ett gratismagasin frÅn piratfÖrlaget · magasin 2012 mikael niemi: ... jag tog fram min kajak och...

www.piratforlaget.sePIRATFÖRLAGET MAGASIN 2012

ETT GRATISMAGASIN FRÅN PIRATFÖRLAGET

MAGASIN 2012

Mikael Niemi:”En katastrof ställer

livet på sin spets” Jan Guillou:”Utmaning att inte berätta för mycket”

Roslund & HellströmEtt Sverige vi helst blundar för

Jo NesbøHarry Hole kallas hem av det förfl utna

Lasse Berghagen: ”En realist men också en drömmare”

Sjöwall WahlööTio böcker om ett odödligt brott

Katerina Janouch: ”Kroppen ska räcka hela livet”

Sara KadeforsOm att brottas med ångest

Martina HaagKrönikesamling till

löpningens ära

omslag_12-_slutlig.indd 1 2012-06-19 00:23

KONTAKTA OSS PIRATFÖRLAGET / KAPTENSGATAN 6 / 114 57 STOCKHOLM /

TEL: 08-412 13 50 / FAX: 08-545 678 58 / [email protected]

Foto

: Pet

er K

nuts

on

Ann-Marie SkarpFörlagschef och [email protected]

Mattias BoströmProduktion/[email protected]

Christina KiviPR / [email protected]

Anna Hirvi SigurdssonRedaktö[email protected]

Lars JexellFörsä[email protected]

Erik TitussonFörläggare och VDLilla Piratfö[email protected]

Lottis WahlööFö[email protected]

Sofi a Brattselius ThunforsFörläggaresofi [email protected]

Cherie [email protected]

Anna Carin [email protected]

Madeleine LawassFörsä[email protected]

Anders OlofssonSä[email protected]

Piratförlaget Magasin 2012

©Piratförlaget 2012Text: Spoon

Form: WDW Creative

FOTO: PETER KNUTSON (där annat ej anges)

Anna-Lena Ahlström(Lasse Berghagen, Martina Haag, Emma Hamberg,

Sara Kadefors och Mark Levengood, sid 39)

Ulf B. Jonsson (Mikael Niemi)Annika Marklund (Liza Marklund)

Privat foto (Mark Levengood, sid 40) CH/Politikens Pressefoto/Scanpix (Sjöwall Wahlöö, sid 44)

Dan Holmqvist (Britt-Marie Mattsson) Jörn Grönlund (Unni Lindell)

Jesper Frisk (Al Pitcher) Håkon Eikesdal (Jo Nesbø, sid 71)

Knut Kollandsrud (Jo Nesbø, sid 72)

ILLUSTRATIONER:Eric Thunfors

OMSLAGSILLUSTRATION: Eric Thunfors

TRYCK:Durin Productions AB, 2012ISBN 978-91-642-8313-9


PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 3

Det pågår en livlig halvt på skämt, halvt på allvar-diskussion om åldrar här på förlaget. Det hela började vid ett av våra vanliga veckomöten – sådana har vi varje torsdagsförmiddag – då en av arbetskamraterna under ett resonemang om vad vi trodde om målgruppen för en av våra böcker sade att ”mina åldriga föräldrar skulle nog tycka …” Jag, som genast anade ugglor i mossen, frågade försiktigt vilket år de ”åldriga föräldrarna” var födda och det visade sig vara 1945. Skrattet efter det svaret var äkta och lite rått. Sedan dess talar vi ständigt i termer om åldringar och ynglingar, medelålder och ungdom, gamla och unga … ja, allt har liksom blivit ålders-relaterat, halvt på skämt, halvt på allvar. Det är kul, det håller oss alla synnerligen vitala och det har gjort att vi har fått upp ögonen ordentligt för vilka grupper som läser våra böcker. Själv vill jag nog hävda att en god bok passar såväl 17-åringen som 90-åringen – med några få väldigt speciella undantag. Jag vill också hävda att vår utgivning 2012 passar alla, oavsett ålder! Och som tur är har vi ju numera även Lilla Piratförlaget, vårt systerförlag som utger barn- och ungdomsböcker. För som alla vet ska det ju börjas i tid. Till slut: om du är så lyckligt lottad att du har en bokhandel på din ort, besök den! Ofta. Vi måste vara rädda om våra duktiga bokhandlare runt om i landet!

Trevlig bokläsning önskar

Ann-Marie Skarp, förlagschef och vd på Piratförlaget:

”Årets utgivning passar alla, oavsett ålder”


Harry Hole drivs hem av sin styvson

JO NESBØ

HELENE TURSTEN

LASSE BERGHAGEN

68Irene Huss familj utsätts för fara

Berättelse inspirerad av

fl akmoppen hemma i Dalarna26

65

MALIN PERSSON GIOLITO

Om drömmen om att få en oskyldig man fri

50

10

EMMA HAMBERG

Romantrilogi om mat och kärlek

Djupdykning i fallet Olle Möller

EBERVALL & SAMUELSON

34

Sveriges roligaste i humoristisk fotobok

Fullsatt New York-plan utsätts för bombhot

AL PITCHER KRISTINA OHLSSON

54 62

PIRATFÖRLAGET MAGASIN / xx

SARA LÖVESTAM

SJÖWALL WAHLÖÖ

57

44

Innehåll: 2 KONTAKTA PIRATFÖRLAGET

3 LEDARE | Ann-Marie Skarp

6 MIKAEL NIEMI | ”Jag vill skapa en intensiv stämning”

10 EMMA HAMBERG | Romantrilogi om mat och kärlek

13 RAKT PÅ SAK | Tre författare

14 JAN GUILLOU | ”1900-talets historia går inte att överblicka”

18 SARA KADEFORS | Om att brottas med ångest

22 ROSLUND & HELLSTRÖM | En värld vi aldrig mött

26 LASSE BERGHAGEN | ”Hur jag blev en realist men också en drömmare”

30 MARTINA HAAG | Krönikesamling till löpningens ära

33 BLOGGFORUM | Ett fönster mot läsarna

34 EBERVALL & SAMUELSON | Djupdykning i fallet Olle Möller

38 MARK LEVENGOOD | En drömmande mans samlade tankar

41 KATERINA JANOUCH | Om det sköra modershjärtat

44 SJÖWALL WAHLÖÖ | Tio böcker om ett odödligt brott

48 BOK BLIR FILM | Från bokform till vita duken

50 MALIN PERSSON GIOLITO | Med känsla för realistiska klyschor

53 RAKT PÅ SAK | Tre författare

54 AL PITCHER | Ger ny bild av världen

57 SARA LÖVESTAM | ”Jag var helt kär i historien”

60 RES MED LJUDBÖCKER | Sällskap på resan

62 KRISTINA OHLSSON | Bryter gärna och ofta mot typiska deckarnormer

65 HELENE TURSTEN | ”Vittnesskyddsprogrammen läcker”

68 JO NESBØ | Harry Hole kallas hem av det förfl utna

71 LILLA PIRATFÖRLAGET | Med laddade batterier!

PIRATFÖRLAGET MAGASIN 2012

Beck med guldkant i Roman om ett brott

Om kvinnorna utan plats i historieböckerna


Mikael NiemiÅlder: 52 år.Bor: I Pajala.Familj: Fru och tre barn.Favoritförfattare: P O Enquist, Peter Høeg, Sofi Oksanen.Mikaels skrivtips: Mitt knep är att tänka att jag inte behöver publicera det, att jag inte behöver visa det för någon annan. Jag skriver precis som det kommer och så slipper jag undan självcensuren, som är farlig, hämmande och det lättaste sättet att få skrivkramp på. Var så grotesk, svekfull, omogen och aggressiv som du kan och kratta senare bort saker som inte hör dit.


Mikael Niemis första roman på Piratförlaget är en omtumlande berättelse om älvens enorma kraft. Romanen Fallvatten skildrar en katastrof som ställer

livet på sin spets för alla de människor som kommer i dess väg.

– JAG VILLE SKAPA EN INTENSIV STÄMNING, en här-och-nu-känsla, utan tillbakablickar eller utblickar. Vad händer om vi hamnar mitt i en katastrof? Vad händer med våra kroppar och hur reagerar vi i en kris-situation? Fallvatten tar sin början i ett intensivt, tungt regnande, som envetet och enträget plågat den norrbottniska befolkningen månader i sträck. Plötsligt sker det ofattbara: älven svämmar över och dammarna brister. – Personerna i boken hamnar i en situation där deras vardagliga liv, huset, rutinerna och de närmaste, plötsligt hotas på ett ögonblick. Människor under stress och press är intressanta att skildra. Vad händer med dem när det handlar om liv och död? Jag har försökt tänka mig in i en sådan situation, vad som egentligen är viktigt, och försökt skildra det. Vattnets kraft inspirerar Mikael Niemi och är något som han länge gått i tankar på att skriva om. – Jag är ju själv uppvuxen vid Torne älv och har sedan barnsben fi skat från båt i älven och från stranden. Följt islossningen, vattnets och isens kraft. För några år sedan uppstod en ispropp i älven som översvämmade den och under ett par dygn nådde vattnet upp till manshöjd bland träden. Jag tog fram min kajak och paddlade genom skogen, en mycket märklig upplevelse som jag fi ck vara del av för första och kanske enda gången i mitt liv. Att det rörliga, strömmande vattnet kunnat orsaka detta fascinerade mig och då tänkte jag att jag ville skriva en hel bok om en älv som blir lite elak. Kan det som händer i boken även hända på riktigt? – Det fi nns alltid risker, som man är medveten om, med att dämma upp en älv men man hoppas att de inte blir verklighet. Vatten som är stilla är beskedligt och ofarligt, men så fort det börjar röra på sig

blir det fruktansvärt farligt. Rörelsen skapar ett enormt tryck som på mycket kort tid kan rasera allt. Det talas om ”10 000-årsfl ödet”, att det en gång per tiotusende år sägs regna så mycket att en totalfl od uppstår. Tänk dig ett stabilt lågtryck över svensknorska fjällen under ett par månader. Allt vatten som behövs inför vintern samlas i dammarna, men om regnet fortsätter blir nivån snabbt så hög att det börjar bli bråttom. Det som skiljer Fallvatten från exempelvis en nordamerikansk katastroffi lm, är att jag inte låter någon utsänd hjälte från högre ort avvärja situationen. Jag vill göra det mer ödes-mättat, och en liknande verklig händelse skulle vara en av de svåraste katastrofer någonsin i det här landet. Fallvatten följer ett tiotal människor under några korta timmar i deras liv. – Jag hade redan från början en tanke om att det skulle vara en kollektivroman med en gemensam grundhändelse som drabbade fl era olika personer. Jag hade ett persongalleri med mig från början, men många av karaktärerna blev annorlunda när jag satte mig ner och skrev. Människans reaktion på stress går som en röd tråd genom hela boken och är ett ämne som Mikael ofta refl ekterar kring. – Vi är alla däggdjur inom oss, däggdjur med olika instinkter. Om det börjar ryka i tunnelbanan vet vi alla någonstans långt inne att en brand där är bland det värsta vi kan råka ut för. Trots detta skulle de fl esta av oss antagligen inte uppfatta det verkliga hotet. I sådana situationer blir det så tydligt vad det är att vara människa och hur vi instinktivt agerar olika. De som vädrar faran och springer bort från den, är de som klarar sig. Och vi ställer oss frågan: ”Vem är jag, hur skulle jag göra?”

”JAG FRÅGAR MIG VAD SOM ÄR VIKTIGT FÖR OSS MÄNNISKOR”


FALLVATTENEfter en period av intensivt regn händer det ofattbara: dammarna brister, plötsligt reser sig en grå vägg och enorma krafter släpps lösa. Vi får följa en handfull människor som drabbas. Deras värld sveps i väg och krossas av en fl odvåg som inte borde fi nnas. Här fi nns den urbane samen, den självmordsbenägne helikopterpiloten, den utbrända lärarin-nan och kraftverksarbetaren som äntligen får chansen att visa fruntimren vem som är starkast.

Utgivningsdag 29 augusti / Inbunden / ca 250 sidor / 135x210 mm / Omslag C-A Beckston / ISBN 978-91-642-0397-7 / Uppläsare av ljudboken: Mikael Niemi / Ljudbok ISBN 978-91-642-2246-6 / E-bok ISBN 978-91-642-4195-5

Valet av tema har även en historisk, litterär koppling till Tornedalen, Mikaels uppväxtplats. – Den första bevarade tornedalska litteraturen handlar just om en älv. Poeten Antti Keksi, som jag citerar i bokens början, komponerade 1677 en diktsvit om islossningen i Torne älv. Älven är en metafor som är otroligt stark för mig och i litteraturen återfi nner vi fl era stora fl oder såsom Nilen, Mississippi, Eufrat och Tigris och Ganges i Indien.

Är Fallvatten ett inlägg i energidebatten? – Visst fi nns det en politisk aspekt i boken och visst kan man se det som att älven som varit fången gör sig fri. Jag har till exempel aldrig förstått varför Norrlandskommunerna, trots att deras natur-resurser genererar så stora inkomster, knappt får ta del av något alls. Men mitt främsta mål med boken har varit att lyfta frågan om vad som är viktigt för oss människor.

Är det någon av karaktärerna i boken som liknar dig? – Ingen av dem är jag, men en av de karaktärer som jag fascineras mest av är Barney, som är en kombination av ömklighet och otrolig aggressivitet. Han är övertygad hela vägen om att han gör rätt. En illa behandlad rättshaverist som egentligen bara vill bjuda på kaffe och vara snäll.

Hur hanterar du själv faror? – När man som jag är uppvuxen i glesbygden bär man med sig en tradition av att överleva och att klara sig själv. Jag har fl era upp-levelser från naturen, från fjällvandringar, jakt eller fi sketurer där det jag har i ryggsäcken är allt som fi nns. En storm på fjället kan vara ganska farlig om du får panik. Då gäller det att handla logiskt och stanna upp för att tänka efter. Han menar att det sätt som de fl esta lever sina liv på är oerhört motsägelsefullt.

– Vårt samhälle är så inbäddat och ombonat, men vi kommer alla att dö på ett eller annat sätt och det vet vi allihop. Är inte det en paradox, detta snack om cancerogena ämnen i maten och cykelhjälmar och vår ständiga strävan efter att kunna hantera farorna? När det bara är en tidsfråga innan döden drabbar oss? Alla kämpar för att få leva lite längre, men frågan är varför och hur vi tar hand om de liv vi faktiskt har. I början av sin författarkarriär höll sig Mikael till en mer tydlig struktur och skrev ofta ett synopsis att utgå från. Numera tillåter han sig själv att jobba mer intuitivt. – Man blir vis av erfarenhet. Författaryrket är så roligt just för att man aldrig utvecklas klart. Dels handlar det om språket, som utvecklas och förändras i takt med att man själv blir annorlunda. Liksom man klär sig olika som ung och som äldre, blir språkdräkten även en annan. Dels är det en fördel att kunna använda livserfarenheten i skrivandet. Jag har lärt känna fl er människor, upplevt fl er saker. Jag litar mer på intuitionen och vågar följa mina stickspår. Man kan se det lite som att ha planen att följa en landsväg, men så fi nner man en stig som man följer i stället och där hittar oerhört spännande miljöer. Känner man sig för bunden vid en plan missar man de stickspåren. Han underskattar heller inte skrivandet som hantverk ur en rent fysisk aspekt. – Det här manuset skrev jag först för hand. Jag föredrar att jobba så, handens njutning, pennan mot pappret. Rytmen är väldigt viktig, att inte upprepa sig och att blanda långa och korta meningar. När jag hittat rytmen känner jag att det börjar funka. Självfallet renskriver jag och redigerar i datorn sedan, men inledningsvis jobbar jag ur en konstnärlig aspekt helst med handens kunskap, där texten får växa fram i lager på lager. När jag renskriver plockar jag fram de delar som jag tycker håller, sedan behöver materialet skrivas igenom fl era gånger för att bli riktigt bra. Åren efter succén med Populärmusik från Vittula undvek Mikael att läsa recensioner för att slippa att ständigt jämföras med sitt tidigare verk. Han kände sig sårbar, ville gå vidare men hade svårt att göra det. – Nu har jag hittat tillbaka till den inre drift där jag skriver med glädje och energi. Något vill ut, en bok som måste födas, ett embryo som växer sig större. Nu är boken här, nyfödd och skrikande efter uppmärksamhet och det ska bli spännande att se hur den blir mottagen i världen.

”VI ÄR ALLA DÄGGDJUR INOM OSS, DÄGGDJUR MED

OLIKA INSTINKTER”


”JAG ÄR JU SJÄLV UPPVUXEN VID TORNE ÄLV OCH HAR SEDAN

BARNSBEN FISKAT FRÅN BÅT I ÄLVEN OCH FRÅN STRANDEN”


Att våga bryta upp. Välja sitt liv – och ta rätt hjälp av vänner.Det är Emma Hambergs ingredienser i en ny romantrilogi om mat och kärlek.

GRÄDDIG SOPPA. Långpannekaka med knottrigt smuldegstäcke. Blänkande såser, guldbollig äggula, kaffe med skummig mjölkvirvel – och mitt i allt detta: Emma Hamberg. Mat och ord är hennes passion, något som läsarna kommer att bli varse i slutet av augusti när den första i en trilogi romaner om ”mat och kärlek” ser dagens ljus. Men det var inte alls meningen att det skulle bli triss i böcker. – Jag ville förnya mig, och när jag och min förläggare Sofi a satt och spånade sa hon: ”Emma, prova att tänka tanken att skriva fl era böcker som håller ihop.” Så. Emma började fundera. En idé som legat och grott i huvudet blommade ut. – Jag tänkte bara prova och se om det kändes som en avslutad historia eller något som kunde få en fortsättning, men när jag hade kommit en bit på väg kände jag att jag inte bara kunde lämna mina huvudpersoner efter en bok. Och det är ju underbart, att faktiskt få fortsätta att umgås med de här människorna. Jag är en epilogälskare av rang och nu kan jag få skriva en hel bok som epilog. Så okej då. Två böcker skulle det få bli. – Och efter ett tag kände jag ”äh, vad fan, vi kör tre”, säger Emma Hamberg med ett stort skratt. – Så nu får jag skriva två epilogromaner, bättre kan det ju inte bli. Men självklart ska den sista romanen få en egen epilog. Vi kan tacka bröllops- och dödsannonserna i Svenska Dagbladet för Emmas nya böcker. Helgerna är högtidsstunder för Hambergskan, då plöjer hon annonser för glatta nyfi kna livet – och just den här lördagen för ungefär ett år sedan bestämde hon sig för att googla alla som gift sig. – Jag gjorde en hel skiss på hur de träffades och vad de jobbade med och började tänka ”vad kan jag göra av alla de här bröllopsparen?”. Då föddes idén om en pojke som vill sticka hemifrån och letar bland

bröllopsannonserna efter de perfekta föräldrarna. Så blev historien inte alls i slutändan. Emma strök bröllopsparen, men killen som rymde hemifrån fi ck vara kvar. Han fi ck namnet Bror och drömmer om ett liv där föräldrarna hemma i Lund inte bråkar på nätterna när de tror att han inte hör. Och vad kan föräldrar som bråkar behöva om inte lite egen tid tillsammans utan sitt barn? Sagt och gjort, Bror styr upp sitt eget försvinnande och kan, utan att oroa sina föräldrar, dra iväg i en hel månad. Samtidigt sitter snart 30-åriga stockholmsrivjärnet Tessan i en garderob i sin förortslägenhet och försöker röka bort sin ångest. Hon känner hur livet bara rusar på utan att hon kan styra över det, hon behöver komma bort. Men hur ska hon kunna göra det när hon inte känner en enda människa utanför sin förort? Ödet för Tessan och Bror till originalet Jane som bor i ett litet hus mitt i Stockholm, där hon tar hand om skadade smådjur. Historierna fl ätas ihop till en berättelse om vänskap över åldersgränser, att våga välja sitt liv och se sina drömmar i vitögat. – Alla mina böcker handlar om samma sak, skrattar Emma, kanske är det ett sätt för mig att pusha mig själv samtidigt som jag berättar för andra att det inte är så farligt att bryta upp från invanda mönster. Jag vill också slå ett slag för att våga kliva över åldersgränserna när det gäller vänskap. Och eftersom Emma Hamberg skapar, skriver artiklar och bloggar om mat slänger hon även ner en matsked sådant i romanformen, tydligast i fi guren Tessan som jobbar i korvkiosk men som mellan slevandet av gurkmajonnäs har helt andra drömmar om mat. Men drömmarna har svårt att ta sig ur den lilla trånga korvkiosken. – Hon kommer från arbetarklassen och har ett ok över sina axlar att inte tro att hon är något. Där kommer Jane och Bror in och hjälper till att lyfta bort det. Alla har sina sorger och gåtor som de

”Det är inte så farligt

att bryta upp från

invanda mönster”


Emma HambergÅlder: 41 år.

Bor: Sollentuna. Uppvuxen i Vänersborg.Familj: Maken Agi Lindroth (musiker) och

döttrarna Ditte, Nåmi (tvillingar, 14 år) och Saga, 8 år.

Karriär: Vann en serieteckningstävling i Stockholm redan som 13-åring och

tecknade serien Singel i stan för Veckorevyn och har även varit chef-

redaktör för samma tidning. Emma har också varit programledare för

P3-programmet Ketchup och skrivit böcker som Kärlek & 6 och

Linas Kvällsbok 1 och 2.


ROSENGÄDDA, NÄSTA!Bror är en 13-årig frankofi l som har oändligt många skivor med Serge Gainsbourg men inte en endaste vän. Tessan är en 29-årig kvinna som sitter fast i en dålig relation, andras skeva förväntningar på henne och sin nedlåtande mamma. Jane är en unik kvinna, en 60-årig excentrisk dam som hjälper små djur i nöd, men även lämnar dörren på glänt åt människor som kan behöva henne. Tack vare Janes magiska fi ngrar möts Tessan och Bror i hennes lilla hus mitt i stan. Och där börjar berättelsen.

Utgivningsdag 22 augusti / Häftad med fl ikar / ca 300 sidor / 130x190 mm / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0366-3 / E-bok ISBN 978-91-642-4191-7

inte har tagit itu med – och den enas sorg blir den andras lösning. Inför den här romantrilogin har Emma Hamberg gjort sin research på ett lite annorlunda sätt. Hon har helt enkelt sett ut verkliga före-bilder för sina tre huvudpersoner – och kopierat dem rakt av. 13-årige Bror är son till en bekant i Sollentuna. Tessan är en rivjärnig bekant som jobbar på dagis och har lösnaglar, ”hon är lite som Laila Bagge på knark”. Den riktiga Jane är en dam i Sigtuna som tar hand om övergivna djur samtidigt som hon syr kläder till kungligheter världen över. – Jag har mejlat dem hela tiden och frågat hur de skulle göra eller säga i vissa situationer. Då säger de saker som jag aldrig skulle ha tänkt på själv. Förebilden till Bror, till exempel, det var så härligt att få gå in i hans huvud och få ta del av hans logik. Hur allvarsam en 13-åring kan vara med kärleken, det blir på liv och död. Det var jättefi nt, han har verkligen varit med och skapat karaktären. Och jag fi ck skriva en väldigt romantisk historia mellan två 13-åringar. Men i början var det svårt att hitta rätt balans. Hur skulle man porträttera romanfi gurerna utan att de riktiga förebilderna skulle ta illa vid sig? – Men sedan insåg jag att det är jag som bestämmer och hittar på hur de ska vara i boken, då släppte det.

Vem bollar du med? – Min man Agi och min förläggare förstås, men också jättemycket med min kompis Anette (som Emma har skrivit kokböcker och gör

matreportage tillsammans med, reds anm). Vi umgås ju jämt och hon är alltid med i alla mina processer. Emma Hambergs arbetsliv är som en rörig bestickslåda. Hon skapar mat, skriver kokböcker, biter tag i en romantrilogi och illustrerar lite (minns ni serien ”Singel i stan”?). Och så bloggar hon också. Så här, till exempel: ”Ibland kan jag vakna och vara så där riktigt vaken. Så att jag ser allt klart. Och ser hur jävla kul jag har det på mitt jobb till exempel. Mina döttrar påminner mig när jag själv vimsar bort den känslan. ’Tänk att du får laga mat på ditt jobb och sedan plåta den maten med dina polare, gud vad kul’. Ja …gud vad kul. Det är verkligen kul.” Emma skrattar. – Ja, jag älskar ju att jobba. Om man kan få leka med dockor ena dagen och cowboys andra dagen och samtidigt snirkla sig igenom det med lust och glädje – vilket privilegium det är. Bok nummer två är redan på gång i huvudet och nummer tre ligger i tankefåran och vill framåt. – Jag får alltid nya idéer till nästa bok när jag är mitt inne i skriv-processen. Kanske är det samma sak som med barn – man känner att bebisarna håller på att växa ifrån en – och då gör man en ny bebis.

”Jag vill slå ett slag

för att våga kliva över

åldersgränserna när

det gäller vänskap”


Björn Vingård, aktuell med Drömfabriken – bakom kulissernai pocket

VAD HADE DEN TRENDKÄNSLIGE ASTOLF FÖR MÖBLER I SITT HEM SOM SKULLE FUNGERA ÄVEN I DAG?

– Romanens huvudperson Astolf Erixson var en design- och inredningsroad journalist. Han fi ck många möjligheter att utveckla sitt intresse i Drömfabriken. Till exempel Damernas Värld hade glassiga inredningsreportage varje vecka, laddade med de allra senaste idéerna. Hemma hade Astolf lampan Bumlingen i grönt lack ovanför köksbordet. Den kom från Ateljé Lyktan i Åhus och spred ett fi nt ljus över det vita superellipsbordet designat av Piet Hein och Bruno Mathsson. Astolf drömde om att någon gång kunna köpa Josef Franks skåp med de 21 lådorna, det så kallade Nationalmusei-skåpet. Det var synd att han inte sparade ihop så att han kunde göra det, för i dag kostar det cirka 110 000 kronor. I Bonnierhuset kunde Astolf vid något enstaka tillfälle vräka sig i Charles och Ray Eames Lounge Chair, som väckte sensation när den lanserades 1956 och fanns på Albert Bonnier Jr:s direktionsvåning.

Tre författare

– Ja, delvis, mina utlandslanseringar tar enormt mycket tid. Fast jag har också jobbat mycket för Unicef det senaste året. Jag har gjort fl era stora resor, dels till gränslandet mellan Somalia och norra Kenya och till Malawi i södra Afrika, och så ledde jag Humorgalan tillsammans med de andra ambassadörerna. Att få jobba för Unicef är det viktigaste jag gör. Det är fantastiskt att se hur hjälpen verkligen når fram. Och alla kan bidra, bland annat genom att bli Världsförälder. Gå in på www.unicef.se och anmäl dig!

Hm. Okey. Sex av dina böcker om Annika Bengtzon har precis blivit fi lm och börjar släppas på dvd i sommar. Kommer det fl er fi lmer? – Jo, faktiskt. Yellowbird, fi lmbolaget som gjort de här sex, har köpt rättigheterna till Du gamla, du fria också, bland annat. Och så håller jag och Tove Alsterdal på att skriva fi lmmanus på min och James Pattersons bok Postcard Killers på uppdrag av en brittisk och en amerikansk producent. Det är lite spännande att skriva ett sånt stort jobb på engelska, det har jag inte gjort förut. Så när kommer nästa roman om Annika?

– Nästa år, förhoppningsvis. Den utspelar sig i Stockholmsområdet och ska heta Noras bok, tänkte jag. Fast jag brukar hinna ändra titel på mina romaner fl era gånger om innan jag är klar …

– Jag säger så här: Det har ingen effekt, tyvärr. Jag är inte trä-ningstypen. Jag köpte nyligen ett träningskort för 3 500 kronor och om jag känner mig själv rätt så lär det landa på 1 750 kronor per träningstillfälle.

Hur håller du dig då i form? – Det gör jag väl egentligen inte. Jag försöker knipa med skinkor-na när jag går i trappor och så gör jag plankan en minut varje kväll. Jag är helt övertygad om att det här gör jättestor skillnad.

Har du något bra tips till någon som hatar att träna men ändå vill få motion? – Att alltid ta trapporna, bära barnen tills de börjar skolan, fl exa armen när man byter kanal, sitta i luften när man går på toaletten.

Malin Wollin, aktuell medMalin från Skaftnäs i pocket

TRÄNAR DU EXTRA MYCKET NÄR DU LEVER MED EN ELIT-IDROTTARE ELLER BLIR DET MOTSATT EFFEKT?

Liza Marklund aktuell med Du gamla, du fria i pocket

VARFÖR KOMMER DET INGEN BOK MED ANNIKA BENGTZON I ÅR, ÄR DET FÖR ATT DU TURNERAR SÅ MYCKET I NORDAMERIKA?


I succéstarten Brobyggarna lärde vi känna de hårt arbetande bröderna Oscar och Lauritz. I andra delen Dandy tar Jan Guillou klivet in

i den dekadenta världen och tecknar porträttet av den tredje romanbrodern Sverre, hans liv, läggning och lustar.

UTANFÖR FÖNSTRET STÅR EN RÅBOCK som gnider sina fnasiga horn mot en trädstam. Bakom ryggen i författarrummet tornar en trave pärmar upp sig. Där fi nns planen för de tre första delarna i Jan Guillous historiska romansvit samlad. Maskinskriven förstås. Tusen timmar research. Vi tar vid där den slutade, den sexhundra sidor tunga Brobyggarna. Andra delen, Dandy, gör inte riktigt lika ont att tappa på näsan om du somnar med boken i sängen – grunden till den ambitiösa släkt-sagan lades nämligen redan i första delen. Nu svävar Jan Guillou ut i Sverres leverne som partner till lord Albert Manningham i England. För när brodern Oscar fl ydde till Afrika och Lauritz slet på norska Hardangervidda, fi ck Sverre fara till England för att boken inte skulle ha så mycket skandinaviskt historiefokus. På köpet fi ck han bli homo- sexuell. – De var den tidens främsta offer för intolerans och förföljelse, säger Jan Guillou. Medan bröderna Oscar och Lauritz arbetade med teknik, den tidens stora yrke, kom Sverre att stå för det intellektuella och konstnärliga. – Han utvecklar målandet och hamnar i konstnärskretsar, blir kompis med de intellektuella bohemerna i Bloomsburygruppen och lever ett liv med frigjorda vanor tillsammans med sin överklasslord.

Det låter som om Dandy blir lite mer kontroversiell än Brobyggarna? – Jag utmanar ju en högljudd och i vissa fall strikt intellektuell

opinion. Vad de homosexuella recensenterna anser om utbölingar som ger sig in på deras eget område kan man ju aldrig veta och de känner säkerligen till den homosexuella naturen på ett annat sätt än vad jag gör, men jag tröstar mig med att jag kan den historiska bakgrunden bättre än de. Medan medelklassförfattaren Oscar Wilde råkade illa ut på grund av sin homosexualitet hade Sverre ändå tur. Han blev förälskad i en man som omfamnades av en beskyddande överklass. – Det uppstod en hatisk kampanj mot homosexuella runt 1895 och en av de unga männen kring Oscar Wilde är lord Manningham som skickar sin son till Dresden för att studera teknik- och ingenjörs-vetenskap. Där träffade han Sverre – och handlingen i Dandy slutar tjugo minuter efter Brobyggarnas sista punkt. Det tidsperspektivet skvallrar om att många böcker återstår innan Jan Guillou har täckt in ”det stora århundradet”. – Jag vill inte göra misstaget att bestämma hur många böcker det ska bli. Den brittiske författaren Ken Follett (som av en händelse också ägnar sig åt såväl historiska romaner som spionthrillers) skriver just nu en liknande svit och hans böcker blir över tusen sidor vardera med alldeles för många bollar i luften. Om man tror att man ska täcka in hela århundradet i tre böcker blir handlingen för spretig och författaren en trapetskonstnär. Follett har ägnat tvåhundra sidor åt skyttegravarna i Europa, jag löste det genom att förlägga de åren i

Andra delen om det stora århundradet


”1900-talets historia går inte att överblicka”

Jan GuillouBor: Östermalm och gård i Östhammars kommun.

Aktuell: Med Dandy, andra delen i släktsagan som spänner

över hela 1900-talet.


”Jag vill inte göra misstaget att bestämma hur många böcker det ska bli”


Afrika. Då kan man nämna stora europeiska händelser i förbigående.

Kan du känna ”ja, där fi ck jag till det!” under skrivandets gång? – Ja, det där med Afrika var jag väldigt nöjd med eftersom jag har jagat tio år i Tanzania och kan Afrika utan och innan. Jag känner till varenda plats, kan allt om klimatet, plågsamma insekter, vatten och regnperioder. Det enda jag behövde göra var att montera ner kikar-siktet från mitt eget gevär och inse att jag hade massor av miljö och lägereldslegender alldeles gratis.

Har du prestationsångest? – Ja, den kommer och går. Ibland tänker jag att ”det här blir ett mästerverk, en klassiker” och ibland undrar jag ”vad fan håller jag på med?”. Målet med nedtecknandet av 1900-talet är lika delar folkbildning och underhållning. – Utmaningen är att inte berätta alldeles för mycket om det jag har tagit reda på. Det är ett vanligt fel som även gäller mig, att författaren blir så stolt över sin research att han hamnar i ett föreläsningsmanér. Den andra faran, enligt Jan Guillou, är efterklokheten. Att undvika spåkulan och att ha förmågan att vara i nuet hos personerna då – utan att låtsas om att man vet vad som händer sedan. Att inte skriva ”för kloka” saker. – Sverres konstnärsvänner ser inga krig i framtiden. De utvecklar egna fi losofi er och ägnar sig åt att njuta av livet och de sköna konsterna, då gäller det att som författare inte driva med deras naivitet.

Är researchen alltid lustfylld? – Nej, men när man kommer på bra idéer är dagen alltid räddad. Idén till den ambitiösa bokplanen började som en lek, ett olösligt problem. Likt en matematiker som ibland plockar fram en omöjlig ekvation spånade Jan och hustrun Ann-Marie kring varför ingen författare tidigare givit sig på greppet att skriva en familjesaga i tre generationer. Svaret? För svårt. – 1900-talets historia går inte att överblicka, bara en sådan sak som att det innehåller två världskrig … Det tog två år innan Jan Guillou hade vridit och vänt på bok-problemet likt en Rubiks kub och insett att han kanske skulle kunna ta sig an det.

Du har sagt att ”den enda svenska författare som har kapacitet att skriva en romansvit om 1900-talets historia är jag själv”. – Ja, det ligger någonting i det. Jag om någon har möjlighet att disponera ett gigantiskt researchmaterial, man måste ha en omfattande journalistisk rutin för att ens kunna närma sig sådant. Men Jan Guillou stötte på problem direkt. Tyskland. Det går ju inte att komma undan ett land som spelar en sådan huvudroll i Europa under förra seklet. – Jag talar hygglig tyska och har inget särskilt förhållande till landet men insåg att jag skulle behöva kunna Tyskland inifrån. Jag är dessutom norskfransk och född under andra världskriget, så jag hyser ingen tyskkärlek direkt. Men Jan fortsatte att vandra framåt i den fantastiska teknikoptimismen som man trodde skulle frälsa mänskligheten. – Det var vad bröderna trodde när de var tjugofem år och jag tänkte ”här fi nns ju en början!”. Att inse att jag faktiskt kunde ro det iland kändes fantastiskt men också genant – att det hade legat under nosen på mig hela tiden. Jag hade ju kunnat se det här redan när jag och Ann-Marie pratade om det första gången där ute i svampskogen … Men svampskogsbesöken får ske på helgerna – för Jan Guillou är författandet ett yrke. Inspirationen kan man inte sitta och vänta på, han skriver på vanliga arbetstider varje vardag. – Man kan inte ta ledigt en dag mitt i veckan, för om man gör det blir det lätt ytterligare en dag. Den stenhårda disciplinen har gett oss tretton böcker om Hamilton, en spion som knuffade Jan Guillou rakt in i den bestsellervärld han aldrig trodde var hans arena. – Jag trodde att det skulle bli exklusiv politisk litteratur som skulle ge diskussioner men få läsare. Det blev precis tvärtom. Men när kalla krigsepoken var slut och Jan ville ge sig på det heliga kriget och skriva om riddare på 1200-talet rynkade förläggarna (så också Jans fru Ann-Marie) på näsan och sa ”nu är det slut på bokför-säljningen. Recensenterna kommer att skriva ’Hamilton i ringbrynja’”. – Det gjorde de också, men det spelade ingen roll för läsarna. Men nu när jag skulle byta stil igen var folk återigen skeptiska – bara för att folk vill läsa om Arn Magnusson fanns det ingen garanti för att de skulle vilja läsa om bröderna Lauritzen. Men givetvis gick det Jans väg igen – och fram till i dag har Brobyggarna sålt i 150 000 exemplar.

DANDYI Dandy får vi veta allt som hände Sverre, från den första förälskelsen i Dresden där han och den engelske ingenjörsstudenten lord Albert Manningham bestämde sig för ett liv tillsammans. De två unga och eleganta gentlemännen återvänder till Wiltshire i södra England. De rör sig bland Londons konstnärer och bohemer – inte minst den frigjorda Bloomsburygruppen.

Utgivningsdag 5 september / Inbunden / ca 400 sidor / 135x210 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0367-0 / Uppläsare av ljudboken: Tomas Bolme / Ljudbok ISBN 978-91-642-2241-1 / Mp3-ljudbok ISBN 978-91-642-2242-8/ E-bok ISBN 978-91-642-4189-4


Jonas är tonåring i början på åttiotalet i en miljö som präglas av en hård jargong och tuff machoattityd. När det fruktansvärda sker kan han inte annat än skärma av sig från omvärlden. Många år senare

är Jonas den perfekta fotbollspappan med bra jobb och familj. Plötsligt händer något som gör att hela hans värld rasar samman.

JONAS FÅR PANIK när han ska prata högt på föräldramöten och blir stum när han befi nner sig bland människor med utbildning. Trots att han har en vacker fru och tjänar bra på den egna målerifi rman går han omkring och känner sig otillräcklig. Han jämför sig med andra och kan inte ens koppla av i sina egna barns närhet. – Jonas går alltid omkring och känner sig underlägsen på grund av sina tidiga relationer i livet. När smärtsamma saker händer honom som barn har han inga verktyg för att bearbeta sina känslor. Det sorgliga är att han går omkring och bär på skiten i tjugofem års tid, innan smärtan dyker upp igen – med dubbel kraft. Det går tyvärr inte att använda förträngning som metod för att bearbeta ångest. Förr eller senare måste man handskas med den för att kunna komma vidare i livet, säger Sara Kadefors, aktuell med boken Kast med liten kniv. Jonas växer upp några mil utanför Göteborg. Polarna lyssnar på AC/DC, röker på och mekar med sina moppar. Men Jonas är annorlunda. I hemlighet lyssnar han på punk och trots sin dyslexi läser han böcker. Allra bäst trivs han när han får hänga med Rebecka, den enda person som han kan vara sig själv tillsammans med. – Miljön där Jonas växer upp påminner väldigt mycket om min egen uppväxtmiljö, det lilla samhället utanför storstaden. Det var ett rått klimat, med en viss jargong. Det fanns bara ett sätt att vara på – för killarna var det en otroligt stark machoattityd som gällde. Jag tror att den här machostilen fi nns kvar i de fl esta samhällen runt om i Sverige i dag. Den som inte anpassar sig får lida för det. Det verkar rätt jobbigt att vara kille, säger Sara Kadefors. Hon längtade själv tidigt bort från uppväxten i en förort till Göteborg. – Storstaden var så nära men ändå så himla långt bort. Som ung

tänkte jag att allt skulle bli bättre bara jag kom ifrån det lilla samhället. Då skulle fantastiska saker hända mig! För Jonas är det annorlunda. Han drömmer inte om att komma bort, ser det inte ens som en möjlighet. Storstaden är för andra, inte för honom. När det som inte får hända en dag inträffar sluter han sig helt och har inget hopp om att livet någonsin ska bli bättre. – Han stänger av och hamnar i en depression. Han får inte den hjälp han behöver. Varken från sin familj, vännerna, skolan eller samhället. På den tiden pratade man inte om barndepressioner. Och om en vuxen i dag knappt förstår att den är deprimerad, hur skulle ett barn på den tiden kunna fatta? Jonas faller allt djupare in i sig själv och sitt mörker. Familjen ser inte tecknen på vad som händer med honom. – De vill inte se. Och har sina egna problem. Föräldragenerationen på den tiden hade också ett helt annat förhållningssätt till barn än vad vi har i dag. Det fanns ingen riktig medvetenhet om barns behov eller något särskilt engagemang. Jag vill inte säga att alla var dåliga. Och självklart var de påverkade av sina egna föräldrars uppfostran. Det positiva var att man tvingades klara sig själv och bli självständig. Men samtidigt är inte alla kapabla att klara ett sådant förtroende. Många föll igenom, säger Sara. Berättelsen om Jonas uppväxtår har sin upprinnelse i en historia som en person berättade för henne för några år sedan. – Det var en så otroligt stark berättelse, som verkligen grep tag i mig. Utifrån den grundberättelsen har jag skapat mina egna bilder och karaktärer. Personerna och anekdoterna i boken är inspirerade av hans berättelse men justerade och ändrade för att passa berättelsen i sin helhet.

”Jag behöver luft för att kunna

vara kreativ”


”Man måste handskas med sin ångest för att kunna

komma vidare i livet”

PIRATFÖRLAGET MAGASIN /21

Barndomshistorien om Jonas är sedan sammanvävd med en helt fi ktiv del där läsaren får träffa honom som vuxen. En Jonas som har fru och barn, tränar ett fotbollslag och har eget företag. – I berättelsen om Jonas som tonåring kunde jag hämta mycket inspiration från mitt eget liv och mina egna erfarenheter. Med till den vuxne Jonas har jag fått leta mer efter hans reaktioner och känslor. Det har varit spännande och utmanande på två helt olika sätt. Jonas utvecklas till en tillsynes helt vanlig familjefar alltså. Men han har fortfarande lagt lock på sina känslor och kan inte heller ge sina barn det som han själv så väl hade behövt som liten. – Han har blivit mycket kritiserad som barn och aldrig fått någon bekräftelse på att han duger. Därför känner han sig alltid otillräcklig, underlägsen och blir provocerad av människor med bra självförtroende. När han hamnar i en kris som vuxen regredierar han totalt och börjar bete sig som ett barn igen. När det gäller dåligt självförtroende berättar Sara att det är något hon kan känna igen sig i. Hon menar att det ofta är en klassfråga; att tillhöra en viss klass är ofta detsamma som att ha bättre eller sämre självförtroende. – Jag kan bli oerhört provocerad av människor som alltid utgår ifrån att de får ta plats. Men det handlar förstås om mina egna underlägsen-hetskänslor. Att som Jonas dessutom hålla på och jämföra sig med andra människor är att göra sig själv en otjänst, tror hon. – Jag försöker låta bli att jämföra mig, det är en oerhörd lättnad när man lyckas bli fri från den känslan. Den för inget gott med sig.

I boken skildras också olika typer av separationer. Hur går dina tankar runt det? – Väldigt många par jag känner har skilt sig. Det innebär en oerhörd kris för de fl esta. Det kommer upp saker till ytan som har inträffat under barndomen eller när man var ung, saker som man inte tagit tag i och bearbetat då. Ingenting försvinner av sig självt om man inte arbetar med det. Sara säger att en stor del av boken handlar om hur människor hanterar kriser och problem på olika sätt. – Jag upplever att särskilt män väljer att lägga locket på. De har svårt att arbeta med sina problem och att hantera sina jobbiga känslor. Kvinnor går oftare till en terapeut för att få hjälp efter en skilsmässa, medan männen ser till att snabbt träffa en ny kvinna. Förälskelsen blir som en medicin för dem. Det dövar smärtan men problemen fi nns fortfarande kvar under ytan. Trots allt det tunga och svåra i berättelsen om Jonas, vill Sara lyfta fram att boken är framåtsträvande och berättar om en process ut ur ett negativt mönster. – Den har en stark kraft och ett ljus. Det fi nns en väg ut.

Det har gått tre år sedan Saras förra vuxenroman kom ut och det är en takt som Sara är nöjd med. – Varje bok ska vara bra, det ska märkas att det är något man kämpat för. Om jag skulle ge ut en bok varje år så tror jag ärligt talat inte att de skulle bli tillräckligt bra. Jag behöver luft för att kunna vara produktiv och kreativ. Dessutom gör jag många andra saker, skriver fi lmmanus och dramatik till exempel.

Hur många recensioner brukar du läsa? – Jag brukar läsa så lite kritik som möjligt, men visst får man ändå en uppfattning om vilket mottagande boken har fått i genomsnitt. Man kan ju hantera det där på olika sätt. Vissa reser bort. Det har jag aldrig provat, men det kanske blir så i år.

KAST MED LITEN KNIVEn dag händer det ofattbara och för tonåringen Jonas faller hela tillvaron samman. Efteråt handlar det bara om över-levnad. Den vuxna Jonas har lämnat uppväxten bakom sig. Men en natt råkar han höra ett samtal som får allt hans liv är uppbyggt kring att rämna. Smärtan från det förfl utna dyker upp igen – med dubbel kraft. Kanske måste han göra upp med det som var för att kunna leva på riktigt?

Utgivningsdag 5 september / Inbunden / ca 300 sidor / 135x210 mm / Omslag Patrik Lindvall / ISBN 978-91-642-0399-1 / Ljudbok ISBN 978-91-642-2244-2 / E-bok ISBN 978-91-642-4193-1

Sara KadeforsUppvuxen: I en förort till Göteborg.Bor: I Stockholm.Familj: Man och barn.Bakgrund: Har varit programledare för radioprogrammen Mamma Mia, Syster Sara, Morgonpasset, Söndagsskolan, Vakna och Iller. 2000 lämnade hon radion och blev författare på heltid. Tidigare böcker: Fem meter upp i luften, en antologi om popmusik (1997), Sandor slash Ida (2001), Långlördag i city (2001), Sigrid ett svin (2004), Fågelbovägen 32 (2006), Borta bäst (2009), Nyckelbarnen (2010).Senast lästa bok: En dag av David Nicholls, den var helt ok.Senast sedda fi lm: Polis, imponerande fi lm.Favoritförfattare: Oj, svårt. Gillar Joyce Carol Oates. Människor som inspirerar mig: De som vågar utmana auktoriteter och trotsa konventioner. Mitt smultronställe: Slottsskogen, Göteborg.Favoritplats för att skriva: Lantstället i Halland.Kopplar av med: TV:n.Om genrer: Min förläggare brukar säga: ”Du ska skriva det du ska skriva. Det blir bäst så.” Om jag skulle skriva deckare skulle de förmodligen bli krystade.Om förorten utanför Göteborg där hon växte upp: Ångest.Om Stockholm: Älskar. Är ödmjuk och tacksam för att få bo här.


En verklighet som ingen vill se


Sveriges mest hyllade kriminalförfattare är tillbaka. Roslund & Hellström smäller till med Två soldater, en mäktig skildring av en gängkriminalitet i ett Sverige vi helst vill blunda för.

– DET KÄNNS SOM ATT VERKLIGHETEN inspireras av oss, inte tvärtom, säger Börge Hellström. Han skakar på huvudet och ser ner i golvet. Anders Roslund och Börge Hellström är tillbaka med nya kriminal-romanen Två soldater. Det var nästan tre år sedan deras Tre sekunder ruskade om den svenska kriminalromanscenen. Ordentligt. Den drabbande skildringen av hur svensk polis använder, och kallblodigt offrar, sina infi ltratörer för att sätta dit brottslingar hyllades av både recensenter och läsare. Den vann priser, den höll sig länge kvar på svenska topplistor, och spreds som en löpeld till nationer över hela världen. Men Tre sekunder ligger bakom Roslund & Hellström. Redan innan den utkommit hade Anders och Börge inlett arbetet med Två soldater. Det har tagit fl era år av deras tid. Det har varit värt det. Det här är deras mästarprov. Två soldater handlar om Leon och Gabriel. De kallar varandra ”bröder”. De skolades i kriminalitet tillsammans på Sveriges ungdoms-vårdsanstalter och senare fängelser. Uppvuxna i förorten Råby, en plats som var deras lekplats, som nu är deras slagfält. Romanen handlar om de två bröderna, om de bojor som binder dem till varandra och till deras ursprung. Men den handlar också om de unga pojkar, tolv-tretton-åringar, som ser upp till de äldre, grövre kriminella killarna. Som inte har några andra mål i livet än att hamna på polisens lista över landets farligaste brottslingar. Som får underkänt i skolan, om de ens går dit. Som inte har några pappor, eller pappor som skadar dem. Som kastar gatsten mot de få brandbilar som fortfarande vågar sig in i deras förort. De tolvåringar som med leenden på läpparna går mot en säker under-gång, bara de får ha med sig sina guldkedjor ner i graven. Två soldater är en blytung skildring av gängkriminalitet i områden som brukar få prefi xet ”problem-”. Den känns obehagligt aktuell efter mordvågen i Malmö, efter att kriminella nätverk tycks ha gjort vissa förorter till laglöst land, och efter att vi det senaste året tvingats se en ny form av extremt våld på Sveriges fängelser. Boken har varit färdigskriven länge. Sedan kom nyhetsrubrikerna. Det är därför Börge Hellström skakar på huvudet när han säger att verkligheten verkar inspireras av dem, inte tvärtom. – Det går inte en enda dag utan att vi ser konsekvenserna av det vi beskriver i boken. Det här är tveklöst nästa stora samhällsproblem. Vi har femtusen ungdomar som är på väg in i kriminella nätverk. Då räknas inte alla de som redan är med. De skäggiga killarna på motor-cyklar är i antal ingenting jämfört med det här, säger Anders Roslund.

Roslund & Hellström har i vanlig ordning gjort en research som hade räckt till tio romaner för att skriva en enda. De har gått på rättegångar, varit på fängelser, lärt känna kriminella och de som vigt sitt liv åt att bekämpa kriminalitet. De har i princip besökt varenda förort i Sverige, säger de själva. Trots att detta är deras sjätte kriminal-roman fi ck de nu kämpa för att försöka förstå en helt ny typ av kriminalitet.

– Det är en kriminalitet och ett våld som drivs av andra saker än vi är vana vid. Vanligtvis används våld som ett medel för att uppnå något annat konkret mål, men här har våldet ett egenvärde för utövarna. Det används för att göra sig ett namn och för att bli erkänd. Det blir en kriminell identitet, som är det enda sammanhang många av de här ungdomarna har eftersom de hamnat så långt bort från allt annat. De är helt icke-deltagande i resten av samhället, säger Anders Roslund. Börge Hellström berättar om en av rättegångarna han gick på under researcharbetet, mot en gängmedlem. Utanför rättegångssalen på Rådhuset stod just de tolvåriga grabbarna som beundrade den åtalade, lite äldre, killen. – När man hörde vad han åtalades för, vad han hade gjort, kunde jag inte för mitt liv förstå varför de beundrade honom, men det gjorde de. Det var helt obegripligt för mig. Men i deras ögon är han den som lyckats, som är framgångsrik, säger Börge.

”Man hoppas att den här romanen också kan bli ett verktyg för en

viktig debatt”


Anders RoslundÅlder: 51 år.Bor: På Södermalm i Stockholm.Familj: Fru och två söner. Och en katt.

Börge HellströmÅlder: 55 år.Bor: Gustavsberg, Stockholm.Familj: Dotter, fyra katter och en hund.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 13PIRATFÖRLAGET MAGASIN / 25

TVÅ SOLDATERMitt på polisens vägg sitter två ansikten. Leon och Gabriel. Redan som nioåringar gömde de vapen i sina elevskåp och kapslar med amfetamin under frysdisken, tog vilka risker som helst av längtan efter att en dag få höra till. Tio år senare skriver Leon från fängelsecellen till Gabriel, den ende han litar på. Brevet är början på den plan som med aggressivitet, våld och död ska föra dem allra högst upp på den där snutväggen.

Utgivningsdag 9 maj / Inbunden / 686 sidor / 135x210 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0390-8 / Uppläsare av ljudboken: Peter Andersson / Ljudbok ISBN 978-91-642-2237-4 / Mp3-ljudbok ISBN 978-91-642-2238-1 / E-bok ISBN 978-91-642-4185-6

Två soldater utspelar sig i den fi ktiva förorten Råby. Författarna har under hela skrivprocessen burit med sig funderingar kring hur förorten skildras av medier och i fi ktion, och vilken roll Två soldater skulle spela. Ämnet är omdebatterat och långt ifrån oproblematiskt. Många Malmöbor reagerade till exempel kraftigt på rapporteringen efter dödsskjutningarna vintern 2011/2012. De kände inte igen sig i artiklarna om ”gangsterstaden Malmö”. – Det är klart att det är ett problem, säger Anders Roslund. Vi försöker poängtera i romanen att även om det fi nns en kärna på 200 grovt kriminella i Råby så är resterande 11 800 invånare laglydiga människor som bara vill leva sina liv precis som du och jag, som blir otroligt frustrerade av dem som förstör. Men samtidigt börjar gäng-kriminaliteten bli ett så stort samhällsproblem att vi inte kan blunda för det längre. Och det försvinner ju inte bara för att vi sticker huvudet i sanden. Två soldater är precis som Roslund & Hellströms tidigare böcker främst en raffl ande och underhållande kriminalroman. Men det är en spänningsroman där läsaren oundvikligen får en hel del nya tankar och ny kunskap på köpet. – Vi vill inte sprida något evangelium, men man hoppas att den här romanen också kan bli ett verktyg för en viktig debatt, säger Börge Hellström. Det överljudstempo vi drabbades av i Tre sekunder fi nns här också, och det är inte en bok för den med späckat schema. Läsare får vara beredda på att ställa in sociala aktiviteter i några dagar när de satt i gång, för det är inte lätt att lägga ifrån sig Två soldater. Kriminalkommissarie Ewert Grens har självklart en roll även i denna bok, men det är en delvis ny Ewert vi möter. Han har inte bara en ny beige kavaj, utan även en ny desperation. I Tre sekunder kunde han äntligen acceptera att hans fru Annie försvunnit för gott, och slänga av sig den skuld hennes död har inneburit. I Två soldater lever han med konsekvenserna av den insikten. ”Freedom’s just another word for nothing left to lose” är en textrad av låtskrivaren Kris Kristofferson

som passar väl in på Ewert i Två soldater. Han har tappat allt och slåss nu vilt: mot kolleger, mot kriminella, mot systemet och mot sina egna gamla handlingar och beslut. De kommer tillbaka för att hemsöka honom när Leon och Gabriel äntrar hans värld. – Ewerts drog var att hålla fast vid det förgångna och skulden kring sin frus död. Nu har han blivit av med den. Då blir man nog lite gungfl y innan man förstår vart man är på väg. Det har varit roligt att jobba med Ewert i Två soldater och se honom utvecklas. Jag tycker det är ganska lyxigt för Ewert att han får fortsätta utvecklas i sextioårsåldern. Det är som om det blev vår i hans liv när det borde ha blivit höst, säger Anders Roslund. – Han fi ck en vår i stället för vård, fyller Börge Hellström i. Det har tagit längre tid än det brukar för Roslund & Hellström att skriva Två soldater. Det förklaras nog delvis av att det är en bok-stavligt talat tung bok – nästan 700 sidor. Men också av att skildringen av de unga gängmedlemmarna och deras drivkrafter krävde plats och tog tid för författarna att sätta. – Det här är den mest komplexa roman vi skrivit. Jag tror ärligt talat inte att vi kommer att lägga ner så mycket tid på en roman igen. Man har ju bara så mycket tid i sitt liv när man kan skriva, säger Anders Roslund. Ännu en anledning till att läsarna hölls på halster med denna roman är att författarduon har fått ett mer späckat schema efter succén med Tre sekunder. De fi nns nu översatta till 33 språk, har rest, hållit hundratals föredrag i Sverige och världen och har varit inblandade i diverse fi lmprojekt kring sina böcker. Att sätta sig och börja på Två soldater efter en sådan pangsuccé var dock inte extra svårt, tvärtom: – Det innebar ingen extra press, snarare är det roligare att sätta sig ner igen med en sådan framgång i ryggen. Våra böcker har ju egentligen alltid mottagits väldigt fi nt. Och så måste man ju komma ihåg att det är just bara böcker, säger Anders Roslund med en ordentlig glimt i ögat.

”Det går inte en dag utan att vi ser konsekvenserna av det vi skriver i boken”


Larsse BerghagenÅlder: 67 år.Bor: Stockholm och Dalarna.Familj: Hustrun Eva och döttrarna Malin och Maria, fem barnbarn.Yrke: Sångare, textförfattare och kompositör.Karriär: Fick skivkontrakt redan 1964. Samarbetade med Benny Andersson under slutet av 1960-talet. Var med i Kar de Mumma-revyerna 1968–1974 och har sedan dess varit med i såväl farser som musikaler. Programledare för Allsång på Skansen 1994–2003. Står bakom låtskatter som Teddybjörnen Fredriksson, En kväll i juni och Sträck ut din hand.


Han har en teddybjörn, en blå kavaj – och en ny bok. Den har inspirerats av fl akmoppen hemma i Dalarna. – Jag har alltid älskat ord och vad man kan göra med dem, säger Lasse Berghagen, som nu utkommer med första skönlitterära boken Flakmopedisten.

DRÖMMEN STÅR PARKERAD I GARAGET I DALARNA. Färg som lakrits, omgiven av en sötoljig doft av bensin. – Förra året köpte jag äntligen min första fl akmoped, det var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse. Jag har velat ha en sådan ända sedan jag var liten, säger Lasse Berghagen. Därför var boktiteln – Flakmopedisten – given. – När jag satt på fl akmoppen i somras kom den här historien till mig. Tack vare den hittade jag det redskap som min huvudperson Hubbe använder och han träffar olika spännande människor under resans gång. Med hjälp av dalmasen Hubbe Åkesson skildrar Lasse Berghagen sin egen barndom längs en vindlande väg av fi ktion och självbiografi . Högst verklig är Maria Sparring, en sista skärva av det gamla Sverige. Lasse minns henne som en gumma med huckle, sex kor på släp och så krum att hennes ansikte inte sett himlen på länge. – Pappa och jag tog av oss våra mössor när hon passerade efter vår fi sketur, ungefär som vid ett begravningståg. Och så var det ju, den tiden dog med henne. Marias, Hubbes och Lasses älskade Dalarna är epicentrum i den historia som briserar i Hubbes gräl med hustrun. – Han ville testa kärleken genom att sticka iväg. Hubbe var stolt ägare av en fl akmoppe och var med i ett milt sagt udda moppegäng.

Så det blir en makalös historia. Lasse har adderat lika delar Berghagenbarndom med Hubbes skrönor och en del dikter. Några är nya, några har upplevt livet. Som en av favoriterna:

All min längtan borvid horisontens randdär och samtidigt vid den trasiga krukanav terrakottabakom vedbodendär sommarnattens daggdropparsläckerigelkottens törst

Sommarnattens daggdroppar fi nns nära Carl Larssons Sundborn där den unge Berghagen tillbringade sin barndoms somrar. Släktgården som har gått i arv sedan 1939 är nu hans och familjens. – Jag har alltid åkt dit för att skriva, det är lugnt och skönt där och jag känner mig som hemma. I höstas skulle några kortnoveller och låttexter födas just på den gården. Men så började ungdomen och traktens påverkan forsa tillbaka över honom, vindla in i tankarna, ta över.

Längs fi ktionens och verklighetens

vindlande väg


Lasse började pränta ner trasselsuddarna av hö, feta mjölkmustascher och fl ugor som surrar kring kortbyxade ben. – Det fanns så många starka personligheter runt om på gårdarna.De var en del av det sista bondesamhället. Efter boken förstår jag bättre hur jag har formats av den miljön som asfaltsgrabb, hur min kärlek till naturen växt tack vare Dalarna. Hur jag blev en realist men också en drömmare, något man måste vara för att skriva böcker eller sångtexter. Orden fortsatte att komma och Lasse parade tanken med den allmänna önskan att skriva sina memoarer. Hemma i bokhyllan står fl era memoarböcker. Stig Järrels Jag – en gycklare. Georg Rydbergs Ridån går alltid ner. – Memoarer är ofta lite bittra. Jag tror inte att man ska vänta för länge med att skriva dem, det ska man göra när man är mitt i karriären. Ann-Marie Skarp på Piratförlaget ville att jag skulle skriva om min musikaliska karriär, men jag provade och mäktade helt enkelt inte med det. Det var alldeles för många årtal och fakta som skulle bli rätt. Jag är kanske lite för otålig för det. I stället blev det en show av memoarerna, Från ballad till burlesk, där Lasse berättade sitt livs historia i tonsatt form.

Vad är det för skillnad mellan att skriva låttexter och en hel bok? – En sångtext är svårare att skriva. Nils Ferlin är ju en av våra mest tonsatta diktare; han hade en rytm i sitt skrivande som gör dikterna lätta att tonsätta. Att skriva en hel bok är inte så mycket knep och knåp, det är bara att låta orden fl öda på. Det har varit otroligt lustfyllt. Lasse liknar skapandet av en sångtext vid att lösa ett korsord. Rätt som det är kommer du till något olösligt som du måste lägga ifrån dig, kanske en hel dag. Plötsligt säger det bara poff! och orden kommer. Ungefär som när allsångssuccén Stockholm i mitt hjärta föddes. Nyckelraden ”… genom Mälarens kärlek till havet, en blandning

av sött och salt” kom inte förrän Lasse hade åkt till Slussen och sett Mälaren möta Saltsjön. – De raderna tog en månad att skriva – och det är dem folk minns. Att kasta sig med huvudet före in i den skönlitterära världen beskriver Lasse som förlösande. – Jag beundrar alla författare som skriver i två år, kanske får dåliga recensioner och sedan säljer två hundra exemplar av sin bok. Min försörjning är ju att sjunga och göra shower.

Du har ju blivit recenserad för dina sånger i hela ditt liv – hur känns det inför en helt ny typ av recensioner? – Jag har tidigare givit ut fl era barnböcker, en diktsamling och en antologi, så jag har känt av de vassa armbågarna från de som försörjer sig på att skriva böcker, som om de ville säga ”sno inte vår plats i bokhyllorna”. Det är en tuff bransch för alla som har författandet som jobb, jag är lyckligt lottad som kan försörja mig på annat. Men det är ingen som kan ta ifrån mig glädjen över att ha skrivit en bok. Jag har skrivit enbart för att jag har haft lust att göra det. Flitens lampa har lyst med 60 watt under fl era månader. Strax efter klockan sex under förra vinterns mörka morgnar gick Lasse upp för att fylla sin bok med ord. Efter ett par timmar gjorde han sin fru Eva och den gryende dagen sällskap.

Ligger det fl er bokidéer och gror? – Om Eva får reda på det får jag väl en smäll, haha, men ja. Jag tycker att det har varit så lustfyllt att skriva att det inte är omöjligt att jag börjar med en till. Jag är en typ av person som vill ha något för händerna, jag vill vakna till något kul.

”Det är en tuff bransch för alla som har författandet som jobb, jag är lyckligt lottad som kan

försörja mig på annat”

FLAKMOPEDISTENEn glad och lustfylld bok i två delar: boken inleds med kära barndomsminnen, för att därefter övergå i en makalös berättelse om en annan fl akmopedist, Hubbe Åkesson. Här går fantasi och verklighet ihop i en historia om hur det garvade mopedgänget möts och den ena galna scenen avlöser den andra.

Utgivningsdag 12 september / Inbunden / ca 250 sidor / 135x210 mm / Omslag Arne Öström / ISBN 978-91-642-0393-9 / Uppläsare av ljudboken: Lasse Berghagen / Ljudbok ISBN 978-91-642-2239-8 / E-bok ISBN 978-91-642-4186-3


Utan skrivandet ingen löpning. Utan löpning inget skrivande. Därför har Martina Haag nu förärat sporten en alldeles egen krönikesamling.

HON BÖRJAR FÅ UPP FLÅSET. Flyger fram med fl ätor och färgglatt linne. Faktum är att löparskorna är Martina Haags viktigaste arbetsredskap förutom datorn – och nu har hon skrivit en krönikesamling om löpning: Heja, heja! Martina har fl era krönikesamlingar i bagaget. Den första, Hemma hos Martina, handlar om mammachocken, Martina-koden om att hitta sin karriär, Fånge i Hundpalatset om att vara ofrivillig hundägare. Nästa steg? Löpning. Men det var långt ifrån självklart. Före 2008, när fjärde barnet Diana föddes, hade Martina knappt sprungit ett steg – men med ont om tid blev löpning den ultimata mammasporten. Författaren snörde på sig gympadojorna och gav sig ut. Tolv minuter senare kom hon tillbaka. Det kändes som om hjärnan var på väg att rinna ut genom näsan så det var nog bäst att stanna. – Men nästa dag tänkte jag: ”Kunde jag springa tolv minuter i går kan jag springa tretton minuter i dag.” Det kunde hon – och i dag har Martina Haag klarat såväl Venedig maraton som drygt fem mil under en resa till Portugal. Men allra längst sprang hon i somras. – Jag såg på nätet att det skulle gå ett lopp mellan Hornstull och Järna. Vi har sommarställe utanför Järna och loppet skulle gå av stapeln strax innan min semester började och jag tänkte: ”Varför kan jag inte lika gärna springa till vårt sommarhus?” Sagt och gjort. Maken Erik tog barnen och packningen i bilen och Martina satte på sig sin vätskeryggsäck – och sprang. Sex långa mil. Det tog en hel dag. – Jag är ett bra exempel på att vem som helst kan börja springa. Heja, heja! är en peppningsbok för folk som tänker: ”Hur ska jag någonsin kunna börja?” Många går ut hårt och avverkar en timme första gången och kommer hem och gråter och tänker ”aldrig mer”.

Jag började i andra änden. Löpning måste vara roligt och njutbart.

Vad har du fått för kommentarer från löparproffsen som läser dina krönikor i Runner’s World? – Många säger att de skrattar jättemycket åt mina krönikor. Ibland när jag själv har sprungit ett lopp kommer de fram och frågar ”Vad fi ck du för tid?” och blir jätteglada när de slår mig. Många som skriver i Runner’s World är omöjliga att slå, de är för duktiga, så folk är väldigt glada när de får bättre tid än jag. ”Jag slog dig på Tolvanlopppet och på Tjejmilen, haha!” Det är bara roligt. Men faktum är att löpningen hjälper henne framåt i författandet. Om tankarna krockar eller fastnar i textgeggan sticker Martina ut och springer en runda. – Då får jag syre i skallen och jag får en massa idéer. Först kommer nerförsbacken från huset, då går allt lätt, men sedan kommer uppförsbacken. – Då börjar jag alltid tänka att jag egentligen inte är någon löpartyp, att jag har fel sorts kroppskonstitution. De som kan springa lätt har kroppar mer gjorda av balsaträ medan jag är gjord av järnek, kanske ska jag börja med brottning i stället? Men för att hålla undan negg-tankarna brukar jag satsa på att tänka på den bok som jag just håller på att skriva och så kommer jag på någon rolig idé och så fortsätter jag med att utveckla den och så plötsligt står jag framför min egen ytter-dörr igen utan att jag har märkt av att jag har sprungit. Jag har jobbat i stället. Faktum är att Grönviksbacken, Martina kallar den ”helvetesbacken”, invid Haags hus har dragit ur henne många nya böcker. – När jag började springa uppför backen tänkte jag att jag borde skriva något om två systrar och när jag hade kommit ända upp för backen hade jag typ hela plotten till Glada hälsningar från Missångerträsk.

På språng med penna &

p gp g

löparskormed penna med penn

Hur vet du att en krönika är rolig? – Jag är så pinsam att jag ofta skrattar åt mina egna formuleringar. Jag och min syster (Bea Uusma Schyffert, som också skriver på enbok – reds anmärkning) är jättetajta. Jag skriver alla mina texter riktade direkt till henne och om hon skrattar när hon läser vet jag att det är roligt på riktigt. Martina brukar få tillbaka sina texter från Bea med noteringar i kanten. ”Roligt – utveckla”, kan det stå. Eller ”bättre kan du”. – Det är lite jobbigt. Men det värsta är när hon skriver ”KL”, som betyder ”klyschvarning”. Då kan jag ha skrivit ”han skrattar med kritvita tänder” och får lov att göra om. Det är skönt att ha någon att bolla med som man inte blir sur på. Om man vet att någon annan håller in hästen kan man galoppera iväg. Martina skrev inget alls när hon var yngre, inköpslistor på sin höjd. Hon hade inga skrivardrömmar, hon skulle ju bli skådespelerska. Men när Martinassvägerska Jonna Bergh, då chef-redaktör på Cosmopolitan, bad henne skriva en krönika, tänkte Martina: ”Aldrig i livet. Jag kan ju inte ens stava.” Jonna kontrade med: ”Du pratar ju roligt, då kan du säkert formulera dig i skrift också.” Och voilà. Resultatet blev en rolig krönika om hennes bristande allmänbildning. Sex böcker senare har hon skaffat ett eget kontor i huvud-stadens kärna. – Förut, när jag skrev hemma, var det så lätt att fl y in i hushållsarbetet. Vid minsta motstånd fl ydde jag in i tvätten, rengjorde fl äkten eller fi xade barnens cyklar. När Martina skriver går det undan. Hon snubblar inte över något. Kommer hon inte på vad en häst med mycket hår på hovarna heter skriver hon ”luddhäst” och fortsätter. Sedan är det dags att gå tillbaka och rätta gröten av bokstäver. Skriva om och om och om igen. – Lättläst är inte detsamma som lättskrivet. Att skriva något kan ta tjugo minuter men att få det helt klart kan ta tre veckor. Sedan blir urvalsprocessen ungefär som att koka buljong. Man drar ifrån, fyller på och till slut blir det något gott.

Martina HaagÅlder: 48 år.

Bor: Bromma.Familj: Maken Erik Haag

och fyra barn.Aktuell: Med krönikesamlingen

Heja, heja!. Skriver också fi lmmanus till Glada hälsningar från

Missångerträsk, inspelning 2013.

”Jag är ett bra exempel på att vem som helst kan börja springa”



HEJA, HEJA!En peppande löparbok för folk som tänker att de är för gamla/tjocka/trötta/ointresserade av att börja springa. Den är lika humoristisk som Martina Haags tidigare böcker, men med handfasta tips om hur du tar dig från att nästan orka springa i tolv minuter, till att genomföra ett maraton och vara glad hela vägen.

Mina fem vanligaste ursäkter för att hoppa över

dagens löpträning1. Det regnar ute, det snöar, det är alldeles för varmt, för blåsigt, vindstilla, lerigt, halt, för mycket folk på trottoaren, demonstrationståg som är i vägen, för lite folk i skogen, för konstiga hundar utan ägare i skogen, för konstiga ägare utan hundar i skogen, alldeles för folktomt i skogen så ingen hör ens lilla hjälp, jag har halkat och brutit benet-pip. Det är smygrökande ungdomsgäng på muren vid torget som kan kasta ölburkar på en när man springer förbi och om man då säger till dom, sluta kasta! så hoppar de bara upp på sina trimmade mopeder och kör bakom mig i springspåret och pickar mig med en pinne i bakhuvudet under resten av löprundan.

2. Jag kan tyvärr inte resa mig ur soffan. Det kommer en jättebra grej på teve nu som jag har väntat skitlänge på, den raffl ande reprisen av Travet –V65 med lunchens vinnare. Och så ligger katten så gossigt på min mage. Det är taskigt att putta bort henne precis när hon har somnat. Hon har det ändå så jobbigt med hundarna här hemma, som hela dagarna bara vill jaga henne så fort hon visar sig. Nu när hon för EN GÅNGS SKULL får ha lite lugn och ro vill jag faktiskt inte trasa hennes små kattnerver ännu mer genom att välta ner henne på golvet. Man är ju inte djurplågare!

3. Jag hinner inte, har verkligen inte tid, måste mycket viktigt, i exakt just detta nu tvätta utemöblerna, diska den brända grötkastrullen, ringa till försäkringskassan och stå i telefonkö och bli bortkopplad efter en halvtimme tre gånger i rad, bada hundarna och skura bort vildsvinsblod och oidentifi ererade bruna klumpar i pälsen på dom, lyssna uppmärksamt och inkännande när Diana spelar blockfl öjt, tut TUUT tuti TÖÖÖT!

4. Jag orkar inte, jag är för tung, jag är för tjock, jag åt jättemycket lasagne igår och menisken i båda mina knän kommer att gå sönder om dom belastas med denna 80-kilosversion av mig själv. Dessutom känner jag mig TRÖTT, alldeles för trött för att orka. Om jag är så här trött redan nu, hur trött kommer jag då inte vara efter att jag har sprungit? Det är farligt att vara FÖR trött.

5. Jag blir svettig. Då måste jag tvätta håret. Det sliter väldigt mycket på topparna med schampo. Man kan inte hålla på och tvätta håret varje dag, det blir alldels frissigt och trassligt och till slut lossnar det och trillar av. Jag vill faktiskt inte bli fl intskallig!

Utgivningsdag 29 augusti / Häftad med fl ikar / ca 200 sidor / 130x190 mm / Omslag Lotta Kühlhorn / ISBN 978-91-642-0389-2 / Uppläsare av ljudboken: Martina Haag / Ljudbok ISBN 978-91-642-2243-5 / E-bok ISBN 978-91-642-4190-0

BLOGGANDE FÖRFATTARE HOS PIRATFÖRLAGET Du hittar dem i högerspalten på Piratförlagets hemsida:

Monika Ahlberg blogg.alltommat.se/monikasmatChristoffer Carlsson christoffercarlsson.wordpress.com

Malin Persson Giolito malinsblogg.piratforlaget.seKaterina Janouch tara.se/katerina-janouch

Sara Lövestam saralovestam.seZinat Pirzadeh fi nest.se/zinat

Al Pitcher alpitcherdaily.blogspot.seAlex Schulman blogg.aftonbladet.se/schulmanMalin Wollin blogg.aftonbladet.se/fotbollsfrun

FÖR BÖCKER FRÅN MINDRE FÖRLAG kan det vara svårt att få recensioner i dagstidningar och magasin. Sociala medier används därför allt mer som marknadsföringskanal av författarna själva. Den populära litteraturbloggen Bokhora recenserar dagligen böcker och har märkt att vad de skriver faktiskt kan ha betydelse för försäljningen. – För en stor känd författare gör vi nog varken till eller från. Men för mindre kända författare och böcker kan vi kanske vara med och påverka. Ett bra exempel är boken Jellicoe Road, av australiskan Melina Marchetta. Ungdomsböcker skrivna på engelska har sällan en särskilt stor svensk marknad men där såg nätbokhandlarna en stor uppgång efter att vi skrivit om boken. Nu kommer den också ut på svenska senare i år, vilket vi sannolikt varit med och bidragit till, säger Johanna Ögren, en av bokhororna. Simona Ahrnstedt debuterade 2010 med Överenskommelser inom genren romance. Hon fi ck endast en recension i ”fi nmedia” men ett hundratal på olika bloggar. Sedan ett par år bloggar hon även själv om sitt skrivande. – Bokbloggar har spelat stor roll för mig. Det är ett bra och fram-för allt väldigt roligt sätt att marknadsföra sin bok och att kommu-nicera med sina läsare på, menar hon.

Pernilla Alm startade 2007 bloggen Skrivarmamma, om drömmen om att ge ut en bok. I vår debuterar hon med romanen Alltid du. För henne har sociala medier betytt oerhört mycket. – Om det inte varit för Facebook hade jag förmodligen inte haft bokkontrakt idag, då det var där min förläggare blev intresserad av mitt manus. Jag har också knutit massor av kontakter i bokbranschen via både Facebook och Twitter. Bokbloggen är inte bara en plats där litteraturen står i fokus, det har också blivit en mötesplats där vänskapsband och kontakter knyts, både på webben och i verkliga livet. Därtill ger bloggandet en chans att få läsa om andras vedermödor i skrivandet, eller om man är för-

fattare på ett mindre förlag kan det helt enkelt vara en möjlighet att bättre nå ut till läsekretsen. Ett alldeles speciellt webbforum är Kapitel 1, som är en sajt för bokälskare och författardrömmare där den som vill kan publicera sitt manus och skapa en bok på nätet. Andra läsare har då möjlighet att framföra synpunkter, positiva eller kritiska. Kapitel 1 är ett forum där man kan diskutera allt från skrivklåda till boktips, ställa frågor till de andra medlemmarna och dela med sig av sina synpunkter. Många läsare får tillgång till manus som de kanske aldrig skulle ha upptäckt annars, och den i bokform ännu inte publicerade författaren får chansen att pröva sin lycka i offentligheten. År 2009 arrangerade Kapitel 1 i samarbete med Piratförlaget tävlingen Bok-SM. Vinnare blev Sara Lövestam med boken Udda. Även Christoffer Carlssons manus Fallet Vincent Franke hade sitt ursprung hos Kapitel 1 och blev senare bok. Båda är nu etablerade författare på Piratförlaget, båda bloggar också om sitt skrivande. – Kapitel 1 blev min digitala skrivarcirkel. Jag lärde känna många duktiga författare och läsare, som lärde mig otroligt mycket, och jag fi ck en möjlighet att visa min kapacitet som författare för första gången, säger Christoffer Carlsson.

LITTERÄRA MÖTEN PÅ NÄTET



Per E Samuelson och Lena Ebervall skriver, jobbar och lever ihop. Och båda drivs av lusten att underhålla med ett viktigt budskap. Denna gång har de fördjupat sig i fallet om Olle Möller, dömd för två mord.

DEN 9 DECEMBER 1939 hittades tioåriga Gerd Johansson mördad och våldtagen invid Lötsjön i Sundbyberg. En dryg vecka tidigare hade hon försvunnit på väg hem och de oroliga föräldrarna kontaktade polisen. Potatishandlaren och tidigare idrottsstjärnan Olle Möller misstänktes för brottet och dömdes även till tio års straffarbete efter en utdragen rättegång. Olle kom 1955 att anklagas för ytterligare ett barnamord, samt att dömas för mordet på tvåbarnsmamman Rut Lind 1959. Författarduon Per E Samuelson och Lena Ebervall har länge burit på tanken att gräva djupare i Olle Möllers tragiska liv. – Det är en oerhört spännande historia. Redan när jag läste juridik tog äldre professorer upp Olle Möller-fallet som något att titta närmare på, om man var intresserad av rättssäkerhet och justitiemord, säger Lena. – Jag minns somrarna 1959–1960 när de skrämde oss barn, inte med näcken utan med Olle Möller, tillägger Per. Olle Möller bedyrade sin oskuld fram till sin död, medan den breda allmänheten var övertygad om det motsatta. – Mordet på Gerd var det första stora mediemordet, i radio och i kvällstidningar. Aldrig förr hade ett brott tagit sig in i folks vardagsrum på detta sätt. Varenda människa visste vem Olle Möller var och varenda en trodde att han var skyldig, säger Per. Mördaren i folkhemmet är parets andra roman som baseras på verkliga fall, ett grepp som känns självklart för dem båda. – När jag läser en bra deckare, tycker jag att det är mer spännande om den bygger på en verklig händelse än om den är påhittad. Gemensamt för de historier vi väljer är en liten twist. Kanske fi nns det

tvivelsmål om det verkligen var rätt person som blev dömd, där rättsstaten kan ha hoppat över ett steg och gjort något som inte är objektivt. Budskapet går att få ut genom debatter och doktorsavhandlingar, men då vänder man sig ofta till dem som redan är intresserade. Vi vill underhålla och nå den stora allmänheten. Få dem att plocka upp boken, läsa, tycka att det är en bra historia och samtidigt få veta hur det verkligen gick till. Men naturligtvis visar vi stor respekt för att det här är en allvarlig berättelse med tre riktiga mord, säger Per. Han och Lena har lagt ett intensivt och tidskrävande researcharbete bakom sig. I mer än tre år har författarduon försökt närma sig svaret på vad som verkligen hände. Mängder av dokument har de gått igenom och de fi ck även chans att stiga ner i polishusets källare. – En kall vinterdag sa Per att ”nu får du stålsätta dig för vi ska åka och titta på lilla Gerds kläder”. Vi fi ck ta på oss vita handskar och kliva in i arkivet som hade en väldigt underlig lukt. Där fanns stora kartonger innehållande bruna paket med märkningen: ”Barnkappa, Gerd Johansson. Vantar. Halsduk.” Vi plockade upp plaggen, en liten kappa, en halsduk och nystickade blå vantar. Det var så hjärtskärande att känna doften av hennes kläder och det blev så verkligt att vi inte kunde andas. På Gerds ytterkläder hittades efter mordet 306 hundhår som kom att bli ett av de tyngst vägande bevisen mot Olle Möller. – Han hade hund, och i hans bil och hans hem hittades hundhår. Domstolen tyckte att likheten var så stor att det bidrog till domen, men att håren verkligen matchade bevisades aldrig, säger Per.

”Det första stora mediemordet”


Lena EbervallFamilj: Två vuxna barn, ett barnbarn, hunden Lucky och så Per förstås!Yrke: Universitetslektor, jurist och numera advokat.Favoritförfattare: Oj, många! Nr 1 har alltid varit Dickens, min första stora kärlek. Astrid Lindgren förstås. Klas Östergren och Kerstin Ekman. Och de stora nordamerikanska författarinnorna i Doris Lessings kölvatten, främst Margaret Atwood och giganten Joyce Carol Oates. Favoritplats: Två kontraster: vår skånska korsvirkes-idyll mitt i bokskogen och Venezuelas tropiska paradis. Båda två lika underbara.

Per E SamuelsonFamilj: Ja.Yrke: Advokat och författare.Favoritförfattare: Sven Delblanc.Favoritplats: Skärhus.

”Vi skriver inget försvarstal”


De hundhår som hade samlats från lilla Gerds kläder 1939 visade sig nu vara spårlöst försvunna. Men Per och Lena fi ck tillstånd att ta hand om dem som fortfarande fanns kvar på kappan och skickade dem på analys till Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping. Där jämfördes de med håren som hittats hos Olle Möller. Analyserna är klara men Per och Lena är djupt hemlighetsfulla om resultatet. På ett eller annat sätt kommer svaren att presenteras, men de är ännu inte helt på det klara med hur. – Vi har också hittat spår efter vilka som skulle kunna vara de verkliga mördarna i de tre fallen. Detta tack vare att det var sådana enorma utredningar med rum efter rum fyllda med dokument, säger Lena. Författarna betonar att de inte har för avsikt att ge Olle Möller upprättelse, utan att de med hjälp av ett verkligt fall vill berätta en historia där läsaren själv avgör vad som verkligen hände. – Vi skriver inget försvarstal till Olle Möller, utan vill visa hur det svenska rättsväsendet fungerar i verkligheten. Vi försöker ge ett referat och inte komma med pekpinnar. Allt vi skriver är baserat på fakta. Tre historier med tre mord. Där allt förgrenas från Gerd, den första mördade fl ickan. – Skälet till att fallet Gerd är extra viktigt är att Olle Möller ansågs skyldig i de övriga fallen, enbart med stöd i det mord han först dömts för. Faller den käglan så rasar hela resonemanget. Innan lilla Gerd blev mördad av en pedofi l var Olle Möller en hyllad idrottare, men samtidigt en enkel människa. Polisen gick ut hårt med att han var mördaren. När de insåg att det kanske inte stämde hade det redan stått i medierna att han var skyldig och det låg mycket prestige i att hålla fast vid den teorin. Efter den långa enträgna researchen tog den kreativa processen vid. Per och Lena skriver både var för sig och tillsammans. – Texten vandrar från Per till mig och tillbaka från mig till Per. Till slut går det inte att veta vem som skrev vad. Men om det är dåligt skyller vi på varandra, skrattar Lena. Eftersom båda jobbar heltid som advokater får de sno åt sig all möjlig skrivtid. – Vi har skrivit på helger och nätter, på hotellrum, tåg, fl yg, i bilar, i sängen och på kontoret. Jag tror nog att vi har skrivit i båtar också, konstaterar Lena. Per och Lena har ett nytt projekt på gång, men vill inte avslöja vad det är. Säkert är dock att vi kan räkna med många fl er romaner. – Vi ska försöka skruva upp takten framöver. Att skriva böcker är ett yrke som vi lär oss efter hand. Förhoppningsvis fi nns omvägar vi tagit som kan undvikas längre fram. Men det här är det roligaste vi vet, vi kommer att fortsätta skriva tills vi inte orkar längre, säger Per, och Lena nickar instämmande. Deras författarskap har mycket kvar att ge.

”Jag minns somrarna 1959–1960, när de skrämde oss barn, inte med

Näcken utan med Olle Möller”


MÖRDAREN I FOLKHEMMETEn roman om fallet Olle Möller, idrottsmannen som på 40- och 50-talen var den mest omtalade personen i Sverige. Det hela började med att 10-åriga Gerd försvann en vintereftermiddag för att en vecka senare hittas mördad. Ett enormt polisarbete drogs igång och fl era spår pekade mot Olle Möller som dömdes mot sitt nekande. Fallet blev hans öde och tjugo år senare stod han åtalad igen i Sveriges största mordrättegång genom tiderna.

Utgivningsdag 19 september / Inbunden / 432 sidor / 135x210 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0398-4 / Ljudbok ISBN 978-91-642-2240-4 / E-bok ISBN 978-91-642-4187-0


I Mark Levengoods nya bok Rosor, min kära, bara rosor får vi ta del av Marks små och stora betraktelser av vad som pågår runt omkring honom.– Vardagen är ett myller av intressanta iakttagelser, säger han.

MARK ÄR FULL AV ANEKDOTER OCH HISTORIER. Han vänder och vrider på vardagens små mysterier och självklarheter och frågar sig varför saker är som de är. – Jag har en stor fördel av att inte vara född i Sverige. Det fi nns vissa saker som man aldrig refl ekterar över när man är född i ett land, man tar dem för givna. Hos mig har det alltid funnits en liten distans. Inget negativt, men när jag betraktar händelser studsar det alltid en fråga tillbaka till mig: ”Vad betyder det här egentligen?” Mark växte upp i Finland, men hälsade på sin pappa i USA tre månader varje sommar. Att ha sett olika kulturer redan som ung tror han bidrog till insikten att man kan göra saker på olika sätt. – I Finland fanns det ett tydligt sätt för hur man skulle göra saker, en stark kultur och tradition. Men jag insåg att sakernas tillstånd inte är av Gud givet. Det måste inte nödvändigtvis vara på ett sätt, det är faktiskt möjligt att välja. Marks krönikor handlar om händelser i vardagen, stora och små, bra och dåliga. Han lyckas med konststycket att se det roliga även i misslyckanden och vänder det jobbiga som händer i hans liv till något positivt eller lärorikt. Kanske är just det en av hans styrkor och en av anledningarna till att hans böcker är så omtyckta. – Det är en konst jag övat upp, ett sinne för att se saker ur ett annat perspektiv. Jag vet att jag kan få användning av händelsen på något annat sätt. Så brukar jag tänka om jag får parkeringsböter till exempel, säger han och skrattar.

Men optimist vill du inte kalla dig? – Nej, optimism kommer man inte långt med, det är en överskattad egenskap. Däremot är en praktisk rationalitet mycket bra. Livet består

av både ont och gott. Man kan inte se minsta förkylning som ett slag i ansiktet mot just sig själv. Det tror jag att min fi nländska barndom har lärt mig. Ibland är det bra och ibland är det dåligt.

Dina berättelser är så klockrena, ibland undrar man om det verkligen har hänt. Hur mycket skruvar du till historierna? – Jag hittar aldrig på saker. De bygger alltid på vad som har hänt på riktigt i mitt liv. Men som berättare har man rätt att göra det bästa möjliga av historien och det är sällan den blir tråkigare av att man skriver ner den.

När insåg du att du är en historieberättare? – Det fi nns nog inget specifi kt tillfälle då jag insåg det, men jag kommer från en kultur där berättelsen och historien är en viktig del av livet. I min familj ger vi oss i kast med den ena familjehistorien efter den andra. ”Kommer du ihåg den gammelfastern och den galna kusinen?” Och så har det alltid varit. Mark berättar att han i skolan ganska snart förstod att han var kreativ, att han kunde skapa saker. – Jag var verkligen inget ljus, men jag märkte att jag kunde gestalta saker och utveckla min kreativitet, det var jag bättre på än andra. Han gillar att skriva i krönikeformat och säger sig inte vara den ensamma författaren som låser in sig på sin kammare för att skapa. – Jag kan bara skriva ett par timmar i taget. Det är mitt öde som social människa. Tanken behöver få höjd för att jag ska kunna skriva riktigt bra och behålla den kreativa spänsten. Efter ett tag blir jag trött och måste göra något annat. I den nya boken, som har årstiderna som tema, har Mark en favorit-

En drömmande mans samlade tankar


Mark LevengoodUppväxt: Föddes i USA, växte upp i Helsingfors, Finland.

Flyttade till Sverige som 19-åring.

Bor: På Södermalm i Stockholm och i hus i Saltsjöbaden.

Ålder: 47 år.

Familj: Maken Jonas Gardell och två barn.

Aktuell: Med boken Rosor, min kära, bara rosor med illustrationer av

Ilon Wikland. Dessutom på turné med föreställningen Sound of Mark.

Böcker: Mark har gett ut tre böcker baserade på egna texter:

Sucka mitt hjärta, men brist dock ej (2006), Hjärtat får inga rynkor (2008)

samt Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig (2010).

Unni Lindell och Mark har tillsammans gett ut böckerna Gamla tanter lägger

inte ägg och Gud som haver barnen kär, har du någon ull, som sålts i över

en miljon sammanlagt.

Favoritplats: Sverige, annars skulle jag inte bo här.

Drömresa: Just nu är det Japan. Jag försöker få med mig Jonas, men han

gillar inte att resa.

Det här gör jag för att koppla av: Läser, spelar tv-spel, hänger med kompisar.

Så får jag energi: Jag springer, 2–3 mil fl era gånger i veckan. Då blir jag

fylld av endorfi ner, utmattad och sover jättebra.

Inspiration får jag: Överallt, i mitt möte med människor.

Om Twitter: Galet bra sak, man får så mycket snabb feedback. Det är lite som att

skriva en Haikudikt, man måste få något sagt på mindre än 140 tecken.

Om jag inte vore författare/programledare/Unicefambassadör: Då skulle jag

arbeta inom vården. Jag vet att jag var en bra vårdare och man behöver aldrig

fråga sig om det man gör är viktigt.

Vilken maträtt lagar du helst: Ingen alls, jag lagar mat väldigt pliktskyldigt.

Jonas däremot är jätteduktig på att laga mat. Jag är ganska bra på att sköta

trädgården och blommorna.

Favoritmat: Asiatiskt.

Om vikten av en bra säng: Svenskarna lägger så enormt mycket pengar på

sina kök och så sover de i någon skruttig, tunn Ikeasäng. Nej, folk borde lägga

mer pengar på sin säng, där tillbringar man så otroligt mycket tid.

Sedan är det förbjudet att göra något annat i sängen än att sova och ha sex.

Läsa och titta på tv får man göra någon annanstans.

Om det svenska självcentrerade ömkandet: Jag blir galen på att vuxna

människor måste hålla på och affi rmera sig med lappar på kylskåpet att man

duger som man är. Kan man inte bara skita i sig själv, det är ändå våra

handlingar som räknas någonstans. Tycker jag att livet är värdelöst får jag väl

göra någonting. Inte bara sitta i min lägenhet och skaka av osäkerhet. Det är någon

slags omvänd själviskhet. Jag kan förstå att man som tonåring vacklar av och an,

men som vuxen måste man ha så mycket självinsikt att man ser att man har både

för- och nackdelar och att balansen blir ganska bra.

”Jag kan bara skriva ett par timmar i taget, det är mitt öde som social människa”


berättelse, som handlar om ett möte med skådespelerskan Meryl Streep. – Den handlar om att se. Vi är så upptagna i vårt varande att vi inte ens ser det fantastiska när det kommer på parad. Man måste öva sig lite för att få syn på det fantastiska när det väl uppenbarar sig. Lever man ett liv där man tror att det otroliga är möjligt, då händer det ju. Tror jag i alla fall. Mark har under året turnerat med Sound of Mark, en föreställning som handlar mycket om att våga följa sina drömmar. – Det måste inte vara att saker ska bli bättre, kanske bara annor-lunda än det man har just nu. I mitt liv har drömmarna ofta legat ett steg före. Det händer saker i livet som jag inte ens har drömt om. Som när jag fi ck den där jättestora kåken i Saltsjöbaden. Då skrev Aftonbladet: ”Drömmen blev sann”. Men vems dröm? Jag har aldrig drömt om att en miljonär ska ge ett gigantiskt hus till mig.

Hur viktigt är det att drömma? – Jätteviktigt. Rätt typ av drömmar är en viktig medicin i vår tillvaro, de ger oss en riktning. Det allra farligaste är att stagnera och bli sittande och göra saker på ett sätt för att man tror att de måste göras så. Livet går så snabbt och vi måste utmana oss själva och ständigt återfödas som 2.0-versioner av oss själva. Mark tror att alla mår bra av att drömma, även om man befi nner sig i en situation där man har massor av praktiska saker som måste lösas och göras. – Jag har precis själv överlevt småbarnsåren och det är så oerhört mycket praktiskt som måste funka. Även för mig som är så opraktisk. Är det en matsäck som ska göras så måste man fi xa det även om man står och stirrar in i ett helt tomt kylskåp. Men jag kan inte tycka att allt det praktiska ska få stoppa ens drömmar. Det borde vara tvärtom. Marks föreställning handlar om hur han som 14-åring rymde till Österrike efter att ha sett fi lmen Sound of Music. Han trodde att fi lmen hade svaret på allt och att Österrike var räddningen bort från tråkiga Finland. – Jag har tagit tag i många av mina drömmar, att resa till Österrike var en sådan. När jag kom dit insåg jag, på ett väldigt fysiskt och konkret sätt, att det inte alls var svaret. Men det har ändå varit bra för mig att ta tag i mina drömmar och försöka förverkliga dem.

Hur ser dina drömmar ut idag? – Kanske var jag en ovanligt fl ummig liten unge, men jag har med åren lärt mig anpassa mig efter det liv jag har. Nu kan min verklighet och mina drömmar möta varandra. Jag är väldigt lycklig i det. Nu är de mer konkreta, som att vilja åka på semester med ungarna till Disney World i Paris. Du vet, att bli skådis i Hollywood i all ära, men det är roligare att köpa nya vinterdäck.

Och om man misslyckas, vad händer då? – Vi kan aldrig mitt i ett skeende bestämma vad som är lyckat och vad som är ett misslyckande. Det vet man aldrig förrän efteråt. Jag är i en ålder då många av mina kompisar gifter om sig. Och hur smärtsam deras första separation än var, så är det banne mig en förutsättning för deras andra äktenskap, för att de ska kunna vara lyckliga idag. Ibland tar det ett äktenskap innan man lär sig. Och skulle man precis ha misslyckats med något och tycker livet är tungt så är det aldrig fel med ett skratt, till att börja med, menar Mark. – Det fi nns inget som kan lösa upp bottenfrusna glaciärer av surhet som ett skratt. Det räcker med ett litet leende för att känna sig bättre till mods, säger han.

ROSOR, MIN KÄRA, BARA ROSOR (Illustrerad av Ilon Wikland)I Mark Levengoods nya samling ryms både hans möten med världsstjärnor som Meryl Streep och Dalai Lama och en sorglustig historia om Liv Ullmanns hund. Men här fi nns även vinteroptimisterna på livsfarliga skridskoisar, de inte helt ungdomliga turisterna på Göta Kanal och en ängslig telefonväckningsröst på ett hotell i Sverige. Samt förstås Marks mamma med de berömda suckarna.

Utgivningsdag 22 augusti / Inbunden / ca 150 sidor / 180x220 mm / Omslag Ilon Wikland / Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0403-5 / Uppläsare av ljudboken: Mark Levengood / Ljudbok ISBN 978-91-642-2245-9 / E-bok ISBN 978-91-642-4194-8

”Jag hittar aldrig på saker, de bygger alltid på vad som har hänt på riktigt i mitt liv”


I Modershjärtat, som är den femte boken i serien om barnmorskan Cecilia Lund, går Katerina Janouch för första gången tillbaka i historien. Hon blandar spänning

med familjerelationer, alkohol och samhällskritik.

”Cecilia Lund får sitt hjärta prövat”


FEM BÖCKER HAR DET HUNNIT BLI i serien, fem böcker på lika många år. Precis som i de fyra tidigare böckerna, Bedragen, Systerskap, Hittebarnet och Tigerkvinnan, kretsar handlingen kring barnmorskan Cecilia Lund och hennes familj. Men denna gång blickar Katerina Janouch även bakåt i tiden och låter läsaren glänta på locket till det som varit. Hon ger en inblick i mormodern Sonjas liv som ung då hon jobbade som barnmorska på Barnbördshuset, en välgörenhets-inrättning där kvinnor oavsett samhällsklass anonymt kunde få vård under sin graviditet. – Böckerna speglar vår samtid. Jag har en grov plan för hela serien men sedan tar varje bok lite egna vägar när jag väl börjar skriva den. Idén till den här boken väcktes inte vid något specifi kt tillfälle. För mig är det snarare en process som jag lever med. Det tar ungefär ett år för mig att skriva böckerna men jag går och tänker på dem innan, och till viss del överlappar de varandra. Skillnaden mellan denna bok och de tidigare är just att de tidigare bara utspelar sig i nutid, medan denna skildrar två olika tider och händelser. I Modershjärtat har tiden och alla händelser hunnit ikapp huvud-personen Cecilia Lund. Hon har nyligen fött parets femte barn och stressen från allt som hänt i hennes liv märks inte bara psykiskt utan även fysiskt: ”På sistone hade hennes hjärta betett sig så märkligt. Tycktes rusa och slå oregelbundet och hårt, nästan så hon tyckte sig höra dess slag dåna i öronen. Inbillade hon sig bara? Hon sköt undan rädslan när den kom över henne, hade inte tid att grubbla över dumheter. Hjärtproblem drabbade sällan yngre kvinnor.” Hur skört hjärtat är känner Katerina Janouch alltför väl igen sig i. För bara ett år sedan drabbades hon själv av problem med hjärtat. – Jag skriver utifrån vad jag själv känner och ibland lånar jag in delar. Ett modershjärta är en speciell sorts hjärta som lätt kan ta stryk om man inte är vaksam.

Är det en direkt uppmaning till kvinnor att stressa mindre? – Det är det verkligen. Kroppen är något som ska räcka hela livet och som det ser ut i dag klarar vi inte riktigt av att lyssna på hur den mår. Kroppen går inte att byta ut men vi lever som om dess förmåga vore obegränsad. Kvinnor i dag har både ett kontrollbehov och en övertro på sig själva. Till slut kraschar man och får sig en tankeställare.

Var det vad som hände för dig? – Som tur är var min varning förhållandevis lätt, det hade kunnat bli mycket värre. Jag har mycket att vara tacksam för och i dag har jag ändrat en hel del i mitt liv. Jag känner att jag inte behöver pressa mig hela tiden utan att mitt liv kan vara good enough. Jag försöker refl ektera över det som händer och att inte känna att jag behöver överbevisa något.

Du beskriver Cecilia som en duktig fl icka, är du det själv? – Det är svårt att säga, det är svårt att beskriva sig själv. Cecilia

Lund är ganska lik mig på många sätt, men vi befi nner oss på olika ställen i livet. Hon lever mitt i det kaos som ofta uppstår under små-barnsåren och det har jag lämnat bakom mig för ett ganska bra tag sedan. I dag har jag lite mer distans till allt som jag tyckte var viktigt då.

Vilka ingredienser måste fi nnas med i dina böcker? – Det måste fi nnas relationer mellan människor. Det ska också fi nnas en gåta, något som ger läsaren ett sug efter att veta hur det går och hur de olika delarna hänger ihop. Katerina Janouch kryddar varje bok med lite samhällskritik. I denna lyfter hon upp främlingsfi entlighet och kulturkrockar och visar hur det förfl utna kan hinna ikapp oss. – Jag vill underhålla men samtidigt måste man tro på sin förmåga att påverka. Det som var särskilt spännande denna gång var den historia som uppdagades i Spanien i höstas där det framkom all-varliga anklagelser om stöld av spädbarn. Då hade jag redan skrivit klart min bok men likheterna med mormodern Sonjas historia om barnstölder var både spännande och lite kusliga, säger Katerina Janouch. Hon tillägger: – Min historia om barnstölder kan synas fi ktiv men det är trots allt något som sker på fl era platser runt om i världen. Katerina Janouch är född i forna Tjeckoslovakien. Som tioåring kom hon till Sverige då familjen tvingades lämna hemlandet på grund av det politiska läget. Att växa upp i en familj som säger vad de tycker och som står för sina åsikter märks på hennes sätt att vara och återspeglas i hennes böcker. – Att pappa har varit rebellisk har påverkat mig mycket. Hemma har jag lärt mig att tänka kritiskt, och hans orädda sätt att vara har gjort att jag skriver mycket om civilkurage.

Du har tidigare sagt att det blir minst tio böcker i serien. Vad känner du nu när du kommit halvvägs? – Planen är fortfarande minst tio stycken. Ju fl er jag skriver i serien, desto lättare går det. För varje bok hon skrivit i serien om Cecilia Lund har också skaran av trogna läsare ökat. – Det kommer nya läsare hela tiden, det märks på läsarbreven som bara blir fl er och fl er. Läsare hör av sig både via mejl, Twitter och vanliga brev. – De frågar om personer och säger att de vill läsa mer. Men den vanligaste frågan är trots allt hur det kommer att gå för karaktärerna. Kontraktet för bok nummer sex i serien är påskrivet och Katerina Janouch har redan startat processen med den. – Jag har börjat skriva ett synopsis för den kommande boken. Målet är att utveckla och utmana de här karaktärerna. Det här är utvecklingsromaner och även om jag inte vill avslöja något om vad som kommer att hända så kan jag säga att Cecilia Lund kommer att utvecklas mycket mer. Hon och de andra kvinnorna i serien kommer att få större möjlighet att ta tag i sina egna liv.

”Cecilia Lund är ganska lik mig på många sätt, men vi befi nner oss på olika ställen i livet”


MODERSHJÄRTATCecilia Lunds mormor Sonja blir påkörd utanför sitt hem och lämnas liggande ensam på gatan. Cecilia, hennes mor och systrar turas om att vaka vid mormoderns sida på sjukhuset. Vem kan vara så hjärtlös och feg och köra på en gammal kvinna? Ett brotti som varit nedtystat i decennier är på väg att uppdagas och de få vittnen som kan berätta om det som hände måste tystas till varje pris. Och den sista av dem är Sonja.

Utgivningsdag 4 juli / Häftad med fl ikar / 448 sidor / 130x190 mm / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0360-1 / E-bok ISBN 978-91-642-4192-4

Katerina JanouchÅlder: 48 år.Bor: Stockholm.Aktuell med: Modershjärtat, femte romanen om barnmorskan Cecilia Lund.Tre författare jag gärna läser:Moa Martinson, Erica Jong, Kerstin Thorvall.Tre saker jag inte kan leva utan:Min familj, min dator och min telefon.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN / xxPIRATFÖRLAGET MAGASIN / 44

Böcker i serien Roman om ett brott

Roseanna (1965)Mannen som gick upp i rök (1966)

Mannen på balkongen (1967)Den skrattande polisen (1968)

Brandbilen som försvann (1969)Polis, polis, potatismos (1970)

Den vedervärdige mannen från Säffl e (1971)Det slutna rummet (1972)

Polismördaren (1974)Terroristerna (1975)


Det var med Per Wahlöö och Maj Sjöwalls tio romaner om kommissarie Beck som det svenska deckarundret och den moderna kriminalromanen föddes.

Sedan dess har paret inspirerat en lång rad av världens främsta kriminalförfattare. Nu, fem decennier senare, ger Piratförlaget ut hela serien på nytt.

I HÖST GER PIRATFÖRLAGET UT HELA BOKSERIEN Roman om ett brott i vackert formgivna, påkostade band, inklusive bonusmaterial och nyskrivna förord av bland annat Henning Mankell, Jo Nesbø, Liza Marklund, Leif GW Persson, Anne Holt, Håkan Nesser och Roslund & Hellström. – För första gången under alla dessa år fi ck jag själv föreslå vem som skulle formge böckerna. Så jag valde en gammal idol, Dan Jonsson, en grafi sk formgivare som har gjort jättemycket fi na saker, och resultatet blev fantastiskt, säger Maj Sjöwall. Att böckerna, som skrevs mellan 1965 och 1975, skulle överleva i ett halvt sekel, och troligtvis mer än så, var inget som fanns med i beräkningarna från början. – När vi skrev hade vi inte en tanke på att serien skulle hålla så här länge. På den tiden var det inte vanligt att man blev översatt och utgiven i andra länder, och framför allt inte när man, som vi, sysslade med underhållningslitteratur. Det var bara ”fi na” författare som blev översatta på den tiden. Att vi blev så spridda kom som en stor överraskning. Och att böckerna skulle leva kvar i dag hade vi aldrig kunnat tro. Maj Sjöwall, som vid det här laget har hunnit bli 77 år och själv påstår att hon mest ”dräller omkring” på dagarna, berättar att det var lika delar tur och tajming som gjorde att böckerna om Martin Beck och hans kolleger togs emot så väl på 60- och 70-talet. – Det låg nog i tiden tror jag, och så hade vi tur. Vi skrev en ny sorts kriminalroman och tiden var antagligen mogen för det. Dels ligger handlingen väldigt nära verkligheten, dels tillät vi våra poliser att ha ett privatliv, vilket de inte brukade ha i dåtidens kriminalromaner. Det gör att läsaren kan känna igen sig i romanfi gurerna. Maj Sjöwall förklarar att den tidens deckare oftast var väldigt borgerliga och utspelade sig i överklassen. De handlade dessutom ganska sällan om faktiskt polisarbete, utan snarare om någon amatör

som ”snubblade hit och dit över något lik”. När Maj Sjöwall och Per Wahlöö bestämde sig för att skriva tio böcker, varken fl er eller färre, om Martin Beck och hans kolleger inom polisen hade de en tydlig politisk baktanke. Att de valde att skriva deckare var allt annat än en slump. – Vi ville nå ut med vårt budskap till en stor läsarskara och då var det logiskt att skriva underhållningslitteratur. Vi slog två fl ugor i en smäll genom att skriva lättläst, lättillgänglig underhållning och samtidigt smussla in vårt politiska budskap, säger Maj Sjöwall. Brottet som skildras i böckerna är socialdemokratins svek mot den svenska arbetarklassen. Ett brott som inte utretts tillräckligt, säger Maj Sjöwall. – Böckerna utspelar sig i en omvälvande tid då mycket i samhället förändrades, och vi var missnöjda med hur socialdemokratin alltmer började dra sig åt höger. Och med facit i hand så rörde sig ju samhället åt precis det håll som vi antyder i böckerna … det höll på att barka åt helvete med det socialdemokratiska samhället helt enkelt. Vad som var nytt i Sjöwall Wahlöös böcker var bland annat en noggrann och trovärdig beskrivning av polisens dagliga arbete. Något som än i dag får Maj Sjöwall att le brett. – Det är väldigt roligt det där. För sanningen är faktiskt att vi gissade oss fram väldigt mycket. Vi hade bara en kontaktperson inom polisen som kunde hjälpa oss lite grann och vi visste egentligen inte mycket mer än en vanlig tidningsläsare. Men vi måste ha gissat väldigt rätt för jag träffar än i dag poliser som säger att de känner igen sig i våra böcker. När Maj och Per hade bestämt sig för att skriva påbörjade de ett noggrant arbete. Först ägnade de ungefär två år åt förberedelser. Bland annat behövde de hitta ett gemensamt språk som de skulle kunna använda i böckerna.

TIO BÖCKER OM ETT ODÖDLIGT BROTT


Maj SjöwallÅlder: 77 år.Bor: På Södermalm.Familj: 3 barn och 5 barnbarn.Yrke: Översättare och (f.d.) författare.

”Med facit i hand så rörde sig ju samhället åt precis det håll som vi antyder i böckerna…

det höll på att barka åt helvete”


ROMAN OM ETT BROTT Det var med Sjöwall Wahlöö allting började. Med sina tio romaner om ett brott skapade de den moderna kriminalromanen. I snart fem decennier har sviten om Martin Beck varit en central inspirationskälla för en lång rad av världens främsta kriminalförfattare. Nu utges hela bokserien på nytt – vackert formgiven av Dan Jonsson, med exklusivt bonusmaterial och med nyskrivna förord av några av Skandinaviens främsta kriminalförfattare.

Utgivningsdag 12 september / Inbunden / 135x210 mm / Omslag Dan Jonsson / ISBN Se Årets utgivning.

– Sedan pratade vi. Vi pratade, pratade och pratade. Vi hade små korn av idéer som vi vred och vände på. Vi bestämde vilken typ av karaktärer vi ville skildra och hur de skulle arbeta. Vi hittade helt enkelt på en arbetsgrupp inom polisen som kanske inte stämmer så väl överens med verkligheten men som fungerade i böckerna. När vi hade hela historien klar så satte vi o s s ned och skrev. Då pratade vi inte så mycket om historien och vi ändrade väldigt lite. Vi satt där med var sitt kapitel och skrev. Förberedelserna gjorde att vi kände oss väldigt samspelta. Romansviten tycks vid det här laget ha fått ett eget och evigt liv. Martin Beck är ständigt aktuell i fi lmform – det har blivit 36 svenska fi lmer och ett fl ertal tyska och amerikanska vid det här laget – och nya generationer upptäcker hela tiden böckerna. – Filmerna har ju egentligen ingenting med böckerna att göra, och manusförfattarna har fått allt friare händer. Men från början pratade vi ganska mycket om karaktärerna och jag fi ck möjlighet att lägga mig i en hel del. Jag tycker att resultatet är ganska bra, framför allt om man jämför med många andra polisfi lmer som görs i dag. Att böckerna och rollfi gurerna som Per Wahlöö och Maj Sjöwall skapade för snart femtio år sedan lever gott på både gamla och nya meriter är klart och tydligt, men Maj vågar inte sia om hur länge de kommer att leva vidare. – Det har jag ingen aning om. Inte alls. Men jag undrar vilka av dagens böcker som kommer att hålla lika länge. Det vete fan, alltså. Det är nog inte många faktiskt.

Håller du med om att ni lade grunden för den svenska deckargenren? – Ja, det är alldeles sant. Vi kom på ett bra recept på sockerkaka, och sedan är det en massa andra som har bakat samma kaka sedan dess.

”Vi kom på ett bra recept på sockerkaka, och sedan är det en

massa andra som har bakat samma kaka sedan dess”

FÖRORD I SERIEN ROMAN OM ETT BROTTRoseanna: Henning Mankell

Mannen som gick upp i rök: Roslund & Hellström

Mannen på balkongen: Jo Nesbø

Den skrattande polisen: Åsa Larsson

Brandbilen som försvann: Leif GW Persson

Polis, polis, potatismos: Arne Dahl

Den vedervärdige mannen från Säffl e: Jens Lapidus

Det slutna rummet: Håkan Nesser

Polismördaren: Liza Marklund

Terroristerna: Anne Holt


Att bra historier färdas från bokform till vita duken blir allt vanligare. På produktionsbolaget Yellowbird är man särskilt förtjust i att fi lmatisera romaner och är ständigt på jakt efter nya guldkorn. Under 2011 gjordes inte mindre än 16 fi lmer med litterära förlagor.

– DET VI LETAR EFTER är något i historien eller miljön som känns särskilt spännande, och viktigt är också att handlingen inte främst utspelar sig som tankar i huvudet på någon. Framför allt måste karaktärerna vara intressanta, säger Jenny Gilbertsson, producent på Yellowbird. När man känner att man har hittat något extraordinärt tar man en första kontakt med rättighetsinnehavaren för att inleda ett samtal om rättigheten att fi lma boken. Om båda parter då är överens går diskussionen vidare. – Det första mötet är oerhört viktigt. Då stämmer vi av vilka för-väntningar som fi nns, om man har ungefär samma syn på karaktärerna och på historien, och hur involverad rättighetsinnehavaren vill vara i projektet. Om allt överensstämmer tar vi ytterligare ett steg. Det är redan en liten bebis för författaren och blir snart en bebis även för oss. Därför behöver vi enas kring hur den gemensamma vårdnaden ska skötas på bästa sätt, säger Jenny. När författaren, rättighetsinnehavaren och produktionsbolaget kommit

överens tar nästa fas vid. En manusförfattare skriver manus samtidigt som fi nansiering ska ordnas, skådespelare castas och bra inspelnings-platser lokaliseras. Slutligen kommer inspelningen igång. Från start-punkt till slutförande tar en fi lm ungefär ett par år att genomföra. – Om det handlar om en serie böcker gör vi ofta fl era fi lmer i taget, och då blir processen förstås mer omfattande och tar längre tid. Manus till fl era fi lmer skrivs parallellt och spelas in i ett svep. En enskild spelfi lm görs på kortare tid. Finansiering och manusarbete kan i ett sådant fall ta ungefär ett år och inspelningen åtta till nio veckor. Därefter följer efterproduktion och slutligen premiär något halvår senare.

Hur involverade är författarna i manusarbetet? – Det beror lite på vad de själva vill, men det är väldigt sällsynt att författarna skriver manus helt på egen hand. Jag tror att det är svårt att byta plattform och perspektiv – man skriver böcker på ett visst sätt och för fi lm på ett annat.

NÄR BÖCKER

PIRATFÖRLAGET MAGASIN / xxPIRATFÖRLAGET MAGASI

LIZA MARKLUND Annika Bengtzon

HELENE TURSTEN Irene Huss

UNNI LINDELL Cato Isaksen

JAN GUILLOU Ondskan, Arn och Hamilton

SJÖWALL WAHLÖÖBeck

MARTINA HAAG Underbar och älskad av alla

ROSLUND & HELLSTRÖM Odjuret

JO NESBØ Huvudjägarna

MÅNGA AV PIRATFÖRLAGETS FÖRFATTARES BERÄTTELSER OCH

KARAKTÄRER HAR GJORT RESAN ÖVER TILL FILMENS VÄRLD TACK VARE

OLIKA PRODUKTIONSBOLAG:

Jenny Gilbertsson, producent på Yellowbird

BLIR FILM Dock är det av stor vikt för Yellowbird att författarna känner sig delaktiga igenom hela projektet. – De får alltid möjlighet att titta in i projektet vid olika tidpunkter och ge sina synpunkter. Det är ovärderligt för oss att känna att vi har dem med hela vägen och att de känner förtroende för oss. Ingen mår bra av att vi står på premiären med en missnöjd författare som tycker att vi har missat poängen. Om något känns fel under projektets gång tar vi alltid den diskussionen direkt och försöker rätta till problemet. Tankesättet ser lite olika ut beroende på om det ska göras bio- eller tv-fi lm. Filmer som ska gå upp på bio behöver ha något storslaget över sig och en extra dimension som biobesökaren är beredd att betala för. Man har då både böckernas tidigare läsare att förhålla sig till, och en ny publik som ska lockas till biograferna. Det färdiga manuset är aldrig defi nitivt. Ständigt uppstår utmaningar i att överföra en litterär historia till fi lmiskt berättande. – En subtil skildring i en bok kan bli väldigt svår att förmedla på fi lm, vilket blir tydligt när man sätter det i bild. Man kanske förstod precis hur karaktären resonerade när man läste boken, men att senare se personen agera utan de tankarna kan bli väldigt märkligt. Då måste manuset justeras. En fi lm innehåller förenklingar eftersom det inte går att lägga samma tid på fördjupning som i en bok. Ofta får man även skära bland karaktärer och sidoberättelser.

Hur ofta är författaren med vid casting av skådespelare? – Huvudrollsinnehavaren stämmer vi ofta av med författaren. Men det är väldigt många aspekter som spelar in i valet av alla skådespelare,

så för det mesta är författaren inte med vid besättningen av de övriga rollerna. Hittills har alla författare varit nöjda med den fi lmiska slutprodukten. Vilket Yellowbird fortsätter att kämpa hårt för. – En god relation till författarna är av oerhört stor betydelse för oss. Vi är helt beroende av vad de skriver, tycker och tänker. Några av våra viktigaste samarbetspartners är därför förlagen och agenterna. Det är de som har första kontakten med författarna och tidigast känner till när de har något nytt på gång. Och vi vill ju fortsätta att göra bra fi lm av bra böcker. För att kunna göra det behöver vi ha författarna med på tåget.

PIRATFÖRLAGET MAGASIN / xxPIRATFÖRLAGET MAGASIN / 50

”Sophia försöker göra det som är varje advokats högsta dröm:

att få en oskyldig man fri”


Malin Persson Giolito börjar ana ett mönster. Arbetet med andra boken om advokaten Sophia Weber, Bortom varje rimligt tvivel, var en

bergochdalbanefärd kantad av omskrivningar, perspektivbyten, euforisk skrivarglädje och stress, lik en stundande hjärtinfarkt.

– DET ÄR EN SÅ MÄRKLIG SAK DET HÄR MED ATT SKRIVA BÖCKER. Först är det så trögt, så trögt och så plötsligt rasslar allt in på samma gång och då blir man så upphetsad att det känns som om man ska få en hjärtinfarkt. Jag hade tänkt vänta in den här boken, inte skriva förrän jag var helt på det klara med vad jag ville. Men uppenbarligen kan jag inte smita undan att det är svårt i början. Bortom varje rimligt tvivel inleds med att Sophia Weber ombeds läsa akten om Stig Ahlin, nästan 14 år tidigare dömd för mord på en 15-årig fl icka. Sophia ger sig motvilligt i kast med läsningen och sakta men säkert börjar hon misstänka att han kanske är oskyldig. Hon bestämmer sig för att ta sig an fallet och hjälpa honom med hans resningsansökan. – Kortfattat kan man säga att boken handlar om en man, den livs-tidsdömde Stig Ahlin, som glor in i en vägg och en kvinna, advokaten Sophia Weber, som bläddrar i en massa papper. Utmaningen är att få det spännande. Jag har sagt till mina skrivande kompisar att det är omöjligt. Men det kanske det inte är, skrattar Malin. I romanens inledningsscen följer vi den 15-åriga fl ickans sista timmar i livet. Berättelsen växlar därefter mellan Sophias efterforskningar och den dömde mannens fängelseliv i nutid samt utredningsgruppens arbete i dåtid. – Sophia försöker göra det som är varje advokats högsta dröm: att få en oskyldig man fri. Men vad som är skuld och oskuld är väldigt komplicerat, inte minst inom rättsväsendet. Att någon är felaktigt dömd är inte nödvändigtvis samma sak som att personen är oskyldig. Parallellt med utredningen av mordet var Stig Ahlin även anklagad

för att ha utnyttjat sin fyraåriga dotter sexuellt. Stig åtalades aldrig för incest men dömdes mot sitt nekande för mordet på den unga fl ickan. – Jag visste på ett mycket tidigt stadium att min dömde brottsling måste ha varit dubbelt anklagad för de här två brotten. Det är nämligen först när vi pratar om sexuellt utnyttjande av små barn som vi släpper alla normala krav på rättssäkerhet. Flickan som mördas är i gränslandet. Hon är den typ av offer som vi är beredda att tulla på rättssäkerheten för. När det visar sig att en man som hon haft ihop det med också misstänks för att ha utnyttjat sin egen, mycket unga dotter sexuellt, då blir det svart framför ögonen på dem som ska utreda mordet. De vill göra allt för att det inte ska kunna hända igen. Den skyldiga måste straffas. Och precis här uppstår konfl ikten som den här romanen bygger på.

Hur har arbetet med boken sett ut? – Jag skrev mordscenen, bokens första sidor, och avslutningsscenen för två år sedan. Dem höll jag på med en hel sommar. Sedan gav jag mig på Stig, hans liv i fängelset. Först skrev jag de scenerna i jagform. Jag ville krypa in under skinnet på honom och göra honom till någon som det inte gick att värja sig mot. Men samtidigt får vi inte komma för nära. För han är ju den enda som faktiskt vet precis vad som har hänt. Det tog ett bra tag att komma underfund med, men jag fi xade inte att kombinera det i jagform. Mycket länge trodde Malin att hon skulle vara tvungen att skippa honom helt och hållet. Stryka allt stirrande in i fängelsevägg och bara

Med känsla för realistiska klyschor


koncentrera sig på Sophias bläddrande i papper. Men så skrev hon om scenerna till tredjeperson i stället. – Det blev förvånansvärt bra. Jag blev riktigt överraskad. Men då sa min kollega Åsa (författaren Åsa Larsson, reds anmärkning) att hon har lärt sig att först skriva i jagform och sedan byta, för att komma en tredjeperson nära. Och det funkade verkligen för mig.

Du och Åsa Larsson arbetar en del ihop? – Vi fi ck kontakt förra sommaren och insåg ganska snabbt att något klaffade mellan oss. Vi letade båda efter en kollega att bolla idéer och utkast med och bestämde oss för att försöka. Egentligen begriper jag inte hur det gick till, för jag vågar inte lämna ifrån mig massor av sidor till någon jag knappt känner. Men Åsa var väldigt generös och lämnade mycket av sitt till mig, lät mig säga precis vad jag tyckte och då släppte pressen. Vi är jurister båda två, tänker lite på samma sätt. Men Åsa brukar säga att hon skriver blodiga sagor medan jag skriver mer realistiskt, manligare på sätt och vis. Fast jag vet inte vad jag tycker om det. Hon är rätt testosteronstinn, kan jag tycka. Jag sitter i Bryssel och skriker: ”Låt henne leva!” och hon sitter i Mariefred och tjuter: ”Dö, han ska bara dö!” Men Sophia Weber får förhoppningsvis leva ett tag till. Planen är att det ska bli fl er böcker om henne framöver. – Det är svårt att säga hur många det kan bli. Jag har tänkt tre eftersom jag har haft tre ganska specifi ka idéer, men när det går trögt med skrivandet är jag så trött på henne att jag kan kräkas. Samtidigt fi nns det så mycket spännande som jag kan låta Sophia göra. Hon är verkligen advokaten jag hade velat vara. Och hennes liv, jag undrar verkligen hur det ska gå för henne. När jag tänker så, kan det lika gärna bli tio delar.

Vad vill du väcka för tankar med boken? – Jag tycker att folk kan få fundera på vad det innebär att leva i en rättsstat, att det innebär risktaganden även om det kan drabba dem vi minst av allt vill ska drabbas. Jag tillhandahåller inget facit, en bra roman fungerar inte på det viset, men det är intressanta funderingar. Malin skriver om tunga, drabbande ämnen som lätt skapar hopplöshet och uppgivenhet hos läsaren. Därför bjuder hon gärna på ett hoppfullt slut, i den mån det går. – Det lyckliga slutet är så underskattat. Om man nu tvingar folk att ta sig igenom fl era hundra sidor skriven text så kan man åtminstone bjuda på någon form av ljusning. Alla romanförfattare skriver sagor, oavsett hur realistisk romanen är. Jag är svag för klichéer. Om man kan få en kliché realistisk, blir det ofta väldigt bra. Så bli inte förvånade om Sophia seglar ensam på öppet hav, rakt in i solnedgången, även i Bortom varje rimligt tvivel. I den avslutande delen kanske hon får rida barbacka, bort mot horisonten, vem vet. Alldeles för realistiskt får det inte bli.

BORTOM VARJE RIMLIGT TVIVEL Sophia Webers gamla professor övertalar henne att åta sig ett fall, ytterst motvilligt accepterar hon. Att söka resning är dömt att misslyckas. Ändå, när Sophia tittar närmare på utredningen inser hon att den har avgörande brister. Kanske har Stig Ahlin faktiskt dömts för ett brott han inte begått. Men frågor om skuld och ansvar är aldrig lätta. Att Sophia gör sitt yttersta för att få Stig Ahlin frikänd väcker mångas avsky.

Utgivningsdag 10 oktober / Inbunden / ca 350 sidor / 135x210 mm / Omslag Eric Thunfors / ISBN 978-91-642-0402-8 / E-bok ISBN 978-91-642-4188-7

”Det lyckliga slutet är så underskattat”

Malin Persson GiolitoBor: Bryssel.Familj: Man, tre döttrar.Favoritförfattare: Vilken hopplös fråga. Laura Ingalls Wilder. Kristina Lugn. JCO. Margaret Atwood. Steinbeck. Camus. Jag kan hålla på hur länge som helst. Favoritskrivplats: Hemma. Under förutsättning att jag får vara ifred.Drömresmål: Hogwart. Eller Narnia. Om jag får ta med mig barnen.Aktuell med: Bortom varje rimligt tvivel.


Unni Lindell, aktuell med Sockerdöden i pocket

LISTA TRE KAFÉER I OSLO SOM ÄR VÄRDA ETT BESÖK THEATERCAFEEN Den är traditionell och kanske Oslos bästa ställe. Lever kvar som under förra århundradet med gamla möbler och inredning. Ligger i centrum, invid National-theatret. Ett ställe där man ”ser

Christoffer Carlsson, aktuell med Den enögda kaninen i pocket

TRE KRIMINALFALL SOM DU SKULLE VILJA GRÄVA DJUPARE I?Fallet Cats Falck/Lena GränsCats Falck var journalist på Rapport under 1980-talet. Hon och vännen Lena Gräns försvann och en tid senare hittades de båda i en bil i Hammarbykanalen. Det rubricerades inledningsvis som en olycka, men Falck arbetade enligt uppgifter på en story om smuggling av teknologi mellan Sverige och DDR. Falck, en ovan bilförare, satt vid ratten i högklackade skor. De som kände Falck hävdar att det är en osannolik kombination. Rykten spreds via Tyskland i början av 2000-talet. I en P3-dokumentär om fallet hävdar Falck och Gräns gemensamma vän att en före detta säkerhetspolis tagit kontakt med dem och även hävdat att de hade ”nollåttavatten” i lungorna då de påträffades. De skulle alltså ha varit avlidna redan när de hamnade i vattnet.

LiljegrenaffärenI mars 2004 greps kommissarie Olle Liljegren i sin lägenhet, misstänkt för inblandning i grova narkotikabrott och vapensmuggling. Stegvis rullas en decennielång härva upp, där det kommer fram att Liljegren varit inblandad i en omfattande infi ltratörs- och provokationsverksamhet. Han döms slutligen i Högsta domstolen, för vapenbrott om jag inte minns fel. Och avskedas från polisen. Frågan är hur mycket av hans handlingar som var sanktionerade uppifrån, om han ”offrades” för att skydda högre chefers karriärer och anseende, eller om han själv var den ytterst ansvariga och cheferna ovetande. Oavsett vad kastar Liljegrenaffären en djupt problematisk skugga över folkets rättssäkerhet och svenskt rättsväsende i allmänhet.

Helikopterrånet i VästbergaFrågan är var bytet, de (påstådda) 39 miljonerna, är någon-stans. Och de polishelikoptrar som sattes ur spel för att underlätta för gärningspersonerna – hur kunde det vara så enkelt? Att studera det händelseförloppet, och alla separata trådar som ligger i det här, vore intressant och kanske också upplysande. Dock vore det i praktiken omöjligt.

Britt-Marie Mattsson, aktuell med Vi tolererar inga förlorare i pocket

OM ÅRETS PRESIDENTVAL I USA – Amerikanska presidentval är maratonlopp som i praktiken inleds när det förra just avslutats. Det handlar ju om att både organisera kampanjen i alla USA:s delstater och att samla in tiotals miljoner dollar för att överhuvudtaget ha möjlighet att genomföra en

framgångsrik valrörelse. Hur årets val kommer att gå är osäkert. Det är svårt för Obama att gå till val på sin gamla slogan från 2008 om förändring, hopp och tro. Mitt Romney har lättare för att tala om behovet av förändring. Den 6 novem-ber är det dags för väljarna att avgöra.

BOKTIPSBarack Obama Att våga hoppas För att komma ihåg att det var detta budskap som innebar att USA fi ck sin förste svarte president. En händelse som inte går att överskatta.Roy Rowan och Brooke Janis First Dogs För att påminna om att presidenternas bästa vänner knappast är väljarna utan att de trognaste följeslagarna är deras hundar.Bob Woodward Obama’s Wars För att inse att det är lättare att starta krig än att avsluta dem. Obama inledde varken kriget i Irak eller Afghanistan men kan komma att ha avslutat båda.

Tre författare

och blir sedd”. God mat och mycket tradition i väggarna. Mitt och Mark Levengoods champagneställe när han är i Oslo. GRAND CAFE Ligger mitt på Karl Johan, Oslos huvudgata. Mitt favoritlunch-ställe. Här gick Henrik Ibsen, fast på sin tid. Trivsam atmosfär, inte så mycket folk. God mat, smörgårdsbord och väldigt bra personal. PASCAL Franskt café alldeles om hörnet från min arbetslägenhet på Henrik Ibsens gate. Det ligger mitt emot Slottet och är min fasta punkt när jag är inne i en skrivperiod. Enkel fransk mat och härliga tårtor av alla sorter. Reklamfi lmen för min bok Sockerdöden fi lmades där. Den fi lmen kan man fortfarande se på YouTube.


Sveriges roligaste ger ny bild av världen

Al PitcherÅlder: Fyllde 40 tidigare i våras.Familj: Hustrun Anita Wernström, konstnär, och sonen Frank, 20 månader.Bor: I hus i södra Stockholm.Beundrar: Komikerna Eddie Izzard, som han nu delar brittisk agent med, skotten Billy Connolly och ”fez-mannen” Tommy Cooper som dog på scenen 1984. Och U2-sångaren Bono.Priser i urval: Årets manliga stand up-komiker 2011 i Sverige, 2009 Time Out Sydney People’s Choice på Sydney Comedy Festival, Best Show på Leicester Comedy Festival Awards 2009.


Med en kamera och skarp iakttagelseförmåga får komikern Al Pitcher mängder av svenskar att vrida sig av skratt och betrakta sin omgivning på ett helt nytt sätt. Och nu är han aktuell med den humoristiska fotoboken Begravda elefanter.

AL PITCHER KOMMER TILL INTERVJUN som ett yrväder en marsmorgon, med en vintermössa nedtryckt på huvudet. Utanför blåser en kall vind och snön har börjat falla. Igen, trots att det borde vara vår i Sverige vid det här laget. Al Pitcher tänker kanske på Nya Zeeland, där han växte upp. Ett land som är känt för att inte sällan gå igenom alla fyra årstiderna på en och samma dag. Han skakar av sig snön, sätter sig i en röd plyschsoffa och börjar prata om sin kommande bok: Begravda elefanter. – Ska jag vara ärlig så har det länge varit en dröm för mig att få ge ut en bok. Det känns fortfarande helt overkligt att det håller på att hända. Jag kommer nog behöva gå in i en bokhandel och faktiskt se att den ligger där på hyllan för att förstå att det verkligen är sant, säger han på en svagt nyzeeländsk engelska. Al Pitcher är komiker, och senaste året har ryktet om honom vuxit sig allt större i Sverige tack vare tv-sända framträdanden från Raw Comedy Club och med mängder av gig ute på krogar, teatrar och andra spelställen i hela landet. 2011 utsågs han dessutom till Sveriges roligaste manliga komiker vid Svenska standup-galan. Flytten till Sverige innebar en nytändning i karriären. – När jag kom hit fi ck jag börja om från början igen och kämpa mig uppåt. Jag uppträdde mycket på de mindre ställena, till exempel vid open mike-kvällar på Big Ben på Södermalm. Då hade han redan fyra-fem år bakom sig som stå upp-komiker på heltid. Han fl yttade från Nya Zeeland i ganska unga år, men inte till Stockholm utan till London. Det var först där han förstod att stand up var något som kunde bli en karriär. – Under uppväxten i mitt lilla ”fylke” på Nya Zeeland lyssnade jag på mina föräldrars LP-skivor med komiker. Då trodde jag att det typ bara fanns Bill Cosby och fyra personer till i världen som kunde leva på stand up. Men när jag fl yttade till London såg jag att det var massor av människor som uppträdde. Till sist lyckades jag tjata mig till att få uppträda på puben Purple Turtle i Islington, säger han. Första uppträdandet gick kanske inte superbra, sett utifrån. Al fi ck fem minuter på scenen. Det var pinsamt tyst i lokalen, harklingar och skramlande ölglas var allt som hördes från publiken. Men när han var klar med sina fem minuter och skulle sätta tillbaka mikro-fonen i stativet råkade han fumla lite med micken. Det fi ck några människor i publiken att skratta, antagligen snarare åt än med den klumpige nyzeeländaren som lämnade scenen. – När jag gick därifrån på kvällen var jag ändå helt berusad av känslan: ”Jag fi ck ett SKRATT”. Han fortsatte att harva runt på humorklubbar och märkte med tiden att karriären faktiskt började rulla på ganska bra. Han fi ck fl er gig, längre tid på scenen, uppträdde på större klubbar och spel-ställen. Det blev så småningom ett och annat tv-framträdande, och senare också spelningar på festivaler ihop med välkända namn inom humorvärlden som Eddie Izzard och John Cleese. Men så blev han kär i svenska Anita Wernström. De fl yttade till Sverige, gifte sig och fi ck en son, Frank, som nu hunnit bli nästan

två år. Al Pitchers skämt kom efter fl ytten att handla mycket om Sverige och konstiga grejer som svenskar gör. På Youtube fi nns klipp där han skojar om rigida förhållningsregler kring de blå skoskydden man har hos doktorn, om skräcken som drabbar en vuxen, infl yttad man när svärföräldrarna väcker honom på födelsedagen med Ja må han leva, och om mycket annat som väl får sägas vara ”typiskt svenskt”, men som vi som fötts och vuxit upp här aldrig tänkt på. Det är igenkänning, och alltid med den varma undertonen som är typiskt Pitchersk. – Jag älskar Sverige och tycker på riktigt att det är ett fantastiskt land. Mycket av mitt material driver med det svenska, men det handlar också om att få er att förstå att vi bor på en rätt härlig plats. Någonstans längs vägen fi ck han idén att bygga sina framträdanden kring fotografi er. Nu går han runt i varje stad han kommer till och tar bilder av lokala företeelser, vardagliga saker som vi andra bara passerar förbi. En ensam cykel bredvid hundra cyklar i en klunga, ett oförståeligt konstverk på torget eller en skylt med dubbeltydigt budskap. Humorn skapas i mötet mellan det enkla fotot och Pitchers helt oväntade tolkning av det.

– Jag vill alltid ha en dialog med publiken, och märkte att fotona är ett bra sätt att åstadkomma det. Under min Al Pitcher Fika Tour kör jag 45 minuter traditionell stand up, och sen tar jag fram mina foton som jag tagit samma dag och börjar prata om dem med publiken. Människor tycker att det är kul att se sin stad där uppe på scenen, och för mig är det roligt att få leta nytt material och göra en ny show varje kväll. Han träffade Piratförlagets Mattias Boström, som själv håller på att göra sig ett namn på den svenska stand up-scenen, och idén om att göra en bok föddes. Al Pitchers arkiv med foton har blivit rätt stort med åren, inte minst genom hans fotoblogg, där han lägger upp en ny bild med tillhörande kort text varje dag. Många av bokens godbitar kommer från bloggen och showerna. – Det har gått så himla snabbt med boken. Jag trodde det tog fl era år att göra en bok, men det här har bara tagit några månader. Det blir spännande att se vad människor tycker. Jag ser fram emot att få ett exemplar och skicka hem till mamma och pappa i Nya Zeeland, så kanske de kan lugna sig lite och se att det går bra för mig. Som

”När jag gick därifrån på kvällen var jag ändå helt

berusad av känslan: Jag fi ck ett SKRATT”


komiker får man aldrig stanna upp och bli för nöjd och belåten med sitt material och sina framträdanden. Men nu när jag ger ut en bok kanske jag kan unna mig att sitta hemma i soffan i underkläder och bara njuta. I alla fall en eftermiddag, sen får jag ge mig ut och leta nya foton. Många komiker gillar att prata om större budskap i sitt material. Om vikten av politisk satir, om att testa gränser och ifrågasätta etablerade sanningar i samhället. Al Pitcher säger att hans strävan

går ut på att vara en god människa, både på scenen och utanför. Det han vill med sina uppträdanden är okonstlat och befriande chosefritt: – I mina shower vill jag få människor att skratta så mycket det bara är möjligt. Att få se människor vrida sig av skratt till mina framträdanden är den enda drogen jag är beroende av, och det är lika underbart varje gång jag lyckas. Jag hoppas och tror att Begravda elefanter ska ha den effekten på människor också.

BEGRAVDA ELEFANTERAl Pitcher har en unik förmåga att betrakta omvärlden. Föremål och vardagliga situationer som vi andra bara passerar – där stannar Al upp, fotograferar och ger oss sin egen roliga och halsbrytande tolkning. Efter att ha sett hans bilder kommer grå plaströr, kvarglömda kundvagnar och ensamma cyklar för evigt ha en ny innebörd.

Utgivningsdag 16 maj / Inbunden / 112 sidor / 135x180 mm / Omslag Mattias Boström / ISBN 978-91-642-0391-5 / E-bok ISBN 978-91-642-4206-8

8

Det dröjde inte länge förrän

fönsterputsarbranschen ställdes

inför sin första stora utmaning.

99999999999

VarVarVarVarVarVarVarVarVVararjejejejejejejejejej gångångångångångångångånngång g hg hg hg hg hg hg hg hg hg hhan an anan an anananann grägrägrägrägrägrägrägrägrägrärräräg dladladladladladladladladlade me me me me me me mee me ed ed ed deded eded ed e sinsinsinsinsinsinsinsinsinsinni

favfavfavaffavfavfavfavoriorioriorioririoritcytcytcytcycytcytcytcyyycykelelkelkelkelkelkelkelkelkelke blblblblblblblblb ev ev ev ev ev ev evev hanhanhanhanhanhanhanhana såsåsåsåsåsååsåså ararararararaara g ag ag ag ag ag ag ag ag ag tt tt tt tt tttt tt tt t t hanhaanhanhananhanhanhanhan

hadhadhadhadhadhadhadhadadde se se se se se e se svårvårvårvårvårvårvårårvårvårrt at at at at at at at at at att tt tttt tt ttt tt tt t ensensensensensensenseene tititititititiitiittattattattattattatttattatta påpåpåpåpåpåpåpåpåpååååå dedededededededededdd n.nn.nn.nnn

”Jag vill alltid ha en dialog med publiken, och märkte att fotona är ett bra sätt att åstadkomma det”


För Sara Lövestam är känslan av att skriva en bok som att vara i ett förhållande. Att sätta sista punkten är som att bli singel igen. Fri i tanken sonderar hon då terrängen

efter nya bokidéer. Känner av dem, släpper eller fångar upp.

”Jag var helt kär i historien, det blev nästan

som ett kärleksförhållande”

Sara LövestamBor: Hökarängen.Böcker: Udda vann Bok-SM 2009 och utkom på Piratförlaget samma år. I havet fi nns så många stora fi skar (2011),Tillbaka till henne (2012).Kuriosa: Sara har ett kreativt synsätt på grammatik och har en tanke om att någon gång skriva en grammatikbok på sitt eget sätt. Det skulle bli ett enda långt kåseri uppdelat i satsdelar, ordklasser, där perfekt particip jämförs med eremitkräftor, presens och preteritum med Stålmannen och Clark Kent. ”De är samma person men man kan aldrig se båda samtidigt.” Blogg: Sara bloggar på saralovestam.se. Idén till debuten Udda föddes ur ett inlägg på bloggen. ”Det började med att jag skrev ett blogginlägg om några program på tv, om udda saker som män tänder på, tjocka tjejer, amputerade tjejer och så vidare. Reaktionerna på det inlägget sporrade mig att skriva Udda.”

”Det är många som säger att jag är en så

politisk författare, men jag skriver bara om det som berör mig”



– NÄR JAG BLIR KLAR MED EN BOK så är jag klar, jag saknar den inte. I stället tänker jag att nu gör jag något bättre! Om nya idéer tar sig in ovanpå någon jag redan valt, vet jag att det är fel. Det måste vara något som fortsätter att engagera. Tillbaka till henne var ett bokmanus vars första fyra kapitel hamnat i skrivbordslådan och som Sara hittade en dag när hon städade. Hon läste och insåg att hon kommit på hur fortsättningen skulle se ut. Fyra föremål har en bärande roll: ett par skor, en trälinjal, ett par stålbågade glasögon och en silverbrosch. – Jag har alltid gillat gamla prylar, det ser man ju om man kollar runt här. Om jag tittar på skrivmaskinen så vet jag att det är någon som för länge sedan har haft den och arbetat på den. Det enda som fi nns kvar nu är maskinen. Människan är borta. Sara gör en gest mot skrivmaskinen i bokhyllan i vardagsrummet, en Royal 1 från tidigt 1900-tal. Ett intresse för gamla ting går att ana här och var i lägenheten, en knubbig byrå, en telefon med sirlig lur. Vid starten av ett bokprojekt fi nns alltid en grundmening som beskriver handlingen. Därefter bygger Sara upp ett dokument som sakta men säkert fylls på med innehåll. För Tillbaka till henne var meningen: en bitter brud i nutid hittar prylar som leder till en historia från sekelskiftet som påverkar henne. Avskalat och tydligt. – Jag skriver alltid från början till slut. Dyker det upp en tanke om något som ska hända längre fram i boken skriver jag in det i planerings-dokumentet, men jag hoppar aldrig i handlingen. Tillbaka till henne är två parallella berättelser i två tidsepoker. Hanna i nutid som jobbar på Arbetsförmedlingen, är bitter och socker-beroende. Signe i dåtid 1906, en drömmare som engagerar sig för kvinnlig rösträtt. – Hanna dök inte upp som person, jag såg först storyn och tänkte att det vore intressant om personen var rätt så dryg. Och om man är dryg och lite bitter, var jobbar man då? Jo, på Arbetsförmedlingen, men av helt fel orsaker. Vad har man som gör livet lite jobbigare? Jo, ett beroende, inte ett tungt drogberoende, utan något lättare. Så det blev sockerberoende. Familjeförhållanden, relationen till hennes egen kropp, hennes förhållande med pojkvännen, allt bildade efter ett tag det som jag kände var Hanna. Signes hemort är Tierp, vilket fi ck Sara att fördjupa sig i denna norduppländska plats som nog är okänd för många. Den 700 sidor långa hembygdsredovisningen Tierp – en sockenbeskrivning lärde henne det mesta. – Jag har gjort enormt mycket research. Jag läste Tierpsboken tämligen grundligt, jag lärde mig allt från hur husen såg ut till vilka sädesslag som odlades på åkrarna. Sedan läste jag kärleksbreven

mellan Selma Lagerlöf och Valborg Olander för att få en känsla av hur de skrev, hur de uttryckte sin kärlek till varandra och om hur jobbigt det var att inte få uttrycka den offentligt. Boken är i storformat och 586 sidor lång. Längden var nödvändig för att kunna berätta hela historien. Men något dolt budskap fi nns inte, enligt Sara. – Det är många som säger att jag är en så politisk författare, men jag skriver bara om det som berör mig. När jag skriver tänker jag väldigt mycket och att skriva är att tänka långsamt. Sedan hoppas jag ju att den långsamma tanken, som blir väldigt mycket snabbare på ett papper, landar någonstans. Det är ju det som är så coolt, alla läser en bok helt utifrån sitt eget perspektiv. Ett exempel på det är den tävling som Sara arrangerade på sin blogg. Hon uppmanade läsarna att skicka meningar ur hennes två första romaner som betytt något särskilt för dem. – Jag frågade mig hur jag kunde göra en tävling som belönar dem som följer mig troget. Och det har varit grymt, en stor egoboost. Jag har fått tävlingsbidrag där någon skriver: ”Jag vill bara berätta att du har förändrat mitt liv. Det var du som fi ck mig att acceptera min Aspergerdiagnos.” Sara jobbar heltid som svensklärare och skriver på kvällar, helger och andra lediga stunder. Tillbaka till henne blev till under en nio-månadersperiod då familj, vänner och det mesta av det sociala livet försummades. – Jag skrev mellan tio och tjugo timmar i veckan. Jag var tvungen, jag var helt kär i historien, det blev nästan som ett kärleksförhållande. Jag kunde vara ute på någon klubb, alla sa ”det är så kul”, och jag bara ”mm, fast jag vill hem till min bok”.

Varför skrev du Tillbaka till henne? – Den tanke som väcktes hos mig själv när boken var klar, var att jag kanske inte har skrivit boken som jag trodde att jag skulle skriva, den om att vi framför allt måste minnas rösträttsrörelsen. Jag har snarare skrivit en påminnelse om att alla de människor som vi har glömt betyder något och kanske fortfarande gör det utan att vi vet om det. De små stubbarna i släktträdet som inte ledde någonstans och som ingen vet vilka de är. Den lilla tåten, namnet utan barn, kan mycket väl ha något att göra med den jag är och det jag gör idag. Så boken är ett riktigt ode till alla som levt och verkat utan att synas.

TILLBAKA TILL HENNEEtt par skor, en trälinjal, ett par glasögon och en silverbrosch hamnar av en slump hos Hanna. Föremålen tränger längre och längre in i hennes medvetande. Vad vill de? Rösträttskampen kommer till Tierp och för folkskollärarinnan Signe blir det även början på en komplicerad kärleks-historia. En berättelse om Hanna, Signe och hundra år gamla ord. När historia skär genom nutid blir inget sig likt igen.

Utgivningsdag 28 mars / Inbunden / 586 sidor / 150x228 mm / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0384-7 / E-bok ISBN 978-91-642-4182-5


Att resa kan ibland vara själva målet. I synnerhet om du har någon av Piratförlagets ljudböcker som sällskap i bilen, fl yget eller på tåget. Här ger vi dig rätt bok till rätt tidsmässiga avstånd.

SOCKERDÖDEN (15 TIM)Tåg: Oslo–UmeåEn vardaglig händelse får Kari Helene att plötsligt minnas något hon förträngt. I Sockerdöden får du veta vad, i en komplex och intelligent sammanfl ätad kriminalroman på en gungande tågresa från Unni Lindells Oslo till Umeå i norr.

GLADA HÄLSNINGAR FRÅN MISSÅNGERTRÄSK (6,5 TIM)Tåg: Umeå–Boden–JokkmokkÅk vidare från Umeå mot Jokkmokk, Lappland, där Lotta i Missångerträsk funderar över livet. Låt Martina Haags berättelse om två systrars hemliga överenskommelse fängsla dig under dryga sex timmars glädje och allvar i Glada hälsningar från Missångerträsk.

I SKYDD AV SKUGGORNA (8 TIM)Bil: Sunne–Göteborg tur och retur (inklusive fi kapaus)Starta bilen i Helene Turstens hemort Sunne och ta sikte på Göteborg. Följ Irene Huss åtta timmar långa kamp mot Göteborgs organiserade brottslighet, från upptakt till upplösning i I skydd av skuggorna.

DRÖMFABRIKEN – BAKOM KULISSERNA (7 TIM)Tåg: Göteborg–Stockholm tur och returSätt dig likt Astolf Erixson på tåget från Göteborg mot Stockholm och hör allt om hans liv som journalist i 1960-talets Bonnierhus. Vila benen en kortis på perrongen och ta sedan tåget tillbaka igen, för att hinna höra hela Björn Vingårds vassa skildring i Drömfabriken.

EN UNG NAKEN KVINNA – MÖTET MED MIKIS (16 TIM)Bil: Uppsala–Vasa Arja Saijonmaa har själv rest över hela världen. I En ung naken kvinna – mötet med Mikis, ger hon dig en inblick i en spännande tid i karriärens inledning. I bil mellan Uppsala och Vasa hinner du höra hela historien.

HUNDRAÅRINGEN SOM KLEV UT GENOM FÖNSTRET OCH FÖRSVANN (14 TIM)Tåg: Växjö–Alvesta, Alvesta–Stockholm, Stockholm–Bastuträsk–SkellefteåAvnjut hundraåringens galna upptåg världen över, på en stadig sträcka genom vårt avlånga land. Kliv på i Jonas Jonassons hemort Växjö och se fram emot fjorton timmar av skrattsalvor med hundraåringen Allan Karlsson. Via Alvesta och Bastuträsk, fram till avstigning i Skellefteå.

ATT VARA MED HENNE ÄR SOM ATT SPRINGA UPPFÖR EN SOMMARÄNGUTAN ATT BLI DET MINSTA TRÖTT (3 TIM)Bil: Karlstad–Stockholm Alex Schulmans kärleksfulla Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött är balsam för själen. På sträckan mellan hans barndoms somrar i Värmland till nuvarande hemorten Stockholm, kan du höra honom själv högläsa om mötet med sitt livs stora kärlek Amanda.

GENGÅNGARE (17 TIM)Flyg: Oslo–Hongkong Harry Hole återvänder till Oslo efter tre års exil i Hongkong. En gammal kärlek driver honom. I en fl ygstol på samma sträcka under en sjuttontimmars resa, kan du höra Jo Nesbøs Gengångare från början till slut.

HJÄRTAT FÅR INGA RYNKOR (3 TIM)Flyg + fl ygbuss: Stockholm–HelsingforsMark Levengood vecklar med sin typiska milda röst ut ett personligt universum i Hjärtat får ingarynkor. En ljudupplevelse som passar extra bra såväl på planet som på fl ygbussen mellan hans två huvudstäder, Stockholm och Helsingfors, där han lär dig allt möjligt du behöver veta om livet.

ANHÖRIG (8,5 TIM)Tåg: Stockholm–PragPå ett nattåg mellan Prag och Stockholm gör du samma resa som Katerina Janouch en gång gjorde som barn, från Tjeckoslovakien till Sverige. Med hennes djupt personliga berättelse Anhörig i öronen, får du en stark och verklig bild av att vara medberoende till en missbrukare.

Res med ljudböcker


BROBYGGARNA (24 TIM)Bil: Sundsvall–Dresden

Jan Guillous storslagna inledning om det stora århundradet, Brobyggarna, kräver en lite längre resa.

Res från Sundsvall genom Sverige och vidare genom Tyskland till Dresden, tills sista stavelsen är uttalad.

DU GAMLA, DU FRIA (11,5 TIM)Flyg: Stockholm–Nairobi via London

I Du gamla, du fria uppmärksammar Liza Marklund hur den gamla, fria världen bygger järnridåer mot den nya, ofria. Följ i Annika Bengtzons makes fotspår från Stockholm till Nairobi, men håll dig på avstånd från eventuella kidnappare

när du kliver av.

TVÅ SOLDATER (18 TIM)Bil: Malmö–Stockholm tur och retur (inklusive köer)I den fi ktiva förorten Råby utspelar sig Roslund & Hellströms tunga

skildring av gängkriminalitet. På resa tur och retur mellan två av de platser i Sverige där media ständigt förmedlar en dyster bild av förorten, bör du lyssna på Två soldater.

VI TOLERERAR INGA FÖRLORARE – KLANEN KENNEDY (23 TIM)Bil: Göteborg–Sundsvall tur och retur

Den som har ett helt dygns bilkörning att lägga på en tur från Göteborg till Sundsvall tur och retur, gör bäst i att hålla sig alert med en fängslande roman om Kennedyklanens framväxt och dominans. Britt-Marie Mattssons

Vi tolererar inga förlorare håller dig garanterat vaken hela resan.

PARADISOFFER (11,5 TIM)Flyg: Stockholm–New York via Frankfurt

Har du nerver nog att ta till dig ett fl ygkapningsdrama samtidigt som du själv sitter på ett plan, är Kristina Ohlssons Paradisoffer helt rätt ljudbok att plugga in i öronen under en långfl ygning till New York.

FLIMMER (12 TIM)

Bil: Stockholm–TrondheimI Sverige fi nns världens bästa hjärtkirurgi. Värt att hålla i minnet på en resa därifrån, med Anne och Even Holts Flimmer i lurarna. I den blir det lilla chipet i en pacemaker – hjärtstartaren – manipulerad och leder till en rad mystiska dödsfall.


För bara ett år sedan var tanken på att säga upp sig för att skriva på heltid otänkbar för Kristina Ohlsson. Men när hon insåg att passionen för säkerhetspolitik kunde följa med

henne in i skrivandet, tog hon steget. Nu är hon författare på heltid och inget annat.

– DET KÄNNS BRA, jag är väldigt lättad över att inte ha en arbetsplats som jag måste gå till. Nu har jag svårt att förstå hur jag hunnit jobba heltid och göra allting vid sidan om. Det senaste året har varit smått kaotiskt och jag har varit så trött, så jag kände att det var dags att bryta. Paradisoffer inleds i efterdyningarna av att en självmordsbombare sprängt sig själv i centrala Stockholm. En tid efteråt hittas ett hotbrev på ett fullsatt plan på väg mot New York, med väldigt specifi ka krav från kaparna. Idén till boken tog form i Kristinas huvud efter självmords-attentatet på Bryggargatan i Stockholm mitt i julruschen 2010. – Jag blev förvånad av den debatt som följde efter attentatet. Ofta påstås det att Säpo och polisen gör för mycket, att man ger sig på fel personer och alla har mycket åsikter om arbetstekniken. Men när Bryggargatan hade hänt sades det: ”Han fanns ju på Facebook, varför såg ni inte honom?” Men vem vill ha Säpo på Facebook. Förstår inte folk hur många som ger uttryck för galna åsikter i sociala medier? Sådana frågeställningar bakade jag in i historien.

Du har tidigare sagt att du inte vill skriva om Säpo. Men nu är alltså tiden kommen? – Med Säpo är det lite känsligt, vad man får och inte får säga. Men jag tyckte att jag hade den möjligheten när jag inte längre jobbar där. Det här är ett påhittat verk. Jag har tagit mig stora friheter gällande beskrivningen av kontorslandskap, personerna som jobbar där och vad de har på sig. Det var kul och jag tror att de gamla kollegorna kommer att fnissa. I Paradisoffer jobbar den starka och egensinniga Eden på Säpo, en ny karaktär som Kristina hoppas kan ta mer plats framöver, intill

Fredrika som varit huvudperson i böckerna hittills. – Jag och Fredrika hade mycket gemensamt men har hamnat för långt ifrån varandra. Vi synkar inte riktigt längre. Jag kände sorg när Fredrika plötsligt var gift och födde sitt andra barn. Det är å andra sidan coolt att hon har ett eget liv. Jag får se hur hon lever i nästa bok.

Personerna i boken tycker inte att Säpo är något drömställe att jobba på. Stämmer det? – Jag vänder mig instinktivt mot bilden av Säpo som ett häftigt ställe, av den enkla anledningen att Sverige inte är så häftigt. Det fi nns ett samband mellan när det blir hett inom underrättelsetjänsten och när ett land är utsatt, och den problematiken har vi tack och lov inte så mycket av i Sverige. Så därför betonade jag övertydligt att det kan vara betydligt roligare att jobba någon annanstans. Kristina har nu själv gjort det betydligt roligare valet att vara författare på heltid och hon ser fram emot att ha många projekt i gång samtidigt. Kanske ge sig på fackboksgenren eller skriva om frågor hon brinner för, som Mellanöstern och USA:s utrikespolitik. Just nu avslutar hon ett än så länge hemligt barnboksprojekt och har även gått i tankar på att skriva en ny sorts chic lit för singlar, som inte lägger all sin vakna tid på att hitta en partner. – Nu har jag kommit fram till att jag inte behöver jobba nio till fem och vågar testa. Det viktiga är att jag inte blir av med kärn-frågorna som jag tycker om att jobba med. Hittills har Kristina Ohlsson kommit med en ny bok varje år. Möjligen blir tempot ännu högre nu. Att hon spottar ur sig böcker i sådan fart har hon bland annat Stephen King, numera författarkollega på förlaget i New York, att tacka för.

Kristina bryter gärna och ofta mot givna

typiska deckarnormer i sina böcker


”Men vem vill ha Säpo på Facebook? Förstår inte

folk hur många som ger uttryck för galna åsikter

i sociala medier?”


PARADISOFFEREn Boeing 747 lyfter från Stockholm och fl yger mot New York. Kort efter start hittas ett hotbrev ombord. Om kaparnas krav inte infrias kommer planet att sprängas. Kriminalkommissarie Alex Recht utreder kapningen tillsammans med Eden Lundell på Säpo, och Fredrika Bergman blir kontaktperson mellan regering och polis. Timmarna går och snart har de förlorat varje möjlighet att rädda planet och dess passagerare.

Utgivningsdag 18 april / Inbunden med klotrygg / 407 sidor / 135x210 mm / Omslag Nina Leino / ISBN 978-91-642-0385-4 / Uppläsare av ljudboken: Mirja Turestedt / Ljudbok ISBN 978-91-642-2236-7 / E-bok ISBN 978-91-642-4183-2

– Jag satt vid köksbordet och skrev och längtade efter ett skrivbord. Så jag gick och köpte ett och möblerade om hemma, baxade ut mat-bordet i köket och ställde skrivbordet i fönstret mitt i rummet. Därefter läste hon Stephen Kings Att skriva: en hantverkares memoarer, där han hade gjort exakt samma sak. Dock med mindre lyckat resultat. – Hans slutsats var i princip: ”Du ska inte ha ditt skrivbord mitt i ditt hem. Det är inte centrum i ditt liv. Skrivbordet ska alltid stå i ett hörn.” Jag fi ck nästan panik för han hade helt rätt. Jag satte snabbt skrivbordet i köket och har nu matbordet vid de vackraste fönstren, där jag kan sitta med mina vänner. De är det viktigaste för mig. Kristina har fått löfte från en förläggare på förlaget i New York, om att vidarebefordra en tillägnad bok till Stephen King. Där ska hon lyckas formulera allt hon vill säga i ett par meningar. – Det kanske räcker med att jag skriver: ”Tack för tipset om skriv-bordet. I was barking up the wrong tree”, skrattar hon.

Kristina OhlssonÅlder: 33 år.Bor: Stockholm.Om att skriva deckare: Kristina bryter gärna och ofta mot givna typiska deckarnormer i sina böcker: ”I verkliga livet är det ju inte så att folk som är gifta ska ligga med andra bara för att de jobbar ihop. Det är ju inte spännande, det är det mest givna scenariot av alla.”Yrkesdrömmar genom åren: Kristina drömde som barn bland annat om att bli hjärtkirurg, konsertpianist och författare.

Att hon spottar ur sig böcker i sådan

fart har hon bland annat Stephen King,

numera författarkollega på förlaget i New York,

att tacka för.


Ett pizzabud blir vittne till ett brutalt mord, en brinnande mans dödsvrål på en dunkel gata i Göteborg. Det blir upptakten till ett krig mellan rivaliserande gäng som Irene Huss och hennes kolleger dras in i, där inte ens Irenes närmaste går säkra.

Helene TurstenBor: I Sunne och har även en lägenhet i Göteborg.Favoritskrivarplats: Arbetsrummet i hemmet och i sommarstugan. Aktuell med: I skydd av skuggorna.



IRENE HUSS MAN HAR JUST BLIVIT RESTAURANGÄGARE men hinner knappt fi ra sin nya verksamhet, förrän han inser att den gamla ägaren lämnat mer än obetalda skulder efter sig. – Det jag vill visa är hur utsatt och irrationell den lilla människan blir när den valts ut att bli offer. För vem som helst kan bli det, vem som helst kan råka ut för detta, säger Helene Tursten om temat i den nya boken. Som förberedelse inför skrivandet gjorde Helene mycket research om det som då skulle bli synopsis till ett fi lmmanus. Hon pratade med poliser, socialen, åklagare och domare. Det hon märkte under processens gång var att ämnet blev alltmer aktuellt i medierna, gängkrigen eskalerade i Malmö, Stockholm och Göteborg. – Plötsligt stod jag mitt i kriget, kan man säga. Det var lite otäckt. Helene är dock övertygad om att det är viktigt att kontinuerligt ta upp ämnet både i böcker och i andra medier, för att uppmärksamma hur organiserad brottslighet fungerar. – Det som är viktigt är att olika sektorer inom rättsväsendet samverkar. Skattemyndighet, försäkringskassa, polisväsende, åklagare, utredare. Sedan får man kartlägga gängen ordentligt, inte ge dem arbetsro så att de får chans att växa till sig.

– Vittnesskyddsprogrammen läcker som ett såll och folk vågar inte vittna, vilket är ett jätteproblem, säger Helene. Helene erkänner att hon låter sina poliser jobba på ett lite annorlunda sätt mot hur arbetet ser ut i verkligheten, hon tycker att det händer för lite annars. Hon har även fått kommenterar från poliser som sagt att det fi nns ett väl fungerande vittnesskydd till hjälp för personer som vittnar. Skrivandet har under de senaste åren växlat mellan synopsis-arbete till fi lmerna och bokmanus. Men att blanda de två arbets-sätten har varit förvånansvärt lätt för Helene. – Det är nog min tillgång som författare, att jag har lätt att separera de tu. Jag behöver inte följa fi lmsynopsis, och boken blir en egen historia.

Du har nu skrivit en dekalog om Irene Huss, vad händer härnäst? – Nu ska jag ta mig an ett projekt med helt annat innehåll. Jag får vila lite från Irene och hon från mig, så blir det som att träffa en gammal vän igen sedan. Jag tror att det är bra att skriva något annat, få lite andrum.

Hur länge orkar Irene jobba som polis? – Jag har nog en eller två böcker kvar. Medelålders poliser är inte ute och fl änger som hon gör. De tar ju oftast ett chefs- eller utredar-

jobb. Man orkar inte jobba så obekväma arbetstider, det är för slitsamt. Som personer är de två väldigt olika varandra, Helene har medvetet skapat en huvudperson som ligger långt från henne själv, vilket hon tror gynnar karaktärsbyggandet. – Om jag och Irene träffades skulle vi nog inte tycka illa om varandra, men vi skulle inte bli nära vänner heller. Vi delar inte samma intressen. Hon älskar sitt yrke, tränar två gånger i veckan, springer, jobbar, hundpromenerar, gillar att vara hemma med familjen. Själv älskar jag att läsa, gå på bio och teater, resa och vara i naturen. Irene har nog aldrig öppnat en bok, konstaterar Helene. Fiskälskaren Helene Tursten slutade äta kött 1996, i samband med att hennes reumatism bröt ut. En dom som ledde henne bort från tandläkaryrket och in i författandet. Men hon tycker att det är fel att påstå att hon ”hade tur” som blev sjuk, reumatismen följer henne ständigt och hon skulle mer än något önska sig frisk. Men Irene Huss hade nog inte funnits om det inte varit för sjukdomen. – Jag har alltid läst mycket och vetat att jag kunnat uttrycka mig. Men det fanns inte på kartan att sadla om från tandläkare, jag trivdes jättebra med det. Men livet har sina vägar. Först fl ytten från Göteborg till Sunne

och därefter författaryrket på heltid. Helene arbetar alla veckans dagar och tar bara paus vid större högtider som jul och midsommar. – Jag vill ha helt tyst när jag arbetar, jag kan inte ens ha radion på när jag skriver. Jag jobbar ett pass på förmiddagen, sedan en ganska lång paus för att vila lederna och därefter ett pass på eftermiddagen. Nacke, händer och skuldror orkar inte annars. 40 miljoner människor över hela världen har sett de sex fi lmerna om Irene Huss och för den nyfi kne skymtar Helene förbi i en liten roll i Det lömska nätet. Hennes tyska förlag ville att hon skulle ”göra en Alfred Hitchcock”, vilket hon motvilligt gick med på. – Jag sa till dem att jag kunde vara lite i bakgrunden, valla en hund eller något, men så kom jag ut till inspelningsplatsen och skulle spela präst! Det roliga är att de klippte bort nästan hela den scenen så svisch, svisch säger det så är stunden förbi. Ingen är gladare för det än jag, skrattar Helene.

Får vi chans att se dig skådespela igen i någon kommande fi lm? – Nej, det kommer jag aldrig att göra igen. Jag har sagt till det tyska förlaget att det kan de helt glömma. Man ska göra det man är bra på och i mitt fall är det att skriva böcker.

”Det jag vill visa är hur utsatt ochirrationell den lilla människan blir

när den valts ut att bli offer”


I SKYDD AV SKUGGORNAKriminalinspektör Irene Huss och hennes kolleger hamnar mitt i korselden mellan rivaliserande gäng när de utreder ett fall med en ihjälbränd man som hittats i Göteborgs övergivna hamnkvarter. Den förfallna byggnaden i hamnen har tidigare tillhört en av stadens kriminella grupperingar, där offret var medlem. Har de mördat en av sina egna eller står Göteborg inför ännu ett gängkrig? Och varför känns det hela tiden som om polisen ligger steget efter?

Utgivningsdag 14 mars / Inbunden / 301 sidor / 135x210 mm / Omslag Ola Carlson / ISBN 978-91-642-0383-0 / Uppläsare av ljudboken: Magdalena In de Betou / Ljudbok ISBN 978-91-642-2235-0 / E-bok ISBN 978-91-642-4181-8


Harry Holes lejonhjärta bankar fortfarande, trots att den norske polisen fått en hel del smällar vid det här laget. I Jo Nesbøs Gengångare drivs Hole tillbaka till Oslos skitigaste delar för att hjälpa sin styvson.

HARRY HOLE ÄR INGEN sjuttonde maj-fi rande, lusekoftebärande, tur-gående norrman. Han är en alkoholiserad och ganska sliten ”gutt” vid det här laget. Gengångare är Jo Nesbøs nionde kriminalroman om polisen Harry Hole, som inte ens är polis längre eftersom han lämnat det norska polisväsendet bakom sig. Han har fl ytt från sitt hemland för att söka någon typ av själsligt lugn i Hongkong och har faktiskt hittat en relativt fungerande, nykter tillvaro i den asiatiska metropolen. Men när hans styvson Oleg grips misstänkt för mord hemma i Oslo tvingas Harry Hole stapplande återvända hem. Det blir hans uppgift att rentvå Oleg, som är son till Harry Holes livs kärlek, Rakel. Det är början av Gengångare. Nesbø har aldrig gjort det särskilt lätt för sin hjälte, men i senaste kriminalromanen prövar han verkligen de sista krafterna av Harrys tålamod. I Gengångare har strapatserna som Harry tidigare utsatts för satt rent fysiska spår: han saknar ett fi nger på ena handen och har ett stort, fult ärr i ansiktet. Så här säger Nesbø själv om Harrys karaktärsutveckling: – Från början var Harry en oskyldig kille med en del problem. Men genom bokserien har han närmat sig den mörka sidan allt mer. Över åren har han blivit mer och mer lik de brottslingar han jagar, och även själva historierna blir mörkare och mörkare. I Gengångare slåss knarkligor om att regera i den norska huvud-staden. En ny drog, kallad fi olin, har släppts loss på marknaden. Den är sex gånger starkare än heroin men leder inte till lika många dödliga överdoser. Det passar perfekt för de politiker som fått i uppgift att bekämpa heroinet och sänka siffrorna för överdos per capita. Det till synes drogrelaterade mordet som Oleg står anklagad för, och till viss del erkänt, visar sig vara en del i ett betydligt större spel än vad Harry kunnat tro. Ledtrådarna och spåren börjar peka allt längre upp i hierarkierna, mot riktigt höga positioner i den norska huvudstaden. – Jag ville visa en ännu dystrare sida av Oslo i Gengångare, och går därför ännu djupare ner i Oslos mörka källare. Jag har aldrig

gjort så mycket research inför en bok som inför denna. Jag var ute och vandrade i knark- och prostitutionskvarteren i Oslo, satte min personliga integritet på spel som aldrig förr och jag tror att det märks i boken. För mig är det den mörkaste och grymmaste Harry Hole-romanen, säger Jo Nesbø. Kriminella nätverk och korruption är tydliga teman. Men även far- och sonrelationen tar stor plats i Gengångare, precis som i föregångaren Pansarhjärta. – I Pansarhjärta fi ck vi se Harry som son, som besökte sin pappa på dödsbädden. Här ville jag skildra Harry som pappa, och fundera mer kring vilken typ av pappa han är. Harry måste försöka rädda Rakels son, som blivit anklagad för ett mord som han till och med delvis erkänt. Det blir ett tufft fall för Harry, och det blir högst personligt, säger Jo Nesbø. Gengångare utkom i Sverige tidigare i vintras. Den klev direkt in på topplistorna och möttes av hyllande recensioner, bland annat i Göteborgs-Posten: ”Detta är en krimi utan några som helst döda punkter, slugt konstruerad och stadigt spännande.” Dagens Nyheters recensent roades av att än en gång få tillbringa några timmar i Harry Holes sällskap: ”Det är nionde boken om honom, och han har hunnit bli en Legendarisk Hjälte med ärrat ansikte och ett saknat fi nger. Det är nästan så man hör västernmusiken när han klirrar med sporrarna och kliver in i saloonen. Gamle Harry, kamrat på vida färder!” Nesbø har sedan länge bestämt hur Harry Hole-serien ska sluta. Redan efter tredje boken, Rödhake, skissade han upp Harry Holes livskurva. Som många läsare nog misstänker, och som Nesbø redan tidigare pratat om, ser det inte särskilt ljust ut för Hole. Döden har, så att säga, vandrat vid hans sida rätt länge nu. – Jag har alltid sagt att Harrys närmsta framtid ser mörk ut. Därefter kommer det att bli ännu värre. Sedan kommer det att gå rakt åt helvete. Men kanske kommer det en och annan bra dag på vägen …

Harry Hole kallas hem av det förfl utna


GENGÅNGAREDet som från början såg ut som ett vanligt drogrelaterat mord växer till en omfattning som Harry Hole inte kunnat förutse. Ett välorganiserat, våldsamt och väldigt farligt nätverk styr Oslo med järnhand. Ingen vill komma i deras väg och ingen vill avslöja något om dem eftersom det sker med livet som insats. Men alla spår pekar i en riktning – mot mycket högt uppsatta personer i staden.

Utgivningsdag 25 januari / Inbunden / 562 sidor / 135x210 mm / Omslag Mattias Boström / Översättning Per Olaisen / ISBN 978-91-642-0380-9 / Uppläsare av ljudboken: Jonas Malmsjö / Ljudbok ISBN 978-91-642-2230-5 / Mp3-ljudbok ISBN 978-91-642-2231-2 / E-bok ISBN 978-91-642-4180-1

”Över åren har han blivit mer och mer lik de brottslingar han jagar”

Nesbøs krokiga väg till författarskapetJo Nesbø hade planerat att bli fotbollsproffs, och struntade därför i skolan. Som sjuttonåring spelade han för klubben Molde i högsta norska ligan och hade siktet inställt på Tottenham Hotspurs i Premier League. Men en allvarlig knäskada satte stopp för fotbollskarriären. Han skrev i stället in sig i militärtjänsten och kom ut tre år senare med en nyfunnen självdisciplin och högsta gymnasiebetyg. Därefter pluggade han ekonomi och började jobba inom fi nansbranschen. Men Nesbø hann däremellan också starta rockbandet Di Derre, som blev stora stjärnor i Norge. Efter några år med aktiehandel på dagarna och rock-spelningar på kvällarna blev Nesbø utled på allt, tog tjänstledigt och åkte så långt bort han kunde från Norge: till Australien. Med sig i handbagaget hade han sin laptop, och redan på planet till Sydney började han skissa och skriva på vad som skulle bli den första Harry Hole-deckaren. Han återvände till Norge, fi ck boken utgiven och sedan dess är han författare på heltid. Men han gör fortfarande en och annan spelning med gamla bandet. Förutom de nio kriminalromanerna om Harry Hole skriver Jo Nesbø också barnböckerna om doktor Proktor, och har skrivit den frikopp-lade thrillern Huvudjägarna, som också gjort succé som fi lm. Inom en snar framtid kommer även Harry Hole-deckaren Snömannen att fi lmatiseras, i regi av Marin Scorsese.


Illustratören Shaun Tan har beskrivit bilderboken som ett batteri där text och illustration utgör polerna. För att skapa spänning behövs båda elementen – och det är i mötet dem emellan som energi alstras. Lilla Piratförlagets utgivning är bred. Från Pom och Pim för treåringen till Om det var krig i Norden för tonåringen. En gemensam nämnare är att samtliga böcker är illustrerade. Vi möter 2012 med laddade batterier!

Erik Titusson

Med laddade batterier

.


Kan du vissla JohannaKan du vissla Johanna – en älskad klassiker som fi rar 20 år! Varje jul samlas familjer runt om i landet för att titta på fi lmatiseringen av den här prisbelönta boken. Vi skrattar när Uffe och Berra resolut ger sig av till ålderdomshemmet för att hitta en morfar till Berra. Och vi gråter när Berra visslar melodin Kan du vissla Johanna på begravningen. Ulf Starks berättelse om vänskap mellan generationer upphör aldrig att fängsla oss. Nu kommer boken i påkostad nyutgåva, ömsintillustrerad av Anna Höglund, en av Sveriges främsta illustratörer.

Pom och PimLena och Olof Landström är mästare på att skapa stor bilder-bokskonst för de allra minsta. Tillsammans ligger de bakom fl era av barnens favoritkaraktärer. Därför är vi väldigt stolta över att presentera en ny duo, signerad Lena och Olof Landström: Pom och Pim. Pom och Pim går ut. Det är varmt. Solen skiner. Vilken tur! Så börjar berättelsen om Pom och Pims utfl ykt, en utfl ykt som ställer begreppen tur och otur på ända. Är det otur att det regnar? Eller kanske rent av tur!

Veke och den röda baddräkten

När Veke hittar en baddräkt vid sjön är det kärlek vid första ögonkastet. Den sitter perfekt! Men de andra vildsvinen är inte lika glada. Den röda baddräkten lyser så starkt att jägaren kommer att upptäcka fl ocken hur lätt som helst. Så kommer det sig att Veke ger sig ut på äventyr på egen hand. Han möter skogens djur som alla reagerar olika på Vekes nya stil. Veke och den röda baddräkten är en berättelse om att våga vara sig själv och på så vis hitta nya vänner.

KaKan 20 åtittaVi såldOcJovä

i


Spänning

och äventyr för

nybörjarläsaren

Fantasifullaste författarna

Roligaste illustratörerna

Spänning

Äventyr

Vänskap

Korta rader

Stor stil

= Lättläst

Moni Nilssons förmåga att kombinera humor och värme

med allvar och eftertanke har gjort henne till en av landets allra

mest älskade författare. Inte minst böckerna om Tsatsiki har en plats i en mängd

barns hjärtan.

I sin nya serie Äventyr i Paradiset presenterar hon två nya barnbokshjältar: Slatten och Kakan.

Äventyr i Paradiset är illustrerade av Elin Lindell, känd för sina humoristiska illustrationer

i bland annat Kamratposten.

Cecilia Lidbeck är författare till fl era populära barn- och ungdomsböcker, bland annat

böckerna om Vilma. Hennes nya serie Hemliga Fyran är spännande minideckare,

perfekta för att fängsla nybörjarläsaren.

Böckerna om Hemliga Fyran är illustrerade av

Bettina Johansson, som tidigare illustrerat

fl era bilderböcker.

ran är spännande minideckare,

Cecilia Lidbeck Bettina Johansson

Moni Nilsson Elin Lindell

värme

v landets allra

T k h l d

.


I höst debuterar Patrik Bergström med de två första de-larna i serien Den eviga eldens magi. Barnen Alex och Corinthia växer upp på ett värdshus. Ingen vet varifrån de kommer. Men en sak är säker – de har en ovanlig förmåga att bemästra den eviga eldens magi.

När och hur upptäckte du fantasygenren? – Jag var 12 år och hittade Sagan om ringen. Då var jag fast!

Hur kom det sig att du själv började skriva? – Jag läser mycket tillsammans med min son Felix, åtta år. Han älskar också fantasy. Och medan vi läste så tänkte jag – det här skulle jag vilja prova på! Jag hade länge drömt om att skriva en bok. Nyss fyllda 40 kände jag att det var nu eller aldrig: Skulle jag hugga tag i livsdrömmen så måste jag sätta i gång på allvar.

Är det Felix som läsare du har i åtanke när du skriver? – Nja, det är nog snarare mig själv som 9-åring. En kille som älskar medeltida världar, drakar och magi. Men Felix är min skarpaste kri-tiker. Vi sitter ofta bredvid varandra och skriver. Han skriver egna små böcker och vi bollar idéer med varandra.

Böckerna är illustrerade av Laura Diehl från Washington DC, USA. Hur kommer det sig? – Jag såg hennes illustrationer på nätet och frågade om hon kunde tänka sig att samarbeta. Det som fångade mig var hennes varma, de-taljerade och magiska bildvärld. Vi har aldrig träffats, men skickar idéer till motiv fram och tillbaka hela tiden. När väl skisserna kommer blir jag alltid överraskad över hur hon lyckats fånga exakt rätt stämning. Att samarbeta med henne är nästan lika roligt som att skriva!

Föreställ dig att det är krig – inte i Irak eller i Afghani-stan eller i något annat avlägset land utan här, i Europa, i Sverige, hos oss.

Med Om det var krig i Norden bjuder Janne Teller in läsaren till ett tankeexperiment. Genom att vända på perspektiven får hon oss att förstå vad det innebär att vara fl ykting. Om det vore krig i Norden är en liten bok, utformad som ett pass. Janne Teller försätter läsaren i fl yktingens position och väcker frågor om tolerans och medmänsklighet. Boken har fått stor uppmärksamhet och strålande recensioner runt om i Europa:

”Sällan har man upplevt en så nedtonad och ändå skakande skildring av fl yktingtillvaron … Ett litet debattskapande mästerverk, som det är mycket svårt att inte gripas av.” Bibliotekariernas lektörsutlåtande, Danmark

”Janne Teller leder åter vår inlevelseförmåga dithän där det gör ont. Hon tar ifrån oss något vi har kommit att ta alltför givet: våra västerländska värderingars odiskutabla överlägsenhet. ” Neue Zürcher Zeitung, Schweiz

”Lika liten som Janne Tellers bok är, lika stor – kanske just därför – är dess tankemässiga sprängkraft …” WDR, Tyskland

”Äntligen en nödvändig bok!” Le Monde, Frankrike

Janne Teller föddes 1964 i Köpenhamn med österrikisk/tysk familjebakgrund. Hon studerade statsvetenskap och arbetade sedan som rådgivare åt FN och EU runt om i världen, med konfl ikthantering och fredsprocesser. Sedan 1995 ägnar hon sig åt sitt skrivande på heltid och bor i New York.

Patrik Bergström:

En fantasynörd som bestämde sig för att skriva

Om det var krig i Norden

.

JO NESBØ:GENGÅNGAREUTK 25 JANUARIINBUNDEN 978-91-642-0380-9

LJUDBOK 978-91-642-2230-5

MP3-LJUDBOK 978-91-642-2231-2

E-BOK 978-91-642-4180-1

SID 68

HELENE TURSTEN:I SKYDD AV SKUGGORNAUTK 14 MARSINBUNDEN 978-91-642-0383-0

LJUDBOK 978-91-642-2235-0

E-BOK 978-91-642-4181-8

SID 65

SARA LÖVESTAM:TILLBAKA TILL HENNEUTK 28 MARSINBUNDEN 978-91-642-0384-7

E-BOK 978-91-642-4182-5

SID 57

KRISTINA OHLSSON:PARADISOFFERUTK 18 APRILINBUNDEN M KLOTRYGG 978-91-642-0385-4

LJUDBOK 978-91-642-2236-7

E-BOK 978-91-642-4183-2

SID 62

ROSLUND & HELLSTRÖM:TVÅ SOLDATERUTK 9 MAJ INBUNDEN 978-91-642-0390-8

LJUDBOK 978-91-642-2237-4

MP3-LJUDBOK 978-91-642-2238-1

E-BOK 978-91-642-4185-6

SID 22

AL PITCHER:BEGRAVDA ELEFANTERUTK 16 MAJINBUNDEN 978-91-642-0391-5

E-BOK 978-91-642-4206-8

SID 54

KATERINA JANOUCH:MODERSHJÄRTATUTK 4 JULIHÄFTAD MED FLIKAR 978-91-642-0360-1

E-BOK 978-91-642-4192-4

SID 41

EMMA HAMBERG:ROSENGÄDDA, NÄSTA!UTK 22 AUGUSTIHÄFTAD MED FLIKAR 978-91-642-0366-3

E-BOK 978-91-642-4191-7

SID 10

MARK LEVENGOOD:ROSOR, MIN KÄRA, BARA ROSORUTK 22 AUGUSTIINBUNDEN 978-91-642-0403-5

LJUDBOK 978-91-642-2245-9

E-BOK 978-91-642-4194-8

SID 38

MIKAEL NIEMI:FALLVATTENUTK 29 AUGUSTIINBUNDEN 978-91-642-0397-7

LJUDBOK 978-91-642-2246-6

E-BOK 978-91-642-4195-5

SID 6

MARTINA HAAG:HEJA, HEJA!UTK 29 AUGUSTIHÄFTAD MED FLIKAR 978-91-642-0389-2

LJUDBOK 978-91-642-2243-5

E-BOK 978-91-642-4190-0

SID 30

JAN GUILLOU:DANDYUTK 5 SEPTEMBER INBUNDEN 978-91-642-0367-0

LJUDBOK 978-91-642-2241-1

MP3-LJUDBOK 978-91-642-2242-8

E-BOK 978-91-642-4189-4

SID 14

ÅRETS UTGIVNING 2012


.

SARA KADEFORS:KAST MED LITEN KNIVUTK 5 SEPTEMBERINBUNDEN 978-91-642-0399-1

LJUDBOK 978-91-642-2244-2

E-BOK 978-91-642-4193-1

SID 18

LASSE BERGHAGEN:FLAKMOPEDISTENUTK 12 SEPTEMBER INBUNDEN 978-91-642-0393-9

LJUDBOK 978-91-642-2239-8

E-BOK 978-91-642-4186-3

SID 26

EBERVALL & SAMUELSON:MÖRDAREN I FOLKHEMMETUTK 19 SEPTEMBER INBUNDEN 978-91-642-0398-4

LJUDBOK 978-91-642-2240-4

E-BOK 978-91-642-4187-0

SID 34

MALIN PERSSON GIOLITO:BORTOM VARJE RIMLIGT TVIVELUTK 10 OKTOBERINBUNDEN 978-91-642-0402-8

E-BOK 978-91-642-4188-7

SID 50

SJÖWALL WAHLÖÖ:ROMAN OM ETT BROTT (TIO BÖCKER)UTK 12 SEPTEMBERSID 44

ROSEANNA INBUNDEN 978-91-642-0376-2

E-BOK 978-91-642-4196-2

MANNEN SOM GICK UPP I RÖKINBUNDEN 978-91-642-0373-1

E-BOK 978-91-642-4197-9

MANNEN PÅ BALKONGENINBUNDEN 978-91-642-0372-4

E-BOK 978-91-642-4198-6

DEN SKRATTANDE POLISENINBUNDEN 978-91-642-0369-4

E-BOK 978-91-642-4199-3

BRANDBILEN SOM FÖRSVANNINBUNDEN 978-91-642-0368-7

E-BOK 978-91-642-4200-6

POLIS, POLIS, POTATISMOSINBUNDEN 978-91-642-0374-8

E-BOK 978-91-642-4201-3

DEN VEDERVÄRDIGE MANNEN FRÅN SÄFFLEINBUNDEN 978-91-642-0370-0

E-BOK 978-91-642-4202-0

DET SLUTNA RUMMETINBUNDEN 978-91-642-0371-7

E-BOK 978-91-642-4203-7

POLISMÖRDARENINBUNDEN 978-91-642-0375-5

E-BOK 978-91-642-4204-4

TERRORISTERNAINBUNDEN 978-91-642-0377-9

E-BOK 978-91-642-4205-1

FÖR MER INFORMATION OM FÖRFATTARNA OCH VÅR UTGIVNING, KONTAKTA: CHRISTINA KIVITEL: 08-412 13 [email protected]



POM OCH PIMTEXT: LENA LANDSTRÖMBILD: OLOF LANDSTRÖM

UTK 12 SEPTEMBERINBUNDEN 32 SIDOR

ISBN 978-91-87027-26-0

BOCKARNA BRUSE PÅ BADHUSETTEXT: BJØRN F. RØRVIKBILD: GRY MOURSUNDÖVERSÄTTNING: PIJA LINDBAUM

UTK 15 MAJ INBUNDEN 48 SIDOR

ISBN 978-91-87027-14-7

VEKE OCH DEN RÖDA BADDRÄKTENTEXT: CHARLOTTA LANNEBOBILD: EMMA GÖTHNER

UTK 15 AUGUSTIINBUNDEN 32 SIDOR

ISBN 978-91-87027-11-6

VAD GÖR VARULVEN NÄR HAN INTE BITS?TEXT OCH BILD: JOHAN WANLOO


ISBN 978-91-87027-12-3

ÄVENTYR I PARADISET: BÄSTA VÄNNER TEXT: MONI NILSSONBILD: ELIN LINDELL

UTK 15 JUNI INBUNDEN 64 SIDOR

ISBN 978-91-87027-00-0

ÄVENTYR I PARADISET: ÄNGLAR,KAKOR OCH TAPPADE TÄNDER TEXT: MONI NILSSONBILD: ELIN LINDELL

UTK 15 JUNI INBUNDEN 64 SIDOR

ISBN 978-91-87027-01-7

HEMLIGA FYRAN: HUNDEN SOM FÖRSVANNTEXT: CECILIA LIDBECKBILD: BETTINA JOHANSSON

UTK 15 JUNIINBUNDEN 64 SIDOR

ISBN 978-91-87027-02-4

HEMLIGA FYRAN: SPÖKJAKT!TEXT: CECILIA LIDBECKBILD: BETTINA JOHANSSON


ISBN 978-91-87027-03-1

KAN DU VISSLA JOHANNATEXT: ULF STARKBILD: ANNA HÖGLUND

UTK 5 SEPTEMBERINBUNDEN 56 SIDORISBN 978-91-87027-15-4

MAJ-BRITT, MARS-BRITT OCH MOPSEN MUNTERMORTEXT: ANNE HOLTBILD: ANNE HOLTÖVERSÄTTARE: BARBRO LAGERGREN


ISBN 978-91-87027-04-8

MYSTISKA MILLA OCH FRIHETSGUDINNANS HEMLIGHETTEXT: UNNI LINDELLBILD: FREDRIK SKAVLANÖVERSÄTTARE: BARBRO LAGERGREN


ISBN 978-91-87027-20-8

HEJ, DET ÄR JAG!TEXT OCH BILD: NINA E GRØNTVEDTÖVERSÄTTARE: KARIN NYMAN

UTK 15 JULIINBUNDEN CA 280 SIDOR

ISBN 978-91-87027-13-0

ALEX OCH CORINTHIATEXT: PATRIK BERGSTRÖMBILD: LAURA DIEHL


ISBN 978-91-87027-06-2

ELDMAGIKERNAS TORNTEXT: PATRIK BERGSTRÖMBILD: LAURA DIEHL


ISBN 978-91-87027-07-9

OM DET VAR KRIG I NORDENTEXT: JANNE TELLERBILD: HELLE VIBEKE JENSENÖVERSÄTTNING: KARIN NYMAN

UTK 15 AUGUSTIINBUNDEN 64 SIDOR

ISBN 978-91-87027-21-5

FÖR MER INFORMATION OM FÖRFATTARNA OCH VÅR UTGIVNING, KONTAKTA: CHRISTINA KIVI TEL: 08-412 13 58 [email protected]

LILLA PIRATFÖRLAGET / ÅRETS UTGIVNING 20120-3

4-7

6-9 LÄTTLÄST

9-12

6-9 14+


MISSA INTE VÅR HEMSIDA!

FÖRFATTAR-

INTERVJUER!

SMAKPROVUR BÖCKERNA TWITTER!

LYSSNA PÅUTDRAG BLOGGAR!

TÄVLINGAR!

FACEBOOK


ett gratismagasin frÅn piratfÖrlaget · magasin 2012 mikael niemi: ... jag tog fram min kajak och...

Documents