fallförebyggande studie jörn höst 2017/ vår 2018 · web viewfallfÖrebyggande studie jÖrn...

FALLFÖREBYGGANDE STUDIE JÖRN Höst 2017/ Vår 2018

Författare

Marianne Degerman, Micael Öhman

Organisation

Rehabenheten ÄO, SKELLEFTEÅ KOMMUN

Årtal

2018

SAMMANFATTNINGI studien ingick 40 försökspersoner i åldrar mellan 62 år och 90 år. Studien pågick i 12 veckor med möjlighet att fortsätta, ytterligare 12 veckor. Funktionella tester utfördes vid 0 veckor, 6 veckor och 12 veckor, samt 18 och 24 veckor för de som valde att fortsätta, vilket var 17 personer, 13 personer fullföljde 24 veckors träning. Träning i grupp 1 gång i veckan och egenträning 2 gånger i veckan, enligt program, samt 30 minuter promenad 2 gånger i veckan. Via frågeformulär undersöktes förändring av tilltro till egenförmåga. Fallrisk profil framtogs utifrån de funktionella testerna och fråga om tidigare fall. Signifikant förbättring uppnåddes för samtliga funktionella tester. Tilltron till egenförmåga kalibrerades i gruppen, så att fallriskprofil och tilltro till egenförmåga bättre överensstämde, vid 12 veckors utvärdering. Vidare undersöktes kostnader för träningsperioden, jämförelser gjordes mellan kostnader för hemtjänst kontra kostnader för träning.

INLEDNING

SYFTE 0CH PROBLEMSTÄLLNING

Ett av tre syften med studien var att undersöka hur tilltron till den egna förmågan påverkades under en 12 veckors träningsperiod med inriktning på, balans och styrketräning av nedre extremitet samt konditionsträning.

Det andra syftet var att undersöka förändring av fysisk funktionsförmåga under träningsperioden.

Slutligen att beräkna kostnader för träningsperioden, samt undersöka kostnadseffektivitet av specifik träning för äldre.

Beskriva tilltro till egenförmåga och hur den förändras under studien. Förbättringstrend fysisk träningseffekt. Kostnad för träningen / kostnadseffektivitet.

FORSKNINGSÖVERSIKT

År 2017 uppgick Skellefteåkommuns invånarantal till 72 723 personer av dessa var 23,2% eller 16 857 personer över 65år (www.Regionfakta.com). Inom den närmaste 10 årsperioden antas antalet äldre öka på nationell nivå med 309 000 personer fler än 2017. Mest, procentuellt sett ökar de som är 80 år och äldre, år 2028 beräknas de vara 255 000 personer fler än idag, en ökning med 50% (SCB). Detta riskerar att ta allt större andel av samhällsresurserna i anspråk. Åtgärder som leder till ett mer fysiskt aktivt åldrande (Kalache, et al., 2002; WHO,2002) kan bidra till ett minskat totalt resursbehov per vårdtagare. En rad rapporter pekar på att fysisk aktivitet är en viktig komponent för ett friskt åldrande (Crimmins,2015; Kalache, et al.,2002; Garber, et al.,2011) ( WHO,2015). Där fördelarna är många, bland annat bibehållen funktionsförmåga som möjliggör självständighet i vardagen, ökad

livskvalitet och lägre vård och omsorgskostnader (Chodzko-Zajko, et al.,2009; Nelson, et al.,2007). De positiva effekterna av träning redovisas i många studier, (Barnett, et al., 2003; Lord, et al., 2003; 51) (Skelton ., et al., 2005;34)(Campbell,et al., 1997; El-Khoury, 2013) med flera, påvisar bland annat minskad fallrisk. Pahor visar i tillägg till detta även förbättrad funktonsförmåga (Pahor, et al., 2014). Sherrington visar att balansträning minskar fallrädsla hos personer med hög fallrisk (Sherrington, et al., 2011). Flera rapporter påtalar vikten av upplevd egenförmåga för att nå större funktionsförbättring medels träning (Keysor, et al., 2001; Stretton, et al., 2006).

METOD I studien ingick 40 försökspersoner. Mätningar utfördes innan träningens början, efter 6 veckor och 12 veckor, vilket ligger till grund för merparten av de analyser som gjorts i studien.

Av dessa valde 17 personer att fortsätta träningen, dessa 17 utvärderades även vid 18 veckor och 24 veckor. Vid studiens avslut återstod 13 försökspersoner.

Mätningarna som utfördes var:

Four test balance scale: Där testas förmågan stående balans efter en 4 gradig skala baserat på fot position. Där svårighetsgraden stegras från att stå med fötterna ihop via semitandemstående och tandemstående till att stå på ett ben. Testet utförs på tid 30 sekunder, när en svårighetsgrad klarats får försökspersonen göra övningen på nästa nivå.

180 grader vändningar: Mäter antalet steg personen behöver för att vända 180 grader åt vänster och åt höger, 2 gånger åt vardera hållet. Analys baseras på medelvärdet av de fyra testen samt graderas i tre risknivåer; (stor risk) motsvarar fler än 4,5 steg, (risk) mellan 3 – 4,5 steg, (liten risk) 3 eller färre steg. (Nevitt, et al., 1989).

30 sekunders Chair stand test: Max antal uppresningar från sittande under 30 sekunder. Resultatet jämförs med normalvärden för ålder och kön. (Rikli, Jones., 2001)

Timed up and go: Funktionstest, uppresning från stol, självvald gånghastighet i 3 meter, vändning, gång tillbaka 3 meter samt nedsittning på stol. Mäts i sekunder, där stor fallrisk motsvarar mer än 16 sekunder, fallrisk motsvarar 14 till 16 sekunder och liten fallrisk motsvarar mindre än 14 sekunder. (Podsiadlo.,et al.,1991)

Gång 10 meter: självvald gånghastighet 10 meter, utfallsmåttet är tid uttryckt i sekunder.

Gång 10 meter efter en linje: självvald gånghastighet, där någon del av foten måste vara i kontakt med linjen vid varje fotisättning. Utfallsmåttet är tid uttryckt i sekunder.

Försökspersonerna fyllde i ett formulär med frågor om tidigare fall, hjälp i hemmet i form av biståndsinsatser, såsom hemtjänst eller larm. Försökspersonerna fick även skatta sin tilltro till egenförmåga efter en graderad skala 1 – 10. Där försökspersonen fick relatera till två påståenden; ”jag är ibland rädd för att falla”, som motsvarar grad 1, lägst tilltro till egen förmåga, samt ”jag har god egenförmåga för min ålder” som motsvarar 10, stor tilltro till egenförmåga. Skattningen gjordes innan praktiska tester genomfördes och vid varje testtillfälle.

Träningen bestod av: Ledarledd träning 1 gång i veckan, 1 timme per gång. Ett träningsprogram för självträning som skulle utföras 2 gånger i veckan. 30 minuters promenader 2 ggr/vecka.

Dessutom ombads försökspersonerna att skriva träningsdagbok.

Träningsövningar: 6 uppvärmningsövningar, 5 styrkeövningar varav 3 med viktmanschetter, 11 balansövningar, 2 töjningsövningar. Övningarnas svårighetsgrad ökades successivt, styrkeövningar:

tyngre vikter, Balansövningar: mindre understödsyta. Antalet repetitioner samt övningshastighet ökades av samtliga dynamiska övningar.

Analysmetoder

Analysen baseras främst på testpersonernas individuella risknivå baserad på uppmätta testresultat i respektive test vid på förhand bestämda tillfällen. Se tabell 1 till 5. I dessa tabeller visas individens utveckling över tid. För att underlätta tolkningen av risknivåer används röd för att visualisera hög fallrisk, gul för viss risk samt grön för normal prestation för individens ålder.

I tabell 6 till 10 görs analyser av träningsgruppens utveckling över 12 veckor uttryckt som signifikanta skillnader i gruppmedelvärdet på förbättringen. Här uttryckt som skillnaden i individens testresultat, så kallat parvisa test, från vecka 0 och vecka 6 respektive vecka 12. Ett positivt värde indikerar en förbättring mellan två testtillfällen.

Skillnaden uttrycks som 95 procentiga konfidensintervall för medelvärdet baserat på Student’s t-test utifrån forskningshypoteserna nedan.

H0: Träningen ger ingen förbättring av testgruppens resultat

H1: Träning ger en förbättring av gruppens testresultat.

I tabellen redovisas dels konfidensintervallen men även beräknade p-värden. Det vill säga sannolikheterna att de verkliga medevärdena ska genom slumpen endast genera en skillnad större än här observerade. Som gränsvärde används ett alfa-värde på 0,05, med andra ord om det beräknade p-värdet är mindre än alfa-värdet kan hypotesen H0 förkastas till förmån för H1.

Om p-värdet är mindre än 0,05 kan det med 95% säkerhet påstås att en statistiskt säkerställd skillnad föreligger.

Vad gäller resultaten från 4-test balances scale används så kallade korstabeller för att illustrera effekten av fysisk träning på testpersonernas balansförmåga. Förändringen uttrycks i form av uppnådd svårighetsgrad, vilket är kvalitativ variabel som kräver betydligt fler observationer innan test av signifikanta skillnader kan betraktas som tillförlitliga. I tabellerna 11 och 12 kan man se hur balansförmågan utvecklats som följd av träning.

MATERIALI studien ingick 40 försökspersoner i åldrarna 62 -90 år.Y-axel är ålder och X-axeln visar antal testpersoner.I figuren visas även ett så kallat lådagram över fördelningen. Detta visar att fördelningen är ganska normalfördelad, symmetrisk, Att medianvärdet är 72 år, att medelvärdet är ungefär 73 år samt att merparten är i 67 till 77 års ålder.

Summary Statistics

Medelvärde (år) 73,275Standardavvikelse (år)

5,9742503

Antal testpersoner 40

Figur 1. Försökspersonernas åldersfördelning ,medelålder 73 år.

Försökspersonerna var boende i ordinärt boende, självständiga utan stöd av hemtjänst, en person hade larmtjänst.

Lokal för gruppträning med utrymme för 10 – 15 personer, stabila stolar, viktmanschetter i vikter från 0,5 kg till 2,5 kg.

Av sjukgymnast utbildad träningsledare.

RESULTAT

1 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39

-6

-4

-2

0

2

4

6

8

10

Tilltro till egenförmåga, V0 och V12

Individ

Tillt

ro

Figur 2. Tilltro till egenförmåga, Blå punkter skattning vecka 0, Röda staplar förändring av skattning vecka 0 och 12.

I figur 2, de blå punkterna representerar självskattning vecka 0. Självskattningen är sorterad från lägst till högst, där av trappstegsformen. De röda staplarna visar förändring i självskattning mellan vecka 0 och vecka 12. En positiv stapel innebär att tilltron till egenförmåga har stärkts, kanske som effekt av goda träningsresultat. Ett negativt värde på stapeln innebär att tilltron till egenförmåga har sänkts, eller om man så vill så har testpersonerna fått en mer realistisk bild av sina förmågor, trots att även dessa har förbättrat sina testvärden.

Exempel; Längst till höger återfinns en deltagare som skattade sin tilltro till egenförmåga till en 10:a vecka 0 (blå punkter). Efter 12 veckor så skattade denne sig som en 6:a, dvs -4 steg (röd stapel).

Värt att poängtera är att de som vid studiens start hade en låg tilltro till egenförmåga, 4 och lägre, samtliga fick stärkt tilltro efter 12 veckors träning. Se den vänstra delen av diagrammet, 12 testpersoner.

På motsvarande sätt har de som gick in i studien med mycket hög tilltro till den egna förmågan, 8 och högre, som grupp korrigerat ned sin självbild. 5 av totalt 9 testpersoner. Se den högra delen av diagrammet.

Totalt sett så har gruppen ökat fån 5,6 till 6,4 under studiens gång, vilket är bra.

Viktigare är dock Standardavvikelsen som beskriver hur stor variationen är i gruppen. Här kan man tydligt se att denna variation/spridning har minskat.

Sammantaget så kan detta tolkas som att självtilliten generellt har ökat samt att gruppen blivit mer homogen eller realistisk i förhållande till sina prestationer.

Tabell 1. Ståendebalans i 4 nivåer från ihop, semitandem, tandem och enbens, som svåraste nivå

Four test balance scale nivå 0 v nivå 6 v nivå 12 v nivå 18 v nivå 24 vtandem tandem enbens

tandem enbens enbens enbens enbens

tandem tandem enbens enbens enbens

enbens enbens enbens enbens enbensenbens enbens enbens enbenstandem enbens enbens

tandem tandem enbens

enbens enbens enbens enbensenbens enbens enbensenbens enbens enbens

enbens enbens enbens

tandem enbens enbenstandem tandem enbens

enbens enbens enbens enbens enbens

tandem enbens tandem

tandem enbens enbens


ihop ihop tandem tandem tandem

tandem tandem enbensenbens enbens enbens enbens enbensihop semitandem tandem

enbens enbens enbens enbens enbenstandem enbens enbens enbens enbens



semitandem tandem enbens tandem tandem

tandem enbens enbens enbens

enbens enbens enbens enbens

tandem enbens enbens enbens enbens







tandem tandem tandem

enbens tandem enbens



tandem tandem tandem

Tabell 2. Liten risk 3 steg eller färre, Risk 3 – 4,5 steg i genomsnitt, Stor risk 4,5 steg eller fler i genomsnitt.

180 grader vändningar

Fallrisk 0 v fallrisk 6 v Fallrisk 12 v Fallrisk 18 v Fallrisk 24 v

stor risk liten risk liten risk

stor risk risk risk liten risk liten risk

risk liten risk liten risk liten risk liten risk


risk risk risk liten risk

risk liten risk liten risk

risk liten risk risk

risk liten risk liten risk liten risk

liten risk liten risk liten risk

risk risk liten risk



risk risk risk


stor risk risk risk


liten risk liten risk liten risk liten risk liten risk

stor risk stor risk stor risk stor risk stor risk



stor risk stor risk risk

stor risk liten risk liten risk liten risk liten risk

risk liten risk risk liten risk liten risk



stor risk stor risk risk risk risk

stor risk stor risk stor risk risk





stor risk risk liten risk



liten risk risk liten risk

risk stor risk risk

liten risk risk risk



stor risk risk risk

Tabell 3. Antal uppresningar på 30 s, jämfört med normalvärde för ålder och kön.

30s Chair stand test0 v 6 v 12 v 18 v 24 v

N N N

N N N Ö N

U N Ö Ö+ Ö+

N Ö N N Ö+

N N N N

N N N

N N Ö

N Ö Ö Ö+

N N N

N N N

U N N

N Ö N

U U N

N N Ö Ö+ Ö+

U N N

N N N

U N N Ö N

U N N+ Ö Ö+

N N N

N N N N N

U U U+

N Ö Ö Ö+ Ö+

N N N N N

N N Ö

N N N Ö+ Ö+

U N N N N

U U N N

U N N N

N N N N Ö+

N Ö Ö Ö+ Ö+

U N N

Ö Ö+ Ö+

N Ö Ö+

N N Ö

Ö Ö+ Ö+

N N N

N N N

Ö Ö Ö+

N N Ö

N N N

Tabell 4. Liten risk mindre än 14 s, Risk mellan 14 -16 s, Stor risk mer än 16 s

Timed up and go TUGFallrisk 0 v Fallrisk 6 v Fallrisk 12 v Fallrisk 18 v Fallrisk 24 v

liten risk risk liten risk

risk liten risk liten risk risk liten risk



liten risk liten risk liten risk liten risk










stor risk risk liten risk



stor risk stor risk stor risk stor risk stor risk



stor risk stor risk liten risk




















Tabell 5. Sammanställning av Fallriskpoäng.

Fallriskpoäng tabellFallriskpoäng 0 v Fallriskpoäng 6 v Fallriskpoäng 12 v Fallriskpoäng 18 v Fallriskpoäng 24 v

2 1 0

3 1 1 1 0

3 0 0 0 0

2 0 0 0 0

1 1 1 0

2 0 0

1 0 1

1 0 0 0

0 0 0

2 1 0

2 1 0

1 1 0

3 2 1

1 0 0 0 0

6 2 1

0 0 0

1 0 0 0 0

7 6 4 4 4

1 0 0

1 0 0 0 0

7 6 2

3 0 0 0 0

1 0 1 0 0

1 1 0

1 0 0 0 0

4 2 1 1 1

5 3 2 1

3 0 0 0

1 0 0 0 0

1 0 0 0 0

2 0 0

2 1 0

1 1 0

0 0 0

0 1 0

1 2 1

1 1 1

0 0 0

1 1 0

2 1 1

En riskprofil framtogs utifrån försökspersonernas prestationer vid Four test balance scale,

180 grader vändningar, 30 s Chair stand test och Timed up and go.

Stor risk markeras med rött = 2 fallriskpoäng, risk markeras med gul = 1 fallriskpoäng. Tidigare fall under det senaste året markeras med gul = 1 fallriskpoäng.

Totalt max 8 fallriskpoäng, se Tabell 1 - 4, samt sammanställd fallrisktabell, Tabell 5.

Resultaten visar i likhet med tidigare studier (Bessey, et al., 1992) (Rantanen, et al., 1997) (Buchner, et al., 1996) (Ferrucc., et al., 1997) (Salem, et al., 2000), (Marsh, et al., 2006) att de som vid studiens början hade störst funktionsbegränsning, d.v.s. högst fallriskpoäng, var de som förbättrades mest, från 7 fallriskpoäng till 4 respektive 2 fallriskpoäng, från 6 fallriskpoäng till 1 fallriskpoäng, vilket är fantastiska resultat.

Även de försökspersoner som hade medel till låg fallriskpoäng förbättrades under träningsperioden.

Sammantaget ser man goda till mycket goda resultat av träningen.

Test av signifikanta skillnader i testresultat

Här baseras analysen på testpersonens individuella testresultat uttryckt som skillnaden mellan två mättillfällen. Det vill säga att de resultat som visas i tabellerna är skillnaden i prestation och inte den faktiska prestationen.

Konfidensintervallet beskriver det intervall som det verkliga medelvärdet för gruppen med 95% säkerhet bör återfinnas inom.

Signifikansnivån ligger även den på en 95% konfidensnivå och baseras på hypotesen att:

H0: Ingen skillnad föreligger mellan de två tillfällena.

H1: Med en längre tids träning kan en skillnad påvisas.

Det vill säga att mothypotesen H1 är en enkelsidig jämförelse.

Tabell 6. Gångtest 10 m. Skillnad i sekunder mellan 2 mättillfällen.

Gångtest-tid Medelvärde

(s)

Standard-Avvikelse

(s)

Antal testpersoner

(antal)

Konfidens-intervall

(s)

Signifikans

(p-värde)V0 - V12 1,7 2,02 40 1,0 - 2,3 Ja (<0,0001)V0 – V6 0,71 1,76 40 0,1 – 1,3 Ja (0,0071)

V6 – V12 0,96 1,30 40 0,5 – 1,4 Ja (<0,0001)

Tabell 7. Gångtest 10m på linje. Skillnad i sekunder mellan 2 mättillfällen.

Gångtest på linje-tid

Medelvärde

(s)

Standard-Avvikelse

(s)

Antal testpersoner

(antal)

Konfidens-intervall

(s)

Signifikans

(p-värde)V0 - V12 1,2 2,61 29 0,1 - 2,2 Ja (0,0112)V0 – V6 0,3 2,36 26 -0,7 – 1,23 Nej (0,277)

V6 – V12 1,3 2,34 31 0,4 - 2,2 Ja (0,0018)

Tabell 8. 180 graders vändning. Skillnad i antal steg mellan 2 mättillfällen.

180 graders vändningantal steg

Medelvärde

(antal)

Standard-Avvikelse

(antal)

Antal testpersoner

(antal)

Konfidens-intervall(antal)

Signifikans

(p-värde)V0 - V12 1,0 0,95 40 0,7 – 1,3 Ja (<0,0001)V0 – V6 0,6 0,77 40 0,3 – 0,9 Ja (<0,0001)

V6 – V12 0,4 0,67 40 0,1 – 0,6 Ja (0,0006)

Tabell 9. Timed up and go. Skillnad i sekunder mellan 2 mättillfällen.

TUG-tid Medelvärde

(s)

Standard-Avvikelse

(s)

Antal testpersoner

(antal)

Konfidens-intervall

(s)

Signifikans

(p-värde)V0 - V12 2,0 2,60 40 1,2 – 2,9 Ja (0,0001)V0 – V6 0,7 2,33 40 -0,08 – 1,4 Ja (0,0403)

V6 – V12 1,4 1,70 40 0,8 – 1,92 Ja (<0,0001)

Tabell 10. Chair stand test. Skillnad i antalet uppresningar mellan 2 mättillfällen.

CSTantal

resningar

Medelvärde

(antal)

Standard-Avvikelse

(antal)

Antal testpersoner

(antal)

Konfidens-intervall(antal)

Signifikans

(p-värde)V0 - V12 3,8 2,49 40 3,0 – 4,6 Ja (<0,0001)V0 – V6 2,5 1,98 40 1,8 – 3,1 Ja (0,0001)

V6 – V12 1,4 2,35 40 0,5 – 2,1 Ja (0,0004)

Individuell utveckling över tid av testpersonens balans.

Tabell 11. Four point balance scale. Förändring mellan vecka 0 och vecka 6.

4-Test balance scale

A: enbensV0

B: tandem

V0

C: semitandem

V0

D: ihopV0

Summa rad

A: enbens V6

19 12 0 0 31

B: tandem V6

1 5 1 0 7

C: semitandem V6

0 0 0 1 1

D: ihop V6

0 0 0 1 1

Summa kolumn 20 17 1 2 40

Tabell 12. Four test balance scale. Förändring mellan vecka 0 och vecka 12.

4-Test balance scale

A: enbensV0

B: tandemV0

C: semitandem

V0

D: ihopV0

Summa rad

A: enbens V12

20 14 1 0 35

B: tandem V12

0 3 0 2 5

C: semitandem V12

0 0 0 0 0

D: ihop V12

0 0 0 0 0

Summa kolumn 20 17 1 2 40

Här visas hur balansen har förbättrats över tid som en följd av träningen

Förklaring av hur man tolkar tabellerna:Resultaten vid försökets start läses kolumnvis och resultatet efter 6 respektive 12 veckors träning läses radvis.

I den undre tabellen jämförs resultaten vid starten av träningsperioden med individens resultat efter 12 veckors träning. Vid försökets start, V0, så var det 17 försökspersoner av totalt 40 som klarade av nivån ”B: tandem”. Efter 12 veckor av träning så har 14 förbättrat sig så de klarar nivån ”A: enbens” medan 3 är kvar på ”B: tandem”.På motsvarande sätt visar tabellen att antalet testpersonen som klarar den svåraste graden ”A: enbens” ökar från 20 till 35 efter 12 veckors träning.Sen kan det poängteras att träningen har medfört att ingen av testpersonerna ligger kvar på nivå C och D, samt att 87,5% klarar den svåraste nivån ”A: enbens”.

Redovisar inte några signifikanta skillnader på grund av för få observationer. Men trenderna är mycket trevliga….

En jämförelse mellan FALLRISKPOÄNG och skattning av TILLTRO TILL EGENFÖRMÅGA.

Figur 3. Fallriskpoäng vecka 0 mörkblå, Fallriskpoäng vecka 12 ljusblå, Tilltro till egenförmåga vecka 0 rödlinje, Tilltro till egenförmåga vecka 12 grönlinje.

I diagrammet visas individens fallriskpoäng vid studiens start och efter 12 veckor av fysisk träning samt dennes tilltro till den egna förmågan.

X-axeln visar varje individ som ett nummer rangordnad efter deras fallriskpoäng vid studiens start.

Y-axeln är fallriskpoäng från 0 till 7 samt tilltro till den egna förmågan 1 till 10.

De fyllda fälten representerar fallriskpoäng. Mörkblå visar fallriskpoäng vid studiens start, medan de ljusblå visar individens fallriskpoäng efter 12 veckors träning. Syns tydligt att gruppen har förbättrats, samtliga som vecka 0 hade en fallrisk på 2 eller mer, till höger i diagrammet, har minskad fallrisk.

De röda respektive gröna kurvorna visar hur tilltron till den egna förmågan har förändrats under studiens gång.

Röd linje är självvärderingen vid studiens start och den gröna efter 12 veckors träning.

Här är det betydligt svårare att dra några starka slutsatser utan vi får peka på några trender:

Generellt sett så finns det en tendens att de med stor fallrisk, till höger i diagrammet, har en något lägre tilltro till den egna förmågan än de med liten eller ingen fallrisk alls, till vänster.

Båda kurvorna visar på stora skillnader mellan försökspersonernas självvärdering och kan tolkas som individuella skillnader i självförtroende, en del har kanske en övertro till sin fysiska förmåga medan andra har en undertro.

Över lag så har de flesta försökspersoner fått en stärkt tilltro till den egna förmågan efter 12 veckors träning. Dock med några undantag, individ 7, 8, 13, 15, 28, 31 och 38 har samtliga justerat ned sin tilltro. Gemensamt för dessa är att de låg högt i sin självskattning jämfört med de övriga i sitt segment över fallrisk. På motsvarande sätt har några individer stärkt sin självbild.

Sammantaget så ökar gruppens skattade medelvärde på tilltron till den egna förmågan från 5,6 till 6,4. Medan variationen minskar från en standardavvikelse på 2,23 till 1,59.

Kostnadsjämförelser

Här nedan presenteras en skattning av möjlig kostnadsbesparing som följd av en förebyggande balans och styrketräning av äldre. Kostnaden för träning ställs mot kostnaden för skattat omvårdnadsbehov via hemtjänst.

Kostnader för träningsinsats: Kostnad för lokalhyra ca 300kr/timme. Personalkostnad beräknad på kostnad av 45 000kr/ månad, 300kr/timme. Totalt: 600kr/timme.

Kostnaden delas på 15 personer, 40kr/ person och tillfälle.12 träningstillfällen á 40kr, totalt 480kr Kostnaden är 480kr per person för 12 veckors ledarledd träning.

Bedömning av träningsgruppens omvårdnadsbehov baserat på riskbedömningar och testresultat vid studiens start ger:

Om försökspersonerna vid studiens början, hade önskat biståndsinsatser såsom tillsynsbesök eller hemtjänst, vore det rimligt utifrån Tilltro till egenförmåga och/ eller Fallriskpoäng, se figur 3.

Att försökspersonerna 5, 11, 16, 17,20, 24 och 29 skulle beviljats dagliga tillsynsbesök ca 30 minuter per gång á ca 1400kr per vecka. Beräkningen baseras på kostnad per beviljad hemtjänstimme á 400kr ( Socialkontoret ekonomiavd. Skellefteåkommun.2018), relaterat till sin låga tilltro till egenförmåga, och där av risken att inte vara aktiv i sin vardag.

Att försökspersonerna 36, 37, 38, 39 och 40 alltså de med fallriskpoäng 4 eller högre, skulle beviljats hemtjänstbesök dagligen ca 45 minuter á ca 2100kr per vecka, relaterat till sin höga fallrisk.

Däremot efter 12 veckors studie kan ses att, endast försöksperson 11 och 29 fortfarande har mycket låg tilltro till egenförmåga, dock har den höjts sedan vecka 0.

Även gruppen med hög fallrisk har minskat, där återstår försöksperson nr 40 med 4 fallriskpoäng.

SCENARIO 1

1 Hemtjänstbesök/dag kostar mellan 1400kr och 2100kr per vecka. Ett träningstillfälle kostar ca 600 kr per vecka. Ett träningstillfälle för en grupp om 15 personer/träningstillfälle kostar cirka 40kr/ person och

vecka.

SLUTSATS: Ett hemtjänstbesök motsvarar mellan 35 och 50 personer i träning ett pass i veckan.

Av de personer som ingick i studien beräknas 7 personer varit berättigade till besök utifrån sin låga tilltro till egenförmåga, samt 5 personer utifrån sin höga fallrisk.

Efter 12 veckors träning hade 9 personer av dessa förbättrat antingen sin tilltro till egenförmåga eller minskat sin fallriskpoäng , till normalvärden.

Huruvida studiegruppen är representativ för befolkningen i stort är svårt att säga, däremot kan man hävda att vikten av identifiering av tilltro till egenförmåga samt fallrisk är stor, då man vid tidig identifiering kan sätta in åtgärder för att minska riskerna och därigenom till en relativt låg kostnad bibehålla funktion och självständighet.

DISKUSSION SLUTSATSEtt aktivt åldrande styrs av tilltro till egenförmåga samt fysisk funktionsförmåga, dessa båda komponenter korrelerar i utgångsläget inte nödvändigtvis med varandra. Det är därför viktigt att identifiera dessa och under en träningsperiod, arbeta för att påverka båda dessa komponenter.

Tilltro till egenförmåga är en viktig aspekt, då en låg tilltro till egenförmåga riskerar att personen avstår från att göra aktiviteter, som hen inte tror sig klara av och därigenom blir mer inaktiv, vilket kan leda till att personen faktiskt förlorar förmågan att utföra aktiviteten.

Tillika kan en övertro till egenförmågan göra att personen utsätter sig för utmaningar, som den fysiska förmågan inte kan prestera och därigenom riskerar att skada sig, vilket kan leda till inaktivitet och ytterligare försämrad förmåga.

Tilltron till den egna förmågan förändrades under studien och kan antas vara en mera realistisk tilltro till egenförmåga efter 12 veckor, då försökspersonerna utmanat sin funktionsförmåga, under studien och därigenom upprepade gånger utfört de moment som fysiskt visade sig vara komplicerade, eller alternativt de moment personen föreställde sig vara komplicerade.

Vid 12 veckor har gruppen som helhet ökat sin tilltro till egenförmåga se figur 2 och figur 3. Tilltron till egenförmåga kan nu sägas överensstämma bättre med fallriskpoängen efter 12 veckors träning.

Även tidigare forskning (Keysor JJ., et al., 2001; Stretton et al., 2006) visar på vikten av tilltro till egenförmåga för att uppnå goda träningsresultat.

Att identifiera riskprofil är avgörande då det är ett viktigt steg i varseblivningen för att proaktivt minska fallrisk. De personer som ingick i studien var självständiga med ordinärtboende och utan biståndsinsatser såsom hemtjänst.

Tidigare forskning talar om tröskelvärde för funktion (Buchner D., et al., 1996.), (Ferrucci L., et al., 1997).

Där tröskelvärdet för funktion är individuellt för den enskilde och står i direkt relation till reservkapacitet, vilket innebär att ju lägre reservkapacitet personen har, desto närmare är personen sitt tröskelvärde för funktion. Tröskelvärde för funktion innebär, den gräns där personen inte längre klarar av att självständigt utföra en aktivitet, utan behöver hjälp med detta. Med reservkapacitet menas den fysiska förmåga personen har som överstiger tröskelvärdet för funktion.

Reservkapaciteten påverkas av fysiskaktivitet, inaktivitet samt allmäntillstånd.

De försökspersoner som hade hög riskpoäng kan antas ha legat nära eller mycket nära sitt tröskelvärde för funktion, och därigenom löpt stor risk att inom kort, inte längre klara sig självständigt. Även de personer som hade en medelhög riskpoäng, kan vid påverkan av allmäntillståndet såsom en virusinfektion eller en maginfluensa, riskera att nå tröskelvärdet för funktion.

I tillägg till detta kan svårigheten att rehabilitera tillbaka en förlorad förmåga, förmodas vara större och mer resurskrävande. Än att öka en låg reservkapacitet, till att klara av de dagliga påfrestningar

personen utsätts för och därigenom bibehålla sin självständiga funktionsnivå. Vilket de positiva resultat gruppen uppnått på den relativt korta tidsperioden antyder, där man kan se att en signifikant förbättring skett efter endast 12 veckors träning.

I enhet med Skellefteåkommuns äldreomsorgsmotto ”Leva livet bäst möjligt och kunna klara sig själv” bör stor vikt läggas på att proaktivt möta upp den stora grupp seniorer, som med relativt småmedel och insatser, kan förbättra sin funktionsförmåga och förvärva en adekvat tilltro till egenförmåga för att just kunna ”Leva livet bäst möjligt och kunna klara sig själv”.

REFERENSFÖRTECKNINGBarnett A., Smith B., Lord SR., Williams M., Baumand A., Community-based group exercise improves balance and reduces falls in at-risk older people: A randomised controlled trial. Age Ageing., 2003;32(4):407-14.

Bassey EJ., Fiatarone MA., o´Neill EF., et al., Leg extensor power and funcional performance in very old men and women. Clin and Sci (Lond)., 1992;82(3):321-7.

Buchner DM., Larson EB., Wagner EH., et al., Evidence for a nonlinear relationship between leg strength and gait speed. Age Ageing., 1996;25(5):386-91.

Campbell AJ., Robertson MC., Gardner NM., Norton RN., Tilyard MW., Buchner DM., Randomised controlled trial of a general practice programme of home based exercise to prevent falls in elderly women. BMJ., 1997;315(7115):1065-69.

Chodzko-Zajko WJ., Proctor DN., Fiatarone Singh MA., Minson CT., Nigg CR., Salem GJ., Skinner JS., Exercise and physical activity in older adults. Medicine and Science in sports and exercise. 41,1510-1530. American College of sports Medicine. (2009).

Crimmins EM., Lifespan and healthspan: Past, present, and promise. The Gerontologist. 2015;55, 901-911.

El-Khoury E., Cassou B., Charles MA., Dargent-Molina P., The effect of fall prevention exercise programmes on fall induced injuries in community dwelling older adults: Systematic review and meta-analysis of randomised controlled trials. British Medical Journal, 2013; 347, f6234.

Ferrucci L., Guralnik JM., Buchner D., et al., Departures from linearity in the relationship between measures of muscular strength and physical performance of the lower extremities: the Women´s Health and Aging Study. J Gerontol A Biol Sci Med Sci., 1997;52(5):M275-85.

Garber CE., Blissmer B., Deschenes MR., Franklin B A., Lamonte MJ., Lee IM., Swain DP., Quantity and quality of exercise for developing and maintaining cardiorespiratory, musculoskelatal, and neuromotor fitness in apperently healthy adults: Guidance for prescribing exercise. Medicine and Science in Sports and Exercise, 1334-1359. American College of Sports Medicine.(2011).

Kalache A., Aboderin L., Hoskins I., (2002). Compression of morbidity and active ageing: Key priorities for public health policy in the 21st century. Bulletin of the World Health Organization,80,243-244.

Keysor JJ., Jette AM., Have we oversold the benefit of late-life exercise?. J Gerontol Med Sci., 2001; 56A:M412-M23.

Lord SR., Castell S., Corcoran J., Dayhew J., Matters B., Shan A., Williams P., The effect of group exercise on physical functioning and falls in frail older people living in retirement villages: A randomized, controlled trial. J Am Geriatr Soc., 2003; 51(12):1685-92.

Marsh AP., Miller ME., Saikin AM., et al., Lower extremity strength and power are associated with 400-meter walk time in older adults: The InCHIANTI study., J Gerontol A Biol Sci Med Sci., 2006; 61(11):1186-93.

Nelson ME., Rejeski WJ., Blair SN., Duncan PW., Judge JO., King AC., Macera CA., Castaneda-Sceppa C., (2007). Physical activity and public health in older adults: Recommendation from the American College of Sports Medicine and the American Heart Association. Medicine and Science in Sports and Exercise, 39, 1435-1445.

Nevitt et al., Risk factors for recurrent nonsyncopal falls. JAMA, May 12, 1989-vol 261, no 18.

Pahor M., Guralnik JM., Ambrosius WT., Blair S., Bonds DE., Williamson JD.; LIFE Study Investigators. (2014). Effect of structured physical activity on prevention of major mobility disability in older adults: The LIFE study randomized clinical trial. The Journal of the American Medical Association, 311, 2387-2396.

Podsiadlo D., Richardson S., The timed ”Up & Go”: a test of basic functional mobility for frail elderly persons. J am Geriatr Soc., 1991;39:142-148.

Rantanen T., Avela J., Leg extension power and walking speed in very old people living independently. J Gerontol A Biol Sci Med Sci., 1997; 52(4): M225-31.

Region fakta.com., Kommunal befolkningstatistik, 2017.

Rikli RE., Jones JC., Senior fitness test manual. Human Kinetics Publisher, 2001.

Salem GJ., Wang MY., Young JT., et al., Knee strength and lower and higher-intensity functional performance in older adults. Med Sci Sports Exerc., 2000; 32(10):1679-84.

Sherrington C., Tiedermann A., Fairhall N., Close JC., Lord SR., (2011). Exercise to prevent falls in older adults: An updated meta-analysis and best practice recommendations. New South Wales Public Health Bulletin, 22,78-83.

Skelton D., Dinan S., Campbell M., Rutherford O., Tailored group exercise (Falls Management Exercise-FaME) reduces falls in community-dwelling older frequent fallers (an RCT). Age Ageing., 2005; 34(6):636-39.

Socialkontoret Ekonomiavdelningen, Skellefteå kommun, 2018.

Statistiska Central byrån (SCB)., Befolkningsökning, 2017.

Stretton C., Latham NK., Carter KN., Lee AC., Anderson CS., Determinants of physical health in frail older people: The importance of self-efficacy. Clin Rehabil., 2006;20:357-366.

World Health Organization.(2002). Active ageing: A policy framework. (WHO/NMH/NPH/02.8), Geneva: WHO Nonecommunicable Diseases and Mental Health Cluster.

World Health Organization. (2015). World report on ageing and health.

fallförebyggande studie jörn höst 2017/ vår 2018 · web viewfallfÖrebyggande studie jÖrn...

Documents