kalevala b 2 -...
TRANSCRIPT
Kalevala Kalevaladiktningen skulle mycket väl kunna rangeras in under ”sagor/sägner” ty många motiv kan jämföras med det som finns kvar i vår gamla folktro. Men dikten skulle också utmärkt väl kunna jämföras med religionsurkunderna; fem moseböcker och evangelierna i nya testamentet. Kalevala är vad som blivit kvar av en äldre förkristen religion. Dikten bör kanske räknas till världslitteraturen, ty gamla tiders litteratur såsom Odysséen följde samma ordning som religionsurkunderna. Om denna ordning skall här nu sägas något. Stjärnhimlen med dess stjärnbilder ansågs vara en avbild av denna världen. Så som floder, berg och städer ser ut här nere på jorden, så såg det ut i himlen. Man kan således använda stjärnhimlen som en gammal världskarta. Då ser vår värld ut så: Väduren; England, 24 juni-‐ Oxen; Spanien, 25 juli-‐ Tvillingarna; Gibraltar, 24 augusti-‐ Kräftan; Medelhavet, nord-‐Afrika, 22 september-‐ Lejonet; Libyen, Turkiet, 21 oktober-‐ Jungfrun; Egypten, 21 november-‐ Vågen; Tvåflodslandet, Armenien, 21 december-‐ Skorpionen; Svarta havet, Kaspiska havet, 21 januari-‐ Skytten; De ryska stäpperna, skyternas område, 22 februari-‐ Stenbocken; Sagoberg i norr, Valhall, Olympen, 21 mars-‐ Vattumannen; Skandinavien, 20 april-‐ Fiskarna; Nordsjön, 20 maj-‐ Varje stjärnbild rådde över en viss tid på året som enklast kan beskrivas så, att djuren på stjärnhimlen råder över den tid, då de troddes vara födda. Björnar föds på hösten/vintern i ide. Stora björn råder då över oktober/november. Under björnarna är Lejonet som råder över samma tid, ty det gamla grottlejonet födde ungar i grottor om vintern. Lejonet, dvs det nemeiska lejonet bodde i en grotta. Fiskar födas i juni, då är fiskleken. Därför motsvarar Fiskarnas stjärnbild; juni. Fåglar lägger ägg om våren, därför motsvarar stjärnbilderna Örnen och Svanen; våren. Ormar troddes vara skapta av snöstormar och således vara födda om vintern. Därför ligger Hydran i november och Ormbärarens orm i februari. Hästar födas om våren och Fölet och Pegasus motsvarar april/maj. Förutom de tolv stjärnbilderna i zodiaken räknade grekerna dessutom 36 extrazodia-‐kala stjärnbilder.
Övriga stjärnbilder
För hundra år sedan hittade man i Vatikanen tusen år gamla stjärnbildsförteckningar, de kallas Sphaera Barbarica. 1 Man har också hittat stjärnbildsförteckningar som uppges komma från Hermes Trismegistos. De är på latin och nedskrivna på 400-‐talet. Därtill kommer en del folkliga stjärnbilder, som tycks vara gamla och framför allt de stjärnbilder som finns i skriftsystemen, dvs det semitiska alfabetet och runskriften.
1 Hanscarling.com samtliga stjärnbilder 2 Angivna grader är tagna ur Ptolemaios, Almagast
Runstavarna har en stor mängd stjärnbilder som alla är insatta efter det gamla mönstret med Väduren/midsommar. Väduren kunde vara ett lamm (Tyestes lamm).
De grekiska stjärnbilderna och den tid som de råder över Stjärnhimlen i förhållande till året2 I Väduren ♈ (20 juni – 24 juli) uppgår: Ketos, Valen; ♓ 4° - ♈ 17° (24 maj – 12 juli). Triangeln; ♈ 11°- 16° (6 – 11 juli). Andromeda; ♓ 19° - ♈ 17° (8 juni – 12 juli). Perseus; ♈26° - ♉16° (21 juli – 10 aug.). Medusa; ♈29° (24 juli). Kassiopeia; ♈ 3° - ♉ 1° (28 juni – 26 juli). Okeanos I Oxen ♉ (25 juli – 23 aug.) uppgår: Orion; ♉ 14° - ♊ 7°, (8 – 31 aug.). Orions bälte; ♉ 25° - 28°,( 19-22 aug.). Plejaderna; ♉ 3°, (28 juli). Hyaderna; ♉ 9°-12°, (3 – 6 aug.). Kusken; ♉ 19°- ♊ 2°, (13 – 26 aug.). Geten; ♉ 25°, (19 aug.). Killingarna Haren; ♉ 19° - ♊ 2° (13 – 26 aug.). Capella; ♉ 25°, (19 aug.). I Tvillingarna ♊ ; (24 aug. – 20 sept.) uppgår: Kusken Stora hund:♉ 22°- ♋ 2°, (16 aug.-25 sept.). Sirius; ♊ 17°, (10 sept.) Lilla hund; ♊ 25° - 29°, (18 – 22 sept.). I Kräftan ♋ ; (21 sept. – 20 okt.) uppgår: Lilla björn; ♊ 0°- ♋ 26°, (24 aug.-17 okt.). Satyren. De tre Chariter
2 Angivna grader är tagna ur Ptolemaios, Almagast
Krubban, källan, brunnen; ♋ 10° (1 okt.). Åsnorna; ♋ 10°, (1 okt.). Molnet. I Lejonet ♌; (21 okt.- 20 nov.) uppgår: Regulus; ♌ 2° (23 okt.). Hydran; ♋ 13° - ♎ 13° (4 okt.- 4 jan.). Bägaren; ♌ 26° - ♍ 9°,( 17 – 30 nov.). Korpen; ♍ 13° - ♍ 20°, (4 – 11 dec.) Lilla björn. I Jungfrun ♍ (21 nov – 20 dec.) uppgår: Isis och Horos. Hydrans stjärt. Korpen. Bootes, Björnvaktaren; ♍ 1° - ♎ 8°, (22 nov. – 29 dec.). I Vågen ♎ (21 dec. – 20 jan.) uppgår: Hades. Färjkarlen. Acherusiska sjön. Kentauren; ♎ 2° - ♏ 8°, (23 dec. – 29 jan.). Norra kronan; ♎ 14° - 21°, (5 – 12 jan.). I Skorpionen ♏ (21 jan.- 19 feb.) uppgår: Herakles ♎ 21° - ♐ 5°, ( 12 jan. – 25 feb.). Hygieia Kentauren Vargen ♎ 21° - ♏ 9°, (12 jan. – 30 jan.). Ormbäraren; ♏5° - ♐14°,(26 jan. – 5 mars). Altaret; ♏ 20° - ♐ 3°, (10 – 23 feb.). Antares, Skorpionens hjärta ♏ 12°, (2 feb.). I Skytten; ♐(20 feb. – 20 mars) uppgår: Södra kronan ♐ 9° - 17°,( 29 feb. - 8 mars). Örnen; ♐ 21° - ♑ 8°, (12 – 29 mars). I Stenbocken; ♑ (21 mars – 19 april) uppgår: Nereus Delfinen; ♑ 17° - 23° (7 – 13 april). Pilen; ♑3° - 10° (24 – 31 mars).
Lyran; ♐17° - ♑2°, (8 – 23 mars). Södra fisken; ♑5° - ♒ 7°,( 26 mars – 27 april). Vingården. Svanen; ♑4° - ♒14°,( 25 mars – 4 maj). Musen. I Vattumannen; ♒ (20 april – 19 maj), uppgår: Eridanos. Svanen. I Fiskarna; ♓ (20 maj – 20 juni) uppgår: Pegasus ♒ 5° - ♓17°,(25 april – 6 juni). Linet. Andromeda.
Bokstavsnamnen jämförda med runnamnen Semitiskt alfabet Stjärnbild Runrad som
jämförelse Stjärnbild
Alef ”ko” a A Väduren F Fä ♈ Väduren Bet ”hus” B Huset i helvete U Ur ”regn” Hyaderna Gimel "kamelgG Plejaderna, Hyader Q Thurs ”jätte” ♉ Orion Dalet ”dörr Dd∆ Plejaderna A As ”död kropp” Ymes kropp He ”fönster” Ee Plejader r Red ”vagn” ♊ Kusken Waw ”hakewWU Sirius, K Ken ”fackla” Sirius, facklan G Gåva ♋ Tre Chariter V Vån ”hopp” Tre Chariter Zain ”vapen” Z H Hagel ♌ Stora björn Het h I N Nöd Thet ”bälg” Q q Bägaren I Is ♍ Jungfrun, Isis Jod ”hand” J ”handen” J År Horos Kap,handflataKº w Yr ”idegran” ♎ Idavall Lamed ”oxpik”l Bootes P Peor∂ ”häxa” Kronos Mem ”vatten”Mm Z Jul ♏ Vintergatan Nun ”orm” N n Ormbärarens orm S Sigel ”ädelsten” Samek S ç ≈ T Tyr ♐ Altaret Ayin ”öga” O b Bjarkan ”björk” Världsträdet Pe ”mun” P e Eh ”häst” ♑ Fölet, Pegasus Sade F ƒ ∫ f Qof ”apa”Xx Satyr, stenbocken M Man Manus, Vattuman Resh R L Lag ”vatten” ♒ Vattnet, n Ing ”havsgud” Pontos Shin s Kassiopeia O Odal ♓ Atlas, på knä Tau ”tecken” T D Dag
Fornhebréisk skrift jämförd med runor (inskrivna i högra kolumnen)
Gamla tiders folk följde fullmånen. Då det nu ovan står, att Väduren råder över 20 juni – så betyder det, att fullmånen står i Väduren den 20 juni -. Så var förhållandet för 8000 år sedan. Denna ursprungliga tideräkning har aldrig ändrat sig. Så som det var i urhemmet, Europa, m.m. så har det förblivit. Våra dagars stjärnhimmel är en följd av precessionen, dvs jordaxelns förändrade lutning. Jordens axel beskriver en cirkel som det tar 26.000 år att fullborda. I våra dagar går solen i Väduren den 14 april (sidereal tid). Då går fullmånen i Vågen som befinner sig 180° från Väduren. Frågan är; när går solen i Väduren (= fullmånen i Vågen) enligt det system man finner i Kalevala m.m.? Svaret är; vid jul, närmare bestämt den 21 december, solståndsdagen och därefter. Det tar 72 år för solen att gå en grad (en dag) pga precessionen. Från den 21 december till den 14 april (dagens ställning) är det 114 dagar. Stjärnbildernas ålder är då 114 ggr 72 = 8208 år.
Månstationer
Runskriften med sina 24 runor är de gamla månstationerna. Man räknade 12 fullmånar med utgångspunkt från 21 december. Fortfarande kallar man januari för första månad och juli för sjunde månad. Detta är mycket gammalt ty siffrorna är namn på de tolv stjärnbilder i zodiaken. 1, en är för busken, en, ”juniperus” (Vågen), 21 december 2, två, grekiska du- /duomai, ”sjunka”, för underjorden, ty helvetet låg vid Altaret, under Skorpionen, 21 januari 3, tre är för skytten, som var kentaur och ursprungligen triton, 22 februari. 4, fyra *quetuer, är för Stenbocken som var satyr. Ett annat satyrsläkte var grek. Tituroi, jfr grekiska tetra ”fyra”, 21 mars. 5, är för havsguden Pontos. Jämför grekiska pente ”fem”, 20 april. 6, är för Fiskarnas band, grekiska Keskion, ”band”, svenska hör ”lin”. Jämför finska kuusi ”sex”. Den indoeuropeiska roten för sex är *Ksueks. 20 maj. 7, hör till roten *sep-tem ”det gyllene skinnet”, (Väduren) 24 juni. 8, till roten *ok-tou, ”två spetsar”. (Oxen), 25 juli. 9, till roten *eneuen ”yngling” eller *dvin- ”tvilling”. Jämför *eneuen med "nio" och till roten *dvin svenska "tvilling < tvinling", slaviska språkens *dvina, *djevin- ”nio”. 24 augusti. 10, dekem till en rot *dek- ”knipa”, ty Kräftan knep Herakles, som den enda stjärnsagan om Kräftan lyder. 21 september. 11, elva, gotiska ain-lif, som betyder ”ett lejon”. Lif jämförs med fornhögtyska Lewe ”lejon”, 21 oktober. 12, tolv, gotiska twa-lif som betyder ”två lejon”. Det finns två lejon på stjärnhimlen. 21 november. De 24 månstationerna ger den bästa förklaringen till Kalevalas kapitel-indelning och visar att man följt månen. De 24 månstationerna kan nämnas vid runnamnen; Fä, Ur, Thurs, As, Red, Ken, Gåva, Vån, Hagel, Nöd, Is, År, Yr, Peor∂, Jul, Sigel, Tyr, Bjarkan, Eh, Man, Lag, Ing, Odal, Dag. De speglar året. Och man ser den 21 oktober ”hagel”, den 20 november ”is”, den 6 december ”år” (kyrkoåret börjar i advent), Yr ”idegran” motsvarar den 21 december. Den 21 januari jul, (julen firades i slutet av januari), 22 februari Tyr. Mars månad var ”Tyr”.
Kroppsdelar Man hittar också gamla stjärnbildsnamn i våra kroppsdelar. Väduren rådde över huvudet, Oxen över halsen, Kusken och vagnen över axlar och armar, Hjorten över hjärtat, Skeppet Argo över lungorna, kentauren över händerna, Lejonet över levern. Björnvaktaren kan också råda över levern (indiska, latin). Bägaren över magen. Stenbocken över knäna. Vattumannen över menisken och vaderna. Andromeda (den fjättrade) över fötterna och huvudet. Hjorten, som råder över hjärtat finner man i runstavarna den 1 september och på en gammal persisk stjärnglob. Av alla de stjärnbilder och deras uttydning som antyds i Kalevala är endast en bråkdel listade i denna skrift. Kapitel i Kalevala: 1. Eileithuia, Ειλειϑυια, ”födelsegudinnan”. En fågel på ägg. (Torsdagen efter påsk.) 2. Syndafloden, Åkern, Världsträdet, Örnen, Fröet, Honungsdagg, Plog, Fågel i ett träd. 3. Första striden i världen. (Stenbocken) 4. Den Gamle, Ganymedes, Hebe, Vattnet, 5. Den till fisk förvandlade, Fiskarnas Band, Valkyrian. 6. Bevingad häst, Pilen, Vingehästens kusk störtar. 7. Vattumannen, Hjälten vräks omkring på havet. 8. Smeden i berget, Jungfrun som ser ut över alla världar. 9. Dvärgar gör vapen, Hjälpsamma bin, Gryta, Läkedom. 10. Granen, Hades, Hunden i Hades, Vita kläder, Venus höjdpunkt, Sommar, Skidbladner. 11. Den fångna jungfrun på ön, Hades (brudrov), Triangeln. 12. Dans, Drömmar, Skatter, Sjunkande män, helveteshunden. 13. Den fastkedjade mön från ön. Renen på skaren, Vädurens skinn. 14. Kamel, Stjärnbilden som ger kalla vindar, Plejaderna. Dödens älv. 15. Livstecknet, den blödande borsten, Staven, Räfsan, Sju sovare, Likdelar, Biet, Läkeörter, Sjustjärnan. 16. Yxan till trädet, Bron till Helvetet, Trollkäringen tvättar kläder i älven, Samtal över dödens älv, Ölet i Hel, Sovare, Bergtagning, Helvetesberget, En man på ett halster, menedare. 17. Slid(älven), Jägaren, Rävsax, Skytt, Sovande jätte, Människoätande jätte, Jättens röst, Stjärnor, Sol och Måne skapas, Eridanos, Stjärnornas banor. 18. 19. Kvarnstenen (1 sept.), Prövningarna i underjorden, Spjut, Lie. 20. Oxe, Kniv, Humleranka. 21. Apollon, Kusken, Vagnen, Häst o. Vagn, Fackla, Musik. 22. Giftermål. 23. Osed, Kallnande känslor, Brunn, Öltillverkning. 24. Giftermål. 25. Brudens hemgift, Gåva. 26. Olycksvarsel, Spåkvinnor, Varg, Ulv, Björn, Örn, Översvämning, Hydra. 27. Bordsplacering. 28. Vapen, Män på Helväg. 29. Vapen, Färd över sund, Omstjälpt båt, Kölen. 30. Hämnaren, Köld, Is, Halka, Svan.
31. Isis – Horos, Årsbarnet, Faderhämnaren, Osiris-‐sagan, Kronos-‐Herodes, Bränd på bål-‐ överlever, Den illmarige drängen, Häxa-‐sejd. 32. Skor. 33. Stora Björn, Luren. 34. Liggande kvinna, Faderhämnaren. 35. Den starke drängen, Äpplen – nötter, Släde, Gåvor, Guldåldern, Skamlösa dåd inom familj (Osiris – Isis). 36. Jakt, Döden, Staty, Lur, Fadern dör, Kentaur, De dödas uppståndelse, Jaga Tomas. 37. Arbetsförbud, Guldåldern, Arm, Staty, Ögon, Tigandet, Julbadet. 38. Svart man, Brudrov. 39. 40. Lyran (en sköldpadda), Fasta. 41. Apollon, Djuren lyssnar på strängaspel, (Orpheus), Pärla. 42. Tre stjälande Bröder, Triton, Blåsmässa. 43. Örn, Skytten, Tjäder. 44. Björk, Saven stiger. 45. Sjukdomar, Ormbäraren, Hygieia, Björkris, Läkaren (Asklepios). 46. Stora Björn. 47. Sol o. Måne bortrövade, Kedjesaga, Metardag, Fiske. 48. Linet, Ran, Sjöjungfru, Fiskeri. 49. Majstång. 50. Magisk konception, Perseus.
Hur har man framfört Kalevala Dikten är så omfattande att man inte har kunnat läsa hela dikten i ett sammanhang. Kapitlens följd av motiv är densamma som för fem Moseböcker, Völuspá m.m. Man har följt månen enligt samma schema. Tolv månmånader ger 48 dagar enligt detta mönster. (12 fullmånar+ 12 kvarter + 12 nymånar + 12 kvarter). Första fullmåne efter vintersolståndet är julen fram till septuagesima. Fjärde fullmånen är påskfullmånen och nästa torsdag är kapitel 1 i Kalevala. Månader Fullmåne Kvarter Nymåne Kvarter 1:a efter 21 dec Lör 36 kapitel Lör 37 kapitel Sön 38 kapitel Sön 39 kapitel 2:a Mån 40 Mån Tis 41 Tis 3:e Tis 42 Tis 43 Ons 44 Ons 4:e, Påskfullmå. Tors 45 Tors 1 efter påsk Fre 2, 46 Fre 3 5:e Lör 4, 47 Lör 5 Sön 6, 48 Sön 7 6:e Mån 8, 49 Mån 9 Tis 10, 50 Tis 11 7:e Tis 12 Tis 13 Ons 14 Ons 15 8:e Tors 16 Tors 17 Fre 18 Fre 19 9:e Lör 20 Lör 21 Sön 22 Sön 23 10.e Mån 24 Mån 25 Tis 26 Tis 27 11:e Tis 28 Tis 29 Ons 30 Ons 31 12:e Tors 32 Tors 33 Fre 34 Fre 35 Kalendern för 2016 nedan visar hur Kalevala skulle ha lästs om Kalevalakulturen varit levande. Veckodagar och kapitelnumrering visar från vecka till vecka hur månen
förskjuter sig i veckan. Fullmåne på en tisdag, nymåne på en onsdag, fullmåne på en torsdag, nymåne på en fredag osv. Månfaserna faller självklart inte på just dessa veckodagar, men låt oss se på påskveckan. Påsken infaller första söndag efter fullmånen efter vårdagjämningen. Då måste fullmånadsdagen ha infallit någon gång i påskveckan. Den svenska påskveckans dagar är Palmsöndag, Bullamåndag, Vita tisdag, Askonsdag, Skärtorsdag, Långfredag, Påskafton. Påskfullmånen måste ha infallit på någon av dessa dagar. Oavsett vilken av dagarna det är, så syns månens faser för det mesta ganska tydligt. Full, kvarter, ny, kvarter osv. Vårt system börjar alltid med torsdagen, dvs skärtorsdagen. Kalevala börjar på torsdagen efter skärtorsdagen, det är första torsdag efter påsk.
Kalevala utlagd på månåret 2016 dag janua
ri februari
mars april maj juni juli augusti
sept okto-‐ber
nov-‐
dec-‐
1 F M✬ T✬43 F S O F M T L T T 2 L T O L M T L T F S O✬30 F✬34 3 S✬ O T S T F S O L M T L 4 M T F M O L M T S✬22 T✬26 F S 5 T F L T T S T F✬18 M O L M 6 O L S O F M O✬14 L T T S T 7 T S M T L T✬10 T S O F M O 8 F M T F✬2,46 S✬6,48 O F M T L T T 9 L T✬41 O✬44 L M T L T F S O✬31 F✬35 10 S✬38 O T S T F S O L M T L 11 M T F M O L M T S✬23 T✬27 F S 12 T F L T T S T F✬19 M O L M 13 O L S O F M O✬15 L T T S T 14 T S M T L T✬11 T S O F M O❍ 15 F M T F✬ 3 S✬ 7 O F M T L T❍ T 16 L T✬f O✬ L M T L T F S❍ O F 17 S✬39 O T S T F S O L❍ M T✬32 L✬36 18 M T F M O L M T❍ S T✬28 F S 19 T F L T T S T F M✬24 O L M 20 O L S O F M❍50 O❍ L✬20 T T S T 21 T S M T L T✬12 T✬16 S O F M O 22 F M❍ T F❍ S❍ O F M T L T T 23 L T✬42 O L✬4,47 M✬8,49 T L T F S O F 24 S❍ O T✬45 S T F S O L M T✬33 L✬37 25 M✬40 T F M O L M T S T✬29 F S 26 T F L T T S T F M✬25 O L M 27 O L S påsk O F M O L✬21 T T S T 28 T S M T L T✬13 T✬17 S O F M O 29 F M T F S O F M T L T T 30 L O L✬ 5 M✬ 9 T L T F S O F 31 S T✬ 1 T S O M L
2016, skottår, påsk 27 mars, skärtorsdag 24 mars, gyllental kaun, påskfullmåne skärtorsdag, fullmånar är insatta som en ring. Dessa månar är tagna ur 1700-‐talsrunstavar, s.k. rättade gyllental.
Översikt över Kalevalas kapitel3 1. EEh. Väinemöinen Luftens jungfru stiger ner i havet – Himlen, jorden och stjärnorna uppstå – Väinemöinen födes. 2. M Man. Väinemöinen; Sampsa sår träden – den stora eken – Väinemöinen sår de olika sädesslagen. 3. Man. Väinemöinen; Joukahainen tävlar med Väinemöinen – Sångarstriden – Joukahainen lovar Väinemöinen sin syster Aino – Joukahainens hemkomst; moderns glädje, systerns sorg 4. L Lag. Väinemöinen friar till Aino; hon skyndar gråtande hem – uppmanas av modern att klä sig vackert; klär sig vackert och lämnar hemmet – kommer till en havsstrand – badar och försvinner i djupet . 5. Lag. Väine tar reda på Ainos bostad i havet, beger sig på fiskefärd – Aino drages som fisk upp i båten – blir icke igenkänd, återvänder till havet och ger sig tillkänna-‐ Väinemöinens klagan, får råd av sin moder. 6. n Ing.Väinemöinen reser till Pohjola – Joukahainen vill hämnas och vaktar på honom – avrådes av sin moder – de tre skotten – Väinemöinen störtar i havet – Joukahainens triumf. 7. Ing. Väinemöinen sliter ont i havet – påträffas av örnen som för honom till Pohjola – gråter på stranden – tas om hand av Louhi. Väinemöinen längtar hem. Får fara på villkor att han sänder Ilmarinen för att smida Sampo – Louhi lovar att ge Sampos skapare sin dotter till äkta. 8. O Odal. Väinemöinen Pohjolas jungfru sitter på regnbågen och väver; Väinemöinen friar till jungfrun – hon förelägger honom ett antal prov – Väinemöinen timrar en båt av sländans bitar – hugger sig i knäet, söker en blodstillare. 9. Odal. Väinemöinen förtäljer för en gubbe järnets ursprung – berättar hur Ilmarinen danade stålet – gubben besvärjer järnet – läser över blodet – en helande salva – Väinemöinen prisar Skaparen. 10. D Dag. Sampo -‐Väinemöinen återvänder hem – den underbara granen, Ilmarinen vägrar att bege sig til Pohjola – föres dit av en virvelvind – Sampo smides – bringas av Louhi i säkert förvar – Ilmarinens frieri – hans hemfärd. 11. Dag. Lemminkäinen; -‐ Ahtis barndom-‐ Kylliki. Blomman på ön – Ahti planerar friarfärd, avrådes av sin moder – Ahti på ön – Brudrovet – Lemminkäinens moder hälsar svärdottern. 12. F Fä. Lemminkäinen – Kyllikki har deltagit i dansen, Ahti vredgas över löftesbrottet, avser att dra i härnad mot Pohjola. Kyllikkis dröm, den blödande borsten. Ahti i härkläder, kommer till Pohjola, bekämpar med sång dess trollmän; herden i slokhatten 13. Fä. Lemminkäinen ber Pohjolas fru om hennes dotter. Friarprov – skall fånga Hiisis älg – Lemminkäinens jakt, han tjudrar älgen, den gör sig fri, Lemminkäinens skidor gå sönder.
3 Tagna ur Kalevala, Olaf Homén, Åbo 1945.
14. U Ur. Lemminkäinen ber skogens makter om bistånd, erbjuder offergåvor i utbyte mot älgen – bönhöres. Hiisis häst – Tounelas svan – Herden i slokhatten – Lemminkäinens död. 15. Ur. Lemminkäinen. Den blödande borsten – L’s moder skyndar till Pohjola, utfrågar Louhi –söker sonen, får besked av solen-‐ smider en räfsa, genomletar Dödens älv, samlar bitarna av sonens kropp, bygger upp den på nytt. 16. Q Thurs. Väinemöinen ämnar bygga en båt, saknar tre ord, beger sig till Tounela. Förklaras för alltid fången i dödsriket – järngarnssköten. Väinemöinen återvänder. 17. Thurs. Väinemöinen ämnar söka de felande orden hos Antero Vipunen. Fäller träd på Vipunens grav, bryter upp hans mun, hamnar i Vipunens buk, tvingar honom att sjunga, tar sig upp ur jättens inre. 18. A As. Väinemöinen reser till Pohjola, skall fria. Ilmarinen har samma avsikt. Ilmarinen badar, klär sig med omsorg, reser till Pohjola. Friarna överenskomma att jungfrun skall få välja fritt. Väinemöinens frieri. 19. As. Ilmarinen friar. Pohjolas fru sätter honom på prov; huggormsåkern, Tounis björn, den stora gäddan. Bröllopssångerna börjar. Väinemöinen åker hem. 20. r Red. Bröllopet i Pohjola. Förberedelser; den stora oxen – ölbrygden. Alla inbjudas -‐ utom en. 21. Red. Bröllopet i Pohjola. Brudgummen anländer, välkomnas av svärmodern, gästerna undfägnas. Väinemöinen manar till sång, kväder själv, prisar den högste. 22. K Ken. Bröllopet i Pohjola, Ilmarinen. Bruden överlämnas, påminnes om sitt liv i hemmet, -‐ ett nytt liv väntar. Grips av ängslan, brister i gråt, klagar sin nöd, tröstas. 23. Ken. Bröllopet i Pohjola. Bruden förbereds på nya seder och plikter, morgon-‐sysslorna. Förhållningssättet i det nya hemmet, dagens arbete; bastun. Umgängeskonst. 24. Gåva. Bröllopet i Pohjola. Ilmarinen. Makes skyldigheter mot maka, han bör vara hänsynsfull, ej behandla henne illa, kroppslig tuktan, tiggarens erfarenhet, bruden tackar alla, tar farväl av sitt barndomshem. 25. G Gåva. De nygifta anlända till sitt hem. Ilmarinens moder hälsar sonen, välkomnar sonhustrun, prisar hembygden, bröllopsfolket förplägas. Väinemöinen frambär gästernas tack . 26. V Vån. Lemminkäinen beslutar att resa till bröllopet i Pohjola, modern avråder – eldörnen – den lågande avgrunden – vilddjuren – Pohjolas gärde; den stora ormen. L. Läser ormtjusningsorden. 27. Vån. Lemminkäinen – bröllopet i Pohjola. Lemminkäinen anländer till gillet i Pohjola, anmärker på mottagandet. Beklagar att han ej blivit inbjuden, kräver mat och dryck, ormölet. Förolämpar värden, tvekampen. 28. H Hagel. Lemminkäinen flyr från Pohjola. Modern utforskar orsaken till hans misstämning. Klandrar honom, han lovar att avhålla sig från krig – sändes till en avsides belägen holme. 29. Hagel. Lemminkäinen drar bort från hemmet – anländer till den avsides liggande holmen. Tillbringar tre år där bland dess kvinnor; nödgas fly, liderskeppsbrott – den skövlade gården, Lemminkäinens moder. 30. N Nöd. Lemminkäinen förbereder sitt hämndetåg mot Pohjola. Pohjolas fru utsänder Kölden, krigsbåten fryser in – L. Framsäger köldorden, vandrar över isen, följd av Tiera. Kommer till en ödslig skogstrakt, minnes sin moder. 31. Nöd. Kullervo. Untamo och Kalervo – Kullervos födelse, hans barndom, anslagen mot hans liv, hans arbetsuppdrag, -‐ Kullervo säljes som träl.
32. I Is. Kullervo blir herde, Ilmarinens hustru bakar ett vägkostbröd, hon anbefaller sina kor hos skogens makter, framsäger mjölkorden – uttalar skyddsorden mot björnen – sänder hjorden i vall. 33. Is. Kullervo begrundar sitt öde – aftonen kommer, Kullervo skall förtära sin vägkost, kniven går sönder mot brödet – hans sorg och vrede. Han jagar boskapen ut i i kärret. Driver björnar och vargar till gården. Förmår Ilmarinens husfru att själv förrätta mjölkningen, hon ber för sitt liv; Kullervos svar. 34. J År. Kullervo flyr – smeden finner sin döda hustru – Kullervos klagan – vill kräva hämnd av Untamo för släktens undergång. Erfar att hans föräldrar leva – återfinner dem; moderns berättelse. 35. År. Kullervo försöker göra sig nyttig, men bär sig bakvänt åt. Träffar på hemvägen en okänd flicka; förleder henne, visar sig vara hans egen syster, hon kastar sig i floden – döljer sig vill gå mot Untamo. 36. W Idegran. Kullervo rustar till strid. Tågar mot Untamo – tar hämnd på Untamoinen. Återvänder, finner endast hunden. Modern talar till honom ur sin grav. Han går på jakt, kommer till platsen där han förledde systern, hans död. 37. Idegran. Ilmarinen sörjer den döda hustrun, smider sig av guld en ny hustru, förmår inte ge henne värme. Erbjuder henne åt Väinemöinen. 38. P Peor∂ (häxa). Ilmarinen far till Pohjola och friar till f.d. hustruns syster. Avvisas och rövar bort henne. Hon förvandlas till en fiskmås. Ilmarinen berättar för Väinemöinen om sin resa och Sampos gynnsamma inverkan i Pohjola. 39. (Peor∂)Väinemöinen beger sig till Pohjola för att förvärva Sampo; Ilmarinen följer med. Båtens klagan. Lemminkäinen ansluter sig till sjötåget. 40. Z Jul. Kantelen. Färden går vidare. Båten fastnar på en gäddas skulderblad. Väinemöinen dräper den. Kantelen förfärdigas, ingen kan spela på den. 41. S Sigel. Väinemöinen spelar på kantelen. Alla varelser lyssna – alla människor röras till tårar. Väinemöinens tårar rulla i havet och förvandlas till pärlor. 42. T Tyr. Sampo, Kantelen; Anländ till Pohjola föreslår Väine att Sampo skall delas. Pohjolas fru avböjer och samlar sina krigare. Väine söver dem. Sampo tages. Hemfärden. Pohjolas fru lägger dimma, manar Iku-‐Turso. Kantelen går över bord. 43. Tyr. Louhi sätter efter Sampos rövare. Väine lägger en undervattensklippa. Pohjolas skepp förliser. Louhi förvandlar sig till en örn – går till anfall med sina krigare. Hjältarna segra men Louhi stöter Sampo överbord, den sjunker i havet. 44. b Bjarkan. Väinemöinen söker den förlorade fiskbenskantelen. Björkens klagan. Den nya kantelen. Väinemöinen spelar. 45. E Eh, häst. Louhi sänder till Kalevala åtta dittills okända sjukdomar. Väinemöinen går till kamp mot dem – bastuorden – läkeorden; besegrar sjukdomarna, räddar sitt folk. 46. M Man. Louhi sänder en björn att förgöra Kalevalas boskap. Väinemöinen får ett nytt spjut av Ilmarinen, fäller björnen. Björnens gravöl firas. Väinemöinen sjunger, tillönskar Kalevala lycka och glädje. 47. L Lag. Måne o. sol stiga ned ur rymden för att höra Väinemöinen spela. Louhi tar dem och stänger in dem i ett berg; rövar elden. En gnista skall ge ny eld. Väine och Ilmarinen gå på spaning efter den himmelska elden, som svalts av en fisk. 48. n Ing, Odal. Linfrön sås, en not av lingarn tillverkas; gäddan låter inte fånga sig. Gäddan fångas. Elden bränner Ilmarinen och flyr undan – infångas. Läkeorden vid brännskador. 49. O Odal. Ilmarinen smider en ny måne och en ny sol – de lysa inte. Väine far till Pohjola för att hämta ljusen. Besegrar Louhis krigare, kan inte öppna kopparbergets portar. Ilmarinen smider nycklar. Louhi friger de forna ljusen, sol och måne.
50. F Fä. Marjatta hör ett lingon klaga över sin ensamhet. Plockar och sväljer bäret – får härav en son. Väinemöinen dömer barnet att dödas, gossen motsäger sig domslutet, döpes till kung av Karelen. Väinemöinen förgrymmas, bygger ett kopparfartyg, överger landet, men kvarlämnar sin kantele och sina kväden. Slutord.
Kalevala
Viktiga motiv och deras jämförelse med astrologi, skrift, religioner, folktro och runstavar
Kapitel 1 28 mars
Väinemöinen; Luftens jungfru stiger ner i havet – Himlen, jorden och stjärnorna uppstå – Väinemöinen födes.
Jungfrufödsel Med Väinemöinens födelse tillgick det så att: ”Över de blåa fjärdarna vaggas jungfrun av vågorna; blir av havets vind befruktad”. (75) Detta jämföres med kalendern den 25 mars; Marie Bebådelse Dag: (Luk. 1:26 -‐38 ), då herren sände ängeln Gabriel till Maria och sade henne, att hon skulle föda en son, den Högstes son. Barnet skulle födas genom Helig ande och inte vara avlat av någon man.
Fågeln som söker efter en torr plätt Luftens mö som är havande med Väinemöinen, drivs av vågorna och söker en torr plats för att föda barnet. Knipan söker efter en plats för att lägga sina ägg, då Vattnets härskarinna höjer sitt ena knä ur vattnet och bjuder knipan plats för boet. Fågeln tar det för en tuva och lägger sina ägg. Runstaven har den 1 maj; en fågel på ägg. Detta erinrar om översvämningen i Gilgamesh-‐eposet som äger rum i 11:e tavlan (20 april -‐). Då stormen bedarrar sänder man ut en fågel för att se om det finns en torr plätt att stå på.
Jord och himmel skapas – sol och måne skapas Kalevala; världen och himmelsljusen skapades utur ett ägg. Detta erinrar om den egyptiska religionen. Ovidius metamorfoser har i första boken en liknande berättelse om skapelsen, (mars – april)
Kapitel 2 (4 april)
Väinemöinen; Sampsa sår träden – den stora eken – Väinemöinen sår de olika sädes-‐slagen.
Åkern Kalevala; här berättas om Pellervoinen, son av åkern, som sprider fröna. I Stenbocken (21 mars – 19 april) uppgår i 15°-‐17° (4 april) Åkern, enligt Hermes Trismegistos.
Världsträd
Kalevala. Havsvidundret Tursas planterar ett ollon som blir till ett världsträd som skymmer sol och måne. Eken fälls av tummeliten. I runstaven är den 14 april, ett träd – första sommardag. Delningen av världen beskrivs i Ptolemaios, Tetrabiblos. Gränsen mellan Stenbocken och Vattumannen, Saturni båda hus, 14 april, delar stjärnhimlen i två delar, därav ordet sommar som betyder * sem-‐ ”halv” som i latin semi och germanska/svenska; sommar. Sagor om Tummeliten finns hos Grimm, motsvarande mars-‐april. Kalevala. På flera ställen nämnas motiv som påminner om världsträdet, Yggdrasil. Väinemöinen hugger ner en björk. I asiatiska områden var världsträdet en björk och inte en ask. Det framkommer även av runraden som i mars motsvaras av runan bjarkan ”björk”. Kalevala. Väinemöinen ber till Ukko att honungsdagg må dugga på brodden. Sturlason nämner att den dagg som faller från Yggdrasil4 är honungsdagg, ”varav bina lever”. Kalevala. Örnen slår eld, varav träden brinner och blir aska. Världsträdet som var Vintergatan, var en väg av aska. Man hänvisade till Ovidius metamorphoser, 2: boken, där Phaeton kör solvagnen för nära jorden och bränner solens väg, vintergatan, såväl som jorden. Vintergatan ansågs vara en gammal ”solens väg”.
Göken
Kalevala; på några ställen i detta kapitel nämns göken som sjunger i björken. Runstaven har den 25 april, en gök ”gökdagen”. Meningen med detta är, att svekets fågel gett upphov till seden att narra april. Detta, i norden, för att Tor bröt alla eder och avtal med jättarna, då han såg att avtalen skulle lända till världens fördärv.5 F övr är en gök den 25 april alldeles fel. Ingen har hört göken så tidigt. Man bör lägga till 11 dagar, ty runstaven visar gamla stilen. Kalevala har göken ännu tidigare.
Örnen Kalevala. Örnen bringar elden. Nordanvinden tänder elden; träden brinna och bli aska. Örnens stjärnbild uppgår i Stenbocken, enligt Hermes i 7°, enligt grekerna i Skytten 25° -‐ Stenbocken 8°. Örnens stjärnbild var den fågel som hackade Prometheus lever6. Prometheus hade bringat elden till människorna.
Kapitel 3 (11 april)
Väinemöinen; Joukahainen tävlar med Väinemöinen – Sångarstriden – Joukahainen lovar Väinemöinen sin syster Aino – Joukahainens hemkomst; moderns glädje, systerns sorg.
4 Vøluspá 19 5 Vøluspá 26 6 Allen 56
Utmaningen Kalevala. Joukahainen utmanar Väinemöinen på strid. I nordisk mytologi var detta tillfället (slutet på april), då vanerna utmanade asarna till strid, det var det första kriget i världen. Att vanerna hade utmanat asarna och inte tvärtom, framgår av Völuspá 23, där frågan är om Asarna skall betala skatt till vanerna, eller försvara sig. På stjärnhimlen motsvarade detta Stenbocken, som var Ägipan, Pans son. I samband med det första kriget i världen hade han hjälpt gudarna och förvandlat dem till djur, så att de doldes för Tyfon. Ett sidomotiv är hur jättarna i Eddan rövade sol och måne och krävde Freja som krigsbyte7. I Kalevala blir det att Aino, syster till Joukahainen, lovas till Väinemöinen som ersättning för att Joukahainen förlorat striden med Väinemöinen.
Kapitel 4 (20 april-‐)
Väinemöinen friar till Aino; hon skyndar gråtande hem – uppmanas av modern att klä sig vackert; klär sig vackert och lämnar hemmet – kommer till en havsstrand – badar och försvinner i djupet. Denna vecka behandlar tiden kring 1 maj och Kalevala visar en mängd jämförbara motiv.
Gammalt folk, majning, pingstbrud, bara armar, vita kläder, majsmör Kalevala. Aino binder kvastar. Det var sed i norden och Tyskland att 1 maj binda lövkvastar. Man gjorde en maj, som bestod av kvistar och löv och förseddes med band. Kalevala. Då kom den gamle Väinemöinen. Det betonas att han var gammal. Aino säger till sin moder: ”Mig du lovat till hjälp och ögonfägnad åt en gammal darrbent gubbe, som i sina strumpor snavar. Sänd mig hellre ned i havet…” Ovidius säger i Fasti att månaden maj var uppkallad efter ”gammalt folk”, latin maiores ”de gamla”. I norden firades den 1 maj; åldermansstämma. Kalevala. Aino som var ett barn kläddes med gyllne kors på bröstet, pärlband om halsen. Håret pryddes med sidenband. I norden; Valborg, den siste april var för barnen. De små ”valbårarna” gjorde nu spektakel. I norden firades pingstbrudar. Man organiserade ett lekbröllop med en ung flicka i 10-‐årsåldern och en av gossarna. Det sades att den som varit pingstbrud aldrig blev gift. Detta motsvarade Vøluspáversen 28, i maj: ”Ensam satt hon ute när åldringen kom”. Åldringen var Odin. Astrologiskt var detta för att Vattumannen (20 april – 20 maj) var Hebe – ungdomens gudinna. Hon avbildas vanligen under sitt bröllop med Herakles. Folkligt kallades Kristi Himmelfärdsdag för ”bar-‐arma-‐dag”. Jäntorna skulle nu gå bararmade till kyrkan och man skulle klä sig i vita kläder. Kalevala har här hur modern säger till Aino: ”Sätt en särk av linne på dig!” Flera majseder lyser fram i Kalevala. Modern står på visthustrappan och skummar grädde. Hon säger till Aino: ”Ät nu smör ett år…”
7 Vøluspá 25
Runstaven har den 31 maj; en mjölkstäva, ”mjölkning till majsmör”. Korna hade nu stått inne hela vintern. I mitten av maj skulle de ut på bete. Ibland var de så medtagna att de fick bäras ut. Nu, mot slutet av maj, kunde man börja mjölka och få smör. Runstaven har den 25 april; en gök ”gökdagen”. Kalevala har i slutet av kapitlet en sekvens om vad göken säger. Det handlar om kärlek, glädje och brudgum. I norden skulle man ge akt på de första gök-‐ropen på våren. Varifrån kom gökens rop. Södergök var döder-‐gök, västergök var bäster-‐gök, östergök var tröster-‐gök.
Badedag Kalevala berättar hur Aino gick för att bada. Hon går upp på en sten för at vila. Stenen störtar till botten och jungfrun följer med i djupet. Kristi himmelfärdsdag var ”första badedag”.
Kapitel 5 (27 april)
Väinemöinen tar reda på Ainos bostad i havet, beger sig på fiskefärd – Aino drages som fisk upp i båten – blir icke igenkänd, återvänder till havet och ger sig tillkänna-‐ Väinemöinens klagan; han får råd av sin moder.
Fiskarna Fiskarnas stjärnbild, som uppgår i mitten av maj sätter an sina motiv i dikten. Kalevala; Då Aino kastar sig i sjön och drunknar blir hon förvandlad till en fisk Astrologiskt var Fiskarnas stjärnbild Venus och Adonis som vilade vid Eufrats strand. Då Tyfon plötsligt kom, kastade sig de båda älskande i floden och blev förvandlade till fiskar – Fiskarnas stjärnbild. I Kalevala vill Väinemöinen fiska efter Aino. Han går till sin sjöbod och väljer noga krok och rev. Han svänger kopparspöet och kastar kroken gång på gång i vattnet. Astrologiskt var metreven bandet, som går mellan Fiskarnas munnar. Bandet var det ljusstarkaste objektet i Fiskarna och babylonierna kallade hela konstellationen, för ”Bandet”. I runstaven står mot den 8 juni, Medardus, en metrev med krok ”fisken nappar bra”. Dagen kallades ”metarda’n”. Flera andra dagar har också kallats ”metardag” såsom Kristi Himmelfärdsdag och Korsmässa (3 maj). Dessa dagar passar nästan bättre i tiden för vår jämförelse än den 8 juni. Kanske är den 8 juni, som var helgad åt ”Medardus”, metardag på grund av ljudlikheten mellan ”meta” och ”Medardus”. I runstaven jämför man med bilden den 18 maj, Erik; en bred fisk.
Kapitel 6 (4 maj)
Väinemöinen reser till Pohjola – Joukahainen vill hämnas Ainos död och vaktar på honom – avrådes av sin moder – de tre skotten – Väinemöinen störtar i havet – Joukahainens triumf.
Den flygande hästen skjuts, störtar, -‐ ryttaren skadas Kalevala; Väinemöinen skall resa till Pohjola. Han sadlar sin ridhäst som flyger över havet. ”Hingstens hovar bli ej våta”. Joukahainen vaktar på Väinemöinen och fäller hästen med ett skott så, att Väinemöinen handlöst faller i havet.
Astrologiskt var detta himlens häst, Pegasus, (25 april – 6 juni).8 Hjälten Bellerophon red på Pegasus och besegrade odjuret Chimaira. Då Bellerophon ville rida upp till Olympen, vredgades Zeus och sände en broms som stack hästen, som vild av smärta föll till jorden. Vid denna störtning blev Bellerophon halt och hästens vidare öde blev, att den blev satt på stjärnhimlen som Pegasus. Runstaven har den 23 april; en häst ”hästarna släppas på bete” eller ”hingstarna släppas till stona” eller ”hästarna tvättas”. Den 25 april är Markusdagen. Markus är en ordlek på ett indoeuropeiskt ord för häst *marko-‐ som återfinns i svenska märr m fl germanska språk. Bilden på Markus-‐dagen; ett lejon har den förklaringen, att evangelisten Marcus kallades ”Marcus med lejonet”. Astrologiskt var lejonet i runstaven för Chimaira, odjuret som blev dräpt av Bellerophon på Pegasus. Odjuret Chimaira var hälften lejon och hälften drake.
Kapitel 7 (11 maj)
Väinemöinen sliter ont i havet – påträffas av örnen som för honom till Pohjola – gråter på stranden – tas om hand av Louhi. Väinemöinen längtar hem. Får fara på villkor att han sänder Ilmarinen för att smida Sampo – Louhi lovar att ge Sampos skapare sin dotter till äkta.
Örnen som bar Ganymedes upp i himlen Kalevala berättar vidare om den störtade Väinemöinen; hur han drev omkring på havet och trodde att han skulle dö. En gigantisk örn ser Väinemöinen och bär honom till Sariola, som ligger nära Pohja. Sagan om Vattumannen ♒ (20 april – 20 maj) är att Ganymedes, gossen, blev bragt till himlen av en örn. Det var Zeus örn, Örnens stjärnbild.
Vattenmannen, havsguden Väinemöinen flöt under nio dagar omkring i havet, vräktes av och an i vattnet. Astrologiskt var Vattumannens stjärnbild Kekrops, som påminde om en Vattuman. Vattumannen kunde också vara en Nilgud med urna och Deukalion, vadande i vatten, efter syndafloden. I runraden möter man här runan ing (maj) som i den engelska rundikten pekar på en havsgud: Ing wäs ärest ‘Ing var först’ mid east-denum ‘bland öst-daner,’ gesewen secgun, ‘sedd av människor,’ oth he fiththan est ‘tills han sedan österut’ ofer wäg gewat: ‘över vågen vadade,’ wän äfter ran. ‘och vagnen rullade efter.’ thus heardingas ‘Sålunda hårda män’ thone hale nemdun. ‘nämnde den mannen.’
8 Jämför sagan, Sederström 2, ”Drängen som red hem på trollets häst” (maj). I vissa varianter av sagan snubblar hästen på Linköpings domkyrkas torn.
Den indoeuropeiska språkforskningens metod ger vid handen,9 att Vattumannen som den femte stjärnbilden (efter Vågen) motsvarar siffran fem10, rot *penque, grekiska pente, och havsguden Pontos, som var den äldre havsguden, föregångare till Poseidon. I sagosamlingen motsvaras denna tid av sagan, Sederström n:r 2; Havstrollet som köpte salt.
Kapitel 8 (20 maj)
Pohjolas jungfru sitter på regnbågen och väver; Väinemöinen friar till jungfrun – hon förelägger honom ett antal prov – Väinemöinen timrar en båt av sländans bitar – hugger sig i knäet, söker en blodstillare.
Den som ser ut över alla världar Kalevala berättar här hur Pohjas sköna jungfru satt högt upp i skyn på himlens båge; vävde tyg av guld och silver. Väinemöinen höjde sin blick och blev varse den sköna mön på regnbågen. I nordisk mytologi berättas nu om valkyriorna, som ser vida omkring i varje värld (Völuspá 29). I följande vers ser Vølvan valkyrior från vida världar, (20 maj). I evangelieboken, vars läsningar är mer än tusen år gamla, finner man den 1 söndagen efter trefaldighet (26 maj) historien om den rike mannen och Lasarus ( Lukas 16:19-‐31). Här ser man och talar med varandra över de olika världarna, (mina kursiveringar).
Liknelsen om den rike mannen och Lasaros 19Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. 20Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår 21och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. 22Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes. 23I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. 24Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.’ 25Men Abraham svarade: ’Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. 26Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.’ 27Mannen sade: ’Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.’ 29Abraham sade: ’De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem.’ 30Mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.’ 31Men Abraham sade: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’ Astrologiskt var detta för Kassiopeia och hennes dotter, Andromeda. Kassiopeia, drottningen, med sina utsträckta armar sitter högst upp på himlen, i Vintergatan. Det är det bekanta W som aldrig går ner under horisonten.
9 Maj är den femte månaden 10 I finskan kommer sambandet mellan ”vatten” och ”fem” tydligt fram.
Kapitel 9 (27 maj -‐)
Väinemöinen förtäljer för en gubbe järnets ursprung – berättar hur Ilmarinen danade stålet – gubben besvärjer järnet – läser över blodet – en helande salva – Väinemöinen prisar Skaparen.
Läkedom Vid denna tid skulle man, särskilt vid midsommar, ta olika slags växter att användas till läkedom. Midsommarns dagg var särskilt god till läkning och sparades på en flaska under hela året.11
Gryta Kalevala. Gubben som kan bota Väinemöinen låter sätta på en gryta, mänger brygden med goda gräs och allsköns örter. Grytan sjuder, kitteln sjunger tre av vårens da’r och nätter. Här får man också en datering av händelsen i det att det sägs: ”tre av vårens da’r”. Man befinner sig visserligen i juni, vilken aldrig ansetts som vårmånad. Det fyrdelade år som finns i 1328 års gotländska runkalender märker ut Urbanus, den 25 maj, som ”sommar”. Runstaven har den 3 juni en gryta. Grytan erinrar om de redan ovan nämnda valkyriorna, som var Odins tjänstefolk i det att de sörjde för bordbonader, skålar och grytor och betjänade de fallna i Valhall. Den 31 maj har runstaven; en mjölkstäva ”mjölkning till majsmör”. Dagens namn är Petronella, vilket erinrar om Petrus dotter, som enligt katolikerna i Legenda Aurea (1200-‐talet) var nersövd liksom valkyrian Sigdrifa. På Petrus befallning steg hon upp och betjänade lärjungarna som vid tillfället var församlade. Genom valkyriorna, som genom Vøluspá 29 -‐ 30 med säkerhet hör till tiden, mot-‐svarande 1 och 2 söndag efter trefaldighet, (början av juni), bör grytan vara Eldhrimner, Valhalls stora gryta, där grisen Sährimner var dag kokas. Likheten med grytan i Kalevala är att grytan, som innehöll läkeörter, botade Väine-‐möinen. I Valhall blev de kämpar som ätit av grisen helade på nytt och alla såren läkte ut. Evangelieboken, med sina tusen år gamla läsningar, har 2 söndagen efter trefaldighet; Lukas 14:16-‐24: Det stora gästabudet. En man tillredde ett gästabud och bjöd många, men de började ursäkta sig varpå husbonden blev vred och befallde sina tjänare att gå ut på gator och gränder och bjuda in fattiga och krymplingar. Han sade: gå ut på vägar och stigar, och nödga människorna att komma hit, så att mitt hus bliver fullt. Samma söndag, 2 efter trefaldighet, sjunger man psalmen 256: ”Allt är redo fallna släkte”12. Detta erinrar om hur valkyriorna for ut längs vägar och slagfält och förde de fallna till Odins gästabud i Valhall.
11 Se hanscarling.com folktro, västsvensk folktro, midsommar n:r 73, 111, 112, 140, 355 12 Psalmen av okänd svensk författare, 1767
Kapitel 10 (4 juni -‐)
Sampo -‐Väinemöinen återvänder hem – den underbara granen, Ilmarinen vägrar att bege sig till Pohjola – föres dit av en virvelvind – Sampo smides – bringas av Louhi i säkert förvar – Ilmarinens frieri – hans hemfärd.
Majträd som en gran Väinemöinen sjunger fram en gran som sträcker sig till himlen; i granens krona skimrade månen och på grenarna; Karlavagnens stjärnor. Väinemöinen vill förmå Ilmarinen att åka till Pohjola och fria. Ilmarinen är ovillig. Då Ilmarinen klättrar upp i granen sjunger Väinemöinen fram en virvel som sänder Ilmarinen till det mörka Pohja. Smeden flyger över månen, under solen, utmed Karlavagnens axel och dimper ner i Pohja. I folktron sägs någon13 gång att majstången var en stor barkad gran. Man fäste kransar i toppen. Man tävlade om att klättra upp efter en peng i toppen på stången.
Venus höjdpunkt Kalevala; Då Louhi förstår att Ilmarinen har kommit till Pohja, uppmanar hon dottern ta på sig det bästa, vitaste, finaste, brokigaste osv. Jungfrun satte på sig guldsmycken, silverprydnader; på armen kopparringar, kring midjan, gyllne gördel m.m. Astrologiskt uppgår i Fiskarna 28°; Venus höjdpunkt. Av sagosamlingar som stå i ordning finns i Bondeson, Halländska sagor, 34; Den rara fästmön, som behandlar samma motiv.
Sommar Då Ilmarinen påbörjar det smide som sedan blir Sampo står det i Kalevala att man drog bälgen ”tre sommardagar och tre sommarnätter”. Sommaren räknades i 1328 års runkalender från den 25 maj.
Smeden Kalevala. Ilmarinen, som fallit ner från himlen och kommit till Pohja får i uppdrag av Louhi, Pohjas härskarinna att smida Sampo, kvarnen som ger mjöl och salt. Han smider en båge, ett skepp, en ko med guldhorn och en plog. Allt detta kastas dock tillbaka in i elden och Ilmarinen påbörjar arbetet med Sampo. Den antike smeden var Hephaistos, som var son till Zeus. Han kastades en gång ner från Olympen och blev på grund av detta halt. Astrologiskt bodde Hephaistos i en håla i väster; i Väduren (21 juni -‐)
Sampo Sampo var en kvarn som kunde mala mjöl, salt och pengar. Astrologiskt pekar ”kvarnen” åt två håll. Vintergatan var en väg av salt och mjöl. Vintergatan tänktes komma ner till jorden vid solståndstillfällen, alltså jul, midsommar och dagjämningarna. Vintergatan var inte en kvarn, men en kvarnväg. Själva kvarnen motsvarar Polstjärnan, som var den övre kvarnstenen. Polstjärnan uppgick enligt Hermes i Tvillingarnas nollte grad, ♊ 0°. Detta motsvarar den 24 augusti. Runstaven har den 1 september; en kvarnsten. I Mickels i Långhult sagor 35, (12 juni) berättas om den fattige torparen som fick säd i alla bingar på ett magiskt sätt.
13 Hanscarling.com, folktro, västsvensk folktro n:r 213,219
Kalevala. Kapitlet slutar: ”Sampo malde som sig borde, fyllde snabbt med mjöl tre bingar.” I Mickels i Långhult sagor läser man mot 10 juni, nr 35: Den fattige torparen; Sankte Per och Vår Herre skänker den fattige torparen säd i alla bingar. Detta kan bara förklaras med stjärnbilden Vintergatan, som var en väg av säd och korn. Datumet 10 juni hänger samman med solståndet, som genom kalendariska försumligheter under tusen år i Italien till 1580-talet och i Sverige till 1750-talet förskjutits från 24 juni till 12 juni. Solståndets förskjutning i kalendern påverkade inte det ursprungliga synsättet, att Väduren börjar med Midsommar den 24 juni.
Kapitel 11 (12 juni -) Här har antagligen en skottvecka varit inskjuten
Lemminkäinen; -‐ Ahtis barndom-‐ Kylliki. Blomman på ön – Ahti planerar friarfärd, avrådes av sin moder – Ahti på ön – Brudrovet – Lemminkäinens moder hälsar svärdottern. Kalevala byter nu focus och berättar i fem kapitel om Lemminkäinen. Han kränker kvinnor, gör sig skyldig till brudrov, kränker gästerna på ett gille i Pohjola, blir hämnad och skjuten, men återfinns i havet där hans moder krattar samman kvarlevorna.
Kyskhetens bevarande Olaus Magnus 14skriver en del om kyskhetens bevarande och Rudbeck nämner en del om midsommarens seder. Nu uttalades varningsord till flickorna och många voro de som efter midsommaren väntade barn. I Kalevala varnar Lemminkäinen sonen för att umgås med kvinnor men Lemminkäinen svarar: ”Lätt jag kvinnors skrattlust kväver, kuvar jungfrurs lust att gäckas, ger envar ett barn att bära, det gör slut på glam och gamman.” Modern svarar då: ”Ve mig, ve att född jag blivit! Om du kvinnorna för vilse, kränker de kyska jungfrurna, uppstår strid och alla unga män på ön med svärd i handen, falla över dig..”
Brudrovet Lemminkäinen rövar den sköna Kyllikki, kastar henne i släden och bortför som sin brud. I Väduren äger det berömda brudrovet rum, då Hades rövar Persephone och för henne till underjorden för att bli hans drottning. Som underjordens gud var Hades att jämföra med den nordiske Loke. Lokes barn är Hel, rådande över helvete. Loke som kvinnorövare återfinns i sagan hos Grimm; Blåskägg. Runstavar har för att markera Loke, en nyckel, vilket man återfinner mot den 29 juni, Petrus och Paulus. Petrus, som var den kristna dödsguden, hade flyttat från underjorden och regerade i himlen, dit kristna kunde komma efter döden. Hans hedniska före-‐gångare, Loke, hade ett namn som betyder ”stänga” liksom engelska; lock, svenska; lucka och nyckel som förr hette *lyckel, isländska lykkill. Tanken är, att Loke är ”stängaren; man kommer inte tillbaka från dödsriket, där är man inlåst. Loke heter i folkvisan ”Locke”.
14 III sid 137
Triangel Då Lemminkäinen kommer hem med sin brud, undrar bruden vem som bor i ”detta nödens näste”, kanske en beskrivning på Hel, men Lemminkäinen lovar att han skall bygga en bättre stuga av de bästa bjälkar. Hans moder säger: ”Gör nu genast golven breda, hugg ut nya, högre fönster, res upp nya väggar även.” Astrologiskt uppgår Triangeln i Väduren, 6 – 11 juli. Den har av grekerna kallats Delta. I det semitiska alfabetet är det Dalet ”fönster”, i runraden Thurs, som är en triangel på en stav. Triangeln nämns i Sphaera Barbarica, hos Hermes Trismegistos och hos grekerna. Det heter: ”Triangeln, -‐ byggmästare och de som dra streck till sin hjälp”. Hos Hermes: ”Triangeln; byggmästare, stenhuggare.”
Kapitel 12 (midsommar)
Lemminkäinen – Kyllikki har deltagit i dansen, Ahti vredgas över löftesbrottet, avser att dra i härnad mot Pohjola. Kyllikkis dröm, den blödande borsten. Ahti i härkläder, kommer till Pohjola, bekämpar med sång dess trollmän; herden i slokhatten.
Dans Kalevala. Kyllikki har deltagit i flickornas danslekar, vilket får svåra konsekvenser. I det gamla Sverige dansades det endast fyra ggr om året: jul, midsommar, påsk och Mikael. Vid midsommar dansades det också så att man ”gick i ringen”, samma i Danmark och England. Det är denna dans som avses i Kalevala 12 kap. – ringlekar.15
Dröm Kalevala. Lemminkäinens moder drömmer om sonens liv. I folktron var det vanligt att man drömde om sitt liv eller sin tillkommande under midsommarnatten.
Skatter Lemminkäinens moder säger: ”Guld och silver vi ej sakna, senast i går i gryningen plöjde trälen huggormsåkern och då löste plötsligt plogen locket på ett skrin i mullen, fyllt med mynt av guld och silver.” Sägner om skatter är i folktron knutna till midsommar. I sägensamlingen finns ett flertal sägner som är daterade, (41 – 52). I västsvenska folklivsarkivet finns också några uppteckningar om detta.16
Sjunkande städer och människor Om midsommar kan människor sjunka ned i jorden Kalavela berättar här hur Lemminkäinens moder varnar sonen: ”Vandra ej till Pohjas gårdar, lätt kan en lappman dig låta, ner i dy och lera sjunka.” 15 8 8_._ _D_e_t_ _v_a_r_ _d_a_n_s_ _k_r_i_n_g_ _m_a_j_s_t_ån_g_e_n_ _o_c_h_ _l_e_k_a_r_._ _8_9_._ _D_a_n_s_ _v_a_r_ _s_y_n_d_i_g_t_._ _9_0_._ _D_e_t_ _v_a_r_ _d_a_n_s_ _-‐_ _f_ör_s_t_ _k_r_i_n_g_ _m_a_j_s_t_ån_g_e_n_ _o_c_h_ _s_e_d_a_n_ _p_å _l_o_g_e_n_._ _9_1_._ _D_a_n_s_ _v_i_d_ _G_öt_r_i_k_s_ _k_äl_l_a_._ _9_2_._ _D_e_t_ _v_a_r_ _d_a_n_s_ _o_c_h_ _t_äv_l_i_n_g_s_l_e_k_a_r_._ _9_3_._ _M_i_d_s_o_m_m_a_r_n_a_t_t_ _s_a_m_l_a_d_e_s_ _u_n_g_d_o_m_a_r_ _p_å _R_ön_n_e_b_e_r_g_e_t_ _f_ör_ _a_t_t_ _l_e_k_a_ _o_c_h_ _d_a_n_s_a_._ _9_4_._ _D_e_t_ _v_a_r_ _d_a_n_s_ _e_f_t_e_r_ _k_l_a_v_e_r_,_ _f_i_o_l_ _o_c_h_ _k_l_a_r_i_n_e_t_t_._ _ 16 2_5_3_._ _G_öm_d_a_ _s_k_a_t_t_e_r_ _k_a_n_ _t_a_s_ _u_p_p_ _d_e_n_n_a_ _n_a_t_t_._ _2_5_4_._ _E_n_ _m_i_d_s_o_m_m_a_r_n_a_t_t_ _k_u_n_d_e_ _m_a_n_ _f_å _u_p_p_ _e_n_ _n_e_d_g_r_äv_d_ _s_k_a_t_t_._ _2_5_5_._ _M_a_n_ _l_e_t_a_d_e_ _e_f_t_e_r_ _”k_r_åk_e_g_u_l_l_”._ _2_5_6_._ _T_r_o_l_l_e_n_ _h_a_r_ _s_i_n_a_ _s_k_a_t_t_e_r_ _u_p_p_e_._ _2_5_7_._ _M_a_n_ _l_e_t_a_d_e_ _e_f_t_e_r_ _g_öm_d_a_ _s_k_a_t_t_e_r_ _m_i_d_s_o_m_m_a_r_n_a_t_t_e_n_._ _2_5_8_._ _E_n_ _g_u_l_d_k_i_s_t_a_ _t_o_g_s_ _u_p_p_ _m_i_d_s_o_m_m_a_r_-‐n_a_t_t_._ _2_5_9_._ _G_öm_d_a_ _s_k_a_t_t_e_r_ _u_p_p_e_n_b_a_r_a_s_._ _2_6_0_._ _S_k_a_t_t_e_r_ _i_ _j_o_r_d_e_n_ _b_e_f_i_n_n_e_r_ _s_i_g_ _n_är_a_ _m_a_r_k_y_t_a_n_ _p_å _n_y_t_än_d_n_i_n_g_ _i_ _m_i_d_s_o_m_m_a_r_s_-‐_t_i_d_._ _2_6_1_._ _L_y_k_t_g_u_b_b_a_r_ _v_äd_r_a_r_ _s_i_n_a_ _s_k_a_t_t_e_r_ _d_e_n_ _n_a_t_t_e_n_._ _2_6_2_._ _E_n_ _s_k_a_t_t_ _v_i_s_a_r_ _s_i_g_ _m_i_d_s_o_m_m_a_r_-‐n_a_t_t_e_n_._ _2_6_3_._ _D_e_n_n_a_ _n_a_t_t_ _k_u_n_d_e_ _m_a_n_ _f_i_n_n_a_ _s_k_a_t_t_e_r_ _i_ _j_o_r_d_e_n_._ _2_6_4_._ _M_i_d_s_o_m_m_a_r_ _n_a_t_t_ _k_a_n_ _m_a_n_ _t_a_ _t_r_o_l_l_e_n_s_ _s_k_a_t_t_e_r_._ _
”Så försökte en sommarnatt tvenne lappmän att sänka mig ned i en mosse till hakan.”
Spelmän Bekant är att spelmän ännu träffas vid midsommar. Mycken övertro är ännu knuten till spelmansmusiken. Kalevala. Då Lemminkäinen kommer till Pohja, får han höra spelmäns låtar genom väggen och sånger genom fönsterluckan. Han finner stugan uppfylld av trollmän; sångare på alla bänkar, spelmän vid väggen till vänster, siare på främsta platsen.
Gästerna förolämpas Kalevala. Kapitel 12 slutar med att Lemminkäinen grovt förolämpar herden med slokhatten. Denne beslutar sig för att hämnas. Här blir likheten mellan Loke och Lemminkäinen tydlig i det att Loke på Ägirs gästa-‐bud förolämpade alla asarna utom Tor. Denna dikt måste dock förläggas till jul.
Kapitel 13 (1 juli)
Lemminkäinen ber Pohjolas fru om hennes dotter. Friarprov – skall fånga Hiisis älg – Lemminkäinens jakt, han tjudrar älgen, den gör sig fri, Lemminkäinens skidor gå sönder
Spjutet Lemminkäinen skall fånga Hiisis älg och gör i ordning sitt spjut. Runstaven har den 10 juli, ett spjut. Astrologiskt kallades Orions bälte för ”spjutet”.
Renen Lemminkäinen skall fånga Hiisis älg och löper efter djuret på skidor. Älgen löper således på skaren. Om detta motsvarar Väduren går inte att se, men rundikten på Ur (10 juli) (1200-‐tal) säger: Ur är av eldens järn, ofta löper renen på skaren17.
Vädurens skinn Vädurens stjärnbild var bara ett skinn. Då djuret skulle offras hade det tydligen smitit ut ur skinnet, och detta, det gyllene skinnet hängdes upp i Ares lund i Kolchis. Den senare historien omtalar att Jason och argonauterna skulle fara och hämta skinnet som alltså var av guld.18 Väduren är den 7:e stjärnbilden efter Vågen, liksom att juli är den 7:e månaden. Siffran sju går tillbaka på roten *sep-‐tem, sanskrit saptah osv. *sep-‐tem betyder ”det heliga skinnet”. *tem-‐ måste betyda skinn. I Kalevala har Lemminkäinen infångat älgen och stryker djuret på ryggen: ”Ljuv blir på den fällen vilan vid den unga jungfruns sida”. Han antyder att djuret skall offras för skinnets skull.
17 Úr er af illu iárni, opt hleypir hreinn á hiarni. 18 Under medeltiden trodde alkemisterna att konsten att göra guld stod uppskrivet på Vädurens skinn.
Kapitel 14 (10 juli)
Lemminkäinen ber skogens makter om bistånd, erbjuder offergåvor i utbyte mot älgen – bönhörs. Hiisis häst – Tuonelas svan – Herden i slokhatten – Lemminkäinens död.
Skogsfrun Kalevala: Lemminkäinen ber skogsfrun, Mielikki, om hjälp för att infånga Hiisis älg och blir bönhörd. Han lovar gåvor, offer till skogsfrun. I nordisk folktro är ofta sägner om skogsfrun, bergfrun, sjörån och i Danmark ellekonor -‐ knutna till midsommar. Av sägensamlingen19 framgår det, som annars är känt om skogsfrun, att hon har boskap, vilket stämmer med Kalevala: ”Tuulikki, du skogens tärna, täcka dotter av Tapio, led din boskap till de öppna svedjelanden, låt den möta mannen, som har sökt så länge.” Man kan också, i folktron, göra bekantskap med skogsfrun, vilket kan vara farligt och t.o.m. leda till livets förlust. Att be till skogsfrun och sjörån för god jakt – och fiskelycka, samt att erbjuda offer, kan dock vara mycket lönsamt, vilket ses i Kalevala där skogsfrun hjälper Lemminkäinen att infånga älgen
Plejaderna Plejaderna var himlens fönster men också hål. Från dem kom kalla vindar, blåst och hagel. I Asiens religioner berättas om en gosse som klättrade upp till Plejaderna på en stege och försökte täppa igen de kalla, stormande hålen. I Vøluspá 38 beskrivs Plejaderna så: ”En sal ser hon stå, från solsidan fjärran, nere på Nástrand, åt norr vetter dörren, etterdroppar föllo in genom fönstret, huset är flätat med huggormars ryggar.” Plejaderna som Nástrand var således en helvetes-‐plats, liksom hos babylonierna. I Rom gick klädeshandlarna ut och skådade Plejaderna vid ett visst tillfälle, (på sommaren). Beroende på vad de såg, lät de beställa in fler eller färre överrockar och sådant som man kunde sälja, beroende på hur vintern skulle ställa sig. I Kalevala ber Lemminkäinen Ukko om hjälp att fånga Hiisis röda häst. Han säger: ”Öppna himlens alla gluggar, gör med hårda hagel hästens heta hår och sidor svala! Ukko den högste skaparen öppnar rymdens alla fönster, sänder ut rimfrost och fäller hagel, hårda såsom järnet, ….avkyld blev den heta hästen.” Plejaderna var också i astrologin en kamel-‐hjord. I Kalevala kallas Hiisis älg ”kamel”.
Eridanos Astrologiskt går älven Eridanos från Valen till Orions ena tå och täcker detta område. Den kallas av Ovidius ”en ström av tårar”. I Vøluspá 36 (10 juli) heter det: ”En å faller östan i etterdalar med svärd och dolkar. Slid heter den.” I Kalevala blir Lemminkäinen mördad och vräkt i Tuonis älv, som kallas ”Dödens vatten”, ”han vräkte muntre Lemminkäinen ner i Tuonis svarta flöde, kastade ut … i den vildaste virveln.”
19 Hanscarling.com; sägner i året nr 4-‐8 och 27 -‐ 30
Kapitel 15 (18 juli -‐)
Lemminkäinen. Den blödande borsten – Lemminkäinens moder skyndar till Pohjola, utfrågar Louhi – söker sonen, får besked av solen-‐ smider en räfsa, genomletar Dödens älv, samlar bitarna av sonens kropp, bygger upp den på nytt.
Räfsan Lemminkäinens moder hastar till Ilmarinen och låter smeden göra en gigantisk räfsa med vilken hon börjar kratta ur hela Tuonis älv. Slutligen får hon delar av sonens kropp och försöker ge honom livet tillbaka. I runstaven står mot den 15 juli en räfsa. Orions bälte har i folktron kallats ”räfsa”.20
Sju Sovare
Lemminkäinens moder ber till solen att den skall med sömn försänka mulna folket i Manala och tynga med trötthet Tuonis rike. Solen sövde Tuonis trumpna släkte. Plejaderna som kallades Sjustjärna sammanblandades med Stora Björn som likaledes kallades ”Sjustjärna” och var ”sju sovare”. Sjusovardagen var i legendariet den 27 juli. Det motsvarade legenden om de sju sovare i Efesus, som låg i en grotta i flera hundra år och sedan trädde ut i en annan värld.
Det stora fiskeriet Lemminkäinen som på många sätt liknar Loke, blev efter sin död kastad i Dödens älv och hans moder, med gudomliga krafter, började fiska efter sonens kvarlevor. Nu efter midsommar blev Loke påkommen med att ha anstiftat Balders död. Gudarna började leta efter honom, men han dolde sig i en älv, förvandlad till lax. Det lyckades Tor att fånga laxen, och senare straffa Loke. Därmed slutar Lokes framfärd i Völuspá. Men han kommer tillbaka efter 10:e fullmånen, då gudarna fara att slåss med jättarna i ragnarök. Loke är då på jättarnas sida och det heter i Vøluspá 51: ”Loke styr en farkost med folk från Muspell” Kalevala visar samma struktur genom att låta Lemminkäinen efter kapitel 15 vara ute ur sagan fram till kapitel 26, då Lemminkäinen kommer tillbaka i handlingen. Evangelieboken har 5 söndagen efter Trefaldighet (juli) texten; Luk. 5: 1-‐11, Det stora fiskafänget. Lärjungarna lade ut näten och fick en stor hop fiskar, men Jesus sade till Simon: ”Frukta inte; hädanefter skall du fånga människor.”
Kapitel 16 (25 juli)
Väinemöinen ämnar bygga en båt, saknar tre ord, beger sig till Tounela. Förklaras för alltid fången i dödsriket – järngarnssköten. Väinemöinen återvänder. I detta kapitel vävs alla motiv om Helvetet samman. De viktigaste motiven finns i Eddan; det är berättelsen hos Sturlason om Hel och Vøluspá 38, 39 samt folksagan om Raskargod, (Mickel 38).21 Var detta helvete ligger beläget finns det ingen tydning på, men det bör vara i närheten av Plejaderna eller just denna stjärnkonstellation.
20 Gundel, Sternglaube, Leipzig 1933, sid. 16-‐17 21 Aarne 327 B och 328
Väinemöinen far till dödsriket, Manala, för att hämta visdomsord. Han talar med Tuonelas tärna över dödens vatten. Tärnan klappar byk och tvättar kläder och frågar vad han vill i dödsriket, då han varken dräpts av sjukdom eller våldsamt bragts om livet. Väinemöinen försöker ljuga om sitt verkliga uppsåt och blir rodd över älven. Manalatar, husfrun i dödsriket, frambär öl åt gästen. Ölet är mängt med grodor och maskar. Väinemöinen får till svar, att han ej slipper ut från Tuoni och att Mana aldrig skiftar ut maktord. Man binder ihop ett järngarn, tusen famnar djupt, men Väinemöinen far som en utter genom säven, sedan som en orm och glider genom Tuonis galler. Kapitlet slutar med att Väinemöinen förmanar det växande släktet att aldrig fela mot en skuldlös like. I Tuonela blir man lönad så att måste ligga på ett läger, bäddat med brännande hällar, höljas skall man av ett täcke, hopvävt av Tuonis huggormar. Likheten med sagan ”Raskargod” är mycket stor. Raskargod kommer till en sjö och skall fara över till en ö. Där huserar ett troll och hennes dotter, de klappar byk och tvättar. Trollet försöker hindra Raskargod från att åka tillbaka och försöker döda honom. Raskargod döljer också sina avsikter, att han är där för att stjäla. I Eddan kommer Hermod till dödsriket, Hel, för att försöka få den döde Balder ut ur dödsriket. Han kommer till en bro och här frågar brovakterskan, Modgun, vad han har för ärende i Hel, då han inte har död mans färg. Hermod kommer in i Hel och får träffa Balder och Nanna. Här står också åt Balder, bryggd öl. I Vøluspá 39 står om Hel, eller Nástrand: ”Där såg hon vada i tunga strömmar, menedare och mordvargar och den som förleder en annans hustru. Där sög Nidhögg de dödas lik, vargen slet män.” Sist i Kalevala förmanar Väinemöinen, att man i Hel måste ligga på ett läger, bäddat med brännande hällar. Detta jämför man med runstavens bild, den 10 augusti: en man liggande på ett halster. Detta hänför sig till dagens helgon, St Laurentius och händelserna kring dennes död.
Kapitel 17 (31 juli -‐)
Väinemöinen ämnar söka de felande orden hos Antero Vipunen. Fäller träd på Vipunens grav, bryter upp hans mun, hamnar i Vipunens buk, tvingar honom att sjunga, tar sig upp ur jättens inre. Jämförelserna är här med Eddans Ymer och antikens Orion. I runraden heter den tredje runan thurs ”jätte” och motsvarar den 25 juli -‐. Den följande runan as hänför sig till den döde jättens kropp.
Jätten, som jägare Ilmarinen säger om jätten, Vipunen: ”Död är han för länge sedan, lämnat har han sitt kvädande, lägger ej längre ut fällor.” Orion var jätte och jägare. Han avbildas på stjärnhimlen då han är på jakt. Hans hund jagar Haren.
Jätten som ”ätare” Ordet jätte betyder etymologiskt blott ”ätare” germanska *etunaz. Vipunen säger: ”Allahanda har jag ätit, får och getter, galtar och gallkor.” Vidare: ”Hundra kämpars kött jag ätit, svalt väl tusen män, men aldrig..”
Jättens stör Vipunen har en stör med stålkärna. Orion avbildas med klubba eller stör.
Jättens röst Orion, jätten var ”ropare” enligt grekerna. Vipunen har en väldig ordakista, i hans mun bor väldig vishet, en omätlig kraft i bröstet och han kväder de mäktiga ursprungsord om tidens upphov.
Jättens samband med skapelsen Sturlason berättar om jätten Ymer; hur gudarna skapade världen ur jättens kropp; Skallen blev himlen, hjärnan blev molnen, blodet blev haven och benen; bergen. I Kalevala börjar jätten, Vipunen, kväda om skapelsen. Hur vattnet, fasta landet, solen, månen sattes upp på himlen och hur himlens stjärnor skiftades ut över valvet.
Kapitel 18 (8 augusti -‐)
Väinemöinen reser till Pohjola, skall fria. Ilmarinen har samma avsikt. Ilmarinen badar, klär sig med omsorg, reser till Pohjola. Friarna överenskomma att jungfrun skall få välja fritt. Väinemöinens frieri.
Två friar till samma mö I detta kapitel finns inga tydliga jämförelser. Möjligen kan man påpeka likheten med Vølsungasagan, som på motsvarande ställe berättar hur Sigurd och Gunnar friade till samma mö, Brünhild.
Kapitel 19 (15 augusti-‐)
Ilmarinen friar. Pohjolas fru sätter honom på prov; huggormsåkern, Tounis björn, den stora gäddan. Bröllopssångerna börjar. Väinemöinen åker hem. Då friaren sätts på prov, i det att han skall plöja huggormsåkern, liknar detta sagan om Jason och Medea. Huruvida denna grekiska saga hör till Oxens stjärnbild (25 juli – 23 augusti) går f.n. inte att uttala sig om.
Kapitel 20 (24 augusti-‐)
Bröllopet i Pohjola. Förberedelser; den stora oxen – ölbrygden. Alla inbjudas -‐ utom en.
Oxen Kalevala beskriver inför bröllopet en oxe som svängde sin svans i Tavastland, nådde med huvudet till Kemi. Mellan hornen kunde svalan på en dag med möda flyga. Astrologiskt jämför man detta med Oxens stjärnbild (25 juli – 23 augusti). Det egendomligaste med Oxen är de väldiga hornen, ty stjärnbilden är avskuren längs halsen och visar således endast Oxens huvud.
Slakt Då man nu skulle slakta oxen fick man tag på en märklig man som med sin kniv av guld blev oxens bana. Runstaven har den 24 augusti; kniv, ”tid att slakta bockar”. Dagen, den 24 augusti kallades i folkmun ”Bartel Bockadö”.
Humle Kalevala. Man skulle nu brygga öl till gillet. En åldring visste ölets ursprung: ”Ölets ursprung är i kornet, humlen har givit upphovet.” Den 24 augusti har runstaven, en humleranka. Astrologiskt motsvarar humlerankan denna dag; polstjärnan, som var en ingång till himlen. Humlen växer uppåt och var därför symbolisk. Polstjärnan troddes ha en rectacension motsvarande Tvillingarnas nollte grad, ♊°, vilket är den 24 augusti. Det fanns ytterligare en dag som hade en humleranka i runstaven, nämligen den 25 juli. Denna dag svarade mot Plejaderna, som var den andra ingången till himlen. Dagen, den 25 juli, var Jakob (Jack) och erinrade om Jack Bönstängeln som klättrade till himlen på en bönstängel.
Kapitel 21 (1 september-‐)
Bröllopet i Pohjola. Brudgummen anländer, välkomnas av svärmodern, gästerna undfägnas. Väinemöinen manar till sång, kväder själv, prisar den högste.
Kusken Kalevala. Bröllopsföljet anländer med hästar, vagnar och slädar. På stjärnhimlen motsvarar detta Kusken och hans vagn. Vagnen är numera blott en kuskbock, men både Sphaera Barbarica och Hermes Trismegistos nämner Vagnen och hästarna. Runan på detta ställe Rei∂ betyder ”vagn”. Ibland anses den engelska runan rá∂ betyda ”musik”.
Fackla Husfrun i Pohjola låter tända en fackla för att kunna se vilken färg brudgummen har på ögonen: ”Lätt kan den tjocka tjärröken sota ned min svärsons ögon, svärta hans vackra ansikte.” Runan efter Reid är fornengelska cen ”fackla” (8 september-‐). Ett med fornengelska cen besläktat ord är svenska; kimrök. Runans utseende ”Y” avbildar en fackla. Facklan på stjärnhimlen var Stora Hunds käft, Sirius. Stjärnan var brännande och skadlig och kunde avbildas som en fackla i Hundens mun.
Musik Kalevala. Väinemöinen sköter nu sången på bröllopet ”skönt och skickligt”. I Völuspá 42, motsvarar detta hur Eggther slog på harpan. Runan närmast före cen, fornengelska Rá∂, sägs någon gång betyda ”musik”. Astrologiskt var man nu i Tvillingarnas stjärnbild. Tvillingarna var Apollon och Herak-‐les och Apollon avbildades, hållande en harpa.
Kapitel 22 kaun (8 september-‐)
Bröllopet i Pohjola, Ilmarinen. Bruden överlämnas, påminnes om sitt liv i hemmet, -‐ ett nytt liv väntar. Grips av ängslan, brister i gråt, klagar sin nöd, tröstas. Kalevala. Diktaren beskriver nu äktenskapet i mycket hårda ordalag. Känslorna kallna och den nygifta hustruns liv i hemmet liknar en fånges i Ryssland. Detta motsvarar Vøluspá 45 (8 september-‐) där fimbulvintern beskrivs: ”Bröder slåss och bli varandras bane. Det är hårt i världen; yxtid, knivtid, kluvna sköldar; ingen man skall den andre skona. Barn utav systrar bryta mot seden.” I evangelieboken har kyrkan 14 söndagen efter trefaldighet (1 september) lagt in Galaterbrevet 5: 16-‐24, som handlar om köttets gärningar; ovänskap, kiv, avund, vrede, missunnsamhet, dryckenskap och vilt leverne.
Kapitel 23 kaun (15 september-‐)
Bröllopet i Pohjola. Bruden förbereds på nya seder och plikter, morgonsysslorna. Förhållningssättet i det nya hemmet, dagens arbete; bastun. Umgängeskonst. Här jämför man fortsättningsvis med Vøluspá 45, vad det gäller sed och osed.
Brunn
Mellan Tvillingarna och Kräftan (22 september) ligger Åsnorna och mellan dem Brunnen.22 I Kalevala följer en sekvens om hur den unga bruden skall hämta vatten i brunnen: ”gå till brunnen men hav bråttom, ila som en vind om våren, dina svärföräldrar eljest tänka kanske, att du dröjer för att din fägring beundra, fångad av dess bild i brunnen.”
Öltillverkning I folktron var Mikaelsfesten den 29 september en dag, då man skulle ta sig ett ordentligt rus. Frågan är om inte detta var ett av festens egentliga motiv, eftersom romarna firade sin vinfest den 2 oktober23 . Oktober, i Tyskland, var ”Weinmonat” m.m. I Kalevala möter man här regler för öltillverkning. Man får inte vända maltet med ugnsrakan eller med en träkrok. Endast med handen får man maka maltet tillrätta.
Kapitel 24 gåva (22 september-‐)
Bröllopet i Pohjola. Ilmarinen. Makes skyldigheter mot maka, han bör vara hänsynsfull, ej behandla henne illa, kroppslig tuktan, tiggarens erfarenhet, bruden tackar alla, tar farväl av sitt barndomshem. 22 Det vanligaste namnet är Krubban, men kallas också båset, grek. ϕατνη ”båset” (*bhonds-‐os,) källan, spannen m.m. 23 Meditrinalia, vars namn *med-‐ visar att festen ursprungligen varit en mjödfest. Mjöd *medhu-‐
Kapitel 25 gåva (29 september-‐)
De nygifta anlända till sitt hem. Ilmarinens moder hälsar sonen, välkomnar sonhustrun, prisar hembygden, bröllopsfolket förplägas. Väinemöinen frambär gästernas tack
Förlovning – giftermål I det gamla Sverige var Mikaelsfesten den 29 september för de nyförlovade. Nu skulle man köpa ”begåvning” till sin fästmö och alla gick i kyrkan för att höra lysningarna. Jäntorna som hela sommaren varit uppe på sätern kom nu ner från fjällryggarna med sina ”lillostar” som skulle ”kristnas”. Runan här är ”Gåva”, som väl varit ett namn på en gudinna, Salus. Stjärnbilden är de tre Chariter. Dessa liknade nornor som här tillbads. I Kalevala beskrivs här brudens hemgift: ”pälsverk, ryor, fjäderfyllda örngottskuddar, ylletäcken, linnekläder, lakantyger, vävda och blekta av bruden.” I det gamla samhället fick bruden med sig hemgift förutom det gods som nedlagts som pant av friaren vid själva frieriet. Hon blev kompenserad på dessa sätt och ärvde därför mindre än manliga släktingar. Runstenen i Tune berättar om detta på urnordiska: Thrijor dohrtrir dalidun ”tre döttrar delade”. Det betyder att tre döttrar delade en arvs-‐lott. Det hemvändande bröllopsföljet bespisades rundligt med mat och dryck. Mikaelsfesten var fordom årets största fest, då man åt och drack.
Kapitel 26 vån (6 oktober-‐)
Lemminkäinen beslutar att resa till bröllopet i Pohjola, modern avråder – eldörnen – den lågande avgrunden – vilddjuren – Pohjolas gärde; den stora ormen. Lemminkäinen Läser ormtjusningsorden.
Himlens vilddjur Lemminkäinen beslutar att resa till bröllopet i Pohja, men avrådes av sin moder som varnar honom för faror i det att han kan bli utsatt för vilda vargar, björnar, vilket visar sig vara rätt. På väg till Pohja blir han varse, att en varg och en björn vaktar grinden. Han avleder vilddjuren med trolldom men stöter på en gigantisk orm På stjärnhimlen uppgår nu Stora Björn som kallades ”Höstens vagn” och hade en rectacension motsvarande oktober – november. Därunder ligger Lejonet som hos babylonierna var en hund. Med samma rectacension som Björnen slingrar sig Hydran fram, en gigantisk vattenorm vars namn, grekiska Hydros är släkt med ”Vinter” till en rot *udr-‐ ”vattenorm”.
Bordsplaceringen Kalevala. Modern varnar Lemminkäinen: Gå vid gillen, gå ock annars, blott med halva steg för egen räkning håll blott halva bänken, låt en annan, låt en sämre, på den sämre halvan sitta, mannavett du så förvärvar och blir en, som vid rådslagen talan äger och av alla som en man bland män är aktad”. I nästa kapitel, (27) återkommer motivet med bordsplaceringen. Värden i Pohja säger till Lemminkäinen att han skall förhålla sig höviskt och ”därnere stå vid dörren, mellan de båda grytorna.”
Evangelieboken har den 17 söndagen efter Trefaldighet (22 september) Lukas 14: 1-‐11: ”När du av någon har blivit bjuden till bröllop, så tag icke den främsta platsen vid bordet. Ty kanhända finnes bland gästerna någon som är mer ansedd än du, och då kommer till äventyrs den som har bjudit både dig och honom och säger till dig: ”Giv plats åt denne”; och så måste du med skam intaga den nedersta platsen. Nej, när du har blivit bjuden, så gå och tag den nedersta platsen vid bordet. Ty det kan då hända att den som har bjudit dig säger till dig, när han kommer: Min vän, stig högre upp”. Då vederfares dig heder inför alla de andra bordsgästerna.” I Mickels sagor nr 18; (29 september) Bonden, suggan och geten finns motivet; vem som skall sitta framme vid ett gille.
Kapitel 27 vån ( 13 oktober-‐)
Lemminkäinen – bröllopet i Pohjola. Lemminkäinen anländer till gillet i Pohjola, anmärker på mottagandet. Beklagar att han ej blivit inbjuden, kräver mat och dryck, ormölet. Förolämpar värden, tvekampen. Strid uppstår mellan värden i Pohjola och Lemminkäinen. Denne hugger huvudet av värden varpå Pohjas husfru frammanar hundra män med svärd i hand för att fälla Lemminkäinen. Då Pohja motsvarar Hel och Lemminkäinen närmast är en Loke-‐figur, måste man jämföra med Völuspá 51: ”Ett skepp kommer från norr, Hels folk kommer över havet, som Loke styr.”
Kapitel 28 hagel (21 oktober-‐)
Lemminkäinen flyr från Pohjola. Modern utforskar orsaken till hans misstämning. Klandrar honom, han lovar att avhålla sig från krig – sändes till en avsides belägen holme.
Vapen Lemminkäinen måste fly från Pohjola: ”Gårdarna ren gny och larma, vapen blänka på byvägen, ur vart fönster blixtra ögon.” Lemminkäinen skall senare förklara för sin moder: ”Härmän stå och slipa svärden. Hela Pohjola drar nu i härnad för att hämnas på mig, arme, som står ensam mot dem alla.” I följande kapitel, 29, berättas om hur Lemminkäinen fick fly från ön där han varit i tre år: ”Ser ej stuga , där ej trenne kämpar finnas, får ej syn på någon kämpe, som ej svärd och yxa slipar, för att fälla Lemminkäinen.” I Vøluspá berättas här hur Hels folk anfaller gudarna. Det heter: ”Män gå på Hel-‐väg. Kampgudars svärd likt solen lyser.” Runstaven har den 21 ; en pil, en båge. Den 28 oktober; spjut, svärd , lans. Den semitiska bokstav som motsvarar hagel (21 oktober) är zain ”vapen”. Snorri skriver för övrigt att hagel är en kenning för en skur av pilar.
Kapitel 29 hagel (28 oktober-‐)
Lemminkäinen drar bort från hemmet – anländer till den avsides liggande holmen. Tillbringar tre år där bland dess kvinnor; nödgas fly, lider skeppsbrott – den skövlade gården, Lemminkäinens moder.
En omstjälpt båt Då Lemminkäinen flyr råkar han ut för skeppsbrott: ”Då ett väldigt nordanväder bryter bort borden och vräker båten omkull i vågorna. ” Runstaven har den 1 november; en omstjälpt båt. I Völuspá 51 heter det: ”Loke styr ett skepp med folk från…” Lemminkäinen är en Loke-‐liknande karaktär. Han utmanar alla på gille (Lokasenna) och blir fiskad efter, då han var död och skingrad i havet. Loke som lax blev fångad i ett stort fiskeri, där alla gudarna deltog. Loke tillhör likväl gudavärlden, liksom Lemminkäinen som har hög status, då han hjälper Väinemöinen att stjäla Sampo. Väinemöinen är i sammanhanget att betrakta som en Apollon-‐typ, guden med lyran. Astrologiskt är båten för Skeppet Argo och dess köl.
Kapitel 30 nöd (6 november-‐)
Lemminkäinen förbereder sitt hämndetåg mot Pohjola. Pohjolas fru utsänder Kölden, krigsbåten fryser in – Lemminkäinen framsäger köldorden, vandrar över isen, följd av Tiera. Kommer till en ödslig skogstrakt, minnes sin moder.
Ragnarök, gudarnas strid Lemminkäinens hämndetåg mot Pohja jämföres med gudarnas strid mot jättarna. I Vøluspá 50 -‐ 52 är Loke (Lemminkäinen) allierad med jättarna, Surt, Hrym och Hels folk. Det heter ”kvinnotroll störta, män gå på helväg”. Gudarna kämpa mot helvetes spöken i en våldsam kamp i himlen. Katolikerna uttryckte detta i helgdagarna 1 och 2 november. Den andre november var ”alla själars dag”. Det var för de stackare som satt i skärselden, vilket i denna modell motsvarar helvetet. Man avbildade i almanackan människor inne i ett brinnande hus. Dagen före var ”alla helgons dag” och man avbildade nu en grupp människor med gloria; det var helgonen, som var den förkristligade bilden av gudarna. Völuspá säger ”män gå på helväg”, ”kvinnotroll störta” och samtidigt: ”Kampgudars svärd likt solen lyser”. Evangelieboken handlar här om ”saligheter”, vilket är ett uttryck för det förbarmande som Jesus uttrycker över de fördömda. Runstaven har den 1 november åtta kors, åtta saligheter. Närmare eddan kommer de barn som fira Halloween med sina djävulsmasker, utklädda till häxor.
Isläggningen
Pohjas fru utsäger köldorden och Lemmikäinens båt fryser in. Han måste gå iväg över isen. I runstaven motsvarar det den 19 november en hästsko, ”halka, isläggningen”. Runan är här is.
Kapitel 31 nöd (13 november-‐)
Kullervo. Untamo och Kalervo – Kullervos födelse, hans barndom, anslagen mot hans liv, hans arbetsuppdrag, -‐ Kullervo säljes som träl.
Faderhämnaren De följande kapitlen handlar om Kullervo som viger sitt liv i att hämnas fadern, för de oförrätter som denne lidit av Untamos krigare. I den egyptiska religionen motsvarar detta hur Horos hämnades sin fader Osiris. Astrologiskt var Horos det barn som Jungfrun (20 november – 20 december) håller i famnen, under medeltiden förkristligades det till att betyda Maria och Jesus. Stjärnbilden var Bootes, Björnvaktaren. Horos var Osiris son, som uppfann plogen. Hos Hermes var Jungfrun och Barnet; Lucina, bärande barn. I Völuspá 54 motsvarar detta hur Vidar hämnas sin fader Odin och dräper Fenresulven.
Bröders strid Kullervos farbroder Unto börjar krig mot sin broder Kalervo, Kullervos fader. Gossen Kullervo lägges i en liten tunna som störtas i havet. I den egyptiska sagan Inneslöt Tyfon brodern Osiris i en kista, som kastades i Nilen.
Bränd på bål, överlever Unto försöker bränna sin brorson på bål, sedan hänga honom; vilket barnet allt överlever. I folktron var Lucia dagen en dag för häxan Freja, i folktron häxan Sissa och kapten Elin (Mickel i Långhult 23). Häxan Sissa var omöjlig att avrätta. Att Freja som häxa var omöjlig att avrätta, framgår av Vøluspá 21. I runstaven var för brännandet; ett bloss och för häxan som inte kunde avrättas; en sax. Häxans namn Sissa är för ordet sisare ”sax”. Häxor liknades vid saxar och yxor, när man gjorde kenningar i det gamla skaldespråket.
Kronossagan Untamoinen fruktar att hans brorson, Kullervo, vill hämnas och försöker döda gossen. I den grekiska gudasagan försöker Kronos nersvälja den nyfödde Zeus då han fruktar för sin framtida maktställning. I den kristna sagan försöker Herodes döda alla gossebarn, då han fruktar att Jesus skall bli judarnas konung. Detta ställe i bibeln läses den 28 december ”Menlösa barns dag”. I GT låter Farao döda alla nyfödda, hebreiska barn, då han fruktar att de skall ta över Egypten. En gosse, Moses, räddas genom att han sätts ut i Nilen i en kista bestruken med beck. Detta läses i synagogan vid jultid.
Den starke drängen
Kullervo sätts nu i olika drängsysslor, men bär sig städse så valhänt åt, att han inte går att använda till något. Folksagan ”Den illmarige drängen”, som liknar Kalevala i hög grad (Aarne 1000 och 1117) är i Bondesons, Halländska sagor, en julsaga.
Kapitel 32 is (21 november-‐)
Kullervo blir herde, Ilmarinens hustru bakar ett vägkostbröd, hon anbefaller sina kor hos skogens makter, framsäger mjölkorden – uttalar skyddsorden mot björnen – sänder hjorden i vall.
Kapitel 33 is (29 november-‐)
Kullervo begrundar sitt öde – aftonen kommer, Kullervo skall förtära sin vägkost, kniven går sönder mot brödet – hans sorg och vrede. Han jagar boskapen ut i kärret. Driver björnar och vargar till gården. Förmår Ilmarinens husfru att själv förrätta mjölkningen, hon ber för sitt liv; Kullervos svar.
Stora Björn – Sju Tröskoxar Då Kullervo får sin kniv förstörd, jagar han korna ut i kärret; hälften blev vargarnas byte och skogens björnar slog hälften. Därpå förbytte Kullervo med kväden vargarna i kor och vände björnarna i oxar. Stjärnbilden är hela hösten Stora Björn, som också kunde vara oxar. Romarna kallade Stora Björn Septentriones ”sju tröskoxar”, av Latin trio ”tröskoxe”. I första mosebok läser man nu, i advent, om hur Josefs drömmar tolkas. Han drömmer om sju magra och sju feta kor.
Luren Kullervo gör en lur av ett koben. Runstaven har den 24 december; lur.
Kapitel 34 år (6 december-‐)
34. Kullervo flyr – smeden finner sin döda hustru – Kullervos klagan – vill kräva hämnd av Untamo för släktens undergång. Erfar att hans föräldrar leva – återfinner dem; moderns berättelse.
Skogsfrun Kullervo talar med skogsfrun. I folktron var skogsfrun en nymf. Hon kunde ha svans, men hade framför allt en rygg som såg ut som en trädstam. Stjärnbilderna Stora och Lilla Björn var båda nymfer; Helike och Kynosura. Grekiska; Kynosura betyder ”hundsvans”.
Kapitel 35 år (13 december)
Kullervo försöker göra sig nyttig, men bär sig bakvänt åt. Träffar på hemvägen en okänd flicka; förleder henne; hon visar sig vara hans egen syster, hon kastar sig i floden – Kullervo döljer sig vill gå mot Untamo.
Julaftonens måltid Julaftonens måltid kännetecknas av ett visst överflöd. Viktigt är, att man serverade frukt, dadlar, äpplen, nötter. Kullervo söker förföra den okända flickan och locka henne med äpplen och nötter.
Guldålderns gåvor Julen firades till minne av guldåldern, och romarna firade sin Saturnaliafest den 17 december -‐ till minne av guldåldern. Denna tid var den första eran i mänsklighetens historia. Då fanns ingen äganderätt; -‐ allt fanns naturligt; mat, bostäder och kläder. Allt var av guld och man brukade som ett minne av denna tid inreda julstugan som ett tempel, i det att man satte fram alla kopparkärl, som skurades noga. Guld och silver hade man inte så mycket av. Liksom, att det inte fanns äganderätt, var allt varuskifte under guldåldern gåvor. Köp och salu fanns inte. Julklapparna är ett minne av detta. I Sverige var julgåvor ofta bröd och kläder. Man fick julhögar som bestod av bröd, vantar, strumpor, mössor, halsduk. Vid julen skulle man alltid ha något nytt på. Då Kullervo skall förföra flickan öppnar han sitt penningeskrin och visade ungmön sitt silver, utbredde smycken av kläde, strumpor med gyllene kanter, gördlar med fransar av silver.
Släde Kullervos släde då han försöker förföra flickan. Runstaven har den 4 december; en släde.
Skamlösa dåd inom familjen Kullervo förför den okända flickan som visar sig vara hans syster. Då flickan blir detta varse går hon iväg och dränker sig. Detta påminner om Osiris-‐sagan. Osiris maka, Isis, var också hans syster. Astrologiskt var Osiris = Bootes, (december) och Isis var Jungfrun (december). Loke anför i Lokasenna att Frej förfört sin egen syster, Freja. Freja, som den högsta gudinnan, var häxa och levde kvar i Luciadagens motiv. Runstaven har ett bloss för att häxan Sissa blev bränd och en sax för att skalderna jämförde häxor med saxar.
Kapitel 36 yr (21 december-‐)
Kullervo rustar till strid. Tågar mot Untamo – tar hämnd på Untamoinen. Återvänder, finner endast hunden. Modern talar till honom ur sin grav. Han går på jakt, kommer till platsen där han förledde systern, hans död.
Julen som en fest för de döda Kullervo får besked om att alla i familjen är borta. I folktron ansågs julen vara en fest för de döda och man besökte nu gravarna. I Vågen uppgår stjärnbilden Hades.
Luren Kullervo stöter i luren. Runstaven har den 24 december en lur ”julfriden inblåst”.
Kentaur Kentaurens stjärnbild uppgår i Vågen 23 december – 29 januari. Kentauren ligger långt ner på södra stjärnhimlen i Vintergatan. Kentaurer förde på ryggen de döda till dödsriket, vilket man ser av många grekiska, antika gravstenar. En kentaur var en man med hästkropp baktill. I Kalevala står, då fadern dött: ”Har han dött, må död han vara, vi en valack ha, som honom släpa kan till Kalmas gömma.” Då brodern dött, säger Kullervo: ”Vi ha ju en hingst, som honom släpa kan till Kalmas gömma”. Vid systerns död säger Kullervo: ”Vi ha ju ett sto, som henne släpa kan till Kalmas gömma
Jaga Tomas Kullervos döda moder talar ur graven: ”Musti finns ju som till jakthund jag dig givit….bege dig ut att jaga.” Kullervo kallade hunden och styrde stegen mot ödemarken. Vid denna tid strax före jul skulle man jaga. Det hette att ”jaga Tomas”(21 december). Den astrologiska bakgrunden är att Bootes, björnvaktaren (december) var Arkas, ”jägaren”. Han var också Ikaros, vilket ord döljer sig i det tyska arvordet Jäger, jägare.
Återuppståndelsen Julen var också en åter-‐uppståndelsetid. Och i Kalevala vaknar Kullervos moder i mullen och talar till sonen. I Vøluspá är själva huvudmotivet vid jul att gudarna åter träffas på Idavall, sedan de stupat i ragnaröks mörker.
Kapitel 37 yr (28 december-‐)
Ilmarinen sörjer den döda hustrun, smider sig av guld en ny hustru, förmår inte ge henne värme. Erbjuder henne åt Väinemöinen.
Julens arbetsförbud Ilmarinen sörjer sin döda hustru och kan inte göra något på en månad. I folktron var jultolften en tid då man inte fick arbeta. Ved och vatten skulle vara inburet julafton och mat fanns i överflöd.
Guldåldern Ilmarinen häver upp guld ur havet och gör en staty av guld istället för sin döda hustru. I kapitlets slut varnar han det unga släktet för att falla ner för guldet och att man aldrig skall fria till en gyllene jungfru. Guldåldern fick ett hastigt slut enligt de antika skriftställarna, ty människornas ökade brottslighet blev helt förfärande, och gudarna lämnade en och en denna världen och flyttade till himlen, där de bor idag
Tigandet Jungfrun av guld ägde varken vett eller talförmåga. Horos (december) var tigandets gud och han avbildas med fingret för munnen.
Julbadet Första natten som Ilmarinen skall lägga sig hos sin guldbrud låter han tvätta sig ordentligt med tvål: ”Gned och gnodde bort allt guldslagg. Grundligt badad går han därpå till den mjuka bröllopsbädden”. Julbadet var i folktron det viktigaste badet i året. Karet fylldes med varmt vatten och först av alla gick husfadern i, därefter fick de andra i tur och ordning bada i det efterhand allt smutsigare vattnet.
Kapitel 38 peord Ilmarinen far till Pohjola och friar till f.d. hustruns syster. Avvisas och rövar bort henne. Hon förvandlas till en fiskmås. Ilmarinen berättar för Väinemöinen om sin resa och Sampos gynnsamma inverkan i Pohjola.
Brudrov Ilmarinens brudrov. Stjärnbilden är här Hades. Den kändaste sagan om Hades är att han rövade Persephone ner i underjorden till att bli hans drottning.
Kapitel 39 peord Väinemöinen beger sig till Pohjola för att förvärva Sampo; Ilmarinen följer med. Båtens klagan. Lemminkäinen ansluter sig till sjötåget.
Tre stjälande bröder.
Lemminkäinen ansluter sig, bärande sina bräder. Folksagan, nr 20, hos Sederström ”Tre stjälande bröder” har ett drag som påminner om Kalevala. Den yngste brodern går hela tiden, obegripligt, och släpar på en dörr.
Kapitel 40 jul Kantelen. Färden går vidare. Båten fastnar på en gäddas skulderblad. Väinemöinen dräper den. Kantelen förfärdigas, ingen kan spela på den.
Lyran Väinemöinen gör den första kantelen av en gäddas skulderblad. Stjärnbilden är Lyran som uppgår 8 – 23 mars. Hos Manilius uppgår Lyran i Vågen 26°. (januari). Enligt sagan så gjorde Hermes Lyran av ett sköldpadds-‐skal och gav till Apollon i förlikning, för att han hade stulit dennes kor.
Kapitel 41 sigel Väinemöinen spelar på kantelen. Alla varelser lyssna – alla människor röras till tårar. Väinemöinens tårar rulla i havet och förvandlas till pärlor.
Orpheus lyra Astrologiskt var Lyran den som uppfanns av Hermes. Denne gav lyran till Apollon som gav den till Orpheus. När Orpheus spelade rördes alla till tårar, även djuren i skogen lyssnade. I Kalevala möter man samma motiv; -‐ alla lyssnar, även djuren, och rörs till tårar, då Väinemöinen spelar.
Ädelsten Väinemöinens tårar rulla i havet och förvandlas till pärlor. Runan här (februari) är Sigel ”ädelsten”.
Kapitel 42 tyr (22 februari)
Sampo, Kantelen; Anländ till Pohjola föreslår Väine att Sampo skall delas. Pohjolas fru avböjer och samlar sina krigare. Väine söver dem. Sampo tages. Hemfärden. Pohjolas fru lägger dimma, manar Iku-‐Turso. Kantelen går över bord.
Pohjola, Hel Ankomsten till Pohjola. Detta motsvarar Hel och runstaven har den 22 februari; en nyckel, ett ägg, en stol. Detta är symboler för Hades som avbildas med nyckel, hållande ett ägg i handen, sittande på en stol. Detta förkristligades senare och blev Petri nyckel. Ägget fanns det ingen kristen uttydning på, ty tuppen som gal tre gånger kan ju inte lägga ägg. Däremot fablade kyrkan ihop en förklaring till stolen; Petrus in Cathedra blev ”Per i stolen”, Petrus sades ha blivit biskop i Rom och därvid bestigit en biskopsstol. Om detta står det inget i Apg. Astrologiskt motsvarade detta gränsen mellan Skorpionen och Skytten. Här kommer Vintergatan upp från södra stjärnhimlen. Längre ner på södra stjärnhimlen ligger Altaret, som låg vid helvetesgrinden, Hades Pylä. Altaret uppgår 10-‐23 februari. Samtliga antika källor nämner Altaret i Skorpionen Snorre Edda, Gylfaginning, tar här upp sin långa redogörelse för Hel, Lokes dotter som kommer ridande på en trebent häst osv.
Tjuvarnas flykt
Då Kalevalas hjältar flyr, gör Lemminkäinen det misstaget att sjunga för högt, varefter man väcker Pohjolas fru. Hon åstadkommer dimma och storm och efterhand får man hela Pohjolas krigsfolk efter sig. I folksagan flyr de tre bröderna, varvid den yngste, liksom Lemminkäinen, släpar på bräder, en dörr. I Snorre Skáldskaparmál motsvarar det, hur Tor skall stjäla jättens gryta. Han får alla trollen efter sig men lyckas rädda grytan, sedan han kastat grytan mot jättens skalle. Grytan används sedan alltid för att brygga öl, då asarna gästa Ägir.
Skytten, Tritonen Skyttens stjärnbild uppgår den 19 februari – 20 mars. Skytten var kentaur, en man med hästkropp. Han är den tredje stjärnbilden, efter Vågen och ligger till grund för räkneordet tre. Skytten som kentaur var ursprungligen triton och tritoner var från början havsgudomligheter. De tolv talen hos indoeuropéer betyder:
1; en för busken, latin; juniperus. I sanskrit eka med grundbetydelsen ”idegran”. Ordningstalet ”först” kommer av ett ord som betytt ”finger”, såsom i serbokroatiska, ryska m. fl. prsti ”finger”. Runstaven den 21 december; ett finger. Stjärnbilden är ”Handen”, indiska hasta-‐h, ”handen” 2; betyder underjorden, jämförbart med grekiska duomai ”sjunka, gå ner”. Ordningstalet ”den andra” har flera förklaringar. Då man säger ”andra” är det för den största stjärnan i Skorpionen Antares ”skorpionens hjärta”, egentligen ”inälvor”, lat enteron. Hjärtat räknades som inälvor. Då man säger alter som på latin, i låneordet alternativ, menar man ”den andra”. Det är då för Altarets stjärnbild. Detta finns som arvord i svenska eller med betydelsen det ”andra alternativet”. 3; Skytten var en kentaur. Dessa var ursprungligen tritoner. Tre betyder ”tritonen” 4; Roten är *quetuer, sanskrit catur, p-‐keltiska pedwar, >gotiska fi∂wor. Betydelsen är ”satyr” ty Stenbocken var satyr. I detta fall går siffran tillbaka på en satyrfamilj; grekiska tituroi > tetra ”fyra”. 5; Roten är här *penque-‐, sanskrit panca, gotiska finf, grekiska pente. Detta motsvarar havsguden Pontos som är Vattumannen. Finskan visar att man känt till siffrornas betydelse som stjärnbilder, då man kallar ”fem” viisi efter ”vattnets stjärnbild”. Finska vesi, ungerska vis ”vatten”. Stjärnbilden Vattumannen kan också bara kallas ”vattnet”. Ptolemaios känner inte till hans urna, kalpä, osv. Tritonen som ”vattenman” finns antagligen i Kalevalas Iku-‐turso som nämns i kapitel 42. Han steg upp ur böljorna för att störa Väinemöinen på flykt. Det anses betyda ”den evige jätten”. Man skulle kanske försöka en annan etymologi, med hänsyn taget till allt. I norden var kentauren i vattnet; näcken. Han kallades i Skåne ”Bäckahästen”. Man tog fasta på hans hästkropp. En gissning är då att iku-‐ är ett lånord från indoeuropeiskan *equo-‐ sanskrit ashva-‐h, latin equos, gotiska aihwa-‐. –Turs motsvarar det nordiska ordet för jätte, Thurs. Tritonen som ”hästjätte” motsvarar Iku-‐turso.
Kapitel 43 tyr (22 februari)
Louhi sätter efter Sampos rövare. Väine lägger en undervattensklippa. Pohjolas skepp förliser. Louhi förvandlar sig till en örn – går till anfall med sina krigare. Hjältarna segra men Louhi stöter Sampo överbord, den sjunker i havet.
Örnen Louhi förvandlar sig till en örn och går till anfall med sina krigare Astrologiskt motsvarar detta Örnens stjärnbild, som uppgår den 12-‐28 mars, mot-‐svarande Skytten/Stenbocken. Hos Hermes och i Sphaera Barbarica var det ”Höken”.
Bågskytten Louhi som örn anfaller Väinemöinen & co, och har med sig tusen bågskyttar. Detta jämförs astrologiskt med Skytten, som var en kentaur med pil och båge. Runorna här är Tyr (22 februari) och Bjarkan (6 mars). Runan Tyr föreställer en pil och Bjarkan en båge.
Kapitel 44 bjarkan (6 mars)
Väinemöinen söker den förlorade fiskbenskantelen. Björkens klagan. Den nya kantelen. Väinemöinen spelar.
Björken
Björken klagar men Väinemöinen tröstar björken och vill göra en kantele av dess stam Runan den 6 mars – är Bjarkan, ”björk”. I Eddan motsvarar detta asken, Yggdrasil. Världsträdet som en ”ask” stämmer med Moseböckerna medan världsträdet som en ”björk” stämmer med asiatiska religioner. Eddan visar att båda alternativen; asken och björken har varit kända. Runstaven har den 12 mars, Gregorius träd och hus. Det är för nornorna och deras hus. De bodde invid asken.
Våren Mars kallades vårmånad. Detta var för gudinnan Vår som övervakade vad de älskande lovade varandra och straffade dem som bröt. Frierierna i fastan är välkända inom folktron. En rundikt hos Jón Olafsonar i Grunnavík24 nämner under runan bjarkan; ”bjarkan är vårmånads äfle = kraft”. I Kalevala nämner björken vid sin klagan att: ”Bygdens barn, när våren kommer, rista med knivarna rämnor.”
Kapitel 45 eh (21 mars)
Louhi sänder till Kalevala åtta dittills okända sjukdomar. Väinemöinen går till kamp mot dem – bastuorden – läkeorden; besegrar sjukdomarna, räddar sitt folk.
Läkaren Louhi sänder sjukdomar över Kalevala. Väinemöinen lyckas bota sjukdomarna och bringa läkedom. Mytologiskt var Läkaren grekiska; Asklepios latin; Aesculapius. Astrologiskt var detta Ormbärarens stjärnbild som uppgick 26 januari – 5 mars. Men både Manilius och Firmicus förlägger Ormbäraren till Stenbocken , 21 mars -‐. På flera ställen har det påståtts att Väinemöinen är en Apollon-‐typ. Det bör då nämnas att Apollon var fader till Asklepios.
Kapitel 46 man (4 april)
Louhi sänder en björn att förgöra Kalevalas boskap. Väinemöinen får ett nytt spjut av Ilmarinen, fäller björnen. Björnens gravöl firas. Väinemöinen sjunger, tillönskar Kalevala lycka och glädje.
Björnen Björnens stjärnbild uppgår i hösten; oktober-‐ november. Väderstrecket är syd-‐ost och den som sitter vänd mot öster, vilket de gamla indo-‐européerna gjorde, då de skulle orientera sig, har björnen till höger. Höger och söder är då samma sak, vilket ses av sanskritspråket m.m. Alltså, vänd mot öster har man Stora björn till höger. Därför heter
24 Opublicerad; i Köpenhamn, arnemangiska samlingen
höger på tyska recht, på engelska right, vilket egentligen betyder *rkto-‐s som i Arktos ”björn”. Då vi nu i kalevala-‐läsningen befinner oss i våren, Stenbocken, alltså precis tvärt emot Stora Björn som ”Karlavagnen”, ”Höstens Vagn”, så måste det till en förklaring. Stenbocken var norr och därmed öppnar sig en förklaring. Man orienterade sig på sjön efter de båda björnarna. Vissa folk seglade och navigerade efter Stora Björn, medan andra folk använde Lilla Björn för att hitta Polstjärnan och därmed en nordlig punkt. Björnarna låg så långt upp å norra stjärnhimlen, att de uppfattades som nordliga och man skall därför finna dem i Sphaera Barbarica under Stenbocken (21 mars-‐). Hos Hermes uppgår i Stenbocken; ”Björnhonan”. Stora Björn var en björninna; ursa maior.
Kapitel 47 lag (20 april)
Måne o. sol stiga ned ur rymden för att höra Väinemöinen spela. Louhi tar dem och stänger in dem i ett berg; rövar elden. En gnista skall ge ny eld. Väine och Ilmarinen gå på spaning efter den himmelska elden, som svalts av en fisk.
Sol och måne bortrövade I Gylfaginning, (runa lag, sista veckan i april), läser man hur jättarna försökte röva sol och måne och dessutom få Freja till sig. Tor bröt alla ingångna eder och straffade jätten. I Kalevala har Louhi lyckats fånga sol och måne. Ukko ger dem elden, men den slukas genom vårdslöshet av en gädda.
Metardag Man börjar fiska efter gäddan som svalt elden. I folktron var nu i maj några dagar som kallades metardag. Kändaste fiskeriet är då Tor (juni) försöker fånga Midgårdsormen.
Kapitel 48 ing odal (maj)
Linfrön sås, en not av lingarn tillverkas; gäddan låter inte fånga sig. Gäddan fångas. Elden bränner Ilmarinen och flyr undan – infångas. Läkeorden vid brännskador.
Linet sås Man gör i kalevala en not av lin och försöker fånga gäddan som svalt elden. Stjärnbilden är här linet, το λινον, som uppgår i Fiskarna. Fiskarna kallades också för ”bandet” vilket ger följande. Fiskarna är den sjätte stjärnbilden efter Vågen (6:e månad är juni). Talet sex betyder ”bandet”, ty roten är *xsueks-‐ grekiska keskion, ”band” svenska hör ”lin”; roten *kes. Folkligt kallades Erik den 18 maj för ”hör-‐Erik” ty nu skulle linet sås. Finska kuusi ”sex” är lånat från en gammal indo-‐europeiska.
Metardagen Väinemöinen och Ilmarinen fångar gäddan. Runstaven har den 8 juni, metrev med krok. Denna dag kallades också ”metardag” och blev orsak till att kyrkan denna dag lade in helgonet Medardus, bara för likhetens skull mellan ”meta” och ”Medardus”.
Havets härskare
Havets härskare var Pontos, ποντος, den gamle grekiske havsguden som givit siffran fem grekiska πεντε, pente. Havsguden, senare Poseidon, byggde borgar. Den nordiska Finnsägnen är släkt med Snorres berättelse om hur Asborg byggdes. Jättens namn, Finn, ligger till grund för siffran fem, gotiska finf. I finskan har man på samma sätt dragit ut siffran fem viisi ur havsgudens namn; ”vattnet”; finska vesi, ungerska vis. I Kalevala ber Väinemöinen till havsguden Ahto. Han blir bönhörd och man infångar gäddan.
Kapitel 49 odal Ilmarinen smider en ny måne och en ny sol – de lysa inte. Väine far till Pohjola för att hämta ljusen. Besegrar Louhis krigare, kan inte öppna kopparbergets portar. Ilmarinen smider nycklar. Louhi friger de forna ljusen, sol och måne.
Sol och måne komma åter I Gylfaginning motsvarar det hur gudarna lyckades få sol och måne åter.
Kapitel 50 fä (24 juni)
Marjatta hör ett lingon klaga över sin ensamhet. Plockar och sväljer bäret – får härav en son. Väinemöinen dömer barnet att dödas, gossen motsäger sig domslutet, döpes till kung av Karelen. Väinemöinen förgrymmas, bygger ett kopparfartyg, överger landet, men kvarlämnar sin kantele och sina kväden. Slutord.
Magisk konception Man är nu framme vid midsommar, och enligt Rudbeck varnades flickorna nu för ”följder”. Marjatta blev havande av ett bär. Sonen som hon bär blir sedermera kung av Karelen. I den grekiska sagan blev Perseus25 moder Danae, havande genom ett Zeus som ett guldregn kom till henne i fängelset.
Jesu födelse Jesu födelse var från början tänkt att äga rum vid midsommar, men flyttades längre fram i tiden, först till trettondedagen, sedan till jul.
Johannes döparen Johannes döparen blev liksom Jesus avlad genom magisk konception. Hans moder Elisabet blev havande vid en mycket hög ålder. Man firar i kyrkan hans födelsedags fest den 24 juni. 25 Perseus uppgår enligt Hermes Trismegistos i Väduren 8° -‐10° = 1 juli
Datering av dikten Det är inte möjligt att datera en dikt som denna. Den kan vara författad på medeltiden eller vara från antiken. Då astrologin i det skick som den överlämnats i folktron är 8000 år gammal, finns det stora tidsdjup som måste kallas förhistoriska. Dit hör alla våra arvord såsom räkneord, kroppsdelar, väderstreck; vidare seder, sagor, sägner, ordspråk, räknekonsten, matematik, läskunnighet m.m. som allt vilar på kännedom om astrologi. Man kan jämföra med de svenska runstavarna. Raden med 52 veckodagar i året är förhistorisk eftersom man inte kan förklara ordet vecka. De finska veckodagsnamnen har ett bibehållet –n i alla orden som är n-‐stammar. Maanan-‐ Perjan-‐ Lauan-‐. Detta –n har inte funnits i nordiska språk sedan 600-‐talet. De finska veckodagsnamnen är därför urnordiska. Att man delade in månaden i femter är praktiskt, då man skall se både dekaner (10-‐talsräkning) och månfaser (15-‐dagars-‐räkning). Ptolemaios och alla andra astrologer indelade varje stjärnbild i tre avsnitt om 10 grader vardera. Men om man bara följer månen, så är veckoräkning det bästa. Under veckorunorna står på runstavarna en rad med s.k. gyllental. Detta är för att man skall hitta månens faser, särskilt påskfullmånen för alla tider. Upptäckten att månen vart nittonde år kommer tillbaka på samma dagar tillerkänns greken Meton (400-‐talet f. Kr.) Kyrkan hade gått över till Metons gyllentalsräkning på 800-‐talet, och då Sverige kristnades på 1000-‐talet, fick man hålla tillgodo med denna tideräkning, vilket passade utmärkt, då bönderna översatte de 19 romerska siffrorna till sina runor. Den äldsta runkalendern med gyllental är från Gotland, 1328 och den äldsta runraden, med 19 gyllental är från 1200-‐talet (Danmark). F övr. innehåller runstavarna hundratals bilder som nästan samtliga är stjärnbilder. Man brukar förklara dessa bilder som tagna ur helgonlegender. Det finns 8000 helgon och alla dessa helgon har en viss dag sig tilldelad. Dessa helgondagar är samtliga valda efter den underliggande astrologin, så förklaringarna är för det mesta cirkelbevis. Alltså är delar av runstaven liksom våra arvord 8000 år gamla medan andra delar av samma runstavar är från 1200-‐talet. Så skulle man kunna förklara Kalevala. Dock är finska språket mer konservativt än de flesta andra europeiska språken, så man kommer hela tiden fram till att det är omöjligt att datera dikten. Skulle en person med god kännedom om astrologi, som i den antika formen förde en tynande tillvaro ända in på 1700-‐talet, kunna göra denna dikt. Svaret är ja och nej. Teoretiskt ja. Men i verkligheten nej. Kampen mot astrologin fördes med hårda metoder under hela antiken och den siste astrologen i Romar-‐riket, Firmicus-‐Maternus ger en god bild av förföljelsen. Efter år 1000 börjar man åter ta tillvara astrologiska traktat. Det är den gryende renässansen, och även kyrkan tog del i astrologins återkomst. På 1200-‐talet försåg man alla evangelierna med numrering. Dessa nummer visar ny och nedan. Man har alltså känt till att bibeln ursprungligen varit författad efter den förhatliga astrologins ordning. Astrologins renässans ägde rum i katolska kyrkan och Luthers närmaste man Philip Melanchton var lärare i Astrologi i Wittenberg. Att föra Kalevaladiktningen till denna lärda tradition i storstäderna är helt omöjligt. Här kände man inte till den 8000 år gamla ordningen med Väduren och runan Fä vid midsommar. Man förde Vädurens nollte grad till vårdagjämningen vilket stämde under antiken, men på 1500-‐talet var uppåt väggarna och i våra dagar är tragiskt. Följden är att almanackorna idag håller sig med två olika ”Väduren”. 1) Solen står den 21 mars i Väduren 0°. 2) Solen går i Vädurens 0° den 14 april. Den sista ”Väduren” är stjärnbilden
med ben, svans och horn. Den första ”Väduren” är solens läge vid vårdagjämningen och har ingenting med stjärnbilden Väduren att göra. I själva verket står solen den 21 mars i Fiskarna 24°. Om Kalevala enbart hade visat samband med den nordiska hedendomen så vore saken förklarad av att Sverige och Finland är grannar. Tyvärr går inte denna teori att upprätthålla, då Kalevala också visar samband med egyptisk, babylonsk, grekisk och romersk astrologi. Dikten står självständig i förhållande till allt utom astrologin. Man måste avstå från att datera dikten, då en datering måste grunda sig på gissningar.