1

LuffarkavlenNummer 1 2020Skogsluffarnas orienteringsklubb

25-manna - åretsroligaste tävling

Barn- och ungdomsverksamheten

En skogsknarkares bekännelser

2

InnehållLEDARE 3

O-RINGEN -25 4

BARN- OCH UNGDOMSVERKSAMHETEN 5

JUKOLA 6-7

5-DAGARS 8-9

SWIMRUN 10-11

HÖSTTRÄFFEN 12

TRAILRUN 13

25-MANNA 14-15-16

HANDIKAPPLOPPET 17

PLANERINGSDAGEN 18

HÖSTBLOTET 19

LUFFARLIGAN 20

FAMILJEN FALKENSTRÖMS ÖDEN OCH ÄVENTYR 21

ÄLGBAJSINVENTERING 22

PEPPARKAKSJAKT, SKINKLOPP OCH LUCIAFIRANDE 23

CAFÉ BROTORP 24

Kalender Januari 4 Café Brotorp startar 7 Vårens tisdagsträningar börjar 23-26 Skidläger i Orsa Grönklitt 26 Luffarna arrangerar Vinterserien.

Februari 1-2 Stockholm indoor Cup. . 8 13-14-träff 19 Årsmöte Sportlovsöppet i Café Brotorp Mars 25 Våffeldagen i Brotorp 27-29 Ungdomsläger

April 4 Naturpasspremiär, 50-turen i Brotorp 22 Luffartjejernas Våryra 25 Prova på orientering i Brotorp, forts. 9/5,16/5, 23/5 och 30/5 28 KM-terränglöpning vid Brotorp

Maj 1-3 10Mila Kungsängen 7 Nybörjarkursen börjar 7 U-serie 1 13 Sthlm City Cup 1 19 Sthlm City Cup 2, KM sprint 26 U-serie 2 27 Sthlm City Cup 29-31 Stof-läger

Juni 3 Sthlm City Cup 3 5-7 Ösaträffen 6 Brostugedagen 8 Bagisloppet 13-14 Jukola, Venla

RedaktionTommy LjuseniusBritt-Marie Skog

Redigering och layoutMalin Skalsmalin.skals@gmail.com

OmslagsbildIngrid Paulsson

TryckÅsö Föreningsråd 08-644 72 10

Hej alla luffare!

Nu har jag kommit igång med Luffar-kavlen. Andra numret, inte illa!

Med hopp om en snöig fortsättning på vintern!

Malin Skals

3

Ledare

Det är förstås inte helt enkelt att ”dela skog med” Ravinen och Järla. Båda är ju utpräglade elit-

klubbar. Personer som redan är etablerade orienterare eller ungdomar som siktar mot stjärnorna kommer med stor sannolikhet inte att söka sig till Skogsluffarna. Det gör de troligen rätt i, eftersom vi inte besitter kapacitet att erbjuda träning på elitnivå. Vi har heller inte (ännu) möjlighet att ställa upp lag som krigar i täten på de stora budkavlarna.

Vad är då våra konkurrensfördelar? Vår styrka upplever jag främst ligga i att vi är en ”trivselklubb”. Vi är inte större än att alla som vill vara aktiva har sin givna plats, vi lär känna varandra och vi trivs tillsam-mans. Vi behöver inte fråga varandra ”vem är det?”, när någon spurtar mot mål i Skogsluffarnas färggranna dräkt. Det har jag flera gånger upplevt när någon spurtar in i de stora klubbarnas dräkter. Vi som samlas runt Luffarnas standar är en skara kompisar, som känner varandra och som känner för varandra. Dessutom är det ju ingen mördande konkurrens om att få vara med och springa i våra budkavlelag, som fallet är i elitklubbarna. Även sådant kan annars skapa både motsättningar och stress.

Brotorp är navetBrotorp är en oas i storstadsdjungeln!

Ungefär så har många uttryckt sig, och det är något jag gärna instämmer i. Vi har

också personer som Britt-Marie Skog, Olle Öberg och Ulf Ranhed som ser till att det så att säga ”är ordning på torpet”, att det städas, renoveras, målas, klipps gräs med mera. Även detta utgör tveklöst en trivsel-faktor. Om Ravinen och Järla är ”stormak-ter” i resultatlistorna, kan vi nog säga att vi är stora när det gäller trivsel och gemen-skap. Detta är alls icke att förakta – tvärt-om!

Vi behöver förstärka vår kompetensVi har nästan 400 medlemmar och det

gör att vi egentligen inte någon ”små-klubb”. Vi har ungefär samma medlems-antal som IFK Lidingö, som var bästa svenska klubb på 25-manna, men sam-mansättningen av klubbens medlemmar ser mycket annorlunda ut. Förvisso har vi medlemmar som ställer upp som ung-domsledare, som klipper gräs, som kokar soppa och som gräddar våfflor. Vad vi saknar är en bred kompetens inom orien-tering som är vårt kärnområde. Dukti-ga orienterare börjar vi att få bland våra ungdomar. Däremot har vi stort behov av att bredda vår kompetens och att föryngra inom styrelsearbete samt inom karthante-ring, banläggning, arrangemang och trä-ning. De medlemmar som är kunniga i

Vilka är våra konkurrrens-medel?

Kalender Januari 4 Café Brotorp startar 7 Vårens tisdagsträningar börjar 23-26 Skidläger i Orsa Grönklitt 26 Luffarna arrangerar Vinterserien.

Februari 1-2 Stockholm indoor Cup. . 8 13-14-träff 19 Årsmöte Sportlovsöppet i Café Brotorp Mars 25 Våffeldagen i Brotorp 27-29 Ungdomsläger

April 4 Naturpasspremiär, 50-turen i Brotorp 22 Luffartjejernas Våryra 25 Prova på orientering i Brotorp, forts. 9/5,16/5, 23/5 och 30/5 28 KM-terränglöpning vid Brotorp

Maj 1-3 10Mila Kungsängen 7 Nybörjarkursen börjar 7 U-serie 1 13 Sthlm City Cup 1 19 Sthlm City Cup 2, KM sprint 26 U-serie 2 27 Sthlm City Cup 29-31 Stof-läger

Juni 3 Sthlm City Cup 3 5-7 Ösaträffen 6 Brostugedagen 8 Bagisloppet 13-14 Jukola, Venla

sådant är dels ganska få, dels ofta gan-ska gamla. Sammantaget behöver vi få till stånd en ”kompetensförstärkning”, om vi i framtiden ska vara en orienteringsklubb att räkna med, även om vi för den skull inte har ambitionen att vara en elitklubb. Utifrån detta ställer jag frågan: Har du, som medlem i Skogsluffarna, lust att utveckla din kompetens inom något av nämnda områden och samtidigt bidra till trivsel och gemenskap? Kontakta då mig eller någon annan i styrelsen. Stockholms orienteringsförbund arrangerar regel-bundet utbildningar och klubben betalar kursavgifterna. Vi behöver som sagt både bredda och föryngra vår kompetens inför framtiden.

År 2021 är vi t ex med och arrangerar Ungdoms-SM, och det är förstås en tävling av högsta rang, där vi verkligen måste visa att vi håller måttet som arrangörer.

Tommy Ljuseniusordförande

Brotorp är navet. Här samling inför KM i terränglöpning i maj 2019.Foto: Britt-Marie Skog

4

O-ringen

År 2025 är det 50 år sedan Stock-holm arrangerade 5-dagars. Då gick samtliga etapper nere på

Södertörn och Västerhaninge var central- ort. Då var Skogsluffarna starkt involve-rade i arrangemanget. Tillsammans med Hammarby IF hade vi huvudansvaret för den andra etappen som gick nere vid Eke-by inte så långt från Berga. Bosse Åhgren och Björn Ekblom jobbade med banlägg-ningen, men dessutom var ett stort antal medlemmar engagerade i olika roller, t ex i uppbyggandet av andra etappens TC.

Under hela veckan var vi sedan ett tap-pert gäng som satt i långtradarsläp och räknade tider för hand. Ja, man gjorde så på den tiden. Det var väldigt hett och man var inte så långt från värmeslag, när man satt där och räknade timme ut och timme in.

Efteråt, när vi utvärderade klubbens insats, kom vi fram till att den nog varit i mäktigaste laget. Under ett par år hade övrig klubbverksamhet helt klart fått stå tillbaka.

Ett nytt konceptInför 2025 vill Stockholms orienterings-

förbund få klart för sig i vilken utsträck-ning klubbarna är beredda att gå in och medverka i arrangemanget. Styrelsen kom-mer att få närmare information i januari och utifrån detta bilda oss en uppfattning huruvida vi vill vara med på tåget. Totalt sett lär det vara mindre jobb än för 50 år sedan. Det finns numera ett centralt kansli, mycket jobb görs numera med da-

torkraft och sist men icke minst avser man att inte ha någon central tältstad. Delta-garna får bosätta sig efter eget gottfinnan-de på ett antal campingplatser, på vandrar-hem och på hotell. För att vara klimatsmarta avser man att förlägga etapperna så att man kan nå dem med pendeltåg och kanske även med T-ba-na. Med lite tur kan någon etapp komma att avgöras på någon av våra kartor.

O-ringen till Stockholm 2025?

Beslut tas vid årsmötetVid årsmötet, den 19 februari, kommer

klubben att fatta beslut om, och i vilken utsträckning, vi vill vara med och jobba med arrangemanget. Innan dess ska ni få tillgång till mera skriftlig information, så att ni får underlag för att fatta ett vist be-slut.

Tommy Ljusenius

Årsmöte i Skogsluffarnas OK

Onsdag 19 februari 18.30

Lokal: Församlingssalen i SkarpnäckskyrkanAdress: Skarpnäcks Allé 31

Fika (smörgås o semla) serveras från kl 18.00.

Nära Skarpnäcks T-bana. Parkeringsplatser finns intill Kulturhuset.

Välkomna!

5

UngdomsverksamhetenRapport från barn- och ungdomsverksamhetenEtt knappt hundratal barn och

ungdomar deltar numera i klubbens verksamhet på tisdagar, torsdagar

och helger. Man behöver dock inte gå många år tillbaka i tiden för att hitta en klubb som knappt hade någon verksamhet för barn. Fullt stöd från styrelsen, engage-rade tränare och fler som vill ut i naturen är några av förklaringarna.

Skogsluffarnas ungdomsverksamhet i modern form började 2007 med Anders Tegeström, Nils Eklöw och Ulf Thorén som ledare. Idag är vi nio ledare och ytter-ligare tre tillkommer till våren. Nya ledare är alltid välkomna för att alla barn ska kän-na sig sedda och få möjlighet till det stöd de behöver.

BusluffarnaOrientering för de minsta, 4-6 år, har

blivit en populär aktivitet vid Brotorp. Busluffargruppen har upp mot 50 del-tagare även om inte alla kommer varje gång. Upplägget är ett smörgåsbord med aktiviteter där barnen får leka in oriente-ringskunskap. Under hösten erbjuds även reflexlek en kväll när mörkret infunnit sig. Ledaren Erika Carlinger bjuder på soppa och äppelkaka – en succé varje gång.

Grönvita gruppenUnder året har denna grupp vuxit rejält

och innehåller knappt 40 barn mellan 7 och 10 år. Kalle Lindqvist, Alexander Berg och Thomas Dahlgren är tränare. Till vå-ren ansluter ett gäng nya ledare som i mars går barntränarutbildningen på Bosön. Första målet i gruppen är att lära sig att passa kartan och efter några år ska de vara helt bekväma med att själva orientera sig fram på de enklaste nivåerna grön och vit. Mycket av fokus ligger på det sociala, att skapa en gruppkänsla, och att ha kul ihop.

Gulorange gruppen (”Tisdagsgrup-pen”)

Under året har vi haft en grupp med barn och ungdomar på tisdagsträningar-na som inte orienterat så länge eller som varit med några år men som är yngre än de som varit med på tisdagarna tidigare. Vi har lagt separata träningar för den här gruppen, som bestått av ca 10 barn. Vi har fått positiv respons på upplägget och det har varit fantastiskt kul att se hur gänget utvecklats under året. Nu under vintern kör vi gemensamma träningar som tidiga-re, men till våren räknar vi med att ha en separat tisdagsgrupp igen. Förhoppningen är givetvis att steget in i klubben ska bli lite mindre om vi hittar sätt att ta hand om de som vill börja orientera, oavsett ålder.

Röda gruppen (”H14”)Våra äldsta aktiva är de ungdomar som

startade 2012 eller något senare, en grupp som består av omkring 10 killar. I år har de sprungit H14 och nästa år blir det H16 för fem av dem. Under hösten har de fått extra sparring av Irina Nyberg, fd rysk lands-lagslöpare och vår egen Elias Tidevall som under flera år tillhörde den absoluta Sve-rigetoppen i sin åldersgrupp. Idag är han till vår stora glädje tekniktränare för våra tonåringar.

Det finns en prestigelös anda bland oss ledare och även om det kör ihop sig emel-lanåt med mycket att fixa så är det under-bart kul att se barnen utvecklas. Skogs-luffarna har en ljus framtid framför sig. Håller vi den fina stämningen vid liv kom-mer fler att vilja vara med i vår gemen-skap. Och blir vi fler kan vi lättare fördela arbetet mellan oss så att belastningen blir lagom för alla.

/Kalle Lindqvist

Kalle Lindqvist på 25 mannaFoto : Michael Thulin.

6

Jukola

I år var det 70 år sedan den första Juko-la-budkaveln ägde rum, blott fem år efter att kriget tagit slut. Skogsluffarna

var med för första gången 1956, så vi har ju en ganska gedigen historia av att springa budkavle i Finland. 1956 stod det 106 lag på startlinjen, och på söndagsmorgonen så sprang Bertil Eriksson in som 11:e man. 20 år senare - 1969 - så klockar man Leif Magnusson med bästa sträcktid på tredje sträckan och Skogsluffarna placerar sig slutligen som 10:a (av 327 lag).

Rutinerade herrarEfter att ha mönstrat fyra ungdomar

på 10Mila så var det ett mer rutinerat manskap som klev på färjan till Finland i år (Jukola har tyvärr en 15-årsgräns för deltagande) - de flesta födda kring åren då Skogsluffarna verkligen var att räkna med bland elitlagen. Som tur var mönstrade vi ett betydligt yngre Venla-lag (om man bortser från den rutinerade Erika) - för-stärkt med Nayara Gillsparr från OK Öst-eråker.

Venla1 Tilde Carlinger 6,0 km2 Erika Carlinger 5,7 km3 Jenny Lundberg 7,3 km4 Nayara Gillsparr 7,9 km

Jukola1 Torbjörn Thorsén 10,9 km Natt2 Hans-Christian Höie 10,5 km Natt3 Douglas Lundin 13,2 km Natt/Gryning4 Johan Tirén 7,3 km Dag5 Fredrik Wallstedt 7,8 km Dag6 Per Westerlund(Tomas Eklund) 11,1 km Dag7 Petter Lind 12,9 km Dag

Tidskamp mot 1969 års lag i Jukola

Bommade färjanOrientering är ju som bekant klurigt,

inte minst budkavle. För undertecknad så började resan med att jag missade färje-terminalen och åkte till Värtan istället för Stadsgården - undermedvetet tänkte jag kanske att det var bäst att bomma innan loppet. Som tur var hade Tomas lagt in gott om tid för småmissar i reseschemat, så det var bara att kliva på tunnelbanan tillba-ka in mot stan. Vid färjeterminalen i Åbo väntade en egen chartrad buss som tog oss hela vägen till Kangasala.

Väl på plats så sken solen över det gi-gantiska tältlägret - med närmare 20 000 deltagare liknar Jukola mer ett O-ringen i miniatyr än vårt egna 10Mila.

Debutanter, mammor, döttrar och en inlånad kuban från Österåker

Venlakaveln startade med kanonskott och överflygning av Finska flygvapnet. Det gick inte att missa när 1 692 damlag gav sig av. Dammet yrde och Tilde försvann in i den färglada massan som rusade förbi. I år sprang en av våra nyaste medlemmar tredje sträckan - Jenny Lundberg började orientera så sent som i våras men gav sig trots det i kast med den 7,3 km långa tred-je sträckan.

Tyvärr så strulade det till sig vid väx-lingen - så hon fick inte med sig den ovana Emit-brickan som man använder i Finland, den låg tyvärr kvar i påsen med överdrags-kläder som hon lämnade över till Erika. Ef-ter att ha försökt hitta Erika igen bland alla tusentals löpare gav hon sig ändå ut utan bricka. Jenny tog sig igenom banan med bravur, trots att vi hunnit bli rejält nervösa i tältlägret när vi inte fick upp henne vid mellantiderna.

Inlånade Nayara från OK Österåker - med rötterna i Kuba - avslutade: hade vi bara fått med oss Emit-brickan så hade vi klarat vårt tidsmål med råge, nu fick vi med oss en diskning hem. Det tar vi re-vansch på nästa år.

Kan dagens motionärer mäta sig mot 1969-års Skogsluffare?

Ett par timmar senare var det dags för Jukolastarten - i år kom hela 1 950 lag till start. Mörkret hade lagt sig över täv-lingsområdet när starten dundrade igång. Någonstans i bakhuvudet hade vi nog alla tänkt tanken på hur vi skulle stå oss mot 1969-års Skogsluffare. Under våren snack-ade vi även om vi skulle försöka övertyga någon av de äldre att göra Jukolacomeback - Leif Magnusson sprang ju som bekant en H21-sträcka på 25-manna i höstas.

Erika Carlinger spurtar mot mål.Foto: Torbjörn Thorsén

7

Jukola

Som alltid handlar ju en lyckad bud-

kavle om att minimera misstagen - som talande exempel kan ju nämnas att Ok Ravinens olycksalige förstasträckslöpare låg nästan 7 minuter efter Skogsluffarna redan vid första radiokontrollen (de sprang dock upp sig rejält efter den missen). Vi sprang säkert genom natten, plockade kontroller-na metodiskt och när gryningen kom hade vi sprungit de tre nattsträckorna 15 minu-ter fortare än planerat - målet att endast behöva skicka ut Petter i omstart på sista sträckan fanns inom räckhåll.

Starka insatserJohan och Fredrik gjorde starka insatser

trots nästintill obefintligt tävlande under 2019. Dessvärre kände Per av sina luft-rör på morgonkvisten, som tur var fanns Tomas på plats och tog trots en läkande hälsporre på sig att springa hela 11 km.

Starkt av både Tomas och Per att vara på plats trots skade- och sjukdomskänning-ar. Petter fick som väntat gå ut i omstarten och sprang helt lysande trots att han hade Stockholm Maraton i benen från helgen innan.

Efter sju sträckor gick Skogsluffarnas

OK gick i mål som 1 059:e lag. Nästan på pricken 1050 placeringar sämre än 50 år tidigare, vi får väl skylla på att vi är lite till åren komna. Men som kuriosa kan näm-nas att det var jämt skägg mellan 1969 och 2019 efter första växeln - båda lagen låg cirka halvtimmen efter täten, men sedan växlade laget från 1969 upp och avancera-de starkt genom natten.

Men nästa år kanske - då kan vi mönstra våra ungdomar - då får vi se om vi kan ge 1970-års Skogsluffare en match.

Torbjörn Thorsén

Fredrik Wallstedt gör sig redo för femte sträck-an.Foto: Torbjörn Thorsén

Douglas Lundin vid Skogsluffarnas tält. Foto: Torbjörn Thorsén

8

O-ringen Kolmården

Att förra sommaren var het minns väl alla. Men frågan är om det inte var hetare i år på O-ringen i

Kolmården, åtminstone de sista etapperna vid Yxbacken. Årets upplaga bjöd på en samlad camping och bra arrangemang överlag.Det var 21 grader när vi startade imorse, sa funktionären vid min start på fjärde etap-pen. Nu är det 28 grader, tillade han.

En dryg timme senare när jag gick till inskolningsstarten för Tage hade det stigit till 31 grader. Ja, temperaturen gick det inte att klaga på, eller det var väl det vi gjorde när vi gick Golgatavandringen till och från bussen. Inte jättelångt, men ack så varmt. För att inte tala om värmen i tunneltältet. Som tur var fanns det naturlig skugga en bit utanför.

Temperaturen bäst i FinspångEgentligen var nog temperaturen som

bäst på etapperna i Finspång. Eller var det lite för kallt där? Det är inte lätt att få till det optimala klimatet för oss orienterare. Jag var i vart fall glad att slippa Hallsbergs-rusket, det konstanta ösregnet som verkar vara en förbannelse så snart det arrangeras O-ringen i de trakterna.

Mer eller mindre tillsammansPå campingen bodde vi alla mer eller

mindre tillsammans. Claessons hade vis-serligen hamnat på en kajakklubb utan-för Norrköping och Eklunds bodde nära Skogsluffarvägen men hade valt el till sin husvagn och därmed hamnat ett stycke bort. Elen visade sig välkommen då det både laddades elprylar och förvarades kyl-klampar i husvagnen.

Rutinerade camparfamiljerPå Skogsluffarvägen hittade man ruti-

nerade camparfamiljer såsom Mongård,

Holmgren och Skog. Där fanns även Per W, David, Hans-Christian, Karin T, famil-jen Synnermark, Janne och Simon Stridh liksom Susanna och Fredrik med barn och Susannas pappa. Och där bodde även vi i familjen Lindqvist, även i år i lånat tält, denna gång från Karins bror. Sedan var det flera andra som var med och sprang men som bodde hos släkt och vänner i närhe-ten.

Tre anledningar att vara med på O-ringen

Om du som läser detta aldrig varit med på O-ringen kan det tyckas avlägset att an-vända en av sina värdefulla semesterveckor till att campa bland en massa orienterare. Men jag lovar att det är värt det.

För det första får du uppleva olika delar av Sverige, O-ringen flyttar ju runt varje år. Nästa gång är det Uppsala, sedan Åre, därefter Smålandskusten. Med automatik hamnar du alltså på nya platser varje år. Även om du inte är trendmedveten så är just camping i Sverige väldigt ”inne” just nu.

För det andra blir det en aktiv semester. Du får springa varje dag förutom viloda-gen och räcker inte det kan du haka på Janne Strid när han antingen rullar iväg på rullskidor eller paddlar kajak eller både och.

För det tredje är det mycket tid att bara hänga med sina klubbkompisar. I år var det möjligtvis en dos mindre av den varan vilket berodde på att alla så snart det gick efter etapperna tog sig mot svalkande bad eller skugga.

Hett om öronen på O-ringen i Kolmår-den

Hans-Christian längst upp på pallenResultatmässigt då? Även om min klass,

H40kort, inte mediabevakades särskilt intensivt, så var det en slags dödens grupp med fem luffare som samtliga tänkte ta hem segern. Ja, inte i själva klassen men internt i klubben. Efter fem dagar stod Hans-Christian längst upp på pallen. Kan det ha varit hans val att sätta fast num-merlappen med tejp och inte magnetis-ka säkerhetsnålar som påverkade utgång-en? Åtminstone på min livelox kunde det stundtals se ut som om jordens magnetfält kastades om under några korta men dra-matiska ögonblick.

Jag borde ha varit kyligare i år, men kroppen ville ständigt framåt. Nu har jag ett år på mig att slipa formen inför O-ring-en i Uppsala. Vi syns väl där?

Kalle Lindqvist

Att förra sommaren var het minns väl alla. Menfrågan är om det inte var hetare i år på O-ringeni Kolmården, åtminstone de sistaetapperna vid Yxbacken. Årets upplaga bjöd påen samlad camping och bra arrangemangöverlag.

Linnéa Skog efter sista etappen Foto: Britt-Marie Skog

9

O-ringen Kolmården

Majken Lindqvist laddar upp med frukost inför starten i D12. Foto: Kalle Lindqvist

Efter dagens svettiga etapp slängdes kläderna i blöt. De torkade snabbt.Foto: Lars Mongård

10

Det är något speciellt med att tävla. Speciellt på långa sträckor, då man inte bara kan släppa loss allt

man har från start utan måste vara taktisk för att prestera maximalt. I swimrun blir taktiken extra viktig, då man växlar mellan simning och löpning. Ofta är man starkare i en gren och då gäller det att fördela krafterna.

Ett starkt minne från årets tävlingEtt starkt minne var när jag blev pas-

serad av en löpare under sista simning-en. Uppe ur vattnet skilde ca 100 meter, till hans fördel. I detta läge återstod bara minuters löptid, över Klisätra ängar, upp-för backen och sen vänster ner mot rakan förbi Brotorpskanalen. Jag hade tidigare sprungit ikapp killen och sprang nu på för fullt. På toppen av backen var jag ikapp.

Taktiskt la jag mig bakom honom över krönet och sen la jag in spurten. Resulta-tet blev tillslut ett 100 tal meter till min fördel. Vilken kross! Jag gladdes stort över min spurtseger tills han kom in, stämplade och gav sig ut på sitt andra varv. Jag som bara var anmäld till ett.

När Janne lämnade över...För mig som ansvarig har swimrun varit

en mycket positiv upplevelse. Det började med när före detta tävlingsledare, Janne, lämnade över uppdraget som ansvarig till mig. Efter att jag tackat ja mottogs färdig-gjorda att-göra-listor, mailutkast, inköpslis-tor med mera. Saker fanns packade i lådor i Brotorp och när jag hade frågor fick jagsnabbt svar.

SwimrunTankar från swimruns tävlingsledare

Under genomförandet ställde funk-tionärer upp med stort engagemang och framförallt Per Sundberg och Britt-Marie Skog drog stora lass. Ja, skogsluffare är ett trevligt släkte som min sambo Karin bru-kar säga.

Löparna var nöjdaAv de spontana kommentarerna vi fått

är löparna mycket nöjda – och det ska de vara. Servicen vi erbjuder är nästan för bra: Trerätters efter målgång (korv, paj, våffla, kaffe), sportdryck, lån av SI-pinnar, för att nämna något! Kanske var det detta som bidrog till nytt banrekord 1:11:26 för ett varv, satt av Anneli Wall! En riktig ”Jo-haug”-prestation då hon även var snab-bast på alla delsträckor längs hela banan i damklassen.

Full fart över berget!

Fotograf för samtliga bilder på detta uppslag: Michael Thulin

Starten har gått och de första är redan i Ältasjön. Deltagarna på bilden tar det lite lugnare, det är ju 22 km som ska avverkas.

11

Swimrun46 deltagare, varför inte fler?

Det blev till slut 46 deltagare. Förra året var det totalt 60. Rent logistiskt hade man förmodligen kunnat dubbla antalet startande, så varför sjönk deltagandet? I år gjorde jag reklam på Facebook, då de flesta som anmält sig tidigare angivit att de fått informationen just där ifrån. Dessutom spelade vi in en film med en drönare och sprang banan vid några tillfällen före täv-lingen (ca 20-talet deltagare totalt).

Vi fick dessutom in en artikel i lo-kalpressen, Mitt i. Reklamen var nog med andra ord inte problemet. Förklaringen kanske ligger i att loppet flyttades från för-sta veckan i juni till slutet av augusti.

Vi gick från att vara en ganska ohotad försäsongstävling till att slåss mot Stock-holm triathlon, som gick samma dag men även med Norrtälje-, Torekov-, Skatås- samt Dalsland- swimrun som ägde rum dagen innan. Så konkurrensen var helt klart tuffare i år. Det ska bli spännande att höra vad deltagarna själva tycker! Petter Lind

Ingrid och Martin Harris sprang och simmade hela banan med ett rep mellan sig. I mål blev det en blöt puss.

Så här glad var Jonas Peterson när han nådde Brotorp som segrare

12

Höstträffen

Ett tjugotal Luffartjejer träffades i Brotorp för att en kväll ta över hela omklädningsbyggnaden, med till-

gång även till herrbastun. Chips o dricka förstås, efter träning o bastu.

Avloppet hade slutat att fungera, så duschvattnet fick samlas upp i baljor o slängas ut i slänten. Någon tyckte det var intressant att notera hur mycket vatten man gör av med på en dusch, som man annars inte tänker på. En annan incident var att resultatet inte gick att skriva ut, trots att Erika verkligen försökte. Något var fel med inställningen på skrivaren. Och desserten, chokladmousse, for i golvet, när jag skulle sätta in den i frysen, men det mesta kunde räddas.

Mest lyckad var familjepizzan som häm-tades på cykeln från Gula Kiosken i Ba-garmossen. Så därav de glada minerna från deltagarna som var mellan 11-70 år.

Britt-Marie Skog

Luffartjejernas Höstträff i september

lyckad trots allt

Främre raden fr vä Catrin Johnsson, Ingrid Paulsson, Åsa Norell, Ann Liljeqvist, Majken Lindqvist och Felicia Damdaeng KarlssonBakre raden: Karin Edström, Susanna Öst, Linnéa Skog, Johanna Lampinen Dunér, Sara Rendahl och Britt-Marie Skog. Foto Johanna Dahlin

Våryran onsdag 22 april

Boka redan nu in en helkväll med Luffartjejerna!Våryran, en fin vårkväll när koltrasten sjunger som bäst.

Flera banor att välja mellan och fin samvaro ibastu, omklädningsrum o stugan där vårens primörer serveras.

Klubben bjuder!Brittis, Karin F och Johanna

13

Trailrun

Jag heter Andreas och har varit täv-lingsledare för Brotorp Trailrun sedan 2015. Det är en sak jag måste bekänna.

Jag är fast i ett beroende. Ett beroende av att vara i skogen. Allra helst springandes på en stig i skogen. Förmodligen delar jag detta beroende med flera av er som läser det här.

För fem år sedan…För fem år sedan var vi ett gäng Skogs-

luffare som drog igång planeringen av Brotorp Trailrun. Vi ville få fler att upp-leva lyckoruset av att springa i Nackare-servatens och Erstaviks härliga skogar. Det vi skapat kan beskrivas som en inkörsport till ett, kanske livslångt, beroende. Under årens lopp har Brotorp Trailrun fått många stammisar som återkommer år efter år. Vissa har gjort sin stiglöpardebut här och andra som hittat hit har varit mer erfarna löpare som har letat efter nya kickar.

Den perfekta drogenVi som orienterar och springer i skogen

vet ju att det finns mycket glädje och till-fredsställelse att hämta här. Forskning visar att vistelser i naturliga miljöer minskar ne-gativa känslor och stress och ökar positiva känslor, mental återhämtning och presta-tion. Forskare talar om restorativa miljöer. Platser som stärker och återställer. Lägg till den fysiska ansträngningens effekter såsom ökad syresättning av hjärnan och frisättning av flera olika hormoner och sig-nalsubstanser vilka både piggar upp samt ger känslor av tillfredsställelse och ökat väl-befinnande. Löpning i skogen är på många sätt den perfekta drogen.

BiverkningarMen droger har också biverkningar.

För mig innebär det en rastlöshet. Tanken har ibland svårt att få fäste kring det som anses som viktigt på kontoret eller i andra oskogliga sammanhang. Det där som mås-te bli gjort på jobbet. Istället färdas mina tankar in i en mörkt mossig granskog, en tallhed där solen stilla strilas genom gren-verket eller en färgstark fjällbjörkskog ovan en syrligt doftande myr.

Slutar som tävlingsledareNu har jag bestämt mig för att kas-

ta in handduken som tävlingsledare. Jag behöver prioritera mitt eget beroende och ska ge mig själv mer tid under den härliga hösten att leta upp nya stigar att springa på. Jag hoppas att någon i klubben vill ta över för att ge stammisarna det de behöver och att locka fler till skogslöpningens härli-ga värld.

Årets loppVad kan jag då säga om årets lopp? Efter

en regnig natt hade molnen börjat lätta när vi släppte iväg de 144 löparna som kom-mit till start. De blöta stigarna var lite mer tunglöpta och hala än tidigare år och det blev inga nya banrekord. Snabbast i herrar-nas 25 km klass var Niklas Arvidsson som tog sig runt på 2:01:29 och bland damer-na knep skogsluffaren Sara Rendahl första platsen med en tid på 2:31:05. På den kor-tare 13 km banan hade Jordi Alsina i Pu-jols kvickast ben med en tid på 1:03:31.

Första damen, Monica Kingstedt, passe-rade mållinjen efter 1:17:55 och Skogsluf-farnas Karin Tidevall kom in som tred-je snabbaste dam. Ungdomarna hade en riktigt utmanande bana på 6.5 km som rundar vackra Ulvsjön.

Malte Lessing var med 30 minuter och 48 sekunder ruggigt nära Henning Fal-kenströms banrekord från förra året. Även i ungdomsklassen knep en Skogsluffare tredjeplatsen – Simon Stridh tog sig runt på 32:01. Som vanligt hade Brittis och hennes markagäng fullt upp med att bjuda alla glada och trötta löpare på soppa och våfflor.

Nu stänger jag ner datorn, öppnar mina sinnen och ger mig ut. På vägen lånar jag några ord från de första amerikanska natio-nalparkernas fader, John Muir: ”And into the forest I go, to lose my mind and find my soul”.

Andreas Namslauer

Brotorp Trailrun - en skogsknarkares bekännelser

De tre snabbaste löparna som nyss kommit i mål efter att ha sprungit de 25 kilometrarna från Brotorp till Erstavik och tillbaka. Från vänster, Tobias Larsson(2:04:56), Niklas Arvidsson (2:01:29) och Alexander Sundin (02:03:30). Foto: Andreas Namslauer

14

Man skulle kunna tänka sig att 25manna är lite grand som 10mila eller Jukola, fast med

fler deltagare. Och på sätt och vis stämmer det ju - hur man än vrider och vänder på det så handlar det (i dagsläget iallafall) om orientering, stafett och när dammet har lagt sig så står IFK Göterborg som segrare. Men för Skogsluffarna är det ändå lite annorlunda. Där 10mila handlar om att mer eller mindre välja de starkaste löparna och sätta dom på de längre sträckorna, så handlar 25manna om att lägga pussel in i det sista. Det är mer dribblande med excel-ark, och mindre “nu kör vi” med andra ord.

Så också i år. 25manna hamnade efter mycket om och men nästan på hemma- plan - Nytorps Ängar vid Jordbro Industri-område. Skogsluffarna skulle som bestämt mönstra två lag - med minst 8 tjejer i varje varav en skulle vara yngre än 16. Vilket visade sig vara en ganska klurig nöt att knäcka med tanke på klubbens medlem-mar. Men skam den som ger sig.

65 års skillnad mellan sträcka 3 och 4Ett par veckor in på hösten så satte un-

dertecknad och Karin Führ Lindqvist oss ner med ett excelark och började mata in namn, klass, e-postadresser samt sträckor och reserver. Efter veckor av påminnelser, böner, och oväntade frivilliga fanns det inte bara en stomme av två lag, utan till och med två fulla lag plus ett gäng starka reserver. Vi var minst sagt nöjda.

Ett par dagar innan 25manna skulle gå av stapeln fick vi dock ett litet bakslag - en noggrann medlem påpekade att vi saknade en under-16 tjej i första laget! Ouch.

Ett par avhopp senare så var dock det problemet ur världen och vi kunde stolt-sera med två lag, varav ett som spände mel-lan D10 (Thelma Pruth) och H75 (Leif Magnusson och Börje Lenas)!

Lördagsmorgonen bjöd på grå himmel och prognoserna talade om risk för regn. Så det var med en fullpackad rygga som jag tog morgontåget ut till Jordbro. Som tur var hade Brittis, Olle och Lasse Mongård satt upp tälten dagen innan.

25-manna

Karin lämnade in våra ändrade lag till sekretariatet - in i det sista byttes småsju-ka löpare mellan första- och andralaget. Och så gick starten - Magnus Falkenström gjorde troligtvis sin sista förstasträcka i Skogsluffartröjan (och nästan hela familjen sprang i förstalaget!). Som vanligt gjorde han det med bravur och sprang ett så gott som fläckfritt lopp.

14-åringarna visar klassen (igen)Vi hade gjort vårt bästa för att få till ett

förstalag med lite mer tävlingsambitioner och ett andralag med lite mer motionsfo-kuserade löpare, men faktum är att andra-laget överträffade alla förväntningar och till och med låg jämt med förstalaget nästan hela vägen in mot femte växeln.

Men när väl förstalagets ungdomar - som med den äran sprang den öppna sjun-de sträckan, i konkurrens med världslöpa-re som Eskil Kinneberg, Johan Runesson, Oleksander Kratov och Aleksi Niemi (alla VM-medaljörer) - väl växlat ut så var ord-ningen återställd.

Till sist visade det sig att endast 2 löpare i varje lag behövde ställa upp i omstarten. Och även där visade ungdomarna klassen. 14-åriga Simon Stridh i andralaget tvålade till förstalagets Petter Lind på upploppet och vann den matchen i matchen.

Totalt sett var dock vårt förstalag bäs-ta Skogsluffarlag när resultatet trillade in framåt sen-eftermiddagen. Skogsluffarnas OK Lag 1 hamnade till sist på plats 276, Skogsluffarnas OK Lag 2 på plats 300.

25manna 2019 - 2 lag, 50 Skogsluffare

Mats Björkman, gammal Skogsluffare och erkänt duktig banläggare, ”Hur gick det här då?”Foto: Michael Thulin

Arvid Hammarbäck, en av Skogsluffarnas duktiga

14-åringar tar sista kurvan...

Foto: Michael Thulin

15

25-manna

Årets klubbtävling25manna är verkligen årets klubbtäv-

ling - som ett O-Ringen komprimerat till 12 timmar. Unga debutanter, gamla rävar, nya medlemmar, äldre inventarier i en salig blandning. Alla med Skogsluffartröja på och full fokus på orienteringen.

Från min position i växlingsfållan, så missade man ju allt fika och snack i tältet, men som tur var fick man hänga med alla löpare som väntade på att växla ut, samt snacka lite med de som trötta men nöjda (för det mesta) kom in för växling. Dess-utom fick man ju chansen att skrika sig hes när man hejade fram Skogsluffare som spurtade in längs det långa upploppet.

Nästa år är det söderort som gäller igen - 25manna går då i Visättra, öster om Fle-mingsberg. Vi ses säkert i växlingfållan då också.

Torbjörn Thorsén

Håkan Enmark i tapper kamp mot andra oldboys snart i mål för lag 2. Foto: Michael Thulin.

Joel Mongård tar sista kurvan... Heja Joel !!!Foto: Michael Thulin

Anna Hammarbäck tar sig mot mål för lag 1, stäcka 6..Foto: Michael Thulin

16

25-manna

Viktoria Falkenström på väg ut på sitt sista skogsluffaräventyr?Foto: Michael Thulin

En glad Simon Stridh vann med 11 sekunder över Petter Lind på sträcka 24, efter omstart för båda lagen. Foto: Olle Öberg.

Britt -Marie Skog höll ordning på nummerlappar, pinnar och resultatlistor. Här med dottern Linnea Skog. Foto: Michael Thulin

17

Söndagen den 27 oktober träffades ett 25-tal skogsluffare i varierande åldrar för ett av årets orienteringshöjd-

punkter, Handikapploppet. Det var lite höstruskigt ute och det småskvätte en del men alla som anmält sig dök upp, vilket gladde tävlingsledningen!

”I den här kan nog hackspetten ha sitt bo”

Starten var förlagd till slutet av Byälvs- vägen, där man går in för att nå elljus-spåret, så det blev gemensam uppvärm-ning dit. Banorna, en kort på 2,5 km och en längre på drygt 5 km, var av klassiskt handikappstuk med ledtrådar som visade vägen till de små röda brickorna, som tex ”I den här kan nog hackspetten ha sitt bo” och ”Här under bor trollet som ville äta upp bockarna Bruse”. Först startar den som behöver längst tid på sig och sist den som anses snabbast. I år drog Petter Lind det längsta stråt och fick starta sist. Detta till Simon Stridh’s förtret, som ju faktiskt slog Petter på 25-manna. Möjligen en fel-bedömning av tävlingsledningen för ung-domarna visade sig vara snabbast.

Sixten vinnareFörst i mål kom Sixten Lindqvist, tätt

följd av Simon Stridh och Kalle Lindqvist (ingen ungdom dock...) Övriga deltagare droppade in efterhand, de flesta nöjda och glada.

Möjligen hade en kontroll placerad vid fel ruin något med slutresultatet att göra. Men om det var så lär vi aldrig få veta. Kanske någon undrar hur det gick för Petter Lind? Han var tvungen att avbry-ta loppet i förtid, hade en båt som skulle upp och som inte kunde vänta...På den korta banan vann, för andra året i rad, Ivar Dahlin.

Nu ser vi fram emot nästa års Handi-kapplopp när Sixten Lindqvist debuterar som banläggare. Jag ska då göra allt jag kan för att vandringsskålen ska lämna famil-jen...

Karin Fuhr Lindqvistbanläggare

Handikapploppet

Foto: Karin Fuhr Lindqvist

Sixten Lindqvist - årets vinnare. Foto: Karin Fuhr Lindqvist

Handikappkontroll Foto: Karin Fuhr Lindqvist

18

Den 24 november samlades 15 luffare i Brotorp för det årliga planeringsmötet. Egentligen var vi

14, Tommy deltog per mobil. Tidpunkter-na för de olika aktiviteterna under nästa år lades fast.

KM-tävlingarna Det återstår för Tommy och Per Wes-

terlund att planera KM-tävlingarna i sam-arbete med Skarpnäck och Enskede och för ungdomsledarna att lägga fast vilka tävlingar som är prioriterade.

KartverksamhetenKommande kartverksamhet tog en stor

plats i mötet, mycket måste ske de närmsta åren då USM och O-ringen är på gång i

Stockholmstrakten och på ”våra” kartor. Ett nytt kartområde, Nåtarö i södra skär-gården, är nu öppet för klubbtävlingar mm.

Egna arrangemangEgna arrangemang är en stående punkt.

Vi enades om att försöka göra 50-turen till en större tävling och att avsluta Swim-run, som konkurrerar med andra arrangemang och ger få samordningseffekter med vår vanliga tävlings-verksamhet.

Ungdomsverksamheten viktigaste frågan

Som vanligt var ungdomsverksamheten den viktigaste frågan. Idag, när familjen Falkenström har flyttat till Göteborg, har vi tappat vår främste löpare samtidigt som

våra unga talanger nu springer ifrån sina ungdomsledare i skogen. Vi måste alltså hitta löpstarka och duktiga orienterare som kan teknikträna med våra unga och kom-mande löpstjärnor.

Flera andra viktiga frågor var på tapeten, men de kommer att dyka upp under året. Som vanligt ordnade Brittis med en läcker buffé från en cateringfirma.

Ulf Ranhed

2020

Planerna för 2020!

Hur ska vi hitta löpstarka och duktiga orienterare i klubben som kan teknikträna med våra unga och kommande löpstjärnor? Tål att tänka på!Från vänster: Tomas Eklund, Karin Fuhr Lindqvist, Hasse Rosén, Marcus Westin, Per Westerlund, Johanna Dahlin, Ulf Ranhed och Johan Tirén.

Foto: Olle Öberg.

19

Från hemlig rit till tuff men trivsam avslutningDet finns en förening som he-

ter Skogskarlarnas klubb. Den bildades redan på 1930-talet, när

orienteringssporten ännu var helt ung. Här kan man bli invald om man har gjort stora insatser som löpare eller ledare. För att bli invald som löpare krävs att man nått allra högsta elitnivå. Björn Ekblom är den enda nu levande Skogsluffare, som blivit invald på löparmeriter. Skogskarlarnas klubb har alltså gamla anor och finns i hela Norden.

I Skogsluffarna har vi nu sju Skogskar-lar. Den äldste är Sven Gärderud och den yngste är Hasse Rosén. Sedan decen-nier har Skogskarlarna ”hemliga riter” i samband med inval av nya Skogskarlar. Eftersom dessa som sagt är hemliga, kan jag här inte redogöra för dem. Däremot kan jag yppa att Skogsluffarna till rätt stor del kopierade Skogskarlarnas riter, när vi arrangerade vårt eget höstblot, där vi svor in nya medlemmar och utnämnde dem till ”Luffare av tassemarken”. Detta hade in-slag av så kallad ”nollning”, där de nya fick sitta på kontroller och utspisa ”Luffarna av tassemarken” som sprang och då besökte deras ”förplägnadskontroller”. Då utsattes de nya även för en hel del tråkningar. Det var helt enkelt en del av traditionen.

Nya tiderNumera är man inte så road av att

”bli kränkt”, som det ju heter idag. På Britt-Maire Skogs initiativ har vi därför sedan några år tillbaka ändrat upplägget av vårt höstblot högst väsentligt. Nu är det vi äldre ledare som sitter på kontroll, medan de yngre medlemmarna som ska väljas in får både springa och dessutom blir trakte-rade. Några direkta tråkningar förekom-mer inte heller. Det är helt enkelt fråga om nattorientering i patrull med kontroller som ibland är bemannade med oss äldre, som bjuder på brasor och lite att äta och dricka längs löpvägen.

God mat och dryck i BrotorpNär man kommer i mål efter nattorien-

teringen väntar bastu och förfriskningar. Innan de nya blir invalda som Luffare av tassemarken blir de utsatta för lite frågor

om klubben och dess historia. Hittills har dock ingen blivit underkänd. Efter detta vidtar fest och glam i vårt festdukade Bro-torp. Ursprungligen var det endastmän som deltog i höstblotet, och det gjor-de nog att det ibland blev lite väl tuffa tillställningar. Detta ändrade vi på redan på 70-talet, så sedan länge är även kvin-nor hjärtligt välkomna. I och med att det undan för undan blivit flera kvinnor som deltar, har stämningen också blivit mindre tuff och även mathållningen har förbättrats avsevärt.

Numera är det helt enkelt en trevlig höstfest med god mat och sång och spel. Innan man kommer till det dukade bordet för man förstås fortfarande göra rätt för sig med pannlampa, karta och kompass i den mörka tassemarken. Vi hälsar alla Skogs-luffare som orienterar aktivt och är minst 18 år gamla välkomna till vårt traditionsri-ka men kraftigt ”reviderade” höstblot. Det förläggs enligt traditionen till den sista lör-dagen i november. Har du inte varit med kan du redan nu pricka för detta datum, så att du inte missar nästa blot.

Tommy Ljusenius

2020

Foto: Ingrid Paulsson

20

Jag har redan i ett tidigare nummer lovsjungit Luffarligan som en källa till såväl fysiskt, socialt som existentiellt

välbefinnande. Luffarligan startades för länge sedan av några gamla Skogsluffare som nu gått ur tiden. Nu kan jag berätta att vi fortfarande håller ”hög svansföring” både som löpare och arrangörer. Vi har ett 15-tal medlemmar som regelmässigt brukar delta. Dessutom stod vi såväl 2018 och 2019 för två av arrangemangen. Den 25 september arrangerade Gamla Luffare tävlingen på Gömmarekartan med Gustaf Richert som banläggare och tävlingsledare. Då råkade han ut för det tråkiga att han fick lov att byta tävlingsområde sedan han redan lagt banorna.

Detta var en konsekvens av att 25-man-na tvingats att byta områden på grund av omedgörliga jägare nere vid Berga örlogs-skolor. Med hjälp av en handfull Gam-melluffare klarade han ändå att genomföra tävlingen till belåtenhet.

LuffarliganGamla Luffare både springer och arrangerar

All time high!Sedan blev det min tur att arrangera. Lik-som i fjol valde jag att hålla till vid Eds-bergs sportfält i Sollentuna. Där finns en fin liten skog intill Rösjön. På så sätt fick jag inga långa färdvägar vid banläggning-en. Jag bor nämligen 500 meter från kart-kanten.

I fjol slog vi deltagarrekord med 248 löpare sedan jag bland annat gjort reklam bland Roslagsveteranerna. Det resulta-tet slogs i oktober, när Haninge SOK arrangerade nere vid Rudan. Då var det 270 startande. Det var med spänning som jag tittade på väderutsikterna för Gustaf Adolfsdagen, den 6 november, då vår täv-ling skulle genomföras. Till min glädje blev det en av de mycket få fina dagarna under november.Det var förvisso frost i gräset men luften var hög och klar och solen tit-tade fram lite försiktigt.

Vid niotiden började bilarna att rulla in och någon timme senare var det i det närmaste fullt på de stora parkeringsytorna vid Edsbergs sportfält. Spänningen steg när vi såg i tävlingsdatorn att antalet startan-de bara steg och steg, och det uppstod kö bland dem som skulle anmäla sig. Till sist var saken klar! Vi nådde ”all time high” med knappast möjliga marginal. Antalet startande blev 272.

Åldermän och Gustav AdolfbakelserFunktionärsgänget bestod av idel pensi-

onerade Skogsluffare, varav flertalet även är medlemmar i ”Gamla Luffare”. Undantag-en utgjordes av Lasse Mongård och Karin Edström som upplever sig att ännu vara för unga för att vara ”Gammelluffare”. To-talt var vi 10 funktionärer, som skötte kon-trollutsättning och nedtagning samt sekre-tariat och parkering. Här vill jag speciellt

nämna Ina Widegren, som utvecklat sig till att bli en ”örn” på att sköta tävlingsdatorn. Det kändes tryggt!Vi fick goda vitsord bland deltagarna men även personalen på Sportfältet tyck-te att allt fungerade fint och önskade oss välkomna åter. Och så var det ju Gustav Adolfsdagen! Jag hade passerat närbeläget konditori redan på morgonen och köpt en kartong med Gustav Adolfbakelser, som vi funktionärer fick mumsa på för väl utfört arbete. Trots dessa utsvävningar fick Skogs-luffarna och Gamla luffare ett tillskott i kassan på nästan 4000 kronor vardera.Nämnas bör att den äldsta löparen var Skogsluffaren Hans Lindskog med sina 92 år. Allra äldst i gänget var dock Sven Gär-derud, som ju är 97, men han får numera nöja sig med att fika och prata med gub-barna. Det är så mysigt när han då och då dyker upp skjutsad av sonen Anders, som givetvis är med och springer. En annan ”kändis” som troget deltar är Anders kom-pis Jakob Hård.

Vi är alltså varmt välkomna åter till Eds-bergs sporfält, så jag passade på att boka in den 4 november nästa år med förhopp-ningen att jag ska vara i tillräckligt god vigör för att lägga banor och arrangera då. Den här hösten har varit lite tuff med en del problem med hjärtat, som medfört operationer och sjukhusvistelse. Nu hopp-as jag dock vara ”i skick som ny” med en inplanterad pacemaker med defibrillator av allra senaste modell.

Tommy Ljusenius

Ina Widegren - en ”örn” vid datorn.

Åldermannen Hans Lindskog visar sina vägval för Janne Hägerskog och Torsten Jansson

Sven Gärderud och Leif Magnusson i samspråk

Foto: Olle Öberg

21

Grått och blött; som sig bör i Gö-teborg en sen novemberdag. Tre soltimmar har vi haft i november

hittills. Hur går det för den före detta Bagarmossen-familjen att ständigt ”kura skymning”? Magnus är positiv och tycker inte att det blåser så mycket som när han en gång studerade i Göteborg. Huset rym-mer mycket plats för lek och bus. Källare, vind och hemliga garderobsgångar till glädje för Märta och Maj.

Ett hektiskt halvårMinst sagt ett hektiskt halvår har det

varit. En lägenhet först för att ha en bas att utgå ifrån för att hitta ett större boende där alla sex får plats med sig själva och alla pinaler. Två månader senare ett större hus i östra stadsdelen Kålltorp. Nära skogen, spårvagnshållplats 100 meter bort och bra cykelpendlingsmöjligheter för vux-na och barn. Nya jobb, nya skolor och förskola. Alla har landat men det känns lite rörigt fortfarande. Och just det, dags snart igen att byta skola - och börja skola för Henning och Maj. Viktoria arbetar på Stadsbiblioteket, Magnus som lärare på en nyöppnad gymnasieskola. Vardagsliv finns det alltså gott om.

Åke o Henning börjar i IFK GöteborgMagnus, Åke och Henning har varit

med på lite olika klubbars träningar, och familjen har fastnat för IFK Göteborg; en klubb med bred verksamhet. Ungdomar, vuxna, nybörjarvuxna¸ alla får sitt på trä-ningarna. Åke och Henning börjar springa för IFK efter nyåret. Magnus kanske blir Skogsluffarrepresentant ett tag till. Täv-lingarna för dem har gått bra under hös-ten; idel framskjutna placeringar, pokaler och medaljer. Senaste (och sista för i år?) tävlingen sprangs genom Borås Djurpark; ZOOrientering!

Anna Rosnäs

Nedslag i familjen Falkenströms var-dag efter flytten till Göteborg.

Från vä: Viktoria, Märta, Maj, Magnus och Henning. Åke saknas.Foto: Anna Rosnäs

Familjen Falkenström

Nya huset i Kålltorp

22

ÄlgbajsinventeringFör att planera älgförvaltning (jakt)

måste jägare och länsstyrelse veta hur mycket älg det finns i skogarna. Det

finns i huvudsak tre sätt att få veta detta:

- Älgobservation kan göras av jägare under älgjakten - Det kan göras flyginventering - Det kan göra spillningsinventering

Det har visat sig att observation under jakt inte är speciellt exakt. Att räkna vilt från helikopter ger avsevärt bättre resultat men är samtidigt mycket dyrt.

Att systematiskt räkna älgspillning är tillförlitligt om det genomförs på ett bra sätt, samtidigt som det förstås är väldigt mycket billigare än att ha helikopter i luf-ten.

År 2018 gjordes en spillningsinven-tering med hjälp av orienterare. Nu har Stockholms orienteringsförbund fått öns-kemål att upprepa insatsen.

Detta ska göras under tio dagar i april före lövsprickningen. Det är cirka 100 ru-tor om en hektar som ska räknas nere på Södertörn.

Vi ska få cirka 500 kronor per invente-rad ruta. Summan kan endera behållas av inventeraren eller skänkas vidare till klub-ben. Orienteringsförbundet anser även att vi genom detta samarbete ska kunna för-bättra relationen mellan jägare och oriente-rare.

Detta kan onekligen behövas med tanke på att relationen oss emellan ofta är rätt frostig. Sålunda rekommenderar förbundet att vi böra åta oss att göra denna invente-ring. Om du är intresserad av att medverka får du utbildning i hur man ska gå till väga.

Anmäl ditt intresse till Torbjörn Tirén på telefon 018-93866 eller 070-3524153

Tommy Ljusenius

Älgbajsinventering

23

Skinkan byttes ut mot marsipangris

Förra årets vinnare i Skinkloppet var Jean-Luc Tison, som i jämn kamp med Karin Fuhr Lindqvist lyckades

vinna skinkan. Eftersom han är vegetarian skänkte han sin vinst till Karin som blev glad över den ekologiska skinkan. I år be-stämde jag därför att införa en mer symbo-lisk skinka i form av en stor marsipangris med fem kultingar, ett pris som även kan passa en vegetarian. När jag berättade detta för ordförande Tommy Ljusenius lät han lätt frustrerad, att vinna en skinka till jul är väl en gammal tradition. Men tiderna för-ändras och det kanske ändå är roligare med en marsipangris än en ugnsbakad kålrot?

Hur som helst, ett 20-tal deltagare sam-lades nedanför stugan där Jean-Luc beskrev banan, som var 4,5 km lång med tolv kon-troller. Vid varje kontroll satt en bokstav och vinnaren blev den som kom först och även hade kommit på rätt ord som bokstä-verna bildade, och som hade anknytning till julen.Sen bar det av i en masstart.

Jean-Luc hjälpte till med förberedelser-na i stugan men fick snart skynda ut och ta emot vinnarna.

Ungdomarna vann SkinkloppetNästan samtidigt kom den yngre gene-

rationen Skogsluffare först i mål. Årets vin-nare blev Simon Stridh, Simon Palmgren och Ture Johansson som hade hjälpts åt under vägen. Nu visar 14-åringarna fram-fötterna inte bara på 10-mila och 25man-na utan kniper också 1:a pris i Skinkloppet (och även Handikapploppet i oktober där Sixten Lindqvist vann).

Gröt och LuciatågEfter att barn och föräldrar som deltagit

i Pepparkaksjakten fått gröt, skinksmörgås o saffranskaka, kom Skinkloppsdeltagarna, och kunde äta i lugn o ro. Luciatåget (Lisa Larssons keramikfigurer) uppträdde som vanligt i bakugnen.

1:a pris delades ut till de tre vinnarna som genast fick problem med hur grisen och kultingarna skulle delas. Efter lotteriet blev det ytterligare 4 vinnare som hade tu-ren att få chokladgodis med sig hem.

Britt-Marie Skog

Avslutning i Brotorp med Luciafirande, Skinklopp och Pepparkaksjakt.

PepparkaksjaktenEtt tjugotal barn från Busluffarna,

grönvita gruppen och tisdagsgrup-pen samlades vid Brotorp för den

årliga pepparkaksjakten. I år var jakten förlagd till kullen söder om Svartbäcksvä-gen. Barnen kunde välja mellan två banor som båda hade lite gammaldags upplägg med stiftklämmor vid kontrollerna. Ett av barnen var alert och påpekade att så har de det fortfarande i skolan. Ja, skolan förändras tydligen lite långsammare än orienteringssporten vad gäller tekniken.

Snön som föll vid samlingen gick över i ett lätt regn vilket gjorde att priserna satt fint efter avslutad jakt - varm saft och pep-parkakor. Därefter vankades tomtegröt i Brotorpstugan där Brittis stod vid kastrul-lerna. Känns väldigt fint att barnen och deras familjer får uppleva hur mysigt det är att vara med i vår klubb! Tack för i år från oss ledare!

Kalle Lindqvist

Avslutning 2019

Lena Larssons luciatåg framträder i bakugnen. Foto: Britt-Marie Skog

Från vänster:Simon Palmgren, Simon Stridh och Ture Johansson delar på vinsten. Foto Kalle Lindqvist

Jean Luc Tison, förra årets vinnare, instruerar ett 20-tal deltagare inför start.

Foto: Olle Öberg

24

Avsändare: Skogsluffarnas OK - OrienteringC/o Öberg, Brovaktarvägen 1314173 Segeltorp

Skogsluffarnas orienteringsklubb

Café Brotorp öppnade i trettonhelgen. Så välkommen för att ta en fika med hembakt bröd och välgräddade våfflor med sylt och grädde.

Caféet är öppet lördagar och söndagar kl 11-16 t o m sön-dag 29 mars. Dessutom har vi öppet hela sportlovsveckan (vecka 9) och Våffeldagen som infaller onsdag 25 mars.Stugan bemannas huvudsakligen av klubbens medlemmar. Intäkterna går till barn -och ungdomsverksamhet och stugans underhåll.

Vi erbjuder som vanligt Vinterpasset, en orienteringsbana med 20 kontroller som sitter uppe t o m sista helgen i mars. Finns att köpa i stugan för 50:- Om du tar alla kontroller kan du vara med i lottdragningen om ett Naturpass för nästa sä-song. Naturpasspremiären är lördag 4 april.

Varmt välkomna!Britt-Marie SkogCafésamordnare

Café Brotorp

Foto: Olle Öberg

Foto: Olle Öberg

Illustration: Malin Skals