ESTNISKA

Utgiven av Estniska Institutet 2007. Illustrationer: Jaagup Roomet. Typografi: Aadam Kaarma / LABOR

Kala on puu juures”En fisk finns vid trädet”Ordagrant: ”En fiskfinns i trädets rot”

EstniskaUrmas Sutrop

Svensk översättning av Raimo Raag

Estniska används i det militära... i luftfarten... i scenkonsten

Esternas förfäder kom till Östersjökustenför 13 000 år sedan, då inlandsisen efterden senaste nedisningen hade dragit sigtillbaka och frilagt det område som vi idagkallar Estland. De första människornaföljde sina renhjordar och kom söderifrån,från Centraleuropa. Även om ordförrådetoch grammatiken i det språk som dessamänniskor talade har förändratsfullständigt sedan dess, kan man i dagensestniska fortfarande spåra tundrajägarnastankesätt för tusentals år sedan.

De flesta språk i Europa hör till denindoeuropeiska språkgruppen, exempelvisspanska, polska, litauiska, svenska,albanska, romani chib, grekiska ochwalesiska. Av de gamla icke-indoeuropeiska språk som för länge sedantalades över hela kontinenten, är det fåsom lyckats överleva: baskiskai Pyrenéerna, de finsk-ugriska språkeni norra och centrala Europa och dekaukasiska, t.ex. georgiska, i Europassydöstra hörn.

Estniska hör till de finsk-ugriska språkensöstersjöfinska grupp. Språket är inte släktmed sina indoeuropeiska grannspråk,ryska, lettiska och svenska. Finska,

ungerska och estniska är de mest kändafinsk-ugriska språken. Mindre kända ärföljande småspråk i samma språkgrupp:sydestniska, votiska, liviska, ingriska,vepsiska, karelska, samiska, erza, moksja,mariska, udmurtiska och komiska. Dessaspråk talas från Skandinavien till Sibirien.

Estniska skiljer sig från sitt största närasläktspråk, finska, minst lika mycket somengelska från frisiska. Skillnaderna mellanestniska och ungerska är ungefär likastora som mellan svenska och persiska.

Jämte isländska är estniska idag ett avde minsta språken i världen som fylleralla de funktioner som krävs för att ensjälvständig stat ska fungera.Undervisning från grundskola tilluniversitet sker på estniska; estniskaanvänds som vetenskapsspråk inommodern molekylärbiologi, astronomi,informationsteknologi, semiotik osv.Estniska används i försvarsmakten,luftfarten och media – på alla områden.Estniska är det enda ämbetsspråket i allkommunal och statlig förvaltning.Sedan den 1 maj 2004 är estniska ettav Europeiska unionens likaberättigadespråk.

3

Estniska

4

Språket och en levande tradition

Till och med den alldagligaste estniska harflera gamla uttryckssätt som förmodligen gårtillbaka till istiden.

Esterna säger külma käes, vihma käes, päikesekäes, tuule käes ”i kylans, regnets, solens,vindens hand” eller ta sai koerte käesthammustada ”hon eller han blev biten avhundens hand”, det vill säga ”hon eller hanblev biten av hunden”, eller ta sai nõgestekäest kõrvetada ”hon eller han blev bränd avnässlornas hand”. Det torde vara tämligenuppenbart att ingen längre tror att vinden,regnet, hundar eller brännässlor har händer.Men förr i världen tillskrevs företeelser sompersonifierade naturfenomen särskild kraft –för att inte tala om djur och växter. Dennakraft som ibland kontrollerade människansymboliserades av en hand. Följaktligen kandet nutida estniska ordet käskima ”befalla”förklaras med uttrycket ”att utdela order medhanden”, jfr käsilane ”hantlangare”.

I alla uttrycken ovan står ordet för ”hand” iental. Detta förklaras av att våra förfäder hadeen helhetssyn på tillvaron. Allt utgjorde en

helhet, en totalitet, även de dubblakroppsdelarna, som man talade omuteslutande i singular. När någon ville omtalaen av sina händer, tvingades vederbörandesäga pool kätt ”en halv hand”. Så uppstodindelningen av hela världen i en vänster- ochen högerhalva.

Än idag använder esterna ord för kroppsdelarför att uttrycka rumsliga förhållanden, oftastutan att själva vara medvetna om det. När ensak befinner sig kõrval ”bredvid” en annan,faller det esten inte längre in att hon eller hanegentligen säger att något ligger ”på henneseller hans öra”: kõrv, kõrva betyder ”öra” ochändelsen –l motsvarar svenskans preposition”(uppe) på”. Den estniska postpositionen peal”på” betyder ordagrant ”på huvudet” (pea”huvud” + –l); juures (juur, juure + –s) somi nutida estniska betyder ”vid, intill”, betyddeursprungligen att någon eller något befannsig nära juur, talarens ”rot”, det vill säga påett ställe där vederbörande berörde marken.

Ingel on päikese käes”En ängel är i solen”Ordagrant: ”En ängelär i solens hand”

5

Estniska talas idag av cirka 1,1 miljonermänniskor över hela världen. Omkring950 000 av dem bor i Estland. Drygt150 000 lever utspridda i länder somSverige, Kanada, USA, Ryssland,Australien, Finland och Tyskland.

De första försöken att vetenskapligtbeskriva estniska gjordes under det tidiga1600-talet. 1803 inrättades ett lektorat iestniska vid det då tyskspråkigauniversitetet i Dorpat (Tartu), grundat1632. Intresset för estniska och estniskkultur bland balttyska estofiler växte i taktmed att upplysningens idéer utbredde sig.Under 1800-talet började de förstaestniska intellektuella att författavetenskapliga undersökningar om sittmodersmål. Den förste vetenskapsmannenav estnisk härkomst som disputerade fördoktorsgraden och som ägnade sig åtfinsk-ugriska språk hette Mihkel Veske.Han var verksam på 1870-talet. Estniskaskriftställarsällskapet grundades 1871 ochsatte som mål för sin verksamhet attstandardisera estniskan.

1919 skapades en professur för estniskavid universitetet i Tartu, samtidigt somestniska gjordes till undervisningsspråk.För närvarande bedrivs estniskspråkforskning vid Institutet för estniska iTallinn, universiteten i Tartu och Tallinnsamt vid en mängd akademiska lärosätenöver hela världen.

Hur olika språk förhåller sig till varandra kan manofta utläsa ur likheterna mellan räkneorden:

ungerska finska estniska lettiska ryska engelska

1 egy yksi üks viens odin one2 ketto kaksi kaks divi dva two3 három kolme kolm tris tri three4 négy neljä neli cetri cetyre four5 öt viisi viis pieci pjat‘ five6 hat kuusi kuus sesi sest‘ six7 hét seitsemän seitse septini sem‘ seven8 nyolc kahdeksan kaheksa astoni vosem‘ eight9 kilenc yhdeksän üheksa devini devjat‘ nine10 tíz kymmenen kümme desmit desjat‘ ten

De första försökenatt beskriva estniska...

Många språkforskare ansluter sig intelängre till språkträdsteorin som ännu förett drygt årtionde sedan var en allmäntomfattad teori. Enligt denna har alla finsk-ugriska språk, liksom indoeuropeiska ochandra språkgrupper, utvecklats ur etturspråk. Följaktligen har man börjatifrågasätta åtskilliga antaganden om närvissa förändringar ägde rum i estniskaninnan man började använda språket iskrift och när de särdrag som utmärker

estniskan uppstod. Numera hyser manbetänkligheter mot flera hypoteser omestniskans tidigaste utveckling före1200-talet.

Däremot råder enighet om att denforntida estniskan påverkats av olikagermanska, baltiska och fornslaviskaspråk. Detta bevisas av en mängd lånordfrån dessa språkformer och olika föränd-ringar i uttalet.

6

De finsk-ugriska och samojediska språken

udmurtiska

chantiska

mansiskaingriska

votiska

erza och moksja

karelska och lydiska

samiskafinska

estniska

liviska

ungerska

sydestniska

vepsiska

nentsiska

komi

komi-permjakiska

mari

entsiska

selkupiska

nganassanska

Historia

KO

MI U

DM

UR

TISKA

UN

GER

SKA

CHA

NTISK

A M

AN

SISKASA

MIS

KA

ING

RIS

KA

VEP

SISK

A

K

AR

ELSK

A

FI

NSK

A

På 1200-talet inleds en fas i estniskansutveckling som kännetecknas av ett störreantal skriftliga källor. Vid denna tid nåddetyska och skandinaviska korsfarare Est-land, ett av de sista hedniska länderna i Europa. Korståget till esternas landbeskrevs i början av 1200-talet på latin i Henriks livländska krönika, HeinriciChronicon Livoniae, som innehållerestniska ord och meningsfragment.

Många estniska egennamn och ortnamnfinns också belagda på 1200-talet. Sålun-da förtecknas i kung Valdemars jordebok,Liber Census Daniae, som tillkom1219/20, ca 500 ortnamn i norra Estland.Av dessa har 450 bevarats till våra dagaroch erbjuder ett omfattande dokumentärtjämförelsematerial för att fastställa språk-liga förändringar.

Det äldsta belägget för ett estniskt ordhärstammar från 700-talet e. Kr.: i sinCosmographia nämner prästen AeticusIster en ö med namnet Taraconta(Tharaconta), som förmodligen avser helaEstland eller Saaremaa, Estlands största ö.Att beskriva Estland som en ö är inte såkonstigt som det kan förefalla om manbetänker att den nordtyske krönikörenAdam av Bremen ännu på 1000-talettrodde att Estland och Skandinavien varolika delar av en arkipelag. Taraconta kantolkas som Taara + kond. Taara var en avde forna esternas största gudomar; affixetkond betecknar i estniska en samling avmänniskor, t.ex. perekond ”familj”,sugukond ”släkt”, eller en rumslig enhet,t.ex. maakond ”län”, kihelkond ”socken”.Därigenom låter sig Taraconta mycket lättförknippas med esterna, anhängarna avguden Taara.

7

Ett slingrigt stamträd över de finsk-ugriska språken

VOTISKA LIVISKA ESTNISKA ERZA MOKSJA MARI

Till följd av korstågen slog sig företrädes-vis lågtysk adel och borgare ner iGammallivland, som omfattade nuvaran-de Estland och Lettland. Även om över-högheten över området växlade under deföljande 700 åren av utländskt – danskt,polskt, svenskt och ryskt – styre, utövadesåväl lågtyska och högtyska som denlokala balttyska dialekten, somutvecklades ur dessa språkformer, detstarkaste inflytandet på estniska.

Den första sammanhängande estniskatexten som bevarats till vår tid är hand-skriften från Kullamaa. Texten härstammarfrån åren 1524–1528, är katolsk ochinnehåller två böner – fader vår och AveMaria – och trosbekännelsen.Reformationen som skakade Nordeuropaoch nådde Estland under det tidiga 1500-talet medförde ett större behov attpredika på folkspråken och gjorde detännu mer nödvändigt att översättareligiösa texter till nord- och sydestniska.

De första estniska språklärorna ochordböckerna sammanställdes på 1600-talet. Sedan denna tid har en riklig estnisklitteratur bevarats till våra dagar.

Under det nationella uppvaknandet imitten av 1800-talet utvecklades estniskanvidare, från ett talat allmogespråk tillkulturspråk. Estniskan började användas iskönlitteratur och vetenskap; de förstavetenskapliga avhandlingarna gavs ut påmodersmålet. 1884 publicerade KarlAugust Hermann den första estniskagrammatikan på estniska; den kom attspela en viktig roll i språketsstandardisering.

Under samma tid, i slutet av 1800-talet,började den inhemska estniska befolk-ningen använda ordet eesti ”estnisk” omsig själv, ett ord som förmodligen lånatsfrån svenska eller tyska under 1600-talet.Förut hade flertalet ester – allmogen –kallat sig maarahvas ”landfolket” och sittspråk maakeel ”landspråket”.

Under 1900-talets första årtionden sattesig estniska akademiker i sinnet attmedvetet utveckla estniskan till kultur-språk. En viktig roll i denna strävanspelades av Johannes Aavik som försöktegöra litteraturspråket rikare och vackrare.Han stödde sig på element i finska och deestniska dialekterna, men skapade ocksånya ord och grammatiska former. Enannan riktning, som likaledes kom attspela en viktig roll för språkets förnyelse,företräddes av Johannes Voldemar Veski.Han koncentrerade sig på att normeraböjningsläran och utarbeta fackordförråd.Vid den här tiden uppstod tusentals ochåter tusentals nyord att användas ivetenskap och på vardagslivets allaområden.

Under 1900-talet bars språketsstandardisering i mycket hög grad uppeav ordböcker. Den första normerandeordboken för estniska gavs ut 1918.

Under sovjetstyret (1940–1941 och1944–1991) blev språkets standardiseringoch strävan att strängt rätta sig efterregelverket en form av nationellt mot-stånd. Det var ett sätt att motsätta sigsovjetideologin som förkroppsligades avdet ryska språket. Språket blev denestniska identitetens mäktigaste symbol.De sovjetiska myndigheterna förbjöd intedet vetenskapliga studiet av estniska ochinte heller användningen av estniska i deflesta sfärer i det offentliga livet, inklusiveden högre utbildningen. Det gjorde detmöjligt för esterna och deras språk att ståemot såväl förryskning som en massivinvandring av rysktalande människor.

Under 1990-talet blev inställningen tillspråknormerna mer öppen; olikasociolekter och större språklig mångfaldbörjade åter värdesättas.

8

Johannes Aavik försökte göradet estniska litteraturspråket

rikare och vackrare

Det hittills enda försöket att rekonstrueragammal nordestniska gjordes av AndrusSaareste. Numera anser språkexperter attsådana rekonstruktioner är alltför bundna tillspråkträdsteorin och att den rekonstrueradeestniskan därför hamnar oacceptabelt närafinska för att kunna stå sig i vetenskapligasammanhang.

I följande rekonstruktioner markeraslaryngalklusil med ett ”q”, precis som fallet äri võru-språket.”Det var en gång en gammal ärlig man somhade en mycket elak hustru som skällde (och)svor från tidig morgon till sena kvällen ochslog sin stackars man.”

Före 1200-talet:Kõrdan oli ühdellä vanhalla auvoisallameehellä ülin kurja nainõn, ken soimasi,kirosi, tervehen pitkän päivän varhaisestahoomikkosta hiljaisennik õhtagonnik niinkäpeksi vaivaista meestänsäq...

1200-talet:Kordan oli ühdelä vanhala auvosala meheläülin kurja nainõn, ken sõimas, kiros terveenpitkän päivän, varasõsta hoommikkostahiljaisenniq õhtooniq niinkä peksi vaivastameestäsäq...

1500-talet:Koora oli ühel vanal auosal mehel väen kaaskuri naine, ke sõimas, kiros terven pitkanpäivan, varasest hommikost hiliseni õhtonining peks vaivast meestäsä...

1600–1700-talet:Koora oli ühel vanal auusal mehel väega kurinaine, kes sõimas ja kiros terve pitka päiva,varasest ommikost ilise õhtoni ning peks vaistmeest...

1900-talet:Kord oli ühel vanal ausal mehel väga kurinaine, kes sõimas ja kirus terve pika päeva,varasest hommikust hilise õhtuni ning peksisoma vaest meest...

Rekonstruktionav estniska

9

Standardestniskan uppstod ur två tidigarestamspråksdialekter – nord- ochsydestniska. Skillnaderna mellan dessaprotospråk återspeglas i såväl ljudskicksom grammatik.

På sydestniskt område kan man tydligturskilja tre dialekter: mulgi (1), tartu (2)och võru-setu (3). På nordestniskt områdefinns nordöstlig kustestniska (4), östlig

estniska (5), centralestniska (6), västligestniska (7) och ö-dialekten (8).

Det estniska riksspråket har flera olikaregister; vardaglig talad estniska avvikeravsevärt från skriven estniska. Förutomregional variation som beror på olikadialektal bakgrund färgas talspråket avtalarens utbildningsnivå och socialaställning. Ändå är estniska mindre

10

Hiiumaa

Saaremaa

Muhumaa

Vigala

Harju-Risti

Kuusalu

Vaivara

Kodavere

Karksi

4

3

2

7

1

568

88

Estniskadialekter ochspråkskikt

Estniska dialekter

Vår näktergal har i år flugit någon annanstans

Hiiumaa: Meide ööbik aa seaesta maeale läin

Saaremaa: Meite ööbik oo siasta mäale läind

Muhumaa: Meite üöbik uo sieoasta mõjale läin

Läänemaa: Meite ärjälend oo tänäkond maale läin

Vigala: Mede künnilind uu tänabö maeale läind

Kihnu: Mede künniljõnd ond tänävasta maalõ läin

Harju-Risti: Mete üöbik oo tänabu maeal läin

Kuusalu: Meie üöbik on tänävu muuale mend

Järvamaa: Me õitselind on tänavu maale läind

Norra Virumaa: Meie kirikiut one tänävu mojale lähänd

Vaivara: Mei sisokaine ono (olo) tänä vuo mojale mennö

Kodavere: Meie sisask one tänävuade mõjale lähnud

Karksi: Mee kiriküüt’ om täo muial lännü

Södra Tartumaa: Meie tsisask om tinavu muiale lännu

Võrumaa: Mii sisask um timahavva muialõ lännüq

Setomaa: Mii sisas’k om timahavva muialõ l’änüq

Standardestniska: Meie ööbik on tänavu mujale läinud

sociolektalt skiktad än de stora europeiskaspråken. De vanligaste formerna av slang-språk talas av skolungdomar ochstuderande vid universitet och högskolor.Datorer och Internet har skapat en nyspråkform som är präglad av engelska.Förbrytarslang baserar sig i högutsträckning på ryska.

11

Estniska dialekter

Võro kiil (võruspråket)

Võruspråket är historiskt sett en sydestniskdialekt. Jämfört med andra sydestniskadialekter (tartu och mulgi) har språketbevarat många särdrag och är idag denform av estniska som skiljer sig mest frånstandardestniskan.

Tack vare den verksamhet som bedrivs avVõruinstitutet och sommaruniversitet,som ägnats võruspråket och –kulturen,har võruspråket nyligen standardiserats.Det tidigare sydestniska skriftspråk somfram till början av 1900-talet kunde hablivit normgivande för det estniskastandardspråket, grundade sig påtartudialekten. Võruspråket skiljer sigfrån standardestniska till såväl uttal,böjningsformer, satsbyggnad somordförråd. Man förmodar att någravõruestniska morfologiska egenheter är

urgamla. Exempelvis formen för indikativtredje person singular uttrycks antingenutan ändelse, t.ex. and ”hon eller hanger”, eller med ändelsen –s, t.ex. kirotas”hon eller han skriver”; motsvarandestandardestniska former är annabrespektive kirjutab, dvs. ändelsen –b.Bland de östersjöfinska språken återfinnsdenna typ av dubbel konjugation endast ivõru, setu och karelska.

En annan väsentlig skillnad mellanstandardestniska och võruestniska ärvokalharmonin. Det finns en allmän regelför de östersjöfinska språken enligt vilkenen främre vokal i den första stavelsen avett ord (t.ex. ä, ö och ü) kräver att övrigavokaler i ordet också ska vara främre,medan en bakre vokal i första stavelsen(a, o och u) ska följas av bakre vokaler.De flesta nordestniska dialekter ochstandardspråket har ingen vokalharmoni,till skillnad från võruestniskan; jämförstandardestniskans küla ”by” medvõruspråkets külä.

12

13

Estniska Võru Betydelse

sa ei anna saq anna eiq du ger inte

ma ei tule maq tulõ õiq jag kommer inte

En ytterligare påfallande skillnad möterman i negerade satser. I võruestniska sättsnegationsordet ofta efter verbet, menföre verbet i standardestniska.

Estniska Võru Betydelse

külas külän i byn

metsas mõtsah i skogen

I standardestniska användsnegationsordet ei i såväl presens somimperfekt, t.ex. ei kirjuta ”skriver inte”, eikirjutanud ”skrev inte”; i södra Estlanduttrycks tempusskillnaden med hjälp avolika negationsord, t.ex. ei kirota ellerkirota aiq i presens och es kirota ellerkirota es i imperfekt.

Kasus inessiv har i võruestniska ändelsen–n eller –h (den senare används nästaninte längre), standardestniska harändelsen –s.

Det finns markanta skillnader ivardagsspråkets ordförråd mellanstandardestniska och võruspråket:

Nominativ plural bildas med laryngalklusil(i skrift markerad av ”q”), i standard-estniska med ett t-ljud som skrivs –d.

Laryngalklusilerna ger den talade syd-estniskan en ”knyckig” karaktär jämförtmed den mer ”jämna” nordestniskan,särskilt i förhållande till den ”sjungande”ö-dialekt som talas på öarna utanför denestniska västkusten.

Estniska Võru Betydelse

külad küläq byar(na)

metsad mõtsaq skogar(na)

Estniska Võru Betydelse

punane verrev röd

vend veli bror

soe lämmi varm

õde sõssar syster

uus vahtsõnõ ny

pruut mõrsja brud

rääkima kõnõlõma tala

koer pini hund

pesema mõskma tvätta

hunt susi varg

surema kuulma dö

punane sõstar hõrak röda vinbär

kask kõiv björk

nutma ikma gråta

oder kesv’ korn (sädesslaget)

Estniskt teckenspråk

Det estniska teckenspråket är en intressantvarietet. Ungefär tvåtusen döva människoranvänder detta språk som främsta medel föratt meddela sig med andra människor.

Det estniska teckenspråket för döva (ETS)skiljer sig från andra sådana språkhuvudsakligen genom olika tecken ochi mindre omfattning genom sin grammatiskastruktur (t.ex. tecknet för ”smärta” i estnisktoch amerikanskt teckenspråk [1 och 2]). Menmånga tecken i olika teckenspråk liknarvarandra. Dessa likheter gör det möjligt attöverföra ett budskap från ett teckenspråk fördöva till ett annat och gör att hörselskadadeav olika nationalitet kan göra sig förståddamed varandra.

Samtidigt är talspråkets inflytande på ETS(liksom på andra teckenspråk för döva) stort.

Vissa tecken uttrycks med ikoner, bilder därfingrarna försöker efterlikna den förstabokstaven i motsvarande estniska ord (t.ex.tecknet för restoran ”restaurang” [3]) eller tarfasta på hur det estniska ordet uttalas (t.ex.tecknet för mahl ”saft, juice”, som återger dentydliga utandning som är utmärkande föruttalet av h-et i det estniska ordet).

När man skapade ETS utgick man främst frånde ryska och finska teckenspråken för döva.Sålunda bygger det estniska tecknet för ”fjäril”på det finska tecknet för ”fågel” [5 och 7].

Den form av ETS som används i Pärnu ansesvara den ursprungligaste ”dialekten”.

smärta [1]

restaurang [3]

döv

underteckna

fågel (finskt TS) [5]

fjäril [7]

smärta (amerikaniskt TS) [2]

saft, juice [4]

älska [6]

14

Det estniska skriftspråket har under helasin historia skrivits med olika varianter avdet latinska alfabetet. Det estniska alfabe-tet har 32 bokstäver:

Alfabet,stavning,uttal

15

A B (C) D E (F)G H I J K L MN O P (Q) R SS Z Z T U V (W)Õ Ä Ö Ü (X) (Y)Några bokstäver (c, f, x, y) förekommerbara i främmande ord eller egennamn;även andra tecken som bygger på latinska

bokstäver (t.ex. ø, å, c) kan förekomma.Bokstäverna med diakritiska tecken(õ, ä, ö, ü) betecknar självständigaestniska fonem. Tilde i bokstaven õ stårinte för nasalering som i portugisiska ellermuljering (palatalisering) som i spanska;õ är ett självständigt vokalfonem.

Det standardestniska uttalet är relativtlätt, stavningen är i hög grad fonetisk.Samtidigt gör stavningen ofta inte någonskillnad mellan andra och tredje kvantite-ten. Inte heller muljering markeras medsärskilda tecken.

Den estniska stavningen har bibehållitnågra gamla drag – några skrivformer stårför uttal som få talare använder. Flertaletester uttalar inte h i början av ord, t.ex.säger man all obune, men skriver hallhobune ”en grå häst”.

all obune och hall hobune

De äldsta sammanhängande estniskatexterna härstammar från 1500-talet.Den första bok som innehåller text påestniska trycktes 1525, men boken harinte bevarats. Däremot har man funnitelva fragmentariska sidor av en lutherskkatekes från 1535; den tyska texten idenna tvåspråkiga bok skrevs av den tyskeprästen Simon Wanradt och översattes tillestniska av hans estniska kollega JohanKoell. På 1600-talet gavs ett flertalestniska språkhandböcker ut på tyska ochlatin, liksom tysk–estniska ordböcker. Denförsta boken av denna art utkom 1637.Författaren var återigen en tysk präst –Heinrich Stahl.

Fram till mitten av 1700-talet kämpadetvå olika språkvarianter om ställningensom estniskt standardspråk: en nordligestniska (Tallinn) och en sydlig (Tartu).Nya testamentet gavs ut på sydestnisktartudialekt 1686. 1739 utkom den förstaöversättningen till estniska av hela bibeln.Eftersom språket i översättningen varnordligt, blev denna språkformförhärskande. En ytterligare orsak till attdet sydestniska skriftspråket inte lyckadeshävda sig i konkurrensen var att stadenTartu, södra Estlands centrum, brann neroch att befolkningen deporterades tillRyssland 1708, då Sverige och Rysslandbekämpade varandra under nordiskakriget. I slutet av 1800-talet hadesydestniska praktiskt taget upphört attanvändas som skriftspråk. Först på 1990-

talet återupplivades ett sydestnisktskriftspråk som denna gång bygger påvõrudialekten.

Fram till slutet av 1600-talet stod detestniska skriftspråket under starkt tysktinflytande. Tyska ord och uttryck lånadesi nästan oförändrad form, framför allt ireligiösa texter som författades av tyskapräster på en estniska som avvek från detegentliga talspråket. Stavningen varinkonsekvent och använde element frånlatinska, lågtyska och högtyska förebilder.Under det tidiga 1600-taletsmotreformation användes i södra Estlanden stavning som byggde på polsk förebild.

I slutet av 1600-talet stod främst JohannHornung och Bengt Gottfried Forseliusbakom en reform av den skrivnaestniskan. Flera tyska särdrag frångicksoch ett strikt system för stavninganammades som emellertid fortfarandebyggde på tyska stavningsprinciper.

En ny reformvåg med sikte på att göraden skrivna estniskan mer folknärauppstod under första hälften av 1800-talet. 1818 införde Otto Wilhelm Masingett särskilt tecken, õ, för den vokal somuttalsmässigt ligger mellan ö och o.I mitten av 1800-talet utarbetade EduardAhrens nya rättskrivningsprinciper sombyggde på finskans stavning; detta systemslog igenom under 1800-talets sistadecennier och används än idag.

Det estniskaskriftspråketshistoria

16

17

Ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta

18

Estniskan är rik på vokaler: förhållandetmellan vokaler och konsonanter är 45:55.Av estniskans 26 fonem är 9 vokaler: u, o,a, õ, ü, ö, ä, e, i. (Invånarna på Estlandsstörsta ö Saaremaa använder endast 8vokaler eftersom de ersätter õ med ö.Talare av võrudialekt i sydost har tiovokaler, då de har två olika varianter av õ.)Vokalerna kombineras till inte mindre än36 olika diftonger. Detta ger upphov tillintressanta kombinationer (t.ex. detsammansatta ordet kõueööaimdus”föraning om en åskvädersnatt”).Såväl vokaler som diftonger kan varabetydelseskiljande: öö ”natt”, õu”gårdsplan”, ei ”nej; inte”. Några estniskasammansättningar har till och medflerfaldiga vokalanhopningar, exempelviskuuuurijate töööö jäääärel”månforskarnas arbetsnatt på iskanten”.

Däremot är konsonantförbindelserna få,i synnerhet i början av ord. De initialakonsonantförbindelser som finns harupptagits i språket via lånord, t.ex. tross”rep, tåg, lina”, kross ”slant” (av tyskansGroschen) osv. De anhopningar avkonsonanter som uppträder inuti estniskaord har ofta uppkommit genom att envokal bortfallit, s.k. synkope.

Konsonantförbindelserna består mestadelsav två olika konsonanter, men i ordetvintsklema ”vrida sig” står hela femkonsonanter intill varandra.

Bortsett från ett fåtal undantag fallerhuvudbetoningen i estniska ord på förstastavelsen, medan ojämna stavelser ochden sista stavelsen i ett ord harbibetoning.

Klang

Ett exempel

Psaltaren, Psalm 51:19b(1917 års bibelöversättning)ett förkrossat och bedrövat hjärtaskall du, Gud, icke förakta

I (1638)öhe ahastut nink katkipextutsüddame saht sinna Jummalmitte errapölgkma

II (1739)üht röhhutud ja russuks pekstudsüddant ei laida sa mitte, Jummal

III (1997)murtud ja purukslöödud südantei põlga Jumal

Kommentar

StavningI – använder främmande bokstäver: katkipextut;jämför med II och III: pekstud, puruksI, II – skriver ö för vokalen õ: errapölgkma, röhhutud,jämför med III: põlgaI, II – kort vokal markeras genom att följandekonsonant skrivs dubbelt: süddame, süddant;jämför med III: südant

GrammatikI, II – använder obestämd artikel:Öhe [..] süddame, üht[..] süddant; jämför med III: süddantI – använder tysk futurumform: saht [..] (mitte)errapölgkma; jämför med II, III: (ei) laida, (ei) põlgaI – använder tysk negation med jakande verb ochnegationspartikel: Saht [..] mitte errapögkma;II – dubbel negation med negationspartikel: ei laida [..]mitte; jämför med III: ei põlgaI – har fel objektskasus (genitiv i stället för partitiv):öhe [..] süddame; jämför med II, III: üht [..]süddant, südant

19

Standardestniskans ordförråd ärtämligen rikt, eftersom det inkluderarord från såväl nordligt som sydligtdialektområde. Ordförrådet utökasdessutom ytterligare genom att nya ordbildas med olika ändelser.

Bildningar till verbet nägema ”att se” ärexempelvis: nägu ”ansikte”, nägematu”osynlig”, nägemine ”seende”, nägemus”vision”, nägemuslik ”visionär”, nägevus”synförmåga”, nägija ”en seende”,nägupidi ”(känna någon) till utseendet”,nägus ”vacker”, näht ”symptom (påsjukdom)”, nähtamatu ”osynlig”, nähtav

”synlig”, nähtaval ”(vara) i sikte, inomsynhåll”, nähtavalt ”på ett synligt sätt”,nähtavasti ”synbarligen”, nähtavus ”sikt,möjlighet att se på avstånd”, nähtus”företeelse”, nähtu ”det som (någon)sett”, nähtuma ”bli uppenbar, kommai dagen” osv.

Det estniska ordförrådet består avinhemska estniska ord och lånord.Eftersom estniskan erbjuder mångamöjligheter att avleda nya ord, vore detmer korrekt att tala om inhemskaordstammar och inlånade ordstammar.Estniska ordstammar är dels de som

Ordförrådet

estniskan har gemensamt med andrafinsk-ugriska språk, dels de som är typiskaför estniska. Enligt estniska språkforskareär förhållandet mellan estniska stammaroch inlånade ordstammar ungefär 50:50.

Om man bortser från internationellaord med latinsk eller grekisk stam, uppgårantalet estniska stammar till tvåtredjedelar.

nägus ”vacker”

nähtamatu ”osynlig”

nägu ”ansikte”

näotu ”ful, otäck”

nähtav ”synlig”

nägemine ”seende” nägemus ”vision”

nägupidi ”till utseendet”

20

Lånordens ursprung(enligt Huno Rätsep)

Estniska har under tidernas lopp dessutomlexikaliskt påverkats med ord frånexempelvis franska och i nyare tid

engelska. Lånorden har i estniska oftaanpassats så att deras främmandeursprung inte längre är uppenbar:

Flertalet ryska lånord är flera sekler gamla;ett fåtal ord härstammar från den

femtioåriga sovjetiska ockupationen.

tidiga baltiska lån 94–156 stammar(sedan andra årtusendet f. Kr.)

lågtyska lån 771–850 stammar(sedan 1200-talet)

ryska lån 315–362 stammar(sedan 1300-talet)

tidiga germanska lån 269–397stammar (före 1200-talet)

svenska lån 105–148 stammar(sedan sent 1200-tal)

högtyska lån 486–520 stammar(sedan mitten av 1500-talet

Lågtyska: Högtyska:

schole > kool ”skola” schleifen > lihvima ”slipa”dik > tiik ”damm, göl” Schinken > sink ”skinka”schuren > küürima ”skura” Zichorie > sigur ”cikoria”

Slaviska / ryska: Svenska:

gramota > raamat ”bok” ost > juustokno > aken ”fönster” flicka > plika ”flicksnärta”kapusta > kapsas ”kål” tomte > tont ”spöke”

21

Estniskan utmärker sig genomföljande särdrag:

* ett stort antal kasus –14 produktiva kasus;

* avsaknad av grammatiskt genus vid såväl substantiv som personliga pronomina. Eftersom det personliga pronomenet tema kan avse både en kvinna och en man (ibland till och med ett föremål), står esten inte, till skillnad från talare av indoeuropeiska

språk, inför något problem med politiskt korrekta ord;

* ingen artikel (varken bestämdeller obestämd);

* skillnader mellan tre olika tidslängder (kvantiteter) för såväl vokaler som konsonanter. Skillnaden mellan andra och tredje kvantiteten markeras inte alltid i skrift; i sådana fall framgår ordets betydelse och uttal av sammanhanget.

Estniskanskarakteristiskadrag

Vokalen i 1:a kvantiteten V koli gammalt skräp, krimskramsVokalen i 2:a kvantiteten V: kooli genitiv av kool ”skola”Vokalen i 3:e kvantiteten V:: kooli partitiv av kool ”skola”

Konsonanten i 1:a kvantiteten K koli gammalt skräp, krimskramsKonsonanten i 2:a kvantiteten K: kolli genitiv av koll ”spöke”Konsonanten i 3:e kvantiteten K:: kolli partitiv av koll ”spöke”

Systemet med tre kvantiteter sågs längesom en unikt estnisk företeelse. Nyligenhar språkforskare emellertid påvisatliknande fenomen i några nordtyskadialekter. Man antar att systemen med tre

kvantiteter i estniska och de tyskadialekterna utvecklats samtidigt. Bådetyska och estniska hörde under flera seklertill det kulturområde som präglades avHanseförbundet.

Systemet med tre olika kvantiteterär en riktig mardröm för var ochen som lär sig estniska

koll ”spöke” kolli saba ”spökets svans” kardab kolli ”är rädd för spöket”

22

Formläraochordbildning

Det viktigaste sättet att bilda estniska ordpå, är att foga en avledningsändelse till enordstam. Estniska har omkring hundra

sådana suffix, men bara två prefix: eba-och mitte-, ”icke-, o-”.

Estniska brukar omtalas som ettmorfologiskt agglutinerande(”vidlimmande”) språk. Den agglutinativakaraktären hos ett språk framgår av attändelserna, de element som bärgrammatisk information, fogas till enordstam och att varje sådan ändelseuppbär endast en betydelse. I själva verketrör sig estniskan allt mer från

agglutination till starkare flektion, därvarje ändelse kan ha flera betydelser.Estniska skiljer sig från sitt näragrannspråk finska (som är agglutinerande)genom talrika särdrag. Några forskare hartill och med hävdat att lettiska, ettindoeuropeiskt språk och därmed intesläkt med estniska, typologiskt sett stårnärmare estniskan än vad finskan gör.

En typisk estnisk sats

Täppidega lipsud sobivad erandlikele teatrijuhtidelegi

(Prickiga slipsar passar även för osedvanliga teaterchefer)

täppi-de-ga ”prick” – komitativ plural (= med)

lipsu-d ”slips” – plural

sobi-vad ”passa” – 3:e person plural (-vad < va-d aktivt presens particip i plural)

erandlike-le ”osedvanlig” – allativ plural (= vart)

erand-lik ”osedvanlig” (–lik är ett morfem som lånats från tyskan, jfr nyhögtyska –lich)

era ”utom, utanför”

erand ”undantag”

teatri-juhti-de-le-gi teater i genitiv, juht ’ledare’ i partitiv, de – genitiv plural,

le – allativ (= vart, åt vem), gi ’också; även’

23

Estniska är ett språk med många kasus,fjorton kasus är produktiva. Somjämförelse: Ryska har sex, tyska fyra,engelska och svenska bara två kasus. De

betydelser som i estniska uttrycks medkasusändelser, motsvaras på svenska ochde flesta andra språk av prepositioner.

Trots det stora antalet kasus saknarestniskan ett särskilt kasus för direktobjekt, ackusativ, som finns i de flestaindoeuropeiska språk. I estniskan kan ettdirekt objekt i singular stå i nominativ,genitiv eller partitiv, i plural endast i

nominativ eller partitiv. Genitiv singularoch nominativ plural uttrycker därvidtotalitet och att handlingen som objektetriktar sig mot är fullbordad. Partitivanvänds för partialitet eller ofullbordadhandling.

Kasus

Estniskans kasus

Kasus Betydelse

Grammatiska kasus1. Nominativ ilus tüdruk en vacker flicka, den vackra flickan2. Genitiv ilusa tüdruku en vacker flickas, en vacker flicka

(som totalobjekt)3. Partitiv ilusa-t tüdruku-t en vacker flicka

AdverbialkasusInre lokalkasus

4. Illativ ilusa-sse maja-sse in i ett vackert hus5. Inessiv ilusa-s maja-s inne i ett vackert hus6. Elativ ilusa-st maja-st ut ur ett vackert hus

Yttre lokalkasus

7. Allativ ilusa-le maja-le till/åt ett vackert hus, upp på ett vackert hus8. Adessiv ilusa-l maja-l på ett vackert hus, hos ett vackert hus9. Ablativ ilusa-lt maja-lt från ett vackert hus

Övriga kasus

10. Translativ ilusa-ks tüdruku-ks (bli) en vacker flicka11. Terminativ ilusa tüdruku-ni fram till en vacker flicka12. Essiv ilusa tüdruku-na som vacker flicka13. Abessiv ilusa tüdruku-ta utan en vacker flicka14. Komitativ ilusa tüdruku-ga med en vacker flicka

24

lammas ”får”

Ett objekt sätts i nominativ om imperativanvänds:

Medan adverbialkasus har endast enkasusändelse var, saknar grammatiskakasus egen ändelse i nominativ ochgenitiv, delvis även i partitiv. Iblandsammanfaller alla tre formerna i singularoch har skilda former endast i plural:

Adverbialkasusens ändelser i singular ochplural är desamma; plural markeras av ensärskild ändelse:

Peeter, ehita laev (nominativ, totalobjekt)!Peter, bygg (ett) fartyg!

men:Peeter, ehita laeva (partitiv, partiellt objekt)!Peter, bygg (vidare på) fartyget!

Sålunda betyder satsen

att Peter har skrivit på en dikt, men atttalaren inte vet om den är färdig eller inte.

Däremot beskriver

en fullbordad handling, att diktenär färdig.

I en negerad sats tillåter estniskan endastpartitiv som objektskasus (partiellt objekt):

25

Peeter kirjutas luuletust (partitiv ochpartiellt objekt)

Peter skrev (på en) dikt

Peeter kirjutas luuletuse (genitiv ochtotalobjekt)

Peter skrev (en) dikt

Peeter ei kirjutanud luuletust (partiellt objekt)

Peter skrev inte dikten/(någon) dikt

Singular PluralNominativ maja maja-dGenitiv maja maja-dePartitiv maja maja-sid

Allativ singularIlusa-le tüdruku-le(”till/åt en vacker flicka, till/åt den vackra flickan”)

Allativ pluralilusa-te-le tüdruku-te-le(”till/åt vackra flickor, till/åt de vackra flickorna”)

lamba ”fårets, av fåret”

(maja ”hus”)

26

I estniska skiljer man mellan presens,imperfekt, perfekt och pluskvamperfekt.I talad vardagsestniska och i tidningsspråkförekommer även en analytiskfuturumkonstruktion med saama. Dennabildas på samma sätt som futurum medwerden i tyska: det böjda verbet saama”få; bli” + supinum av vilket annat verbsom helst, t.ex. olema ”vara” – saabolema ”kommer att vara”, tulema

”komma” – saab tulema ”kommer attkomma” osv.

Verben böjs i personalis och impersonalis(motsvarar delvis svenskans aktivum ochpassivum). De förekommer i indikativ,imperativ, konditionalis eller mediativ. Ettverb står antingen i jakande eller nekandeform.

Verb

Person Singular Plural

1. (ma) armasta-n ‘jag älskar’ (me) armasta-me ‘vi älskar’

2. (sa) armasta-d ‘du älskar’ (te) armasta-te ‘ni älskar’

3. (ta) armasta-b ‘hon, han älskar’ (nad) armasta-va-d ‘de älskar’

Nominativ Genitiv (stam)

uba ”böna” oa

pidu ”fest” peo

lammas ”får” lamba

mees ”man” mehe

naine ”kvinna” naise

Peeter ei mõistnud seentPeter förstod inte svampen

Det finns ingen särskild böjning försubstantiv och adjektiv – de böjs påsamma sätt. Ett adjektivattribut är alltidkongruent med sitt substantiv i tio avestniskans fjorton kasus.

På grund av ljudväxlingar (stadieväxling)kan det ibland vara svårt att känna igenordets stam vid jämförelse mednominativfomen, t.ex.:

27

Eftersom personändelserna tydligt angerperson, behöver man vanligen inteanvända personliga pronomen, utom itredje person av verbet olema ”att vara”.

I estniska ordböcker brukar verben stå isåväl infinitiv som supinum. Av verbet”älska” heter supinum armasta-ma,infinitiv armasta-da.

Supinum var ursprungligen ettverbalsubstantiv i illativ; formen harbevarat sin nominala karaktär till våradagar. Därför är det möjligt att bildakasusformer av supinum, t.ex. inessiv

armastama-s ”älskandes”, elativarmastama-st ”från älskandet” och abessivarmastama-ta ”utan att älska”. Supinum,som alltid har ändelsen –ma, kombinerasmed verb som pidama ”vara tvungen,måste”, hakkama ”börja” och minema”att gå”, som i ma pean minema ”jagmåste gå”.

Infinitiven har snarast en partitiv karaktäroch används med andra slags verb, somtahtma ”att vilja” och võima ”kunna”,t.ex. ma tahan teada ”jag vill veta”. Deregelmässiga infinitivändelserna är –a och–ta.

I motsats till de flesta indoeuropeiskaspråk, men i likhet med andra finsk-ugriskaspråk, använder estniska relativt mångapostpositioner. I stället för att sägaexempelvis all laua ”under bords”, sägeresten laua all ”bords under”, dvs. ”underbordet”. Det finnes emellertid entilltagande tendens i dagens estniska attersätta postpositioner med prepositioner,exempelvis uttrycket teed mööda ”vägenslängs” med mööda teed ”längs vägen”.Betecknande för estniska är också enrelativt fri ordföljd. Orden i en sats låter sigtämligen lätt stuvas om, utan att satsenskulle bli grammatiskt felaktig. I mångaandra språk, även svenska, vore det nästanomöjligt. Orsaken till denna skillnad liggeri att kasusändelserna markerar detgrammatiska förhållandet mellan ordeni en sats. I svenska, som saknar denmångfald och entydighet somkasusändelserna står för, uttrycksmotsvarande förhållanden genom ordensordningsföljd i satsen. Om förhållandenaframgår av ändelser, är ordens placeringi satsen inte längre viktig. Om ingakasusändelser finns, är ordföljden denenda möjligheten att uttrycka dessaförhållanden.

Som i de flesta andra europeiska språk haren typisk estnisk sats strukturen SPO:subjekt – predikat – objekt:

Syntax

Men i många fall, särskilt i poesi,kan ordföljden vara en helt annan:

”man såg ofta stjärnor på himlen”

Tihti taevas tähti nähtiofta himmel-i stjärnor såg-man

Denna sats kan omskrivas på 24 olikasätt, och betydelsen är fortfarande fulltförståelig:

Mari armastas PeetritMari älskade Peter

Nominativ partitiv (partiellt objekt, nominativ: Peeter)

subjekt verb objektMari älskade Peter

Tihti taevas tähti nähtiTihti taevas nähti tähtiTihti tähti taevas nähtiTihti tähti nähti taevasTihti nähti taevas tähtiTihti nähti tähti taevas

etc., etc.

Estniska InstitutetFack 34 69, EST – 10506 Tallinn, EstlandE-Mail: einst@einst.ee einst@einst.ee

http://www.einst.ee