Fotbollens relativa autonomi och maktsystem

Bill Sund

Svensk elitfotboll består av två maktfält - ett för ledare och ett för trä­nare/spelare. Ledarskapet tillkommer personer med symboliskt kapi­tal. Spelarna är klubbamas viktigaste resurs. Fotbollen har en relativ samhällsautonomi och ett djupt konservativt drag. Den pågående pro-fessionaliseringsprocessen har inte ändrat maktsystemet.

• • • I denna artikel skall jag uti-från min kommande bok Fotbollens maktfält - Svensk fot­bollshistoria i ett internationellt perspektiv diskutera fotbollens re­lativa autonomi och maktsystem (för samtliga referenser, se boken som beräknas utkomma hösten

Det finns i litteraturen Gera olika synsätt på idrottens (och fotbol­lens) förhållande till det omgivan­de samhället och samhällsord­ningen Johan Huizinga menar i sitt standardverk Den lekande män-niskzn (Homo ludens), att leken i

den moderna sporten har blivit alltför allvarlig - "lekstämningen har mer eller mindre försvxmnit". Med Johan Asplunds ord utgör den moderna tävlingsidrotten "en värld för sig". Han daterar den moderna idrottens födelse till olympiska spelen i Aten 1896, då baron de Coubertin och de andra aristokraterna drog igång de olympiska spelen

Tävlingsidrotten har till och med, enligt Asplxmd, "blivit verkligt apart". Han menar dock att idrot­tens "förformer fortfarande över­ensstämde med, bekräftade och

ingick i samhället och samhällsli­vet". Johan Asplxmd tycks förstå den moderna tävlingsidrottens stora succé som en icke avsedd konsekvens (för att tala med Karl Popper) av de olympiska spelen.

Huizinga och Asplunds förhåll­ningssätt kan dels ställas emot Norbert Elias civilisationsper­spektiv som säger att sporten har en "viss grad av autonomi" i sam­hället, dels emot Tomas Petersons professionaliseringstes där den moderna fotbollen (efter 1967 i Sverige) placeras mitt i samhälls­utvecklingen och till och med pa-

rallellställs med utvecklingen in­om de industriella arbetsorganisa­tionerna.

Vilket synsätt har mest fog för sxg7

Fltgår manif rån svenskfotbolls-historiaoch låter idrott^sport in­nefatta fotboll blir det svårt att fin­na substansiellt stöd för Fluizinga och Asplxmd. Fekmomentet finns förstås kvar inom modern toppfot bo lLmende t t a moment tenderar lätt att nästan helt försvinna. Det har Fluizinga rätt i, särskilt när fot­bollen förvandlas och reduceras tillett destruktivtattackspel som hos FobFloughton och hans adep­ter inomtränarkåren.Då blir fot bolleniförhållande till andra sam­hällsföreteelser apart, till och med irelation till de mest styrda arbets­organisationerna inom industrin, vilka för övrigt numera ser betyd­ligt större handlingsutrymme för de enskilda individerna. Inoxn in­dustrin är taylorismen (scientific management-skolan^död.

Den här tendensen, med styrd fot boll, uppmärksammar också TomasFetersonis inFla lmstads-studie men ser den snarast som en oxxndviklig, tycks det, utveckling under kapitalismen och jämför dex^ som sagt med den amerikan­ska rationaliseringsrörelsen, den

så kallade taylorismen, vilken gjorde en skarp åtskillnad mellan intellektuellt och manuellt arbete.

Fliastesomsportens(fotbollens^ relativa sarxmällsautonomi förefal-lerisåfallhabetydligtmergenrell förklaringskraft. Fotbollen har haft sin egen utveckling, övriga samhällsfenomen sina. Slående likheter finns förstås också.Detta kan man förhållandevis enkelt iakttaga i den historiska proces­sen. Fierre Fourdieu menar att idrotten utgör ett särskilt "fält" ettmaktfält-isamhäilet.

Fotbollens självständighetiförhål-lande till marknaden och politiken har också varit betydande. Få för­bundsnivån ä r d e n u p p e n b a r , p å klubbnivån tydliggör också ter-m e n v a d d e t har varit frågaom, nämligen klubbarnas makt och handlingsutrymme i förhållande till övriga samhällsaktörer. Ftt starkt förbund har varit enviktig förutsättning för fotbollens relati­va autonomi i samhällslivet, l^ågra egentliga försök från stats­makternas sida att styra fotbollen har aldrig gjorts.

Marknadskrafterna har huvud­sakligen nöjts sig med att vara sponsorer. Medias förhållande till idrottenoch fotbollen är däremot

motsägelsefull.

IVlakt och organisation

Dexma tes omfotbollens relativa autonomi implicerar en viktig dis­kussion om makt och orgarxisation - alltså vem styr och hur7 Men bygger inte en maktdiskussion på att det finnsgrundläggande mot­sättningar mellanmänniskor och att det existerar organisatoriska mål- och partskonflikter7 Mitt svar påderxnaf rågaär att makt, som är ett komplicerat abstrakt be grepp, fmnsoch ständigt kan sä­gas ny- och omskapas där det firms mänsklig verksamhet och re­lationer. Enligt Michel Foucault är varje social relation samtidigt en maktrelation Makt är momentana styrkeförhållanden i särskilda kontexter.

Fotboll består i högsta grad av mänskliga relationer. Makt är samtidigt ett analytiskt begrepp som möjliggör förståelse och för­klaring av vad som skett och sker, iorganisat ionerochmellanorga-nisationer. Makten kan utövas bå de genom tvång, genom hot om bestrafminginågon form eller ge­nom löfte om belöning, och ge-xxom samtycke men framför allt genom kombinationer av tvång och samtycke. Makt är en funktion

^ t ^ o ^ s ^ n ^ r e r i ^ d m ö j ^ , d ^ ^ d m ^ IB^oei^ed^n^^nnde mönstra ^xe^ t^^g .

av resurser och mobiliseringavre-surser. Makten är relationell, för att ytterligare tydliggöra Fou-caults synsätt. Maktbegreppet har å e n a s i danen negativ konnota tion,vilket gör att maktstudier of­ta uppfattas som destruktiva. A andra sidan implicerar maktbe­greppet kapacitet, kapacitet att förändra en given struktur,vilket kan vara konstruktivt.

Ett hypotetiskt svar på dexma frå­geställning om makten och dess relationer inom svensk fotboll skulle därför kuxxna vara att makt ochstyrsystemetharbeståttavtvå parallella systems en slagsmakt-delning och kompromiss mellan styrelsenBledarna, "politikerna", ochtränaren^spelama,"experter-na". Tränaren och spelarna hade makten över själva spelet medan ledarna kontrollerade resurserna, främst spelarna, skötte den allt viktigare ekonomin och kontak tema med andra föreningar, för bxmdet o c h d e t omgivande sam hållet (myndigheterna, näringsli­vet, media).

För att utöva makt inom detta ganska sofistikerade system kräv-desförankrxngskompetens,breda kontaktytor och inte minst hårda nypor. Det var tufft. Men fotbollen v å r e n folkrörelsesom med åren fick ett allt större ins iagavkom-mersialism. Skickliga spelare, klubbens viktigaste resurs, betyd de stora publikintäkter vilka fram h l l x ^ u t a l e t var den helt avgö rande inkomstkällan för en fot bollsklubb (lotterier, bingo etc för­slog inte långt).

Amatörstadgan var emellertid länge eneffektiv bromskloss mot den rena marknadsstyrningen och resursernas omsättande i rena pengar genom förmånliga spön sorkontrakt. nationellt gynnade detta amatörsystem de stora eta­blerade klubbarna gentemot de mindre klubbarna uteilandet som f i c k s l ä p p a t i l l s i n a t a l a n g e r i e n strid ström.Det var också elitklub barna från storstäderna som drog den stora publiken till arenorna. Men "mjölkkossan" Helsingborgs IF,som på allvar förmådde att ut mana göteborgslagen i slutet av l^O-talet, och den stora "daldan-s e n " l ^ k r m g l l ^ r a g e blev ock-

så viktiga publikbegrepp före an­dra världskriget. Gentemot de ut­ländska proffsklubbarna fick där-emot de svenska storklubbarna finna s i g i a t t bli hanterade som "kusinerna från landet".

Ivlaktclrklar och maktfält

Detta resonemangkan illustreras med hjälp av bilder av lärxkar,allt-så maktcirklar som är löst sam mankopplade.Olof Petersson har en del sådana analytiska figureri s m b o k ^ ^ t i d e t ^ n ^ s ^ m ^ e t . Mina cirklar tycks likna hans "au­tonoma institutioner",vilkaingåri det "horisontella saxnhället" som kännetecknades av pluralism och styrelse genom diskussion och mångfald.lmotsats till det "verti­kala samhället"där styrning sker genom en befälspyramid med klar xmder-ochöverordning.Vidnär mare analys passar dock ingen av dessa f igurerhel tbra för att be­skriva maktdelningen inom fot­bollen där det var fråga om både ett horisontellt ochvertikalt sam­hälle. Fotbollen har ett ganska komplicerat styrsystem som både är demokratiskt och odemokra tiskt samt över tiden såväl snabbt som långsamt, allteftersom.

Med hjälp av Fourdieu skulle man l i k a g ä r n a k x m n a t a l a o m e t t f o t bollens maktfält, somisådant fall består av två sammanhängande d e l f ä l L e t t f ö r l e d a r e o c h e t t f ö r spelare och tränare. Enligt bourdieu uppstår ett fält därmän-niskor strider om symboliska eller materiella tillgångar vilka är ge­mensamma för democh bara för dem. Fältet måste h a a u t o n o m i i förhållande tillövriga f ä l t i s am-hället (de politiska, ekonomiska och kulturella maktfältentex) och utan tvekan har idrottens och fot­bollens maktfält detta. Fer Nilsson använder däremot bourdieus soci­ologi för att kunna analysera mo­ralen och regelefterlevnaden inom svensk fotboll, l^lubbmoralen re­lateras till föreningamas samhälle liga och sociala kontext men nå­gon explicit distinktion mellan le­dare och spelare^tränare görs m-

De nya ochBeller unga förenings-nxedlexnmamainsocialiserasavde äldre medlemmarna.Idexma pro cess, som reproducerar och kan­

ske förändrar positionernaimakt-fältet, lär sig de nya och xmga var "strecken" (bourdieus "distinc-tion") går för deras inflytande, vem som har makten och hur agendan ser u t . D e t b l i r , o m inte förr,påtagligt när kontrakt skall skrivas etc. Dessa aspekter tillhör också fotbollen och "spelets re-gler".

Inom fotbollen styrde "experter-na"på planen och på de bakomlig­gande träningarna och samlingar-na .Mel lan t ränarenoch spelarna fanns också viktiga skiljelinjer som jag här bortser ifrån. Det ärju annars den skiljelxnjenmanbru-kar uppmärksamma. Snett ovan-för"experternas"cirkellåg"politi-kernas"cirkel, där de ekonomiska besluten fattades.

Derma cirkel var is in tur samman­länkad meddistrikt och förbund. "Politikerna" kontrollerade och styrde organisationen, det var de­ras huvuduppgift. Maktdelx^ingen mellan "experterna" och "politi­kerna" var en normerande och oskriven regel, något av en grund lag inom fotbollen. Frågan är om denna oskrivna lag följts7 Stig Svensson, Östers IF,menar att "la gen"fungerademerx det var svårt att alltid hålla den. Att byta ut en misshaglig tränare var ti l lexem pel inte regelöverskridande, det mgicki"politikernas" uppgift. Det stod på agendan så snart det bör­jade gå dåligtför laget och då god tagbara förklaringar saknades. Det visste alla.

Dexma maktdelning innebar också att det rörde sig om två olika och föreskrivna karriärvägar inom fot­bollen antingenenexpertkarriär eller en politikerkarriär. Men är inteförbundskaptensinstitutionen enfalsif ieringavdermamaktdel-ningsteori. knappast. Även inom förbxxndet fanns denna kompro missdelning. Förbundskaptenen har sin givna domän, styrelsen sin. Det är två olika cirklar, två maktfält. l^ågon arman ordning kan man knappast ha.Fotbollen har ingen gemensam (ingen enda) hierarki och det fixms ganska få exempel på personer som gått ifrån en spelarposition till en hög poixtikerposition.

En spexare kunde bli tränare, ren­tav förbxmdskapten, och en myck et uppburen sådan, men en träna re eller en spelare kunde inte gär­na bli ledare på hög nivå, eller en politiker för att använda dentidi-gare brukade termen. Inträdet till ledamasmaktfält k rävdeen viss sorts socialt och symboliskt kapi­tal (fritt efter bourdieu), vilket spelarna inte hade ackumulerat. A v d e n anledningen var ledarkar-r iärenipr incip stängd för spelar­na. Ett specialfall tycks positionen klubbdirektör numera stå för. Den verkar med vissa xmdantag vara helt vigd för före detta elitspelare.

Vilken betydelse har denna makt­delning haft som verkligen inte är ny och som inte inträdde med pro fessionaliseringen på 1^0-talet7 För så mycket tycksstå klart att dexma indelningitvåsfärerverkar vara strukturell,av systemet givet, med väldigt bestämda rolle^kapi-tal innehavochposi t ioner . lbyrå-kratiska,xveberianskaorganisatio-nerbrukar denavgörande skilje­linjen jäxnförelsevis gå mellan handläggare och icke handlägga­re. Fn icke-handläggare gör inte karriär och blir chef. Man kan ock­så erhålla förståelse för dessa rol­ler och positioner i systemet ge­nom att studera vilken sorts re­spekt som "experter" och "politi ker"åtnjuter. Att vara spelare ä r i normalfallet inte direkt respektin­givande.Den traditionella termen för spelarna som kollektivär ma­terialet, spelarmaterialet. Alltså ett material som skall formas av trä­naren och organisationen Och denna terminologihar ingenting meddennyaprofessionaliserings-rörelsenat tgöra. Denfaxms tidi­gare, möjligen importerad från E n g l a n d p å d e n tiden de tbegav

En spelare och entränare kan all­tid bytas ut, särskiltien hårt styrd systemfotboll där utbytbarheten ökar kraftigt. Fyten måste också ske successivt bland spelarna så att inte generationskiftenablir allt för genomgripande, vilket tyvärr varit regel inom svensk landslags­fotboll (mer om detta i bokens. Men när byts de högsta ledarna ut7 Egentligen aldrig, även om re­sultaten varit mindre tillfredstäl­lande. Antonj^ohansongick dock

efter OS 19^6 (Japan-matchen). F e d a m a h a r en mer respekterad roll, de skall styra.

l^ravpå styrelsens avgångfram­förs dock ibland.Ett synnerligen olustigt exempel på dettavarx^är hammarbyfans höstenl99^ kräv­de styrelsens avgång genom att på sicilianskt maffiavisläggaett av­skuret djurhuvud(ettgrishuvud)i en plastpåse vid entrén till klubb huset.lpåsenfarms också ettmed delande till styrelsen. Däremot

krävs omedelbart tränarens av­gång om det går alltför dåligt för laget. Detta är dock inte regel i Sverige. Däri ligger skillnaden och det visar bland axmat att fotbolls­publiken och fansen står betydligt närmare "experterna" än "politx-kema",vilka inte alls har samma folkliga förankring.

Publ ikensmaktöverfotbol lenär nästan alltid försumbar. Figister, huliganer,vissa fans, har dock ty­värr i flera länder, däribland

1949 drs afkoens&a gnfdmedal/örer - segermastmen Malmd FE - Zdmnar pk nen e^er seger i sista mafcfzen mof E/^kng som Ma/mö oann med 4-0.

^

Sverige, lyckats påverka fotbollen inegativriktningmedhöga stäng­sel, fördröjande skyddsanord ningar, olustig stämning inför och under matcherna osv som följd. Dexma huliganism kommer från England. Det tar alltid många år innan den vanliga fotbollspubli­ken förstår att spelsystem och spelmönster förändrats i grund. Publiken lever k v a r i d e t förgång na, är väldigt konservativ och tycker om det gamla invanda, kollerna får inte förändras.Först när media och publiken finner va­randra kan dessa"aktörer" uppnå m a k t i f ö r h å l l a n d e t i l l d e b ä g g e cirklarna. Däremot kan förstås media utnyttjas av krafter inom fotbollen för att dessa krafter skall nås inauppsa t t amå l ipe r sonf rå -gor och annat. En betydande brist för svensk fotboll är annars att det saknas en daglig seriös fotboll spress.

l^lakt och ledarskap

Är fotbollens maktsystem ett spe­cialfall eller finns samma sorts bju dande maktdelrxingssystem i an-draorganisationeravfolkrörelse ka r ak t ä r71^ågo tb ra sva rpåden frågan har jag ärmu inte (här sak­nas jämförande forskning). Så mycket står dock klart att fotbol-len, som snart blev den största idrottsgrenen, redan från början b y g g d e s u p p p å e n g a n s k a e g e n grxmd. l^ågontraditionellfolkrö relse typ facket, nykterhetslogen eller frikyrkoförsamlingen var den knappast. Själva spelet spelades av xmgamän, men detleddesav äldre män som ibland hade spelat själva, ibland inte. Mycket tidigt, ja från början,utkristalliserades ett skikt ledare med högrestånds eller me delklassbakgrund bestående av di­rektörer, grosshandlare, köpmän, tjänstemän och redaktörer. Det var sådana som Anton Johanson, l^omerup,Gelbord,Fmde med fle­ra som tog hand om organisations-och förbundsbygget och det gjorde de med hjälp av sina internationel­la kontakter.Detta skikt styr fort farande fotbollen.

lochmeda t tde t rö rdes igomsam hälleliga kontakter ochrelationer med organisationeriandra länder ställdes krav på språkkunskaper, etikett och social kompetens vilket

tillkom just detta skikt personer och ledare. Dehade symboliskt ka-pital, för att återigen använda bourdieu. Med symboliskt kapital avses"det som av sociala grupper igenkäxms som värdefullt" (Froady kapllFl)^ alltså en slags osynlig VIP stämpel Här finns inga un-dantag-"fotbollsstyret"komdär-f ö r i h ä n d e m a p å m ä n m e d m a k t ochmän somnade makt-ochleda-rambitioner.Arbetarklubben,styrd av arbetare, på elitnivå är därföri stort en myt. Spelet var en annan sak som, om allt skulle gå ihop en­ligt den rådande ideologin, skulle utövas av amatörer Sport var inte shoxvochabsolutintelönearbete. Fedama hade själva inga sådana världsliga problem att tala om som knapp ekonomi. Det antiktinspire rade amatöridealet var en viktig ideologiskt förenande länk för det ta gentxla ledarskap avpersoner födda på l^Ou-talet

EricPersson, Malmö EFs ledare, brö tdock tidigt mot dessa ideal. Han ville betala rejäla ersättningar till spelarna och skaffa dem en so­cial plat t formochdet redan före proffsflyktentill Italien. H a n v a r däremotinteförstmed att anställa enprofessionelltränare. Så små­ningom fick han med sig nästan heiaFotbol lssver igepåsxnicke-amatöristiskalinjemendåärviin ne i slutet av 19^u-talet. Eric Persson var en socialdemokratisk patriark som såg svagheterna i den aristokratiska sportideologin-men makten ville han helst inte släppa ifrån sig och vem vill det7

Detta ovan sagda är således en slagssocial förklaring t i l lde två sammax^hängande"världarna"irx-om fotbollen. Dessutom följde för­stås idrotts-och fotbollsförening arna den allmänna organisations-trendenilandet . Fotbollsklubbar­na byggdes som andrademokra-tiska föreningar med ansvarig sty­relse mellan årsmötena. Årsmötet var den högsta beslutande instan­sen Men det gällde att kuxma ut­mana och sedan, framför allt, kxm-na utöva makten kunskapen och kompetensen kom därför a t t b l i samladistyrelsen ledarna tende­rade attavskilja sig och bildade en egen krets.

Traditionen, den reproducerade

kulturen, har sammanfattningsvis varit bjudande inom fotbollen Fotbollenharettstarktkonservativt drag. Skiljelmjen och maktdelning en har förts vidare.Växiingen från den amatörbaserade fotbollen till den professionaliseradediton tycks inte ha ändrat detta grundmönster. Avdexma anledning skallinte bety-delsen av professionaliseringen överdrivas. Då gör man måhända ett analytiskt xnisstag.Detgrund läggande styrsystemet har inte för­ändrats. De två cirklarna både sam verkar och inte samverkar. Mellan dem finns både enhet och kamp.l^ompetensen och makten växeribäggesfärema.Lltveckimg sker genomde drivandemotsätt-rxxngamainomochxnellancirklar-x̂ a. En förbättradoch konkurrens mässigfotbollkräverresurser. Öka­de resurser kräver en bättre fotboll e t c i e n spiral, graven har också ökat på såväl "expertena"som på "politikerna". Ännu har dock inte de svenska elitklubbama blivit re­nodlade företagsorganisationer.

Folkrörelsekoppimgen finns kvar men tunnas ut.

referenser Asplund, ^onan: Idrott ocn samtiällsord^ ning,iDensociologiskarantasin,red t3ergr^d,^lla,2tocknolmx^^

Asplund, ^onan:F^i^aler ocn syndabockar, Göteborg x^^

bourdieu, Fierre:Distinction, London x ^

F^ordieu,Fierre:tnOtner^ords, Cam­bridge x^O

^road^,Donald: sociologi ocb epistemolo^ gi,5tockbolmx^0

Flias,^orbert: uppkomsten a^ sporten som sociologiskt problem,iFrån riddare spel till rotbollscup, Stockholm x^^

Ftui^inga,^oban: Den lekande märmiskan, 2tocknolmx^5

Ftärnq^ist, Magnus: Foucaults maktana^ l^s,5tocknolmx^^

Lukes,^te^en:Fo^er, Omrörd x^^

l^rlsson, Fer: Fotbollen ocb moralen, 2tocknolmx^^

Feterson,Fomas: Leken som ble^ allvar, Lundx^^

Feterson, Fornas: Den s^engelskamodel^ len. Lund x^^

Fetersson,01or:l^laktidet öppna sambål-