I I I S I O I C I S K

I K A W r L L H I K G p i l l G U A K S H N I W l i

UTAF HUFVUDPUNKTERNA

I PLOTINI THEORETISKA PHILOSOPHI.

-------

Hed Vidtberomda PIilIoeophiskH Faeultetens Samtycke,

Fr Philosophtska Gradens Erhllande

frfattad och,

u n d e r i n s e e n d e af: ' v V - ( I w P/ - Vy C..' ' 0 t

Mag. S I G U R D R I B B I i \ G ,

P R O F E S S O R I LOGIK OCII M E TA PH Y SIK ,

till offentlig granskning framstlld

af

C L A E S A D O L F I 1 U L T K R A N T Z ,

A F ST G . N A T IO N .

P Gustavianska Auditorium d. 7 Juni 1851. p. v. t. f. m.

m o i m u f cTR Y C K T IIOS J . A. D A H L S T R M -

TROTJENARE THEOLOGLE PROFESSOREN

LEDAMOTEN AF K. NORDSTJERNE-ORDEN

H G V R D I G B V I D T B E R M D E

Sia S s3a

K O N U N G E N S

TROTJENARE THEOLOGLE PROFESSOREN

H G V R D I G E O C H V I f t T B E R M D E

Sia Sg>@es@a St Stdti

dessa blad

vrdsammast

af

F r f a t t a r e n .

a a Tt i. a n r w u r o : 7 ; 0 b

4 J / \ U' i j r

4 \ gpft& m*. r%/ v *v'

l

S JIf ill U

HISTORISK FRAMSTLLNING OCII GRANSKNING

UT AF HUFVUDPUNKTERNA UTI PLOTINT

TIIEORETISKA PHILOSOPHI.

utgr utan tvifvel en af de mest intressanta freteelser uti philosophiens historia, icke blott fr den djupsinniga, mystiskt religisa verlds- skdning, som der mter oss, utan ock emedan vi deri finne det frsta frsket att positivt upptaga och uti en hgre princip frena fregende sigter och system er, fvensom den sista mrkvrdiga formen, uti hvilken den gamla Grekiska philosophien upptrdde. Redan hos Plotinus fram trder denna verldsskdning uti sina grunddrag fullndad, s att vi hos fljande anhngare af denna skola blott finna en mera dialektisk och detaljerad framstllning af densamma. Af detta skl tro vi oss f en sker insigt uti den allmnna beskaffenheten och betydelsen af Neoplatonismen genom en historiskt- kritisk betraktelse af de frnmsta hufvudpunkterna uti Plotini philosophi. 1

1 Plotinus fddes uti Lycopolis i Egypten 2 0 5 e. Ch. f . , studerade uti Alexandria under ledning af Ara- monius Saccas , lrde och frfattade sina skrifter i Rom och dog uti en lder af GG r. Ilans skrifter, efter hans dd ordnade och utgifne af hans lrjunge P orphy-

1

Stndpunkten och den allmnna karakteren af hans philosophi har man velat u ttrycka i tre o rd : eklekticism , mysticism och pantheism , och derm ed betecknat svl hans frhllande till fregende phi loSopher, som ock det egendomliga uti hans k u n - skapslra och det stt, hvarp han besvarar philo- sophiens hgsta frga om Gudomligheten och dess frhllande till verlden. 1 Men alldenstund, fr a tt bedma en usig t, det r ndigt a tt i sam m anhang lra knna densam m a, s m hr frst till ledning fr det omdme och de anm rkningar, som sedan komma att gfas, en s m ycket som mjligt kort men sammanhngande framstllning lemnas af de vsendtligaste punkterna uti Plotini philosophi, och det uti den ordning, uti hvilken de dels fr a tt fattas och begripas synas frutstta hvarandra, dels ocks bra hrledas u tu r hvarandra. 2

Menniskosjlen, sger Plotinus, ssom utgngen u tu r den hgsta principen, besitter de egenskaper och frmgenheter, genom hvilka det blir oss mj

rius, ro indelade uti 6 Enneader, hvardera innefattande 9 bcker, hvilka terigen ro frdelade uti kapitel. en edition af Plotini verk, utur hvilken citaterna i denna afhandling ro gjorda, r tryckt i Basel 1 5 8 0 .

1 Jules Simon, Histoire de 1Ecole dA1exandrie, Prface.2 En sdan framstllning r icke utan stora svrig

heter, hvilka fretrdesvis frorsakas derutaf, att uti Plotini egna verk ingen strngt systematisk ordning frek om m er, men deremot emellan olika stllen bestmda motsgelser kunna uppvisas. Jemfr t. ex . nedan pag. 4 , not. 1, om ekstasen, och pag. 2 9 , om materien.

ligt a tt gradvis hja oss och terg till vrt u rsp rung och derigenom komma till sanningen. Dock r denna terepg fr alla icke lika ltt. Srskildt* WnifJ ' f r> D Ii u k "It* 4privilegierade i detta afseende ro de musikaliska, de lskande och de philosophiska sjlarne. V ar- seblifningen (&) lemnar oss knnedom om d e t sinnliga, och genom tankefrmgan (), som har sinnligheten till u tgngspunkt, men genom dialektiken hjer sig fver det sinnliga, bereder och n rm ar sig den philosophiska sjlen till idernas verld. 1 Denna fattas genom frnuftet (mc), hvars verksam het icke, ssom tankefrm gan, innebr en r re lse , e tt skande eller forskande, utan e tt skdande af iderna , e tt egande af sanningen .2 Men fver sjelfva frnuftet, som nnu innebr en mngfald och en motsats mellan den skdande och det skdade , hjer sig sjlen genom en frenkling ( ) af hennes vsen till ekstasen (ctcig), som r den hgsta mjliga kunskapsart. a Uti denna frekommer ingen mngfald, ingen m otsttning;

1 Detta uppstigande till idverlden sker fr de musikaliska sjlarne genom musiken och fr de lskande genom krleken. Dock kunna dessa tvenne slag af sjlar ej s klart och tydligt fatta iderna, som den philosophiska sj len , utan blott uti dunkla bilder (knslor) frnimma desamma. Enn. i; b. 3 , k. k. 1 3.

2 E n n . 5 ; b. 5, passim.

3 Frf* anhller att delta ord hr mtte fattas i lika obeslmd b e ty de lse , som de bestmningar, hvilka P lot i - n u s tillgger det ena. Klart r nemligen att ekstasen i sjelfva verket icke r ngon egentlig kunskapsart , em edan vi hr befinna oss uti den absoluta enheten fver all kunskap. Se vidare nsta not.

sjlen ser och knner icke m era , utan har blifvit och r det absolut e n a , det hgsta goda, tingens princip, som p intet annat sa tt kan fattas. 1

Men ssom denna hgsta princip icke kan af frnuftet begripas (i begrepp uppfattas), s kan den icke heller i ord utsgas. Ju mera vi derfre b o r t- lgge alla begrepp, aflgsne alla tankebestmningar, desto nrm are ro vi a tt fatta densamma. Till och med begreppen af v a r a och v e t a mste frn denna princip aflgsnas, emedan han annars icke vore enkel. Den hgsta principen r icke och v e t icke, utan ssom han r grund ti l l , s r han ock upphjd fver allt vara och veta. 2 D etta hindrar dock icke, att namn tillggas densamma och p re - dikater derom utsgas, blott man hrvid besinnar,

1 Enn. 6 ; b. 7 , k. k. 1 1 , 3 4 och flerestdes. De friga sjlsfunktionerna frbigs hr ssom icke egentligen theoretiska eller kunskapsorgan. Anmrkas br dock, att ekstasen icke heller r egentligen theoret isk; ty det theoretiska och praktiska, vetande och handlande, sam manfalla hr till ett vara utan olikhet och tskillnad, till en fullkomlig enhet. Alt med Prof. Schrder och Jules Simon betrakta krleken (bnen) och musiken ssom o - medelbart ledande icke blott till idernas verld, ulan n da upp till sjelfva ekstasen, r ej fverensstmmande med Plotini egen framstllning uti Enn. 1; b. 3 , k. k. 1 3, der han koordinerar dem med dialektiken och icke alls talar om ekstasen. Motsvarigheten mellan Plotini psy- chologiska och theologiska lror skulle ock derigenom blifva mindre fullstndig. Jfr Jules Simon 11 istoire de 1EcoIe dAlex., Tom. 1, sidd. 2 6 1 (f., och Vacherot, Hi- stoire Critique de 1Ecole d Alex., Tom. 1, sid. 3 6 5 .

2 Enn. 5; b. 5, k. 4. Enn. 5; b. 3, k. 13 . Enn. 5; b. 5, k. 6.

a l t desse alltid mste vara negativa, eller p sin hjd uttrycka hans upphjdhet fver och frhllande till de lgre vsenden, utan att p ngot stt vilja bestmma hans natur. 1 Derfre benmne vi honom d e t e n a ( tv ) , hvarm ed vi frnknne honom all mngfald och alla bestmningar, 2 d e t f r s t a , som uttrycker hans hga vrdighet, * p r i n c i p , som betecknar att han r urgrunden till allt annat (causa prim a), d e t g o d a , hvarmed u t- m rkes a tt han r det ml, till hvilket allt syftar (causa final is). 4 Dessutom tillgge vi honom v e r k l i g h e t , fr att antyda att han icke r en blott m jlighet, s j e l f s t n d i g h e t (oberoende), emedan han intet frutstter och af intet annat beror. s

1 Enn. 2 ; b . 9, k. 1. Enn. 5 ; b. 3 , k. 13.

3 Enn. 5 ; b. 5, k. 4. Enn. 6 ; b. 9 , k. 6.3 Enn. 2 ; Ib. 9, k. 1.

* Enn. 6 ; Ib. 7, k. 38 . fven namnet Gud begagnas om det enai, eburu detta ord hos Plotinus snarare betraktas ssom ett appellativum , lika anvndbart om alla tre principerna: det en a , frnuftet och verldssjlen, hvilka jemfras med de hedniske gudarne: Uranus, Saturnus och Jupiter. - Enn. 5; b. 8 , k. 1 3 . fven de srskilda iderna och de individuella sjlarne blifva icke sllan p hedniskt vis hedrade med detta namnet.

* Med dessa termer tror sig frf. fven hafva betecknat det hufvudsakliga resultatet af Plotini vidlyftiga un derskning (uti Enn. 6 ; b. 8) om det enas frihet, vilj a , verklighet (verksamhet >) Det visar signemligen utaf Plotini an a ly s , att dessa begrepp, fr s vidt de kunna hafva ngon betydelse med afseende p det ena, i sjelfva verket icke f beteckna ngot annat, n hvad ofvan blifvit antydt med orden sjelfstndighet, verklighet, princip, det goda.

cLitar denna Prihcip mste nu allt annat leda

sitt ursprung. Hela verldem r till ssom ett bevis p denna sanning, c h ssom det tillhr h v r- je vsen a tt frarhalstra sih like, s ligger det ock uti den hgsta principens natur att fram bringa ett annat. 1 D etta frambringande 3r dock icke en fljd af behof eller krlek, ty Ghd r Sig sjelf rig, icke hllr en ifri medveten handling utaf hans vilja, ty hos honom finnes hvarkeh tanke eller beslu t eller handling. Det r icke heller e tt tillflligt verk utaf den blinda slum pen, dtan det har sin ndvndiga Jgrund iiti hans egen h a tu r , ssom f u l l k o m l i g , ssom g o d , och ssom j J t i n b i p . * Fram bringandet sker slunda. D d e t e n a blir tankefreml (tnkbart ), s framgr u tu r detsam m a e tt tnkande () fr att fatta detta. Ssom det sinnliga tinget genom sin frnim barhet frorsakar gats seende, s frambringlar ock d e t e n a , icke ssm sdant, utan ssm tnkbart, t n k an d e t.3

1 Enn. 5 ; b. i , k. 6 . Enn. 5 ; b. 4 , k . 1 .2 Enn. 5$ b. 3 , k. 1 2 . Enn. 5 ; b. 4 , k. 1 .3 Nr man betraktar denna framstllning af frnuf

tets genesis, hvilken frekpmmer uti Enn. 5; b. 4 , k. 2 , s kunde man finna sig franlten att tminstone uti denna punkt vilja fritaga Plotinus ifrn emanationslror, helst d man besinnar, att hvad hr omtalas icke harskett i t iden, utan p ev igt stt , och fljaktligen snarareborde beteckna ett begreppsfrhllande, n en egentlig produktion. Man k u n d e frga om P lo t in u s , som lter det absoltita icke-jaget stta ett j a g , h v i lk et genom det frra kommer till m edvetande , r emanationslran nrm a re , n F ic h te , som lter det absoluta jaget stta ett i c k e - ja g , fr att genom defta blifva sjelfmedvetet. Men hrtill mste svaras, att Plotinus ej (ssom frhllandet

Men detta sker utan ngon frndring, utan rigot bem dande hos d e t ena . Det andra fram springer likasom sjelfmant u tu r det frstas fverfullhet. Ssom bcken framstrmmar utur kllan, men denna alltjem t r lika full och lika lugo, och ssom ljuset fram strlar utur solen, hvilken frblifver lika klar och lika lju s , s framgr ock det andra u tu r det frsta, utan a tt detta frndras eller inskrnkes. 1

Tnkandet var det andra, som utur det frsta fram gr, och just derigenom uppkommer v a r a t och i n t e l l i g e n s e n . Nr det andra har fram gtt u tu r det frsta, s r det genast v a r a , men nnu blott till mjligheten ett tnkande, en syn, som inte t ser. Frst nr det vnder sig emot d e t e n a fr att fatta detta, blifver det e tt verkligt tnkande. Men det blifver ock med detsamma sjelft tnkbart och sitt eget objekt; och detta tnkande, som , d det skall tnka d e t e n a , fven tnker sig sjelft, r f r n u f t e t (ro vc), som tillika innefattar det sanna varat. 2 Fcirnuftet innefattar en m ngfald; jty

r med Fichtes ick e- jag ) betraktar frnuftet ssom en blott begrnsning e l ler bestmning hos det absoluta,Jutan ssom det sanna och verkliga va ra t , hvilket r hrledt utur, m en dock p det bestmdaste tskildt ifrn det absoluta. Om denna tskillnad se n yss citerade k a p . , der Plotinus skiljer emellan det enas energi ( ) och den derur hrledda energien ( ). Emanationslran r dessutom p mnga andra stllen uttalad. Jfr brnedanfre om v er ld s - sjlen.

1 E n n . 5; b. 4 , k. 2 . Enn. 5; b. 2, k . i et passim.* Enn.^ 5; b. 2 , k. 1.

, , ,. . 5; b. 3 , k. 11 . E n n . 5 ; b. 1,

frst frekommer der skillnaden mellan tankandet och det tnkta, subjekt och objekt, och dernst blif- ver sjelfva d e t e n a , d det tnkes af frnuftet, icke lngre e t t , utan mnga. Ssom den enkla odelade ljusstrlen, d den trffar p rism at, bryter sig i en mngfald af frger, s upplser sig ock d e t e n a , nr det af frnuftet tnkes, uti en mngfald af tankar. 1 Dessa tankar, som icke ro abstrak ta begrepp, utan konkreta vsenden, och tillika tnkande subjekter, hvilka tnka och skda sig och allt, sig uti allt och allt uti sig, kallas i d e r . De ro dock bestm dt tskilda och olika genom sitt eget vsen, och utgra tillsammans frnuftets innehll eller idernas verld. Denna utgr ett system, der absolut sknhet och harmoni ro rdande, ett system af hgre och lgre ider, som dock alla ro i sitt slag fullkomliga, och hvar fr sig afspegla det hela och utgra det sanna varat. 2 ndtligen ro dessa ider ocks den sinnliga och synliga verldens u rb ilder, s att icke blott hvarje lefvande individ, utan ock hvarje verkligen existerande ting uti s in - neverlden, har sin srskilda motsvarande id uti idernas verld. 3

Ssom frnuftet frambringas utur d e t e n a , s

k. 6 . Enn. 5 ; b. 3, k. 6 . Det r af sig sjelft klart, att detta frnuft, ssom det allmnna gudom liga, ej fr frvexlas med det frnuft, som finnes hos den enskilda m enniskan och som blott r ett moment utaf det frra.

Enn. 5 ; b. 3, k. 10 . Enn. 6 ; b. 7, k. 1 5 . Enn. 6 ; b. 7 , k. 14.

2 Enn. 5 ; b. 8 , k. 4. Enn. 6; b. 7, k. 14. Enn. 6 ; b. 7 , k. 9.

3 Enn. 5; b. 7, k. 1.

frambringar det ock sjelft veildssjlen (), h v il- ken ar en afbild af och frhller sig till frnuftet, ssom detta till d e t e n a . Ty d sjalen genom en evig fdelse blifvit fram bragt u tu r frnuftet, s har den ock, ssom fram bragt, sin egen verklighet (I v fq y s ia ) skild ifrn den, som finnes hos dess princip. Ssom den uttalade tanken (ordet) r en annan, n den uti sjlen inneboende, och ssom den u r elden utstrmmade vrmen mste skiljas frn den, hvilken nnu r qvar uti lgan, s r ock sjlen bestm dt tskild ifrn frnuftet, hvaraf den leder sitt ursprung. 1 Sjlen r dock frnuftets afbild, och derfre gifves det en likhet och motsvarighet dem emellan. Ssom frnuftet r enhet i mngfald, s utvecklar sig ock verldssjlen till en mngfald af individuella sjlar, som till sitt vsen hafva del uti den allmnna sjlen, men dock alla hafva sin egen individuella tillvaro, och genom bestmda egenskaper ro skilda ifrn hvarandra och frn den allmnna sjlen. 2 Dessutom r sjlen,

1 Enn. 5 ; b. 1, k. 6 . Enn. 5 ; b. 1, k. 3.2 Enn. 4 ; b. 1, k. 1. Detta frhllande mellan verlds

sjlen och de individuella sjlarne medgifver Plotinus sjelf vara svrt att fatta, hvarfre han ocks, sedan han (Enn. 4 ; b. 3, k s k. 2, 3) vederlagt ngra origtiga frestllningsstt, genom bilder och liknelser sker frtydliga d e t samma (Enn. 4 ; b. 3, kap. 4). Lttast torde man fatta detta frhallande genom jemfrelse med idernas system, der alla lgre ider ing uti den hgsta, utan att d erfre sakna individualitet och sjelfstndighet. De e g e n skaper, hvarigenom de srskilda sjlarne skiljas ifrn hvarandra, uppgjfver Plotinus (Enn. 4; b. 3, k. 8) ssom bestende t v ijttei xctl t v tijc tqyoiq.

%

liksom frnuftet, e tt tnkande vsen, och vnder sig

emot sitt ursprung frnuftet eller idverlden fr att

fatta densamma. Men svagare Un frnuftet, frmr

ej sjlen med en enda orrlig blick genomskda,

med en enda ofrndrad tanke uppfatta hela rike

domen af idernas verld , utan dess skdande blir

rrligt och frnderligt, dess tnkande reflekterande

och diskursivt. 1

Uti denna sjlens rrlighet och dess inskrnkt

het i jemfrelse med de hgre principerna ligger nu

grunden till det egendomliga s t t , hvarp sjlen

fram alstrar de lgre varelserna, och den egendom

liga beskaffenhet, som frefinnes hos det af sjlen

framalstrade. Sjlen r nemligen ock underkastad

generationens lag , s att, om n dess rigtning mot

frnuftet r dess hgsta och frnmsta verksamhet,

denna likvl icke r den enda. Ssom enheten

fram bringar frnuftet och frnuftet sj len , s hrer

det nemligen ock till sjlens natu r a tt fram aktra

ngot annat, som r lgre n han. Denna fram -

alstring r dock i det afseendet olik enhetens och

frnuftets, att, d dessa fram bringa utan rrelse och

utan frndring och frambringandet sker p e tt e -

vigt stt, s r frhllandet vid sjlens alstrande

verksam het alldeles motsatt. Sjelf rrlig, fram brin

gar han ej utan rrelse, i det han fram trder s

som en alstrande kraft och u tu r sitt skte fram

1 Enn. 5 ; b. 1 , k. 4 . K a l x a l

TtsQb , t v u s l , .

. 5 ; b. 1 , k. 3 . N o sg ( ip i'x i) #* l v

, .

kallar den sinnliga verldens mngfald. ' Men d ingen rrelse kan fattas utan t i 4 och r u m och dessa ickc p frhand finnas till, S mste sjlfen fram bringa fven dem. Dock fratnbringas de icke som de frsta sjelfstndiga tingen, hvilka frst irihste beredas att feinottaga sjlens friga skapelser, u tan de frambringas t i l l i k a m e d den friga v e rl- dn, ssom d e a l l m h h a f o b m e r n a fr sjlens Verksamhet. Ty vl deltager sjlen till sitt Vsen m ed frnilftet Uti evigheten, men dess producerande verksahnhet fallet dock p d t sttet inotn tiden och rum m et, a tt dfeSse alltid tflja densamma, ssom u ttty ekande sjlens m o d u S a g e n d i . Denna sjlens verksam het r nemligen en successiv och u t - tgende rrelse och derigenoni uppkomma tiden och rum m et. a

E tt ndvndigt vilkot fr verldsbildningen r m aterien , hvars tillvaro bevisar sig genom den Uti

1 Enn. 5 ; b. 2, k. 1. d s ( & Enn. 2 ; b. B, k. 1 7 . E n n . 5; b. 2 , k. 1 .

2 Enn. 3 ; b. 7, k. 1 0 . E l ovv xtvijGsi , 1 . Att P lo - tinus straxt derefter uti samma kapitel framstller tiden ssom en bild af e v ig h e te n , strider Icke emot det frUt sa g d a , attdenstund likheten och motsvarigheten mellan t iden och evigheten frnmligast bestr deruti , att den frra uttrycker formen fr sjlens verksamhet och s in n e- verldens t i l lvaro , likasom den sednare utgr idverldens ti llvarelsestt. IIvad rummet betrffar, frtjenar syn n erligast f l t anmrkas fljande s l l lo , Enn. 4 ; b. 3 , k. 9. d e , xeti .

sinneverlden frekommande frndringen. Det Ur nemligen k lart, at t , nUr ett ting frUndras, s u tbyter det en form emot en annan. D eraf fljer, a tt ngot mste finnas, hos hvilket formen r och som msar form , och detta kalle vi materia. I sig sjelf betraktad saknar m aterien hvarje bestm ning, hvarje egenskap, s att den icke allenast icke eger utan ej en gng tenderar till nugon form, och uti denna materiens fullkomliga likgiltighet fr hvarje form ligger dess mjlighet, att lika ltt em ottaga h v il- ken som helst af alla mjliga former, fven de mest olika. 2 Men uti denna sin r e n a , formlsa beskaffenhet kan materien likvl icke tnkas eller fattas, ja den existerar icke en gng ssom sdan, utan r ett o v , som vi endast lre knna genom en &. 9 Blott ssom frenad i ngon grad med form kan materien frekom m a, och detfretrdesvis uti sinneverlden, uti hvilken det frhllandet eger rum, att ju grofvare, formlsare och ofullkomligare ett ting r, desto nrm are r det den rena materien, utan att dock ngonsin vara identiskt med densamma. Men d nu m aterien r formens motsats och princip fr det ofullkomliga, och hvarje ting, med undantag blott af det allra hgsta, r ofullkomligt i jemfrelse med ett hgre, s ingr ock m aterien i viss mn uti alla ting, fven uti idernas verld, der en evig och ofrnderlig m ateria frekommer. 4

' Enn. 2 ; b. 4 , k. 6.2 Enn. 3 ; b. 6 , k. 8. Enn. 3 ; b. 6 , k. 9 . Enn.

2 ; b. 4 , k. 8.3 Enn. 3 ; b. 6 , k. 6. Enn. 2 ; b. 4 , k. 10.I Det stt , hvarp Plotjnus (E n n . 2; b. 4 , k. 4) s

ker bevisa idernas materia, tyckes frrda ett nog groft

Med materien ssom vil kor och med tiden och rum m et ssom ndvndiga verksamhetsformer frambringar nu verldssjlen sinneverlden. Detta frambringande lter sig bestmmas p fljande stt. D sjlen betraktar iderna, s eger han desamma inom sig sjelf i form af begrepp {). Dessa begrepp m eddelar han t materien, och, s snart de ingjutas uti och frena sig med densamma, s uppst deraf de sinnliga tingen med alla deras egenskaper af utstrckning, storhet, qvalitet o. s. v. 1 Nr man nu besinnar, att sjlens begrepp ro afbilder af iderna, och a tt hvarje begrepp, frenadt med materien, frambringar e tt srskildt ting uti sinneverlden, s fljer deraf, ssom ofvan antyddes, att hvarje sinnligt ting har sin motsvarande id uti frnuftet, med hvilken det r frenadt genom begreppet.

Ehuru veildem aldrig har brjat, kan man dock i tanken urskilja srskilda momenter af dess utveckling, hvilka i begreppet ro ndvndigt tskilda. J D verldssjlens 1 frsta utstrlande verksamhet kom

och materialistiskt frestllningsstt om idernas verld. Beviset lyder s lunda: Alldenstund iderna ro en mngfald, s mste ngiot f innas , hvarigenom de skiljas ifrn hvarandra. Detta kan icke vara ngot annat, n deras olika egen form. Men der en form finnes, der r ock det formade. ( E \ , ') Detta formade r m aterien; allts mste materien frekomma fven uti idernas verld. Det materialistiska uti detta frestllningsstt modifieras dock betydligt redan uti nsttljande kapitel genom de bestmningar, som der ti llggas idernas materia.

1 Enn. 4; b. 3, k. 10 . ( ovv Iv , t , *.

2 . 4 ; b. 3, k. t).

u

i berring med den blott till mjligheten varande

m aterien , s * meddelades dert de frsta allmnna formerna, och deraf uppstodo de frsta elem enterna, de allmUnna sinnliga grundmnena. Dessa hafva sledes blifvit fram bragta af verldssjlen, fvensom det hela af honom formas, lifvas och underhlles. 1 D er- efter fram trda, ndgade af en oem otstndlig inre

drift, som Ur en ndvndig fljd af generationens lagar, de individuella sjlarne, bem ktiga sig det fr

handen varande m net och bilda deraf kroppar, uti

hvilka de taga sin boning, p det s tte t a t t de ro

nrvarande uti och lifva och uppehlla desamma, ssom verldssjlen det hela. 2 Men alltsom sjlarne,

m er eller mindre aflgsnade frn sitt hga ursprung, mer eller mindre frsnka sig uti m aterien , blifva

de af dem frambragta varelserna lgre eller hgre. Derfre finner man fven i den sinnliga verlden o -

lika grader af fullkomlighet. Hgst s t i detta a f - seende himlakropparna, dernst de fullkomligaste va

relserna p jo rden, ssom menniskorna, ytterligare

djuren, vxterna o. s. v. uti e tt fortsatt aftagande nda till den rena materien, 3 hvilken utgr den y ttersta grnsen fr verlden och orsaken till ofull

komligheten och det onda. 4

1 . 4 ; b. 3 , k . 1 0 . Enn. 5 ; b. 1 , k . 2 .

3 E nn. 4 ; b. 3 , k. 1 4 .3 E n n . 4 ; b. 3 , k . 1 5 .* E nn . 1 ; b. 8 , k . k . 8 1 1 . Sledes identifierar

P lo tin u s, ssom all pantheism m ste g ra , det physiska

och moraliska onda, och ngot egentligen m oraliskt ondt

kan en ligt P lotini system s m ycket m indre komma i

frga, som en ligt det6amma strngt taget ingen viljans

frihet r mjlig. Se nedanfre not. 2 , pag. 15 .

D nu materien val ar e tt vilkor f r, men p in tet s tt medverkar till verldens bildning, utan denna helt och hllet utgr ifrn sjlen, som dervid med ndvndighel handlar efter sin egen n a tu r, s blir verlden hvarken en tillfllighet, ej heller r den en fri ak t u taf en tnkande och beslutande vilja, utan den utgr en ndvndig fljd u taf verldssjlens egen natu r och beskaffenhet. Men ssom verldens skapelse, s beror ock verldens fortvaro p sjlen, som uppehller densamma och deruti r nrvarande och verkar. H raf fljer, att verlden blott i d e n mening kan sgas styras af en frsyn, a tt dess fortgende utveckling, i likhet med dess skapelse, ej beror af en tillfllighet eller y ttre ndvndighet, utan af sjelfva verldssjlen, som hrvid ssom alltid verkar efter inre ndvndighet. Men ssom vid verldens skapelse de individuella sjlarne i detalj fullbordade den verld, som frambragtes af verldssjlen, s r det ock vid verldens uppehllelse och styrelse genom de individuella sjlarne, ssom sekundra orsaker, som frsynen i detalj utfrer sin verksamhet; 1 och dorfre Ibr man hafva aktning och krlek fr de lgre gudam e. Detta oaktadt behlla dook, ssom frut visadt r, de individuella sjlarne en viss sjelfstndighet i frhllande till verldssjlen, s att derigenom utrym m e r vindiceradt fr den m ensk- liga viljans frihet och sjelfbestmning och p grund deraf den praktiska philosophien mjlig. 2

* Enn. 2 ; b. 3 , k. 1 6 . Enn. 4 ; b. 4 , k. k. 3 2 ff. Plotinus skullo gerna m edgifva den theologiska term en om G uds frsyn: A git cum crealuris ut causis secund is.

1 P lotinus fattar viljans frihet ssom frmga a ll

Vi hafve nu lenmat en kort framstllning utaf

hufvudpunkterna uti Plotini theoietisku philosophi, ocli

det terstr att underska vrdet af densamma och

tillse, hvilken anledningen ar till de brister, som der

frekomma. Klart Ur dock, att denna underskning

uti en afhandling sdan som den narvarande ej kan

fullstndigt utfras, utan blott uti strsta korthet

och allmnhet antydas.Fr att nu emellertid bana oss vg till det e -

gentliga bedmandet af denna philosophi, vilje vi till

en brjan frst fsta vr uppm rksam het p den

grundtanke, som genomgr och till e tt helt samman

binder densamma. Ssom en sdan grundtanke kan

intet annat betraktas, n det svar, som Plotinus g if-

ver p den frgan: hvilken r den hgsta principen

och huru leder derur allt annat sitt ursprung?

Den hgsta principen, som tillika r det fullkomliga

oberoende af allt y ttre flja sin egen natur och uti allt

bestm m as af densam m a; och d m enniskans n atu r, e n

lig t hans sigt, alltid r rigtad mot och strfvar efter det

goda, s r m enniskan fr i, nr hon gr det g od a , men

ofri, nr hon handlar tvrtom. E nn. 6; h. 8 , k. k. 2 4 . Yl r m enniskosjlen, ssom em anerad, till beskaffen

heten af sitt vsen och sin verksam het bestmd och be

roende af det, hvarifrn han har em an erat, men d han

tillika r delaktig af sin princips natur, s blifver denna

bestm ning, detta beroende icke ngot yttre tvng, utan

en inre ndvndighet, en bestm ning efter och ett bero

en d e af hans egen n a tu r , och detta r ju st, en lig t P lotin u s , den rtta och hgsta friheten. Valfrihet (liberum

arbitrium ) finnes ick e , och derm ed r i sjelfva verket

im putationen och det m oraliska onda upphfvet och den

praktiska philosophien blifver, ssom den theoretisk a , en

betraktelse fver hvad som r och mste va ra , icke hvad som br vara.

och det goda, kan enligt hans sigt af oss blott fo r- melt uppfattas och m otsvarar d nrmast begreppet enhet. Men hos det absoluta kan intet relativt frekomma ; r derfre den hgsta principen enhet, s mste den vara absolut enhet, och mngfalden mste tvrtom , i samma mn den r mngfaldig, vara lgre, ofullkomlig och ond. Utur den hgsta principens absoluta enhet har nu emellertid allt annat uppkommit genom en series af emanationer, i hvilken allt jemt hvarje efterfljande emanation i frhllande till den fregende innebr ett minus af fullkomlighet, hvilket terigen, frn en motsatt synpunkt betrak - tadt, r ett plus af ofullkomlighet. De hufvudsak- liga emanationerna ro trenne: frnuftet, verldssjlen och sinneverlden, hvardera ledande sitt ursprung ur den nrm ast fregende principen. Uti hvarje sed - nare af dessa frloras ngon fullkomlighet och uppstr i stllet en ofullkomlighet. Det absolut fullkomliga och goda var, ssom vi sade, enhet. Men frnuftet, som derur emanerat, har redan frlorat enheten, visserligen icke helt och hllet, utan blott den absoluta enheten, och i stllet blifvit en enhet i mngfald. Mngfalden r sledes det, som redan hr har tillkommit och som antyder en lgre grad af fullkomliglhet. Men denna r nnu blott en osinnlig mngfald, der allt r uti allt och sledes ingen sndring och tsk ilnad frekommer. Frst uti den andra emanationen, verldssjlen, sndra sig mngfaldens momenter nnu mera. 1 Ty ehuru sjlen visserligen

1 Enn. 5; b. 5 , k . 4 . O c xa i t v x a i d iv . Uti . 5 ; b. 1 , k. 8 gr P lotinus

i anseende till sitt vsen i likhet med frnuftet r enhet i mngfald, s kan den dock icke ssom detta till en enda evig, ondlig och orrlig handling sam manhlla sin producerande verksam het, utan denna upplser sig och snderfaller uti en m ngd af handlingar, hvilka alla falla i tiden och i rum m et utom och bredvid hvarandra. Rrelsen, tiden och rum m et ro sledes de inskrnkningar, som hr tillkomma, och hvilka tillsammans utgra det minus af fullkomlighet, som sjlen eger i frhllande till frnuftet. Det oaktadt var det dock, ssom vi nmnde, h v a r- ken till sitt vsen eller sin tillvaro, utan blott till sin verksamhet, som sjlen trffas af dessa inskrnkningar. Frhllandet r annorlunda med den tredje och sista emanationen, eller sinneverlden, hvilken, f- ven hvad betrffar dess tillvaro, r dessa inskrnkningar underkastad. Tingen uti sinneverlden falla nemligen, fr s vidt de ro sinnliga, helt -och hllet utom och bredvid hvarandra, och det bde till sin tillvaro och verksamhet. De ro alla med ndvndighet underkastade rrelsens och frndringens lag, och det 8r blott genom idernas af begreppen uti dem frmedlade nrvaro, som de hafva ngon sanning och varaktighet. Deraf ock deras faktiska frgnglighet, ofullkomlighet och bristfllighet. Men af denna ofullkomlighet lter sig ock frklara, hvarfre sinneverlden i sin helhet ej besitter ngon frmga att vidare lta ngot annat em anera, eller u r sig frambringa ngon annan verld. Nedom sinneverlden

(m ed anledning af P iatos Parm enides) en bestm d tskillnad em ellan det absolut ena, det m ngfaldiga tna och det, som r ett och mnga .

ligger nemligen blott den rena materien, hvilken ej fr betraktas ssom emanation. Den r icke heller ngot sjelfstndigt vara , som dualistiskt blifvit antaget jemte d e t e n a , utan utgr blott em anationer- nas grns, der de till den grad aftynat, att de icke lngre kunna fortl-pa.

Man kan icke n ek a , att denna verldsskdning r till en viss grad bde snillrik och mrkvrdig. Men flera hufvudsakliga fel bidraga dock att frstra densamma och fra med sig en stor mngd af o -rigtiga konseqvenser. Att Plotinus fattade detabsoluta ssom e t t och e n k e l t , emedan det sammansatta behfver de delar, hvaraf det bestr, var utan tvifvel rig tig t; men att han s fattade enheten, att han frnekade bde vara och intelligens hos det absoluta, var lika skert fverfldigt och obefogadt. Ty om det n eger sin rigtighet, att vara och intelligens fr den ndliga betraktelsen synas helt olika, s fljer deraf icke, att dessa bestmningars negation om gudomligheten r ett vilkor, frutan hvil- ket han blifver sammansatt och ofullkomlig. D nemligen det ndliga tnkandet, ssom sdant, endastsucoessivt kan gra sig reda fr det absoluta, ssnderfaller detta visserligen fr den menskliga betraktelsen uti en mngd af srskilda bestmningar, hvilka hos det absoluta sjelft bde kunna och mste frekomma uti en enda osndrad enhet. Detta hindrar dock icke, att desse bestmningar, ja att ndvndigheten hraf t. o. m. af en tnkande menniska kan inses och erknnas. Det absoluta behfver lika litet p grund af de knnetecken f vi tillgga detsamma, vara sammansatt och ofullkomligt, som m en- niskosjlen r sammansatt, fr det att vi tillgga

honom tanke, vilja, knsla o. s. v. De altributer, vi tillgga det absoluta, uttrycka blott olika synpunkter, hvarifrn vi betrakta detsam m a, men ega dock ssom sdana fr det ndliga frnuftet sin fulla giltighet och ndvndighet.

Emellertid r anledningen, hvarfre Plotinus fattade det absoluta ssom abstrakt enhet, ej s svr att finna. Uti det menskliga vetandet eger det frhllandet rum, att ju allmnnare och i logisk mening hgre ett begrepp r, desto tommare r det p bestmningar. Deraf fljer, att det absolut hgsta begreppet uti hela tankeserien mste vara det p bestmningar tommaste, och deri hafve vi d genast den Plotinska enheten. Hade nu Plotinus ltit denna glla fr hvad den r , nemligen en abstraktion af det menskliga frstndet, och deremot p den hgsta r e e l a principen tillmpat den satsen, att allt sannt vara r konkret, s hade mnga svrigheter d e ri- genom varit borta. Men i stllet stter han denna abstraktion ssom den frsta principen, ssom en srskild hypostas jem te och utfver frnuftet, hvilket, ssom emaneradt och sekundrt, enligt hans tanko mste strngt tskiljas ifrn densamma. Att denna frvexling af principium cognoscendi och principium essendi rerum verkligen af Plotinus blifvit begngen, r ltt att visa, om man nrmare vill gra sig reda fr, hvad d e t e n a hos Plotinus egentligenr. Hrtill fr man en god ledning af det s tt, hvarp menniskan, enligt hans sigt, uppnr detsamma. Sedan nemligen sjlen hjt sig fver sinnligheten och genom abstraktionen lemnat fven idernas verld och tergtt och slutit sig inom sig sjelf, s infinner sig det goda eller enheten, meddelar sig t sjlen och

sjlen fvergr i detsamma, s att de begge frvandlas till ett. Knsla, medvetande, tankar, begr och alla andra bestmningar hafva dervid helt och hllet frsvunnit. 1 Frgas nu hvad det r, som terstr utaf menniskosjlen, sedan den slunda genom abstraktion har skiljt sig ifrn alla sina bestmningar, s svaras: sjlen sjelf, sjelfmedvetandet sjelft, dock icke uti sin konkreta bestm dhet, utan ssom den helt och hllet bestmningslsa, ssom Kant uttryckte det, adperceptionens ursprungliga synthetiska enhet. Den enhet, som Plotinus efter- strfvade, var sledes det tomma abstrakta jaget och ingenting annat. Men p grund af det frhllandet, som eger rum mellan det emanerade, och det, hvar- utur det har em anerat, mste detta sjelfmedvetande vara gemensamt fr menniskan och gudomligheten, och med anledning deraf kunde Plotinus pst , att sjlen under ekstasen var identifierad med Gud.

Men redan uti detta begrepp om ekstasen finne vi en af de otillfredsstllande fljderna af nu nmnd logiska felaktighet hos Plotinus, ett begrepp, som visserligen hvarje nykter philosophi mste frkasta. Hos Plotinus ter str dock icke detta begrepp s sndradt och isoleradt, att det icke frutsttes af och r nra frbundet med sjelfva grundtankarne uti hans lra. Sedan enheten af honom blifvit fattad ssom fr frnuftet otillgnglig och obegriplig, s terstod nemligen intet annat, n att antingen afst ifrn allt philosopherande, emedan den frsta principen icke kunde uppns, eller ock antaga ngon annan organ utfver frnuftet, hvarigenom menniskan _

1 Enn. 6 ; b. 7 , k. 35.

kunde komma i berring med det absoluta. E ksta- sen antogs ssom en. sdan organ och uppfyller sledes uti Plotini system p visst stt den plats, som den srskilda uppenbarelsen intager uti den su p ra - naturalistiska theologien. Men hrvid mter dock den stora svrigheten, att, enr ekstasen r ett medvetslst tillstnd och Plotinus under densamma q kunde tnka, tala eller philosophera, han dermed fga vunnit fr grundlggandet af sin philosophi. Frst sedan han ter sjunkit ner ifrn ekstasen och d om densamma ej mer kunde veta, n att han varit uti den och d saknat medvetande (likasom den ur smnen uppvaknade om sitt fregende tillstnd blott knner att han har sofvit), kunde och mste han efter eget godtycke frklara, hvad som hade hndt, och hans kunskap om det absoluta blef derigenom fga riktad. Deraf ocks orsaken hvarfre han visste s litet om det absoluta.

Men att nu och vi komma dermed till den a&dra svrigheten, som fljde af Plotini felaktiga uppfattning af det absoluta a tt , sga vi, ifrn en sdan p rinc ip , om hvilken man i ejelfva verket ingenting knner och intet ve t, vilja hrleda ngot annat, mste visa sig ssom rent af omjligt Plotini deduktion blifver derfre ocks derefter. Hade han fattat den hgsta principen ssom i besittning af allt sannt vara och i sig frenande alla de hgsta bestm ningar, s hade det varit en mjlighet a tt i densamma finna en grund fr den sinnliga vcrldens tillvaro. Men nu mste han taga sin tillflykt till frestllningen om emanationer, 1 hvilket r ett af de

1 D et torde ej vara utan intresse att ska besvara

hufvudsakligaste och mest i gonen lallande felen ut hans philosophi. Huru orimlig en sdan frestllning r, kan ltteligen inses. Ty fr det frsta om orden, hvarm ed Plotinus betecknar sina emanationer, skulle tagas uti egentlig betydelse, s skulle d e ri- genom (fr att icke nmna friga brister uti denna lra) bde den hgsta principen och hela den fver- sinnliga verlden neddragas inom grnsorna af tid och rum och derigenom rka ut fr alla de svrigheter och m otsgelser, som tflja frestllningen om tid och r u m , nr dessa fattas ssom absoluta. Men detta r dock icke Plotini mening, utan han frklarar bestm dt, att emanationerna (med undantag af verldssjlens) hafva skett p evigt stt. Dermed r

den fr g a n , hvarifrn P lotinus har hemtat denna frest lln in g om em anationer. Man kan visserligen icke frnek a d et h istorisk a sam bandet med orientaliska frestlln in gar af detta slag, h elst som visst r, att Plotinus noga knde och m ycket studerade Orientens theologiska och philosoph iska lror. Man skulle dock m ycket m isstaga s ig och i hg grad m issknna Plotinus ssom philosopb, om m an v ille frestlla sig , att denna lra blott vore ett fynd u tur O rienten , hvilket han endast trott sig p tjen - lig t st lle u ti sitt system bra infra. Ett vida kraftigare sk l till lran om emanationer ligger (ssom ofvan b lifv it an tyd t) u ti om jligheten att begripa mngfaldens produktion ur det ena. Mer n en philosoph har, d han ej k u n n at reda sig med begreppet, tagit sin tillflykt till p hantasien . S gjorde ock Plotinus. Skada blott fr hans an seen d e ssom philosoph, att han icke pfann rtta nam n et fr detta phantiserande: intellektuell skdning, och att han om vprldens produktion uttryckte sig p e tt m indre r ig lig t och passande stt (fderj ul(]larj utstrlar o. s. v .) , och icke hellre sade: slr Cfver, gr fver eller dylikt!

dock intet vunnet; ty att tala om emanationer utan tid och rum r utn all mening, och det, som d e r- med skall frklaras, frblifver lika obegripligt, som om intet ord derom blifvit yttradt. Vidhller man ter strngt det pstendet, att meningen icke r, att egentligen tala om ngon uppkom st, utan blott uttrycka en prioritet uti begreppet, e tt frhllande af grund och fljd, s r frst tvifvel underkastadt, om Plotinus alltid s fattade sina emanationer. Men fven om de s fattas, r svrigheten dermed ingalunda undanrjd: man gr sig dermed blott skyldig till ett bestm dt och ptagligt felslut, ithy att man ssom fljd vill ponera ngot mera och helt annat n som ligger uti grunden. * Fga hjelper det, att (ssom Porphyrius) antaga en blott potentiell mngfald uti enheten; ty d frutsttes en-Utveckling af densamma, hvilken icke kan ske p evigt s tt, d i det eviga, enligt Plotini eget intyg, ej finnes ngot fregende och efterfljande, utan allt r uti en punkt, uti ett och samma nu. 2 Antagandet af en sdan mngfald och deraf fljande utveckling skulle sledes ter leda tillbaka till frestllningen om tid och tidsbestmningar hos det absoluta, men det var just detta, som skulle undvikas.

Lran om idverlden har Plotinus hem tat ifrn Plato. A ena sidan har han visserligen vidare ut

1 Klart r t. e x . att om idverldens m ngfald skall hrledas utur en h eten , s m ste den antingen finnas uti enheten , eller icke finnas der. Om den icke finnes der, s kan den icke heller derur hrledas. Men finnes den redan der, s r enheten icke lngre d et absolut ena, utan har redan blifvit en (enhet uti) m ngfald.

a Enn. 3 ; b. 7 , k. 2.

vecklat och utbildat densamma. Det var nemligen fullt konseqvent och med idlHrans anda och tendens fverensstmmande, att Plolinus fattade iderna icke blott ssom tanke-objekter och ssom det sanna varat, utan ock derjemte tillika ssom tnkande subjekter. E tt bestmdt framsteg lg ock tvifvelsutan deruti, att Plotinus antog en srskild id icke blott fr hvarje slag eller art utaf sinnliga varelser, utan ock fr hvarje enskildt ting uti sinneverlden.1 D er- med bereddes mjligheten att frklara individualiteten uti sinneverlden, hvilken fr Plato alltid frblef ofrklarlig. A andra sidan frstrde dock Plotinus idlrans ursprungliga spekulativa betydelse, i det han frnknde idverlden ett sjelfstndigt vara. Plato hade nemligen 2 fattat den hgsta iden uti idernas verld ssom p en gng den frsta principen och det hgsta goda, utgrande grunden fr och uti sig innefattande alla friga ider. Plotinus deremot satte, ssom visadt r, den frsta principen och det hgsta goda utom och utfver idernas verld uti den abstrakta enheten och fattade hela idverlden, sledes fven den hgsta iden, ssom ngonting un- derordnadt, lgre och sekundrt. *

1 E n lig t m ngas m ening skulle fven denna sigt ickevarit frm m ande fr Plato sjelf. Men d m eningarnahrom fven ibland philosopher ex professo ro m ycket delade, s r tm instone det visst och sk ert, att P lo ti- nus eger frtjensten af att hafva uttalat denna sigt med en sdan klarhet och bestm dhet, som man i denna punkt frgfves sker hos Plato. Jfr Prof. Ilibbing: Om P anth eism en , pag. 1 0 9 .

2 Uti dialogen Respublica.3 Lngt ifrn att erknna detta ssom ett vanstllan

de af P latos idealism , bemdar sig tvrtom P lotinus att

Lran om verldssjlen, ssom emanerad af frnuftet, delar emanationslrans alla svrigheter. Men det oaktadt kan man icke undg, att derjem te uti densamma upptcka ganska mnga ifrn idlrans synpunkt hgst vigtiga och betydelsefulla sanningar. Lran om tiden och rum m et r i visst afseende densam m a, som i lngt sednare tider blifvit af Kant framstlld och utvecklad. Ocks lter det med idlran ganska vl frena sig a tt fatta desse jerate rrelsen ssom produkter af ett ndligt frnuft, hvil ket blott ofullstndigt frmr att uppfatta idernas verld. Hade blott Plotinus helt och hllet frkastat omanationslran, l tit verldssjlen med sin inskrnk-

* tare perceptionsfrmga representera de lgre iderna och frklarat tiden och rummet ssom modi percipiendi, i stllet fr modi agendi, s hade han kunnat p e tt med idlran fullt fverensstmmande stt frklara sinneverlden. Vl hade d denna, s vidt den r sinnlig, ftt vida mindre verklighet, n Plotinus understundom tyckes inrymma densam m a; men sedan man en gng fattat iden ssom det enda och sanna v a ra t, s kan man icke p annat s tt konseqvent betrakta det sinnliga uti sinneverlden. Jag sger med flit det sinnliga uti sinneverlden; ty fven uti denna uppenbarar sig och framtrder iden, hvilket Plotinus klart nog antyder, d han lter verldssjlen bilda sinneverlden frmedelst begreppen, som han har hem tat ifrn iderna. Det med afseende p Platos idlra rigtiga och konseqventa uti

s tolka d ialogen P arm en id es, som om ingen differens dem em ellan u ti denna punkt frekomme. Enn. 5 ; b. i , k. 8 .

P lo t in i lra om verldssjlcn var sledes i korthet det, att han fattade den sinnliga verlden ssom e tt af det ndliga frnuftet frmedladt och frorsakadt uttryck af idernas verld. *

nnu ett antagande frekommer uti Plotini phi fosophi, hvilket vid frsta pseendet tyckes innebra

1 Det r bekant, att Plato aldrig lyckades p ett vetenskap ligt och med idlran fverensstmmande stt frklara sinneverlden . Den i dialogen Timaeus frekomm ande lran om verldsbildningen erknner han sjelf ssom icke vetenskap lig . Med en blott sdan uppfattning af iderna, som den Plato framhller, blifver vl ocks aldrig ngon vetenskaplig naturphilosophi mjlig. Fr man derem ot i den rigtn ing utbilda idlran, att man fattar alla iderna ssom intelligenser, ssom percipieran- de su b jek ter , m en med olika perceptionsfrmga, s r klart, att d alla iderna frnimma sig och hela idernas sy s te m , de m ste fa en mot deras egen perceptionsfrm ga svarande mer eller mindre rigtig och fullstndig v u e af detsam m a. D en sinnliga verlden skulle d blifva den af en inskrnktare perceptionsfrmga frorsakade bristflliga, dunkla och orediga uppfattningen af iderna, och sledes t id e n , rum m et och de sinnliga egenskapernai allm nhet bero derp, att subjektet icke frmdde uti sin fulla k larhet och renhet p ett evigt stt fatta iderna ssom s d a n e , utan att desse flle utom och bredvid hvarandra uti tiden och rum met, som p ett sdant stt skulle b lifva de allm nna formerna fr det ofullkomliga percipierandet af idverlden. Att en sdan utbildn in g och kom plettering af Platos idlra icke allenast r m jlig , u tan ock att ett och annat fr densamma uti philosophiens historia r undangjordt, derom se Prof* R ibbing, 1. c . , pagg. 11 1 ff. Att ter redan P lotin u s tagit ngot steg t detta h ll, och sledes i ngon m n utbildat P latos idlra, torde inses af hvad ofvan b lifvit yttradt, och det r detta vi framstllt ssom berm vrdt och frtjenstfullt.

de allra strsta svrigheter. Han antager en materia, hvilken han betraktar ssom ett vid verldsbildningen frhandenvarande substrat fr formens emottagande, utan att uppvisa, hvarifrn den leder sitt ursprung. Sannt r ock, att Plotinus uti denna punkten invecklar sig uti en stor mngd svrigheter och m otsgelser. Dessa bero dock mindre d erp , att en materia blifvit antagen, n p den omstndigheten, att Plotinus icke strngt och konseqvent vidhller det begrepp af m ateria , som han tminstone p somliga stllen antydt. Man br nemligen betrakta materien ifall detta ord r lmpligt att beteckna en sdan sak ssom rent af negativ, ssom identisk med negationen. Om den s fattas, inses l t- teligen dess ndvndighet. Ty utom del att negationen r ett ndvndigt vilkor fr det menskliga tnkandet i allmnhet, mste ock, s fram t en fler het af vsenden skola frekomma, ngot finnas, h v ar- igenom de kunna skiljas ifrn hvarandra. Men detta kan, om det absoluta i sig innefattar allt positivt vara, all mjlig fullkomlighet, icke vara ngot annat, n frnvaron och bristen utaf mer eller mindre af det, som frekommer hos det absoluta; ty om alla vsen egde alla och sledes fven desamma fullkomligheter och egenskaper, s skulle de, enligt principium identitatis indiscernibilium, sammanfalla till ett enda vsen och sledes all mngfald frsvinna. Hos alla vsenden, utom det absoluta, frekommer allts en frening af materia och form, af negation och position, och deras olikhet och mngfald har sin grund uti det olika frhllande, som hos dem frekommer dessa principer emellan. Men negation kan vara tvfaldig, dels partiel negation, frenad med

mer eller mindre position och det Sr den m ateria, som frekommer redan uti idernas verld, men dock fretrdesvis uti sinneverlden, der den, s a tt sga, har sitt rtta hemvist dels det abstrakta begreppet om den frra, hvilket ssom sdant framstr ssom total negation af all verklighet och af allt sannt vara, och derfre sammanfaller med den rena materien, det absoluta intet, som ingenstdes frekommer, icke eger ngon tillvaro. Uti denna betydelse frsvarar materien, om n benmningen r oegentlig, ganska vl sin plats uti den rena idealismen. Men Plotinus sjelf har blott antydt, ej strngt vidhllit denna betydelse, och dertill torde flere anledningar gifvas. Redan af Parmenides anmrktes svrigheten att tnka och fatta negationen ssom sdan. Det r nemligen icke mjligt att tnka i n - t e t ; ty det vore detsamma som att i c k e a l l s tnka. Nr vi derfre skole tnka intet, d. v. s. i tanken gra oss reda fr hvad detta ord betyder, s mste vi tnka det ssom n g o t , eller, med andra ord , sjelfva intet, sjelfva negationen antager, nr den gres till objekt fr vr tankeverksamhet, karakteren af ngonting positivt. Men detta kan ock anses ssom en anledning, hvarfre Plotinus ltt kunde frledas att i allmnhet tminstone uti u t t r y c k s - och f r e s t l l n i n g s s t t inrymma materien en mera positiv betydelse; hvartill ock sjelfva namnet (materia ) i sin mn kunde gifva anledning. En vida strre orsak till frngendet af det ofvan angifna begreppet om materien ligger dock uti den omstndigheten, att Plotinus, ehuru idealistisk philosoph, dock icke fullkomligen hiiit sig

aoren ifrn empiriska frestllningar. Sdane uppenbara sig hos Plotinus p flerfaldigt stt, Sjelfva uppfattningen af det absoluta ssom en abstrakt enhet r i sjelfva verket intet annat n en konseqvens utur ett empiriskt philosopherande. Sedan man ter fattat det absoluta ssom en tom abstraktion, blott negativt bestm bar, r det tminstone ifrn den synpunkten konseqvent a tt i samma mn betrakta dess motsats materien ssom reel och positiv. H r- af lter sig bst frklaras, hvarfre Plotinus icke sllan, helst d han talar om de sinnliga tingen, tyckes betrakta materien ssom det verkliga vsendet eller substansen och formen deremot ssom dess bestmningar och accidenser. 1 Detta visar ock, huruvida det lyckats Plotinus att till ett helt sammanbinda och frena de stridiga sigter, som han herotat ifrn olika systemer.

I allmnhet upptcker man ltteligen uti Plotini skrifter en icke frsonad strid emellan tvenne motsatta philosophiska verldsskdningar, den empiriskaoch den rent idealistiska. Ssom i viss betydelseeklektiker, bemdade sig Plotinus att gifva r tt t bda, och framstllde sjelf ssom sin uppgift att uppvisa fverensstmmelsen emellan de olika sy s te - merna, isynnerhet Platos och Aristoteles. Detta r dock icke s l tt att gra. Det hgsta, hvartill man i detta afsoende konseqvent kan komma, r att, sedan man sjelf beslutat sig fr den ena sigten ssom den rigtiga och sanna, t den andra inrymma

r Ean. 2; b. 4, k. 6.

en viss relativ giltighet och betydelse. Det kon derfre icke frundra oss, att Plotinus misslyckades uti detta frsk. Snarare mste vi beundra, att han hunnit s lngt, som han verkligen gjorde; ty det kan icke nekas, att han frtrffligen lyckats uti ett visst htalfdunkel af spekulation, mysticism och phan- tasi frdlja sina brister, odi, med emanationslran ssom enande och sammanhllande grundtanke, gifva en viss fverensstfnmelse och konseqvcns t det hela. Men angriper man denna lra, som utgr en af hans svagaste sidor, s finner man snart, huru systemet gr snder och de srskilda delarne falla bredvid hvarandra utan enhet, utan ordning och sammanhang.

Hvad nu till slu t betrffar Plotini lra om verldsbildningen, s behfves derom intet srskildt ordas;* t y d verlden r en emanation utaf verlds-

1 L ika ondigt torde det vara att hr ter upptaga och frsvara den ofvan, pag. 2 , lemnado allmnna karakteristiken af P lotinus ssom eklektiker, m ystiker och pantheist, em edan vi hoppas, att rigtigheten af densamma utaf frestende afhandling ltteligen skall inses. Dock m ej frbises, att P lotin i eklekticism alltid r frenad med orig inalitet och sjelfstndighet, samt att densamma ofta nog r mera skenbar n verk lig , alldenstund Plotinus icke sllan uti de sa tse r , som han upptager och c iterar frn sina fregngare, inlgger en alldeles ny och egen m en in g , s att ln et bestr uti orden, men ej uti tanken. Beskaffenheten af Plotini mysticism inses lttast genom att betrakta ekstasen och hvad dermed hnger tillsam m ans, och pantheism en r i allmnhet s klart och tydligt uttalad ej blott genom emanationslran, utan ock genom innga andra d elar af hans theorotiska och praktiska philosophi, att vl i det afseendet ingen kan m isstaga sig.

\

sjalen, der materien spelar en blott negativ r l, s 3r klart, att derom i allmnhet galler, hvad ofvan om dessa mnen blifvit yttradt. A tt ter i detalj utfra granskningen af denna lra, mste vara af ett mindre intresse, enr Plotinus sjelf mindre utfrligt och vetenskapligt behandlat densamma, och de meraenskilda punkterna deraf till en stor del bero pden tidens ringa och ofullstndiga knnedom om naturen. Vi afslute hellre denna afhandling fr att i f ord antyda det hufvudsakliga resultatet af denna underskning med det allmnna omdme om Plotini lra och Neoplatonismen i allmnhet, att densamma, oaktadt mnga och stora brister, dock frrder bde djupsinnighet och snille, att i vissapunkter bestmda framsteg lta sig uppvisas framfrfregende system er, och att fverhufvud taget den vl frtjenar att rknas ibland de frnmsta system er, som den frchristliga philosophien har att uppvisa.