2008-11-14 1 (2)

Avdelningen för juridik Staffan Wikell

Klimatkompensation i kommuner och landsting – en juridisk bedömning En fråga som aktualiserats alltmer de senaste åren i kommuner och landsting är frågan om klimatkompensation för resor som görs av egna anställda och förtroendevalda i kommunen/landstinget. Huvudfrågan är hur kommunen bäst skall kunna minska belastningen på miljön genom att antingen minska sitt eget resande eller genom olika kompenserande åtgärder, antingen genom t ex genom köp av utsläppsrätter på marknaden, miljöinvesteringar i andra länder eller genom andra åtgärder inom t ex bostadssektorn eller infrastruktursatsningar som reducerar utsläppen och som äger rum inom kommunen.

Bakgrund

Handel med utsläppsrätter inom EU är ett verktyg för att nå EU:s åtagande om minskade utsläpp av växthusgaser (koldioxid) enligt Kyotoprotokollet. Hela syftet med den handeln ligger enligt vår bedömning utanför den allmänna kommunala kompetensen enligt kommunallagen (KL). Handel med utsläppsrätter för kol-dioxid omfattar drygt 730 svenska anläggningar inom industri och energi-produktion. Totalt berörs cirka 13 000 anläggningar i hela EU motsvarande cirka 40 % av de totala utsläppen av koldioxid inom unionen. Även enskilda personer och organisationer kan handla med utsläppsrätter som kan köpas direkt från ett företag eller via en mäklare eller börs.

Den rättsliga frågan

Avdelningen för Juridik har fått frågan om klimatkompensation för kommunens eget resande ett antal gånger. Vi gör följande bedömning. När det gäller kom-munala frivilliga förvärv av utsläppsrätter på marknaden för att kompensera för eget resande så skall det bedömas mot bakgrund av de grundläggande kompetens-reglerna i 2 kap. kommunallagen (KL). För att kommuner och landsting frivilligt skall få bedriva eller stödja en verksamhet krävs att det finns ett kommunalt allmänintresse och detta skall ha koppling till kommunens eller landstingets territorium och/eller de egna medlemmarna. Angelägenheten måste bäras upp av ett till kommunen knutet intresse. Det kravet är enligt vår bedömning inte uppfyllt. Ett ekonomiskt stöd får inte heller innebära understöd till enskild eller utgöra individuellt inriktat stöd till näringsidkare.

Sveriges Kommuner och Landsting 118 82 Stockholm, Besök: Hornsgatan 20 Tfn: växel 08-452 70 00, Fax: 08-452 70 50 info@skl.se, www.skl.se

2008-11-14 2 (2)

Samma allmänna förutsättningar gäller för miljöinvesteringar och utsläppskom-penserande projekt i tredje världen eller Östeuropa, i enlighet med Kyoto-protokollets flexibla mekanismer för clean development mechanism (CDM) och joint implementation (JI).

Kommunala åtaganden i förhållande till verksamheter i andra länder skall bedömas också mot bakgrund av lagen om kommunal tjänsteexport och kom-munalt internationellt bistånd (tjänsteexportlagen), den lagen innebär bl. a. att kommuner och landsting inte får lämna ekonomiskt bistånd hur som helst till projekt och verksamheter i andra länder. De får tillhandahålla kunskap och erfarenhet som finns i den egna organisationen men det ska då ske på affärs-mässiga grunder. Ekonomiskt bistånd får ges endast kopplat till åtaganden från kommunen för att genomföra utbildning och rådgivning. Som ett led i tjänste-export kan kommunen också i begränsad omfattning få exportera en vara när den utgör ett nödvändigt komplement till eller har naturligt samband med tjänsten. Tjänsteexportlagen skall alltså ses som en utvidgning i förhållande till de allmänna kompetensreglerna i KL. Möjligheter att ge kommunala bidrag till miljöinvesteringar i andra länder är alltså starkt begränsade. Sådana direkta bidrag kan bara vara kopplade till utbildning och rådgivning som kommunen själv tillhandahåller.

Däremot finns det möjligheter för en kommun/ett landsting att genomföra utsläppsreducerande åtgärder i den egna verksamheten, som exempelvis effektivisering av det egna resandet eller att sätta solceller på egna byggnader. Även åtgärder riktade mot allmänhet och företag inom det geografiska området bör kunna komma i fråga om de uppfyller kommunallagens övriga krav.

Vilka lagändringar skulle krävas för att möjliggöra för kommuner och landsting att agera på marknaden för utsläppsrätter och göra miljöinvesteringar i andra länder?

En utökad kompetens på området skulle kräva en lagstiftning som gör ett specifikt undantag från de allmänna kompetensreglerna.

I en nyligen lämnad proposition ”Kommunala kompetensfrågor m.m.” föreslås bland annat en ny lag om vissa kommunala befogenheter. I den skall ett antal existerande smålagar tas in, bland annat tjänsteexportlagen och lagen om kommunala befogenheter ifråga om sjuktransporter. Ett antal nya undantag från kompetensreglerna föreslås också. Ett eventuellt undantag i lag för klimatkompen-sationsåtgärder hos kommuner och landsting, t ex. handel med utsläppsrätter och miljöinvesteringar i andra länder skulle kunna tas in i den nya lagen.

SKL har i dagsläget inga planer på att göra en framställan till regeringen i frågan. Vid diskussion om en sådan framställan i förbundets beredning för Samhällsbygg-nadsfrågor i september 2008 konstaterades att det inte fanns politisk enighet i frågan.