Gabriel Beutin : en bildhuggare i Stockholm under 1700-talets förra hälftNisbeth, ÅkeFornvännen 1958(53),s. 177-192 : ill.http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1958_177Ingår i: samla.raa.se

GABRIEL BEUTIN

EN BILDHUGGARE I STOCKHOLM UNDER 1700-TALETS FÖRRA HÄLFT

Av Åke Nisbeth

Av de många bildhuggare som voro verksamma i Stockholm under 1600-talets sista decennier och 1700-talets förra del är det förhållandevis få som blivit föremål för mera detaljerade forsk­ningar. Frånsett de ledande gestalterna, främst Burchard Precht och Caspar Schröder, ha de mestadels behandlats ganska flyktigt. Flera av dem äro dock väl värda forskarens uppmärksamhet, även om deras verk sällan utmärka sig för någon högre grad av personlighet utan snarare böra betraktas som hantverkspro­dukter, men hantverksprodukter av god klass. Till de främsta bland dessa mästare höra Gabriel Beulin, Daniel Kortz, Joachim Liitkenschwager, Andreas Heysig, Jacob Sauerberg och Carl Spaak samt från en något senare generation bl. a. Olof Gerdman och Gottlob Rosenberg. Den längsta verksamhetstiden av dessa hade Gabriel Beutin, och verk av hans band finnas också spridda över stora delar av landet.

Beutin var, som framgår av en uppgift i Handelskollegii pro­tokoll i samband med hans ansökan om burskap', född i Giistrow i Mecklenburg och kom sannolikt till Sverige på 1090-talet, där han blev gesäll hos amiralitetsbildhuggaren Nicklas Enander." Är 1090 utfärdade denne en passattest för sin gesäll »M: Gabriel Beytien, som en lång lid haffuer hoss mig arbetat och nu vill Beså bort»." Bcutins gesällvandring varade högst tvä år, ty år 1698 var han med säkerhet tillbaka i Stockholm4 och öppnade

1 Stockholms stadsarkiv (SSA), Handelskollegii protokoll 1700 17/7. 2 Om denne se bl. a. G, Axel-Nilsson, Dekorativ stenhuggarkonst i yngre

vasastil . Lund 1950, s. 395. Enander var icke, som Axel-Nilsson förmodar, identisk med den skulptör med namnet Nils (Nicklas) Schenander, som sam­tidigt med honom verkade i Stockholm.

• Kungl. Biblioteket (KB), Eichliornska samlingen, I 15 :3 . * SSA, Stadens verifikationer 1698, mantals längd fol. 7525.

177

A K E N I S B E T H

egen verkstad. Burskap som borgare och bildhuggare vann han jämlikt Handelskollegii beslut den 17/7 1700.'' Ungefär vid samma tid gifte lian sig också med sin läromästares dotter Maria Elisabeth Enander. Efter sin faders död år 1702 övertog hon och hennes make Enanders gård vid Bergsgränd nära Klara kyrka i kvarteret Klockställot. Enligt legohjonslängdcrna för aren 1699—1702 hade Beutin de två första åren av denna period i sin tjänst gesällen Olof Huus", som är 1701 övergick i Nicklas Enanders tjänst7, de två senare lärgossen Jacob Korsberg8, vilken för övrigt vann burskap som bildhuggare år 171.1 den 12/5 med Gabriel Beutin och dennes kollega Carl Spaak som löftesmän.1' Nästa gång vi få upplysningar om cn av Beutins medarbetare är år 1707, då han utfärdade en passattest för en sin lärgosse Peter Lindenbohm."' Åren 1708, 1710 och 1711 saknade han, enligt de källor som stå oss till buds för dessa år, medarbetare." 1717 års mantalslängd upptar lärgossen Erich Forssman'2, medan 1721 års längd endast upptar mäster Gabriel, hans hustru, två foster­barn och en piga." Samma år den .'10/9 dog hans maka, efter­lämnande mannen och några faderns halvsyskon, de senare bo­satia vid Jönköping, som enda arvingar." Knappt ett år senare, den 12/8 1723, gifte han om sig med Sara Elisabeth Frodian, kyrkoherdedotter från Arno i Uppland.''' I 1730 års mantalslängd upptages förutom hustru, två barn och cn piga, gesällen Niclas Öslerbom."' Den sistnämnde stannade hos Beutin till år 1732. Den 11/8 detta år utfärdade Beutin en passattcst för honom i anledning av en tillärnad resa till Norrköping." öslerbom slog

•'• SSA, Handelskollegii protokoll för denna dag. " SSA, Stadens verifikationer 1099 fol. 8744 resp. 1700 fol. 8043. ' SSA, Stadens verifikationer 1701 fol. 9702. 8 SSA, Stadens verifikationer 1701 fol. 9679 resp. 1702 fol. 91(17. " SSA, Handelskollegii protokoll för denna dag. '" KB, Eichliornska samlingen, I 1 5 : 3 . 11 SSA, Stadens verifikationer 1708, legohjonslängd fol. 51 d:o 1710, lego-

lijonslängd fol. 65; mantalslängder, Norrmalms västra nedre år 1711, s. 116. 12 SSA, mantalslängder, Norrmalms västra nedre år 1717, s. 154. , s SSA, mantalslängder, Norrmalms västra nedre är 1721, s. 114. u SSA, Bouppteckningar 1722, s. 654 ff. " Uppsala landsarkiv (ULA), Arno C 1. "' SSA, mantalslängder. Norrmalms västra nedre är 1730, s. 114. 17 KB, Eichliornska samlingen, I 1 5 : 3 .

178

G A B R I K I . B K II T I N

Fig. I. Altaruppsats frun är 170H i Björsäters kyrka, Östergötland. — Altaraiifsiilz ans dem Jahre 1708 in der Kircbe uon Björsäter, Öster­

götland.

179

A K E N I S B E T H

sig också ned i Norrköping och öppnade där en verkstad, från vilken en stor del av Östergötlands 1700-talsskulptur, huvudsak­ligen predikstolar och orgelfasadssirater, har utgått. Enligt 1740 års mantalslängd hade Beutin då i tjänst en lärgosse vid namn Petter Rudin. ,s Ungefär vid denna tid torde Beutin ha fatt en gesäll, vilken senare, när han etablerat sig som sin egen mästare, blev en av de produktivaste bildhuggare som Sverige haft, näm­ligen Magnus Granlund.'" 1 juli 1741 är denne med säkerhet i tjänst hos Beutin, som dä utfärdar en passaltest för honom2", och förblir sedan i hans tjänst, de senare aren som änkans verk­gesäll, i varje fall till är 1745.21 Granlunds tidigaste arbete som självständig mästare var bildhuggerierna pä en läktare i Katarina kyrka i Stockholm, vilka han utförde år 1746", och därefter följde uppdrag på uppdrag i en strid ström.

Beutin dog den 11/12 1742, efterlämnande änka och tre söner. Av bouppteckningen, som hölls den 2/3 följande å̂ "3, framgår att Beutin var en förhållandevis välbärgad man. Själva boningshuset var visserligen efter våra förhållanden anspråkslöst, enligt 1730 års mantalslängd var del torvtäckt och bestod av stuga, kammare, kök och verkstad, men bland lösöret upplagas många föremål som torde ba varit av god klass. En del av möblerna voro säker­ligen verk av hans egen hand, t. ex. ett ovall furubord med fot av bildhuggeriarbete, fem kullstolar och tre väggljusplåtar, också de av bildhuggeriarbete. Bland övriga inventarier kunna nämnas etl portratt av Karl XII i förgylld ram, nio små papperstavlor samt sextio böcker »af åtskilliga språk och Malerier», mestadels gamla. Verkstaden och lagret inventerades och värderades av den avlidnes yrkesbröder Goltlob Rosenberg, Olof Gerdinan och Johan Ljung. I verkstaden funnos således allehanda redskap så­som huggjåm, hyvlar, raspar, navare, sågar, skruv-tvingar, lim-

18 SSA, mantalslängder. Norrmalms västra yt tre m. fl. år 1740, s. 94. • Den förste som behandlade denne bildhuggare i skrift var C. R. af Ugglas

i »Kult oeh konst» för år 1905, s. 75 ff. 20 KB, Eichliornska samlingen, I 1 5 : 3 . 21 En av Sara Elisabeth Beutin i maj 1745 utfärdad passaltest finnes i

Eichliornska samlingen 1 KB (ms. I 1 5 : 3 ) . • SSA, Katarina LIa :144 , jfr Sveriges Kyrkor, Stockholm, band VII,

s. 353. • SSA, Bouppteckningar 1744:1, s. 26 ff.

180

(; A B II I B 1. B K V T I N

Fig. 2. Predikstol från 1709 i Björsäters kyrka, Östergötland. Nuoarande uppstäl lning från år 1800. — Kanzel aus dem Jahre 1709 in der Kirche von

Björsäter, Östergötland.

pannor och arbetsbänkar saml diverse ej närmare specificerade gips- och trämodeller. Om lagret säger värderingsmännen: »wad boohl och Gvrydoner angår och dätt färdiga arbet af Giälmar och Vapen lööf lemnas Intet någod verdl efter dät är sådant uthur model.» Bland dödsboets fordringar upptages bl. a. en på 350 daler hos stolmakareäldermannen Eric Bergs dödsbo, bland skul­derna en pä 60 daler till snickaren Wellendorph och cn annan på 87 daler lill gesällen Magnus Granlund, d. v. s. med all sanno­likhet dennes inneståendc lon.

Beutin hade således cn verksamhetstid som egen mästare på drygt 40 år, och det är därför icke förvånansvärt att ett ganska

181

Å K E N I S B E T H

stort antal arkivaliskl belagda arbeten av hans hand finnas be­varade. Etl urval av dessa skall presenteras i del följande.

Är 1700 tecknade överstelöjtnanten Johan Reuter på uppdrag av Björsäters församling i Östergötland kontrakt med Beutin om leverans av en Bitarprydnad. Den uppsattes i kyrkan i början av år 1708" och överflyttades vid kyrkans rivning år 1800 till den nuvarande kyrkan, där den ännu finnes bevarad. Dess mittparti Upptages av en oljemålning föreställande Kristus på korset inom en i svart-vitt marmorerad ram med förgyllda ornament, flan­kerad av två kolonetter med korintiska kapital. Kolonellerna vila pä ell predellaliknande sockelparti med förknippade baser och uppbära ett rikt profilerat, förkroppal bjälklag. Uppsatsen krönes av en oval målning föreställande Kristi uppståndelse, in­fattad i en ram sammansatt av lagerkvistar och akantusblad och krönt av en fumarol. På ömse sidor om allaruppsalsens mittparti äro placerade rikt skulpterade vingar beslående av ymnighels-horn, ur vilka akantusrankor växa fram.

Till sin uppbyggnad är uppsatsen således förhållandevis ålder­domlig, och det är i stort sett endast ornamentiken som företer mera utpräglade högbarocka drag. Som dl kontrastexempel kan lämpligen nämnas Burchard Prechts altare för S. Gcrtruds kyrka i Västervik, utfört drygt 10 år tidigare (färdigt 1696) i rent hög­barocka former.20

År 1709 skänkte den nyssnämnde Johan Reuter en ny predik­stol till Björsäters kyrka, ocksä den utförd av Beutin.'" Den över­flyttades, liksom allarprydnaden, lill den nya kyrkan och aplera-des där som altarpredikslol. I allt väsentligt har den bevarats i sill ursprungliga skick. Predikstolen består av en femsidig korg (en av sidorna är sammansatt av två smala speglar, som ur­sprungligen suttit i vinkel mot varandra närmast trappan lill pre­dikstolen i gamla kyrkan) med rektangulära speglar, fyllda med skulpterade och förgyllda ornament (bandverk och akantus)

• Vadslena landsarkiv, Björsäter CI : 1, sockenstäinmoprolokoll 17(16, rä­kenskaper 1708.

*••• Se J. Roosval, Hofbildhuggaren Burchardt Precht, Sthlm 1905, s. 53 fig. 24.

• Vadstena landsarkiv, Björsäler LI : I, räkenskaper 1709, inventarieför­teckning 1738.

182

(i A li R I B I. B F, i: 1 I N

Fig. .'I. Put to . Björsäters kyrka, ursprungligen möjligen t i l lhörande al taruppsatsen, fig. I, nu placerad vid predikstolen. — Putto, Kircbe von Björsäter, möglicherweise urspriinglich vom

Altaraufsalz. Abb. 1, jetzt an der Kanzel.

samt i mittspegeln dessutom två vapen, åsyftande donator och hans andra maka Sofia Christina Natt och Dag. Nedtill avslutas korgen med en vulst i form av en bandomvirad lagerkrans, upp­till med ett kraftigt utkragal, profilerat listverk. Ett bokbräde över mittspegeln pryds av ett bevingat änglahuvud, och på ömse sidor om korgen stå två putti. Det är osäkert huruvida de sist­nämnda från början hört till predikstolen, det förefaller sanno­likare att de stått som krönfigurer på altaruppsatsen. Inga upp­gifter finnas som tyda på att predikstolen i sill ursprungliga skick haft baldakin.

183

Å K E N I S B E T H

Predikstolen är betydligt mindre ålderdomlig än altaruppsatsen och ansluter sig i allt väsentligt till den typ av predikstolar som torde ha haft Nic. Tessin d. y. till upphovsman, och till vars äldsta representanter hör den av Burchard Precht år 1682 ut­förda predikstolen för slottskyrkan i gamla slottet i Stockholm, räddad ur branden och överförd till Kung Karls kyrka i Kungsör.2' De två putliskulplurerna skilja sig icke nämnvärt från den nor­mala barocklypen, men äro ganska skickligt skurna och icke så anatomiskt orimliga som det stora flertalet av svenska barock-putli.

I Hjälsta kyrka i Uppland uppsattes år 1707 en av Beutin till­verkad altaruppsats"", enligt ett visitalionsprolokoll från år 1779-'", en »med löfvcrk och bildhuggeri på sidorna utsirad Altarctafla, dels förgylld, dels målad, hvilken visar Frälsarens korsfästelse och begravning». Uppsatsen togs ned i samband med en reno­vering av kyrkan år 1895 och förvarades en tid i klockstapeln lill dess att den såldes lill en antikhandlare, som i sin tur sålde den (med uppgift atl den kom från en annan kyrka i samma pastorat som Hjälsta, nämligen Fittja) till grevinnan Ulla von Arnold f. Mörncr, som år 1018 skänkte den lill Björkviks kyrka i Södermanland.1" Till sin uppbyggnad överensstämmer den i huvudsak med Björsäler-allaret, d. v. s. den är uppbyggd i två våningar med en oljemålning i vardera våningen (föreställande Korsfästelsen resp. Kristi begravning) och vilar på ett lågt, pre-dcllaliknandc BOekelparti. Den övre målningen har dock cn stra­mare, mera arkitektoniskt utformad omfattning än i Björsäter. Beskrivningen från år 1775) lyder på all altaruppsatsen i likhet med den i Björsäter frän början haft skulpterade vingar på ömse sidor om mittpartiet. De nuvarande profilörerna, bilder av apost­larna Petrus och Paulus, äro, liksom de tvä krönande putti-skulp-lurcrna, tillsatser från år 1928.

'" Upptäckten att Kung Karls predikstol är identisk med gamla slottskyr­kans predikstol har gjorts av D. Norrhammar , som i delta nummer av denna lidskrift närmare redogör för sina forskningar.

-' DLA, Hjälsta L I : 1 , räkenskaper för år 1707. Se ocksä B. I. Kilström, Hjälsta kyrka (Upplands kyrkor nr 79), Uppsala 1956, s. 7.

28 ULA, Hjälsta L I : 1. • Se P.-O. Westlund, Björkviks kyrka och kyrkoruin (Sörmländska kyrkor

nr 87), Eskilstuna 1946, s. 14.

184

( . A 11 K I i ; I, B E II T I N

Fig. i . Detalj av predikstolen i Björsäters kyrka. Fgllning med donalorsuapen (Beuler — Natt och Dag). — Detail von der Kanzel der Kirche von Björsäter. Fullung mil Stiflerwiippen (Beuler

— Niill och Day).

Är 1719 levererade Beutin cn lilen altaruppsats lill Dalby kyrka i Uppland." Den finnes ännu bevarad, men är hårt påmålad och möjligen berövad en del av sina ursprungliga ornament. Liksom i Björsäter och Hjälsta är uppsatsen uppbyggd kring en olje­målning, i delta fall föreställande Maria med barnet (det är dock ovisst huruvida denna målning är den ursprungliga) och består av tvä kolonetter, vilande på elt sockelparti och uppbärande ett förkroppat bjälklag. Pä grund av kyrkans ringa storlek saknas dock här den krönande oljemålningen. Uppsatsen avslutas i

« ULA, Dalby LI : 1, räkenskaper för år 1719. Jfr B. Norberg, Dalby kyrka (Upplands kyrkor nr 76), Uppsala 1956, s. 7.

185

Å K E N I S B E T H

stället med en segmenlgavel på vilken placerats två bedjande pulli, vända mot en strålande sol, som placerats fritt över gaveln. I vilken utsträckning altaruppsatsen är förändrad torde icke kunna exakt avgöras förrän den blivit föremål för konservering.

Beutins största och kvalitativt bästa verk är utan tvekan altar­uppsatsen i Glanshammars kyrka, signerad och daterad år 1727. Uppsatsen, som skänktes lill kyrkan av översten Gustaf Reuter och hans maka friherrinnan Ingeborg Margareta Posse, är upp­byggd kring en oljemålning föreställande Kristus i Getsemane. Målningen, infattad i en förgylld ram, är infälld i ett i marmor-imitation målat bakstycke som krönet av en segmentgavel vilande på ett rikt profilerat listverk, som i sin tur uppbäres av Ivå kraftiga konsoler. På segmentgaveln äro placerade dels etl moln med bevingade änglahuvuden, dels två fumaroler samt en bild av Agnus Dei. Mellan konsolerna finnes en skulpterad, krönt inskriftskarlusch och i svicklarna på ömse sidor om tavelramens övre, halvcirkelformade parti akantusomament i relief. Det hela vilar på elt sockelparli, på sidorna avslutat med utskjutande plintar, som uppbära var sin skulptur föreställande Moses (t. v.) och Johannes Döparen (t. h.) och dessutom äro försedda med donatorsvapen (Beuler—Posse) samt (på sidorna) små akantus-omgivna kartuscher, av vilka den i söder är försedd med in­skriften »GaB. Bey tin :/Anno 1727 / Schulptor». Uppsatsen av­slutas ät sidorna med vingar av frodig, helförgylld akantusorna-mentik. Fritt ovanför uppsatsen har slutligen placerats en strål-kransomglven triangel med Guds öga.

Med denna altaruppsats har Beutin hell brutit med den 1600-lalstradition, som satte sin prägel pä hans tidigare arbeten och skapat ett verk i rent högbarock stil, i kvalitet fullt jämförbart med Burchard Prechts bästa arbeten och helt självständigt i för­hållande till dessa. Uppsatsen kan dock knappast vara kompo­nerad av Beutin själv. Med all sannolikhet har han haft en för­laga att gå efter, antingen ett blad ur något av barockens många arkitekturverk och mönsterböeker eller möjligen en ritning av-någon samtida svensk arkitekt. Denna fråga, liksom inånga andra problem rörande förlagorna och inspirationskällorna till det tidiga 1700-talets skulptur i Sverige, kan dock lämpligen tagas upp till behandling i elt större sammanhang.

186

G A B B I F. I. B E U T I N

Fig. 5. Altaruppsats från år 1727 i Glanshammars kyrka, Närke. — Altar-aufsatx uus dem Jahre 1727 in der Kirche uon Glanshammar, Närke.

187

Å K E N I S B E T H

1 Gryts kyrka i Södermanland uppsattes är 1734 en av Beutin levererad predikstol. Den första utbetalningen lill Beutin gjordes i augusti 1733, och slutlikvid fick han i april 1734. Av kyrko-räkenskaperna framgår vidare atl snickerierna tillverkades i Gryt, medan allt bildhugger] färdigställts i Stockholm och mon­terades på platsen av Beutin och en hans gesäll (tyvärr ej namn­given).33

Predikstolen beslår av en fyrsidig korg med tillhörande trappa och en femsidig baldakin. Vardera av korgens sidor är försedd med en rektangulär fyllning i vilken finnes en av akanlusorna-menl omgiven kartusch. Korgens hörn betonas av kraftiga voluter. Nedtill och upptill avslutas den med rikt profilerat list-verk. Två bokbräden stödas av bevingade änglahuvuden, medan ett tredje änglahuvud tjänstgör som sockel ät ett timglas. Balda­kinen är försedd med en skulpterad lambreqnin och bar en hjärlformad, lövverksomgiven karluscli på vardera sidan saml fumaroler i hörnen. Predikstolen tillhör den Tessinska typen, men är kraftfullare och livligare lill sin uppbyggnad än Björ-sätcrspredikstolen från år 1709.

Till Trönö kyrka levererade Beutin är 1737 en altaruppsats*' som lill sin typ hell skiljer sig från vad han tidigare skapat. En oljemålning (föreställande Nattvarden) är visserligen också här huvudbeståndsdelen, men i molsals till målningarna i de tidigare altaruppsatsema är den av större bredd än höjd. Tavlan omgives av en bred, i marmorimitation målad ram, nedtill försedd med omamentomgivna inskriftskartuscher, upptill krönt av genom­brutet lövverk i vilket inplacerats kartuscher av samma typ som nedtill pä ramen. På Ivå volulformade konsoler som flankera tavlan stå friskulplurer, allegoriska kvinnogestalter föreställande t. v. Tron (med kors och kalk), t. b. Hoppet (med palmkvist och ankare) . Runt fönstret ovan själva altaruppsatsen löper elt brett band av skulpterade moln, i vilka inplacerats pulti och bevingade änglahuvuden. Ovan fönstrets hjässa sitter dels cn strålande sol

• ULA, Gryt LI : 3, räkenskaper 1733 1734. Jfr Erik Bohrn, Gryts kyrka (Sörmländska kyrkor nr 82), Eskilstuna 1946, s. H. Ett skulplurfragment, som nu förvaras bist i kyrkan, är märkt med årtalet 1734 och init ialerna G. B., säkerligen syftande pä Beutin.

" Trönö kyrkoarkiv, L I : 1 , räkenskaper 1736—1737.

188

G A B II 1 E I. B E U T I N

Fig, li. Predikstol frän är /7,'f'f i Grgls kgrku, Södermanland. — Kanzel aus dem Jahre I7'.i'i iu der Kirche non Grgt, Södermanland.

189

A K 1- N I S B B T II

med namnet Jehovah i hebreiska bokstäver, dels två skulpterade inskriftsband. Till uppsatsen hör också ett skulpterat altar-krucifix.

Tydligen tyckte man i socknen att altaruppsatsen icke var nog ståtlig, varför man år 1789 anskaffade ett »augemenl», som också levererades av Heulin." Della tillägg består av en stor oljemålning föreställande Yttersta domen, infattad i en förgylld, sparsamt ornerad ram, på vilken placerats skulpterade Inskriftsband. 'tavlan, som till sin kontur närmast överensstämmer med en senbarock spegel av den typ som bl. a. tillverkades i Prccbls verkstad, fyllde i det närmaste hela den återstående delen av korfönstret, med del resultatet att korel blev mycket mörkt. Redan år 1754 rekommenderades också församlingen av ärke­biskopen att laga ned tavlan och i stället placera den på korets sydvägg."

Kvalitativt sett är Trönö-allarprydnaden betydligt sämre än de tidigare presenterade verken, och även som komposition måste den betraktas som föga lyckad och ganska dilettanlisk. Vi böra dock ha i minne alt Beutin vid liden för denna altaruppsats till­komst var en åldrad man, som kanske endasl i ringa omfattning själv förmådde att utföra nägra mera omfattande eller kompli­cerade arbeten utan måste förlita sig på sin gesäll. De två alle­goriska figurerna tia ingenting av Glanshammar-skulpturernas ganska skickligt och korrekt tecknade anatomi och rika draperi-behandling, ulan framstå snarare som anmödrar lill den talrika skara av allegoriska gestalter och änglar som Beulins siste gesäll, Magnus Granlund, massproducerade för ärkestiftets kyrkor. Då Granlund emellertid ännu icke hade kommit i tjänst bos Beutin vid tidpunkten för Trönö-allarels tillkomst (han arbetade dock redan som gesäll i Stockholm men hos en annan mästare) kan man dock icke tillskriva honom Trönö-figurerna.

Beutins kanske sista kyrkliga arbete var cn predikstol i Helgarö kyrka, som han hade under arbete åren 1740—1741.""

" Trönö kyrkoarkiv. U t i , räkenskaper 1739. • Visitationsprotokoll i LI : 1 i Trönö kyrkoarkiv. M ULA, Helgarö L I : 2 , räkenskaper 1740—1741. Predikstolen hade bestäl l ts

genom fröken Maria Christina I-Temming och betalades den 7/9 1740. Är 1741 fick Beutin ytterl igare betalning, 2 tunnor råg, värderade till 46 daler, då

190

G A B R I E L B E U T I N

Den är i det närmaste en kopia av Gryts predikstol och skiljer sig från denna huvudsakligen endast i vissa för helhetsintrycket mindre väsentliga detaljer. Bent kvalitativt sett är den också i det närmaste jämbördig med Gryt-predikstolen.

Givetvis har Beutin icke endast tillverkat altaruppsatser och predikstolar eller andra kyrkliga inredningsföremål. Hans pro­duktion har med säkerhet varit lika mångsidig och varierande som t. ex. Burchard Prechts. Alt han tillverkat begravningsvapen och skulpterade möbler framgår sålunda av bouppteckningen, där det i värderingen av inventarierna i hans verkstad talas om »Boohl och Gyrydoner», d. v. s. bord och gueridoner, och om hjälmar (»Giälmar») och vapenlöv, men att finna nägot eller några föremål av dessa kategorier som med absolut visshet kunna tillskrivas Beutin med hjälp av arkivaliska uppgifter torde vara svårt. Med all sannolikhet har Beutin också tillverkat ramar av skilda slag för såväl tavlor som speglar liksom skulpterade Ijuslampetter (observera de i hans bouppteckning upptagna tre väggljusplätarna med bildhuggeriarbete).

Att enbart med stöd av det ovan presenterade materialet söka draga några mera vittgående slutsatser om Beufins stil och konst­närliga utveckling är knappast tillrådligt. Beutin hyste säker­ligen icke någon medveten strävan efter att skapa sig en per­sonlig stil, utan han rättade sig som de flesta av sina yrkesbröder efter tidens stil eller beställarens personliga önskningar. Först en detaljerad jämförelse med verk av övriga samtidigt verk­samma bildhuggare torde giva oss möjligheter att konstatera vilka egenskaper eller detaljer i Beutins verk som kunna be­traktas som speciellt utmärkande för honom, cn jämförelse som förf. också hoppas få tillfälle att göra i samband med en mera detaljerad presentation av de stockholmska bildhuggarna under 1600-talets slutskede och 1700-talets förra hälft.

han »klagat sig fiir ringa accorderat om Predjkstolen, i anseende till den der på fölljande dyra tiden». Jfr Erik Bohrn, Helgarö kyrka (Sörmländska kyrkor nr 89), Eskilstuna 1946, s. 8, fig. sid. 9.

191

Å K E N I S B E T H

ZUSAMMENFASSUNG

Åke Nisbeth: Gabriel Beutin. Bin Stockholmer Bildhauer in der ersten Hälfte des 18. Jahrhunderts .

Der Bildhauer Gabriel Beutin, geboren in Giislrow in Mecklenburg, begann, nach den bisher zugänglichen Archivalien zu urteilen, seine Tätigkeit in Schweden als Gesell beim Admiral i tä lsbi ldhauer Niclas Enander in Stock­holm. Eine eigene Werkstatt eröffnete er um 1698 und seine Einbiirgerung als Biirger und Bildhauer in Stockholm erwarb er im .lahre 1700. Beutin starb in Stockholm im .lahre 1742. In der langen Zeit seiner Tätigkeit gelang cs ihm, eine Beihe von bildhauerischen Arbeiten aller Art, angefangen von einfacheren Dingen, wie Bilderrahmen und Skulpturdetai ls fiir Stuhle und andere Möbel, bis zu grossen und reich verzierten Altaraufsätzen auszu-liihren. Zu seinen friiheren Arbeiten gehört eine Kanzel (Abb. 2) und ein Altaraufsatz (Abb. 1) fiir die Kirche in Björsäter in Östergötland, die 1709, resp. 1708, zur Ablieferung kamen. Ihrem Aufbau nach sind beide vcr-hältnismässig altertiimlich, zumal der Allaraufsalz, während die Ornamentik durchaus hochbarock gestaltct ist. Ein Altaraufsatz aus dem Jahre 1707 fiir die Kirche in Hjälsta in Uppland, heute in der Kirche von Björkvik in Södermanland, wie auch ein anderer aus dem Jahre 1719 in der Kirche von Dalby in Uppland, schliessen sich beide ihrem Typus nach an den Björsäter-Allar an, sind aber jetzt zum Teil stark verändcrt im Zusammen­hang mit späleren Heslaurierungen. Völlig hochbarock, nicht nur in den Delails sondern seinem ganzen Aufbau nach, ist Beutins grösstes und qual i -tativ höchslslehendes Werk, der Altaraufsatz (Abb. 5) in der Kirche von Glanshammar in Närke aus dem Jahre 1727. Von rein barockem Typus sind auch die Kanzeln in Gryt (Abb. 6) und Helgarö, beide in Södermanland, von 1734 resp. 1741. Kin Allarschnnick in der alten Kirche von Trönö in Hälsingland, der in zwei Klappen zur Ausfiihrung gekommen ist (1737 und 1739), wirkt recht steif in der Komposition und die Skulpturen selbst sind ebenfalls von geringerer Qualität als friihere Werke Beutins, weshalb er aller Wahrscheinlichkeit grösslenteils von einer Gesellenhand ausgefiihrt sein diirfte. Beutin muss iibrigens zur Zeit der Enlslehung dieses Altar-aufsatzes schon ein recht aller Mann gewesen sein.

Bei Beutin gingen u. a. zwei der produklivstcn, wenn vielleicht auch qual i tat iv nicht gerade besonders hochstehenden schwedischen Bildhauer des 18. Jahrhunder t s hervor, nämlich Niclas Öslerbom, hauptsächlich tätig in Östergötland, und Magnus Granlund, wirksam in Uppland und den an-grenzenden Landschaflen. Beide arbeilelen meisl in dem mit der Zeit recht antiquierten Stil ihres Meisters.

102