kinesiska regeringen planer på att byg-ga 60 nya kärnkraftverk.

I västvärlden byggs däremot få nya kärnkraftverk. De flesta investeringar som görs handlar om att förlänga livslängden på befintliga reaktorer. I Sve-rige kommer fyra reaktorer stängas under de när-maste åren, då kraftbolagen inte anser dem lön-samma trots den skattelättnad för kärnkraften som regeringen och Alliansen kom överens om i juni förra året. Olof Olsson Klugman

Bakläxa för sydafrikanska kärnkraftsplaner

Foto: Alejandro A

rigón/IPS

2014 sa Stadsbiblioteket i Stock-holm upp de socialistiska veck otidningarna Offensiv och Internationalen och inför 2017 avslutades prenumerationerna på Arbetaren och Proletären, rapporterar Stockholms fria tid-ning. Vid årsskiftet togs istället en prenumeration på högerex-trema Nya tider.

Det handlar om efterfrågan hos besökarna enligt Jenny Hå-kansson Hedberg, chef för bib-liotekets låne-enhet. Nya tider togs in efter att minst en hand-full personer efterfrågat den.

– Det finns ett aktualitetsvär-de, den får presstöd och är inom lagens ramar. Vi beslutade att vi tar in den, men vi ”gödslar” inte med den. Vi är det enda biblio-teket i Sverige som har tagit in den, är min gissning.

Trots inköpsförslag på fle-ra bibliotek finns Nya tider en-bart på Stadsbiblioteket skriver Stockholms fria tidning.Benita Eklund

9Redaktör: Benita Eklund, [email protected]

RadarNyheter

Att återställa jordbruksmark som en gång tagits i anspråk är i regel praktiskt omöjligt.

Regeringen meddelade i veck-an att de kritiserade id-kon-trollerna inte förlängs medan gränskontrollerna vid Öresund skärps och stärks, med bland annat fordonsröntgen och ka-meraövervakning. ”Vi behöver ordning och reda vid Sveriges gränser för att upprätthålla sä-kerheten” skriver regeringen i ett pressmeddelande.

En av kritikerna har varit Centerpartiets EU-parlamenta-riker Fredrick Federley:

– Jag har jobbat hårt med att sätta press på EU-kommis-sionen, bland annat genom att ställa frågor om hur id-kontrol-lerna rimmar med EU-rätten. Jag fick svaret att de stred mot EU-rätten, vilket verkar ha bi-dragit till att regeringen nu väl-jer att slopa id-kontrollerna, sä-ger han i en kommentar.Benita Eklund

Jordbruksmarken fortsätter att minska i Sverige. Ett hot mot Sveriges livsmedelsförsörjning, varnar ”Den goda jorden”. Tätare städer kan vara lösning-en, tror kommunpolitiker.

3000 hektar jordbruksmark exploaterades under perioden 2011–2015, visar en rapport Jordbruks-verket. Det är nästan lika mycket som under före-gående femårsperiod.

Bostadsbyggande är det vanligaste skälet till att jordbruksmark tas i anspråk. Byggandet har ökat i Sverige de senaste åren – men behovet tycks omättligt. De kommande tio åren behöver Sverige mer 700 000 nya bostäder, enligt Boverkets prog-nos.

– Vi är bekymrade. Det här kommer att bli en konfliktfråga både här och där i framtiden, säger Arne Joelsson, styrelseledamot i Den goda jorden som arbetar för att jordbruksmark ska värnas.

Att återställa jordbruksmark som en gång tagits i an-språk är i regel praktiskt omöjligt. Därför manar Arne Joelsson till ett långsiktigt tänkande. I dag importeras mer än hälften av Sveriges livsmedel – jämfört med en fjärdedel i mitten av 90-talet, en-ligt Jordbruksverket.

– Vi behöver tänka på våra försörjningsmöjlig-heter och vår krisberedskap, säger Arne Joelsson.

Den globala uppvärmningen kan också kräva högre grad av självförsörjning framöver, menar han. Exempelvis kan hetta och torka runt Medel-havet slå hårt mot jordbruket där.

– I dag importerar vi sådant som vi skulle kun-

na producera själva, ifrån länder som kommer ha betydligt sämre förhållanden för jordbruk i fram-tiden om man ska tro klimatprognoserna, säger Arne Joelsson.

Han vittnar samtidigt om en växande medvetenhet i kommunerna om jordbruksmarkens betydelse. Bilden bekräftas av Elias Aguirre (S), ordföran-de i samhällsbyggnadsnämnden i Linköping, den kommun där störst arealer jordbruksmark explo-aterats de senaste åren.

– Det har funnits anledning att tänka om. Vi har byggt villaområden i Linköping som spridit ut sig långt utanför staden, vilket skapat flera pro-blem. Dels har man byggt på jordbruksmark, dels ökar biltrafiken, säger han.

Enligt den nya översiktsplan kommunen tagit fram är det främst genom förtätning staden ska växa och man ska vara mer restriktiv framöver med att bygga på jordbruksmark. Samtidigt pekar Eli-as Aguirre på att värnandet av jordbruksmarken ibland måste vägas mot andra intressen. Ett ex-empel är viljan att utveckla landsbygden, där mycket av den yta som finns att bygga på är jord-bruksmark.

I Linköping finns jordbruksmark dessutom nära stadskärnan.

– Vi vill exempelvis komplettera miljonpro-grammen med radhus för att man ska kunna göra bostadskarriär, då kan det bli svårt att undvika jordbruksmarken, säger Elias Aguirre.Olof Olsson Klugman

Mindre jordbruksmark i byggboomens spår

Id-kontroller bort – gränskontroller skärps

En kort och varm vinter gör att fjärilar flyger senare vilket kan leda till att de hamnar i otakt med växter de behöver för sin överlevnad, visar ny forskning från Stockholms universitet. En konsekvens av detta är att en del fjärilsarter kan försvinna med klimatförändringarna.

– När en varm vår gör att fjäri-larna flyger tidigare har en varm vinter precis motsatt effekt, säger Sandra Stålhandske, doktor i zoo-logi och en av forskarna bakom studien, i ett pressmeddelande.

En teori är att det kan finnas en säkerhetsmekanism i puppan som behöver ordentlig kyla för att senare kunna sätta igång ut-vecklingen. Det kan också vara så att fjärilen är tidsstyrd för att flyga samtidigt som blommorna den är beroende av slår ut, och att den matchningen störs.

– Fjärilarna är beroende av sina värdväxter, som larverna äter, och man kan tänka sig att blommor och fjärilar är känsliga för olika signaler. Den här vin-ter-effekten är kanske inte sam-ma i fjäril och blomma, och det kan leda till problem i framti-den, säger Sandra Stålhandske.Benita Eklund

Förändrat klimat hot mot fjärilarna

Foto: H

åkan Mosvidl/T

T

10

Svagt skydd för många journalister i Latinamerika

och Colombia visar särskilt situationen i Para-guay och Venezuela på den försämrade situa-tionen när det gäller yttrandefriheten i regio-nen, säger Ricardo González.

I 2017 års upplaga av Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex varnar organisationen för den politiska och ekonomiska instabiliteten i flera länder i Latinamerika. Organisationen uppmärksammar att journalister som gran-skar politiska intressen eller den organiserade brottsligheten attackeras, förföljs och mördas.

– Reportrar utan gränser konstaterar med sorg den skadliga utvecklingen och fortsatta försämringen när det gäller situationen för yttrandefriheten i Latinamerika. Till följd av dessa mångfasetterade hot ägnar sig många åt självcensur och en del tvingas gå i exil för att överleva. Det här gäller demokratiska län-der och det är helt oacceptabelt, säger Em-manuel Colombié, chef för Reportrar utan gränser i Latinamerika.

Nicaragua utmärker sig genom att landet fallit ner fler placeringar än något annat land i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex (ner 17 placeringar till plats 92). I svallvågorna av det kontroversiella omvalet av president Daniel Or-tega har journalister blivit hotade, trakasserade och utsatta för godtyckliga gripanden.

Situationen i Mexiko beskrivs som oroande. De senaste 15 åren har Mexiko fallit ner 72 pla-ceringar till plats 147 i organisationens press-frihetsindex, bredvid Syrien och Afghanistan. Mexiko slits sönder av korruption och våldet till följd av den organiserade brottsligheten, enligt Reportrar utan gränser.

I onsdags var det den internationella dagen för pressfrihet och på många håll är riskerna för journalister påtagliga. Mexiko är det far-ligaste landet i Latinamerika för journalister. Reportern Cecilio Pineda Brito var den första som sköts till döds i Mexiko i år.

Den mexikanska journalisten Cecilio Pineda Brito bevakade narkotikahandeln i en region i delstaten Guerrero i södra Mexiko där krimi-nella grupper är extremt mäktiga. I septem-ber 2015 överlevde han ett mordförsök. För att han ansågs löpa hög risk att utsättas för attacker erbjöds han polisskydd. Han erbjöds också en plats på ett skyddat boende men han valde att inte bo där.

I oktober 2016 upphävdes skyddet. Fem månader senare var Cecilio Pineda Brito den första journalisten att mördas 2017.

Mordet på Cecilio Pineda Brito den 2 mars följ-des av sex veckors fasa under vilka ytterligare tre journalister dödades och två skottskada-des i olika delar av landet. En framträdan-de och mycket erfaren journalist, Miroslava Breach, mördades den 26 mars. Han bevaka-de politiska nyheter för tidningen La Jorna-da i delstaten Chihuahua i norra Mexiko som gränsar till USA.

– Statens skyddsmodell har exporterats från Colombia till Mexiko och nyligen till Honduras. Förra året blev det uppenbart att den har varit otillräcklig. Att journalister mör-dats i Mexiko trots att de ställts under statens skydd och att Freedom of the Press Founda-tion nekat att medverka i bedömningen av fallen är något som borde bekymra oss, säger Ricardo González, säkerhets- och skyddsan-svarig vid organisationen Artikel 19 som för-svarar yttrandefriheten.

Enligt den senaste rapporten från Artikel 19 utsattes medier och journalister för 427 an-grepp under 2016 och i 99,7 procent av fallen straffades inte förövarna. Endast i tre fall har anmälan lett till fällande dom.

De flesta av angreppen har riktats mot journa-lister som arbetar för små medieorganisatio-ner utanför huvudstaden och minst hälften av angreppen har begåtts av statliga repre-sentanter. För närvarande har 509 personer – 244 journalister och 265 människorättsför-svarare – ställts under statens skydd i Mexiko.

Men även om riskerna ökar snarare än minskar har regeringen och den lagstiftan-de makten beslutat att skära ned på de medel som är avsatta för skydd. I september väntas alla medel ha tagit slut. Enligt Artikel 19 är våldet mot pressen fortfarande en av de störs-ta utmaningarna i Latinamerika.

– Förutom Mexiko, Honduras, Brasilien

I regionen är Uruguay (plats 25), Chile (plats 33) och Argentina (plats 50) bäst place-rade i rankningen.

Trots hot och risker ökar möjligheterna att producera oberoende journalistik i regionen. Organisationen Sembramedia har listat över 500 oberoende plattformar.

Samtidigt används allt mer sofistikera-de medel för att kontrollera den oberoende pressen, påpekar Ricardo González.

I Mexiko fick journalisten Carmen Ariste-gui och hennes kollegor på radiostationen MVS sparken efter att de publicerat en gransk-ning av korruption där Mexikos president En-rique Peña Nieto uppges ha varit inblandad.

I ett annat fall krävde en domare att statsve-taren Sergio Aguayo skulle genomgå psyko-logiska tester efter att han publicerat väl un-derbyggd information om massakrer i den mexikanska staden Coahuila, kopplade till den tidigare guvernören Humberto Moreira.

R3D, en mexikansk organisation som för-svarar digitala rättigheter, uppger att olika re-gionala myndigheter har köpt program från Hacking Team som säljer övervakningspro-gram till regeringar. Enligt organisationen har övervakningen och hoten på nätet ökat under president Enrique Peña Nietos styre.

– Under det senaste året har vi sett att inte bara de journalister som bevakar narkotika-handeln utan även de som bevakar migra-tion, människohandel, miljö och utvinnings-industrin riskerar att utsättas för våld, säger Ricardo González.

Daniela Pastrana/IPS

Den mexikanska fotografen Rubén Espinosa sätter upp en minnesplakett tillägnad journalisten Regina Martinez i april 2015 i staden Xalapa. Tre månader senare mördades Rubén Espinosa.

Foto: Roger López/IP

SRedaktör: Benita Eklund, [email protected]

Radar Nyheter

11

Svagt skydd för många journalister i Latinamerika

Redaktör: Benita Eklund, [email protected]

Onsdag 3 maj. Buddhister samlas under kulörta lyktor vid en högtid för att fira Buddhas födelsedag 3 maj vid Jogye-templet i Seoul, Sydkorea. En-ligt vissa buddhistiska källor föddes Buddha år 446 före Kristus. Enligt andra källor kan han ha fötts så tidigt som 623 f kr.

Foto: Lee Jin-man/TT

Ansvaret för dricksvattenför-sörjning ligger till stor del på regional och lokal nivå.

Foto: Christine Olsson/TT

Redaktör: Benita Eklund, [email protected]

Redaktör: Benita Eklund, [email protected] 13

L armen om vattenbrist och rekordlåga grundvatten-nivåer har duggat tätt de senaste åren. Det är inte utan orsak. Under de nära 60 åren som Sveriges geologiska undersökning SGU studerat nivåerna har det bara förekommit liknande situationer tre

gånger tidigare. – Men det var absoluta bottennivåer förra sommaren på

Öland och Gotland, det var rekord. Och det här året ser det ut att kunna bli likadant eller värre på flera platser, säger Nils Oh-landers på SGU.

Arbetet för att anpassa sig pågår därför för fullt. Nya vatten-ledningar har lagts ut för att säkra tillgången i kritiska områden

i Kalmar och Blekinge län. Bevattningsförbud har redan införts i södra Halland, runt Örebro och rekordtidigt på Gotland. Även om det som sker just nu inte går att koppla ihop till klimatför-ändringar, går det att se situationen som en väckarklocka, en-ligt geologerna. Just de områden i södra och sydöstra Sveri-ge som sticker ut i SGUs mätningar är desamma som pekas ut av SMHI som de som kommer att drabbas av vattenbrist framöver. För de värst drabbade förra året, i Mörbylånga kom-mun på södra Öland, blev det nästan ohanterligt.

– Det var galet. Vi hade nästan krismöte varje vecka under ett helt år. Vi gick verkligen på knäna och borrade hej vilt efter nytt vatten, säger Niclas Beermann, teknisk chef i Mörbylånga

I vått och torrt har vi kunnat lita på rent vatten i kranen. Men det är inte lika självklart framöver. Förra årets rekord-låga vattennivåer i södra Sverige blev en tankeställare för flera kommuner. Nu ligger fokus på att förbereda för båda översvämmade och tomma rör.

Vårt viktigaste

Text: Jacob Hederos

hotaslivsmedel

Ulrika Sabel, sakkunnig i vattenhushållning på Jord-

bruksverket.Foto: Privat

Niclas Beermann, teknisk chef i Mörbylånga kommun.

Foto: Privat

”Sammantaget finns det ett mör-

kertal som vi behö-ver ta reda på för

att ge en mer riktig bild av behovet.”

Redaktör: Benita Eklund, [email protected]

även i sommar på grund av exempel-vis torkan, då investeringarna är dyra.

– Lantbrukare anpassar sig för kli-matförändringar, oavsett vilka riktlin-jer som kommer från staten. Vi får allt färre och större bönder och ett torrår får då också större konsekvenser. Därför försöker de säkerställa att det finns vatten. De vill verkligen inte låta sitt företag skadas, eftersom margina-lerna är så små. Vattnet är ju den en-skilt viktigaste produktionsfaktorn för oss, säger Markus Hoffman.

”En prioriterad fråga”Hos de regioner som drabbas av vat-tenbrist finns en viss upprördhet över att inte mer görs för att se till de-ras behov. Landshövdingarna där har bland annat begärt att nya lagar läggs fram som också möjliggör att dras-tiska åtgärder kan tas till vid torka. För tillfället är det exempelvis svårt att bestraffa dem som bryter mot be-vattningsförbud eller tar upp mycket grundvatten.

På regeringsnivå analyseras just nu dessa och andra förslag, men ar-

går att förhindra översvämningar i städer genom att stoppa upp extre-ma vattenflöden på jordbruksmarker runt dessa. En annan är att studera hur stort det faktiska behovet av vat-ten är i olika delar av jordbruket. Där finns det flera luckor för tillfället, be-rättar Ulrika Sabel på Jordbruksverket.

– Det krävs inga tillstånd för att ta upp vatten till djurhållning, medan det gör det för bevattning. Sammanta-get finns det ett mörkertal som vi be-höver ta reda på för att ge en mer rik-tig bild av behovet.

Det tredje som utreds är åtgärder för att kunna avvattna jordbruksmark i ett förändrat klimat, bland annat ge-nom att bredda diken.

– Men det rör sig om tusentals mil med diken i Sverige som grävts upp under hundratals år för hand och med maskin. Det är inte något som man åtgärdar på några år, säger Mar-kus Hoffman vid LRF.

Han menar vidare att de flesta lant-brukare gör investeringar för att an-passa sig, såsom att byta grödor eller till djurhållning, men att det troligen ändå kommer att bli många drabbade

kommun. Vi fick uppleva hur det kommer att se ut framöver med kli-matförändringarna, utan att faktiskt ha haft tid att förbereda oss.

Överskott större problemDet är inte bara vattenbrist som hotar. När SMHI lägger upp prognoserna för det svenska framtida klimatet är det ett minst lika stort problem med för stora vattenmängder i andra delar av landet, vilket också kan leda till för-sämrad vattenkvalitet i extremsitua-tioner. Det är vi dock mer vana vid att hantera, säger Markus Hoffman vid Lantbrukarnas riksförbund LRF.

– ”För mycket vatten”-frågan har vi länge arbetat med, och det är också där vi lägger mest energi för tillfället.

Som läget är just nu skulle Mar-kus Hoffman uppskatta att runt tio-tusen lantbrukare har problem med för mycket vatten, medan nära tu-sen dras med problem till följd av för lite vatten. Från regeringens sida har Jordbruksverket fått i uppdrag att ut-reda flera aspekter av vattenproble-men. En fråga som utreds är om det

”Vi gick ut redan i januari förra året och larmade om att vi bara hade vatten kvar för

åtta veckor.”

Illustration: TT

”... det var absoluta bottennivåer förra sommaren på Öland och Gotland ...”

SGUs mätningar visar att grund-vattennivåerna fortsatt under vå-ren är mycket under det normala i

sydöstra Sverige.

Kenneth M Persson, profes-sor i teknisk vattenresurslä-ra på Lunds universitet.

Foto: Lunds universitet

Elvira Laneborg, klimat och ener-gistrateg i Mörbylånga kommun.

Foto: Privat

”Dricksvatten har varit alldeles för självklart och all-deles för billigt. Därför behöver vi påminna om hur situationen faktiskt ser ut ...”

Redaktör: Benita Eklund, [email protected] 15

betet är tidigt i processen, enligt Mat-tis Loberg vid Miljö- och energidepar-tementet.

– Det är dock egentligen först nu, efter sommaren 2016, som vi har fått anledning att titta på vattenbristfrå-gorna ur det här perspektivet, säger Mattis Loberg och fortsätter:

– Men det är absolut en prioriterad fråga att ha beredskap om det skul-le inträffa en situation som den förra året igen. Man ska också komma ihåg att ansvaret för dricksvattenförsörj-ning ligger till stor del på regional och lokal nivå.

Hur hanteras bristen?Men det är inte bara nya lagar som är vägen framåt. I Mörbylånga kom-mun har de även sett att det går att få med sig befolkningen på att minska användningen, vilket inspirerat andra kommuner som nu ser ut att stå inför liknande problem i sommar.

– Det var inte lätt. Vi gick ut redan i januari förra året och larmade om att vi bara hade vatten kvar för åtta veck-or. Men det var först efter intensivt

kampanjande som vi såg stora resul-tat under juni–juli månad. Då mins-kade användningen med nära 20–25 procent, vilket vi aldrig hört att man lyckats med på annat håll, säger Nic-las Beermann.

Men de ser också att det är ett lång-siktigt arbete som väntar. Efter som-maren gick användningen upp igen till normalnivåer.

– Vårt förhållande till dricksvatten handlar om att förändra ett beteende som sitter i ryggmärgen, och det görs inte så fort, säger Niclas Beermann.

– Dricksvatten har varit alldeles för självklart och alldeles för billigt. Där-för behöver vi påminna om hur situa-tionen faktiskt ser ut, men vi får göra det försiktigt och inte bli tjatiga, säger Elvira Laneborg, klimat och energis-trateg i Mörbylånga kommun.

Teknisk hjälpDet sätt som Mörbylånga arbetat på får gott omdöme från forskarsidan. Då det finns få tidigare svenska fall är det utomlands som det går att hit-ta fler framgångsrika metoder, berät-

tar Kenneth M Persson vid Lunds uni-versitet.

– Som med all beteendeförändring behöver intresset hållas vid liv. Och utöver nya kampanjer ser även tek-nisk hjälp ut att behövas, som kranar med sensorer exempelvis. Ett annat bra sätt är att återkoppla till brukarna genom att meddela ”så mycket har ni sparat denna vecka” till exempel, sä-ger Kenneth M Persson.

Det finns dock en utmaning i och med att det ekonomiska intresset är att sälja mer vatten, fortsätter Kenne-th M Persson.

– För säljaren är det egentligen mer lockande att leta nya vattenkäl-lor framför att sänka köptrycket vid en bristsituation, även om det också får fler konsekvenser.

Skulle det inte hjälpa att höja priset?– Det verkar inte som om det hjäl-

per särskilt mycket. I Köpenhamn fler-dubblades priset och efterfrågan sjönk inledningsvis, men efter en tid ökade den igen.

”Många bäckar små” krävs troligen om det ska kunna bli en förändring framöver, säger Kenneth M Persson.

Foto

: Mör

bylå

nga

kom

mun

”Vi lät bland annat alla vara med och utveckla kampanjen och bjöd in folk till att bidra med sina egna besparingstips. Det gjordes

också på ett lekfullt sätt, men med ett seriöst grundbudskap, vilket jag tror bland annat var orsaken till att det funkade”, säger Elvira

Laneborg, klimat och energistrateg i Mörbylånga kommun.

Bo Olofsson, professor vid Mark- och vattenteknik

på KTH.

Foto: Peter Larsson

Foto

: Ajit

Sol

anki

/AP/

TT

”Mycket av exem-pelvis kläder och prylar är impor-terat från länder

där vattenbristen är betydligt mer

akut än i Sverige.”

Utöver det vatten vi gör av med i hemmet är mycket av de kläder och prylar vi köper importerade från länder där vattenbristen är betydligt mer akut än i Sverige. Bilden är tagen på botten av en sjö i Indien under den massiva torkan förra året.

Redaktör: Benita Eklund, [email protected]

prylar är importerat från länder där vattenbristen är betydligt mer akut än i Sverige. Jag tycker att varorna på nå-got sätt borde vattendeklareras precis som man i dag måste deklarera inne-hållet, säger han.

På södra Öland vill de inte uppleva ännu en lika kaotisk sommar som den förra året. Men enligt prognoserna för klimatförändringarna är det just vad de kommer göra. Och därför vidtas flera parallella åtgärder redan nu. Ett avsaltningsverk ska sättas upp och ett unikt vattenverk som återvinner pro-cessvatten från industri till dricksvat-ten är också i startgroparna. Lantbru-kare där, och även i andra drabbade områden anlägger fler och fler bevatt-ningsdammar för att ta hand om det regnvatten som inte tas upp av grund-vattnet.

Tankbilarna som rullade över Ölandsbron med vatten blev riksny-heter förra året. Men i år ska detta inte behöva ske. Även om de åtgär-der som vidtagits troligen inte räcker i framtiden, ser det ut som att läget är hanterbart i år.

– Om det blir tankbilar igen har vi inte gjort vårt jobb. Det vore inte seri-öst, säger Niclas Beermann.Text: Jacob Hederos

toalett- och matavfallet separeras i av-loppet i stor skala och återvinns till biogas och växtnäring. Enligt Hamse Kjerstadius vid Lunds tekniska hög-skola blir kostnaden 25 procent dyra-re. Men den är försvarbar med tanke på de stora miljövinster som görs ge-nom bland annat förbättrad återvin-ning av näringsämnena.

– Vi ser också liknande projekt komma igång i Tyskland, Nederlän-derna och Belgien. Det är extra kul att det är vanliga bostadsprojekt och inte bara som forskningsprojekt, sä-ger Hamse Kjerstadius.

”Vattendeklarera varor!”Den svenska situationen, där över-skott dominerar, går dock inte att jämföra med den globalt. Krig sägs ha startats på grund av vattenbrist, och allt pekar på att striderna om vattnet kommer att intensifieras framöver. Därför är det inte bara viktigt att se över det vatten vi använder från kra-nen i hushållen, utan främst att sät-ta ett ljus på den stora personliga för-brukningen som ligger i grund till de varor vi konsumerar, säger Bo Olofs-son vid KTH i Stockholm.

– Mycket av exempelvis kläder och

– För den enskilde uppfattas kom-munalt dricksvatten som en oändlig tillgång, vi behöver bara vrida på kra-nen och så är det där. Vi har därför en bit kvar.

Samarbete väg framåtGår det inte att komma runt utma-ningen genom att transportera vatt-net från platser där det är överskott till de där det är underskott? Nja, det är alltför dyrt och skulle inte hel-ler lösa problemen på alla drabbade ställen, är det vanliga svaret. Men mer samarbete lokalt är en melodi som fö-respråkas. Enskilda lantbrukare med egna brunnar erbjöds hjälp förra året, och kommunerna samarbetade också med varandra, länsstyrelsen och an-dra myndigheter för att lösa problemet.

En annan av lösningarna som tidi-gare avfärdats för att den är dyr är att bygga in separata avloppssystem för toalettavlopp för att minska mängden dricksvatten där. Av de runt 140 liter per dygn och person som vi i genom-snitt använder i hushållen går nämli-gen 30 liter till toalettspolning. Men nu är det nya tongångar. År 2018 in-vigs i Helsingborg ett av de första bo-stadsområdena i världen där både

Så mycket vatten använder vi:• Av de 140 liter dricksvatten per person och dygn som vi i genomsnitt använder i svenska hushåll går 60 liter till personlig hygien, 30 liter till toalettspolning, 15 li-ter till disk, 15 liter till tvätt, 10 liter till mat och dryck och 10 liter till övriga ändamål.

• Kallvattnet i kranen är klassat som livsmedel, och därmed kontrollerat. Det är inte varmvattnet, som därför inte bör drickas.

• Kranvatten kostar runt 3–4 öre per liter och totalt använder vi runt 1 000 miljarder liter vatten per år i Sverige.

• Enligt SCB används cirka fyra procent av sötvattnet inom jordbruket. Den gröda som bevattnas mest är potatis. Nötkreatur dricker varje dag ungefär 100 liter vatten per djur från mestadels egna brunnar.

• Grönsaker kräver i genomsnitt 320 liter vatten per kilo produkt, bönor 4 000 l/kg, fläskkött 6 000 l/kg och nötkött 15 000 l/kg.

• Det finns cirka 1 400 000 000 000 miljarder liter vatten på jorden, men bara cirka tre procent är drick-bart sötvatten.

Källa: Svenskt vatten, Waterfootprint.org och SCB

Foto: Thom

as Brun/T

TRedaktör: Benita Eklund, [email protected]

Zoom 17

”För den enskilde uppfattas kommunalt dricksvatten som en oändlig tillgång ...”

D en bruna trädör-ren utgör en stark kontrast mot både snön och den bländvita fasaden

på huset i det lilla tornedalska samhället Juoksengi.

Jag knackar på, men trots min signal förblir dörren stängd. Det hinner nog gå en minut innan det slår mig att dörrarna i Tornedalen oftast står olåsta och att de flesta husägarna låter folk komma och gå som de vill. Utan knackningar.

Mina tankar avbryts när dör-ren till slut slås upp – och Urpo Taskinen ställer den högst vänta-de frågan:

– Du är inte från Tornedalen, va?

Efter klimatångestenUrpo delar det lilla trähuset med sin sambo Tarja och deras hund Misha.

Klimatfrågan har alltid tagit stor plats i Urpos liv, inte minst genom hans arbete för Natur-skyddsföreningen.

1992 skrev han grunden till det som blev IOGT-NTOs miljöpolicy och några senare gav han ut en bok som fick titeln Miljöbok. Och 1996, under en konferensresa till Nairobi, beslutade sig Urpo för att hemresan till Sverige skulle bli

Al Gores dokumentärfilm fick biologen Urpo Taskinen att ta sitt klimatengagemang till en ny nivå. Tio år senare cyklar han hundratals mil om året för att visa att det går att klara sig utan bil även i norra Norrlands inland. ”Om det går att göra här, tänk vad du kan göra i Stockholm”, säger Urpo.

sista gången han satte sin fot på ett flygplan. 21 år senare finns det inget som tyder på att han inte kommer att infria det löftet.

– Att jag skulle flyga händer bara inte, säger Urpo Taskinen.

Men det är under det senaste decenniet som hans klimatarbe-te har nått en ny nivå. För unge-fär tio år sedan tog Urpo del av Al Gores dokumentär En obekväm sanning och Mark Lynas böcker Oväder och Sex grader som alla gjorde ett starkt intryck på ho-nom.

Han drabbades av något han själv beskriver som klimatång-est. Efter flera månader av sömn-lösa nätter fattade Urpo ett be-

slut som har kommit att förändra hans liv.

– Jag bestämde mig för att göra det här resten av livet. Jag ska göra det jag kan för att påverka den här frågan ur alla olika vinklar.

Urpos främsta verktyg i den kampen har blivit cykeln och se-nare velomobilen.

2009 gjorde han sig av med sin sista bil och började cykla. Över allt. Urpo och Tarja gjor-de bland annat en flera hund-ra mil lång färd genom Ryssland och Urpo hade till och med pla-ner på att tillsammans med en bekant cykla till Kina för att för-söka prata klimatpolitik med lan-dets ledare, men drömresan fick ställas in på grund av några elaka hemorrojder.

Frälst velonautNär Urpo hade klarat sig utan bil i några år hörde han talas om velo-mobilen – och till slut fick han chansen att testa en. Då fanns det ingen återvändo.

– När man väl provar en velo-mobil blir man frälst, säger Urpo.

2014 köpte han och Tarja sina första velomobiler.

Den aerodynamiska formen gör att velomobilerna liknar små sportbilar av riktigt gammal mo-dell. När Urpo kryper ned i sitt-

brunnen behöver han inte be-kymra sig om någon obekväm sadel. Här sitter han både skönt och tryggt, skyddad från såväl vä-der och vind som medtrafikanter.

– Det är oerhört bekvämt.Sedan Urpo blev velonaut –

ja, så heter det faktiskt – för tre år sedan har han trampat en bra bit över 20 000 kilometer. Han har varit runt i Sverige och Fin-land och åkt på semesterturer till Nordnorge. En annan gång tog han velomobilen till Tallinn där han mötte upp sin son – och 2015 blev det en uppmärksam-mad resa till det internationella klimattoppmötet i Paris.

Då försökte Urpo slå följe med

I blickfånget: Urpo Taskinen

Han är bilfri i Norrbotten

Foto: Jonas Andersson

Sedan ungefär tio år tillbaka ägnar Urpo hela sitt liv åt klimatfrågan.

Redaktör: Malin Bergendal, [email protected]

Om Urpo Taskinen:Ålder: 59 år.

Bor: Juoksengi i Torne-dalen.

Familj: Sambon Tarja och tre barn.

Yrke: Utbildad biolog. Ar-betar som koordinator för Naturskyddsförening-en i Norrbottens län.

Redaktör: Sofia Härén, [email protected] blickfånget

deltagarna i stafetten Run for life som började i Kiruna och avsluta-des i Paris. Dessvärre fick Urpos velomobil mekaniska problem och han tappade bort löparna mellan Stockholm och Norrkö-ping. Han kom i kapp dem i Ham-burg, men sedan gick ett kugg-hjul i velomobilen sönder och då skiljdes Urpo och stafetten åt för gott.

Tar vara på matenIntervjun börjar lida mot sitt slut när Urpo frågar om jag inte vill stanna på lunch. Jag tackar ja och Urpo börjar duka fram bröd, smör, mjölk – och till min förvå-ning också hönssoppa. När jag frågar hur han ser på köttproduk-tion och dess miljöeffekter skiner han nästan upp innan han börjar förklara:

– Vi är inte vegetarianer i det här huset. Varför inte? För att vi är landsbygdsbor och värnar den lokala butiken.

Jag tittar ut genom fönstret och ser Rautilas livs som ligger kanske 100 meter bort. Där hand-lar Urpo och Tarja i stort sett all sin mat. Dels för att säkra affä-rens överlevnad, dels för att se till att så få varor som möjligt slängs.

Oftast kilar de bort till butiken tio minuter innan den stänger. Då rensar de hyllorna på mjölk, bröd och kött som är på väg att passe-ra bäst före-datumet och därför reas ut till halva priset.

I stället för att kastas bort ham-nar maten i Urpos frys.

– Allt du ser här på bordet är begagnat, säger han samtidigt som han smörar en bit av det fin-ska rågbrödet.

– Mjölk håller två veckor efter

utgånget datum. Och fil håller tre månader, fortsätter Urpo.

Tre månader?!– Jajamän.

Lättare än vanlig cykelI Juoksengi ligger snötäcket fort-farande tjockt och det innebär att velomobilen för det mesta står parkerad. På vintern cyklar Urpo bara kortare svängar, men han velomobilar under hela barmarks- perioden och cyklar då ofta på tjänsteresor inom Norrbotten.

Det kan innebära dagsturer till exempelvis Luleå eller Piteå nere vid kusten. Under de 18 milen till Luleå håller Urpo en snittfart på ungefär 30 kilometer i timmen. Med en paus inräknad tar resan sju timmar – och Urpo hävdar en-vist att den inte ens är ansträng-ande.

– En av de vanligaste frågorna jag får är om det inte är jobbigt, men då säger jag nej. Vid 30 ki-lometer i timmen kräver en velo-mobil mindre än en tredjedel så mycket energi som en vanlig cykel.

Desto tyngre tycker Urpo att värdet av hans handling är. Dels för att han räknar med att hans cyklande sparar ungefär ett ton koldioxid varje år, dels för att det skickar starka signaler till andra människor. Inte minst det faktum att Urpo lyckas vara bilfri i ett så glest befolkat län som Norrbot-ten.

– Om det går att göra här, tänk vad du kan göra i Stockholm med lite stadsplanering. Det här är en symbolhandling, men den visar samtidigt något som är fullt möj-ligt att göra i dag.

Jonas Andersson

”Jag bestämde mig för att göra det här resten

av livet. Jag ska göra det jag kan för att på-verka den här frågan ur alla olika vinklar.”

Velomobilen är ett givet inslag på Urpos semestrar. Här är han i Finland, på väg till Estland.

2015 velomobilade Urpo till klimatmötet i Paris.

Foto: Privat

Foto: Privat

Foto

: Priv

at19

Redaktör: Malin Bergendal, [email protected]

Redaktör: Sofia Härén, [email protected] blickfånget

En syl i vädret

P å en vägg på Sy-res redaktion häng-de som vanligt alla sidorna i veckans papperstidningar. Vi

gick igenom dem tillsammans inn-an vi skickade dem till tryckeriet. Och så uppstod diskussion om en rubrik som handlade om en ar-betsgivare. Det vore bättre att skri-va arbetsköpare, tyckte jag.

En kollega tyckte att arbetskö-pare skulle funka på till exempel ledarsidan, där åsikter framförs, men att arbetsgivare var mer neu-tralt och passade bättre på en ny-hetssida. Men vad är neutralt?

Både arbetsgivare och arbetskö-pare finns med i Svenska Akade-miens ordbok, SAOB. Eftersom ar-betet med SAOB har pågått sedan 1852, och man började med ord på A, är de alltså inga nykomling-ar. Arbetsgifvare förklaras som ”person som sysselsätter arbe-tare, i sht inom industri, handt-verk l. jordbruk; jfr -egare, -her-re”. Exempel på användning från 1865: ”Aftal mellan ’arbetsgifvare’ (företagare, husbonde, ’patron’

etc.) och ’arbetstagare’ (arbetare, löntagare, ’tjänare’ o. s. v.)”.

Arbetsköpare är enligt samma ordbok ”den där mot betalning betingar sig arbetarnas arbete” och exemplet kommer från skrif-ten Normalarbetstiden från 1891: ”Det ligger .. i lönsystemets .. na-tur, att arbetsköparen (kapitalis-ten) och arbetssäljaren (arbeta-ren) alls icke äro likstälda”.

Orden skiljer sig i perspektiv – ar-betsgivare tar arbetsgivarens/ar-betsköparens perspektiv och be-tonar en speciell aspekt. Att ge arbete låter som en välgörenhets-verksamhet som den tacksamma arbetstagaren (!) passivt drar nyt-ta av. Och det låter väldigt myck-et som om arbetsgivaren, om hen bara inte vore så generös, hade kunnat behålla allt det fina arbe-tet för sig själv.

Termen arbetsköpare kom som en reaktion på det. Som Friedrich Engels skrev 1883 i för-ordet till tredje upplagan av Karl Marx Kapitalet: ”Alltså, låt oss en gång för alla begrava den falska ursprungsbeteckningen, detta

ohederliga förskönande ord ’ar-betsgivare’! Arbetsköpare är kapi-talisten – låt oss kalla honom det och inget annat, och det lönar sig, som all sanningsenlighet.”

Ligger det något negativt i arbets-köpare? Nja, det beror på om man anser att det är fel att köpa andras arbete. Det tyckte nog Engels, i varje fall i teorin. Men själva ordet beskriver bara sak-ligt vad det handlar om: att be-tala människor för att utföra ett arbete. Och de som tar jobbet säl-jer sin tid och sitt arbete för att få lön. Därför, tyckte jag, är arbets-köpare det mer neutrala ordet.

Egentligen är det inte en frå-ga om mer eller mindre neutralt utan om neutralitet i förhållan-de till vad. Jag ville ha ett ord som inte lade någon värdering i att an-ställa folk för att jobba, kollegan ville ha ett ord som man inte hö-jer på ögonbrynen inför och und-rar varför vi skriver så. Eller asso-cierar till en ideologi och tänker att nyheterna är någon sorts pro-paganda. Arbetsgivare är ju det förväntade ordet, det etablerade,

som Arbetsförmedlingen, Skatte-verket och även fackförbund som LO använder. Medan exempel-vis syndikalistiska SAC skriver ar-betsköpare.

På så vis är arbetsgivare ett neutralt ord, men inte till inne-hållet. Man hade kunnat vända på det och säga att den som arbe-tar ger bort sitt arbete, vanligen mot betalning, och därmed är en arbetsgivare. Och den som anlitar folk som jobbar tar emot arbetet och är alltså en arbetstagare. De gängse benämningarna framstäl-ler saken precis tvärtom, och det är ingen slump.

Den här gången slutade det med att vi bytte rubrik helt och hållet. I nyhetsartikeln, som för övrigt handlar om en arbets***are som vill förbättra arbetsmiljön, står det arbetsgivare, som det gjorde från början. Neutralt på ett sätt men inte på ett annat. Det kan dröja innan frågan kommer upp igen. Det här var nämligen första gången i Syres tvååriga historia.

Malin Bergendal

Foto

: Ajit

Sol

anki

/AP/

TT

Arbete – något man ger, tar eller köper?

15 rupier får arbetarna för att rensa 20 kilo chili i Gujarat i

västra Indien. De som har an-ställt dem köper deras arbete

och sysselsätter dem. Ordet ”arbetsköpare” tar fasta på

det ena, ordet ”arbetsgivare” på det andra.

Redaktör: Malin Bergendal, [email protected] En syl i vädret

21Redaktör: Malin Bergendal, [email protected]

Energi

Ordtrianglar

1 2

Gör så här: Använd bok-stäverna från

raden över för att bilda ett nytt ord på nästa rad. Där finns

också en ny bokstav som ska vara med i det

nya ordet.

1 2

G

P

N

A

R

O

E LA

L

L

D

F

O

R M

295

816

734

457

169

382

643

521

978

486

723

159

312

845

697

571

938

264

173

594

682

968

237

451

829

746

315

591

783

624

862

459

317

248

175

936

684

912

357

493

871

526

769

238

145

175

326

948

513

469

782

915

634

872

387

291

456

723

569

1 48

832

1 57

496

2 14

365

978

681

743

529

746

892

315

569

478

123

954

281

637

LättMedelSvår

Facit sudoku

G

L

O

L

PERGOLA

PELARGON

OGERA

RGEL

EGO

EL A

M

A

F

FLODARM

MORDFALL

ORMAD

MORF

ORA

RM

12

Facit ordtrianglar

Lätt

2

8 1

3 4

5 7

6

3 8

3

2

9 7 8

8 6

2 3

1

1 4

6 9 7

1

9 8

2 6

7 3

6 8 2

9 8

2 3

1

9

7 4

3 5

Medel

9

7

6 4

8 2

4 5

4

1

6

4

9 1 2

4 9

7

2

7

3 8

1

2

6 5

1

3 6

4 8

3

6

7 2

Svår

6

8 2

3 7

2 9

2

9

1

2

1 5

2 1

7

6

3

5

7

9

1

4 8

2

4

2

6

Sudoku

237

654

891

Redaktör: Malin Bergendal, [email protected]

Foto

: B. L

insl

ey/T

T

Foto

: TT

Du missade väl inte tisdagstidningen?

Rut Elliot BlomqvistGlöd – Ledare

Löfven lovade hårda tag mot brottsligheten Statsminister Stefan Löfven gick hårt åt brottsligheten i sitt första maj-tal. Han lovade också en ”patientmiljard” för snabb vård.

UD: Inget land röstade nej till SaudiarabienInget land – inte heller Sverige – röstade nej när Saudiarabien valdes in i FNs kvin-nokommission, uppger utrikesdeparte-mentet för Svenska Dagbladet. 47 röstade ja, medan sju länder lade ner sina röster.

Forskare vill ha strategi mot stranderosion Sverige behöver en nationell strategi mot höjda havsnivåer och stranderosion. Det hävdar två forskare i Lund, som samtidigt varnar för konsekvenserna om inte proble-met tas på allvar.

”Vi behöver en gemensam politisk rörelse för den globala underklassen”

Nya gemenskaper utvecklar kampen

”En stor seger för alla romer”Svea hovrätts dom om Skånepolisens så kallade romregister utlöste glädjetårar. ”Det är en stor seger för alla romer i Sve-rige att rättsväsendet har fungerat”, säger Fred Taikon, en av de registrerade.

Nytt klartecken för medicinsk marijuana Ännu en person i Sverige har fått licens för medicinsk marijuana, skriver Svenska Dag-bladet. Beviljandet kommer tre månader efter det historiska beslutet från Läkeme-delsverket om att två personer skulle få en sådan licens.

Radar – Nyheter

Tre personer får använda marijuana som medicin.

Utsikt över Skånes kust, Öresund och Danmark.

Fot

o: E

mil L

angv

ad/T

T

Statsminister Stefan Löfven (S) håller förstamajtal i Slottsparken i Landskrona.

tidningensyre.se/nummer

Foto: TT

Foto: TT

Utrikesminister Margot Wallström (S).

John Stauffer, chefsjurist på Civil Rights Defenders, kramar Fred Taikon efter Svea hovrätts dom.

23Redaktör: Malin Bergendal, [email protected]

Energi

Tekniken gör oss överflödiga

Glöd – Unni Drougge

”Först när kostnaderna för robottillverkningen sjunkit har en del av produktionen flyttats tillbaka till de rika ursprungsländerna.”

ZoomLokala lösningar när Kubas äldsta stad återuppbyggs I oktober förra året slog orkanen Matthew till med full kraft mot Kubas äldsta stad, världsarvslistade Baracoa. Sedan dess har återuppbyggnaden pågått – med hjälp av lokala insatser.

Endast bråte återstår av dessa båtar som blev sönderslagna i samband med att Matthew slog till mot Baracoa i oktober förra året. Orkanen var den kraftigaste som uppmätts i provinsen Guantánamo.

Foto: Jorge Luis Baños/IP

S

”Jag bodde med min dotter på ett jordbruk vid Duaba- floden. Nästan allt gick förlorat och jag tänker inte flytta tillbaka dit.”

Foto: Henrik M

ontgomery/T

T

Foto

: Aria

na C

ubill

os/A

P/T

T

Över en miljon barn riskerar svält1,4 miljoner barn i Somalia väntas drabbas av undernäring under året, varnar FNs barnfond Unicef. Det är en ökning med 50 procent jämfört med beräkningar som gjordes i början av året.

MP ska vara ett miljöparti Miljöpartiet ska åter fokusera på klimat och miljö. Men på partikongressen kan vapen-export och flyktingpolitik bli heta ämnen.

Maduro i utspel efter oroligt 1 maj President Nicolás Maduro föreslår en om-röstning om en ny konstitution i Venezuela för att lösa den politiska krisen. Men enligt oppositionen är Maduros utspel bara ännu ett försök att köra över det nationella parla-mentet där oppositionen är i majoritet.

Språkrören Gustav Fridolin och Isabella Lövin.

Du läser alla artiklar som puffas för på detta uppslag på tidningensyre.se/nummer.

Du skapar som prenumerant ett konto genom att gå in på tidningensyre.se/lost-password. Får du problem mejla [email protected].

"Maduros diktatur är döden", står det på den här kvinnans skylt, som anspelar på att en oppositionell demonstrant dödades i veckan.

Unni Drougge Författare och samhällsdebattör,

fristående krönikör för Syre

F örmiddag. Klockan är tio. Den 20 no-vember 1975. Det meddelas att Spa-niens diktator Franco är död. Själv är jag på väg till ett fackligt möte i Norr-köping. Jag stannar bilen. Han är död.

Tänk att man kan bli så glad över att någon är död.Det är Franco jag tänker på när jag hör Marine

Le Pen. Orättvist, skulle säkert hennes tillskynda-re hävda. Tja, kanske det, skulle jag svara. Men likt förbannat tänker jag på Franco när jag hör henne.

Och vad mer. Jag tänker på hur fort det kan gå. Hur fort en diktatur kan falla. Det räckte med att diktatorn dog. Men jag funderar också på hur fort en demokrati kan falla.

Jag hör Marine Le Pens tal efter första omgången i franska presidentvalet. Lustigt nog på väg mot samma mål som när jag för 42 år sedan hörde att Franco var död. Den här gången stannar jag inte. Jag blir inte glad heller.

Hon är en god talare. Det gör saken än mer be-kymmersam. För mig som grön känns det bittert att den mest högljudda kritik som framförs mot globaliseringen framförs av politiker vars övriga agenda jag räds. Som om inskränkt nationalism in-dränkt i rasismens odör vore alternativet till glo-baliseringens struptag på det vi lärt känna som de-mokrati.

Marine Le Pen och Emmanuel Macron står mot var-andra. Vinner han drar jag väl en suck av lättnad av den enda orsaken att han slog Le Pen. Samtidigt som jag anar att han kommer att bädda för en stor-seger för Le Pen i valet om fem år.

För Macron är en politiker som är skapt för att driva ekonomismen och globaliseringen ännu längre, ännu längre bort från den naiva förhopp-ningen om en kapitalism med mänskligt ansikte. Med följd att alienationen och de ekonomiska klyf-torna ökar än mer. Och vad leder det till annat än att Le Pen tar hem det nästa gång istället?

Så vilket är värst? Att Le Pen blir vald nu och blir bortröstad nästa gång – för det skulle hon bli efter det kaos och de besvikelser som skulle upp-stå. Eller att hon i fem år kan peka på globalise-

ringens och kapitalismens oförmåga att värna de många människornas välfärd. Hon kommer var-enda dag fram till nästa val att frammana bilden av att hennes alternativ är den enda motkraften. Varvat med det som burit hennes parti: nationa-lism, rasism och en infantil tilltro till kulturell en-fald. Allt medan vänstern i vid mening går vilse i sin egen bitterhet.

Diktaturer kan falla fort. Som Sovjetimperiet, som Stasis Östtyskland, som Francos Spanien. Hur fort kan demokratier falla? Oavsett om det blir Le Pen eller Macron som vinner sista valomgången är det tecken på att demokratin är hotad. Av nationalism med odör av rasism. Och av globaliseringens värn av kapitalets rätt att gå på tillväxtjakt varhelst det vill.

Om man besöker huset vid Calle Maria 108 i El Ferrol i Spanien finns det ingenting som visar att Francisco Franco föddes där. Som om man vill ren-sa historien. Inte påminnas om diktaturen. Kanske i tron att demokratin är vunnen. I Spanien. I Euro-pa. Men hur kan den vara vunnen när slaget står mellan sådana som Le Pen och Macron?

Hur snabbt faller en demokrati?

www.tidningensyre.se

Returadress: Syre, C/O Telont, Kvarnstensgatan 6, 252 27 Helsingborg

Miljöpartiets led-ning står bakom att 1 000 ameri-kanska soldater ska öva på och kring Gotland.

Miljöpartiets par-tistyrelse dammar inför vårens kon-gress av det gam-la hederliga kravet på friår – om än i ny tappning.

Birger SchlaugGrön debattör och

fristående krönikör för Syre

Glöd - Birger Schlaug