ledarskap med cesar - bokus.comsist men inte minst, ilusion millan. jag beundrar dig och tackar dig...

Ledarskap med Cesar

Ledarskap med Cesar.indd 1 09-06-23 09.39.56

Fler böcker av Cesar Millan och Melissa Jo Peltier

Cesar och hans hundar – naturliga lösningar på vanliga hundproblem


Ledarskap medCesar

Låt Cesar visa hur du kan förbättra din hunds liv … och ditt eget!

Cesar Millanoch Melissa Jo Peltier

Översättning: Wiveka Derans Green

Natur & Kultur


[email protected]

Omslagsbild: Alan WeissmanOmslag: Victoria BergmarkFoto: se s 320

© 2007 Cesar Millan och Melissa Jo PeltierSvensk utgåva: 2009 Natur & Kultur, StockholmOriginalets titel: Be the Pack Leader – Use Cesar’s Way to Transform Your Dog … and Your Life. Harmony Books, USA 2007All rights reserved. Published in the United States by Harmony Books, an imprint of the Crown Publishing Group, a division of Random House, Inc. New York. www.crownpublishing.comÖversättning: Wiveka Derans GreenSättning: Ljungbergs sätteri, KöpingTryck: WS Bookwell, Finland 2009ISBN 978-91-27-11900-0


Till min hustru Ilusion, inspirationskällan till min filosofi om ledarskap, och till läsarna, för att det är min fasta övertygelse att

vi genom att förändra våra liv verkligen kan bli bättre flockledare, både för våra hundar och oss själva bland medmänni skorna, och

att vi därmed tillsammans kan förändra världen.


Ta C k

I min förra bok, Cesar och hans hundar, tackade jag min fa-milj, som är mina förebilder och min inspiration, och alla andra som har bistått mig på min fantastiska resa till att bli

Mannen som talar med hundar. De är naturligtvis alla alltid i mina tankar, och utan dem hade inte den här boken blivit verklighet. Men för Ledarskap med Cesar vill jag rikta min särskilda erkänsla till alla kvinnor och den kraft de besitter – även om många inte har upptäckt den än. Något som oroar mig är att mina barn kommer att växa upp i en värld som är mycket obalanserad. En värld som kommer att behöva några otroligt begåvade flockledare om den ska kunna komma i ba-lans. Jag tror att det är kvinnorna som har nyckeln till att få världens människoflock på rätt köl. Men det kan de inte för-rän männen ärligt och uppriktigt visar uppskattning för den klokhet och det ledarskap kvinnorna har att erbjuda – och inte förrän kvinnorna själva förmår ta fram och använda det ledarskap de har inom sig. Det verkar som om många kvinnor, mer än de flesta män, instinktivt vet att ledarskap inte drivs av negativ energi.

Det handlar inte om att sätta upp en person mot en an-nan, ett land mot ett annat eller en religion mot en annan. Samtidigt tror jag att kvinnor – snarare än män – är inställda på att arbeta för flockens bästa. Vi människor måste, precis som hundarna, komma ihåg att utan flocken är vi ingenting.


8 tack

Jag har sett mycket mer förståelse och medkänsla hos kvinnor än hos män. Det är kvinnorna som har lärt mig vad lugnt och säkert ledarskap är och betyder, och det är dem jag kan tacka för att jag har blivit en bättre, mer harmonisk ledare på alla områden i mitt liv, inte bara bland hundarna.

Hos hundar handlar allting om flocken. De har ett instinktivt sätt att vara, som vi människor också kan få tillgång till, bara vi bestämmer oss för att säga: ”Eftersom jag är här på jorden, så ska jag göra det allra bästa av varje minut av livet – jag ska leva fullt ut, och jag ska få alla i min omgivning att må så bra som möjligt.” Jag är skyldig hundarna ett stort tack för de värden jag har lärt mig av dem, sådant som ärlighet, integritet, fasthet och lojalitet. Det är sådant som en sann flockledare är gjord av.

Dessutom vill min medförfattare och jag tacka:Scott Miller, vår litterära agent på Trident Media – du är inkar-nationen av ”fantastisk”. Dessutom tackar vi Shaye Areheart, Julia Pastore, Kira Stevens och Tara Gilbride på Random Hou-se – det är välsignat att få arbeta med er igen. Laureen Ong, John Ford, Michael Cascio, Char Serwa och Mike Beller på National Geographic Channel – vi är stolta att få börja på den fjärde säsongen av tv-serien. Och National Geographics otro-liga publicitetsavdelning under ledning av Russell Howard har återigen överträffat sig själva, och då vill vi särskilt nämna Chris Albert, som alltid har varit med oss i både med- och motgång, och som förmår behålla sitt goda humör, vad som än händer. Vi tackar Bonnie Peterson, George Gomez, Nicho-las Ellingsworth, Todd Carney, och Christine Lochmann på MPH för att ni har lyckats hålla ordning på alla fotografier och ritningar, och Heather Mitchell för research och fakta-granskning. Ett särskilt tack till fil dr Alice Clearman och vet.


9tack

med.dr Charles Rinhimer för er vetenskapliga expertis och era ovärderliga synpunkter, och till Tom Rubin för hjälp i lagfrå-gor. Clint Rowe, det var en stor ära att få arbeta tillsammans med dig och Wilshire – vi är mycket tacksamma för att vi fick ta del av din stora kunskap. Och tack till våra producenter, Kay Sumner, Sheila Emery och SueAnn Fincke, som är pro-grammet Mannen som talar med hundar. … Och naturligtvis, sist men inte minst, oändligt många tack till hela teamet runt inspelningarna, filmare, redaktörer och producenter.

Melissa Jo Peltier vill dessutom tacka:Jim Milio och Mark Hufnail – efter en lång, slitsam väg är vi fortfarande på banan! Ni två är verkligen världens bästa medarbetare.

Som vanligt vill jag tacka min far, Ed Peltier, och min otro-ligt hjälpsamma vänkrets (på Manhattan och i Nyack), särskilt Tamara, Gail, Everett, och särskilt Victoria A. Min förtjusande styvdotter Caitlin Gray har alltid ett leende till övers, även när jag är stressad.

Min underbara man, John Gray – tack för att du är min lugna och trygga hamn när det stormar, såväl som min ständigt lika pålitliga partner i vår A Moveable Feast (svensk titel En fest för livet, roman av Ernest Hemingway. Ö.a.)

Sist men inte minst, Ilusion Millan. Jag beundrar dig och tackar dig för din generösa personlighet. Och Cesar, tack för att du har förändrat mitt liv och för att du har hjälpt mig att bli en lugnare, säkrare och mer balanserad flockledare, både för djuren och för människorna i mitt liv.


i n n e h å l l

Tack 7

Förord 13

Spegel, Spegel? 17

f ö rs ta d e l e n 39

Få din hund i balans 39

1 Hur ser man att hunden är obalanserad? 41

2 Disciplin, beröm, straff 61

3 Världens bästa verktyg 95

4 Förstå och tillgodose rasens behov 129

Rasens betydelse 133 • Fågelhundar 137 • Drivande

hundar 150 • Brukshundar 159 • Vallhundar 164 • Terrier

gruppen 169 • Dvärghundar 171 • ”Sällskaps hundar” 174

• Rasen är bara en kostym 174

a n d r a d e l e n 179

Om vår egen balans 179

5 Dysfunction Junction 181

6 Energi och attityd 203


7 Ledarskap bland hundar … och bland människor 227

8 Våra fyrbenta terapeuter 251

Epilog 271

Appendix 275

Några råd för hur man blir en bra flockledare 275

Det första mötet 275 • När hunden ska hälsa på nya människor

(särskilt barn) 277 • Gäster i huset 278 • Promenaden 280

• Tillbaka från promenaden 284 • Utfodringen 285

• Hundar som vaktar maten 287 • Aggressiva hundar 289

• Ta plats 293 • Tvångs mässiga beteenden och

fixeringar 296 • Stress under veterinär besök 298

• Hund parken – rasthagen 302 • Välja hund med rätt

energi 306 • Komma hem med en ny hund 309

Noter 313

Rekommenderad litteratur 318

Några amerikanska organisationer för

donationer till djurräddning 319

Bildrättigheter 320

Register 321


4

Förstå och tillgodose rasens behov

”En riktigt, riktigt trevlig och bra hund kan man inte avla fram

eller köpa sig till, den är en naturens lyckträff.”

E B White

Några vänner till oss, som jagar”, sa John Grogan tankfullt, författare till boken Marley & Me, ”kom-mer hit, ser Gracie och utbrister: Gud! Vilket slöseri!

Att du som inte jagar ska ha en så magnifik jakthund!” De såg omedelbart att hon är en alldeles unik begåvning.

Detta var sommaren 2006, och deras älskade gula labrador Marley, som hade vunnit så många hjärtan över hela världen,

”


ledarsk ap med cesar130

hade dött. Jag hade rest till en stilla, lantlig idyll i Pennsylvania för att hälsa på John och Jenny Grogan, Marleys ägare, som hade dyrkat honom. Nu gällde det deras nya labrador, den vackra Gracie. Fastän Gracie var av samma ras som Marley, så var det helt andra problem med henne. Eller var det inte det?

”Grogans, Gracie och jag”

När de hade sörjt sin avgudade Marley en tid, så insåg paret Grogan – i likhet med så många andra av oss – att ett hem inte är ett riktigt hem utan en hund. Nio månader efter Marleys död åkte Jenny till en labradoruppfödare och valde ut en för-tjusande valp som liknade deras förlorade vän. Eftersom Mar-ley hade varit så våldsamt energisk och ostyrig, så föll Jenny för den här lilla valpen, som verkade så lugn och snäll. Hon tog hem den, och efter de tretton åren med Marley skulle väl den här valpen kunna bli den perfekta hunden. Familjen döpte henne till Gracie.

Gracie var mycket lugnare och snällare än Marley, precis som Jenny hade hoppats. Till skillnad från sin föregångare tuggade hon inte sönder möbler och kläder, eller skadade sig genom att försöka gräva sig ut genom väggarna så snart det var åskväder. Gracie var inte rädd för höga ljud, som Marley, hon var inte lika frenetisk som han, och hon hade inte samma behov att kasta sig om halsen på alla som kom på besök. Inne var hon lydig och snäll, även om hon kunde vara lite reserve-rad och gå undan ibland, till skillnad från Marley, som alltid ville vara i centrum. Men så fort hon kom ut blev det problem för Grogans.

John och Jenny har en tomt på två tunnland, och de har


Förstå och tillgodose rasens behov 131

berg, skog, bäckar och sjöar, ekorrar, kaniner och andra vilda djur inpå knutarna – en egen fridfull oas – rena paradiset för en hund. De lät gräva ner ett elstängsel runt området för att Gracie skulle få springa omkring som hon ville därinnanför hela dagarna. I likhet med många andra som kontaktar mig för olika hundproblem trodde de att hon på så sätt skulle få tillräckligt med motion utan att de behövde gå ut och gå med henne. Men i det ögonblick Gracie kom utanför dörren blev hon som förbytt. Hon kom inte när man ropade, och det enda sättet för Jenny att få in henne i huset var att locka med korv. ”Det går jättebra – ända tills man har slut på korven”, anmärkte Jenny uppgivet. Ett annat problem – som Grogans inte trodde hade den minsta bäring på Gracies totala brist på lydnad – var hennes jaktmani. Hon jagade hela dagarna och åt upp vartenda mindre djur som råkade förirra sig in på tomten. Kunde hon få fatt i en fågel så åt hon den också. För att få ägg hade familjen några hönor som spatserade omkring och pickade i sig nyttigheter. Alla tyckte naturligtvis om hönorna, och de blev nästan som keldjur. Tyvärr blev två av hönorna förpassade till de evigt gröna ängarna av Gracie som tränade sina rovdjursinstinkter på dem. ”Hon käkade upp Liberace”, erkände Jenny med en grimas. ”Man ser på sin hund med andra ögon när den har ätit upp ett annat av ens husdjur.” Grogans flyttade in den osynliga elgränsen så att hönsgården kom en dryg meter utanför, för att Gracie inte skulle frestas att gå över gränsen och jaga hönorna. Men hon jagade dem lika intensivt i alla fall, och hönorna kunde inte få spankulera omkring fritt längre. När Gracie var i rov-djurstagen kunde ingen korv i världen få henne att lyda sina ägare.

För mig var saken helt klar. Lydnadsproblemen och jagan-det hade samma orsak. Grogans hade köpt sig en renrasig


132 ledarsk ap med cesar

elit-retriever, och när de tog hem henne fick de ju samtidigt med sig hennes genetiska uppsättning anlag. Fastän Gracie var både trogen, lojal och vänlig, så fick hon inte alls vad jag brukar kalla sina djur-plus-hund-behov tillgodosedda, nämli-gen att få regelbunden och ordnad motion och tydliga regler och gränser att hålla sig till. Därför kom de på kollisionskurs med hennes ras, vilken nu tog överhanden och hon var tvungen att göra sig av med all överskottsenergi och frustration genom att jaga som en besatt. Ju mer rasrenhet det är i en hund, desto större krav har hunden på att få utlopp för sin innebo-ende rasspecialitet. Gracies genetiska arv, hennes ras, gjorde henne till en specialbegåvad, fokuserad och ovanligt duktig jakthund – men inte till någon så värst respektfull sällskaps- hund.

Gracie får träna på en av Grogans överlevande hönor. Nu måste hon avstå från att jaga.


Förstå och tillgodose rasens behov 133

Rasens betydelse

Om vi ska kunna uppfylla våra hundars behov, så att de i sin tur glatt och villigt kan uppfylla våra, är det viktigt att vi börjar med att förstå djuret i dem. Alla djur måste arbeta för mat och vatten, och alla djur kommunicerar genom energier. Nästa steg i kommunikationen är att vi förstår hunden i dju-ret. Eftersom hundar är sociala köttätare är de beroende av att tillhöra en flock. De vill leva i en viss ordning – klara, tydliga regler och gränser – och i en uttalad hierarki, där man har en rangordning och en arbetsordning. Hundar uppfattar världen omkring sig först och främst med luktsinnet, sedan med synen och allra sist med hörseln. Tro det eller ej, men bara genom att du betraktar din hund som i första hand ett djur och i andra hand en hund, så kan du undvika eller hantera olika problem du kan komma att stöta på med den.

Nästa nivå i hundens psykologi är rasen. Precis som hun-den tar emot signaler från sin inneboende djursida och sin hundsida, så kommer den att lyssna till vad rasen säger, och ju mer rasren hunden är, desto mer kommer den att följa just de signalerna.

Men rasen betyder inte allt

Jag håller inte med om det som verkar vara mångas åsikt: ”En gång ras, alltid ras” – att en viss rastillhörighet med naturnöd-vändighet skulle prägla en hunds beteende för resten av livet, särskilt inte om man ser hunden först och främst som djur och därefter som hund. När folk kommer och säger: ”Jag är jät-terädd för pitbullhundar, de dödar ju folk!” så låter jag dem träffa Daddy the Pitbull, den klart lysande stjärnan i min hund-flock. Han är den raraste, mysigaste, snällaste och vänligaste


ledarsk ap med cesar134

hund man kan tänka sig. Han är en riktig pitbull, och om man bara dömde efter hans huvud och hals skulle han nog kunna skrämma en och annan! Men alla som känner Daddy vet, att inuti den där pitbullkostymen bor det alldeles fantastiska, älsk-värda djuret hund. Så länge jag bara känner till och tillgodoser de behov djuret och hunden har, kommer inte hans pitbullsida att visa sig på något negativt sätt. Men om man negligerar dju-rets/hundens rättmätiga krav, så kan rasen mycket väl komma att göra sig gällande när hunden ska hantera den uppdämda energi som då lätt uppstår.

Det DNA som finns i hundens rasgener är så att säga en del av hundens ”varudeklaration”. Raserna är framavlade för vissa specifika ändamål, så ju mer ras det är i en hund, desto mer sannolikt är det att rasens specialitet visar sig när en hund måste göra sig av med överskottsenergi och frustration.

Jag började påverka Daddy när han var fyra månader. Om jag inte hade låtit honom röra sig ordentligt varje dag när han var unghund, om jag inte hade varit väldigt tydlig och konsekvent med regler och gränser ända från valptiden och om jag inte hade varit flockledare till 100 procent för honom, så kanske Daddys pitbullgener hade fört honom i en helt annan riktning. Vad jag menar är, att han genom mitt lugna och engagerade flockledarskap slapp att bli ”offer för sin ras”. Inte heller nå-gon av de andra sex, sju pitbullhundarna jag har i min flock (alla var de folk- eller hundilskna innan de blev rehabiliterade) behöver spela rollen av farlig, människoätande pitbull längre. Genom att jag tillfredsställer deras grundläggande behov som djur och hundar, kan jag klä av dem deras pitbullkostym och låta dem få njuta av att leva normala hundliv tillsammans med andra hundar.

Vi får inte glömma att det är vi människor som har skapat raserna. Det var vi som designade de varudeklarerade origi-


15 minuters koncentrerad vandring enligt flockle-

darmodellen

5 minuters ”belöning” (nosa etc)

15 minuters koncen-trerad vandring enligt

flockledarmodellen

10 minuters ”belöning” (nosa, göra ifrån sig)

15 minuters organiserad, koncentrerad vand-ring ”framåt”, med hunden/hundarna vid sidan eller bakom dig (flockledar-modellen)


30 minuters koncentrerad

vandring enligt flockledarmodellen


15 minuters koncentrerad vandring enligt flockledar-modellen

1 timmes flockledarpromenad

1 timmes flockledarpromenad

”Fixa promenaden”Promenaden ska vara minst en timme, och innehålla olika aktiviteter där hunden får ”gå ordentligt”, nosa runt och göra ifrån sig, till exempel som cirkeldiagrammen visar. Det övre är för sådana hundar som brukar vilja gå en stund innan de gör ifrån sig, och det undre gäller sådana som brukar klara av toalettbesöket allra först.

Ledarskap med Cesar_Bildark.indd 1 09-06-23 09.37.58

innan du kopplar hundenVar lugn, säker och bestämd, redan innan du tänker på kopplet och att hun-den ska gå ut. Vänta lugnt tills hunden är lugn och snäll innan du sätter på kopplet.


Vänta innanFörNär hunden är kopplad men fortfarande lugn kan du öppna dörren. Är den lugn och samarbetsvillig nu också? Om inte får du vänta igen. Det är du som går ut först, sedan kan hunden få komma efter. Den får aldrig tränga sig före.


ledarskap med cesar - bokus.comsist men inte minst, ilusion millan. jag beundrar dig och tackar dig...

Documents