Pris 20 kr

FEBRUARI 1 • 2007

Om utdeladetapperhetsteckenfrån fredeni Wärälä 1790

Depå i Rickleå,Västerbotten,med enbartkvartsören

StockholmsBell-Telefon AB

SNT:s register2006

2 SNT 1 • 2007

Innehåll SNT 1 • 2007 SidArtiklar och notiserOm utdelade tapperhetstecken från freden i Wärälä 1790 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4Depå i Rickleå med enbart kvartsören . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8Svenska Numismatiska Föreningens speciemedalj till Karl XII:s minne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10Kransnedläggning vid Bror Emil Hildebrands grav i november 2006 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11Numismatikens dag 8 oktober 2006 på Lödöse museum . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12Myntauktionen i Borås 1944 efter Axel Wahlstedt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13Stockholms Bell-Telefon AB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14C. J. Nordström i Gävle – vinhandlare och numismatiker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16Angående myntreformen år 1855 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Myntauktion med bidrag från allmänna arvsfonden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20Svenska Numismatiska Föreningens medalj över Gunnar Mickwitz . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20En gammal verkmästare vid Myntverket berättar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Stående rubrikerFöreningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17Nytt om böcker – recensioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18Boktips . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

OmslagKongl. Maj:ts kungörelse angående krig mot kejsarinnan av Ryssland den 8 augusti 1788. Infällt ses båda sidornaav ett tapperhetstecken i silver som delades ut till ryska underofficerare och soldater efter freden i Wärälä 1790.Åtsidan visar kejsarinnan av Ryssland, Katarina II, och på frånsidan ses den ryska inskriften, översatt: För tjänst ochtapperhet / Fred med Sverige avslutad den 3 augusti 1790. KMK. Läs mer om allt detta i Per-Göran Carlssonsartikel på sidorna 4 -7.

Foto och montage: Gabriel Hildebrand, KMK.

SVENSK NUMISMATISK TIDSKRIFTpresenteras även på Svenska Numismatiska Föreningens och Kungl. Myntkabinettets hemsidor i www.numismatik.se respek-tive www.myntkabinettet.se. På nätet kan man läsa SNT i lågupplöst pdf-format. Den tryckta tidskriften ges ut den andraveckan i februari – maj, september – december.

Målsättningen är förstås att nå en större läsekrets. Den utvidgade spridningen av såväl artiklar som annonser till all-mänheten kan leda till att fler intresserar sig för ämnet och till nya medlemmar i föreningen. Att annonsera bör också bliattraktivare. Annonspriserna ser ut som följer.

1/12 sida (47 x 50 mm) 250 kr1/8 sida (72 x 47 mm) 350 kr1/6 sida (47 x 105 mm) 400 kr1/4 sida (72 x 105 mm) 600 kr1/2 sida (151 x 105 mm) 1.200 kr1/1 sida (151 x 214 mm) 2.000 kr2:a + 3:e omslagssidan 1/1 sida 2.500 kr4:e omslagssidan 1/1 sida 3.000 kr4:e omslagssidan 1/1 i färg 5.000 kr4:e omslagssidan 1/2 sida 2.000 kr

Annonser på årsbasis får 20% rabatt. För annonsering kontakta Carin Hirsch Lundborg på föreningens kansli,e-post carin@numismatik.se. Allt material måste vara kansliet tillhanda senast den 1:a i månaden före utgivning. EnskildaSNF-medlemmar erbjuds gratis annons att köpa, sälja eller byta samlarobjekt med högst tre rader. Kontakta mgl@mynt-kabinettet.se. Annonser som inte är förenliga med SNF:s, FIDEM:s och AINP:s etik avböjs.

3SNT 1 • 2007

ges ut av

SVENSKANUMISMATISKA

FÖRENINGENi samarbete med

KUNGL.MYNTKABINETTET

Föreningen:Banérgatan 17 nb

115 22 StockholmTel 08-667 55 98

onsdag – torsdag kl 10.00 – 13.00Fax 08-667 07 71

E-post: info@numismatik.se

Postgiro 15 00 07-3Bankgiro 219-0502

Svenska Handelsbanken

Redaktionen:Kungl. Myntkabinettet

Box 5428114 84 StockholmTel 08-5195 5300Fax 08-411 22 14

E-post: info@myntkabinettet.se

Ansvarig utgivare:Ian Wiséhn

Huvudredaktör och layout:Monica Golabiewski Lannby

Prenumerationer:Pris 200 kr/år (8 nr)

Medlemmar erhåller tidningen automatiskt

SNT trycks med bidrag frånGunnar Ekströms stiftelse

samt Sven Svenssons stiftelse

För insänt, ej beställt, material ansvarasej. SNT:s texter och bilder lagras

elektroniskt och publiceras i pdf-formatpå SNF:s och KMK:s hemsidor

(www.numismatik.se samtwww.myntkabinettet.se). Den som

sänder material till SNT anses medgeelektronisk lagring/publicering.

Tryck:Masterprint Sätteri & Tryckeri AB

ISSN 0283-071X

Våren 2007FEBRUARI21 Föreningskväll

Plats: SNF:s lokal, Banérgatan 17

18.00 Lättsamt, aktuellt tema samt kaffe med tilltugg.

MARS24 Numismatiskt seminarium

Plats: SNF:s lokal, Banérgatan 17

10.00-ca16.00 Dagen kommer att innehålla ett antal numismatiska föredrag med avbrott förgemensam lätt lunch samt eftermiddagskaffe. Hittills klara bidrag kommerfrån Magnus Tagesson (Mynt på webben), Kjell Holmberg (En översikt överden svenska myntningen 1364-1520, och några nya rön kring vissa mynt-typers datering), Magnus Wijk (Storsamlaren Gunnar Ekström) och Jan-OlofBjörk (Projektet Den svenska mynthistorien). Ytterligare ett föredrag tillkom-mer och meddelas i nästa nummer.

APRIL14 FRIMYNT i Helsingborg

Plats: Idrottens Hus, Helsingborg

11.00-18.00 Representanter från SNF kommer att finnas på plats för att träffa nya och gamla medlemmar samt sälja litteratur. OBS! 2007 varar mässan bara en dag, men istället något flera timmar än som vanligt på lördagen.

25 Föreningskväll

Plats: SNF:s lokal, Banérgatan 17

18.00 Lättsamt, aktuellt tema samt kaffe med tilltugg.

MAJ5 - 6 SNF:s årsmöte i Linköping

Tider och närmare uppgifter meddelas i nästa nummer samtpå www.numismatik.se.

23 Föreningskväll

Plats: SNF:s lokal, Banérgatan 17

18.00 Lättsamt, aktuellt tema samt kaffe med tilltugg.

Föreningsaktiviteter

Svenska Numismatiska FöreningenAdress: Banérgatan 17 n.b. Buss 4, 44; T-bana Karlaplan.Kansli: Besökstid 10.30 -13.00 onsdag – torsdag.Stängt: Midsommar – 1 september; jul- och nyårshelgerna.www.numismatik.se

Kungl. MyntkabinettetAdress: Slottsbacken 6. Buss 2, 43, 55, 59, 76; T-bana Gamla stan.Utställningar: Måndag – söndag kl. 10.00 -16.00.Numismatiska boksamlingen: Torsdagar kl. 13.00 -16.00.www.myntkabinettet.se

Tumba BruksmuseumAdress: Sven Palmes väg 2, Tumba. Pendeltåg; buss 725.Utställningar: sept. – maj, lörd.-sönd., juni – aug. tisd.- sönd., kl. 11.00 -16.00.www.tumbabruksmuseum.se

4 SNT 1 • 2007

Sveriges äldre historia och utveck-ling kantas av mer eller mindre lyc-kosamma krigsföretag – försök atterövra, försvara och hävda sina ”rät-tigheter”, vare sig bevekelsegrun-derna varit territoriella, kommersi-ella, religiösa eller helt enkelt ego-istiska. Stundom har Sverige varitdelaktigt i allianser som haft kom-plexa intressen att hävda. Dessa oftamångåriga och ambitiösa projekt harvarit kostsamma och resurskrävan-de. Den diplomatiska dimensionen ispelet var många gånger avgörande.Manspillan har varit legio, och notanhar befolkningen känts vid många årefteråt. Ibland bärgades formidablakrigsbyten som kompenserade någrafå och bekostade lojalitetsmaskine-riet. Andra åter har fått nöja sig medskärvor till gratifikationer eller blottäran eller minnet av händelser ochden plikt för fosterlandet man full-följt.

Ett av dessa krigsföretag utgjor-de Gustav III:s spel mot Ryss-land. Här ska inte utvecklasnågon historisk reflektion, ej hellernågon slags recension av vedermö-dorna men konstateras att händel-serna avsatt sig i en rad attraktivanumismatiska föremål. Välkända ärförstås de svenska förfalskningarnaav ryska femkopeker, stora koppar-mynt som de svenska soldaternaskulle föra med sig in på rysk mark itanke att betala för sig. Ett annatexempel, och föremålet för dennaartikel, är de tapperhetstecken somproducerades i samband med freden iWärälä 1790.

Freden i Wärälä slöts mellan Sve-rige och Ryssland den 3 augusti 1790(fig. 2), medan ratifikationerna ut-växlades 20 augusti. I fredsunder-handlingarna representerades Sveri-ge av generalmajoren friherre GustafMauritz Armfelt. Hans ryska motpartvar generallöjtnanten friherre OttoHenrik Igelström, härstammande frånFinland och som tidigare på legovistagit tjänst hos den ryska kejsarinnanKatarina II (1762-1796). Således varde båda parterna av lika adlig rangoch hade mandat att företräda sittrespektive lands intressen. Måhändaunderlättades förhandlingarna av attbåda representanterna talade sven-ska.

Bror Emil Hildebrand berättar(1875) att underhandlingarna skeddei tält uppställda på slätten vid Kym-mene älv mellan de båda arméer-nas förposter. Gjorda erövringar åter-ställdes, som det heter, och gränsernamellan rikena Sverige (fortfarandeinklusive Finland) och Ryssland blevdesamma som förut. Rysslands tidi-gare rättighet att försvara Sverigesregeringsform av år 1720 omnämnsdock inte i traktatet som finns doku-menterat i flerspråkligt tryck. (Fig.1.) Således undslapp Gustav den”överrocken” som på gott och ontkan ha upplevts vara en belastningmer än en trygghet. Som vi vet varman ju inte direkt främmande förtämligen gränslöst tillämpad svåger-politik och strategiska, taktiska såda-na personunioner under äktenskap-liga täckmantlar. Kanske kan manhär ana embryot till Sveriges undermodernare tider alltmera hävdadeneutralitetsaspekter.

Tapperhetstecknens traditionerJämsides med de brittiska och tyskaimperierna har det kejserliga Ryss-land präglats av en högt utveckladkultur inom ordens- och utmärkel-seväsendet – egentligen ett slags be-lönings- och lojalitetssystem – tillfullo hanterat och utnyttjat av cen-tralmakten. Detta framgår med allönskvärd tydlighet i ett nyligen ut-kommet vackert referensverk påområdet – The Russian Imperial Aw-ard System 1894 -1917, författat avUlla Tillander-Godenhielm – variockså rekonstrueras så ingående somskriftliga källor, muntliga och obser-verade traditioner medger hur ären-den bereddes.

De historiska tillbakablickarna frånordens- och utmärkelseväsendetsgryning under det tidiga 1700-taletoch framåt är synnerligen informa-tiva och intressanta. De visar hur sys-tematiskt hela procedurerna utveck-lades och att knappast något läm-nades åt slumpen, ett i sanning so-fistikerat belöningssystem. I verketbeskrivs även hur mekanismernafungerade för statens återköp (sic!)av sina egna belöningsgåvor ochdärmed hur mottagarna elegant, smi-digt och diskret kunde omvandla fö-remålen till reda pengar. Denna raf-

finerade hantering var inte på långtnär så godtycklig som man vid förstaanblicken och förmodan kan låta siginvaggas i att tro. De under 1700-ta-let enklare, ”fältmässigare” om manså vill, formerna var kanske jäm-förelsevis primitiva men kom attunder sista kvartsseklet av kejserligöverhöghet, d.v.s. fram till 1917, attutvecklas till ett närmast perfektklockspel med alla ingående kuggar istrålande harmoni.

VarierandetillverkningsmetoderTillverkningen skedde ofta på direktkejserlig beställning, men det händeäven att framträdande smeder och ju-velerare framställde prototyper ellerpraktstycken på eget initiativ (ochbekostnad). Syftet kunde vara att de-monstrativt excellera i sin konst ochförmåga, skapa lust till fler beställ-ningar och ökad produktion. En mär-kesverkstad och ledande aktör varden välkände Fabergé, men även densvenskättade Christian Bolin gjordesig ett namn som direkt kejserlig le-verantör.

Föremål av den karaktär som skul-le kunna utdelas till större gruppermottagare – medaljer, plaketter, ut-märkelseinsignier – kan ha invol-verat myntverkstäderna. Det före-kommer såväl präglade som gjutnasådana föremål, en del uppenbarli-gen präglade på gjutna ämnen, for-made före eller efter att de blivitslagna. Andra åter är resultatet avvälgjorda gjutningar enligt masspro-duktionens principer. Av gammal an-tik hävd har ju föremål som kan skå-das alltid varit centralmaktens sätt attdemonstrera sin närvaro, sin rätt attutöva gunst. För mottagaren har detlikaså varit möjligt, och många gån-ger önskvärt, att kunna visa på sinakontakter med inflytelserika kretsargenom innehavet och uppvisandet avett sådant utmärkande föremål.

Valet av ädla metaller för belö-ningstecken, med ädelstenar besattaklenoder etc., medgav en flexibelmöjlighet för mottagaren att realiseradet realvärde som marknaden förmetaller och ädelstenar från tid tillannan medgav. Det är den egentligaförklaringsgrunden till de ymnigt ut-delade men sällsynt bevarade be-

Om utdelade tapperhetsteckenfrån freden i Wärälä 1790Av Per-Göran Carlsson

5SNT 1 • 2007

löningar för tapperhet i fält, mod, lo-jalitet, flit, framsteg, upptäckter ochframåtanda eller som särskild ynnestoch uttryck för favorisering. Rysknumismatisk kultur är känd för sinfaiblesse för vackra mynt, medaljeroch långa, kompletta serier i högstakvalitet, inte minst inspirerade avfranska traditioner.

Tidens främsta kontinentala gra-vörer kontrakterades, bland demschweizaren Johann Carl Hedlinger,välkänd trotjänare också i Sverige.Med rötterna i 1700-talet utveck-lades och blomstrade in på 1800-ta-let en avancerad produktion av s.k.novodeler, exemplar framställda avuppfräschade originalstampar menäven av nya stampar, synbarligennyttjande gamla punsars bild- ochtextelement. De enskilda novodel-exemplaren kännetecknas vanligenav högsta skärpa, glans och tekniskfiness – karakteristika som normaltganska lätt skiljer ut dessa präglingarfrån de ursprungliga och generisktframställda med den undermåliga fi-nishen och precisionen som känne-tecknar reguljära exemplar. Novo-delerna var i allmänhet resultatet avenskilda beställningar från förmögna

samlare i adliga kretsar och upp-lagorna är okända men små.

Hildebrand 90 i silveroch oädla metallerI fallet med freden i Wärälä 1790 varRyssland påtagligt flitigt i att belönasina deltagande dignitärer och sol-dater. Ett sådant sällsynt bevarat av-långt, åttkantigt utmärkelsetecken avsilver framgår av fig. 3. I den veder-tagna fack- och referenslitteratur gårdet under beteckningen Hildebrand90 (sid. 199) respektive Werlich (sid.34, fig. 54) och ska ha emitterats ihuvudsak i silver och utdelats tillryska underofficerare och soldater attbäras i knapphålet. Det är ungefär 44mm högt och 22 mm brett. Åtsidanillustrerar kejsarinnan Katarinas hö-gerställda bröstbild ovanpå ett parsammanflätade lager- och eklövs-kvistar. Frånsidan uppvisar en ryskinskrift (”För tjänst och tapperhet”)inom en lagerkrans, därunder (påryska): ”Fred med Sverige avslutadden 3 augusti 1790”. De finns i tvåversioner, en signerad vid halsav-skärningen i spegelvänd skrift, Le-berecht, respektive osignerad. Ett

ovanligt vackert sådant silverexemp-lar klubbades i mars 2006 på auktioni Tyskland* för 5 000 euro.

I Kungl. Myntkabinettet (KMK) iStockholm är detta utmärkelseteckensedan länge också känt, ett i silver(fig. 5), två bevarade exemplar i kop-par (fig. 6) av den osignerade versio-nen samt ett exemplar i tenn av densignerade versionen (fig. 7). De oäd-la exemplarens existens är ett faktumsom förbigått nämnda och moder-nare referensverk. Okulär besiktningger vid handen att dessa exemplar, iicke ädel metall, är framställda påmotsvarande sätt och har sammaslags karakteristiska tidstypiska dragbeträffande rand, kanter, yta och re-lief. De bär också den uppenbaraålderns tecken och patina.

Hildebrand 90 i guldSedan en auktionsförsäljning 1990**är åtminstone ett exemplar i guldockså bekant, som bär silverexemp-larens typiska tekniska drag. Guld-exemplaret (fig. 4) väger 19 g och ärav 15-16 karats halt. Det handlar omden signerade versionen, där ett sil-

Fig. 1. Kungörelse 1788: Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse,angående krig emot kejsarinnan af Ryssland.

Gifwen Stockholms Slott then 8 augusti 1788. Privat ägo.Se även omslagsbilden i färg. Foto: MGL.

Fig. 2. Fredsfördrag 1790: Freds = Fördrag Emellan HansMaj:t Konungen af Swerige och Sweriges Rike å ena, samtHennes Maj:t Kejsarinnan af Ryssland Och Ryska Riket åandra sidan. Werele Slott den 3 augusti 1790. Privat ägo.

Foto: MGL.

s

6 SNT 1 • 2007

Fig. 3. Denna typ av utmärkelsetecken utdelades till ryskaunderofficerare och soldater att bäras i knapphålet. Mått ca44x22 mm. Åtsidan visar kejsarinnan Katarinas högerställda

bröstbild ovanpå ett par sammanflätade lager- och eklövskvis-tar. Frånsidan har rysk inskrift: För tjänst och tapperhet,

inom en lagerkrans, därunder (på ryska): Fred med Sverigeavslutad den 3 augusti 1790. Silver. Privat ägo.

Foto: Frédéric Elfver, KMK.

Fig. 4. Utmärkelsetecken i guld som bär silverexemplarenstypiska tekniska drag. Guldexemplaret väger 19 g och är av

15-16 karats halt. Kejsarinnan Katarina beordrade två veckorefter fredsslutet 1790 att denna medalj skulle ”delas ut till

soldater som deltog i slaget”. Privat ägo.Foto: Frédéric Elfver, KMK.

Fig. 6. Utmärkelsetecken i koppar. Vikt 14,38 respektive 13,29 g. KMK inv. nr 22 721. Foto: G. Hildebrand.

Fig. 5. Utmärkelsetecken i silver.Vikt 13,0 g. KMK utan inv.nr. Se även omslaget.

Foto: G. Hildebrand.

Fig. 7. Utmärkelsetecken i tennlegering.Vikt 11,68 g. KMK utan inv.nr.

Foto: G. Hildebrand.

7SNT 1 • 2007

verexemplar visades som nr 283 un-der den stora Nationalmuseiutställ-ningen 1998 -1999 på temat ”Kata-rina den stora & Gustav III”. För-fattaren Jevgenia Stjukina till det ka-talogavsnittet hänvisar till att Ka-tarina två veckor efter fredsslutetbeordrade att denna medalj skulle”delas ut till soldater som deltog islaget”. Kejsarinnan hade också per-sonligen godkänt ritningarna till me-daljen.

Enligt Stjukinas uppgift skullesammanlagt 40 000 exemplar harframställts, men frågan är om detverkligen skedde i den omfattningen.Med tanke på att medaljen är relativtsällsynt i silver måste åtskilliga hasmälts ned. Den i så fall stora uppla-gan förklarar också tillfredsställandevarför de är ganska primitivt produ-cerade och att skärpan kan varieramellan olika exemplar. Slitaget påstamparna måste ha blivit påtagligt.KMK:s motsvarande medalj i vitoädel metall är troligen en tenn-legering. Den till synes relativt lågaädelmetallhalten, matta och någotbleka uppenbarelsen är dock typiskäven för andra samtida utgåvor avdetta slag, men graden kan natur-ligtvis variera. Den rektangulära ått-kantiga formen skvallrar om ett ty-piskt tillverkningssätt vid stor bråd-ska, som också känns igen från be-lägringsmynt, soldmynt och öres-klippingarna från Gustav II Adolfstid och inte minst vissa av de svenskakopparplåtmynten.

Andra kända utmärkelseteckenoch medaljer förknippade med Wä-rälä-freden är antingen runda ellerovala, utgivna under uppenbart merplanerade omständigheter. Den rela-tivt flacka reliefen är ett genom-gående typiskt drag hos bevaradeexemplar oavsett metall. I samman-hang som detta skulle en störremängd utmärkelsetecken framställasoch utdelas, såväl på plats som an-tagligen i efterhand. Tidens logistis-ka förhållanden, protokollens ofull-ständighet, ärendets brådska samt attdet dyra kriget även tärt på den kej-serliga kassan kan likaså förklara attman efter gottfinnande passade på attgöra en liten men dock inbesparingav det ädlaste man kunde uppbringa.Tecknet är ju ändå av gyllene hård-valuta och, som Hildebrand mycketriktigt anmärker under andra liknan-de utgåvor (H 86, 87, 88, kända iguld), ”utdelades af Kejsarinnan iguld och silver af olika storlekar, ef-ter mottagarens rang”.

Som nämnts låg det i tidens andaatt centralmakten var relativt frikos-

tig med belöningar av detta slag ochhade all anledning att uppmärksam-ma denna händelse även gentemotde högre officerarna, dignitärer ochandra som kan ha ansetts lämpliga atttilldelas en ynnest av detta slag. UllaTillander-Godenhielm har i sin mo-derna och noggranna forskning visatatt inte alla gåvo- och utmärkelse-föremål bokfördes lika noggrant, ejheller omständigheterna och händel-serna kring dem.

Man tog sig alltså en påtaglig fri-het vid tillämpningen i praktiken.Det kan förklara udda förekomsterav icke bokförda exemplar. Detsam-ma gäller i de fall man kunnat ex-emplifiera förekomsten av officielltsanktionerad eftertillverkning, så-som ersättning av förkomna ellerunder olyckor och liknande förloradeeller förstörda originalexemplar. Ifall där mottagaren och dennes efter-levande känt stort affektionsvärdehos den mottagna gåvan har dettavarit legitimerande skäl. Ingen kanidag uttala sig med visshet om defaktiska omständigheterna kring var(Sankt Petersburg, Moskva, annanort eller ambulerande verkstad) ochunder vilka former dessa utmärkelse-tecken framställdes. Det utgör en delav epokens charm och spekulationerman kan ägna sig åt kring varje ex-emplars vandringshistoria.

I just fallet med guldexemplaretframgår med tydlighet att det hellerinte kan vara frågan om en novodel-prägling, i så fall skulle den varitmera omständligt framställd ochsannolikt inte heller uppvisa denhänganordning och det bruksslitagesom här är fallet. En plump enskildförfalskning skulle heller inte över-tygat i denna form. Hänganordnin-gen är också tidstypisk, jämförbarmed åtskilliga studerbara silverex-emplar. Om guldexemplarets ur-sprunglige mottagares identitet vet viidag ingenting, men det saknas juinte presumtiva uppslag i den kringkejsarinnan Katarina närstående kret-sen officerare och rådgivare, inklu-sive Igelström själv. Eftervärldenkan dock vara tacksam för att exemp-lar till åminnelse av detta historis-ka fredsfördrag, av nostalgiska ellerrent samlarmässiga skäl, funnit nådoch fribrev från smältugnarna.

Av skäl som anförts ovan är dessautmärkelsetecken i ädelmetall, tillikadess antagliga testemissioner i oädlametaller och legeringar, påtagligtsällsynta. Som historiska klenoderhar många exemplar hamnat i musealägo, åter ännu fler har sannolikt nåttsmältdeglarna och omvandlats till

klingande valuta. Det är intressantatt bevarade exemplar karaktäristisktofta är ögleförsedda med avsikt attbäras (i knapphålet) och därmed er-hållit slitage och små ytmärken för-enliga med friktion och nyfiken, be-undrande hantering.

Östersjöområdet har ju traditio-nellt främjat ett vidlyftigt kulturut-byte på många områden. Det är där-för inte märkligt att Sverige har fåttsin beskärda del av dessa kulturfö-remåls vandringar inom sin domän. Idag, liksom för 150 år sedan och mer,är kunskapsutbytet mellan museeroch akademiska institutioner fre-kvent, förr speciellt på föremålssi-dan. Måhända kan åtkomsten till yt-terligare historiska arkiv i Rysslandmed omnejd så småningom bidra tillatt återfinna ännu fler detaljeradebelägg för framställning och distri-bution av dessa tapperhetsmärken.Till den numismatiska forskningensfromma utgör KMK:s referensexem-plar tydliga och gagneliga studiema-terial till de signerade och osigneradeversionerna av dessa påtagliga min-nesobjekt från freden i Wärälä 1790,liksom för det här omskrivna och tillsynes hittills enda, verifierade guld-exemplaret.

För hjälp med bildmaterial ochdokumentation kring exemplar i mu-seets samlingar vill artikelförfatta-ren rikta ett särskilt tack till Kungl.Myntkabinettet i Stockholm och dessmedarbetare, antikvarie FrédéricElfver samt antikvarie Marie-AstridVoisin.

Noter* Gorny & Mosch Giessener Münz-

handlung Auktion 148, lot 5073 (7- 9mars 2006).

** Mynthuset Auktioner 3, 20 oktober1990, lot 1169.

Litteratur

Hildebrand, B. E.: Sveriges och svenskakonungahusets minnespenningar, prakt-mynt och belöningsmedaljer. Del 2. 1875.

Stjukina, J.: Katarina II och den ryska me-daljkonsten. Katarina den stora & Gus-tav III. Nationalmuseums utställningska-talog 610, s. 313-319. 1998.

Tillander-Godenhielm, U.: The RussianImperial Award System during the Reignof Nicholas II 1894-1917. Helsinki 2005.

Werlich, R.: Russian orders, decorationsand medals, including those of ImperialRussia, the provisional government andthe Soviet Union. Washington 1968.

8 SNT 1 • 2007

Där en gammaldags kärrväg kor-sar en bäck i byn Rickleå i Bygdeåsocken i det västerbottniska kust-landet påträffades för snart trettio årsedan ett överraskande stort antal¼-ören från drottning Kristinas ochKarl X Gustavs tid; närmare bestämt620 mynt. – Vi frågar oss, varför de-pån består av just sådana koppar-slantar och vid vilken tid nedläggnin-gen ägt rum?

Fyndplatsoch fyndomständigheterFyndplatsen ligger vid en väg, somi äldre tid utgjorde förbindelseledmellan några ensamt liggande gårdaroch kustlandsvägen, vilken i nordligriktning snart ledde fram till bynRickleå, belägen vid själva ån. Därbedrevs ett indräktigt laxfiske. Undermedeltiden ägde Uppsala domkyrkahälften av fisket, som vid reforma-tionen lades till kronan och därpå– genom försäljning år 1583 – heltkom i rickleböndernas ägo. I sydligriktning längs kustlandsvägen vardet inte långt till byn Bäck och tillSkinnarbyn med socknens kyrka –det nutida samhället Bygdeå. (Fig.1.)

Myntdepån kom i dagen just ned-ströms det ställe där kärrvägen gåröver en mindre bäck, som avvattnarDismyrsjön och faller ut i Stor-bäcken. Markägaren hade vårvintern1979 låtit företa grävning med skopai bäcken, för att bättra på avrinningoch dränering. I slutet av april upp-täckte markägarens son, Åke Dahl-berg, att det låg en hop kopparmynt ibäckslänten och i schaktmassor påbåda sidor bäcken. Redan på kvällenkontaktade han mig per telefon ochdagen därpå gjordes en besiktning.

Det visade sig att mynt från bäck-slänterna fortlöpande rasade ner i detstrida vårflödet, varför insamlingsar-betet omedelbart påbörjades. Myntpåträffades antingen enstaka ellerliggande flera tillsammans, hopär-gade i klump. Det fanns en tydlig an-hopning av sådana klumpar i släntenpå bäckens nordvästra sida, varförsjälva depositionsplatsen antagligenvarit belägen någonstans just där.Eftersom marken fortfarande vartjälad, och även delvis snötäckt, fickundersökningen temporärt avbrytas.(Fig. 2.) En dag i slutet av maj vararbetet så åter igång, varvid schakt-massor genomgrävdes. Ytterligare

en insats gjordes i mitten av juli, dåvattenståndet i bäcken var så passlågt, att bottnen kunde avsökas medmetalldetektor. Åtskilliga mynt på-träffades i det sedimentskikt, somavsatts under själva vårflödet.

Under fältarbetets gång tillvara-togs sammanlagt 620 mynt. De kom-plicerade fyndomständigheterna göratt man utan vidare kan anta, att denintakta depån innehöll fler mynt änså. Fältarbetet var naturligtvis ocksåinriktat på att försöka finna någonform av rester, eller spår, efter ettemballage, men inget sådant påträf-fades.

Efter samråd med Statens histo-riska museitekniska institution ochKungl. Myntkabinettet konservera-des mynten vid Skellefteå musei-tekniska avdelning (Huggert 1989).

MyntenDe 620 kopparslantarna är alla ¼-ören; 578 från drottning Kristinasoch 42 från Karl X Gustavs tid. Tvåav Kristinamynten är hålslagna (fig.3). Samtliga mynt var vid tillvarata-gandet kraftigt anfrätta och ärgiga,eftersom de legat i sur miljö (pHlägre än 7,0). De var svåra att läsaoch om möjligt än svårare att be-stämma efter den nödvändiga kon-serveringen. Depåns innehåll täcker istort sett hela utmyntningsperiodenför ¼-ören. Speciell uppmärksamhethar ägnats dem från Karl X Gustavstid, eftersom slutmyntet ger en vissanvisning om vid vilken tid ned-läggningen skett. Genomgången gavföljande resultat: 1654 (1 ex), 1655(6), 1656 (16), 1657 (9), 1959 (4)samt 6 exemplar med otydligt årtal.Bland de sist nämnda kan det mycketväl finns något som är från just ut-myntningens slutår 1660, varför de-pån får anses vara nedlagd någongång efter det att utmyntning av ¼-ören upphört. (Huggert 1989; Wi-séhn 1995, fynd SML 8:Vb 4.)

En liknande depåi ÅngermanlandVid grävningsarbete i en hage på går-den Nässland 2:6 i Säbrå socken,Ångermanland, upptäcktes på unge-fär 25 centimeters djup en hop kop-parmynt, som samlades in. Depån in-nehöll från början möjligen någotfler mynt än de 92 som nu är i behålloch utgörs av följande: Kristina 1 öre

1649 (1), 1652 (1), ¼ öre 1634 (11),1635 (12), 1636 (11), 1637 (4), 1638(3), 1640 (1), 1641 (5), 1642 (3),1644 (2), 1645 (1), 1653 (3), 1654(1), otydligt årtal (3); Karl X Gustav,¼ öre 1655 (8), 1656 (13) och 1657(9). (Malmer & Wiséhn 1983, fyndnr 70.)

Även i detta fall är det fråga omKristinas och Karl X Gustavs rund-mynt i koppar och, vad ¼-örenabeträffar, från i stort sett hela utmynt-ningsperioden.

Finns det fler depåerav detta slag?De nyss nämnda depåerna är verkli-gen både enhetliga och egenartade dådet gäller faktorer som storlek, mynt-metall och tidsställning. För närva-rande tycks det inte finnas några pa-ralleller i det övriga norrländskamaterialet. En tänkbar, men redanvad beträffar antalet mynt obetydlig,sådan låg instucken i en springa i engråstenskällare i Öjebyn, Piteå soc-ken, Norrbotten. Fyndet utgjordes avtre Kristinas ören och fyra ¼-örenfrån 1630- och 1640-talen. Jämfö-relsen haltar även i det avseendet, attdepån inte innehåller några Karl XGustavs ¼-ören. (Wiséhn 1995, SML8:Nb 83.)

Ett annat fynd, som verkar intres-sant i sammanhanget, är det somgjordes omkring 1890 på en bond-gård i Tossåsen, Bergs socken, Jämt-land. Där fann man, vid grävning imarken under ett härbre (en bod),”massor av kopparmynt”. Kvantite-ten var så pass stor, att metallen efternersmältning räckte till för framställ-ning av mer än ett kopparkärl. Densom berättat detta har tyvärr intelämnat någon uppgift beträffandemyntslag. (Wiséhn 1992, SML 7:Jä6.)

Det skulle inte förvåna, om det iandra delar av landet gjorts fynd,som utan vidare kan diskuteras isammanhanget. En undersökning idet avseendet ligger emellertid utan-för ramen för denna studie.

Varför depåer med Kristinasoch Karl X Gustavs rundmynti koppar?Det kan inte gärna vara så, att det aven ren slump förekommer omfattan-de depåer med Kristinas och Karl X

Depå i Rickleå med enbart kvartsörenAv Anders Huggert, Västerbottens museum

9SNT 1 • 2007

Gustavs rundmynt i koppar. Utmynt-ningen av ¼-ören pågick från 1633till och med 1660. Det är utmärkandeför dessa öresmynt, att metallvärdetskulle motsvara den på myntet an-givna valören. Till grund för det mo-netära systemet låg den huvudsak-liga myntmetallen silver. Ett öre isilver motsvarade ett och en fjärde-dels öre i koppar.

Eftersom värdeförhållandet mel-lan de båda metallerna varierade öv-er tiden, blev det också nödvändigt,att genom myntordningar justera kop-parmyntets vikt per valörenhet. ¼-öret väger från början 10,6 g och vik-ten har över tiden justerats enligtföljande: år 1640 företogs en höjningtill 12,9 g, 1653 till 13,3 och 1654 enreducering åter till 12,9 g. Mynt meduppenbart högre metallvärde än denpå dem angivna valören försvann urcirkulation. Det blev lönsamt attsamla in sådant mynt och omsätta detsom metallvara.

Efter Karl X Gustavs död 1660sattes ett nytt kopparmynt i cirku-lation 1661, nämligen ören i kop-parmynträkning med valörerna 2½,2, 1 och ½ öre kopparmynt (km). Ettöre i silver motsvarade 2½ öre kmoch ett sådant mynt väger 44,3 g. Förden affärsmedvetne erbjöd sig här enmöjlighet att göra förtjänst i metallenkoppar. Det gällde att växla in detäldre öresmyntet och i likvid lämnamotsvarande nominella värde i det

nya myntslaget öre kopparmynt. Alltenligt den gällande kursen: 1 öre isilvermynt (sm) = 1¼ öre i Kristinasoch Karl X Gustavs kopparmynt =2½ öre km. Ett fjärdedelsöre, medvikten 10,6, 12,9 eller 13,3 g, kundesåledes växlas mot ½ öre km à 8,9 g.Mellanskillnaden i vikt, d.v.s. vins-ten i metall, är för de tre alternativen1,7, 4,0 respektive 4,4 g. En beräk-ning utifrån mellanskillnaden 4 g ger

beträffande de 620 mynten i Rickleå-depån ett överskott i koppar upp-gående till nästan 2,5 kg!

Det har antagligen rått än gynn-sammare förutsättningar för sådanatransaktioner sedan myntförordnin-gen av den 7 oktober 1665 trätt i kraftoch ett nytt kopparskiljemynt satts icirkulation, innebärande räkning iöre silvermynt, där öret indelades isjättedelar, av den anledningen attdet på 1 daler sm gick 3 daler km. Enslant i valören ₁⁄₆ öre sm motsvarade,med andra ord, ½ öre km.

Till skillnad från de tidigare kop-parslantarna var ₁⁄₆ -öret inte ett vär-demynt. Sjättedelsöret innehöll re-dan från början för litet metall iförhållande till den angivna valören.Därför föreskrevs redan i förordnin-gen, att ingen var skyldig att accep-tera mer än 10% av köpeskillingen isådana mynt. Sjättedelsöret sattes icirkulation 1666 och vägde då 7,1 g.År 1680 sänktes vikten till 6,7 g.Samtidigt reducerades skyldighetenatt acceptera myntet till 2%.

Då någon år 1666 mot ₁⁄₆ öre smväxlade till sig ¼ öre km, à 8,9 g,blev vinsten i metall 1,8 g. Omtransaktionen i stället gällde Kristi-nas eller Karl X Gustavs ¼-öre, medvikten 12,9 g, blev mellanskillnadenhela 5,8 g, vilket beträffande de iRickleå deponerade mynten skulleinnebära en metallvinst om i det när-s

1. Utsnitt ur Joh. Persson-Gjeddas karta över Bygdeå socken1666. Förutom den naturgeografiska bilden redovisas kust-

landsvägen och bebyggelsen. Fyndplatsen för Rickleå-depånär ungefärligen markerad. Lantmäteriverkets arkiv.

2. Markägaren Gösten Dahlberg granskar det släntparti påbäckens nordvästra sida, där det låg en anhopning mynt.

I snöfältet i bakgrunden skymtar en gammaldags kärrväg, somåt höger korsar bäcken.

Foto: A. Huggert 1979, Västerbottens museum, Umeå.

3. Två av Kristinamynten i Rickleå-fyndet är hålslagna.

Foto: Stellan Wengelin, Västerbottensmuseum.

10 SNT 1 • 2007

maste 3,6 kg. I resonemanget har dåinte tagits någon som helst hänsyntill den föreskrivna begränsningen avskyldigheten att acceptera sjättedels-ören i en affärstransaktion. Å andrasidan är det knappast troligt, att be-stämmelsen gällt i det fall ett slagskopparmynt, utifrån nominellt värde,utbyttes mot ett annat.

Efter dessa överväganden före-faller det vara befogat att hävda, attdepån i Rickleå, och i så fall i likamån den i Nässland, är uttryck för ensträvan att göra vinst i metallen kop-par. De båda hålslagna mynten iRickleå-depån (fig. 3) tyder på, attåtminstone fjärdedelsören, vid tidenför deponeringen, betraktats mer sommetall än som betalningsmedel.

Myntmassan i Rickleå respektiveNässland bör ha hopbragts någongång efter 1661, men inte gärna efter1666, eftersom det i myntmassan i såfall även borde ha ingått ett och annatKarl XI:s öre km.

SlutordDen nu genomförda undersökningenhar lett fram till uppfattningen, attstörre depåer av Kristinas och Karl X

Gustavs ¼-ören är ett uttryck för ensträvan att göra förtjänst i metallenkoppar. Det har här inte gjorts någotförsök att förklara, varför sådant ma-terial deponerats i marken och sedaninte återtagits. I Rickleå skedde de-poneringen på en plats som var lättatt finna igen: där kärrvägen korsadebäcken, närmare bestämt i den nord-västra slänten.

En genom centralmaktens egenverksamhet tänkbar förklaring tilldepåernas innehåll vore, att sådantmynt efter Karl X Gustavs tid i gör-ligaste mån tagits ur cirkulation, föratt smältas ner vid myntverket ochsedan ingå i produktionen av det nyakopparmyntet – öre km.

Förutom den i framställningen di-rekt åberopade litteraturen har i ar-betet med studien även använts ar-beten av bl.a. Ulla S. Linder Welin(1951) och Bertel Tingström (1984).Ett tack till Lars O. Lagerqvist, somi Kungl. Myntkabinettets biblioteksökt fram, och för min räkning ko-pierat, Myntförordningen av den 7oktober 1665. Lagerqvist har ävenhaft vänligheten att granska mitt ma-nus.

ReferenserMyntförordningen av den 7 oktober 1665.= Kongl. May:ts Placat och Förordningom Myntet. Stockholm den 7 oktober1665.

Huggert, A.: 1989. Rapport över tillva-ratagande av myntskatt, Rickleå 15:10(tidigare 15:3), Bygdeå sn, Västerbotten1979. Västerbottens museums arkiv,Umeå: dnr 389/89 (509/79).

Linder Welin, U. S.: 1951. Svensk kopparoch kopparmyntning. En handledning vidstudiet av Stora Kopparbergs BergslagsAktiebolags Myntsamling. Stockholm.

Malmer, B. & Wiséhn, I.: 1983. Myntfyndfrån Ångermanland. Sveriges mynthisto-ria, Landskapsinventeringen 2. Kungl.Myntkabinettet, Stockholm.

Tingström, B.: 1984. Sveriges Plåtmynt1644-1776. En undersökning av plåtmyn-tens roll som betalningsmedel. Acta uni-versitatis upsaliensis, Studia historica up-saliensia 135. Uppsala.

Wiséhn, E.: 1992. Myntfynd från Härje-dalen, Jämtland och Medelpad. Sverigesmynthistoria, Landskapsinventeringen 7.Kungl. Myntkabinettet.

— 1995. Myntfynd från Lappland, Norr-botten och Västerbotten. Sveriges mynt-historia, Landskapsinventeringen 8.Kungl. Myntkabinettet.

HÅKAN WESTERLUNDMYNTHANDEL

KÖPER • SÄLJER • BYTER

MYNT • SEDLAR • MEDALJER

Olympiska föremål

Vasagatan 42

111 20 STOCKHOLM

TEL 08 - 411 08 07

Svenska NumismatiskaFöreningensspeciemedalj till KarlXII:s minneÅr 1918 var det politiskt korrekt atthylla krigarkungen Karl XII. Det varförsta världskrigets slutår och 200-årsminnet av kungens död. Det varen tid då nationalism låg i tiden. Detvar därför inte så märkligt att mynt-handlaren T. G. Appelgren i Stock-holm föreslog att Svenska Numisma-tiska Föreningen (SNF) skulle ge uten medalj med kungens profil.

Förslaget godkändes av SNF:s sty-relse och uppdraget gick vidare tillmedaljgravören Sven Kulle. Medalj-en skulle ha formen av en s.k. specie,d.v.s. motsvara den gamla riksdalerntill vikt och silvervärde. Den skulleockså motsvara 4 kronor i 1918 årsmynt.

Medaljens åtsida är en efterbild-ning av åtsidan till 1718 års riksdaler.Frånsidan pryds av Karl XII:s kröntanamnchiffer, sådant det förekommerpå carolin-mynten från samma år.Namnchiffret omstrålas av ett knippestrålar som utgår från en fallandeåttauddig stjärna. Frånsidan upptasför övrigt av ett par latinska inskrif-

ter. Den ena innehåller datum – 30november 1718 – och ordet ”occi-dit”, som i detta sammanhang bästkan översättas med orden ”han föll”.Ordet kan även beteckna himlakrop-pars nedgång. Den andra latinska in-skriften upplyser om att Svenska Nu-mismatiska Föreningen låtit präglamedaljen den 30 november 1918.

Medaljen, som endast präglats isilver, såldes till både SNF:s med-lemmar och till allmänheten. Försälj-ningspriset sattes till 10 kronor.

IW

S.k. speciemedalj präglad till minnet av Karl XII:s död 1918.Utförd av medaljgravören Sven Kulle. Silver. Foto: Gabriel Hildebrand, KMK.

11SNT 1 • 2007

Bror Emil Hildebrand föddes den 22februari 1806 på godset Flerohopp,Madesjö socken, i Småland och dog iStockholm den 30 augusti år 1884.Under sin levnad fyllde han en ba-na av omfattande mått, och för nu-tidens numismatiker är han fortfa-rande känd för sina omfattande verkom anglosaxiska mynt, kungliga ochenskilda medaljer.

Under 2006 firades tvåhundraårs-minnet av Bror Emil Hildebrandsfödelse. Kungl. Myntkabinettet hug-fäste detta dels genom kransnedlägg-ning vid hans grav vid Solna kyrka,dels genom publikationen Bror EmilHildebrand, vilken utkom från tryc-ket 2006.

Fredagen den 24 november 2006samlades representanter från KMK(Frédéric Elfver, Jonas Rundbergsamt Eva Wiséhn) och Gabriel Hil-debrand – släkt med Bror Emil i raktnedstigande led och välkänd fotografpå Riksantikvarieämbetet och KMK– med familj vid den medeltida kyr-kan i Solna för kransnedläggning ochfotografering. Fig. 1.

På Solna kyrkogård har ett flertalnamnkunniga svenskar sin gravvård.T.ex. finner vi Bror Emils son, seder-mera riksantikvarie m.m. Hans OlofHildebrand (1842-1913), visdiktarenUlf Peder Olrog – släkting till denframlidne SNF-medlemmen och S:tBarthélemy-kännaren Frank Olrog,fosterlandsdiktaren och en av Sven-ska Numismatiska Föreningens grun-dare Carl Snoilsky. Vidare finner viCarl Christoffer Gjörwell, Carl JonasLove Almqvist, generalkonsul AxelJohnsson, Jean Bolinder, konstnärenOscar Björk, grosshandlaren FransSchartau, ryttargreven Clarence vonRosen, ”Husebyfröken” FlorenceStephens och Bernhard von Beskowm.fl.

Dagen efter, i samband med Myn-tets Dag, presenterades ovannämndaskrift av Ian Wiséhn inför ett störreantal intresserade åhörare på KMK.1Fig. 2.

I Kungl. Vitterhets Historie ochAntikvitets Akademiens Månadsblad1884, s. 204, under rubriken FrånAkademiens sammankomster kanman den 4 september 1884 läsa föl-jande om Bror Emil Hildebrand:

Akademiska ärenden. Præses till-kännagaf, att Akademien gjort enstor förlust genom f. d. Riksantiqva-rien Bror Emil Hildebrands den 30augusti timade död, och påminte omden outtröttliga verksamhet, som den

nu bortgångne under mer än ett halftsekel vid Akademien utvecklat. Påförslag af Præses beslöt Akademienatt anlägga åtta dagars sorg efterden aflidne och att på hans kista låtafästa en krans med påskrift: ”Beatismanibus Socii mertitssimi pie memorRegia Academia Litt. Hum. Histor. etAntiqvit.”

Frédéric Elfver

Not1 Bror Emil Hildebrand (ISBN 91-8925-

31-X), utgiven av Kungl. Myntkabinet-tet, med bidrag av Kerstin Assarsson-Rizzi, Frédéric Elfver, Lars O. Lager-qvist, Ulf Nordlind, Torbjörn Sund-quist, Per Widén, Eva Wiséhn, Ian Wi-séhn samt Marie-Astrid Voisin. Medförord av Ian Wiséhn.

Fig. 1. Från vänster ses: Agneta, Fredrik, Gabriel samt Gustav Hildebrand.Foto: Frédéric Elfver.

Fig. 2. Ian Wiséhn presenterar skriften om Bror Emil Hildebrand.Foto: Gabriel Hildebrand.

Kransnedläggning vid Bror Emil Hildebrands grav i november 2006

12 SNT 1 • 2007

NUMISMATIKDAGEN blev en storframgång med 103 deltagare och treutomordentliga föredrag. Paul Levinkonsulterades av 34 deltagare frånGöteborgs Numismatiska Föreningom deltagarnas mynts ursprung ochvärden. Paul nämner bland dessa enenmark från 1540. Tre föredrag hölls:

Museidirektör Ian Wiséhns föredraghandlade dels om minnen från hansegen museimannabana, dels om till-ståndet i dag för offentliga numisma-tiska samlingar i Sverige. Han bör-jade arbeta på Kungl. Myntkabinettet1980 och fick då syssla med varje-handa göromål. Han berättade liv-fullt om de personligheter som dåverkade där. Utställningarna var småoch besöksantalet endast ca 10 000per år. Planer smiddes om flyttning,men anslagen var låga. Säkerhetenvar urusel, vilket visades vid en stöld1983 då en dubbelsolidus stals. Denär ännu inte återfunnen. Sparbanks-direktör Ingvar Körberg erbjöd sam-arbete med KMK, och Ian ”lånades”ut till Sparbanksföreningen under ettår. En rad utställningar om sparandeblev följden samt en bok om spar-bössor.

Med hjälp av stöd från Riksban-ken, Skandia och Sparbankerna kun-de äntligen en flyttning ske till detutomordentliga läget på Slottsbackenmitt emot Kungliga Slottet. Det varett oerhört arbete att flytta de närma-re 600 000 föremålen till rätt skåp!Wiséhn skildrade hur de ekonomis-ka problem som uppstått under om-byggnad och inflyttning så småning-om löstes, men det satt hårt åt. Tillstor hjälp var Riksbanken och Spar-bankerna.

En ledande tanke hos Ian var ochär, att verksamheten måste inriktaspå den vanliga medborgarens intres-se, även om en mycket stor del avbesökarna är utländska turister.

I anförandet försökte han ocksåförklara varför han skrivit så mångaartiklar. På 1980-talet uppmanadeshan av de äldre numismatikerna attskriva om än det ena och än detandra. Han tog det då som en ”order”och producerade artiklar. Men hanoch Monica Golabiewski Lannby,SNT:s redaktör, är överens om att tain hans alster i sista hand i SNT. Meneftersom det kan råda brist på särskiltkortare artiklar och notiser gör att deändå kommer in tämligen fort.

Ian har ivrat för nordiskt och inter-nationellt samarbete. Han berättadeatt mötena inom ICOMON givitmycket, liksom de inom FIDEM ochInternationella Numismatiska Kom-missionen.

Försäljningen av myntverket i Es-kilstuna och sedeltryckeriet i Tumbagav mycket merarbete men har ocksåtillfört Myntkabinettet en hel del.Museet i Tumba står på en stabil eko-nomisk grund.

Sedan kom en översikt av svenskaoffentliga myntsamlingar: Uppsalauniversitet, Lunds universitets mynt-och medaljsamling, Växjö, Malmöoch Avesta museer, Läroverkens(bl. a. Hermelingymnasiet i Luleåoch Per Brahe-gymnasiet i Jönkö-ping), Roggebibliotekets i Strängnäsoch Stadsmuseets i Göteborg. Fleranedslående rapporter kom fram, menen god – från Myntkabinettet i Lund.

Auktionsverksamheten handhasnumera ofta av föreningar, tidigaremera av Bukowski och andra firmor.Detta gör att auktionerna ej längre fårsamma uppmärksamhet. När det gäl-ler utställningar bör man välja te-man som angår folk i allmänhet, t.ex.idrottsliga, religiösa, film, musik, krigetc. Wiséhn hoppades på fortsatt gra-tis inträde, som haft en gynnsam ef-fekt. Besöksantalet är nu uppe i im-ponerande 129 000 årligen på KMK.

Föredraget var personligt hålletoch utan manuskript. Det följdesmed stort intresse och belönades medkraftiga applåder. I pausen kundeman njuta av en god och riklig lunch.

Museumsinspektør Jens ChristianMoesgaard, Den kgl. Mønt- og Me-daillesamling i Köpenhamn, föreläs-

te om vikingatidens mynt. Föredra-get hölls på danska och en mängdgoda illustrationer underlättade för-ståelsen. Bl.a. visade han en normalvikingaskatt från ca år 1000 medmynt, bitsilver och armringar samten guldbrakteat och en dansk pen-ning med runor. Arvet från Rom ochBysans påpekades. Tidsmässigt gickMoesgaard fram till 1070-talet (Ha-rald Hårdråde). En rad myntorter ex-ponerades i Normandie, Friesland,Sachsen, Hedeby, England, Irland,Danmark, Norge, Sigtuna, Lund, By-sans och Kalifatet. Myntens bilderoch symboler ägnades stor uppmärk-samhet.

Föredraget varade en timme, menkommentarerna till myntbildernagjorde att intresset aldrig slappnade.Vi fick en detaljrik och bred över-sikt över vikingatidens myntning.Särskilt intressant för min del varredogörelsen för myntförhållandenai Ribe efter ca 720 e.Kr. Moesgaardlutade åt att man där haft en reguljärpenningekonomi, d.v.s. att pennin-gen haft sitt nominella värde och vär-derats efter sin vikt. Jens ChristianMoesgaard är välkommen igen!

Docenten i statskunskap, SunePersson, gav med hjälp av kartor ochsedlar en exposé över Palestinaområ-dets historia från 1840 till 1999. Sed-lar var under 1800-talet sällsynta iområdet. Det var betalningar i guldoch silver som gällde. Visserligen fö-rekom turkiska nödsedlar – kaime –under krigstider, men sultanen brän-de 1879 offentliga sådana.

Sionisterna tog 1902 i London ini-tiativet till att grunda en bank – Ang-lo Palestine Company. Första konto-ret öppnades 1903 i Jaffa. Palestinavar då en del av det Ottomanska ri-ket. När Turkiet 1914 gick in i världs-kriget på Tysklands sida stängdesbanken. Trots detta gav banken utregistrerade checkar. Turkiska sedlarogiltigförklarades. I stället användesegyptisk valuta fram till 1927-1928.

År 1918 hade engelsmännen underAllenby erövrat Palestina. Då hadebritterna skapat Palestine CurrencyBoard, London. Det palestinska pun-det delades i 1 000 mils. Pundet in-gick i Sterlingblocket. Anglo-Pales-tine Bank, Ltd, erbjöd sig att tryckasedlar. Thomas de la Rue et Co, Ltd,London, tryckta sedlar i valörernas

LUNDS MYNTHANDELKÖPER och SÄLJER

BYTER och VÄRDERAR

MYNT och SEDLARTILLBEHÖR och LITTERATUR

GRATIS LAGERLISTA(uppge samlarområde)

Klostergatan 5, 222 22 LUNDTel och fax 046-14 43 69

e-post: siv-gunnar@swipnet.se

Numismatikens dag 8 oktober 2006 på Lödöse museumAv Bengt Holmén

SVENSK NUMISMATISK TIDSKRIFTREGISTER 2006

ARTIKLAR OCH NOTISER Nr Sid.

Bondeson, LennartUNESCO:s andra Michelangelo-medalj: förlagan väl vald men felaktigt attribuerad

(& Tobias Bondeson) 6 138 -139

Bondeson, TobiasUNESCO:s andra Michelangelo-medalj: förlagan väl vald men felaktigt attribuerad

(& Lennart Bondeson) 6 139 -139

Elfver, FrédéricEn förfalskarhistoria från 1700-talets Uppsala 1 21Årsberättelse för år 2005 avgiven av styrelsen för Svenska Numismatiska Föreningen 2 50 - 53Om Elias Brenner och fantasimynt i Erik den heliges namn … 3 66 - 67KVHAA:s förtjänstmedalj i guld till Brita Malmer och Mats P. Malmer (Personalia) 5 126

Forsgård, HåkanMynthuset Sverige AB – det är vi 2 49

Golabiewski Lannby, Monica”Munterhetens droppar” med sedelpoesi från 1856 2 47Duneskattens mynt, myntsmycken och besvärjelser (& Gert Rispling) 3 60 - 64 +omslagGrovlemmad sedelförfalskare undkom döden 3 75Pollett med lokomotiv som motiv 4 99Medalj i fiolbygge 4 101Falskmyntning i Sexdrega 5 122Spelknep med dubbelsidigt mynt 5 129Reklam på enkronor – gammal företeelse 6 144Grindavgift vid Runstycksgrinden upphör 6 148”Fel gubbe”. Kåseri från en svunnen tid [”Olycksdigra slantar”] 6 152Nya sedlar? [papperspolletter] 7 173Växelbaren på Rydbergs 1906 7 176”Den nya carolinska tiden” under Karl XV 8 195 +omslagStockstraff för bortsnappad dubbelslant vid juletid 8 199Jubileumsmyntskön 1897 med stolar, filtar och matkorgar 8 202

Gustavsson, PeterSvar [SNT nr 1 s. 13]: Hedemorapolletter (Från läsekretsen) 4 97

Hedlund, RagnarSoldatkejsarna – mellan mynt och verklighet i Rom under 200-talet 7 160 -163

Hemmingsson, BengtRiksdalermyntningen 1707 1 5 -7 +omslagTrängselskatt redan år 1731! 1 20En medaljanekdot från Gustav III:s tid 2 43Kristinas 4 mark 1638 3 76Gustav III och dukaterna 4 105

Holmberg, KjellSNF:s auktionskatalog nr 152 (& Göran Wahlquist) 6 Bilaga

Huggert, AndersEtt rivningsfynd i Ängersjö berättar … 1 16 -17

Krempp, RodolpheFranska myntverksmärken 6 143

Lagerqvist, Lars O.Kunglig medalj 1998 1 18Det första porträttet av en svensk odalman – från 1644 1 19Nytt märke på mynten 1 20Ny platschef på AB Myntverket 1 21Fredrikshamns- och Svensksundsmedaljerna 1790. Två av Gustav III:s belöningar från

ryska kriget 1788-1790 2 29- 43 +omslagRättelse: Svensksundssegern [omslagsbild, fig. 2] 4 106

Carl XVI Gustaf på medalj 2 44Försvarshögskolan och Hugo Raab (Nya medaljer) 3 73Landstingets i Stockholms län minnesmedalj (Nya medaljer) 3 73Vsevolod M. Potin 1917-2005 (& Brita Malmer) (Personalia) 3 77Josef Hackl belönad (Personalia) 3 77Eugène de Beauharnais – ny medalj 4 102Det svenska frimärket 150 år (Nya mynt) 4 103Guldmynt från Estland (Nya mynt) 4 103Philip Grierson. Dublin 1910 – Cambridge 2006 (Personalia) 4 104Bengt Händel 1925-2006 (Personalia) 4 105Øivind Hansen 1925-2005 (Personalia) 4 105Enda reguljära myntet 2006? [Sverige, 50 öre] (Nya mynt) 5 127Marskalk Bernadotte och Karl XIV Johan på franskt minnesmynt (Nya mynt) 6 150Gustav III:s faddertecken vid kronprinsens dop 1778 7 168 -169 +omslagJärnvägen 150 år (Nya mynt) 7 174Karl XII på polsk minnesmedalj (Ny medalj) 7 175Erik Lindbergs fond [Peter Linde] (Personalia) 8 198En svensk armémedalj – med engelsk text (Ny medalj) 8 199

Lundberg, HansPolletter tillverkade av Gustav Ekwalls Gravyranstalt i Göteborg 7 170 -172

Malmer, BritaVsevolod M. Potin 1917- 2005 (& Lars O. Lagerqvist) (Personalia) 3 77

Malmstedt, TedClaes-Olof Algård 1925 - 2006 – minnesord (Personalia) 7 174

Nilsson, HasseCarlstads Numismatiska Förening 1 18

Nordlind, UlfDaniel och Berta Holmberg – mynthandlare i Stockholm (2) (& Ian Wiséhn) 1 8 -13

Rispling, GertDuneskattens mynt, myntsmycken och besvärjelser (& Monica Golabiewski Lannby) 3 60 - 64 +omslag

Rådström, BörjeVarupolletter från Ytterstfors 7 173

Sandström, RolfEn störtflod av minnesmynt … (Från läsekretsen) 2 48

Sjöberg, RolfDe nordiska guldbrakteaterna. Kort introduktion 1 14 -15

Rättelse: De nordiska guldbrakteaterna [fig. 4] 3 64

Sundquist, TorbjörnElias Brenner. Minnesutställningen 1947 – innehåll och planering (& Ian Wiséhn) 4 85 - 90Myntsamling i Sunne söker en framtid – Nils Olssons innehållsrika svenska myntsamling

(& Ian Wiséhn) 6 136 -137

Tagesson, MagnusSNF:s nya hemsida 5 121

Thelin, BerntSNF:s auktionskatalog nr 151 (& Göran Wahlquist) 2 Bilaga

2006 Nr Sid.

Thor, LarsWexiö gymnasii myntkabinett. En rysare i överlevnad 8 184 -188

Wahlquist, GöranSNF:s auktionskatalog nr 151 (& Bernt Thelin) 2 BilagaSNF:s auktionskatalog nr 152 (& Kjell Holmberg) 6 Bilaga

Wehtje, LouiseIbsens kvinnor. Ny utställning på KMK 4 97

Wiséhn, EvaEtt vikingatida guldmynt – försäljningsrekord i Storbritannien 3 65Till en evig Åminnelse … Plånbok i rött siden från 1793 4 100Ett ojämförligt geni – Wolfgang Amadeus Mozart 250 år 5 112 -117Skruvtalern från Innsbruck 5 120 +omslagEn jubilerande ordbok och ett minnesmynt [Storbritannien] (Nya mynt) 5 127Kolpolletter från Edsbro masugn 6 144 -145Vad kvinnor gjort för kvinnor (1). ”Deeds not words” 7 164 -167Vad kvinnor gjort för kvinnor (2). ”Pray to God. She will help you” 8 190 -194

Wiséhn, IanDaniel och Berta Holmberg – mynthandlare i Stockholm (2) (& Ulf Nordlind) 1 8 -13Efterlysning om uppgifter rörande spritpolletter från Hedemora 1 13Eremitagets myntkabinett 2 44 - 45Ett legendariskt amerikanskt myntset sålt till rekordpris 2 46Fyra större utländska myntfynd från början av 1980-talet 2 46Det frivilliga myntsamlandet. Kommentar till Rolf Sandströms inlägg (Från läsekretsen) 2 48 - 49Malmödiskonten – en tidig bank- och låneinrättning i södra Sverige 2 53 - 54Guldkaroliner och privatbankssedlar – nya pengar under 1800-talet 3 64Ett festligt årsmöte 1920 3 64En uppsägningspollett från Stockholms Stads Sparbank 3 67Mynthandlaren T. G. Appelgren – en man med många uppdrag 3 67Riksbankens gulddepåer och guldtransporter under andra världskriget – kortfattade anteckningar 3 68 -70Lunch- och middagspolletter från Svenska Handelsbanken 3 70 -71Hur en 8-dalersplåt hamnade i New York 3 71Donatorn Charles Felix Lindberg – ett medaljporträtt med kubb 3 72Den hårt kritiserade tian från 1941 3 74 -75Elias Brenner. Minnesutställningen 1947 – innehåll och planering (& Torbjörn Sundquist) 4 85 - 90Kritiserade mynt, dalpilar och palmkvistar – femtio års myntning från 1790-talet till 1840-talet 4 91- 92Medalj över flygpionjären Carl Cederström 4 92 - 93Aktiebrev från järnvägsbolag – vackra historiska minnen från ett Sverige i tillväxt. Med anledning

av den svenska järnvägens 150-årsjubileum 1856 - 2006 4 94 - 97 +omslagTågbiljetter kan också vara polletter 4 98En solfjäder av sedlar 4 106Präglade minnen från 1930-talet – landskamper i friidrott mellan Sverige och Tyskland 5 118 -119Tyska legationens guld och valutor gick till Riksbanken 5 119Numismatiska inslag i Strindbergs Röda rummet 5 119Hjalmar Kinberg – en svensk storsamlare 5 122Konstnärsklubbens medalj från 1956 5 123Numismatiska händelser i Sverige och utlandet 1898 såsom pressen speglade dem 5 124 -125Var trycktes papperspolletterna? 5 129Myntsamling i Sunne söker en framtid – Nils Olssons innehållsrika svenska myntsamling

(& Torbjörn Sundquist) 6 136 -137Anteckningar om Filialbanken i Hudiksvall 6 140 -143 +omslagAbonnemangskort till utställningar 6 146 -147Amerikansk bank förvärvade stor myntsamling 1929 6 149Plåtmynt med Finland som särskild destination 6 149Aeroklubben i Göteborg 1918-1943 – jubileumsmedalj utdelad av prins Gustaf Adolf 6 149Turistchecken från Markaryd – en föregångare till lokalmynten 6 151Ett brev till Wedberg om Nåderikets Riksbank 6 152 -153Wechterska fyndet i Åbo 1802 7 163Utställningar i Sporrongs skyltfönster 7 172Lugnhamns Linne-Blekeri och Spinn Skola – ett utsökt vackert aktiebrev från 1797 8 189Ett brev från den svensk-amerikanske myntsamlaren Ragnar L. Cederlund 8 196 -197Riksbankens medalj till 250-årsminnet 1918 8 200

2006 Nr Sid.

Utan angiven författareKlantiga förfalskare (Pressklipp) 1 21Reducerat underhåll? (Pressklipp) 1 21Kungens medalj till Lars O. Lagerqvist (Personalia) 2 45Befruktad sedel (Pressklipp) 2 46Nya säkra 50- och 1000-kronorssedlar (Nya sedlar) 3 75Svårförfalskade 10-dollarsedlar (Nya sedlar) 3 75Ny bild på kinesiska sedlar? (Pressklipp) 4 101Uppdatering av föreningens medlemsregister 5 127Historiska mynt hittades i Kina (Pressklipp) 5 129Myntkabinettet vid Lunds Universitets Historiska Museum (Pressmeddelande) 6 151England (Nya sedlar) 8 201Nordirland (Nya sedlar) 8 201Sedelklåpare (Pressklipp) 8 201

NYTT OM BÖCKER – RECENSIONER Nr Sid.

Iwarson; T.: Guld som investering. 2006. (Lars O. Lagerqvist) 5 128

Jensen, J. S., Smekalova, T. N. (red.) : The great numismatic collections on the Baltic. From coincollections of the sovereigns to national research institutions. 2006. (Monica Golabiewski Lannby) 5 128

Larson, P.: Ryska droppar. Den ryska myntningen 1350 -1700. 2006. (Frédéric Elfver) 5 129

Nordisk Numismatisk Årsskrift 2000 - 2002. 2006. (Monica Golabiewski Lannby) 8 198

2006 Nr Sid.

HB Myntinvest CoronaÖstra Storgatan 20, 611 34 NYKÖPINGTel./ fax 0155-28 63 25

Mynt & Medaljer HBSveavägen 96Box 195 07, 104 32 STOCKHOLMTel./ fax 08-673 34 23

Ulf Nordlinds Mynthandel ABKarlavägen 46Box 5132, 102 43 STOCKHOLMTel. 08-662 62 61, Fax 08-661 62 13

Norrtälje MynthandelNils Ferlins gränd 1Box 4, 761 21 NORRTÄLJETel. 0176-168 26, Fax 0176-168 56

Pecunia MM HBFarinvägen 8, 245 33 STAFFANSTORPTel./ fax 046-25 21 19

J. Pedersen MynthandelNorra Strandgatan 30Box 1320, 251 13 HELSINGBORGTel./ fax 042-12 25 28

SVERIGES MYNTHANDLARES FÖRENINGär en sedan 1973 etablerad sammanslutning av mynthandlare, hitintills 19 företagi nio olika städer i landet. Föreningen är ensam i sitt slag i Sverige.Genom samarbete med de övriga medlemmarna vill varje mynthandlare förbättra ochutöka sina tjänster.

AntikbodenKyrkogatan 2, 222 22 LUNDTel. 046-12 99 00

Hamrin & Svahn Mynt ABFregattvägen 4, 153 83 TÄBYTel. 08-732 66 86, 070-212 64 55

Karlskrona MynthandelHantverkaregatan 11, 371 35 KARLSKRONATel. 0455-813 73

Rune Larssons MynthandelStora Brogatan 14, Box 98, 503 06 BORÅSTel. 033-41 03 15

Lunds MynthandelKlostergatan 5, 222 22 LUNDTel./ fax 046-14 43 69

AB Malmö Mynthandel &VykortsantikvariatSven Gunnar SandbergKalendegatan 9, 211 35 MALMÖTel. 040-611 65 44

J. Melin MyntKoltrastvägen 23, 370 24 NÄTTRABYTel. 0455-155 99

Selins Mynthandel ABRegeringsgatan 6Box 16390, 103 27 STOCKHOLMTel. 08-411 50 81, Fax 08-411 52 23

Strandbergs MynthandelArsenalsgatan 6Box 7377, 103 91 STOCKHOLMTel. 08-611 01 10, 611 58 20,Fax 08-611 32 95

Tamco NumismaticsBox 6235, 102 35 STOCKHOLMTel. 070-631 58 09

Ticalen MynthandelStureplatsen 3, 411 39 GÖTEBORGTel./ fax 031-20 81 11

J. Walldén Mynthandel ABBox 5381, 102 49 STOCKHOLMTel. 08-653 48 46, 070-607 65 34

Håkan Westerlund MynthandelVasagatan 42Box 490, 101 29 STOCKHOLMTel. 08-411 08 07, Fax 08-21 21 96

SVERIGES MYNTHANDLARES FÖRENINGBox 19 507, 104 32 Stockholm, Tel. 08-673 34 23, Fax 08-673 34 23

Besök vår hemsida: www.mynt.nu /smf/

13SNT 1 • 2007

500 mils och 1, 5, 10, 50 och 100palestinska pund. Tre språk använ-des, engelska, arabiska och hebreis-ka, och bildmotiv var sådana somRakels grav utanför Hebron, Klipp-moskén (på enpundsedeln) och iövrigt tornet i Ramlah. De var giltigabetalningsmedel i hela Palestinaom-rådet, således även i Jordanien och idet brittiska mandatet. Britterna för-sökte tillfredsställa både araber, ju-dar och kristna genom utformningen.Följden blev att ingen grupp kändesig helt tillfredsställd.

När britterna drog sig tillbaka1948, efter det att FN röstat igenomen judisk stat, hade judarna i hemlig-het i USA låtit trycka sedlar. Utgi-vare var Anglo-Palestine Bank ochvalutan fortfarande palestinskt pund.År 1952 ändrades valutan till israe-liska pund och banken kallade sigBank LEUMI Le-Israel B. M. Pun-det delades i 1 000 prutah.

År 1954 upprättades en israeliskcentralbank – Bank of Israel – somsedan dess är enda sedelemitterandemyndighet.

Året därpå kom en ny sedelseriemed abstrakta mönster på reverser-na. De ogillades och drogs in redan1958. 50-pundaren visade på framsi-dan vägen upp till Jerusalem. Omdenna hade hårda strider ägt rum1948. Serien anses vara mycket vac-ker. Tryck: Thomas de la Rue.

Nästa serie är daterad 1958. Femoch tio lirot (pund) trycktes av Tho-mas de la Rue, men övriga valörer avEnschede, Haarlem, Nederländerna.Lägsta valören, ½ -liran, visar envacker kvinnlig soldat hållande enkorg med apelsiner. På reversen sesingången till Sanhedrins gravar. 1-li-roten har en fiskare med nät ochankare och Karmel i bakgrunden påaversen. 5-liroten visar en arbetaremed hammare framför industribygg-nad på framsidan och på baksidan ettjudiskt guvernörssigill från 700-taletf.Kr. 10-lirot visar på motsvarandesätt en vetenskapsman och Dödahav-srullarna (Jesaja-text). 50-lirots illu-stration föreställer två sunda pion-järungdomar (chalutzim). Obverser-na visar således näringsgrenar ochreverserna arkeologiska objekt. To-nen är markerat nationalistisk.

Israels femte sedelserie, från 1968,hedrar framstående judiska person-ligheter: Albert Einstein, ChaimNachman Bialik, förste presidentenChaim Weizmann och grundaren avsioniströrelsen Theodor Herzl.

Nästa serie, med årtalet 1973, fort-satte på den inslagna vägen med por-trätt av Henriette Szold, som grun-

dade amerikanska kvinnliga sionist-rörelsen Hadassah. Sjukhuset som äruppkallat efter henne syns på porträt-tet på 5-liroten. Filantropen MosesMontefiore pryder 10-lirot. Förstepresidenten Chaim Weizmann före-kommer på 50-lirot, och grundarenav sioniströrelsen Theodor Herzl på100-lirot. På högsta valören 500-lirotsyns premiärministern David Ben-Gurion. Seriens baksidor visar portari Jerusalems gamla stadsmur.

År 1977 förlorade Arbetarpartietmakten till högerpartiet Likud. In-flationen tilltog och i februari 1980bytte man valuta till bibliska shekel.Man strök en nolla, men fortsattemed oförändrade motiv. Dock fickskaparen av det högernationalistiskarevisionistpartiet på 1920-talet, ZeevJabotinsky, plats på 100 sheqalim1979. Även baron Edmond de Roth-schild hedrades med placering på500 sheqalim 1982. Han hade gjortstora insatser för att främja vinod-lingen i landet.

Den fortsatta våldsamma inflatio-nen under 1980-talet framtvingadenya höga valörer. Premiärministern1969 -1974, Golda Meir, förekom-mer på 10 000 sheqalim 1984. Påreversen syns ett foto taget 1949utanför synagogan i Moskva, där hondå var sändebud.

År 1985 ströks tre nollor och va-lutan benämndes nu new shekel.Nobelpristagaren 1966, S. J. Agnon,hedrar 50 new sheqalim 1985-1992.Förhandlingsmannen, utrikesminis-tern 1948-1956 M. Sharett, placera-des först 1987 på en sedel (20 newsheqalim) – knappast en tillfällighet.På sedeln hissar han Israels inträde iFN den 11 maj 1949. Israels andrepresident åren 1952 -1963, Y. BenZwi (Mapai-partiet), visas på 100nysheqalim 1986 -1995 med en sti-liserad by och ett karobträd på bak-sidan.

Föredraget höjdes ytterligare i kva-litet av de vackra färgbilder som ar-keologen Ingmari Trädgårdh gjort.Åhörarna uppskattade djupt föredra-get och dess många lärdomar.

Höjdpunkten under dagen var närIan Wiséhn fick Holst-medaljen förår 2006 och när prismotiveringenlästes upp! Då brakade applådernaloss!

Myntauktionen iBorås 1944 efter AxelWahlstedtHUR MAN ÄN ser på saken, så mås-te fältläkaren Axel Wahlstedts nu-mismatiska samlingar räknas till destörsta och märkligaste som ihop-samlats i Sverige. Hans namn harhamnat något i skuggan i förhållandetill Sven Svensson och Gunnar Ek-ström, men kanske är det dags attflytta upp Wahlstedt bland de främs-ta samlarna.

Mest känd var Wahlstedt som kän-nare av medaljer. Medaljsamlingensåldes genom Svenska Numismatis-ka Föreningens försorg den 23 - 24november samt 7 december 1942:Förteckning å svenska personmedal-jer ur Fältläkaren Axel Wahlstedtssamling. Samlingen innehöll närma-re 900 medaljer.

Wahlstedt hade emellertid ocksåen omfattande myntsamling med bå-de svenska och utländska mynt. Hanförsökte sälja delar av samlingen tillKungl. Myntkabinettet, men museetskroniskt dåliga ekonomi spärrade vä-gen för spännande nytillskott. I stäl-let blev det mynthandlaren John Pe-dersen i Borås som gick in som en-sam köpare.

Några år senare, i april 1944, ord-nade John Pedersen en auktion påSkogsryds Restaurant i Borås. Därskulle delar av Wahlstedts myntsam-ling säljas till intresserade samlare.Samtidigt såldes mynt ur Holmbergsmynthandels lager. Det lager som hör-de till denna gamla stockholmsfirmahade sålts till Pedersen efter inneha-varinnan Berta Holmbergs död.

Om Pedersens auktion skrev Bo-rås Nyheter 3 april 1944: ”Det finnsendast 7 myntsamlare i Borås, så nå-gon rusning behöver väl inte befaras.Mycket köps väl genom ombud ochkataloger och genom förhandsbud”.

Bland allt som såldes fanns t.ex.ett par Olof skötkonungsmynt, riks-dalermynt från Karl X Gustav etc.

Säkert finns det läsare av SNT somvet mer om den här auktionen. Skrivgärna till oss och berätta! IW

Lästips i SNT!Wiséhn, I. & Björk, J-O.: FältläkarenAxel Wahlstedts numismatiska kvar-låtenskap – kortfattade anteckningar.SNT 2004:7 s. 157-159.Wiséhn, I.: Brev från den finländskemedaljsamlaren J. J. Huldén till AxelWahlstedt. SNT 2005:2 s. 45.

SNT harfortfarande låga annonspriser

Utnyttja det!

14 SNT 1 • 2007

Den 14 februari 1876 hade GrahamBell sökt patent på sin hörtelefon iAmerika. Illustrerad Tidning skriver1887 att: ”från denna dag utbreddesig bruket af telefonen med en förvå-nande snabbhet öfver hela verlden”.Redan 1877 importerades några avBells telefoner genom apotekareNuma Peterson på Hamngatan 32 iStockholm. Apotekaren var handels-agent för ett bolag som sålde olikaapparater. Tolv kronor paret kostadetelefonerna. Även hos Joseph Lejakunde man köpa ”telefons.” Sedandess har det nu gått 130 år och tele-fonen finns i så gott som var manshand.

Men telefonintroduktionen i vårhuvudstad kom i gång på allvar förstefter att Stockholms Bell-TelefonAB bildats 13 augusti 1880, till stör-sta delen uppbyggt med amerikansktkapital. Företagets syfte var att iStockholm anlägga och driva ett te-lefonnät med centralstation. Menytterligare ett Bellbolag bildades iGöteborg året därpå följt av en radandra städer i södra Sverige där te-lefonnät öppnades.

Det var telegrafkommissariernaHugo Bratt, Gustaf Lybeck och W.Recin som tagit initiativet. Lybeckblev bolagets verkställande direktör,men med amerikansk personal. Manhöll till i Skandinaviska Bankens husvid hörnet Västerlånggatan 16 / Stor-kyrkobrinken i Staden, eller som vinu säger, Gamla stan. Bolagets eget

telefonnummer var 101. I septembersamma år startade man med 121 ap-parater sammankopplade via en cen-tralstation på Västerlånggatan. Bell-bolaget använde endast de ameri-kanska telefonmodellerna som Bellsökt patent på 1876. Dessa modelleravbildades i bolagets annonseringoch på dess egna polletter i form avtvå korslagda mikrofoner.

Den 1 april 1882 öppnade Bellbo-laget tillsammans med StockholmsTelefonförening telefonstationer förallmänheten på Västerlånggatan 59,Järntorget 83, Mynttorget 3 samtStorkyrkobrinken 9 i Staden. PåNorrmalm fanns telefonstationer påDrottninggatan 84, Gustav AdolfsTorg 12, Malmtorgsgatan 5, Bazarenå Norrbro 11 samt på Hamngatan 10.På Södermalm fanns de på Söder-malmstorg 24 och på Hornsgatan 22.Kungsholmen, Ladugårdslandet (Ös-termalm) och Djurgården hade enstation vardera.

Inträdet i Telefonföreningen förprivata hus kostade 30 kronor per år

och apparat, förutom abonnemanget.Avgiften var 10 öre för fem minut-ers samtal, vilket tillsammans medabonnemangspriset – 160 kronor omåret för boende i Staden inom bro-arna och 240 kronor på malmarna –ansågs för högt.

Det blev följaktligen inte någonomedelbar rusning efter telefoner,och under de tre år som Bellbolagetensamt arbetade i Stockholm såldeman endast 1 200 apparater. Den 13april 1883 bildades så StockholmsAllmänna Telefon AB som konkur-rerade med ett betydligt lägre pris,100 kronor om året för de förstatusen abonnenterna och därefter 125kronor för en direkt ledning. Lands-ortsledningarna inom detta nät beta-lade ytterligare 100 kronor. Bellbo-laget och Telefonföreningen såg sigså småningom tvungna att sänka sinapriser.

Allmänna Telefonbolagets verk-ställande direktör var ingenjör H. T.Cedergren. Som den första i Sverigehade denne på egen hand redan 1877

Stockholms Bell-Telefon ABAv Monica Golabiewski Lannby

En vacker dag för ungefär tre år sedangenomfor en lycklig aning likt en blixthr Stockholms nyfikna sinne. Han lästei tidningarna om ett välsignadt ame-rikanskt påhitt som satte en menniska istånd att muntligen samtala med sinabekanta på ett par, tre mils afstånd, ochhan kände genast sitt sjelfviska hjertaslå hastigare …

Ur Ny Illustrerad Tidning 1881 nr 27, sign. –rg

Fulländad pratmaskinTelefonen i sin enklaste form består af en induktionsrulle (en träbit af samma form som en vanlig trådrulle, på hvilken med silke öfvers-punnen koppartråd är nystad), i rullen är en magnetstång instucken, hvilken på ett högst ringa afstånd är framskjuten mot en metall-skifva. Rullen och magnetstången äro instoppade i ett trattformigt sig vidgande trärör; trattens botten bildas af metallskifvan. Detta ärpratmaskinen eller afsändarens apparat; mottagningsapparaten är precis likadan. De, eller rättare deras induktionsrullar, äro förenadegenom telefontrådarne. Då afsändaren talar i den ena tratten mot metallskifvan försättes denna i vibrationer hvilka, fortplantade genomledningen, framkalla liknande vibrationer i mottagningsapparaten, hvilka senare vibrationer uppfångas af mottagarens öra. De praktiskabehofven ha fulländat telefonen, och det system som här användes motsvarar utmärkt dessa behov.

Ur Ny Illustrerad Tidning 1881 nr 27

StockholmsBell Telefon Aktiebolag

utför på beställning telegraf- och telefon-anläggningar, uthyrer emot viss årlig

afgift, med underhållsskyldighet,telefonanläggningar med och utan

centralstation,uppsätter åskledare och ringverk,

allt så väl i Stockholm som i landsorten,samt försäljer alla härtill hörande

effekter.Snabb expedition.

Kostnadsförslag gratis.Stockholm den 1 September 1881.

StockholmsBell Telefon Aktiebolag.

Kontor: Vesterlånggatan 16(Skandinaviska Bankens hus) 3 tr. upp.

Post- och Telegraf-adress:Telefonbolaget, Stockholm.

Bellbolagets annonsi Ny Illustrerad Tidning 1881.

Stockholms Belltelefon Aktiebolags pol-letter med två korslagda mikrofoner

avbildade. Båda polletterna är brakteat-präglade. Den övre är utförd i mässing,

den undre finns i både mässingoch vitmetall. Foto: MGL.

15SNT 1 • 2007

ordnat en telefonledning mellan sinav fadern ärvda juvelerarbutik påDrottninggatan 31 och sin bostad pånummer 84 vid samma gata. All-männa Telefonbolagets kontor ochhuvudstation låg vid Malmskillnads-gatan 27. Cedergren hade också till-sammans med fabrikören L. M. Erics-son år 1882 uppfunnit en automatiskväxelapparat för telefonledningar.

Vid årets slut hade det nya bolaget1160 abonnenter och 785 ledningarhade fullbordats. År 1887 fanns ihela Sverige mer än 14 000 telefoner,varav i Stockholm över 5 500. All-männa Telefonbolagets apparater till-verkades av en instrumentverkstadsom låg nära Norrmalmstorg ochtillverkade telegrafapparater, L. M.Ericsson & Co – det numera världs-omspännande företaget.

Vid angivande av telefonnummeri samband med bl. a. annonseringmåste respektive telefonbolags namnförst anges, så länge de båda bolagen

existerade sida vid sida. T.ex. var M.F. Åkerdahls Bokbinderi på Sko-makargatan i Gamla stan bland deförsta som annonserade i pressenmed telefonnummer. Detta var år1886 och företaget hade Bell-Telefonnr 388. Det var fortfarande sällsyntmed telefonnummer i annonser närSporrong & Co annonserade med sittnummer: Allmänna Telefon 5130. Ien annan annons samma år, MauritzWidforss på Drottninggatan, ses bå-de Bells telefonnummer och Allmän-na telefonbolagets sida vid sida. Mankunde alltså ha två olika abonne-mang.

ReferenserNy Illustrerad Tidning 1880 s. 260f, 373;1881 s. 140; 1887 s. 241-243.Sveriges Handelskalender 1883 -1884.Stockholm 1883.Wiséhn, I.: Kotiljongsmärken och jetong-er använda vid danser och fester. SNT1991:4 -5, nr 23.

SELINS MYNTHANDEL ABMynt sedlar medaljer

ordnar nålmärken

ÖppettiderVardagar 10.00 – 18.00Lördagar 10.00 – 14.00Regeringsgatan 6111 53 StockholmTel. 08-411 50 81 Fax. 08-411 52 23

Svenska och skandinaviska myntoch sedlar.

Stor sortering av utländskajubileumsmynt, årsset samt småmynt.Euro-utgåvor, polletter och medaljer.

Prislistor gratis.K

NORRTÄLJE MYNTHANDELBox 4, 761 21 Norrtälje

Tel. 0176-168 26, Fax 0176-168 56INTERNETADRESS:

http://www.nmh-mynt.a.se

Teckning i Ny Illustrerad Tidning1881 nr 27 som visar hur Bells telefon

upphängdes.

L. M. Ericsson började tillverka egnatelefoner men enligt det amerikanskaBells system vid 1870-talets slut. Den

här avbildade mikrofonen erhöllEricsson patent på 1881, och den komatt användas av Stockholms Allmänna

Telefon AB som öppnade 1 oktober1883. Tumba Bruksmuseum.

Foto: Gabriel Hildebrand, KMK.

Jetong i form av en telefonlur förseddmed årtalen 1883 -1908. Jetongen

tillverkades till Bellbolagets festlighetervid 25-årsjubileet 1908. Detta år uppde-

lades rörelsen och dotterbolagetStockholmstelefon övertog verksamheten

i Stockholm. Foto: MGL.

Bellbolagets annons i Ny Illustrerad Tidning 1886 som bl.a.visar antalet medlemmar i Telefonföreningen åren 1881-1886.

16 SNT 1 • 2007

C. J. Nordström iGävle – vinhandlareoch numismatikerNär justitierådet Otto Wedberg i au-gusti 1880 öppnade det nyss an-lända brevet kunde han omedelbartpå brevhuvudet se vem som var av-sändaren: ”C. J. Nordströms Vin- &Spirituosahandel, Gefle.” Troligenkände han igen namnet. Nordströmvar ju en aktiv myntsamlare som oftaköpte trevliga objekt till sin samling.Hans namn borgade för att Wedbergskulle läsa brevet med intresse.

Gefle 24 augusti 1880

Justitie Rådet m.m.Högädle Herr J. O. Wedberg!Stockholm

Af Herr H. Selling underrättad attHerr Justitie Rådet samlar svenskapolletter tar jag mig dristigheten frå-ga huruvida några dupletter finnessom jag, i händelse de felas i minsamling, kunde få åtbyta mig. Skullefallet vara att några mindre allmän-na finnes in duplo har jag ett och an-nat att erbjuda i utbyte och hvaröfveren förteckning härjemte bifogas.I hopp om öfverseende för mitt till-tag, samt ödmj. anhållande om ett li-tet meddelande till svar med uppgiftå hvad som möjligen finnes att af-låta, har jag äran teckna.

Med största HögaktningödmjukeligenC. J. Nordström

Tyvärr finns varken förteckningeneller Wedbergs svar bevarade, mentroligen blev det en affär mellan debåda herrarna. Denna slutsats kanman våga sig på eftersom Nordströmskriver ännu ett brev i september.

Gefle 16 September 1880

Justitierådet m.m.Högädle Herr J. O. Wedberg!Stockholm

Ett par dagar före jag hade nöjetemottaga H. H s ärade af den 14 den-nes hade jag en bytesaffär med enannan ärad samlare och afhändemig då ett och annat, deriblandnågra polletter som jag nu ser sak-nas hos H. H. Emellertid bifogashärjemte de som finnas qvar neml.Dannemora N. M. 2. Gysinge bruk ¼k-ör, Harg Stj. 2 samt lik Stj. 3 menutan HB, Klosters bruk Stj. 15, samtSävenäs 23, 24, 25 T 2 kol, af dessa ärden sednare af Hargs polletternaverkligen sällsynt. Utom dessa bifo-

gar jag 5 st. polletter för Carl XIII s

bro i Elfkarleby socken under förut-sättning att dessa, som först i som-mar börjat användas, möjligen ejförr funnes i H. H s samling.Som valuta för dessa nu sända vorejag tacksam öfver att få bekomma:Edsbro Stj. 1, Gimo Stj. 5 & 8, Göte-borg Stj. 155 utan åsatt värde, Stock-holms hundskatt för 1869 & 1871,schveitzeri polletten N. M. 96, Göte-borg N. M. 40, samt obestämda Stj.56. I hopp om att bytesförslaget god-kännes och jag får emotse de öns-kade polletterna, få jag äran teckna.

Med största Högaktning, ödmjukl.C. J. Nordström

Breven från Nordström är mycketrespektfullt skrivna och det är inte talom att tilltala Wedberg med ett ”ni”eller ett ”du”. Så fortsätter också de-ras relationer under åren – med öm-sesidig respekt. När man så läser ettbrev från 1894, d.v.s. fjorton år se-nare, är tonen densamma.

Gefle den 16 April 1894

Justitie Rådet m.m.Högädle J. O. Wedberg!Stockholm

Tillfölje mycket ärade af 9 dennesfår jag härmed nöjet sända de 4 en-da Laxsjö polletter, som jag eger induplo, under anhållan att de benägetmåtte hållas till godo.Några mindre vanliga polletter harjag på länge ej kunnat inlägga i sam-lingen, de oupphörligt uppdykandenya, som äro omöjliga att följa med,äro ock i mitt tycke af ringa intresse.

Med största Högaktningödmj.C. J. Nordström

Carl Johan Nordström, vinhandlare iGävle, föddes under revolutionsåretden 2 juni 1848. Hans hem var fattigtoch det var genom ihärdigt strävandesom han hade arbetat sig upp till enoberoende ställning. Det var tidigtsjälvklart för Nordström att han skul-le vara delaktig i stadens allmännafunktioner. Han var en av Gävle han-delsexpeditförbunds grundare. Dess-utom var Nordström ledamot avfattigvårdsstyrelsen och taxerings-nämnden. Under tjugo års tid, framtill oktober 1899, ägde han en vin-handel i staden.

Nordström var en intresserad med-lem av Gefle skyttegille. Han vardessutom aktiv inom Gefle Arbetare-förening. Det var i den kapacitetensom han den 19 november 1873

skrev ett brev till riksantikvarienBror Emil Hildebrand:

Inom Gefle Arbetareförening har un-der årets lopp bildats ett museum förhvilket jag blifvit utsedd till Inten-dent och i denna min egenskap harjag från Norrköpings Arbetare fö-rening blifvit tillsänd katalog öfverdervarande museum af hvilken jagfunnit att Kongl. Vitterhets Historieoch Antiqvitets Akademien dit skänktåtskillige värdefulla flint- och sten-redskaper. Sagde upplysning gifvermig hopp att äfven härvarande arbe-tareförenings museum möjligen kun-de hugnas med några gåfvor …

C. J. Nordström nämnde emellertidinte i brevet att han dessutom självvar en framstående fornsakssamlare.Till detta samlarområde måste vi na-turligtvis också lägga till hans storaintresse för mynt och polletter. Hanssamling om 2 033 nr såldes på auk-tion genom Daniel Holmbergs mynt-handel den 29 och 30 oktober 1901.Katalogen har fått nr 54 och harrubriken Förteckning öfver framl.Vinhandlanden C. J. Nordströms iGefle rikhaltiga samling af svenskamynt.

Auktionen hade lockat till sig enmängd svenska spekulanter samtflera ombud för de ryska, finska ochnorska offentliga myntkabinettensamt ombud för enskilda samlare iDanmark. Sammanlagt inbringadeauktionen ca 16.000 kronor.

Det fanns mycket trevligt och säll-synt att köpa på auktionen. Här ne-dan presenteras endast ett litet urval

Vinhandlaren C. J. Nordström (1848-1901) från Gävle var en aktiv mynt- och

pollettsamlare som hade flitig korre-spondens med bl.a. justitierådet JohanOtto Wedberg. Teckningen med hans

porträtt är skannad ur en tidningsnotisfrån 1901 i Wedbergs klippsamling.

17SNT 1 • 2007

tillsammans med försäljningspriset.Ett antal prisuppgifter från auktionenfinns att läsa i Numismatiska Medde-landen XVIII, s. 40- 42.

Olof skötkonung, penning – 23 kr 75 öreGustav I Vasa, riksdaler 1544 var. – 18 krGustav I Vasa, mark 1537 – 48 krErik XIV, riksdaler 1561 – 50 krKarl IX, 16 mark 1610 (guld) – 97 krGustav II Adolf, riksdaler 1632 – 18 kr— 4 mark 1618 – 30 kr— mark 1617 – 62 kr— 2 öre klipping 1625, Säter – 45 krKarl X Gustav, 8 daler sm1658 – 2.500 kr

(Nordström ägde 3 st. av samma valör)— 1 daler sm1657 – 176 krKarl XI, 5 daler sm1674 – 1.010 kr— 3 daler sm1674 – 1.010 kr— 2 daler sm1684 – 103 kr— 1 daler sm 1661 – 103 kr— ½ daler sm 1681 – 153 krFredrik I, 1 daler sm 1746 Ljusnedal – 75 kr— ½ daler sm1746 Ljusnedal – 70 kr— 1 daler sm 1748 Gustafsberg – 30 krAdolf Fredrik, 4 daler sm 1756 – 73 kr— 1 daler sm 1753 Ljusnedal – 100 kr— 1 daler sm 1752 Carlberg – 155 kr

Den f.d. vinhandlaren Carl Johan Nord-ström avled den 24 mars 1901.

Ian Wiséhn

Otryckta källorBrev från C. J. Nordström, Gävle till J. O.Wedberg, Stockholm, ATA.Brev från C. J. Nordström till riksantikva-rie Bror Emil Hildebrand. ATA.

Tryckta källorHolmberg, D.: Anmärkningsvärda priservid myntauktioner i Stockholm 1900-1907. Numismatiska Meddelanden XVIII,Stockholm 1908, s. 40-42.J. O. Wedbergs klippsamling, olika tid-ningsnotiser. ATA.

En viktig arbetsuppgift som antikva-rie vid Kungl. Myntkabinettet är attbesvara inkomna frågor. För en tidsedan fick undertecknad ovanståen-de frågor från en privatperson.1

För det första kan vi konstatera attriksdaler riksgälds var riksgäldskon-torets sedlar, riksdaler banko var riks-bankens sedlar och slutligen har viriksdaler specie, som var silvermyn-tet. 1 riksdaler specie sattes år 1834= 2⅔ riksdaler banko = 4 riksdalerriksgälds. När man ändrade mynträk-ningen 1855 införde man decimal-systemet, ett dittills okänt fenomen isvensk mynthistoria. Riksdaler riks-gälds blev under namnet riksdalerriksmynt enhet och var lika med 100öre. Den högsta valören i silver, 4riksdaler riksmynt, motsvarade alltså

Övergången till det nya systemetskedde den 3 februari 1855 (SvenskFörfattningssamling 1855, nr 14).Hur hanterade man ½-öringarna? Jo,i skriften Hjelpreda på torget widbruket af rikets nya mynt, mått ochwigt av Anders Fredrik Sondén (Lin-köping 1855)3, framgår det på sidan6 att: ”Utom dessa twenne myntsor-ter [riksdaler riksmynt & öre] kom-ma äfwen att finnas halfören, mendessa upptagas icke i kronans räken-skaper, utan blir någon skyldig kro-nan mer än ett halft öre så får hanbetala ett helt; men den, som skullebetala jemnt ett halft öre eller der-under, slipper att ge något.” På såvis löste man således problematikenmed ½-öresmynt innan de börjadepräglas år 1856.4

I ovannämnda förordning från1855 står även följande: ”Koppar-mynt emottages i betalningar till ossoch kronan, dock ej till högre beloppwid hwarje liqvid, än en r:dr riks-mynt; och enskilde ware ej hellerpligtige att i betalningar emottagakopparmynt till högre belopp i hwar-je liqvid.” Frédéric Elfver

Noter1 KMK dnr 714-470-2005.2 Silvermyntfot innebär att ett lands va-

luta är baserad på silver genom attcentralbanken säljer och köper silvertill en fast kurs. Vid sidan av guld har iäldre tider silvret varit den viktigastegarantin för ett stabilt penningsystem.Silvermyntfoten gällde i Sverige efterbl.a. Gustav III:s myntrealisation 1777och fram till 1789 samt mellan 1834och 1873. Källa: Nationalencyklope-din.

3 B.-O. Hesse, Svensk numismatisk bib-liografi intill år 1903. NumismatiskaMeddelanden XLII. Västervik 2004, nr1595.

4 Under Oscar I präglades ½-öresmyntåren 1856-1858. Vikten uppgår till 1,4g och diametern är 15,8 mm. Den in-tresserade kan även studera de prov-mynt i valören ½ öre som sannoliktpräglades åren 1853-1854 – se: C.Hamrin & J. L. Hyllengren, Svenskmyntförteckning. Del 1. Bernadotte-dynastin 1818-1988 med värderings-priser. Stockholm 1988, s. 341.

Strandbergs Mynt&

Aktiesamlaren ABköper och säljer

Mynt, sedlar, ordnar, medaljer, aktiebreväldre handlingar m.m.

charta sigillata, fornsaker m.m.

Se vår hemsidawww.aktiesamlaren-bjb.se

Arsenalsgatan 6, Box 7377, 103 91 StockholmTel: 08-611 01 10, Fax: 08-611 32 95

Lästips i SNT!Wiséhn, I.: Vinhandlaren Nordströmsförsäljning till Bergslagets museum1895. SNT 1990:1.— Ytterligare en skara svenska mynt-samlare från 1800-talet. SNT 2005:4.

Angåendemyntreformen år 1855

År 1855 övergick Sverige från riksgälds tillriksmynt. Det fanns även riksdaler banko.Vilken var funktionen och relationen till deandra valutaslagen? Vilket datum skeddeövergången? Mynt i skilling banko präg-lades sista gången 1855. Växelkursen mel-lan det gamla och det nya var sådan attman behövde ½-öresmynt. Men dessapräglades först 1856. Hur hanterade mandenna situation?

1 riksdaler specie. Guldmyntet be-nämndes sedan 1654 fortfarande du-kat (värd ca 8 riksdaler riksmynt eller2 riksdaler specie) och vi hade silver-myntfot2 i Sverige.

Stockholms MyntklubbVåren 2007

16/1 Kvällsmöte. Christian Hamrin:Den gemensamma valutan ihistoriskt perspektiv. Säljer myntm.m. ur sitt lager.

6/2 Morgonmöte.20/2 Kvällsmöte med årsmöte.6/3 Morgonmöte.

20/3 Kvällsmöte. Ian Wiséhn: Riks-bankens guldaffärer underandra världskriget och andralustigheter.

3/4 Morgonmöte.17/4 Kvällsmöte. Lars O. Lagerqvist:

Svenska besittningsmynt – frånReval till S:t Barthélemy.

8/5 Stockholms myntklubb inbjudsav myntklubben i Eskilstuna tillauktion och samkväm.

15/5 Kvällsmöte. Vårauktionen.5/6 Morgonmöte. Säsongsavslutning

med gåvoauktion.

Ordf. Jackie Hansén, tel.: 08 -19 88 50

Föreningar

18 SNT 1 • 2007

DR STEGUWEIT är en av Tysklandsfrämsta medaljkännare – om inte denfrämste – och sedan länge verksam vidB