femte statsmakten nr1 2011

en tidning av studentkåren vid jmk: inst. för journalistik, medier och kommunikation, stockholms universitet

nummer 01 2011 : sociala medier

”Det finns ingenting medier kan skriva om mig som jag inte redan vet.”� �

–�Fredrik�Wikingsson

aktuellt tema: sociala medier englishNya lagar försvårar journalsitens arbete

08 - 09

Vem ansvarar egentligen för klimatet på nätet?

19

Femte Statsmakten now has an English section

34

FS

nummer 01 2011femte statsmakteninnehåll02

demokrati tack vare face-book? av hanna weiderud

kan flashback vara jour-nalistik? av sebastian mattsson

ny fotolag får kritik av jesper lindqvist

eu försvårar källskydd av henrik nygren

storebror - hjälp eller stälp? av lisa berlin

krönika: här för att stan-na, eller? av jessica s. säll

60 sekunder med Eemanuel karlsten av rebecca lind-ström

tema: sociala medier av mika wallgren

twitter - polisens nya verktyg mot brottslighet av anton lundgren

jhournalistrollen utma-nas av johanna burman

din statusuppdatering kan få konsekvenser av sari vettenranta

pr genar via sociala me-dier av johanna burman

vem tar ansvar för nätkli-matet? av caroline kernen & rebecca lindström

hur använder du sociala medier? av sofia brunzell & ida kjellgren

profilen: fredrik wikingsson av Leonel Marjavaara

drakens elektroniska röst av paul philip abrigo

hejdå b-uppsats! av mika wallgren

fs- debatt av ida widlund

facebook yet to come? av elena krivovyaz

social media divides russia av elena krivovyaz

stimulating human need av yvonne rogell

taking blogging one step further av meeran breseeg

the walls of our discon-tent av adelina dankova

the new grassroots move-ment? av mari norberg

18 15

28

04

06

19

18

17

16

14

11

10

09

08

3920

28

38

36

34

22

32

30

12

13

40

42

nummer 01 2011femte statsmakten 03innehåll

länge har jag varit stolt över att kunna säga att jag är fullständigt socialt medie-oanpassad. Det har varit lite som en sport för mig att kunna se hur länge jag skulle överleva i den sociala medievärlden utan att vara en del av den.

Med en telefon som inte ens kunde ta emot MMS och utan vare sig flickr- eller twitterkonto var jag nöjd och helt omedveten om vad sociala medier handlade om.

tills för någon månad sedan. Då fick det nämligen vara nog.

På FS-redaktionen blev jag kallad för 60-åring tre gånger på en och samma dag för att min telefon var för gam-mal. Dessutom var min statusrad på

facebook alldeles för ouppdaterad. Det blev droppen.

En ny telefon och ett twitterkonto senare är jag nyfödd i den sociala medievärlden. Jag är fortfarande inte jätteaktiv, vare sig på facebook eller twitter, men har definitivt fått bättre koll.

i det här numret av Femte Statsmak-ten har vi försökt ta reda på vad sociala medier är och hur våra liv kan se ut när vi i allt högre utsträckning lever i symbios med dem.

Hoppas att ni som inte är socialt medie-födda igår också tycker att det här numret är intressant!

Trevlig läsning!Caroline ÅkerlundChefredaktör och ansvarig [email protected]

femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer. Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sendan 2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet inför arbetslivet.

skribenter Hanna Weiderud, Sebastian Matts-son, Jesper Lindqvist, Henrik Nygren, Lisa Berlin, Jessica S. Säll, Rebecca Lindström, Mika Wallgren, Anton Lundgren, Johanna Burman, Sari Vettenranta, Caroline Kernen, Ida Kjellgren, Sofia Brunzell, Leonel Marjavaara, Paul Philip Abrigo, Mika Wallgren, Elena Krivovyaz, Yvonne Rogell, Meeran Breseeg, Adelina Dankova, Mari Norber &, Carolnie Åkerlund (CÅ)

foto Hanna Weiderud, Karl Persson, Hans Fredriksson, Josefin Casteryd, Peter Dovärn, Daniel Lisell, Paul Philip Abrigo, Sari Vet-tenranta, Johanna Burman, Ida Kjellgren, Sofia Brunzell, Malin Österberg, lyubov

simonova, Malin Nordin, Meeran Breseeg & Vesselin Borishev

illustration Sari Vettenranta, Lisa Berlin, Tova Kurkiala Medbo, Elena Krivovyaz & Helen Nordlund

redigering Joanna Davis, Malin Österberg, Caroline Åkerlund, Caroline Kernen, Rebecca Lindström, Josefin Lundin, Rebecka Ljung, Ida Kjellgren, Johan Edström, Julia Brynolfsson, Leo-nel Marjavaara, Yvonne Rogell & Sofia Brunzell

nå oss på fornamn.efternamn@ femtestatsmakten.se

”Nyfödd social mediemänniska”

chefredaktör & ansvarig utgivareCaroline ÅkerlundredaktionschefMalin Österbergredigeringschef Joanna Davis & Anna Nordbeck grafisk formgivningNina KuosowebbredaktörSimon HolménredaktörerSebastian Mattsson, Leonard Goldberg,Leonel Marjavaara & Mika Wallgrenengelsk redaktörYvonne Rogell

nummer 01 2011femte statsmaktenaktuellt04

Det finns en demokratisk aspekt i so-ciala medier. Du kan uttrycka dina åsikter, publicera texter och debattera. Alla som vill kan vara redaktörer, opi-nionsbildare eller experter. Den tid då information var något som makthavare och journalister mer eller mindre hade ensamrätt på är förbi. Idag utmanas de av nya sociala medier som Twitter, Fa-cebook, Flickr och bloggar.

Kristina Riegert, forskare vid JMK, undersöker tillsammans med professor Gail Ramsay och Mina Zekri Bokter den arabiska bloggosfärens inverkan

på offentligheter och traditionella me-dier. De prövar möjligheten att skapa en ”mot-offentligheter”- teori utifrån bloggarnas sätt att relatera till tradi-tionell media. Deras forskning har ak-tualiserats ytterligare efter den senaste händelseutvecklingen i Egypten.

– Det går att se tendenser av att so-ciala medier i Egypten har haft en stark påverkan på traditionella medier under protesterna, menar Kristina Riegert.

Mina Zakri Bokter som är assistent för forskningsprojektet och själv blog-gare från Egypten berättar att initiativet

Demokrati tack vare Facebook?

Folkrörelserna har flyttat ut på nätet. Protesterna i Egypten som ledde till ett maktskifte, men började med ett Facebook-event, har aktualiserat diskussionen om sociala medier som ett verktyg för demokratisering.

text & foto hanna weiderud

ALLA ÄR LIKA PÅ JMKfrån och med denna termin har JMK tre nya likabehandlingsombud. Malin Johansson, Thobias Thorwid och Sandra Wiaderny valdes till denna post under kårens terminsmöte den 16 februari.

– Man kan komma till oss och prata om vad som helst till exempel om man känner sig utanför, säger Malin.Utöver att fungera som stöd för JMK-studenterna vill ombuden informera om JMK i gymnasieskolor, i hopp om att öka mångfalden på JMK.

(CÅ)

ANWARS MÅLEJ KLARTjmk-studenten Anwar Hossains ansökan om att få stanna i Sverige har dragit ut på tiden. Migrationsdomsto-len arbetar just nu med att översätta de handlingar Anwar Hossain lämnat in, uppger JMK:s studentkår. Det var under höstterminen det kom fram att Anwar Hossain var mordåta-lad i sitt hemland Bangladesh.

(CÅ)

Malin, Thobias och Sandra

FS RÄTTARI FS#5 (2010) fick PO Ola Sigvardsson svara på en fråga för mycket. Svaret till frågan Vad ser du mest fram emot i job-bet? tillhör Jenny Sanner Roosqvist.

nummer 01 2011femte statsmakten 05aktuellt

till demonstrationerna startade med ett Facebook-event. Trots det vill han inte överdriva sociala mediers roll för pro-testerna i Egypten.

– Sociala medier är ett viktigt verktyg för demokratifrämjande men det allra viktigaste är folket som rör det framåt, berättar Mina och påpekar att protes-terna fortsatte även efter det att internet stängts av under några dagar.

sociala mediers storhet ligger i att mobilisera och sammanlänka likasin-nade snabbt. Det finns även svenska exempel på detta. Efter svenska riks-dagsvalet 2010 samlades tusentals män-niskor på Sergels torg i protest mot att Sverigedemokraternas kommit in i riksdagen. Protesterna startades av en 17-årings utrop på Facebook. Sociala medier har med andra ord även stärkt individens förmåga att kunna stå upp för sina demokratiska rättigheter.

Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson har också insett vikten av soci-ala medier som demokratifrämjare. I en debattartikel i Expressen den 21 januari skrev hon att ”nätaktivisterna är de nya demokratibekämparna”. Biståndsarbete ska nu riktas till dem som använder sig av den nya kommunikationsteknologin som ett verktyg i kampen för frihet och mot förtryck. Hon nämner också Face-book och Twitter som exempel på verk-tyg i nätaktivism.

sociala medier kan också vara ett tveeggat vapen. Samtidigt som den kan mobilisera oppositionen kan den även ge staten viktig information. I Iran finns exempel på bloggare som arbetar på uppdrag av regeringen för att påverka opinionen. Detta finns även i reklam-världen där man i tillsyntes oberoende meddelanden är positiv till en tjänst el-ler produkt.

Har protesterna i arabvärlden visat på något så är det att vikten av att kontrol-lera informationen är allt viktigare men också allt svårare.

Är det lika lätt att vara diktator idag som för trettio år sedan?

– Sociala medier trycker på traditio-nella medier och stater att visa en al-ternativ bild. Det är svårare att gömma sig idag än för trettio år sedan, menar Mina.

Överdriver vi sociala mediers roll i demokratiseringsprocesser?

– Nya medier tenderar att bli över-drivna. Man ska inte glömma andra faktorer som politik och ekonomi, säger Kristina.

Historien vittnar om att oavsett ka-naler så har människor kämpat för sina rättigheter. Facebook kan vara en hjälp på traven men kan långt ifrån ensam skapa revolution.

BLOGG-PROFFS. Mina Zakri Bokter och Kristina Riegert forskar om den arabiska bloggosfären.

nummer 01 2011femte statsmakten06

– Min tanke var att få tyst på smuts-kastningen mot flickorna. Jag ville ge dem upprättelse. Jag ville visa dem att det finns folk som ser sanningen. Marika Schölin – eller Micro113 som hon kallar sig på Flashback – var en av de mest flitiga skribenterna i den nomi-nerade forumtråden. Tråden handlade om det beryktade Bjästa-fallet, som blev uppmärksammat i SVT:s Uppdrag Granskning i höstas. Det var då det uppdagades för allmänheten att ett litet samhälle utanför Örnsköldsvik hade ägnat sig åt en smutskastningskampanj riktad mot två tonårsflickor. Flickorna hade anklagat en av traktens populä-raste pojkar för våldtäkt och snabbt fått den lokala opinionen mot sig – trots att pojken bedömts som skyldig av tings-rätten två gånger om. I tråden på Flas-hback kunde Marika och hennes fo-rumkollegor rentvå flickorna och föra smutskastningen till ytan genom att leta fram och presentera förundersök-ningsprotokoll, vittnesmål och hatiska Facebook-kampanjer. Och det är alltså

det här arbetet som blivit nominerat till Guldspaden, ett pris som delas ut av Föreningen Grävande Journalister.

i vår avgörs om Marika och hennes vänner ska få sitt pris. Förslaget att nominera tråden kom från journalisterna Yasmine El Rafie och Carl Fridh Kleberg. Och de ser nomineringen som ett steg i rätt riktning för svensk journalistik. – Om Guldspaden ska gå till den som gör det snyggaste repet eller skriver den

tjusigaste texten – då är man fan fel ute. Det handlar om att belöna det bästa av-slöjandet, det bästa grävet, säger Carl Fridh Kleberg. Och han tycker att en Flashback-tråd tveklöst kan betraktas som journalistik. – Innehållsmässigt är det exakt sam-ma sak. De visar upp missförhållanden, sprider det till allmänheten. Och det enda argumentet mot det är att säga att ”ni är inte journalister”, säger han.

men deras förslag har inte fått stå oemotsagt. Helena Gierrta, redaktör för branschtidningen Journalisten, tycker inte att Flashback-trådar hör hemma i den här typen av sammanhang. – Någon journalistik finns inte i den där tråden. Överhuvudtaget. För att det ska klassas som journalistik måste man göra något av informationen som man hittar. Man måste paketera den så att fler kan ta till sig den, säger hon. Vem som får rätt avgörs alltså i vår när den årliga Guldspadeutdelningen äger rum.

Kan Flashback vara journalistik?– Våldtäktstråd nominerad till Guldspaden

text sebastian mattsson illustration sari vettenranta

Från utskällt högt-i-tak-forum med ett rykte om sig om att vara ett tillhåll för rasister och skvallrare – till intåg i journalistikens finrum. När en tråd på nätforumet Flashback nominerades till det prestigefyllda journalistikpriset Guldspaden var det många som höjde på ögonbrynen.

Carl Fridh Kleberg.

foto karl persson

aktuellt

nummer 01 2011femte statsmakten 07aktuellt


Tanken med lagen är att skydda män-niskors personliga integritet. I lagför-slaget står det: ”Straffbestämmelsen föreslås omfatta den som, på ett sätt som är avsett att kränka den enskildes personliga integritet, olovligen foto-graferar… någon som befinner sig in-omhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller i ett annat liknande utrymme”. Detta har skapat stora reaktioner, framför allt från grup-per med intresse av fotografering:

– Vad man verkar vilja komma åt med den här lagen är närgånget fotan-de, eller smygfotografering, till exempel ungdomar som fotograferar varandra i duschen, företag eller restauranger som fotograferar sina gäster och så vidare. I själva verket gör lagen intrång i ytt-randefrihetsgrundlagen, säger ordfö-randen i Svenska Journalistförbundet Agneta Lindblom Hulthén.

Hon menar att det redan finns lagar mot fotografering som kränker den enskildes personliga integritet, exem-pelvis vid fotografering i omklädnings- och duschrum (som kan ses som sexu-ellt ofredande), vilket talar emot beho-vet av en helt ny lag.

det är ändå inte det största proble-met som lagen skapar, enligt henne.

– Problemet är att lagen drabbar journalister och fotografer i stor ut-sträckning. Idag kan en fotograf foto-grafera vad som helst på allmän plats, han behöver inte ta något ansvar. Det blir upp till den ansvariga utgivaren att avgöra om bilden ska publiceras eller ej. I och med införandet av denna lag skulle fotografen själv bli ansvarig en-dast genom att ta bilden. Han kan alltså behöva bestämma sig inom loppet av en sekund om bilden han ska ta är en

brottslig handling eller ej. Detta är en situation vi i största mån vill undvika, menar Lindblom Hulthén.

det ska tilläggas att lagen, som ännu bara är ett förslag, även friar fo-tografen från ansvar under specifika omständigheter. ”Vidare föreslås att det inte ska dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga om-ständigheter är försvarlig”. Om syftet är försvarbart ska alltså fotograferingen inte inskränkas. Lindblom Hulthén är ändå säker på sin sak:

– Man ska inte skapa lagar som in-skränker på yttrandefrihetsgrundla-gen. Vi har en kommitté som hanterar denna typ av ärenden just för att reger-ingen inte ska behöva göra det. Det är en demokratisk nödvändighet att dessa villkor inte förändras.

I en ny lag som väntas träda i kraft 2012 stramas tyglarna åt kring friheten att fotografera fritt. Detta har skapat irritation hos många, inte minst hos journalister:– Vi är starkt kritiska till den här lagen, säger Svenska Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén.

Ny fotolag får kritikKan försvåra jobbet för journalister

text jesper lindqvist bild arkiv

aktuellt

nummer 01 2011femte statsmakten 09

Den första juli i år är det planerat att införandet av den nya lagen om data-lagring i enighet med EU-direktiv ska ske i Sverige. Lagen innebär att tele- och dataoperatörer ska lagra trafikdata i upp till sex månader. Dessa trafikup-pgifter får sedan användas av brotts-bekämpande myndigheter.

agneta lindblom hulthén, ord-förande för Svenska Journalistförbun-det, och Anna Serner, VD för Tid-ningsutgivarna, har kritiserat detta lagförslag i en debattartikel som pub-licerades i bland annat Journalisten och Göteborgsposten. I artikeln beskriver de det nya Sverige som ett Orwelliskt samhälle där staten utövar övervakning av medborgarna utan att själva visa samma öppenhet. De belyser också att i och med denna nya lag kommer journalisters möjlighet att skydda sina källor att försämras. Det är grundlagsstiftat att journalister måste se till så att källor som önskar att vara anonyma också förblir det. Att avslöja en anonym källa är straffbart. Hulthén och Serner menar på att det är näst intill omöjligt för journalister att

erbjuda anonyma källor skydd om det finns statliga organ som kan övervaka tele- och datakommunikationen. – Det är åt helvete när man undermin-erar svensk grundlag på detta sätt, säger Agneta Lindblom Hulthén.

Svenska Journalistförbundet har drivit frågan om de nya lagarna om övervakning i Sverige hårt under hela 2000-talet. Agneta Lindblom Hulthén berättar vad förbundet gör för att belysa frågan. – Vi skriver konstant debattartiklar inom ämnet, några kommer in och an-dra inte, säger hon.

Svenska journalistförbundet för även debatter med politiker både inom Sverige och på EU-nivå. Dock påpekar Hulthén att gensvaret från politiker har varit dåligt. Hon menar att själva de-batten om övervakningslagar sker på en väldigt låg nivå då kunskaperna hos många politiker som debatterar för des-sa frågor är dåliga.

martin valfridsson (m), pressekreter-are hos Beatrice Ask, berättar att tele-operatörer tidigare har lagrat dataupp-gifter och att med den nya lagen

kommer säkerheten kring dessa upp-gifter snarare att stärkas än tvärtom. – Nu blir det mer granskning av tele-operatörers användande av datatrafik än tidigare. Enligt Martin Valfridsson har regler-ing om huruvida denna lag kommer att tillämpas för brottsbekämpning inte fastställts. När Femte Statsmak-ten frågar om dessa regler kommer att fastställas innan lagen träder i kraft ges svaret att det är beroende på tid – vilket innebär att lagen kan komma att träda i kraft utan att det finns fullständiga regler om hur den ska tillämpas.

I och med införandet av EU:s datalagringsdirektiv i Sverige försvåras journalisters möjligheter att ge anonymitetsskydd för sina källor. Regeringen säger att lagen kommer att öka säkerheten men Svenska Journalistförbundet och Tidningsutgivarna håller inte med.

EU försvårar källskydd

text henrik nygren bild hans fredriksson

KRITISK. Agneta Lindblom Hulthén är inte nådig när hon ger sin syn på den nya datalagen.

aktuellt


Det råder delade meningar hos arbets-givarna hur stor roll sociala medier spelar när de ska rekrytera någon ny. Expressens chefredaktör Tomas Matts-son tycker att det är självklart att göra en Google-koll.

– Ja, naturligtvis. Med samma själv-klarhet som vi söker i textarkiv för att läsa vad arbetssökande har skrivit för texter så läser vi förstås gärna vad som också är skrivet på internet.

aftonbladets chefredaktör Jan Helin har en försiktigare inställning.

– Det har säkert hänt. Men det är inget vi använder som rutin.

Jan Helin kan inte minnas något fall där en sökning i sociala medier haft nå-gon avgörande betydelse utan Google används istället som en research innan anställningsintervju. Björn Hedensjö, redaktionschef för DN.se, berättar att

google-sökningar förekommer och att det självklart kan vara avgörande för anställningen.

– Jag är positivt inställd till den öka-de transparensen som internets öppna sfär medför.

privata bilder och personliga hand-lingar ligger öppna på internet för all-mänheten att ta del av. Det varierar för-stås från person till person vad man har lagt upp eller tillåtit andra att göra, men klart är att personligheter går att avläsa genom en sökning på Google. – Det kan vara bra att upplysa yngre personer att det man lägger ut på inter-net gör man offentligt, det är ingen pri-vat plats, men jag tror man ska anlägga en mänsklig aspekt, säger Aftonbladets Jan Helin.

Han menar att man inte bör fästa för stor vikt vid representationen av

en person i sociala medier, i ett profes-sionellt sammanhang. Thomas Matts-son håller inte med. Han tror snarare att publikationer i sociala medier ger en mer kompletterande bild. Samtidigt utnyttjar arbetssökarna själva sociala medier vid ansökningar. – Utöver en ansökan och ett CV får en framtida arbetsgivare en mer heltäck-ande och sannolikt en mer korrekt bild genom sociala medier. Det är mycket vanligt att arbetssökande själva skickar in länkar till sajter där de har samlat sina texter.

Journalistrollen utspelar sig allt mer på Internets olika forum och att som journalist bli googlad av arbetsgivare är en företeelse att vänja sig vid. Femte Statsmaktens undersökning visar att det kan vara en god idé att filtrera det allra mest avslöjande materialet då och då.

Påverkar det du gör på internet din chans till anställning? Ja, enligt Femte Statsmaktens undersökning som avslöjar hur mediecheferna googlar dig innan anställning. Spåren av dig på webben kan ha avgörande effekt i den hårda konkurrensen.

Storebror hjälp eller stjälp?

text & illustration lisa berlin

ÖVERVAKAD. Arbetsgivarna ser dig genom sociala medier.

Också journalister övervakas

aktuellt


Statusuppdateringen går varm för den flitige Face-bookanvändaren. Och de triviala sysslorna passar bäst, såsom ”hänger tvätt”, ”sitter i soffan... kollar film”, ”personalfest” eller ”bakismys”. Mer fantasi-fulla uppdateringar än så kan verka överambitiösa. Facebook såsom många andra sociala medier är lätthanterligt, lättillgängligt, och bidrar mest med vardagligt nonsens. Dock är jag själv en ganska avslagen användare av de sociala medierna.

deras intåg prisades och det fanns en känsla av maktskifte i det hela. Fenomenet är en slags demo-kratisering av webbaserat innehållsskapande och informationsspridande. Det är upp till vem som helst att delta. Ett kommunikationsmedium av den här typen möjliggör ett mycket större omfång av vår bekantskapskrets. Det kan vara fördelen; obe-gränsade kontaktnät, användargenererat innehåll, chattfunktioner, diskussionsforum och... Twitter. Det blev individens arena och oas.

givetvis är inte privatpersonen ensam om att hylla sociala medier. Myndigheterna och offentlig sektor drar nytta av kommunikationen de tillgodo-ser. Inom näringslivet har de näst intill revolutio-nerat marknadsföringen. Ett Twitterkonto innebär komprimerade hanteringstider och snabbare feed-back från kunder, en förenklad kundkontakt som gynnar både företagen och kunderna. Har företag

och myndigheter invaderat individens kommuni-kationsmedium?

emellertid har de sociala medierna medverkat i viktigare revolutioner än inom marknadsföringen. De spelade en viktig roll för startskottet av demon-strationsvågen i Nordafrika. När ett uppror låg och puttrade i Syrien, inleddes det hela med Facebook-gruppen ”The Syrian Revolution 2011”. När ett mobiliserande av medelklassungdomar via Face-book utmynnar i revolt, är det förmodligen korkat att tala lättvindigt om kommunikationsmedier som kan sätta skräck i arabvärldens alla diktaturer.

i slutändan införlivade nog sociala medier ALLAS förväntningar. De är onekligen en ny möjlighet för gemene man att nyttja kommuni-kationsmedierna. Dock har kommunikationen fortfarande samma ambition. Skillnaden är att man använder chattrum och Facebook, och inte fikarummet när man vill snacka skit. Behövs mer anledning till social interaktion? Kanske ska man lägga lite extra tyngd vid ordet interaktion. Det är behovet av interaktionen som kommer att vara bestående. Inte Facebook. Inte Twitter. Kanske inte ens Internet. Vi kommer förmodligen aldrig vilja sluta snacka skit. Statusuppdatering: jag loggar ut... för tillfället.

”Här för att stanna, eller?”

Jessica S. Sälljessica.sall@

femtestatsm

akten.seaktuellt


Hur länge har du jobbat som journal-ist?

– Jag började jobba som redaktör för sociala medier på Expressen för cirka ett år sedan. Innan jobbade jag som webbredaktör på tidningen Dagen.

Hur gick du tillväga för att bli jour-nalist?

– Jag fick ett jobberbjudande från tidningen Dagen medan jag studerade journalistik på Kaggeholm. Tanken var att jag skulle sommarvikariera som reporter, men erbjöds att sommar-vikariera som webbredaktör istället. Detta ledde till en fast tjänst som web-bredaktör. Samtidigt som jag började jobba som webbredaktör på tidningen Dagen tog jag kvällskurser på Poppius under tre terminer.

Varför valde du yrket journalist? – Redan som liten drömde jag om att

bli journalist. Men det var inte förrän

jag fann bloggen, eller ”den fann mig”, som lusten att bli journalist väcktes på riktigt. Samtidigt som jag tycker om att analysera och skriva så har jag en län-gtan att lyfta frågor som inte tas upp.

Vad innebär ditt jobb som redaktör för sociala medier?

– Mitt jobb är indelat i tre delar. Den första delen är att omvärldsbevaka, det vill säga att bevaka det stora samtalet genom sociala medier som till exempel Facebook och Twitter och välja ut vad som kan användas till journalistiken. Andra delen är att skriva i tidningen om aktuella händelser inom sociala medier. Det sista är att internutbilda personalen på den egna redaktionen. Lära dem om sociala medier och göra sociala medier till en del av journalis-tiken.

Varför är sociala medier en viktig del av journalistiken?

– Sociala medier har gjort det jour-nalistiska arbetet mer effektivt genom att ge oss ett verktyg att utföra det med. Jag tror också att det är viktigt att lys-sna och samla information genom so-ciala medier.

Hur tror du att ditt jobb ser ut om fem år?

– Om fem år finns det en stor sanno-likhet att mitt jobb inte existerar, något jag hoppas på. Jag jobbar för att göra sociala medier till en självklar del av journalistiken, vilket innebär att mitt arbete att utbilda och vägleda journali-ster inte kommer behövas. Jag tror ock-så att min roll kommer utvecklas i olika grenar. Community manager kommer att bli en viktig roll. Att hitta rätta vägar att kommunicera med läsare och an-vändare av internet, föra en dialog och skapa relationer på internet precis som journalister gör ute i samhället idag.

Emanuel Karlsten

Emanuel Karlsten, 28, har jobbat som redaktör för sociala medier på Expressen i cirka ett år. I bagaget har han utbildning både från Kaggeholm och Poppius.

text rebecca lindströmfoto josefin casteryd

Expressens redaktör för sociala medier

STENKOLL. Emanuel Karlsten har koll på sociala medier.

[ 60 SEKUNDER MED ]

aktuellt


Sociala medier

text mika wallgren foto peter dovärn

Det diskuteras just nu flitigt om tillståndet för journalistiken. Vissa anser att läget är kritiskt, att vi rent av går mot en total upplösning av journalistrollen. Andra mera moderata medi-eröster hävdar att det ännu är för tidigt att dra så pass radikala slutsatser.

De mest hänförda entusiasterna av twitterme-dia ställer traditionella och sociala medier i rak motsättning till varandra. Andra menar att en fusion är både möjlig och önskvärd. Ingen vågar dock avfärda sociala medier helt och hållet.

i årets första nummer av Femte Statsmak-ten skärskådar vi sociala medier från alla dess skrymslen och vrår. Dess framsidor och mörka bakgator. Det visar sig att både brottslingar och poliser finns på nätet. Vi får följa politiska ak-tivister i Ryssland och vi tar reda på varför PR-byråer använder Facebook för att lansera nyakampanjer.

tema

nummer 01 2011femte statsmakten14 tema

I England använder polisen facebook för att lösa brott. Nu börjar även polisen i Sverige att använda de sociala medierna. text anton lundgren

foto daniel lisell

Det var i januari som brittisk polis startade en kampanj på facebook för att få in tips om en kvinna som blivit mördad, i staden Bristol i syd-västra England. En framgångsrik satsning, en-ligt den brittiska polisen.

I höstas startade Rikspolisstyrelsen en utred-ning som ska ha färdigställts i slutet av februari i år. Utredningen ska se över hur svensk polis kan använda sociala medier till att förebygga och

lösa brott och framför allt komma närmare den gemene svensken.

– Vi tittar just nu på hur den nationella och lokala närvaron i sociala medier kan se ut, säger Anna Maria Böök, kommunikationsstrateg hos Rikspolisstyrelsen.

även twitter har fångat polisens intresse. Värmlandspolisen var först med att skaffa ett

nummer 01 2011femte statsmakten 15tema

SOCIALA. Värmlandspolisen var den första svenska poliskåren på twitter.

twitterkonto. Men nu har även flera andra län i landet gjort det – något som inte framgår på polisens hemsida, men som ska åtgärdas.

– Självklart ska Polisens närvaro i sociala me-dier gå att hitta på vår webbplats, säger Anna Maria Böök.

I framför allt England och USA arbetar poli-sen mer aktivt med sociala medier. I juli förra året när polisen i England jagade den så kallade ”taximördaren”, en man som skjutit tolv och skadat 20 personer, twittrade de ut en varning till allmänheten med en bild på förövaren.

polisen i massachusetts, USA, använder twitter för att göra följarna mer medvetna om polisernas vardag. Om hur de jobbar med att lösa sociala problem, mer än direkta brott. Po-lisen i Montgomery County, Texas, har tagit det hela lite längre och gjort sin twitter till något av en teknikens skampåle. Inför nyårshelgen ho-tade de med att hänga ut de som greps för ratt-

fylla, något som har fått mycket kritik.Den första januari skrev de på sin twitter att

19 personer gripits för att ha kört påverkade, men de nämnde ingen vid namn.

också andra länders poliskårer finns på nätet. Den finländska polisens officiella sida har över 110 000 fans på facebook och är därmed den populäraste polisprofilen på sidan.

I Sverige har den gotländska närpolisen en facebookprofil med nästan 600 vänner. Där skriver de om polisens dagliga aktiviteter och kan även få tips från lokalbefolkningen – något som gjorde att polisen på nyårshelgen visste var de behövdes och kunde vara där och lugna ner unga nyårsfestande.

i dagsläget finns det däremot inga planer på en central svensk polisprofil på facebook. Men vad som händer när Rikspolisstyrelsens utred-ning är klar, det återstår att se.


SKEPTISK. Journalistens chefredaktör Helena Giertta tror inte alls att sociala medier hotar journalistrollen.

– Samtidigt som man höjer upp folket och säger sig jobba för deras intressen, ser man också ner på folket och publiken då man säger: hade det inte funnits journalister hade folk idag inte vetat något överhuvudtaget, säger Anders Mildner, författare av essän Den stora upplösningen.

Mildner menar att det idag finns ett enormt flöde av information och att detta oredigerade flöde blivit en jämbördig motståndare till jour-nalistikens filter.

– Vem är egentligen journalist när alla börjar skildra verkligheten? frågar Mildner.

helena giertta, chefredaktör på Journalis-ten, delar inte Mildners syn på journalistrollen.

– Visst finns det idag människor som får sin information via sociala medier, men detta är inte ett hot mot journalistiken eftersom det all-tid kommer att finnas en större grupp männis-kor som vill ha information från en trovärdig källa, det vill säga från journalistiken. Varför skulle journalistik försvinna då människor har lättare att kommunicera med varandra?

Mildner förnekar inte att journalistiken spelar en roll även i fortsättningen, men menar att den viktiga frågan är vad publiken gör.

vad händer med journalistikens roll i infor-mationsflöden när publiken idag kan vända sig direkt till källan? Finns det då en risk att de som inte använder

sig av sociala medier hamnar utanför infor-mationsflödet?

– Ja, det gör det. Man får inte tappa bort den del av allmänheten som inte har tid att tillbringa timmar framför facebook och twitter varje dag. Allmänheten vill ha och behöver någon som sammanfattar informationsflödet och presen-terar det på ett lättillgängligt sätt, säger Giertta.

enligt mildner är detta synsätt lika gam-malt som tanken att ingen skulle veta någon-ting utan hjälp från journalister. Han betonar att journalistutbildningarna måste följa med i utvecklingen och intressera sig för sin identitet och position i samhället.

– Det finns ingenting som tyder på att just journalister skulle vara bättre på att sålla i in-formationsflödet än flera tusen människor till-sammans. Journalisterna måste gå hand i hand med publiken. Man kan inte längre vara den ensamma hjälten.

Journalistrollen utmanasJournalisten jobbar på uppdrag av folket som granskare av makten. Nya sätt att kommunicera utmanar nu den traditionella bilden av journalistrollen.

text johanna burmanfoto paul philip abrigo

tema


Facebook har idag mer än 600 miljoner med-lemmar världen över. Att registrera en profil tar på sin höjd ett par minuter och sedan är det bara att sätta igång med vänförfrågningar och status-uppdateringar. Men som medlem får man ingen konkret manual i vilka regler som gäller i den digitaliserade sociala världen. Varje individ får således ta eget ansvar för hur man väljer att till-lämpa lagarna om yttrandefrihet.

Medier har tidigare uppmärksammat fall där personer fått sparken för att ha publicerat ned-sättande kommentarer om jobbet på facebook. Även elever kan råka illa ut.

anna nilsson pluggar handel och adminis-tration i Jönköping och efter en föreläsning med en lärare som röker precis innan lektionen, upp-daterade hon sin facebook med: ”Fy fan, läraren försöker ta död på en nu!”.

Anna Nilsson hade inte läraren som vän på sajten, men en före detta vän till henne berät-tade för skolledningen och påföljderna blev mö-ten med studierektor.

– Jag vet inte hur det här kommer att påverka mina betyg, men det märks att han inte gillar mig nu, säger Anna Nilsson till FS.

Åsiktsfrihet kan tolkas som en rätt att tycka

vad man vill. På JMK har ledningen ännu inte diskuterat var gränsen går.

– Det är svårt att säga, beror på från fall till fall. Beror också på vad som har skrivits och om det är direkt relaterat till den anställdes tjänst, säger Anja Hirdman, studierektor för medie- och kommunikationsvetenskap samt journalis-tikvetenskap på JMK.

Anja Hirdman menar också på att JMK inte kan agera som en myndighet och vidta den ty-pen av åtgärder som innebär att eleven exempel-vis blir avstängd.

eleven måste ha skrivit något brottsligt för att kunna polisanmälas, enligt Emma Svennerstam, jurist vid universitetsförvaltningen för Stock-holms Universitet. Om eleven fortlöpande pu-blicerar nedsättande kommentarer om en lärare på sin Facebook-sida, betraktas det som trakas-serier, som kan anmälas till Disciplinnämnden. Eleven kan då bli avstängd i max sex månader.

Den som vill tipsa skolledningen med en skärmdump om vad en elev har skrivit om en lä-rare riskerar enligt Emma Svennerstam att göra en insats i onödan.

– Jag har svårt att se att det skulle följas upp om det inte är något brottsligt som har skrivits.

Din statusuppdatering kan få konsekvenser

Får en student publicera nedsättande kommentarer om sin lärare på facebook? Ledningen på JMK har ännu inte tagit den diskussionen.

text & foto sari vettenranta

TABBE. Studenten Anna Nilssons status på facebook ledde till möten med studierektorn.

tema


– Det finns i princip lika många användnings-områden som det finns PR-byråer och företag säger Robin Goncalves som sitter i PR-byrån Graylings kompetensgrupp för sociala medier.

PR-byråer kan använda sig av sociala medier för att direkt påverka sina kunders målgrupper men också för att hjälpa organisationen eller fö-retaget att anpassa sig och öka sin konkurrens-kraft. Facebook kan användas som en plattform för att nå ut med information i kampanjer och bloggar kan användas dels för att lära känna sin målgrupp men också för produktplacering. Som bloggläsare kan det ibland vara svårt att veta om en skribent rekommenderar en produkt för att bloggaren verkligen gillar varan eller för att va-ran är en ”gåva” från ett företag.

– För många företag är dock sociala medier fortfarande ett nytt område och det finns en bristande rutin i hur man hanterar dessa frå-gor, säger Robin Goncalves. Exempelvis när det gäller att mäta resultaten av kommunikationen innebär sociala medier en särskild utmaning.

sociala medier har inneburit en genväg för PR-byråer att nå sina kunders målgrupper utan att gå omvägen via traditionella medier som TV, radio och press. För att hänga med i utveckling-en har de traditionella medierna varit tvungna

att anpassa sig. Idag finns till exempel många papperstidningar tillgängliga som applikation till iPad.

– Traditionella medier som TV och tidningar har fortsättningsvis en viktig roll, säger Robin Goncalves och menar att företag gärna vill sy-nas i TV och tidningar eftersom de traditionella medierna i sin roll som granskare av samhället har en hög trovärdighet.

robin goncalves vill akta sig för att sia för mycket om framtiden eftersom man aldrig kan veta vad som väntar men tror ändå att sociala medier kommer att bli allt viktigare vart efter användningen ökar. Sociala medier har blivit en viktig kompetens och flera företag väljer idag att satsa på så kallade community managers som arbetar med frågor som berör sociala medier.

Det finns idag ett enormt informationsflöde om vad människor gör på sin fritid, vad de gillar och inte gillar och som företag gäller det att ta vara på den informationen.

– Man har helt enkelt tillgång till världens största konsumentpanel och det är viktigt att företagen tar sig tid att lyssna, säger Robin Gon-calves.

PR genar via sociala medier

Idag behöver PR-byråer inte använda sig av traditionell media för att nå sina målgrupper, utan de kan ta genvägen via sociala medier. Sättet att använda de nya medierna kan dock variera.

text & foto johanna burman

FRAMITD. Det är sociala medier enligt Robin Goncalves.

tema

nummer 01 2011femte statsmakten vinjett xx

Carolin Kronqvist har utsatts för hat på nätet. Slagord som ”Gör något åt dina finnar innan någon spyr” publicerades på Facebook och Bild-dagboken.

– Vissa dagar var jag inte tillräckligt stark för att öppna datorn, jag visste vad som väntade, sä-ger Carolin Kronqvist.

Hon är inte ensam. Var fjärde ung tjej blir nå-gon gång utsatt för hat på nätet och studier visar att online-mobbningen är lika vanlig som den i verkliga livet.

idag bryr sig Carolin Kronqvist inte alls om elaka kommentarer på nätet. Hon säger att det gäller att vara stark och inte sluta tro på sig själv. Genom stöd hemifrån lyckades Carolin till slut ignorera näthatarna.

– Det är självklart att det finns ett näthat, dä-remot tror jag inte att det är något nytt. Det är samma gamla hat med ett annat prefix, säger Emanuel Karlsten, Expressens redaktör för so-ciala medier. Han tror också att det är lättare att kritisera när avståndet är längre mellan sändare

och mottagare. Sofia Berne, psykolog och forskare inom nät-

mobbning, säger att ungdomar många gånger vågar vara elakare framför datorn.

– Dels handlar det om möjligheten att vara anonym på internet. Att personer inte ser kroppsspråket hos den man sårar bidrar till att man lättare kan vara elak.

Senaste debatten i media har handlat om just möjligheten att vara anonym på nätet. Ska saj-ter tvinga människor att ange sin identitet eller inte? Emanuel Karlsten tror inte att det är lös-ningen på problemet.

– Människor måste kunna vara anonyma, den friheten får inte tas bort.

men frågan kvarstår, vem faller ansvaret på när användare av sociala medier far illa? Sofia Berne anser att sajterna själva bär en del av ansvaret.

– Det ska finnas en möjlighet att anmäla, och användare som bryter mot reglerna vid uppre-pade tillfällen bör stängas av, säger hon.

Carolin Kronqvist håller inte med, hon anser att de som ger sig in i leken får leken tåla. Dä-remot menar hon på att alla har ett ansvar för klimatet på nätet. Alla har rätt att säga sin åsikt, men man borde verkligen tänka efter hur den på andra sidan skärmen känner, innan man skriver något elakt.

Emanuel Karlsten tycker precis som Carolin Kronqvist att alla kan hjälpas åt.

– Det är viktigt att säga ifrån och vara den du är på nätet. Alla har ett ansvar och kan påverka hur diskussioner förs. Det bästa sättet är nog att ”älska ihjäl hatet”.

Dagligen utsätts människor för hat på nätet. Bakom datorn tycks vi vara elakare än någonsin.

– Det finns en sadistisk spänning som tillfredställer människor, säger Emanuel Karlsten, redaktör för sociala medier på Expressen.

text caroline kernen och rebecca lindström

illustration tova kurkiala medbo

Vem tar ansvar för nätklimatet?


NAMN: a l e x a n d r a meleouni, 20 år, kandidat-kurs i journa-listikvetenskap

1) Jag använder Facebook, mest för att lägga upp bilder, chatta med vänner och svara på meddelanden.

2) Facebook är viktigt för mig för jag har släk-tingar i andra länder som jag kan hålla kontakt med via Facebook.

3) Nackdelen med till exempel Facebook är att det blir ett digitalt umgänge.

1. Hur använder du sociala medier? Vilka?

2. Hur viktigt är det i ditt liv?

3. Vilka för- och nackdelar ser du med sociala medier?

Hur använder du sociala medier?

NAMN: christoffer bertzell, 25, medieproduktion

1) Den främsta anledningen till att jag använder sociala medier är för att snacka med vänner. Jag använder Facebook, Twitter, och har en blogg. Jag har ett band och då är det smidigt att ha kontakt med bandmedlemmarna via Facebook. Sen använder jag det även för att göra reklam för mig själv och för mitt band. Samtidigt är Fa-cebook som min ”egen lilla skvallertidning” där jag får reda på saker om mina vänner.

2) Det är viktigt och uppfyller ett syfte; nämli-gen att jag kan hålla kontakt med människor. Det första man gör på morgon är att kolla Fa-cebook.

3) Nackdelen är väl att det kan vara ett stör-ningsmoment om man inte är disciplinerad. Men fördelen är att det främjar kommunikatio-nen. Jag tror inte att sociala medier skulle vara anledningen till att man umgås mindre.

NAMN: mattias kölare, 24, medieproduktion

1) Jag använder Facebook för att hålla kontakt med vänner och för att det är ett forum för att uttrycka åsikter. Sedan är jag med i last.fm som är ett musikforum där man kan lyssna på och lista musik, och jag har en blogg fast den har jag mest för mig själv.

2) Såklart man skulle klara sig utan sociala me-dier, det är mest en rolig grej. För mig har Face-book blivit en form av att blogga eftersom det är tacksamt att uttrycka åsikter, och man kan länka, tipsa om olika artiklar, musik etc.

3) Något som stör mig är att folk går med i Facebook-grupper istället för att protestera på gatorna. Att kon-kret göra något vore bättre än att gå med i protest-grupper på Face-book.

?

tema


Hur använder du sociala medier?

NAMN: ingrid hellberg, 24, medie- och kommunikationsvetenskap

1) Jag använder Facebook och Skype för att hålla kontakt med vänner.

2) Jag tycker det är viktigt att försöka hålla en viss distans till sociala medier. Men visst, det är bra att man kan ha kontakt med personer man annars inte skulle ha kontakt med.

3) Att folk umgås digitalt tror jag är en stor nackdel för människor, man behöver ses fysiskt. Uteläm-nande av privatlivet är en annan nackdel och allt snokande. När det gäller bloggar känns det mest som ett tidsfördriv att ta del av andra människor liv, personer man inte känner. Det känns för mig som bortkastad tid.

NAMN: joakim höjer, 21, med-ie- och kommu-nikationsveten-skap

1) Jag har faktiskt dragit ned på Fa-cebook, men an-vänder telefonen till att kolla det ibland, och använ-der inte några an-dra sociala medier heller, förutom youtube där jag kollar på olika klipp.

2) Sociala medier spelar ändå en viss roll för mig i mitt liv. Facebook är bra när man som jag har kompisar som bor långt borta.

3) En nackdel med sociala medier är att det är asocialt. Istället för att ringa eller ta en fika så spenderar man tid på Facebook. Det är en flykt från verkligheten.

NAMN: anna engström, 22, medie- och kom-munikationsve-tenskap

1) Jag använder sociala medier för att kommunicera med kompisar, både de som bor nära och långt borta. Jag har även

en blogg men den har jag mest för mig själv.

2) Ganska viktigt. Till och från.... Kollar Face-book var dag.

3) Nackdelen är att man spenderar alldeles för mycket tid på Facebook istället för att umgås på riktigt och plugga.

text & foto sofia brunzell & ida kjellgren

tema

nummer 01 2011femte statsmaktenvinjettXX


@fwikingssonHan är en av Sveriges populäraste twittrare – men har inte Facebook. Femte Statsmakten åkte på hembesök hos Fredrik Wikingsson i Bromma och bjöds på mediekritik, karriärtips och wienerbröd.

text leonel marjavaarafoto malin österberg

nummer 01 2011femte statsmaktenprofilen24

”Det är intressant hur gammelmedia tycker att det är legitimt att skriva en artikel bara för att det startats en Facebook-grupp”

i ska inte prata fastighetspriser, du och jag, säger Fredrik Wikingsson något generat till statsmi-nister Göran Persson. Året är 2006 och Fredrik är tillsammans med parhästen Filip Hammar i statsministerns arbetsrum på Rosenbad när hans nya husköp på exklusiva Ålstensgatan kommer på tal. Göran Persson insisterar på att det visst ska pratas fastighetspriser, och när han får höra vad Fredrik betalade konstaterar han med låg, dyster röst, som om han diagnostiserar någon med cancer: – Det är nästan 50 000 kronor per kvadrat-meter. Sekvensen, som är från TV-programmet Ett herrans liv, ligger fortfarande kvar på Youtube och när vi besöker det omtalade huset exakt fem år senare tar jag upp ämnet. Det visar sig att Fredrik och frun Johanna faktiskt sålt det dageninnan vårt besök. För en bra vinst. Trots att Gö-ran Persson var så skeptisk. – Ja, han är en riktig besserwisser, säger Fred-rik och ler.

fredrik wikingsson är hemma med sin sjuka dotter Joni och de har haft en jobbig natt. Men det hindrar honom inte från att bjuda in oss till en intensiv förmiddag i hans hem. Intensiv, därför att Fredrik är precis lika rapp privat som i sina tv-program. Motsatsen hittar vi i soffan bakom oss där en blyg tvååring ligger tyst och verkar måttligt förtjust i det här med att dela med sig av pappa. Sedan maj förra året har pappa Wikingsson twittrat. Ganska mycket. Över 1500 inlägg har han hamrat ned. Men han skriver inte om sina

döttrar, som Alex Schulman ofta gör i sin blogg. Av integritetsskäl?

– Nej, det är inte för att jag inte vill hänga ut mina barn. Jag tycker helt enkelt inte att det är intressant innehåll. Det har jag sagt till Alex också. Han är bäst när han bloggar om sin smått psykotiska personlighet.

I stället använder Fredrik Twitter till att kom-municera med kompisar, kollegor och fans. Han säger att 90 procent av det han gör där är ”nonsens”, på skoj. Men Facebook? Så kul ska han inte ha det. – Nej, jag är rädd för tidsåtgången. Men det är möjligt att jag faller till föga till slut. Filip har ju kastat sig in i det där.

han är även kritisk till hur mainstream-media utnyttjar Twitter och Facebook. – Det är intressant hur gammelmedia tycker att det är legitimt att skriva en artikel bara för att det startats en Facebook-grupp om något. En Facebook-grupp betyder ju ingenting. Den betyder ju ingenting, tillägger han med efter-tryck.

Det ringer på dörren. Fredriks vän och kollega Sigge Eklund har kommit för att redigera och skicka iväg torsdagens Filip och Fredrik-pod-cast. Fredrik ger sitt kreditkort till Sigges prak-tikant och ber honom köpa sex wienerbröd ochförfalska hans underskrift. Sigge Eklund fäller upp sin laptop och dyker in i klippningen och vi fortsätter vår intervju, där Fredrik pratar vidare i samma stil som i deras podcasts: det vill säga

V


nummer 06 2010femte statsmakten 25Profilen

nummer 01 2011femte statsmaktenvinjettXX

nummer 01 2011femte statsmakten 27profilen

”Man måste ha inställningen att det inte finns några skitjobb när man är orutinerad”

fredrik wikingssonsenast lästa bok:”Döden är en man av Per Lindeberg. Den borde vara obligatorisk på JMK, eftersom den handlar mycket om käll-kritik.”

bästa karriärs- minne:“Jag och Filip hade just spelat in andra säsongen av High Chaparall och vi hade fem dagar le-digt då vi bara flöt runt i Nashville. På vägen ut från USA:s näst största köpcentrum fick vi ett sms av Fredrik Strage som just sett vårt av-snitt med Gary Busey och han skrev att det var det bästa tv-porträtt han sett sedan Herzogs dokumentär om Klaus Kinski. Då blev vi sålyckliga. Det firade vi genom att gå ut och, ja, supa skallen i bitar.”

ändlösa vändningar, paralleller och anekdoterom allt och alla. Snart har vårt samtal svängt in på vietnamesiska protestmunkar och revolutio-ner. – Sociala medier är tveeggat. Folk säger att det startar revolutioner, men det kan lika gärna kväsa revolutioner. Någon skriver ”jävla piss-SJ” på Facebook och SJ går ut med en ursäkt. Om Twitter funnits på 60-talet hade munkarna inte eldat upp sig själva.

fredrik har även sysslat med traditionell journalistik. Efter examen från Sundsvalls journalistutbildning har det blivit Aftonbladet, Café, Veckorevyn och frilansande. Sedan 2003 har det blivit fokus på TV, ett val han inte ångrar. – Men det är jävligt kul att skriva också. Det bästa beslut jag tagit var att jobba på kvällstid-ning, eftersom man får upp farten. Alla i min klass ville göra praktik på DN men där får man skriva typ en notis i veckan. På Aftonbladet kan de säga ”skriv fyra artiklar NU”.

Det sägs att dagens journaliststudenter ger sig in på en extremt tuff arbetsmarknad. När jag frågar om tips på hur vi ska lyckas komma in i branschen får jag den bilden tydligt bekräftad. Fredrik Wikingsson blir nämligen för förstagången sedan 1996 svarslös i några sekunder. Han kliar sig i huvudet och säger till slut: – Ja du… om jag inte fått praktik på Aftonbla-det är det inte säkert att jag kommit in i bran-schen. Men jag träffar ofta på människor som inte förstår att varje kontakt med personer i branschen är en chans att överraska. Dessutom

måste man ha inställningen att det inte finns några skitjobb när man är orutinerad.

även Fredriks framtid är oviss. Om nyblivne Los Angeles-bon Filips nätverkande med tv-chefer i Hollywood bär frukt är det inte omöjligt att familjen Wikingsson blir kalifornier. – Men vi är inte lika förtjusta i LA som Filip.

Oavsett var Fredrik jobbar i framtiden är en sak säker: bloggare, twittrare och facebookare kommer att fortsätta skriva och ha åsikter om honom. Trots det var det flera år sedan han googlade sig själv, och sin Wikipedia-sida har han aldrig ens besökt. Sociala medier har alltså en begränsad relevans för Fredrik Wikingsson. – Det finns ingenting de kan skriva om mig som jag inte redan vet.

nummer 01 2011femte statsmaktenmedievärlden28

En grupp artister från Beijing Normal Univeristy befinner sig backstage på Kulturhuset. De är här för att uppträ-da på firandet av det kinesiska nyåret, kaninens år. Kai Xiao, administratör på universitetet och studenternas grupple-dare kan knappt slita sig från sin smart-phone.

– Jag spenderar runt åtta timmar uppkopplad varje dag. När jag inte job-bar chattar jag mest med kompisar och skvallrar om vem som är gift med vem, vem som bor var, vem som har fått barn och så vidare.

Kai Xiao är inte ensam. Antalet in-ternetanvändare i Kina beräknades år 2010 vara 457 miljoner, en ökning med 204 miljoner på två år. Nästan sju av tio är yngre än 30 år. Gao Xing, en 25-årig kalligrafistudent, berättar att hon sitter vid datorn minst sex timmar varje dag.

– Jag chattar mest. Förut kunde man bara chatta med en person i ta-get, men i och med att någon uppfann gruppchattande så är det ännu svårare att slita sig.

de mest populära sociala medierna är QQ, RenRen, Kaixin, 51 och YouKu. En stor del av chattandet i Kina hand-lar om shopping, och en klar majoritet läser recensioner och diskussioner om en viss produkt innan de köper den. De mest populära ämnena är bilar, mobil-telefoner och datorer. Vid ett tillfälle gick 55 kineser ihop och köpte varsin bil efter att ha förhandlat till sig samma grupprabatt som någon tidigare skrivit om online.

jämfört med internetanvändarna i väst är kineser både mer aktiva och mer

produktiva. 40 % skapar och publicerar eget material, vilket kan jämföras med 21 % i USA. Mer än hälften av alla upp-kopplade kineser har en egen blogg.

De som inte chattar, shoppar och bloggar, söker kärleken och spelar da-taspel. Det är inte ovanligt att kinesiska internetcaféer erbjuder övernattning i spartanska rum vars dörrar vetter direkt ut mot spellokalerna, och som mycket annat kommer Farmville ur-sprungligen från Kina.

På frågan om de skulle vilja se någon förändring, svarar studenterna att det vore trevligt om Facebook var tillgäng-ligt, så att de lättare kunde hålla kon-takten med sina vänner i utlandet. Kai Xiao skrattar och erkänner:

– Jag älskar att skvallra, och Face-book är det bästa skvallerverktyget som finns.

Drakens elektroniska röst – sociala medier i Mittens rike

Just nu knappar hundratals miljoner kineser ivrigt på sina tangentbord. Ryktena går heta om vad som försiggår på andra sidan ”the Great Fire Wall of China”, men vad gör egentligen genomsnittskinesen på internet?

text & foto paul philip abrigo

nummer 01 2011femte statsmakten 29medievärlden

Kai Xiao chattar flera timmar om dagen.

457 MILJONER. Så många kineser använder sig av internet.

Gao Xing.

nummer 01 2011femte statsmaktenstudent30

Hej dåB-uppsats!

B-uppsatsen är för dyr och tas bort från JMK. Det är ett av resultaten när grundkurserna görs om. Merja Ellefson som är kursansvarig för C-uppsatser på JMK är skeptisk.

text mika wallgren illustration tova kurkiala medbo

– När man plockar bort B-uppsatsen behöver man se över hela grundkursen. Att redan ha skrivit en uppsats kan ge vissa praktiska fördelar, säger Merja El-lefson.

Hon säger att det går en trend hos fle-ra institutioner att ta bort B-uppsatsen från grundutbildningen. Enligt henne har det inte lett till att kvalitén på un-dervisningen har försämrats. Dock funderar hon på hur det eventuellt kan påverka elever som skriver kandidat-uppsats.

– Man känner sig kanske mindre ner-vös när man redan skrivit en B-uppsats. Det är dock fullt möjligt att skriva en jättebra C-uppsats utan att ha gjort en B-uppsats, säger Merja Ellefson.

Enligt Merja Ellefson har B-upp-

satsen varit uppskattad av många stu-denter eftersom det har varit det för-sta egna, riktiga vetenskapliga arbetet. Många har lärt sig grunderna i veten-skaplig formalia, teori och metod. Dock är det inte säkert att en väl genomförd B-uppsats leder till ett bra arbete på kandidatnivå. C-uppsatsen är betydligt mer omfattande och ställer högre krav. anledningen till att B-uppsatsen för-svinner är på grund av att den är förhål-landevis dyr i drift. Handledningen av studenterna kräver stora lärarresurser. Förändringen är en del i processen med att göra om hela grundutbildningen. Syftet är att göra tydligare skillnad mel-lan medie- och kommunikationsveten-skap (MKV) och journalistikvetenskap

(JV). Nuvarande studenter kommer att fortsätta som vanligt medan hösttermi-nens nya elever kommer att gå efter det nya schemat.

i den nya kursplanen, som alltså ännu inte är antagen, kommer redan första terminen att se annorlunda ut med fle-ra kurser där JV- och MKV-studenter läser olika teman. Kopplingen mellan JV och journalistisk produktion ska bli mer självklar precis som MKV bättre ska förbereda studenter för mediepro-duktion. Det säger Anja Hirdman, stu-dierektor för JV och MKV, som just nu arbetar med de nya kurserna.

– Andra terminen kommer bestå av mer självständigt arbete med mindre handledning. Därför ligger också me-todkurserna i början av terminen så att studenterna får en grund att stå på, sä-ger Anja Hirdman.

beslutet om det nya kursinnehållet ska tas på institutionsstyrelsens möte i april.

nummer 01 2011femte statsmakten 31student

nummer 01 2011femte statsmaktenfs debatt32

kanske började allt med Anna O i slutet på 1800-talet då dr Freud gav lydiga hemma fruar ett alternativ, den neurotiska kvinnan. För se-dan dess dyker hon upp överallt. Oftast i filmer och böcker skapade av gubbsjuka genier så som Woody Allens Annie Hall eller i princip allt som någonsin skrivits av Charles Bukowski. Vad är det då med tokiga fruntimmer som lockar så mycket att de måste dyka upp titt som tätt, stän-digt nära till tårar och/eller skratt. Helst på en damcykel, eller varför inte rödvinspimplandes, rökandes, målandes, skuttandes, skrikandes, sjungandes?

Jag tror tyvärr att svaret är så enkelt att somliga män, bland annat de ovan nämnda, har bilden av att om en kvinna är galen i pallet är hon det i sängen också. För litteraturen och filmens neu-rotiska kvinna är alltid vacker. Med sin skönhet, sensualism och nyckfullhet plockar hon fram det spänningssökande hos den manliga rollfigu-ren såväl som den manliga tittaren. Den tokiga kvinnan kan aldrig på egen hand berätta en his-toria, utan bara i förhållande till en stark, stabil och rationell man fyller hon en funktion. Det är bara så hennes irrationalitet kan bli logisk -som motpol till mannens starka sidor.

men det är inte logiskt att låta neurotiska, hysteriska, mentalt sjuka kvinnor agera sexuell-fantasi. För visst ser man henne nära till tårar, kanske rökandes och drickandes så man ska förstå att hon är destruktiv, men jag vill lova att man aldrig ser henne i smutsigt hår dra täcket över huvudet och skrika ”nej jag pallar inte”.

I amerikansk populärkultur presenteras en mer sansad version, visserligen är hon alltid snygg och oberäknelig men hon är vanligtvis inte medicinerad. Hon pratar i ljusets hastig-het och gör ofta bort sig lagom mycket för att det ska ses som charmigt men hon har samma sexappeal, den som utmanar den sansade giftas-typen. Kanske är det just det hon är menad till att göra, bjuda på en eskapism från vad verklig-heten är, pensionssparande och gräl om disken. I så fall utgör hon en flykt för både män och kvinnor, en slags unisex älskarinna som gör det hon vill och med sin själva person utmanar kon-ventioner. Men då är frågan varför hon aldrig kan vara en han. Min förhoppning är att Anna O och hennes tokiga medsystrar stannar i tv:n eller mellan pärmarna i böcker och att hon inte rymmer ut, för psykbryt är ett väldigt krävande ideal att leva upp till.

har du inte sett henne?Spana till exempel in Woody Allens Vicky, Christina, Barcelona där heter hon Maria Elena, är bisexuell och självmordsbenägen (och själv-klart underskön). I den brittiska serien Skins hittar du den psykotiska karaktären Effy eller en av mina favoriter Holly Golightly i Truman Capotes bok Frukost på Tiffany’s.

/Ida Widlund

”Om du vore mer som hon i Annie Hall”

Ta chansen och tyck till du också!Maila ditt inlägg till: [email protected]

DEBATTFS

Kommentera artikeln på:www.femtestatsmakten.se/wordpress

nummer 01 2011femte statsmakten

illustration: tova kurkiala

Reaktioner på FS-Debatt #6

“Ett arbetarbarnbarnsbekännelser”

Väl skrivet! En annan viktig aspekt är att värl-den vi lever i ständigt ändras, och ord som ”arbete”, ”stress” och ”prestation” betyder något helt annat idag än tidigare. Jobben är få, och i och med globalisering-en och framförallt kunskapsexplosionen (Internet), har konkurrensen hårdnat avsevärt. Visst, på många sätt har vi det lättare än våra förfäder, men på många andra sätt har vi det svårare. Man behöver bli väldigt vuxen, väldigt tidigt idag, gränsen mellan barn/ung-dom/vuxen suddas ut, och kraven som ställs ifrån samhället, vänskapskretsen och inte minst media (!) är hårda.

/Paul Philip Abrigo, student på JMK

nummer 01 2011femte statsmaktenenglish34

Social media is quite a new trend in Russia becoming more and more po-pular every year. As recent as 2006, one of the now more popular websites, odnoklassniki.ru ((одноклассники – ‘classmates’ in English), only had a few hundreds of users. The interface was quite primitive: no pictures, just a list of schools in Russia, where you could add your own as well and in-dicate your name and see others who also studied there.

In just one year the image changed dramatically: by April, 2007, odno-klassniki.ru had more than 3 mil-lion of account holders. This number doubled and then tripled in several months as the popularity grew rapid-ly. By 2010 Odnoklassniki had more than 40 million accounts.

as new means of communication were embraced by millions of Rus-sians who had access to the internet (by 2007 the access to www had ap-

proximately 20-22 % of Russians, ac-cording VTSIOM – All-Russia Cen-ter for the Study of Public Opinion – research), other web entrepreneurs started to reflect on how they could benefit from it. Right after the tri-umphant success of Odnoklassniki, a new rival entered the scene: Vkon-takte.ru (Вконтакте – ‘In contact’ in English).

a conqueror-to-be of Odnoklass-niki was designed as a twin of Face-

book and had more useful and attractive ser-vices for users unavailable in Odnoklassniki. And moreover, by 2008 Odno-klassniki was in a deep crisis as its technical platform was

not capacious and powerful enough to endure the growing number of its followers.

Millions of people who couldn’t download their pages on Odnoklass-niki for more than 5 minutes blamed it for its helplessness then instantly closed their profiles and finally tur-ned to Vkontakte.ru.

Afterwards other followers emer-ged who tried to repeat the achieve-ments of Vkontakte but they were not as successful. For instance, two major Russian mail services – Yandex.ru and Mail.ru – also decided to start their own social networks. Although they had a huge audience of dozens of millions mailbox users each, it didn’t help them to approach Vkontakte or Odnoklassniki. And the attitude of web market analysts towards them remain skeptical.

”We cannot consider Moi Mir created by mail.ru (Мой Мир – ‘My World’ in English) an independent

Social Media in Russia:

Facebook Yet to Come?

According to the latest surveys and research, Russian web users keep on being addicted to the national social media and still display a relative distrust to Western-based ones, among which are, surprisingly, even globally popular Facebook and Twitter.

text & illustration elena krivovyaz

photo lyubov simonova

Nikita Sherman.

nummer 01 2011femte statsmakten english 35

and self-reliant social media as their audience is primarily mailbox users who attend this service predomi-nantly to check their email but not to socialize with each other”, says Nikita Sherman, the former CEO of Odnoklassniki and at present head of Drimmi company (the developer of web games for social networks).

nevertheless, russian internet users remain resistant to worldwide addictiveness to Facebook and Twit-ter as the Russian-speaking audience

of Facebook numbers up to one mil-lion followers and even less Russians are represented on Twitter. The expla-nations vary but most of the experts agree that Facebook hasn’t come to the Russian market officially yet and that’s why Vkontakte is taking over.

”I’m sure that Facebook has a great potential regarding Russian market”, says Nikita Sherman.

”I’m looking forward to see its au-dience in Russia multiply soon and that’s just a question of time. I think Facebook doesn’t have any real con-

testants in the open markets except in such countries as China where the web sphere is under state control.”

twitter being a fast-growing glo-bal microblogging trend seems to be still quite a new notion for Russians and they haven’t accustomed themsel-ves to it. But the experts don’t exclude that it can expand in the future as more and more Russians will be able to afford smartphones and advanced models of mobile phones.

NATIONAL. Russian social networks dominate before Western-based ones – but is this a changing trend?


The restriction measurements are more characteristic to large companies, state institutions and transnational corpo-rations who establish their affiliates in Russia. Usually they have a special department that is responsible for the so-called effectiveness of working time spending.

”I can’t use any of the social networks at work, either Russian-language and English-language ones, as well as many other web sources”, says Vladimir Pas-tukhov, an investment specialist in one of the Russian governmental institu-tions.

”That’s why I bring my own laptop

with a separate internet connection if I really need to be in contact”.

the workers in large companies are supposed to spend a certain number of hours at their desks and there are also cameras installed in their computers that registers what pages they open. In this case the usage of social networks even if it is not restricted explicitly, may lead to employee’s dismissal. Small and middle-sized companies are less likely to put limitations on social networks usage – they just can’t afford the costs related to control arrangements.

”My employer doesn’t really care that

I use social media at work or not, be-cause my work is not so dependent on the numbers of hours I spend in front of my computer”, tells Boris Krotov, a technician in one of Moscow’s printing companies.

”But if one day they block these ser-vices for me, I won’t be offended. Be-

Social Media

Russian companies are divided into two camps by their attitude towards social media: half of the employers restrict usage of them at work, while the other part of them don’t see anything blameworthy in using web networks while at the office.

text & illustration elena krivovyaz

Divides Russia

RESTRICTION. Whether employees should be allowed to use social networks during office hours is splitting Russian employers into two camps. One for the restriction, and one against.

english


cause the time from 9 am to 6 pm is paid by my company and obviously it has the right to do it”.

in some sectors of professions these restrictions are not so harsh. For in-stance, PR managers, advertising spe-cialists and many others that mainly

focused on communication in their work. Sales specialists who are paid a low salary in Russia and rely only on the commission they get from bargains they make, are also rarely pursued for social networks trespass.

”Sales-persons are already motivated to work as much as they can”, explains

Irina Gubernatorova, Head of HR De-partment in TSVETMET (Цветмет) holding.

”They have a monthly plan of sales and if they don’t meet its requirements, they lose money. That’s why in general they are not addicted to social net-works and there’s no need to control them”.

A significant number of HR specia-lists are worried that a strict control of under clerk’s web usage may have a ne-gative impact on their working results and loyalty towards their employer.

”I agree, it is probably needed to control and limit the usage of social networks”, suggests Svetlana Korcha-gina, HR specialist in Soyuz Viktan company.

”But it is useless, because the wor-kers will find a way to avoid these li-mitations, using special web sources that hide your IP and let you enter a blocked website. And moreover, if so-mething is restricted it becomes an obsession and that’s even more dange-rous”, adds Svetlana.

thus, while hr managers argue whether it is necessary to put limita-tions on social networks trespassing, the workers struggle to invent new ways to avoid the restrictions when it is needed, thanks to web technologies that develop in two opposite directions: the new means of control are being in-troduced and the methods to escape them emerge as fast. And this ambi-valence can arguably be a real obstacle for further social network spread, the majority of web analysts suppose.

RESTRICTION. Whether employees should be allowed to use social networks during office hours is splitting Russian employers into two camps. One for the restriction, and one against.

english


A newborn baby immediately seeks contact with its parents, looking for so-meone to nurture it. This initial thirst for acknowledgment paves the way for mutual communication, which is vital to the survival of the newborn.

”The communication is important to create a person´s identity, you need to meet other people and feel like you are part of a bigger picture”, says psycholo-gist Malin Eklund.

social media allows people to ex-press themselves without first seeking human contact, basically making them talk into thin air. A person loudly ran-ting to himself about late buses and ir-ritating co-passengers in public would nodoubtedly be defined as a lunatic. So-mewhat ironic, non-expressants do not exist in cyberspace.

turning to blogs and Facebook ac-counts when seeking acknowledgment, people might imply they are not satis-fied with the acknowledgment received from near and dear ones. According to Malin Eklund, for some people it could be a sign of insecurity and as a conse-quence they stay online constantly. For

other people it might just be a sign of restless-ness.

”It has sim-liarities to eating. There are many different reasons to eat apart from being hungry, you might feel dissatisfied, un-happy or you might just have nothing to do”. facebook has also become the great comparing tool. Who has most friends? Who had most fun last night? Who has the most interesting life? are questions that easily, although somewhat simp-listic and not always truthful, can be answered. According to psychologist Lili Skarby at Cordicon AB, this human behaviour is quite natural.

”It is good to review and question ourselves. How can I become a better person? The self questioning makes us nicer and more social people. People

who don´t do this are often impossible to deal with. Though if the self-questio-ning gets overhand, it will nurture a bad self-confidence”.

new types of media have historically created controversy. Although some-times considered controversial, Face-book and other social media can be seen as the result of our constant search for new ways to stimulate our need of acknowledgment.

Stimulating Human NeedFacebook and other social media have not only created opportunities for constant expression and the ability to stay in touch with friends spread around the world – they have also made sure to stimulate the human need of acknowledgment.

text yvonne rogellphoto malin nordin

ATTENTION SEEKER? Our need of acknowledgment is a hu-man survival instinct, originating from newborns seeking their parents’ attention and care.

english


In 2006, Bewar Maronsi was triggered into writing after going through some personal struggles. He started reading blogs and news sites and quickly real-ized that there was a missing connec-tion between the professional writing of journalists and how bloggers wrote their articles.

“I thought of some good ideas and wanted to implement them as my own service. I picked up tutorials on web development and started asking questions, four years later the system is completed and we have created not only a very effective writing tool but also a concept that is one of those ‘hell of a good ideas’ ”, says Maronsi.

theodora ersoy, who jointly found-ed Universal Digest, says that Maronsi pitched the idea to her and that she in-stantly thought it was interesting. She started pushing Bewar to realize the

concept and before she knew it, she was also a part of the process. She explains,

“I quit my job and decided to pursue this 100 percent. After all the feedback we have received now that the system is done, it feels like the right decision”.

one difference between Universal Digest and other blogging sites is its professional and neat design. The clean, magazine feel is something that both Maronsi and Ersoy had in mind when they created it. Maronsi points out,

“We eventually want to be able to publish Universal Digest as a magazine. Thanks to Theodoras’ pickiness and eye for details we got the look that we really wanted”.

universal digest offers editors who review the writer’s material before it is published. The editors then give the writers some guidelines and edit the

text in order to give it more of a profes-sional feel. There are many subjects that you can write about such as; World & Business, Technology, Science, Sports, Entertainment and many more. Ersoy explains,

“When we see improvement and po-tential in our writers, we will feel com-fortable enough to send them out on fi-nanced missions. Other than receiving compensation for their writing, they will also be getting the chance for trav-els and going to exclusive events. This is making the writers part of something bigger than just blogging”.

universal digest will be launched in two different languages, English and Swedish. In the near future, Mar-onsi and Ersoy hope to offer it in sev-eral more. If you are interested, visit www.universaldigest.com for more information.

UNIVERSAL DIGEST. Bewar Maronsi (left) and Theodora Ersoy (right) are excited and hopeful for the launch of their project.

Bringing blogging one step closer to professional journalism, this is what Bewar Maronsi and Theodora Ersoy are trying to achieve with Universal Digest.

– We want to give the bloggers a platform to develop and enhance their writing, says Bewar Maronsi, founder and CEO of Universal Digest.

Taking Blogging One Step Further

text och photo meeran breseeg

english


A myth represents a culture´s way to grasp, understand, and relate to different phenomena – to make a cultural pheno-mena seem natural, like our notion of masculinity and femininity. Myths con-tribute to the development of society and can trace the road to revolution. In that sense, they reflect the values and laws of modern society.

Myths that lead up to revolutions ini-tially imprison a society and its people into thinking their current situation is the only way of living. Then, like the French literary theorist Roland Barthes points out: “revolution announces itself openly as revolution and thereby abolis-

hes myth”, that is, destroys it.The recent revolutions in Tunisia and

Egypt started from the social networks where there were no gatekeepers to show which information was trustworthy and important. Pål Levin, an Assistant Profes-sor at JMK and expert in the field of the international relations points out:

”There is probably an entire ecosystem of rumors and myths circling the crowds and neighborhoods, partly because con-spiracy theories and outlandish myths ty-pically find fertile ground in authoritari-an systems where information is control-led and where the security forces often really are behind various ‘evil’ deeds. Part

of the success of the social media is that they allow for quick coordination, but they can also spread rumors and myths quickly and widely”.

there were two great revolutions in history - the Great French Revolution (1789) and the Bolshevik Revolution (1917). The first one destroyed the myths entirely and removed the absolute mo-narchy, the church was separated from the state and the declaration of human rights was proclaimed.

The Bolshevik Revolution changed Russia in general and one of its leaders, Lenin, created the myth about himself as

The Walls of Our Discontent

If thousands of years ago the revolutions started from the Agora in Greece, today it seems they start from the social networks. A generation ago people wrote on the Berlin Wall – today we write on the walls of Facebook, the network which has come to impersonate the myth of our way to freedom.

text adelina dankovaphoto vesselin borishev

BULGARIA. Police forming a wall during the student protests in Sofia 2009.

english


BULGARIA. Police forming a wall during the student protests in Sofia 2009.

the immortal leader – Lenin Lived, Lenin is Alive, Lenin Will Live – goes a famous quote.

It is interesting how the revolution suc-ceeded, although the Bolsheviks were only 0.3 percent of the Russian society during that time and there were no social networks.

during the 20th century many re-volutions started. The Atatürk’s Young Turk Revolution (1923) traced the road to democracy for Turkey. The regimes of Mussolini, Hitler and Stalin enchained people’s mind.

In 1989 one of the strongest myths of

the 20th century, dividing west from east, was destroyed – the Berlin Wall fell. The world changed. The fall of the Berlin Wall was followed by the revolutions in the Eastern Bloc, the Soviet Union collapsed and 15 ‘brand new’ republics emerged on the world map, each with its own history, myths and ideas for the future.

The totalitarian regime in Bulgaria fell in 1989. There was a second revolution in 1997 (when the National Parliament was attacked) and an attempted revolution in 2009. Ivanka Mavrodieva, Associated Professor at Sofia University, expert in political PR states:

”During the protests in Sofia in 1997

there were a few popular artists, intel-lectuals and journalists who were brave enough to show the different points of view. The student protest in 2009 started from the social network and tried to ac-tivate a lot of people. But they were pas-sive, apathetic and unengaged. They had a lack of experience with social networks and political events”.

each revolution is trying to control the rumors and destroy the myth of fear. No revolution has succeeded to root it out. Since the fear exists, we will continue to write on the walls of our discontent.

english


The Swedish government is an ac-tive user of social media. On the parliament´s webpages you can for instance find links to the department of foreign policy’s blog (UD-bloggen). The Foreign minister Carl Bildt is an active user of social media with a blog, Facebook and Twitter account. There is no doubt that the social media trends have hit the political sphere. But could Twitter followers be the new grassroots movement that political parties need?

peter mair, professor in Compara-tive Politics, concluded in the late ni-neties that the political parties are in

crisis. The party-organizations have be-come more remote and distant. Parties are supposed to be the linkage between the state and its citizens. That is the no-tion the representative democracy is built upon.

The political scientist Russell J. Dal-ton has concluded that “the lack of support for the political community suggests the political system may be at risk”. It is not so much our political system that is losing its legitimacy, it is the mechanisms within the system, especially within the parties. If tradi-tional political activism through party membership now is a thing of the past,

a new linkage between politicians and citizens is needed.

the goal and prospects with introdu-cing social media in the political work is, according to MP Hans Ekström (S), to renew contact with the voters, and also to enable people to be politically active. Ekström also explains that it is common to be politically active in your youth and when you hit middle age, but during the years when we start our ca-reers and families, late twenties to thir-ties, it is less common. A virtual mem-bership enables people to be active even during these hectic years. For example

Twitter Followers the New Grassroots Movement?

Social media is integrated into all parts of our lives and has expanded our idea of what media is. It has changed the terms for journalism and revolutionized the advertising and marketing business. So the question is; is politics next?

text mari norbergfoto helen nordlund

english


the local association’s monthly meeting can be held online. This has been suc-cessfully realized in Östermalm’s party association among others.

”It is a compromise between the old structure and modern technique, which suits people’s way of life. There is fairly large space to communicate with pe-ople, even if you aren’t a member. For example in some districts the discus-sions about the new party leader have been held online. People who usually would not get involved are now getting involed. This is a part of the modern way to formulate public opinion in a modern society. But it is necessary to

find methods where you fulfill the need for structure”.

ekström recognizes that the in-creased use of social media leads to further profiling in politics and that the focus is on the politicians rather than on the party.

”This is mainly a natural development as the people have been freed from the traditional collective. Parties will still exist but there will be a power shift bet-ween representative and the party”.

Ekströms agrees that social media will have an increasing role in politics and concludes that social media does

create a new platform for politics but there is still much room for innovation, the use of social media remains at this point a ’grey area”’.

maybe virtual membership is the future for party politics. However, right now the communication through so-cial media is often one way, meaning that the politicians communicate their messages but are less interested in the public’s comments. At this point it bares little comparison to the social move-ment the parties’ grass-root linkage once was.

english

www.femtestatsmakten.se

femte statsmakten nr1 2011

Documents