clICHistorisk tidskrift

för SkånelandNr 2 1990

gp*oat

aleHistorisk tidskrift för Skånelandutges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska föreningoch Landsarkivet i Lund.

RedaktionskommittéLänsantikvarie Carin Bunte, MalmöProfessor Erik Cinthio. LundArkivarie Rengt Danielson, Lund, re¬

daktionssekreterareMuseiråd Torkel Eriksson, Helsingborg.

redaktörHögskolelektor Gert Jeppsson, LundDocent Sten Skansjö, LundLandsarkivaric Anna-Christina Ulf-

sparre, Lund

innehållSid.

Erik Cinthio: Lunds domkyrkas förhistoria, S:t Laurentiuspatrocinietoch Knut den Heliges kyrka än en gång

Lars-Arne Norborg: Tio seklers LundSten Åke Nilsson: Lund och Lundagärd

Aktuellt om antikvarisktJubileumsutställningarna i Lund

OmslagsbildFrånsidan till ett Ethelredmynl slaget i London avmyntmästaren Edmund 979-85. Teckning i skala 2:1 av Maria Cinthio

11321

32

SLOMS BOKTRYCKERI AB. LUND 1990

Lunds domkyrkas förhistoria,S:t Laurentiuspatrociniet ochKnut den Heliges kyrka än en gång

Av Erik Cinthio

I anledning av Lunds tusenårsjubileum har artikelförfattaren funnit skäl att något funderaöver vad som kan ha hänt under de första hundra åren av milleniet på platsen för ochomkring dagens domkyrka, och varför S:t Laurentius blev dess helgonpatron. Samtidigttar han tillfället i akt att revidera sin tidigare uppfattning om vilken kyrka Knut den heligekan tänkas ha byggt.

Bosättningslämningaroch ett myntfyndDet område på vilket Lunds domkyrkaskulle komma att byggas upptogs i slutetav 900-talet och början av 1000-talet aven bosättning med förmodligen enkla ler¬hyddor och en varierad verksamhet. Ex¬akt vilken typ av aktivitet som förekom¬mit är svårt att avgöra. Men fynden av av¬fall med en myckenhet av djurben, rester

' av träkonstruktioner och läderavfall samtinte minst stora mängder s.k. vendiskkeramik torde ge klart besked om attnågon form av bosättning ägt rum på om¬rådet. Några säkra hus eller hyddkonst-ruktioner har ej kunnat konstateras inomde snäva schakt man rört sig i. Men enpåtaglig mängd gropar med upptill om¬kring en meters djup ner i den fasta mo¬ränen ger vid handen att man tagit upplera för att använda som klining till dekonstruktioner, som måste ha funnits.

I det sydöstra hörnet av nuvarandeKrafts torg gjordes vid schaktning för detnya domkapitelhuset i slutet av 1920-taletett myntfynd på ett djup som motsvarar

W

Omgiven av Alfa och Omega, begynnelsen ochänden, sträcktes för 1000 år sedan Guds hand överområdet som så småningom skulle bli platsen förLunds domkyrka.

Bilden i skala 2:1 visar reversen (frånsidan) av ettmynt, som mellan 979 och 985 präglats av denengelske kungen Ethelred, och som någon gång på990-talet tillsammans med andra mynt nedlagts ikanten av det område, som i dag är Krafts torg.

den äldsta marknivån. De tillvaratagnamynten härstammar från i huvudsak 990-talet. Fyndet består av ett engelskt Ethel-redmynt (976-1016), fem tyska varav ettOtto III (983-996) och fyra stycken OttoIII och Adelheid (991-995) samt två frag¬ment av s.k. nordiska halvbrakteater.

i

1

Dessa och några andra tidiga mynt frånskilda delar av Lund gav Monica Ryd-beck anledning att 1936 skriva: »Redandessa myntfynd antyda med säkerhet attett samhälle existerat vid tiden omkr. år1000 strax norr om Höjeå.»2 Brita Malmerhar sedermera antagit att de två halv-brakteaterna kan ha tillverkats i Skåne,närmast i Lund omkring 980. Av dennaanledning har hon också 1972 ställt frå¬gan om inte Lund existerade redan då.3

Området har alltså tvivelsutan varit be¬folkat för jämt tusen år sedan. Däremotsynes intet ge vid handen att en bosätt¬ning eller verksamhet från den tidigaredelen av vikingatiden har ägt rum påplatsen. Aktiviteten kan med andra ordsammankopplas med de spår av bosätt¬ning och verksamhet, som med en gångsynes ha satts igång på skilda ställen inomdet område, som snart skulle bli utbred-ningsplatsen för det medeltida Lund.4

kistor likaledes av urholkade ekstammar.Till skillnad från den nordligare gruppenvar dessa kistor täckta av ett plant lock.5

Trots likheten med bronsålderskistorär det ingen tvekan om att gravarna här¬stammar från den här ifrågavarande tidenoch ingenting talar heller emot att de ärrester efter kristna begravningar. De äralla orienterade i öst-västlig riktning.Detta förhållande garanterar icke i ochför sig en kristen begravning, men tidenför kistornas nedläggning kan stratigra-fiskt nära kopplas till den tidigare om¬nämnda bosättningen även om den ickeär samtidig med denna. Merparten aväven de äldsta gravarna kan konstaterasha grävts ner i de existerande kulturlag- -ren men aldrig genom de lager med sten-avfall och bruk, som härstammar från entid när stenkyrkobyggandet hade på¬börjats. I en av gravarna norr om kyrkanfanns på den döde resterna efter en sko¬beklädnad, som kan hänföras till senvikingatid eller tidig medeltid. En störrekrukskärva efter ett vendiskt kärl fråntiden före 1000-talets mitt fanns i enannan grav. Det är icke säkert, att skär¬van från början varit nedlagd i kistan,men det är ej uteslutet. Ett annat alterna¬tiv är att den hamnat på kistan vid grav¬fyllningen och sedan kommit in i denna.Under sådana omständigheter skulle denange att gravläggningen skett antingenmedan området fortfarande hade en bo¬sättning eller att den skett omedelbartefter det att denna upphört och markentagits i anspråk för gravläggning. Dettasenare alternativ är det mest sannolikaoch tyder i sin tur på en exploatering avområdet för kyrkligt bruk, om nu begrav¬ningarna varit kristna, vilket ingentingmotsäger.

Det bör här understrykas att gravkistorav likartad karaktär från området för de

Gravar kring kyrkanVid de grävningar av skilda slag, somföretagits kring domkyrkan från detta se¬kels början och fram till omkring 1940,har i skilda schakt gjorts fynd av grav¬kistor av varierande utförande (Fig. 1).Den sammantagna mängden av gravar re¬presenterar alla tänkbara gravtyper ochkonstruktioner och omspänner en långtidsrymd med framför allt medeltida be¬gravningar men även senare. De i dettasammanhang intressantaste gravarna harhaft träkistor bestående av hela ellerhalva ekstockar. Omedelbart norr omkyrkan har tillvaratagits eller konstate¬rats sammanlagt ett tiotal kistor där såvälsjälva kistdelen som den täckande delenbestått av urholkade ekstammar. Om¬kring 30 meter söder om kyrkan fram¬grävdes redan i början på 1900-talet 8-10

2

r' I II

JD i. ~ I *A8,oo\V'-- \; \ \t \ \

' \ L.__

£ \\ — ±.

__\ti

■

\\1 \r \M fl,; 1 Jif £*4 -

: mø - -'MS

\\\r‘>s?ÿ-

-..2 !! ; \ \\

* \±áP,& \

■�*. ... \'fit \\ \["•- X7

D o D □ 0 □ th«i*1M

\ \.0 0 IT 1

Ta a O o I

■ 1O a □□

I>* /7*/ ' i□ □ D □ 0 □ 10 0

,ot SS*" ' t//U /

y i+4P,iP /

i’v-/

-W /

£/leíi»“51- ' ' ; /r*_?

/

c»' -v. i,-— * BETECKNINGAR:/ a=> KISTA, EKSTOCK.

C3 « TRÄ. ÄLDRE MEDELTID.” YNGRE” NYARE TID.

£TEN, UTAN HUVUDNISCH” MED

TEGEL. UTAN" MED

/ □ O&UARIUM.-H- SKELETT.

( ♦ GRAVREKER./ O TUNNA/ SCHAKTGRANS.

S/\-.ÿ-rr CGJ.i-- a■

' <33\\ «S3!!?\\

å:i -0~u- X. v> STI\

Fig. 1. Utsnitt av sammanställningsplan över grävningar kring domkyrkan utförda under 1900-talet fram till1942. Senare gjorda schakt är ej medtagna, eftersom inga stockkistor påträffats i dem. Sammaställningen ut¬förd av R. Blomqvist och C. G. Lekholm 1944 och i sin helhet publicerad av O. Rydbeck 1946, s. 136 f.

äldsta s.k. Drottenskyrkorna sedermerapå dendrokronologisk väg kunnat daterastill tiden före eller omkring 1050.6

Förekomsten av dessa ekstockskistorsåväl som ett antal träkistor av annanmen också ålderdomlig konstruktionvisar under alla omständigheter på en re¬lativt omfattande gravläggning på områ¬

det redan vid mitten av 1000-talet. Efter¬som gravarna påträffats i smala schaktoch stora delar av området mellan dessaaldrig varit föremål för arkeologisk un¬dersökning måste vi räkna med ytterliga¬re ett stort antal ännu okända gravar fråndenna tid. Ett gravfält från den äldstakristna tiden behöver inte förutsätta en

3

södra sidoaltare.8 Hur den här ifråga¬varande kyrkan i detalj kan ha sett ut ärfortfarande svårt att avgöra. Det väsent¬liga är att det inom ramen för den nuva¬rande kyrkans norra sidoskepp och tillviss del även dess långhus har legat enkyrkobyggnad, som i sin tur har gjort attman vid byggandet av den större kyrkan-för ett kontinuerligt mässfirande - i detlängsta låtit den tidigare ligga kvar ochföljaktligen byggt runt densamma. Inteförrän ganska sent har man så kunnatsammanfoga de östra och västra delarnaav den större kyrkan (Fig. 5).

Utan att nu kunna förebringa några ar¬keologiska belägg tänker jag mig som enalternativ förklaring att det skulle ha kun¬nat vara redan Sven Estridsen som byggtdenna kyrka. Skälen härför grundar sig -tills vidare på tolkningen av de skriftligavittnesbörden rörande Sven Estridsensroll för en tidig Laurentiuskyrka. Hansnamn är visserligen aldrig explicit för¬knippat med S:t Laurentius. Men en radomnämnanden av honom måste dockhänföras till den stiftelse som senare bärhelgonets namn.

I en påvlig bulla från 1053 omnämnesför Danmarks vidkommande S:t Lauren¬tius på ett sådant sätt att man får förutsät¬ta att en Laurentiuskyrka eller stiftelseexisterade vid denna tid, och då sannolikti Lund.9 Den viktigaste antydan omSvens förbindelse med Laurentiuskyrkanfinner man i den berömda dödsnotisen iNecrologiet under den 28 april med bl.a.texten »Huic noslre ecclesiae duos mansuset dimidium dedit.»10 Här står visserligenicke uttryckligen att han skänkte de tvåoch ett halvt bolen till Laurentiuskyrkanmen väl till vår kyrka dvs. kanikernaskyrka, som bevisligen var Laurentiuskyr¬kan. Dessutom står Sven Estridsen i Nec¬rologies kungalista som den förste bland

kyrkobyggnad på området. Vi kan dockgöra ett antagande att det på platsenskulle ha kunnat finnas en eller kansketvå på varandra följande träkyrkor. Omdetta vet vi tills vidare ingenting, men viskulle kunna tänka oss att en mindre trä¬kyrka kan ha legat norr eller snararenordväst om den äldre gruppen kistor.En annan och kanske något senare trä¬kyrka skulle ha kunnat ligga söder omden nuvarande kyrkan och följaktligennorr om den senare gruppen träkistor(Fig. 3).

Det finns kanske också en möjlighet attden senare begravningsplatsen utnyttjatsi det ögonblick man började planera föroch även uppföra en äldsta stenkyrka.Vem som skulle ha låtit uppföra dennaeller dessa supponerade träkyrkor måstetills vidare bli en öppen fråga. Att någonav kungarna skulle ha varit initiativtagarebör dock vara ett rimligt antagande ickeminst med hänsyn till att det ursprungligakungsgårdsområdet torde ha befunnit sigi nära anslutning till platsen.

Den första stenkyrkanVi kommer därmed in på ett nytt pro¬blem av ganska komplicerad art. Jag hartidigare antagit att de byggnadslämningar- i form av framför allt grundmurar menockså ett i den nuvarande kyrkan befint¬ligt murparti - som befinner sig inom detnuvarande norra sidoskeppets murarskulle vara resterna efter Knut den heli¬ges kyrka från 1080-talet.7 Den blev re¬konstruerad som en 100 fot lång enskep-pig byggnad med eventuellt kortorn ochaltarrum (Fig. 4). Den östligaste delen avdenna kyrka skulle ha legat kvar fram tillden sista altarinvigningen i kryptan 1131.Vid detta tillfälle nedlades nämligen re¬liker från den äldre kyrkan i kryptans

4

1♦I\

\

■\

1 xx\ N.\ VC

J •/X \ \Fig. 2. Området kring domkyrkanvars läge streckmarkerats. Nivå¬kurvorna anger moränytans steg¬visa fall åt söder, snedstreckningendet ungefärliga området för denäldre bosättningen samt marker¬ingen i bildens högra hörn platsenför fyndet av 990-talsmynlen.

/

\ *,'•••../

\i\ /\rx, X.

.x''Yi !

1

Fig. 3. De påträffade ekstock¬kistornas läge i förhållande tilldomkyrkan samt rent gissnmgsvisplacering av två eventuella trä¬kyrkor.

;

L CbFig. 4. Den första stenkyrkans lägei förhållande till den följande störrekyrkan. !

5

de uppräknade kungar som i evighet skallihågkommas på grund av sin nit för denkristna tron och för byggandet av kyrkor.11

ga en högtidlig botprocession till domkyr¬kan för att där läsa mässan. Denna starkamarkering av S:t Laurentius och fasthål¬landet vid Otto I:s löfte var med andraord fortfarande levande under kejsarHenrik III:s tid.

Med hans sakrala härskarvärdighet in¬nebar Henrik III:s regering (1039-56)höjdpunkten och i vissa avseenden ocksåslutpunkten i den rikshistoria där kejsa¬ren kände sig förpliktigad att sörja förden rätta ordningen i ett kristet imperi¬um.15 Hclgonpatronerna hade härvid ennästintill politisk betydelse som objektivagaranter för en sakral legitimering av här¬skarmakten - ett synsätt som från ochmed 1100-talet skulle komma att subjek-tiviseras och därmed få en helt annan in¬nebörd.

Vad har nu detta med Lund och S:tLaurentius att göra? Jo, Sven Estridsenskulle ha träffat Henrik III redan 1048 iBremen. Följande år lär Sven med sinflotta ha deltagit i kejsarens angrepp påhertig Baldwin i Flandern och vid dettatillfälle svurit kejsaren en trohetsed.u>

Efter den stora försoningsfesten mellanärkebiskop Adalbert och Sven Estridsen iSlesvig 1052 har enligt Adam av BremenAdalbert bett kejsaren att inbjudaSven.17 Följande år, 1053, besöker ocksåSven Estridsen Henrik III i just Merse¬burg och firar där påsken med honom.18

Om någon haft anledning att införa ettLaurentiuspatrocinium är det sålundaSven Estridsen. Om han efter sin åter¬komst till Danmark fortfarande känt sigförpliktigad att i någon mån leva upp tilldet vasallförhållande han synes ha råkat ivid flottinsatsen i Flandern kan han ocksåha känt sig manad att för sina egna syftenimitera den form av sakralpolitiskt age¬rande, som övades av kejsaren för attmed helgonens hjälp utverka gudomligt

S:t LaurentiusOm det nu skulle vara så att en Lauren-tiuskyrka tillkommit under Sven Estrid-sens tid kan man fråga sig varför justdetta titelhelgon valts. Laurentiuskultensom sådan var visserligen av gammalt da¬tum men fick ett kraftigt uppsving och enalldeles speciell betydelse på grund av enbestämd händelse. Före slaget vid Lech-feld den 10 augusti (S:t Laurentius) 955avgav Otto I ett heligt löfte att om hanbesegrade ungrarna skulle han till S:tLaurentii ära inrätta ett biskopssäte iMerseburg.12 Otto segrade och han höllsitt löfte. Visserligen kom ej biskopssätetomedelbart till stånd, men ett kloster stif¬tades ganska snart i den kejserliga borgeni Merseburg.

Redan 937 hade Otto inrättat ett Mau-ritiuspatrocinium i Magdeburg, som efter¬hand skulle bli ärkesäte. Under framförallt senare delen av 900-talet lades bi¬skopssätena ned och återupprättadesmed jämna mellanrum men patrociniernakvarstod, tidvis som klosterstiftelser.Icke blott Otto I utan även hans efterföl¬jare lade hela tiden stor vikt vid de bådahelgonpatronerna. Inte minst synes Ottosheliga löfte till S:t Laurentius ha spelat enroll ej blott i Merseburg utan även för ka-nikerna vid S:t Mauritius i Magdeburg.13När domstiftet slutligen inrättades härdrog kanikerna och de blivande domher¬rarna in i Mauritiuskyrkan på S:t Lauren-tii dag.14 De samtidigt till klostret »S:tJohannis auf dem Berge» förflyttademunkarna kom därefter på kejsarens an-befatlning ända fram till slutet av 1000-talet att årligen in vigilia Laurencii företa-

6

stöd för en legitimering av ett rikssam-lande.

Efter Henrik III:s död, som för övrigtinträffade redan 1056, förändrades situ¬ationen radikalt icke blott för SvenEstridsen utan än mer för den central¬europeiska kyrkopolitiken. Detta kanockså vara anledning till att vi inte fåttnågon direkt kunskap om det sakralpoli¬tiska handlande, som kan ha ägt rumunder det tidiga 50-talet.

Under alla omständigheter har någotS:t Laurentiuspatrocinium aldrig nämntsi direkt anslutning till Sven Estridsensnamn. Första gången kyrkan uttryckligenbetecknas som en Laurentiuskyrka är iKnut den Heliges gåvobrev från 1085. Idödsnotisen för den 28 april sker det där¬emot ej. Texten i samma notis omtalarockså att Ipse (Sven Estridsen) primusdalbyensem ecclesiam edifieavit. Det villsäga, Sven Estridsen var den förste sombyggde dalbykyrkan - ej Det HeligaKorsets kyrka. (För dalbykyrkan används»Det Heliga Korset» för första gången ien dödsnotis - Simeon under den 6 juli -som införts 1123, och därefter före¬kommer benämningen i omnämnandetav brödraskapsförbindelsens förnyande1136.) Dödsnotisen för den 28 april börenligt Lauritz Weibull vara införd en tidefter 1123 och då som överförd från ettäldre necrologium. Hur gammalt detta nuförsvunna necrologium var vet vi inte,men det bör ej vara uteslutet att det till¬kommit i tiden före i varje fall 1085.

En förklaring till de skilda benämning¬arna på kyrkorna skulle eventuellt kunnavara att så länge helgonpatrocinierna tilldels används som politiska maktmanifes¬tationer går ej kyrkobyggnaden direktunder deras namn, men när den s.k. sub¬jektiva användningen av helgonpatroci¬nierna i slutet av 1000-talet gör sig gäl¬

lande kommer helgonets namn allt oftaretill användning även i omnämnandet avsjälva kyrkobyggnaden. En annan förkla¬ring kan vara att de tidigaste användning¬arna av namnet på helgonpatrociniernavanligen syftar på kongregationerna ochej på själva kyrkobyggnaderna. Här ut¬gör Laurentius i Knuts gåvobrev ett un¬dantag.

Sammanfattningsvis kan vi alltså kon¬statera, att det finns starka skäl för anta¬gandet att redan Sven Estridsen har låtitbygga en Laurentiuskyrka. Det skulle i såfall i första hand vara den mindre sten¬kyrka efter vilken vi fortfarande har vissarester i behåll innanför den ännu ståendekyrkan. Huruvida han eller någon annanföre honom först låtit uppföra en eller tvåträkyrkor på platsen måste bli en fråga tillkommande generationer av arkeologer.

Knut den heliges kyrkaVi återkommer nu till den uråldriga frå¬gan, vilken kyrka det var som Knut bygg¬de? Flera tidigare forskare19 har gjortgällande att delar av den av Knut påbör¬jade kyrkobyggnaden skulle befinna siginom murverket till den ännu ståendekyrkan, i framför allt dess östra delar. Jagär nu benägen att i princip återgå tilldenna uppfattning men vill samtidigt pre-cicera och revidera vissa delar av dettaantagande. Framför allt vill jag vändamig mot den uppfattning som gjorts gäl¬lande att Knut inte lät bygga en kryptautan att denna inom ramen för den redantill viss del uppförda kyrkan grävdes ut idensamma i samband med ärkebiskops-kyrkans tillkomst.

I min avhandling från 1957 gjorde jaggällande att den färdiga ärkebiskopskyr-kan uppvisar två från varandra markantskilda byggnadsetapper. Den äldsta av

7

dessa skulle präglas av inflytande frånvad vi i vid mening skulle kunna kallaanglonormandiskt område, närmast frånSydengland, Flandern och Normandie.Huvuddragen av planläggningen skullehärstamma från detta inflytande.20

Det andra byggnadsskedet skulle ha in¬neburit en modifiering av den redan tillstora delar uppförda byggnadskroppenmed bl.a. en förändring av absiden. Menframför allt skulle det andra skedetkomma att präglas av den skulpturala ut¬smyckning, som i grova drag kan härledasfrån Italien, och som ingenstädes kom¬mer till synes i de byggnadsdelar, som ut¬förts under det första skedet.

Till det första skedet har jag tidigareförutom en enklare absid fört de lägretranseptarmarna. De grundmursklackar,som befinner sig i de båda hörnen mellantranseptarmarna och sidoskeppen måsteockså räknas med i rekonstuktionen aven äldsta planläggning. De torde ha varitavsedda att bära trapptorn, som har ellerskulle ha lett upp till emporvåningar övertransept respektive sidoskepp. Det fakt¬um att de ifrågavarande grunderna ej lig¬ger i förband med transept- respektivesidoskeppsmurama motsäger ej den härgjorda tolkningen. Snarare är denna om¬ständighet ett stöd för tanken på trapp¬torn. De skulle med den föreslagna re¬konstruktionen på en begränsad yta bäraen större belastning än de omgivandemurarna. Med den kunnighet som i all¬mänhet kännetecknade de medeltidabyggmästarna skulle konstruktionen däri¬genom ha motverkat att eventuella sätt¬ningar i de starkast belastade grundmu¬rarna påverkade de kringliggande mur¬partierna. Huruvida dessa trapptorn harvarit uppförda eller enbart planerade ärsvårt att avgöra. Vissa iakttagelser kan¬ske tyder på att i varje fall det södra

trapptornet kan ha varit uppfört. I murenmellan södra sidoskeppvinden och södratranseptet finns nämligen en bågöppning,som i sin tur antyder att man planerat ochpåbörjat en emporvåning över sidoskep-pet.21 Att en motsvarande iakttagelse cjkan göras i norr bör vara helt följdriktigt,eftersom den äldre stenkyrkans östgavelhär blockerat genomförandet till långtefter det man kommit i gång med den nyagestaltning som skulle komma att präglaärkebiskopskyrkan.

De här i korthet redovisade äldstabyggnadsplanerna skulle kunna vara res¬ter efter just Knut den heliges påbörjadeoch till vissa delar utförda bygge (Fig. 6).

Låt oss kort sammanfatta vad som kanha kännetecknat denna kyrka. Kring enännu stående äldre stenkyrka har manpåbörjat byggandet av en krypta, som iprincip skulle ha haft samma utsträckningsom den nu befintliga. Anledningen tillatt den nya och större kyrkan ej kom attplaceras axialt i förhållande till den äldrekyrkan, vilket har varit en vanlig företeel¬se, måste förklaras av att man på lämpligplats inom den nya kyrkans murar villeinrymma en redan befintlig brunn ellersnarare källa med ett för kyrkan ovärder¬ligt vattenflöde. En väsentlig skillnadmellan Knuts kyrka och den senare ärke¬biskopskyrkan skulle vara den östligasteavslutningen, dvs. absiden, som enligt dearkeologiskt konstaterade grundmurs-resterna skulle ha varit snävare men sam¬tidigt också något djupare än den senare.Detta innebär också att den ursprungligapresbyteriekvadraten varit just kvadra¬tisk och ej som nu något förkortad. Dcskulpturala egenheter, som jag tidigarefört till det äldsta ärkebiskopsbyggetskulle också kunna härstamma fråndenna tid. Det rör sig om de skulpteradedjurhuvudena i norra kapellet liksom den

8

Fig. 5. Idémässig förenklad skiss av det tänk¬ta tillståndet omkr. 1131, omedelbart innanresterna av den äldre stenkyrkan rivs. Ärke-biskopskyrkans östparti har här förändrats iförhållande till Knut den heliges kyrkagenom att absiden breddats, trapptorncn för¬svunnit och transeptarmarna höjts. Södramittskeppsmuren samt södra sidoskeppetsmur och tak är på teckningen brutna för attge inblick i kyrkan.

A

A' v .. V WA-A : vA

k y ' 1 .\I! ,Asl

,3mmcm ft

,•

i-rV.,X

Fig. 6. Förenklad idémässig skiss av Knutden heliges planerade och påbörjade kyrko-bygge kring den äldre och ännu stående sten¬

kyrkan. Hur långt bygget hunnit innan pla¬nerna ändrades är svårt att avgöra. Sannolikthar kryptan och absiden i sitt första utföran¬de, delar av högkyrkans murar, södra sido-skeppet och det södra trapptomet utförts.Västpartiet kan ha planerats, men om det ut¬förts till någon del är osäkert.

r4S3%t\y 1

i K ■■

I

\'0| S3

l.J

•- V- \\3

v \ AV'*c

På planen har de vid början av llOU-t. upp¬förda murarna skrafferats. Ej fyllda mur¬sträckningar markerar dels den tidigare 1000-talskyrkan och dels de delar av Knuts kyrka(absid och trapptorn) som förändrades viddet fortsatta f 100-talshygget.

A- (\

9

här i ristning och i norra sakristian iskulptur förekommande kryssomeringenmed förebilder i Sydengland.22 Det börtilläggas att det på flera ställen i kryptan,framför allt i väggarnas övre delar i mot¬sats till de nedre där vittrade kvadrarbytts ut vid skilda tillfällen, förekommerdels ett stenmaterial och dels en kvader-storlek, som radikalt avviker från deövriga kvaderstenarna i kyrkan. Varifråndessa kommer både med hänsyn till geo¬logiskt ursprung och eventuell återan-vändning är ett intressant problem som vimåste återkomma till i ett annat samman¬hang och kring vilket forskning pågår.23

Samtidigt med påbörjandet av krypt-bygget torde man ha lagt ut grunderna förkyrkan i övrigt så långt det var möjligtmed hänsyn till den ännu kvarståendeäldre kyrkan. Trapptorn mellan sido-skepp och transept kan i varje fall haplanlagts och till vissa delar kanske ut¬förts, vilket även bör vara fallet medde ursprungligen lägre transeptarmarna.Med hänsyn till överensstämmelsen mel¬lan de större kryptpelarna och de stortanlagda arkadpelarna i långhuset är detej uteslutet att även långhuset planeratsoch till vissa delar utförts i detta skede.Det skulle i så fall vara närmast den södraarkaden och den södra långhusmurensom skulle ha varit möjliga att uppföraeller påbörja. Det är icke heller uteslutetatt ett västparti påbörjats och att ett avtornen, i så fall det norra, uppförts till enviss höjd för att bära klockor.

Tidigare har jag som sagt betraktat denhär sammanfattade beskrivningen somrepresenterande ett första skede i denärkebiskopskyrka, som började byggasstrax efter 1103. Men även då betraktadejag samtliga impulser för denna gestalt¬ning som emanerande från Kanalområ¬det. Detta kontaktområde är icke mindre

troligt för ett skede, som ligger 20 år tidi¬gare, snarare är 1080-talet troligare för enförmedling av dessa impulser både medhänsyn till den personella och politiskasituationen och till tänkbara motsvarandebyggen i det nämnda impulsområdet. Såhar t,ex. kryptan till den av mig tidigarepåvisade kyrkan i Ronse i Flandern in¬vigts 1089,24 och det var för övrigt just iFlandern som Knuts svärfar, Robert IFriso, var hertig från 1071 ,25

Med den här gjorda tolkningen avvilken kyrka Knut kan ha byggt blir deåterkommande necrologieuppgifternaqui primus fundavit hane ecclesiam heltadekvata. De i början av 1100-talet skriv¬ande bröderna syftar på en kyrkobygg¬nad, som visserligen är i färd med att er¬hålla en delvis ny resning och framför allten skulptural utsmyckning men som tillsin huvudsakliga utsträckning och grund¬läggning bygger på de murar, som Knutförst lät uppföra.

Min tidigare uppfattning om vad vi kankalla ärkebiskopskyrkans gestaltning ochgenomförande påverkas icke principielltav den här framförda förändrade uppfatt¬ningen om vem som skulle ligga bakomrespektive byggnadsetapper, En skillnadkommer emellertid att kunna bli följden,nämligen tidfästningen av när de skildaskulpturgrupperna framträder i Lund.Kort sagt bör vissa av de först framträ¬dande lombardiska skulpturimpulsernakunna placeras ett eller ett par årtiondentidigare. Men detta är en annan historia,till vilken det kan finnas skäl att åter¬komma. Och f.ö. skulle vi med dessa pro¬blem också förflytta oss in i ett sekel, somej är aktuellt i denna framställning.

Noter1 De arkeologiska iakttagelserna har gjorts vidskilda tillfällen i drygt hundra är i samband med led-

10

nings- och dräneringsschaktningar. Wibling 1895,Rydbeck 1915, 1942, 1946, Thun 1961.1 Rydbeck, M., 1936, s. 45, 47.1 Malmer, 1972.4 Jmf. Andren, 1980, Karta 11.5 Rydbeck, 1942 och 1946. I Rydbecks båda arbe¬ten finner man en ingående redogörelse för alla frånområdet kända gravar av äldre typ.6 Mårtensson, 1976, s. 96.7 Cinthio, 1953, 1957, 1960.* Necrologium Lundense, s. 51.9 Skyum-Nielsen, 1952.10 Necrologium Lundense. s. 69.11 Ibid., s. 45.12 Beumann, 1974.13 Beumann, 1974. I detta sammanhang kan vifråga oss vad en synnerligen gåtfull anteckning iNecrologiet betyder. Under den 22 sept är helt i sinordning infört helgonnamnet Mauritius. Men for¬muleringen är märklig. Det står mämligen Mauriciipatroni nostri, vilket betyder, att Mauritius varitkyrkans väsentliga skyddspatron. Notisen som in¬förts 1123 torde gå tillbaka till cn äldre och okändförlaga och kopiator har synbarligen bortsett fråndet för Laurentiuskyrkan då icke adekvata epitetet.Kan möjligen Mauritiuskulten i Magdeburg med sinnära koppling till firandet av S:t Laurentius vara enförklaring?14 Beumann, 1974, s. 275.15 Reindel, 1976, s. 730.16 Florence of Worcester ed. Thorpe I, 201, 1049:Suanus etiam rex Danorum, ut Imperator illi manda¬ret, cum sua classe ibi affuit et ea vice fidelilarem im-peratore juravit. Hämtat från Arup, 1931, s. 75, n.1.17 Adam III. 18.'* Herimanni Aug. Cron. 1053 (11 apr.). MG, SS.V, 132: imperatore in Saxonia apud Merseburg com-morante, cum rege Oanorum pascha egit. FrånArup, 1931, s. 75, n. 1.19 Så t.ex. Brunius, Sesselberg och även Rydbeck -

framförallt före 1942.2,1 Cinthio, 1957, s. 63 ff.21 Cinthio, 1957, s. 70 ff., fig. 28-30.22 Cinthio, 1957, fig. 21-23.22 Projekt i regi av RAÄ och SUM, som i Skåneleds av Barbro Sundnér, som gjort en preliminärsammanställning under beteckningen »Undersök¬ning av vittringsskador och stenmaterial i Lundsdomkyrka».24 Cambier, 1960.2f Gallén, 1985.

LitteraturAdam av Bremen. Historien om Hamburgstiftet

och dess biskopar. Svensk översättning av Ema¬nuel Svenberg. Stockholm 1984.

Andrén, A. 1980. Lund. RAÄ och SHM Rapport,Medeltidsstaden 26.

Arup, E., 1931. Kong Svend 2.s Biografi. ScandiaIV.

Beumann, H. 1974. Laurentius und Mauritius. Zuden missionspolitischen Folgen des Ungarn¬sieges Ottos des Grossen. Festschrift für WalterSchlesinger, Band II.

Cambier, A. 1960. HetSst. Pieters- en Hermesstift teRonse. (Stencil).

Cinthio, E. 1953. The 1Ith Century CathedralChurch in Lund. Medd. LU HM.

— 1957. Lunds domkyrka under romansk tid.— 1960. The oldest Bishop Churches in Lund.

Medd. LUHM.Gallén, J. 1985. Knut den helige och Adela av Flan¬

dern. Europeiska kontakter och genealogiskakonsekvenser. Studier i äldre historia tillägnadeHerman Schück.

Malmer, B. 1972. Hur gammalt är Lund? Ale nr 21972.

Mårtensson, A. W. 1976. Gravar och kyrkor.Archaeologica Lundensia VII.

Necrologium Lundense. Utg, av Lauritz Weibutl.Lund 1923.

Reindel, K., 1976. Königtum und Kaisertum derLiudolünger und frühen Salier in Deutschlandund Italien. Handbuch der Europäischen Ge¬schichte. Band I. Stuttgart.

Rydbeck, M. 1936. Skånes stenmästare före 1200.Lund.

Rydbeck, O. 1915. Bidrag till Lunds domkyrkasbyggnadshistoria. Lund.— 1942. Knut den heliges Laurentiuskyrka. Medd.LUHM.

— 1946. Lunds domkyrka. Lunds domkyrkas histo¬ria I.

Skyum-Nielsen. N. 1952. Den ældste pavebulle tilDanmark. Runer og Rids. Festskrift til Lis Ja¬cobsen.

Thun, E. 1961. Finds from Lund Cathedral. Medd.LUHM.

Wibling, C. 1895. Lunds domkyrkas grund. Aar-bøgerfor nordisk Oldkyndighed og Historie.

11

Tio seklers Lund

Av Lars-Arne NorborgPersikevägen 27, 22355 Lund

Artikeln är ett föredrag hållet vid årsmötet med De skånska landskapens historiska ocharkeologiska förening den 22 april 1990.

staden grundlagts av Knut den store 1020och därför firade 950-årsjubileum detåret med bl.a. kransnedläggning vid denförmodade stadsgrundläggarens grav iWinchester. I år är det 990 och SvenTveskägg som gäller, och en eller annanmedborgare frågar sig nog, oroligt ellerförväntansfullt, om arkeologerna någon¬stans nere i gyttjan ska hitta rester av be¬byggelse från Harald Blåtands tid, så attåtminstone de yngre lundaborna ska hin¬na med ett 1050-årsjubileum 2020.

Forna tiders lundabor gjorde sig intesällan överdrivna föreställningar om sinstads ålder. Mogens Madsen, biskop iLund mot slutet av 1500-talet, citerade isin stadsbeskrivning en gammal vers:

Den tid Kristus lät sig födastod Lund och Skanör i fagraste gröda,

Denna föreställning om Lunds uråldrig¬het är numera övergiven. Enligt RagnarBlomqvists, vår främste stadshistorikers,1941 framlagda uppfattning ska staden hatillkommit i början av 1000-talet på kung¬ligt påbud men på en plats, där det redantidigare förekommit betydande handel.Lund ska ha övertagit funktioner från enäldre marknadsplats vid Linero, somidentifierats med den senare omtaladeTre högars marknad, i närheten av Aren-dala, där det skånska landstinget undertidig medeltid hade sin mötesplats. Sta-

»Lund, den hemlighetsfulla staden, somman aldrig blir klok på; sluten, ogenom¬tränglig; men icke med öppna armar; all¬varlig och arbetsam som ett kloster, ditman icke går in godvilligt, men ändå läm¬nar med saknad; som man tror sig kunnafly, men dit man kommer igen.»

Orden är välkända, August Strindbergsofta citerade ord om den stad, där hantillbragte ett par år under slutet av 1890-talet. »Den hemlighetsfulla staden, somman aldrig blir klok på.» Oändligt myckethar tänkts, talats och skrivits om Lund,och ändå har ingen kunnat uttömma detlundensiskas väsen. Inom det utrymmesom står mig till buds kan jag inte hellermeddela några nya, tidigare okända faktaeller insikter. Vad jag kan göra är baraatt inför tusenårs jubileet dra upp någragrova linjer i vår stads utveckling, sådanden ter sig i ljuset av dagens arkeologiskaoch historiska forskning.

Lunds ålder och uppkomstHur gammalt är Lund? Med vilken rättfirar vi tusenårsjubileum 1990? Vad finnsdet för skäl att tro, att det just 990, ochinte t.ex. 1020 eller 1000 eller 970 upp¬stod någonting, som vi kan ha rätt att kal¬la staden Lund? Frågorna är så mycketmera berättigade som vi 1970 trodde att

13

den ska ha vuxit fram kring ett gammaltvägskäl vid Stortorget, där Malmövägengrenade sig längs Bredgatan och Sandga¬tan. Själva ortnamnet har ansetts indi¬kera en offerlund. Handelsplats- vägmö-te - offerlund: dessa faktorer har tillsam¬mantagna ansetts förklara varför kunga¬makten valde just Lund som plats för enny stadsbildning. Den kung som antogsvara stadsgrundare var Knut den store(1018-35), eftersom han på 1020-talet lätprägla mynt i Lund. Därav blomsterhyll¬ningen i Winchester 1970.

Men vetenskapsmännen gräver stän¬digt djupare, i det här fallet i bokstavligmening.

De senaste decenniernas utgrävningaromkring Stortorget och längs Stora Söder¬gatan har givit oss en delvis ny, om ocksåinte helt lättolkad bild av stadens äldstahistoria.

Bebyggelsen i centrala Lund är tyd¬ligen äldre än vi tidigare antagit. Redanvid grävningar på PK-bankcns tomt 1974påträffades gravar som kunde dateras tillomkring 1000 eller t.o.m. något tidigare;bl.a. påträffades »tusenårspinnen». 1984fann man strax norr om Kattesund spårefter en kyrka från slutet av 900-talet,den som på inte alldeles säkra grunderkallats Sven Tveskäggs kyrka. Ordet spårska här fattas bokstavligt: det handlar omstolphål i marken. Preliminära dendro-kronologiska undersökningar har ocksåvisat att det funnits bebyggelse väster omkvarteret Svartbröder från tiden omkring990. Minst lika intressant är, att den ti¬diga bebyggelsen i Lund varit långt meraomfattande än man tidigare trott. Dennådde på flera punkter ut till läget för dennuvarande stadsvallen, vilket visas bl.a.av de just nu pågående grävningarna ikvarteret Gyllenkrok.

De slutsatser som kan dras av dessa

fynd är dock mera osäkra. En del äldreföreställningar verkar inte längre stå såhögt i kurs. Närbelägna institutionertycks inte ha spelat någon påvisbar rollför stadens tillkomst. Landstinget i Aren-dala förefaller ha uppstått först i sambandmed det danska rikets enande omkring år1000 och kan i så fall inte vara äldre änLund. Det finns inga bevis för att trehögars marknad låg vid Linero. Vidschaktningarna för stadsdelen IJncrounder 70-talet fann man inga spår avnågon marknadsplats. Noggrannare un¬dersökningar av det äldsta gatusystemettycks också ha ryckt undan grunden förvägskälsteorin. En annan gammal kärtanke, som visat sig ohållbar, är att sta¬den lagts i närheten av Höjeå, som år1000 skulle ha varit segelbar upp tillLund. Så tycks inte ha varit fallet, och i såfall borde ju för övrigt centrum ha legatvid Källbymölla. Däremot har ortnamns-forskaren Bengt Pamp i Kulturens årsbok1990 anfört nya skäl för den gamla teorinatt namnet Lund skulle kunna indikeraen kultplats.

Men varför ligger Lund där det ligger?Ja, på den frågan har arkeologerna, omjag läst dem rätt, idag egentligen intenågot svar. Och vad värre är, med tankepå 1000-årsjubileet, deras resultat visarinte otvetydigt, att den bebyggelse frånslutet av 900-talet som de upptäckt variten stad. Anders Andrén, en arkeolog somskrivit två digra rapporter om medeltids¬staden Lund, lutar åt att den första be¬byggelsen kan ha varit en vanlig landsbyav den typ som fortfarande finns i ÖstraTorn och Stora Råby, med en bygata i öst¬västlig riktning längs en linje Magie StoraKyrkogata-Klostergatan. Den har i såfall troligen inte varit gammal ens somlandsby. Den nya agrarhistoriska forsk¬ningen anser nämligen, att de skånska

14

byarna i stort sett inte är äldre än vikinga¬tiden.

Ett stycke in på 1000-talet tycks emel¬lertid en urbaniseringsprocess ha kommiti gång i denna bondby, som ännu inte varakademisk. Lund blev ett »kungalev», ettcentrum för skatteuppbörd, hit komkungliga ämbetsmän - den s.k. Lunda-gårdsstenen har kanske rests till minne avtvå sådana. Hit förlädes omkring 1020 ettkungligt myntverk. Av allt att döma varkungamakten här liksom vid andra sam¬tida stadsgrundningar (Sigtuna!) den dri¬vande kraften, och kung var på den tidenKnut den store. Kanske har det inte varitalldeles oriktigt att i honom se vår stadsgrundläggare, och kanske kan det finnasskäl att då och då skänka honom en tack¬samhetens tanke, när vi vandrar genomKnut den stores gata.

ståtligare stiftshelgedom. 1123 stod denunder koret belägna kryptkyrkan färdig,och 1145 kunde ärkebiskop Eskil inför enlysande församling förrätta högkyrkansinvigning. Som ingen annan byggnadskulle domkyrkan med den norr därombelägna ärkebiskopsborgen Lundagårdunder århundraden framåt fungera somLunds hjärta.

Under medeltiden var Lund »metro¬polis Daniae», Danmarks metropol, lan¬dets kyrkliga och vid sidan av Köpen¬hamn, »kongens by», också världsligacentrum. Ärkebiskopen var nämligenockså en politisk maktfaktor av förstaordningen. Han var den främste i riksrå¬det, som tillsammans med kungen styrdeDanmark. Han hade också militära makt¬medel till sitt förfogande, yrkessoldateroch befästa slott. De stora ärkebisko¬parna - Eskil, Absalon, Andreas Sunes-son, Jakob Erlandsson -var nationella le¬dargestalter i lika hög grad som kungarna,antingen de tillsammans med kungarnaav Valdemarernas ätt bedrev expansiv ut¬rikespolitik på andra sidan Östersjöneller de längre fram i tiden bjöd kunga¬makten spetsen i kamp för kyrkans fri-och rättigheter.

En nödvändig betingelse för dennakraftutveckling var en fast ekonomiskbas. Ärkesätet ägde runt 2250 gårdar,kvarnar, fisken och stadsfastigheter ochdrev med produkterna från de kyrkligajordarna en betydande handel, också utöver landets gränser. De flesta kyrkligagårdarna var vanliga hemman, som bru¬kades av bönder, som betalade landgille iform av säd, boskap eller andra jordbruks¬produkter. Dessutom måste alla bönderbetala tionde till kyrkan. Klcrkerna varalltså ett slags rentierer, som tillgodogjordesig ett överskott från de underlydandeböndernas arbete.

ÄrkebiskopsstadenOm det var kungamakten som grundlädestaden, så var det en annan, med kunga¬makten nära förbunden samhällskraftsom blev fundamentet för dess senarestorhet: kyrkan. 1060 blev staden ettcentrum för den kristna missionen i Skåneoch en mansålder senare (1103) blev denärkesäte i ett stift som omfattade Skåne,Halland, Blekinge och Bornholm och därstiftschefen inte bara var Danmarks utanhela Nordens primas. Redan före ärke-sätets tillkomst hade de första kristnakyrkorna börjat byggas. De var stav¬kyrkor i trä av den konstruktion, som vikan studera i medeltidsmuscct i Katte¬sund. Vid 1000-talets mitt byggdes denäldsta kända stenkyrkan, Drottens kyrka,över vars ruiner museet har uppförts. Endomkyrka, helgad åt S:t Laurentius, hadeLund fått senast på 1080-talet. Efter är-kesätets tillkomst 1103 byggdes en ny och

15

En yrkesgrupp, som man kanske inteskulle ha väntat sig att finna i Lund, ärfiskarna. Att de funnits, visar dock gatu¬namnen Stora och Lilla Fiskaregatan. Dehar troligen företagit sina fiskefärder frånLomma och andra platser vid Öresunds-kusten. Trots sitt läge en bit inne i landetförefaller Lund i synnerhet under äldremedeltid ha varit en betydande handels¬stad. Lundaborgarna har t.o.m. bedrivitaktiv utrikeshandel.

Någon stor stad var Lund dock inte.Enligt de senaste beräkningarna tordebefolkningen ha uppgått till 2800-3200personer. Det låter inte mycket, men dåskall man minnas, att Köpenhamns be¬folkning 1380 har beräknats till 2800-3920.

Den äldre medeltiden är Lunds egent¬liga storhetstid. Under senmedeltidenbörjar Lund relativt sett gå tillbaka. Lundöverflyglas som handels- och hantverks-stad av Malmö. Men den andliga ledar¬ställningen behöll staden.

Ur bondens synpunkt betydde detta,att han en stor del av året måste arbetaför att försörja improduktiva klasser ochatt han i många fall själv måste leva videller nära existensminimum. Det är na¬turligt, om han ibland kunde bli bitter påprästerskapet. Ibland utbröt öppna bon¬deuppror, det största 1180-82, när ärke¬biskop Absalon försökte genomdriva kra¬vet på biskopstionde. Efter hårda strider,bl.a. vid Dösjebro och Getinge, slogsbönderna ner av ärkebiskopens bepans¬rade knektar. Lundaborgarna iakttog enförsiktig neutralitet.

Kyrkan präglade också stadens ut¬seende. Utöver domkyrkan fanns intemindre än 19 sockenkyrkor, 6 kloster och2 kyrkliga sjukvårdsinrättningar. Stadenmåste ha inrymt ett okänt, men mycketstort antal andliga, präster, munkar, nun¬nor och sjukvårdare. Alltfler tomter ochfastigheter tillföll kyrkliga institutionergenom gåva eller köp, och slutligen bilda¬des en sammanhängande kyrkostäd frånS:t Peters kloster i väster till Maria Magiekyrka i öster. Centrum i denna kyrkostädvar domkyrkan och den närbelägna bis¬kopsborgen Lundagård.

Men det medeltida Lund var aldrigbara en kyrkostäd utan också en handels-och hantverksstad. Redan under 1100-talet tycks Lund ha blivit centrum för ettblomstrande hantverk. Lager av slagg,träkol och sot väster om Stortorget visarpå en omfattande produktion av metall¬föremål. Också ett stycke längre söderut,i kvarteret Repslagaren , har påträffats ettstort verkstadsområde från 1100-talet.Kring Stortoget uppstod efterhand enpermanent bebyggelse av bodar, somhyrdes ut till handlande och hantverkare.Kompakta lager av läderavfall vittnar omproduktion av lädervaror i stor skala,grundad på omlandets boskapsskötsel.

En liten dansk stiftsstadSnart skulle dock också den gå förlorad.Med reformationen 1536 förändradesLunds villkor på ett dramatiskt sätt. Denkatolska kyrkoorganisationen bröts sön¬der, ärkesätet upphörde att existera, dekyrkliga egendomarna drogs in till kro¬nan, Ärkebiskopsborgen Lundagård för¬föll och revs slutligen. På dess områdebyggdes i stället Kungshuset (Lundagårds-huset) som lokal för länsförvaltningen ochkungligt residens. Alla kyrkor i staden ra¬serades utom S:t Peters klosterkyrka ochdomkyrkan, som nu fick en ny roll somförsamlingskyrka. Med alla sina rivnings¬tomter efter kyrkor och kloster måsteLund en tid framåt ha gjort intryck av ensvårt härjad stad.

16

m*

I«.

L v,

fTiriÄ'm wf' Í: ■ ' S&

Iv

Domkyrkan och akademien med omgivningar, sedd från norr. Gouache, omkr. 1780. LUB.

Handeln gick tillbaka; med ärkesätetförsvann ett högst betydande kundunder¬lag. Däremot tycks hantverket ha blomst¬rat. Goda tider för jordbruket gav in¬komster åt Skånes adliga storgodsägare,som kunde beställa åt sig snidade möbleri renässansens stil. De lutherska kyrkornabehövde också predikstolar och bänkin¬redningar. Lund hade alltså blivit en stilladansk stiftsstad bland andra. Men som ettarv från sin medeltida storhetstid hadedet vissa tillgångar, som i tecknet avandra stjärnor skulle komma att ge sta¬den en ny storhet: ett domkapitel, en ka¬tedralskola och slutligen en hög kyrkligämbetsman, som i början lystrade till dennymodiga benämningen superintendentmen så småningom antog den gamla he¬derliga biskopstiteln.

att placera en akademi just i Lund. Ettannat skäl var att staden kunde användas •

som bas för försvenskningen av de nyligenerövrade skånska landskapen.

För halvtannat århundrade framåt komLund att domineras av Regia AcademiaCarolina, den kungliga karolinska akade¬min, som universitetets officiella namnlöd. Som andra liknande inrättningar varakademin i första hand en undervisnings¬anstalt och bara i andra hand ett forsk¬ningscentrum. Huvuduppgiften var attutbilda ämbetsmän för kyrkans och statenstjänst, men man ville också ge de stude¬rande sådana insikter i ekonomi och na¬turvetenskap, som efterfrågades i utilis-mens och merkantilismens tid. Undervis¬ningen bedrevs huvudsakligen i form avföreläsningar och demonstrationer, t.ex.dissektionerna i den anatomiska teatern iKungshusets övervåning. Det förekomockså disputationer i stor myckenhet, iregel på latin. Man ville öva studenterna i

Den akademiska bondbynDet var dessa resurser som gjorde attKarl XI:s förmyndarregering år 1666 valde

17

att tala vetenskapens internationellaspråk och samtidigt träna dem i logisk ar-gumenteringskonst. Kulmen var gradual-disputationen, då respondenten hade attförsvara ett antal teser i en avhandling,som i regel inte han själv utan en profes¬sor hade författat. Studenten läste van¬ligen många ämnen. Polyhistorn, densom behärskade hela sin tids vetande,den vandrande uppslagsboken, var densom beundrades mest, naturligt i en tiddå böcker var svåråtkomliga och det intefanns någon nationalencyklopedi.

Trots den starka tonvikten på undervis¬ning bedrevs dock en hel del forskningvid akademin, som under 1700-talet hadesin första vetenskapliga storhetstid mednamn som filosofen Andreas Rydelius,naturvetarna Kilian Stobaeus och ErikGustav Liedbeck och historikern SvenLagerbring.

Studenterna var inte många, under1700-talet som mest 500. De flesta hördehemma i Skåne och Blekinge, men detfanns också ganska många smålänningar,hallänningar, bohuslänningar, västgötaroch östgötar. I huvudsak var akademinett universitet för södra Sverige. Ca 1/3av studenterna kom från prästhem, ochde flesta utbildade sig för kyrkans ellerskolans tjänst. En viss förändring inträf¬fade på detta område under 1700-talet.Ämbetsmanna- och borgarsönerna ökadesina andelar på prästsönernas bekostnad,samtidigt som alltfler studenter sökte sigtill ämbetsmanna-, domar- och läkarba-norna. Den av Sten Selander besjungnebondestudenten var ingen typstudent iLund; bara drygt 1/10 kom från bondehem.

Studenterna var unga jämfört med nu,de flesta var.15-25 år. Den låga åldernkan vara en förklaring till de vanliga stu-dentoroligheterna, som delvis hade ka¬raktären av tonårsbråk. Kanske smög sig

en eller annan värsting in bland allonge-perukerna. Många studenter var »osty¬rige, yre och ovane att låta Guds ord ochett sunt förnuft styra deras gärningar»,suckade akademiska konsistoriet uppgi¬vet 1723. Men det fanns också orolighetermed politisk bakgrund. Så 1716, när KarlXII försökte tvångsrekrytera studentertill armén, om de inte klarade vissa kun¬skapsprov. Studenterna spikade igen dör¬ren till den lokal, där förhören skulle hål¬las och satte upp ett plakat om »friheten».Vid de oroligheter som ägde rum 1793tycks det ha varit revolutionära idéer frånden just pågående franska revolutionen,som varit pådrivande.

Universitetet var en stad i staden medegen domstol och förvaltning, egen polis¬kår, eget fängelse. Professorerna var friafrån borgerlig tunga och hade de främstaplatserna vid söndagsgudstjänsterna idomkyrkan. Segregationen mellan detakademiska och det borgerliga Lund fickett synligt uttryck i den år 1744 uppförda,sedermera till största delen rivna Lunda-gårdsmuren.

Själva staden gjorde i hög grad skäl förTegnérs beteckning »en akademisk bond¬by». I den ännu glest bebyggda staden in¬nanför vallen fanns ännu gott om odlings¬ytor, och på lyckorna, vängarna och fäla-derna därutanför odlade stadsborna medbiskop och borgmästare i spetsen sina lot¬ter eller drev kreatur på bete. Jordbruketgav staden miljöproblem, ehuru av annatslag än vår tids. De flcrsta gårdar i stadenhade stall, fähus och lada. Svin bökade påkyrkogårdarna, till griftefridens störandeoch medborgarnas förargelse. Överalltlåg halmstackar och gödselhögar. Förgä¬ves sökte borgmästaren förmå borgarnaatt åtminstone sopa rent framför egendörr.

Bland borgarna fanns ett mindre antal

18

centrala, attraktiva lägen byggdes privat¬villor och hyreshus med rymliga lägenhe¬ter för välbetalda akademiker och fram¬gångsrika företagare. Järnvägens an¬komst 1856 medförde en förskjutning avcentrum från trakten av Mårtenstorgettill Kyrkogatan-Klostergatan, där ståtligabank- och affärshus uppfördes. Samtidigtskapade stjärnarkitekterna Brunius ochZcttervall med obegränsat självförtroendesin kolossala historieromantiska teater¬kuliss i området kring domkyrkan ochuniversitetet. Under decennierna kringsekelskiftet 1900 börjar så bebyggelsen tasina första stapplande steg utanför stads¬kärnan. På 1880-talet utbyggs Spoletorp,området från Clemcnstorgct upp motkung Oscars väg. Välbeställda medborgaresöker sig en grönare och skönare värld iprofessorsstaden, och en arbetar- ochhantverkarstad växer fram på väster. Denstora expansionen låter dock vänta på sigtill efterkrigstiden. Den kan bara antydasmed namnen på några av de stadsdelar,som då planerades och utbyggdes: Ko-bjer, Stjärnstaden, även kallad Östberlinefter byggherren, sparbankschefen HelgeBerlin, alternativt p.g.a. husens förmentanspråkslösa beskaffenhet, Klostergår¬den, Linero, Gunnesbo, Nöbbelöv, N.Fäladen, Mårtens fälad, Östra Torn. Nutalas om »Stångbystad» och »Hardc-bergastad» eller rentav »Örtoftastad».

Vilka krafter är det då som förvandlatden akademiska bondbyn till storstadenin spe? Svar: jordbruket, universitetetoch industrin, i nu nämnd ordning.

1800-talets jordbruksrevolution gjordedet för första gången möjligt att maximaltutnyttja +10-jordcn kring Lund. Jord¬brukarnas ökade inkomster gjorde attmarknaden för köpstadsvaror och hant¬verksprodukter expanderade. Samtidigtökade behovet av krediter och försäk-

handlande, som lämnat efter sig någrakarakteristiska köpmansgårdar med bo¬stad, butik, lager och lagård, allt i ett:Sylvanska gården, Kjederqvistska gården,Wichmanska gården osv. Men de flestaborgare ägnade sig åt olika hantverk, ochen och annan startade t.o.m. en manu¬fakturindustri med t.ex. tegel- och tobaks-tillverkning.

De flesta byggnaderna var korsvirkes¬hus, även om de forna halmtaken pågrund av brandrisken ersatts med tegel¬tak. En bit in på 1800-talet ändrade sigsmaken, och husen överdrogs med viteller gul puts. Nykterhetsmanncn PeterWieselgren beskrev 1823 Lund som »liken af trädgårdarne i Athén. Ty de flesteqvarteren äro lundar, där tempelhvitahus skina fram mellan de gröna, darrandebladen, och landets vise bo i desse hus,spatsera i desse lundar».

Tillväxtens LundUnder 1800-talet började Lund växa påriktigt. Den tegnérska bondbyn hade3000 invånare, men vid sekelskiftet 1900hade siffran gått upp till 17000. Fram tillandra världskrigets slut hade den siffranfördubblats. 1974, när Lund gick upp iden nybildade storkommunen, var folk¬mängden 58000. 1989 bodde i tätortenLund ca 62-63000 människor. Och fårman tro befolkningsprognoserna, verkaren ny stor expansionsvåg vara på väg.

Parallellt med folkökningen byggdesstaden ut. Under större delen av 1800-talet skedde expansionen huvudsakligeninom stadskärnan. I de mera perifera de¬larna växte det fram en karakteristisksmåfolksbebyggelse med anspråkslösa en¬våningshus, ofta med byggnadsarbetaresom byggherrar, bl.a. i den på 1870-taletanlagda Nya staden eller Nöden. I mera

19

i ’ ii&L

. :.<-n

-.ÿSKO”■

Sf %*

'ÿÿ}■*: r. TåtjÄPl

" X

.4

'V

IPP«fc*\

%% W Vw

**'

Kyrkogatan från norr. Akvarell av Per Sommar. KB.

strin och mejerierna - eller på närhetentill universitetet - boktryckerierna. Menockså textilindustri och verkstadsindustrifanns. Nutiden och framtiden ser ut atttillhöra högteknologiska snilleindustriermed anknytning till universitetet. Ideonhar blivit symbolen för en fruktbar sym¬bios mellan akademi och industri.

Den främste kännaren av Lunds histo¬ria, Ragnar Blomqvist, har sagt, att denavgörande händelsen i stadens historiavar när den blev ärkesäte 1103. Få san¬nare saker har sagts om Lund. Även omlutheranerna lyckades riva ner detta för¬sta fundament för stadens storhet, så vardet ändå dess ställning som kyrkligt cent¬rum, som gjorde att vi i sinom tid fick ettuniversitet. Därav följde sedan allt detandra, utom den goda jorden, men ocksåden har vi ju Vår Herre att tacka för.

ringar. Lund blev alltmer ett kommer¬siellt och finansiellt centrum för den om¬givande jordbruksbygden.

I takt med den dramatiskt stegrade ef¬terfrågan på olika typer av högutbildadarbetskraft har universitetet expanderat.Studentantalet som 1870 var 500, uppgickht 1989 till ca 21000. Akademin har ocksågivit sysselsättning åt allt flera lärare,forskare och, inte minst, administratörer.Av ännu större betydelse ur tillväxtsyn¬punkt är andra verksamheter som univer¬sitetet givit upphov till, främst sjukvårds¬inrättningarna. Lunds sjukvårdsdistriktmed 11000 anställda är nu kommunensstörste arbetsgivare.

Industrin spelade länge en relativtblygsam roll. Under 1800-talet byggdeden industri som fanns i hög grad på lo¬kala råvaror - tegelbruken, läderindu-

20

Lund och Lundagård

Av Sten Åke NilssonInstitutionen för Konstvetenskap. Lunds universitet

Frågorna om Lundagårds tillstånd och framtid aktualiserades i juni 1988, när några intres¬serade träffades för en diskussion om parken, Samtalet har fortsatt i överläggningar inomen större grupp sammansatt av representanter för de fyra huvudmännen och markägarna iområdet: Universitetet, Akademiska föreningen, Domkyrkan och Lunds kommun. Grup¬pen har tagit initiativ til! en trädbedömning, en utställning och ett idéseminarium; en in¬bjuden arkitekttävling har avhållits och avgjorts, och det vinnande förslaget signeratAnders Johansson, White arkitekter AB, har bearbetats och tillsammans med andrahandlingar skickats ut på s.k. bred remiss, I december 1990 bör det föreligga en långsiktigplan för förnyelsearbetet, och då skall i princip också frågan om finansieringen varaavgjord. En osäkerhetsfaktor, som de ansvariga får leva med, är de arkeologiska gräv¬ningar, som kan bli följden.

En ny och tvingande faktor, som kommit in i bilden, är almsjukan, som hittills drabbattvå av träden i den västra allén. Detta innebär snara ingrepp, men med all respekt för denhistoriska kontexten.

platsen av Sven Bring som en rest »affordna ålderdomen, öfverhöljd med för¬fallna och nedbrutna murar, samt öppenför alla varelser af djurriket».

»öppen för alla varelser af djurriket»Stora och drastiska förändringar av stads¬kärnorna var i äldre tider ofta en konse¬kvens av förhärjande bränder. I grusetoch askan stakade man ut nya raka gator,och mera beständiga stenhus fick ersättade gamla träkåkarna. Det var ett schemasom gällde i Stockholm och Alingsås -men i centrala Lund handlade det i ställetom förfall, om brist på pengar och initi¬ativ. I området norr om Domkyrkan hadede medeltida ärkebiskoparna residerat,och i slutet av 1500-talet hade man häruppfört ett bastant tegelhus för den dans¬ke kungen och hans representanter i denskånska provinsen. Byggnaden kalladesomväxlande för Kungshuset eller Lunda-gårdshuset och tillföll 1688 det nystartadeuniversitetet. Om huset som sådant varett tillskott, såg omgivningen bedrövligut . I slutet av 1730-talet karakteriserades

En makalös arkitektMan började med att hägna in platsen,och för att hålla djuren borta konstruera¬de man en färist framför porten. Menmycket mer orkade man inte, och delarav den nyuppförda muren ramlade snartomkull igen. I det skedet kom Carl Hår-leman in i bilden, arkitekt och byråkratav första ordningen. Från sin ställningsom ledare av slottsbygget i Stockholmhade han successivt samlat mer och mermakt i sin hand och lagt grunden till detämbetsverk, som vi i dag känner somByggnadsstyrelsen. Hans uppdrag var iförsta vändan blygsamt; han deltog i en

21

/'-'j • p»' 5

'»r

i> •' » ' » •é11

I; ■: '

œjsö

Ffinn»ti./.-1

[iil

Lundagårdsområdet den 28 april 1989. Foto Ingvar Nilsson. Stadsingenjörskontoret i Lund.

och på egna resor till Frankrike och Ita¬lien. Men han var helt överens med 1700-talets gängse krav på prydlighet och sym¬metri, som de tillämpades i dessa sam¬manhang. Och han var en driven herr-gårdsarkitekt. Han visste hur man ordnadegamla och nya byggnader kring en mitt¬axel till ett sammanhållet helt; det varsom ett läggspel. 1 en generalplan, somstadfästes av Kungen den 14 december1748, kunde Hårleman fånga in hela per¬spektivet från Domkyrkan norrut motVallgatan. Stallmästarens gård med man¬byggnad, stall och ridhus fick en fram¬trädande plats ovanför Paradisgatan; isöder markerades mittlinjen av en spegel¬damm och två större hus: ett nybyggtorangeri och akademiens gamla flagg¬skepp, Lundagårdshuset. Söder om detta

upprustning av Lundagårdshuset och kon¬sulterades också då det gällde ett nytt rid¬hus för akademien. Han granskade deförslag som fanns, och han såg både för¬fallet och möjligheterna till en uppord¬ning av hela området, som i detta skedeutökades genom nya markförvärv. Vin¬tern 1748 köpte universitetet den s.k.Paradislyckan samt den tomt, som grän¬sade till denna. De båda egendomarnaslogs samman och fick i stort den ut¬sträckning, som kom att gälla för Södralasarettsområdet. Därmed hade Hårle¬man ett betydligt större spelrum för sinaambitioner.

Hårleman var inte stadsbyggare i förstahand och inte heller trädgårdsarkitekt,även om han hade sett och lärt en delunder sin fars ledning på Drottningholm

22

förlädes i sin tur den inhägnade Academicgården eller Lundagård med ett system avalléer och gröna gräsplaner.

Hårlemans plan för Lund påminner omden han några år tidigare författat förUppsala, där man på 1740-talet ocksåbyggt för universitetets räkning och istånd-satt den gamla botaniska trädgården.Han hade där samarbetat med Linné.

Hårleman var för Linné något av enhjälte och en hjälpare i många skiften,»den endaste, som jag sedt med allwareoch af hiertat wårdat sig om wettenska-per», skrev han i ett brev till sin vän,archiatern Bäck. Det var också Linné,som gav oss den första positiva kommen¬taren till Hårlemans insatser i Lund, i deofta citerade raderna ur Skånska resan :»Lunda-Gårdcn, som framam för Acade-mien war anlagd af wår makalösa ÖfwerHof-Intendent Herr Baron Hårleman,war oförlikneligt präktig med de mångaslags trän han war prydd; utom det at hanwar omgifwen med en fast mur ochstängd med tre wackra järnportar»,

Uttalandet har ibland uppfattats somsmicker; Linné var på flera sätt beroendeav Hårleman, och Lundagård kan i dettaskede inte ha varit särskilt imponerande.Men Linné jämförde förstås med det till¬stånd han mindes från sin studenttid - detförfall, som Bring beskrev - och medLund, som det alltjämt tedde sig utanförakademiens område. Kontrasten var slå¬ende.

som helhet avvek 1700-talets Lund intemycket från senmedeltidens. I det histor¬iskt växta oregelbundna mönstret sägHårleman och hans samtid inget av vär¬de, tvärtom. Det kunde uppfattas som ettstycke natur, som övergetts av både Gudoch människan. Det sköna närmade mansig med passare och linjal. En trädgårdlagd i terrasser, med snörräta alléer ochansade parterrer gav en bild av en högreordning - den som en gång skakats avSyndafallet.

Hur djupt Hårleman blickade är för¬stås svårt att säga. Han var förmodligenfullt upptagen med att demonstrera arki¬tektens och överintendentens makt överde vanliga tre dimensionerna och rättnöjd med mönstret som sådant. Vi hardet i en något annan utformning och istörre skala i en samtida anläggning somÖvedskloster. Men som en allmän sym¬bol för Förnuftet och som en geometriskmodell i stadsrummet var Hårlemansplan för Lundagård och dess omgivningväl anpassad för sitt ändamål. Han tycktesjälv, att den äntligen gav akademien »ettanständigt utseende».

Om man så vill, kan man också uppfattahans insatser som ett försök att inlemmaden lilla universitetsstaden i riket och i enstörre, europeisk gemenskap: en interna¬tionalisering i termer, som var naturligaför 1700-talet.

Backen och gåsfotenEn del kritiker har tyckt, att Hårlemantog ett skamgrepp på Lund. Men i självaverket rättade hans sig efter en hel dellokala omständigheter. Lundagård gjor¬des inte efter mall, och det har också iflera avseenden kommit att avvika frånden ursprungliga planen.

Lundagård begränsades till att börja

»ett anständigt utseende»

Lunds krokiga och tränga gator hade ut¬manat många vänner av ordning, ochman hade gång efter annan lämnat för¬slag till en mera rationell stadsplan. Menfå förändringar hade genomförts, och

23

Wk1r AiiT

/74B //« r

t ».Mi

Q).

I

• /B.V- • ífi

-

.1

__— — 1

O11Li

|j*

1

iiIi.i. f-i »• *ÿ• i' . W :

iP iJ3|■■

Kopia från 1700-talets slut av Hårlemans plan från 1746. LUB.

med av redan uppförda mursträckningar,och entréerna var också givna. Konturer¬na av den nya anläggningen sammanföllpå flera punkter med den gamla; dä mandjupgrävde för att plantera den västraallén, stötte man på betydande rester avmedeltida murverk. Det nya inslaget varallésystemet, men också detta kom att in¬rättas efter de förutsättningar, som gälldepå platsen. Så träffar mittaxeln inte Dom¬kyrkans norrfasad under räta vinklar, och

den skär inte heller rakt genom Lunda-gårdshuset. Detta var nämligen någotosymmetriskt i sin anläggning, med tor¬net förskjutet åt väster.

Planen verkar ha författats för plattamarken, men som alla vet visar Lundstora nivåskillnader. Lundagård ligger ien stigning, som fortsätter upp mot Hclgo-nabacken och vattentornet; redan mellansödra allcn och platsen närmast Lunda-gårdshuset skiljer det på ett par meter. -

24

holm är någorlunda samtida med Lunda-gårds.

Vi känner inte den exakta åldern på deäldsta bevarade alléerna, men flera avträden måste härröra från den förstaplanteringsperioden: askar i öster, almari väster, och kastanjer i mitten. Dagensdebatt om Lundagård har i de flesta fallfokuserats på dessa åldriga karaktärer.

Lindarna är däremot betydligt yngre,och för en del lundabor har lindalléernaen sorts prioritet. Vid en granskning avhela gångsystemet kan man nämligenuppfatta de sneda stråken ihop med mitt¬gången som en gåsfot,eller som avtrycketav en jättegås i den skånska myllan. Vul¬gäruppfattning eller ej säger detta en delom hur genuin Hårlemans insats i dagkan te sig.

Hårleman kunde ha föreslagit, att skillna¬den utjämnades eller att marken terrasse¬rades, men behöll backen, och den gerden senbarocka anläggningen en alldelesunik karaktär. Lika okonventionellt ärvalet av träd.

Karaktärsträdet i 1700-talets parkeroch alléer är linden, som växer förhållan¬devis snabbt och lätt låter sig forma tillarkader och rum av grönska. Lindenfinns och fanns från början i Lundagårdmen i en brokig samling av andra träd¬slag; Linné talar ju om många slags trän,och man har menat, att Eric Gustaf Lid-beck utnyttjade möjligheten att här skapaett arboretum som ett pedagogiskt kom¬plement till trädgården på andra sidanLundagårdshuset. Lidbeck kom till Lund1750 och blev några år senare professor inaturalhistoria och föreståndare för denbotaniska trädgården.

Växtbetingelserna var säkerligen intelika goda för alla trädslag. Flera av dcförst planterade träden dog, men mång¬falden tillgodosågs också i fortsättningen.I ett par omgångar skaffade man bokar,ekar, lönnar, almar, aspar, rönnar, björ¬kar, alar, aplar, häggar och sälgar i ettjämnt antal i de flesta fall - men endastlindar i den mängd, som behövdes för enav de långa alléerna.

Hårlemans plan har plats för 180 träd,vilket tyder på att man från början varinställd på att begränsa kronorna, för¬modligen genom formklippning. De ny¬planterade träden måste ha stått myckettätt, men hur de grupperades vet vi inte.Kastanjerna sattes möjligen i en rundelframför entrén till Lundagårdshuset, ochett likartat arrangemang kan ha avslutatmittgången. Kastanjen var en nyhet idessa sammanhang; den importeradesförst vid mitten av 1700-talet. En litenkastanjeallé vid China slott på Drottning-

En vänlig och skuggrik lundNär Hårleman dog 1753 var Lundagårdinte mycket mer än en plantskola. Trädenfick sedan växa utan att beskäras. Efter¬hand som decennierna gick, ändrades igengäld natursynen, och den franskaformträdgården gav plats för den engel¬ska parken.

En av våra svenska trendsättarc i dessasammanhang blev Jonas Carl Linner-hjelm, som med sina resor och resebrevfrån olika delar av Sverige propageradeför den pittoreska naturen. Linnerhjclmkom till Lund 1803, i slutet av augusti.Tiden var inte särskilt väl vald med hän¬syn till akademiens arbete; biblioteka¬rierna var borta, lärosalarna tomma ochobservatoriet stängt. Men domkyrkangenomgicks med stor noggrannhet, ochLundagård karakteriserades i några me¬lankoliska rader som starkt försummad:»Den har väl aldrig kunnat kallas vackereller prydlig . . . men nu saknade den

25

äfven behaget af växternas friskhet. Dctycktes tyna med den utgamla Trädgårds¬mästaren, som har dem under sitt inseen¬de.»

Också Paradislyckan nämndes som miss¬skött och berövad sina mullbärsträd. Denenda växlighet, som Linnerhjelm fann ac¬ceptabel, var en liten lund med almar ikanten av lyckan; här fann han en tillflyktför skuggorna och lugnet. I nästan sammatermer beskrev dansken Christian Mol-bech några år senare det egentliga Lun-dagård som en vänlig och »skuggrik lund»!

Romantikens resenärer uppfattade intelängre parken som ett stycke ordnadnatur i verkningsfull kontrast till en oord¬nad omgivning utan som ett komplementtill jÆogi-parken på andra sidan slätten. IMolbechs vidare uttalanden kan man spå¬ra en frustration, som delats av mångasentida naturälskare:» ... då nejderna omkring fullkomligensakna alla natur-skönheter, och man mås¬te resa halfannan mil för att komma tillen skog, så har Lundagård derigenom ettdubbelt värde för stadens invånare».

I samma veva invigde Universitetetockså en nybyggnad i Lundagård, etttegelhus, som länge gick under namnetKuggis. Det placerades som en flygel tillLundagårdshuset på östra sidan, och manhade planer på att uppföra en pendang iväster. I samband med bygget röjdesplatsen framför, och som Axel Törje an¬tagit, kan detta mycket väl ha varit denfaktor, som utlöste trädkapningen. Törjeberättar också om akademiens ambitionatt snygga upp i parken. Lidbecks efter¬trädare Anders Jahan Retzius skall då hahänvisat till Hårlemans plan som modellför gångarna och återställandet av för¬lorade grönytor - ett märkligt rekonst-ruktionsförsök stick i stäv mot romanti¬kens idéer.

Lundagårdsmuren rivs,varningsflaggan hissasSjälva utgångspunkten för Hårlcman ochgenerationen efter honom var uppfatt¬ningen av trädgården som en inhägnadplats: Murarna skyddade växtlighetenoch utnyttjades för plantering av hasseloch kaprifol, men dc markerade också ensocial gräns. Lundagård var akademiensoch akademikernas område, här fannsingen plats för kreti och pleti . Denna ord¬ning visade sig ibland svår att upprätthål¬la, och under Lars von Engeströms kans-lerstid gjordes de första anstalterna föratt riva Lundagårdsmuren. Sydmuren föllförst, i juli 1817. Efter långa diskussionerrevs också den västra muren, 1837, ochden östra, fem år senare. Därmed varparken enligt en skribent i Lunds Wecko-hlad, »genomskinlig på alla håll till särde¬les nöje för alla kringboende», men ocksåtill stor förargelse för många studenter,som tyckte att de mist ett viktigt privi¬legium.

Det var emellertid inte bara muren

1802 gjordes det första betydande in¬greppet i Lundagård. Det är förbryllandeatt varken Linnerhjelm eller Molbechnämner något om detta, för enligt cnannan observatör, Achatius Kahl, lågLundagård efter behandlingen som ettsvedjeland i väntan på elden. Avsiktenvar att »befordra trädens växtlighet ochlummighet», men metoden var drastisk.Stammarna kapades cirka tre meter övermarken. Många studenter demonstrerademot härjningarna och drog med sig Esai¬as Tegnér, som senare berättat om hän¬delserna. Beväpnade med avhuggna gre¬nar tågade demonstranterna till rektorshus, där de blockerade entrén och ropadepereat Rector, vivat Lundagård!

26

som föll utan också många träd och gre¬nar. Enligt Törje »avverkades» parkengång på gång under 1800-talet. Hela trädtogs bort. då de skuggade för mycket,eller topphöggs, då de skymde utsikten.Till dessa organiserade ingrepp kom stor¬marna. Efter julstormen 1824 höll manauktion på kullblåsta träd. Det stormadeigen 1883, och nu hissades varningsflag-gan, i Folkets tidning:

»Lundagårds träd börjar luta till fall.Den senaste stormen for illa med de gam¬le, och det visade sig att vid stormväderär det livsfarligt att besöka Lundagård.»

För dem som följt debatten kringLundagård under de senaste åren, verkardessa formuleringar märkvärdigt väl¬bekanta.

växt» i Lunds stadskärna, ville Bruniusdra en tolv meter bred förbindelselednorr om Domkyrkan i omedelbar anslut¬ning till Lundagård; idealet för honomvar Sandgatan, »den rätaste och vackras¬te i staden».

Mot denna bakgrund kunde man för¬vänta sig att Brunius skulle uppskattaklarheten och symmetrin i Hårlemans ge¬neralplan, men det gjorde han alls inte.Han hatade tvärtom allt det 1700-taletstod för. I sin bok om Lunds domkyrkasammanfattade han karakteristiskt nogsin kritik av Hårlemans insats i kapitlet»Biskopar och domprostar samt kostsam¬ma men planlösa byggnadsföretag vidakademien.» Här anmärkte han bl.a. pådet faktum, att Hårleman behållit dengamla (och snett anlagda) Paradisgatan,och han dömde ut orangeribyggnadensom »rent af idévidrig», därför att denhade inslag av bandrustik. Fasaden motBotaniska trädgården tedde sig för Bruni¬us som en timmerbyggnad. Han glömdeeller var ovetande om att denna typ avrustica introducerats redan under renäs¬sansen; ett välkänt tidigt exempel är Pa¬lazzo Vidoni-Caffarelli i Rom, som anta¬ges vara ritat av Rafael. Och allehandarMirica-formcr hade använts i manicris-mens trädgårdsanläggningar. I den en¬sidiga debatt han förde med sin föregång¬are framstod Brunius som en oförskräcktiakttagare men provinsiell och amatör¬mässig i många bedömningar. Som arki¬tekt gick han i närkamp med Hårlemanvid ombyggnaden av Lundagårdshuset.

Hårlemans plan och park måste ses irelation till en huvudbyggnad med tyckeav 1700-talsherrgård. Tegelhuset frånomkring 1580 hade putsats och avfärgats ien ljus nyans och försetts med valmtak,och så hade Hårleman exempelvis ocksåbehandlat det gamla Trolleholm. Innan

Carl Georg Brunius som kritikeroch arkitekt

Debatten har lett till en polarisering. MotHårlemans plan som utgångspunkt för enförnyelse av parken har man ställt kravenpå ett bevarande, så långt möjligt, av degamla träden med sin »hugsvalandeskröplighet och ojämförliga skönhet».Varför inte låta dem leva sitt liv till slut,med lämplig terminalvård som enda in¬sats? En återgång till Hårlemans plan vo¬re ett brott mot den historiska kontinuite¬ten .. . Hur mycket förlorade vi inte ge¬nom Helgo Zettervalls idealistiska re¬staurering av Domkyrkan; vore inte Bru¬nius approach ett bättre alternativ?

Som vanligt när det hettar till har argu¬menten förenklats och förgrovats. Vid ennärmare granskning av Brunius insatsvisar det sig att dennes exempel knappastär efterföljansvärt; han var i själva verketen mycket hårdhänt förnyare, när hanfick tillfälle. Som Hjördis Kristensonklarlagt i sin uppsats »Stadsbildens fram-

27

_w W . Á.~s -e/

____/Ktf" >

A,-*4--uu~■•A'-''S

9 9 a

• - m-Q3 OD-Q] OQt,:; rp'dl' 1írn

m- •i -mnum / !'••* srrrrmrm SUprvY«tnnrvmrrwmrfr ’ cr1 1 B3 :

•»— 4— .i i 00 a 03 ffl 1■<6<.«ftU

1r -----r-'r1 11 1 :: :: i i

■‘‘■""V.J"m’5TT ..i i

i_. \r Jtym m m

C. G. Brunius ritning från 1835 av Lundagårdshuset före ombyggnaden. LUB.

Brunius gick i gång med ombyggnadenavbildade han Lundagårdshuset i dennagestalt. Hans eget förslag omarbetades avAxel Nyström. Huset försågs med entredje våning; fasaden gjordes symmet¬risk och fick fem hela fönsteraxlar på varsin sida av tornet. Med hjälp av rundbågi-ga blinderingar och friser markeradessambandet med Domkyrkan, och Bruni¬us lät hugga en portal av romanskt snitt,som blev huvudentré, medan portalenfrån den rivna Iektoriemuren i Domkyr¬kan placerades i husets interiör som in¬gång till Carolinasalen.

Detta dialogiska spel kan inte enbartförklaras med att Brunius samtidigt arbe¬tade som domkyrkoarkitekt. Han trodde,att Lundagårdshuset var medeltida ochidentiskt med ärkebiskoparnas Curia.Han kom att upptäcka sitt misstag, mendå hade han redan format sin uppfattningom medeltidsarkitekturen från dennafelaktiga premiss.

Lundagårdshuset omformades igen, avHelgo Zettervall, som försåg det medkrenelerade gavlar. Han såg också till, attHårlemans ljusa puts skalades av - alltför att huset skulle kunna fungera i sittnya sammanhang, som pendang till Pa¬laestra och flygelbyggnad till det universi¬tetshus, som invigdes i september 1882.

Zettervall, Flindt och cementenZettervall kom i hög grad att präglaLundagårds omgivningar, även om hansplaner aldrig inbegrep själva parken. Denmest påträngande förändringen var dearbeten, som gjordes på västra sidan iomedelbar anslutning till almallén. Härskapades en ny park, som skulle spelasamman med Universitetshusets ståtligasydfasad. Den övre delen fick sin tyngd¬punkt i en rundel med ett monument övernaturforskaren Sven Nilsson. Den nedre,södra delen blev mera diffus. Här hade

28

"ÿV /\r

VS ÍI

N --& -é\ V M

. 'åf<■? <i: :® -Vi V

vr' m-& \'v* *>HB!** (jÿ/ífcCÿkN

■ 14vfy\ ■v*

V-. •- - r % %

i •* V, V •

> ' i ' ''v % v. : IV < s<

V3*»“* >H» -v **.''mi « <Ä -%

% * VN „*> »Ä M Ii + K

* V

Vu 'fes- 4’.' ' ' < HBHH. A. Flindts plan från 1880 över Lundagård, Lilla torg och Universitetsplatsen. LUB.

man fram till 1860-talet haft en öppen,kullerstensbelagd plats, det s.k. LillaTorg. Experten bakom de nya anlägg¬ningarna var dansken H. A. Flindt, somockså utformade den anslutande Univer¬sitetsplatsen i samarbete med Zettervall.

På östra sidan av Lundagård hade detskett flera förändringar, som efter riv¬ningen av Lundagårdsmuren kom att på¬verka upplevelsen av parken; Historiskamuseet, Tegnérplatsen och Akademiskaföreningens stora tegelborg hade tillkom¬mit - och det var mot denna Zettervallvände Universitetshusets ljusa huvud-fasad.

Mittaxeln i Zettervalls situationsplanav år 1880 drogs således från väster tillöster, tvärs över Hårlemans. Universi¬tetsplatsen ersatte den gamla Botaniskaträdgården; rester av orangeriet och mu¬ren byggdes in i Palaestra. Därmed hade

1700-talsanläggningen norr om Lunda-gårdshuset helt utplånats. Men vad händemed det egentliga Lundagård?

Efter Zettervall och februaristormen1882 har det inte inträffat några störreoch drastiska förändringar. »Kuggis» harförstås rivits, och nya stormar har fälltfler av de gamla träden, men för övrigthar Lundagård lämnats rätt mycket åt sigsjälvt. De stadsträdgårdsmästare, somsvarat för vården, har sett som sin uppgiftatt bevara så mycket som möjligt av detgamla beståndet. Redan på 1870-taletdrog man grova järnband mellan kastan¬jerna i Filosofgången, och senare har dens.k. Lidbecks alm och flera andra trädfått förstärkningar av detta slag. Under20-talet plomberades också många av trä¬den med cement. Håligheterna i Lid¬becks alm svalde inte mindre än 40 hekto¬liter!

29

Återplanteringen har skett med storförsiktighet. De nya träden har haft svårtatt hävda sig mellan de gamla, och gräsethar växt dåligt under deras skuggandekronor. Alléerna, de sista resterna av1700-talsplancn, har efterhand blivitomöjliga att urskilja. -Detta är i korthetutgångsläget för det förnyelsearbete, sompågår och som bl.a. syftar till att åter¬ställa något av den ursprungliga miljön,d.v.s. det Lundagård, som framträder iHårlemans generalplan. Hur detta skallske är inte givet.

sådant sätt att närma sig uppgiften liggernära till hands i fallet Lundagård; det varändå inte den vägen Sven Ingvar Anders¬son själv valde i tävlingen. Liksom kon¬kurrenterna stannade han för det tredjealternativet, en fri förnyelse. I hans för¬slag markeras Hårlemans plan av en serieljuspunkter och genom markbehandling¬en, medan »lunden» får växa vidare påegna betingelser.

Den som mest tagit hänsyn till Hårle¬mans planeringsideal är Jeppe AagaardAndersen, som så att säga återställtordningen och för regularitetens skullföreslagit en återplantcring med lindar ihela området. Den som visat störst re¬spekt för de existerande träden med alltvad de företer av skador och utväxter, ärAnders Johansson, som i sitt vinnandeförslag t.o.m.förordat ett återskapandeav sådana »karaktärer» genom upprepadbeskärning.

Anders Johansson har på beställarensuppdrag bearbetat sitt förslag till trädför-nyclsc och även tagit hänsyn till konse¬kvenserna av almsjukan, sedan dennakonstaterats i ett par fall. Han menar nu,att den västra allén måste tas bort underden närmaste femårsperioden; då maninte kan återplantera med alm sätter mani stället ek. De tre kvarstående gamla ochsvårt skadade askarna i den östra allénfälls och nya askar planteras. Kastanjernai Filosofgången står kvar tills vidare, mende äldsta av dessa ersätts efterhand medhalvvuxna träd ur det bestånd, som i dagstår (alltför) tätt inpå Akademiska för¬eningens fasad mot Lundagård. - Lunda-gårdsmuren och Hårlemans plan marke¬ras med stensättning. Skulle flera träd fäl¬las samtidigt, kan det också bli frågan ommera omfattande arkeologiska utgräv¬ningar. Arkeologerna är förstås starkt in¬tresserade av att gräva på platsen; ett

Rekonstruktion, renoveringeller fri förnyelseI en liten skrift Om bevaring af herre¬gårdshaver har flera danska landskapsar-kiteker och parkvårdare belyst problema¬tiken. Sven Ingvar Andersson, professor iträdgårdskonst vid Konstakademien iKöpenhamn och en av de inbjudna iLundagårdstävlingen, skiljer mellan treangreppssätt: rekonstruktion, renoveringoch förnyelse.

En regelrätt rekonstruktion av Lunda¬gård är inte möjlig. Vi har visserligen enviktig del av planmaterialet bevarat, menvi känner inte de direktiv, som gavs förplanteringen, och inte heller Hårlemansintentioner för parkens vidare skötsel.Var mångfalden i enlighet med hansönskemål; tänkte han sig, att de tättställda träden skulle formklippas eller be¬skäras på annat sätt? - Vi har trots alltbara en ungefärlig uppfattning om sam¬manhangen utifrån de exempel Hårlemanoch hans samtid gett oss på andra håll.

En renovering skulle i högre grad tahänsyn till det som hänt och fogats tillparken i senare skeden. Den utgår ocksåfrån det vi i allmänhet kallar Genius loci,eller på danska: stedets særlige ånd. Ett

30

Uppgifter och citat har hämtats från föl¬jande tryckta skrifter:A. M. Blennow/Olle Svedberg, »Till dömda träds

försvar», insändare i Sydsvenska Dagbladet, 3oktober 1989.

C. G. Brunius, Nordens äldsta Metropolitankyrka,Lund 1854.

Derek Clifford, A History of Garden Design, Lon¬don 1962.

Bo Grandien, Drömmen om medeltiden. Carl Ge¬org Brunius som byggmästare och idéförmedla¬re. Lund 1974.

Bianca Hcymowska, »Häv hotet mot Lundagärd»,Sydsvenska Dagbladet, 25 november 1989.

Hjördis Kristenson, »Stadsplanering i l.und 1600-1980. Idéer och verklighet». Lunds stadskärna.Lund 1986.

i \ \.\ \

\l . * - - _ 'jt .■ J-ÿ-, .t .S- I *,

Lundagärd år 2060. Ur White arkitekter AB:s vin¬nande förslag.

Urban Lasson/Axel Törjc, Universitetsplatsen iLund, Lund 1970.

Jonas Carl Linnerhjelm, Bref under nya resor iSverige, Stockholm 1806.

Om bevaring af herregårdshaver, Faellesrådet for

bättre tillfälle får de vänta på. Men ingenhar på allvar hävdat, att de rester av detmedeltida Lundagärd, som kan komma idagen, skulle bevaras på musealt sätt. Ettpar skribenter i tidskriften Skiss konstate- Peder Melin/Bengl Persson, »Arkitekternasrar emellertid, att det här rör sig om »enav Nordeuropas särklassigaste fornläm-ningar, som reducerar Riksgropcn iStockholm till en medioker källare».

Havekultur og Landskabspleje, 1988.ansvar

och ruttna träd». Skiss, nr 1, 1990.Sten Åke Nilsson, Universitetshuset i Lund, Lund

1982.Åke Stavenow, Carl Hårleman. En studie i frihetsti¬

dens arkitekturhistoria, Uppsala 1927.Axel Törjc, Lundagärd, Parkanläggningens histo¬

ria, Lund 1959.Detta kan mycket väl vara sant. Det är

också ett faktum, att arkeologerna för attkomma så långt i sina undersökningarmåste gå genom en tjock matta av glas¬splitter från alla de karnevaler, som brettut sig under Lundagårds kronor.

Lund, den J5 september 1990

saml arkitekternas förslag och annat material fram¬taget i samband med tävlingen om Lundagärd,hösten 1989/våren 1990; en utmärkt redovisningav tävlingsförslagen och juryns rapport ingår iLandskab, nr 5, 1 990.

31

ÄlLIÖÿNTlivMlS/LI& te •z

CJZj) \ffl H

\ \rr! .

A•/. i 31' A|J fc. t

I1»/l*" I /

Tusenårsjubileumsutställning i Lund, lBakgrundEfter publiceringen av »Uppgrävt för¬flutet för PKbanken i Lund», 1976 och»S:t Stefan i Lund», 1981 har bara någrasmärre artiklar skrivits rörande de omfat¬tande arkeologiska undersökningar, sombedrevs av Kulturen under 80-talet. En¬dast en liten del av föremålen ur detmycket rika fyndmaterialet har expone¬rats. Det tidsödande arbetet med sam¬manställningen av fynd- och dokumenta¬tionsmaterialet är långt ifrån klart. En¬dast vissa delar av undersökningsområde¬na har det funnits tid och resurser att fånågorlunda färdigbearbetade.

Grävningarna i kvarteren S:t Clemens,Färgaren och Drotten norr resp. söderom Kattesund omfattade sammanlagt ca8000 m2. Här påträffades lämningarna avtvå ditintills okända träkyrkor. Drottensstenkyrka grävdes ut i sin helhet ochvisade sig vara uppförd redan underandra hälften av 1000-talet. Undersök¬ningarna berörde stora delar av de tilldessa kyrkor hörande kyrkogårdarnamed ca 3000 dokumenterade gravar. Härtillvaratogs det hittills största och mestväldaterade humanostcologiska materialeti Europa. Detta bearbetas för närvarandeav en osteolog med hjälp av medel från

olika fonder och stiftelser. Resultatenkommer att ge en uppfattning om lunda-bornas hälsa under olika delar av medel¬tiden liksom om deras förslitningsskador,eventuella sociala skillnader inom ochmellan olika församlingar, befolknings¬underlag osv.

Vid de senaste årens undersökningar (ikvarteren Apotekaren, S:t Mikael, Själa-bodarna, Katedralskolan, Fiskaren ochGyllenkrok) har ytterligare lämningar avkyrkor, gravar, bostads- och verkstadsbe¬byggelse daterade till 1000-talet grävts ut.De har givit och kommer att ge oss ytter¬ligare kunskaper om det äldsta Lund.

Det mest påtagliga resultatet av denhittillsvarande bearbetningen är bekräf¬telsen på dateringen av bl.a. grav nr 106frän kv. S:t Gemens. Dateringen visadeatt här redan vid 900-talets slut fanns enkyrka och cn kristen begravningsplats.Denna var ovanligt stor. Totalt upptogden en yta av drygt 7000 m2. Detta fak¬tum liksom den stora mängd gravar, somhar kunnat dateras till tiden före åren1020-50, kastar ett nytt ljus över Lundstillkomsthistoria och den blivande sta¬dens betydelse som kyrkligt centrum.

Några påtagliga spår efter bebyggelsefrån 900-talets sista år har inte hittats. Ikv. Färgaren har däremot påträffats kor-

;

32

ta sträckor av tomtskiljande rännor, varsskoning har kunnat dendrokronologisktdateras till 900-talet. Detta tillsammansmed fynd av bl.a. ett ämbar och en svart-godskruka av rent vikingatida karaktärlåter oss ana någon form av etableringkring 900-talskyrkogården. •.

■m

Utställningen om de förstalundaborna eller Lund 990-1090Då det blev känt för kommunens repre¬sentanter att också Lund kunde fira 1000- rr>s M &•årsjubileum, bildades en kommitté, somhade att fördela en summa pengar förolika jubileumsaktiviteter. Eftersom Kul¬turen genom sina arkeologiska undersök¬ningar har orsakat jubileet, passademuseet på att söka medel till en utställ¬ning.

fl“52

f VDet historiska skede, för vilket skrift¬liga källor saknas men som lämnat spår iform av kyrkobyggnader, tomtindelning¬ar och lundatillverkade mynt, får i utställ-

Ett litet men representativt urval av färdiga alster,halvfabrikat, råämnen och avfall från ett kamm-makeri, som under andra hälften av 1000-talet låg ikv. Gyllenkrok vid St. Södergatan. Råmaterialetbestår huvudsakligen av hjorthorn och valben. Avdetta tillverkades förutom kammar av olika slag,också tärningar och nålar. Foto: Lars Westrup.

ningen bilda bakgrund till de vardagligatingen. Tillvarataget verkstads- och hus¬hållsavfall, tappade och slängda ägodelarsamt bebyggelserester ger oss en vissföreställning om lundabornas vardagslivpå 1000-talet. Dessa äldsta fynd är dess¬utom både många och i flera fall unika.Såväl organiskt material som metall harlegat väl skyddat i Lunds »feta», gödsel¬rika kulturlager. I utställningen visas över500 föremål.

Medeltidshallens gamla montrar bygg¬des in bakom ett titthålsförsett »plank»,som vi hoppades skulle associera till denträstad Lund var under några decennier.Här är fynden ordnade som stillebenkring olika teman med anknytning till de

I ett av »titthålen» är de föremål , som daterar sig tilltiden före Lunds tillkomst, samlade. Förmodligenär det några av de ägodelar, som de första inbyg¬garna förde med sig för ca tusen år sedan. Ring¬spännena och bronsnålen kommer från baltisktområde. Den runda vikten och ringen, som en gångprytt en biskopsstav, är iriska. medan det vackertbeslagna ämbaret är tillverkat i Norden. Foto: LarsWestrup.

33

människor, som verkade i staden. Mångahade säkert beordrats hit, medan andrahade kommit frivilligt för att fylla olikafunktioner i det centralstyrda, snabbtframväxande stadssamhället. Efter ett in¬ledande avsnitt om 900-talskyrkan och deförsta kristna har därför rubrikerna fåttbli: Kyrkobyggarc, Myntare, Soldater,Köpmän, Hantverkare och Katedralbyg¬gare. Det som skiljer oss från eller låteross identifiera oss med våra föregångareinryms under rubrikerna: Hälsa, Kvin¬nor, Män, Barn, Klotter och Hushåll. In¬vånarnas miljö, hus och kyrkor visas viakartor, husmodeller och stadsmodellen»Lund 1085».

Sist men inte minst passade vi på att iutställningen poängtera ett annat jubile¬um, Kulturens 100-åriga lundaarkeologis-ka verksamhet. I en monter görs en sum¬marisk och symbolisk framställning avdess förgrundsgestalter och metoder.

Utställningstextcrna finns samman¬ställda på svenska, engelska och tyska ismå häften, illustrerade med kartor ochteckningar av de föremål, vars använd¬ning numera är glömd.

Maria Cinthio/Torvald Nilsson

terar det skrivna. Landsarkivets utställ¬ning är samlad kring fyra teman:- Lund -Skånes huvudstad- Kyrka och skola- Så styrdes staden- Det sociala livet - nöjen och fattigvård!

Omkring år 1500 var Lund Skånes huvud¬stad. Där residerade Danmarks ärke¬biskop, fortfarande hade staden flerakloster och ett 20-tal församlingskyrkor,och det var dit representanter för deskånska städerna samlades för frågor rö¬rande sina städers näringsliv. Man beslött.ex. 1504 att den aln och skäppa som an¬vändes i Lund skulla vara »likare» för allaaln- och skäppemått i Skåne. Lund varockså platsen där Skåninge landstingsammanträdde för att döma som appella¬tionsdomstol. Den äldsta bevarade proto¬kollsvolymen ligger uppslagen, så att mankan läsa om ett trolldomsmål från 1657.Landstinget höll till på Lcrbäckshög, ochdär ägde också kungahyllningarna rum.Den 20 juli 1584 hyllades här den dansketronföljaren Christian, den senare Chris¬tian IV, av sina blivande undersåtar inomSkåninge landsting, d.v.s. från Skåne,Blekinge, Halland och Bornholm.

Ett par årtionden in på 1500-talet bör¬jade det gå utför. Sören Norrbys uppror iSkåne resulterade 1525 i ett slag vidLund, följt av en massaker inne i staden.Denna illustreras här handfast av skallar¬na av män, som avrättades i sambanddärmed och vars huvuden varnande, spi¬kades upp på pålar. De rostiga spikarnasitter kvar i ett par av skallarna. Skallarnapåträffades vid utgrävningar 1927 och harhämtats från Historiska museets sam¬lingar.

Så blev Skåne och Lund svenskt. TematKyrka och skola tar fasta på undervis¬ningens betydelse för försvenskningen.

Tusenårsjubileumsutställmng i Lund, IIHur har livet tett sig för lundaborna efter1000-talet, som den arkeologiska utställ¬ningen ger en så informativ bild av?Något av all den rika och ofta detaljeradekunskap som finns bevarad för eftervärl¬den i arkiven har lyfts fram i en andra delav jubileumsutställningen. Den delen harlandsarkivet i Lund ställt samman med ut¬gångspunkt från skriftliga källor, hämtadefrämst ur de egna magasinen men ocksåur kommunens arkiv (Lunds stadsarkiv)och ur universitetets handskriftsavdel-ning. Föremål, foton och kartor komplet-

!

34

inom tullarna till den nuvarande tätortenLund och kommunen Lund — och dessfolkmängd, illustreras stadens dömandeoch styrande myndigheter vid dessa tretillfällen. Det sker utifrån de personer debestod av, de lokaler de var inrymda i, ettoch annat belysande ärende hämtat ur ar¬kiven samt några föremål, som hördehemma i respektive miljö. De offentligabyggnaderna har sin historia, som hängersamman med stadens styrelse och förvalt¬ning, och illustrationerna, här i form avgamla och nya foton och ritningar, ärtänkta att möjliggöra för dagens lundaboatt känna igen de tecken på det förgångnaoch det nuvarande som omger oss. Var¬för ser t.ex. tingshusets vindflöjel ut somden gör?

De myndigheter som funnits har alltidspeglat samhället. Accisrätten, en dom¬stol som fanns in i början av 1800-talet,var en direkt följd av att stadens närings¬liv fortfarande vid den tiden var skarptskilt från landsbygdens. Ett burbrev på¬minner om att borgarna, de som hadeförvärvat burskap och som tecken därpåfått burbrev, var de bestämmande i sta¬den. Det var endast de, som kunde till¬höra stadens äldste. De ärenden som av¬handlades avslöjar också samhället. I enprotokollsvolym kan man läsa, hur stads¬fullmäktige år 1900 beslöt att bygga en nystor fattigvårdsinrättning. Ett sådant be¬slut kunde inte ha tagits ca 1800- då varde behövande i alltför hög grad hänvisadeåt sig själva - och i dag bygger man intestora inrättningar av den typen.

Fattigvården belyses särskilt med fotonav fattiga satta i arbete-den som inte ar¬betar skall inte heller äta -foton av exte¬riörer och interiörer från stadens fattig¬hus och så arkivens vittnesbörd om hurdet gick till. Här berättas om SöfrenGuldsmed, som år 1665 på stadens upp-

ÉsQTp'tåp 1 1 'ÿ'v,

'V£

■] V \£ j:

.mj

rai, ,/S

m

Vindflöjeln på Lunds tingshus pryds av Tornahärads ek och Bara härads lejon, ett minne av atthuset ursprungligen uppfördes för Torna och Baradomsaga. Foto: Claes Wahlöö.

Universitetet grundas - stiftelsebrevetfrån 1666 visas i foto - biskop och kyrkafår en roll i försvenskningsarbetet. ILunds födelse- och dopbok 1685 kan manavläsa en del av resultatet. I dess notiserväxlar danskt och svenskt språkbruk.

Universitetet hade egen rättskipningfram till 1800-talets mitt. En väktarsax(Kulturens) med vars hjälp störiga stu¬denter elegant halades in av stadsvakter¬na påminner om gångna tiders studentliv.De enstaka fallen kan man läsa om i be¬varade domböcker.

Det tredje temat Så styrdes staden geren bild av Lund ur denna aspekt vid treolika tidpunkter, ca år 1800, år 1900 ochunder jubileumsåret. Mot bakgrund avLunds utbredning - från de fyra rotarna

35

:! drag präglade fattigbrickor, som skullevisa, vilka som hade tillstånd att tigga.Här berättas om årliga mönstringar avfattiga. Och här berättas om hur manhanterade ogifta mödrar och deras barn,för att stadens utgifter skulle hållas nere.

Nöjeslivet i Lund har väl alltid varit liv¬ligt, men frågan är om vi tidigare insettomfattningen! Ett 60-tal teaterföreställ¬ningar bara år 1808 och det förutom allaspektakel av annan typ. Som teaterloka¬ler har under tidernas lopp bland annatanvänts Akademiska föreningens storasal och Knutsalen i nuvarande rådhuset,som har en historia som festsal. Affischerför teater-, vaudeville- och cirkusföre¬ställningar visar en ibland ganska maka¬ber inriktning.

Vem minns inte Findus snabbkräm iburkar av tjock specialbehandlad papp,Satelloburkcn? Denna Åkerlund & Rau-sings-produkt jämte Tetra Paks mjölkför¬packningar och ytterligare några kändaförpackningar från Lund utgör en slutvin¬jett och påminner om en del av Lund,som nått ut i världen.

Hur har livet tett sig för lundabornaunder de sista 4-500 åren? I landsarkivetsdel av jubileumsutställningen har endasten bråkdel kunnat lyftas fram. Arkivensskriftliga material kan ge en otroligmängd ytterligare information till belys¬ning av vad som hänt i Lund och hur detvarit att leva där under olika tider.

Anna-Brita Lövgren

36

DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLOGISKAFÖRENING hikladcs 1866. Föreningen är en samlingspunkt för en historisktoch arkeologiskt intresserad allmänhet.

Tillsammans med Landsarkivet i Lund är föreningen utgivare av ALE,Historisk tidskrift för Skåneland, Tidskriften, som utkommer med fyra häftenårligen, utgesmed bidrag frän Humanistisk-samhällsvetenskapliga forsknings¬rådet (USER). Brev och manus till redaktionen adresseras till redaktions¬sekreteraren, arkivarie Bengt Danielson, Landsarkivet, Box 2016, 22002 Lund.

Medlem i föreningen erhäller tidskriften kostnadsfritt.Årsavgiften för 1990. 75 kronor, kan insättas på postgirokonto nr 24 68 31-2.De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas hos skattmästaren,arkivarie Göran Larsson, Landsarkivet, Box 2016, 22002 l.uncl.

EFTERTRYCK, helt eller delvis, medgives endast efter redaktionens särskildatillstånd.

Föreningens styrelse:

Länsantikvarie Carin Bunte, Malmö, ordf., landsarkivaric Anna-Christina Ulfsparre,Lund. v.ordf., arkivarie Anders Persson. S, Sandby, sekr., arkivarie ElisabethReuterswärd. Lund. v.sekr., arkivarie Göran Larsson, Lund, skattmästare, samt pro¬fessor Hans Andersson, Lund, professor Nils-Arvid Bringcus, Lund, professor ErikCinthio. Lund. musciråd Torkel Eriksson, Helsingborg, üoeem Siegrun Fernlund,Asmundtorp. högskolelektor Iljördis Kristenson, Lund, professor Lars Larsson,V. Nöbbelov, docent Nils Lewan, Lund, lansmuseichef Bengt-Arne Person, Varbcrg.landsantikvarie Björn Petersen, Halmstad, docent Sten Skansjö, Lund, länsantikvarieLcifh Stenholm, Karlskrona, professor Sven Tägil, Lund, läroverksadjunkt CurtWidenborg, Ronneby. Hedersledamot: professor Jörgen Weibull. Göteborg.

ISSN 0345-0708