Cindy Blom & Emelie Rogner

Fordrans uppkomst inom ramen för

offentligt ackord

En analys av principerna för fastställandet av

fordrans uppkomst enligt 3 kap. 3 § LFR

Rättsvetenskap

C-uppsats

Termin: VT-17

Handledare: Marie Karlsson-Tuula

Sammanfattning

Arbetet behandlar en fordrans uppkomst och när den omfattas av ett offentligt ackord. När en

fordran anses uppkommen vid offentligt ackord är en viktig fråga eftersom det är tidpunkten

som utgör en skiljelinje för vilka fordringar som ska delta i ackordet eller ej. I arbetet

granskas hur fordringars uppkomst fastställs vid ett offentligt ackord, vilka principer som

finns och om det i nuläget finns behov av en ny bedömningsmetodik.

Praxis har visat på att fastställandet av en fordrans uppkomsttidpunkt kan vara svårbedömt.

Frågan har aktualiserats på många områden och det råder skilda meningar kring bl.a. om det

finns en generell princip som är tillämplig för alla områden frågan kan aktualiseras i.

För att fastställa en fordrans uppkomst har det i praxis växt fram vad som beskrivits som två

huvudsakliga principer för att avgöra frågan; principen om den väsentliga grunden och

ändamålsprincipen. Enligt den förra uppkommer en fordran när den väsentliga grunden för

fordringsanspråket föreligger och enligt den senare är ändamålet för den aktuella

bestämmelsen avgörande för att fastställa tidpunkten för uppkomsten. Då frågan om fordrans

uppkomst aktualiserats i flertal rättsområden, bl.a. vid konkurs, har dessa principer tillämpats

i praxis avseende såväl konkurs som företagsrekonstruktion. På senare tid har båda principer

tillämpats i olika avgöranden vilket lett till en oklarhet i rättsläget angående vilken princip

som ska tillämpas.

Författarna har redogjort för att det inte föreligger två olika principer för fastställandet av

fordrans uppkomst, utan att de istället utgör en gemensam princip vari omständigheter i fallet

endast tillmäts olika betydelse. Vidare har diskuterats om en princip för fastställandet av en

fordrans uppkomst kan vara generellt tillämplig på fler områden än företagsrekonstruktion.

Avslutningsvis har diskuterats kring behovet av en ny bedömning. Författarnas mening är att

en ny bedömning behövs då de existerande inte enligt författarnas mening ansetts tillräckliga.

Detta eftersom de existerande bedömningarna inte tillgodoser behovet av en individuell

bedömning som även beaktar en bestämmelses ändamål.

Förkortningar

AckL Ackordslagen (1970:847).

FRL Förmånsrättslagen (1970:979).

HD Högsta domstolen.

JT Juridisk tidskrift.

KFM Kronofogdemyndigheten.

KL Konkurslagen (1987:672).

LFR Lag (1996:764) om företagsrekonstruktion.

LGL Lönegarantilagen (1992:497).

NJA Nytt juridiskt arkiv.

PreskL Preskriptionslagen (1981:130).

Prop Proposition.

SOU Statens offentliga utredningar.

SvJT Svensk juristtidning.

Innehållsförteckning

1 Inledning .................................................................................................................................. 1

1.1 Introduktion................................................................................................................................... 1

1.1.2 Problemformulering ............................................................................................................... 2

1.2 Syfte och frågeställningar ............................................................................................................. 2

1.3 Metod och material ....................................................................................................................... 2

1.4 Avgränsningar............................................................................................................................... 3

1.5 Disposition .................................................................................................................................... 3

2 Lagen om företagsrekonstruktion ............................................................................................ 5

2.1 Företagsrekonstruktion ................................................................................................................. 5

2.2 Orsaker till ansökan om företagsrekonstruktion........................................................................... 6

2.3 Förfarandet ................................................................................................................................... 7

2.3.1 Ansökan ................................................................................................................................. 7

2.3.2 Beslut ..................................................................................................................................... 8

2.4 Offentligt ackord ........................................................................................................................... 9

2.4.1 Syfte med offentligt ackord .................................................................................................... 9

2.4.2 Vilka borgenärer deltar i ett offentligt ackord? ...................................................................... 9

3 Konkurs ................................................................................................................................. 10

3.1 Inledning ..................................................................................................................................... 10

3.2 Reglering i lag ............................................................................................................................. 10

3.3 Massafordringar ......................................................................................................................... 10

3.4 Förmånsrätt ................................................................................................................................ 11

4 Fordrans uppkomst ............................................................................................................... 12

4.1 Allmänt ........................................................................................................................................ 12

4.2 Analogi till andra rättsområden ................................................................................................. 12

4.3 Fabec-målet ................................................................................................................................ 13

4.3.1 Bakgrund .............................................................................................................................. 13

4.3.2 Tingsrättens bedömning i Fabec .......................................................................................... 13

4.3.3 Betänkandet i Fabec-målet ................................................................................................... 14

5 Principer för fastställande av tidpunkten för fordringars uppkomst ...................................... 16

5.1 Inledning ..................................................................................................................................... 16

5.2 Principen om den väsentliga grunden ........................................................................................ 16

5.2.1 Introduktion .......................................................................................................................... 16

5.2.2 En antydan till principen ...................................................................................................... 16

5.2.3 Principen växer fram ............................................................................................................ 17

5.2.4 Principen tar fäste................................................................................................................. 18

5.2.5 Principen om den väsentliga grunden i nutid ....................................................................... 19

5.3 Ändamålsprincipen ..................................................................................................................... 20

5.3.1 En antydan till principen ...................................................................................................... 20

5.3.2 Principens uttryckliga tillämpning ....................................................................................... 20

5.3.2.1 NJA 2009 s. 291 .......................................................................................................................... 20

5.3.2.2 NJA 2014 s. 537 .......................................................................................................................... 21

5.3.3 Fordrans uppkomst i kammarrätten ..................................................................................... 23

6 Delade meningar om fordrans uppkomst ............................................................................... 25

6.1 Bedömningen i fråga om offentligt ackord ................................................................................. 25

6.2 En generellt tillämplig princip .................................................................................................... 25

6.3 Behovet av en klar regel.............................................................................................................. 26

6.4 Oklarheter om fordrans uppkomst .............................................................................................. 27

7 Analys och egna synpunkter .................................................................................................. 28

7.1 Analogi till andra rättsområden ................................................................................................. 28

7.2 Principer ..................................................................................................................................... 29

7.2.1 Väsentlig grund .................................................................................................................... 29

7.2.1.1 Oklart rättsläge utifrån den väsentliga grunden ........................................................................... 30

7.2.2 Ändamål ............................................................................................................................... 31

7.3 Olika principer ............................................................................................................................ 32

7.3.1 Bedömningar utifrån omständigheter ................................................................................... 32

7.3.2 För och nackdelar med fastställande utifrån olika omständigheter ...................................... 32

7.3.2.1 Fastställelse enligt hänvisning till tidigare konkursrättslig praxis. .............................................. 32

7.3.2.2 Fastställelse enligt ändamålet ...................................................................................................... 33

7.3.3 Avslutande kommentarer avseende principerna och dess samhörighet ............................... 33

7.4 En framtida bedömning ............................................................................................................... 34

7.4.1 Samma princip för olika rättsområden ................................................................................. 34

7.4.2 Samma bedömningsmetodik ................................................................................................ 35

8 Slutsats ................................................................................................................................... 38

Källförteckning ......................................................................................................................... 39

1

1 Inledning

1.1 Introduktion

Frågan om vid vilken tidpunkt en fordran anses uppkommen aktualiseras inom flera olika

rättsområden. Frågan avser bl.a. om en fordran ska utgöra en massafordran, eller om en

fordran ska omfattas av ett offentligt ackord.1 I en del fall kan tidpunkten vara enkel att

fastställa medan frågan i andra fall kan te sig tämligen komplicerad.2 Förarbeten, doktrin och

tidigare praxis har gett upphov till uppfattningen om en generell regel; att en fordran ska

anses uppkommen när avtalet som fordringen grundar sig på träffats.3 Detta synsätt kallar vi

principen om den väsentliga grunden, eftersom den beskrivits som att fordringen uppkommer

när den väsentliga grunden för fordringsanspråket uppkommit.4

Principen om den väsentliga grunden har dominerat bedömningen av fordrans uppkomst vid

konkurs och vid företagsrekonstruktion.5 Rättstillämparen har tidigare hänvisat till att en

fordrans uppkomst ska bedömas med hänsyn till när den väsentliga grunden för

fordringsanspråket förelegat.6 Trots omfattande praxis som förordat en tillämpning av

principen av den väsentliga grunden valde Högsta domstolen (HD) i NJA 2009 s. 291 att

avgöra målet utifrån en annan bedömning.7 Efter avgörandet har frågan återigen avgjorts med

tillämpning av principen om den väsentliga grunden, fram till 2014 då HD ytterligare en gång

baserade sin bedömning på en annan princip.8 HD har i dessa två avgöranden menat att

tidpunkten för när en fordran anses uppkommen måste bedömas med hänsyn till den

tillämpliga bestämmelsens ändamål och syfte.9 Den senare kommer att benämnas som

ändamålsprincipen.

Frågan om vid vilken tidpunkt en fordran anses uppkommit har bara under de senaste åren

aktualiserats i flera fall i vilka rättstillämparen fastställt uppkomsttidpunkten med olika

principer. Det har lett till att rättsläget blivit oklart i den bemärkelsen att det inte klargjorts

om det skett en ändring av vilken princip som ska tillämpas, eller om principerna kan

1 Hagelberg, R., Kvittning i konkurs, JT 2009/10, s. 908. 2 Se Hägge, U., Fordrans uppkomst vid offentligt ackord, 3 kap. 3 § lagen om företagsrekonstruktion, s. 290 f.

om momentana och varaktiga avtal. 3 Se exempelvis fall NJA 1996 s. 368, Hägge, U., Fordrans uppkomst vid offentligt ackord, 3 kap. 3 § lagen om

företagsrekonstruktion, s. 291, prop. 1995/96:5 s. 133 f. med hänvisning till Insolvensutredningen, ”I det

sammanhanget hävdades att fordringar grundade på avtal vanligen anses uppkomma när avtal träffas samt att

detta gäller även fordringar grundade på sådana avtalsförhållanden – såsom anställningsavtal och hyresavtal –

där fordringen intjänas löpande.”, prop. 1986/87:90 s. 123 ”I doktrinen har en allmän princip formulerats

enligt vilken den väsentliga grunden för fordringsanspråket måste föreligga vid tidpunkten för konkursbeslutet

för att fordringen skall få göras gällande.”, samt vad som anförts i fotnot 10 i SOU 2001:80 s. 149. 4 Se NJA 2009 s. 291, på s. 297. 5 Se exempelvis NJA 1966 s. 241, NJA 1989 s. 185 och 1996 s. 368. 6 Se exempelvis NJA 1996 s. 368. 7 Se fotnot 5. 8 Se NJA 2011 s. 849 och NJA 2014 s. 537. 9 Se NJA 2009 s. 291, på s. 298 och NJA 2014 s. 537, på s. 539.

2

samexistera.

1.1.2 Problemformulering

Bakgrunden till varför fordrans uppkomst är så aktuell på det insolvensrättsliga området är att

tidpunkten är helt avgörande för fordringarnas karaktär i konkurs respektive offentligt

ackord.10 När frågan aktualiseras i fråga om offentligt ackord är det för att avgöra om den

aktuella fordringen ska omfattas av ackordet, dvs. om gäldenären ska få fordringen nedsatt.11

Enligt principen om den väsentliga grunden är huvudregeln att en fordran anses uppkommen

när avtalet som fordringen grundar sig på träffades.12 Om detta skulle vara en generell regel

skulle det innebära att om ett avtal träffades före en ansökan om företagsrekonstruktion, och

fordringsanspråk uppkom löpande därefter (exempelvis genom löpande leveranser) skulle

anspråket ändå betraktas uppkommit i och med avtalet. Borgenären skulle då inte erhålla full

betalning för sin fordran. En sådan bedömning skulle stå i strid med andra gällande principer

för företagsrekonstruktion.13

Eftersom reglerna i fråga om konkurs är snarlika företagsrekonstruktionens föreligger samma

problem på konkursområdet.14 Fordringar som uppkommit efter konkursutbrottet utgör

massafordringar och borgenären som innehar en massafordring har förtur till utdelning.15 Det

innebär att en tillämpning av principen om den väsentliga grunden på löpande avtal resulterar

att borgenären hamnar i sämre ställning.

1.2 Syfte och frågeställningar

Denna uppsats syftar till att undersöka hur tidpunkten för en fordrans uppkomst bedöms inom

ramen för företagsrekonstruktion och offentligt ackord enligt Lagen om

företagsrekonstruktion (LFR). För denna undersökning syftar vi till att besvara följande

frågeställningar.

- Vilka principer finns för att fastställa en fordrans uppkomst inom offentligt ackord?

- Finns ett behov av en ny bedömningsmetodik för fastställande av tidpunkten för en

fordrans uppkomst?

1.3 Metod och material

För uppsatsen i stort har vi använt oss av den rättsdogmatiska metoden för att fastställa

gällande rätt. Detta gäller främst för vår första frågeställning. Vi har utgått från lag och

förarbeten, prejudikat och doktrin.16 Eftersom lag och förarbeten endast, enligt vår

10 Se 5 kap. 1 § KL samt 3 kap. 3 § LFR om vilka fordringar som omfattas av respektive förfarande. 11 Se 3 kap. 2 och 3 §§ LFR. 12 Se vad som anförts under 1.1 samt i fotnot 3. 13 Se Hägge, U., Fordrans uppkomst vid offentligt ackord, 3 kap. 3 § lagen om företagsrekonstruktion, SvJT

2011, s. 291. 14 Jfr 5 kap. 1 § KL och 3 kap. 3 § LFR. 15 Molin, A. mfl., Företagsjuridisk uppslagsbok, s. 193. 16 Sandgren, C., Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 43 f.

3

uppfattning, ger ringa vägledning för hur frågan ska bedömas kommer praxis ha en betydande

roll.

För den andra frågeställningen har vi istället använt oss av en rättsanalytisk metod.17 Vi har

analyserat gällande rätt och därigenom dragit slutsatser om det finns behov av en förändring

på området. Vidare har diskuterats om det finns behov av en ny bedömningsmetod.

1.4 Avgränsningar

Uppsatsen har vi valt att avgränsa till svensk rätt. Vi har även avgränsat oss till att fokusera

på rekonstruktionsförfarandet och offentligt ackord. Konkursförfarandet behandlas

översiktligt. Konkursförfarandet har en betydande roll då frågan om en fordrans uppkomst i

området för företagsrekonstruktion och offentligt ackord sammanhänger med bedömningen

på konkursområdet. Orsaken är de analogier som dragits från konkurspraxis för att fastställa

gällande rätt vid företagsrekonstruktion och offentligt ackord. Analogierna förekommer även

i doktrin. Fokus har inte legat på att fastställa hur fordrans uppkomst bör beaktas för andra

områden än det rekonstruktionsrättsliga. Fastän konkurs genomgående förekommer i

uppsatsen är detta således inte för att klargöra rättsläget i detta förfarande. Genom

analogierna sökes istället vägledning i och med den anförda praxis som förekommit. På grund

av den nära koppling som i praxis har gjorts mellan företagsrekonstruktion och konkurs har

översiktligt diskuterats om bedömningssättet för fordrans uppkomst ska vara detsamma för

båda förfarandena.

Då rättsläget enligt vår mening är oklart behandlas vad som hittills legat till grund för

fastställandet av fordrans uppkomst. Uppsatsen kommer därmed inte att djupare analysera

vilka specifika omständigheter som kan anses ligga till grund för rättstillämparens beslut.

Uppsatsen har således avgränsats till att argumentera för och utreda vad som, enligt vår

mening, bl.a. bör beaktas, således inte vad som uttryckligen ska beaktas.

1.5 Disposition

Uppsatsen inleds med ett introduktionsavsnitt vari läsaren kort introduceras i problematiken

och där ramarna för uppsatsen presenteras. Resterande delar av uppsatsen är uppdelad i del I,

II och III. Del I (avsnitt 2-4) består av bakgrund i syfte att introducera läsaren och ge den

grundläggande kunskap som behövs för att förstå resterande delar. I denna del presenteras de

olika förfarandena som är av betydelse för uppsatsens ämne och frågeställningar samt vilka

lagar som reglerar dem.

Del II (avsnitt 5-7) behandlar fordrans uppkomst, problematiken som är knuten till den och

hur den fastslagits i praxis. Avsnitt 5 behandlar fordrans uppkomst och dess problematik som

bl.a. illustreras genom ett rättsfall. Vidare presenteras i avsnitt 6 principerna som tillämpats

17 En rättsanalytisk metod innebär att man analyserar och kritiserar gällande rätt, se Sandgren, C.,

Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 45 f.

4

för fastställande av fordrans uppkomst och dess framväxt genom en redogörelse av praxis i

vilken principerna tillämpats. I avsnitt 7 redogörs för de skilda meningar på området som

återfinns i doktrin för att belysa oklarheten i rättsläget.

Del III (avsnitt 8 och 9) behandlar analys, egna synpunkter och slutsatser. I denna del

besvaras även de under avsnitt 1.2 presenterade frågeställningarna. I avsnitt 8 diskuteras

principerna, det faktum att författarna funnit att principerna utgör en gemensam princip och

behovet av en ny bedömning i framtiden. I avsnitt 9 presenteras författarnas slutsatser.

5

Del I

Bakgrund

2 Lagen om företagsrekonstruktion

2.1 Företagsrekonstruktion

Företagsrekonstruktion är ett insolvensrättsligt förfarande med syfte att återställa

lönsamheten i företag som hamnat på obestånd.18 Lagen om företagsrekonstruktion trädde i

kraft 1 september 1996. Lagen tillkom då det ansågs föreligga ett behov av en särskild

lagstiftning med fokus på rekonstruktion av företag som alternativ till den gällande konkurs-

och ackordslagstiftningen. Konkurs innebär att ett företag som kommit på obestånd avvecklas

genom att företagets tillgångar tas i anspråk för att betala företagets skulder i den mån det är

möjligt.19 Med obestånd avses att gäldenären inte kan betala skulder och att denna oförmåga

är mer än tillfällig. Ett krav är således att gäldenären inte kan betala skulderna allteftersom de

förfaller till betalning. Definitionen av obestånd är följaktligen en mer eller mindre

framtidsprognos över företagets betalningsförmåga där det antas att företaget inte heller med

exempelvis ny kredit kan betala framtida skulder.20 Ett företag som är på obestånd är således

insolvent i den bemärkelsen att gäldenären inte rätteligen kan betala sina skulder, 1 kap. 2 §

Konkurslagen (KL).21

Konkursförfarandet syftar till att under kontrollerade former avveckla företag utan bärkraft.

Förfarandet bedömdes dock vid utredningen av en ny lagstiftning i realiteten ha använts även

för rekonstruktion av företag.22 Av den anledningen har det ifrågasatts om konkursförfarandet

har missbrukats, beroende på vad som har ansetts vara syftet med konkurser. Utifrån

lagstiftarens syfte, att avveckla företag, kan det anses som att konkursförfarandet frångått

syftet genom att istället ha nyttjats som planerade konkurser.23

Bekvämlighetskonkurs är en slags planerad konkurs varmed det på förhand planerats att

företagets inkråm ska säljas före konkursutbrottet till ett, av bolagets ägares, nystartade

företag.24 Bekvämlighetskonkurser var tidigare även ett problem genom att bolaget försattes i

konkurs trots syftet att bedriva verksamheten vidare. Detta utgjorde sådan rekonstruktion

inom konkursförfarandet som anfördes tidigare. Företagen kan genom

18 Karlsson-Tuula, M., Persson H., A., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, s. 23. 19 Heuman, L., Specialprocess, s. 171. 20 SOU 1992:113 s. 100. 21 Hellners, T., Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion – en kommentar, s. 71. 22 Prop. 1995/96:5 s. 54. 23 Karlsson-Tuula, M., Rekonstruktion av företag inom insolvenslagstiftningens ramar, s. 55. 24 Karlsson-Tuula, M., Rekonstruktion av företag inom insolvenslagstiftningens ramar, s. 55.

6

bekvämlighetskonkurser utan någon större ekonomisk risk bedriva den tidigare verksamheten

men utan dess tidigare skulder och en del av personalen trots att den juridiska personen

upphör.25

Ett skäl för ett nytt förfarande var problematiken med de ovan beskrivna

bekvämlighetskonkurserna. Ännu ett skäl som talade för ett nytt eget förfarande var att det ur

en samhälls- och företagsekonomisk synpunkt var önskvärt med ett förfarande som inte i

samma utsträckning medförde risk för kapitalförstöring som konkurser generellt sett kan

medföra.26 I och med att en förutsättning för konkurs är att företaget är på obestånd var det

önskvärt att åstadkomma ett förfarande som kunde inledas i ett tidigare skede. Att

omstrukturering kan ske i ett tidigt skede minskar risken för realisation av tillgångar, vilket är

fördelaktigt då försäljningar under konkurser kan innebära sämre priser då köpare är

medvetna om att en försäljning måste ske, vilket pressar priserna.27

Ackordslagen (AckL) är en tidigare lagstiftning som reglerat s.k. ackordsuppgörelse

innebärande att gäldenären träffar avtal med borgenärerna om en ekonomisk uppgörelse.

Ackordsförfarandet bedömdes dock vara för tillbakablickande och otillräcklig. Därutöver

krävdes att företaget var på obestånd för att en tvingad ackordsuppgörelse skulle vara möjlig.

Istället bedömdes att ett behov av en ny lag som kunde erbjuda en ordnad men flexibel form

av rekonstruktion förelåg.28 AckLs regler om offentligt ackord har numer arbetats in som ett

eget kapitel i LFR. Därmed har också ackordsförfarandet upphört som ett självständigt

förfarande.29

2.2 Orsaker till ansökan om företagsrekonstruktion

Syftet med företagsrekonstruktion anfördes inledningsvis vara att företag ska återfå

lönsamheten i verksamheten. Möjligheten grundas på att rekonstruktionsförfarandet skapar

förutsättningar att erbjuda företaget ett rådrum i syfte att företaget ska kunna komma tillrätta

med de ekonomiska problemen.30 De företag som företagsrekonstruktionen syftar att

tillämpas på är inte de företag som i grunden saknar en bärande affärsidé och som troligen

kommer att åter hamna i ekonomiska svårigheter. För dessa företag utgör konkursförfarandet

ett bättre alternativ då företagen istället bör avvecklas. De företag som är lämpade för

företagsrekonstruktion är de som antas kunna återfå lönsamheten då de har svårigheter som

bedöms som övervinnliga.31

Genom empiriska undersökningar har det framkommit vad som orsakat att näringsidkare

ansökt om företagsrekonstruktion. Gäldenärer uppgav i vissa fall att ansökan berodde på att

25 Prop. 1995/96:5 s. 55. 26 Prop. 1995/96:5 s. 54. 27 Håstad, T., Sakrätt: avseende lös egendom, s. 101. 28 Prop. 1995/96:5 s. 56. 29 Se 3 kap. LFR och, Mellqvist, M., Lag om företagsrekonstruktion, Ny juridik 2:96 s. 8. 30 Karlsson-Tuula, M., Persson H., A., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, s. 23. 31 Prop. 1995/96:5 s. 54.

7

skatter och avgifter inte betalats i tid. När gäldenärerna sedan hört om att staten avsett att

ansöka om att försätta gäldenärerna i konkurs i det fall skulderna inte betalades, ansökte

gäldenärerna istället om företagsrekonstruktion.32 Situationen ter sig nämligen så att konkurs

och företagsrekonstruktion inte kan pågå vid samma tidpunkt. I det fall ansökan inlämnas till

tingsrätten om båda förfarandena är det den först inkomna ansökan som beviljas. Har en

gäldenär ansökt om företagsrekonstruktion kan en borgenär inte ansöka om att försätta

gäldenären i konkurs under tiden för rekonstruktionens pågående.33

Enligt de empiriska undersökningarna utgör motparters konkurser en orsak till att företag

ansöker om företagsrekonstruktion. Orsaken är de ekonomiska problem som kan uppkomma

när en central motpart, såsom en kund eller ett leveransföretag, försatts i konkurs. Om

företaget som försätts i konkurs är ett nyckelföretag för ett annat är det en rimlig följd att

andra företag än det konkursdrabbade företaget påverkas. En annan orsak till att företag

ansöker om konkurs uppgavs av gäldenärer vara att företagen inte ändrar exempelvis

kostnadsstruktur, organisation, produktion etc. fastän marknadsförutsättningarna förändras.34

2.3 Förfarandet

2.3.1 Ansökan

För att inleda en företagsrekonstruktion krävs ett beslut av domstol.35 För att garantera att

endast företag som kan antas kunna återfå lönsamheten rekonstrueras har det införts en

bestämmelse om att ett beslut om företagsrekonstruktion endast beviljas om det finns skälig

anledning att anta att syftet med förfarandet kan uppfyllas.36

Både en borgenär och gäldenär kan ansöka om rekonstruktion.37 En företagsrekonstruktion

förutsätter ett samarbete med gäldenären, till skillnad från konkurs. En beviljad

företagsrekonstruktion mot gäldenärens vilja skulle troligtvis utesluta möjligheten till en

konstruktiv lösning av betalningssvårigheterna. Om gäldenären inte avser att samarbeta

skulle syftet inte uppfyllas.38 I lagen stadgas därför att en ansökan om företagsrekonstruktion

från en borgenär endast bifalles om gäldenären ger sitt samtycke till det.39

Beslutet att tillåta borgenärer ansöka om företagsrekonstruktion trots att gäldenärens

samtycke krävs grundas i tanken att företagsrekonstruktionen förmånligast inleds i ett tidigt

skede i syfte att undvika kapitalförstöring. Även om en företagsrekonstruktion, i de fall

32 Karlsson-Tuula, M., H. Persson H., A., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, s. 70. 33 Jfr 2 kap. 10 a § KL. 34 Karlsson-Tuula, M. Persson H., A., Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, s. 70 f. För fler orsaker se s.

71 f. 35 1 kap. 1 § LFR. 36 2 kap. 6 § 2 st. LFR. 37 2 kap. 1 § 1 st. LFR. 38 Hellners, T., Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion – en kommentar, s. 74. 39 2 kap. 6 § 3 st. LFR.

8

gäldenären misstycker till en sådan, inte kan inledas är det ur kapitalsynpunkt viktigt att

möjligheten finns att andra kan ta initiativ. Det kan även vara viktigt då andra genom en

ansökan kan uppmärksamma en ovetande gäldenär om att ekonomin börjat fallera.40

2.3.2 Beslut

När ett beslut om att inleda en företagsrekonstruktion har fattats är nästa steg för tingsrätten

att utse en rekonstruktör. Rekonstruktörens uppgift är att undersöka om verksamheten i

företaget kan fortsätta helt eller delvis, hur den fortsatta driften ska ske och om gäldenären

kan träffa avtal om en ekonomisk uppgörelse med borgenärerna.41 Rekonstruktörens

uppgifter, skyldigheter och vilka krav som ställs på denne framgår av 1 kap. 2 § 3 st. och 2

kap. 11-13 §§ LFR. Däri stadgas bl.a. att rekonstruktören ska verka för att tillgodose

borgenärernas intressen samt inneha deras förtroende.

I LFR finns bestämmelser om gäldenärens skyldigheter. Företagsrekonstruktionen bygger på

frivillighet och gäldenärens intresse av att återfå lönsamheten. Gäldenären behåller därför

rådigheten över egendomen under förfarandets gång. Under rekonstruktionsförfarandet är

dock gäldenären tvungen att ta hänsyn till begränsningar i syfte att genomföra en

rekonstruktion. Gäldenären måste exempelvis inhämta samtycke från rekonstruktören för att

åta sig nya förpliktelser, betala skulder som uppkommit före beslutet om

företagsrekonstruktion eller upplåta egendom som är av väsentlig betydelse för

verksamheten.42 Därutöver måste gäldenären upplysa rekonstruktören om sina ekonomiska

förhållanden som är av betydelse för rekonstruktionen samt följa rekonstruktörens

anvisningar.43 Då gäldenären behåller rådigheten blir handlingar som kräver samtycke

ändock inte ogiltiga när de företas utan samtycke.44 Sådana åtaganden leder snarare till

brustna förpliktelser gentemot rekonstruktören vilket kan leda till att rekonstruktionen

upphör.45

Att gäldenären inte får betala skulder som uppkommit före beslutet om

företagsrekonstruktion ger uttryck för det som i annan lagstiftning benämns som

betalningsinställelse.46 Betalningsinställelse innebär att gäldenären förklarar att ställa in sina

betalningar, d.v.s. att gäldenärsföretaget inte kommer att betala sina skulder. I LFR anges inte

beteckningen betalningsinställelse men formuleringen att gäldenären inte utan

rekonstruktörens samtycke (som endast får ges om det föreligger synnerliga skäl) får betala

gamla skulder ger uttryck för att företagsrekonstruktionen utgör en förklaring att gäldenären

önskar uppskov med betalning av skulderna.47 Att en företagsrekonstruktion fungerar som ett

rådrum för gäldenären framgår vidare av att gäldenären med rekonstruktörens samtycke kan

40 Prop. 1995/96:5 s. 67. 41 1 kap. 2 § 2 st. LFR. 42 2 kap. 15 § 1 st. LFR. 43 1 kap. 14 § LFR. 44 2 kap. 15 § 2 st. LFR. 45 Prop. 1995/96:5 s. 82. 46 Se 3 kap. 8 § KL. 47 Hellners, T., Mellqvist, M., Lagen om företagsrekonstruktion – en kommentar, s. 72.

9

kräva att motparterna fullföljer avtal även vid dröjsmål.48 Vidare får utmätning enligt

utsökningsbalken inte ske under företagsrekonstruktion, dock med vissa undantag för

exempelvis fordringar som avser underhållsbidrag eller för vilka borgenären har

handpanträtt.49

2.4 Offentligt ackord

2.4.1 Syfte med offentligt ackord

Bestämmelserna om ett offentligt ackord återfinns i 3 kap LFR. Syftet med det offentliga

ackordet är att gäldenären ska erhålla möjlighet att framtvinga en ekonomisk uppgörelse. När

parterna inte kan träffa en frivillig överenskommelse, s.k. underhandsackord, om nedsättning

av fordringsbeloppen eller annan förändring av borgenärernas fordringar kan domstol besluta

om ett.50 Genom det offentliga ackordet kan gäldenären träffa ett avtal med

borgenärsmajoriteten som även binder borgenärsminoriteten.51 Nedsättningen av

fordringsbeloppen får som huvudregel inte vara större än att samtliga borgenärer erhåller

minst 25 % av fordringarnas belopp.52 Ett ackord bygger på att alla borgenärer ska erhålla

lika rätt.53

2.4.2 Vilka borgenärer deltar i ett offentligt ackord?

De borgenärer som deltar i ackordet begränsas till de vars fordran uppkom före tidpunkten för

ansökan om företagsrekonstruktion. Fordringar får ingå i ackordet oavsett när de förfaller till

betalning. För att en fordran ska göras gällande krävs således att fordringen förelåg vid

tidpunkten för ansökan.54 I en sådan situation blir det nödvändigt att konstatera när en fordran

uppkom. För att omfattas av ackordsuppgörelsen förutsätts vidare att en fordran ej är förenad

med förmånsrätt, ägarförbehåll eller att borgenären genom kvittning får täckning för

fordringen i sin helhet. I uppgörelsen får följaktligen endast borgenärer vars fordringar är

oprioriterade delta.55 Beslut om offentligt ackord är bindande för såväl kända som okända

borgenärer som, enligt 3 kap. 8 § LFR, har rätt att delta i ackordsförhandlingen.56

48 2 kap. 20 § LFR. 49 Se 2 kap. 17 § LFR för utförlig beskrivning. 50 Karlsson-Tuula, M., Persson H., A., Företagsrekonstruktion - i teori och praktik, s. 130. 51 Om ackordsförslaget ger minst femtio procent av fordringsbeloppen ska det anses antaget om tre femtedelar

av borgenärerna har godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de röstberättigade

fordringarnas sammanlagda belopp. Om ackordsprocenten är lägre, se 3 kap. 4 § LFR. 52 Nedsättningen får dock vara större än så om samtliga borgenärer som ska delta i ackordet godkänner att

erhålla en lägre procentsats, eller om det finns särskilda skäl att bevilja lägre procentsats, 3 kap. 2 § LFR. 53 3 kap. 2 § LFR. 54 3 kap. 3 § LFR. 55 Karlsson-Tuula, M., Persson H., A., Företagsrekonstruktion - i teori och praktik, s. 134. 56 3 kap. 8 § LFR.

10

3 Konkurs

3.1 Inledning

Som nämnts under avsnitt 2.1 kan det när en gäldenär har skulder så stora att denne inte

förmår betala dem, vara nödvändigt att hela gäldenärens förmögenhet tas i anspråk för att, i

den mån det är möjligt, betala av skulderna. En sådan uppgörelse kan komma till stånd

genom en konkurs. Om gäldenären är ett bolag upphör bolaget att existera efter konkursen.

Om gäldenären istället är en privatperson kvarstår de obetalda skulderna efter konkursen och

dennes borgenärer kan begära utmätning och ansöka om att åter försätta gäldenären i

konkurs.57

3.2 Reglering i lag

Konkurser regleras i KL. En konkursansökan ska göras skriftligen, 2 kap. 1 § KL, och för att

förfarandet ska godtas krävs bl.a. att gäldenären bevisligen är på obestånd, se 2 kap. 7-9 §§

KL. När en konkursansökan beviljats och gäldenären försatts i konkurs förlorar denne

rådigheten över sin egendom och förmågan att åta sig förbindelser som kan göras gällande i

konkursen, se 3 kap. 1 § KL. Egendomen förvaltas av en juridisk person, gäldenärens

konkursbo.58 Konkursboet i sin tur företräds av en konkursförvaltare som utses av

tingsrätten.59 Vanligt förekommande är att konkursboet ska erlägga ersättning till tredje man,

exempelvis i form av hyra, när konkursboet fortsätter driva gäldenärens rörelse. Dessa

fordringar som tredje man har gentemot konkursboet kallas massafordringar.60 En fordran

kan endast göras gällande i en konkurs om den uppkommit före konkursbeslutet (med vissa

undantag reglerade i 3 kap. 2 § KL eller annan lagstiftning), se 5 kap. 1 § KL.

3.3 Massafordringar

Massafordringar är fordringar som konkursboet ådragit sig, dvs. fordringar som uppstått efter

att beslut om konkurs fattades.61 Borgenärer med massafordringar har, bortsett från de

undantag som följer av paragrafen (5 kap. 1 § KL med hänvisning), rätt att få betalt före

andra borgenärer.62 På liknande sätt som gäller för 3 kap. 3 § LFR att fordringar som

uppkommit efter ansökan inte ska omfattas av ackordet har borgenärer i en konkurs en fördel

om deras fordran klassas som massafordran eftersom fordringsägare med massafordringar har

rätt till betalning före övriga borgenärer.63

57 Heuman, L., Specialprocess, s. 171. 58 Heuman, L., Specialprocess, s. 175. 59 Se 2 kap. 24 § 1 st. 2 p. KL och Agell, A. mfl., Civilrätt, s. 188. 60 Heuman, L., Specialprocess, s. 175. 61 Molin, A. mfl., Företagsjuridisk uppslagsbok, s. 193. 62 Molin, A. mfl., Företagsjuridisk uppslagsbok, s. 97. 63 A.A.S.

11

3.4 Förmånsrätt

I en konkurs utgås det från likabehandlingsprincipen för borgenärerna, som innebär att de ska

erhålla lika fördelning av gäldenärens tillgångar.64 Det finns dock undantag genom regler om

förmånsberättigade fordringar.65 En förmånsberättigad fordran har högre prioritet än övriga

fordringar. En borgenär som innehar en sådan har därmed rätt till betalning före borgenärer

som innehar oprioriterade fordringar.66 Syftet med ett konkursförfarande är således att

proportionerligt dela upp tillgångarna mellan borgenärerna och därmed inte att eliminera

konkurrensen mellan företaget och borgenärens rörelse.67

Förmånsberättigade fordringar kan delas upp i fordringar med särskild respektive allmän

förmånsrätt.68 Särskild förmånsrätt kan endast göras gällande i viss egendom.69 Särskilda

förmånsrätter regleras i 3a – 9 §§ Förmånsrättslagen (FRL). Allmänna förmånsrätter regleras

i 10 – 14 §§ FRL. En allmän förmånsrätt med högsta prioritet kan tillkomma en borgenärs

kostnad avseende ansökan för att försätta en gäldenär i konkurs.70

64 Agell, A. mfl., Civilrätt, s. 190. 65 Heuman, L., Specialprocess, s. 173. 66 Agell, A. mfl., Civilrätt, s. 190. 67 Heuman, L., Specialprocess, s. 173. 68 Molin, A. mfl., Företagsjuridisk uppslagsbok, s. 98. 69 Heuman, L., Specialprocess, s. 174. 70 A.A.S.

12

Del II

Problematik

4 Fordrans uppkomst

4.1 Allmänt

Tidpunkten för en fordrans uppkomst utgör en central del för fastställandet av om en fordran

ska ingå i ett offentligt ackord vid en företagsrekonstruktion.71 Tillsammans med övriga

faktorer såsom om en borgenär är prioriterad eller oprioriterad etc. fungerar fordrans

uppkomst som en skiljelinje mellan de fordringar som deltar respektive inte deltar i ackordet.

Uppkomsten kan flyktigt tänkas vara en tämligen lätt faktor att fastställa men praxis och

doktrin har visat att uppkomsten kan vara svårbestämd.72 Fastställandet av uppkomsten anses

problematiskt främst vid perdurerande avtal, där prestationer förekommer löpande efter

avtalets ingående, och inte momentana avtal och prestationer.73 I en företagsrekonstruktion

och ett tillhörande offentligt ackord innebär det att problematiken är knuten till de avtal där

prestation och/eller förpliktelse föreligger såväl före som efter ansökan om

företagsrekonstruktion.74

4.2 Analogi till andra rättsområden

Frågan om en fordrans uppkomst uppkommer i rättsområden utanför företagsrekonstruktion

och dithörande offentligt ackord.75 En exemplifiering av andra områden än vid

företagsrekonstruktion är vid konkurser, då uppkomsten av en fordran utgör en skiljelinje

mellan konkursfordringar och massafordringar enligt 5 kap. 1 § KL. Ytterligare situationer

där frågan aktualiseras är vid fastställandet av om kvittning får ske i konkurs enligt 5 kap. 15

§ KL och vid preskription av en fordran enligt 2 § Preskriptionslagen (PreskL), då en fordran

preskriberas 10 år efter att den tillkommit.

Då fordrans uppkomst är av relevans för varierande sammanhang och lagtext samt att

förarbeten inte ger vägledning om hur uppkomsten av en fordran ska fastställas anser vi att

det finns skäl att söka vägledning i andra rättsområden. Vid undersökning av andra

rättsområden tar vi främst utgångspunkt i konkursrättsliga källor.

71 3 kap. 3 § LFR. 72 Se exempelvis de olika bedömningarna i mål nr 5845-12 och mål nr 2667-13. 73 Se Hägge, U., Frånträdande av avtal under företagsrekonstruktion, JT 2012/13, s. 508. 74 Hägge, Fordrans uppkomst vid offentligt ackord, 3 kap. 3 § lagen om företagsrekonstruktion, SvJT 2011, s.

290 f. 75 Jrf NJA 2011 s. 849.

13

För att skapa en djupare förståelse för konkursförfarandet och därmed påkalla

uppmärksamhet av likheterna och skillnaderna förfarandena emellan, samt ge insikt i

likheterna mellan de påtalade bestämmelserna 5 kap 1 § KL och 3 kap. 3 § LFR kommer

konkursförfarandet att beskrivas under arbetets gång.

4.3 Fabec-målet

4.3.1 Bakgrund

En situation där olikheter i synsättet att bedöma fordrans uppkomst och dess tillhörighet i en

offentlig ackordsuppgörelse exemplifieras i Fabec-målet.76 I målet var omständigheterna

sådana att företaget Fabec hade genomgått en företagsrekonstruktion och därigenom erhållit

lönegaranti för bolagets anställda. När rekonstruktionen avslutats krävdes bolaget på

länsstyrelsens regressfordran på det lönegarantibelopp för arbete som utförts efter ansökan

om företagsrekonstruktion som bolaget ännu inte hade återbetalat. Bolaget hade endast erlagt

betalning med 25 % av det omstridda beloppet då Fabec ansåg att fordringen omfattades av

ackordet. Länsstyrelsen var dock av en annan uppfattning och ansökte om verkställighet hos

Kronofogdemyndigheten (KFM). Fabec yrkade att exekutionstiteln skulle underkännas på

grund av att den uppenbarligen ansågs strida mot ackordet och därmed även lag. Samtliga

instanser ansåg att något hinder mot verkställighet inte förelåg och Fabecs samtliga

överklaganden avslogs. Tingsrätten var dock ensam instans om att materiellt pröva Fabecs

invändning.

4.3.2 Tingsrättens bedömning i Fabec

Bakgrunden till att Fabec ansåg att länsstyrelsens fordran omfattades av ackordet var att

lönefordringarna uppkom när samtliga anställningsavtal ingicks vilket var före ansökan om

företagsrekonstruktion. Frågan som tingsrätten tog ställning till var vid vilken tidpunkt en

fordran uppstått när den grundats på arbete som utförts efter ansökan om

företagsrekonstruktion men avtalet träffats dessförinnan. Tingsrätten anförde att en allmän

utgångspunkt i kontraktsrättsförhållanden är att en fordran uppkommer när avtal träffas.77 I

skatterättslig mening utgör exempelvis avyttringstidpunkten den tidpunkt då bindande avtal

om försäljning, byte eller jämförlig överlåtelse träffas. På så sätt inverkar inte dagen för

tillträde eller inflyttning i en bostad tidpunkten för vilket år beskattning av kapitalvinsten ska

ske.78 Tingsrätten framhöll dock i domskälen till Fabec-målet att Lagrådet uttalat i

förarbetena till LFR att det inte kan antas att det påståendet, att fordringar anses uppkomna i

och med att avtalet träffas, gäller för samtliga situationer.79 Bakgrunden till Lagrådets

uttalande var ett av Insolvensutredningens förslag. Förslaget gällde förmånsrätt för

nytillkomna fordringar i en företagsrekonstruktion. Det påstods att fordringar grundade på

avtal vanligen ansågs uppkomna vid avtalets ingående och att detta gällde även avtal där

76 NJA 2011 s. 849. 77 NJA 2011 s. 849. 78 Lodin, S-O., m.fl., Inkomstskatt s. 206 f. 79 NJA 2011 s. 849.

14

fordringen intjänas löpande, såsom vid anställningsavtal. Lagrådet anförde härmed att

”Påståendet i remissen att fordringar som grundas på̊ avtal anses uppkomma när avtalet

träffades synes i princip vara riktigt. Man torde dock inte utan vidare kunna utgå̊ ifrån att

bestämmelser av det slag som nu har berörts genomgående har samma innebörd. Det kan

därför i vissa fall uppkomma fråga när en fordran har uppkommit. Ett exempel är måhända

fordran på̊ lön”.80

Tingsrätten uttalade vidare i Fabec-målet att ”Förmånsrättsutredningen synes ha varit av

uppfattningen att en lönefordran ska anses ha uppkommit när anställningsavtalet träffades”.

Kommittén hade vidare uttalat ”att den som till en ackordsgäldenär på kredit levererar en

prestation, t.ex. arbete, som han kunnat stoppa men som ackordsgäldenären tillgodogör sig,

bör åtnjuta sakrättsligt skydd för vederlaget”. Tingsrätten tolkade dessa uttalanden som att

en fordran på lön, under sådana omständigheter som förelåg i Fabec-målet, inte omfattades av

ackordet. Vidare menade tingsrätten att företagsrekonstruktioner och offentligt ackord tar

sikte på skulder som företaget ådragit sig före ansökan om rekonstruktionen, och inte att ge

företaget konkurrensfördelar för utgifter hänförliga till verksamheten under rekonstruktionens

gång. Tingsrätten menade följaktligen att den i fallet avsedda fordran på lönegaranti inte

ansågs hänförlig till avtalen före tidpunkten för ansökan, innebärande att fordringen inte

omfattades av ackordet.81

4.3.3 Betänkandet i Fabec-målet

HD uttalade sig inte angående uppkomsten av fordran på lön i Fabec-målet. Intressant är

dock att målet avgjordes efter föredragning och att föredraganden, justitiesekreteraren Anu

Rintala, i betänkandet föreslog ett beslut där verkställighet enligt statens ansökan inte kunde

ske. Skälen för avgörandet baserades, likt tingsrättens, på en prövning av den materiella

frågan om fordrans uppkomst. Föredraganden inledde sin bedömning av uppkomsten med att

hänvisa till ett uttalande av HD i ett tidigare avgörande, i vilket HD menade att det inte fanns

en gemensam princip för att fastställa uppkomsten utan att ändamålet med den i fallet

aktuella bestämmelsen inverkade bedömningen. Föredraganden i Fabec-målet använde

nämnda uttalande från HD som utgångspunkt för att avgöra om fordringen på

lönegarantibeloppet skulle omfattas av ackordet.

Föredraganden ansåg att en helhetsbedömning skulle göras utefter syftet med LFR och

sammanhanget i vilket regressfordringen gjordes gällande. Följaktligen presenterades syftet

med LFR vara att ge företagen ett rådrum att rekonstrueras. Vidare anfördes att lönegarantin

infördes i rekonstruktionsförfarandet för att minska skillnaderna mellan konkurs och

företagsrekonstruktion i ett led att valet mellan förfarandena inte skulle grundas på

möjligheten till lönegaranti. Föredraganden anförde därutöver att reglerna om lönegarantins

omfattning är lika för båda instituten, enligt 7 och 7 a §§ Lönegarantilagen (LGL) och 5 kap.

18 § KL. Som en följd av detta diskuterades konkursrättslig praxis då fordringarna som får

80 Se prop. 1995/96:5 s. 134. 81 NJA 2011 s. 849.

15

göras gällande i en konkurs är de som uppkommit innan beslut om konkurs meddelats.82

Föredraganden framhöll att den väsentliga grunden för fordran varit avgörande när en

fordrans uppkomst tidigare diskuterats i konkursrättsliga sammanhang. Vidare anfördes att

tidigare praxis avseende fordran på lön fastställt anställningsavtalet som tidpunkt för vilken

en fordran uppkommit.83 I led med att lönegaranti utformats för att vara likvärdig för både

konkurs och företagsrekonstruktion menade föredraganden att fordrans uppkomst i ett

företagsrekonstruktionsrättsligt sammanhang måste behandlas i likhet med det

konkursrättsliga sammanhanget. Detta för att syftet med lönegarantins införande i LFR

annars skulle gå förlorat. För att undgå att lönegarantin utgör en variabel som påverkar valet

mellan konkurs och företagsrekonstruktion ansåg föredraganden att fordringen i Fabec-målet

uppkommit i samband med anställningsavtalen. Verkställighet av exekutionstiteln var enligt

föredraganden inte tillåten.84

82 5 kap. 1 § KL. 83 Se av föredragande anförda NJA 1979 s. 253, NJA 1983 s. 350 och NJA 1998 s. 384 84 NJA 2011 s. 849.

16

5 Principer för fastställande av tidpunkten för

fordringars uppkomst

5.1 Inledning

Vid en granskning av praxis på området kan två huvudsakliga principer för fastställande av

fordrans uppkomst urskiljas.

Ulrik Hägge anser att den spontana tanken, att fordringar som har grundats på en prestation

utförd efter den kritiska tidpunkten inte ska omfattas av ett offentligt ackord, inte ter sig helt

okontroversiell vid en granskning av rättskällorna. Hans mening bygger på att förarbeten och

doktrin ger uppfattning om att den generella regeln utgörs av att en fordran ska anses

uppkommen när avtalet, vilket fordringen hänför sig till, träffades. Denna generella regel ger

uttryck för att en fordran har uppkommit när den väsentliga grunden för fordringsförhållandet

föreligger. Denna generella regel skulle dock innebära, när man ser till fortlöpande avtal, att

fordringar som grundar sig på prestationer som utförts efter en ansökan om offentligt

ackord/konkurs anses ha uppkommit före ansökan och därmed per automatik ska omfattas av

förfarandet. Denna bedömning skulle emellertid bl.a. stå i strid med andra, för

företagsrekonstruktion, gällande principer.85

5.2 Principen om den väsentliga grunden

5.2.1 Introduktion

Principen om den väsentliga grunden kan förklaras som att en fordran anses vara uppkommen

när den väsentliga grunden för fordringsförhållandet förelåg. Detta är något som förarbeten

och doktrin gett uppfattning om gällande både företagsrekonstruktion och konkurs.86 Det är

denna princip som, enligt vår mening, har varit utgångspunkten för avgöranden på området

fram till 2000-talet.

5.2.2 En antydan till principen

Frågan rörande när en fordran uppkommit aktualiserades i NJA 1966 s. 241. Det rörde ett

förlagsaktiebolag som försatts i konkurs. Förlagsaktiebolaget hade försatts i konkurs och hade

sedan innan konkursen ett avtal med två författare avseende royalty per såld bok och

försäljningen hade fortlöpt efter konkursbeslutet. Författarna menade att konkursboet hade

samma skyldigheter som konkursgäldenären gentemot dessa eftersom det inte sagt upp

förlagsavtalet. Konkursboet motsatte sig denna ståndpunkt och menade att försäljningen

endast utgjorde ett normalt led i avvecklingen av tillgångar vilka konkursboet ägde rätten till.

85 Hägge, Fordrans uppkomst vid offentligt ackord, 3 kap. 3 § lagen om företagsrekonstruktion, SvJT 2011, s.

290 f. 86 Se fotnot 3.

17

Domstolen ogillade författarnas talan med motivering att författarnas fordran på royalty vid

försäljning av böcker måste anses ha uppkommit i och med förlagsavtalet och därmed före

egendomsavträdet, varför fordran först efter detta skulle kunna göras gällande.87

Vad vi finner intressant i målet är ett uttalande avgett av ett skiljaktigt justitieråd. Justitieråd

W uttalade att fordringarna hade sin yttersta grund i förlagsavtalen som uppkom före

konkursutbrottet och att ”...den väsentliga grunden för fordringsanspråket måste därför

anses hava förelegat först efter konkursbeslutet”. Justitieråd W har alltså fört resonemang

kring när den väsentliga grunden, till vilken fordringen härrört, förelåg.88

I NJA 1981 s. 801 aktualiserades frågan igen. Målet handlade om ett industribolag som inför

försäljning av en fastighet anlitade ett mäklarbolag. Avtalet med mäklarbolaget gav mäklaren

rätt till provision vid försäljning av fastigheten. Industribolaget försattes senare i konkurs

varpå konkursförvaltaren sålde fastigheten till den av mäklaren anvisade köparen. Det

medförde att frågan i målet blev om fordran på provision uppkom före eller efter

konkursutbrottet eftersom det var avgörande för om fordringen skulle utgöra en konkurs-

eller massafordran.

HD menade att det faktum att industribolaget försattes i konkurs och att fastigheten såldes till

den anvisade köparen inte kunde medföra att mäklaravtalet skulle betraktas som förfallet.

Vidare anförde HD att fordringen avseende provision i sådan mån hade sin grund i vad som

anträffats före konkursutbrottet att omständigheten att konkursförvaltaren sålde fastigheten

till den anvisade köparen inte kunde ge fordringen karaktär av en massafordran. Fordringen

skulle därmed anses ha uppkommit före konkursutbrottet.89

I målet var justitieråd Höglund av skiljaktig mening. Denne menade att mäklarbolaget hade

fullgjort sin del och därmed skulle vara berättigat till provision om en försäljning kom till

stånd. Vid fullgörande av sin del hade mäklarbolaget ingen fordran på provision eftersom en

försäljning inte skett. Höglund menade därför att provisionsfordringen uppkom först i och

med försäljningen som då genomfördes av konkursförvaltaren. Fordringen skulle därför

utgöra en massafordran.90

5.2.3 Principen växer fram

NJA 1989 s. 185 handlade om två bolag som ingick två leasingavtal enligt vilka uthyraren,

vid hyrestagarens konkurs, skulle ha rätt att säga upp avtalen, återfå hyresobjekten och få

skadestånd motsvarande återstående leasingavgifter med avdrag för värdet på hyresobjekten.

Hyrestagaren hade ställt säkerhet i form av fakturafordringar före konkursutbrottet, men mer

än två år efter avtalens ingående. Huvudfrågan i målet var om säkerheten hade ställts utan

87 NJA 1966 s. 241. 88 A.A.S. 89 NJA 1981 s. 801. 90 A.A.S.

18

dröjsmål efter skuldens inkomst.91

HD anförde att förhållandet att skadeståndsanspråken varit beroende av villkor, att bolaget

försattes i konkurs och att uppsägning av avtalen skedde från uthyrarens sida, inte kunde

medföra att fordringarna skulle anses ha uppkommit vid konkursutbrottet eller uppsägningen.

Därför menade HD att skulderna tillkommit vid avtalets ingående.92

Föredraganden Lindvall skrev i sitt betänkande till HD att för att en fordran ska kunna göras

gällande i konkurs krävs att den väsentliga grunden för fordringen fanns vid tidpunkten för

konkursbeslutet. Vidare skrev Lindvall att i förarbetena till konkurslagstiftningen framhålls

att fordringar avseende skadestånd som uppkommit på grund av en konkurs inte borde

uteslutas från att delta i konkursen. I förarbetena har det vidare anförts att den typ av

fordringar har uppkommit genom det ursprungliga avtalet. Därför menade Lindvall att den

väsentliga grunden för fordringarna låg i de ursprungliga avtalen som företagen ingått.93

Vidare fanns i målet ett skiljaktigt justitieråd vars mening vi återkommer till under 5.3.1.94

NJA 1989 s. 602 rörde huruvida en fordran fick kvittas i konkurs. Målet avsåg ett fortlöpande

avtal avseende transport utförd av ett bolag för ett annat bolags räkning. De två bolagen hade

på grund av det beställande bolagets illikviditet kommit överens om att det senast nämnda

bolaget skulle styra om betalningen från kunder till det transporterande bolaget. När det

beställande bolaget sedan försattes i konkurs önskade det transporterande bolaget kvitta sina

fordringar på konkursbolaget mot motfordringarna som konkursbolaget ägde. För att få kvitta

sin fordran måste dock det transporterande bolaget ha ägt sin fordran vid tiden för

konkursbeslutet. HD uttalade att förhållandet att fordringen var villkorad och att villkoret i

fråga uppfylldes först efter konkursutbrottet inte utgjorde hinder mot att den kan anses

uppkommen dessförinnan.95 HD menade att grunden för fordringen låg i bolagens, före

konkursutbrottet träffade, avtal, varför vi menar att det i huvudsak är principen om den

väsentliga grunden som tillämpats.

5.2.4 Principen tar fäste

I NJA 1996 s. 368 försattes ett bolag i konkurs varpå konkursboet valde att inträda i avtalet.

Huvudfrågan i målet var om konkursborgenären kunde kvitta sin fordran mot konkursboets

fordran. HD anförde att om en skuld har sin grund i ett avtal som träffats före konkursen kan

skulden ändå anses ha uppkommit vid tidpunkten för avtalsingåendet trots att avtalet

fullgjorts först efter konkursutbrottet.96

91 NJA 1989 s. 185. 92 A.A.S 93 A.A.S 94 A.A.S 95 NJA 1989 s. 602. 96 NJA 1996 s. 368.

19

I NJA 2005 s. 510 hade en upphovsman överlåtit mångfaldigande- och spridningsrätt till ett

företag som senare försattes i konkurs. Upphovsmannen skulle enligt avtal erhålla royalty per

såld produkt. Huvudfrågan i målet var om upphovsmannens fordran på royalty utgjorde en

massafordran.97

HD anförde att det tidigare uttalats att det är den väsentliga grunden för fordringen som avgör

när en fordran uppkommit. HD benämnde också detta synsätt som en princip. HD menade att

konkursboet ensamt haft rådigheten över försäljningen som varit orsaken till

upphovsmannens fordran. HD hänvisade till att det i NJA 1966 s. 241 uttalats att en fordran

på royalty ansetts ha uppkommit genom förlagsavtalet och därmed före konkursutbrottet och

att det inte förelåg några omständigheter i det aktuella fallet som medförde skäl att frångå det

senare uttalandet. Därmed utgjorde fordringen ingen massafordran, då den ansågs

uppkommen i och med förlagsavtalet och därmed före konkursutbrottet.98

5.2.5 Principen om den väsentliga grunden i nutid

I ett avgörande från 2012 uppkom frågan om Skatteverkets regressfordran mot ett konkursbo

avseende lönegarantibelopp kunde kvittas mot konkursboets överskott på dess skattekonto.

För att en sådan kvittning skulle anses tillåten krävdes att Skatteverkets fordran ansågs ha

uppkommit innan konkursbeslutet. HD hänvisade till förarbetena till LGL i vilket det

uttalades att statens lönegaranti var att anse som legalt borgensansvar. Med utgångspunkt i

detta menade HD att statens ansvar uppstod i samband med att de anställdas fordran på lön

uppkom. I och med att denna fordran uppkom genom anställningsavtalet som förelåg före den

kritiska tidpunkten föranledde detta att statens regressfordran uppkom vid den tidpunkten.

Staten hade således rätt att kvitta regressfordran mot konkursboets överskott på skattekontot.

HD tog i detta avgörande, oss veterligen, ingen hänsyn till någon ändamålsbedömning.

Avgörandet gav således upphov till att HD här, även om det inte uttryckligen angetts,

baserade beslutet på principen om den väsentliga grunden.99

I ett mål rörande huruvida en fordran på återbetalning av lönegaranti omfattades av ett

offentligt ackord enligt 3 kap. 3 § LFR var tidpunkten för fordrans uppkomst avgörande.

Frågan i målet var om fordringen grundade sig i anställningsavtalen som uppkom före

ansökan om företagsrekonstruktion eller på arbete som utförts därefter. Bolaget ansåg att

fordringarna grundades på anställningsavtalen medan länsstyrelsen menade att lönegarantin

grundade sig på arbetet som de anställda utfört efter ansökan. Kammarrätten i Göteborg

framhöll i sin bedömning att det inte finns någon för alla fall gällande princip för

fastställande av vid vilken tidpunkt en fordran kan anses ha uppkommit. Kammarrätten såg

även till praxis i konkursmål där fordran på uppsägningslön anses ha uppkommit före

konkursbeslutet då den haft sin grund i att anställningsavtalet ingått före konkursbeslutet.

Kammarrätten menade att det talade för att lönefordringarna skulle anses ha uppkommit när

97 NJA 2005 s. 510. 98 A.A.S. 99 NJA 2012 s. 876.

20

anställningsavtalen upprättades. Kammarrätten tog även grund i förarbetena till LFR som

kammarrätten menade gav stöd för att fordringar uppkommer vid tidpunkten för avtalets

ingående.100

5.3 Ändamålsprincipen

5.3.1 En antydan till principen

I NJA 1989 s. 185 om leasingavtalen tillade justitieråd Palm för egen del att en tolkningsregel

för att fastställa när en fordran uppkommit är att se när den väsentliga grunden för fordringen

föreligger. Palm anförde dock att en utgångspunkt för att tolka begreppet fordringens

tillkomst i det enskilda fallet måste vara ändamålet med den tillämpliga rättsregeln.101

5.3.2 Principens uttryckliga tillämpning

5.3.2.1 NJA 2009 s. 291

Parterna i avgörandet från 2009 var HGL Flen ABs konkursbo (vidare benämnt som HGL)

och ProCell i Linköping AB (vidare benämnt som ProCell). HGL fick 2003 beslut om att en

företagsrekonstruktion skulle inledas. Vid dess inledande hade ProCell en fordran på HGL

och under företagsrekonstruktionen gjorde HGL beställningar av ProCell och erlade då

förskottsbetalning. Rekonstruktionen misslyckades och vid 2004 års inledande försattes HGL

i konkurs. Innan konkursen hade HGLs verksamhet överlåtits till Kitron Flen AB (vidare

benämnt som Kitron). Vid HGLs konkursutbrott hade leveranstidpunkten för varor som HGL

beställt av ProCell inte inträffat. Konkursboet krävde istället för leverans återbetalning av de

erlagda förskotten. ProCell motsatte sig återbetalning och hävdade att bolaget hade rätt att

kvitta förskottsbetalningarna mot sin fordran på konkursdagen. ProCell levererade då varorna

till Kitron som då erlade betalning. Huvudfrågan i målet var därmed om ProCell hade

kvittningsrätt avseende fordringar som funnits vid tidpunkten för konkursutbrottet.

Konkursboet anförde att eftersom kvittning enligt 2 kap. 21 § 1 st. LFR inte fick ske under en

pågående rekonstruktion så förelåg hinder mot kvittning även i en efterföljande konkurs. HD

uttalade att enligt 5 kap. 15 § 1 st. KL kunde en fordran hos gäldenären som fick göras

gällande i konkurs av borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade

mot borgenären när konkursbeslutet meddelades. Det finns ingen bestämmelse om att

ovannämnda bestämmelse inte gäller när någon av fordringarna uppkommit under en

konkursgäldenärs företagsrekonstruktion varken i KL eller LFR.

HD menade att om en borgenär får kvitta i en gäldenärs konkurs men inte kunde kvitta under

en föregående rekonstruktion skulle det medföra att borgenären får ett mindre intresse av att

en rekonstruktion lyckas.

100 Mål nr 5845-12. 101 NJA 1989 s. 185.

21

Huvudfordringen ska anses ha uppkommit före konkursbeslutet för att få infrias genom

kvittning med en konkursfordran. Fordringen som uppkom efter konkursbeslutet i och med

att konkursboet inte begärt leverans och ProCell då inte begärt att få leverera hade sin grund i

ett avtal träffat före konkursen. HD ställde sig frågan om rätten att kvitta enligt 5 kap. 15 § 1

st. KL kunde anses tillräckligt för att fordringen skulle ha ansetts uppkommit före

konkursbeslutet.

HD anförde att tidpunkten för när en fordran anses ha uppkommit har haft betydelse för

många rättsliga spörsmål. Vidare menade HD att det faktum att en fordran inte slutligt

uppkommit vid en kritisk tidpunkt inte hindrar att den i en specifik tillämpningssituation ändå

kan anses ha uppkommit vid den tidpunkten om vissa nödvändiga omständigheter förelegat

då.

HD hänvisade till att det i tidigare praxis framkommit att det inte finns någon generell princip

för att fastställa vid vilken tidpunkt en fordran har uppkommit. Att fordringen ofta anses

uppkommen när den väsentliga grunden för den förelåg ska inte uppfattas som en tillämpning

av en styrande rättsprincip ”utan det torde närmast vara att förstå som ett sätt att legitimera

eller bekräfta en slutsats som vilar på de överväganden som det särskilda fallet föranleder”.

HD anförde att det är av stor betydelse för frågan vid vilken tidpunkt en fordran har

uppkommit vilket syfte den tillämpliga bestämmelsen bär på. HD hänvisade till justitieråd

Palms tillägg i NJA 1989 s. 185 och uttalade att huruvida en fordran ska anses ha funnits vid

den kritiska tidpunkten trots att den först senare blivit fullgången i hög grad är beroende av

ändamålet med bestämmelsen i fråga.

Avseende frågan i det aktuella målet ansåg HD att frågan borde avgöras med hänsyn till

bestämmelsens syfte och allmänna konkursrättsliga principer i samband med ändamålen som

de vilar på. Förhållandet att fordringen varit beroende av konkursboets åtgärd ansåg HD

talade emot att kvittning skulle tillåtas eftersom en rätt till kvittning innebär att borgenären

får en opåräknad fördel. Detta eftersom denne före konkursbeslutet inte kan förutse att

fordringen hos gäldenären skulle kunna säkras genom kvittning i konkursen. Detta ansåg inte

HD vara förenligt med principen om likabehandling av borgenärer i en konkurs.

HDs slutsats blev att konkursbolaget vid konkursbeslutet inte skulle anses ha haft en sådan

fordran hos ProCell som avses i 5 kap. 15 § 1 st. KL. Konkursboets huvudfordran kunde

därför kvittas mot ProCells motfordran.

5.3.2.2 NJA 2014 s. 537

Parterna i målet var MidCargo AB (vidare benämnt som MidCargo) och Rörvik Timber

Boxholm Aktiebolag (vidare benämnt som Rörvik) och frågan rörde godstransporter.

MidCargo skulle för Rörviks räkning utföra transporter tre gånger per vecka och om

transporter ställdes in av Rörvik skulle Rörvik utge ersättning till MidCargo på ett bestämt

22

belopp för varje inställd transport. År 2009 beslutades om att Rörvik skulle inleda en

företagsrekonstruktion och senare också offentligt ackord.

MidCargo yrkade att Rörvik skulle åläggas erlägga betalning enligt två fakturor för inställda

transporter. Rörvik menade att parterna hade kommit överens om att Rörvik inte skulle vara

skyldigt att betala för inställda transporter och gjorde också gällande att bolaget befriats från

påföljder enligt en bestämmelse i bolagens avtal.

MidCargo å sin sida menade att ackordsförfarandet inte hade någon betydelse för den

aktuella fordringen då denna, enligt sedvänja bolagen emellan, fastställts årsvis i efterskott.

Om fordringen skulle ansetts fastställd redan när transporter ställts in skulle endast den första

fakturan, som omfattade tiden före rekonstruktionen, omfattas av ackordet och full betalning

skulle erläggas för den andra fakturan som omfattade tiden efter rekonstruktionens inledande.

Inför prövningen i HD hade MidCargo ABs firma ändrats till CFL cargo Sverige AB som

nedan kommer att benämnas som CFL.

HD uttalade att företagsrekonstruktion framstår som ett alternativ till en framtida konkurs när

ett företag drabbats av ekonomiska svårigheter. Borgenärskretsen som drabbas vid konkurs

respektive företagsrekonstruktion är densamma, varför det måste anses finnas ett samband

mellan reglerna om borgenärers rätt till betalning vid konkurs respektive offentligt ackord

enligt LFR. HD ansåg att övervägande skäl talade för att den gränsdragning som vid konkurs

görs mellan konkursfordringar och massafordringar skulle vara vägledande för bedömningen

av vilka fordringar som ska omfattas av ett offentligt ackord. Fordringar som enligt KL skulle

varit oprioriterade fordringar i en konkurs borde därför omfattas av ett offentligt ackord enligt

3 kap. 3 och 8 §§ LFR.

Av 5 kap. 1 § KL framgår att endast en fordran som uppkommit före konkursbeslutet får

göras gällande i en konkurs. Den vägledande synpunkten inom konkursrätten har varit att det

avgörande är när den väsentliga grunden för fordringsförhållandet förelegat och inte

tidpunkten då fordringens belopp kunde fastställas och inte heller förfallodagen.

HD hänvisade till målet från 2009 avseende att det inte finns någon generell princip för

fastställandet av en fordrans uppkomsttidpunkt och att fastställandet av tidpunkten är

beroende av ändamålet med den tillämpliga bestämmelsen i fråga. Därmed skulle frågan om

de aktuella fordringarnas uppkomst avgöras med beaktande av syftet med regeln som

avgränsar vilka borgenärer som ska omfattas av ett ackord. Enligt förarbetena syftar LFR till

att skapa rättsliga förutsättningar för rekonstruktion av livsdugliga företag utan att försätta

dem i konkurs. Syftet med rekonstruktionsförfarandet är att företag ska få rådrum under

vilket det lämnas möjlighet att få ordning på den ekonomiska situationen.

En borgenär är inte direkt beroende av gäldenärsföretagets betalningsförmåga för att få betalt

för en fordring. Att gäldenärsföretaget inte fullgör den avtalsförpliktelse vars åsidosättande

23

skapar fordringen först efter den kritiska tidpunkten hindrar inte att fordringen ska anses ha

uppkommit dessförinnan och omfattas av ett offentligt ackord. Samma gäller för fall då

avtalet inte föreskriver någon positiv förpliktelse men en skyldighet för gäldenären att utge

ersättning om denne inte handlar på ett visst sätt.

I det aktuella fallet avsåg CFLs fordringar ersättning för inställda transporter som Rörvik

under rekonstruktionsförfarandet hade ställt in. Enligt HD måste fordringarna motsvara ett

skadeståndsanspråk på grund av kontraktsbrott. Med hänvisning till tidigare avgöranden i HD

framhöll HD att fordringar på skadestånd som grundats på leasingavtal respektive en klausul

rörande betalning av lån i förtid ska anses ha uppkommit vid tidpunkten för ingåendet av

leasingavtalet respektive skuldförbindelsen och att skäl som motiverar ett annat

ställningstagande än nyss nämnt inte framkommit. Därmed ansåg HD att aktuella fordringar

borde anses ha uppkommit vid ingåendet av avtalet och att samtliga fordringar därmed skulle

omfattas av ackordet.

5.3.3 Fordrans uppkomst i kammarrätten

I ett avgörande av kammarrätten i Sundsvall gjordes en helt annan bedömning än

kammarrättens i Göteborgs tidigare avgörande. Kammarrätten i Sundsvall hänvisade till HDs

avgörande från 2009 och framhöll att syftet med den aktuella regeln är av betydelse för

bedömningen av vid vilken tidpunkt en fordran uppkommit när den kritiska tidpunkten kan

betraktas som svävande. Kammarrätten i Sundsvall uttalade att bedömningen borde göras

utifrån en helhetsbedömning med hänsyn tagen till syftet med LFR och sammanhanget som

statens fordran gjordes gällande i. Kammarrätten i Sundsvall valde att ta hänsyn till

ändamålet med 3 kap. 3 § LFR om offentligt ackord och framhöll att bedömningar av en

fordrans uppkomst i företagsrekonstruktion respektive konkurs inte behöver vara desamma då

syftena med förfarandena skiljer sig åt. Eftersom en rekonstruktion syftar till att gäldenären

ska återfå lönsamheten är det vid bedömningen rekonstruktionsbolaget som ska stå i centrum

och inte borgenärernas bästa, som är fallet vid konkurs. Stor vikt lades även vid ett uttalande

av Lagrådet i vilket Lagrådet menade att fordringar normalt anses uppkomna i samband med

avtalet som fordringen hänförs till. Lagrådet har vidare uttalat att påståendet i princip anses

vara riktigt men att det ändå inte utesluter att bestämmelser som berör frågan kan ha olika

innebörd. Det föranleder att frågan måste prövas med beaktande av relevanta omständigheter

och bestämmelsens syfte. Kammarrätten i Sundsvall menade också att

rekonstruktionsförfaranden inte syftar till att ge rekonstruktionsbolaget konkurrensfördelar

avseende utgifter som hänförs till verksamhet som bedrivits efter förfarandets inledande.

Kammarrätten menade att om även de lönekostnader som intjänats efter ansökan om

företagsrekonstruktion skulle omfattas av ett offentligt ackord skulle rekonstruktionsbolaget

kunna bedriva verksamhet på förmånligare villkor än andra konkurrerande näringsidkare då

rekonstruktionsbolagets fordringar då skulle sättas ned. Avslutningsvis uttalade kammarrätten

att syftet med LFR och sammanhanget i vilket fordran gjordes gällande medförde att den fann

att endast de fordringar som uppkommit före ansökan om företagsrekonstruktion skulle

24

omfattas av ackordet.102

102 Mål nr 2667-13.

25

6 Delade meningar om fordrans uppkomst

6.1 Bedömningen i fråga om offentligt ackord

Principen om den väsentliga grunden har uppfattats som en generellt tillämplig regel.103

Praxis visar att principen generellt har tillämpats vid bedömning av en fordrans uppkomst i

konkursrättsliga sammanhang vari avtalet vanligtvis har utgjort den väsentliga grunden för

fordringen. Den bedömning som använts har för konkurs beskrivits att en fordran anses

uppkommen före konkursbeslutet om fordringsanspråket grundats på ett avtal träffat

dessförinnan. Fordringars uppkomst har därigenom fastställts till anförda tidpunkt fastän

samtliga förutsättningar för fordringsförhållandet inte förelegat då. Hägge menar att en sådan

tillämpning av principen förutsätter dels att tillämpliga regleringar har likartade

avgränsningsfrågor och dels att de rättsliga förutsättningarna överensstämmer med de som

föreligger i andra rättsområden. På så sätt anser Hägge att principen om den väsentliga

grunden ej kan tillämpas som generell princip i de fall den, i fallet aktuella, regleringens syfte

förbises. Hägge har följaktligen anfört att en fordrans uppkomst måste beaktas i ljuset av

syftet med 3 kap. 3 § LFR. Därigenom kan det faktum att lagstiftaren använt samma uttryck

för när en fordrans ska aktualiseras i diverse förfaranden inte utlösa en strävan efter en

generell regel. Vidare menar Hägge att en bedömning där fordringen, i likhet med

konkursrättslig praxis, anses uppkommen vid avtalets ingående, föranleder att gäldenären

genom ackordet ges en oskälig rätt att omförhandla sina avtal, då hela skulden för resterade

avtalstid i så fall nedsätts till given procentsats.104

Som ett alternativ till att en fordrans uppkomst fastställs genom avtalets upprättande har

Hägge anfört ett annat synsätt. Hägge menar att ett offentligt ackord omfattar fordringar vari

det fanns en kreditrisk vid ansökan om företagsrekonstruktion, innebärande att fordringar

som intjänats efter den kritiska tidpunkten inte ska omfattas av ett ackord. Enligt detta synsätt

uppkommer en fordran i samband med prestationers fullgörande, vilket Hägge menar ger

uttryck för en konsumtionsprincip.105

6.2 En generellt tillämplig princip

Mellqvist menar att det finns skäl att undersöka när en fordran uppkommit och om det är

möjligt att besvara frågan på ett sätt som kan användas för samtliga rättsområden där frågan

aktualiseras. Mellqvist anförde att det inte, i den obeståndsrättsliga lagstiftningen, görs någon

åtskillnad mellan olika fordringar beroende på deras innehåll eller vilken avtalstyp de är

hänförliga till. Mellqvist anförde vidare att vem som i en konkurs innehar en fordran inte ska

påverka tidpunkten för när en fordran anses uppkommen.106

103 Se vad som anförts under avsnitt 5.1. 104 Hägge, U., Fordrans uppkomst vid offentligt ackord, 3 kap. 3 § lagen om företagsrekonstruktion, s. 291 ff. 105 Hägge, U., Frånträdande av avtal under företagsrekonstruktion, s. 508. 106 Mellqvist, M. mfl., Ratio omnia vincit - en vänbok till Trygve Hellners, s. 166 och 179.

26

Konkurslagskommitén har anfört att fastställandet av tidpunkten för en fordrans uppkomst

inte är en konkursrättslig fråga. Mellqvist menar att det kan slås fast klart och tydligt att en

fordrans uppkomst är en fordringsrättslig fråga.107

Mellqvist har anfört att utgångspunkten för frågan om en fordrans uppkomst är att den ska gå

att besvara generellt. Detta ska vara möjligt oavsett vilken avtalstyp fordringen hänförs till

och i vilket sammanhang frågan aktualiseras. Mellqvist menar att denna utgångspunkt i och

för sig inte ifrågasatts utan vad som avsetts är att det kan finnas anledning att beakta andra

relevanta omständigheter än tidpunkten för uppkomsten. Vad som åsyftas är att det på ett

nyanserat sätt måste bedöma om en fordran bör delta i ett visst förfarande och att det därmed

inte kan styras av enbart den fordringsrättsliga frågan. Mellqvist menar dock att lagstiftaren

har givit svar på hur frågan om en fordrans uppkomst ska bedömas. Rättstillämparen ska inte

göra en allmän lämplighetsbedömning. Tidpunkten för en fordrans uppkomst är skiljelinjen

som lagstiftaren har använt. Detta har tydligt kommit till uttryck i ordalydelsen av de aktuella

bestämmelserna. I bestämmelserna nämns inget om att hänsyn ska tas till omständigheter

utöver de som är fordringsrättsligt relevanta vid fastställandet av tidpunkten för uppkomsten .

Inte heller nämns något om att hänsyn ska tas till andra omständigheter än tidpunkten för en

fordrans uppkomst vid en bedömning om fordringen ska omfattas av ett visst förfarande eller

ej.108

Mellqvist anförde avslutningsvis att det finns ett sätt att generellt besvara frågan om en

fordrans uppkomst och att det generella svaret ska tillämpas när frågan aktualiseras inom

ramen för det obeståndsrättsliga rättsområdet.109

6.3 Behovet av en klar regel

Heidbrink menar att det inte finns någon klar regel för fastställandet av fordringars

uppkomsttidpunkt, men att en sådan kan behövas. Han menar dock att det är omöjligt att

skapa ett system som alltid ger klara resultat och som är enkelt att tillämpa. Heidbrink

anförde därigenom att man kan välja två vägar att gå. Å ena sidan kan det accepteras att

förutsebarhet till hundra procent inte går att uppnå och att klara regler inte går att

åstadkomma. Å andra sidan kan försök göras för att få regeln så klar och lätt att tillämpa som

möjligt, medveten om att en perfekt regel inte går att åstadkomma. Oavsett val av alternativ

uppstår konsekvenser. Om principiell förutsebarhet inte eftersträvas uppnås istället flexibilitet

och därmed möjlighet att motivera resultat i det enskilda fallet. Om istället förutsebarhet

eftersträvas offras flexibiliteten i det enskilda fallet. Med detta synsätt betraktas förutsebarhet

och flexibilitet som faktorer som utesluter varandra, men de bör snarare ses som

kommunicerande kärl och att en ökning av förutsebarhet endast leder till en minskning av

flexibilitet och vice versa.110

107 Mellqvist, M. mfl., Ratio omnia vincit - en vänbok till Trygve Hellners, s. 180. 108 Mellqvist, M. mfl., Ratio omnia vincit - en vänbok till Trygve Hellners, s. 187 f. 109 Mellqvist, M. mfl., Ratio omnia vincit - en vänbok till Trygve Hellners, s. 189. 110 Heidbrink, J., Tankar om kontraktsfordringars uppkomst, s. 862 f.

27

6.4 Oklarheter om fordrans uppkomst

Mårten Schultz har kritiserat HDs tämligen oklara uttalanden i NJA 2009 s. 291. HD har

uttalat att omständigheten att en fordran inte slutligt uppkommit vid en kritisk tidpunkt inte

hindrar att fordran i en specifik tillämpningssituation ändock kan anses ha uppkommit vid

tidpunkten om åtminstone vissa nödvändiga omständigheter förelegat vid tidpunkten. Schultz

menar att meningen är svårtolkad; en fordran kan anses ha förelegat trots att den “inte slutligt

uppkommit” i en del fall då inte alla omständigheter, som krävs för att en fordran ska ansetts

slutligt ha tillblivit, förelegat. Vidare har Schultz anfört att det faktum att en fordran inte

slutligt uppkommit rimligtvis betyder antingen att fordringen uppkommit men att den inte

fullt ut kan göras gällande, eller att fordringen inte uppkommit alls.111

Schultz anför att HDs uttalande kan tolkas enligt följande: “Att en fordran inte uppkommit

hindrar inte att den ska anses ha uppkommit om vissa av de omständigheter, som krävs för att

en fordran [av det aktuella slaget] ska anses ha uppkommit, har uppkommit”. Schultz

förklarade att en läsning av HDs konstaterande på detta sätt ger uppfattning om att

rättsordningen ibland anser att en fordran föreligger trots att den inte gör det, om vissa

förutsättningar för en fordran av det aktuella slaget föreligger. Schultz menar att HDs

egentliga mening är klar; att HDs synsätt på en fordrans uppkomst är en utdragen process där

olika rättsverkningar kan inträda vid olika tillfällen.112

Avslutningsvis föreslog Schultz att det kan förstås som att faktumet att en fordran kan vara

svävande innebär att det är möjligt att frångå principen om den väsentliga grunden som

utgångspunkt. Den svävande gränsen som HD framhållit beror därmed inte på

omständigheter i sig utan snarare på omständigheter i kombination med ett antagande om

vilken princip som ska tillämpas för att identifiera en fordrans tillkomst.113

111 Se NJA 2009 s. 291, på s. 297 och Schultz, M., Skadeståndsfordrans uppkomst, JT 2010/11, s. 876. 112 Schultz, M., Skadeståndsfordrans uppkomst, JT 2010/11, s. 877. 113 A.A.S.

28

Del III

Analys och slutsatser

7 Analys och egna synpunkter

7.1 Analogi till andra rättsområden

Konkursförvaltarens uppgift att tillvarata borgenärernas bästa intresse stadgas uttryckligen i 7

kap. 8 § KL. Då företagsrekonstruktion syftar till att ge gäldenären rådrum för att återfå

lönsamheten i verksamheten anser vi att konkursförfarandet kan sägas vara mer

borgenärsinriktat.114 Denna aspekt tillsammans med förfarandenas skilda ändamål att

avveckla kontra rusta upp verksamheten kan enligt vår mening anföras som skäl emot en

analog tillämpning av konkursrättslig praxis. Vi menar således att analogier mellan

rättsområden med skillnader kräver påkallad försiktighet. Detta då analogierna kan förorsaka

att bestämmelser tillämpas på ett sätt som inte varit avsett vid tillkomsten av lagstiftningen.

Vår mening är emellertid sådan att vi anser att främst konkursrättslig praxis tillsammans med

praxis för andra rättsområden ändock kan tillämpas för att urskilja hur en fordrans uppkomst

bör fastställas. Genom analogier ämnar vi inte att påvisa hur en fordrans uppkomst ska

fastställas i samtliga rättsområden. Vi avser att genom analogier söka vägledning för hur

fordrans uppkomst i offentligt ackord ska bedömas. Vår mening är således inte att

inledningsvis hävda att en fordrans uppkomst ska eller ens kan vara densamma för samtliga

rättsområden där frågan aktualiseras.

Vid särskilt beaktande av att konkurser och företagsrekonstruktioner båda är förfaranden som

kan användas när verksamheten pekar nedåt, och LFR tillkom som alternativ till konkurs,

menar vi att sannolikheten är stor att liknande fordringar förekommer i båda förfarandena. Då

olika tillvägagångssätt kan medföra att en fordran vid en rekonstruktion anses uppkommen 1

maj, medan samma fordran i det fall en konkurs blir för handen anses uppkommen 1 juni,

borde det enligt vår mening orimligt att inte undersöka hur tidpunkten för uppkomsten i båda

dessa situationer behandlas. Denna åsikt framfördes även av HD i avgörandet från 2014. HD

menade däri att förfarandena har sådana sammankopplingar att bedömningen av en fordrans

uppkomst torde göras enhetligt.115

Orsaken till de huvudsakliga analogierna till konkursförfarandet grundas på det som vi

tidigare anfört, nämligen att konkursförfarandet tidigare användes som ett förfarande även för

rekonstruktion. En ytterligare orsak är att företagsrekonstruktionsinstitutet utgör ett alternativ

till konkurs i syfte att åtkomma finansiella problem i ett tidigare skede. Vidare bör analogi

114 Se vad som anförts under avsnitt 2.2. 115 Se vad som anförts under avsnitt 5.3.2.2.

29

vara möjligt då konkursförfarandets 5 kap. 1 § KL, enligt vår mening, har likheter med 3 kap.

3 § LFR. Detta då paragrafen utgör en skiljelinje mellan konkursfordringar och

massafordringar. Vi menar således att konkursförfarandet har många likheter med det

företagsrekonstruktionsrättsliga och att de därmed kan anses närliggande.

7.2 Principer

7.2.1 Väsentlig grund

Av praxis framkommer att det finns två principer för att fastställa tidpunkten för en fordrans

uppkomst, principen om den väsentliga grunden och ändamålsprincipen.116 I Fabec-målet

förekom inslag av båda de nämnda principerna. I tingsrätten förekom bl.a. diskussion om att

det i fordringsrättslig mening vanligen är datumet för avtalet som prestationer och fordran

hänförs till. Detta leder, som anförts, till att fordrans uppkomst fastställs till tidpunkten för

avtalets träffande. Detta påstående kan, enligt vår mening, anses i linje med den

bedömningsmetodik som används vid fastställelse av fordrans uppkomst utifrån den

väsentliga grunden. Innebörden av detta är att fordran anses hänförlig till avtalet och att

uppkomsten hänförs dit. Följden blir att inte alla omständigheter för en fordran, såsom en

prestation eller omständighet som inträffar senare, föranleder att fordrans tillkomstdatum

förskjuts till ett senare datum. Aktuell bedömningsmetodik tar således inte hänsyn till andra

omständigheter än de mest väsentliga.

Som anfördes under avsnitt 6.1 har Hägge framfört synpunkter mot att principen om den

väsentliga grunden tillämpas som en generell princip. I konkursrättsliga sammanhang har

principen inneburit en grundläggande bedömning av fordrans omständigheter där avtalet

generellt sett har beaktats framför andra omständigheter. I likhet med detta har även

synpunkter anförts som styrker att det för kontraktsrättsliga förhållanden vanligen är avtalet

som beaktas. Synsättet ter sig dock inte helt okontroversiellt. Detta framgår dels i och med

Hägges kommentar att fastställandet av uppkomsten inte får ta avsteg från regelns syfte och

dels Lagrådets uttalande att det anförda synsättet inte kan vara tillämpbart i samtliga

situationer.117

Det senast anförda uttalandet av Lagrådet var det som tingsrätten i Fabec-målet beaktade i

bedömningen av fordrans uppkomst. Uttalandet hänvisades även till av kammarrätten i det

under 5.3.3 anförda fallet. Det anförda uttalandet tyder således på att förarbeten innehåller

inslag av att avtalet inte alltid utgör den tidpunkt som en fordrans uppkomst ska hänföras till.

I uttalandet angavs särskilt löneförhållanden som exemplifiering där tidpunkten för avtalet

inte nödvändigtvis utgör tidpunkten för fordringen. Redan i förarbeten kan det således, i

likhet med Hägges mening, finnas en antydan till att den väsentliga grunden använts för att

beakta omständigheter utöver avtalets tillkomst.

116 Se vad som anförts under avsnitt 5. 117 Se vad som anförts under avsnitt 4.3.2.

30

Det kan enligt vår mening beskrivas som att principen om den väsentliga grunden tidigare

varit mindre komplicerad att tillämpa, åtminstone i åtskilliga fall där bedömningen baserats

på en tämligen enkel hänvisning till tidigare domar där bedömningen grundats på tidpunkten

för avtalets träffande. Den hänsyftade bedömningen användes bl.a. av kammarrätten. I det

avsedda kammarrättsavgörandet hänvisades till att det i konkursrättslig praxis varit avtalet

som legat till grund för fordrans uppkomst, varpå den i fallet aktuella situationen behandlades

i likhet med detta.118

7.2.1.1 Oklart rättsläge utifrån den väsentliga grunden

Även om rättsläget enligt vår mening förblivit oklart genom en tillämpning där främst avtalet

beaktas anser vi att detta ändock lett till en viss förutsebarhet gällande uppkomstens

fastställande. Borgenären och gäldenären har genom denna bedömningsmetod, innan det

särskilda fallet prövats i domstol, på förhand givits möjlighet att anta till vilken tidpunkt

fordran är hänförlig till. Då rättstillämparen tidigare avgjort frågan generellt utifrån avtalets

ingående har därmed fordran kunnat antas vara uppkommen vid avtalets ingående.

Förarbeten varit restriktiva med att ange att andra omständigheter än avtalet kan inverka för

fastställandet av uppkomsten, även om möjligheten funnits.119 Vi menar att detta kan utgöra

en orsak till att just avtalet varit den, oss veterligen, mest beaktade omständigheten.

Härigenom anser vi att restriktiviteten kunnat förorsaka att andra omständigheter sällan

benämnts i domskälen. Genom att avtalet varit den genomgående faktorn för fastställandet

och rättstillämpningen varit återhållsam med att ange vilka omständigheter som får inverka

kan det enligt vår mening förorsaka att beslutsfattaren avsiktligen undgått att specificera

omständigheterna i domskälen. Vi menar på så sätt att beslutsfattaren på grund av

otydligheten med vad som får ingå i bedömningen istället undgått frågan. På grund av att

möjligheten att beakta andra skäl ändock inte uteslutits anser vi att dessa kan ligga bakom de

domslut som fattats. Vi menar således att andra omständigheter kan ha påverkat avgörandena

i en viss riktning men att dessa som sagt inte diskuterats i domskälen. För att klargöra denna

fråga krävs emellertid en grundlig analys av en mängd rättsfall. På grund av uppsatsens

utrymme kommer detta inte att undersökas ytterligare.

Genom att tillåta andra omständigheter att utgöra den väsentliga grunden menar vi att

problematiken med fastställandet av uppkomsten utökas. Vi anser att ju fler omständigheter

som tillkommer i bedömningen av fordrans uppkomst desto större oklarhet föreligger det.

Den främsta orsaken till problematiken föreligger, enligt vår mening, är att praxis generellt är

återhållsam med att ange vilka omständigheter som har inverkat på bedömningen. Därutöver

anges sällan varför en omständighet bedöms som den mest väsentliga.

HD har som framgått under 7.4 kritiserats för att anföra oklara uttalanden om fordrans

uppkomst. I likhet med Schultz anser vi att uttalandet i NJA 2009 s. 291 ger uttryck för det

118 Se vad som anförts under avsnitt 5.2.5. 119 Se vad som anförts under avsnitt 7.2.1.

31

oklara rättsläget och den intetsägande vägledning som finns. Uttalandet bestod, enligt Schultz

ordval, av att en fordran kan anses “svävande” beroende på när omständigheter inträffat.

Rättsläget kan enligt vår mening inte klargöras genom ett sådant uttalande.

7.2.2 Ändamål

De under avsnitt 5 beskrivna rättsfallen kan tolkas som att det skett en skiftning i

tillämpningen av principer för att fastställa fordrans uppkomst. Det kan genom dessa rättsfall

utläsas att principen om den väsentliga grunden tidigare var den princip som i högsta grad

tillmättes betydelse. Som anförts kan dock andra omständigheter än avtalet ha påverkat

bedömningen utan att dessa uttryckligen angetts i bedömningen. Utgångspunkten får ändock

sägas vara att sättet att fastställa fordrans uppkomst i viss mån skiftat då domskälen i senare

fall angett att ändamålet med bestämmelsen ska inverka på bedömningen.

I de anförda kammarrättsavgörandena föreligger två skilda bedömningar för att fastställa en

fordrans uppkomst. I det tidigare av dessa fall bedömdes frågan med hänvisning till

konkursrättslig praxis. Det senare avgjordes utifrån beaktande av ändamålet med den aktuella

regeln. En intressant aspekt är att HDs dom i NJA 2014 s. 537, vari ändamålsprincipen

tillämpades, fastslogs emellan dessa avgöranden. Frågan som då, enligt vår mening, kan

ställas är om NJA 2009 s. 291, vari ändamålsprincipen även tillämpades, inte gav upphov till

ett förändrat rättsläge. Vi menar att det genom dessa mål kan utläsas hur olika

omständigheter, om än otydligt, efterhand tillmätts mer betydelse än tidigare.

I Fabec-målet anfördes av tingsrätten att syftet med rekonstruktionen inte är att ge företag

konkurrensfördelar genom ett offentligt ackord, varmed prestationer som tillgodogjorts av

företaget, såsom arbete från anställda, efter den kritiska tidpunkten bör likställas med den

situation där ett nytt avtal träffats och prestationerna med dithörande fordran därmed anses ha

uppkommit efter den avsedda tidpunkten. Denna slutsats menar vi vara hänförlig till

ändamålet med den i målet aktuella bestämmelsen. I detta fall fokuserades således på att LFR

avser ett rådrum men inte ett förmånligare verksamhetsdrivande under själva förfarandets

gång. Slutsatsen ger på sådant sätt uttryck för ändamålsprincipen, men kan enligt vår mening

samtidigt klassas som att den väsentliga grunden för fordrans uppkomst aktualiseras. Den

väsentliga grunden fastställs således med utgångspunkt i andra omständigheter, såsom

prestationernas tillgodoförande, än avtalets ingående som tidigare varit stöttepelaren i

principen.

Av det anförda menar vi således att det inte är klart om principerna är helt från varandra

skilda.

32

7.3 Olika principer

7.3.1 Bedömningar utifrån omständigheter

Som framgår av rättslägets skiftning i tillämpningen av det som här, och generellt, benämns

principer, framgår att bedömningsmetodiken torde vara densamma vid båda anförda

principer. För principen om den väsentliga grunden beaktas den mest väsentliga

omständigheten för fastställandet av uppkomsten. Att det tidigare varit avtalet som funnits

utgöra den vanligast förekommande omständigheten som ansetts väsentlig kan enligt vår

mening bero på inom vilket rättsområde frågan om fordrans uppkomst först aktualiserades.

Som framgått under avsnitt 2.1 tillkom rekonstruktionsförfarandet efter konkursförfarandet.

Frågan aktualiserades således avseende dessa förfaranden först i ett konkursrättsligt

sammanhang. En orsak att uppkomsten av fordran generellt ansetts uppkommen i enlighet

med avtalet kan således enligt vår mening bero på att fordran lämpligen var hänförlig till

denna tidpunkt när frågan inledningsvis uppkom. Om rekonstruktionsförfarandet tillkommit

före konkursförfarandet menar vi således att fordrans uppkomst troligtvis hade fastställts

utifrån en princip som tillgodosett företagsrekonstruktionens syfte.

I likhet med principen om den väsentliga grunden anser vi att ändamålsprincipen utgår från

att fastställa den mest väsentliga omständigheten. Genom att beakta ändamålet med

bestämmelsen anser vi därmed inte att en ny princip tillämpats. Utgångspunkten är

därigenom enligt vår mening att en liknande bedömningsmetodik som för den väsentliga

grunden tillämpas. Skillnaden mellan principerna kan därför endast utgöras av att de beaktar

olika omständigheter som de mest väsentliga.

7.3.2 För och nackdelar med fastställande utifrån olika omständigheter

7.3.2.1 Fastställelse enligt hänvisning till tidigare konkursrättslig praxis.

I det fall fordrans uppkomst fastställs genom en bedömning där avtalet anses utgöra den

väsentliga grunden, utgår detta från en generell bedömning. Om denna bedömning tillämpas

generellt för samtliga rättsområden menar vi att syftet med bestämmelsen i aktuellt område

går förlorad eftersom olika syften inte kan säkerställas genom en och samma

bedömningsmall. Vid beaktande av att den väsentliga grunden vanligen hänförs till avtalet på

grund av konkursrättslig praxis skulle det innebära att det även vid företagsrekonstruktion

anses att tidpunkten för uppkomsten hänförs till tidpunkten för det före ansökan träffade

avtalet.

Med hänsyn tagen till rekonstruktionsförfarandets syfte, att ge gäldenären rådrum för att

återfå lönsamheten och undvika att företaget försätts i konkurs, kan det, enligt vår mening,

uppfattas positivt om bedömningen innebär att samtliga borgenärers fordringar omfattas av

ackordet. Att det rekonstruerade företaget får så många fordringar som möjligt nedsatta kan

dock motverka syftet med förfarandet. I likhet med Hägges mening anser vi att gäldenären

vid en sådan tillämpning av principen om den väsentliga grunden erhåller en oskälig rätt att

33

genom ackordet omförhandla sina avtal.120 Om gäldenären ges en sådan rätt kan det medföra

att borgenärer, med risk för att deras fordringar sätts ned, inte önskar att deras avtal fortsätter

att löpa i samband med rekonstruktionsförfarandet. En sådan omständighet kan, enligt vår

mening, medföra att borgenärer hellre agerar för att möjliggöra en konkurs vilket motverkar

syftet med bestämmelsen; att gäldenären ska återfå lönsamheten. Att gäldenären i sådant fall

ges möjlighet till konkurrensfördelar ter sig, enligt vår mening, orimligt med hänsyn både till

konkurrenter och borgenärer, vilket stödjer vår ståndpunkt att bedömningen är oskälig.

7.3.2.2 Fastställelse enligt ändamålet

Även när fastställandet av fordrans uppkomst sker med hänsyn till ändamålet har det påvisats

meningsskiljaktigheter avseende vilket ändamål som ska beaktas. Det tidigare anförda Fabec-

målet ger uttryck för hur fokus kan skifta mellan olika ändamål. Tingsrätten använde som

anfört avsaknaden av ett konkurrensfördelaktigt syfte med LFR vid avgörandet. HDs

betänkande såg däremot även till den situation där den aktuella fordran uppkommit i,

nämligen lönegaranti.121 I betänkandet lades fokus på syftet med lönegarantins införande i

rekonstruktionsförfarandet. Tanken var att lönegarantin inte skulle vara en avgörande faktor

för valet av förfarande. Frågan som uppkommer till följd av detta är vilket ändamål som ska

beaktas när man ser till ändamålet med den aktuella bestämmelsen. Även vid beaktande av

ändamålet förekommer följaktligen oklarhet gällande vad som ska inverka på bedömningen.

En tillämpning av såväl den väsentliga grunden som ändamålsprincipen menar vi därför ger

upphov till otydligt beaktande av olika slags omständigheter. Oklarheten består då i att man

inte kan veta om en omständighet kan vara av väsentlighet i det ena fallet medan det i en

annan bedömning saknar betydelse.

7.3.3 Avslutande kommentarer avseende principerna och dess samhörighet

Av det genom uppsatsen anförda är vår uppfattning att de diskuterade principerna inte är

frånskilda varandra. Resultatet av denna utgångspunkt är därför att bedömningen av en

fordrans uppkomst inte kan anses vara utförd genom två olika principer. Dessa principer

utgör således en gemensam princip där olika omständigheter av varierande slag tillmäts olika

tyngd. Omständigheternas tyngd varierar därmed beroende på i vilket sammanhang de

förekommer i och vem som bedömer. Då Fabec-målet som diskuterats frekvent inte fick

frågan om fordrans uppkomst prövad av HD saknar de i fallet anförda bedömningarna tyngd

som praxis. Vi har dock valt att använda dessa för att visa hur olika omständigheter hänförs

varierad betydelse. Enligt vår mening kan dessa domskäl användas i bemärkelse av doktrin.

Dessa används på så sätt för att påvisa att ändamålsprincipen inte är en från den väsentliga

grunden skild princip. Fastän en fordran är grundad på perdurerande avtal anser vi att en

omständighet som innehar tyngd kan förekomma i slutskedet av en företagsrekonstruktion,

om tidpunkten för denna omständighet innebär att fordrans uppkomst fastställs i linje med

ändamålet. Frågan om en omständighet som föreligger efter den kritiska tidpunkten ska

bedömas utgöra den väsentliga grunden eller ej kan därmed fastställas med beaktande av

120 Se vad som anförts under avsnitt 6.1. 121 Se vad som anförts under avsnitt 4.2 och 4.3.

34

såväl ändamålet med bestämmelsen som andra orsaker, vilket kan leda till att exempelvis en

prestation anses ha större tyngd än ett avtal.

Med det anförda menar vi således att det sett utifrån bedömningsmetodiken inte föreligger två

skilda principer för att fastställa en fordrans uppkomst. Utgångspunkten är enligt vår mening

att man utgår från en metod där särskilda omständigheter beaktas.

Med beaktande av den bedömningsmetodik som vi anser används vid fastställelsen av en

fordrans uppkomst föreligger inte två skilda principer. Utgångspunkten är enligt vår mening

att fastställandet utgår från en metod där omständigheter ställs mot varandra i syfte att finna

den mest väsentliga. I det senare skedet då omständigheternas tyngd ska avgöras anser vi

dock att det i likhet med principen om den väsentliga grunden och ändamålsprincipen

kvarstår en viss skillnad. Med detta avser vi att det som generellt kallats för principen om den

väsentliga grunden och ändamålsprincipen ger uttryck för metoder där olika omständigheter

ges olika tyngd. Enligt vår mening är denna skillnad dock inte påtaglig nog för att det ska

klassas som två skilda bedömningsmetodiker. Uppkomsten av fordran beror på vilka

omständigheter som det i varje skild bedömningssituation fokuseras på, detta menar vi kan

variera mellan allt från ett avtals träffande eller en prestations fullgörande. På så sätt skulle

kunna sägas att ändamålsprincipen är en del av principen om den väsentliga grunden.

Utifrån Fabec-målet framgår att ett avtal kan utgöra grunden för en fordran, men att det även

sett utifrån ändamålet med bestämmelsen kan vara andra omständigheter som utgör den

väsentliga grunden. Det framgår därmed att den väsentliga grunden kan skifta från avtalets

ingående till de prestationer som fullföljts i ett senare skede. För att avgöra fordrans

uppkomst kan därigenom omständigheter få betydelse på grund av ändamålet. Vi avser dock

inte att ange att endast ändamålet ska inverka. I en situation menar vi därmed att tidpunkten

för avtalets träffande kan vägas mot en prestations infallande. Att ändamålet beaktas behöver

således inte innebära att avtalets träffande förlorar all betydelse. Beaktande av ändamålet

föranleder, enligt vår mening, att en omständighet placeras högre i hierarkin av samtliga

omständigheter, om situationen är sådan att ändamålet i denna situation bör påverka fallets

utgång.

7.4 En framtida bedömning

7.4.1 Samma princip för olika rättsområden

Eftersom fordrans uppkomst aktualiseras i flertal rättsområden, och praxis visat att det inte

sällan sker hänvisningar till andra rättsområden, anser vi att vi bör nämna om en princip för

fastställelsen kan vara generellt tillämplig. Syftet med uppsatsen är som anförts inte att

fastställa en metod som bör utgöra gällande rätt. Därigenom klargörs inte vad och i vilken

mån analogier kan göras.

Mellqvists uppfattning är som nämnts att en fordrans uppkomst är en fråga som ska

35

behandlas fordringsrättsligt. Han menar således att rättstillämparen inte ska beakta

omständigheter som ändamål etc. Vi är som anfört av motsatt ståndpunkt. Som anförts

genomgående under uppsatsens analys är vi av uppfattningen att ändamålet ska ha en

inverkan på bedömningen.

Under avsnitt 7.1 har vi framfört skäl för och emot användandet av praxis och andra

rättskällor från rättsområden utöver det företagsrekonstruktionsrättsliga för att fastställa

uppkomsten vid ett offentligt ackord. Däri anfördes att det på grund av rekonstruktionens och

konkursens olika syften kan tänkas att bedömningen bör skifta. Vi anförde dock även att både

rekonstruktion och konkurs kan påverka fordringar av samma slag. Löst uttryckt kan det

beskrivas som att en och samma fordran kan bli för handen i en rekonstruktion eller en

konkurs beroende på vad gäldenären beslutar sig för att göra med verksamheten. Därmed

anfördes skäl för en likadan bedömning, då det enligt vår mening kan anses ohållbart att en

fordran får olika uppkomstdatum beroende på i vilket förfarande som den aktualiseras. På så

sätt kan anföras argument både för och emot en bedömning som tillämpas generellt för

samtliga förfaranden, särskilt med beaktande av förfaranden där fordringarna grundas på

liknande omständigheter.

I likhet med Hägge anser vi att ändamålet med förfarandet inte får gå förlorat vid

fastställelsen av fordrans uppkomst.122 Att detta skulle göras vid en bedömningsmetodik som

används för såväl konkurs och företagsrekonstruktion är dock inte fastställt. Hägge

poängterar som anfört att en generell bedömning innebär en risk att syften med diverse

bestämmelser går förlorad. På grund av att Hägge därutöver anger att fastställandet måste ske

enbart i enlighet med företagsrekonstruktionens ändamål samt att lokutionen “fordrans

uppkomst” i samtliga rättsområden inte får användas som skäl för en generell tillämpning,

anser vi att Hägge kan beskrivas som starkt emot en användning av konkursrättslig praxis.

Intressant är då HDs avgörande från 2014. I detta angavs uttryckligen att borgenärskretsen för

rekonstruktion och konkurs är densamma. HD menade med detta uttalande således att

fastställandet av fordrans uppkomst måste ske i enlighet med båda förfarandena. Fastän HD i

detta avgörande klargjorde att ändamålet med bestämmelsen måste beaktas avgjorde HD

fallet i likhet med tidigare konkursrättslig praxis genom att den i målet aktuella fordran

ansågs hänförlig till avtalet. Som anfördes under vid redogörelsen av fallet ansågs därmed

fordran vara uppkommen före ansökan om företagsrekonstruktion, varpå den ingick det

offentliga ackordet.123

7.4.2 Samma bedömningsmetodik

Vi anser att tidpunkten för en fordrans uppkomst bör bestämmas genom en metod som

beaktar samtliga omständigheter såsom ändamål och tidpunkten för prestationers fullgörande.

Oklart är dock vad som skulle tillmätas störst betydelse. Utgångspunkten är, enligt vår

mening, att ändamålet bör inverka på bedömningen. I likhet med Heidbrink anser vi att

122 Se vad som anförts under avsnitt 6.1. 123 Se vad som anförts under avsnitt 5.3.2.2.

36

ändamålet således inte ensamt ska utgöra grunden för fastställelsen av den mest väsentliga

omständigheten, då det enligt vår mening i så fall skulle innebära en allt för stor möjlighet att

rättstillämparen bestämmer sig för ett resultat och först därefter motiverar resultatet.124 Denna

slutsats kan även dras från HDs avgörande från 2014 då det klargjordes att ändamålet ska

beaktas vid bedömningen, men HD ändå avgjorde frågan i likhet med vad som bedömts

gällande konkurser.125

Som Heidbrink diskuterat i sin artikel kan en klar och generell regel leda till att flexibiliteten

går förlorad och att en flexibel regel rubbar förutsebarheten.126 Vi menar att en regel som är

generellt tillämplig för samtliga rättsområden där frågan aktualiseras inte är aktuellt. Vi

menar att man inte kan säkerställa syftena med alla rättsområden med en och samma regel.

Det skulle vidare kunna medföra, som Heidbrink menar, att det blir svårt att anpassa

bedömningen efter det enskilda fallet. Vi anser att det är av stor betydelse att domstolen kan

göra en bedömning utifrån de i fallet specifika omständigheterna. Problematiken med detta

ligger dock i att en allt för flexibel regel kan leda till att förutsebarheten går förlorad och

parterna istället väljer att avgöra frågan utan att vända sig till en domstol eftersom riskerna att

fordran inte bedöms enligt vad som kan ha förväntats blir överhängande. Det skulle i sin tur

leda till mindre praxis på området, som skulle leda till ännu större brist på förutsebarhet.

Vi anser bl.a. att det påvisats att tillämpningen av ändamålet inte sker konsekvent i och med

att man kan vrida och vända på även ett ändamål, genom att exempelvis med LFR beakta att

gäldenären inte ska få konkurrensfördelar eller att gäldenären ska få ett rådrum. För att

möjliggöra att ändamålet utgör grunden för utfallet anser vi att det krävs att metoden att

beakta ändamålet specificeras. Vi menar således att det skulle krävas en fastslagen metod för

hur ändamålet ska beaktas, där en avvägning av olika inom ändamålet inverkande

omständigheter framgår. På så sätt skulle skälen mot konkurrensfördelar gentemot rätten till

rådrum kunna ställas mot varandra. Detta skulle därmed klargöra vilket ändamål som främst

ska beaktas.

Genom att ändamålet kan skifta beroende på var fokus med bestämmelsen riktas anser vi att

användningen av ändamålet inte undanröjer oklarheten som har framförts föreligga.127 För att

ändamålet ska utgöra en fullgod omständighet att beakta anser vi att det därutöver krävs

vägledning gällande hur långtgående en bedömning torde vara för att fastställandet av

fordrans uppkomst ska anses tillgodose ändamålet. En fråga som i så fall skulle kunna

besvaras är om leveranser som sker i anslutning till den kritiska tidpunkten kan hänföras till

det före tidpunkten träffade avtalet och prestationer som sker därefter anses ha sin väsentliga

grund vid en senare tidpunkt. I nuläget menar vi att frågan inte kan besvaras utifrån gällande

rätt. Vi anser dock att en särskiljning av prestationers hänförlighet till olika tidpunkter torde

vara möjlig.

124 Se vad som anförts under avsnitt 6.3. 125 Se vad som anförts under avsnitt 5.3.2.2. 126 A.A.S. 127 Se vad som anförts under avsnitt 7.2.1.1.

37

Frågan kan därför ställas om det vore lämpligt att fastställa tidpunkten för fordran till

tidpunkten för prestationernas fullgörande, i likhet med Hägges anförda

konsumtionsprincip.128 Problematiken med fordrans uppkomst anser vi dock kvarstår vid en

bedömning utifrån konsumtionsprincipen då detta enligt vår mening föranleder att gäldenären

känner sig manad att fullgöra så många prestationer som möjligt före ansökan om

företagsrekonstruktionen i syfte att få så många fordringar nedsatta som möjligt. Detta menar

vi strider mot syftet att förhindra kapitalförstöring, då rekonstruktionen inte sker så tidigt som

önskats. Vidare anser vi att det inte skulle te sig konsekvent att en fordrans som innefattar

två till avtalet närliggande leveranser med hypotetiskt sett en veckas skillnad i leveransdatum,

skulle omfattas av ackordet för en leverans men inte den andra. Skiljelinjen när prestationers

infallande kan särskiljas till olika tidpunkter blir därmed också en oklar fråga. På så sätt

menar vi följaktligen att enbart prestationernas infallande inte ska utgöra grunden för fordrans

uppkomst.

128 Se vad som anförts under avsnitt 6.1.

38

8 Slutsats

Genom vårt arbete har vi kommit fram till att det i själva verket inte existerar två olika

principer för att fastställa en fordrans uppkomst, utan att ändamålsprincipen utgör en del av

principen om den väsentliga grunden vari man beaktar andra omständigheter än tidigare. Vad

vi menar är att principerna utgör en gemensam princip vari olika omständigheter tillmäts

olika betydelse och att hur betydelsefulla de är beror på i vilket sammanhang frågan

aktualiseras.

Angående behovet av en ny princip anser vi att de existerande bedömningssätten inte är

ideala. Vi menar inte att en generell regel behövs för alla områden, utan att det behövs klarare

riktlinjer på området för företagsrekonstruktion då rättsläget är oklart. Vi anser att det är att

önska att rättstillämparen framöver preciserar vilka omständigheter som ska tillmätas

betydelse då vi finner en sådan avsaknad i tidigare avgöranden.

Likt Hägge menar vi att bedömningen för företagsrekonstruktion och konkurs inte ska vara

densamma då syftet med den ena eller den andra sannolikt går förlorat eftersom syftena kan

betraktas som varandras motsatser. Vi anser att frågan ska tas ner till en, för varje

rättsområde, individuell nivå för att, som Heidbrink menar, skapa mer flexibilitet. Vi menar

att det är viktigt att beakta ändamålet med bestämmelsen, men att det inte är den enda

omständigheten som ska vara avgörande.

39

Källförteckning

Offentligt tryck

Prop. 1995/96:5 Lag om företagsrekonstruktion.

Prop. 1986/87:90 Ny konkurslag.

SOU 2001:80 Gäldenärens avtal vid insolvensförfaranden.

SOU 1992:113 Lag om företagsrekonstruktion, slutbetänkande av Insolvensutredningen.

Litteratur

Agell, Anders, Malmström, Åke, Sigeman, Tore, Ramberg, Christina, Civilrätt, 24 uppl.,

Solna 2016.

Aspelin, Erland, Broomé, Bo, Ekstedt, Olle, Bergholtz, Gunnar, Eriksson, Per, Borgeke,

Martin, King, Lawrence, Mellqvist, Mikael, Norling Jönsson, Ylva, Westberg, Madeleine,

Ratio omnia vincit - en vänbok till Trygve Hellners, Stockholm 1998.

Hellners, Trygve, Mellqvist, Mikael, Lagen om företagsrekonstruktion – en kommentar, 2

uppl., Stockholm 2013.

Hagelberg, Ronney, Kvittning i konkurs, JT nr 4 2009/10 s. 907-916.

Heidbrink, Jakob, Tankar om kontraktsfordringars uppkomst, JT nr 4 2010/11, s. 858-869.

Heuman, Lars, Specialprocess: utsökning och konkurs, 7 uppl., Stockholm 2014.

Håstad, Torgny, Sakrätt: avseende lös egendom, 6 uppl. omarbetad, Stockholm 1996.

Hägge, Ulrik, Fordrans uppkomst vid offentligt ackord, 3 kap. 3 § lagen om

företagsrekonstruktion, SvJT 2011, s. 290-298.

Hägge, Ulrik, Frånträdande av avtal under företagsrekonstruktion, JT nr 2 2012/13, s. 507-

513.

Karlsson-Tuula, Marie, Persson H., Annina, Företagsrekonstruktion – i teori och praktik, 2

uppl., Stockholm 2012.

Karlsson-Tuula, Marie, Rekonstruktion av företag inom insolvenslagstiftningens ramar, 2

uppl., Stockholm 2001.

Lodin, Sven-Olof, Lindencrona, Gustaf, Melz, Peter, Silfverberg, Christer, Simon Almendal,

Teresa, Inkomstskatt - en läro- och handbok i skatterätt, 15 uppl., Lund 2015.

Mellqvist, Mikael, Lag om företagsrekonstruktion, Ny juridik 2:96, s. 7-74.

Molin, Anna, Lundén, Björn, Edström, Mikael, Företagsjuridisk uppslagsbok, Näsviken

2011.

Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, 3 uppl., Stockholm 2015.

Schultz, Mårten, Skadeståndsfordrans uppkomst, JT nr 4 2010/11, s. 870-889.

40

Rättsfallsregister

Högsta Domstolen

NJA 2014 s. 537.

NJA 2012 s. 876.

NJA 2011 s. 849.

NJA 2009 s. 291.

NJA 2005 s. 510.

NJA 1996 s. 368.

NJA 1989 s. 602.

NJA 1989 s. 185.

NJA 1981 s. 801.

NJA 1966 s. 241.

Kammarrätten

Mål nr 2667-13.

Mål nr 5845-12.