RESERAPPORT

från Koncernutskottets studieresa till Brasilien 11 – 20 januari 2008

Fakta om Brasilien Yta: 8.511.965 km2 Huvudstad: Brasilia (2,3 miljoner invånare) Statsskick: Republik Invånarantal: 189 miljoner Nationaldag: 7 september Religion: Katolicism Språk: Portugisiska + ca 220 indianska språk och dialekter BNP: 6 200 USD miljarder Valuta: Realen flyter fritt. (1 US$= 1.96 Real den 24 augusti 2007.    Allmänt om Brasilien ”Förutom att fotbollen är en konst och ett yrke så är fotbollen såsom den omskapats i Brasilien, den politiska representationen av ett legitimt övertagande av de lägre klassernas erövring av medborgarskapet.” Mauricio Murad, Fotbollsforskare Det är väldigt lätt att tycka om Brasilien som besökande västerlänning; klimatet, den vänliga atmosfären, samban, fotbollen, stränderna och naturligtvis Rio de Janeiro. Även om man jobbar under dagarna känns det som man är på ett turistbesök. Man märker knappast att man är i ett av världens fattigaste länder. Närmare bestämt på 10: plats i slutet av en jämlikhetsindex där de 20 % fattigaste bara tjänar drygt 2 % av den sammanlagda inkomsten. De rikaste 20 % får mer än 63 %. Curitiba, Pederneiras och Rio ligger i den rikaste delen av landet, som alltså på många sätt är välutvecklat. Inslagen av favelas – slumområden– är dock överallt närvarande, dock inte som på samma utmanande sätt som i norra och nordöstra delen av landet. It-samhället och medeltid existerar sida vid sida. Landet har en köpstark medelklass på minst 60 miljoner människor – lika många som hela Frankrikes befolkning. Brasilien är ett väldigt stort land: 20 gånger större än Sveriges yta, med ungefär 20 gånger flera invånare än moder Svea och är minst 20 gånger bättre än vi i fotboll. Det är världens bästa fotbollsnation och även överlägset bäst i sambadans. Och det är det femte största landet i världen både vad gäller yta och befolkning. Att jämföra vårt homogena Sverige med det heterogena Brasilien gör inte rättvisa till något av länderna. Men det är nödvändigt att alltid komma ihåg och påminna sig om de faktiska skillnaderna.

Politik Brasilien är en republik med ett federalt system med 26 delstater och ett federalt distrikt där huvudstaden Brasilia ligger. Landet hade en militärdiktatur under åren 1964-1985. Grundlagen från 1988 satte stopp för diktaturen och demokratin har efterhand fått starkare fäste. Det finns många partier i nationalkongressen och det är inte alldeles lätt att tränga bakom det politiska spelet där också starka delstater spelar en stor roll. När Luis Inácio Lula de Silva (LULA) tillträdde som president år 2003 stöddes hans regering av 8 partier. När han återvaldes år 2006 fick han stöd av 11 partier. Regeringen hade i början 37 ministrar.

LULA var med och bildade PT (Arbetarpartiet) med en bas i fackföreningsrörelsen, främst CUT. LULA började som metallarbetare på Scania utanför Sao Paolo. Och efter flera försök blev han alltså president år 2003 – ett bevis om något för att demokratin blivit en realitet i det stora landet. Han försöker föra en politik för ökad ekonomisk jämlikhet och social utveckling; han möter ofta stort motstånd i det svårstyrda landet bl.a. har en omfattande arbetsmarknadsreform, som bl.a. skulle reformera det komplicerade förhandlingssystemet på arbetsmarknaden läggas i malpåse pga. av för stort motstånd från konservativa krafter. En ytterligare tankeställare om det stora landet och dess komplicerade

relationer mellan delstater och nationell nivå vår man när man får klart för sig att Brasilien fick en nationell fotbollsliga först på 70-talet. Tidigare spelade man främst i regionala och delstatliga ligor. Fackligt Fackföreningsrörelsen är ett snårigt kapitel i Brasilien. Det är en olycklig kombination av lagar och informella regler, som är legalt accepterat. Det inbjuder ofta till manipulationer och korruption. Grunden för hela systemet går tillbaka till 40-talet, då en militärregering genomförde det med en slags korporativ tanke i bakgrunden. Den italienska fascismen var någon form av förebild. Bl a. Får bara det bara finnas en fackförening i ett geografiskt område (Sindicato). Facket skulle från början främst ge social service till medlemmarna och hålla ordning på arbetsplatserna. Ungefär samma uppgifter som ett fack har i ett kommunistiskt samhälle. De fascistiska och kommunistiska idéerna är på detta område helt likartade. Sindicatos verksamhet finansieras genom en ”facklig skatt” som tas ut av staten och fördelas av staten efter en fördelningsnyckel. De nationella förbunden är svaga men de får en starkare ställning om det får ansvaret för ett branschområde. Då får de del av en facklig skatt och blir också remissorgan i olika arbetsmarknadsfrågor. Det finns 6 ”godkända” centrala organisationer. De två starkaste är CUT och Forza Sindical (FS).

CUT bildades på 80-talet och har en radikal inställning i olika frågor. Det var med och bildade PT – Arbetarpartiet. Och har en stark ställning i den offentliga sektorn. FS bildades 1991 och har en mer liberal/konservativ inriktning. De har sedan en längre tid

”branschrättigheten till metallområdet” och tar också emot den fackliga skatten för detta ansvar. Skatten motsvarar lönen för en arbetsdag per år. Pengarna fördelas av staten till de godkända

fackföreningarna med lokal bas. Man kan säga att förbunden blir något slags officiella yrkesförbund som utses av Arbetsmarkandsdepartementet. PÅ Volvos båda fabriker är FS det fack som har ”förhandlingsrätten” och rätten att uppbära den fackliga skatten. I fabrikerna finns det också Fabrikskommittéer, som representerar alla anställda oavsett tillhörighet till något fack. Dessa har i många fall utvecklats till konkurrenter till de ”lagliga” facken. Och efterhand har det utvecklats komplicerade revirtvister mellan de som kan jobba inne i företaget. Man kan säga att Sindicato kan ses som en svensk avdelning med lokal förhandlingsrätt i företaget. Fabrikskommittéen kan ses som en svensk verkstadsklubb med begränsat förhandlingsmandat och med en flytande och grå status i det komplicerade systemet. I Curitiba finns en svår konflikt mellan det lokala Sindicato och Fabrikskommittéen. Den handlar både om rättigheter och också skyldigheter. Men den handlar också om konkurrens, personstrider och oklara revir som måste skyddas. Ingen är nöjd med systemet. Företaget försökte ta initiativ till ett förbättrat förhandlingssystem för några år sedan. Men det sprack. I både Pederneiras och Curitiba ville företaget hålla Sindicato utanför vårt besök. Det är inte Sindicatos ”lagliga” rätt att medverka vid besök från Sverige var förklaringen – trots att flera av representaterna från Sindicato jobbade på respektive volvofabrik. Alla är överens om att systemet mellan företagsledningarna och fabrikskommittéerna /Sindicato är komplicerat, otidsenligt och leder till en massa dubbelarbete och revirstrider. Det speglar på ett utmärkt sätt den brasilianska lagstiftningen eller brist på lagstiftning. President Lula försöker ändra på systemet. Men hans förslag ligger som tidigare sagt i träda pga att han inte kan få majoritet för förslaget i nationalkongressen. Avtalsförhandlingarna är noga reglerade. Slutdatum finns för respektive yrkeskategoriers förhandlingar. 60 dagar före ska avtalskraven läggas fram av facken. Avtalen gäller då yrkeskategorier, bransch, region eller företag. Efter 30 dagar utan avtal går frågan till en särskild domstol som avgör avtalets innehåll ofta till arbetsgivarens fördel. Alla experter medger att det fackliga förhandlingssystemet är snårigt och nästan omöjligt att förstå. Det är en blandning av lagar, informella regler, sedvan i regionen, orten eller på företaget. Allt verkar fungera på något sätt som bara de närmast inblandade begriper. Den som försöker förstå det brasilianska systemet med utgångspunkt från det homogena och renodlade svenska systemet hamnar inte sällan i bryderier. Möte med Svenska Handelskammaren söndag 13 januari 2008 Christer Manhusen ordförande för Svenska Handelskammaren och tidigare svensk ambassadör i Brasilien i 6 år, informerade om Brasilien som är 19 ggr större än Sverige, samt Latinamerika/Sydamerika. Landet gränsar mot 10 olika länder, trots detta har man inga gränskonflikter. Brasilien är det viktigaste landet i Latinamerika för Svensk industri. Det finns 220 svenska företag i Brasilien, varav 180 i delstaten Sao Paulo. Man kan dela in landet i olika delar Syd - som domineras av industri Nord östra – domineras av turism

Nord västra – befolkas av urbefolkning (indianer) USA, Canada och Mexico bildar en gränshandelszon. Detta är inget som övriga länder i Syd- Amerika har tecknat och detta ställer till en del problem Man upplever folket i Brasilien som mer optimistiska, kreativa och glada. Kanske beror det på att man har ett jordbruk i bästa klass samt en bilindustri som går bra och exporterar mycket, detta gäller även inom stålindustrin. Man har även hittat stora oljefyndigheter. Landet har en låg inflation (4-5%) och en valuta som räknas som hårdvaluta i Sydamerika vilket inte gör saken sämre för landet Brasilien. Delstaten Sao Paulo svarar för 40% av Brasiliens BNP. Den Brasilianska konstitutionen liknar den amerikanska, med 3 grundpelare; Presidenten, Parlamentet och Högsta Domstolen. Är allt bra? Nej det finns stora ekonomiska klyftor och ett trögt politiskt system samt en infrastruktur som är i behov av stora investeringar i vägar, hamnar, flyg och järnvägar. Även landets försvar behöver investeringar om man ska ha ett försvar som kan likställas med ett modernt försvar som en del av landets grannländer har. Det allra viktigaste för Brasiliens framtida utveckling är utbildning för alla. Det framgick att vår föreläsare inte tyckte om den valda presidenten utan han höjde den föregående presidenten till skyarna. Volvo do Brasil och Environmental Center måndag 14 januari 2008 Vd:n Tommy Svensson hälsade välkomna, berättade att han varit vd i ca 4,5 år. 2007 är det bästa året i historien, resultatmässigt för Volvo i Latinamerika. Volvo har funnits i Brasilien sedan 1934 och i Curitiba sedan 1977. Det är ett hälsosamt bolag, mentalt och arbetsmässigt. En positiv anda, det är ett nära samarbete i hela fabriken. Har ett gott renommé, man trivs bra på jobbet, man ordnar med busstransport till dem som inte har bil. De är ca 2 600 anställda, varav 12 % är kvinnor, 6 % blåa och 6 % vita. 10 personer har utländsk bakgrund. De har ett krav på sig att ha minst 5 % handikappade. De har skapat en pool för dem, där de får utbildning för att klara av vissa arbetsuppgifter, nu är de uppe i 3,6-4 %. Arbetstiderna är både dagtid och treskift. Sjukfrånvaron är mindre än 2 %. Utbrändhet är inget begrepp i Brasilien, de har helt enkelt inte det problemet. De tillverkade 12 000 Lv, 8 000 motorer, 6 700 hytter och 1 660 busschassier ifjol. Kvalité, säkerhet

och miljö är något de kontinuerligt arbetar med. En del av produktionen exporteras förutom till övriga länder i Latin Amerika även till Afrika och Mellanöstern. De största marknaderna är Brasilien, Venezuela och Chile. I Brasilien har man ett system där man kan bli årets företag, det är 150 företag som ingår. Man ska fylla i ett frågeformulär kopplat till sitt företag. Ifjol kom de på 5:e plats. Ifjol fyllde de 30 år, det firade de med en stor fest för alla anställda och deras familjer. En mycket lyckad och trevlig tillställning. Fabriksområdet är 1.3 miljoner kvadrat m, där har de bl.a. har en familjepark, där de anställda med familj och vänner kan hyra sig en plats för att ha kalas mm. Volvo bryr sig mycket om de anställda och deras familjer. De har en sportanläggning, Viking Association för kunder och anställda med familj, Det är ca 7-8.000 som tar del av anläggningen varje år. Den har en kostnad på 7-800.000 dollar/år. Ang. livskvalité, så samarbetar de med Universitetet som gör en hälsokontroll och ställer frågor till resp individen. Efter det sätter de ihop ett bra program att träna efter och som är helt individuellt. Det finns en fågelanläggning för skadade fåglar, där de botar dem och släpper sedan ut dem i friheten. De har ett projekt, naturlära, det finns en stig inne på området som är ca 2 km lång. Skolorna besöker dem i utbildningssyfte, där stigen börjar har de även ett miljöhus som de startade 2007. Möte med lokala facket i Curitiba måndag 14 januari 2008 Vi träffade fem personer från fabrikskommittén/klubben, bl a dess ordföranden Juvenal och eventuellt kommande ordföranden Sebastiao Fagundes. Inom kort skulle det bli val till klubben och i nuläget nomineras till dessa poster. Nuvarande ordförande Juvenal, 66 år, går i pension efter

27 år på Volvo. Han har blivit omvald sex gånger under den senaste 17 åren. När han blir pensionär kommer han att ägna en del av tiden till barnhemmet. Två personer kandiderar till ordförandeposten bland dessa Sebastiao. Tolv ledamöter väljs in i klubben. När det gäller den fackliga verksamheten på företaget så var det

minst sagt förvirrande hur det fungerar. Efter en del förklaringar så tror jag att det fungerar som

följer. Det finns en fabrikskommitté/klubb på företaget. De anställda är medlemmar i klubben och också medlemmar i facket. Facket har dock inte den roll på företaget som vi är vana vid utan facket kommer endast in på företaget när det gäller frågor som rör kollektivavtalet som löner, arbetstider m.m. I övrigt är det klubben som förfogar över kontakter, får information och förhandlar med företaget. Man kan väl säga att på fabriken verkar man inte hysa någon större uppskattning för facket, tvärtom. Ordföranden anser dock att det är viktigt att klubb och fack kan närma sig varandra i framtiden för att gemensamt vara en starkare motpart till företaget för arbetarna. Det finns också tecken idag på ett närmande mellan parterna. Idag finns det 11 personer bland de anställda som tillhör facket. Orsaken till att klubb och fack är åtskilda parter sedan 1986 är att de anställda bland annat inte gillade fackets förhandlingssätt. Upplägget i Curitibafabriken är inte helt ovanlig då det finns andra företag där det är en klubb som representerar de anställda och inte facket. Detsamma var fallet även för Volvos fabrik i Pederneiras. Det finns ingen lag i Brasilien som säger att det måste finnas en fackförening på företagen. Ordföranden önskade också att det blir fler i klubben i framtiden som lär sig engelska så att det blir lättare att kommunicera med bland annat kollegor inom Volvo från andra länder. I dagsläget är det endast två från klubben som klarar engelskan något sånär. Tidigare under dagen fick vi en genomgång av företaget om hur man arbetar med Volvo Production System (VPS). Curitibafabriken har ju blivit något av en mall/mönster för hur arbetet med VPS skall fungera inom Volvo. En viktig del är att skapa engagemang bland de anställda för VPS och det bygger normalt på deltagande i olika projekt inför införandet av VPS. I denna fabrik har man inte blivit nämnvärt involverad i projekten utan endast fått information om vad som skall hända och deltagit i en del utvärderingar av projekten. Klubbens representanter säger dock att projekten inte inneburit några stora förändringar. Dock är man orolig över konsekvenserna av VPS, med teknikförändringarna. Samtidigt anses att tekniken måste förbättras för att man skall kunna konkurrera med andra företag och med andra länder. Det går också att ana sig till att de anställda anpassar sig till VPS för att möta företaget krav och behov. De anställda är innerst inne rädda om sina jobb och det får till följd att det blir en anpassning utan några högre ställda krav på företaget. Arbetarna är indelade i team och det finns en teamledare som utses av chefen. Det är också bara chefen som kan göra ändringar i teamen. Tidigare var det teamet som utsåg teamledaren.

Produktionsvolymerna ökar men man kör fortfarande ett skift på monteringen. Det får till följd att det blir mycket extra arbete för att hinna med volymökningarna. Det arbetas ofta åtta timmar extra på lördagarna. Volymerna ökar men personalantalet blir istället färre. Arbetsveckan är i det normala 40 timmar.

Vad gäller löner så tjänar en nybörjare cirka 670 USD per månad (monteringen) Genomsnittslönen ligger på cirka 800 USD per månad. Löneskillnaderna är stora. Även de som arbetar sida vid sida kan ha stora skillnader i lön. Lönemässigt så ligger lönerna på fabriken på marknadsmässiga nivåer.

Bonus gör dock att Volvoarbetarna tjänar lite mer än på många andra företag. Naturligtvis förutsatt att det går bra för företaget Semestern är 30 dagar. Men det finns en möjlighet att sälja bort 10 av dessa dagar i utbyte mot pengar. Detta är också det vanligaste att de anställda säljer bort 10 semesterdagar för att få mer pengar att använda på de övriga 20 semesterdagarna, januari är för de flesta semestermånad. Fabriken har 2600 anställda. Av dessa finns tillfälligt anställda. Utöver dessa finns 600 med kringjobb på fabriken. Dessa sköter säkerhet, matsal, trädgård osv. Det lokala facket påpekade att ”The Volvo Way” inte gäller för dessa 600 pers och undrade varför ledningen betalar 60 % mindre i lön till dessa Relationerna med företaget beskrivs som relativt goda även om det finns vissa undantag. Man anser att Volvo normalt sköter sig bättre än andra företag. Klubben anser att inflytandet och påverkansmöjligheterna är små. Det klubben i första hand kräver av företaget är respekt och förståelse. Politiskt så tycker man att president Lula inte har gjort speciellt mycket för att stärka facket. Det finns dock förhoppningar om förbättringar. Man tycker att han förstår arbetarnas problem men presidenten har mycket att ta hänsyn till och då är fackliga organisationer bara ett av de områden som skall hanteras. Klubben hoppas också att relationerna till facken inom övriga Volvo fabriker skall stärkas och öka i framtiden. De anser att det är viktigt med samarbeten för att stärka positionerna för de anställda och då inte minst med facken inom Volvo och i synnerhet med facken från Sverige. Lastvagnars monteringsfabrik i Brasilien måndag 14 januari Byggnationen sker på mekanisk driven line, men det finns ett undantag motorlinen drivs av Carriers. Man tillverkar även hytter från plåtrulle till hel färdig monterad hytt. Det byggs även motorer men här gör man

hela monteringen från block till färdig motor. Som ett exempel exporterades det 8.000 motorer till Nordamerika 2007. Takten ligger på 36 till 40 Lastbilar per dag (enbart dagtid). 6 % i monteringen är kvinnor. företaget har också ett krav ifrån myndigheterna att ta in 5 % handikappade i produktionen. Den lokala Fackföreningen är ett så kallat fabriksråd som skall vara godkänt av arbetsgivaren. Det finns inga lagar i Brasilien som säger att det skall finnas lokala klubbar ute på företagen. Det är mycket svårt att jobba fackligt där inflyttandet i viktiga frågor är obefintligt. Det känns mera att det är ett kamratstöd en än fackförening. För övrigt har klubben 20 års jubileum. Arbetet med VTPS (lokalt kallas det för SIV) har pågått i 8 år där man 2005 började utbilda alla anställda i förbättringsarbete. Men i Curitiba är de mycket långt framme och man kan se som ex hur Tuve fabriken kommer att se ut i framtiden. 5S ordning och reda här är alla stegen införda. Det är extremt rent och snyggt i hela fabriken.

Över allt i fabriken påminns man om förbättringsarbete och ordning och reda. Varje station ute på flödena har egna Andon funktioner som är numrerade i ordningsföljd. Kan ban systemet visas med stora skyltar på material fasaderna. Uppskattningsvis är 90 % av material fasaderna flyttbara. Stora delar av allt materialet kittas innan så att man får sk idiotsäker montering Poka joke. Alla gaffeltruckar är borta och ersätta med drag truckar (tåg sett). Startskottet var att genomföra 5S per avdelning där man tränade en minimal grupp för detta. Där tog man bland annat fram underhållsregler/ordning och reda på alla

verktyg/visuella markeringar på verkstadsgolvet/kontoren var även dessa inkluderade. Kaizen även här plockades ut nyckelpersoner som skickades på utbildning. Här har man månads-forum för uppföljning av följande parametrar. Safety, Zerowaste, One piece flow, Root cause analyses. VSM Value stream mapping. Mappar upp hela flödes processen och därefter identifierar exempelvis allt slöseri. Därefter gör man en sk future state map om hur vill vi ha det imorgon. Kanban, kittningssystem med 2 box system (blå box). Poka joke, crittical points of the product är att upptäcka misstag och idiotsäkra monteringen så att dom inte kan göra fel. Som ex kan nämnas tar man fel material så lyser en röd lampa, tar man rätt lyser det en grön lampa no brain no pain !!!

EAGS Self management teams grupparbete inom exempelvis Logistik. SW Standardiserat arbete där man jobbar med takt tider/jobbsekvens/fokus på hur montörerna jobbar/identifiera slöseri/produktivitet/montörs träning och att alla alltid jobbar i samma takt. I9 att alltid hitta 9st förbättringsförslag att jobba med. TPM Total produktive maintaince noll stopp/noll olycksfall/noll defekter/takt kontroll. SIV träningscenter för max 22 personer där man under 3 dagar utbildar i Blue and White thinking och lean. Volvo lean assessment start 2005 med standard koncept/förbättringar och best practise. DMAIC define/measure/analyse/improve och control. Lite SIV historik. *Förbättrings kontrakt för samtliga anställda. *Stängde fabriken en hel dag för improvment day med olika workshops. *April 2005 uppfyllde man first class. *Work smarter not harder. *Facket ej involverade i SIV. *Kvalitén är i topp klass. *Extremt rent i fabriken. *Alla anställda är inte delaktiga.

*30 minuters stopp varje vecka för förbättringsarbetet. *SIV resan har pågått i 8 år. *Finns ett news letter enbart för SIV. *Produktiviteten 2007 3.2%. November 2007 hade man kört 82 kurser med 1 408 utbildade, vilket är 75% av alla anställda. Förbättringsförslagen från de anställda fördelar sig enligt följande. År 2004: 16 förslag totalt under hela året, 2005: 38 förslag/ 2006: 81 förslag / 2007 139 förslag. Det skall också påpekas att arbetssättet och layouterna är anpassade så att det är mycket lättare att hålla rent och snyggt.

Besök på Solidarity Foundation tisdag den 15 januari 2008 Kärlek och omtanke på barnhemmet

Man blir både glad och ledsen när man besöker barnhemmet. Men den glädje och värme som man möts av från barnen, gör att man gläds med barnen åt den möjlighet till ett nytt liv som barnhemmet ger. Vi mötte barnen till tonerna och sången i Idas Sommarvisa. Och att i den här miljön få höra Svenskt sommarlovs nationalsång på svenska, satte sina tårfyllda spår hos oss alla. Brasilien är det land i världen som har störst skillnad mellan de allra rikaste och de fattigaste i landet, och av den totala befolkningen så är 55,6 miljoner barn. Av dessa barn har mer än 12 procent ( 6,6 miljoner) utsatts för någon form av våld. I hemmet är den vanligaste formen våld sexuella övergrepp. Ställt mot den verklighet barnen lever i så fungerar dessvärre lagstiftningen mycket bristfälligt. De barn som kommer till barnhemmet, kommer följaktligen från rättsväsendet på grund av olika former av övergrepp. Initiativtagare till barnhemmet var Kicki Larsson, fru till Volvo do Brasils dåvarande ekonomi chef Björn Larsson. Barnhemmets verksamhet finansieras helt via bidrag. Den största givaren är Volvo do Brasil. Därutöver bidrar cirka 450 volvoarbetare månatligen. Kostnaden per år är cirka 450 000 R$ (1,6 miljoner kronor). Idag består barnhemmet av sex hus med åtta barn i varje. Där bor de ihop med sina ”föräldrar”och sköter hushållet tillsammans. På området finns också skola, fotbolls-, handbolls- och basketplan. Dessutom håller man på att bygga ytterligare hus. Barnen på barnhemmet är mellan två och arton år. Barnen ligger ofta långt efter med skolgången vilket gör att man inte bara läser i den kommunala skolan, utan har ytterligare stöd på barnhemmet. En viktig del i utbildningen och utvecklingen av barnen är musik. Man har en körverksamhet, en stråkorkester och en dansskola. Att utveckla barnens självförtroende genom musiken har visat sig vara väldigt framgångsrikt, och 2003 spelade kören in sin första CD.

När man fyller fjorton börjar förberedelserna för arbete. Man får lära sig enklare administrativa saker, eller praktisera på Volvo. Idag läser 10 på industri-/IT gymnasium. Under 2007 adopterades fyra barn internationellt, ett barn nationellt och nio barn kunde åka tillbaks till sina hem. Solidarity Foundation. Since 1989 promoting opportunities for life. Så står det på framsidan av barnhemmets broschyr, och måttot för de som jobbar där är ”Kärlek och Omtanke”. Efter att ha besökt daghemmet och mött barnen, så känner man den kärleken till livet, och hoppas verkligen att framtiden är deras. Sindicato dos Metalurgicos da Grande Curitiba Presidente Sergio Butka Vi fick information från Sindicato om vad dom huvudsakligen arbetar med. Det framgick att de är välorganiserade och arbetade mycket för högre löner, säkerhet, hälsa och en bra arbetsmiljö. Även familjemedlemmens hälsa och tandstatus är en viktig fråga. Sindicato tar också väl hand om sina gamla medlemmar som idag är pensionärer. Man framhöll också vikten av att informera kvinnor om hur de kan få en bra livskvalitet i det brasilianska samhället. Vidare finns det ett stort utbud av utbildningar för medlemmar och deras familjer. För att stärka den fackliga organisationen och dess medlemmar ytterligare läggs stor vikt på ledarskapskurser samt information av gällande avtal till alla medlemmar. Det framgick att 2007 varit ett bra år för industrin i Curitibaområdet, varför Sindicato har begärt förhandling som förhoppningsvis skall leda till högre löner. De är inte helt ovanligt att det förekommer strejker i samband med löneförhandlingar.

I Curitibaområdet finns det 107 företag men endast tre har en lokal fackklubb. 1975 bildades det en fackklubb vid Volvo do Brasil i Curitiba. I den lokala fackklubben är alla anställda medlemmar vilket skiljer sig ifrån medlemskapet i Sindicato där man söker medlemskap utifrån att du är metallare och ingår i arbetarkollektivet.

Sindicatos president Sergio framförde att det krävs tålamod för att nå uppsatta mål. Han är också angelägen att det skall kunna fås till ett bra samarbete med den lokala Volvoklubben. Relationen mellan Sindicato och Volvoklubben har inte varit den bästa under en lång tid och anledningen vet enbart de närmast inblandade från båda sidor.

En reflektion sedd från utsidan är att skulle de båda organisationerna kunna enas så skulle det med största sannolikhet stärka metallarnas situation vid Volvofabriken. VCE i Pederneiras onsdag den 16 januari 2008

Efter VPS konferens i Göteborg var det bara att starta upp, ledningen påtalade att här fanns det ingen option att säga nej. Officiell start oktober 2007. Vid starten plockades det ut 20 nyckel personer från olika områden. 2 personer skickades till Lastvagnars fabrik i Curitiba för att gå deras 3 dagars utbildning för att bli lärare på hemmaplan. Det finns en kärntrupp som kontinuerligt jobbar med VPS. HR och underhåll är inte med fast de jobbar vid sidan om och hjälper till vid behov. Alla anställda har varit delaktiga vid förändringen i monteringen. Alla har fått säga sitt och ingen layout förändring utan att alla är överens. Men precis som i Curitiba var facket utstämplade eller rättare sagt de fick inte vara med. Axelmonteringen kan nämnas som enskild avdelning. Här rev man ut allt och började om med ett blankt papper. Personalen hade möten varje dag utan chefen hur man skulle lägga upp arbetet. Inge externa firmor togs in VCE personalen byggde själva upp allt.

De nya uppläggen bygger ett material flöde där inmatningen sker enbart åt ett håll (flödes vägen) Supermarketer ligger precis jämte flödena och samma upplägg för kittningen. Med dessa upplägg involveras alla i hela processen och mycket ”waste” har sparats till spargrisen. Man har varit duktiga på att kopiera från LV i Curitiba och kommer att fortsätta med detta fram över. Taktiden är idag 2.5 enheter per

dag, men skall upp till 5 enheter inom kort. VCE lägger även stor tyngd på Volvo Way. Nyanställda går alltid med en senior. Man har även ”birthdays meetings” en gång i månaden och samlar då alla som har fyllt år och det brukar vara 60-70 pers som träffas i 90 minuter. Säkerhets möten varje vecka som är planerade till 5 minuter som drar iväg ibland till 20 minuter genomförs varje vecka. Efter frukost och utcheckning från hotellet i Bauru hämtades vi med buss till Volvo CEs fabrik i Pederneiras, en resa som tog ca. en halv timme. Väl framme välkomnades vi av några av medlemmarna i den lokala företagsledningen som tillsammans med oss kunde konstatera att detta var det första fackliga besöket från Sverige sedan man införlivades i Volvofamiljen. Företagspresentationen leddes av produktionschefen Wladimir Garcia, som med hjälp av ett utförligt OH-material, gav oss en bild av utvecklingen av verksamheten till dags dato. Pederneiras är beläget mitt i Sao Paulo State med 330 km till huvudstaden i delstaten, Sao Paulo, 410 km. från Santos harbour och 560 km. från Curitiba. Fabriken ligger i ett jordbruksområde och grundades på 1970-talet. Antalet anställda har sedan år 2000 ökat från totalt 168 till dec. 2007, då man var totalt 663, fördelat på 589 arbetare och 74 tjänstemän. Anställningstiden är i genomsnitt 7 år med en genomsnittsålder på 34 år. Frånvaron är låg och uppgår till 2,17%. Personalomsättningen är i princip 0. Lönen som är baserad per månad uppgår i snitt för verkstadspersonalen till 2000 Reais, 1 Reais = ca. 3.80 Sek. Löneläget är bland det högsta i området. Förutom statlig pension finns det ett framförhandlat pensionstillägg. De anställda är stolta över att arbeta på Volvo, vilket man då tycker sig kunna läsa av i senaste VGAS-mätningen där ESI, Employee Satisfaction Index visade ett resultat på 95%. Området man äger är på 430 000 kvadratmeter och byggnaderna uppgår till 41 000 kvadratmeter. Produktionen omfattar lastmaskiner, WL 60, 70, 90, 110, 120, dumprar av modellerna A-25 och A30, väghyvlar 3 modeller och ytterligare en modell på väg in. Skidsteer lastare, (svenskt namn saknas för dessa produkter), i 5 olika storlekar samt 4 modeller bandgående grävmaskiner. I de flesta av ovan nämnda produkter har man ett stort sortiment av egentillverkade komponenter såsom fram- och bak-ramar, hytter, axlar, lyftramverk och skopor. Grävmaskinskomponenterna, som består av en ihopsatt maskinenhet och ett separat kit med bom, sticka och skopa kommer från Korea och monteras samman i fabriken.

Sedan 1999 har produktionen i stort sett 10-dubblats och prognosen för 2008 landar på 3 725 färdiga maskiner som omsatt i timmar motsvarar totalt 803 000. 85% av produkterna exporteras. Konkurrensen är ganska tuff och starkt prisbaserad och de konkurrenter man nämner är i huvudsak, Caterpillar, Komatsu, CNH (Case New Holland) och Fiat-Allis. Köpare av produkterna internt i Brasilien är oftast stora företag men mer sällan stat och kommuner som för det mesta ser på priset. Sedan 1996 är man certifierad för ISO 9001 och 2001 erhöll man, som första företag i Brasilien, certifikat för ISO 14001. Som de flesta andra inom Volvofamiljen håller man på att implementera VPS, (Volvo Production System) sedan en tid tillbaka, på axelmonteringen, väghyvelmonteringen och dumper-monteringen. Inom den närmaste tiden kommer man att införa VPS på hjullastarmonteringen, där man i stort sett är klar med att bilda de team som ingår med så bred sammansättning som möjligt. Man poängterade vikten av att alla är med i processen och att man måste jobba sig vidare steg för steg för att skapa förståelse och engagemang, så därför är informationsbiten mycket viktig för att uppnå ett bra resultat. När man införde VPS på axelmonteringen kunde man reducera ytan med 2/3 delar, från ca 3000 kvadratmeter till 1000 kvadratmeter. Tidigare var en del verksamheter utspridda på olika ställen, men nu har man sammanfört vissa verksamheter som t.ex. att lastarhytten har lagts i direkt anslutning till lastarmonteringen. Efter företagspresentationen följde ett besök i fabriken, och det intryck man får är att det råder ordning och reda, rent och snyggt och inte särskilt nedslitet trots att delar av fabriken är 30 år gammal. Efter rundvandringen i fabriken gavs tillfälle att ställa frågor för att komplettera intrycket. Vi hade inför resan begärt at få träffa representanter för det lokala facket på fabriken och företrädare för företagsrådet, vilket vi också gjorde under besöket. Tyvärr blev tiden för diskussion med dessa företrädare alldeles för kort, men det viktigaste är ändå att det finns en direktkontakt etablerad i och med vårt besök. Comisao de fabrica, Företagsrådet, startades under föregående år och består av 10 ordinarie ledamöter samt 6 suppleanter. För att kunna väljas som ledamot krävs att man uppnått 21 års ålder och varit anställd minst 2 år, mandattiden är 2 år.

Comisao de fabrica har möten med företagets representanter 1 gång per månad där man får information om det som är aktuellt och där man diskuterar och förhandlar om gemensamma intressen. Löneförhandlingar är det facket som sköter. Man konstaterade att relationerna har förbättrats och att man uppnått en hel del positiva resultat under den korta tid

man verkat. De frågor som står högt på dagordningen under den närmaste framtiden är förbättringar i vården samt bostadsplanering.

Till skillnad mot vad vi upplevde i Curitiba så verkar samarbetet mellan facket och företagsrådet fungera bra, vilket både fackets representant och företagsrådets representant kunde intyga vid sittande bord. Man intygar även att relationerna mellan företaget och de bägge konstellationerna är bra. Det finns en plan för att komma närmare kollegorna i Curitiba för att i framtiden kunna utbyta erfarenheter, tankar och idéer. Sammanfattningsvis upplevde vi att vårt besök var mycket välkommet och att man lagt tid på att det skulle bli lyckat, vilket det också var. Besök på Mec Nave Angra Volvo Penta i Marina Verlomes den 17 januari. Det var en mycket lång resa till Angraområdet, tyvärr med en tråkig olycka utefter vägen. Men väl framme träffade vi Arnaldo Fernandes Ceia grundaren utav Mec Nave. När han presenterat sin verksamhet och sedan tagit med oss på en fantastisk båt tur så var det verkligen värt den långa resan. Arnaldo började sin berättelse med att prata om sin verksamhet för att sedan berätta lite om Marina Verlomes. Han grundade verksamheten i juli 1993, den var då inte belägen i Marina Verlomes området. Hit flyttade verksamheten för bara några år sedan. Arnaldo berättar stolt att han startade från noll utan några egentliga ihoptjänade ekonomiska förutsättningar eller krediter. De är idag tolv anställda varav åtta stycken är mekaniker. De har en bra struktur på sin verksamhet och är populära. Namnet Volvo Penta slår högt. De satsar mycket på utbildning och

det är något som det kommer personal från Volvo Penta och håller i. Miljö är också ett område som man jobbar aktivt med. Man säljer runt 600 motorer/år vilket kanske inte är jättemycket men deras styrka ligger i att serva motorerna. Han berättar också att även om Volvo Pentas konkurrenter finns på samma område, återförsäljarkontoren ligger mer eller mindre vägg i vägg, att trots att man konkurrerar om potentiella kunder och trogna

kunder så jobbar man tillsammans man ”krigar” inte. För alla har varit i samma situation med att starta från noll och det skall respekteras. Men självklart är de medvetna om konkurrensen, alla vill ju vara kvar som återförsäljare för de olika företagen. Men han säger med ett glitter i ögonen att Volvo Penta är det absolut bästa. De känner att de har ett stort stöd från Volvo Penta vad gäller utbildningar, information, mässor samt att få åka och besöka de olika fabrikerna. Det brukar inte vara några problem med att jobba med Volvo Penta när de lyfter upp problem. Som han säger, skall jag klaga på något så måste det bli att ibland så får de inte reservdelarna i tid och då blir deras kunder missnöjda. För 12 år sedan skapades en förening för Volvo Penta återförsäljare. Idag är de 37 stycken i föreningen som heter Abra Penta. Inom föreningen förhandlar man mot Volvo Penta om priser

m.m. Man hjälps också åt inom gruppen för att se till att man inte konkurrerar ut varandra som återförsäljare. Han avslutar med att berätta om det nya IPS drevet. Fortfarande så är drevet väldigt nytt för många i Brasilien och lite för dyrt. Det finns än så länge bara i ett 10 – 15 tal båtar. Han önskar lite mer marknadsföring runt IPS i Brasilien då han tror att det kan bli en större succé. Arnaldo lär nu upp sin son som är den tilltänkte efterträdaren. Och att de tar hand om sina kunder betvivlas inte. De står till sina kunders förfogande dygnet runt om det behövs. Marina Verlomes

Marina Verlomes är belägen i Angra dos Reis. Här är det mycket vackert, detta är Brasiliens exklusiva skärgård, med regnskog och blå-grönt varmt vatten. Marina Verlomes är en stor marina där det finns mer än 60 olika företag bland skeppsvarv, verkstäder, återförsäljare och alla typer utav service som gäller för olika typer utav båtar och

motorer. De har också stora hangarer där man kan förvara sin båt. På mindre än 5 år så har Marina Verlomes blivit den största knytpunkten i Latin Amerika gällande båtlivet där mer eller mindre allt finns som man kan tänka sig för en båtägare.

Centrala facket och Partiet i Rio fredag den 18 februari 200 Metallarbetarna i Brasilien är organiserade två olika fackförbund: CNM - CUT och CNTM- Forca Sindical. Våra kollegor i Volvofabrikerna i Curitiba och Pederneiras är anslutna till det senare. Det facket träffade vi tidigare i veckan i Curitiba. Tanken med mötet i Rio på förmiddagen den 18:e januari var att vi skulle träffa centrala representanter för det andra facket, CNM-CUT, på deras kontor. De skulle dessutom bjuda in några riksdagsledamöter från det brasilianska arbetarpartiet, PT. Vi skulle här beredas möjlighet till diskussioner och frågeställningar i två och en halv timma. Tyvärr så gick något fel i planeringen. Bengt hade omfattande kontakter innan vår resa med Fernando Lopes, som vid 2004 års KU-resa var med och på ett föredömligt sätt sydde ihop träffar med våra brasilianska kamrater. Fernando har sedan dess börjat jobba mer globalt inom IMF men lovade ändå att planera vårt möte i Rio. Faktum var dock att när vi kom till kontoret så visste man inte om vårt besök och där fanns heller inga representanter för CUT eller PT som kunde ta emot oss. Någon länk i informationskedjan hade uppenbart brustit och vi blev tyvärr utan denna möjlighet till dialog med CUT och president Lula:s parti.

Avslutning Koncernutskottets resa till Brasilien blev lyckad trots ett intensivt program varje dag, många resor inom landet och ett inställt möte den sista dagen med CTM/CUT i Rio. AB Volvo satsar mycket i Brasilien av förståeliga skäl. Landet är en ekonomisk stormakt i Sydamerika och dess roll kommer att bli ännu viktigare i framtiden. Alla parter inom AB Volvo (facket, fabrikskommittén och ledningen) i både Curitiba och Pederneiras var helt överens om att det nuvarande förhandlingssystemet överlevt sig självt. Bl.a. bidrar det till utdragna förhandlingar och till revirstrider/persontvister på arbetstagarsidan, vilket lamslår

en väl fungerande verksamhet. Vi har tillsammans med det brasilianska facket initierat en procedur för att försöka få till stånd ett förbättrat förhandlingssystem. Försöket har stöd av den brasilianska och den svenska ledningen. Till att börja med måste parterna träffas för att fastställa hur den nuvarande kartan ser ut och definiera dess brister. Därefter måste de gemensamt försöka rita upp en ny eftersträvansvärd karta och bestämma vilka metoder som måste införas för att nå denna. Målet är naturligtvis att hitta ett system som ger fördelar och minimala nackdelar för alla parter. Det går inte att överskatta vikten av att göra den här typen av resor. En vecka i

Brasilien ger mycket kunskap om det i dag helt globaliserade AB Volvo. Att se, höra, lukta och känna av AB Volvo i det stora landet personligen på plats, slår ut alla teoretiska kunskapskällor i form av föredragningar, TV-program och böcker. Därför är det så viktigt att den här typen av studieresor måste genomföras även i framtiden.