hemstaden helsingfors...helsingfors stad, centralförvaltningens publikationer 2012:22 redaktör:...

Hemstaden HelsingforsGenomförandeprogram för boende och härmed sammanhängande

markanvändning 2012

Hemstaden HelsingforsGenomförandeprogram för boende och härmed sammanhängande

markanvändning 2012

Helsingfors stadEkonomi- och planeringscentralen

Helsingfors stad, centralförvaltningens publikationer 2012:22

Redaktör: Annina Ala-Outinen Mari Randell

ISSN 2242-4504ISSN-L 2242-4504ISBN 978-952-272-325-3 (publikation)ISBN 978-952-272-326-0 (nätpublikation)

Teckningar: Ilja KarsikasOmbrytning: Mainostoimisto Visuviestintä Oy, Taina Ståhl

Tryck: Kirjapaino Uusimaa, 2012

Förord

Bostadsfrågan nämns ofta som den största enskilda orsak som begränsar den po sitiva utvecklingen i Helsingfors. De högre bostadspriserna än på annat håll i landet och i synnerhet den dåliga tillgången till hyresbostä-der till rimliga priser begränsar inflyttningen och möjligheterna att arbeta i Helsingfors.

Stadsfullmäktige godkände 12.9.2012 programmet Hemstaden Helsingfors. Den slutgiltiga formen för programmet finslipades exceptionellt noga i förhandlingar mellan fullmäktigegrupperna. I programmet sätts upp huvudmål och delmål för de närmaste åren för bostadsproduktionen och för den markanvändning som hänför sig till boendet. Vi vill ha en hemstad med mångsidiga boendealternativ som följer principerna för hållbar utveckling och gör Helsingfors till en god och attraktiv stad att bo i.

Bostadsprogrammet har utarbetats i en tid då bostadsproduktionen i Helsingfors redan under några år nästan har uppnått 5 000 bostäder, vilket anses vara det kvantita tiva målet för nyproduktionen. Att hålla produktio-nen på denna nivå under de kommande åren är en särskild utmaning. Det är uppenbart att det snäva tomtutbu det för bostadsproduktion drar upp gränser för nyproduktionen om det inte vidtas mycket kraftiga åtgärder. Åtgärderna i stadsstyrelsens verkställighetsbeslut 29.10.2012 och den årliga uppföljningen av hur programmet genomförs är därför spe ciellt viktiga.

Programmet Hemstaden Helsingfors specificerar avsiktsförklaringen för markan vändning, boende och trafik 2012–2015 som staten och kom-munerna i Helsingfors regionen undertecknade i juni 2012. Också kommu-nernas gemensamma vision för Helsingforsregionen år 2050, de strategiska riktlinjerna och arbetet med utvecklings bilden för regionen, En metropol utan gränser, har beaktats i programmet.

Programmet Hemstaden Helsingfors utarbetades av ett förvaltnings-gräns över skridande sekretariat under ekonomi- och planeringscentralens ledning. Jag vill framföra ett stort tack till alla tjänstemän och förtroende-valda som var med om program arbetet!

Hannu Pent tilä biträdande stadsdirektör

Foto

: Tuu

likki

Hol

opai

nen

förord ……………………………………………………………………………… 5

Vision för Boende oCH marKanVÄndning ………………………… 9

de Bostads- oCH marKPolitisKa HUVUdmÅlen (i–V) oCH delmÅlen (1–19) i Programmet Hemstaden Helsingfors …… 11

UtgÅngsPUnKterna för Boende oCH marKanVÄndning i Helsingfors …………………………………………19

Befolkningen i Helsingfors ökar, åldras och blir mångkulturell ……… 19Inflyttningsöverskott från utlandet och andra orter i Finland ………… 21Stor efterfrågan på bostäder stramar åt bostadsmarknaden ………… 24Näringslivets verksamhetsförutsättningar och behov av bostadsproduktion till rimliga priser …………………………… 25Markpolitikens betydelse för en växande stad …………………………… 26Regionalt samarbete inom markanvändning, boende och trafikplanering …………………………………………………… 27

i marKanVÄndning ……………………………………………………………29

Delmål 1 Markpolitik …………………………………………………………… 31Delmål 2 Tomtöverlåtelse ……………………………………………………… 32Delmål 3 Översiktsplanering…………………………………………………… 33Delmål 4 Detaljplanereserv …………………………………………………… 34

ii BostadsProdUKtion …………………………………………………………37Delmål 5 Bostadsproduktionens omfattning ……………………………… 39Delmål 6 Markägande och bostadsproduktion …………………………… 40Delmål 7 Upplåtelse- och finansieringsformer …………………………… 41Delmål 8 Stadens egen bostadsproduktion ……………………………… 44Delmål 9 Fördelningen av bostadstyper inom bostadsproduktionen styrs ……………………………………………………………… 46

iii BostadsomrÅden ……………………………………………………………49Delmål 10 Åtkomligheten och stadsstrukturens funktionella helhet … 51Delmål 11 Livskraftiga bostadsområden och kompletteringsbyggande ……………………………………………………… 54

Innehåll

iV BostadsBestÅnd ………………………………………………………………57Delmål 12 Bostadsbeståndet utvecklas …………………………………… 59Delmål 13 Stadens eget bostadsbestånd ………………………………… 61Delmål 14 Bostadsbyggandet utvecklas …………………………………… 63Delmål 15 Energieffektivitet …………………………………………………… 65Delmål 16 Parkeringslösningar för boende ……………………………… 66

V inVÅnarstrUKtUr ……………………………………………………………69Delmål 17 Mångsidig invånarstruktur ……………………………………… 71Delmål 18 Student- och ungdomsbostäder ……………………………… 75Delmål 19 Boende för specialgrupper ……………………………………… 77

Hemställningsklämmar godkända av stadsfullmäktige …………………… 79Stadsstyrelsens beslut ……………………………………………………………… 80

BilagorMB-sekreteriatets sammanställning 2011–2012 ………………………… 85Uppföljningsmätarna för programmet och edömningen av genomförandet ……………………………………………… 86Upplåtelse- och finansieringsformer ………………………………………… 89Kartmaterial ………………………………………………………………………… 90

Presentationsblad ……………………………………………………………………… 94

9

MARKANVÄNDNING

BOSTADSPRODUKTION

BOSTADSOMRÅDEN

BOSTADSBESTÅND

INVÅNARSTRUKTUR

Ett v

älm

åend

e oc

h vä

xand

e He

lsin

gfor

s

En li

vskr

aftig

urb

an m

iljö

Soci

al, e

kono

mis

k oc

h ek

olog

isk

hållb

arhe

t

9Vision för boende och markanvändning

VISION FÖR BOENDE OCH MARKANVÄNDNING

Helsingfors är kärnan för en välmående och växande metropol som erbjuder sina invånare högklassigt boende i en trivsam stadsmiljö.

Stadsdelarna bildar ett stadsbildsmässigt och funktionellt attraktivt Helsingfors där boende, vardagens tjänster och arbetsplatser är lätta att nå.

Den sociala, ekonomiska och ekologiska hållbarheten är viktiga prin-ciper för planeringen, byggandet och underhållet av bostadsområdena. Helsingfors är föregångare i fråga om att främja den hållbara stadsut-vecklingen.

Figur 1. Temahelheterna och visionerna i programmet.

10 Hemstaden Helsingfors genomförandeprogram för boende och härmed sammanhängande markanvändning 2012

Det nya Helsingfors byggs genom att stadsstrukturen görs tätare. Foto från Vik: Annina Ala-Outinen.

11

De bostads- och markpolitiska huvudmålen och delmålen i programmet hemstaden Helsingfors

HUVUDMÅL I MARKANVÄNDNING

Principen för markanvändningen är en tät samhällsstruktur med goda kollektivtrafik-förbindelser. förutsättningarna för bostads-produktionen säkerställs genom aktiv mark- och tomtpolitik och genom att se till att detaljplanereserven för bostadsproduk-tionen är på en tillräckligt hög nivå.

Delmål 1 Markpolitik

Det markpolitiska målet är att säkra att utbudet av bostadstomter svarar mot efter-frågan och att samhällsstrukturen är sam-manhängande.

Staden skaffar aktivt mark som läm-par sig för samhällsbyggande till ett rimligt gängse pris genom frivilliga affärer. Vid behov kan staden dessutom ty sig till andra lagstad-gade åtgärder för markanskaffning, såsom markinlösen och förköpsrätt.

I detaljplaneändringsområdena kan det vid behov ingås markanvändningsavtal. I de områden som saknar detaljplan ingås mark-användningsavtal bara i undantagsfall, till exempel i situationer där en betydlig del av en avtalsersättning betalas i form av råmark som är viktig för staden.

DE BOSTADS- OCH MARKPOLITISKA HUVUDMÅLEN (I–V) OCH DELMÅLEN (1–19) I PROGRAMMET HEMSTADEN HELSINGFORS

Delmål 2 Tomtöverlåtelse

Tomtreserveringarna hålls på en nivå som gör det möjligt att minst under tre år bygga bostä-der på stadens egen mark i enlighet med den fördelning av upplåtelseformer som anges i programmet. Under programperioden över-går staden till fyra års reserveringskapacitet.

Staden överlåter årligen tomter på sam-manlagt minst 325 000 m² våningsyta för bostadsproduktion.

Tomtöverlåtelsesätten görs mångsidigare och effektiviseras genom att utveckla konkur-rensförfarandet som bygger på både pris och kvalitet och genom att förenkla processerna för konkurrensutsättning.

Tomtöverlåtelserna utnyttjas aktivt som ett verktyg för styrning av kvalitetsnivån och upplåtelseformerna inom bostadsproduktio-nen.

Delmål 3 Översiktsplanering

Under fullmäktigeperioden 2013–2016 utar-betas en ny generalplan som syftar till till-räcklig bostadsproduktion, en tätare sam-


hällsstruktur, ett attraktivt centrum och livskraftiga områdescentrum. Planen gör det möjligt att bygga bostäder på ett sätt som effektivt bygger på det nuvarande och det framtida kollektivtrafiknätet.

En undersökning om de viktigaste infarts-lederna till Helsingfors är under arbete och kommer att utnyttjas till att kartlägga eventu-ella nya kompletteringsbyggobjekt. Komplet-teringsbygget koncentreras inom den befint-liga stadsstrukturen. Effektiv markanvänd-ning skyddar naturområden och områden för närrekreation och säkrar att kollektivtrafiken förblir konkurrenskraftig och utvecklas och att gång- och cykeltrafiken främjas.

Helsingfors har som mål att börja utar-beta en gemensam generalplan för huvud-stadsregionen i enlighet med markanvänd-nings- och bygglagen i syfte att stärka regio-nens dragnings- och konkurrenskraft.

Helsingfors förbinder sig kraftigt till avsiktsförklaringen för markanvändning, boende och trafik (MBT-avsiktsförklaringen) och förutsätter detsamma av alla parter (sta-ten och de övriga kommunerna i Helsing-forsregionen). Helsingfors ger sitt stöd till MBT- avsiktsförklaringens mål att sätta igång ett projekt utgående från att avtalsparterna i samarbete med varandra utreder hur kon-kurrensen inom bostadsbyggandet till rim-liga priser kan effektiviseras bl.a. genom att utveckla kommunernas beställar- och upp-handlingsverksamhet.

Delmål 4 Detaljplanereserv

Detaljplanereserven hålls på en nivå som gör det möjligt att minst under fem år bygga bostäder i enlighet med den fördelning av upplåtelse- och finansieringsformer som anges i programmet.

Årligen utarbetas detaljplaner för bostadsproduktion på minst 450 000 m² våningsyta. Utfallet följs upp med fem års gli-dande och retroaktiva årsmedeltal.

Samarbetet mellan stadens förvaltningar fortsätter och samarbetet främjas i syfte att göra planerings- och genomförandeproces-sen för bostadsproduktion smidigare. Part-nerskapsplanläggningen främjas och ökas genom att utnyttja erfarenheten från de tidigare projekten med partnerskapsplan-läggning.

13


HUVUDMÅL II BOSTADSPRODUKTION

Bostadsproduktionen svarar mot stadens tillväxtbehov och produktionens målnivå är hög. inom bostadsproduktionen säkerställs det att upplåtelse- och finansieringsfördel-ningen mellan bostäderna är mångsidig och att bostadsstorlekarna motsvarar beho-vet och efterfrågan. segregation mellan bostadsområdena förebyggs genom tvärad-ministrativa åtgärder.

Delmål 5 Bostadsproduktionens omfattning

Minst 5 000 bostäder byggs årligen i Helsing-fors.

Delmål 6 Markägande och bostadsproduktion

Det årliga produktionsmålet för bostadsbyg-gandet efter markägare är• 3 600 bostäder på mark i stadens ägo

eller på mark som staden överlåtit• 400 bostäder på mark i statens ägo eller

på mark som staten överlåtit• 1 000 bostäder på privat mark

Delmål 7 Upplåtelse- och finansieringsformer

Varierande upplåtelse- och finansieringsfor-mer för bostäder fortsätter tillämpas i Hel-singfors på stadsdels- och kvartersnivå i syfte att uppnå en balanserad stadsstruktur.

Det årliga målet i fråga om upplåtelse- och finansieringsformer är• 20 procents andel av Ara-hyresbostäder

med statligt stöd varav minst 750 ska vara vanliga hyresbostäder och 250 för specialgrupper

• 40 procents andel av hitas-, delägar- och bostadsrättsbostäder och 300 ungdoms- och studentbostäder

• 40 procents andel av oreglerade hyres- och ägarbostäder med målet att bygga minst 1 300 ägarbostäder och minst 700 hyresbostäder

Helsingfors stad förutsätter att staten förbin-der sig att följa fördelningen av upplåtelsefor-mer inom bostadsproduktionen på sin egen mark och på den mark staten upplåtit i enlig-het med programmet. Staden styr genomför-andet av fördelningen av upplåtelseformer på mark i privat ägo genom markanvändnings-avtal.

I projektområdena och i kompletterings-byggobjekten bestäms fördelningen av upp-låtelse- och finansieringsformer i samband med tomtöverlåtelsen utgående från att en mångsidig stadsstruktur ska säkerställas.

På områdesnivå ska fördelningen av upplåtelse- och finansieringsformer beredas i samarbete mellan förvaltningar.

Under programperioden utvärderas hur målen för hitassystemet har uppnåtts.

Fördelningen av upplåtelseformer gran-skas på hela stadens nivå. Målet är att uppnå boende till rimliga priser i Helsingfors genom att säkerställa att detaljplane- och tomtreser-ven är tillräckligt stor. Genom planläggning


förbättras möjligheterna till boende till rim-ligt pris. En balanserad bostadsproduktion och tillräcklig produktion av hyresbostäder bidrar till stadens livskraft.

Helsingfors förstärker sina sätt att påverka staten och växelverka med staten bl.a. i och med att det i syfte att säkerställa byg-gande till rimliga priser fortlöpande söks bättre och mer funktionella lösningar till de faktorer som höjer byggnadskostnaderna.

Delmål 8 Stadens egen bostadsproduktion

Stadens eget bostadsproduktionsmål är att årligen bygga 1 500 bostäder.

Målet är att årligen uppföra • minst 750 hyresbostäder med statligt

stöd (50 procent av produktionen),• 600 bostäder av mellanformstyp

dvs. hitas-, bostadsrätts- och delägarbostäder (40 procent)

• 150 fritt finansierade bostäder (10 procent)

Bostäder med fri finansiering byggs bara för att säkerställa en balanserad bostadsstruktur i områdena och i samband med eventuella områden med blandade upplåtelseformer.

Med planläggning och tomtöverlåtelse säkras ett tillräckligt tomtutbud för stadens egen bostadsproduktion enligt programmet. Verksamhetsmodellerna och risktagningsför-mågan utvecklas vid behov för att säkerställa bostadsproduktionsbyråns verksamhetsför-utsättningar.

Delmål 9 Fördelningen av bostadstyper inom bostadsproduktionen styrs

En tillräcklig andel bostäder som lämpar sig för familjer, dvs. bostäder med minst två sov-rum, säkerställs inom bostadsproduktionen. Antalet familjebostäder, produktionskvalite-ten och bostädernas modifierbarhet tryggas.

Inom produktionen av flervåningshus förverkligas i genomsnitt 60–70 % av bygg-rätten för bostadshus på de tomter på vilka det uppförs hitasbostäder som familjebostä-der (50–60 % av alla färdigställda bostäder). På de tomter som staden överlåter för pro-duktion av oreglerade ägarbostäder i flervå-ningshus förverkligas 40–50 % av byggrätten för bostadshus som familjebostäder (30–40 % av alla färdigställda bostäder). Inom småhus-produktionen ska största delen av bostäderna vara familjebostäder. Inom produktionen av tätt liggande stadssmåhus kan det dock byg-gas småbostäder i sådana fall där det är ända-målsenligt.

Fördelningen av bostadstyper styrs främst med villkoren för tomtöverlåtelse. På statens mark och på mark i privat ägo tilläm-pas styrning med detaljplanebestämmelser.

15


HUVUDMÅL III BOSTADSOMRÅDEN

de olika stadsdelarna utvecklas som lock-ande bostadsområden som bildar ett funk-tionellt sammanhängande Helsingfors. de nya områdena blir personliga stadsdelar med en mångsidig invånarstruktur. Kom-pletteringsbyggandet främjar livskraften och trivseln i de befintliga områdena. inom nybyggandet fästs särskild uppmärksamhet vid fotgängare och den urbana miljön.

Delmål 10 Åtkomligheten och stadsstrukturens funktionella helhet

Stadsstrukturens funktionalitet förbättras både genom att uppföra nya stadsdelar och genom att kompletteringsbygga i planmässigt valda områden.

Åtkomligheten till tjänster och arbets-platsområden främjas genom att utveckla kollektivtrafikförbindelserna och gång- och cykelvägsnätet. Närservicen tryggas. I plane-ringen av nya områden ska det fästas speciellt avseende vid att det offentliga och privata ser-vicenätet byggs upp tidsplanerat i ändamåls-enligt valda lägen i områdena. Det ska säk-ras att invånarunderlaget är tillräckligt stort och speciellt att kollektivtrafiknätet anläggs i samma takt som områdena. Cykelplatsnor-men fortsätter användas och det säkerställs att husen har tillräckligt mycket plats för barn-vagnar.

Delmål 11 Livskraftiga bostadsområden och kompletteringsbyggande

Den hållbara stadsutvecklingen främjas med beaktande av skillnaderna och differentie-ringsutvecklingen mellan områdena. Sam-manlagt 30 % av bostadsbyggandet är kom-pletteringsbyggande.

Kompletteringsbyggandet fortsätter främjas genom att utveckla samarbetspro-cessen och stimulansåtgärderna. Till exem-pel tilläggsbyggrätten används som stimu-lans. Staden söker modeller med vilka sta-dens hyreshusbolag kan få nytta av komplet-teringsbyggandet.


HUVUDMÅL IV BOSTADSBESTÅND

det tas hand om att bostadsbeståndet är i gott skick och energieffektiviteten främjas inom bostadsbyggandet och i det befint-liga bostadsbeståndet. Bostadsbyggandet utvecklas genom att stöda byggande av olika hustyper, egen byggentreprenad och genom-förande av olika boendekoncept. Bostäder-nas lämplighet för livscykelboende främjas, likaså montering av hissar i gamla hus. avse-ende fästs vid att bekämpa buller med sta-dens egna åtgärder, likaså påverkas staten för att fler bullerskydd ska byggas.

Delmål 12 Bostadsbeståndet utvecklas

Staden tar hand om bostädernas och boende-miljöernas underhåll och målet är att utöka utbudet av bostäder som lämpar sig för livs-cykelboende. Staden främjar med sina åtgär-der ombyggnadsverksamheten och monte-ringen av hissar i gamla hus.

Både inom ny- och reprationsbyggandet strävar staden efter tillgänglighet. I fråga om tillgänglighet följer staden kravnivån i bygg-bestämmelsesamlingen. Tillgänglighetsfrå-gorna löses på bästa möjliga sätt med beak-tande av de olika planeringsobjektens sär-drag, såsom byggande av stadssmåhus av typen townhouse.

Staden fortsätter utveckla olika boen-deformer i flervåningshus och ökar återan-vändningen av det gamla byggnadsbestån-det, vindsbyggandet och byggandet av nya våningar. Man förutsätter att gröntak anläggs och byggande av hus med blandade boende-former främjas.

Delmål 13 Stadens eget bostadsbestånd

Helsingfors stads bostäder Ab sköter under-hållet av sina egna bostäder och ser till att bostädernas värde och skick bibehålls och att hyresnivån är rimlig. I valet av invånare strä-var man efter en mångsidig och balanserad invånarstruktur i alla områden. Dessutom syftar man till fortsatt hög invånarbelåtenhet. Helsingfors stads bostäder Ab:s interna för-valtning utvecklas och nödvändiga tilläggsut-redningar görs upp.

Det säkerställs att bostäder i stadens ägo har rimliga priser. I stadens bostadsbestånd främjas nya boendelösningar och invånarori-enterade bostadskoncept.

Besittningen av bostadsegendomen utan-för Helsingfors stads bostäder Ab förbättras genom att ägarförvaltningen centraliseras och praxisen med underhållet, uthyrningen och invånarvalen utvecklas. Dessutom görs ägarstyrningen klarare.

Det bostadsbestånd som befrias från användnings- och överlåtelsebegränsningar bevaras som hyresbostäder i Helsingfors stads ägo.

Delmål 14 Bostadsbyggandet utvecklas

Staden utvecklar bostadsbyggandet genom att främja invånarcentreringen, ekologin och bostädernas modifierbarhet. Bostadsbyg-gandet utvecklas med beaktande av de olika invånargruppernas framtida behov för att bostadsutbudet bättre ska svara mot de olika gruppernas föränderliga behov.

Utvecklingen av stadssmåhus och boen-det i flervåningshus fortsätter och möjlighe-terna att förverkliga dylika objekt stöds.

17


Självbyggeri, egen byggentreprenad, gruppbyggande och träbyggande främjas, likaså användningen av förnybara byggma-terial och byggmaterial som så lite som möj-ligt belastar miljön.

Möjligheten utreds att erbjuda rådgiv-ning och handledning till gruppbyggnads-projekt.

Stadens förfaringssätt och processer främjas för att snabba upp byggprojekt.

Byggmarknadens funktionalitet utreds i förhållande till genomförandeprogrammet för boende och härmed sammanhängande markanvändning med tanke på genomför-andet av programmets mål särskilt i fråga om bostadsbyggande.

Delmål 15 Energieffektivitet

Staden förutsätter att energieffektivitets-kraven för klass A klart ska uppfyllas på de bostadstomter som staden överlåter. Staden syftar till nollenergibyggande. Med planlägg-ning säkras förutsättningarna för energieffek-tivt byggande. Förnybara energikällor utnytt-jas i bostadsbyggandet i allt större utsträck-ning.

Inom bostadsbeståndet i stadens ägo minskas den specifika energiförbrukningen med 20 % från 2005 års nivå före ingången av året 2020. Inom ombyggnaden av stadens eget bostadsbestånd syftar man till att uppnå energiklass C.

Staden främjar för sin del införandet av nya miljö- och energiteknologier i samarbete med företag och undersöknings- och utveck-lingsaktörer bl.a. genom utvecklingsprojekt för bostadsbyggande. Staden uppmuntrar och råder bostadsaktiebolagen att förverkliga de energisparmål staden satt upp.

Delmål 16 Parkeringslösningar för boende

Bostadsobjekt helt utan bilar eller med bara få bilar planläggs och uppförs vid goda kol-lektivtrafikförbindelser. Kostnaderna för bil-platser för bostadshus allokeras effektivare till dem som använder bilplatserna. Till slutet av 2013 gör staden upp en helhetsbetonad utred-ning och kommer med konkreta modeller för hur bilplatskostnaderna bättre kan allokeras till användarna. Lösningarna tillämpas i sär-skilt valda objekt under programperioden.

Sätten på vilka parkering under jord och andra centraliserade parkeringsformer i bostadsområdena vid goda kollektivtrafik-förbindelser kan ökas utreds. Dessutom ökas antalet parkeringsplatser som samutnyttjas med arbetsplatser.

Bilplatsantalet i kompletteringsbyggob-jekt ökas inte automatiskt i hela objektet utan det aktuella läget granskas fall för fall.


HUVUDMÅL V INVÅNARSTRUKTUR

möjligheterna för olika befolkningsgrupper att bo i huvudstaden säkerställs. i boende-planeringen fästs särskild uppmärksamhet vid boendemöjligheterna för ungdomar som kommer ut på bostadsmarknaden, barnfa-miljer, seniorer och invånare i specialgrup-per och vid det ökade antalet stadsbor med invandrarbakgrund och små hushåll.

Delmål 17 Mångsidig invånarstruktur

Ett tillräckligt antal bostäder som lämpar sig för barnfamiljer byggs i de nya områdena och i kompletteringsbyggobjekten.

Antalet tillgängliga bostadsalternativ ökas i kompletteringsbyggområdena.

Boenderådgivningen och informeringen om de olika bostadsalternativen vidareut-vecklas i syfte att stöda boendet för befolk-ningen med främmande modersmål.

Delmål 18 Student- och ungdomsbostäder

Utbudet av hyresbostäder till rimliga pri-ser för unga invånare som kommer ut på bostadsmarknaden ökas. Målet är att årligen bygga 300 student- och ungdomsbostäder.

Staden har som avsikt att öka antalet student- och ungdomsbostäder även genom omdisponering av befintliga fastigheter.

Delmål 19 Boende för specialgrupper

Det årliga produktionsmålet för hyresbostä-der med statligt stöd för specialgrupper upp-går till 250 bostäder.

Den strategiska planeringen av special-boende effektiviseras och möjligheterna att modifiera det gamla bostadsbeståndet utreds systematiskt som en del av att behovet att bygga nya servicebostäder granskas.

Staden strävar efter att bygga bostäder för äldre nära servicecentraler i syfte att stöda seniorers egen aktivitet, vilket innebär att även hemvården och färdtjänsterna fungerar bättre. Personer med rörelse- eller funktions-hinder och personer med permanent handi-kapp beaktas bättre än för tillfället vid uthyr-ning av Helsingfors stads bostäder Ab:s till-gängliga bostäder.

19Utgångspunkterna för boende och markanvändning i Helsingfors

I genomförandepro grammet för markanvändning och boende dras rikt-linjerna för Helsingfors stads bostadspolitik upp. Helsingfors står nu inför en brytnings-tid och stadsstrukturen kommer kraftigt att ändras. Nordsjö hamn har tagits i bruk och bostäder har börjat byggas i de strandområ-den intill innerstaden som har blivit lediga efter hamnfunktionerna. Planeringen av de områden som anslöts till Helsingfors har också inletts och i framtiden utvidgas det urbana boendet österut till Östersundom. Många stadsdelar i ytterstadszonen håller allt kraftigare på att bli bostadsområden för äldre invånare och ombyggnader är aktuella i bostadsbeståndet i dessa områden.

Förutsättningarna för att Helsing-fors höga mål för bostadsproduktionen ska kunna uppnås är en tillräcklig general- och detaljplanereserv, en hög tomtreserverings-nivå, effektivt samarbete mellan förvalt-ningar och en positiv ekonomi- och finan-sieringssituation. Samtidigt som det byggs nya stadsdelar i strandområdena ska det fäs-tas avseende vid bygg- och utvecklingsmöj-ligheterna i ytterstadsområdet. Olikvärdig-heten inom staden har ökat oroväckande mycket i takt med att de samhälleliga skill-naderna växer. Differentieringsutvecklingen återspeglas även i bostadsområdena. Prisni-vån på boende är högre än tidigare och skill-naderna mellan bostadsområdena blir större,

vilket gäller såväl hyrorna som prisnivån på bostäderna. Förutsättningen för en balanse-rad stad är att fördelningen av upplåtelse- och finansieringsformer inom bostadspro-duktionen styrs i hela staden och i områdena.

Den bostadspolitiska styrningen har i första hand som syfte att säkerställa boende-möjligheterna för vanliga helsingforsare och staden ska med sina egna åtgärder främja boende till rimliga priser. Vid planeringen av bostadsproduktion och bostadsområden ska man fästa avseende även vid specialbeho-ven hos de boende. Behoven hos barnfamil-jer, seniorer och ungdomar som kommer ut på bostadsmarknaden ska beaktas vid plane-ringen, likaså efterfrågan små bostäder som har blivit allt kraftigare i och med det ökade antalet enpersonshushåll.

Programmet betraktar Helsingfors för-utom som en växande huvudstad också som en del av huvudstadsregionen som består av fyra städer och som en del av Helsingfors-regionen med sammanlagt 14 kommuner. Behovet att samarbeta på regional nivå ökar i takt med befolkningen och trafikflödena i området.

Befolkningen i Helsingfors ökar, åldras och blir mångkulturell

Under 2000-talet har Helsingfors stad vuxit till både befolkningen och ytan. Helsingfors

UTGÅNGSPUNKTERNA FÖR BOENDE OCH MARKAN-VÄNDNING I HELSINGFORS


1970 1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040

Folkmängd

Basalternativ

Långsam tillväxt

Snabb tillväxt

800 000

700 000

600 000

500 000

400 000

300 000

200 000

100 000

0

Figur 2. Befolkningsutvecklingen i Helsingfors åren 1970–2011 och prognosalternativ för år 2040.

Källa: Statistikcentralen och Helsingfors stads faktacentral.

folkmängd har uppnått gränsen på 600 000 invånare. Folkmängden prognoseras öka med cirka 80 000 nya invånare fram till 2030 och tillväxten väntas sedan sakta ned (figur 2). De viktigaste tillväxtområdena under de kom-mande tio åren är Västra hamnen (delom-rådena Busholmen och Munkholmen), Fis-kehamnen (Sörnäs) och Kronbergsstranden (Stansvik) (karta 1). Dessutom är de flesta områdena i östra Helsingfors tillväxtom- råden.

De fakta att befolkningen åldras, anta-let barn i grundskoleåldern minskar och befolkningsandelen med främmande modersmål ökar har under de senaste åren haft den största inverkan på befolknings-utvecklingen i Helsingfors och därigenom även på planeringen av boende och tjänster. En viktig utvecklingstrend för de kommande tio åren är att befolkningen minskar i flera bostadsområden. I flera ytterstadsområden i Helsingfors har befolkningsutvecklingen hamnat i en situation där befolkningen sam-tidigt både minskar och åldras. Största delen av ytterstadszonen som lider av befolknings-förlust har byggts under 1950–1970-talen.

Utvecklingen av såväl boendet och tjäns-terna i dessa bostadsområden kommer att bli en av de viktigaste utmaningarna för Hel-singfors under de närmaste åren.

Hushållsstorleken i Helsingfors är 1,9 personer och i Helsingforsregionen 2,1 per-soner i genomsnitt. Den genomsnittliga hus-hållsstorleken prognoseras minska till 1,6 personer i Helsingfors fram till 2030. Detta leder till att antalet hushåll relativt sett ökar snabbare än folkmängden, vilket för sin del inverkar på det nödvändiga antalet bostäder. Som helhet prognoseras hushållens genom-snittliga storlek dock minska i långsammare takt än under de föregående årtiondena bland annat därför att hälften av hushållen redan i nuläget är enpersonshushåll.

Befolkningsökningen i Helsingfors beror främst på att antalet invånare med främ-mande modersmål, dvs. annat än de inhem-ska språken, ökar med anledning av både invandring och flyttning inom landet. Enligt prognosen kommer ökningen av befolk-ningen med främmande modersmål i fort-sättningen att utgöra cirka 70–80 % av den totala befolkningstillväxten. I början av 2011


hade 10,8 % av helsingforsarna främmande modersmål. Befolkningsandelen med främ-mande modersmål i Helsingfors prognoseras öka till 19,3 % och i hela Helsingforsregionen till 15,3 % fram till 2030.

Inflyttningsöverskott från utlandet och andra orter i Finland

Prognosen över befolkningsutvecklingen i Helsingfors baserar sig främst på att staden väntas ha inflyttningsöverskott. Helsingfors får ett inflyttningsöverskott speciellt från utlandet och utflyttningsöverskottet beror på flyttningsrörelsen till kranskommunerna. Det har konstaterats att flyttningsrörelsen har ett klart samband med arbetsmarknads-situationen i regionen och att arbetstillfäl-lena, antalet förvärvsarbetande invånare,

Karta 1. Befolkningsprognos delområdesvis 2011–2020 (%).

Karta: ekonomi- och planeringscentralen. Källa: Helsingfors stads faktacentral.

befolkningsandelen i arbetsför ålder och net-toflyttningen är starkt beroende av varandra. Recessionen år 2008 minskade utflyttningen från Helsingfors men recessionen verkar ha haft bara en liten inverkan på flyttnings-rörelsen. Den interna flyttningsrörelsen i Helsingforsregionen beräknas bli negativ i Helsingfors även i fortsättningen. Under de senaste åren har befolkningsökningen i Hel-singfors dock mest påverkats av att utflytt-ningsöverskottet i fråga om flyttningsrörel-sen inom regionen har blivit mindre.

Åldersstrukturen hos flyttarna har länge förblivit oförändrad. Utflyttarna är unga vuxna och små barn. Bland inflyttarna är andelen 18–30 år gamla mycket stor och åldersgruppen 20–21-åriga ligger i top-pen. Med anledning av flyttningsrörelsen är befolkningens åldersstruktur i Helsing-


95-90-9485-8980-8475-7970-7465-6960-6455-5950-5445-4940-4435-3930-3425-2920-2415-1910-145-90-4

7500 15000 22500 3000030000 22500 15000 7500 0

Helsingfors■ Kvinnor ■ Män

95-90-9485-8980-8475-7970-7465-6960-6455-5950-5445-4940-4435-3930-3425-2920-2415-1910-145-90-4

3750 7500 11250 1500015000 11250 7500 3750 0

Kransområdet■ Kvinnor ■ Män

Figur 3. Befolkningsstrukturen i Helsingfors och i kranskommunerna efter kön och åldersgrupp 1.1.2011. Med kransområdet avses Kyrkslätt, Vichtis, Hyvinge, Nurmijärvi, Tusby, Kervo, Träskända, Mäntsälä, Borgnäs och Sibbo.

Källa: Statistikcentralen.

Karta 2. Andelen av pendlande inom huvudstadsregionen av alla förvärvsarbetande år 2009.


50 % 100 %

■ 1. inkomstdecilen (de lägsta inkomsterna)■ 2. inkomstdecilen■ 3. inkomstdecilen■ 4. inkomstdecilen■ 5. inkomstdecilen■ 6. inkomstdecilen■ 7. inkomstdecilen■ 8. inkomstdecilen■ 9. inkomstdecilen■ 10. inkomstdecilen (de högsta inkomsterna)

Krans- kommunerna

Esbo

Vanda

Helsingfors

0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 60 % 70 % 80 % 90 %

Figur 4. Befolkningsandelar (%) inkomstdecilvis i huvudstadsregionen år 2010.


fors mycket olika än i kranskommunerna (figur 3). Det faktum att antalet barnfamiljer har börjat öka hänvisar till att utflyttningen av speciellt barnfamiljer har minskat något i Helsingfors. Antalet barn i skolåldern blir enligt prognosen klart större kring år 2015. För bostadspolitiken är det väsentligt att utreda vilket slags bostadsutbud och boen-demiljöer som gör det möjligt för barnfamil-jer att stanna i Helsingfors.

Också pendlingen mellan kommuner och det faktum att antalet pendlande ökar har en hejdande effekt på den totala flyttningsrörel-sen till Helsingfors. Av alla kommuner i Hel-singforsregionen överskrider arbetsplatssuffi-ciensen 100 % bara i Helsingfors och Vanda. Över 160 000 personer pendlar dagligen till sin arbetsplats i Helsingfors. Av dem kom-mer 90 000 personer från huvudstadsregio-nen och de resterande 70 000 från de omgi-vande områdena som mestadels ligger på cirka 100 kilometers avstånd från Helsingfors (karta 2). Under de senaste 15 åren har anta-let personer som pendlar till Helsingfors från kommuner utanför Helsingforsregionen för-dubblats och antalet pendlande från krans-kommunerna har blivit 1,5 gånger så stort

som tidigare. Många olika faktorer påverkar de val som görs i fråga om boende. Ofta är valet en kompromiss mellan drömmar, det mest praktiska och de ekonomiska resur-serna. Undersökningsresultaten visar att pris-nivån på boende i huvudstadsregionen har en klar inverkan på boendeval hos dem som flyt-tat till de omgivande kommunerna. Resulta-ten hänvisar dock till att utöver en lämpligare prisnivå även ett mångsidigare bostadsutbud och en trivsammare eller tryggare boende-miljö kunde ha påverkat hushållens vilja att stanna i huvudstadsregionen. Detta är en vik-tig signal på att Helsingfors allt kraftigare ska satsa på att utveckla de befintliga bostadsom-rådena och på kvaliteten på boendemiljöer i fortsättningen.

Vid granskning av flyttningsrörelsen inom staden har det upptäckts att invånarna föredrar att flytta inom den egna stadsdelen eller till intilliggande områden. Speciellt till de nya bostadsområdena flyttar invånarna ofta från grannområdena. En medverkande orsak till att flytta från staden eller att planera göra det är drömmen om att bo i ett småhus. Hel-singforsarnas boendekarriärer är dock mycket varierande och till slut är det bara få som bor i


6 000

5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

0

1/2005 1/2006 1/2007 1/2008 1/2009 1/2010 1/2011

Helsingfors 1

Helsingfors 2

Helsingfors 3

Helsingfors 4

Esbo

Vanda

Hela landet

Figur 5. Priser på gamla bostäder (€/m²) kvartalsvis i prisområdena i Helsingfors och i Esbo, Vanda och hela landet 2005–2011.


ett småhus. Helsingfors stad svarar särskilt på barnfamiljernas önskemål om boende genom att utveckla sådana småhuskoncept som läm-par sig för stadsmiljön och med vilka det fås fler möjligheter till sådant småhusboende i staden som nu saknas.

Stor efterfrågan på bostäder stramar åt bostadsmarknaden

Inkomstnivån i Helsingfors är högre än i hela Finland och år 2010 omfattade de tre deci-lerna med de högsta inkomsterna 39,2 % av helsingforsarna. I förhållande till grannkom-munerna framhävs dock befolkningsande-len i de tre decilerna med de lägsta inkom-sterna i Helsingfors (figur 4). Inkomstnivån i Helsingfors är 1,2 gånger så hög som i det övriga landet medan bostadspriserna är dub-belt så höga. På grund av den högre prisnivån på boende får man färre bostadskvadratmeter med inkomstnivån i Helsingfors än i hela Fin-land i genomsnitt.

Ur ett internationellt perspektiv är bostadslånemarknaden i Finland hälsosam. Lånebeloppen och återbetalningstiderna är rimliga, lånen förkortas regelbundet, betal-

ningsstörningarna och de obetalda kre-diterna är få och bostadspriserna har inte betydligt mycket stigit jämfört med inkomst-nivån. Under 2000-talet har bostadslånebete-endet i Finland förändrats i och med att låne-tiderna har blivit längre och lånebeloppen större. Hushållen köper stora familjebostäder i allt tidigare fas. I Finland är hushållen med de största skulderna i typiska fall barnfamil-jer med två försörjare med goda inkomster. Antalet personer med bostadslån är störst i åldersklassen 35–44 år och skuldsättnings-graden är i typiska fall högst hos gruppen med de högsta inkomsterna. Inkomstnivån har en klar inverkan på bostadens upplåtel-seform. Sammanlagt 80 % av befolkningsan-delen i decilen med de lägsta inkomsterna bor i en hyresbostad, medan mindre än 10 % av befolkningsandelen i decilen med de högsta inkomsterna bor i en hyresbostad.

Utvecklingen av bostadspriserna har sedan 2005 varit snabbare i Helsingfors än i det övriga Finland (figur 5). Medan bostads-priserna har moderat stigit på hela landets nivå, har speciellt dyrorterna 1 och 2 i Hel-singfors kraftigt differentierat sig från prisut-vecklingen i de övriga områdena.


18

16

14

12

10

8

6

4

2

0

1/2005 1/2006 1/2007 1/2008 1/2009 1/2010 1/2011

Helsingfors, fritt finansierade bostäder

Huvudstadsreg., fritt finansierade bostäder Övriga landet, fritt finansierade bostäder

Helsingfors, bostäder med statligt stöd

Huvudstadsreg., bostäder med statligt stöd

Övriga landet, bostäder med statligt stöd

Figur 6. Månadshyror i genomsnitt efter finansieringsform kvartalsvis i Helsingfors och i referensområdena 2005–2010 (€/m²).


Situationen på hyresmarknaden är fort-sättningsvis svår i Helsingfors. Efterfrågan på bostäder överskrider utbudet och hyresbostä-dernas användningsgrad är mycket hög. Hyres-nivån i Helsingfors varierar mycket enligt både område och finansieringsform. Hyresbostä- der byggda med statligt stöd har den förmån-ligaste månadshyran i genomsnitt (figur 6).

Näringslivets verksamhetsförut-sättningar och behov av bostads-produktion till rimliga priser

Arbetsmarknaden är livlig i Helsingfors när det är fråga om personer med specialkompe-tens med anledning av det goda utbildnings-utbudet i huvudstadsregionen och det faktum att vissa informationsintensiva servicebran-scher har koncentrerat sig i huvudstaden. Till-gången till arbetskraft inom social- och hälso-vårdsbranschen och inom undervisningsvä-sendet kan anses som en viktig framgångsfak-tor för stadens välfärd. En motsvarande viktig framgångsfaktor för stadens ekonomiska livs-kraft är tillgången till arbetskraft inom infor-mations- och kommunikationsbranschen och arbetskraften inom den yrkesinriktade, veten-

skapliga och tekniska branschen. Utbudet av högklassiga bostäder till rimliga priser är en väsentlig fråga för tillgången till arbetskraft inom båda branscherna, fastän en betydlig del av arbetskraften i Helsingfors pendlar dit från andra kommuner. Befolkningens ålders-struktur har förändrat i hela Helsingforsregi-onen så att de åldersgrupper som övergår till arbetslivet (15–24 år) har blivit mindre än de som lämnar arbetslivet (55–64 år).

I huvudstadsregionen har det setts tecken på att höga priser på boende inte längre väcker oro bara bland personer med låg inkomstnivå utan att priserna allt starkare beror på tillgången till kunnig arbetskraft och till hela regionens konkurrenskraft. Det är svårt att entydigt definiera vad rimliga priser på boende innebär eftersom man utöver kva-dratmeter betalar för läge, åtkomlighet, kvali-tet och skick, boendemiljö och bostadsområ-dets status. Rimliga priser bestäms dessutom alltid i förhållande till de tillgängliga inkom-sterna och förmögenheten som har olika betydelse för olika invånargrupper.

Att säkra boendemöjligheterna för lön-tagarna med låga eller medelstora inkomster förutsätter att produktionen av hyres- och


ägarbostäder till rimliga priser ska stödas. Produktionen av reglerade hyresbostäder ska hållas på hög nivå i Helsingfors för att kunna öka utbudet av hyresbostäder till rimliga pri-ser. I planläggningsfasen ska man bedöma kostnadsnivån och undvika sådana lösningar med hyresproduktion med statligt stöd som från all början är för dyra. Den viktigaste metoden för staden för att säkerställa boende i ägarbostäder förmånligare än till marknads-priserna är stadens eget system med bostä-der med hitasvillkor. Bostäder med hitasvill-kor ska byggas i alla projektområden för att säkerställa att också bostäder till rimliga pri-ser som lämpar sig för vanliga förvärvsarbe-tande familjer byggs i de nya stadsdelarna.

Under de kommande tio åren befrias betydligt många hyresbostäder i huvudstads-regionen från användnings- och överlåtel-sebegränsningar. Åren 1985–2010 har sam-manlagt 4 456 bostäder av hyresbostadsbe-ståndet byggt med statligt stöd i Helsing-fors helt befriats från regleringen och 677 av dessa inom stadens eget bostadsbestånd. Åren 2011–2021 kommer upp till 8 000 hyresbostäder i Helsingfors att befrias från regleringen. Andra aktörer än staden äger över hälften av dessa bostäder. Avregleringen av bostadsbeståndet i Helsingfors stads ägo medför inga ändringar för invånarna. Det mest sannolika framtidsscenariot för Ara-hyresbostäder som ägs av andra aktörer än kommuner är att bostäderna blir fritt finan-sierade och förblir hyresobjekt. I dessa objekt innebär avregleringen i praktiken dock även att kriterierna för invånarval slopas och att det blir möjligt att höja hyresnivån. Det är också möjligt för ägarna att sälja de avreg-lerade bostäderna. Avregleringen påverkar därigenom strukturen på bostadsbeståndet i hela huvudstadsregionen.

Bostäder med hitasvillkor prognoseras ha relativt stor efterfrågan även i framtiden och många typers bostadsköpare väntas ha intresse för hitasbostäder även i fortsättningen. Enligt

det ursprungliga målet är speciellt barnfamil-jer målgruppen för hitasbostäder och bostä-derna ska effektivare riktas till familjer. Princi-pen för hitasbostäder är fortfarande att ägaren själv eller ägarens familjemedlemmar ska bo i bostaden. Det har dessutom tillagts i bestäm-melserna om hitasvillkor att säljaren av en ny hitasbostad förpliktas att kontrollera att köpa-ren inte har flera hitasbostäder i sin ägo. Bara i situationer där köparen flyttar från en hitas-bostad till en annan hitasbostad är det till-låtet att äga två hitasbostäder samtidigt. Sta-den förutsätter i fortsättningen att de som får reservera en hitasbostad ska väljas genom en öppen utlottning som alla som är intresserade av hitasobjektet i fråga kan delta i. Nya hitas-objekt som blir färdiga efter 1.1.2011 befrias automatiskt från hitasregleringen efter 30 år. De hitasobjekt som är byggda före året 2011 befrias också automatiskt från regleringen om bolagets genomsnittliga pris per kvadratmeter eller maximipriset för hitasbostäder på hela stadens nivå överskrider det genomsnittliga marknadspriset för alla bostäder i postnum-merområdet i fråga efter 30 år från att objek-tet blivit färdigt. De bolag, i vilka det genom-snittliga priset per kvadratmeter eller maxi-mipriset vid tidpunkten underskrider det genomsnittliga marknadspriset för alla bostä-der i postnummerområdet i fråga kan ansöka om befrielse från regleringen genom delägar-nas enhälliga beslut.

Markpolitikens betydelse för en växande stad

Helsingfors stad har som resultat av sin långa och målinriktade markpolitik en undantagsvis stor jordegendom på Finlands nivå, samman-lagt nästan 20 000 hektar. Tack vare sin stora jordegendom har staden i enlighet med sina målsättningar kunnat planlägga nya bostads- och arbetsplatsområden, såsom Skatuddens spets, Östra och Västra Böle, Lillhoplax, Her-tonässtranden, Gräsviken och Eirastranden.


Figur 7. Färdigställd bostadsproduktion i huvudstadsregionen under avsiktsförklaringsperioden 2008–2011 och prognos för 2012.

Källa: Helsingfors, Esbo och Vanda stad.

Det är viktigt för staden att äga mark med tanke på såväl den hållbara stadspla-neringen och den bostadspolitiska styr-ningen som stadsekonomin. Till exempel i de gamla hamnområdena Busholmen och Fis-kehamnen säkerställer stadens markägande att tomtmarkens värdestegring kanaliseras till staden i form av stadiga och långfristiga arrendeinkomster och försäljningsinkomster från utvalda markaffärer.

I de områden som tidigare hörde till Vanda och Sibbo och som inkorporerades med Helsingfors år 2009 är andelen privata markägare stor och vidsträckta områden används för tillfället för jord- och skogsbruk. Planeringen och genomförandet av mark-användningen i dessa områden förutsätter aktiva markförvärv. Helsingfors stads äga-randel av de nya inkorporerade områdena uppgår till cirka en tredjedel av marken. Med beaktande av kostnaderna för samhällsbyg-gandet i de inkorporerade områdena är det viktigt för staden att sträva efter en betydligt större ägarandel än i nuläget.

Regionalt samarbete inom markan-vändning, boende och trafikplanering

Helsingforsregionen och speciellt huvud-stadsregionen bildar ett sammanhängande bostadsmarknadsområde där bostadsutbu-dets struktur har en stor betydelse för både hela regionens och enskilda kommuners framgång. I syfte att öka bostads- och tomtut-budet undertecknades 18.1.2008 den föregå-ende avsiktsförklaring mellan staten och de 14 kommunerna i Helsingforsregionen. I avtalet förbinder parterna sig att genomföra solidarisk bostadspolitik bl.a. genom att alla kommuner i regionen förbinder sig till att förverkliga 20 % av sin årliga bostadsproduk-tion som Ara-hyresbostäder.

Vid jämförelse av utfallet av bostads-produktionen i huvudstadsregionen har den totala bostadsproduktionen i Helsing-fors klarast underskridit den målsatta voly-men i avsiktsförklaringen (figur 7). Ara-hyresproduk tionens andel har under avsikts-förklaringsperioden 2008–2011 dock uppnått

2008 2009 2010 2011prognos

2012mål

■ Ara-hyresbostäder ■ Örviga5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

0

bostäder

Helsingfors Esbo Vanda

2008 2009 2010 2011prognos

2012mål2008 2009 2010 2011prognos

2012mål


målet i och med att den färdigställda produk-tionen under fyraårsperioden har uppgått till 21,5 %. I Vanda och Esbo har den årliga bostadsproduktionen efter 2009 års recession så småningom stigit mot målnivån i avsikts-förklaringen. Också i Esbo uppnåddes den målsatta andelen Ara-hyresbostäder med utfallet på 21,1 %. I Vanda blev Ara-hyrespro-duktionens andel däremot mindre än mål-sättningen för avtalsperioden med utfallet på cirka 16 %.

Kommunerna i Helsingforsregionen har en lång tradition av att samarbeta inom sekto-rerna för markanvändning, trafik och boende. År 2011 lät kommunerna göra en regional utvecklingsbild med namnet Gränslös met-ropol, i vilken de gemensamma riktlinjerna för markanvändning, boende och trafik drogs upp. Utvecklingsbilden innebär fortsättning på arbetet med projektet Greater Helsinki Vision 2050 och på de strategiska MBT 2050-rikt-linjer som drogs upp på basis av projektet. Kommunernas gemensamma genomföran-deprogram för markanvändning och boende 2008–2017 (MBT 2017) uppdateras år 2012.

Statens bostadspolitiska riktlinjer för 2011–2015 utgår från regeringsprogrammet. Riktlinjerna i regeringsprogrammet konkre-tiserades i åtgärder i statens bostadspolitiska program som godkändes i april 2012. Staten och de 14 kommunerna i Helsingforsregio-nen inledde hösten 2011 de gemensamma underhandlingarna inom ramen för avsikts-förklaringen. Som resultat av underhand-lingarna undertecknades 20.6.2012 en ny MBT-avsiktsförklaring som en fortsättning på avsiktsförklaringen 2008–2011 med syftet att öka bostads- och tomtutbudet.

I enlighet med riktlinjerna i regerings-programmet halverades hösten 2011 självris-

kräntan för produktion av hyresbostäder med statligt stöd och rätten till ränteavdrag för bolån begränsades räknat från ingången av 2012. Att självriskräntan halverades är väsent-ligt speciellt med tanke på kapitalbelastningen på de nya hyresobjekt som ska byggas. Inom bostadsbeståndet i Helsingfors stads ägo till-lämpas kapitalutjämning, vilket innebär att lånekapitalet för de objekt som byggs under reformperioden inte belastar i lika hög grad hela bostadsbeståndet.

I statsrådets bostadspolitiska program för 2012–2015 föreslås bl.a. att kommunerna ska effektivisera sin markpolitik och aktvare än hittills utnyttja inlösningsförfarandet. Vidare föreslås det i programmet att alla de markområden i Helsingforsregionen som sta-ten och statsbolagen till ett rimligt pris avstår från ska överlåtas för bostadsproduktion till rimliga priser. För detta ändamål ska man med statsrådets ledning inventera alla mark-områden i statens och statsbolagens besitt-ning i Helsingforsregionen. Ur Helsingfors stads perspektiv är det en mycket positiv mål-sättning att kartlägga de markområden i sta-tens ägo som lämpar sig för bostadsproduk-tion till rimliga priser.

Som fortsättning på Förortsprogram-met som avslutade år 2011 har staten kom-mit med ett tväradministrativt program som syftar till att främja livskraften i bostadsom-rådena och att förebygga segregation.

I sin strävan efter regionens gemen-samma ansvar för bostadspolitiken ska kom-munerna i Helsingforsregionen förbinda sig till att utöva långsiktig bostadspolitik som balanserar områdesstrukturen. Ur Helsing-fors synvinkel är det väsentligt för det gemen-samma ansvaret att de stora städerna ska för-binda sig vid de gemensamma målen.

29

29I Markanvändning

I MARKANVÄNDNING

Principen för markanvändningen är en tät sam- hällsstruktur med goda kollektivtrafikförbindelser. förutsättningarna för bostadsproduktionen säker- ställs genom aktiv mark- och tomtpolitik och genom att se till att detaljplanereserven för bostads-produktionen är på en tillräckligt hög nivå.


Bostadsområdet Fiskehamnen

byggs intill ett gammalt

kraftverksområde. Foto: Suomen Ilmakuva Oy.

Fiskehamnen när det blir färdigt. Illustration: Ville Riikonen. Stadsplanerings-kontoret.

Det centrala målet för planeringen av områdesanvändningen i Helsingfors är att säkra förutsättningarna för ett tillräckligt och mångsidigt bostadsutbud. Staden ska byg-gas så att bostadsområdena, arbetsplatserna, trafikförbindelserna och tjänsterna bildar en självständigt fungerande helhet som en del av den mer omfattande Helsingforsregionen. Målet för effektiv markanvändning förverkli-gas genom att stöda byggande av en polycen-

trisk stadsstruktur och genom ökad planering av markanvändningen som baserar sig på tvär-gående trafikförbindelser. Förutsättningen för en målmedveten utveckling av staden är att detaljplanereserven är tillräckligt stor.

Staden strävar efter att vara den huvud-sakliga ägaren av bostadstomter i alla delom-rådena för nyproduktion. I tätt samarbete med stadens olika aktörer ska det tas hand om att tomterna är byggbara.

31I Markanvändning

Delmål 1 MARKPOLITIK

En viktig utgångspunkt för planeringen och genomförandet av markanvändningen är att staden äger marken. En tillräckligt stor tomt-reserv och planenliga tomtöverlåtelser gör det möjligt att indirekt inverka på prisnivån på boende, på företagsverksamhetens lönsamhet och på priserna på tjänsterna i staden. Genom anskaffning av råmark kan staden dessutom säkerställa att det anläggs tillräckliga och rätt-placerade rekreationsområden.

Staden skaffar mark i första hand genom frivilliga affärer och strävar efter att skaffa mark i god tid innan marken ska planläg-gas. Andra metoder att skaffa mark, såsom förköpsrätt och markinlösen, kan utnyttjas i undantagsfall. Till exempel markanskaff-ning genom frivilliga affärer kan vid behov kompletteras med inlösen av råmark i syfte att säkra möjligheterna till sammanhäng-ande och ekonomisk samhällsutveckling.

I eventuella inlösningssituationer bestäms det gängse markpriset på basis av de frivilliga affärerna i området i fråga. Genom konse-kventa åtgärder upprätthåller staden markä-garnas förtroende på stadens ställning som en tillförlitlig och opartisk förhandlingspart-ner. Värdestegringen på mark i stadens ägo eller på mark som staden skaffat sig styrs till områdesbyggande och till investeringar på de kommunala tjänster som är nödvändiga för nya invånare.

Samhällsstrukturen blir tätare, vilket för-utsätter markpolitiska åtgärder även i den befintliga stadsstrukturen. I dessa områden ingås markanvändningsavtal med markä-garna främst i detaljplaneändringsområdena i den gamla stadsstrukturen på vilka kostna-derna till staden för kommunaltekniken och tjänsterna ofta blir klart lägre än i nybygg-nadsområdena.

Det markpolitiska målet är att säkra att utbudet av bostadstomter svarar mot efterfrågan och att samhälls-strukturen är sammanhängande.

Staden skaffar aktivt mark som lämpar sig för samhälls-byggande till ett rimligt gängse pris genom frivilliga affärer. Vid behov kan staden dessutom ty sig till andra lagstadgade åtgärder för markanskaffning, såsom markinlösen och förköpsrätt.

I detaljplaneändringsområdena kan det vid behov ingås markanvändningsavtal. I de områden som saknar detalj-plan ingås markanvändningsavtal bara i undantagsfall, till exempel i situationer där en betydlig del av en avtalsersättning betalas i form av råmark som är viktig för staden.


Delmål 2TOMTÖVERLÅTELSE

Staden överlåter tomter till byggherrar antingen genom att sälja eller att utarrendera dem. Vid tomtöverlåtelse beaktas de budget-mål som staden satt upp beträffande försälj-ning av fast egendom och inkomsterna från utarrendering av tomter.

De flesta av stadens bostadstomter har reserverats genom direktreserveringar på basis av ett anmälnings- och förhandlings-förfarande. Genom kvalitets- eller priskon-kurrensutsättning överlåts årligen bara en liten del av alla tomter. Kvalitetskonkurrens-förfarandet syftar till att främja kvaliteten på bostadsbyggandet genom att förbättra stadsbilden och bostadsplanerna. Priskon-kurrensutsättningen har som mål att öka stadens inkomster från markförsäljning och att utreda tomternas marknadsvärde i vissa områden.

I huvudstaden är processerna för plane-ring och genomförande av markanvändning långsamma och i många fall mer komplice-rade än tidigare. Speciellt i de områden för nybyggande som blir lediga efter hamn- och industrifunktioner är grundberedningen en arbetsfas som kräver tid och avsevärda eko-nomiska investeringar. En väsentlig del av utnyttjandet av detaljplanereserven är att ta hand om att tomterna planlagda för bostads-produktion är byggbara, vilket kräver att flera förvaltningar ska förbinda sig till att följa gemensamma tidtabeller. I projektområdena ska grundberedningen planeras och genom-föras enligt tidtabellen så att det inte blir för-seningar i själva byggandet. Genomföran-deplaneringen av kommunaltekniken och gatorna inleds i regel genast efter att stads-planeringsnämnden har godkänt förslaget till detaljplan.

Tomtreserveringarna hålls på en nivå som gör det möjligt att minst under tre år bygga bostäder på stadens egen mark i enlighet med den fördelning av upplåtelseformer som anges i programmet. Under programperioden övergår staden till fyra års reserveringskapacitet.

Staden överlåter årligen tomter på sammanlagt minst 325 000 m² våningsyta för bostadsproduktion.

Tomtöverlåtelsesätten görs mångsidigare och effektiviseras genom att utveckla konkurrensförfarandet som bygger på både pris och kvalitet och genom att förenkla processerna för konkurrensutsättning.

Tomtöverlåtelserna utnyttjas aktivt som ett verktyg för styrning av kvalitetsnivån och upplåtelseformerna inom bostadsproduktionen.

33I Markanvändning

Delmål 3ÖVERSIKTSPLANERING

Inom markanvändningen syftar man med översiktsplanering till att garantera möjlig-heterna till bostadsbyggande på lång sikt. Den gällande generalplanen säkerställer att bostadsbyggandet för tillfället är på en hög nivå, men en ny generalplan är nödvändig för att göra det möjligt att uppnå en hög bostads-produktionsnivå i Helsingfors även under de kommande åren.

En hållbar stadsregionsutveckling ska främjas genom att målmedvetet göra byg-gandet till en del av den befintliga samhälls-strukturen. Att tillväxten kraftigare riktas mot en urban samhällsstruktur förutsätter att planläggningen och tomtutbudet ska ökas. Planereserven i den gällande Generalplan 2002 för Helsingfors byggs för närvarande till nya stadsdelar och i framtiden kommer nya möjligheter till områdesbyggande att bli nödvändiga. När de områden som har bli-vit lediga efter hamnfunktioner har blivit bebyggda cirka år 2025, kommer största delen

av det kommande bostadsbyggandet att bestå av kompletteringsbyggande och planering av markanvändningsmöjligheterna i Östersun-dom och i området för Malms flygfält.

Inom markanvändningen i Helsing-fors har tanken blivit starkare om att främja en polycentrisk stadsstruktur och en nät-verksstad vars skelett byggs upp i och med att områdescentrum i huvudstadsregionen ansluts till varandra med spår. Företagsklus-ter ligger ofta på ställen som är lättast att nå, såsom stationsområden och knutpunkter för spårtrafiken. En polycentrisk stadsstruk-tur med snabba kollektivtrafikförbindelser är också på lång sikt en bra utgångspunkt för ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart bostadsbyggande. Det ska göras möjligt i Hel-singfors att förverkliga tillräckligt stora bygg-nadshelheter och investeringar i rätt takt, så att lösningarna inom markanvändningen stö-der förutsättningarna att anlägga förbindelser för spårtrafik.

Under fullmäktigeperioden 2013–2016 utarbetas en ny generalplan som syftar till tillräcklig botadsproduktion, en tätare samhällsstruktur, ett attraktivt centrum och livskraftiga områdescentrum. Planen gör det möjligt att bygga bostäder på ett sätt som effektivt bygger på det nuvarande och det framtida kollektivtrafiknätet.

En undersökning om de viktigaste infartslederna till Helsingfors är under arbete och kommer att utnyttjas till att kartlägga eventuella nya kompletteringsbyggobjekt. Kompletteringsbygget koncentreras inom den befintliga stadsstrukturen. Effektiv markanvändning skyddar naturområden och områden för närrekreation och säkrar att kollektivtrafiken förblir konkurrenskraftig och utvecklas och att gång- och cykel-trafiken främjas. Helsingfors har som mål att börja utarbeta en gemensam general-plan för huvudstadsregionen i enlighet med markanvändnings- och bygglagen i syfte att stärka regionens dragnings- och konkurrenskraft.

Helsingfors förbinder sig kraftigt till avsiktsförklaringen för markanvändning, boende och trafik (MBT-avsiktsförklaringen) och förutsätter detsamma av alla parter (staten och de övriga kommunerna i Helsingforsregionen). Helsingfors ger sitt stöd till MBT-avsiktsförklaringens mål att sätta igång ett projekt utgående från att avtalsparterna i samarbete med varandra utreder hur konkurrensen inom bostadsbyggandet till rimliga priser kan effektiviseras bl.a. genom att utveckla kommunernas beställar- och upphandlingsverksamhet.


3 500 000

3 000 000

2 500 000

2 000 000

1 500 000

1 000 000

500 000

01980 1985 1990 1995 2000 2005 2010

■ Obebyggda tomter (alla realistiska)

■ Delvis bebyggda tomter

Realistisk reserv (obebyggda tomter + 20 % av de obebyggda tomterna)

Målnivå

Delmål 4 DETALjPLANERESERV

En tillräcklig general- och detaljplanere-serv för bostadsproduktionen ska säkerstäl-las genom stadsplanering. Tidsavsnittet från att generalplanen färdigställs till att bostäder byggs i området i fråga beräknas vara minst 15 år i Helsingfors. Enligt en grov uppskatt-ning förutsätter bostadsproduktionen i Hel-singfors att den gällande generalplanereser-vens volym inte ska underskrida 5 miljo-ner m² vy. Detaljplanereservens volym ska motsvara fem års bostadsproduktion, dvs. 2,25 miljoner m² vy för att staden ska kunna säkerställa att målnivån för bostadsproduk-tion uppnås.

Den kalkylmässiga detaljplanereserven i de fastställda detaljplanerna för Helsingfors uppgick år 2010 till cirka 2,9 miljoner m² vy, varav cirka 1,3 miljoner m² vy gällde för tomma tomter och cirka 1,6 miljoner m² vy delvis bebyggda tomter (figur 8). Den sam-manlagda reserven har varit ungefär lika stor

från början av 1980-talet till 2010 fastän de årliga förändringarna har varit stora inom både planläggningen och bostadsbyggandet (figur 9).

I Helsingfors har det under de senaste årtiondena planlagts i genomsnitt unge-fär lika mycket ny våningsyta som det har byggts bostäder. Däremot har detaljplanere-serven genomgått stora interna förändringar under årens lopp. Andelen av tomma tom-ter har blivit mindre och andelen av delvis bebyggda tomter större (figur 8). Det råder en stor skillnad mellan de tomma och del-vis bebyggda tomterna vad gäller byggtakten efter att detaljplanen fastställts. De tomma tomterna bebyggs relativt snabbt medan bara 20 % av de delvis bebyggda tomterna blir bebyggda under tio år efter att detaljplanen fastställts. En realistisk reserv anses därige-nom bestå av de tomma tomterna och cirka en femtedel av de delvis bebyggda tomterna.

Figur 8. Detaljplanereserven i Helsingfors efter byggnadsgrad 1980–2010 (1 000 m² vy) och målnivån 2,25 mn m² vy.

Källa: Huvudstadsregionens byggnadsmarkreserv 2011.

35I Markanvändning

600

500

400

300

200

100

0

2002

■ Förslag till detaljplan tillstyrka av stadsplanerings- nämnden

■ Detaljplaner som vunnit laga kraft

Detaljplaner tillstyrkta av stads- planeringsnämnden, 3 års glidande medeltal

Detaljplaner som vunnit laga kraft, 3 års glidande medeltal

2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

490

139

300

315

248

322

329

590

115

75

277

180

321

304 291

540

442

273

416

211

Figur 9. Ny bostadsvåningsyta (1 000 m² vy) i detaljplaner tillstyrkta av stadsplaneringsnämnden som vunnit laga kraft 2002–2011.

Källa: Stadsplaneringskontoret.

År 2010 uppgick en realistisk tomtmark-reserv för Helsingfors till cirka 1,6 miljo-ner m² vy som motsvarar bara 5,7 års genom-snittliga byggbehov med 30 års genomsnitt-liga byggvolym. Målet för bostadsproduk-tion har dock sedan 2008 varit klart högre än den tidigare produktionen och den målsatta reserven täcker mindre än fyra års bostads-produktion. Eftersom tyngdpunkten inom byggandet i Helsingfors ligger på produktion av flervåningshus innebär detta att byggmöj-ligheterna är snäva.

Utöver de nya områdena innebär också kompletterande planläggning en avsevärd potential till bostadsbyggande i Helsingfors. Inom planläggningen ska förutsättningarna för produktion av bostäder till rimliga pri-ser och Ara-hyresbostäder med statligt stöd säkerställas genom att se till att de detaljpla-

ner som utarbetas är ekonomiska och bygg-bara i alla områden. Man ska även göra det möjligt inom detaljplaneringen att genom-föra stadens egen produktion i olika typers planläggningsobjekt.

I syfte att sammanjämka planläggningen och byggandet genomför Helsingfors stad även projekt som bygger på partnerskaps-planläggning. Inom partnerskapsplanlägg-ningen tas de blivande byggherrarna med att utarbeta detaljplanen utgående från att detalj-planelösningarna redan i så tidig fas som möj-ligt kan anpassas efter byggsätten. Partner för planläggning och genomförande väljs genom idétävlingar och på basis av referenser från planeringsgrupper och företag. Partnerskaps-planläggning ska utnyttjas bara i de objekt i vilka det genuint är möjligt att göra bostads-produktionsprocessen smidigare.


Detaljplanereserven hålls på en nivå som gör det möjligt att minst under fem år bygga bostäder i enlighet med den fördelning av upplåtelse- och finansieringsformer som anges i programmet.

Årligen utarbetas detaljplaner för bostadsproduktion på minst 450 000 m² våningsyta. Utfallet följs upp med fem års glidande och retroaktiva årsmedeltal.

Samarbetet mellan stadens förvaltningar fortsätter och samarbetet främjas i syfte att göra planerings- och genomförandeprocessen för bostadsproduktion smidigare. Partnerskapsplanläggningen främjas och ökas genom att utnyttja erfarenheten från de tidigare projekten med partnerskapsplanläggning.

Strandpromenaden i Kronbergsstranden. Illustration: stadsplanerings-kontoret.

Godahoppsparken i Västra hamnen. Illustration: Jarmo Roiko-Jokela.

37

37II Bostadsproduktion

II BOSTADSPRODUKTION

Bostadsproduktionen svarar mot stadens tillväxtbehov och produktionens målnivå är hög. inom bostadsproduktionen säkerställs det att upplåtelse- och finansieringsfördelningen mellan bostäderna är mångsidig och att bostadsstorlekarna motsvarar behovet och efterfrågan. segregation mellan bostadsområdena förebyggs genom tväradministrativa åtgärder.


Det färgrika området Alpbyn utvidgar bostadsutbudet i nordöstra Helsingfors. Foto: Simo Karisalo.

Befolkningen i Helsingfors ökar speciellt tack vare inflyttningsöverskot-tet, men också antalet födda barn har ökat sedan 2008. Att bo trångt gäller i Helsing-fors på 2000-talet närmast bara familjer med flera barn. Inom bostadsproduktionen strä-var man efter att aktivt öka antalet bostä-der som lämpar sig för familjer. Målet är att härigenom förbättra bostadsalternativen för barnfamiljer och att dämpa utflyttningen av familjer till kranskommunerna.

En fråga som ska beaktas i Helsingfors bostadspolitik är segregering i bostadsom-rådena. Bostadsproduktion med mångsidiga upplåtelse- och finansieringsformer främ-jar en balanserad tillväxtutveckling i staden. Ensidiga invånarstrukturer i områdena ska förebyggas genom att se till att bostadsal-ternativen är mångsidiga. De bostadspoli-tiska valen ska dessutom stöda tillgången på arbetskraft och möjligheterna för näringsli-vet att etablera sig i Helsingfors.


6 000

5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

0

2002

■ Påbörjade

■ Färdiga

2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 201120012000

bostäder

Delmål 5 BOSTADSPRODUKTIONENS OMFATTNING

Bostadsproduktionen har varit kraftigt beroende av konjunkturerna och bostads-produktionen i Helsingfors har varit på låg nivå under 2000-talet. Åren 2010 och 2011 inleddes dock byggande av cirka 5 000 bostä-der (figur 9). En hög produktionsnivå för-utsätter både målmedvetet skapande av goda förutsättningar för byggande och en positiv finansierings- och ekonomisituation.

Bostadsproduktionen i Helsingfors åren 2012–2021 består främst av nybyggande i områden som blir hela nya stadsdelar. Bus-holmen, Fiskehamnen och Kronbergsstran-den, som har blivit lediga efter hamnfunk-

tioner, är viktiga bostadsproduktionsområ-den de följande tio åren (kartor i bilaga 4). Under tidsperioden ovan börjar dessutom byggandet i Böle och i Kungstriangeln som är ett samarbetsprojektområde för tre städer. I Helsingfors inleds senare byggandet av den nya stadsdelen Östersundom som planeras bli ett område för tätt småhusboende. Pro-jektområdena för områdesbyggande i Vik, Nordsjö och Arabiastranden och områdena för kompletteringsbyggande i Ormusåkern och Alpbyn blir färdiga under det inneva-rande årtiondet (kartor i bilaga 4).

Figur 10. Påbörjade och färdigställda bostäder 2000–2011.

Minst sammanlagt 5 000 bostäder byggs årligen i Helsingfors.

Källa: ekonomi- och planeringscentralen, bostadsproduktions-registret.


5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

0

2002

■ Stadens mark

■ Statens mark

■ Privat mark

2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 201120012000

bostäder

Delmål 6 MARKÄGANDE OCH BOSTADSPRODUKTION

I Helsingfors byggs bostäder främst i mark-områdena i stadens ägo. Markägarförhållan-dena varierar dock betydligt mycket enligt byggnadsområde. De varierande ägandeför-hållandena förutsätter aktiv växelverkan av staden och avtal om byte av jordegendom med andra markägare för att den målsatta styrningen ska uppnås.

Målet är att det årligen ska byggas 3 600 bostäder på stadens mark. Målet för mark i statens ägo är 400 bostäder och för privat mark 1 000 bostäder. Största delen av 2000-talets bostadsproduktion har uppförts på mark i stadens ägo eller på mark som sta-den överlåtit (figur 11).

Med tanke på styrningen av bostads-produktionen ser de kommande åren bra ut eftersom cirka 70 % av bostadsproduktionen åren 2012–2021 kommer att förverkligas i de markområden som nu är i stadens ägo. Sta-tens jordegendom är betydligt omfattande till exempel i projektområdena Böle och Kungseken, vilket innebär att produktions-styrningen förutsätter tätt samarbete mel-lan staden och staten. Åren 2012–2021 byggs bostäder på privat mark speciellt på Drumsö och i Nordsjö och Kungseken.

Figur 11. Färdigställda bostäder efter markägare 2000–2011.


Det årliga produktionsmålet för bostadsbyggandet efter markägare är• 3 600 bostäder på mark i stadens ägo eller på mark som staden överlåtit• 400 bostäder på mark i statens ägo eller på mark som staten överlåtit• 1 000 bostäder på privat mark


Delmål 7 UPPLÅTELSE- OCH FINANSIERINGSFORMER

En balanserad stadsutveckling förutsät-ter målinriktad styrning av upplåtelse- och finansieringsformer i fråga om både hela bostadsproduktionen och den områdesvisa fördelningen. Av Helsingfors bostadsbestånd är 45 % hyresbostäder, 39 % fritt finansie-rade ägarbostäder, 6 % ägarbostäder med hitasvillkor och 2 % bostadsrättsbostäder (figur 12).

Jämfört med den totala bostadsproduk-tionen under 2000-talet har produktionen av hyresbostäder med statligt stöd relativt bra uppnått sin målsatta produktionsandel men produktionen av bostäder av s.k. mel-lanformstyp, dvs. hitas-, bostadsrätts- och delägarbostäder, har under de senaste åren varit mindre än målet (figurer 13 och 14).

Målet är att 20 % av den årliga bostads-produktionen ska förverkligas som Ara-hyresbostäder med statligt stöd (tabell 1). Det är ändamålsenligt att bygga 750 av dessa som vanliga hyresbostäder avsedda för alla helsingforsare. Den övriga andelen (250 bostäder) ska bestå av bostäder för special-grupper preciserade i lagstiftningen.

Cirka 40 % av den årliga bostadspro-duktionen, dvs. 2 000 bostäder, ska bestå av bostäder av s.k. mellanformstyp. Med denna bostadstyp avses hitas-, delägar- och bostadsrättsbostäder och student- och ung-domsbostäder (300 bostäder). För att säker-ställa förutsättningarna för produktion av bostäder av mellanformstyp är det viktigt att staten har tillräckliga beviljandebefogenhe-ter för produktion av bostadsrättsbostäder. Sammanlagt 40 % av den årliga produktio-nen, dvs. 2 000 bostäder, förverkligas som oreglerade hyres- och ägarbostäder (upp-låtelse- och finansieringsformerna beskrivs närmare i bilaga 3 i detta program).

Tabell 1. Bostadsproduktionsmålet för hela stadens nyproduktion enligt fördelningen av upplåtelse- och finansieringsform (bostäder):

Vanliga hyresbostäder med statligt stöd (minst 750) och Ara-hyres-bostäder för specialgrupper (250)

20 %

Hitas-, delägar- och bostadsrätts- bostäder, student- och ungdomsbostäder (300)

40 %

Oreglerade ägarbostäder (minst 1 300) och hyresbostäder (minst 700)

40 %

I syfte att säkerställa bostadsproduktionen till rimliga priser förutsätter Helsingfors stad att staten på sin mark och på den mark staten överlåtit förbinder sig att följa fördelningen av upplåtelseformer på hela stadens nivå i enlig-het med avsiktsförklaringen 2012–2015 mel-lan staten och staden. Vad det privata mark-ägandet beträffar strävar staden efter att med markanvändningsavtal säkra att den målsatta fördelningen av upplåtelseformer uppnås. För att bostadsproduktionen till rimliga priser ska kunna säkerställas krävs målinriktade strävan-den mot rimliga priser i hela planerings- och produktionskedjan och en hälsosam konkur-renssituation inom byggbranschen.

De nya bostadsområdena i Helsingfors byggs till helheter med en balanserad invånar-struktur. Bostadsområdena har en högklassig stadsbild oberoende av vilka upplåtelsefor-mer husen i området har. De sociala grup-perna blandas med hänsyn till områdeskon-texten antingen på kvartersnivå eller i större enheter för att bostadsområdenas möjlighe-ter till personliga särdrag och individuella boendelösningar ska bevaras. I speciellt stora bostadshus i innerstaden och i dess omedel-

6 000

5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

0

5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

0

2002

2002

■ Oreglerade bostäder

■ Bostäder av mellanformstyp

■ Hyresbostäder med statligt stöd

2003

2003

2004

2004

2005

2005

2006

2006

2007

2007

2008

2008

2009

2009

2010

2010

2011

2011

2001

2001

2000

2000

bostäder

bostäder

42

2,2 %

23,5 %

5,6 %

21,3 %

8,6 %

38,8 %


■ Bostadsrättsbostäder

■ Fritt finansierade hyresbostäder

■ Ägarbostäder med hitasvillkor

■ Fritt finansierade ägarbostäder

■ Övriga/okänd upplåtelseform

■ Oreglerade bostäder

■ Bostäder av mellanformstyp


HEMSTADEN HELSINGFORS Genomförandeprogram för boende och härmed sammanhängande markanvändning 2012

Figur 12. Helsingfors bostadsbestånd efter upplåtelseform år 2010.

Källa: Statistik-centralen och fastighetskontorets bostads-avdelning.

Figur 13. Påbörjade bostäder efter upplåtelseform 2000–2011.

Källa: ekonomi- och planeringscentralen,bostadsproduktions-registret.

Figur 14. Färdiga bostäder efter upplåtelseform 2000–2011.



bara närhet ska möjligheterna granskas att tillämpa blandhusmodellen utgående från att antingen olika upplåtelseformer blandas eller bostadshus indelas i flera bostadsaktiebolag.

Fördelningen av upplåtelse- och finansie-ringsformer bestäms i samband med tomtö-verlåtelse. Den områdesvisa fördelningen av upplåtelse- och finansieringsformer ska bere-das i samarbete mellan förvaltningar. För definiering av upplåtelseformer för nybygg-nader i kompletteringsbyggområdena ska det

utarbetas ett tillvägagångssätt som tar hän-syn till fördelningen av upplåtelseformer i det befintliga bostadsbeståndet. Vid komplet-teringsbyggande i de gamla flervåningshus-dominerade områdena strävar man efter att med hjälp av planläggning och tomtöverlåtel-ser främja förutsättningarna att i synnerhet bygga bostäder av mellanformstyp och oreg-lerade bostäder. I de områden som domineras av ägarbostäder ska det enligt möjligheterna byggas hyresbostäder.

Varierande upplåtelse- och finansieringsformer för bostäder fortsätter tillämpas i Helsingfors på stadsdels- och kvartersnivå i syfte att uppnå en balanserad stads-struktur.

Det årliga målet i fråga om upplåtelse- och finansieringsformer är• 20 procents andel av Ara-hyresbostäder med statligt stöd varav minst 750 ska vara vanliga hyresbostäder och 250 för specialgrupper• 40 procents andel av hitas-, delägar- och bostadsrättsbostäder och 300 ungdoms- och studentbostäder• 40 procents andel av oreglerade hyres- och ägarbostäder med målet att bygga minst 1 300 ägarbostäder och minst 700 hyresbostäder

Helsingfors stad förutsätter att staten förbinder sig att följa fördelningen av upplåtelseformer inom bostadsproduktionen på sin egen mark och på den mark staten upplåtit i enlighet med programmet. Staden styr genomförandet av fördel-ningen av upplåtelseformer på mark i privat ägo genom markanvändningsavtal.

I projektområdena och i kompletteringsbyggobjekten bestäms fördelningen av upplåtelse- och finansieringsformer i samband med tomtöverlåtelsen utgående från att en mångsidig stadsstruktur ska säkerställas.

På områdesnivå ska fördelningen av upplåtelse- och finansieringsformer beredas i samarbete mellan förvaltningar.

Under programperioden utvärderas hur målen för hitassystemet har uppnåtts.

Fördelningen av upplåtelseformer granskas på hela stadens nivå. Målet är att uppnå boende till rimliga priser i Helsingfors genom att säkerställa att detaljplane- och tomtreserven är tillräckligt stor. Genom planläggning förbättras möjligheterna till boende till rimligt pris. En balanserad bostadsproduktion och tillräcklig produktion av hyresbostäder bidrar till stadens livskraft.

Helsingfors förstärker sina sätt att påverka staten och växelverka med staten bl.a. i och med att det i syfte att säkerställa byggande till rimliga priser fortlöpande söks bättre och mer funktionella lösningar till de faktorer som höjer byggnadskostnaderna.

44 HEMSTADEN HELSINGFORS Genomförandeprogram för boende och härmed sammanhängande markanvändning 2012

1 500

1 250

1 000

750

500

250

0

■ Ara-hyres- bostäder med statligt stöd

■ Övriga bostäder

2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 201120012000

bostäder

2002

Delmål 8 STADENS EGEN BOSTADSPRODUKTION

Staden främjar med sin egen bostadspro-duktion byggande av högklassiga bostäder till rimliga priser i Helsingfors. Helsing-fors stads bostadsproduktionsbyrå (Att) ansvarar för byggandet och utvecklingen av stadens egen bostadsproduktion. Åren 2000–2011 har stadens egen produktion uppgått till ungefär 700 bostäder om året (figur 15). Under de senaste åren har det låga antalet entreprenadanbud och den höjda prisnivån hämmat inledandet av byggandet inom stadens egen bostadsproduktion.

Bostadsproduktionsbyråns produktion består nästan helt av prisreglerade bostäder. Stadens egen produktionsmål är att årligen bygga minst 750 hyresbostäder med statligt stöd, 600 bostäder av s.k. mellanformstyp, dvs. hitas-, bostadsrätts- och delägarbostäder och 150 oreglerade bostäder. Det ska tas hand om att antalet byggbara tomter som anvisas för stadens egen produktion är till-räckligt. Det är motiverat att slå resurserna i Helsingfors stads bostadslånefond samman med Helsingfors stads bostadsproduktions-fond i syfte att främja mångsidigheten hos stadens egen produktion, utvecklingsverk-samheten och byggandet av pilotobjekt.

Källa: ekonomi- och planeringscentralen, bostadsproduktionsreg-istret.

Figur 15. Stadens egen bostadsproduktion efter upplåtelseform 2000–2011 (färdiga bostäder).


Stadens eget bostadsproduktionsmål är att årligen bygga 1 500 bostäder.

Målet är att årligen uppföra • minst 750 hyresbostäder med statligt stöd (50 procent av produktionen),• 600 bostäder av mellanformstyp dvs. hitas-, bostadsrätts- och delägarbostäder (40 procent) • 150 fritt finansierade bostäder (10 procent)

Bostäder med fri finansiering byggs bara för att säkerställa en balanserad bostadsstruktur i områdena och i samband med eventuella områden med blandade upplåtelseformer.

Med planläggning och tomtöverlåtelse säkras ett till-räckligt tomtutbud för stadens egen bostadsproduktion enligt programmet. Verksamhetsmodellerna och risk-tagningsförmågan utvecklas vid behov för att säkerställa bostadsproduktionsbyråns verksamhetsförutsättningar.

Bilfritt cityhus byggt av bostadsproduktionsbyrån i Fiskehamnen. Foto: Annina Ala-Outinen.


■ 6 r ■ 5 r ■ 4 r ■ 3 r ■ 2 r ■ 1 r

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

100 %

80 %

60 %

40 %

20 %

0%

Färdigställda ägarbostäderAlla färdigställda bostäder

6 r 5 r 4 r

3 r

2 r

1 r

6 r 5 r

4 r

3 r

2 r

1 r

Delmål 9 FÖRDELNINGEN AV BOSTADSTyPER INOM BOSTADSPRODUKTIONEN STyRS

Inom bostadsproduktionen i Helsingfors har man under 2000-talet medvetet strävat efter att höja utrymmesstandarden för bostäderna för att förbättra kvaliteten på boende. Inom nyproduktionen har den genomsnittliga ytan på bostäder på 2000-talet ökat från 70 kva-dratmeter till cirka 80 kvadratmeter år 2009. De åren 2000–2009 färdigställda bostäderna i Helsingfors hade i genomsnitt bostadsyta på cirka 73 m² men åren 2010–2011 minskade den genomsnittliga ytan inom hela nypro-duktionen klart med anledning av att andelen av små bostäder var stort.

Det viktigaste inom bostadsproduktio-nen är att svara mot olika hushålls bostads-behov. I styrningen av bostadsproduktionen slopas målet om genomsnittlig yta inom hela produktionen och en styrmodell med en smi-dig fördelning av bostadstyper tas i försöks-användning. Modellen syftar till att öka anta-let bostäder som lämpar sig för familjer inom produktionen och effektiviserar styrningen av bostadsstorleksfördelningen så att den bättre

svarar mot efterfrågan. Med familjebostäder avses bostäder med minst två sovrum.

Cirka 50 % av 2000-talets nyproduktion består av bostäder som lämpar sig för famil-jer men under de senaste åren har andelen små bostäder ökat (figur 16). Av alla nypro-ducerade ägarbostäder har cirka 60 % varit av en storlek som lämpar sig för familjer. Inom hela bostadsbeståndet och i synnerhet i flervåningshus hyrs familjebostäderna dock ofta av små en- eller tvåpersonshushåll. Åren 1985–2008 ökade utrymmesstandarden i alla hushållstyper men ökningen har varit bara liten i fråga om hushåll med flera barn.

Hushållsstorleken är tätt bunden till bostadsbeståndets områdesvisa storleksför-delning och till bostädernas genomsnittliga yta. I områden med små bostäder är också hushållen minsta i hela staden i genomsnitt och i dessa områden bor man också trängre än i andra områden. Bostädernas genom-snittliga storlek beror dock inte alltid direkt av hushållens genomsnittliga storlek eller av

Figur 16. Färdigställda bostäder och ägarbostäder i Helsingfors efter bostadstyp 2000–2011. Fastigheter som omdisponerats till bostäder ingår inte i statistiken.

Källa: Helsingfors byggnadstillsynsregister.


Helsingfors-småhus i Kånala. Foto: Annina Ala-Outinen.

utrymmesstandarden. I delområdena med stora bostäder Granö och Lövö och i Brunn-sparken är hushållen mindre och utrymmes-standarden högre än i genomsnitt. Å andra sidan bor man i vissa bostadsområden i östra och norra Helsingfors trängre än i genom-snitt fastän bostädernas genomsnittliga yta överskrider genomsnittet på hela stadens nivå. Bortre Tölö, Kampen och Rödbergen är däremot goda exempel på områden där invånarna bor rymligt trots att bostäderna är relativt små. Den hushållsvisa utrymmes-standarden är naturligt starkast förknippad med inkomstnivån. Med den smidiga styr-ningen av bostadstyper kan staden bidra till att bostadsbeståndet blir mångsidigare också på områdesnivå.

Styrningen av fördelningen mellan bostadstyper inom bostadsproduktionen ska genomföras i olika hustyper och finan-

sierings- och upplåtelseformer enligt föl-jande:• Inom produktionen av flervåningshus

ska i genomsnitt 60–70 % av byggrätten för bostadshus på de tomter på vilka det uppförs hitasbostäder förverkligas som familjebostäder (50–60 % av alla färdig-ställda bostäder).

• På de tomter som staden överlåter för produktion av oreglerade ägarbostäder i flervåningshus ska 40–50 % av bygg-rätten för bostadshus förverkligas som familjebostäder (30–40 % av alla färdig-ställda bostäder).

• Inom småhusproduktionen ska största delen av bostäderna vara familjebostä-der. Inom produktionen av tätt liggande stadssmåhus kan det dock byggas små-bostäder i sådana fall där det är ända-målsenligt.


Byggherren kan fritt bestämma bostädernas storlek vad den resterande byggrätten gäller.

Fördelningen av bostadstyper baserar sig främst på villkoren för tomtöverlåtelse. Styrning som bygger på detaljplaner utnytt-jas på mark i statens eller i privat ägo. Frågan om styrning med detaljplanen är nödvän-dig bedöms alltid i samråd med stadsplane-ringskontoret, fastighetskontoret och eko-nomi- och planeringscentralen. Styrning av bostadstypsfördelningen gäller i regel bara produktionen av ägar- och delägarbostäder. Styrningen kan av grundade orsaker tilläm-pas också i andra finansierings- och upplåtel-seformer om det är motiverat för att uppnå en mångsidigare fördelning av bostadstyper och för att säkerställa tillgången till familje-bostäder.

I syfte att stöda en mångsidig invånar-struktur ska familjebostädernas andel uppgå till 50 % av den årliga färdigställda bostads-produktionen. Också i projektområdena ska produktionen av familjebostäder särskilt uppföljas. Det prognoseras att utflyttningen av barnfamiljer från små och medelstora bostäder i flervåningshus till småhusbostä-der mestadels utanför Helsingfors fortsät-ter. Flyttningsrörelsen kan dämpas genom att öka utbudet av familjebostäder i Hel-singfors. Under programperioden ska också i ett av stadens egna hitasobjekt ett utlott-ningssystem prövas som baserar sig på att de stora familjebostäderna bara riktas till barn-familjer.

En tillräcklig andel bostäder som lämpar sig för familjer, dvs. bostäder med minst två sovrum, säkerställs inom bostadsproduktionen. Antalet familjebostäder, produktions-kvaliteten och bostädernas modifierbarhet tryggas.

Inom produktionen av flervåningshus förverkligas i genomsnitt 60–70 % av byggrätten för bostadshus på de tomter på vilka det uppförs hitasbostäder som familjebostäder (50–60 % av alla färdigställda bostäder).

På de tomter som staden överlåter för produktion av oreglerade ägarbostäder i flervåningshus förverkligas 40–50 % av byggrätten för bostadshus som familjebostäder (30–40 % av alla färdigställda bostäder).

Inom småhusproduktionen ska största delen av bostäderna vara familjebostäder. Inom produktionen av tätt liggande stadssmåhus kan det dock byggas småbostäder i sådana fall där det är ändamålsenligt.

Fördelningen av bostadstyper styrs främst med villkoren för tomtöverlåtelse. På statens mark och på mark i privat ägo tillämpas styrning med detaljplanebestämmelser.

49

49III Bostadsområden

III BOSTADSOMRÅDEN

de olika stadsdelarna utvecklas som lockande bostadsområden som bildar ett funktionellt sammanhängande Helsingfors. de nya områdena blir personliga stadsdelar med en mångsidig invånarstruktur. Kompletteringsbyggandet främjar livskraften och trivseln i de befintliga områdena. inom nybyggandet fästs särskild uppmärksamhet vid fotgängare och den urbana miljön.


Bostadsmiljöernas och gårdarnas trivsel spelar en

viktig roll i planeringen. Foto från Vik:

Annina Ala-Outinen.

Jokerlinjen har förbättrat förbindelserna för tvärtrafiken i huvudstadsregionen. Foto: Simo Karisalo.

inkomst- och utbildningsnivån högre än i genomsnitt. På motsvarande sätt har invå-narna i de hyresbostadsdominerade områ-dena lägre utbildning och mindre inkomster än i genomsnitt. De områdesvisa skillnaderna i välfärden kan inte utjämnas bara genom att göra bostadsbeståndet mångsidigare och inte heller bostadspolitiken erbjuder några lös-ningar till inkomstskillnaderna, arbetslöshe-ten eller de sociala problemen. Genom områ-desplanering och bostadspolitik kan man dock inverka på hurdan befolkningsstruktu-ren i områdena blir och främja verksamhets-förutsättningarna för andra aktörer genom att bevara bostadsområdena livskraftiga och hindra att invånarstrukturen blir för ensidig.

Med kompletteringsbyggande kan man inverka på både stadsdelarnas fysiska upp-byggnad och invånarstruktur. Komplette-ringsbyggandet innefattar tanken på ett fort-satt utvecklingsbehov i områdena. Stadsde-larna förändras och de förutsätter olika åtgär-der under olika tidsperioder. Målet är att alla bostadsområden i Helsingfors bevarar sin konkurrenskraft i förhållande till varandra och till områdena i grannkommunerna.

Et t viktigt sät t att upprätthålla en mångsidig invånarstruktur utöver att styra upplåtelse- och finansieringsformen är att ta hand om den allmänna kvaliteten på boen-det och bostadsområdena och se till att de väcker intresse. Den höga kvaliteten innebär till exempel goda trafikförbindelser och tjäns-ter i området, såsom daghem, skolor, hälso-vård och annan offentlig service. Man ska fästa speciellt avseende vid att bostadsområ-dena är funktionellt mångsidiga och åtkom-liga för att undvika att ett område blir en iso-lerad ö vid stadsstrukturens utkanter eller att ett bostadsområde blir utan andra funktioner än boende.

I planläggningen av områdena tas det hänsyn till områdets särdrag, vilket syns också i byggnadernas fysiska utseende. Med stadsplaneringen kan man främja och för-stärka områdenas särdrag och göra det möj-ligt att uppföra personliga stadsdelar.

Stadsdelarna i Helsingfors är olika och befolkningens socioekonomiska struktur är till en stor del kopplad till strukturen i bostadsbeståndet. I de områden som domi-neras av småhus och ägarbostäder är både


Delmål 10 ÅTKOMLIGHETEN OCH STADSSTRUKTURENS FUNKTIONELLA HELHET

Busholmen, Fiskehamnen och Mellersta Böle som byggs intill innerstaden utnyttjar och fortsätter den nuvarande stadsstrukturen. Kronbergsstranden kan anslutas till samma stadsstruktur med kollektivtrafiklösningar över sjöområdet. Bostadsområdet Kungseken ansluts till Jokern II-linjens trafikeringszon som effektiviserar de tvärgående kollektivtra-fikförbindelserna. Stadsstrukturen kommer att utvidgas österut i och med att Östersun-dom bebyggs och då ska områdets möjlig-heter bedömas att göra arbetsplatsutbudet i östra Helsingfors mångsidigare.

Det finns bostadsområden i Helsing-fors som har klart svagare läge med tanke på åtkomligheten till de viktigaste områdescen-

De nya stadsdelarna i Helsingfors och kom-pletteringsbyggande i planenliga områden främjar funktionaliteten i stadsstrukturen. Tyngdpunkten i boendet ligger i östra Hel-singfors medan arbetsplatser betonas mer i ett område som har utvidgat sig från centrum mot väster (karta 3).

Åtkomligheten och trafikförbindelserna är viktiga för boendet och för en smidig var-dag. De är faktorer som påverkar de val som görs angående boende. Ytterstaden har goda förbindelser till centrum och till områdenas egna servicekoncentrationer, men när funk-tionerna i regionen blir fler är det nödvän-digt att förstärka förbindelserna för den tvär-gående kollektivtrafiken. De nya stadsdelarna

Karta 3. Företagens och sammanslutningarnas verksamhetsställen i huvudstadsregionen år 2009.

Källa: Helsingforsregionens miljötjänster.


trumen (karta 4). Balansen mellan områdena ska stödjas genom att utveckla kollektivtrafik-nätet. I Helsingfors strävar man efter att för-bättra åtkomligheten till tjänster och arbets-platsområden genom att utveckla i synnerhet kollektivtrafikförbindelser som baserar sig på spårtrafiknätet och gång- och cykelvägsnätet.

De nya bostadsområdena är automatiskt kärnområden för ett effektivt servicenät. Det

planeras flexibla lokallösningar och nya servi-cekoncept i områdena och servicenätet byggs upp tidsplanerat enligt behovet. Utmaningar i ytterstaden är servicenätets beständighet och smidighet när invånarnas åldersstruktur änd-ras. Med rätt riktat kompletteringsbyggande kan servicenätets ändamålsenlighet främjas, men bara att kompletteringsbygga i betydlig mån kan medföra nya tjänster till områdena.

Karta 4. Åtkomligheten till Helsingfors centrum och områdescentrumen1 i huvudstads regionen med kollektivtrafik delområdesvis enligt resetid. Helsingfors centrum betonas dubbelt i kalkyleringen. Karta: stadsplaneringskontoret.

1 Böle, Malm, Östra centrum, Dickursby, Myrbacka, Alberga och Hagalund

Källa: Helsingforsregionens trafik.


Åggelby lekpark. Foto: Simo Karisalo.

Stadsstrukturens funktionalitet förbättras både genom att uppföra nya stadsdelar och genom att kompletteringsbygga i planmässigt valda områden.

Åtkomligheten till tjänster och arbetsplatsområden främjas genom att utveckla kollektivtrafikförbindelserna och gång- och cykelvägsnätet. Närservicen tryggas.

I planeringen av nya områden ska det fästas speciellt avseende vid att det offentliga och privata servicenätet byggs upp tidsplanerat i ändamålsenligt valda lägen i områdena. Det ska säkras att invånarunderlaget är tillräckligt stort och speciellt att kollektivtrafiknätet anläggs i samma takt som områdena. Cykelplatsnormen fortsätter användas och det säkerställs att husen har tillräckligt mycket plats för barnvagnar.


Delmål 11 LIVSKRAFTIGA BOSTADSOMRÅDEN OCH KOMPLETTERINGSByGGANDE

gande planeras och genomförs. Utöver kom-pletteringsbyggande genom omdisponering ska även tillbyggande på de befintliga tom-terna främjas. I syfte att stödja processen ska det utvecklas fungerande metoder och eko-nomiska stimulanser, såsom kompletterings-byggersättningar för arrendetomter och ett nytt markanvändningsförfarande för tillbyg-gande på ägartomter.

I stället för enskilda planeringsobjekt och splittrade byggområden ska man i fram-tiden satsa på mer omfattande områdesvisa granskningar som omfattar även utvärde-ring av möjligheten att omdisponera bygg-nader. Områdena ska medvetet, kontrollerat och på basis av aktuell information utvecklas genom kompletteringsbyggande. I områdes-granskningarna ska man alltid utöver fördel-ningen av upplåtelseformer fästa uppmärk-samhet vid områdenas egenskaper, såsom åtkomligheten, dragningskraften och bygg-kostnaderna. Den tätare stadsstrukturen ska-par dessutom behov av nya slags mötesplat-ser och vistelseområden som kan förverkligas genom att på ett mångsidigare och smidigare sätt använda de gemensamma lokalerna för invånarna. Ytterstadsområdena ska göras mer lockande genom att öka trivseln och säkerhe-ten i bostadsområdena.

I de befintliga bostadsområdena är kompletteringsbyggandet ett av de viktigaste sätten att inverka på områdesutvecklingen och staden strävar aktivt efter att skapa för-utsättningar för utvecklingen. Med målin-riktat kompletteringsbyggande avses sådant bostadsbyggande som främjar en tätare samhällsstruktur som bygger på huvudför-bindelserna för kollektivtrafiken. Det ökade kompletteringsbyggandet förutsätter allt större satsningar på ytterstadsområdena inom både planläggningen och tomtöverlå-telser.

Staden har som mål att främja den hållbara stadsutvecklingen med beaktande av skillna-derna och differentieringsutvecklingen mel-lan områdena. Många bostadsområden står inför en utmaning när befolkningen åldras och invånarantalet minskar. Genom övervägt kompletterings- och tillbyggande kan staden främja boendekarriären bland olika befolk-ningsgrupper och göra livscykelboendet möj-ligt i det egna bostadsområdet. I komplette-ringsbyggområdena ska bostäder planeras speciellt för de ålders- eller befolkningsgrup-per som gör invånarstrukturen i området mångsidigare. I de flervåningshusdominerade områdena kan tätt småhusbyggande erbjuda familjer en alternativ boendeform mellan boende i flervåningshus eller i traditionella egnahemshus. I de hyresbostadsdominerade områdena kan ett alternativ till ett rimligt pris för invånarna i området vara till exempel produktion av hitas- eller bostadsrättsbostä-der som erbjuder en naturlig fortsättning på boendekarriären. I projekten med höjning av flervåningshus med nya våningar eller tillbyg-gande på tomten kan de nuvarande invånarna i huset få flytta till nya bostäder. Inom kom-pletteringsbyggandet ska det fästas avseende vid att priserna ska vara rimliga i förhållande till den lokala prisnivån.

I Helsingfors har det inte varit populärt att kompletteringsbygga i full skala. I många ytterstadsområden är bostadsbeståndet ensi-digt och en betydlig del av byggnaderna i ytterstaden har kommit till ombyggnadsål-dern. Risken är att kontrasten mellan de nya och gamla områdena blir större. Differentie-ringsutvecklingen mellan områdena ska syste-matiskt följas upp och åtgärder ska inriktas på basis av utvecklingen. Den inriktade verksam-heten kräver samarbete mellan förvaltningar.

Utvecklingen av stadens interna proces-ser har nyckelrollen då kompletteringsbyg-


Den hållbara stadsutvecklingen främjas med beaktande av skillnaderna mellan och differentieringsutvecklingen mellan områdena.

Sammanlagt 30 % av bostadsbyggandet är komplette-ringsbyggande.

Kompletteringsbyggandet fortsätter främjas genom att utveckla samarbetsprocessen och stimulansåtgärderna. Till exempel tilläggsbyggrätten används som stimulans. Staden söker modeller med vilka stadens hyreshusbolag kan få nytta av kompletteringsbyggandet.

Kompletteringsbyggande i Degerö. Foto: Simo Karisalo.


Nybyggnadsobjekt i Nordsjö. Foto: Simo Karisalo.

57

57IV Bostadsbestånd

IV BOSTADSBESTÅND

det tas hand om att bostadsbeståndet är i gott skick och energieffektiviteten främjas inom bostadsbyggan-det och i det befintliga bostadsbeståndet. Bostadsbyg-gandet utvecklas genom att stöda byggande av olika hustyper, egen byggentreprenad och genomförande av olika boendekoncept. Bostädernas lämplighet för livscykelboende främjas, likaså montering av hissar i gamla hus. avseende fästs vid att bekämpa buller med stadens egna åtgärder, likaså påverkas staten för att fler bullerskydd ska byggas


■ Övriga hus

■ Flervåningshus

■ Rad- eller kedjehus

■ Fristående småhus

86 %

1 % 8 %

5 %

Bostadsbeståndet i Helsingfors omfattade sammanlagt 328 164 bostäder i slu-tet av 2010. Andelen en- och tvårumsbostä-der är nästan 60 % och sammanlagt 86 % av bostäderna ligger i flervåningshus (figur 17).

Helsingfors stads bostadsbestånd ökar årligen med en dryg procent och såväl fördel-ningen mellan bostadstyper som bostadsbe-ståndet blir långsamt mångsidigare. På 2000-talet har den sammanlagda andelen en- och tvårumsbostäder inom nyproduktionen årli-gen varit 40–57 % av alla färdigställda bostä-der, vilket är mindre än deras andel av det nuvarande bostadsbeståndet. Andelen fristå-ende små- eller radhus inom produktionen har däremot tidigare varit något större än deras nuvarande andel.

Ombyggnadsbehovet av äldre bygg-nader ökar i och med att det blir nödvän-digt att renovera flervåningshusen uppförda under suburbaniseringen (figur 18). Utgångs-punkten för både nyproduktionen och reno-veringen och ombyggnaden av det gamla bostadsbeståndet ska vara att möjliggöra en lång livslängd för byggnaderna genom att välja högkvalitativa och hållbara material och byggsätt. Också bostäder som smidigt går att modifieras för andra ändamål och beaktan-det av tillgängligheten är viktiga principer för byggandet. Staden stöder olika typer av bostadsbyggande, mångsidiga bostadstyper och invånarorientering med speciella utveck-lings- och pilotprojekt och genom att främja egen byggentreprenad.

Figur 17. Helsingfors bostadsbestånd efter hustyp 31.12.2010.


59

■ Övriga hus

■ Flervåningshus

■ Rad- eller kedjehus

■ Fristående småhus

7 000

6 000

5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

01921

–1929

1930–

1939

1940–

1949

1950–

1959

1960–

1969

1970–

1979

1980–

1989

1990–

1999

2000–

2010

–

1920

bostäder

IV Bostadsbestånd

Figur 18. Helsingfors bostadsbestånd efter byggnadsår 31.12.2010.


Delmål 12BOSTADSBESTÅNDET UTVECKLAS

Det gamla bostadsbeståndet och boendemil-jöerna underhålls i syfte att bevara deras kon-kurrenskraft vid sidan av nyproduktionen. Höjning av kvalitetsnivån i samband med ombyggnad kan innebära till exempel att his-sar eller balkonger monteras eller att bostä-dernas förutsättningar för livscykelboende förbättras genom nya tillgängliga lösningar. Tillgängligheten är en viktig princip för pla-neringen av bostäder och bostadsområden och tillgänglighetsfrågan ska lösas med bästa möjliga sätt med beaktande av planerings-

objektets särdrag. Inom stadens eget bostads-bestånd stävar man efter att erbjuda alter-nativa tillgängliga boendelösningar för både gamla och nya hyresgäster.

Staden främjar ombyggnaden av det gamla bostadsbeståndet genom rådgivning i renovering och ombyggnad. Dessutom syftar staden till att öka utnyttjandet av det statliga hissbidraget genom information och hand-ledning. Byggnadsbeståndet i detaljplaner ska skyddas så att det inte försvårar utvecklingen av bostadsbeståndet.


Staden tar hand om bostädernas och boendemiljöernas underhåll och målet är att utöka utbudet av bostäder som lämpar sig för livscykelboende. Staden främjar med sina åtgärder ombyggnadsverksamheten och monteringen av hissar i gamla hus.

Både inom ny- och reprationsbyggandet strävar staden efter tillgänglighet. I fråga om tillgänglighet följer staden kravnivån i byggbestämmelsesamlingen. Tillgänglighetsfrågorna löses på bästa möjliga sätt med beaktande av de olika planeringsobjektens särdrag, såsom byggande av stadssmåhus av typen townhouse.

Staden fortsätter utveckla olika boendeformer i fler-våningshus och ökar återanvändningen av det gamla byggnadsbeståndet, vindsbyggandet och byggandet av nya våningar. Man förutsätter att gröntak anläggs och byggande av hus med blandade boendeformer främjas.

Hiss byggd på efterhand i Helsingfors centrum. Foto: Erkki Holappa.

61

100 %

80 %

60 %

40 %

20 %

0 %

■ Övriga familje typer

■ Familj med en förälder

■ Ett par med barn

■ Ett par

■ En ensam sökande

2009 201020082007

Hushåll som fått en bostad





Hushåll som sökt

bostad

Hushåll som sökt

bostad

Hushåll som sökt

bostad

Hushåll som sökt

bostad

Hushåll som sökt

bostad

bostäder

2011

IV Bostadsbestånd

Delmål 13STADENS EGET BOSTADSBESTÅND

Bostadsbeståndet i Helsingfors stads ägo omfattar sammanlagt 56 600 bostäder, varav cirka 44 000 är i de områdesvisa fastighets-bolagens besittning och förmedlas genom den allmänna bostadsförmedlingen. Dessa hyresbostäder övergick 31.12.2011 i Hel-singfors stads hyresbostäder Ab:s ägo. Andra bostäder i stadens ägo, såsom Ara-bostä-der och fritt finansierade bostäder, används huvudsakligen som tjänstebostäder och som bostäder för specialgrupper. Helsingfors stad äger dessutom cirka 2 500 bostadsrättsbo-städer.

I fråga om planeringen av ombyggnads-objekt inom stadens eget bostadsbestånd pri-oriteras fastigheterna med över 60 procents reparationsskuld och de fastigheter i vilka värmeförbrukningen överskrider genomsnit-tet för alla fastigheter i samma ålder. Den rela-

tiva andelen ombyggnadsobjekt som ska pri-oriteras är störst i det byggnadsbestånd som blev färdigt före året 1950 och den kvantita-tiva andelen är störst bland de objekt som fär-digställdes på 1970-talet.

Helsingfors stads bostäder Ab, som nyss inledde sin verksamhet, har som mål att se till att bostadsbeståndet i bolagets ägo under-hålls, bostädernas värde bibehålls, hyrorna hålls på rimlig nivå och att invånarna är nöjda. Att upprätthålla det stora hyresbos-tadsbeståndet till rimliga priser i stadens ägo stöder även Helsingfors stads näringspoli-tiska målsättningar som förutsätter att staden ska ha tillgång till arbetskraft i små och med-elstora företag och inom servicebranschen. Bostadsförmedlingen syftar till att hålla invånarstrukturen mångsidig såväl i hela bostadsbeståndet som i områdena (figur 19).

Figur 19. Hushåll som sökt och fått stadens hyresbostad 2007–2011.

Källa: fastighets-kontorets bostads-avdelning.


Helsingfors stads bostäder Ab sköter underhållet av sina egna bostäder och ser till att bostädernas värde och skick bibehålls och att hyresnivån är rimlig. I valet av invånare strävar man efter en mångsidig och balanserad invånarstruktur i alla områden. Dessutom syftar man till fortsatt hög invånarbelåtenhet. Helsingfors stads bostäder Ab:s interna förvaltning utvecklas och nödvändiga tilläggsutredningar görs upp.

Det säkerställs att bostäder i stadens ägo har rimliga priser. I stadens bostadsbestånd främjas nya boende-lösningar och invånarorienterade bostadskoncept.

Besittningen av bostadsegendomen utanför Helsingfors stads bostäder Ab förbättras genom att ägarförvaltningen centraliseras och praxisen med underhållet, uthyrningen och invånarvalen utvecklas. Dessutom görs ägarstyrningen klarare.

Det bostadsbestånd som befrias från användnings- och överlåtelsebegränsningar bevaras som hyresbostäder i Helsingfors stads ägo.

I Helsingfors stads bostäder Ab:s hyresbos-tadsbestånd tillämpas ett väl fungerande hyresgästdemokratisystem. Invånarna upp-muntras till att aktivt använda sin beslutan-derätt och möjligheterna att påverka i frågor som gäller boende. Avsikten är att förbättra invånarperspektivet till exempel vid ombygg-nader. Helsingfors stads bostäder Ab ska komma med nya metoder som underlättar seniorinvånarnas bostadsbyte till tillgängliga bostäder.

Det hyresbostadsbestånd som befrias från användnings- och överlåtelsebegräns-

ningar bevaras i hyresbostadsbruk och i regel i Helsingfors stads bostäder Ab:s ägo. Också de hyresbostäder för specialgrupper i Helsingin Palveluasunnot KOy:s ägo som tas ur bruk bevaras i regel i stadens ägo eftersom det finns stor efterfrågan på små hyresbostä-der. Det ska också undersökas i vilken grad de hyresbostäder som tas ur bruk för fastig-hetsbolaget Helsingin Palveluasunnot KOy:s specialgrupper lämpar sig för användning som ungdoms- eller studentbostäder. Likaså ska möjligheterna att ombygga bostäderna undersökas.


Delmål 14BOSTADSByGGANDET UTVECKLAS

gandet, såsom även inom den övriga bygg-nadsverksamheten, utnyttjas ett effektivt och tätt byggnadssätt.

I syfte att utveckla bostadsbyggandet i Helsingfors utreds dessutom förutsättning-arna för och kraven på högt byggande. Med högt byggande avses byggande som påver-kar områdets siluett eller de centrala vyerna i stadslandskapet. De nya stadsdelarna Bus-holmen, Fiskehamnen och Mellersta Böle kommer att bebyggas täta med tanke på markanvändningen och knutpunkterna för trafiken speciellt när det gäller stadsdelarnas centrumfunktioner. De lättåtkomliga cen-trumen för de nya stadsdelarna har mycket lockande läge med tanke på byggande av bostäder och verksamhetslokaler. Därför är det motiverat att dessa tomter blir effektivt bebyggda.

För att bostadsproduktionen ska bli mångformigare strävar staden efter att främja och bidra till att öka självständigt byg-gande av småhus och gruppentreprenader. I syfte att främja gruppentreprenader effekti-viserar staden informeringen om möjlighe-terna till gruppbyggande och om hur proces-sen går till. I gruppentreprenader kan grup-pens medlemmar eller en byggherrekonsult som medlemmarna anställt fungera som byggherre. Avsikten med stödet för grupp-byggande är att få till stånd ett mångsidigare aktörsfält inom bostadsbyggandet. Staden har dessutom som mål att främja bostads-byggandet i enlighet med principen om håll-bar utveckling och konkurrensen inom bygg-branschen genom att främja användningen av förnybara byggmaterial och material som belastar miljön så lite som möjligt.

Staden deltar aktivt i att utveckla det urbana bostadsbyggandet. Utvecklingen som syftar till att främja invånarinriktningen och ekolo-gin gäller flera hustyper och upplåtelse- och finansieringsformer. Stadens bostadsproduk-tionsbyrå (Att) har en viktig roll i utveck-lingen av bostadsbyggandet.

Bostadsbyggandet i Helsingfors betyder även i fortsättningen främst byggande av fler-våningshus, vilket gör det möjligt att uppnå en tillräcklig bostadsproduktionsvolym och stöder målet om en tät samhällsstruktur. I Helsingfors genomförs programmet Fler-våningshus under utveckling som har som mål att stöda utvecklingen av invånarinriktat och arkitektoniskt högklassigt och originellt bostadsbyggande. Programmet genomförs i form av olika försöks- och utvecklingspro-jekt som betonar till exempel energieffektivi-tetsfrågor och modifierbara bostäder. Projek-ten inom programmet Flervåningshus under utveckling genomförs i regel på tomter som staden överlåtit men utvecklingsidéerna kan utnyttjas även i projekt på privata tomter.

Cirka 14 % av bostadsbeståndet i Hel-singfors är småhus. Också förbättring av för-utsättningarna för småhusproduktion är en väsentlig del av Helsingfors stads bostadspro-duktion med tanke på både flyttningsrörel-sens styreffekt och mångformigheten i urbant boende. Ökningen av alternativa boendefor-mer till småhusboende stöds genom att vida-reutveckla koncept för småhusboende, bygga hus av typen Helsingfors-småhus och town-house, som lämpar sig för byggande på små tomter och i urban miljö på stadens mark, och genom att överlåta tomter för självstän-digt byggande av småhus. Inom småhusbyg-


Ett lågenergihus byggt av bostadsproduktionsbyrån i Vik. Foto: Heikki Rinne.

Staden utvecklar bostadsbyggandet genom att främja invånarcentreringen, ekologin och bostädernas modifierbarhet. Bostadsbyggandet utvecklas med beaktande av de olika invånargruppernas framtida behov för att bostadsutbudet bättre ska svara mot de olika gruppernas föränderliga behov.

Utvecklingen av stadssmåhus och boendet i flervåningshus fortsätter och möjligheterna att förverkliga dylika objekt stöds.

Självbyggeri, egen byggentreprenad, gruppbyggande och trä-byggande främjas, likaså användningen av förnybara byggmaterial och byggmaterial som så lite som möjligt belastar miljön.

Möjligheten utreds att erbjuda rådgivning och handledning till gruppbyggnadsprojekt.

Stadens förfaringssätt och processer främjas för att snabba upp byggprojekt.

Byggmarknadens funktionalitet utreds i förhållande till genom-förandeprogrammet för boende och härmed sammanhängande markanvändning med tanke på genomförandet av programmets mål särskilt i fråga om bostadsbyggande.


Staden förutsätter att energieffektivitetskraven för klass A klart ska uppfyllas på de bostadstomter som staden överlåter. Staden syftar till nollenergi-byggande. Med planläggning säkras förutsättningarna för energieffektivt byggande. Förnybara energikällor utnyttjas i bostadsbyggandet i allt större utsträckning.

Inom bostadsbeståndet i stadens ägo minskas den specifika energiförbruk-ningen med 20 % från 2005 års nivå före ingången av året 2020. Inom ombygg-naden av stadens eget bostadsbestånd syftar man till att uppnå energiklass C.

Staden främjar för sin del införandet av nya miljö- och energi-teknologier i samarbete med företag och undersöknings- och utvecklingsaktörer bl.a. genom utvecklingsprojekt för bostadsbyggande. Staden uppmuntrar och råder bostadsaktiebolagen att förverkliga de energisparmål staden satt upp.

Delmål 15ENERGIEFFEKTIVITET

De internationella klimatavtalen och de inhemska energipolitiska strategierna för-utsätter att kraven om energieffektivitet ska beaktas inom bostadsbyggandet och renove-ringen av det befintliga byggnadsbeståndet i Helsingfors. Helsingfors stad har förbundit sig till två avtal som styr målen om energief-fektivitet. Räknat från ingången av året 2008 började en ny energieffektivitetsavtalsperiod i kommunerna som slutar år 2016. Dessutom har Helsingfors stad, statsförvaltningen och Bostads-, fastighets- och byggherreförbundet i Finland RAKLI rf ingått ett avtal om ener-gieffektivitet i hyresbostäder (VAETS) för perioden 2010–2016. Under de senaste åren har energiförbrukningen inom byggindustrin motsvarat en andel på cirka 5 % av den totala energiförbrukningen i Finland. Cirka 40 % av de utsläpp som bidrar till klimatförändringen härstammar från byggande och användning av byggnaderna. Energiförbrukningen i bygg-naderna orsakar sammanlagt en tredjedel av drivhusutsläppen i Finland.

Helsingfors stad följer upp stränga ener-gieffektivitetskrav inom sitt bostadsbyggande.

Utvecklingsprojekt som förbättrar energief-fektiviteten har genomförts i flera projektom-råden och erfarenheterna av dessa utnyttjas inom nybyggande. En av de viktigaste princi-perna för ekoeffektivt byggande är principen om en tät samhällsstruktur som bygger på kollektivtrafiknätet. Principen uppföljs inom både planläggningen och trafikplaneringen.

Bättre energieffektivitet förutsätter dess-utom att energieffektiviteten avsevärt ska för-bättras i det befintliga bostadsbeståndet. På Europeiska Unionens nivå har det satts upp som mål att energiförbrukningen ska minska med 20 % fram till året 2020 och andelen för-nybara energikällor ska öka till 20 %.

Bostadsaktiebolag och invånare upp-muntras att minska energiförbrukningen i alla sina aktiviteter. Den specifika värmeför-brukningen i bostadsfastigheterna i stadens ägo har fortsatt sjunka under hela 2000-talet, vilket delvis beror på att de nya objekten har betydligt effektivare energiekonomi. Den specifika elförbrukningen har däremot sta-digt ökat inom bostadsbeståndet i stadens ägo.


Bostadsobjekt helt utan bilar eller med bara få bilar planläggs och uppförs vid goda kollektivtrafikförbindelser. Kostnaderna för bilplatser för bostadshus allokeras effektivare till dem som använder bilplatserna. Till slutet av 2013 gör staden upp en helhetsbetonad utredning och kommer med konkreta modeller för hur bilplatskostnaderna bättre kan allokeras till användarna. Lösningarna tillämpas i särskilt valda objekt under programperioden.

Sätten på vilka parkering under jord och andra centraliserade parkeringsformer i bostadsområdena vid goda kollektivtrafik- förbindelser kan ökas utreds. Dessutom ökas antalet parkerings-platser som samutnyttjas med arbetsplatser.

Bilplatsantalet i kompletteringsbyggobjekt ökas inte automatiskt i hela objektet utan det aktuella läget granskas fall för fall.

Delmål 16PARKERINGSLÖSNINGAR FÖR BOENDE

Kostnaderna för parkeringen är en viktig fak-tor för bostadspriserna i nybyggnadsobjekt. Avsikten är att komma med nya åtgärder med vilka kostnaderna för bilplatser bättre kan allokeras till dem som använder bilplatserna. De första bilfria bostadsbyggprojekten har inletts inom ramen för programmet Flervå-ningshus under utveckling. I projekten för ett bilfritt stadsliv betonas bl.a. volymen av och tillgången till cykelförråd. Dessutom kan bil-platser för bilar i gemensamt bruk anläggas nära de bilfria kvarteren. Erfarenheterna från försöksobjekten samlas upp och på basis av dem granskas möjligheterna vidare att bygga bilfria kvarter med bostäder av olika upplå-telseformer. Bilfria objekt ska enligt möjlig-heterna byggas även i kollektivtrafikens knut-punkter i ytterstadsområdet. I varje detaljplan ska dessutom olika parkeringsalternativ och

deras kostnadsinverkan på bostadspriserna granskas. Det ska sökas förmånligare och effektivare planeringslösningar.

Antalet bilplatser för bostadstomter och anläggningssättet anges i de av staden utarbe-tade detaljplanerna. Dimensioneringen base-rar sig på ett uträkningsdirektiv fastställt av stadsplaneringsnämnden. Det nya direktivet godkänt år 2012 har lindrats i vissa delar av innerstaden, i områdena vid havet och i de ytterstadsområden som ligger inom huvud-nätet för kollektivtrafiken. Man får avvika från uträkningsdirektivet av motiverade orsa-ker, till exempel i fall där kollektivtrafikför-bindelserna är mycket bra, såsom i kvarter som ligger intill metrostationer. Det ska alltid vara möjligt att genomföra objekt med bara få bilar i områdena med goda kollektivtrafik-förbindelser.


Parkering längs med gatan i Haga. Foto: Simo Karisalo.


Hyres-, bostadsrätts- och ägarbostäder uppförs i Alpbyn. Foto: Simo Karisalo.

69

69V Invånarstruktur

V INVÅNARSTRUKTUR

möjligheterna för olika befolkningsgrupper att bo i Helsingfors säkerställs. i boendeplaneringen fästs särskild uppmärksamhet vid boendemöjligheterna för ungdomar som kommer ut på bostadsmarknaden, barnfamiljer, seniorer och invånare i specialgrupper och vid det ökade antalet stadsbor med invandrar-bakgrund och små hushåll.


En viktig princip för bostadspro-grammeringen i Helsingfors är den sociala hållbarheten som innebär förutom en balan-serad stadsstruktur även att boendet ska utvecklas invånarorienterat. Styrningen av bostadsproduktionen är på stadens ansvar i och med att det ska vara möjligt för alla invå-nare och invånargrupper att hitta en bostad som motsvarar deras behov och betalnings-förmåga.

I bostadsprogrammeringen i Helsing-fors beaktas de bostadspolitiskt betydelse-fulla invånargrupperna, dvs. studerande och ungdomar, barnfamiljer och de för huvud-staden typiska enpersonshushållen. Med de bostadspolitiska åtgärderna fästs uppmärk-samhet också vid att befolkningen åldras. För

att säkerställa ett socialt sammanhängande Helsingfors med en mångsidig invånarstruk-tur strävar staden dessutom efter att nå en jämnare fördelning av invånare med utländsk bakgrund mellan bostadsområdena och mel-lan bostäder av olika upplåtelseform.

Inom boendet för specialgrupper pågår en avsevärd landsomfattande förändrings-process som har som mål att förnya service-strukturer och avveckla institutionsboende. Målet för ordnande av tjänster är att boen-det hemma ska stödas genom att skräddarsy tjänsterna separat för varje klient. Ändringen av servicestrukturen syftar till att göra det möjligt att bo hemma eller i en hemliknande miljö för alla de grupper som behöver hjälp i sin vardag.

Ett invånarhus i Vik. Foto: Annina Ala-Outinen.


Delmål 17MÅNGSIDIG INVÅNARSTRUKTUR

Barnfamiljer har en stor betydelse med tanke på stadens livskraft och mångsidiga befolk-ningsstruktur. Utöver bostadsbyggandet ska barnens och ungdomarnas behov och boen-demiljöns säkerhet beaktas även i planeringen av bostadsområdena.

Innerstaden och de nya bostadsområ-dena har under de senaste åren lockat barn-familjer men i många delområden i Hel-singfors har barnantalet minskat hela 2000-talet. Typiskt för områdena i fråga är att de är byggda på 1950–1970-talet (karta 5). Den primära orsaken till att antalet barnfamiljer sjunker i många områden är befolknings-

strukturen som åldras i samma takt med området. Dessutom erbjuder de äldre ytter-stadsområdena med bostäder som i genom-snitt har en relativt liten yta inte alternativ för familjer med flera barn. Fastän barnfa-miljernas genomsnittliga inkomstnivå inte har förändrats i förhållande till den allmänna inkomstutvecklingen i Helsingfors har till exempel enföräldersfamiljernas relativa inkomster klart minskat jämfört med situa-tionen på 1980-talet. Antalet minderåriga barn i hushåll med låga inkomster mer än fördubblades i Helsingfors åren 1995–2007. År 2010 bodde nästan var fjärde helsingfor-

Karta 5. Prognos över befolkningsutvecklingen för barn i 0–6 års ålder 2011–2021.

Källa: Helsingfors befolkningsprognos, faktacentralen. Karta: ekonomi- och planeringscentralen.


sare i under 18 års ålder i en hyresbostad i stadens ägo med sin familj.

Andelen enpersonshushåll av alla hus-håll i Helsingfors har relativt jämnt ökat från början av 1990-talet och uppgår nu till 49 %. I början av 1990-talet hade Helsingfors cirka 100 000 enpersonshushåll och år 2010 hade antalet ökat till nästan 150 000 hushåll. Orsakerna till att bo ensam är många i Fin-land men den viktigaste orsaken är att ung-domar tidigare flyttar hemifrån, flera med-elålders män bor ensamma och livstiden har blivit längre. Prognoserna över befolk-ningsutvecklingen visar att hushållsstorle-ken ytterligare kommer att minska under de kommande årtiondena. Efterfrågan på små bostäder är klart större än utbudet i Helsing-fors. Av denna orsak ska även den fortsatta efterfrågan på små bostäder beaktas inom bostadsproduktionen.

Andelen av invånare i över 65 års ålder är större i Helsingfors än i den övriga Hel-singforsregionen och det faktum att de stora åldersgrupperna åldras kommer i den nära framtiden att ha en betydlig inverkan på invå-narstrukturen i Helsingfors. Helsingforsarna i pensionsåldern bor oftare än andra invånare i Helsingfors i ägarbostäder och den mest allmänna bostadsformen bland dem är en ägartvåa. Cirka 11 % av invånarna i pensions-åldern bor i stadens hyresbostad. Levnads-standarden hos helsingforsarna i pensions-åldern är allmänt taget hög och i Helsingfors stannar de äldre längre i arbetslivet än i hela Finland i genomsnitt.

Områdesvis framhävs den ökade äldre befolkningen i de östra och nordöstra ytter-stadsområdena men tillväxtområden finns också i västra Helsingfors. Antalet invånare i över 75 års ålder börjar bli större även i flera

Karta 6. Prognos över befolkningsutvecklingen för invånarna som fyllt 65 år 2011–2021.

Källa: Helsingfors befolkningsprognos, faktacentralen. Karta: ekonomi- och planeringscentralen.


bostadsområden i innerstaden (karta 6). Många äldre önskar byta bostad inom det egna bostadsområdet men för tillfället är möjligheterna till detta relativt begränsade. Staden ska förbereda sig på att befolkningen åldras genom att öka utbudet av tillgäng-liga bostadsalternativ också i områdena med gammalt bostadsbestånd. Staden överlåter tomter till byggande av seniorbostäder som gör det möjligt för äldre att bo självständigt i enlighet med villkoren för tomtöverlåtelse.

Befolkningen med främmande moders-mål i Helsingfors och i Helsingforsregionen har jämnt ökat från början av 1990-talet. Flest invånare med utländsk bakgrund har kom-mit till Helsingfors från EU-länder och från det övriga Europa. De näst största grupperna har asiatisk eller afrikansk bakgrund.

När befolkningen med främmande modersmål granskas som en enda grupp skyms de betydligt stora interna skillna-derna inom gruppen, såsom även inom den ursprungliga finländska befolkningen. Vad gäller boende har invånarna med främmande modersmål dock differentierat sig i Helsing-fors i fråga om både upplåtelseformen och utrymmesstandarden. En betydligt större del av befolkningen med främmande modersmål bor i hyresbostäder och nästan hälften av alla hushåll med utländsk bakgrund bor i hyres-bostäder med statligt stöd. Orsaken till att man ansöker om en prisreglerad hyresbostad ligger ofta i att hushållens inkomstnivå är låg och hos vissa grupper även i att familjen är stor. Den lilla andelen av invånare som bor i ägarbostäder förklaras delvis genom små eko-

Karta 7. Andelen befolkning med främmande modersmål delområdesvis år 2011.

Källa: Statistikcentralen. Karta: ekonomi- och planeringscentralen.


Ett tillräckligt antal bostäder som lämpar sig för barnfamiljer byggs i de nya områdena och i kompletteringsbyggobjekten. Antalet tillgängliga bostadsalternativ ökas i kompletteringsbyggområdena.

Boenderådgivningen och informeringen om de olika bostadsalter-nativen vidareutvecklas i syfte att stöda boendet för befolkningen med främmande modersmål.

Solviks badstrand. Foto: Pertti Nisonen.

nomiska resurser och den korta vistelsetiden i Finland. Invånare med främmande moders-mål bor klart trängre i alla upplåtelseformer jämfört med den övriga befolkningen. Den lägre utrymmesstandarden hos befolkningen med främmande modersmål och koncentra-tionen på hyresbostäder kan på lång sikt leda till en fördelning som har en negativ inverkan på den sociala kohesionen. Enligt Helsing-fors stads faktacentrals undersökning ver-kar invandrarnas boendekarriärer dock för-ändras i takt med att vistelsetiden i Finland blir längre och deras situation börjar så små-ningom likna den finländska befolkningens situation.

Andelen befolkning med främmande modersmål har ökat avsevärt snabbare i vissa delområden i Helsingfors (karta 7). Vid ingången av året 2011 överskred befolk-ningen med främmande modersmål 20 pro-cents andel i nio (exklusive Viks campusom-råde) och 15 procents andel i sju delområ-den i Helsingfors. I många av dessa områden

är invandrarnas andel betydligt stor i fastig-heterna i stadens ägo men även i det övriga bostadsbeståndet. Den stora andelen av befolkning med utländsk bakgrund i området påverkar den grundläggande servicen, såsom skolorna och hälsovården, till exempel i och med att det behövs mer resurser för till exem-pel tolktjänster och språkundervisning samt tidsresurser. Förmedlingen av hyresbostäder har en viktig roll i stadens strävanden efter att stöda en mångsidig invånarstruktur i områ-dena. Staden ska genom sina åtgärder dess-utom se till att alla bostadsområden utvecklas som helheter, vilket omfattar de områdesvisa tjänsterna, ombyggnaderna, stadsdelsevene-mangen och den verksamhet som syftar till att öka invånarnas samhällsaktivitet i områ-dena. Viktigt med tanke på utvecklingen av invandrarnas boendekarriärer är att dela ut information om olika boendealternativ. Det bästa sättet att aktivera invånare med främ-mande modersmål på bostadsmarknaden är att stöda sysselsättningen.


■ Studentbostäder

■ Ungdomsbostäder

300

250

200

150

100

50

0

2008–20112004–20072000–2003

bostäder

116 93

114

175 183

97

Delmål 18STUDENT- OCH UNGDOMSBOSTÄDER

Studerande och ungdomar som bor i Hel-singfors utgör en stor grupp av helsingforsare med låga inkomster. Om ungdomarnas boen-depreferenser vet man att speciellt ungdomar och studerande utan familj gärna bor centralt och kompromissar hellre på bostadens storlek och kvalitet än på läget.

De unga invånarna påverkar staden och bostadsområdenas livskraft. Enligt 2009 års uppgifter bodde cirka 64 000 universitets- och högskolestuderande i Helsingfors och cirka 92 000 i hela Helsingforsregionen. En betydligt stor del av de små bostäderna i Hel-singfors är uthyrda till studerande.

Under de senaste åren har antalet färdig-ställda student- och ungdomsbostäder över-skridit målnivån (figur 20). Dessutom började år 2011 byggandet av objekt med studentbos-täder i nya havsnära stadsdelar. Möjligheterna för studerande att bosätta sig i det övriga bostadsbeståndet har dock under de senaste

åren blivit svagare på grund av den höga pris-nivån på boende som syns speciellt i den kraf-tiga höjningen av hyrorna för små bostäder. På landsomfattande nivå strävar man efter kortare studietider och snabbare utexamine-ring från högskolorna. Staden stöder målet genom att erbjuda bostäder till rimliga priser, vilket gör det möjligt för studerandena att för-sörja sig med lägre förvärvsinkomster. Vad val av studentbostädernas läge i huvudstadsregi-onen beträffar strävar man alltid efter att följa campusprincipen, dvs. att studentbostäderna ligger antingen nära läroanstalterna eller vid goda trafikförbindelser. Utöver nyproduktio-nen ska man aktivt utreda möjligheterna att ombygga gamla bostäder till bostäder för stu-derande och ungdomar.

En viktig del av Helsingfors stads bostadspolitik är dessutom att ta hand om bostadsbehovet hos de förvärvsarbetande invånarna och de ungdomar som kommer ut

Figur 20. Genomsnittlig årsproduktion av student- och ungdomsbostäder i fyra års tidsperioder.

Källa: ekonomi- och planerings-centralen, bostadsproduktionsregistret.


Utbudet av hyresbostäder till rimliga priser för unga invånare som kommer ut på bostadsmarknaden ökas. Målet är att årligen bygga cirka 300 student- och ungdomsbostäder.

Staden har som avsikt att öka antalet student- och ungdomsbostäder även genom omdisponering av befintliga fastigheter.

Byggobjekt med HOAS studentbostäder i Ladugården. Foto: Annina Ala-Outinen.

på bostadsmarknaden. I planeringen av ung-domsbostäder är samma frågor väsentliga som i fråga om studentbostäder, dvs. bosta-dens storlek och läge ska motsvara ungdo-marnas behov. Bakom byggandet och under-hållet av ungdomsbostäder ligger målet om

att förebygga bostadslösheten bland ungdo-mar. Genom att utöka antalet ungdomsbostä-der stöder staden både de förvärvsarbetande ungdomarnas möjligheter att bli självständiga och de utslagningshotade ungas boende och utkomst.


Delmål 19BOENDE FÖR SPECIALGRUPPER

Att ta hand om boendet för specialgrupper är en lagstadgad uppgift för staden. Med specialgrupper avses invånare med miss-bruksproblem, personer i psykiatrisk reha-bilitering, utvecklingsstörda och handikap-pade personer, barnskyddsklienter, unga med behov av stöd för boende och senio-rer och flyktingar med behov av omsorgs-tjänster. I avsiktsförklaringen mellan staten och kommunerna har staden räknat från året 2008 förbundit sig till att ordna bostä-der för långtidsbostadslösa, som också kan inräknas till specialgrupper.

Inom boendet för specialgrupper avveck-las för närvarande boende på inrättningar och fokusen flyttas mot boende hemma eller i en hemliknande miljö med hjälp av sär-skilt producerade tjänster. Stora inrättningar för specialgrupper följer inte de nuvarande målen och boendet kommer huvudsakligen att ordnas i små enheter eller i fristående bostäder i vanliga bostadshus. Socialverket ansvarar för ordnandet av boendetjänster bland vilka krävande boendetjänster dygnet runt kommer i framtiden att få en allt kraf-tigare betoning. Genom planeringen och byggandet av bostäderna och närmiljöerna stöder staden invånarnas möjligheter att bo hemma, röra sig självständigt och använda vanliga tjänster.

I regeringsprogrammet 2011–2015 har det linjerats upp att man strävar efter att eli-minera långtidsbostadslösheten fram till året 2015. Helsingfors stad och miljöministeriet bereder en ny avsiktsförklaring som har som utgångspunkt att anvisa 1 000 bostäder till långtidsbostadslösa åren 2012–2015. Under den kommande programperioden är avsik-ten att framhäva mer grupper med mindre stödbehov och minst hälften av bostadsplat-serna kommer att förverkligas som spritt pla-cerade stödbostäder. Avtalen som syftar till

att minska långtidsbostadslösheten har höjt det behövliga antalet hyresbostäder för spe-cialgrupper och kommer under de närmaste åren att hålla nivån hög. Förutom särskilda projekt och stödbostäder strävar staden efter att med hjälp av sin egen bostadsförmedling se till att de långtidsbostadslösa invånarna får tillträde till den allmänna bostadsmarknaden. Att minska bostadslösheten i Helsingfors för-utsätter att produktionen av hyresbostäder till rimliga priser ska hållas på hög nivå. Staden strävar aktivt efter att minska och förebygga bostadslösheten också med hjälp av boende- och skuldrådgivning.

Åren 2012–2022 kommer det enligt soci-alverkets beräkningar att behövas 273 bostä-der för utvecklingsstörda i bostadsgrupper och 15 grupphemsbostäder med samman-lagt 273 boendeplatser. Särskilda bostäder för handikappade kommer inte att byggas eftersom de allmänna tillgänglighetskra-ven som gäller för all nyproduktion gör det möjligt att handikappade invånare kan bo i vanliga bostäder. Åren 2012–2015 byggs det dock i Helsingfors ett särskilt objekt för ung-domar med flera slags problem för vilka det inte finns lämpliga tjänster i det nuvarande serviceurvalet.

Det strategiska målet också för barn-skyddet är att underlätta servicestruktu-ren, förstärka den öppna vården och ordna boende för de omhändertagna barnen inom familjevården. Behovet av nya professionella familjehem och bostäder som lämpar sig för verksamheten motsvarar från och med 2012 en bostad om året under en tio års period. När en ung människa som har placerats utanför sin egen familj blir myndig är hem-kommunen förpliktad att ordna en stöd-bostad. För tillfället har Helsingfors cirka 300 stödboendeplatser. Från stödbostäder flyttar ungdomarna i regel till vanliga hyres-


bostäder och då har utbudet av hyresbostä-der i stadens ägo en viktig roll. Förebyggan-det av bostadslösheten bland ungdomar ska vara ett av målen för förmedlingen av sta-dens hyresbostäder.

Staden har som mål att göra det möjligt för äldre att bo hemma med hjälp av tjänster som stöder boendet hemma. Åren 2012–2020 ökas antalet serviceboendeplatser för äldre på ett moderat sätt genom att avveckla gamla inrättningsstrukturer och genom omdispo-neringar. Det ökade bostadsbehovet hos äldre kommer att gälla i synnerhet åren 2020–2040 då antalet invånare i över 75 års ålder avsevärt kommer att öka.

När det byggs nya stadsdelar i Helsing-fors ska även de kommande årtiondenas åldersstruktur beaktas genom tillgängliga lösningar och till exempel genom att göra det möjligt att senare modifiera en del av de nya lokalerna för vårdpersonalen. Inom kompletterings- och reparationsbyggandet ska det också förverkligas sådana lokallös-ningar som vid behov tillåter att vårdtjänster produceras i hemmet. Den privata service-sektorns andel av alla producerade tjänster för äldre kommer sannolikt att bli större i

framtiden. I Helsingfors ska staden överlåta tomter till byggande av privata servicehus.

Bostadsproduktionen för specialgrup-per har alltid som mål att de hyror som invå-narna betalar ska vara rimliga och att det ska vara möjligt för invånarna att självständigt försörja sig själva. Vid beredningen av beslut om räntestöd ska man i fråga om projekt på privat mark beakta projektets lämplighet för området i fråga och projekten för speci-algrupper ska följa stadens strategiska mål. Bostadstomter för specialgrupper överlåts utgående från att fördelningen av upplåtel-seformer motsvarar stadens helhetsmål.

Väsentligt för servicebostädernas fram-tid är att användbarheten av gamla fastighe-ter i stadens bruk kartläggs och att möjlighe-terna till omdisponering uppskattas. Inom både nyproduktionen och ombyggnaden av gamla objekt för stödboende ska principen om modifierbarhet följas i alla objekt för att staden i framtiden smidigt ska kunna svara mot invånarnas behov och strategiska mål beträffande serviceboende. Invånargrup-perna med den allra svåraste boendesitua-tionen ska prioriteras i det sätt på vilket bostäder för specialgrupper inriktas.

Det årliga produktionsmålet för hyresbostäder med statligt stöd för specialgrupper uppgår till cirka 250 bostäder.

Den strategiska planeringen av specialboende effektiviseras och möjligheterna att modifiera det gamla bostadsbeståndet utreds systematiskt som en del av att behovet att bygga nya servicebostäder granskas.

Staden strävar efter att bygga bostäder för äldre nära service-centraler i syfte att stöda seniorers egen aktivitet, vilket innebär att även hemvården och färdtjänsterna fungerar bättre. Personer med rörelse- eller funktionshinder och personer med permanent handikapp beaktas bättre än för tillfället vid uthyrning av Helsingfors stads bostäder Ab:s tillgängliga bostäder.

79Hemställningsklämmar godkända av stadsfullmäktige

Hemställningsklämmar godkända av stadsfullmäktige

Stadsfullmäktige godkände 12.9.2012 följande åtta hemställningsklämmar.

1Stadsfullmäktige förutsätter att anläggningen av cykelleder på huvudgatorna påskyndas med avseende på det nät som utgör mål. (Elina Moisio)

2Stadsfullmäktige förutsätter att det reserveras tillräckligt med resurser för att göra tomter bygg-bara och att den kommunaltekniska planeringen utförs jämsides med att planläggningen fort-skrider. (Tarja Kantola)

3Stadsfullmäktige förutsätter att det utreds hur staden vid planläggningen och tomtö-verlåtelsen kan ställa de tomter som behövs för stadens egna hyresbostäder i främsta rummet och säker-ställa att planerna förverkligas till skäligt pris. (Pekka Saarnio)

4Staden verkar för att det finns tillräckliga möjligheter att anlägga laddningsställen för elbilar. (Astrid Thors)

5Stadsfullmäktige förutsätter att staden försöker hindra att hyrorna för andra bygg-herrars arava-objekt i Helsingfors stiger oskäligt mycket när byggherrarna utjämnar hyrorna i sitt bostadsbe-stånd i hela landet. (Tuomas Rantanen)

6Stadsfullmäktige förutsätter att staden utreder hur stadens egna fritt finansierade bostäder till rimliga priser för invånarna kan byggas i sådana områden som har mycket aravaproduktion från förut och som privata byggherrar inte är intresserade att bygga i. (Tuomas Rantanen)

7Stadsfullmäktige förutsätter att staden i följande generalplan säkerställer att även grönområdenas och de viktiga grönförbindelsernas natur- och rekreationsvärden bevaras. (Tuomas Rantanen)

8Stadsfullmäktige förutsätter att kriterierna för kvalitetsstyrning justeras så att de motsvarar den nuvarande lagens anda om energibestämmelserna för byggandet. (Nina Huru)

Hemstaden Helsingfors genomförandeprogram för boende och härmed sammanhängande markanvändning 2012


Stadsstyrelsens beslut

Stadsstyrelsen beslutade 29.10.2012 uppmana stadens alla nämnder, direktioner, för-valtningar och affärsverk att följa genomförandeprogrammet för boende och härmed sammanhängande markanvändning 2012, som stadsfullmäktige godkänt 12.9.2012.

Stadsstyrelsen beslutade samtidigt uppmana nämnderna, direktionerna, för-valtningarna och affärsverken att trygga de nödvändiga resurserna för genomföran-det av programmet och beakta dem i budgeten.

Stadsstyrelsen beslutade ytterligare uppmana instanserna nedan att handla enligt följande i syfte att i praktiken omsätta målen i programmet:

Huvudmål I MARKANVÄNDNING

Fastighetskontoret förvärvar mark som lämpar sig för samhällsbyggande i stadens ägo och ansvarar vid behov för inlösen av mark och utnyttjande av förköpsrätt. Fast-ighetskontoret ser dessutom till att principerna för programmet följs i de markan-vändningsavtal som stadsplaneringskontoret utarbetar och som ingås på basis av förslag till detaljplan.

Fastighetskontoret sköter de årliga tomtöverlåtelserna och utvecklar de olika sätten att överlåta tomter. Fastighetskontoret tar i samråd med ekonomi- och plane-ringscentralen hand om att tomtreserveringarna hålls på en tillräckligt hög nivå och ser med hjälp av bostadsproduktionsregistret till att fördelningen av upplåtelse- och finansieringsformer inom tomtreserven följs.

Stadsplaneringskontoret utarbetar en ny generalplan i enlighet med målen i programmet. I nya detaljplaner fästs särskilt uppmärksamhet vid att skapa detalj-planemässiga och teknisk-ekonomiska förutsättningar för bostadsproduktion i enlighet med fördelningen av upplåtelse- och finansieringsformer i programmet. Stadsplaneringskontoret bereder förslag med tillräckligt med bostadsvåningsyta för beslutsfattandet i syfte att bostadsproduktionen i enlighet med programmet ska kunna förverkligas.

Fastighetskontoret och stadsplaneringskontoret gör år 2013 i samarbete med bostadsproduktionsbyrån en utredning om erfarenheterna av partnerskapsplan-läggning och framställer ett förslag om fortsatta åtgärder. I samband med utred-ningen ska det dessutom tas reda på om planeringen och byggandet av infrastruktu-ren kan kopplas ihop med processen för partnerskapsplanläggning.

Stadsplaneringskontoret har ansvaret för beredningen av det avsnitt i den gemensamma regionala markanvändningsplanen som gäller Helsingfors i enlighet med avsiktsförklaringen för markanvändning, boende och trafik (MBT) mellan sta-ten och kommunerna i huvudstadsregionen. Stadsplaneringskontoret deltar dess-utom i att fastställa behovet av och tidtabellen för den gemensamma generalplanen för huvudstadsregionen. Ekonomi- och planeringscentralen följer upp hur MBT-avsiktsförklaringen utfaller.

81Stadsstyrelsens beslut

Stadsdirektören tillsätter vid behandlingen i direktörskollegiet en arbetsgrupp med uppgift att göra bostadsproduktionsprocessen smidigare genom att komma med verksamhetsmodeller som gör processen snabbare och effektivare. Dessutom kartlägger arbetsgruppen åtgärder med vilka kostnaderna för bostadsproduktion kan sänkas. Arbetsgruppen granskar också verksamhetsförutsättningarna för sta-dens egen produktion genom att undersöka möjligheterna att införa nya verksam-hetsmodeller.

Huvudmål II BOSTADSPRODUKTION

Stadens alla nämnder, direktioner, förvaltningar och affärsverk handlar utgående från att det skapas förutsättningar för byggande av nya bostadsområden och för kompletteringsbyggande.

Stadsplaneringsnämnden ser till att det i general- och detaljplanerna görs möj-ligt att årligen bygga minst 5 000 bostäder och fastighetsnämnden ansvarar för att det genom tomtöverlåtelse skapas förutsättningar för byggande av 3 600 bostäder om året.

Ekonomi- och planeringscentralen beaktar målet för bostadsproduktion i det årliga budgetarbetet och tar hand om att områdena är byggbara genom att sam-ordna åtgärderna i de olika förvaltningarna.

Fastighetskontoret bär i samarbete med stadsplaneringskontoret ansvaret för att fördelningen av upplåtelse- och finansieringsformer för bostadsproduktionen motsvarar det mål som anges i programmet och att byggmålen genomförs även på statens mark och på mark i privat ägo.

Fastighetskontoret och ekonomi- och planeringscentralen ansvarar tillsam-mans med de övriga förvaltningarna för att fördelningen av upplåtelseformerna för bostadsproduktionen är balanserad i områdena och för den beredning som hänför sig till tomtöverlåtelse. Ekonomi- och planeringscentralens uppgift är dessutom att följa upp hur fördelningen av upplåtelseformer genomförs även på statens mark och på mark i privat ägo och att i samband med den årliga uppföljningen av program-met utvärdera det eventuella kompensationsbehovet på stadens egen mark.

Ekonomi- och planeringscentralen och fastighetskontoret gör före 31.12.2013 en utredning om hur målen för hitassystemet uppnåtts.

Stadsplaneringskontoret och fastighetskontoret ansvarar tillsammans med eko-nomi- och planeringscentralen och bostadsproduktionsbyrån för förutsättningarna för stadens egen bostadsproduktion och för att tomtreserven är tillräcklig i enlighet med de mål som fastställs i programmet.

Fastighetskontoret utreder möjligheterna att öka bostadsproduktionsbyråns produktion av hyresbostäder genom att komma med ett förslag om justering av upplåtelseformerna för de befintliga tomtreserveringarna i syfte att genomföra programmet för boende och härmed sammanhängande markanvändning.

Fastighetskontoret följer fördelningen av lägenhetstyper vid tomtöverlåtelse i enlighet med programmet. Stadsplaneringskontoret styr med hjälp av detaljplane-



bestämmelser genomförandet av fördelningen av lägenhetstyper på statens mark och på privat mark.

År 2013 reserverar fastighetskontoret försöksvis minst en tomt för stadens egen produktion av hitasbostäder med tomtöverlåtelsevillkor som förutsätter att de bostäder som lämpar sig för familjer ska lottas ut bland de helsingforsiska barn-familjer som söker bostad vid Helsingfors stad. Fastighetskontoret ansvarar i sam-råd med bostadsproduktionsbyrån för hur barnfamiljhushåll ska definieras och kontrollerar att villkoren följs.

Huvudmål III BOSTADSOMRÅDEN

Stadsplaneringskontoret ser i samarbete med ekonomi- och planeringscentralen till att reserveringarna för servicelokaler och trafikförbindelser i bostadsområdena anvisas i ändamålsenliga lägen som rättidigt kan förverkligas. Ekonomi- och pla-neringscentralen ansvarar i samarbete med de övriga serviceproducerande förvalt-ningarna för att en med tanke på invånarstrukturen rättdimensionerad närservice i områdena förverkligas. Ekonomi- och planeringscentralen och byggnadskontoret tar hand om att gator och annan infrastruktur byggs i rätt tid.

Stadsplaneringskontoret lägger bestämmelser om ett tillräckligt antal cykel-platser till detaljplanerna.

Stadsplaneringskontoret, fastighetskontoret och ekonomi- och planeringscen-tralen skapar förutsättningar för kompletteringsbyggande i enlighet med principen för hållbar stadsutveckling. Ekonomi- och planeringscentralen gör en utredning om möjligheterna att omvandla tomter för allmänna byggnader för bostadsbyggande.

Helsingfors stads bostäder Ab (Heka) främjar tillbyggande och komplette-ringsbyggande på stadens egna tomter för hyresbostäder tillsammans med eko-nomi- och planeringscentralen, stadsplaneringskontoret, fastighetskontoret och bostadsproduktionsbyrån. Ekonomi- och planeringscentralen utvecklar i samar-bete med fastighetskontoret och Helsingfors stads bostäder Ab modeller med vilka stadens hyreshusbolag kan få nytta av kompletteringsbyggandet.

Huvudmål IV BOSTADSBESTÅND

Byggnadstillsynsverket ser till att tillgängliga bostäder byggs i enlighet med målen i programmet.

Rådgivningen till bostadsaktiebolag fortsätter i stadens hissprojekt och i byggnadstillsynsverkets och fastighetskontorets gemensamma tjänst för rådgiv-ning i ombyggnad.

Helsingfors stads bostäder Ab tar hand om att planmässigt bygga om bostads-beståndet i sin ägo och underhåller fastigheterna så att deras värde och kvaliteten på boendet bevaras. Helsingfors stads bostäder Ab utvecklar förvaltningen inom Heka-koncernen och håller hyresnivån rimlig. Fastighetskontoret har ansvaret för

83Stadsstyrelsens beslut

att säkerställa att principerna för en balanserad invånarstruktur verkställs inom sta-dens hyresbostadsbestånd i enlighet med programmet. Dessutom stöder fastighets-kontoret verksamhetsmöjligheterna för näringslivet genom sina invånarval.

Fastighetskontoret ansvarar för att det utarbetas ett utvecklingsförslag om besittning av stadens bostadsegendom utanför Helsingfors stads bostäder Ab.

Bostadsproduktionsbyrån främjar planeringen och byggandet av nya lösningar för boende och innovativa bostadsobjekt i stadens egen bostadsproduktion.

Ekonomi- och planeringscentralen ansvarar i samarbete med stadsplanerings-kontoret, fastighetskontoret och byggnadstillsynsverket för att verkställa målen för utveckling av bostadsbyggandet inom bostadsproduktionen bl.a. genom att fort-sätta genomföra programmet Flervåningshus under utveckling, främja småhus-byggande och träbyggande som passar för urban miljö och förutsätta gröntak i de objekt som lämpar sig för ändamålet.

Ekonomi- och planeringscentralen utreder år 2013 i samarbete med fastighets-kontoret stadens möjligheter att erbjuda rådgivning i gruppbyggnadsprojekt i syfte att förbättra förutsättningarna att förverkliga gruppbyggnadsobjekt.

Bostadsproduktionsbyrån strävar efter att i stadens egen bostadsproduktion prioritera sådana byggmaterial som så litet som möjligt belastar miljön och att öka träbyggande. Bostadsproduktionsbyrån undersöker möjligheten att bygga s.k. blandhus i projektområdena.

Ekonomi- och planeringscentralen gör en separat utredning om hur funktio-nell byggmarknaden i Helsingfors är.

Fastighetskontoret förutsätter att kravet på energieffektivitetsklass A ska upp-fyllas på de bostadstomter som staden överlåtit. Ekonomi- och planeringskonto-ret bereder tillsammans med fastighetskontoret och byggnadstillsynsverket ett nytt krav för tomtöverlåtelse som följer den nya klassificeringen av energieffektivitet.

Stadens fastighetsbolag ser till att den specifika energiförbrukningen i bostads-beståndet i stadens fastighetsbolags ägo minskar med 20 % från 2005 års nivå till 2020.

På basis av utredningar och den erfarenhet som fåtts fortsätter stadsplanerings-kontoret planlägga bostadsobjekt helt utan bilplatser och med få bilplatser och till-lämpar kalkylmodellen för bilplatser på ett flexibelt sätt om det i utredningar visar sig att parkeringsbehovet avviker från kalkylanvisningen. Ekonomi- och planerings-centralen kommer i samråd med bostadsproduktionsbyrån, fastighetskontoret och stadsplaneringskontoret före 31.12.2013 med ett förslag om på vilka sätt kostna-derna för bilplatserna för bostadshus mer effektivt kan riktas till dem som använder bilplatserna.

Huvudmål V INVÅNARSTRUKTUR

Stadsplaneringskontoret, fastighetskontoret och ekonomi- och planeringscentralen ansvarar för att sådana boendemöjligheter som svarar mot behoven och önskemålen hos olika hushåll förverkligas i de nya områdena och i kompletteringsbyggobjekten.



Fastighetskontoret informerar befolkningen med främmande modersmål om de olika boendealternativen i samråd med de övriga förvaltningarna. Socialverket tar hand om att utveckla boenderådgivarverksamheten tillsammans med Helsing-fors stads bostäder Ab och fastighetskontoret.

Stadsdirektören tillsätter vid behandlingen i direktörskollegiet en arbetsgrupp med uppgift att före 31.12.2013 utreda boendesituationen för specialgrupperna, analysera det kommande bostadsbehovet och utreda möjligheterna att modifiera det befintliga bostadsbeståndet. Arbetsgruppen ska dessutom fastställa den interna processen inom stadsorganisationen för genomförandet av bostadsobjekt för specialgrupper i syfte att stöda den strategiska planeringen och uppföljningen av projekten.

Utfallet av programmet uppföljs

Ekonomi- och planeringscentralen följer upp hur programmet utfaller och rappor-terar till stadsfullmäktige.

85Bilaga 1. MB-sekreteriatets sammanställning 2011–2012

Bilaga 1. MB-sekreteriatets sammanställning 2011–2012

Mari Randell (ordf.) Taske

Olavi Veltheim Ksv

Annukka Lindroos Ksv

Rikhard Manninen Ksv

Marja Piimies Ksv

Sisko Marjamaa Att

Henna Helander Att

Ifa Kytösaho Att

Jaana Närö Heka

Kari Nietosvaara Heka

Jaakko Stauffer (t.o.m. 31.8.2011) Kv

Sami Haapanen Kv

Pekka Saarinen Kv

Tuomas Kivelä Kv

Markku Leijo Kv

Tiina Moisio Kv

Miliza Ryöti Halke

Tanja Sippola-Alho Halke

Suvi Rämö Halke

Inkeri Rehtilä Sosv

Markus Laine Tieke

Ari Niska Tieke

Maija Vihavainen Tieke

Petteri Huuska Ymk

Minna Maarttola Taske

Kimmo Heinonen Taske

Juha Viljakainen Taske

Anu Turunen Taske

Riikka Henriksson Taske

Ville Vastamäki Taske

Timo Meuronen Taske

Mari Siivola Taske

Annina Ala-Outinen (sekr.) Taske

Bostadsprogramchef

Detaljplanechef

Detaljplanearkitekt

Generalplanechef

Generalplanearkitekt

Verkställande direktör

Projektplaneringschef

Utvecklingschef

Verkställande direktör

Bostadsfastighetschef

Verkschef

Byråchef

Tomtombudsman

Tomtombudsman

Avdelningschef

Planerare

Biträdande stadssekreterare

Stadssekreterare

Förvaltningssekreterare

Specialsakkunnig

Specialforskare

Forskare

Överaktuarie

Miljöplanerare

Utvecklingschef

Näringslivsombudsman

Projektchef

Planeringsingenjör

Planerare

Utvecklingsingenjör

Planeringsingenjör

Projektchef

Planerare



Bilaga 2. Uppföljningsmätarna för programmet och bedömningen av genomförandet

KVantitatiVa mÄtare

Hur de kvantitativa målen för programmet utfaller redovisas på årsnivå och i form av medeltal för flera år. De årliga variationerna inom bostadsproduktionen är betydligt stora och beroende av konjunkturläget. Programmet syftar till att på lång sikt inverka på bostads-produktionen i Helsingfors.

1. Tomtreserveringsvolymen i kvadratmeter våningsyta och antalet bostäder (mål: volymen motsvarar tre års bostadsproduktion).• sammanlagda volymer• reserveringar enligt upplåtelse- och finansieringsformUppföljning: fastighetskontoret/tomtavdelningen, ekonomi- och planeringscentralen/utvecklingsavdelningen

2. Volymen av de årligen överlåtna bostadstomterna i kvadratmeter våningsyta och det beräknade antalet bostäder (mål på årsnivå: minst 325 000 m² vy).Uppföljning: fastighetskontoret/tomtavdelningen, ekonomi- och planeringscentralen/utvecklingsavdelningen

3. Volymen av den effektiva detaljplanereserven (mål: reserven täcker fem års produktion).Uppföljning: stadsplaneringskontoret

4. Volymen av detaljplaner för bostadsproduktion. Uppföljning: stadsplaneringskontoret

5. Antalet färdigställda och påbörjade bostäder.• den sammanlagda volymen (mål: minst 5 000 bostäder)• enligt markägare (3 600 staden, 400 staten, 1 000 privata ägare)• enligt upplåtelse- och finansieringsform (20 %, 40 %, 40 %)• andelen bostäder för specialgrupper av alla hyresbostäder med statligt stöd

(mål: 250 bostäder)• student- och ungdomsbostäder (mål: 300 bostäder)• oreglerade ägarbostäder (mål: minst 1 300 bostäder) och hyresbostäder

(mål: minst 700 bostäder)• stadens egen produktion sammanlagt (mål: 1 500 bostäder) och

fördelningen av upplåtelse- och finansieringsformer (50 %, 40 %, 10 %)• andelen kompletteringsbyggande (mål: 30 % av hela produktionen)

Uppföljning: ekonomi- och planeringscentralen/utveck lingsavdelningen, bostadsproduk-tionsbyrån

87Bilaga 2. Uppföljningsmätarna för programmet och bedömningen av genomförandet

6. Antalet bostäder som lämpar sig för familjer (minst två sovrum) av hela bostadsproduktionen:• Inom produktionen av flervåningshus ska i genomsnitt 60–70 % av byggrätten

för bostadshus på de tomter på vilka det uppförs hitas-bostäder förverkligas som familjebostäder (50–60 % av alla färdigställda bostäder).

• På de tomter som staden överlåter för produktion av oreglerade ägarbostäder ska 40–50 % av byggrätten för bostadshus förverkligas som familjebostäder (30–40 % av alla färdigställda bostäder).

• Inom småhusproduktionen ska största delen av bostäderna vara familjebostäder.Uppföljning: faktacentralen, ekonomi- och planeringscentralen/utvecklingsavdelningen

I uppföljningen beaktas tidsavsnittet för de i olika tidpunkter uppsatta målen om den genomsnittliga ytan och fördelningen av bostadstyper inom bostadspro-duktionen, dvs. hur snabbt styrningsmodellen i fråga kan anses ha inverkan på den färdigst ällda bostadsproduktionen. Vid uppföljningen granskas enligt möjlighe-terna invånarstrukturen i de nya bostäderna med hitasvillkor.

7. Energiförbrukningen i bostadsbeståndet i stadens ägo minskas med 20 % från 2005 års nivå före ingången av året 2020.

Uppföljning: I slutet av programperioden utvärderas hur målet utfallit.

UPPfölJning aV HUr de öVriga mÅlen Utfallit

1. Markanskaffning och markanvändningsavtal. Vid uppföljningen rapporteras om de affärer och avtal som ingåtts.

Uppföljning: fastighetskontoret

2. Under fullmäktigeperioden 2013–2016 godkänns en ny generalplan. Vid uppföljningen rapporteras om hur arbetet på generalplanen har fortskridit.

Uppföljning: stadsplaneringskontoret

3. Projekt med partnerskapsplanläggning främjas och genomförs. Uppföljning: stadsplaneringskontoret, fastighetskontoret/tomtavdelningen

4. Genomförandet av den målsatta fördelningen av upplåtelse- och finansieringsformer och utvecklingen av styrningen.• i projektområdena och i kompletteringsbyggobjekten• på stadens, statens och privat markUppföljning: ekonomi- och planeringscentralen/utveck lingsavdelningen

5. Funktionell förändring i stadsstrukturen. Vid den årliga uppföljningen beskrivs de åtgärder som vidtagits och de projekt som genomförts i syfte att främja att målet uppnås.• läget för bostads- och arbetsplatsområden• trafiknätverket utvecklas och åtkomligheten förbättrasUppföljning: stadsplaneringskontoret



6. Förändringar i bostadsområdena med anledning av kompletteringsbyggande. Vid den årliga uppföljningen beskrivs de åtgärder som vidtagits och de projekt som genomförts i syfte att främja att målet uppnås. I slutet av programperioden utförs en granskning av befolkningsstrukturen och flyttningsrörelserna i de viktiga kompletteringsbyggobjekten.Uppföljning: ekonomi- och planeringscentralen/utveck lingsavdelningen

7. Bostadsbeståndet utvecklas och livscykelboende görs möjligt.• ombyggnad av stadens eget bostadsbestånd och utvärdering av andra aktörers

ombyggnadsverksamhet• montering av hissar i gamla husUppföljning: Helsingfors stads bostäder Ab, bostadsproduktionsbyrån, fastighetskontoret/tomtavdelningen, ekonomi- och planeringscentralen/utvecklingsavdelningen

8. Boendet i stadens hyresbostad utvecklas.• mångsidig invånarstruktur inom stadens hyresbostadsbestånd och en balanserad

invånarfördelning i områdena• invånarbelåtenhet i stadens hyresbostäder• hyresgästdemokratisystemet upprätthålls och utvecklasUppföljning: fastighetskontoret/bostadsavdelningen, Helsingfors stads bostäder Ab, faktacentralen

9. Mångsidigare bostadsbyggande, flera genomförandesätt för byggande och användning av olika byggmaterial. Vid den årliga uppföljningen beskrivs de åtgärder som vidtagits och de projekt som genomförts i syfte att främja att målet uppnås.Uppföljning: ekonomi- och planeringscentralen/utveck lingsavdelningen

10. Projekt utan bilar eller med bara få bilar genomförs och kostnaderna för bilplatser allokeras till dem som använder bilplatserna.• flexibla anvisningar för uträkning av antalet bilplatser• uppföljning av pilotprojekten i Helsingfors och i andra städerUppföljning: stadsplaneringskontoret, bostadsproduktionsbyrån, ekonomi- och planeringscentralen/utvecklings avdelningen

11. Energiklasserna i bygglov beviljade för bostadsprojekt och utvecklingen av nollenergibyggande uppföljs.• bostadsproduktion för specialgrupper• boendealternativ för små hushåll och barnfamiljerUppföljning: byggnadstillsynsverket, ekonomi- och planeringscentralen

12. Bostadsproduktion för olika befolkningsgrupper• bostadsproduktion för specialgrupper• boendealternativ för små hushåll och barnfamiljerUppföljning: ekonomi- och planeringscentralen/utveck lingsavdelningen, socialverket

89Bilaga 3. Upplåtelse- och finansieringsformer

Bilaga 3. Upplåtelse- och finansieringsformer A

ra-h

yres

prod

ukti

on m

ed

stat

ligt

stöd

Ara-hyresbostäder med statligt stöd

•statligt räntestöd och användnings- och överlåtelse begränsningar•författningar om hur invånarna ska väljas, självkostnadsprisbaserat bestämmande av hyran och förpliktelse om hyres- användning under lånetiden •för byggande av objekt för specialgrupper beviljas statens investeringsunderstöd som uppgår till •10–50 % beroende av målgruppen och projektet •reglerade maximipriser på tomter

Bos

tads

prod

ukti

on a

v m

ella

nfor

mst

yp

Bostadsrättsbostäder

Hyresbostäder med borgenslån och hyresbostäder i bostadsaktiebolagsform

Hitasbostäder

Delägarbostäder

Student- och ungdoms- bostäder

bostadsrättsbostäder fritt finansierade eller byggda med stöd av lagen om räntestöd, kan begränsas för seniorer

hyresbostäder som uppförs med borgenslån (Lagen om statsborgen för byggnadslån för hyresbostäder 856/2008) och hyres-bostäder i bostadsaktiebolagsform som byggs med stöd av lagen om räntestöd (604/2001)

pris- och kvalitetsreglerade ägarbostäder med hitasvillkor•hitasbehandling i byggfasen•begränsningar av återförsäljning•stadens arrendetomt

delägarbostäder•byggherrarnas egna modeller•stadens egen modell

student- och ungdomsbostäder•bostäder som byggs med stöd av lagen om räntestöd (Lagen om räntestöd för hyresbostadslån och bostadsrättshuslån 604/2001)

Ore

gler

ad h

yres

- oc

h

ägar

bost

adsp

rodu

ktio

n

Oreglerade hyres- och ägarbostäder

fritt finansierade hyres- och ägarbostäder •en tomt på stadens mark säljs eller utarrenderas med en köpoption

bostäder med korttidsräntestöd byggda åren 2009–2011 (Lagen om räntestöd för byggnadslån för hyresbostäder år 2009 och 2010 i syfte att främja sysselsättningen inom byggbranschen 176/2009)



Bilaga 4a. Byggprognos för 2012–2022. Bostäder som blir färdiga, detaljplanevis.

91 Bilaga 4. Kartmaterial



Bilaga 4b. Byggprognos för projektområdena 2012–2022, bostäder som blir färdiga.

Utgivare Helsingfors stads ekonomi- och planeringscentral

Författare Ekonomi- och planeringscentralen/utvecklingavdelningen, MB-programsekreteriatet

Enhet

Publikation

HEMSTADEN HELSINGFORS Genomförandeprogram för boende och härmed sammanhängande markanvändning 2012

Serie Helsingfors stad, centralförvaltningens publikationer

Seriens nummer 2012:22

Publikationsdatum 11/2012

Sidantal, bilagor84 sidor, 10 sidor

Språk svenska

ISBN978-952-272-325-3

ISBN, nätpublikation978-952-272-326-0

ISSN-L 2242-4504

ISSN 2242-4504

Nyckelord bostadsprogram, bostadspolitik, boende, bostadsproduktion, bostadsbestånd, bostadsområden, markanvändning, planering av markanvändningen

Referat Programmet Hemstaden Helsingfors är ett strategiskt dokument godkänt av stadsfullmäk-tige 12.9.2012. Det styr bostadsbyggandet och därmed sammanhängande markanvänd-ning. Programmet utarbetas i Helsingfors för varje fullmäktigeperiod.

Programmet omfattar en vision om markanvändning och boende, huvudmål och 19 delmål. Genomförandet av målen följs upp årligen. I publikationen ingår också stadsstyrelsens beslut om verkställighet av programmet.

Helsingfors är i fråga om både befolkningen och bostadsbeståndet en växande huvudstad som byggs till en trivsam hemstad med mångsidiga bostadsalternativ genom planmässig markanvändning och helhetsbetonad utveckling av bostadsområdena. Den sociala, ekono-miska och ekologiska hållbarheten är en viktig princip för planering, byggande och under-håll av bostadsområdena i Helsingfors.

I målen för programmet framhävs behållandet av bostadsproduktionsvolymen på hög nivå, ett tillräckligt varierat utbud urbana boendelösningar för invånare i olika livssituatio-ner och principerna för en balanserad och sammanhängande stadsstruktur. Programmet syftar till att bidra till ett smidigt, ändamålsenligt och arkitektoniskt högklassigt genomför-ande av nya områdesbyggobjekt och till aktiv utveckling av och kompletteringsbyggande i de redan befintliga stadsdelarna.

Pris DistributionEkonomi- och planeringscentralen/utvecklingavdelingen

PRESENTATIONSBLADHelsingfors stad

PRESENTATIONSBLAD

Hemstaden HelsingforsGenomförandeprogram för boende och härmed sammanhängande markanvändning 2012

Helsingfors stad

ISBN 978-952-272-325-3

Helsingfors är redan hemstad för över 600 000 invånare. Befolk-

ningen i staden håller fortfarande på att öka snabbt och fler bostäder

behövs för både små hushåll och barnfamiljer. Alla helsingforsare vär-

desätter goda trafikförbindelser hem till sig, service nära hemmet och

platser för naturligt umgänge som planeras på ett sätt som bidrar

till att stadsdelarna blir levande och intressanta stadsmiljöer.

Busholmen, Fiskehamnen och Kronbergsstranden har

blivit lediga efter hamn- och industriverksamheten

och är de viktigaste områdena för bostadsbyggande

under de kommande åren. Det är också aktuellt

att renovera det gamla byggnadsbeståndet

och behovet att utveckla äldre bostads-

områden ökar. Dagens bostadspolitik

främjar kompletteringsbyggande

och energieffektiva lösningar

för boende och flytande bo-

städer, tornhus och radhus av

typen townhouse är eventu-

ellt framtida boendealterna-

tiv i huvudstaden.

hemstaden helsingfors...helsingfors stad, centralförvaltningens publikationer 2012:22 redaktör:...

Documents