fladdermusens en tidning till alla hushåll i oskarshamns ......lagerbladet os kar s ham n3 2004...

LagerbladetO S K A R S H A M N 3 ■ 2004

Fladdermusens upp- och nervända världSid 3–5

Lina Lindell, Äspö forskarskola

”Jag är nyfiken på hur planeten fungerar”

Sid 7–9

På jakt efter svunna skalvSid 12–14

En

tidni

ng ti

ll al

la h

ushå

ll i O

skar

sham

ns k

omm

un fr

ån S

vens

k K

ärnb

räns

leha

nter

ing

AB

2 ■ Lagerbladet Oskarshamn Nr3, 2004

Nu är vi där igen: sommaren och semes-tern känns avlägsen och hösten är här påriktigt. För många känns det kanske somett avslut när blommor och blad vissnarner och den kalla frusna årstiden trängersig på.

För mig är det tvärtom. Jag har alltid,ända sedan jag var liten, sett hösten somen början. Då var det skolan som hägrade.Bara att få packa sin skolväska förstadagen på höstterminen och gå den lillavägen genom dungen till skolan, var såspännande så det pirrade i magen. Spän-ningen var ibland större, som när manskulle få ny fröken eller kanske till ochmed nya klasskamrater. Men det lustigapirrandet var nästan alltid av det positivaslaget.

Jag minns hur jag glatt bar hem minanya skolböcker och bläddrade i dem. Ja,man fick ju inte läsa i förväg, men det varju ingen som märkte om jag tjyvkikadelite. Kanske räknade jag något av de nyamattetalen. Och lyckan var oändlig omjag, mot all förmodan, lyckades lösa någotav dem på egen hand.

Nuförtiden har jag ingen skola att gåtill men jag kan fortfarande känna det lillapirret i kroppen när sommaren övergår ihöst. Det är något nytt som tar fart inommig. Ett helt år ligger framför mig ochbara väntar på att fyllas med spännandesaker. I år ser jag till exempel fram emotytterligare ett steg i renoveringen av vårthus. Och så är det ju dags för ett nyttLagerblad igen.

I detta nummer gör vi faktiskt ett besöki skolan. Inte den där gamla skolan viminns från barndomen utan en relativtnyinrättad – Äspö forskarskola. En aveleverna är nyblivna oskarshamnstjejenLina Lindell, som berättar om hur hontycker att det är att börja en ny utbildning.

Vi hälsar också på hos platsundersök-ningen där vi inventerat fladdermöss ochundersökt jordbävningar.

Trevlig läsning

Anna WahlstéenRedaktör

Höstpirret i magen är här

■ REDAKTIONELLT

Lagerbladet är Svensk Kärnbränslehantering AB:s externainformationstidning. Den vänder sig i första hand till kommun-invånarna i Oskarshamns och Östhammars kommuner, där detpågår platsundersökningar för en eventuell lokalisering av ettdjupförvar för använt kärnbränsle. Tidningen ges ut i två lokalaeditioner, en för Oskarshamns kommun och en för Östhammarskommun, fyra gånger per år.

Redaktör: Anna Wahlstéen Platsundersökning Oskarshamn, Simpevarp, 572 95 Figeholm. Telefon 0491-76 80 96. E-post: [email protected]/oskarshamn. I redaktionen ingår också MoaLillhonga-Åberg, Östhammar, och Inger Brandgård, Stockholm.

■ LAGERBLADET

Lagerbladet Oskarshamn september 2004

Fladdermusens upp- och nervända värld 3–5

Notiser 6

Skolstart i Äspölaboratoriet 7–9

Vem avgör var ett djupförvar ska byggas? 10

Notiser 11

Jordlagren avslöjar gamla jordbävningar 12–13

45 seismiska stationer märker varje rörelse 14

Notiser 15

Sommar med m/s Sigyn 16

■ INNEHÅLL

Omslaget: Skolstart i Äspölaboratoriet.

Foto: Curt-Robert Lindqvist

Ansvarig utgivare: Sten Kjellman

Huvudkontor: SKB, Box 5864, 102 40 Stockholm. Telefon 08-459 84 00, fax 08-661 57 19 [email protected], www.skb.se

Lagerbladet produceras i samarbete medArtoDito/Tryckindustri Information AB.

ISSN 1651-8675

Om du har frågor om SKB:s verksamhet i din kommun,kontakta gärna SKB:s informationsgrupp i Oskarshamnpå telefon 0491-76 78 00.

Informationsgruppen: Stefan Bergli, bild- ochwebbansvarig, Eva Häll, informatör, AnnaWahlstéen, redaktör, Annika Broman, informatör,Johnny Rönnfjord, gruppchef information.

Foto

: Cur

t-R

ober

t Lin

dqvi

st

Lagerbladet Oskarshamn Nr3, 2004 ■ 3

■ Text: Anna Wahlstéen■ Foto: Curt-Robert Lindqvist

Den lilla dvärgfladdermusen är en av åtta artersom hittades i Misterhultstrakten under SKB:sinventering.

Fladdermusens upp- och nervända värld

Den föds upp och ner, och sover upp och ner. Den ”ser” med öronen

och är det enda däggdjuret som kan flyga. Fladdermusen är lite av en

motvallskärring i djurriket och dess speciella upp- och nervända livsstil

har faktiskt visat sig mycket framgångsrik.

Foto

: Håk

an Ig

nell/

Cal

luna

Bild

Under sin nattliga promenad i Mederhult lyssnade sig Håkan Ignell fram till flera spännandefladdermusarter. Med en frekvensomvandlare (lilla bilden nedan) kunde han skilja arterna åt.


I hela världen finns5 000 däggdjursarteroch cirka 1 000 avdessa är fladdermöss.

– Det är en femtedelav alla däggdjursarter så

visst måste man betrakta derasupp- och nervända livsföring som lyckad,säger biolog Håkan Ignell som blandannat specialiserat sig på fladdermöss.

I somras var han ute i Misterhults-trakten för att inventera dessa specielladjur för SKB:s räkning. Utrustad medpannlampa, hörlurar och en frekvensom-vandlare kunde han lyssna sig fram tillfladdermössen.

– Jo, de är lite udda, men jag är väldigtförtjust i dem. Visst händer det att manblir trött när man gått och letat fladder-möss en hel natt men jag ser alltid framemot att få göra det.

Natten då Lagerbladet följde med utvar det full fart på de flygande nattdjuren.Håkan Ignell hade begett sig till Meder-hult, en liten by med skogar, betesmarkeroch bebyggelse – ett perfekt fladdermus-landskap.

Alla fladdermöss i Sverige är fridlysta.Flera arter är dessutom rödlistade, vilketinnebär att de är mycket sällsynta.

Enligt Håkan Ignell är jordbruksmil-jön den mest kritiska miljön för fladder-mössens överlevnad i Misterhultstrakten.Om jordbruksverksamheten hindradesoch djurhållningen upphörde skulle dekänsliga fladdermössen kunna hotas.

Äter tusentals insekterEtt annat ställe som utmärkte sig somriktigt ”tättbebott” var Länsmansudde,på södra Äspö. Det är en landkil somsticker ut i havet med grunda vassvikar,berghällar, gles tallskog och små skogs-gläntor – ett riktigt insektsparadis.

Gott om insekter är en förutsättningför att fladdermössen ska trivas, de kannämligen äta upp till 7000 myggor underen enda natt.

När skymningen föll satte HåkanIgnell på sig hörlurarna och promeneradeiväg genom Mederhult. Han skruvade påsin frekvensomvandlare, en liten apparatsom gör om fladdermössens ultraljud tillhörbart ljud för oss människor. Plötsligt

skrapade det till i apparaten. Och straxhördes en snabb följd av knäppande ljud.

– De låter lite olika, en del smackar,andra fräser eller sprakar mer. Ibland låterdet ”tjoff, tjoff” eller som om någon spelartrummor.

Det knäppande ljudet i apparaten till-tog i styrka, vilket betydde att fladdermös-sen var alldeles i närheten. Och mycketriktigt, ovanför en stor gödselbrunn cirk-lade två mustaschfladdermöss, eller möj-ligen Brandts fladdermöss (arterna ärmycket svåra att skilja från varandra).

Navigerar med ekolodFör att navigera och lokalisera insekternaanvänder sig fladdermusen av ett slagsekolod. Den sänder ut ultraljud som stud-sar mot omgivningen och på så sätt kanden få en uppfattning om hur det ser utoch vad som finns omkring den.

Det är till och med möjligt att fladder-musen ”ser” bättre med sina öron än vadmänniskan gör med sina ögon, menarHåkan Ignell.

– Ljud studsar ju på olika sätt och kanju även åka runt föremål. Därför är det

möjligt att fladdermusen även kan ”se”bakom ett föremål och få en uppfattningom strukturen på föremålets yta, sägerhan och tillägger:

– Avståndsbedömningen slår säkertockså den som vi klarar med vår syn.

Hur var det då med fladdermusens upp-och nervända livsföring?

Håkan Ignell berättar entusiastisktvidare:

– En del fladdermöss flyttar under vin-tern men de flesta går i dvala i en lada ellerpå något annat skyddat ställe. De hängerupp och ner och stänger av hela kroppen,i vissa fall kan kroppstemperaturen sjunkaunder fryspunkten.

Fladdermusen parar sig under höstenmen ungarna föds inte förrän runt mid-sommar följande år.

Livlina vid födselnNär så ungarna ska födas hänger honan,naturligtvis, upp och ner vilket gör dethela besvärligare för de små.

– Ja, det är ju lite bökigt, så ungarnahjälper själva till att ta sig ut vid födseln,säger Håkan Ignell och viftar med hän-

derna för att illustrera ungarnas kamp föratt ta sig till världen.

Navelsträngen har då också en extrafunktion. Den fungerar som livlina, ifallden lilla ungen skulle tappa greppet.

Och de är verkligen små när de föds,för att inte säga pyttesmå.

– Man kan skicka fyra eller fem vuxnadvärgfladdermöss med ett vanligt brev-porto, så man kan ju föreställa sig hur småungarna är när de föds.

Tidigare berättade Håkan att det fannsungefär 1 000 fladdermusarter i världen.

Men av dessa finns bara 18 i Sverige.Under de nattliga expeditionerna i Mister-hult hittade Håkan Ignell åtta arter.

Det var en samling märkliga krabater.För vad sägs om fransfladdermusen somär extra nyfiken och ibland kommer framoch ”hälsar” på förbipasserande männi-skor? Eller vattenfladdermusen som harspecialiserat sig på att jaga myggor näravattenytan? Och så dvärgfladdermus ochgråskimlig fladdermus. Mest sällsynt avde åtta är fransfladdermusen, som till ochmed är rödlistad och därmed mycketovanlig i hela landet.

Och så en sista upp- och nervänd egen-het med fladdermössen?

– Ja, de heter ju möss, men är ju intemer mus än en talgoxe är oxe, avslutarHåkan Ignell.

Ett typiskt tillhåll för fladdermöss. Håligheten uppe på gavelnanvänder de sig av när de ska ut på nattlig insektsjakt.


Foto:

Börge

Pette

rsso

n

Stor fladdermus (övre bilden) finns på fleraställen i Misterhultstrakten. Den mindre troll-

fladdermusen (nedre bilden) är däremotmycket sällsynt i Kalmar län.

Foto: Johnny de

Jong


■ NOTISER

Full fart med borrningarna i Laxemar

Platsundersökningen i Oskarshamn

har ända sedan i våras koncentrerat

sig på det västra undersöknings-

området, Laxemar. Två kärnborrhål

och en lång rad undersökningar ute

i fält har hunnits med. Och nu börjar

arbetet ge resultat.

– Ja, vi börjar få grepp om Laxemar-området, hur det ser ut både djupt nere iberget och vid markytan, säger PeterWikberg, SKB:s platschef i Oskarshamn.

Under perioden från juni 2002 tillmars 2004 koncentrerade SKB sinaundersökningar till Simpevarpshalvönoch dess omgivning. Det blev fyra djupakärnborrhål i det området. Nu riktar vi inoss på att skaffa motsvarande djupkun-skap om Laxemarområdet. Två tusenme-tersborrhål är redan klara och ytterligaretvå borrplatser i Laxemarområdet harförberetts. Borrningar ner till tusenmeter görs under hösten.

Sprickzoner sätter gränserResultaten från borrningarna är viktigaför platsundersökningens fortsättning.

– Under hösten väntar vi få resultatsom ska visa var vi ska koncentrera våraundersökningar nästa år, om det blir iLaxemar eller Simpevarp, förklarar PeterWikberg.

Ett viktigt steg för undersökningarna iLaxemar är att ta reda på mer om desprickzoner som finns i eller kring detrelativt stora undersökningsområdet.Sprickzonerna kan nämligen sätta grän-ser för var det är möjligt att bygga ettdjupförvar för använt kärnbränsle. En heldel känner vi redan till, eftersom bergetkartlagts med geologiska och geofysiskaytundersökningar.

Övriga undersökningarGeologiska undersökningar i Laxemargörs även genom ett tiotal hammarborr-hål och kartläggningar i fält av bergarteroch sprickor. En del grävningar hargjorts, bland annat för att ta reda på vadsom hänt i berggrunden sedan senasteistiden (se reportage på sidorna 12–14).

Under sommaren hade ekologerna sinintensivaste period med exempelvisundersökningar av sediment i torv- ochvåtmarker, vegetation på land, i hav ochsjöar samt inventering av fisk, bottenfau-na och fladdermöss (se sidorna 3–5).

/Anna Wahlstéen

Foto: Curt-R

obert Lindqvist

Nyfiken älg gästar SKB:s borrplats

SKB:s platsundersökning och tillhörandekärnborrningar i Laxemarområdet har väcktuppmärksamhet på olika sätt. Det senastekom från ett minst sagt oväntat håll.

Vid borrplatsen västnordväst om Åby harnämligen en stor älgtjur visat osedvanligtintresse för borrningarna. Personalen vidborrplatsen har vid flera tillfällen sett denstilige tiotaggaren stå och begrunda verk-samheten.

Vid ett tillfälle var det borrkoordinator BennyAndersson som minst sagt överraskades avden nyfikne älgen. När Benny skulle gå påsitt arbetspass vid midnatt mötte han nämligenden ståtlige tjuren, mitt på vägen strax utan-för borrplatsens grindar. Och strax innanför,ja, där pågick kärnborrningarna för fullt.

Kanske tur att borrplatsen är ordentligtinhägnad. För vem kunde ana att skogenskonung var så intresserad av under-sökningarna i berget?Borrkärnor tas upp i långa rör

vid borrningarna i Laxemar.


Skolstart i ÄspölaboratorietNu har Äspö forskarskola kommit i gång på allvar.

Med sex doktorander och en professor är skolan

inte särskilt stor – men unik. Vilken annan skola har

en lärosal 500 meter ner i berget?


Vatten finns det gott om i Äspötunneln. LinaLindell ska, under sina fyra år som doktorandvid Äspö forskarskola, studera vattenflöden ibergets sprickor och spricksystem.

Genom sedvanliga platsannonser rekry-terades studenterna efter hand och nufinns sex doktorander i ”klassen”. De harolika erfarenheter i bagaget: geoveten-skap, kemi, biologi och till och med skog-och markvetenskap. Inom forskarskolandriver de sina egna forskningsprojekt.Det som knyter dem samman är att dearbetar med miljövetenskap på ett ellerannat sätt.

Och geologi förstås. Ett av syftena medhela forskarskolan är att låta elevernaanvända sig av Äspölaboratoriet, för egnaexperiment eller för att delta i något av demånga forskningsprojekt som redan pågårdär.

Lina Lindell, uppvuxen i Mjölby ochnumera bosatt i Oskarshamn, är en av desex doktoranderna. Hon har knappt börjatsin forskarutbildning men det nya ”klass-

rummet” djupt nere i berget har hon redanfått känna på.

– Det är en unik möjlighet att få lära sigsaker i ett berglaboratorium. Att åka ner iÄspötunneln och se berget och experimen-ten med egna ögon hjälper mig att förståteorin bättre, säger Lina Lindell.

Mycket nytt efter flyttenI februari 2004 gick flyttlasset från Upp-sala, där hon gått sin civilingenjörs-utbildning, till ett vintrigt och slaskigtOskarshamn. Hon bosatte sig i Norrby,tre kilometer norr om Oskarshamn till-sammans med pojkvännen, som snartbörjade jobba inne i stan.

– Innan jag flyttade hit visste jag bara attdet gick färjor till Gotland, skrattar Lina.

– Det är fortfarande mycket nytt, menjag trivs bättre för varje dag.

Egentligen börjar inte doktorsstudiernaförrän om ett halvår. Först ska hon näm-ligen avsluta sin ettåriga anställning somhydrogeolog på Äspölaboratoriet. Men honär redan inskriven vid Kalmar högskolaoch har börjat skissa på upplägget för dekommande fyra åren.

I Uppsala läste Lina Lindell miljö- ochvattenteknik och i forskarskolan fortsätterhon på samma tema, fast djupare.

– Hittills har jag studerat vatten vidmarkytan men nu gäller det att lära sighur vatten fungerar djupt ner i berget, detkänns väldigt nytt men samtidigt spän-nande.

Lina Lindell är den enda av doktoran-derna som är stationerad på Äspö. Deövriga utgår från Kalmar men alla harmöjlighet att använda Äspölaboratorietför sina experiment.


Att se berget med egna ögon hjälper mig attförstå, säger Lina Lindell.

På väg mot ny kunskapmed Äspö forskarskola

Lina Lindell ser med spänning fram mot fyra årsstudier i Äspö forskarskola. Till sin hjälp har honforskarskolans professor Mats Åström.

För två år sedan undertecknades

avtalet mellan SKB och Kalmar

högskola och därmed var Äspö

forskarskola i gång.


Forskarskolan – en seger för Oskarshamns kommunI mitten av 1990-talet kläckte

Oskarshamns förre kommunalråd,

Torsten Carlsson en idé om en

forskarskola med koppling till

Äspölaboratoriet. Nu, knappt tio år

senare har hans idé blivit verklighet.

– Jag fick kämpa hårt i början för att förafram min idé. Och det är verkligen roligtatt se att forskarskolan blivit exakt såsom jag tänkte mig från början.

Torsten Carlsson är numera pensio-nerad som kommunalråd men han sitterfortfarande kvar som ordförande i Äspömiljöforskningsstiftelse. Och det vargenom stiftelsen han kunde driva fråganom en forskarskola. Diskussionerna gickvarma och 2002 kunde avtalet mellan

SKB och Kalmar högskola underteck-nas. Oskarshamns kommun finns ocksåmed som en av finansiärerna.

– Det känns som en stor seger att nuha en egen professur och sex doktoran-der med koppling till Kalmar högskolaoch Äspölaboratoriet.

Vad kan forskarskolan betyda förOskarshamns kommun och dess invå-nare?

– Vad gäller doktoranderna så finns jumöjligheten att de bosätter sig i kom-munen. Sedan tror jag att all form avkompetensutveckling gagnar kommunenpå både kort och lång sikt.

Torsten Carlsson ser också fördelarför hela länet.

– Ett samarbete mellan Äspö ochKalmar stärker ju banden mellan länetsolika delar, och jag tror även att det i för-längningen kan stärka infrastrukturen.

För kommunens del handlar det omatt ta vara på möjligheterna inom kom-mungränserna. Och han tycker att fors-karskolan är ett utmärkt exempel på vadett bra samarbete mellan industrin ochkommunen kan leda till. Eller som hanuttrycker det själv:

– Det är ett verkligt vinnarkoncept.

Torsten Carlsson kämpade hårt för att förverk-liga drömmen om Äspö forskarskola.

Målet för Lina Lindell, liksom för hennesdoktorandkollegor, är att efter fyra årsstudier ha en godkänd doktorsavhandlingi sin hand. Men vägen dit är lång. För-utom själva forskarstudierna ska hon ävenläsa obligatoriska kurser på Kalmar hög-skola. Sist men inte minst måste hon skrivaartiklar där hon presenterar sina forsk-ningsresultat. De ska granskas av expertervärlden över för att bli godkända och pub-licerade i internationella tidskrifter.

Gillar att utforskaVad är det som lockar dig till en sådan härutbildning?

– Jag gillar processen att utforska. Manställer frågor och sedan kommer manfram till svaren bit för bit. Dessutom harjag alltid tyckt om natur- och geoveten-skap, jag är intresserad av hur allt funge-rar på planeten, förklarar Lina Lindell.

Som handledare för de sex doktoran-derna finns, sedan ett år, professor MatsÅström. Han är finlandssvensk och hartidigare varit professor i miljögeologi vidÅbo Akademi i Finland. Mats Åström hargedigen erfarenhet av forskning, dels i

Finland, dels som gästforskare i Englandoch Skottland.

– Det är viktigt att se till att nästa gene-ration kan det här med miljö och geologioch allt det som forskningen i Äspölabo-ratoriet handlar om.

Han är övertygad om att efterfrågan påpersoner med sådan här speciell kunskap

kommer att öka i framtiden, exempelvishos myndigheterna.

– Det kommer ju hela tiden nya EU-direktiv inom miljöområdet, exempelvisvattendirektiv, och då är det viktigt att vihar kunskap att uppfylla dem.

Äspös forskning sprids i samhälletSedan 1986 har SKB bedrivit omfattandeforskning i Äspölaboratoriet. Målet harhela tiden varit inställt på djupförvaringav radioaktivt avfall. Men forskningen,och framför allt resultaten, är användbarainom andra miljöområden i samhället.För SKB:s del handlar det främst om attta reda på hur radioaktiva partiklar kanspridas i berget och i naturen. Men meka-nismerna är desamma för andra miljöför-störande och giftiga ämnen som exempel-vis tungmetaller.

Fram till 2008 finns finansieringen klarför ytterligare en doktorand. Forskar-skolan är en del av Institutionen för bio-logi och miljövetenskap och finansierasgemensamt av SKB, Kalmar högskola ochOskarshamns kommun.

Professor Mats Åström tycker att det är bådeinspirerande och spännande att arbeta meddoktorander.


Förenklad illustration av beslutprocessen inför bygget av en kärnteknisk anläggning (inkapslingsanläggning eller djupförvar).

I våras gjorde SKB en opinionsundersök-ning i Östhammars och Oskarshamnskommuner. En av frågorna var: ”Vet duvem eller vilka som slutligen avgör fråganom var ett djupförvar för använt kärn-bränsle ska byggas?”

Ungefär 50 procent svarade att de intevet, 25 procent svarade regeringen, 10procent riksdagen, 9 procent kommun-fullmäktige, 4 procent lokal folkomröst-ning, 3 procent SKB och resten ”annat”.Siffrorna är från Östhammar men resul-tatet i Oskarshamn blev i stort sett det-samma. (Att den sammanlagda siffran blirmer än 100 procent beror på att mankunde lämna mer än ett svar.)

Olika lagar styrSom den förenklade illustrationen ovanvisar, lämnar SKB in en ansökan om att fåbygga ett djupförvar. Statens kärnkraft-inspektion, SKI, respektive Miljödom-stolen, behandlar den var för sig och påolika sätt. Det sker bland annat med hän-syn till olika lagar och genom att de tar insynpunkter från myndigheter, organisatio-

ner, särskilt berörda med flera. Därefterlämnar de sina yttranden till regeringen.

Innan regeringen behandlar ansökanlämnas ärendet vidare till den aktuellakommunen. Fullmäktige behandlar ären-det och kan sedan tillstyrka eller avstyrkaverksamheten.

Enligt kapitel 17 i miljöbalken fårregeringen – som har sista ordet – intetillåta anläggningar för kärnteknisk verk-samhet utan att kommunen har tillstyrktverksamheten. Det är huvudregeln. Menregeringen kan ändå tillåta ett slutförvar,mot kommunens vilja, ”… om det frånnationell synpunkt är synnerligen angelä-get att verksamheten kommer till stånd…” – den så kallade vetoventilen. Då fåringen annan plats vara lämpligare förverksamheten. Det får inte heller vara såatt det finns en lämplig plats i en annankommun som kan antas godta en placeringdär.

Frivillig medverkan en förutsättningSå vad händer då om kommunen sägernej, kan SKB och regeringen strunta i det?

– Vi kommer aldrig att ansöka om att fåbygga ett djupförvar, eller en inkapslings-anläggning, i en kommun som inte ärintresserad, säger SKB:s vd ClaesThegerström. Regeringen, genom miljö-ministern, har också vid ett flertal tillfällendeklarerat att man tycker precis som vi iden frågan. Säger kommunen nej så byggsdet inget djupförvar i den kommunen.

Med andra ord måste kommunfull-mäktige vara med på noterna vid en ansö-kan från SKB. Men hur är det då med enkommunal folkomröstning, som ocksånämns i opinionsundersökningen?

– Hur kommunen väljer att fatta sinabeslut är kommunens ensak. En folkom-röstning är rådgivande, och det slutligaställningstagandet ligger hos kommun-fullmäktige. Om de vill ordna en folkom-röstning, och hur den sedan ska tolkas,avgör de själva, säger Claes Thegerström.

/Inger Brandgård

SKIPrövning enligt kärntekniklagen

REGERINGEN(Miljödepartementet)

MILJÖDOMSTOLENPrövning enligt miljöbalken

KOMMUNFULLMÄKTIGEKommunens prövning

SKBSKB

Ansökan

Ansökan

Yttrande

Yttrande

Ja eller nej

Ja eller nejAnsökan

Vem är det egentligen som bestämmer om ett djupförvar ska få byggas i

din kommun eller inte? Många invånare i Östhammar och Oskarshamn är

osäkra på det. Är det regeringen, kommunen eller kanske rent av SKB?

Beslutsprocessen kan verka rörig men här får du svaret: I praktiken är det

kommunen – förutsatt att säkerhetskraven uppfylls.

■ NATIONELLT

Vem avgör var ett djupförvar ska byggas?

Utförlig informationom beslutsprocessen

finns i broschyren”Tillståndsprocess

för slutförvar och inkapslings-anläggning”. Den kan du beställa eller

ladda hem från www.skb.se.


■ NOTISER

Populära turer i Äspötunneln

Sommarens urbergsturer ner till Äspölaboratoriet visade sig återigen vara en succé. Undersex sommarveckor med guidade turer för allmänheten besökte 2 542 personer Äspölabo-ratoriet. Det var något fler än förra året.

Sommarens program hade ändrats för att följa turistsäsongen bättre; bland annat gick upptill fyra turer dagligen under de veckor då turisttrycket var som störst.

Nytt för i år var också att en tur i veckan guidades på engelska. I besöksskaran återfannsknappt 300 utländska besökare.

Drygt 500 oskarshamnare passade på att besöka Äspölaboratoriet och knappt 800 avbesökarna kom från övriga länet.

Full fart igen i Forsmark

■ Vid platsundersökningen i Forsmark avslutas nu borrningen av detsjätte kilometerlånga kärnborrhålet. I oktober inleds kärnborrningenvid borrplats sju medan borrplats åtta förbereds för borrning i börjanav nästa år. Båda är placerade i kandidatområdets nordvästra del,ganska nära kärnkraftverket.

■ Platsundersökningsorganisationen i Forsmark har de senastemånaderna koncentrerat mycket av sitt arbete till att färdigställa när-

mare 150 rapporter till datafrys den 31 juli. Då skulle en stor mängddata från undersökningarna vara inlagrade i SKB:s databas.”Skrivbordsarbetet” innebar att fältarbetet gick på sparlåga men nurullar undersökningsarbetet vidare med full fart igen.

■ Detaljundersökningarna av borrkärnorna fortsätter. Förutom karter-ingen av borrkärnorna gör vi bland annat porvattenanalyser i det sjättekärnborrhålet. Med porvatten avses det vatten som är inneslutet i ber-gets hålrum.

■ I sommar har geofysiska undersökningar genomförts i området.Seismiska undersökningar har skett med en hydraulisk slaghammarei stället för med sprängning. Dessa undersökningar gör att vi kan upp-täcka sprickzoner även mellan borrhålen.

■ I augusti inleddes också undersökningar av bottenvegetation ochbottenfauna i Forsmarksområdets grunda sjöar och havsvikar. Förstgörs en mer översiktlig kartläggning och sedan väljs några platser utdär mer detaljerade undersökningar genomförs.

■ Fågelinventeringen fortsätter och i sommar har också en fladdermus-inventering genomförts. Provfiske i havet har inletts och i dagarnafortsätter för tredje hösten letandet efter svunna jordskalv.

Effekter av ett djupförvar i Oskarshamn utredsHur mycketavfall blir det?

LånglivatKortlivat

Rivningsavfall ca 150 000 m3

Driftavfall ca 60 000 m3

Använt kärnbränsle ca 20 000 m3

Med dagens elva reaktorer i driftunder 40 år blir det cirka 250 000kubikmeter avfall. Volymen motsvarardrygt 1/3 av Globen i Stockholm.

Annat långlivat avfall ca 20 000 m3

SKB har startat ett nytt samhällsprogrammed såväl forskning som utredningar.

Redan under förstudien, 1996–2000,genomfördes vissa utredningar om lokalaeffekter av byggandet av ett djupförvar föranvänt kärnbränsle i Oskarshamns kommun.I samband med platsundersökningen arbetarnu SKB med ett mer omfattande samhälls-program kring effekterna av ett djupförvar.Programmet innehåller generella ochspecifika utredningar för de båda plats-undersökningskommunerna Oskarshamnoch Östhammar samt samhällsforskning.

Planeringen av de lokala utredningarnagörs i nära samarbete med Oskarshamnskommun. Fyra områden har inledningsvispekats ut av kommunen som särskilt viktiga.Därför har en nulägesanalys och utvecklings-plan för Misterhult påbörjats. Även en utred-ning kring effekter på turism, boende och

image har startat, liksom en utredning avspin-off-effekter av ett djupförvar i kommunen.Inom kort kommer även en upphandlings-utredning att inledas.

Inom samhällsforskningen har SKB valt att iett första skede finansiera åtta forsknings-projekt vid högskolor och universitet runtom i landet. Projekten berör samhällsekonomi,psykosociala effekter, beslutsprocesser ochomvärldsförändringar.

Syftet med samhällsprogrammet är att visahur de planerade anläggningarna kanpåverka samhället i stort, liksom kommunensoch regionens utveckling. Programmet ärockså underlag för den miljökonsekvens-beskrivning som SKB ska lämna in till myn-digheterna vid ansökan om att bygga eninkapslingsanläggning och ett djupförvar föranvänt kärnbränsle. Samhällsprogrammetdrivs långsiktigt och pågår fram till 2010.

Foto: Alf Sevastik

Foto

: Cur

t-R

ober

t Lin

dqvi

st


Långt ute på en stor åker syns en grävma-skin i full aktion. Två djupa diken ochrader med stora jordhögar har den åstad-kommit på den gröna åkern utanför små-ländska Tuna. Vid ett av dikena arbetargeolog Robert Lagerbäck tillsammansmed sina två kollegor Martin Sundh ochSven-Ingemund Svantesson från SGU,Sveriges geologiska undersökning iUppsala.

Där nere, i det nästan 50 meter långadiket, letar de efter eventuella spår fråntidigare jordbävningar.

– Egentligen vill vi försäkra oss om attdet inte har skett några stora rörelser iberggrunden sedan inlandsisen drog sig

tillbaka, säger Robert Lagerbäck där hanstår och tittar ner i det två meter djupadiket.

För SKB:s del är det såväl orsaken tilljordbävningarna som effekterna av demsom är intressanta. Rörelser i berget kannämligen ha betydelse för placering ochdimensionering av ett djupförvar föranvänt kärnbränsle.

Vid en jordbävning är det spänningar ijordskorpan som orsakar sprickor i bergeteller, som i de flesta fall, förskjutningar iredan befintliga sprickor. Detta ger i sintur upphov till skakningar i det omgivan-de berget.

Att detta har skett i de norra delarna av

landet känner geologerna väl till. Nu ärfrågan om samma fenomen har uppträtt itrakterna runt platsundersökningarna.

Stegvis letandeI ett första steg använde sig geologerna avflygbilder. Men varken i Oskarshamneller Forsmark kunde de hitta några tyd-liga tecken på unga sprickor eller förkast-ningsrörelser i berget.

Nästa steg i arbetet var att undersökajordlagren. Och det är här grävningarna iTuna kommer in i bilden.

– Det vi gör när vi gräver sådana härdiken är att gå bakvägen. Vi letar eftertecken på jordbävningar, och hittar vi

Jordlagren avslöjar gamla jordbävningar En stabil berggrund är en av förutsättningarna för att kunna djupförvara använt kärnbränsle. Kartläggningar av jord-

bävningar är därmed en viktig ingrediens i SKB:s platsundersökningar i Forsmark och Oskarshamn. Men jordbävningar

är knappast någon ny företeelse. Därför gäller det att gräva i naturens eget historiearkiv – jordlagren.


■ TEKNIK & VETENSKAP


sådana tecken måste vi leta vidare för attringa in källan och hitta var berget gåttsönder.

Robert Lagerbäck hoppar ner i diket.Med en modifierad murslev och en träd-gårdshacka skalar han av jord från dikes-väggen. Sand och lera faller ner och framträder ett mönster av rödbruna linjer. Detär det här mönstret som kan avslöja jord-bävningar. Med mursleven markerar hangränsen mellan det övre mörkt rödbrunajordlagret och det undre, som är betydligtljusare.

– Om det hade inträffat en kraftig jord-bävning här, skulle skakningarna i mar-ken ha gett störningar i jordlagren, för-klarar Robert Lagerbäck.

LiquefactionSkakningarna hade fått den vattenmätta-de marken att bete sig som en flytandemassa, fenomenet kallas liquefaction. Idetta flytande tillstånd packas sanden ochleran nedåt medan vattnet tränger uppåt.Det här ger spektakulära mönster i jord-lagren.

– Det kan se ut som minivulkaner därvatten och sand sprutat upp eller som ver-tikala pipor rakt igenom jordlagren, sägerRobert Lagerbäck.

Hittills har SGU-geologerna inte hit-tat några tecken på kraftiga jordbävning-ar i vare sig Oskarshamn eller Forsmark.Men letandet går vidare. För i det här fal-let är det relativt stora områden sommåste undersökas. Ett plötsligt brott iberggrunden kan nämligen ge skakningarpå flera mils avstånd.

Stora störningar i ForsmarkSer jordlagren likadana ut i Forsmarks-trakten som i Oskarshamn?

– Nej, i Forsmark hittade vi förvånans-värt stora störningar i jordlagren. Det varlermassor som hasat utför flacka slutt-ningar och på vissa ställen var det verkli-gen kaos i jordlagren, säger RobertLagerbäck och fortsätter.

– Några sådana lagerföljder har viännu inte påträffat här i Oskarshamns-området, men vi har å andra sidan baragrävt på tre ställen här.

Robert Lagerbäck kan inte utesluta att det inträffat mindre jordbävningar iForsmarkstrakten men inte på något stäl-le har han hittat liquefaction som karaktä-riserar de riktigt kraftiga skalven. Ochinom det område som kan bli aktuellt förett djupförvar tror han inte att det skettnågra stora jordbävningar.

Vad kan du utläsa av jordlagren här iTuna?

Robert Lagerbäck följer linjen mellande mörka och ljusa jordlagren. Plötsligtdyker den skarpt nedåt och bildar en kil –en fossil iskil.

– Det här är ett frostfenomen som bil-dades när de översta jordlagren frös ochtinade under en kallperiod, strax efter attinlandsisen dragit sig undan.

Sådana störningar kan påminna omdem som uppkommer genom jordbäv-ningar. Men i det här fallet är det ingentvekan menar Robert Lagerbäck

När han och hans kollegor är klaramed undersökningarna på åkern utanförTuna återställs marken. Dikena fylls igenoch om det behövs kommer också denförlorade grödan att ersättas genom nysådd.

En fossil iskil är en lämning från en period efteristiden då det rådde sträng kyla i trakten.

Inga tecken på jordskalv här inte. Med en modifierad murslev skrapar Robert Lagerbäck fram gränsenmellan jordlagren.

Flera långa diken måste grävas för att under-söka om det förekommit jordbävningar.


De senaste åren har det seismologiska nätet byggts ut kraftigt i Sverige.

I dag finns totalt 45 seismiska stationer som registrerar även de minsta

rörelser i berggrunden. SKB har genom åren deltagit i finansieringen av

nätet, de senaste fem åren genom att bland annat finansiera 22 nya

stationer längs ostkusten från Gävle i norr till Blekinge i söder.

45 seismiska stationermärker varje rörelse

Anledningen till SKB:s engagemang äratt öka förståelsen för berggrunden ochdess rörelser inför byggandet av ett djup-förvar för använt kärnbränsle. Ingen avde två platsundersökningskommunerna,

Oskarshamn och Östhammar, ligger iområden där jordbävningar inträffar ofta.De flesta skalven i Sverige förekommerlängs Bottenvikens kust samt i ett områdefrån västra Värmland ner mot västkusten.Tornedalen är också ett livligare ”skalv-område”.

500 skalv per årReynir Bödvarsson på Institutionen förgeovetenskaper vid Uppsala universitet ärföreståndare för det svenska nationellaseismiska nätverket (SNSN). Han berät-tar att de seismiska stationerna i Sverigeregistrerar uppåt 500 lokala skalv per år.Jordskalv ner till en magnitud på 0 påRichterskalan registreras.

Hittills i år har 330 jordskalv inträffat iSverige. Inget av dem över magnitud 3.

– De allra flesta skalven har en mag-nitud mellan 0 och 2, säger ReynirBödvarsson. Runt tio skalv per år har enmagnitud på 2 och de känns möjligen omman råkar stå precis ovanför. Ungefär ettskalv per år har en magnitud på 3 och dekänns på flera mils avstånd. Högst varttionde år uppträder skalv på magnitud 4och då handlar det om kraftiga rörelsersom kan kännas på uppåt 200 kilometersavstånd. Möjligen kan dessa skalv orsakamindre skador som sprickor på husgrun-der. Senast Sverige hade ett skalv meddenna styrka (4,5) var i juli 1986 dåSkövdeområdet ruskades om.

Skalv på 4 är ytterst sällsynta i Sverigeoch skalv på magnitud 5 uppträder kanskevart hundrade år.

Oslofjorden 1904Senast ett skalv över 5 inträffade i Sverigesnärområde var 1904 i Oslofjorden. PåIsland skakade jorden upp till magnitud

6,5 så sent som år 2000. Skadorna blevförhållandevis små.

– Det är oerhört viktigt att påpeka attjordskalv i sig inte är farliga. Det är effek-terna av dem i form av flodvågor ochrasande jordmassor och byggnader somär farliga, säger Reynir Bödvarsson.

Avgörande för skadorna är inte storle-ken på jordskalven utan var de inträffar.Det största skalvet under 1900-taletinträffade i Chile 1960. Det uppmättestill 9,5 på Richterskalan och uppåt 5 000personer dog. Ett skalv i Kina på 7,5 tog1976 uppskattningsvis över 600 000 liv.Världen minns staden Bam i Iran idecember 2003 då 43 000 människor dogi ett jordskalv på magnitud 6,6. De mångadödsfallen berodde på byggnadernas ler-konstruktioner.

SKB:s arbetsmetodNär det gäller frågan om jordskalv ochanläggandet av ett djupförvar för använtkärnbränsle arbetar SKB enligt två prin-ciper: För det första att lägga djupförvaretpå en plats där jordskalv inträffar sällan.För det andra konstrueras djupförvaret såatt det klarar vissa förskjutningar orsaka-de av jordskalv. Ytterligare en aspekt äratt undermarkskonstruktioner för detmesta klarar sig med obetydliga skadorvid ett skalv. Ju djupare ner – inom vissagränser – desto säkrare för skalv.

/Moa Lillhonga-ÅbergKartan visar jordskalven i Sverige hittills under 2004.Betydligt fler händelser registreras på de känsligaseismiska stationerna men de indikerar explosionereller sprängningar. Här visas endast registreringarorsakade av jordskalv. I området från Vänern nermot Kattegatt är det seismiska nätet glesast. MedML avses magnitud på Richterskalan.

Reynir Bödvarsson vid Uppsala universitetsinstitution för geovetenskaper ansvarar för detsvenska nationella seismiska nätverket.Foto: Lasse Modin

■ TEKNIK & VETENSKAP

Registrerade jordskalv 1 januari – 24 augusti 2004

Fud 2004 är klarI dagarna lämnar SKB sitt program för forskning, utveckling och

demonstration (Fud 2004) till Statens kärnkraftinspektion.

Vart tredje år ska SKB, enligt kärntekniklagen, redogöra för sin forsknings-, utveck-lings- och demonstrationsverksamhet. Det gör vi i ett så kallat Fud-program till Statenskärnkraftinspektion, SKI.

Det senaste programmet publicerades i september 2001 och då fokuserade vi på djup-förvarets säkerhet på lång sikt. Nu är det alltså dags att lämna in ett nytt program.

– Eftersom vårt mål är att lämna in tillståndsansökningar för inkapslingsanläggningenår 2006 och djupförvaret år 2008, skiljer sig det här programmet en del från de tidigare.Vi koncentrerar oss på frågor som rör teknik, säger Fred Karlsson, forskningschef påSKB.

Nytt är också att SKB, efter önskemål från kommuner, universitet med flera, satsarpå ett samhällsprogram som innefattar såväl forskning som kommunspecifika utred-ningar.

Förutom av SKI granskas Fud-rapporten av en rad svenska och utländska remiss-instanser. Granskningen tar ungefär ett och ett halvt år och därefter beslutar regeringenom programmet uppfyller lagens krav eller inte.

Mer information om Fud 2004 finns på www.skb.se från den 1 oktober.


Yngve Mannerlöf,Oskarshamn:

– Jag tror att det skullebli många positivaeffekter, exempelvis fler arbetstillfällen. Pålängre sikt tror jag attdet kommer att flytta inmer folk till kommunen.

Majvor Åström-Einarsson,Oskarshamn:

– Jag tror inte att detblir några effekter alls,vi har ju kärnkraften sådet blir nog inte så storförändring.

Karin Nilsson,Oskarshamn:

– Fler jobb i kommunenoch sen blir det säkertmer transporter, even-tuellt mer lastbilstrafik.Sen hoppas att jag attman höjer säkerhets-tänkandet för demsom bor i kommunen.

Vilka lokala effekter trordu att ett djupförvar iOskarshamn skulle ge?

!

!

!

Catrin Eliasson,Oskarshamn:

– Inte några särskildaeffekter men merarbeten skulle detsäkert bli.

!

■ VAD TYCKER DU?

?

3G, mp3, KBS-3De två första förkortningarna känner du säkert till.

Men vet du även vad KBS-3 betyder?

Titta in på Underground, SKB:s nya ungdomswebbplats,så får du svaret.

www.skb.se/underground

Välkommen till Historisk dag i Basthult

Den 3 oktober bjuder SKB, i samarbete med Forntid i Oskarshamns kommun, in till enHistorisk dag i Basthult. Allmänheten erbjuds guidade kulturvandringar och Riksantikvarie-ämbetet finns på plats och berättar om de kulturhistoriska inventeringar som görs i sam-band med SKB:s platsundersökning i Oskarshamn.

Evenemanget pågår mellan klockan 11.00 och 15.00. Busstransport finns från Fårbo,Figeholm och Misterhult.

Mer information lämnas av SKB:s Katarina Odéhn på telefon 0491-76 80 89.

Posttidning BSvensk Kärnbränslehantering AB,

Box 5864, 102 40 Stockholm

Sommar med m/s Sigyn

Sigyn anlöpte under sommaren svenska hamnar längs östkusten, från Forsmark i norr tillKalmar i söder. Ombord fanns SKB:s informatörer och en utställning om programmet för detanvända kärnbränslet. Närmare 12 000 personer besökte oss i de olika hamnarna.

Välkomna ombord! Malin Gustafsson och PeterWikberg tog emot besökare när m/s Sigyn la tilli Oskarshamn. Ovan bekantar sig JohannesHåkansson, 6 år, med utställningens älg ochnedan studerar Roland Erlandsson hur deseismiska undersökningarna går till. I mittenlängst ner får Andy, Kajsa och 5 månader gamlaAimee Dack höra om kopparkapseln av SKB:sMathias Franszén. Längst ner till höger granskaskartan av Matilda Strömberg, Lovisa Hellqvist,Linn Jakobsson och Peter Wikberg.

Foto: Curt-Robert Lindqvist

fladdermusens en tidning till alla hushåll i oskarshamns ......lagerbladet os kar s ham n3 2004...

Documents