1

JazzblaDet4/2009 årgång 31

Evigt unga charmörer på Kielkryssning!

Foto: Magnus Bylund

2

Bilder från jazzkryssen: Sven-Erik Gengård

3

Organ för Föreningen Classic Jazz Göteborg

Redaktör och ansv utg:Bosse AlfteniusHovås Enebacke 7436 58 Hovåstel 0708 - 881623e-post: jazzbladet@classicjazzgoteborg.se

Du är välkommen med bidrag till Jazzbladet! Material (helst i elek-tronisk form) bör vara red. till-handa före 100301

BLI MEDLEM, STÖD VÅR MUSIK!Årsavgift:Senior: 200:-Junior (under 30 år) 30:-Pg 91 60 23 - 5 Classic Jazz Göteborg

Ange namn, adress, epost och om du spelar något instrument!

Föreningens webadress:www.classicjazzgoteborg.se

Tryckt hos:Boab Tryckeri ABBox 58, 471 21 SkärhamnTel 0304 674060

JazzblaDet Redaktörens spaltBilder från jazzkryssen: Sven-Erik Gengård

Jazzvänner!

Det lackar emot jul - käcka luciasånger hörs från TV:n i vardagsrummet. Nyss har vi kommit tillbaka från en enligt allas uppfattning mycket lyckad festivalkryssning till Kiel med stor och entusiastisk publik, högklassig och varierande musik och ett härligt, brötigt jam som kronan på verket. Mer om detta på annat håll i tidningen, både i text och bild.

Vi kan också konstatera att vår satsning på Kapellet som vatt-tenhål för jazz- och danslystna har varit lyckad - stigande antal besökande och mycket god stämning - det tycks t o m ha skett en viss, om än blyg-sam, föryngring bland publiken! Glädjande nog har pausjammen mestadels varit välfrekvente-rade och bjudit på spännande konstellationer av musiker, även om jamrepertoaren inte brukar innehålla några större överrask-ningar!

Nytt år betyder att det snart är dags för jazztävling igen. Även i år har intresset varit stort såväl här som i Stockholm och Skåne. Mer information om jazztäv-lingen längre fram i tidningen.

4

ÅterblickenBert Slättung presenterar glim-tar ur Jazzbladet för

5 år sedanTrumpetaren: Ofta självuppta-gen och narcissist. Enda barnet. Sangviniker med för högt blod-tryck. Har ofta reservofficers-utbildning och är en utpräglad ledarnatur. Älskar att berätta f d roliga historier och skrattar ej sällan själv åt dem. Älskar fot-boll. Blir ofta deprimerad. Ofta långa och skäggiga. (Ola Påls-son under rubriken Ditt instru-ment avslöjar dig, ett kåseri hämtat från Tradjazzpulsen)

10 år sedanMen nu vägde denne lille man 150 kilo och genom sina kryddstarka matvanor och ständiga ginkon-sumtion luktade han alltid så kraftigt att hans medmusikanter i saxsektionen brukade turas om att sitta bredvid honom. Ingen stod ut kväll efter kväll. En kväll när Faz badade i svett och stora fläckar slog ut på orkesterkavajen, pekade han på dessa och sa till sin granne, tenoristen Eddie Miller – ”Titta här, vilket slöseri med god gin”. (Kenneth Fredriksson under rubriken Den sorgliga historien om Fete Fazola, d v s klarinettisten Irving Fazola, 1912-49)

15 år sedanBanjo-jokes

Hur får man en banjospelare som ökar tempot att sakta ner? – Lägg bara fram lite noter!

Vad är det för skillnad på en överkörd skunk och en överkörd banjo? – Det är bromsspår framför skun-ken!

20 år sedanPå scenen stod redan Gunnar ”Siljabloo” Nilsson då ytterli-gare tre klarinettister äntrade scenen, Thomas Erlandsson från Sir Bourbon’s, Johan Johansson Carnegie och Johnny Korner And His m. fl.

Vi i styrelsen har under året också ägnat oss åt mindre spektakulära aktiviteter. Vi har skaffat ett nytt, internetbaserat medlemsregister som kommer att vara lättare att hantera och uppdatera, och en ny hemsida av betydligt mer profes-sionellt snitt än den undertecknad hittills "pillat med" är redo för sjö-sättning. De här åtgärderna syftar till att förbättra vår kommunika-tion till Dig som medlem.

Nog om detta. Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt 2010!

Bosse Alftenius

5

Plötsligt stannade dansen och tvåhundra jazztörstade per-soner vände sig mot scenen. Det svängde verkligen när de 4 ömsom delade varje chorus i mindre och mindre bitar, ömsom vräkte i med nykomponerade riff. Det blev en duell i gammal fin stil både på den svarta pipan och på scatsång. Vem som vann….? Så länge tänderna sitter kvar i munnen på ”Siljabloo” gäller devisen ”Gammal är äldst”. (Leif Erlandsson i ett reportage från en ”Skoldans för vuxna” i Nygårds-skolan)

25 år sedanDen del av Basin Street som man i jazzsammanhang tänker på var Lower Basin Street som sträcker sig mellan Canal Street och Conti Street och bestod av tre kvarter. Ett koncentrat av synd och gla-mour.

Det mittersta kvarteret var det som gav flest valmöjligheter då man skulle gå ut och förlusta sig. … I detta kvarter som vette mot Basin Street låg inte mindre än tio olika etablissement avsedda för prostitution. … I det sam-manhanget kan nämnas att New Orleans är den enda amerikanska stad där man kunnat få licens att bedriva bordellrörelse och det utnyttjades verkligen. (Lars Ehn-ström under rubriken Storyville 1.1 1898 – 12.11 1917)

30 år sedanSonya Hedenbratt, vår egen Grand Lady of Swing, har gläd-jande nog återvänt från buskarna till sina gamla jazzmarker. På skivmärket Ton Art har hon givit ut en platta full med gamla kära ever-greens som t. ex. All of me, My funny Valentine, I can’t give you, Lover man etc. Inspelningen lär ha gjorts I ett Masthuggskök och då känner la Sonya sig på sin mammas gata. Bland det trygga kompet finns i förgrunden Erik Nordström (sic!), den fine Göte-borgstenoristen som förresten själv är aktuell med en nyutkom-men LP på samma bolag. (Becke Hinnerson under rubriken Skivba-ren)

6

Lu Watters’ Yerba Buena Jazz Band och revivaljazzen på amerikanska

västkusten

Begreppet ”västkustjazz” förknip-pas ofta med modern jazz – utö-vare som Chet Baker, Stan Getz, Bud Shank, Shorty Rogers och andra. Okänt för många är att den amerikanska västkusten, med San Francisco som medelpunkt, också på sin tid var ett centrum för en ”jazz revival”- rörelse väl så livaktig som den modernare före-teelsen - och för all del också den revivalrörelse som i Bunk John-sons och George Lewis' fotspår växte fram framför allt i England. Jazzmusiker ur den äldre tradi-

tionen fanns redan tidigt på väst-kusten. Kid Ory var en av dessa immigranter – han lär ha livnärt sig som hönsfarmare under tret-tiotalets depressionsår! En grupp yngre musiker som Lu Watters och Turk Murphy i San Francisco ville återskapa musiken från King Oliver, Jelly Roll Morton och Louis Armstrongs Hot Five så nära som möjligt. De använde också 1920-talets instrumentering med tuba och banjo och försökte hålla kvar den gamla repertoaren med bibehållande av den rullande tvåslagsbetonade rytmen hos de gamla banden.

7

I slutet av 1940 hade kornettisten Lu Watters samlat ett band med bl a trombonisten Murphy och kor-nettisten Bob Scobey, The Yerba Buena Jazz Band. Sättningen med dubbelkornett var model-lerad efter King Oliver's Creole Jazz band. Mycket av repertoaren hämtades också från Oliver. New Orleans Rhythm Kings, Jelly Roll Morton's Red Hot Peppers och Armstrongs smågrupper från tju-gotalet var andra viktiga källor för inspiration och repertoar.

När Watters band hade premiär på The Dawn Club i San Francisco var den klassiska jazztraditionen så gott som död. King Oliver var död, Jelly Roll Morton levde i sina minnen och andra pionjärer som Armstrong spelade med stora swingbetonade konstellationer vars musik hade mycket lite med den ursprungliga jazzen att göra. Med andra ord - att återvända till jazzens rötter var ett djärvt före-tag. Hur skulle den här "nygamla" musiken tas emot av publiken?

Ja, ordet succé är en underdrift - publiken älskade The Yerba Buena Jazz Band, som fortlevde i ett decennium, ända tills kapellmäs-tare Watters själv la ner musiken och ägnade resten av livet åt att studera geologi (och dricka ansen-liga mängder vin, sägs det.... ) Under tiden som bandet existe-rade hann man emellertid göra ett djupt avtryck i jazzvärlden.

Vi återkommer i ett kommande nummer av Jbl till världen e.W. (efter Watters) och rundar av med ett klipp från Time Magazine 1946, som belyser det intryck bandet gjorde på sin samtid:

Music: Second GenerationAlmost the only men playing old-style jazz outside New Orleans today are the aging old masters who came from there. In Los Angeles, jazz purists flock to hear the great tailgate trombonist, 56-year-old Edward ("Kid") Ory. New Yorkers until recently could seek out 66-year-old Trumpeter Willie ("Bunk") Johnson, playing in a Lower East Side ballroom.

In San Francisco, the fans gather in the dark Dawn Club, in an Annie Street cellar, to hear the unmuted two-beat Dixieland rhythms of a band that is neither Negro nor old. The eight musici-ans of Lu Watters' Yerba Buena Jazz Band average 30 years in age, but they serve such standbys as Ostrich Walk and High Society, along with new ones of their own New Orleans style. The college students, sailors, socialites and nostalgic oldtimers who pack the joint don't come to sit and listen. Their dancing rocks the floor like an old-fashioned firemen's ball.

8

Lu Watters learned about jazz secondhand. When he was born in Santa Cruz, Calif, in 1911, Pianist Jelly Roll Morton was ragtiming the opera Martha up & down the Mississippi; Bunk Johnson was playing his cornet in Storyville's famous Eagle Band and teaching his eleven-year-old "boy Louis" (Armstrong) to blow his first blues. Bull-necked Lu Watters was less than 11 when he blew his first trumpet.

While "jobbing around" with Bob Crosby's band and others, he collected musty sheet music and old records by King Oliver's Band, Jelly Roll's "Red Hot Peppers" and Armstrong's "Hot Five." After hours Lu took some of the boys to a roadhouse in the hills back of Oakland, where they tried out the hoedowns, marches and blues of old New Orleans until dawn.

By 1939 Waiters had his own twelve-piece band, playing the accepted mixture of sweet and swing. Soon they gave up play-ing regular ballroom dates. Says Walters: "It was ruining my lip, having to play soft. I wanted a jazz band or nothing at all."

Trombonist Turk Murphy, who uses an empty gallon paint can for a mute, used to sit in with Bunk Johnson. Banjoist Henry Mordecai once played guitar, caught the jazz fever and bought three riverboat banjos so he could switch from one to another when his ferocious strumming broke the strings.

Drummer Bill Dart has fingers like crowbars, drums almost exclusi-vely on wood blocks and a wash-board. Pianist Wally Rose, a man with a solid beat, also plays Bach and Chopin.

This week a minor recording outfit, West Coast Recordings, released four Lu Watters records,

planned to turn out 32 more. They included classics like Canal Street Blues, Creole Belles and Chattanooga Stomp, and originals like Turk Murphy's Trombone Rag

and Lu's Antigua Blues, named after the ship on which Lu did Navy duty. Watters' boys have an impressive library of 200 oldtime tunes—all "in their heads."

Hur lät bandet då? Nja... Vi åter-kommer till detta i ett kommande nummer!

Bosse Alftenius

9

”DOWN BY THE RIVERSIDE”Den traditionella jazzen i Göteborg

med omnejd

RELEASEFEST !!Nu har nedräkningen börjat!!

Tid: Tisdagen den 2 mars 2010 kl 19.00 Plats: Fässbergs församlingshem, Mölndal

Ingemars bok, DOWN BY THE RIVERSIDE, beskriver på ett lysande sätt den traditionella jazzens utveckling i Göteborg

från 40-talet med band som Hot Circle Jazz Band och till nutid.

Till alla som bokat ett exemplar, hämta det nu och få det signerat.

Till alla musiker, tag med ditt instrument för ev jam och för att föreviga dagen med en musikerbild à la ”a great day in

Harlem”

Det blir cocktailjazz, Ingemar kommer att berätta om sitt arbete med boken, research och anekdoter.

Mingel och möten.

Vi bjuder på drink och tilltugg. Möjlighet att köpa vin och öl. För praktiska arr, så ber vi dig anmäla dig på

info@classicjazzgoteborg.se Välkomna!

Ingemar Wågerman, Föreningen Classic Jazz Göteborg och Radio Plus

10

Beckes Kvartett Becke Hinnerson 031-417943

Beckes Trio Becke Hinnerson 031-417943

Bengt Söderbergs sextett Bengt Söderberg 0522-18716

Blue Note Swing Band Einar Persson 031-161454

B’n’BAnna Rosén0701-732487

The Board Band Bosse Johnson 031-7602915

Carnegie & Anna-My Ole Jörgensen 031-911345

Corona Traditional Jazz Band Hans Bergquist 0708-756777

County House Jazz Band Bengt Redig 031-298924

Dixieland RednecksJan Steneby031-914806

DizzyplineBo Nyberg0708-477673

Fader Bergs New Orleans Band Bengt Kalin 0301-21168

Foggy Bottom Classic Jazz Band Anders Linde 031-131864

Golden 50´s Jazz Octet Conny Westerlund 0303-59594

Gota River Jazzmen Ingemar Wågerman 031-404798

Gothenburg Swing Society Erling Engström 0302-14534

Happy Jazz Band Roger Malmstedt 0304-661972

Instant Swing Ole Jörgensen 031-911345

Bandlistan

11

The Jazzmen, Öckerö Jan Hvarfvén0702-770803 Jazz Pirates Lasse Collin 031-972169

Jazz Preachers Jan Jurland 031-683480

Margo et trois Margo Smulders0709-948025

Max Lagers New Orleans StompersAnders Ekström0731-019590

Mobile Mama Jazz Band Klas Nilsson 0302-42214

The Novelty Band Klas Wirdemo 0706-515089

Peoria Jazz Band Sture Svarén 0302-10952

Per Troive with friends Per Troive 0571-12170

Peters Ragtimepiano Peter Lundberg 031-251677

The New Red Wing Band Hans Zakrisson 0322-13307

Riverside Jazz Band Bertil Hanson 031-401275

Seaside Jazzband Christer Svensson 031-931520

Second Line Jazzband Olof Skoog 031-162698

Sir Bourbon Dixieland Band Stig Nilsson 031-910927

Soft & Swing Sextett Rein Rooseniit031 - 820734

Sôr Ossbonn´s Thomas G-son Johansson 031-933197

Stolbandet Dag Söderberg031-471233

Swing Brothers Lennart Werdell 031-975140

Swing mon amour Hampus Andersson 0708-998596

SwingsexanJüri Perem 031-281022

12

SwingxSvante Bergö0733-223399

Tant Bertas Jasskapell Bert Slättung 031-477202

Tubakvartetten etcBert Slättung031-477202

Vintage Jazz Big Band Rolf Sundby031-441368

Öckerö Big Band Göran Sandberg031-961542

Senaste nytt om Gota River Jazz-men!

Vår hemsida försvann helt plötsligt i november. Detta berodde inte på att bandet var i upplösning, som vissa rykten gjort gällande! Vi har nu en ny adress: http://www.gotariver.com/

Personalförändringar: Vår klari-nettist Sverker Nyström lämnade bandet vid årsskiftet efter sexton framgångsrika år. Vi har en fullgod ersättare: den meriterade Anders Alm, med lång erfarenhet från

många band, t.ex. Cave Stom-pers, Trattbandet, Jubilee Jazz Band och Svensk Ramelorkester.Bertil Boström var en av origi-nalmedlemmarna från 1988 års upplaga av Göta River Jazzmen. Han har nu lagt basen på hyllan. Till vår stora glädje har en av de bästa basisterna i genren tackat ja till medverkan i Gota River: Karl Åke Kronqvist som bl.a. har spelat med berömda band som legenda-riska Traditional Feetwarmers och Sammy Rimington’s International Jazz Band.Vid kommande årsskifte sker ännu en förändring: Lars Ehnström, som tillsammans med Esbjörn Olsson grundade Göta River Jazz-men 1958, lämnar också bandet efter drygt femtio år! Ersättare blir Ulf Darinder, som väl är mer känd som mycket erfaren kornet-tist i bl.a. Hot House Jazzmen i Malmö. Vi har nu tre medlemmar från Göteborgstrakten, tre från Skåne och en från Västerås.

Vi ser fram emot det kommande året med tillförsikt!

Hälsningar från Jazzmännen / Ingemar Wågerman

Ryktet om Gota Rivers död betyd-

ligt överdrivet!

13

Vi transformerar vinylskivor och kassettband till digitala ljud-filer och CD. Samtidigt minimerar vi knaster, hack, brus och sorl vilket gör att ljudupplevelsen ofta blir bättre än på origi-nalinspelningen.

Läs mer här: http://www.swingx.se/godigital/eller ring Svante Bergö, tel. 031–21 49 47 eller 0733–22 33 99E-mail: godigital@swingx.se

14

Aktuella föreningsaktiviteter

Jazztävlingen - se nästa uppslag

Jazzkryssningar Frederikshavn (i samarbete med Stena)

!0/2 The Board Band10/3 Tubasextetten21/4 Jazz Preachers 12/5 Dixieland Rednecks9/6 Sir Bourbon Dixieland band

8/9 Swingbrothers 13/10 New Red Wing band17/11 Carnegie + Annamy8/12 Tina Rahm Quartet Jazzkryssningar Kiel (i samarbete med Stena)

25/3 Riksfinal jazztävlingen22/4 Instant Swing 20/5 Swingbrothers

23/9 Second line Jazzband28/10 Peoria Jazzband

25/11 Jazzfestival med Max Lagers New Orleans Stompers och Skoogs.9/12 Sir Bourbon Dixieland Band.

Bokningar: www.stenaline.se

Restaurang Kapellet, Örlogsvägen 2 (Nya Varvet) 20/1 Säsongspremiär

Bordsbeställnig: 031-297700

Aktuell info hittar du på http://www.classicjazzgoteborg.se

15

Kallelse till årsmöte i Föreningen Classic Jazz Göteborg

söndag 17 januari 2010

Härmed kallas till ordinarie årsmöte (föreningsstämma) söndagen den 17 januari 2010 kl. 15.00 på Restaurang Kapellet, Örlogsvägen 2 (förut 73!), Nya Varvet

Vid årsmötet förekommer följande ärenden:

1. Val av mötets ordförande.2. Val av mötets sekreterare och en justeringsman.3. Fastställande av dagordning.4. Verksamhetsberättelse och ekonomisk redogörelse.5. Revisionsberättelse.6. Fråga om ansvarsfrihet för avgående styrelse/styrelse ledamöter.7. Val av ny styrelse/styrelseledamöter8. Val av två revisorer.9. Val av tre personer i valberedning.10. Övriga frågor.11. Årsmötets avslutning.

Medlem som önskar anhängiggöra ärende under övriga frågor bör anmäla detta till styrelsen i god tid före årsmö-tet genom mail, telefax eller post. E-mail: steneby@ode-vall-law.se, telefax: 031 – 81 24 98 Jan Steneby, post: Jan Steneby, Odevall Advokatbyrå AB, Box 5052, 402 22 Göte-borg.

Har dem det vederbör att sig hörsamligen efterrätta.

Styrelsen

PS. Vi bjuder på öl/vatten och smörgås!

16

Dags för Jazztävling 2010!

Förberedelserna för 2010 års jazztävling är redan i full gång. Som Du ser har vi ett spännande startfält här i Göteborg med både väl etablerade band representerade.

Man kan tycka att det är omöjligt att tävla i musik och det ligger väl mycket i det men tävlingen ger värdefulla bieffekter. Tävlingen kan utgöra ett mål för bandet, sporra till förbättring, ge en bra expone-ring i media samt ge en breddning av kontakter med andra jazzband inom och utanför den egna regionen. Sist men inte minst – här ges det möjlighet att bilda nya konstellationer!

Genom åren har flera numera väletablerade band skapats i och för deltagande i jazztävlngen.

Uttagningar sker i Stockholm, Göteborg och Simrishamn.I Göteborg kommer tre grundomgångar att anordnas , följt av en regionfinal. Vinnaren i regionfinalen går vidare till en riksfinal där vinnarna från de tre regionerna gör upp om totalsegern.Den totala prissumman är hela 75000 sek!Huvudsponsor för tävlingen, och för Classic Jazz Göteborg i övrigt, är Stena Line.

Baserat på det stora publikintresset tidigare år är det klokt att redan nu försäkra sig om plats på Nefertiti, tel 031-711 15 33 resp på Stena Germanica bokningstel 031-704 00 00!

Välkomna till en spännande tävling önskar styrelsen för Föreningen Classic Jazz Göteborg och Stena Line!

17

JAZZTÄVLINGEN 2010 - Tävlingsschema

Grundomgång 1 2010-01-24 16.00 Nefertiti 1. Sweet Six 2. B'n'B 3. Swing Tarturo Grundomgång 2 2010-01-31 16.00 Nefertiti 1. Dizzypline 2. Hammond Voyage Concept 3. Dixieland Rednecks Grundomgång 3 2010-02-07 16.00 Nefertiti 1. Stig Borgert Kvartett 2. The Novelty Band 3. Tina Rahm Quintet 4. Joymakers

Regionfinal Göteborg 2010-02-28 16.00 Nefertiti 1. Segrare grundomgång 1 2. Segrare grundomgång 2 3. Segrare grundomgång 3

Riksfinal 2010-03-27 Ombord Stena Germanica 1. Segrare regionfinal Stockholm 2. Segrare regionfinal Göteborg3. Segrare regionfinal Skåne

18

Leifs skivtips 4/09

När jag för en tid sedan såg ett jazzprogram på AccessTV (ett underbart jazzprogram) insåg jag att jag inte hade en av de mest berömda jazzinspelningar som finns, nämligen ”West End Blues” från 1928 med Louis Armstrong (1901-71). Efter ett visst letande fann jag den på skivan ”The Best Of Louis Arm-strong: The Hot Five and Hot Seven Recordings”. De 18 titlar som finns på denna CD är från åren 1926-29. Skivmärket är Columbia/Legacy 5086042000.

Vid samma tillfälle hittade jag också en dubbel-CD med trumslagaren George Wettling (1907-68) på den ena skivan och klarinettisten och saxofo-nisten Mezz Mezzrow (1898-1972) på den andra. CD:n heter ”The Cradle Of Jazz, George Wettling/Mezz Mezzrow Gettin’ Together”. Wettling represente-rar småbandsmusik från början av 40-talet där t.ex. Jess Stacy, Coleman Hawkins, Jack Teagar-den och Billy Butterfield ingick i några av hans band. Mezzrow representerar musik från slutet av 30-talet med medmusikan-ter som t.ex. Tom Ladnier, Willy ”The Lion” Smith och Zutty Singleton. Skivmärke History, 20.30191-HI och 20.30192-HI.

Från 1956 har jag en trevlig CD med Sonny Rollins (1930-), ”Rol-lins plays for Bird, Sonny Rollins Quintet with Kenny Dorham and Max Roach. Skivmärke Original Jazz Classics OJCCD 214-2.

Från Newport Jazz Festival 1957 finns en CD med Oscar Peterson (1925-2008) Trio. I vissa nummer utökas trion med Jo Jones, Sonny Stitt och Roy Eldridge. Skivmärke Verve 0602517416093.

Tenoristen Wayne Shorter (1933-) gav 1964 ut en skiva med bl.a. Lee Morgan på trumpet och McCoy Tyner på piano. Alla kompositioner av Shorter, skivmärke Blue Note CDP 7 84173 2.

1978 spelades en märklig och trevlig skiva in. Count Basie (1904-84) hade aldrig tidigare haft en vibrafon i sin orkester och Milt Jackson (1923-99) hade aldrig tidigare gjort en inspelning tillsammans med ett storband. Några år tidigare hade Jackson spelat tillsammans ett mindre Basie-band och tycke uppstod. Skivan heter ”Milt Jackson + Count Basie + The Big Band. vol. 2”, Original Jazz Classics OJCCD-741-2. Som ni märker saknar jag vol. 1.

Sonny Stitt (1924-82) är en ständigt återkommande alt- och tenorsaxofonist i mina skivtips. Här är ytterligare en CD nämligen ”The Sound Of Jazz, Sonny Stitt” från 1981. Skivmärke Cleo CLCO 5026.

19

Här är en CD för er alla som mis-sade den fina jazzkonserten på gamla biografen Royal den 8/11 med Stockholm Swing All Stars. Skivan innehåller ungefär hälften av det program som spelades och heter ”Stockholm Swing All Stars play Ellington” Imogena IGCD 155. Att ni missade konserten kan också skyllas på dålig marknadsföring och dåligt intresse från den jazzfientliga tidningen GP.

I motsats till GP kan jazzvänliga Borås Tidning nämnas. Den 20/11 ägde en konsert rum på BT:s nya presscenter. Under det första setet invigde Borås jazzsextett den av Åke Johansson (hedersgäst) skänkta Bechsteinflygeln genom att spela en del av hans egna kompo-sitioner. Det andra setet ägnades åt Miles Davis (1926-91). För precis 50 år sedan spelades jazzens mest prestigefyllda och mest sålda skiva in, nämligen ”Kind of Blue” med Miles Davis sextett. På konserten spelade Borås jazzsextett denna skivas alla fem titlar. Borås jazz-sextett består av Janne Forslund, altsax, Rune Leander, tenorsax, Stefan Johnson, trumpet, Mattias Engström, piano, Börje Svensson, bas och Tomas Åkermark, trummor. Originalet som jag varmt rekom-menderar heter ”Miles Davis, Kind of Blue”, CBS 460603 2.

Att barytonsax är ett av mina favoritinstrument har nog fram-gått av många tidigare skivtips. Gunnar Bergström (1945-) spe-lade 2002 in sin tredje CD till-sammans med ”Lillen” Andersson quartet, ”A tribute to Getz & Mul-ligan” Liphone LICD 3220. Dess-utom fortsätterDragon sin utgivning av Lars Gullin (1928-76). Nummer 11 har utkommit med 13 spår varav 7 aldrig har getts ut tidigare. Denna min slut-CD för denna gång heter ”1954/56 vol. 11, Lars Gullin, After Eight p.m.” DRCD 410.

Leif Wockatz

20

Det här debattinlägget skrev Bert Slättung för ganska precis ett år sedan. Är det så illa som Bert anser, eller är den klas-siska jazzen fortfarande alive and kicking?Vi hoppas att den här artikeln startar en debatt!!

Tradjazzen i Göteborg – hur mår den idag?

”Göteborg – tradjazzens huvud-stad” är ju ett uttryck som de ledande inom föreningen Classic Jazz Göteborg har försökt lansera de senaste åren, och på förening-ens lista över medlemsband hittar man så många som 50 namn på större och mindre grupper, ett imponerande antal.

Genom att jag (frivilligt, började för 12-13 år sedan) har tagit på mig uppgiften att sammanställa kalendarier och skicka ut dem per e-post till f n ca 750 abonnenter, kalendarierna omfattar jazzen i Göteborg med (ganska vidsträckt) omnejd, har jag en rätt god överblick över vilka som spelar var och när, och jag vågar påstå, att nästan en tredjedel av de 50 banden på listan antingen inte spelar längre eller numera aldrig spelar offentligt. Men för all del, ca 35 aktiva band som ägnar sig

åt traditionell jazz i någon mening är verkligen inte så dåligt med tanke på att det är en musikform som är ytterst marginaliserad i dagens Sverige.

Och bland de aktiva finns band som har många spelningar per år, t ex Bengt Söderbergs Sextett (vinnare av jazztävlingen 2008), The Board Band (som lyckats få in en stor fot på Stena Line), Gota River Jazzmen (som nischat in sig i kyrkliga sammanhang), Max Lager’s New Orleans Stompers (som dragit nytta av bandledarens internationella kontakter – han är den som anordnar Göteborgs jazz-festival), Peoria Jazzband (gam-malt och välrenommerat), Second Line Jazz Band (”ungdomsbandet” som anses vara ett av Europas bästa tradband), Sir Bourbon Dixieland Band (som bedriver en mycket aktiv marknadsföring), Swing Brothers (vinnare av jazz-tävlingen 2005), och TubaKvartet-ten (som drar nytta av att vara så få). De flesta övriga band träffas förmodligen och repeterar och har ströspelningar då och då, någon gång offentliga men troligen oftast på privata fester.

Är den äldre jazzen död, svårt sjuk eller rentav på bättringsvägen?

21

Det är nämligen så många band överlever och har något att samlas och repetera för – fest-spelningarna (som tyvärr nu i finanskrisens spår blivit allt färre). Jazzen uppstod ju som en bruks-musik, spelad till dans och under-hållning, och det finns fortfarande folk som på sina privat- eller fir-mafester gärna vill ha den musik de lyssnade på i sin ungdom, de minns tonårens skoldanser och sina första jazzplattor.

De offentliga speltillfällena i själva Göteborg är inte så många, och det är ofta svårt att locka folk dit. Föreningen Classic Jazz Göteborg har över 800 medlemmar som borde vara en given publik, man kan fråga sig varför inte ens en tiondel orkar besöka jazzställena. Hotell Eggers’ nära Centralen har haft jazz varannan lördag höst och vår ett par år men är ofta inte ens halvfullt, restaurang Kapel-let i stadens västra ytterkant har bjudit på tradjazz nästan året om i snart 15 år men kämpar med fallande besökssiffror, restaurang Kometen i centrum begränsar musiken till sommarhalvåret och har en innergård som är populär i vackert väder, ”bryggdansen” på Långedrag drog mest folk så länge den höll till på den nu försvunna utedansbanan. Styrelsen för Classic Jazz Göteborg och andra personer har genom åren försökt starta andra jazzställen, men jazzen har i regel blivit kortlivad där. Styrelsens goda kontakter med Stena Line har lett till glesa men regelbundna spelningar på båtarna både till Fredrikshamn

och Kiel, men mitt intryck är att musiken inte lockar särskilt många extra resenärer, utom de gånger när den annonseras som ”festival-kryss”.

Det är alltså ytterst få människor som är tillräckligt intresserade och uppskattar musiken och stäm-ningen runt den tillräckligt mycket för att ofta gå ut och lyssna på de ställen där det regelbundet spelas tradjazz. I själva verket är den kärntrupp som man nästan alltid ser på dessa ställen inte större än några få tiotal personer, alla i mycket mogen ålder, alltså 60-85 år (den äldste man regelbundet träffar fyllde nyss 87!). Tråkigt är dessutom att det är mycket säll-synt att tradjazzmusikerna själva går ut och lyssnar på andra band.

Ett annat sätt att få höra jazz är att lyssna på Radio Plus, Svenska kyrkans närradiostation i Möln-dal, som når hela Stor-Göteborg. Genom lyckosamma person-kontakter har det ordnats så att göteborgarna i flera år varje dag kunnat ta del av ett entimmes skivpratarprogram, som leds av Anna Wallin. Nu i höst har stadens jazzband dessutom fått möjlighet att presentera sig i halvtimmes-långa program. Tyvärr verkar det som om kyrkans män nu vill lägga ned hela närradion, eftersom verksamheten inte är tillräckligt ”religiös”.

22

I andra lokala radiokanaler är det så oerhört ovanligt med jazz att man hoppar till om man någon enstaka gång råkar få höra någon jazzlåt spelas.

Lokalpressen, d v s Göteborgs-Posten och Göteborgs-Tidningen, är så gott som helt ointresserad av den traditionella jazzen, aldrig en recension av aldrig så stora konserter, aldrig intervjuer eller artiklar om något som har med musiken, möjligen någon notis om vem som vunnit årets jazztävling. – GP hör till mottagarna av mina ”jazzbrev” och brukar plocka in i sitt kalendarium Guiden det mesta av det som rör Göteborg med förorter.

För att få folk att komma i större mängder krävs en konsert, ett större dansarrangemang, en tävling eller en festival. Den nu avgångna styrelsen för Classic Jazz Göteborg med Anders Hult-man, Bosse Johnsson och Ingvar ”Big” Pettersson i spetsen bedrev under sina 10-12 år en målmed-vetet och effektivt arbete på att öka publikintresset genom att arrangera konserter och fram-för allt årliga jazztävlingar, som i regel dragit fulla hus.

Göteborgs jazzfestival som funnits i 20 år och alltid lockat folk som normalt inte går ut och lyssnar, är till största delen en skapelse av en enda person, Ulf Albrekts-son, bandledare och pianist i Max Lager’s, men Ulf har på senare år fått hjälp av sonen Jeppe, trum

petare i Second Line, och dennes bandkollega trombonisten Niklas Carlsson. Enstaka band, framför allt det mycket aktiva Sir Bour-bon, anordnar egna, välbesökta konserter och danskvällar med ”picknick”, med eller utan namn-kunniga gästartister. Föreningen West Coast Jitterbugs ordnar ett par gånger per halvår danskvällar med levande storbandsmusik, då hundratals, mestadels unga (det verkar som om jazzdansintresset har hoppat över en generation) lindy-hoppare outtröttligt dansar i timtal.

Det finns en hel del band som medvetet inriktar sig på en bestämd jazzstil eller följer i vissa kända bandledares fotspår. Gota River, Happy Jazz Band, Max Lager’s och Red Wing kan kallas New Orleans revival-band, Mysto’s Hot Lips och Sir Bourbon har fastnat för 40- och 50-talens brit-tiska tradjazz (”lätt-dixie”), Bengt Söderbergs Sextett, Gothenburg Swing Society och Swing Brothers är utpräglade swingband, Vintage Jazz Big Band ägnar sig främst åt 20- och 30-talens svarta stor-bandsjazz med t ex Duke Ellington och Luis Russel som husgudar, Foggy Bottom Classic Jazz Band ”plankar” inspelningar med King Olivers, Jelly Roll Mortons och den tidige Louis Armstrongs band, The Novelty Band botaniserar i 20- och 30-talens mera obskyra populär-musik.

23

De band som har den – relativt sett – modernaste repertoaren är Golden 50’s Jazz Octet som spelar svenska originalarr av t ex Bengt Hallberg, Georg Riedel och Gösta Theselius, Cool Mix som ägnar sig åt bl a Stan Getz-musik och Jazz Preachers (vinnare av jazztäv-lingen 2004) med låtar som för-knippas med Horace Silver, Sonny Rollins och Benny Golson.

De flesta andra banden i Göte-borg spelar någon sorts mer eller mindre utslätad ”normal-tradjazz”, med rötter i New Orleans-mu-siken men ofta med märkbara inslag av swing och t o m bop och mainstream. Tant Bertas Jasska-pell tar dessutom gärna upp låtar med karibiska rytmer och de ung-domliga Mobile Mama Jazz Band och Second Line Jazz Band vågar t o m blanda in pop- och rocklåtar i repertoaren.

Ett citat från stadens äldsta exis-terande bands. Carnegie Jazz Band (1961-), hemsida tror jag är representativt för många bands inställning: ”Repertoaren spänner över jazzens utveckling från det glada tjugotalet till det svängiga fyrtiotalet, med utvikningar även till senare årtal. Vi spelar såväl till dans som till konserter, med beto-ning på glad, svängig och lättlyss-nad jazz. …. Vi vill inte placeras i en snäv kategori utan sätter låtarnas kvaliteter i första rummet - god musik är tidlös.”

”Glad, svängig och lättlyssnad jazz” – det är väl dessa ord man förknippar med begreppet ”trad-jazz” eller ”klassisk jazz” som somliga nu vill kalla det. Och det är kanske också detta som kan locka nya lyssnare till tidiga jazzen och rädda den från att dö ut. – Jag vill ta ett belysande exem-pel: jag spelade för några veckor sedan på något slags köpmanna-jippo på en mindre ort.

Vi turades om med ett mycket ungdomligt rockband, vi körde våra melodiska standardlåtar från 20- och 30-talen, de harvade med sina entoniga fåackordslåtar. I en paus kom ett par av dem fram och sa ”Fan vicka sköna låtar ni kör, kan ni inte lära oss nåra av dom.” – Man blev ju nästan rörd och lovade förse dem med noter, harmisar och tips på inspelningar. Ungdomen är inte helt förlorad.

Men för att det ”glada” i musi-ken inte skall gå över i glättighet, krävs att musikerna visar inlevelse (utan att överdriva), förmed-lar energi (utan att råblåsa) och skapar publikkontakt (utan att fjanta sig). Enbart stiltrohet och spelskicklighet räcker inte, det handlar ju om kommunikation, både inom bandet och mellan bandet och publiken.

24

Att räkna upp ”profiler”, viktiga namn, är förstås känsligt, när man själv är med i leken och spelar med vissa band och känner en del musiker bättre än andra, men jag kanske ändå vågar mig på att nämna ett antal entusiaster och/eller skickliga musiker i Göteborg med omnejd som håller tradjazzen igång och sätter extra färg på den.

Banjoisten Anders Hultman, trum-misen Bosse Johnsson och hornis-ten Ingvar ”Big” Pettersson i den nu avgångna styrelsen för Clas-sic Jazz Göteborg och pianisten Ulf Albrektsson som arrangerar Göteborgs jazzfestival har jag redan nämnt. Trumpetaren Morgan Rudolfsson har varit drivande på Kapellet och fungerat som redak-tör för kvartalstidskriften Jazzbla-det i många år, pianisten Ingemar Wågerman har länge samlat mate-rial om tradjazzen i Göteborg och är snart klar med en omfångsrik bok om den,

Rolf Sundby har som trumpetare och arrangör i Vintage Jazz Big Band och Peoria Jazz Band betytt väldigt mycket, rörblåsaren Lasse Collin leder flera New Orleans-band och är en guldgruva när det gäller noter och harmonianalyser, saxofonisten Becke Hinnerson, banjoisten/gitarristen Lennart ”Mysto” Werdell och banjoisten Sture Svarén har varit bandledare och aktiva tradjazzmusiker oav-brutet sedan 50-talet, banjoisten Dag ”Daggen” Söderberg, rörblå-saren Lars Elf

och trumpetaren Martin Barkstedt hör till de bästa på sina instru-ment och är bland de mest anli-tade vikarierna förutom alla band de spelar fast i.

Gilbert ”Gibben” Brodén och Jörgen Svensson hör till stadens bästa basister, Hasse Skoog är en lysande trummis, pianisten Peter Lundberg måste väl sägas vara Göteborgs ragtime-kung, ”radarparet” Johnny Korner, klarinett och saxar, och Magnus Bylund (från Borås men mest verksam i Göteborg), trombon, är mästerliga både som solister och tillsammans, trumpetaren Rickard Podgorski och trombo-nisten Peter Malton är högutbil-dade och avundsvärt skickliga på sina instrument, trombonisten Pider Åvall och trummisen Anders Söderling är ovanliga genom att de förutom traditionell jazz även spelar free form-jazz (i Gilbert Holmströms kvartett), Peter ”Stolen” Browall är unik som trummis genom att han uteslu-tande spelar med diskborstar på stolssits, och tenoristen Hasse Dahlberg är märklig genom att han är ute och spelar trots att han har fyllt 86 år!

Bland de yngre bandmedlem-marna (d v s de är ungefär i 40-årsåldern) vill jag framför allt nämna den ettrige trumpeta-ren Klas Nilsson, trombonisten, sångaren och showmannen Niklas Carlsson, den ypperlige saxofo-nisten Olof Skoog,

25

alla tre verksamma inom många olika musikgenrer, och sånger-skorna Anna My Ekström och Johanna Hjorth, stora scenperson-ligheter båda.

Jag skulle kunna räkna upp namn på fler viktiga och intressanta musiker, men någonstans måste man ju dra gränsen.

Tradjazzen i Göteborg lever ett liv i skymundan bland en liten och minskande (”naturlig avgång”) skara entusiaster som mer eller mindre idérikt, planmässigt och entusiastiskt kämpar för att den inte skall dö ut. Det finns många band som vill spela men få spel-tillfällen, både antalet offentliga och antalet privata spelningar har minskat på senare år. Det finns nog en hel del människor som är intresserade och tilltalade av musiken men det är alltför få av dem som orkar resa sig ur TV-soffan och ta sig till spelställena annat än undantagsvis, och är det dessutom entréavgift eller mat-tvång, minskar publiken ändå mer.

En tradjazzintresserad, tillfällig besökare i Göteborg måste ha rätt mycket tur och leta en del för att hitta ett ställe att lyssna på denna musik (men är han/hon abon-nent på mina ”jazzbrev”, vet han/hon i alla fall i förväg om det finns något att leta efter…).

Frågan är om och hur länge tradjazzen överlever över huvud taget. Några få unga musiker ägnar sig åt den, en betydligt större skara ungdomar gillar att dansa till (viss typ av) äldre jazz, mellangenerationen, rock- och pop-generationen, verkar knappt veta att jazzen finns/funnits, de flesta av oss gamla, både musiker och lyssnare, kommer att vara borta inom 20 år. Jag fruktar att det år 2030 kommer att vara lika sällsynt att få höra levande trad-jazz som det är att få höra musik på kohorn och spilåpipa idag.

Västra Frölunda i november 2008,Bert Slättung

ANNONSERA i och PRENUMERERA påSveriges jazztidningOrkesterJournalen

Kontakta Karin 0736 27 17 10karin@orkesterjournalencom www.orkesterjournalen.com

26

Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag med traditionellt sällskap och i sydvästlig kuling ger mig ut på föreningens november-kryssning för att under festliga former lyssna till vad föreningen anger vara årets musikaliska höjd-punkt.

I år bjöds det på Swing Brothers, Tubasextetten och The Board Band, således väl beprövad under-hållning.

Redan vid ombordstigningen möttes passagerarna av välkända tongångar signerade The Board Band. En liten smutt av någon-ting, en pepparkaka, glad musik och många bekanta ansikten kändes välkomnande.

Alla vet eller borde veta att Swing Brothers är ett av föreningens bästa medlemsband. Även på denna resa visade bandet att omdömet är väl befogat. Blå-sarna Johnny Korner och Magnus Bylund är oerhört samspelade och lyhörda. Kompet, Lennart Werdell, Börje Moberg och Hasse Skoog tassade med och skapade ett fan-tastiskt gung. Även traditionella storbandslåtar Jumping at the woodside och Rhythm is our busi-ness lät fint i brödernas tappning. Denna gång hade Magnus ett stort antal sångnummer, vilka klarades av med bravur.

I Tubasextettens uppställning hade mycket glädjande Rickard Podgorski efter sjukdom återtagit sin ordinarie trumpetarroll. Vilken återkomst! Kraftfullt leadspel, lyriskt mjukt spel med underbar frasering allt i en härlig bland-ning. Mycket njutbart. Välkommen tillbaka, Rickard. Bandet presen-terade också en ny ung stjärna på trombone, Christoffer Alehed.

Christoffer presenterades när-mare i Berts senaste utskick. Det är tydligen så att unga urstyva trombonister heter Christoffer. När jag hörde Christoffer spela tänkte jag genast på Kristoffer Kompen, den unge norrmannen som spelar i Hot Babies från Oslo och som också spelade på jazzfestivalen i augusti i Union Rhythm Kings. Ett varmt välkommen till Christoffer som verkligen gladde en gammal mans öra. Det var verkligen roligt att höra Tubasextetten med full besättning. Tyvärr är det så att bandet tappar stuns och go när basen försvinner under Berts sång.

Att The Board Band har publik-tycke därom råder ingen tvekan. Stor glädje och entusiasm präg-lade umgänget mellan bandet och den stora publik som samlades i Riva bar. Anders Hultman är en enastående presentatör och får alltid lyssnarna med på noterna. Jazzhalten i en del av låtarna

Favorit i repris - succéartad festival-kryssning till Kiel

27

måste nog anses ligga på en låg nivå. Men vad spelar det för roll när det svänger och publiken trivs.

Det sedvanliga jammet på Kieler Brauerei förflöt också som vanligt. Trångt, varmt och brötigt. Många musiker på plats och alla gamla låtarna var med. Magnus Bylund utmärkte sig, också som vanligt, med sina infall och roliga idéer. I år blev det riktig ländlermusik,

Beer Barrel Polka, Tyrolerhatten, Tomtarnas Vaktparad i en salig blandning. Så skall det låta i en tysk ölhall. Jätteroligt.

Ytterligare en novemberkryssning kan läggas till handlingarna med en god eftersmak. Ett enda smolk förorenade glädjebägaren, Stenas höga prisertycker

Tommy Nilsson

28