GYCKELNkalmar nations medlemstidning

sjätte jubileumsnumret

anno 2013

- 1 -

REDAKTIONEN#minnen #historier #vinärmarossettslut

Gyckeln Nummer 6, Anno 2013-

Gyckeln är Kalmar nations medlemstidning. Den utkommer med 1400 exemplar 3 gånger per

termin och trycks hos Trycksaksmäklaren. -

Ansvarig Utgivare: Mikael GustafssonRedaktörer: Emelie Sundin och Joakim Axelsson

Omslag, Design & Layout: Joakim AxelssonKontakt Gyckeln: gyckeln@kalmarnation.se

Emelie SundinRedaktör för Gyckeln

N u är alla löven döda och kylan på sin plats. Gnällandet

angående regnet har precis avtagit hos den vana uppsalabon och emot oss kommer julen trippandes. Facebook har dessutom kommit igång med julreklam längs sidorna och instagrammade foton talar om diverse julstämningar som sakta tar sig in våra liv. Allt känns igen när vi ännu en gång närmar oss jul och nyår. Det hände en gång för länge sedan. En gång i festsalen på Kalmar. Jag hade precis tömt min första snaps efter en sång som jag stolt efter bara två repetitioner börjat lära mig utantill ”Ååå alla så dricka vi nu... nååågon tiiill” Efter min och mina bordskamraters samstämda skålande tystnade festsalen och dess gäster. Med en knäppt tyst tystnad avbröts mystiken av ljuva människoröster i kör och håret på mina armar reste sig. In i rummet steg det vackraste luciatåg i Uppsalas historia. Jag satt rörd och omringad av en uppställd kör längs rummets fyra väggar och tänkte att nu, nu var jag tamejfan

mitt i det bästa av nationslivet. Känslan var enorm och minnet av denna kväll är garanterat ett av de finaste som jag samlat på mig under min egen tid på Kalmar. Därför vill jag råda alla till att boka in den 7:e december bums så att också Du har möjlighet att avnjuta vår alldeles egna och enastående Kalmarkör. Något som du heller inte får missa är chansen att en sista gång för alla fira vårt kalmaritiska jubileumsår och deltaga på årets sista fest, nyårsgasquen! På tal om minnen mina vänner! Under vecka 47 anordnades en utställning i nationshuset med Kalmars egen historia, upptäckt och presenterad av de skickliga systrarna Hedvig och Jorun Widmalm. Av en ren tillfällighet några dagar senare mottogs ett brunt kuvert på 1Qs kontor sänt av en man född år 1923. Kuvertet visade sig innehålla ytterligare

historier och minnen från en studietid i Uppsala och om ett aktivt medlemskap i nationen mellan 1945-1951! Med delar av Christer Wiblings egen historia är vi mycket stolta att på sidorna 14-17 få publicera ”Ett knippe minnen”. En text som förhoppningsvis kommer att finnas i fulltext på Kalmar nations hemsida, inom en snar framtid. Om en månad inträder ett nytt år och än en gång överlämnas ett år av nya historier att skrivas in i våra historieböcker, kanske för att plockas fram igen om hundra år. Vi vill därför tacka alla skribenter och fotografer som under det gångna året bidragit till att bevara vår tids historier av år 2013 genom publicering i Kalmar nations skriftserie. I Hopp om en skön jul och många realistiska nyårslöften önskar vi dig Good Jul & gott nytt år!

P.s. Klockan är nu 1500 och det är dags för mitt sedvanliga eftermiddagskaffe.

- 2 -

- 3 -

M an skulle kunna se Kalmar nation som ett lok, inte ett

nytt modert lok med sköna säten och tuffa datamaskiner. Nej Kalmar nation är som ett gammalt vedeldat ånglok med trästolar. Det går inte av sig själv utan det behövs flera personer som smörjer varje kugghjul och öser på med massor av kärlek för att det ska ta sig framåt. Vilken tur då att vi har så många människor som vill lägga tid och energi på nationen för att den ska kunna ta sig framåt, speciellt nu när det blir kallare och ännu mer värme behövs. Som alla ånglok har även nationen lokförare. Vi har dock den egenskapen att alla medlemmar gemensamt styr nationen. Men till skillnad från ett lok har vi inte bara en räls att följa utan vi har en tågbana som mynnar ut i ett oändligt antal vägar vi kan ta. Borde inte kuratorerna sitta i loket? Nej kuratorerna åker liksom lite framför tåget på en segway och försöker få de att styras åt rätt håll, eller i all fall åt ett håll. Men som många vet är det inte så lätt att leda ett ånglok, speciellt inte ett ånglokmed c.a 1500 lokförare när man

själv försöker styra en segway på en tågräls, i dimma. Ibland kör vi lite fel och ibland blir det knasiga turer runt olika saker men ofta mynnar vi ut i att hamna på en relativt stabil räls. Nationen tuffar på kan man säga. Ibland blir det dock signalfel, någonting hindrar loket framfart och vi behöver backa tillbaka och lösa problemet. Detta har hänt nu och vi kan tyvärr inte göra mycket annat än att börja om. Denna gång gäller det det allmänna valet där en missberäkning har lett till att det behöver göras om. Ett misstag som är både besvärligt, drygt och krångligt. Så backa loket, elda på mer i pannan, lägg om rälsen och tuffa vidare. Värre saker har hänt. Vadan denna lokmetafor undrar ni? Beror det på att jag är barnsligt förtjust i lok, eller har det en djupare psykologisk mening där loket i själva verket får representera min rädsla för koriander. Koriander är mitt personliga signalfel och jag har inget till övers för den örten/kryddan/växten eller vad det nu är

för något. Jag tror världen skulle vara lite bättre utan koriander. Men som den diplomat jag är erkänner jag koriander som mat även om den är oätlig, jag har ju sett att vissa människor äter glödlampor och verkar gilla det. Och koriander kan väl inte vara så mycket värre. Loket Kalmar nation behöver som jag skrev i inledningen mycket kärlek och det är precis vad jag tycker att en 350-årig gammal trotjänare förtjänar. Jag försöker göra mitt och har bland annat satt upp en rosa ljusslinga på mitt kontor som på något sätt får visa min uppskattning för nationen. Den kommer komma väl till användning nu när höstmörkret kryper sig närmare och jag ramlar fram på min segway förföljd av 1500 lokförare i det vackraste ånglok jag vet.

1Q-SPALT

Mikael Gustafsson

- 4 -

3Q och det här med personalansvar, eller, det

kallas klubbverk, eller, jag beter mig plötsligt som en småbarnsmamma Att vara 3Q innebär massor av arbetsuppgifter. En del är roligare än andra, det tänker jag inte förneka, för även om jag förstår vikten av inventeringar så betyder det ju inte att jag tycker att det är roligt. Något som däremot är roligt är att ha ett klubbverk. Jag väljer att se dem som mitt alldeles egna sjörövarband. Eller som min lilla förvirrade flock ankungar. Ibland både och, gärna samtidigt. Att ha ett klubbverk är nog lite som att ha barn. Förutom att de är många. Och har mycket mer egen vilja än barn. Men det funkar oftast väldigt bra att prata med dem som om de vore just gnälliga småungar. ”Nej, Ankan1, du får ingen mer öl förrän du har städat leveransrummet. Nej, Ankan2, ge tillbaka den där nu. Ankan3, kliv ner därifrån innan du ramlar. 4 och 5, sluta bråka nu, annars får en av er gå ut i baren tills ni har lugnat

3Q-SPALT

ner er!”. Ungefär så kan det faktiskt låta. Och ibland känner man sig verkligen som en gnällig tant. Att vara klubbverkets mamma är både roligt och jobbigt. Det är roligt för att det är en grupp helt fantastiska människor man jobbar med, som har engegemang och idéer och energi och vill göra saker, testa saker. Och det är jobbigt för att man måste vara den som säger nej till en del grejer. Och vara den om tjatar om att jo, veckostädet är viktigt, ja, jag vet att du kommer lukta klorin på vägen hem men nu är det så det är. Men framför allt så är det fantastiskt lärorikt. Man lär sig så mycket av sina klubbverkare. De har nya idéer, och är nya människor med nya synpunkter på de rutiner som efter ett par år på samma ställe kan ses som naturliga. Det är lite läskigt första gången någon frågar varför vi gör saker på ett visst sätt

och man per automatik svarar ”för att vi alltid har gjort så”. Alltid? På riktigt? Nej, antagligen inte. Det finns alltid saker som går att förbättra i en organisation, och ibland så behövs det nya perspektiv på gamla vanor för att man ska förstå det. Så det tycker jag är det viktigaste jag har lärt mig hittills under terminen, att ta till vara på klubbverkets idéer och förslag. Att lyssna, anteckna och försöka röja plats för dessa nya idéer som strömmar in, och se till att så många som möjligt av de som är genomförbara faktiskt händer. Det är också det mest givande delen av jobbet som 3Q, att se nationen och de som jobbar här utvecklas tillsammans. Ibland så behöver man inte göra drastiska förändringar för att det ska bli skillnad, det kan räcka med att diskutera tvättstugesystemet med en klubbverkare eller två.

Tina Karlsson

- 5 -

- 6 -

47 dagar. I skrivande stund är det 47 dagar kvar innan jag kommer kila ut från Kalmar Nations nyårsgsque 1 januari 2014 i nyårsfirande virrvarr och kunna med blandade känslor men kopiösa mängder stolthet titulera mig ”emeritus”. Jag kommer få en pin också. Det har varit ett intensivt år, inte minst för att vi firar 350 år som en av Uppsalas nu 13 studentnationer. Så här sitter jag på mitt kontor och funderar mer än någonsin tidigare på vad som hänt under året, vad jag gjort och vad nationen gjort för mig. Jag inser jag befinner mig i lite av en bubbla av nationengagemang och egenheter som jag nu försiktigt försöker föra över till mitt CV och personliga brev, som ska övertyga en mugglare om att jag är en vettig människa som man inte bara kan utan borde anställa. Ja, jag är färdigpluggad och ska ta det där steget ut i den riktiga världen, skrämmande fri från möjligheten att ta en omtenta. Jag inser att vad som började som ett sätt för mig att skjuta på verkligheten att det inte är skitenkelt att få jobb som nyutexaminerad statsvetare och kunna vara kvar i Uppsala minst ett år till, till Ölands stora förlust, har

- 7 -

kommit att definiera mig mycket mer än vad jag anade i december 2011. Det gick ju till och med så långt att jag ställde upp till omval 2012 och fick behålla mitt kontor i ett år till. Nu sitter jag här och känner mig obegränsat mer erfaren och kunnig efter två år som ämbetsman än vad sex år av högskolestudier armerat mig med. Det var förvisso inga dåliga studier,men nu har man ju liksom ”gjort” någonting! Det finns de som har en bild av studentengagemang som en faux-erfarenhet, något som härmar verkligheten men inte nödvändigtvis kan tas på samma stora allvar. Inget kan vara längre ifrån sanningen. Efter mitt engagemang på nationen, som jag hoppas i någon form kommer kunna fortsätta, har varit en av de mest berikande och upplevelsefulla tiderna i mitt liv och inget kan få mig att tror att det inte kommer vara till min fördel i framtiden. För det vill jag tacka Kalmar Nation.

Den 31 december kommer jag på Nyårsgasquen traderas och 2Q-insigniet skall för alltid avhängas mig för att pryda min efterträdares ack så fagra nacke (jag vet inte vem det är än, men att människan kommer ha en fager nacke är jag synnerligen säker på!). Denna nyårsgasque kommer bli enfantastisk avslutning på jubileumsåret då vi med pompa och ståt firar början på de kommande 350 åren och välkomnar 2014 som, så vitt jag vet, kommer bli det bästa året hittils, alla kategorier! Strax efter det hoppas jag sitta på en arbetsintervju och göra ett så sjukt bra intryck att jag blir anställd på stört. Jag kommer sitta där beväpnad med en myriad av berikande erfarenheter från nationen. Jag kommer ha en snygg pin på mig.

Varsågod, Kalmar! Tack, Kalmar!

2Q-SPALT

Vad är väl en pin på kavajen?

Fredrik Karlsson

- 8 -

VAD föRKNIPPAR Du NyåR mED?

Ä r det kanske festen och fyrverkerierna? Eller släkten och vännerna? Eller “grevinnan och betjänten”? Kanske alla dessa

tillsammans?Vad jag förknippar med nyår är framförallt gemenskap. Det är då vi samlas för att se tillbaka på vad som hänt och vad vi åstadkommit samtidigt som vi blickar framåt mot nya möjligheter. Under det år som varit har vi firat att för 350 år sedan bildades en liten nation med ett stort hjärta. Nu börjar sorgligt nog vårt jubileumsår gå mot sitt slut. Det har varit ett år av minnen. Vi har blivit påminda om gamla minnen men vi har även skapat nya minnen som kommer följa oss länge framöver. Vi har fått se vad den här underbara nationen har upplevt sen den bildades och vad den har gett sina medlemmar. Genom historiska utställningar har vi fått en inblick i hur det var då och genom storspex har vi lett och skrattat åt hur det kunde ha varit. Kanske träffade vi nya vänner där? Kanske skapade vi några nya minnen med dom? Som avslutning på detta jubileumsår vill Kalmar nation ge chansen att skapa ännu fler minnen tillsammans i goda vänners lag. Den 31 december öppnas dörrarna för en hejdundrande Nyårsgasque där vad som helst kan hända, men som framförallt ger oss chansen att möta det nya året och de nya möjligheterna tillsammans.

Hälsningar NyårsgeneralEmma Arias Olsson

- 9 -

Foto: Gabriel Winegarner

- 10 -

”DuRINg ThE cOuRSE Of ThE SummER ThE ‘KLubbmäSTARE’

hAS uSED ELEVEN PITchERS Of PuNSch.”

T his was an off-hand entry in the account book of the ‘klubbmästare’ in 1879. During the

19th century the klubbmästare was the person in charge of the parties, the restaurant business and the nation’s alcohol supply. His book shows an image of the nation that is quite well known; that of a select group wiling away their time in a drunken haze. When we started to study Kalmar nation’s archive, we wanted look beyond this image. Of course, it isn’t completely wrong. It’s not untrue that, throughout its long history, the nation has been a site for decadent alcohol consumption as a way for students to bond. The accounts tell us as much. From the 17th century on, they show how Kalmar nation pays for copious amounts of beer, wine, punsch, and whatever else has been fashionable to drink at any given period. The humiliating “deposition rites” which new students had to go through to be able to enter this exclusive student coterie are well known and have been documented by horrified observers many times over the years. This picture plays into a number of age old negative stereotypes about students. However, we wanted to find out what made the nations so durable. How have they survived for so long? How have they adapted to the changing times? Most importantly, what kind of needs do they fulfill for the young people who left home to come to Uppsala to study? Alcohol hardly seems like an adequate answer. The answer seems to be that from the 17th to the 20th century, the nations served as a home away from home – for better or worse. When you came to Uppsala to study, the people from the home region adopted you as a second family, with everything that that entailed: they had strict rules but they provided a sense of safety. They forced

new members to pay expensive entry fees, but they also took care of members who had fallen on hard times. When we looked through the nations’ account books from different centuries, we found that Kalmar had paid for newspapers, academic literature, music and theatre. The nations were sites of scientific discourse, since disputations could happen there. They were places where people created networks. At the nation, the students could make connections that helped forward their careers. Most importantly, the nation was an organization created and led by students. Even though the university introduced inspectors to control the nations, this aspect remained, with the democratic meetings known as ‘landskap’, for example. As with the university, the nation has excluded women throughout most of its history. Change has happened and is happening – today we welcome people of all genders, from many different countries, but things aren’t perfect. It is illuminating to study the nation’s history because it shows us how many of the old traditions have survived into the present day, and how many have disappeared. It shows how change is possible and sometimes desirable, but it also gives us a glimpse of the distant past - a chance to understand and perhaps connect to a young student from Kalmar or Öland coming to Uppsala for the first time, in, say, 1663.

Hedvig WidmalmJorun Widmalm

- 11 -- 10 -

- 12 -

ETT KNIPPE mINNEN fRåN mIN uPPSALATID (1945 - 1951)

av Christer Wibling

Jag är en sedan länge pensionerad domare, född i Örebro 1923. Sommaren 1934 kom jag med min familj till Kalmar, lagom till att börja i realskolan. Min äldre bror (Jöran) tog studentexamen i Kalmar läroverk 1939, jag själv 1942 och min yngre syster (Margareta) 1944. Vi kom alla att studera i Uppsala och tillhörde då Kalmar nation. Andra världskriget anses ju ha börjat den 1 september 1939 genom Nazitysklands anfall på Polen. Min bror var då inkallad och vid Sovjets angrepp på Finland den siste november s. å. skickades han till gränsen mot Finland. - Jag själv gick hösten 1939 i andra klassen i det fyraåriga gymnasiet (latinlinjen) och redan i september enrollerades jag i civilförsvaret, huvudsakligen som telefonist - oftast fyra timmar (02.00 – 06.00) en natt i månaden - i luftskyddscentralen, som var inbyggd i den gamla vallen framför järnvägsstationen. - Som luftbevakare på södra Öland sommaren 1941 såg jag med blotta ögat tre stora tyska minfartyg gå under, sprängda av svenska minor utanför Össby (Gräsgård), med sju döda (enligt uppgift) och tiotals, kanske hundratals skadade som följd. En del av de svårast skadade fördes in till lasarettet i Kalmar. (I november s. å. inträffade en ny olycka utanför

Gräsgård. Då var det en svensk hjälpvedettbåt, som - vid arbeten på samma minfält - sprängdes av en svensk mina, varvid tio man omkom.) - Efter studentexamen var jag, liksom min bror och de flesta andra unga svenskar, länge inkallad (militärutbildning och beredskap), för min del praktiskt taget hela tiden från mitten av maj

1942 till årsskiftet 1944/45, precis lagom till min myndighetsdag, ty jag fyllde 21 år vid årsskiftet. Och i januari 1945 började jag läsa juridik i Uppsala. Då jag kom till Uppsala i januari 1945 var Kalmar nation den minsta studentnationen (seniorer och juniorer tillhopa endast 67 medlemmar, varav 19 kvinnliga). Gotlands nation, den näst minsta, hade 77 medlemmar, därav 12 kvinnliga. Norrlands nation, den största, var tio gånger större, men det låter nog inte så mycket idag.

”Bortom bullret”, kalmariternas nationshus vid S:t Johannesgatan, var vackert och trivsamt samt utrustat

med en egen liten park med en fungerande springbrunn, men huset var litet och kraftigt nedslitet. Redan före kriget hade nationen därför planer på ett nytt nationshus (med bl. a. studentrum), men ekonomin var mycket svag. Under många år var byggnadsfrågan en dominerande angelägenhet för nationen. En byggnadskommitté

- 13 -

(BK) var tillsatt med ett halvdussin ledamöter (inspektor, skattmästare, förste kurator - 1. Q - och ytterligare några nationsmedlemmar). Under mina första år i Uppsala var E. Louis Backman nationens inspektor. Han var professor i farmakologi och en vältalare av rang. Inte minst minns jag det tacktal han en gång efter en nationsgask höll, utformat på temat ”pauseringens betydelse”. Margareta har påmint om det bejublade middagstal E. Louis höll om begreppet ”Ingenting”. Och Jöran har berättat hur E. Louis, i tacktalet efter en lunch som Smålands nation bjöd Kalmar nations representanter på i samband med planer på att slå ihop de två nationerna, drog en parallell till förförelsearian i operan ”Simson och Delila”. (Hans tvillingbror Gaston - även han medicine professor, men i Lund - besökte då och då vår nation och visade sig då vara en elegant talare.) År 1945 utkom E. Louis med boken ”Den religiösa dansen”, där han bl. a. försökte förklara den roll, som denna spelat inom medicinens historia, och år 1947 med arbetet ”Jungfru Maria Nyckelpiga” ang. en liten, välbekant skalbagge, som brukats inom folkmedicinen men även varit upptagen inom den officiella läkekonsten. Alla nationsmedlemmar fick - generöst - var sitt exemplar av arbetena. Under 1948 efterträddes E. Louis av Tord Palander, professor i national-ekonomi, bl. a.

pionjär inom regionforskning. Hans kunskaper blev till mycket stor nytta för byggnadsfrågans lösning. Men mer om skiftet längre fram! Nationens skattmästare var universitetsapotekaren Harald Ringberg, en mycket omtyckt äldre gentleman, som ofta var generös med diskret lämnade bidrag till nationens fester. Ex. vis bidrog han till gåsgasken 1946 med 300 kr, vilket sänkte själva middagspriset till 4 kr./landsman. Och på ett tidigt stadium stod det klart, att han hade för avsikt att i mycket stor utsträckning bidraga ekonomiskt till nationens planerade nybyggnader, vilket också skedde. När Ringberg hösten 1948 skulle fylla 70 år - en ofattbart hög ålder för unga studiosi - samlades bland landsmännen in flera hundra kronor till en gåva, varpå några for ner till Stockholm och där inköpte en liten söt silverbägare. Och på den stora dagens morgon infann sig en handfull kalmariter hos familjen Ringberg, 1. Q höll tal och bägaren överlämnades. Då fru Ringberg uttalade att besöket var så tidigt att tårta och annat ännu inte anlänt, sade festföremålet kort att ”champagne har vi ju alltid hemma”. Därpå drack de uppvaktande en förnämlig och uppiggande champagne, som lade en god grund för dagens frukost, vare sig denna intogs på det egna studentrummet, på Bruhns eller Dagnys matsalar eller annorstädes. Inte heller bör man glömma nationens vaktmästare, målarmästaren Otto Söder, som med familj bodde i nationshusets bottenvåning. Kalmariterna var med honom och hans fru - och dessa med kalmariterna, tror jag - väl tillfreds. Då Söder, av åldersskäl och på egen begäran, efter 17 års trogen tjänst lämnat nationen vid årsskiftet 46/47, avtackades han på kroppkaksgasken i mars 1947 av hr Inspektor, som - med varma ord - överlämnade Patriotiska sällskapets medalj till honom. Vad gäller fru Söder, har Margareta, som var klubbmästarinna något år, omvittnat att denna, utan att låta irritera sig, alltid var mycket hjälpsam med råd och dåd, när min syster och andra kalmariter stod i hennes kök och bredde smörgåsar. I ett brev hem efter nyssnämnda gask har Margareta beskrivit bordsdukningen med orden: ”I mitten stod Kronprinsens pokal, en stor pampig sak fylld med tulpaner och narcisser och björklöv, och på sidorna stod två låga skålar, lånade av fru Söder, också med blandade blommor. Mittemellan stod ljusstakar med höga antikljus, stakarna också lånade av fru Söder.”

2 festklädda män

- 14 -

Våren 1945 hette förste 1. Q Sonja Lyttkens-Nåsander, som lär ha varit Uppsalanationernas första kvinnliga 1. Q, men under hösten efterträddes hon av Halward Tylén. Båda imponerade storligen på mig. Under kalenderåret 1946 var Jöran 1. Q. Om hans verksamhet vill jag här bara nämna, att han - en gift fil. kand. - blev pappa i mitten av april 1946, vilket av Nationens pigga Valborgsmässoorgan ”Spyflugan” uppmärksam-mades, under bokstaven J i en alfabetsdikt, med raderna ”Jöran, som på Edvard byter, vet som Heraklit: Allt flyter´.” Några månader våren 1947 var Einar Zacke 1. Q. Denne, som i Uppsala tog fil. kand., var marinofficer i det civila och tjänstgjorde åtminstone under någon långresa som sekond på kadettfartyget ”Gotland”, tidigare flygplanskryssare. Sommaren 1947 var jag en period hemma i Kalmar och den sista juni kom Zacke på besök, käckt klädd i marin ”sommardräkt” (med båtmössa och vita shorts, tror jag). Han var i Kalmar i militärt tjänsteärende, men han ville också försöka få kontakt med en eller annan kalmaritisk politiker, som skulle kunna hjälpa till med bidrag till nationshusbygget. Mina föräldrar bodde då i ett gammalt trähus på Kvarnholmen. Zacke hade ätit lunch hos oss i trädgården och vi stod efteråt och pratade i matsalen, som låg på nedre botten. Det var varmt och soligt och matsalsfönstren stod öppna mot gatan. Helt plötsligt avbröt Zacke samtalet, hoppade ut genom ett öppet fönster och försvann för en stund. Han återkom, varvid han förklarade sitt uthopp orsakat av att han på gatan observerat en kalmarit, som han länge önskat få tag på för eventuellt stöd till nationens insamling. Därpå tackade han för välfägnaden, plockade till sig båtmössan och lämnade huset, genom ytterdörren. (Envar, som läst ”De tre musketörerna”, kan se för sig en liknade händelse, i början av boken. Jag tänker förstås på hurusom d´Artagnan vid sin första uppvaktning hos musketörernas chef hoppar ut genom ett fönster - en trappa upp, tror jag - i Hotel de Tréville för att jaga en person som något kapitel tidigare förolämpat honom dödligt.) Under det akademiska året 1947/48 var det min tur att vara 1. Q. Och även för mig var byggnadsfrågan förstås prioriterad. Men här vill jag särskilt framhålla de insatser i byggnadsfrågan, som gjordes av ”Bertil I” och ”Bertil II”, båda ledamöter av BK. Den förste var den lärde humanisten Bertil Börjeson, i många år Red. för nationens skriftserie, tillika författare till flera av dess intressantaste artiklar - jag tänker närmast på ”Strövtåg i nationsmatrikeln” (1949) och ”Från Grèz till `Bortom bullret´” (1950), som ju handlar

om Carl Larsonkartongerna. Den andre var den unge energiske medicinaren Bertil Svenson, yngre bror till nationens hedersledamot, den dynamiske juristen Bengt Svenson. Ty även om byggnadsfrågans avgörande i mångt och mycket låg i händerna på Inspektor och Skattmästare, så krävdes en ständig, tålmodig, kunnig och engagerad support från aktiva studenter, och sådant stöd gavs i stort mått av de två Bertilarna. - I maj 1949 fick BK, då representerad av Bertil Börjeson och mig, ihop en liten skrift, ”Kalmar nations i Uppsala byggnadsfråga. Insamlingen i hembygden”. De sista meningarna i skriften löd: ”I decennier har Kalmar nation varit uppsalanationernas Benjamin. Måtte den inte även få återtaga sin roll som deras Ahasverus!” - Den 1 maj 1950, fick jag glädjen att vara med vid den ceremoni då det första spadtaget togs, den gången visserligen inte för ett nationshus, men dock för ett blivande hyreshus. Våren 1945 studerade i Uppsala drygt 4 000 studenter, varav en fjärdedel var kvinnliga. Endast ett fåtal av dessa studenter - främst de som hade en lön att leva på och kanske också hade familj - bodde i lägenhet eller rentav villa. Och av den stora majoriteten studenter var det endast några hundratal som bodde i särskilda studentrum eller studentlägenheter. Där fanns de Norrbyska och Fjellstedtska studenthemmen med rum för ett tjugotal studenter vardera. I ”Parthenon” (granne med Kalmar nation) på S:t Johannesgatan bodde ett sextiotal studentskor i små möblerade enrummare, och lika många manliga studenter bodde i möblerade enkelrum på Övre Slottsgatan 5 A och B (gärna kallat ”Gubbhuset” alt. ”Gubbhyllan”, senare ingående i ”Internationella kursgården”, numera kanske ”Akademihotellet”). Och på Luthagsesplanaden 6 tillhandahöll Stiftelsen Uppsala studentbostäder ett drygt 100-tal (omöblerade) enkelrum med kokskåp, wc och dusch, om jag minns rätt. Vidare kunde ett par studentnationer erbjuda ett femtiotal enkelrum vardera och ett halvdussin andra nationer tillsammans ytterligare några tiotal rum. Men Kalmar nation kunde då inte ställa upp med vare sig studentrum eller lägenheter. Under min första termin i Uppsala bodde jag i ett par, tre olika rum, en månad här, ett par där. Mitt första rum låg på Skolgatan och kostade 65 kr/mån; rummet var stort, värmdes med kakelugn. Ett bra rum, men efter ett par månader behövde innehavarna rummet för egen del. Ett annat rum - för 60 kr/mån. - låg på Järnbrogatan ”t.h. in på gården, 1 tr.”, hade kakelugn och var ganska omodernt, men kaffe

- 15 -

serverades på söndagsmorgnarna. Dock, redan på hösten 1945 övertog jag Jörans rum på Geijersgatan - med söndagskaffe och bröd - för 60 kronor/månad. På våren 1947 flyttade jag till ett möblerat rum på Övre Slottsg. 5 B, där vårterminen kostade 307 kr och höstterminen 260 kr. Detta rum och ett halvdussin andra låg vid en korridor, där det fanns en gemensam telefon och - i ena änden av korridoren - en gemensam toalett. I ett garderobsliknande utrymme i rummet fanns ett handfat med handdusch. Och i januari 1949 bytte jag till ett liknande rum högst upp i 5 A, ett rum som jag tilldelats såsom innehavare - den allra förste, om jag minns rätt - av stipendiet ”Jonas Samzelii rum” (avsett för en aktiv student som varit verksam inom studentkår, nation el. dyl.), vilket märkbart minskade min hyreskostnad. Middag eller annan huvudmåltid/dag brukade jag äta ute, till en början ofta på en mjölkbar men senare oftast på en ”matsal” - Dagnys, Bruhns eller annan - där kupongerna kostade 1:50 à 2:- kronor per måltid. Men övriga måltider åt jag oftast ”på rummet”, där jag i en byrålåda förvarade en elkokare (à 16:80 + sladd 4:- för att koka vatten för té eller kaffe eller för att koka ägg. I lådan förvarade jag också bl. a. mjölk, cornflakes, bröd, ost, kaviar och (raket)ost. - Jag gick ganska flitigt på nationens gasker men inte särskilt ofta på restaurang kvällstid. Men, för kvällsbruk, hade jag likör, groggvirke eller annat att bjuda gäster på, förutom té, kaffe och sådant, förstås. Under kriget vistades många utlänningar - inte minst norrmän - i Uppsala. Och trots kriget uppehöll Kalmar nation förbindelser, låt vara sparsamma, med åländska och andra finländska studenter. Under några år ingick jag i studentkårens internationella utskott (IU), först som ledamot, sedan - då IU:s ordförande blivit kårordförande - som ordförande för utskottet. En uppgift för IU var naturligtvis att ge råd och tips till utländska studenter. som - efter kriget i stigande antal - passerade Uppsala. En del ville studera där, de flesta var bara nyfikna. Jag tog dem ofta på någon timmes rundvandring till 2 -3 nationer - däribland oftast Kalmar nation, förstås - samt till universitetet och Carolina, ofta avslutad med en kopp té i mitt rum på Övre Slottsgatan, åtföljd av en längre diskussion. Ibland fick någon eller kanske två studenter övernatta hos mig, varvid gästen fick nyttja ottomanen, medan jag låg på madrassen, men om de var två, blev golvet min sovplats.I och för sig upplevde jag mig själv som en

ganska aktiv studerande, men efterhand hade jag lagt märke till att jag hållit på ganska länge - kanske alltför länge - med mina juridiska studier. Och HT 1950 hade en brunögd och mörklockig studentska från Misterhult i norra Kalmar län dykt upp på nationen. Detta sammantaget fick mig att ”uppsnabba” mina studier. Så jag avslutade dessa i slutet av år 1951, förlovade mig med flickan och började tjänstgöra på en östgötadomsaga i januari 1952.

Raketost

- 16 -

- 17 -

- 18 -

Kallelse till omval av posten Andre kurator för verksamhetsåret 2014 Valnämnden kallar härmed till omval för allmänt val 2013. Landsman med betald terminsvgift är röstberättigade i valet som hålls i Kalmar nations entre måndagen den 9 december kl

15-19

Notice of re-election of the post of second curator for the year 2014 Valnämnden hereby invite all members for re-election for Allmänt val 2013. Member with paid membership-fee is allowed to vote in the elections held in Kalmar nation’s entrance

on Monday, December 9 between 15-19.

OmVAL ALLmäNT VAL 2013

Presentation av 2q-kandidaten Presentation of 2q candidate

Christina Fredriksson

Christina har varit aktiv i Kalmar nation i många år nu och enligt henne finns det verkligen inget bättre ställe på hela jorden! Hon är beredd på vad arbetet innebär och klarar t.o.m. att byta journalremsan i kassapparaten på första försöket! Som 2Q vill hon vara nationens ansikte utåt och ge tillbaka till nationen. - Jag kommer göra mitt arbete som 2Q galant, säger Christina.

Christina Fredriksson

Christina has been active in Kalmar nation for many years now, and according to her, there really is no better place on earth! She is prepared for what the job involves and can even chang the journal strip on the cash register on the first try! As 2Q she wants to be the nation’s public face and give back to the nation. - I will do my job as 2Q gallantly says Christina

- 19 -- 18 -

röstning Per Post eller ombud

Valsedeln ska vara lagd i ett förseglat kuvert. Detta kuvert ska jämte undertecknat RÖSTKORT läggas i ännu ett kuvert adresserat till: Valnämnden Kalmar nation Svartmangatan 3 753 12 UPPSALA

Röster angivna på detta sätt gäller endast om de kommit valnämnden tillhanda före valets avslutand, klockan 19.00 den 9 December 2013

valsedel

Av valnämnden fastställd den 15 oktober 2013.

voting by mail or Proxy

The Ballot paper shall be laid in a sealed envelope. This envelope, together with signed Voting card inserted in another envelope addressed to : Valnämnden Kalmar nation Svartmangatan 3 753 12 UPPSALA

Answers given in this way is only valid if they come election committee provided before the election ends at 19:00 December 9, 2013

ballot PaPer

Of Electoral Committee on 15 October 2013.

Andre Kurator 2014 (1 st)

Ja Christina Fredriksson

Second Curator 2014 (1 person)

Yes Christina Fredriksson

In EnglishPå Svenska

Markera Ja vid den kandidat du tycker ska vara nästa års andre kurator. Röst kan ej avläggas på kandidat som ej finns med på den förtryckta valsedeln. Felaktigt angiven röst, eller överflödig markering som försvårar tolkningen inom varje enskild sektion gör att rösten ogiltigförklaras för den sektionen. Ej ifylld sektion anses vara blankröst.

Select Yes on the candidate you think shall be next year’s second curator. Vote can not be given on a candidate that are not included on the printed ballot. Improperly specified voice, or redundant marker that complicate the interpretation of each individual section allows vote void for that section. No entry zone is considered blank vote.

VOTINg cARDRöSTKORT

textat namn name

underskrift signature

personnummer p-number

är berättigad att rösta i 2013 års allmänna val på Kalmar nation

is eligible to vote in the 2013 Allmänt val at Kalmar nation

Gör så här! Do this!

- 20 -

LANDSKAPSKALLELSE

Alla landsmän av Kalmar nation i Uppsala kallas härmed till 2013 års femte lagtima landsk ap den 9 december 2013 kl 18.15 i festsalen. Glöm inte bort att ta med legitimation och bevis på medlemskap, t.ex. nationskort.

Preliminär föredragningslista

Formalia

1. Landskapets öppnande2. Val av två justerare3. Val av rösträknare4. Godkännande av kallelsen5. Fastställande av föredragningslistan6. Adjungeringar7. Föregående protokolla) Högtidslandskap 2013-06-08b) Landskap 4 2013-09-238. Upprop9. Meddelanden

Rapporter

10. Verksamhetsrapport11. Ekonomisk rapport12. Styrelsens rapport13. Rapport från jubileumskommittén14. Övriga rapporter

Valärenden

15. a) Val för vt 2014Sexmästare, Klubbvärdar, Kondisvärdar, Kulturförmän15. b) Val för 2014Fotograf, Recentiorsförmän, Idrottsförman, Redaktör, Internationell sekreterare, Alumnsekreterare, Bibliotekarie, Kammarskrivare, Landskapets ordförande, Fanbärare, ledamöter av revisionsnämnden, spexförman, nationsinformatör

15. c) Val för 2014-2015Husförman, ledamot och suppleant till studentbostadsstiftelsen Bortom bullret.15. d) Fyllnadsval för 2014Suppleant i styrelsen, ledamot i valnämnden15. e) Fyllnadsval för 2013-2014Alumnsekreterare15. f) Fyllnadsval för 2011-2015Nationskaplan15. g) Fyllnadsval för ht13-vt14Sånganförare 16. Granskning av protokollet från Allmänt val17. Val av auktoriserad revisionsfirma för studentbostadsstiftelserna Rackarnäbbet och Bortom bullret för kalenderåret 2014Stadge- och reglementesändringar18. a) Reglementesändringar för ämbetsmannabeskrivningar 18. b) Reglementesändringar för nationsinformatör18. c) Stadgeändringar för valnämnden, första läsningen

Övriga ärenden

Fastställande av verksamhetsplan samt budget för 201419. a) Styrelsens ansvarsområde19. b) Förvaltningsrådets ansvarsområde20. Ev val av hedersledamot21. Val av seniorer22. Övriga frågor23. Ordet fritt24. Slutupprop25. Landskapets avslutande

januari

maj

september

februari

juni

oktober

mars

juli

november

april

augusti

december

1

1

1

1

1

1 1

1

1

1

1

1

7

7

7

7

7

77

7

7

7

7

7

14

14

14

14

14

1414

14

14

14

14

14

21

21

21

21

21

2121

21

21

21

21

21

28

28

28

28

28

2828

28

28

28

28

28

2

2

2

2

2

2 2

2

2

2

2

2

8

8

8

8

8

8 8

8

8

8

8

8

15

15

15

15

15

15 15

15

15

15

15

15

22

22

22

22

22

22 22

22

22

22

22

22

29

29

29

29

29

29

29

29

29

3

3

3

3

3

3 3

3

3

3

3

3

9

9

9

9

9

9 9

9

9

9

9

9

16

16

16

16

16

16 16

16

16

16

16

16

23

23

23

23

23

23 23

23

23

23

23

23

30

30

30

30 31

30

30

30

30

30

4

4

4

4

4

4 4

4

4

4

4

4

10

10

10

10

10

10 10

10

10

10

10

10

17

17

17

17

17

17 17

17

17

17

17

17

24

2424

24

24

24

24 24

24

24 24

24

31

31

31 31

31

31

5

5

5

5

5

55

5

5

5

5

5

11

11

11

11

11

11 11

11

11

11

11

11

18

18

18

18

18

18 18

18

18

18

18

18

25

25

25

25

25

25 25

25

25

25

25

25

6

6

6

6

6

66

6

6

6

6

6

12

12

12

12

12

1212

12

12

12

12

12

19

19

19

19

19

1919

19

19

19

19

19

26

26

26

26

26

2626

26

26

26

26

26

13

13

13

13

13

1313

13

13

13

13

13

20

20

20

20

20

2020

20

20

20

20

20

27

27

27

27

27

2727

27

27

27

27

27

29

29

30

30

KALmANAcKA

NOV 27 Fotogruppen Biljettsläpp Punchline Comedy ClubNOV 30 KatuschkaDEC 3 Städdag - kom och putsa huset, så bjuder vi på frukost, lunch och trerätters middagDEC 4 Punchline Comedy ClubDEC 6 Restaurang SMAKA. Kalmar nations vegetariska restaurang. DEC 7 Luciagasque med 04-släpp i regi av DiskoteketDEC 8 SyjuntanDEC 9 Landskap DEC 10 Spela Open MicDEC 12 Klubb till förmån för musikhjälpen. All vinst går till musikhjälpenDEC 13 Restaurang SMAKADEC 14 Wilde! DEC 16 Sista pubtillfälletDEC 18 PersonalfestDEC 31 Nyårsgasque

Varje veckaPUB KRONAN mån-tor 18-24, lördag 18-01

RESTAURANG SMAKA 18-01KÖR onsdagar 19-21

TEATER torsdagar 19-21YOGA tisdagar och torsdagar 17.00-18.15

DANS Portens dansstudio torsdagar 20-22FOTBOLL Tiundaskolan torsdagar 22-23

BORDTENNIS Fyrisskolan tisdagar 20-22BOLLSPORT Fyrisskolan tisdagar 22-23

Nationens öppettiderVardagar klockan 10 till pubens stängning (24) är nation öppen för dess medlemmar. Läsplatser, TV, tidningar, DVD och trådlöst internet finns att tillgå. Koden till huset finns hos 1Q eller på det hemliga stället. 1Q och 2Q har expeditionstid måndag, onsdag och

torsdag 16-18, samt tisdag och fredag 12-13.

- 21 -

Posttidning BKalmar nationSvartmangatan 3753 12 Uppsala

language bearers, photographers, diary makers

you with your memory are dead, frozen

lost in a present that never stops passing

here lives the incantation of matter

a language forever