LokalekoInformatIon från SkogSStyrelSen

nummer 2 I 2016

Skaraborg- Fyrbodals

distrikt

Ny distriktschefDen 4 april började Conny Kjell som distriktschef för det nya distriktet Skaraborg-Fyrbodal. Conny kommer från Lerdala, utanför Skövde. Närmast kommer han från Stock-holms universitet, där Conny arbetat som ekonomichef.

Tillsyn av skyddade områdenVarje år besöker vi på distriktet några av de biotopskydd och områden skyddade genom naturvårdsavtal som finns i vårt distrikt. Arbetet är en del av den återkommande upp-följning som vi gör i skyddade områden.

Kort innebär detta att vi ser över gränser, fångar upp skadliga händelser och eventuella

skötselbehov. Ibland åtgärdar vi direkt det som upptäcks vid fältbesöket, som exempelvis en dåligt markerad gräns. I andra fall behöver vi följa upp eller kontakta dig som markägare, till exem-pel vid skötselbehov.

I år besöker vi framför allt områden som ligger i kommunerna Strömstad, Munkedal, Färgelanda, Orust, Kung-älv, Stenungssund, Grästorp, Essunga, Vara, Falköping och Gullspång.

Vill du göra en skötselåtgärd i ett skyddat område på din mark, har funderingar på gränsen eller om du vet att det skett en skadlig händelse är

du välkommen att kontakta Samuel Sjöberg, telefon 0522-64 57 16.

Foto: Lars Severö

De kommande veckorna kom-mer Conny att ägna sig åt att sätta sig in i Skogsstyrelsens

arbete.– Det finns mycket förhoppningar

på mitt nya arbete vid Skogsstyrelsen. Att få komma just i detta läge och att få vara med och forma det nya distriktet känns extra spännande, säger Conny. Jag har viljan att utveckla distriktet och att fortsätta bygga bra relationer

med alla skogsägare men också med alla andra som tar del av skogen. Att få arbeta som chef och tillsammans med kompetenta medarbetare utveckla och förbättra organisationen är en stor utmaning.

– Att lära känna en ny verksamhet och lära mig mer om skogliga frågor känns också nytt, men riktigt roligt. Jag tycker att Skogsstyrelsens vision ”Skog till nytta för alla” känns helt rätt för

mig. Jag är personligen intresserad av skog, tycker om att vistas i skogen men är ingen skogsägare. Kul att även jag kan få vara med och ta del av skogen.

Foto: Viveca Luc

Tränad hundnos hittar angripna granarNär Lias har fått på sig ar-betstäcket och Mikael gett klartecken är det full fart ut i skogen. Vid perfekta vindförhållanden kan Lias känna doften av angripna granar på över 200 meters avstånd.

Mikael Johansson tillsammans med hundarna Lias 7 år och Frasse 1,5 år. Frasse är under utbild-ning.

När Lias känner doften av en angripen gran springer han fram till den och krafsar på stammen tills hundföraren Mikael Johansson kommer.

Mikael Johansson från Skövde är tillsammans med hunden Lias inne på sin fjärde säsong

som sökhundsekipage. Tillsammans söker de rätt på granar som är angripna av granbarkborre.

Det började med att Mikael läste en artikel om hur man kan träna hundar till att söka rätt på granbarkborrean-gripna granar.

– Jag tyckte det verkade väldigt roligt och intressant och något som passade mig, eftersom jag har stort intresse för både hundar och skog, säger Mikael.

Mikael och Lias började utbilda sig och har därefter varit anlitade av privata skogsägare, myndigheter och skogsbolag där det har varit problem med granbarkborre.

I maj-juni svärmar granbarkborren. Den söker då lämpligt material att föröka sig i. Bäst är vindfällen och kvarlämnat virke som ännu inte torkat samt försvagade träd i solvarma lägen. Om det blir många granbarkborrar kan de angripa och döda stående granar. Granbarkborren för också med sig blånadssvamp som försämrar virkes-kvaliteten.

ETT SÄTT FÖR ATT BEGRÄNSA skadorna är den så kallade sök- och plockmeto-den. Den går ut på att hitta angripna granar och få ut dem ur skogen innan barkborrarna lämnar dem. Men att hitta dem kan vara svårt och tidsödan-de för oss människor. Detta bekräftas

av Skogsstyrelsens skogsskadeexpert Gunnar Isacsson:

– Tack vare hunden kan man hitta angripna granar tidigt, direkt efter svärmning. Hunden hittar mycket mer än en människa som är ute och tittar efter borrmjöl. En erfaren hund känner även när barkborrarna har angripit högt upp i granen.

GRANBARKBORREN BÖRJAR sitt angrepp med att hanen borrar sig in i barken och gräver ut en parningskammare. I samband med detta sänder han ut sitt feromon, ett doftämne som på bark-borrarnas språk betyder ”Här finns det massor med mat! Kom hit allihop!”.

Det är den här doften, feromonet, som man lär hunden att känna igen och markera.

– Fördelen med att söka med hund är att man söker av stora arealer på kort tid. Cirka 10 hektar per timme och på en hel arbetsdag 60–80 hektar, säger Mikael.

DET SYNS ATT Mikael och Lias är ett sammansvetsat team och det är en för-utsättning för att lyckas med arbetet. Som förare krävs det att se till hunden jobbar under rätt förutsättningar. Att

man lägger upp arbetet så att hunden går rätt i vinden och att man är duktig på att läsa sin hund.

När Lias känner doften av en angripen gran stannar han där tills Mikael kommer. Granen snitslas samt markeras i GPS:en. Skogsägaren får en rapport med alla angrepp, både på en kartbild och med koordinaterna.

– För att bli en bra barkborrehund behöver hunden ha ett stort driv och arbetslust, vara lättlärd och tycka om att jobba med nosen, säger Mikael. Den måste tycka att belöningen är roligare än alla andra störningar i skogen. Mina hundar är tokiga i tennisbollar.

Att Lias gillar belöningen råder det ingen tvekan om.

Efter en massa bus med husse är det sedan inga problem för Lias att arbeta vidare för att söka reda på fler angripna granar. Hektar efter hektar.

Text: Maria Schelin Foto: Viveca Luc

Det första skyddade skogsområdet i Nya KometBengt Larsson i Dals-Ed visste att hans skog var an-norlunda. Den gamla betade skogen med grova ekar och lindar samt de gamla kultur-lämningarna är ett fantas-tiskt vackert område värt att bevara. Därför tvekade inte Bengt att kontakta Skogsstyrelsen då han läste om att skogsägare nu själva kan föreslå vilka områden som bör skyddas.

Gamla ihåliga träd och grov död ved hyser många hotade arter. Särskilt stor mångfald förknippas med trädslagen ek och lind.Sedan 2015 kan skogsägare i hela

landet på eget initiativ anmäla värdefulla områden för skydd

och få ersättning för det. Arbetssättet kallas Nya Komet. Bengt skickade in en intresseanmälan och ekhagen blev det första skyddade området i Västra Götalands län.

Det är en fin senvintermorgon när vi besöker Bengt. Det är stiltje och isen ligger kvar på Grannsjön. Hackspettar-na trummar och det kvittrar i skogen. Snön låter oss ana de gamla rösena som är spår av tidigare människors aktivitet. Det finns inga tankar på att avverka den här skogen.

– Produktiv skogsmark kan man ha någon annanstans. Man kan ha många mål med sin skog, men vissa värden går det inte att sätta prislapp på, tycker Bengt. Man kan säga som så att jag får ersättning för en frivillig avsättning. Sen hur det slår på långsikt, vilket som är mest lönsamt eller inte det är svårt att säga.

BENGTS SKOG HAR HÖGA naturvärden och det är det viktigaste kravet för att kunna få ersättning. Skogen var inte registrerad som nyckelbiotop eller ob-jekt med naturvärde i Skogsstyrelsens

inventeringar. Men efter ett fältbesök konstaterades det att skogen har de rätta förutsättningar för skydd.

– Att jag får det skyddat är ju ett sätt att känna en garanti för att det bevaras för eftervärlden.

Bengt har arrenderat ut marken och skogen betas. Gamla betesmarker som den här har en hel del värdefulla blom-mor som är kopplade till den gamla hävden. Skogen kommer i fortsättning-en att betas, men vissa åtgärder måste göras så att blommorna och värdena på ekarna, lindarna och asparna inte försvinner.

– Även om området har betats konti-nuerligt under en lång tid, har det inte

förekommit någon slåtter på väldigt länge, säger Bengt.

ATT ÖPPNA UPP miljöerna kommer att gynna de grova ekarna, andra växter och djur samt även de gamla rösena som kommer fram. I värdefulla eller skyddade områden finns det möjlighet att få hjälp till naturvårdande skötsel i form av rådgivning och ekonomiskt stöd.

Vill du bevara skog?Din kännedom om din skog och dess värden är ett värdefullt komple-

ment till myndigheternas kunskap. Nu kan du själv föreslå områden med höga naturvärden för skydd ge-

nom att skicka in en intresseanmälan.

Du kan hitta mer information och intresseanmälan på: skogsstyrelsen.se/skaraborg-fyrbodal/nyakomet

Eller kontakta:

Anna Nordh, tfn 0522-64 57 11, anna.nordh@skogsstyrelsen.se Arne Jansson, tfn 0500-38 12 04, arne.jansson@skogsstyrelsen.se

Text: Mayra CaldizFoto: Lars Severö

Bengt har jobbat många år i skogen. Idag är han pensio-när men han har inte lämnat sågen.

Om ni vill ha kontakt med någon från distriktet så besök vår hemsida www.skogsstyrelsen.se/skaraborg-fyrbodal

AnsvArig utgivAre: Maria Larsson

redAktör: Maria Schelin

grAfisk produktion: Annika Fong Ekstrandwww.skogsstyrelsen.se

Nu är gärdesgårdarna resta igenRobert och Anna-Karin Jarl sökte för några år sedan stödet Skogens mångfald, ett stöd som fanns med i det dåvarande landsbygdsprogrammet. Stödansökan beviljades av Skogsstyrelsen och sedan dess har skogsägarparet bland annat röjt fram stigar, gärdes-gårdar, brynmiljöer och friställt ekar på fastigheten.

En av de första åtgärderna som Robert visar då vi besöker honom är en tydligt framröjd

stengärdesgård i den typiska Bohuslän-ska ekskogen.

– Här har gärdesgården varit till för betesdjur på skogsbete. De andra gär-desgårdarna på fastigheten har istället markerat gränserna. Muren var ganska rejält nedrasad innan vi restaurerade den och lyfte tillbaka alla stenarna. Nu syns den väldigt väl för alla som går förbi här.

Området, som ligger vid Rörtången nordväst om Kungälv, är ett populärt rekreationsområde med många prome-nadstigar.

Robert och Anna-Karin sökte stöd för att röja fram 2 200 meter stengär-desgård och stig. Arbetet pågick under cirka tre år. Informationen om stödet hittade de på Skogsstyrelsens hemsida. Det var ganska mycket jobb med att röja bort sly.

– Tyvärr är det väl så att sly kommer upp fort igen om man inte håller efter det hela tiden, säger Robert. Men vi vurmar ju för våra gärdesgårdar. Att det finns lite ersättning att få för detta är bra, framförallt för att få det gjort.

DET FINNS ÄVEN ett naturvårdsavtal på fastigheten och Robert leder oss vidare på en av de många promenadstigarna i området. Vi möts av en fantastisk lövskog med gammal bok och ask samt

döda alar. Vi kan konstatera att den mindre hackspetten hittat hit.

Många av besökarna ger positiva kommentarer om skogen. Under vår promenad möter vi en mor och dotter som är ute och promenerar med sina hundar i området. De uttrycker en stor uppskattning över området och tycker att det är ett fantastiskt strövområde, särskilt det rika fågellivet poängteras.

Hur tyckte du att det var att söka stödet hos Skogsstyrelsen?

– Jag upplevde inte att det var något problem att fylla i själva ansökan och söka stödet. Däremot var det mycket arbete för att ta alla kontakter som be-hövdes för att genomföra friställningen av ekarna. Kan man inte så mycket om detta själv så är det svårt att uppskatta

kostnader och få det att bli rätt. Det enda som var komplicerat med stödet i övrigt var att skaffa fullmakter från alla grannar för gärdesgårdarna som också utgör fastighetsgränser.

Det de värdesätter mest med åtgär-derna är framförallt gärdesgårdarna som har restaurerats och stigarna som har röjts fram.

– Vi går i skogen nästan varje dag och vi vill att det ska se fint ut, säger Robert.

Från och med 2016 erbjuder EU:s landsbygdsprogram skogsägare stöd för att förbättra skogens miljövärden.

För mer information kontakta: Bengt Skalstad, tfn 0522-64 57 04 eller Anders Wiborg, tfn 0500-38 12 03.

Text: Anna NordhFoto: Lars Severö

Robert Jarl visar Anna Nordh en gammal inäga där man hade potatisåker förr. Inägan är helt omgärdad av en stengärdesgård. Hasselbuskarna som växte i muren har röjts bort och stenarna som låg spridda på marken har lyfts tillbaka.