foi memo 3541 viktiga frågor på natos agenda 2011

FOI MEMO Projekt/Project Sidnr/Page no

Atlantisk säkerhet och europeisk krishantering (ASEK) 1 (13) Uppdragsnummer/Project no Kund/Customer A12003 Försvarsdepartementet

Handläggare/Our reference Datum/Date Memo nummer/number

Carl Lagerström 2011-03-31 FOI Memo 3541

Viktiga frågor på Natos agenda 2011 En översikt avseende frågor som direkt berör Sverige Vid toppmötet i Lissabon i november 2010 presenterade Nato ett nytt strategiskt koncept, NATO Strategic Concept 2010 (SC2010). Nato har nu ett intensivt 2011 framför sig när det nya strategiska konceptets ramverk ska fyllas med innehåll. Detta sker främst genom Natos försvarsministermöten i mars och juni 2011, samt utrikesministrarnas möten i april och december 2011. I samband med toppmötet i Lissabon publicerades Lissabondeklarationen av Nato-medlemmarnas stats- och regeringschefer. Lissabondeklarationen redogör delvis för hur Nato ska implementera de nya riktlinjerna som redogörs för i SC2010. Syftet med detta memo är att ge en överblick på vad som kommer att ske inom Nato under 2011 i ljuset av SC2010. Syftet är vidare att belysa dessa händelser i en svensk kontext. Följande frågor på Natos agenda under 2011 kan komma att få direkt betydelse för Sverige:

• Multinationell kapacitetsutveckling. Allteftersom de europeiska försvarsanslagen minskar så växer behovet för multinationella koncept för kapacitetsutveckling. Även om Sverige än så länge nominellt har upprätthålligt oförändrade förvarsanslag, så har mindre länder som Sverige stora fördelar att hämta från multinationell kapacitetsutveckling. C17 Strategic Airlift Capability är ett utmärkt exempel på detta. IT-säkerhet, skydd mot Improvised Explosive Devices (IED:s) samt kollektiva logistiska lösningar för medicinskt stöd vid insatser är andra viktiga områden där det är viktigt att söka en multinationell ansats.

• Det strategiska partnerskapet mellan Nato och EU. För Sverige, en EU-medlem som inte är medlem i Nato, kan den framtida relationen mellan EU och Nato vara mycket intressant för Sverige att följa. Ett djupare strategiskt partnerskap mellan Nato och EU syftar bl.a. till att kunna genomföra en ”comprehensive approach” vid krishanteringsinsatser. Detta avser i stora drag en ökad integrering och samverkan mellan militära och civila förmågor. Inom detta fält har Sverige (framför allt under Sveriges ordförandeskap i EU under andra halvåret 2009) visat framfötterna och skulle kunna spela en pådrivande roll som medlem av både EU och Partnership for Peace (PfP) för att driva dessa frågor framåt.

• Fördjupat partnersamarbete för Sverige? I SC2010 öppnar Nato upp för ett fördjupat samarbete med partnerländerna inom samtliga av alliansens verksamhetsområden. Då Sverige är en flitig partner när det gäller att bistå med trupper till Natos krishanteringsoperationer, är det främst inom den militära planeringen av dessa operationer som Sverige kan få en bättre insyn, samt större inflytande vid genomförandet.

Datum/Date Sida/Page FOI MEMO 2011-03-31 2 (13)

Titel/Title Memo nummer/number

Viktiga frågor på Natos agenda 2011 – En översikt avseende frågor som direkt berör Sverige FOI Memo 3541 Innehållsförteckning 1. Introduktion 3

2. Försvarsministermötet i mars 3

2.1. Missilförsvarsfrågor 3

2.2. Politiska riktlinjer för fortsatt transformering av Natos försvarsresurser 4

2.3. Koncept för multinationell kapacitetsutveckling 5

2.4. Lägesrapport om reformarbetet inom Natos administrativa struktur 5

3. Utrikesministermötet i april 6

3.1. Uppdatering av Comprehensive Approach Action Plan 6

3.2. Rapportera om det pågående arbetet med att förbättra Natos strategiska

partnerskap med EU 7

3.3. Översyn av det politisk-militära ramverket för PfP-operationer 8

4. Försvarsministermötet i juni samt utrikesministermötet i december 9

5. Viktiga frågor för Sverige under 2011 11

5.1. Multinationell kapacitetsutveckling 11

5.2. Det strategiska partnerskapet mellan Nato och EU 12

5.3. Fördjupat partnersamarbete för Sverige? 12

6. Referenser 13



Viktiga frågor på Natos agenda 2011 – En översikt avseende frågor som direkt berör Sverige FOI Memo 3541

1. Introduktion Vid toppmötet i Lissabon i november 2010 presenterade Nato ett nytt strategiskt koncept, NATO Strategic Concept 20101 (SC2010). Nato har nu ett intensivt 2011 framför sig när det nya strategiska konceptets ramverk ska fyllas med innehåll. Detta sker främst genom Natos försvarsministermöten i mars och juni 2011, samt utrikesministrarnas möten i april och december 2011. I samband med Nato-toppmötet i Lissabon publicerades Lissabondeklarationen2 av medlemmarnas stats- och regeringschefer. Lissabondeklarationen redogör delvis för hur Nato ska implementera de nya riktlinjerna som redogörs för i SC2010. För Sveriges del har vissa frågor gällande Natos framtida utveckling en direkt betydelse. Dessa frågor rör främst framtagandet av ett koncept för multinationellt kapacitetsutvecklande, Natos strategiska partnerskap med EU samt hur det politiska ramverket för de Nato-ledda PfP-operationerna kommer att se ut i framtiden. Syftet med detta memo är att ge en överblick om vad som kommer att ske inom Nato under 2011 i ljuset av SC2010. Vilka steg tas för implementeringen av de riktlinjer som anges i SC2010? Syftet är vidare att belysa dessa händelser i en svensk kontext. Detta memo fokuserar på de två första mötena, dvs. försvarsministermötet i mars samt utrikesministermötet i april. Detta för att dessa två möten i en större utsträckning bedöms behandla frågor som direkt berör Sverige, samt att flera av frågorna vid mötena i juni respektive december även kommer att ha behandlats vid mötena i mars samt april.

2. Försvarsministermötet i mars Mötet i mars för Natos försvarsministrar kommer främst att behandla missilförsvarsfrågor, den fortsatta transformeringen av Natos försvarsresurser, frågor som rör multinationell kapacitetsutveckling samt reformarbetet inom alliansens administrativa struktur. I ljuset av de senaste veckornas utveckling i Nordafrika kommer även situationen i Libyen att stå högt på dagordningen under detta möte.

2.1. Missilförsvarsfrågor Lissabondeklarationen fastslår att spridningen av ballistiska missiler utgör ett växande hot mot de europeiska Nato-medlemmarnas befolkningar, territorium och militära styrkor. En missilförsvarsförmåga utgör en del av motåtgärderna mot detta hot. I ljuset av detta blev det beslutat vid Lissabonmötet att lednings- och kommunikationskapaciteten hos Natos nuvarande missilförsvarssystem, Active Layered Theatre Ballistic Missile Defence3 (ALTBMD), även ska kunna skydda alliansmedlemmarnas territorium och dess befolkningar. I skrivelserna omnämns även

1 Strategic Concept For the Defence and Security of The Members of the North Atlantic Treaty Organisation, Adopted by Heads of State and Government in Lisbon - Active Engagement, Modern Defence, 19 november 2010 2 Lisbon Summit Declaration Issued by the Heads of State and Government participating in the meeting of the North Atlantic Council in Lisbon, Press Release (2010) 155, 20 november 2010 3 Det ursprungliga syftet med ALTBMD-systemet var att skydda Natos stridskrafter mot ballistiska robotar med kort- och medellång räckvidd, dvs. upp till 3000 kilometer.




United States European Phased Adaptive Approach4 som ett värdefullt nationellt bidrag. Natos missilförsvarsförmåga ska utgå ifrån principerna om de allierades odelbara säkerhet och solidaritet inom Nato, samt rättvis fördelning av risker och bördor. Nato-medlemmarnas permanenta representationer har blivit tilldelade uppgiften att utveckla möjligheter för samråd samt styr- och kontrollsystem för missilförsvaret inför försvarsministermötet i mars.

2.2. Politiska riktlinjer för fortsatt transformering av Natos försvarsresurser

Efter 2001 uppstod ett behov av att anpassa Nato efter det nya säkerhetsläget som gällde i världen efter terroristattackerna mot USA. Redan vid Nato-toppmötet i Washington 1999, godkände stats- och regeringscheferna den s.k. Defence Capabilities Initiative (DCI), som skulle adressera fem omfattande behov av ökad kapacitet hos Natos styrkor för att möta utmaningarna som väntade i det nya århundradet. Dessa fem behov var rörlighet och insatsförmåga, hållbarhet och logistik, effektiv samverkan, överlevnadsförmåga samt interoperabel kommunikation. Vid toppmöte i Prag 2002 breddades DCI (till att omfatta åtta behov hos Natos styrkor) för att möta de nya säkerhetshoten efter 9/11-attackerna. Man skapade Allied Command Tranformation (ACT) för att leda utvecklingen av dessa åtta kapaciteter, samt inrättade NATO Response Force (NRF) för att snabbt kunna sätta in styrkor där behov uppstod. I Riga 2006 införde Nato en Comprehensive Political Guidance (CPG) som utgör ett ramverk och prioriteringar för Natos kapacitetsinriktningar, planeringsområden samt underrättelsearbete. Vid mötet i Strasbourg-Kehl 2009 antog Nato Declaration of Alliance Security vilken betonade implementeringen av CPG och förespråkade ett multinationellt högkvarter för Special Operations Forces. Enligt den s.k. Albright-rapporten5 som publicerades i maj 2010, har resultatet av dessa initiativ varit blandat. På grund av begränsade resurser har implementeringen av dessa riktlinjer hos Natos styrkor gått långsamt. Den militära transformeringen har enligt Albright-rapporten hindrats av de europeiska Nato-ländernas nedskärningar i försvarsutgifterna samt försvarsinvesteringar. Rapporten föreslår bland annat att ACT ska få ett starkare mandat, större befogenheter samt mer resurser för att kunna leda utvecklingen av transformerande förmågor och nya effektiviseringsåtgärder. Detta ska ses i ljuset av att chefen för ACT numera är en fransk befattning och att ACT i praktiken inte kan räkna med samma amerikanska stöd som tidigare. När USA ansvarade för den högsta positionen vid ACT var befattningen dubbelhattad med chefen för det amerikanska Joint Forces Command (JFC). Det senare var ansvarigt för transformering och utvecklig i USA, men läggs ned under 2011.

4 United States European Phased Adaptive Approach är en omfattande plan, framlagd av Obama-administrationen, för att upprätta ett missilförsvar i Europa. Denna plan fokuserar på utplacering av missilförsvarsdelar utefter hur hotbilden utvecklas och hur tekniskt fullgångna missilförsvarskomponenterna är. Se t.ex. Lindvall Fredrik, 2009, Ett nytt och större missilförsvar med annan kapacitet, FOI Memo 2916, Totalförsvarets forskningsinstitut 5 NATO 2020: Assured Security; Dynamic Engagement- Analysis and recommendations of the group of experts on a new strategic concept for NATO, 17 maj 2010




I ljuset av antagandet av det nya strategiska konceptet så har medlemmarnas Nato-ambassadörer blivit ålagda att utarbeta politiska riktlinjer för den fortsatta transformeringen av Natos försvarsresurser samt den militära implementeringen av det nya strategiska konceptet. De föreslagna politiska riktlinjerna ska godkännas av alliansens försvarsministrar vid mötet i mars.

2.3. Koncept för multinationell kapacitetsutveckling Under Lissabonmötet godkände medlemsländerna det s.k. Lissabonpaketet. Detta paket pekar ut alliansens mest akuta resursbehov och har därmed givit ett förnyat fokus och mandat för att se till att dessa kritiska funktioner levereras inom det överenskomna budgettaket och i enlighet med Natos försvarsplaneringsprocess. Lissabonpaketets intention är att alliansen ska:

- Möta kraven vid pågående insatser, bl.a. genom att utveckla kapacitet att möta hotet från IED:s, samt ett ökat användande av kollektiva logistiska lösningar för medicinskt stöd och andra operativa behov.

- Möta dagens och framtidens utmaningar bl.a. genom att utvidga dagens missilförsvarsprogram samt att utveckla alliansens försvar mot cyberattacker.

- Förvärva viktig operativ kapacitet, t.ex. informationssystem, som möjliggör effektivare beslutsfattande, ledning och kontroll, samt förbättrade förutsättningar för smidigt utbytande av underrättelsematerial.

Både Lissabondeklarationen och Albright-rapporten fastslår att ett fördjupat samarbete med EU är viktigt för att undvika onödig fördubbling av insatser, för att maximera kostnadseffektiviteten samt för att gemensamt adressera områden av intressen för båda organisationerna. Albright-rapporten föreslår även att en gemensam NATO/EU Defence Capabilities Agency skapas. Vid EU:s försvarsministermöte 25 februari i år höll Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen ett framförande där han framhävde att den finansiella krisen kräver "smarta försvar, vilket i slutändan främjar mer samstämmighet och effektivitet i försvarsutgifterna för våra medlemsstater".6 Rasmussen hänvisade till C17 Strategic Airlift Capability7 som ett bra exempel på detta, dvs. ett multinationellt initiativ som levererar en viktig förmåga. Alliansmedlemmarnas permanenta representationer har inför försvarsministermötet i mars, fått uppdraget att genomföra ytterligare arbete för att skapa nya innovativa sätt för att bedriva kostnadseffektiv kapacitetsutveckling i en multinationell kontext.

2.4. Lägesrapport om reformarbetet inom Natos administrativa struktur

Albright-rapporten rekommenderade att SC2010 skulle stödja ett långtgående reformarbete inom Natos administrativa struktur. Reformarbetet bör enligt Albright-rapportens rekommendationer bl.a. innefatta en reducering och reformering av

6 NATO, 2011, Secretary General stresses need for smart defence spending with Hungarian and EU leaders, http://www.nato.int/cps/en/natolive/news_70768.htm, besökt 2011-03-01 7 De deltagande länderna utgörs av 10st Nato-medlemmar (Bulgarien, Estland, Ungern, Litauen, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Slovenien och USA) samt två PfP-medlemmar (Finland och Sverige). Samarbetet omfattar 3st Boeing C-17 som är stationerade vid Pápa Air Base i Ungern.



Viktiga frågor på Natos agenda 2011 – En översikt avseende frågor som direkt berör Sverige FOI Memo 3541 alliansens kommittéer och organ, en översikt av de finansiella reglerna, reducering av Nato-högkvarterets driftskostnader samt rationalisering av det internationella sekretariatet. Nato-ländernas försvarsministrar ska i samband med mötet i mars ta ställning till den plan som Nato-ambassadörerna presenterar avseende reformeringen av alliansens kommittéer och organ. Denna plan bör enligt Lissabondeklarationen innehålla kvantifierbara mål när det gäller ekonomiska sparåtgärder, samtidigt som alliansen bibehåller sin kapacitet och förmåga till stöd för pågående operationer. Försvarsministrarna ska vid mötet i mars även ta ställning till förslag för Natos framtida ”geographical footprints”, dvs. den geografiska lokaliseringen av alliansens staber och högkvarter. Lissabondeklarationen understryker att reformerna rörande Natos resurser är en del av det övergripande reformarbetet som initieras i ljuset av SC2010. Implementeringen av en förbättrad förvaltning samt ansvarstagande och översikt inom ekonomin är en viktig del av det övergripande reformarbetet i avseende Natos resurshantering. Anders Fogh Rasmussen och medlemmarnas permanenta representationer har blivit ålagda att föra de nödvändiga reformprocesserna framåt. De permanenta representationerna ska vid mötet avlägga en lägesrapport angående detta samt eventuella förslag till ytterligare reformåtgärder för att säkerställa implementeringen av riktlinjerna i SC2010.

3. Utrikesministermötet i april När Natos utrikesministrar möts i april så ska flera intressanta frågor ur ett svenskt perspektiv behandlas. Frågorna som står på dagordningen rör uppdatering av alliansens Comprehensive Approach Action Plan, Natos strategiska partnerskap med EU samt det politisk-militära ramverket för PfP-operationer.

3.1. Uppdatering av Comprehensive Approach Action Plan Albright-rapporten beskriver Nato som en stark och mångsidig organisation. Dock påpekas det att Nato inte är lämpad för alla uppgifter. Albright-rapporten tydliggör att andra organisationer, stater och icke-statliga aktörer bör ta täten i frågor gällande t.ex. ekonomisk återuppbyggnad, politisk återuppbyggnad samt stärkande av statliga institutioner och det civila samhället. Även Lissabondeklarationen pekar på vikten av att anamma en myndighets- och organisationsöverskridande ansats för att möta de komplexa säkerhetsutmaningar som alliansen möter. Detta innebär att organisationer ska bidra i de områden där de har expertis, mandat och kompetens. Lissabondeklarationen betonar dock att det kan uppstå situationer där vissa organisationer hindras från att utföra sina uppgifter utan Natos hjälp. Nato måste därför i framtiden ha förmågan att planera för, tillhandahålla och koordinera civil samt militär krishanteringskapacitet. För att alliansen ska kunna bidra till en ”comprehensive approach” och därigenom till stabilisering och återuppbyggnad, så uppger Lissabondeklarationen att Nato ska ”form a appropriate but modest civilian capability to




interface more effectively with other actors and conduct appropriate planning in crisis management”.8 Inför utrikesminister mötet i april har medlemmarnas permanenta representationer fått i uppgift att uppdatera The Comprehensive Approach Action Plan som antogs vid toppmötet i Bukarest 2008 för att kunna ta ytterligare steg mot en mer integrerad krishanteringsansats.

3.2. Rapportera om det pågående arbetet med att förbättra Natos strategiska partnerskap med EU

Både Lissabondeklarationen och SC2010 betonar betydelsen av EU som en strategisk partner till Nato. Detta grundar sig i de båda organisationernas delade värderingar och strategiska intressen. Albright-rapporten hävdar att ett mer utvecklat samarbete mellan Nato och EU kan vara framgångsrikt när det gäller icke-konventionella hot såsom terrorism, cyberattacker och hot mot energiförsörjningen. Logiken bakom detta är att EU bedöms förfoga över expertis som är mer relevant än Natos när det gäller att bekämpa icke-militära aspekter av dessa okonventionella hot. Dock rekommenderar Albright-rapporten ledarna inom Nato, att inte enbart kategorisera hot och ansvarsområden som ”icke-militära” eller ”militära”. Många situationer kan komma att kräva en respons med både kraftfulla och icke-tvingande element, vilket innebär att Nato, EU och andra aktörer bör fokusera på förmågor som bidrar mest till en lösning på situationen. I rapporten står det vidare att Nato bör komma överens med EU om en plan för att regelbundet delta i möten, bättre kommunikation mellan respektive organisations militära ledningar samt mer koordination när det gäller krishantering, hotbedömningar och delande av tillgångar. Albright-rapporten betonar att fullständig komplementaritet endast är möjlig om Nato-medlemmar som inte är medlemmar i EU och EU-medlemmar som inte är medlemmar i Nato ges samma möjlighet till insyn och delaktighet när Nato-EU gemensamma aktiviteter genomförs. Lissabondeklarationen uppmuntrar Anders Fogh Rasmussen att fortsätta sitt nära samarbete med EU:s Cathrine Ashton9 samt att rapportera till utrikesministrarna i april vilka åtgärder som har vidtagits för att förbättra det strategiska partnerskapet mellan Nato och EU. En intressant fråga som har aktualiserats i och med Frankrikes återinträde i Natos militära kommandostruktur, givet deras tidigare ovilja mot att alliansen anammar en mer ”comprehensive approach”, är hur detta kan påverka ett djupare strategiskt partnerskap mellan Nato och EU? Frankrike har i ett historiskt perspektiv strävat mot ett autonomt EU, samt ett Nato som enbart är inriktat på försvar.

8 Lisbon Summit Declaration Issued by the Heads of State and Government participating in the meeting of the North Atlantic Council in Lisbon, Press Release (2010) 155, 20 november 2010, s 3 9 Cathrine Ashton är EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik.




3.3. Översyn av det politisk-militära ramverket för PfP-operationer

Alla tre centrala Nato-dokument som utkom under 2010 (SC2010, Lissabondeklarationen och Albright-rapporten) betonar vikten av att ytterligare stärka och utveckla den politiska dialogen och det praktiska samarbetet med partnerländerna. Samtliga dokument beskriver Euro-Atlantic Partnership Council (EAPC) och PfP som centrala för Natos vision om Europa som en fri och fredlig världsdel. Dessa två organ utgör ramverket för Natos samarbete med partners i Europa och Eurasien. Albright-rapporten beskriver PfP som en framgång, men påpekar att EAPC inte har använts till sin fulla potential. EAPC är utformad för att underlätta för Nato att hålla samråd med partnerländerna i säkerhetspolitiska frågor. Många deltagare har dock klagat över att diskussionerna vid EAPC är alltför högtravande och formella. Albright-rapporten rekommenderar Nato att stärka rutinerna och kriskonsultationerna inom EAPC. Detta är något som Nato har tagit till sig och fastslår i SC2010 att alliansen ska sikta på att förbättra konsultationerna och det praktiska militära samarbetet med sina partners i EAPC. Lissabondeklarationen beskriver att Natos politisk-militära ramverk för partnerskap har utvecklats mycket under de senaste 20 åren. Dessa partnerskap liksom Nato, skulle gynnas av ett fokuserat reformarbete för att göra alliansens dialog och samarbete med partnerländerna mer meningsfullt. För att öka den strategiska inriktningen av partnerskapen behövs bättre utvärderingar av verksamheterna som bedrivs inom dessa. För att uppnå detta så uppger Lissabondeklarationen att alliansen ska:

- Effektivisera sina verktyg10 för partnerskap för att kunna öppna upp samtliga Natos gemensamma aktiviteter och övningar för partnerländer, samt för att harmonisera partnerskapsprogrammen.

- Samarbeta bättre med partnerländer runt om i världen som i hög grad bidrar till säkerhet, samt nå ut bättre till relevanta partners för att bygga upp förtroende, öka öppenheten och utveckla det praktiska samarbetet.

- Utveckla flexibla format för att diskutera säkerhetsfrågor med sina partnerländer samt utveckla befintliga forum för politisk dialog.

- Försöka förbättra sina utbildningsmekanismer (inklusive NATO Training Cooperation Initiative), samt överväga metoder för att förbättra individuella partnerländers kapacitetsuppbyggnad.

Medlemmarnas Nato-ambassadörer har tilldelats två uppgifter inför utrikesministermötet i april rörande de politisk-militära ramverken för Natos samarbete med partnerländer. Den första uppgiften är att utveckla en mer effektiv och flexibel partnerskapspolicy som ska presenteras för utrikesministrarna i april. Den andra uppgiften är att, i konsultation med partnerländerna, genomföra en översyn av det politisk-militära ramverket för Natos PfP-operationer. Detta för att uppdatera hur alliansen arbetar och formar beslut tillsammans med partnerländerna om verksamhet

10 Dessa verktyg syftar till de organ inom Nato (t.ex. Planning and Review Process, Operational Capabilities Concept och Political Military Framework) som har utvecklats för att säkerställa att partnerländernas militära styrkor upprätthåller förmågan att kunna delta aktivt i Nato-ledda insatser.




och uppdrag som de bidrar till. Vid mötet i april förväntas medlemmarnas ambassadörer vid Nato lämna en lägesrapport på hur detta arbete fortlöper. Natos strävan att kunna öppna upp alliansens gemensamma aktiviteter och övningar för partnerländer kan påverka Sverige på flera områden. Detta kan ge en öppning för samarbete i frågor som rör Nato-stadgans artikel 5, vilket t.ex. skulle kunna möjliggöra svenskt deltagande i övningar med artikel 5-scenario. Detta skulle vara intressant för svenskt vidkommande, inte minst efter den svenska solidaritetsdeklarationen som förutsätter att Sverige ska ha förmågan att både ge och ta emot militärt stöd.11

4. Försvarsministermötet i juni samt utrikesministermötet i december

Försvarsministermötet i juni samt utrikesministermötet i december behandlas tämligen kort i detta memo. Detta på grund av att flera av frågorna som är aktuella för dessa två möten har behandlats vid tidigare möten (se kap. 2, Försvarsministermötet i mars samt kap.3, Utrikesministermötet i april), samt att dagordningen för utrikesministermötet i december inte är helt klart. Försvarsministermötet i juni och utrikesministermötet i december kommer i huvudsak att behandla dessa sju frågor: 1) Förslag på hur Nato kan stoppa spridningen av massförstörelsevapen. I både SC2010 och Lissabondeklarationen utrycker Natos stats- och regeringschefer sin oro över spridningen av massförstörelsevapen. Irans och Nordkoreas kärnvapenprogram pekas ut som de allvarligaste hoten när det gäller massförstörelsevapen. För att vidareutveckla konsultationerna på frågor som rör massförstörelsevapen inom alliansen har medlemmarnas permanenta representationer fått i uppdrag att skapa en rådgörande kommitté som ska stödja the North Atlantic Council (NAC) i dess arbete mot spridningen av massförstörelsevapen. De permanenta representationerna har även fått i uppdrag att till försvarsministermötet i juni, ge förslag på hur Nato ska motverka spridningen av massförstörelsevapen samt bärare för dessa vapen. 2) Presentation av en handlingsplan för implementering av Natos missilförsvar. I ljuset av de beslut som fattades vid försvarsministermötet i mars angående Natos missilförsvarsförmåga, ska medlemmarnas Nato-ambassadörer vid mötet i juni, presentera en handlingsplan för alliansens försvarsministrar som adresserar viktiga steg för att implementera planerna för det territoriella missilförsvaret. 3) Policyplan för cyberförsvar. Albright-rapporten belyser att det finns allvarliga brister i Natos cyberförsvarskapacitet. Detta trots att Nato aktivt har försökt att förbättra sitt cyberförsvar genom skapandet av olika specialorgan.12 Det sker frekventa cyberattacker mot Natos datasystem. Dessa har dock varit av den omfattningen att det inte har motiverat någon större politisk oro. Albright-rapporten varnar dock för att nästa stora attack mot Nato mycket väl skulle kunna utgöras av en massiv, samordnad cyberattack. Lissabondeklarationen uppger att

11 Regeringskansliet, 2010, Sveriges säkerhetspolitik, http://www.regeringen.se/sb/d/525/a/3286, besökt 10 mars 2011 12 T.ex. Cyber Defence Management Authority, Cooperative Cyber Defence Centre of Excellence samt Computer Incident Response Capability.




Nato strävar efter att Computer Incident Response Capability ska nå full operationell kapacitet senast 2012, samt att samla alla Nato-organ under centraliserat cyberskydd. Medlemmarnas Nato-ambassadörer ska inför försvarsministermötet i juni, utveckla en djupgående cyberförsvarspolicy. 4) Förslag till ny kommandostruktur inom Nato. Natos nya kommandostruktur kommer att innebära en betydande minskning i antalet högkvarter samt personalnedskärningar på minst 35% (ca 5000 tjänster). Ett beslut i frågan ska tas senast i juni 2011. Anders Fogh Rasmussen ska innan dess förbereda förslag på en ny kommandostruktur samt dess ”geographical footprints”. Natos försvarsministrar ska vid mötet i juni ta ett beslut gällande alliansens staber och högkvarters ”geographical footprints”. 5) Förslag för politiskt-militärt ramverk för PfP-operationer. Vid försvarsministermötet i juni ska alliansmedlemmarnas Nato-ambassadörer presentera ett förslag till nytt politiskt-militärt ramverk för PfP-operationer. Det nya ramverket ska vara skapat i konsultation med partnerländer och bygga på ”lessons learned” från samarbetet med KFOR och ISAF. 6) Rapport angående uppnådda framsteg inom energisäkerhetsområdet. Energisäkerhet står på dagordningen vid Natos utrikesministermöte i december. Albright-rapporten poängterar att tillgång till nödvändig energiförsörjning är ett måste för alla moderna stater. De flesta stater är beroende av externa energikällor för att tillgodose sina energibehov och detta sker främst via rörledningar eller frakt sjövägen. Ett längre avbrott i energiförsörjningen till en Nato-medlem skulle orsaka stora bekymmer och till och med kunna leda till konsultationer under Nato-stadgans artikel 4. Albright-rapporten uppger att energipolitik generellt är en inrikespolitisk fråga, men tillägger även att EU och International Energy Agency kan engagera sig på en multinationell nivå vid störningar i energiförsörjningen. Nato har dock en skyldighet att skydda sin egen energireserv för att säkerställa förmågan hos sina förband. Albright-rapporten rekommenderar att risken för stora störningar i energiförsörjningen bör få en framträdande roll i Natos strategiska bedömningar och beredskapsplaner. Alliansmedlemmarnas permanenta representationer ska inför utrikesministermötet i december förbereda en rapport om uppnådda framsteg inom energisäkerhetsområdet sedan ämnet adresserades vid Nato-mötet i Bukarest 2008.13 7) Rapport angående integreringen av FN:s säkerhetsråds resolution 132514. Vid utrikesministermötet i december ska Nato-medlemmarnas permanenta representationer även presentera en lägesrapport angående alliansens integrering av säkerhetsrådets resolution 1325 i alla relevanta aspekter av alliansens verksamhet.

13 Vid mötet i Bukarest 2008 blev det beslutat att Nato skulle vidta vissa åtgärder inom energisäkerhet, t.ex. ökat samarbete när det gäller underrättelsearbete, stöd för att skydda viktig infrastruktur samt stöd för en utökad dialog med viktiga aktörer inom energiförsörjning. 14 FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet är ett styrdokument från 2000 som antogs av säkerhetsrådet för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i konfliktrelaterade och fredsbyggande sammanhang.




5. Viktiga frågor för Sverige under 2011 På Natos agenda för 2011 kan tre frågor lyftas fram som har direkt betydelse för Sverige. Dessa tre frågor är multinationell kapacitetsutveckling, det strategiska partnerskapet mellan Nato och EU samt ett eventuellt fördjupat samarbete mellan Nato och partnerländerna.

5.1. Multinationell kapacitetsutveckling Allteftersom de europeiska försvarsanslagen minskar så växer behovet för multinationella koncept för kapacitetsutveckling. Även om Sverige än så länge nominellt har upprätthållit oförändrade förvarsanslag, så har mindre länder som Sverige stora fördelar att hämta från multinationell kapacitetsutveckling. Nära samarbete kring- och delande av olika kapaciteter (s.k. pooling and sharing) med andra länder, kan förse Sverige med kapaciteter som skulle vara svåra att anförskaffa på egen hand. C17 Strategic Airlift Capability är ett bra exempel på detta där Sverige tillsammans med elva andra länder samarbetar och tillsammans förvärvar en kapacitet som samtliga länder eftersträvade. Multinationell kapacitetsutveckling kan för Sveriges del ske i flera olika kontexter. Nato tydliggör i SC2010 att det är fast beslutna att öka sitt samarbete med EU vad det gäller kapacitetsutveckling. Det är svårt att säga vad detta får för konsekvenser för Sverige då tidigare förhoppningar kopplade till EU:s s.k. Headline Goals15 och andra kapacitetsutvecklande initiativ inom EU inte blivit uppfyllda. SC2010 öppnar även upp för samarbeten med partnerländer i alla frågor av intresse. Det återstår att se om Sveriges medlemskap i PfP kan ge ytterligare ingångar till ett fördjupat samarbete med Nato vad det gäller kapacitetsuppbyggnad. C17 Strategic Airlift Capability är ett samarbete mellan Nato-länder och PfP-medlemmar. I Lissabonpaketet är det, med tanke på Sveriges pågående insatser i Afghanistan, framför allt samarbetet rörande utvecklandet av kapacitet för att möta hotet från IED:s, samt kollektiva logistiska lösningar för medicinskt stöd och andra operativa behov som är mest i fokus. Det bör även ligga i Sveriges intresse att ingå i samarbeten som rör viktig operativ kapacitet, t.ex. informationssystem som möjliggör effektivare beslutsfattande, ledning, samt förbättrade förutsättningar för smidigt utbytande av underrättelsematerial. Detta avser både den svenska insatsen i Afghanistan samt säkerheten ”på hemmaplan”. IT-säkerhet är ett annat område som det är viktigt att söka samarbete inom. Det växande cyberhotet har skapat ett behov inom alliansen att skydda den egna IT-infrastrukturen och att hjälpa medlemmar att förbättra sina nationella cyberskydd. När Nato samverkar med partners, används alliansens standard och certifiering för IT-säkerheten. Med tanke på att 21 av EU:s 27 medlemmar är Nato-medlemmar, är det av vikt att Sverige är med i denna utveckling för att inte bara kunna samverka med Nato utan även dess medlemmar och andra stater.

15 Headline Goals är EU:s uppsatta målsättningar för att utveckla den samlade militära förmågan i EU. Den första målsättningen fastlades 1999 genom Helsinki Headline Goal 2003, och den andra antogs 2004 genom Headline Goal 2010. Se t.ex. Hagström Frisell Eva, Sundberg Anna, 2008. EU:s framtida förmågeutveckling – Uppföljningen av Headline Goal 2010, FOI Användarrapport FOI-R-2479-SE, Totalförsvarets forskningsinstitut



Viktiga frågor på Natos agenda 2011 – En översikt avseende frågor som direkt berör Sverige FOI Memo 3541 Sverige kan även ingå i bilaterala/multilaterala överenskommelser för att öka vår kapacitet. Detta är främst aktuellt med länder i vårt närområde (Norden, Östersjöområdet, Europa), men det finns även möjligheter till fördjupat samarbeten med enskilda Nato-medlemmar. Ett exempel på detta är Sveriges överenskommelse med USA från 2008, om att bredda och fördjupa samarbetet mellan våra länder angående skydd mot IED:s.

5.2. Det strategiska partnerskapet mellan Nato och EU Som EU-medlem som inte är medlem i Nato, kan den framtida relationen mellan EU och Nato vara mycket intressant för Sverige att följa. Vad innebär ett fördjupat strategiskt partnerskap mellan EU och Nato för Sverige? Kan ett sådant fördjupat partnerskap tänkas ge Sverige, som EU-medlem, en insyn och delaktighet i Natos verksamhet som vi inte redan har tillgång till genom PfP och EAPC? Ett djupare strategiskt partnerskap mellan Nato och EU syftar bl.a. till att kunna genomföra en ”comprehensive approach” vid krishanteringsinsatser. Detta avser i stora drag en ökad integrering och samverkan mellan militära och civila förmågor. Inom detta fält har Sverige (framför allt under Sveriges ordförandeskap i EU under andra halvåret av 2009) visat framfötterna och skulle kunna spela en framträdande roll som medlem av både EU och PfP för att driva dessa frågor framåt.

5.3. Fördjupat partnersamarbete för Sverige? I SC2010 öppnar Nato upp för ett fördjupat samarbete med partnerländerna inom samtliga av alliansens verksamhetsområden. Då Sverige är en flitig partner när det gäller att bistå med trupper till Natos krishanteringsoperationer, så är det främst inom den militära planeringen av dessa operationer som Sverige kan få en bättre insyn, samt större inflytande vid genomförandet. Det återstår att se om detta hinner få några reella inverkningar på Sveriges insats i Afghanistan, dock så bör detta ge Sverige något mer ”tyngd” vid planeringen och genomförandet av framtida krishanteringsoperationer. Förespråkare för ett svenskt Nato-medlemskap betonar ofta tre viktiga argument som talar för att Sverige snarast bör söka ett medlemskap i Nato. Dessa argument är att Sverige vid händelse av militärt angrepp inte har förmågan att försvara landet utan hjälp utifrån, att Sverige bör vara en del av de kollektiva säkerhetsåtgärderna i Europa och att Sverige, genom medlemskap i Nato, skulle få större inflytande vid planeringen och genomförandet av Nato-ledda operationer som Sverige bidrar med trupper till. En intressant fråga är om Sverige, genom att Nato implementerar riktlinjerna i det nya strategiska konceptet, går mot ett djupare partnerskap med alliansen som på sikt kan leda till att Sverige blir mer integrerat med Natos kollektiva säkerhetsåtgärder i Europa?



Viktiga frågor på Natos agenda 2011 – En översikt avseende frågor som direkt berör Sverige FOI Memo 3541 6. Referenser Hagström Frisell Eva, Sundberg Anna, 2008. EU:s framtida förmågeutveckling – Uppföljningen av Headline Goal 2010, FOI Användarrapport FOI-R-2479-SE, Totalförsvarets forskningsinstitut Lindvall Fredrik, 2009. Ett nytt och större missilförsvar med annan kapacitet, FOI Memo 2916, Totalförsvarets forskningsinstitut Lisbon Summit Declaration Issued by the Heads of State and Government participating in the meeting of the North Atlantic Council in Lisbon, Press Release (2010) 155, 20 november 2010 NATO, 2011, Secretary General stresses need for smart defence spending with Hungarian and EU leaders, http://www.nato.int/cps/en/natolive/news_70768.htm, besökt 1 mars 2011 NATO 2020: Assured Security; Dynamic Engagement- Analysis and recommendations of the group of experts on a new strategic concept for NATO, 17 maj 2010 Regeringskansliet, 2010. Sveriges säkerhetspolitik, http://www.regeringen.se/sb/d/525/a/3286, besökt 10 mars 2011 Strategic Concept For the Defence and Security of The Members of the North Atlantic Treaty Organisation, Adopted by Heads of State and Government in Lisbon - Active Engagement, Modern Defence, 19 november 2010

foi memo 3541 viktiga frågor på natos agenda 2011

Documents