Lägenhetsboendet

Lönngården i Malmö

En utvärdering ur ett kvalitativt och samhällsekonomiskt perspektiv

Sidan 2 av 58

FÖRORD

Denna utvärdering syftar till att studera lägenhetsboendet Lönngården i Malmö ur ett

kvalitativt och samhällsekonomiskt perspektiv. Materialet är insamlat och bearbetat

januari – augusti 2008 på uppdrag av Malmö stad. Jag vill i sammanhanget passa på

att tacka de personer som på olika sätt bidragit till denna utvärderings tillkomst och

genomförande. Doktorand Markus Knutagård, Socialhögskolan Lund, som initierat

uppdraget och bistått med tankar, idéer och kunskaper i förarbetet. Fil. Dr. Lars B.

Olsson, Socialhögskolan Lund som agerat handledare och genom ifrågasättande och

kommentarer väglett mig i arbetet. Enhetschef Madeleine Candia och sektionschef Stig

Nedavaska, Malmö stad som tillsammans med sina medarbetare på Lönngården i alla

lägen varit tillmötesgående och behjälpliga med information. Slutligen vill jag rikta ett

stort tack till alla hyresgäster och socialsekreterare som varit villiga att avsätta tid för

att intervjuas och låta mig ta del ta del av deras tankar och upplevelser.

Lars Lindgren, Devinor.

Lund, augusti 2008

Sidan 3 av 58

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING AV RESULTATET 4

1. INLEDNING 5Utvärderingens syfte 5Lönngårdens tillkomst 5Utvärderingens upplägg 6Utvärderingsstrategi 7Det ekonomiska perspektivet 7Kontaktytor som måttstock 11Urval 11

Val av hyresgäster 11

Val av socialsekreterare 12

Kontaktskapandet mellan informanterna och utvärderaren 13

2. UTVÄRDERINGENS GENOMFÖRANDE 14De intervjuade hyresgästerna 14Den intervjuade personalen på Lönngården 15De intervjuade socialsekreterarna. 16Kontakten med socialtjänsten 18Kontakten med hemtjänsten 20Kontakten med sjukvården 22Kontakten med psykiatrin 24Livssituation och alkoholkonsumtion 27Lönngården som institution 30Aktörernas insatser 32Insatser från socialtjänsten 32Insatser från Lönngårdens personal 34Helhetsbild 36Status 39Framtidsplaner 40Kultur / regler / koder 40Vilka faktorer och mekanismer har störst påverkan? 42Ställningstagande i samband med Lönngården? 44

3. ANALYS 48Utvärderingens resultat 48Ekonomisk analys 52

Kostnader för härbärgesboende 53

Kostnader för Lönngårdsboende 54

Konklusion 55Referenser 58

Sidan 4 av 58

SAMMANFATTNING AV RESULTATET

Boendet Lönngården i Malmö som vänder sig till kroniska hemlösa alkoholmissbrukare

skapar för de flesta människor i första skedet oordning och förvirring. Genom sitt

alkoholtillåtande och missbruksaccepterande koncept ställer boendet sig en bra bit vid

sidan om det traditionella svenska förhållningssättet till alkohol. Ett ställningstagande

som tvingar de personer som kommer i kontakt med Lönngården till eftertanke och i

många fall även till omvärderingar av de egna normer vilka anammats som rättesnöre.

Genom att i en kvalitativ utvärdering låta 28 informanter med representation från

övergripande ledning, boendets personal och hyresgäster samt placerande

socialsekreterare besvara frågor utifrån ett strukturerat intervjuformulär har

måluppfyllelsen för lägenhetsboendet Lönngården utvärderats. Resultatet har sedan

länkats samman med en schablon för samhällsekonomisk beräkning av kostnaderna för

marginalisering och utanförskap.

Tvärtemot gängse normala föreställningar visar det sig att Lönngården bidrar till en

förändrad alkoholhantering för de boende. Att hyresgästerna dämpar sin

alkoholkonsumtion efter en tid i trygghet och omsorg är något som sker utan

behandlingsinsatser eller egentliga ambitioner från myndighetshåll. I samband med allt

mer ordnade förhållande tar av sig själv en ny livssituation form där fokus tillåts rikta

sig mot samhällets mer normala och sociala delar i stället för mot enbart droger och

överlevnad. Hyresgästerna själva använder ibland ordet himmelrike för att beskriva

upplevelsen med att få bo på Lönngården.

Det är dock inte bara den humanitära delen av Lönngården som ger en positiv

avkastning. Även med ett krasst ekonomiskt samhällsperspektiv blir boendet

vinstgivande. Det visar sig att kostnaderna för att låta en person bo på Lönngården

under ett år endast uppgår till en dryg tredjedel av priset för härbärgesboende. Ett

resultat som kommer att bli svårt att ignorera i framtida insatsplaneringar för berörda

myndigheter i allmänhet och för socialtjänsten i synnerhet.

Sidan 5 av 58

1. INLEDNING

Utvärderingens syfte

Syftet med denna utvärdering är att utifrån kvalitativt och ekonomiskt perspektiv

undersöka på vilket sätt boendet på Lönngården påverkar hyresgästerna och berörda

myndigheter. Malmö stad har tidigare företagit en nöjdhetsenkät bland hyresgästerna

och en undersökning, Lönngården - ett boende för f.d. hemlösa äldre missbrukare

(2007), avseende måluppfyllelsen har även genomförts av socialhögskolestuderande där

många positiva resultat lyfts fram. Det är dock viktigt att verksamheten ytterligare

utvärderas i syfte att klargöra boendeformens främsta vinster i relation till andra

alternativ. Speciellt intresse skall riktas mot ett kommunalekonomisk perspektiv.

Lönngårdens tillkomst

Vägen till hemlöshet förefaller ha två ingångar. Å ena sidan bristande ekonomiska

resurser och å andra sidan förmågan att klara sig själv och inte vara i behov av

omvårdnad och hjälp. Problematiken har hanterats på olika sätt och under olika tider

med utgångspunkt från den rådande samhällskulturen och har rönt stort intresse på

senare år (SOU 2000:14). Trots kraftfulla ekonomiska insatser och stöd till

kommunerna har hemlösheten fortsatt att öka. Malmö stad utgör inget undantag och

har på olika sätt försökt att hitta lämpliga lösningar genom att identifiera, gruppera och

specialisera insatser för respektive grupp. Som hos många andra kommuner har detta

resulterat i en del lösningar enligt känt mönster som kategoriboende,

träningslägenheter, utslussningsboende och sociala övergångskontrakt (Blid, 2006).

Åtgärder som visat sig vara mer eller mindre lyckosamma. På stadsdelen Södra

Innerstaden som är en centralt belägen stadsdel med stor andel hemlösa medborgare har

man sedan länge speciellt inriktat sig på att försöka hitta lämpliga åtgärder för att

hantera problematiken. Våren 2005 fick ansvarig enhetschef Madeleine Candia

uppdraget att skapa ett boende för äldre missbrukare i Malmö stad. Genom att söka

erfarenheter utanför Sverige, bl a genom att själv vistas på härbärge i Wien, och låta sig

influeras av befintliga boendeformer och deras resultat skapades tillsammans med

sektionschef Stig Nedavaska riktlinjerna för boendet på Lönngården. Det fanns en

ambition att koppla samman frivilligorganisationer med Lönngården för att ge

hyresgästerna möjlighet till alternativa aktiviteter varför Länkarna inbjöds att arrangera

aktiviteter. Då det sedan tidigare fanns ett upparbetat och gott samarbete med Röda

Sidan 6 av 58

Korset föll det sig naturligt att även denna förening ombads att driva verksamhet på

Lönngården.

Lönngården har varit igång sedan mars 2006 och är ett lägenhetsboende för

alkoholmissbrukare över 50 år. Lägenhetsboendet är kommungemensamt och består av

44 lägenheter. Varje lägenhet är utrustad med såväl kök som dusch och toalett.

Storleken på lägenheterna varierar mellan 35 – 48 kvadratmeter. Hyresgästerna betalar

sin egen hyra som varierar mellan 4 800 och 5 800 (2007). I hyran ingår en

serviceavgift som avser kostnader för tvätt och städning m.m. Boendet skiljer sig

väsentligt åt i jämförelse med traditionella insatser för hemlösa. Konceptet bygger i viss

mån på Göteborgs boende Bergsjöhöjd som riktar sig till äldre missbrukare och det som

skiljer sig åt från traditionella insatser är förhållningssättet till missbruket. I stället för

att störa och förhindra alkoholmissbruket accepteras detta och tillåts ske under mer

kontrollerade och värdiga former. Vad som skiljer Bergsjöhöjd från Lönngården är

institutionaliseringsgraden där Lönngården intar ett mera europeiskt förhållningssätt

och låter hyresgästerna behålla sina valmöjligheter och delaktighet. Eftersom

ambitionen att behandla inte finns med i Lönngårdens upplägg har man valt att

rekrytera personal med utgångspunkt från ett hemtjänstperspektiv. I entrén finns en

reception som dagtid måndag till fredag bemannas av våningspersonal och övriga tider

av speciellt utvalda uniformerade väktare.

Utvärderingens upplägg

Utvärderingen fokuserar primärt på boendet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Detta sker genom att undersöka och värdera hur och på vilket sätt förändringar har

skett i hyresgästernas livssituation avseende behov och nyttjande av samhällsservice i

olika former. En intervjustudie har genomförts med hyresgäster, berörda

socialsekreterare samt personalen på Lönngården. För att lyfta fram tankarna och

ambitionerna bakom Lönngårdens tillkomst har berörda chefspersoner intervjuats.

Genom den information som framkommer i undersökningen kan de intervjuades

upplevelser mätas och jämföras. Intressant information är om livskvaliteten förändrats

för de boende och på vilket sätt myndigheternas ekonomiska och personella insatser

påverkas av boendet Lönngården. Utvärderaren kommer att tillvarata befintlig och

pågående forskning på området genom samarbete med etablerade forskargrupper på

Lunds universitet, Socialhögskolan.

Sidan 7 av 58

Utvärderingsstrategi

Eftersom utvärderingen är kvalitativ och intervjuerna är strukturerade betyder detta att

alla uppgifter bygger på de intervjuades upplevelser. Således finns ingen hårddata för

jämförelsen mellan tiden före och efter inflyttning på Lönngården. De strukturerade

intervjuerna innebär att intervjun präglas av ett samtal med ett underlag av

frågeställningar vilka är samma till alla intervjuade i gruppen. Det är dock öppet att

diskutera vidare och vidga samtalsområdet för att komplettera uppgifter och

information. Genom att alla som intervjuas svarar på samma frågeställningar, var och en

utifrån sitt speciella uppdrag och sina ambitioner, belyses varje frågeställning utifrån

olika perspektiv. På detta sätt förväntas varje frågeområde lyftas fram och kunna

granskas från olika håll vilket skapar en gedigen och allsidig bild av situationen. Vissa

frågeställningar har utgått från skalor där den intervjuade har fått placera in graden av

en viss upplevelse. Det kan vara för att beskriva ”nuläget i jämförelse med tidigare”

eller skattning av ”mer eller mindre”. Dessa skalfrågor har sedan kompletterats med

förklaringar och förtydligande.

Förutom nämnda intervjuer har studier av informationsmaterial och tidigare gjord

dokumentation av Lönngården företagits. Härefter har utvärderaren funnits på plats för

deltagande observationer. Dessa har genomförts på våningsplanen och i receptionen

såväl på dagtid som på kvällstid.

Det ekonomiska perspektivet

Ett av utvärderingens syften var att studera de samhällsekonomiska effekterna av

boendet Lönngården. Initialt är det då viktigt att fastställa att sociala insatser inte

genererar några pengar utan endast består av utgifter. Detta är också syftet med dessa

samhälleliga insatser vilkas hela existens bygger på att tillförsäkra medborgarna

trygghet i de fall som dessa ställs utanför övriga försäkringssystem. Kommunala

verksamheter får inte vara vinstgivande (SFS 1991:900) vilket innebär att sociala

utgifter alltså endast kan variera inom spannet större eller mindre utgifter. Detta är

förutsättningar som ofta glöms bort i de allmänna diskussioner som förs inte minst i

media.

Sidan 8 av 58

En social utgift kan förhoppningsvis på sikt leda till ett större samhällsdeltagande och

en ökad produktionsinsats av den berörda individen. Det finns däremot ingen direkt

koppling till att intäkterna av en framtida produktionsökning skulle komma just den

myndighet till godo som bistått med den sociala insatsen vilket komplicerar definitionen

av det ekonomiska utfallet.

Att kommentera sociala åtgärder och översätta dessa i ekonomiska termer kräver

tydligt definierade måttstockar och mätpunkter. Första steget är därför att bringa

ordning i vilka faktorer som skall ligga till grund för den ekonomiska tolkningen.

Automatiskt går då tankarna till att undersöka om det finns allmänt vedertagna formler

för att räkna ut dessa samhällsekonomiska värden. Detta visar sig vara något som är

svårt att hitta trots att det är ekonomiska argument som oftast används som

beslutsunderlag. Däremot finns inom varje sektor uträkningar på t ex. hur mycket av

den stipulerade kommunala budgeten som förbrukas på en viss form av insats. Alltså

kan på detta sätt kostnaderna för en vårdad individ lyftas fram. Problemet är att denna

form av uträkning utgår från en fastslagen budget vilket styr utgångspunkten för

beräkningen. På så sätt regleras insatserna och bistånden, vilket är en del av syftet med

budgetering.

I klartext innebär detta dels att biståndsbehovet inte synliggörs utan att den

budgeterade verksamheten istället inrättar sina aktiviteter utifrån denna ram. Det är

därför högst troligt att balansräkningen vid årets slut kommer att visa att de utnyttjade

medlen ligger ganska nära det budgeterade. På samma sätt styrs de statliga

myndigheterna och deras insatser. I ett hemlöshetsperspektiv kan alltså antalet hemlösa

räknas samman men de budgeterade kostnaderna för härbärgesboende och sociala

andrahandslägenheter kan inte användas som måttstock eftersom alla hemlösa inte fått

sina behov tillgodosedda.

Dåvarande Expertrådet för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) har i ”Bostad sökes - en

ESO-rapport om de hemlösa i folkhemmet” (Ds 1999:46) har försökt att beräkna

kostnaderna för en hemlös missbrukare. Prislappen sattes då till ca. 350.000:-/år.

Intressant att notera i sammanhanget är rådets förslag om att man som hemlös

missbrukare inte kravlöst skulle få kvittera ut medel från socialförsäkringarna, en

inriktning som går tvärtemot Lönngårdens föresatser.

Sidan 9 av 58

Det enda, i skrivande stund, existerande och uppdaterade beräkningsunderlaget för

kostnader kring utanförskap och marginalisering är producerat av de båda

nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog. De har i rapporten ”Det

är bättre att stämma i bäcken än i ån” (2008) tagit fasta på hur en ungdom på väg in i

kriminalitet och utanförskap kommer att belasta samhället ekonomiskt och ställt detta

mot vilken ekonomisk effekt tidiga samhälleliga insatser skulle få. Genom att göra

beräkningar på samhällskostnader på utanförskap i form av att den unge utvecklas till

narkoman, psykiskt sjuk eller långtidssjuk och ställa detta i relation till kostnader för

insatser presenteras de samhälleliga vinster som detta innebär i kronor. På detta sätt

skapas kostnadsschabloner som kan utgöra ett stöd i kalkyler och beslutsunderlag för

insatser av t ex. kommuner och andra myndigheter.

Nilsson och Wadeskog menar att svårigheterna i att beräkna dessa insatser är att det

kräver långsiktigt tänkande som går utanför ettåriga budgetperspektiv och att

kopplingen mellan insats och effekt inte alltid är helt uppenbar. Dessutom finns ett

omfördelningsproblem som innebär att insatser hos en aktör ofta leder till kostnader hos

annan aktör och på samma sätt kommer kanske inte insatsen att direkt gynna den

finansierande parten. Till detta kommer bristen på uppföljningssystem för sociala

insatser. Man har gjort beräkningar på kostnaderna för ett, fem respektive 45 år vilket

motsvarar ett livslångt utanförskap. Själva formeln för vilka förluster som uppstår i

samband med marginaliseringen är Ackumulerade kostnader + produktionsbortfall.

De ekonomiska konsekvenserna av marginaliseringens sorteras och beräknas av Nilsson

och Wadeskog utifrån följande områden och beteckningar:

Reala effekter

Välfärdskonsumtionseffekter som påverkar:PrimärvårdRättsväsendeSocialtjänstPsykiatri

Produktionseffekter som skapar:BNP-förlustArbetsoförmåga

Sidan 10 av 58

Indirekta effekter

Sekundära effekter som inverkar på: Familjens sjukdomarFamiljens försörjningsförmågaAllmänheten

Transfereringar

Skattefinanseffekter vilka påverkar:KommunalskattLandtingsskatt

Försörjningseffekter som belastar:Privat konsumtionSocialförsäkringSocialbidragA-kassa

För att kunna sätta insatser i relation till alternativa insatser eller inga insatser alls så

krävs en initialt en kartläggning där effekterna identifieras, kvantifieras och slutligen

värderas. Därefter vägs vilka insatser som kan komma ifråga och vad resultatet blir av

att inte agera? Mycket handlar alltså om skattningar och prognoser vilket på många sätt

skapar osäkerhet i bedömningarna. Det är t ex. omöjligt att förutsäga om en

rehabiliterad narkotikamissbrukare kommer att komma i arbete och på detta sätt bidra

till att höja BNP eller bidraga till kommunalskatten. Det kan ju inträffa att han eller hon

inte tillåts komma in på arbetsmarknaden och på detta sätt bli självförsörjande eller att

vederbörande råkar ut för en trafikolycka efter avslutad rehabilitering.

Nilsson och Wadeskog använder här formeln: Ackumulerade kostnader +

produktionsbortfall för de förluster som uppstår i samband med marginaliseringen

medan de definierar begreppet Socioekonomiskt bokslut (SEB) enligt följande:

Verksamhetens externa vinst + Verksamhetens interna vinst + Eventuellt

tillkommande produktionsvärde.

Även om Nilssons och Wadeskogs beräkningar kan upplevas haltande och bygger på en

hel del antagande är detta troligen så nära verkligheten det går att komma utan att ha

facit i hand. Jag kommer därför framöver att utgå från samma upplägg men fokusera på

just den begränsade grupp av hyresgäster som bor på Lönngården. Genom att ställa de

fingerade välfärdskostnaderna dessa hyresgäster skulle kunna tänkas ta del av mot de

faktiska kostnader som omger boendet på Lönngården hoppas jag kunna få en bild av

Sidan 11 av 58

samhällsnyttans ekonomiska utfall. Enklast blir då att helt enkelt lägga samman

kommunens kostnader för boendet minus hyresgästernas egna insatser i form av

hyresbidrag och hyra och därefter jämföra dessa med kostnaderna för ett

härbärgesboende. Produktionsintäkterna från hyresgästerna tas inte upp med tanke på

att stora flertalet av dessa uppbär pension eller på annat sätt inte finns med på

arbetsmarknadens arenor.

Kontaktytor som måttstock

Ett sätt att undersöka hur samhällskostnaderna påverkas av boendet på Lönngården är

att låta hyresgästerna uppskatta hur ofta de har kontakt med olika myndigheter. Teorin

bygger i detta fallet på att kommunens kostnader ökar eller minskar beroende på om

kontaktfrekvensen mellan Lönngårdens hyresgäster och berörda myndigheter. Ökad

kontakt ger större kostnader och vice versa. De kontakter som anses relevanta i

sammanhanget är socialtjänst, hemtjänst, sjukvård och rättsväsende.

Urval

Val av hyresgäster

Beroende på Lönngårdens förutsättningar och syfte krävs speciellt hänsynstagande i

samband med intervjuerna av hyresgästerna. Det som gör att utvärderingen utmärker

sig i jämförelse med många andra är hänsynstagandet till intervjupersonernas nykterhet.

För att få en så realistisk bild som möjligt av hyresgästernas situation och upplevelser

har intervjuerna genomförts i deras naturliga miljö och under deras naturliga

förutsättningar. Detta betyder att de intervjuade hyresgästerna haft en varierande grad

av berusning. Hyresgästernas vardagssituation som missbrukare innebär ständiga

ställningstagande och beslutsfattande trots alkoholpåverkan och det är denna grund

som präglar informanternas normala liv och vardag och det skulle därför bli fel att

inhämta information från personer som inte befinner sig i sitt normalstånd. Istället

handlade det för utvärderaren om att i samråd med personalen på Lönngården välja så

lämplig tidpunkt som möjligt. Konsumtionen av alkohol varierar över tid men har en

tydlig topp i samband med Försäkringskassans utbetalningar av pensioner. Detta har

påverkat valet av när intervjuerna genomförts.

Sidan 12 av 58

Urvalet av intervjuade hyresgäster styrdes i första hand av stadsdelstillhörigheten och

därefter könstillhörigheten och i sista hand i vilket kondition vederbörande befann sig i.

På detta sätt kom intervjuerna att ske under mycket skiftande situationer och

förhållande. En del av intervjuerna genomfördes i de allmänna utrymmena på

våningsplanen medan andra genomfördes i intervjupersonernas bostad. På samma sätt

var några nyktra och andra mer eller mindre berusade eller bakrusiga. Det förekom

även att någon drack starköl under intervjun.

Val av socialsekreterare

Valet av socialsekreterare utgjordes i första skedet av den lista om totalt 24

handläggare som fanns tillgänglig på Lönngården p.g.a att de placerat klienter där. En

presentation skickades tillsammans med det uppgjorda frågeformuläret med hjälp av e-

post ut till berörda socialsekreterare. I utskicket ombads dessa att kontakta

utvärderaren för att meddela lämplig tidpunkt för telefonintervju. Anledningen till det

bifogade frågeformuläret var att ge informanterna förutsättningar att förbereda sig inför

intervjun. Det gavs även möjlighet att i de fall där man av tidsskäl eller annat föredrog

att istället skriftligen besvara frågorna välja denna kontaktform. En form som borde

kunna uppfattas som lätthanterlig utan att behöva ge ett sämre utredningsunderlag med

tanke på att skrivandet för dessa socialsekreterare normalt sett utgör ett stort inslag av

deras dagliga arbetsuppgifter.

Eftersom e-postadresser inte fanns antecknat i listan över socialsekreterare adresserades

dessa utifrån den normala kombinationen av respektive namn följt av organisation vilket

resulterade i att cirka hälften av adresserna återkom som returnerade felmeddelande.

Efter vidare justeringar och efterforskningar visade det sig emellertid att en tredjedel av

handläggarna hade slutat eller av andra orsaker inte såg sig som aktuella att intervjuas.

Av de resterande tilltänkta intervjupersonerna återstod till slut 10 personer som

antingen svarat direkt över e-post eller kontaktats per telefon.

Trots bortfallet av tilltänkta informanter bland socialsekreterarna finns det ingen

anledning att tro att ytterligare intervjupersoner skulle påverkat svarsutfallet. Detta

beroende på att det inträffade en s k mättnad av svaren i slutskedet av intervjuerna, det

vill säga samsynen och svaren var överensstämmande mellan de intervjuade

socialsekreterarna.

Sidan 13 av 58

Kontaktskapandet mellan informanterna och utvärderaren

Alla intervjusituationer förutsätter en mer eller mindre förtroendefull kommunikation

mellan intervjuaren och informanten för att informationsutbytet skall bli substantiellt

och användbart. För att detta skall komma till stånd krävs acceptans och förståelse från

både den som intervjuar och den som blir utsatt för intervjun. För att närma mig

verksamheten och lära känna förutsättningarna för denna genomförde jag deltagande

observationer på Lönngården under ett par dagar och kvällar. Detta ledde till att

kontakter kunde knytas på ett naturligt sett med personal, väktare och även i viss mån

med hyresgäster och externa besökande som Rödakorsrepresentanter och kommunal

sjukvårdspersonal.

Hyresgästernas kontaktytor öppnades upp med hjälp av personalen på Lönngården som

informerat om att utvärdering skulle ske och genom den tillit dessa vunnit hos

hyresgästerna. På detta sätt gick personalen in som garanter för att intervjumaterialet

inte skulle missbrukas av mig som utredare. Genom min egen yrkesbakgrund och min

tidigare personliga kontakt med några av hyresgästerna kunde sedan ytterligare band

och förtroende stärkas.

I kontakten med socialsekreterarna hade jag nytta av att jag själv tidigare varit verksam

inom en mängd sociala områden inom Malmö stad och mina upplevelser är att dessa

erfarenheter gjorde att diskussionerna kunde utvecklas vidare då båda parter hade

samma förförståelse. Genom att jag inte längre är knuten till Malmö och att intervjuerna

blev förhållandevis avslappnade är min bedömning att trovärdigheten i utsagorna inte

påverkats negativt.

Sidan 14 av 58

2. UTVÄRDERINGENS GENOMFÖRANDE

De intervjuade hyresgästerna

De flesta av de intervjuade hyresgästerna befinner sig i åldern 56 till 70 år. De kvinnor

som förekommer i undersökningen utgör till andelen 20% vilket överensstämmer med

könsfördelningen av Lönngårdens hyresgäster. Generellt sett är representationen av

kvinnor på Lönngården yngre än männen vilket också stämmer med intervjupersonerna.

Beroende på att Lönngården, som startade i mars 2006, har haft väldigt liten

omflyttning av hyresgäster bor många av de personer som fick flytta in i samband med

att Lönngården togs i bruk kvar än i dag. Ingen av de intervjuade hyresgästerna har

därför bott kortare tid än 18 månader på Lönngården.

Intervjupersonernas tidigare bostadsförhållande har företrädesvis varit härbärgen eller

olika trappuppgångar och garage. Endast ett par av informanterna bryter mönstret och

kom till Lönngården från annat håll som t ex. institution. Ingen av de intervjuade har

kommit direkt till Lönngården från annat socialt andrahandsboende. Avsaknande av

egen bostad sträcker sig från som kortast tid mellan sex månader upp till längre tid än

fem år. Den som varit hemlös längst av de intervjuade har varit detta från och till under

en 12 års period.

Det är rimligt att misstänka att personer som levt i ett utanförskap under längre tid kan

känna misstänksamhet mot myndigheter som socialtjänst och polis. Anledningen till

detta skulle kunna vara konflikter och besvikelser i kontakterna med

myndighetsrepresentanterna vilka ofta på olika sätt vill kontrollera och styra den

hemlöse. Något som kan upplevas starkt begränsande för den hemlöse som ofta p.g.a

sin situation har ett avvikande beteende på många sätt.

Det är därför intressant hur man som hemlös upplever erbjudandet om en egen bostad i

ett boende som tvärtemot alla tidigare samhälleliga insatser dessutom tillåter

alkoholförtäring. Endast ett fåtal av intervjupersonerna menar att de kände tvång i

samband med inflyttningserbjudandet. Däremot var förväntningarna låga eller inga alls

och de flesta kände en misstänksamhet och hade negativa förväntningar. En känsla som

man i de flesta fall har bibehållit och som man uppger överensstämma med verkligheten

efter det att man har etablerat sig på Lönngården. Åtta av de intervjuade såg

Sidan 15 av 58

möjligheten att få flytta in på Lönngården som ett erbjudande som byggde på frivilligt

val. En var tveksam och ytterligare en upplevde det endast som ett tvång.

Åtta av de tio intervjuade hyresgästerna förhöll sig neutrala eller hade direkt negativa

förväntningar i samband med inflyttningen på Lönngården. Hälften av de intervjuade

berättar att de saknade eller hade mycket låga förväntningar vid inflyttningen medan

den resterande halvan endast förhöll sig försiktigt avvaktande. Ingen uppger sig ha

vågat ha några höga förväntningar. Hälften av de intervjuade hyresgästerna menar att

deras förväntningar inte stämde utan att upplevelsen var betydligt mer positiv än vad

man föreställt sig. Ett påstående som återkommit gång efter annan i samband med

utvärderingen.

Den intervjuade personalen på Lönngården

Lönngårdens personal består förutom sektionschefen av kurator och fem

våningsansvariga. Till dessa funktioner finns en vaktmästare som vid tiden för

utredningen var sjukskriven samt ett antal speciellt utvalda väktare som alternerar

kvällar och helger. Sektionschefen har en bakgrund som sjuksköterska, kuratorn är

socionom och de våningsansvariga har alla, förutom en som är socialpedagog,

vårdutbildning med antingen somatisk eller psykisk inriktning. I samband med

igångsättandet av Lönngården valdes de våningsansvariga ut bland ett stort antal

sökande till tjänsterna.

Personalen är alla överens om att hyresgästerna är väl införstådda med sin situation och

vilka möjligheter de har att få någon form av bostad. Därför inträder hos hyresgästerna

en viss misstänksamhet om huruvida erbjudandet om att få flytta in på Lönngården är

verklighet eller inte. Eftersom rollen som personal på Lönngården är så speciell då den

innehåller allt från en viss kontroll, fysiskt och praktiskt stöd till moraliskt rättesnöre

uppfattar alla informanterna sig ha stort förtroendekapital och insyn i de boendes liv. Så

här beskriver några av personalen denna insyn:

”Stor… som även ökar över tid. Allt från kärleksbekymmer till att toaletten gått sönder avhandlas.”

Sidan 16 av 58

”Jag har generellt sett väldigt stor inblick i hyresgästernas liv. Ibland verkar det som om vi ses som en och samma stora familj. Det handlar om stort förtroende.”

”Jag tror inte att det finns andra i branschen som har större förtroendekapital och därmed kännedom. Åtminstone uttrycker de att de tidigare inte haft någon sådan relation till någon professionell. Vi får en terapeutisk roll.”

De intervjuade socialsekreterarna.

De intervjuade socialsekreterarna representerar de åtta stadsdelar som utnyttjar

Lönngården. Alla har en lång och bred erfarenhet av socialt arbete. En av de

intervjuade är socialpedagog och övriga är socionomer. Den socialsekreterare som har

mest erfarenhet av placeringar på Lönngården har eller har haft fem klienter boende

där. Antalet varierar därefter ned till en placering.

Det förefaller som om det på stadsdelsförvaltningarna saknas andra riktlinjer än

Lönngårdens egna allmänna när det gäller placering av hyresgäster. Stadsdelarna

abonnerar och betalar för ett fast antal platser vilket är ett system som även används vid

fördelningen av härbärgesplatser. Denna fasta utgift ökar naturligtvis intresset att

utnyttja dessa platser samtidigt som behovet kan variera. I mån av möjlighet lånar

stadsdelarna därför ut platser till varandra vilket utjämnar förvaltningarnas behov.

Biståndsbeslut för härbärgesplatser sträcker sig sällan över någon längre period varför

systemet är att betrakta som ganska flexibelt. När det handlar om boende på

Lönngården som är av mer permanent typ uppkommer frågor som hur lång tid kan man

låna ut platser och vad händer om den utlånande stadsdelen själv får ett behov är saker

som inte klargjorts. Socialsekreterarna berättar bl a. så här om det finns speciella

riktlinjer för boendeplaceringarna på Lönngården:

”Nej. Vi har fyra platser som utnyttjas fullt ut.”

”Jag tror att det finns de som platsar och de som inte gör det. Det är individuellt vem som passar in. Jag passar mig för att sätta dit väldigt svåra alkoholmissbrukare.”

”Det finns inga riktlinjer. Vi har fått oss tilldelade två platser men har periodvis lånat ytterligare tre av andra stadsdelar.”

Sidan 17 av 58

Endast en av de intervjuade socialsekreterarna har delegation att besluta om boende på

Lönngården. Övriga förbereder ärendet för att beslut därefter skall kunna tas av

antingen närmsta chef eller i samråd med bostadsgrupp.

De placerande har alla inställningen att urvalet av personer som skall erbjudas boende

på Lönngården är mycket viktigt. Personen i fråga får inte vara för ung,

nykterhetsvårdande insatser skall tidigare genomförts utan resultat och han eller hon

skall sakna motivation att sluta missbruka. Personen måste dessutom kunna klara sig

själv på ett sådant sätt att han eller hon inte är beroende av fysisk eller psykisk

omvårdnad i någon större omfattning. Kriterierna för att vara kvalificerad som

hyresgäst på Lönngården verkar skilja sig marginellt åt mellan stadsdelarna.

Skillnaderna är bl a att vissa stadsdelar väger in aspekter som ”lagom

alkoholkonsumtion” och andra utgår enbart från tung alkoholproblematik.

Socialsekreterarnas ambitioner med boendet på Lönngården är att hyresgästerna skall få

ett tryggt och värdigt liv. Ett par stycken menar dessutom att de har förhoppningar om

att boendet genom aktiviteter och engagemang från personalen på Lönngården skall

minska alkoholkonsumtionen. Ambitioner och förhoppningar som man menar blir

uppfyllda till allra största delen. Några uttrycker sig så här:

”Att hålla alkoholkonsumtionen på en nivå som är OK.”

”Jag har lite större ambitioner. Strukturen gör att det är Ok att dricka men personligen skulle jag vilja att man drack mindre. Tak över huvudet och ett humant liv.”

”Jag skulle vilja ha ett större engagemang från personalen med mera städning och tvätt samt andra aktiviteter tillsammans”

Det framstår tydligt att socialsekreterarnas ambitioner med placeringarna inte

alltid överensstämmer med Lönngårdens syfte. Det händer att det i bakgrunden

även finns en förhoppning om att klienten skall minska sin alkoholkonsumtion

vilket inte är något som Lönngården påstår sig kunna stå till tjänst med.

Sidan 18 av 58

Kontakten med socialtjänsten

Socialtjänsten är en kommunalt placerad verksamhet som skall utgöra samhällets

yttersta skyddsnät. D v s en kommunal myndighet som träder in när andra möjligheter

till ekonomisk och fysisk / psykisk trygghet som arbetslöshetskassa eller annat

försäkringssystem är uttömda.

Den styrande lagstiftning är Socialtjänstlagen (SoL, 2001:453) som utgår från

normalitet i den enskildes livsföring och det är alltså här som hemlösheten skriver in sig

i socialtjänsten. Vanligtvis har hyresgästerna sedan länge en etablerad kontakt med

socialtjänsten beroende på att de är exkluderade från den normala bostadsmarknaden.

Den enda möjligheten som då står till buds förutom trappuppgångar m.m. är härbärgena

vilka socialtjänsten styr och förfogar över. Det är inte heller ovanligt att hyresgästerna

vid ett eller ett par tillfällen kan ha genomgått drogbehandling antingen frivilligt eller

genom tvång enligt Lagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM, 2005:467). Något

som även detta faller under socialtjänstens ansvarsområde.

Hyresgästernas egen upplevelse är att kontakten med socialtjänst minskat markant.

Anledningarna uppges vara skiftande och förklaras med att personalen på Lönngården

finns till hands, att socialbidraget hanteras med hjälp av blankett varför ytterligare

kontakt är onödig eller att det inte finns behov och intresse. Endast en av hyresgästerna

anser sig ha ökat kontaktfrekvensen med socialtjänsten medan övriga menar att

kontakten minskat radikalt. Ökningen beror på en speciell situation som anses kräva

uppföljning. ”… de vill följa upp mig och att jag blir nykter.” Påverkande faktorer för

minskningen är framförallt att socialtjänstens uppgifter hanteras av annan person som

Lönngårdens personal, god man eller att rutiner förändrats genom pension eller annat.

Personalen menar entydigt att kontaktfrekvensen mellan hyresgästerna och

socialtjänsten minskat och en av de tillfrågade anser dessutom att den minskat markant.

Kontaktfrekvensen avgörs ytterst av den berörde socialsekreteraren och dennes behov

och ambition. Å ena sidan sjunker kontaktbehovet genom att tillvaron stabiliseras med

hjälp av ett fast boende och å andra sidan hanterar Lönngårdens personal saker som

transporter, myndighetskontakter m.m. som i annat fall hade kunnat belasta

socialsekreteraren. Ett par av kommentarerna låter så här:

Sidan 19 av 58

”På min våning har det bara förekommit kontakter vid allvarligare situationer. Livet blir bättre fungerande på Lönngården. Vissa hos socialtjänsten vill ha mer kontakt än andra. Det har minskat i 95% av fallen. Mycket handlar nog om socialsekreterarna (arbetsbelastning m.m.) 75-80% har ingen kontakt. Ulla (kuratorn) skickar ju ut kvartalsrapporter till alla byråerna.”

”Det blir påverkan hos alla myndigheter genom att personalen på Lönngården hjälper till så att planerade möten genomföres. Det finns även stora möjligheter till avtändning i den egna bostaden på Lönngården. Jag tror att man förväntar sig att vi ringer om det inte fungerar.”

Uppfattningen av att kontaktytorna mellan hyresgästerna och socialtjänsten minskar

efter inflyttning på Lönngården stärks av det faktum att listorna på socialbyråernas

kontaktpersoner inte var uppdaterade och aktuella.

Alla de intervjuade socialsekreterarna menar samstämmigt att inflyttningen på

Lönngården inneburit kraftigt minskad kontakt med klienterna. Deras utsagor bekräftar

att orsaken till den minskade kontakten är att personalen på Lönngården övertagit en

stor del av socialtjänstens uppgifter. Några socialsekreterare berättar:

”Oftast minskar det och personalen tar över. Kontrollfunktionen och rapportering är viktig t ex. Resorna till Beroendecentrum sköter personalen vilket ger minskat timantal för min del.”

”Ja, p.g.a. personalen. Målet är ju nått och man kommer inte längre i boendetrappan såvida man inte vill ha behandling och sluta.”

Men det är även andra faktorer som spelar in. Beroende på förändrade förutsättningar

och insatsformer samt den egna verksamhetens organisering påverkas

kontaktfrekvensen. Att t.ex. bli beviljad pension och slippa ständiga ekonomiska

ansökningar på socialbyrån eller att inte längre behöva ansöka om boende på härbärgen

eller hotell minskar radikalt kontaktbehovet.

”Personalen övertar kontakten vilket även är meningen med boendet. Min första placerade hyresgäst har jag helt släppt taget med. Om det t ex. skulle hända att det uppkommer behov av alkoholvårdande insatser så finns socialrådgivare som går in.”

Sidan 20 av 58

”Ja, de har tagit över stödjande och kurativa uppgifter.Socialrådgivarna har ändå den mesta kontakten genom att de är behandlarna.”

Alla intervjuade parter är överens om att kontakten med socialtjänsten minskar

kraftigt i samband med ett lägenhetsboende på Lönngården. Största anledningen till

detta uppges vara att personalen på Lönngården och då speciellt den

våningsansvarige övertar en stor del av socialsekreterarnas normala

arbetsuppgifter. Personalen finns dels till hands som kontinuerligt stöd och dels

genom att även upprätthålla en viss kontroll över hyresgästernas hälsa och

välbefinnande. På detta sätt inkluderas automatiskt en form av förebyggande

arbete.

Kontakten med hemtjänsten

I socialtjänstlagen (SoL, 2001:453, kap.3 §6) åläggs socialnämnden även att ansvara

för vård i hemmet för äldre och funktionshindrade. Detta för att underlätta för den

enskilde att bo kvar i sin invanda miljö. Normalt sett så skiljer man organisatoriskt på

denna form av omsorg och den tidigare nämnda inriktningen mot missbrukare och

bostadslösa. Hemtjänstverksamheten sysslar därför företrädesvis med städning och

hemsjukvård. Genom att Lönngårdens hyresgäster ofta har levt ett liv som varit

påfrestande såväl psykiskt som fysiskt kan man med fog anta att en del av dessa

personer kan ha behov av viss hjälp i sitt boende. Ett behov som kanske funnits redan

tidigare men som inte gått att aktualisera beroende på avsaknaden av fast bostad.

Kombinationen av att ha levt ett påfrestande liv och det normala åldrandet kan därför

troligtvis markant öka behovet av stöd i vardagen.

Det är sällsynt att de boende på Lönngården har hemtjänst. Av de 44 hyresgästerna har

endast tre personer någon form hemtjänstinsats. Av de intervjuade personerna återfinns

en som tidigare uppburit denna form av bistånd när det gällde städning och tvättning.

Informanten berättar att personalen och då den våningsansvarige i synnerhet numera

utför dessa uppgifter varför han inte längre har kontakt med eller behov av hemtjänsten.

Sidan 21 av 58

Personalen menar att det i grunden inte är tänkt att personer med allt för omfattande

behov skall bo på Lönngården utan att det i så fall handlar om felplaceringar. Däremot

kan hyresgäster beroende på ålderskrämpor, sjukdom och annat komma att behöva

vissa insatser av hemtjänstkaraktär. En av de intervjuade berättar:

”Jag har en person med hemtjänst p.g.a. blödning i hjärnan. Alternativet är annars institution. Jag ordnar inköp, städning m.m. och hemtjänsten står för duschning.”

Det finns även någon enstaka hyresgäst som blivit beviljad inflyttning på Lönngården

trots att hemtjänstinsatser varit beviljade sedan tidigare. Det har då handlat om lättare

insatser. Genom personalens kompetens och engagemang balanserar behovet och

kompenserar i många fall beroendet av hemtjänstinsatser. Bl a berättas om hyresgäster

som i samband med inflyttning på Lönngården mist sitt tidigare hemtjänstbistånd då de

inte längre ansågs vara i behov av detta. Personalen menar generellt att behovet ökar

och kommer att öka över tid trots att en stor del av hemtjänstbehovet automatiskt

tillgodoses p.g.a. att personalen hanterar städning och tvätt. Detta dämpar behovet av

extern hjälp.

Socialsekreterarna menar att eftersom det uttryckligen i kriterierna för inflyttning på

Lönngården står att hyresgästerna skall ha förmåga att klara sig själva i stor

utsträckning innebär detta att placeringarna präglas från detta. De få stödinsatser som

ändå förekommer troligen är starkt reducerade p.g.a det praktiska stöd och den hjälp

som personalen på Lönngården står för. I övrigt menar man att det är svårt att uttala

sig om eftersom man inte under den gångna perioden inte har speciellt många

hyresgäster att referera till.

Bistånd för insatser av hemtjänst är sällsynt på Lönngården. En starkt

bidragande orsak torde vara att de boende förutsätts klara sig själv i stor

omfattning. Detta är ett av kriterierna för att få tillträde till boende på

Lönngården. Eftersom boendet är permanent och hyresgästerna

konditionsmässigt oftast är i dåligt skick förutsätts behovet öka allt eftersom de

boende blir äldre och äldre. På samma sätt som socialsekreterarna blev avlastade

genom samtalskontakter och viss kontroll av fysiskt och psykiskt välbefinnande

förutsätts även hemtjänsten avlastas. Eftersom Lönngårdens personal är

Sidan 22 av 58

behjälplig med städning, tvättning och inköp förutsätter intervjupersonerna att

behovet av hemtjänstinsatser dämpas.

Kontakten med sjukvården

Att som hemlös vara exkluderad och sakna tillgång till sådant som man normalt sett ser

som naturliga grundförutsättningar i tillvaron innebär att man inte allt för sällan

kombinerar detta utanförskap med droger. Antingen finns denna problematik med redan

från början och är en av anledningarna till att personen i fråga förlorar sin bostad och

faller utanför ramarna alternativt bidrar till att han aldrig kommer in på

bostadsmarknaden. Den andra varianten är att drogproblematiken växer fram i samband

med hemlösheten och utanförskapet. Oavsett vilket menar informanterna att alkoholen

och drogerna bidrar till att dämpa kyla och den fysiska och psykiska smärtan. Det är

inte helt sällsynt att personer med långvarig alkoholkonsumtion ådrar sig diabetes,

pankreatit och andra direkt alkoholrelaterade sjukdomar. Man kan därför förutsätta att

krämporna framkommer i samband med den nya situation som uppstår i och med

inflyttning till Lönngården och genom personalens stöd och uppmärksamhet är det

alltså högst troligt att sjukvårdsbehovet ökar.

Alla hyresgästerna förutom en är överens om att kontakten med sjukvården ökat efter

inflyttningen på Lönngården. Anledningen till detta är den tillsyn och därigenom

hälsokontroll som automatiskt sker genom den kontinuerliga kontakten med

lönngårdens personal. Samtidigt framkommer att personalen på Lönngården, som ju är

sjukvårdsutbildad, ofta är behjälplig med saker som uppföljning av tidigare medicinsk

kontakt, ombesörjer fotvård, omläggningar m.m. eller som en av de intervjuade mycket

kort och koncist uttrycker det: ”Agneta fixade njurarna”.

Personalen menar att kontakten tenderar att öka i början av boendetiden. På

verkansfaktorer uppges vara mindre droganvändning, fysisk värme och den

uppmärksamhet som hyresgästerna får från både personal och andra hyresgäster. Att

med hjälp av personalens sjukvårdskompetens bedöma och motivera till tidig kontakt

med sjukvården skapar nya kontaktmönster för hyresgästerna. Insatserna blir på så sätt

förebyggande vilket minskar behovet av dyrare akutsjukvård. En av personalen

berättar:

Sidan 23 av 58

”Sättet att använda sig av sjukvården har ändrats genom Lönngården. Tidigare åkte de till akuten och nu beställer de tid på Vårdcentralen. Ambulansåkandet har minska. Lönngårdens personal gör ofta första bedömningen.”

Även den sortering och bedömning som sker med personalens medverkan gör att

karaktären på sjukvårdsbehovet förändras.

”En diabetesfot som uppmärksammas på ett tidigt stadium ger besparingar både ekonomiskt och humanitärt. Vi kan titta till o lägga förband.”

Personalen på Lönngården menar att det är stor skillnad på hur man behandlas som

vårdsökande. En missbrukare är sällan prioriterad vilket var väldigt tydligt i

Lönngårdens barndom. Inställningen från sjukvården har ändrats allt eftersom

Lönngården som boende blivit mer känt och därigenom har även hyresgästerna fått en

bättre status.

Huruvida boendet inverkar på kontakten med sjukvården är mera tveksamt för

socialsekreterarna. För deras del handlar det mera om gissningar och logiska slutsatser.

Å ena sidan menar man ett bättre liv med de basala behoven tillgodosedda ger ett bättre

hälsotillstånd. Å andra sidan gissar man att ett ordnat boende och kontinuerlig kontakt

med personal gör att det är lättare uppmärksamma hälsobrister och att därför

kontaktfrekvensen med sjukvården bör öka. Endast en av socialsekreterarna menar att

hon har den inblick som krävs för att vara säker och säger:

”Man har oftare kontakt med Vårdcentralen. Personalen uppmärksammar behov och erbjuder sig att följa med. ”

De boende och personalen, till skillnad mot socialsekreterarna som inom

den egna gruppen ställer sig lite mera tveksamma och gissande då alla inte

har någon referens i frågan, hävdar bestämt att kontakten med

sjukvården ökar i samband med inflyttning på Lönngården. Anledningen

till detta skulle vara att personalen uppmärksammar hälsotillståndet och

dels uppmanar och dels är behjälpliga rent praktiskt med kontakt och

transport till Vårdcentralen. Kontakten uppges initialt öka för att sedan

avta över tid. Samtidigt sköts omläggningar och viss medicinering på

Sidan 24 av 58

Lönngården av personalen vilka till största delen har sjukvårdsutbildning.

Något som i förekommande fall minskar återbesöken och därmed avlastar

Vårdcentralen.

Kontakten med psykiatrin

En stor del av missbrukarna lider av en kombination av missbruk och psykisk

problematik vilket gör att det svårt för utredande myndighet att skapa sig en

uppfattning om det ursprungligen handlar om självmedicinering eller att de psykiska

problemen är en följd av drogkonsumtionen. Detta har skapat behandlingsmässiga

problem eller åtminstone organisatoriska sådana inom och mellan de olika

myndigheterna. Svårigheten att hantera mer än en diagnos samtidigt är så pass vanligt

att man allmänt gett det beteckning dubbeldiagnostiserade.

Liksom inom socialtjänsten finns i förekommande fall även inom psykiatrin en

tvångslagstiftning att ta till, Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LSPV, 1991:1128), om

missbruk eller annat påverkar personen psykiskt på ett sådant sätt att han äventyrar sin

egen eller omgivningens hälsa

Ingen av de intervjuade hyresgästerna tycker sig ha någon uppfattning om

kontaktfrekvensen med psykiatrin. En anledning till detta kan vara att ett av kriterierna

för att få flytta in på Lönngården är att personen inte lider av psykiska eller fysiska

funktionshinder. Den närmsta jämförbara verksamheten som en del av hyresgästerna på

Lönngården kommer i kontakt med är Beroendecentrum som hanterar avgiftningar och

därigenom psykisk drogrelaterad påverkan.

Personalen menar att på samma sätt som det ställs krav på att vara i gott fysiskt skick

för att få bo på Lönngården ställs det krav på psykiskt välfungerande hyresgäster. Detta

får till följd att behovet av psykiatrisk kontakt är sällsynt. Trots detta slinker en och

annan med psykiska problem igenom nätet. En personal kommenterar det med:

”Det finns en 3 – 4 stycken som skulle behöva hjälp men handläggarna mörkar eller saknar kunskap.”

Sidan 25 av 58

Psykiatrin ses som svår att få kontakt med eftersom att hyresgästerna är alkoholister,

och det blir istället Beroendecentrum. Personalen menar att det framförallt allt är

Beroendecentrum som blir aktuellt men även i detta fallet minimeras kontakten

beroende på att avgiftning och medicinering kan skötas med hjälp inom Lönngårdens

försorg. En av informanterna uttrycker det:

”Endast ett fåtal har kontakt. Vi har haft kontakt med Vårdcentralen för vårdintyg. På Lönngården sker sortering mellan de som skall till Vårdcentralen eller Beroendecentrum. Avgiftning kan ske i den egna lägenheten vilket inte skulle vara möjligt om de saknade bostad.”

En del av hyresgästerna har ”strandat” sin ev. tidigare kontakt med psykiatrin eftersom

det är svårt att underhålla sådana kontakter om man saknar bostad.

Socialsekreterarna menar att det är svårt att kunna uttala sig om hur kontaktytorna med

psykiatrin förändrats i samband med boendet. Antalet hyresgäster med dessa kontakter

är allt för få och en av informanterna uppger sig endast känna till en hyresgäst och

denna har blivit bättre. Resonemanget riktas istället in på Beroendecentrum vilket är

den enhet som blir aktuell i samband med avgiftning och annan missbruksrelaterad vård.

Även här menar informanterna att personalen övertar eftervården och därmed avlastar

psykvården.

”T e x. Beroendecentrum slipper ge mediciner eftersom detta sköts avLönngårdens personal.(antabus)”

De intervjuade uppger samstämmigt att det finns brister inom psykiatrin

vilket skapar problem för alla inblandade. Brukarna får inte den hjälp

som de behöver och övriga myndigheter saknar verktyg till såväl korrekta

bedömningar som insatser. Beroende på att Lönngårdens hyresgäster är

missbrukare hänvisas det fåtal som berörs oftast till Beroendecentrum i

stället. Även här är belastningen stor och istället försöker man hitta

lösningar på annat sätt. T ex. sköter personalen eftervård och

medicinering på Lönngården och slipper därmed att ytterligare belasta

psykiatrin.

Sidan 26 av 58

Kontakten med polisen

Att leva som hemlös och missbrukare gör att man ofta söker sig till city. Det är där man

kan träffa kompisar och det är där man får tillgång till de droger som man är begiven

på. Detta medför att man är extremt synlig på alla tänkbara sätt. Ett gatuinslag som

uppskattas av få, varför polisen ofta har kontakt med just denna grupp. Resultatet blir

inte alltför sällan ingripande enligt Polislagen (1984:38) alternativt Lagen om

omhändertagande av berusad (1976:511).

Ingen av hyresgästerna säger sig ha någon som helst kontakt med polisen efter det att

de flyttat in på Lönngården. Alla är överens om att denna kontakt minskar markant

genom tillgången till den egna lägenheten. Personalen berättar att det vid något tillfälle

hänt att hyresgäster agerat s k målvakter och av den anledningen haft poliskontakt. Det

har vid ett par enstaka tillfällen varit bråk mellan hyresgäster vilket resulterat i

polisingripande men att detta är väldigt sällsynt. Informanterna menar vidare att det inte

längre finns anledning till poliskontakt beroende på störningar på allmän plats och att

polisen därför måste ingripa för att det är ”stökigt”.

Socialsekreterarna gissar att hyresgästernas kontakt med polisen minskat. Den inblick

man har inom detta område är ev. rapporter om ingripande enligt LoB. Anledningen

uppges kunna vara att ordnade levnadsförhållande minskar behovet av att begå brott

samt att om man har egen lägenhet medför detta att man inte behöver uppehålla sig på

allmän plats i samband med missbruk. Hyresgästerna behöver inte heller begå brott i

samma utsträckning eftersom de har pension och trygghet. Detta minskar kontakten

med polisen. Att tillgången och resurserna skiljer sig åt mellan de olika stadsdelarna

vittnar följande uttalande om:

”Jag tror inte att det funnits någon större kontakt tidigare. Våra klienter har oftast lägenhet och då blir det inga LoB:ar. Då kör väl polisen hem dem i stället. Vi har ställen att pussla in folk på. Södra Innerstaden har mycket större belastning på det sättet. ”

En av socialsekreterarna nämner även inslaget av väktare på Lönngården som en

dämpande faktor och att dessa har tagit över en del polisiära arbetsuppgifter.

Det finns inga indikationer som pekar på något annat än att kontakten med

polisen minskar radikalt eller helt uteblir efter det att man fått lägenhet på

Sidan 27 av 58

Lönngården. Eftersom alkoholen i förekommande fall kan konsumeras i den egna

lägenheten innebär detta att de tidigare störningsmomenten på torg och

allmänna platser uteblir. Teoretiskt sett skulle polisen, i den händelse att någon

hyresgäst från Lönngården skulle omhändertas p.g.a störande uppträdande,

troligen transportera hem vederbörande i stället för att utnyttja

tillnyktringsceller e dy. På detta sätt minskar Lönngården belastningen även för

rättsväsendet.

Livssituation och alkoholkonsumtion

Hur har då livet som helhet förändrats för hyresgästerna på Lönngården? Å ena sidan

finns egen fast bostad och krav på ökat ansvarstagande. Det finns trygghet och närhet

till såväl praktisk hjälp som till mera terapeutisk stöd genom samtal med kurator och

övrig personal. Å andra sidan kanske vetskapen om att det finns hjälp att hämta direkt

utanför den egna lägenhetsdörren gör att hämningarna släpper och

alkoholkonsumtionen ökar. Kan tillgången och tillåtelsen att få dricka alkohol öka

konsumtionen och därigenom även det psykiska och fysiska lidandet?

De intervjuade hyresgästerna framhäver att kontakterna med Länkarna och framförallt

Röda Korset har stor påverkan i positiv riktning.

”Jag har fått mycket hjälp och stöd och det har blivit en kontakt på mina villkor. Det är också positivt med kontakten med Röda Korset. Det är mindre drickande nu än det var på Rönnbacken.”

Att allting är frivilligt och sker utifrån vars och ens eget intresse ses som extra

betydelsefullt. Nio av de intervjuade hyresgästerna menar att boendet på Lönngården

påverkat livssituationen i tydlig positiv riktning medan en inte anser att det haft någon

nämnvärd inverkan över huvud taget. När det gäller hyresgästernas upplevelse av den

egna alkoholhanteringen finns inget tydligt mönster. Några uppger att de dricker

betydligt mindre och att de reducerat konsumtionen till en kortare period per månad

och då ofta i samband med pensionsutbetalningen.

”Det har blivit en rejäl nedgång……visserligen varje dag. Tidigare drack jag två 75:or och några öl om dagen. Nu har jag trygghet och slipper ……fly.”

Sidan 28 av 58

Andra tror att de ökat konsumtionen genom att de även ökat på umgänget och den

allmänna gemenskapen. I detta sociala sammanhang ingår att ”- ta en sup” eller dricka

några öl.

”Mitt drickande har ökat. Det är ett socialt tryck. I veckorna går jag på antabus och på helgerna dricker jag.”

Det är dock ingen av de intervjuade hyresgästerna som ser detta som ett problem eller

menar att deras livssituation har förändrats till det sämre. Tvärtom! Vid ett par tillfällen

och hos skilda personer har ordet ”Himmelrike” använts. Endast en person avviker då

denne menar att livssituationen inte har förändrats nämnvärt på något sätt medan övriga

informanter menar att de fått betydande förbättrad livssituation och att man nog inte

heller får det bättre än så här eller som en av de intervjuade uttrycker det:

”Jag får det inte bättre än jag har det här. Drickandet har blivit mycket mindre. Jag trivs betydligt bättre med livet.”

På frågan om hur hyresgästernas livssituation förändrats menar personalen att det skett

betydande positiva förändringar även om det har inneburit stora omställningar för vissa

av hyresgästerna. Framförallt syns det på alkoholkonsumtionen och allmäntillståndet.

Man menar att en anledning är att det på Lönngården finns en rak kommunikation och

en gemenskap där man visar att man bryr sig. Detta märks bl a genom:

”Personalen kan alltid prata och fånga upp behov. Vi har sådana saker som bullar till frukost och en handkassa som ibland kan vara en lånekassa. Man ser hela tiden till vad som fungerar och vad som inte gör det.”

På Lönngården visas inga pekpinnar och det finns alltid en möjlighet att stänga sin dörr

om sig. Detta gör att tillvaron generellt sett uppfattas som bättre men i enstaka fall kan

det hända att de få krav som finns på hyresgästerna ändå i vissa lägen kan uppfattas

som otroligt betungande. Personalen understryker vikten av normalisering och

grundläggande yttre förutsättningar för att livet skall fungera så smärtfritt som möjligt.

Man berättar om hur dessa förutsättningar, medvetet eller omedvetet, ibland kommit att

skilja sig åt mellan hyresgästerna:

Sidan 29 av 58

”Det har hänt vid ett par tillfällen att de saknat utrustning och endast fått lägenhetskontrakt. Hyresgästerna måste ha möbler och inredning omedelbart i samband med inflyttning.”

Socialsekreterarna är alla övertygade om att boendet på Lönngården kraftigt förbättrat

livssituationen för deras klienter. De argument som anges är den trygghet som det

innebär att inte bara ha en dörr som går att låsa utan även att det även finns personal

och väktare som kan stötta upp.

”Det handlar om trygghet, hälsotillstånd och att få bestämma själv. Kompisarna kan inte tränga sig in.”

Känslorna är blandade och det förefaller svårt för vissa av socialsekreterarna att förlika

sig med godkännandet av fortsatt missbruk. Samtidigt som man anser att Lönngården

ger trygghet finns även en oro för att missbruket av alkohol ökar.

”Det är bättre men de super fortfarande. Det är inte det mest ultimata men ändå jättebra.”

Det väcker även viss förvåning hos någon socialsekreterare att personer som tidigare

inte klarat av eget boende utan varit ambulerande uteliggare har kunnat bo kvar under

lång tid på Lönngården utan större problem samtidigt som andra hyresgäster blivit

avhysta ganska snabbt från Lönngården med anledning av störningar. En del av

informanterna ser Lönngården som ett komplement till behandlingshemmet REBO och

även om man generellt sett är positiva till Lönngården så har det hänt att det gått åt fel

håll efter inflyttningen där. Det råder därför viss tveksamhet om i vilken riktning

alkoholmissbruket utvecklas efter inflyttning till Lönngården. Somliga hyresgäster ökar

sin konsumtion medan någon slutat helt. Andra ökar konsumtionen initialt för att sedan

minska den på sikt.

Alla tillfrågade oavsett intervjugrupp är eniga om att boendet på Lönngården

med egen lägenhet och att finnas i ett sammanhang ger trygghet till

hyresgästerna. Personalen understryker vikten av att så att säga allt kommer på

plats samtidigt. D v s lägenheten skall vara rustad och allt praktiskt ordnat så att

hyresgästen omedelbart kan rätta in sig och känna tillhörighet. Detta leder i sin

tur till en trygghet och ett välbefinnande som präglar hela livssituationen och

Sidan 30 av 58

berör allt ifrån umgänge, socialkompetens, alkoholvanor och identitet. Endast en

av de tillfrågade hyresgästerna menar att han ökat sin alkoholkonsumtion men

denna sker istället under mer ordnade former än tidigare.

Lönngården som institution

Från lednings- och projekteringshåll uppges att man på alla sätt haft för avsikt att

undvika sätta institutionsprägel på Lönngården. Syftet är att boendet skall fungera som

vilket annat hyreshus som helst och att hyresgästerna skall leva på samma villkor som

är brukligt i samhället i övrigt. Hyresgästerna skall på detta sätt se en tydlig skillnad

mellan de behandlingshem och institutioner de tidigare kommit i kontakt med och

Lönngården. En tydlig markör som stärker identiteten av att vara normal och inte en

alkoholist intagen på någon myndighetsinstitution.

I frågan om i vilken omfattning man ser Lönngården som en institution går

uppfattningarna kraftigt isär. Fyra av informanter från hyresgästerna hävdar ”inte alls”

medan tre menar att det är en institution i hög grad. De tre resterande lägger sig i

mitten på den tiogradiga skalan med en dragning till ”inte alls”. Man är väl medveten,

oavsett om man ser Lönngården som institution eller ej, att det handlar om ett boende

med särskilda premisser och villkor. Att det under vissa tider finns uniformerade vakter

i receptionen väcker reaktioner hos vissa men personer bakom uniformerna är i

allmänhet uppskattade. Det man ställer sig tveksamma till är just klädseln medan andra

menar att det skänker trygghet och säkerhet mot intrång. Ett argument som används för

att klargöra att Lönngården inte är en institution är att styrandet inte tar överhand. Man

förklarar detta bl a. med:

”Det är som att komma hem! Jag har nyckeln i fickan!!!”

”Det är ett bättre lägenhetsboende…..trygghet. Ingen stör och man kan alltid låsa dörren.”

Även om meningarna är delade om huruvida Lönngården kan inbegripas i begreppet

institution så ser ingen av hyresgästerna något negativt med att använda begreppet

institution på Lönngården.

Sidan 31 av 58

Alla i personalen vill understryka att det finns institutionella inslag på Lönngården även

om man försöker bortse från detta. Samtidigt menar man att dessa inslag är en

förutsättning för att Lönngården skall kunna fungera eftersom dessa funktioner vuxit

fram utifrån de boendes behov. Ingen förefaller ha något egentligt skäl mot att

Lönngården skulle kunna gå under beteckningen institution eftersom de ser Lönngården

och det arbete som bedrivs där som något väldigt positivt. Man förklarar det bl a med:

”Det syns inte alltid utåt men det är middag varje dag. Det är vi som personal själva som skapar institutionen utifrån att vi vill väl. Om vi så skall kräla så vill vi se till att det serveras middag varje dag. Hyresgästerna blir mer o mer beroende av personalen för varje dag som går.”

Personalen menar samstämmigt att de institutionella inslagen på Lönngården mer utgår

från de behov som visat sig växa fram under den tid som boendet funnits. Det handlar

därför mer om ren medmänsklighet än om än något annat. På detta sätt skiljer sig även

det personliga stödet till hyresgästerna där vissa behöver ha kontakt med personal tre

gånger per dag medan andra inte har något kontaktbehov alls. På så sätt knyts

institutionstankarna till personalen och deras agerande samtidigt som man är överens

om att om det inte funnits personal överhuvudtaget så hade heller inte boendet

fungerat.

Socialsekreterarna är tämligen eniga i sin uppfattning om huruvida Lönngården kan

uppfattas som institution eller inte. Man tycker sig se tydliga institutionella inslag och

placerar därför Lönngården mellan 2 och 6 på en tiogradig skala där 1 är ”inte alls” och

där 10 är ”Hög grad”. Uppfattningen om vad begreppet institution innebär varierar hos

de intervjuade men ingen ser begreppet som negativt utan tvärtom anser man att detta

tillför trygghet och service för de boende.

”Vakterna och byggnaden i stort ger intryck av institution men kommer man väl in i lägenheterna eller upp på våningarna så ger det inte institutionskänsla. Det är ju byggt och har varit en institution. Det är ju inte låst man får gå och komma som man vill.”

Någon menar att kombinationen mellan trygghet och kontroll uppnås på ett positivt sätt

genom att det finns bemanning hela dygnet och att hyresgästerna har möjlighet att köpa

Sidan 32 av 58

mat och få hjälp med städning m.m. Det framstår tydligt att alla socialsekreterarna

uppskattar flexibiliteten hos personalen som skapar valfrihet för hyresgästerna.

De enda som avviker från uppfattningen att Lönngården skulle vara att beteckna

som institution alternativt ha institutionella inslag är ett par av de tillfrågade

hyresgästerna. Både personalen och socialsekreterarna är överens om den

institutionella tuschen samtidigt som ingen egentligen förknippar institution med

något negativt. Från ledningshåll ser man det däremot som avgörande för

normalitetstänkande och lagstiftningsformaliteter att Lönngården finns så långt

ifrån institutionstankarna som möjligt. Personalen menar att de

institutionsliknande inslag som med tiden vuxit fram kommer från

medmänsklighet och baseras på hyresgästernas behov. För socialsekreterarnas

del kan kanske deras positiva inställning till institution förklaras med att

institutioner finns med i deras vardag som ett av flera naturliga arbetsredskap.

Aktörernas insatser

När flera parter agerar tillsammans uppstår inte alltför sällan tveksamheter i samband

med gränsdraganingar av ansvarsområde. Man har ibland olika målsättningar eller

delmål och det händer att kommunikationen uteblir eller missuppfattas med förvirring

och kanske konflikter som följd av detta. I Lönngårdens fall överlämnar

socialsekreterarna en stor del av kontrollen och kontakten med klienterna till

personalen på Lönngården. Personalen å sin sida uppfattar sig inte och har ej heller i

uppdrag att vara socialtjänstens direkta handgångna utan tenderar mer att ta parti för

hyresgästerna. Hur ser då hyresgästerna på de signaler och den kontroll och det stöd

som medföljer ett boende på Lönngården? Vem står för vad och på vilket sätt?

Insatser från socialtjänsten

Nöjdheten hos hyresgästerna med socialtjänstens insatser varierar kraftigt. Två anser

sig vara direkt missnöjda medan övriga är mer eller mindre nöjda och någon till och

med mycket nöjd. Det är svårt att hitta generella anledningar till missnöjet eller

nöjdheten då någon önskar mera kontakt och någon annan mindre och där en tredje

Sidan 33 av 58

inflikar ”Vi stör inte varandra.”. Andra menar att kontakt numera är överflödig

eftersom man har egen inkomst i form av pension och att man i övrigt sköter sig själv

samtidigt som man generellt sett har uppfattningen om att socialsekreterarna vill väl.

Troligen handlar det om att socialsekreterarna och hyresgästerna har olika målsättning

och därmed skiljer sig behovet av kontakt.

Att målsättningen och kontaktbehovet kan vara starkt varierande mellan hyresgästerna

och deras socialsekreterare stärks av personalen som uppger att inställningen hos

socialbyråerna kan skilja sig markant åt. Vissa socialbyråer anses fungerar bättre än

andra och som exempel hänvisar man till att det hänt att man placerat personer i en tom

lägenhet utan vare sig möbler eller annat behövligt. En informant säger:

”Det finns en stor tilltro till personalen. Det går inte att jämföra den ena byrån med den andra. Det verkar som om varje byrå har en anda som man vill försöka hålla liv i.”

Personalen tycker sig se skillnad mellan byråerna där de tyngst belastade stadsdelarna

verkar lägga sig mer vinn och kraft om att få det till att fungera. Man understyrker att

det har stor betydelse hur socialsekreterarna som personer uppfattar boendet och dess

mening. Vissa verkar inte ha förstått och anammat Lönngårdens innehåll och regler

medan andra är helt införstådda eller som en av personalen uttrycker sig:

”Vissa socialsekreterare är jag extremt nöjd med medan andra verkar ha missat Lönngårdens innehåll. SI är t ex. väl insatta medan andra inte alls verkar förstå. Vissa tror på en evig nykterhet och där går vi om varandra.”

Personalen är försiktiga att generalisera insatserna från socialtjänsten och menar i stället

att det handlar om den enskilde socialsekreteraren och mindre om vilken förvaltning

denne tillhör även om stadsdelarna skiljer sig åt. Man berättar att det hänt att vissa

socialsekreterare utnyttjat Lönngården som maktmedel och hotat skriva ut hyresgästen

från Lönngården om denne inte gjorde vad som förväntades. På en tiogradig skala där

tio markerar ”Mycket nöjd” placerar personalen in socialtjänsten i intervallet mellan fem

till nio.

Sidan 34 av 58

Insatser från Lönngårdens personal

Nöjdheten med Lönngårdens personal är tydlig hos hyresgästerna. Endast en informant

uppger sig vara missnöjd och de övriga anser sig nöjda eller mycket nöjda med en tydlig

övervikt mot mycket nöjd.

”Jag är mycket nöjd med både chef, personal och vakter och då speciellt med de våningsansvariga.”

Det är lätt att tänka sig att det kan uppstå kontroverser beroende på Lönngårdens

annorlunda koncept. En placering där skiljer sig avsevärt från andra traditionella

boenden likväl som institutionsplaceringar. Detta kräver ett totalt omkastat

tankemönster från socialsekreterarna. I det ena ärendet är utgångspunkten att aktivt

förhindra ett missbruk och i andra ärendet att arbeta för att en person skall få möjlighet

att bo på ett sådant sätt att alkoholmissbruk är sanktionerat. Går det att hålla isär dessa

inriktningar eller skapar situationen ständiga missförstånd? Vad anser då

socialsekreterarna om personalen på Lönngården, uppfyller de förväntningarna?

Det visar sig att man övervägande skattar samarbetet med och insatserna från

Lönngårdens personal högt. Kommunikationen med Lönngårdens

personal uppges fungera mycket bra. Endast vid något enstaka tillfälle har man

missat i kommunikationen men detta är något som rubricerats som missförstånd

och som anses vara okomplicerat. Vad som istället upptar socialsekreterarnas

intresse är saker som om Lönngården är rätt insats och kan tillgodose behovet

eller det krävs mer omvårdnad. En av socialsekreterarna berättar:

”Jag tycker att man säger att det är tillåtet att dricka för högt. Annars är det ett mycket gott samarbete med de våningsansvariga.”

Egen insats

Den egna insatsen kan ibland vara svår att bestämma omfattningen av och mycket

handlar om insikt och ärlighet och inte minst vilja och motivation. Är detta vad jag vill

eller finns det brister i mitt engagemang som skapar ett halvhjärtat resultat? På frågan

hur hyresgäster och personal skattade den egna insatsen framkom följande:

Sidan 35 av 58

Endast två av de tio tillfrågade hyresgästerna var missnöjda med sig själv och sin egen

insats. På en tio gradig skala där tio representerade ”Mycket nöjd” placerade sig åtta i

spannet mellan 7 och 10. Hos vissa av de intervjuade kunde dock skönjas en viss

bitterhet över att livet lett fram till den punkt man befann sig på just då. Samtidigt

menade de flesta av informanterna att Lönngården var det bästa möjliga utifrån den

rådande situationen och man uttryckte det bl a som: ”….Inte fan är jag lycklig…” och

”Jag tycker jag anpassar mig väldigt bra.” Således finns en tydlig medvetenhet hos

hyresgästerna om att de befinner sig i en situation med missbruk och utanförskap.

Denna insikt gör att Lönngården, med allt vad detta boende står för, skapar en trygghet

och ger ett uppskattat andrum.

Generellt sett menar personalen att man är nöjd med sin egen arbetsinsats. Det är

endast kuratorn som menar att hennes funktionen inte utnyttjas i den omfattning som

hon skulle vilja pg a att det inte finns efterfrågan och att det därför händer att det blir

”spilltid”. För övrigt menar informanterna att det finns en stor frihet i arbetet och en

samsyn där de olika kompetenserna får möjlighet att komplettera varandra.

Att det finns stor tillit från ledningen och därmed gott om eget handlingsutrymme

uppskattas av personalen. Både kompetensutbudet och det interna kunskapsutbytet

inom personalen anses ge extra styrka och säkerhet. När det handlar om

samstämmighet beskrivs denna bl a så här:

”Det är gradskillnader på personalens sätt att hantera saker men man har samma förståelse. Hyresgästerna kan fritt välja olika personal vid olika frågeställningar.”

Rent allmänt ser personalen nyttan av sina tidigare utbildningar och erfarenheter som en

stor tillgång och något man har nytta av i det dagliga arbetet. Vid intervjuerna

framskymtar då och då en önskan om att kunna agera mer utåtriktat genom aktiviteter

som utflykter m.m. men med tillägget att det i så fall kanske hade blivit allt för

institutionsinriktat. Synen på kollegernas och den egna insatsen ses av alla som

enhetligt. Lönngårdens personal är så pass samtrimmad att alla vill beteckna det som

”ett”. Samarbetet är så pass vältrimmat att man väljer att inte ta in vikarier vid sjukdom

och ledigheter utan istället täcker man upp för varandra.

Sidan 36 av 58

Synen på samarbetsparternas insatser skiljer sig åt. Den första frågan man måste

ställa sig är om parterna har samma målsättning. När det gäller relationen mellan

hyresgästerna och socialsekreterarna varierar målsättningen kraftigt. Vissa

hyresgäster önskar mera kontakt och antyder att de uppskattar uppmärksamhet

och kanske även ogillar det avbrott som uppstått i en mångårig relation. Andra

hyresgäster menar att de hellre sett att kontakten upphört helt och hållet. Det

finns en stor tillit från socialsekreterarna gentemot personalen på Lönngården

som i hög grad är besvarad. Även om det finns tydliga skillnader mellan de olika

förvaltningarna så bygger samarbetet framförallt på de inblandade personernas

individuella behov, förväntningar och förutsättningar. Att relationerna växer sig

starka mellan hyresgästerna och personalen är naturligt utifrån den speciella

situation som råder och där personalen finns som aktör oavsett om det handlar

om relationsproblem eller att det blivit stopp i vasken. De inblandade förefaller

alla vara engagerade och nöjda med sina insatser oavsett om de är hyresgäster,

socialsekreterare eller personal.

Helhetsbild

Vad skapar då Lönngården för helhetsbild för de inblandade som alla närmar sig

boendet från olika håll och med olika syften.

Hyresgästernas helhetsbild av Lönngården är övervägande positiv. De fåtal

tveksamheter som framförs handlar framförallt om konflikten i resonemanget att

sammanföra missbrukare och låta dem dricka alkohol. Detta strider mot tidigare

budskap från sociala myndigheter och än mer förvirrande blir det beroende på att det

trots allt går en gräns (LVM) för hur mycket missbruk som tillåts.

”Lägenheten är bra men idén med att bo så många missbrukare på ett och samma ställe är inte så bra. Ett normalt sätt att umgås blir ju att ta en grogg! ”

”De kontaktar socialen…det är dubbelmoral.”

Sidan 37 av 58

Hyresgästerna har ibland vissa problem att förstå och tolka socialtjänstens signaler.

Å ena sidan kan den rådande alkoholkulturen på Lönngården ibland upplevas som

tvingande samtidigt som man uppfattar att det sker en rapportering till socialtjänsten

som kan innebära repressiva åtgärder. Detta skapar en viss förvåning hos somliga

hyresgäster medan andra accepterar riktlinjerna rakt av utan att fundera vidare.

I mångt och mycket är man nöjd med både personal och själva boendet och det är

tydligt att inslaget med uniformerade väktare ses som positivt trots att dessa i vissa fall

kan verka skrämmande. Genom kontrollen av inpasserande i huset och att personal

finns att tillgå alla tider på dygnet upplever hyresgästerna en trygghet som de är i

speciellt behov av och som inte är möjligt i annat fall.

Lägenhetsboendet skapar nya intressen och behov. Hyreskostnaden som av många

verkar upplevas som allt för hög skapar medvetenhet och bidrar till jämförelser där man

väger in service och annat som kan kopplas till normalt lägenhetsboende. I direkt

anslutning till Lönngården sker sedan lång tid tillbaka illegal alkoholförsäljning ifrån

turistbussar som kontinuerligt besöker Malmö. Trots sitt alkoholberoende, eller kanske

tack vare, har många av de intervjuade hyresgästerna tagit upp denna fråga under

intervjuerna eftersom man ställer sig kritisk och undrande till varför myndigheterna låter

denna verksamhet fortgå.

Personalen menar samstämmigt att man är eller är näst intill mycket nöjd med vad

Lönngården presterar och står för. Man ser det som bästa möjliga åtgärd utifrån den

situation som råder. Förväntningarna som fanns på Lönngården när detta startade har

stämt ganska bra. Vad man inte räknat med var kanske det relativt stora inslaget av

läkarkontakt m.m. Röda Korsets positiva påverkan gör sig ständigt påmind under

intervjuerna och man menar att deras medverkan präglar helhetsbilden av Lönngården.

De många olika samtrimmade komponenterna gör att Lönngården anses stå för något

alltigenom positivt. En i personalen kommenterar det så här:

”En sorts grundtrygghet uppfylls på Lönngården genom trygg bostad som gör att hyresgästerna kan slappna av på ett sätt som de tidigare inte kunnat. …..Ett slags hospis.”

Lönngården uppges p.g.a sin annorlunda målgrupp och sitt okonventionella

regelsystem ha fått hantera väldigt mycket skepticism men ändå lyckats stå pall och ger

Sidan 38 av 58

nu möjlighet till människor som tidigare valsat runt att få leva normalt. En av de

anställda beskriver sin arbetsplats på Lönngården som:

”…En mycket bra arbetsmiljö med låg stressnivå och lyhörd chef som ger utrymme och alltid ställer upp bakom en.”

De intervjuade socialsekreterarna är alla överens om att Lönngården fyller en viktig

funktion och att boendet bär med sig en mängd positiva delar och funktioner. Man är

däremot noga med att understryka vikten av urvalet och att endast placera personer

som passar in i miljön. Man är inte bara överens om att Lönngården behövs utan även

att det finns ett behov av flera likadana boenden men att det krävs differentiering

eftersom de olika missbruksinriktningarna inte får blandas.

”Det behövs platser till personer som är i behov av personal. Många människor hamnar mellan stolarna. Det behövs flera ställen som Lönngården men man skall inte blanda olika missbruk. Tillsynsmöjligheten är viktig. ”

Förslag framkommer även på liknande boendeformer men med mera inslag av socialt

engagemang och aktiviteter. En informant efterlyser även ett speciellt boende inrättat

för enbart kvinnor och man menar allmänt att Lönngården kan ses som en humanitär

insats.

Det råder ingen tvekan om att Lönngården både som boende och arbetsplats är

uppskattat oavsett om det handlar om personal, hyresgäster eller de placerande

socialsekreterarna. Lönngården ses som något nytt och banbrytande vilket ibland

ställer till problem värderings- och tankemässigt för de inblandade. Signalerna

som myndigheterna skickar ut uppfattas i vissa läge som dubbla men inte desto

mindre banbrytande. Att resultatet av Lönngårdens och innehåll skulle medföra

så positiv påverkan för just denna hårt belastade grupp med lång historia av

utanförskap hade ingen riktigt räknat med. Intresset för nya varianter är därför

stort hos socialsekreterarna som ser ett nytt framgångsrikt verktyg i

Lönngårdskonceptet.

Sidan 39 av 58

Status

Vilken status har då Lönngården för gemene man. Traditionellt sett bygger vårt

samhälle på restriktiv alkoholpolitik med begränsad tillgänglighet och tillgång vilket

sitter invävt i ryggraden oavsett om vi är missbrukare eller inte. Vad säger då folk i

allmänhet om ett myndighetsinrättat boende där det är tillåtet att dricka alkohol och vad

säger andra missbrukare?

Hyresgästerna menar i att Lönngårdens status bland vänner och bekanta är väldigt

varierande. Det verkar dock vara genomgående att man som hyresgäst oftast försöker

undvika berätta var man bor. I den mån som utomstående får information om regler

och förutsättningar kring Lönngården möts hyresgästerna av kommentarer som: ”Bara

fyllerister!!!!!...... Får det gå till så?” Men trots att allt som är förknippat med

missbrukare ses med ett negativt skimmer är naturligtvis vännerna glada över att man

fått en fast bostad.

Personalen menar att Lönngården från start hade låg status som ökat över tid med hjälp

av bl a informationsspridning. Det är dock fortfarande långt ifrån alla som ställer sig

positiva till Lönngården och den verksamhet som bedrivs där. Att informationen och

tiden som passerat påverkat statusen för Lönngården märks bl a på att personer själva

söker sig till och önskar få flytta in på Lönngården. Att hyresgästerna förändras genom

boendet och att statusen höjs syns inte minst på hur man sköter husets utrymme och

som en i personalen säger:

”…jag tänker - Hur länge skall detta hålla? Ännu har ingen lägenhet behövt bli ommålad. Det hade man inte förväntat sig... de är rädda om sitt.”

En för personalen trolig anledning till detta är att de flesta hyresgäster är väldigt stolta

för rättigheten att få komma och gå som man vill. På samma sätt som hyresgästerna

initialt har varit tveksamma är folk i allmänhet skeptiska från början. Genom att vara

öppna, kontakten med Röda korset och bjuda in grannar och allmänhet har inställningen

så sakteliga börjat förändras.

Sidan 40 av 58

Framtidsplaner

Vilka framtidsplaner för boende har man då som hyresgäst på Lönngården? Nöjer man

sig med denna speciallösning som Lönngården innebär eller räknar man med att kunna

ta sig in på den normala bostadsmarknaden igen med hjälp av referenser och

stadigvarande inkomst i form av pension?

Det visar sig att flertalet av de intervjuade hyresgästerna inte har några planer på att

flytta från Lönngården. I den mån att man har funderingar på det så utgår detta från en

besvikelse över den livssituation man befinner sig i. En informant menar: ”Jag är

ambivalent…jag är 55+ men är detta då perfekt?”

Andra menar, väl medvetna om sin livssituation, att detta är det ultimata boendet och

att de därför avser stanna tills de i princip blir utkastade eller utburna därifrån.

Personalens tror sig bestämt veta att alla skulle vilja ha en egen bostad men att de allra

flesta räknar med att stanna. Det är få av hyresgästerna som inte är klara över att de

inte kan få någon lägenhet på den fria bostadsmarknaden. En personal berättar:

”Åtta av tio har uttryckt att de vill bo kvar tills de dör. I början verkar det som om de frågar sig ungefär –Hur gick det här till, och ökar sitt drickande.”

Kultur / regler / koder

I en relativt ny men sluten värld som Lönngården utgör växer det automatiskt fram

normer, koder och informella regelsystem. Värden som binder samman identitet och

tillhörighet med såväl de övriga hyresgästerna som med huset. Finns det något som

fastställer att man t.ex. är en Lönngårdare eller tillhör en viss våning? Framträder det,

efter det att Lönngården varit i gång i drygt två år, några tydliga normer eller tendenser

till normbildning?

Hyresgästerna:

Det framkommer två grundläggande inslag från hyresgästerna som bildar de oskrivna

ramar som styr Lönngårdens hyresgäster. Det första är att man inte stör andra

hyresgäster. T ex håller man sig i sin lägenhet under de perioder som man missbrukar.

Det accepteras inte någon form av störande av övriga hyresgäster och om det inte

Sidan 41 av 58

räcker med tillsägelse i den mån att dessa normer överträds kontaktas personal. Bl a

följande utsagor styrker detta:

”Här är en naturlig nivå med hyfs. På Vallhem var det djävligt mycket bråk , här är inget bråk alls.”

”Uppför dig som folk! Är du full så gå in på ditt rum.”

Det andra grundläggande inslaget är att de olika våningarna utgör någon form av

tillhörighet och som i sin tur skapar ett revirtänkande som styr identiteten. Man berättar

följande:

”Man avvisar folk. Våningarna håller sig för sig själva och bevakar sitt revir. Man ”säger också till” om någon stör. ”

Vidare menar man att personalen har utvecklat en erfarenhet när det gäller kontroll och

tillit som utgår efter behov. De boende å sin sida accepterar inte om någon hyresgäst

skulle förstöra i de gemensamma utrymmena och med andra ord värnar hyresgästerna

om sitt boende. Vissa reaktioner har uppkommit då hyresgäster vandrat omkring i

morgonrock mellan våningarna. Något som inte anses normalt i ett vanligt hyreshus.

Visserligen finns personalen på plats på Lönngården under en stor del av dygnets

timmar och trots det förtroende de tillmäts från hyresgästerna är rollerna mellan att vara

hyresgäst eller personal väsenskilda. Deltagandet och umgänget med övriga personer

som vistas på Lönngården har helt olika förutsättningar. På samma sätt fokuserar dessa

båda kategorier på helt olika delar. Hyresgästerna riskerar t ex. att bli avvisade från

både våningar och från själva boendet och är beroende av att relationerna fungerar

medan personalen kan fokusera på ordning och städning på våningarna.

Det har tidigare förekommit en del småstölder på våningarna. Det har då handlat om

godis och värmeljus från de allmänna utrymmena men man är rädd om huset och man

behandlar varandra med respekt. Mycket är våningsknutet som t ex. att fika tillsammans

eller att sköta sig själv.

”Man är måna om att det skall bli resultat och noga med att det skall vara välskött. På min våning får de utnyttja köket på helgerna. (den enda våningen) ”

Att normerna och koderna utvecklas och förändras över tid visar följande uttalande:

Sidan 42 av 58

”Berusning i de allmänna utrymmena är Ok men störande accepteras inte. Det har vuxit fram nya ramar som t ex. en ökad omflyttning och kontakt mellan våningarna. Det är väl bara tre stycken individer som ”Pinkat in” sina områden.”

Lönngården har höjt sig i status både hos allmänheten och hos Malmös

missbrukare. En stor del i denna status höjning tillmäts Röda Korset som agerat

informationskanal till politiker och allmänhet. Hyresgästerna själva undviker att

berätta var de bor beroende på att de är präglade av den skam som finns

förankrat i samhället gentemot missbrukare. Endast ett fåtal av hyresgästerna

menar sig ha ambitioner till att så småningom skaffa ett annat boende med

normalt kontrakt. Övriga menar att de har det så bra de kan och att de aldrig

kommer att hamna i den situationen att de blir accepterade som hyresgäster på

den öppna bostadsmarknaden. Den viktigaste koden på Lönngården visar sig

vara respekt. Respekt för den egna lägenheten, respekt för skötsel av allmänna

utrymme, respekt för varandra och respekt för personalen. Detta har sin grund i

att man är beroende av att bibehålla goda relationer mellan alla som rör sig i

huset.

Vilka faktorer och mekanismer har störst påverkan?

Vad är det för mekanismer som gör att hyresgästerna som tidigare klassat ut sig från de

flesta boendeformer börjar fungera på Lönngården? Trots att hyresgästerna är

klassificerade som kroniska missbrukare och att de på Lönngården tillåts konsumera

ansenliga mängder alkohol förändrar de oftast sitt beteende både beträffande missbruket

och den allmänna ordningen.

Hyresgästerna själva förklarar det bl a med att de finns i ett sammanhang som ger

meningsfullhet i tillvaron. En fast adress gör att man kan återuppta och hålla kontakt

med sitt sociala nätverk som barn, släktingar och kamrater. Stödet från personalen gör

att man kan se till att sköta myndighetskontakter m.m. vilket gör att man slipper

komma på efterkälken med bruna kuvert o dy. vilket skapar ytterligare problem i en

redan tyngd tillvaro. Personalen och socialsekreterarna lyfter fram i stort sett samma

argument och menar att trivseln är den faktor som är styrande och förefaller inte tro att

Sidan 43 av 58

den sociala kontrollen har någon större påverkan av hyresgästernas livsföring. Däremot

är man övertygad om att sociala faktorer som ett värdigt liv och att finnas i ett

sammanhang påverkar. Man behöver inte självmedicinera när livet hinner i kapp

eftersom det alltid finns någon som lyssnar. En viktig aspekt anses också vara att det på

Lönngården finns utrymme för att möta och acceptera var och en på ett individuellt

plan utifrån vars och ens speciella behov och förutsättningar.

På vilket sätt bidrar Lönngården till samhällsnyttan.?

Går det att på något vis hitta argument för att Lönngården bidrar till samhällsnyttan?

Finns det samhälleliga vinster trots att Lönngården accepterar och dessutom skapar en

frizon till det förhållningssätt som under årtionden varit grundläggande i det svenska

samhället: Att vara återhållsam med alkoholen.

Personalen är alla övertygade om Lönngårdens förträfflighet och menar att det finns

behov av flera liknande boenden men med lite olika inriktning på målgrupper. Till

samhällsnyttan bidrar Lönngården framförallt med att fånga upp människor på deras

egna villkor vilket skänker lugn o ro för samhället som slipper se utslagna på gator och

torg. Kriminaliteten minskar och hyresgästerna har något att vara rädda om som de kan

förlora. Personalens insatser som alltiallo och medmänniskor gör att

myndighetskontakterna minskar eller som en i personalen formulerar det:

”Det som tidigare upptog flera professionellas tid fixar jag på en dag. Man kan krita lunchen istället för att tvingas stjäla eller rycka en väska. Man får ett moraliskt stöd.”

Hos de intervjuade socialsekreterarna råder ingen som helst tvekan om att Lönngården

både skapar ett mervärde i form av värdighet och trygghet samtidigt som det

samhällsekonomiskt ses som ett billigare alternativ än t e x härbärgen eller att inte

tillhandahålla boende alls. Man anger som argument att sjukvårdskostnader, kriminalitet

och LVM-vård minskar vilket alla innebär höga dygnskostnader under långa perioder.

Således ses Lönngården som en besparing såväl humanitärt som rent finansiellt. En av

socialsekreterarna resonerar utifrån att hennes klienter visserligen inte kostade

kommunen speciellt mycket med tanke på att de bodde ute men å andra sidan så

Sidan 44 av 58

orsakade de ekonomiskt och känslomässigt lidande för allmänheten beroende på att de

begick stölder m.m.

”Ja , det krävs sådana här boende. Det är humanitärt och man undviker t e x. LVM. Kostnaden för en institutionsplats i dag är 87.975:- för 30 dagar. (2.932:-/dag)”

”Rätt insats gör att vi undviker LVM. Kompetensen finns samlad på ett ställe och jag gissar att personalen nog gör rätt mycket av vad som Vård och Omsorg egentligen har ansvar för. Hyresgästerna kommer inte till Beroendecentrum lika ofta och de betalar själva sin hyra och de har sin egen bostad.”

För socialsekreterarnas egen del är man överens om att Lönngården ger besparingar i

form av tid. Kontaktfrekvensen minskar och skapar utrymme till andra ärenden. På

samma sätt skapar en inflyttning på Lönngården en ledigplats på något av härbärgena.

En av informanterna förklarar:

”Personalen övertar ansvaret och jag kan på så sätt minska kontakten med vetskap om att personen i fråga är trygg och jag känner mig lättad. ”

Det har under enligt ”Verksamhetsberättelse för Lönngårdens lägenhetsboende 2007”

inträffat fem dödsfall under Lönngårdens existens. Händelser som i vissa fall har ökat

oron hos socialsekreterarna för om den placerade klienten kommer att öka sitt missbruk

och fara illa på Lönngården i stället för att få ett värdigare liv. I vissa fall kan därför

kontakten präglas av negativa förtecken:

”Vissa av hyresgästerna förekommer ändå i utredningar vilket är upprörande. Vi betalar först för hyra och sedan för behandling. ”Jag och övrig personal har pratat om detta och är överens - Kan de inte slå larm tidigare.”

Ställningstagande i samband med Lönngården?

Lönngårdens otraditionella innehåll bör skapa viss förvirring och tvinga de inblandade

till att omvärdera sina tidigare ställningstagande och normer. Är detta då möjligt eller är

den historiskt förankrade svenska alkoholpolitiken omöjlig att bortse från? Är det

möjligt att mot s k bättre vetande se människor skada sig och ändå själv kunna vara

nöjd och balanserad?

Sidan 45 av 58

Personalen förefaller vara väl balanserade och trygga i sin annorlunda roll som

socialarbetare. Något de uppenbarligen tvingats fundera igenom ett antal gånger.

Speciellt handlar ställningstagandet om moral och etik. Man anser därför att

handledning är extra viktigt. ”- Att se på hur människor super ner sig till sin egen död

så som de kan göra ibland är konstigt.” Det är därför en förutsättning att man som

person har klart för sig vem som har vilket ansvar. Vad anser man då vara särskilt svårt

att ta ställning till?:

”Egna moraliska värderingar. Det var svårt i början men med tiden har jag sänkt nivån. Det var svårt i början att se människor utifrån människornas egna förmågor…att se människovärdet. Man måste ha mycket tålamod och se människan för vad han är.”

”Det är alltid svårt att veta var gränser går. Hur länge kan man stå sidan om och titta på? Från början var jag livrädd att de skulle dö …efter 2 år klarar jag det bättre.”

Utåt sett måste man också ofta, inför bekanta och andra utanförstående försvara sitt

arbete. Personalen är själva imponerade av varandra eftersom personalgruppen ses som

ett enormt stöd då alla arbetar med samma målsättning men med variation.

För personalen på Lönngården uppkommer även andra ställningstagande som saknar

enkla lösningar. Det kan vara allt från moraliska konflikter som handlar om kvinnor

som misshandlar män vilket strider mot allt det som matats in i våra medvetanden. Det

kan vara rent mänskliga ställningstagande som att vilja hjälpa utan att egentligen ha

tillåtelse eller kunna.

Hälften av socialsekreterarna uppger sig haft moraliska konflikter när det handlat om

placeringar på Lönngården. Skillnaden gentemot personalen är att man på ett annat sätt

står utanför och saknar så väl kontroll som insyn. Att omhändertagande graden var hög

och att boendet kom att innebära ett värdigt liv var alla överens om men det faktum att

det var tillåtet att konsumera alkohol skapade ett tankemässigt dilemma. En av

socialsekreterarnas argument lät så här:

”Skall vi hjälpa alkoholister att supa ihjäl sig? De får ju en större överlevnadsförmåga och det händer saker i huvudet när de låter bli att fortsätta dricka. Metadon och Subutex hjälper individen(narkomanen) till ett bättre liv men det gör inte alkohol.”

Sidan 46 av 58

En annan menar att för de personer hon placerat är Lönngården ”sista alternativet” och

att ytterligare behandling inte skulle hjälpa. De skulle supa ner sig oavsett men på

Lönngården får de en dräglig tillvaro. En socialsekreterare som är positiv till insatsen

berättar:

”Jag ser detta enbart som positivt. Det viktigt att vara realistisk ….alla kan inte bli nyktra men alla har rätt till ett värdigt liv. Lönngården ger inte bara tak över huvudet utan här får man även omsorg och någon som bryr sig.”

Vissa socialsekreterare menar alltså att det är upp till varje individ att själv ta ansvar för

sitt liv och välja vilken väg och på vilket sätt man tar sig fram medan andra ser

begränsningar i människors förmågor och omdöme.

Som socialsekreterare arbetar man utifrån med lite annorlunda syfte och inriktning

vilket gör att man p.g.a platsbrist istället kanske tvingas välja vem av två behövande

klienter som skall få möjlighet att få tillgång till Lönngården. Man oroar sig för vad som

händer om omvårdnadsbehovet ökar eller om valet av placering kommer att medföra en

positiv eller negativ utveckling för klienten. Ibland måste man kasta om tankarna för att

istället arbeta med något så absurt i sammanhanget som motivation för att rädda någons

liv och tillvaro:

”Att motivera till boendeformen och att man själv skall betala hyra samt andra omkostnader…alla tycker inte att detta är självklart efter att ha levt ett annat liv tidigare”

Alla intervjuade grupper är ense om att Lönngården skapar en meningsfullhet i

livet som ökar livskvaliteten för de boende. Genom en fast adress ökar

möjligheterna för kommunikation med omvärlden både när det gäller vänner och

samhällets övriga instanser. Ungefär som att adressen ger legitimitet och

existensrätt. En tämligen ordnad tillvaro tillsammans med personalens kunskaper

och stöd ökar hyresgästernas humanitära kapital på ett sätt som ger legitimitet

och existensrätt. På detta sätt menar informanterna att de samhälleliga utgifterna

minskar. Acceptansen och satsningen på de tidigare bostadslösa leder till ett

ändrat beteende och med stöd av personalen minskar samhällsingripande som

LVM och kriminalitet. Åtgärder som även om de inte inträffar så ofta är otroligt

kostsamma. P.g.a den annorlunda inriktningen, att en myndighet tillåter

Sidan 47 av 58

alkoholkonsumtion i stora mängder och ibland med tragiskt resultat, ställs

personalen omdöme och värderingar på prov. Socialsekreterarnas dilemma

handlar om att avgöra om insatsen är rätt eller fel och vem som skall väljas ut och

få tillgång till ett boende på Lönngården.

Sidan 48 av 58

3. ANALYS

Utvärderingens resultat

Ambitionen och upphovet till Lönngårdens existens är att skapa trygghet till den grupp

av åldrande människor som ses som kroniska alkoholmissbrukare och där

myndigheterna gett upp hoppet om rehabilitering och förändrat leverne. Istället för att

som enligt traditionellt förändringsarbete för denna typ av avvikare arbeta för att

försvåra livet som missbrukare görs en helomvändning där beteendet accepteras och

där vardagen istället underlättas genom trygghet, omsorg och värdighet.

Frågan är varför detta händer här och nu? Hemlöshetsfrågan har varit intressant under

många år och man har från såväl myndigheter som frivilligorganisationer genom olika

insatser försökt stävja problematiken som trots allt ständigt ökat. Historiskt sett så har

hemlöshet i många fall varit kopplat till missbruk antingen med missbruket som direkt

orsak till hemlösheten alternativt som ett problem som uppstått i kölvattnet av

hemlösheten (Socialstyrelsen. 2005). En relation som på senare år förändrats då allt

flera personer blivit hemlösa av andra orsaker än missbruk. Åtgärderna för att möta

denna problematik har från myndighetshåll ofta varit härbärgesboende och andra

liknande boendeformer där personer med olika förutsättningar blandats. Lösningar som

inte allt för sällan skapat påverkan i negativ riktning. Situationen både för de drabbade

hemlösa och för de som fått till uppgift att lösa situationen d v s socialtjänsten blir mer

och mer akut vilket förklarar varför detta sker just nu. Till detta kommer de direkta

ekonomiska kostnader som framförallt drabbar den kommunala budgeten.

Anledningen till varför Lönngården tillskapas i Malmö och inom just stadsdelen Södra

Innerstaden beror på ett fåtal enskilda tjänstemäns vilja och idérikedom. Inspiration från

Göteborg och stadsdelen Bergsjöns boende Bergsjöhöjd banade väg för acceptansen av

konceptet och tillsammans med influenser från övriga Europa och då framförallt i

Österrike fullfärdigade tankarna till projektet som kom att bli boendet Lönngården.

Från ledningshåll anser man det väsentligt att boendet inte får institutionsstämpel av två

skäl. Det första skälet bygger på normalitetsprincipen. Genom institutionsinriktning

skapas övertagande av ansvar och därigenom instängningsmekanismer. I stället för att

lyfta fram självbestämmande och valfrihet tvingas den institutionsplacerade foga och

inrätta sig efter givna mönster. En form av insatser som gruppen av hyresgästerna

Sidan 49 av 58

prövat på tidigare med negativt resultat. Det andra skälet är att fastigheten som boendet

är inrymt i inte lever upp till det regelverk som omger institutioner av det slag som

skulle vara aktuellt i detta fallet.

Eftersom man inte ser boendet som en behandlingsform har valet av personal helt utgått

ifrån ett hemtjänstperspektiv. Detta är troligen en starkt bidragande

framgångsmekanism. En av de största svårigheterna för personer som kommer i

kontakt med Lönngården har visat sig vara den moraliska konflikt som uppstår i

samband med acceptansen av alkoholmissbruk och att inte låta sig påverkas och

ingripa. Detta hade troligen varit betydligt svårare för en personalgrupp som t.ex.

socionomer vilka skolas in i mera behandlingsinriktad verksamhet och dessutom har

som en av arbetsuppgifterna att ingripa och agera för tvångsomhändertagande. En

inställning som framkommer ganska tydligt i intervjuerna med socialsekreterarna .

Det finns tre starka skäl till att agera och skapa detta boende: Först och främst den

humanitära aspekten som utgår från att det är inte förenligt med våra samhälleliga

värderingar att låta folk leva utan tak över huvudet. Det andra skälet är att ansvaret att

lösa och hantera hemlöshet och missbruk vilar på den kommunala socialtjänsten som i

Malmö och i synnerhet stadsdelen Södra Innerstaden är hårt belastad. Något som

tvingar fram kreativitet och idérikedom. Slutligen finns det ekonomiska aspekter att ta

hänsyn till på både kort och lång sikt. Malmö stad är uppdelad på tio stadsdelar men

agerar gemensamt i övergripande frågor som hemlöshet m.m. Eftersom åtta av dessa

stadsdelar ser hemlösheten som problem har dessa stadsdelar abonnerat platser på

Lönngården. Stadsdelarna kan därefter vid behov låna ut platser till varandra för att

lösa periodvisa omfördelningsproblem. Detta är ett vanligt sätt att fördela resurserna i

Malmö.

Vad blir då resultatet av att sammanföra 44 åldrande högkonsumenter av alkohol, som

alla anses ha straffat ut sig från den befintliga bostadsmarknaden, och dessutom låta

dessa missbruka fritt i ett ekonomiskt subventionerat kommunalt boende? Genom

deltagande observationer och att intervjua 10 hyresgäster och lika många

socialsekreterare samt all personal och enhets- respektive sektionschef har jag studerat

boendet Lönngården från olika infallsvinklar. Resultatet har visat sig vara tydligt och i

vissa fall överraskande. Hyresgästerna har visat sig må betydligt bättre både psykiskt

Sidan 50 av 58

och fysiskt med en tillgång till fast bostad. De flesta hyresgästerna förefaller initialt efter

inflyttning på Lönngården ha ökat konsumtionen av alkohol men över tid har

konsumtionen därefter minskat och stabiliserats. På samma sätt som i andra

sammanhang finns ytterligheter. Någon enstaka har blivit nykterist samtidigt som några

andra har avlidit p.g.a sin alkoholkonsumtion. Händelser som kanske inträffat oavsett

om de bott på Lönngården eller ej.

Själva bostaden förefaller dock endast utgöra en av många faktorer som bidrar till

framgångarna och där den största tillskrivs Lönngårdens personal. Den handplockade

personalen bestående av 5 våningsansvariga, kurator och chef blir av alla intervjuade

rosade för sina insatser. Personalen själva förefaller alla ha ett professionellt

förhållningssätt och är mycket engagerade i sitt arbete och de är också alla övertygade

om att deras insatser leder till en förbättrad situation för de boende. Genom sin breda

vårdkompetens och personliga fallenhet kan personalen samtrimmat komplettera och

utnyttja varandra. På så sätt skapas en ansenlig kunskapsbredd som ofta kommer till

nytta i det dagliga arbetet.

Att som personal klara av att hantera den svåra balansen mellan att bry sig om men att

inte ta över och styra hyresgästernas liv skapar respekt och förtroende dem emellan.

Personalens stöd som sträcker sig över alla förekommande område och deras ständiga

tillgänglighet bidrar till den trygghet och den ro som krävs för att de boende skall

uppleva en värdighet i livet. Av samma anledning avlastas även myndigheterna kring

hyresgästerna. En socialsekreterares arbetsuppgifter består t ex. av både administrativa

uppgifter som härbärgesinbokningar, telefonkontakter, journalföring och praktiska

inslag som att fysiskt träffa personen i fråga för att kontrollera och bedöma skicket

fysiskt och psykiskt. Ibland krävs också deras medverkan som stöd i samband med

sjukbesök eller annat. Socialsekreterarna som själva är delaktiga i urvalsprocessen av

hyresgäster till Lönngården har visat sig bli markant avlastade genom att t ex. de ofta

förekommande härbärgesinbokningarna försvinner och att en stor del av hyresgästernas

övriga behov i stället hanteras av Lönngårdens personal.

När det gäller övriga inblandade parter som kontakt med psykiatrin och hemtjänsten så

förekommer denna form av kontakt endast undantagsfall. Anledningen är att kriterierna

för att få bo på Lönngården innebär att personen i fråga inte har omvårdnadsbehov i

Sidan 51 av 58

någon större omfattning vare sig fysiskt eller psykiskt. Detta utesluter dock inte att

hyresgästerna som vanligtvis levt ett på alla sätt krävande liv troligen förr eller senare

kommer att hamna i situationer där de successivt behöver mera omvårdnad. Något som

alla inblandade utom möjligen hyresgästerna själva uppmärksammat och oroar sig för.

Vad kommer att hända när allt flera hyresgäster får allt större omvårdnadsbehov?

Fastigheten är inte fysiskt utformad och godkänd för den typen av boende och

personalbemanningen är anpassad för hyresgäster som i mångt och mycket klarar sin

vardag på egen hand. Detta innebära att de hyresgäster som i dag bor på Lönngården

kommer att tvingas flytta när de p.g.a ålder eller sjukdom får ökat omvårdnadsbehov.

En situation som hyresgästerna inte verkar vara medvetna om eftersom endast någon

enstaka av de tillfrågade kan tänka sig något annat boende och de få som är villiga att

flytta på sig utgår från helt andra argument än större omvårdnadsbehov.

Lönngårdens personal minskar hyresgästernas behov av hemtjänst- och

sjukvårdsinsatser och därmed även belastningen på dessa myndigheter. Undersökningen

visar på att personalens omvårdnads- och sjukvårdsutbildningar möjliggör stor

avlastning för såväl hemtjänsten som för den psykiska och fysiska sjukvården. För

sjukvårdens del framstår det tydligt att i samband med inflyttning på Lönngården

övergår sjukvårdskontakten från akuta ekonomiskt belastande insatser till förebyggande

och långsiktigt mer ekonomiskt fördelaktiga insatser. Även om kontaktfrekvensen

initialt ökar genom personalens kontroll och påverkan så blir resultatet på längre sikt

mindre kontakt och bättre hälsa för hyresgästerna. Personalen övertar även en del av

sjukvårdens uppgifter som omläggningar, medicineringar och avgiftningar vilket istället

för att ske på myndigheternas egna inrättningar istället kan ske på plats på Lönngården.

På samma sätt som kontakten minskat med övriga myndigheter har denna helt

försvunnit när det gäller rättsväsende och polis. Genom att ha ett stadigvarande boende

tvingas hyresgästerna inte att uppehålla sig på allmän plats de perioder de missbrukar.

Störningarna för allmänheten och därmed brottsligheten uteblir därför. De få tillfällen

som det blivit bråk inne på boendet har snabbt hanterats av Lönngårdens egen personal

och väktare som genom sin dygnet runt närvaro har en allmänt dämpande och

tryggande effekt.

Hyresgästerna lever ett värdigare liv och mår bättre till kropp och själ än tidigare och

man kan alltså konstatera att den humanitära målsättningen med Lönngården är

Sidan 52 av 58

uppfylld. På detta sätt har Malmö stad hittat en för alla parter visserligen kontroversiell

men acceptabel lösning på problematiken för gruppen hemlösa åldrande kroniska

alkoholister. En lösning som blir mer och mer accepterad utifrån att allt flera

samhällsaktörer som Röda Korset, Länkarna ger sitt stöd och samtycke och att

allmänheten ser vinster i modellen. De få kontroverser och tveksamheter som uppstått

är den dubbelhet som kan upplevas av de inblandade då traditionella normativa

förväntningar kommer på skam och egna moraliska konflikter kommuniceras ut i form

av att boendet används som makt- och påtryckningsmedel. Som i alla andra

sammanhang är det viktigt att alla inblandade har samma målsättningar och vågar visa

hela sin agenda offentligt. Men hur ser då det ekonomiska perspektivet ut?

Ekonomisk analys

Det framstår tydligt hos intervjupersonerna att upplevelsen av boendet på Lönngården

påverkar de boendes livssituation i positiv riktning och på samma sätt förefaller

socialtjänsten, hemtjänsten och sjukvården avlastas. Att sedan konvertera dessa

upplevelser till mätbara värden innebär stora svårigheter. Att som i denna utvärdering

tillåta intervjupersonerna skatta sina upplevelser genom att placera in sina känslor på en

skala innebär att sätta något i relation till något annat som t ex. ”mår jag bättre i dag än

i går” och i så fall ”hur mycket bättre mår jag”. På detta sätt kan en jämförelse göras

mellan två av intervjupersonen definierade mätpunkter. Vad som däremot blir omöjligt

att mäta är hur och på vilket sätt två olika intervjupersoners upplevelser kan relateras

till varandra. Detta problem undergräver trovärdigheten för att med hjälp av en

kvalitativ undersökning omsätta upplevelserna till t ex ekonomiska termer vilken är vår

kulturs mest eftertraktade värdemätare. På samma sätt är det omvänt omöjligt att

översätta graden av upplevt välmående utifrån tillgång på ekonomiska resurser.

Hur är det då möjligt att mäta värdet av en social insats? Är det överhuvudtaget

möjligt? Trots långvariga traditioner av sociala och humanitära insatser i kombination

med senare års intresse av att jämföra näringslivets arbetsordning och

framgångskoncept visar det sig saknas tydliga och enhetliga metoder att beskriva dessa

insatser ekonomiskt. De båda nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders

Wadeskog har i en rapporten utkommen 2008 försökt hitta relevanta formler för att

schablonmässigt mäta samhällsekonomiska kostnader för ett antal olika utanförskap.

Nedanstående schablon åskådliggör samhällskostnaderna i ett ettårigt perspektiv.

Sidan 53 av 58

Narkoman Psykiskt sjuk LångtidssjukAF 6 375 15 701 26 222FK 13 833 83 359 227 363Kommunen 58 979 52 809 33 508Landstinget 2 234 232 944 59 752Rättsväsendet 651 340 0 0Övriga 540 000 1 279 0

1 652 761 385 891 346 844Källa: Individen i centrum, ”Det är bättre att stämma i bäcken än i ån” (2008)

För att kunna utnyttja ovanstående schablon till Lönngårdens hyresgäster och behålla

trovärdigheten måste denna anpassas till rådande förutsättningar. Med tanke på att i

stort sett alla hyresgästerna uppbär pension utgår kostnaderna för Arbetsförmedling

och Försäkringskassan. Lönngården vänder sig till alkoholmissbrukare vilka inte är

brottsbenägna på samma sätt som schablonens narkomaner. Det handlar oftast om

LOB:ar det vill säga borttransportering, tillfälligt omhändertagande och mindre

förseelser. Även dessa medför visst arbete för såväl polis som åklagare, advokater och

domstolar men uppgår gissningsvis till en fjärdedel av kostnaden för en narkoman.

Kostnaderna för Landstinget avseende sjukvård och rehabilitering skulle för en hemlös

alkoholist kunna stå i paritet med en långtidssjuk. Detta med anledning av att det då

och då uppstår ambulanstransporter och ett par dagars inläggning i samband med detta.

De problem och kostnader som en hemlös alkoholmissbrukare åsamkar övriga d v s

allmänhet, butiksägare m fl. kan uppskattas till en tiondel av kostnaden för en

narkoman. Detta bl a med tanke på brottsintensiteten och typen av brottslighet som gör

att kostnaden för självrisker på försäkringar blir betydligt mindre.

Kostnader för härbärgesboende

De personer som hänvisats till Lönngården är uppenbarligen alla biståndsberättigade till

boende på något sätt. Det insatser som står till buds för denna grupp är de upphandlade

härbärgesplatser som finns i kommunens resursarsenal. Dessa kostar 790:-/dygn minus

egenavgiften om 80:- som den bostadslöse i händelse av inkomst själv får betala. Vi

föreställer oss att av årets 365 dagar tillbringas endast 305 av dessa på härbärge vilket

skulle motsvara 216 550:- (305 dagar * 710:-). Av årets resterande 60 dagar är det

rimligt att tänka sig att hälften av dessa tillbringas på andra ställen än på härbärgen. De

kvarvarande 30 dagarna kan motsvara behandlingsinsatser för alkoholmissbruket. Dessa

behandlingsinsatser inträffar inte regelmässigt varje år men när de inträffar så handlar

Sidan 54 av 58

det om ett par tre månader varför det kan vara rimligt att kalkylera med 30 dagar/år.

Varje behandlingsdygn kostar mellan 2000:- och 3000:-/ dygn beroende på skeendet i

behandlingen. Kostnaden skulle därför kunna beräknas till 75 000:- (30 dagar * 2500.-).

I utvärderingen är alla intervjuade parter eniga om att Lönngårdens personal övertar

såväl kontroll som stödfunktioner från socialsekreterarna. Detta får till följd att

kontaktfrekvensen mellan socialsekreterarna och hyresgästerna kraftigt minskar. Fiktivt

utgår vi därför från att en härbärgesboende person inklusive administration, besök,

telefonkontakt och tidsspillan i genomsnitt upptar en socialsekreterartimme per vecka.

Om en socialsekreterare timkostnad beräknas till 216:- inkl. sociala avgifter skulle detta

motsvara 11 232:-/år. Sammantaget blir då kommunens kostnader 305.782:-. Totalt

sett hamnar samhällskostnaderna enligt detta beräkningssätt på 575.819:-/år. Denna

beräkning förutsätter att den hemlöse har pension i annat fall tillkommer för kommunen

utgiften försörjningsbidrag.

Kostnader för Lönngårdsboende

Lönngården finansieras framförallt genom kommunala subventioner. Hyresgästerna

betalar själva marknadsmässig hyra plus en serviceavgift om 1000:-/ månad samtidigt

som kommunen tillskjuter 490:-/ hyresgäst och dygn. Sammantaget blir den kommunala

kostnaden 178 850:-/år och hyresgäst. Uppgifterna från informanterna gör gällande att

kontakten mellan socialsekreterarna och hyresgästerna minskat markant men dock

kvarstår viss journalföring och administration och det kan därför vara rimligt att tro att

kontakten motsvarar en fjärdedel av den kontaktfrekvens som krävs vid

härbärgesboende. Detta skulle i så fall motsvara 13 timmar á 216:- vilket ger en

sammanlagd årskostnad om 2 808.-. Utvärderingen har visat att kontakten med

sjukvården ökade initialt för att sedan allt mera övergå till förebyggande inslag. En stor

del av efterbehandling som omläggning och medicinhantering sköts av Lönngårdens

personal vilket ytterligare minskar belastningen på landstinget. Det är därför rimligt att

tänka sig att kostnaderna halveras i jämförelse med härbärgesboende och kostnaden

skulle då stanna på 29 876:-/år. Inget i utvärderingen tyder på att hyresgästerna på

Lönngården belastar rättsväsendet på något sätt varför summan blir 0:- på detta

område. Posten ”Övriga” var direkt förknippad med kontakten med rättsväsendet och

eftersom kriminaliteten förefaller upphöra i samband med inflyttning på Lönngården så

försvinner även denna post.

Sidan 55 av 58

Beräkning av samhällskostnader ur ett ettårigt perspektiv beroende på boendeform.

Härbärgesboende Lönngårdsboende AF 0 0FK 0 0Kommunen 305 782 181 658 Landstinget 59 752 29 876Rättsväsendet 162 835 0Övriga 54 000 0

582 369 211 534

Enligt dessa beräkningar skulle effekterna av att låta en alkoholmissbrukare få bo på

Lönngården under ett år minska utgifterna från 582.369:- till 211.534:- och alltså ge en

besparing för samhället på 370.835:-. Oavsett om de exakta kostnaderna i schablonen

och i den specifika beräkningen för Lönngården stämmer i antalet kronor eller inte så är

skillnaden i omfattningen av resursutnyttjandet högst rimlig. Man kan även uttrycka det

som att Lönngårdskostnaderna samhällsekonomiskt enligt detta sätt att räkna motsvarar

en knapp tredjedel jämfört med att låta folk bo på härbärge. Till detta kommer de

humanitära vinsterna som värdighet och omvårdnad genererar och som Nilsson och

Wadeskog placerat under beteckningen sekundära effekter. D v s påverkan av familj

vänner och allmänhet och som i förlängningen utgör några av samhällets viktigaste

byggstenar: utbytet av medmänsklighet och trygghet.

Konklusion

Utvärderingen visar tydligt att boendet Lönngården fyller många positiva funktioner.

Den annorlunda inriktningen d v s acceptansen och underlättandet för såväl

missbrukaren själv som hans missbruk är förvisso otraditionellt och strider mot allt som

svensk alkoholpolitik står för. Trots detta pekar denna utvärdering på enbart positiva

följdverkningar för hyresgästerna på Lönngården. Det framstår tydligt att

alkoholkonsumtionen och missbruket för en hel del av hyresgästerna snarast är att

betrakta som ett sekundärt problem vilket styrks av att om livssituationen ändras

förändras även alkoholintaget. Ett värdigare liv skapar andra prioriteringar och värden.

Detta är i och för sig inte revolutionerande utan framkom redan på 80-talet i

Socialberedningens betänkande (SOU 1987:22) där man fastslog att det var andra

orsaker som bidrog till att ändra ett missbruksbeteende än behandling. Det handlade i

stället om av att få ett bättre liv och på andra villkor. En upplevelse som svårligen kan

komma till stånd genom hemlöshet eller härbärgesboende.

Sidan 56 av 58

Socialsekreterarna framhäver svårigheten och vikten av att hitta rätt insats till rätt

person och att inte blanda personer med olika missbruk. Det finns ett par personer som

avlidit efter det att de bott på Lönngården en period. Det är dock svårt att uttala sig om

vilken påverkan boendet och miljön hade eftersom det inom gruppen missbrukare finns

en förhöjd dödlighet p.g.a alkoholskador och det är inte säkert att utgången hade varit

annorlunda med andra eller uteblivna insatser. En komplikation i sammanhanget som

ökar dödligheten är att Lönngårdens hyresgäster befinner sig i övre medelåldern och

uppåt och det är just för denna grupp som Lönngården tillskapats. Med dessa

förutsättningar kan man förvänta sig att antalet hyresgäster som avlider på boendet

kommer att öka över tid men även att deras liv avslutas i fysisk och psykisk trygghet.

Ett problem som både socialsekreterarna och personalen oroar sig över är de

hyresgäster som med tiden p.g.a. ålder och sjukdom kommer att behöva allt mer

omvårdnad och därför då inte längre kan bo kvar på Lönngården. I dag finns inget

motsvarande boende som är beredda att ta emot personer på liknande premisser. Detta

skulle inte bara betyda ett uppbrott från kamrater och den invanda miljön för

hyresgästerna utan även utgöra ett kraftigt avbräck i den normala livsföringen och den

trygghet som hunnit i kapp dem efter åren av hemlöshet.

Ett intressant perspektiv på Lönngården är de ekonomiska följdverkningarna. Insatser

genom de svenska socialförsäkringssystemen är svåra att kostnadsberäkna beroende på

att ett agerande från en myndighet oftast resulterar i effekt hos någon annan myndighet

och det saknas bra uppföljningssystem. Genom att schablonmässigt definiera

omfattningen av hur olika marginaliserade grupper använder sig av samhällets aktörer

och olika samhälleliga insatser kan dessa prissättas. Det visar sig då att en hyresgäst på

Lönngården belastar samhällets resurser till en knapp tredjedel mot vad en person gör

som bor på härbärge. Till detta skall beaktas att näst intill alla Lönngårdens hyresgäster

uppbär pension och är självförsörjande vilket innebär att de även betalar skatt vilket inte

inkluderats i jämförelsen. I samband med Lönngårdsboende fördelas kostnaderna endast

på Landstinget och Kommunen. Trots detta så halveras utgifterna för dessa parter i

jämförelse med om personen i fråga skulle vara missbrukare och hemlös.

Sidan 57 av 58

Således fyller Lönngården inte bara en humanitär funktion utan utgör även en direkt

samhällsekonomisk vinst. Det är få samhälleliga insatser som så snabbt kan påverka och

positivt täcka in så många områden. Men vilket är då framgångsreceptet? Det förefaller

framför allt ha behövts följande ingredienser som alla omslutits med ett stort mått av

medmänsklighet: vilja, mod och kreativitet, gott ledarskap och kunskaper, flexibilitet

och insikt fördelade enligt följande:

Från politiskt håll krävs vilja. Vilja att våga se och acceptera problematiken och

att våga chansa.

Från ledningshåll krävs mod och kreativitet. Mod att våga gå emot det

etablerade och normala och att söka kreativa och innovativa lösningar.

Från verksamhetschefen krävs ett bra och kunnigt ledarskap. Förmåga att med

kunskap driva frågor och på ett prestigelöst sätt stötta sin personal.

Från personalen krävs flexibilitet och insikt. Flexibilitet för att möta

hyresgästernas behov och snabbt hantera alla de skiftande situationer och

arbetsuppgifter som arbetet innebär. Insikt för att hantera och sortera egna

behov och känslor i förhållande till andras.

Kan då Lönngårdstanken användas i flera sammanhang? Som alla andra verksamheter

är det svårt att bara överföra vissa organisationsmodeller eller regelsystem och

förutsätta att dessa kommer att fungera i andra samanhang och med andra aktörer. Men

om verksamheten tillåts växa fram på flexibelt sett som Lönngården med hjälp av

empowerment (Jacobsen & Thorsvik, 2002) fått tillåtelse att göra finns goda

möjligheter att skapa ytterligare fungerande boende utifrån rådande speciella

förutsättningar. För ansvarig ledning finns därför anledning att snarast fundera på vad

som händer efter det att Lönngården inte längre kan tillgodose hyresgästernas

omvårdnadsbehov. Det ligger nära till hands att hitta lösningen i ett nytt Lönngården

men med högre servicegrad. En annan fråga är om det är intressant att tillskapa boende

för andra utsatta marginaliserade grupper? Boende som det finns all anledning att tro

även de kommer att generera vinster på såväl humanitär medmänsklig nivå som krasst

ekonomiskt.

Sidan 58 av 58

Referenser

Blid, Mats (2006) Boende och stöd. En nationell inventering av kommunernas boendeinsatser för utsatta grupper. Socialvetenskaplig tidsskrift nr 4.

Borg, Monica; Lundberg, Titti; Lundqvist, Lars-Olof; Magnusson, Claes & Persson, Jessica (2007) Lönngården - ett boende för f.d. hemlösa äldre missbrukare. Opublicerad utvärdering. Lund: Socialhögskolan.

Jacobsen, Dag Ingvar & Thorsvik, Jan (2002) Hur moderna organisationer fungerar. Lund: Studentlitteratur

Nedavaska, Stig (2007) Verksamhetsberättelse för Lönngårdens lägenhetsboende 2000. Malmö stad.

Nilsson, Ingvar & Wadeskog, Anders (2008) Det är bättre att stämma i bäcken än i ån. Stockholm: Skandia Försäkringsaktiebolag.

Socialstyrelsen (2006). Hemlöshet i Sverige 2005 – omfattning och karaktär. Stockholm: Socialstyrelsen.

SFS 1976:511. Lagen om omhändertagande av berusad.

SFS 1984:38. Polislagen

SOU 1987:22. Missbruket, socialtjänsten och tvånget

SFS 1991:900. Kommunallag

SOU Ds 1999:46. Bostad sökes - en ESO-rapport om de hemlösa i folkhemmet.

SOU 2000:14. Adressat okänd - om hemlöshetens bakgrund, orsaker och dynamik.

SoL, 2001:453. Socialtjänstlagen

LVM, 2005:467. Lagen om vård av missbrukare i vissa fall